Med förslag till lag om ändrad lydelse av 28 § 1 och 2 mom. kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753), m. m
1967-03-17 · 22 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 21 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1967:114, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 28 § 1 och 2 mom. kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753), m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr lli år 1967
1
Nr 114
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av 28 § 1 och 2 mom. kommunallagen
den 18 december 1953 (nr 753), m. m.; given Stockholms
slott den 17 mars 1967.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till
1) lag om ändrad lydelse av 28 § 1 och 2 mom. kommunallagen den 18
december 1953 (nr 753),
2) lag om ändrad lydelse av 29 § 1 och 2 mom. kommunallagen den 1
mars 1957 (nr 50) för Stockholm,
3) lag om ändrad lydelse av 39 § 1 och 2 mom. landstingslagen den 14
maj 1954 (nr 319).
Enligt Vårt nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF
Svante Lundkvist
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås ökade möjligheter för kommun och landstingskommun
att besluta om pension m. m. för heltidssysselsatta förtroendemän.
Förslaget föranleder ändringar i kommunallagen, kommunallagen för
Stockholm och landstingslagen. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1
juli 1967,
1—Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr lli
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1967
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 28 § 1 och 2 mom. kommunallagen den 18 december 1953
(nr 753)
Härigenom förordnas, att 28 § 1 och 2 mom. kommunallagen den 18
december 19531 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
28 §.
(Föreslagen lydelse)
-—- — förenade utgifter.
1 mom. Fullmäktige må —--
Efter fullmäktiges bestämmande
må till fullmäktig jämväl utgå arvode
för det arbete som är förenat med
uppdraget. Arvodet må icke överstiga
vad som är skäligt med hänsyn till
göromålens omfattning och art samt
den tid som kan beräknas åtgå för
uppdraget.
2 mom. Fullmäktige äga, i fall
som avses i författning om allmän
försäkring, träffa överenskommelse
att utgående arvoden skola anses
som inkomst av anställning.
Fullmäktige äga ock, då särskilda
skäl äro därtill, bevilja fullmäktig,
som under en lång följd av år på
grund av uppdrag utfört arbete av
betydande omfattning, pension i
form av ålderspension, förtidspension
och familjepension.
2 m o in. Efter fullmäktiges bestämmande
må till fullmäktig utgå
arvode för det arbete som är förenat
med uppdraget. Arvodet må icke
överstiga vad som är skäligt med
hänsyn till göromålens omfattning
och art samt den tid som kan beräknas
åtgå för uppdraget.
Fullmäktige äga, i fall som avses
i författning om allmän försäkring,
träffa överenskommelse att utgående
arvoden skola anses som inkomst av
anställning.
Senaste lydelse av 28 § 1 och 2 mom. se 1962:154.
Kungl. Maj:ts proposition nr 11b år 1967
3
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
Fullmäktige äga ock, då särskilda
skäl äro därtill, bevilja fullmäktig,
som under en lång följd av år på
grund av uppdrag utfört arbete av
betydande omfattning, pension i
form av ålderspension, förtidspension
och familjepension.
Utöver vad som följer av första—
tredje styckena må fullmäktig som
skall ägna hela sin arbetstid åt uppdrag
för kommunen, tillförsäkras
pension och tilläggas andra ekonomiska
förmåner enligt vad som är
skäligt.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1967.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1967
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 29 § 1 och 2 mom. kommunallagen den 1 mars 1957
(nr 50) för Stockholm
Härigenom förordnas, att 29 § 1 och 2 inom. kommunallagen den 1 mars
1957 för Stockholm1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
29
1 mom. Stadsfullmäktige må--
Efter stadsfullmäktiges bestämmande
må till stadsfullmäktig jämväl
utgå arvode för det arbete som
är förenat med uppdraget. Arvodet
må icke överstiga vad som är skäligt
med hänsyn till göromålens omfattning
och art samt den tid som kan
beräknas åtgå för uppdraget.
2 m o m. Stadsfullmäktige äga, i
fall som avses i författning om allmän
försäkring, träffa överenskommelse
att utgående arvoden skola
anses som inkomst av anställning.
Stadsfullmäktige äga ock, då särskilda
skäl äro därtill, bevilja stadsfullmäktig,
som under en lång följd
av år på grund av uppdrag utfört arbete
av betydande omfattning, pension
i form av ålderspension, förtidspension
och familjepension.
§•
----förenade utgifter.
2 in o m. Efter stadsfullmäktiges
bestämmande må till stadsfullmäktig
utgå arvode för det arbete som
är förenat med uppdraget. Arvodet
må icke överstiga vad som är skäligt
med hänsyn till göromålens omfattning
och art samt den tid som kan
beräknas åtgå för uppdraget.
Stadsfullmäktige äga, i fall som
avses i författning om allmän försäkring,
träffa överenskommelse att utgående
arvoden skola anses som inkomst
av anställning.
1 Senaste lydelse av 29 § 1 och 2 mom. se 1962:155.
Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1967 5
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
i-; £rd> n-
Stadsfullmäktige äga ock, då sär- skilda skäl äro därtill, bevilja stads- fullmäktig, som under en lång följd
av år på grund av uppdrag utfört
arbete av betydande omfattning, pen- sion i form av ålderspension, förtids- pension och familjepension.
Utöver vad som följer av första—•
tredje styckena må stadsfullmäktig,
som skall ägna hela sin arbetstid åt
uppdrag för staden, tillförsäkras
pension och tilläggas andra ekono- miska förmåner enligt vad som är
skäligt.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1967.
t* — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 114
6
Kungi. Maj:ts proposition nr 114 år 1967
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 39 § 1 och 2 mom. landstingslagen den 14 maj 1954
(nr 319)
Härigenom förordnas, att 39 § 1 och 2 mom. landstingslagen den 14 maj
19541 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
39 §.
(Föreslagen lydelse)
--förenade utgifter.
1 mom. Landstinget må---—
Efter landstingets bestämmande
må till landstingsman jämväl utgå
arvode för det arbete som är förenat
med uppdraget. Arvodet må icke
överstiga vad som är skäligt med
hänsyn till göromålens omfattning
och art samt den tid som kan beräknas
åtgå för uppdraget.
2 mom. Landstinget äger, i fall
som avses i författning om allmän
försäkring, träffa överenskommelse
att utgående arvoden skola anses
som inkomst av anställning.
2 mom. Efter landstingets bestämmande
må till landstingsman
utgå arvode för det arbete som är
förenat med uppdraget. Arvodet må
icke överstiga vad som är skäligt
med hänsyn till göromålens omfattning
och art samt den tid som kan
beräknas åtgå för uppdraget.
1 Senaste lydelse av 39
1 och 2 mom. se 1962: 156.
Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1967
7
(Nuvarande lydelse)
Landstinget äger ock, då särskilda
skål äro därtill, bevilja landstingsman,
som under en lång följd av år
på grund av uppdrag utfört arbete
av betydande omfattning, pension i
form av ålderspension, förtidspension
och familjepension.
(Föreslagen lydelse)
Landstinget äger, i fall som avses
i författning om allmän försäkring,
träffa överenskommelse att utgående
arvoden skola anses som inkomst av
anställning.
Landstinget äger ock, då särskilda
skäl äro därtill, bevilja landstingsman,
som under en lång följd av år
på grund av uppdrag utfört arbete av
betydande omfattning, pension i
form av ålderspension, förtidspension
och familjepension.
Utöver vad som följer av första—
tredje styckena må landstingsman,
som skall ägna hela sin arbetstid åt
uppdrag för landstinget, tillförsäkras
pension och tilläggas andra ekonomiska
förmåner enligt vad som är
skäligt.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1967.
8
Kungl. Mäf:ts proposition nr ili år 1961
»V ‘ > ''i.--'' :\li *’*.? * V. • > \ T.*- y'': « i ! T
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland,
i statsrådet på Stockholms slott den 17 mars 1967.
Närvarande:. .,
Statsråden Strong, Amdersson, Laisge, Kling, Edenman, Johansson, Holmqvist,
Aspling, Palme, Sven-E-Ric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson,
Geijer, Odrnoff, Wickman.
;.V'': • ; .. '' \
Statsrådet Lundkvist anmäler efter gemensam beredning med statsrådets
övriga ledamöter fråga om,ekonomiska förmåner till heltidssysselsatta kommunala
förtroendemån och anför, ,
Inledning
Genom ändring i kommunallagarna år 1962 (prop. 1962: 71, KU 15, rskr
159) ökades möjligheterna väsentligt för kommun och landstingskommun
att besluta om ersättning till kommunala förtroendemän.
I gemensam framställning den 9 april 1964 till Kungl. Maj :t har emellertid
Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet och Svenska
landstingsförbundet anfört att gällande ersättningsbestämmelser inte ger
tillräckliga möjligheter att besluta om ekonomiska förmåner för heltidssysselsatta
kommunala förtroendemän samt begärt översyn av bestämmelserna
främst för att göra det möjligt att efter enhetliga regler på förhand
besluta om — förutom arvode — även pension, sjuklön och semester åt
sådana förtroendemän.
Med anledning härav fick koinmunalrättskommittén den 5 mars 1965 i
uppdrag1 att se över ersättningsbestämmelserna. Kommittén har redovisat
sitt uppdrag i betänkandet »Ekonomiska förmåner till kommunala förtroendemän
med heltidstjänstgöring» (SOU 1966: 72).
över betänkandet har avgetts yttranden av riksförsäkringsverket, överståthållarämbetet
-— som bifogat yttrande från stadsfullmäktige i Stock
-
1 Vid fullgörandet av uppdraget har kommittén bestått av f. d. landshövdingen Thorwald
Bergquist, ordförande, samt ledamoten av första kammaren, direktören Carl Albert Anderson,
landstingsrådet T. E. Andrée, direktören H. S. Aronsson, ledamoten av andra kammaren direktören
C.W. Carlsson, direktören Sven-Olof Dahlman, ledamoten av första kammaren Nils-Eric
Gustafsson, kanslichefen E. A. Lindh, kaptenen Axel Mannerskantz, rättschefen Stig Nordlund
och kommunaldirektören Olof Wiklund.
Kungl. Maj:ts proposition nr lik år 1967 9
holm — länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Jönköpings, Malmöhus,
Göteborgs och Bohus, Örebro, Kopparbergs samt Västerbottens län,
Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet.
Länsstyrelserna har bifogat yttranden från omkr. 30 kommuner.
Alla de nämnda länsstyrelserna utom länsstyrelserna i Stockholms
och Örebro län har vidare bifogat yttrande från landstingets förvaltningsutskott.
Länsstyrelsen i Stockholms län har bifogat yttrande från Stockholms
förorters samarbetsnämnd.
Gällande bestämmelser
Regler om ersättning
Enligt 28 § 1 mom. kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753) (KL)
och 29 § 1 mom. kommunallagen den 1 mars 1957 (nr 50) för Stockholm
(KLS) får kommunens fullmäktige besluta att till fullmäktig skall utgå
traktamente för särskilda kostnader för uppehälle som föranleds av uppdraget
samt ersättning för resekostnader och andra utgifter som är förenade
med uppdraget, allt enligt de grunder som fullmäktige bestämmer.
Fullmäktige får också bestämma att till fullmäktig skall utgå arvode för
det arbete som är förenat med uppdraget. Arvodet får inte överstiga vad
som är skäligt med hänsyn till göromålens omfattning och art samt den
tid som kan beräknas gå åt för uppdraget.
I 28 § 2 mom. KL och 29 § 2 mom. KLS föreskrivs att fullmäktige får
dels i fall som avses i författning om allmän försäkring träffa överenskommelse
att utgående arvoden skall anses som inkomst av anställning,
dels bevilja pension åt fullmäktig som under en lång följd av år på grund
av uppdrag utfört arbete av betydande omfattning, om det finns särskilda
skäl till det. Pension får utgå i form av ålderspension, förtidspension och
familjepension.
Bestämmelserna i 28 § 1 och 2 mom. KL samt 29 § 1 och 2 mom. KLS
om fullmäktig äger motsvarande tillämpning på ledamöter och suppleanter
i kommunal nämnd och beredning — med undantag för ordförande
och vice ordförande i stadskollegiet i Stockholm — samt på revisor för
kommuns förvaltning (46 § 1 mom., 47 § femte stycket, 48 § andra stycket,
28 § 3 mom. och 63 § femte stycket KL samt 53 § 1 mom., 29 §
3 mom. och 67 § femte stycket KLS).
Finns i särskild författning föreskrift om ersättning åt ledamot av kommunal
nämnd, skall den föreskriften lända till efterrättelse (46 § 2 mom.
KL och 53 § 2 mom. KLS).
Ordförande och vice ordförande i stadskollegiet i Stockholm får enligt
53 § 1 mom. KLS i denna egenskap årsarvode som bestäms av stadsfullr
mäktige. Också borgarrad i Stockholm åtnjuter årsarvode samt dessutom
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1967
rätt till pension enligt vad stadsfullmäktige bestämmer. Med befattning
som borgarråd får inte utan stadsfullmäktiges medgivande förenas annan
befattning i statens eller kommunens tjänst eller annat jämförligt allmänt
eller enskilt uppdrag (45 § 3 mom. KLS).
Landstingslagen den 14 maj 1954 (nr 319) (LL) innehåller bestämmelser
om traktamente och andra ersättningar samt arvode och pension till
landstingsman, ledamot och suppleant i landstingskommunal nämnd samt
revisor för landstingskommunal förvaltning som helt stämmer överens med
motsvarande bestämmelser i KL och KLS (39 §, 55 § 1 mom. och 67 §
femte stycket LL). Finns i särskild författning föreskrift om ersättning
åt ledamot av landstingskommunal nämnd, skall den föreskriften lända
till efterrättelse (55 § 2 inom.).
överenskommelse med stöd av KL, KLS eller LL att arvode skall anses
som inkomst av anställning medför att arvodet räknas som pensionsgrundande
inkomst för allmän tjänstepension (ATP) enligt 11 kap. lagen den
25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring och läggs till grund för placering
i sjukpenningklass enligt 3 kap. samma lag. Enligt 11 kap. 5 § är
dock den sammanlagda inkomsten pensionsgrundande bara i den mån den
överstiger ett visst basbelopp (för år 1966 5 300 kr.). Vid beräkning av
pensionsgrundande inkomst bortses vidare från vad som överstiger det
s. k. ATP-taket, för år 1966 39 750 kr. Också vid placering i sjukpenningklass
gäller att endast inkomster inom vissa beloppsgränser, f. n. 1 800
och 39 000 kr., beaktas (3 kap. 4§). överenskommelse att arvode skall
anses som inkomst av anställning får alltså betydelse bara i den mån
arvodet eller detta tillsammans med annan inkomst ligger inom de angivna
beloppsgränserna.
Av förarbetena till nu gällande bestämmelser om pension till kommunala
förtroendemän framgår att frågan om pensionsutfästelse skall göras
bör ses mot bakgrunden av det pensionsskydd som bereds förtroendemännen
genom ATP. Pension till dem som fullt ut kommer i åtnjutande av
ATP bör sålunda komma i fråga bara i undantagsfall, såsom då förtroendemannen
om han haft en tjänst med motsvarande arbetsuppgifter skulle ha
fått väsentligt högre pension än den som utgår enligt lagen om allmän försäkring.
Vidare framgår av förarbetena att pensionsutfästelse bara i mycket
sällsynta undantagsfall bör göras om förtroendemannen innehaft uppdrag
under kortare tid än 12 år. Normalt bör uppdraget ha varat i 15
20 år. Vidare bör i princip tjänstgöring efter fyllda 65 år inte få tillgodoräknas.
Med hänsyn till att förtidspension kan utgå bör pensionsbeslut
kunna fattas så snart dessa förutsättningar för att bevilja pension föreligger.
Pensionens slutliga storlek kan därvid göras beroende av hur länge
förtroendemannen kommer att fullgöra uppdrag hos kommunen. Däremot
bör beslut om att förbinda vissa förtroendeuppdrag med pension inte
komma i fråga. (Prop. 1962: 71 s. 55, KU 15 s. 32.)
Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1967
11
Valbarhetsregler
Enligt 7 § KL får till fullmäktig inte utses bl. a. i kommunens tjänst
anställd tjänsteman vilken såsom föredragande hos kommunens styrelse
eller annars på grund av sina tjänsteåligganden intar den ledande ställningen
inom kommunens samfällda förvaltning. Sådan tjänsteman får inte
heller utses till ledamot eller suppleant i kommunens styrelse eller annan
nämnd för kommunallagsreglerad förvaltning (32, 45, 47 och 48 §§)•
Borgarråd i Stockholm väljs enligt 45 § 1 mom. KLS av stadsfullmäktige
för en tid av fyra år till det antal som fullmäktige bestämmer. Borgarråden
— som för att vinna enhetlighet i förvaltningen skall bilda en borgarrådsberedning
— är föredragande i stadskollegiet (46 § 1 och 2 mom.).
Enligt 50 § är ordföranden i borgarrådsberedningen ordförande i drätselnämnden.
Stadskollegiet utser bland de övriga borgarråden ordförande i
stadens övriga nämnder med vissa undantag.
Med hänsyn till borgarrådens uppgifter i Stockholm kan inte någon
tjänsteman där sägas ha en sådan ställning som avses i 7 § KL. Någon
motsvarighet till det valbarhetshinder som föreskrivs i det lagrummet
finns inte heller i KLS.
Till landstingsman får enligt 8 § LL inte utses bl. a. i landstingskommunens
tjänst anställd landstingsdirektör eller motsvarande tjänsteman.
Sådan tjänsteman får inte heller utses till ledamot eller suppleant i förvaltningsutskottet
eller i annan nämnd för förvaltning som regleras i LL
(43 och 54 §§ LL).
Betydelsen för gränsdragningen mellan kommunala förtroendemän och
kommunala tjänstemän av att kommunala förtroendemän tillerkänns ersättning
för sitt uppdrag har diskuterats vid olika tillfällen, bl. a. vid tillkomsten
av nu gällande ersättningsbestämmelser. I prop. 1962: 71, s. 52,
anförde sålunda föredragande departementschefen bl. a., att så länge ersättning
beslutas att utgå i de former som regleras i KL någon risk inte
torde föreligga att förtroendemannen skall bli obehörig att längre inneha
sitt uppdrag. Därvid måste uppmärksammas att arvodets storlek skall bestämmas
uteslutande med hänsyn till det arbete uppdraget kan väntas
medföra och den tid som åtgår för uppdraget men däremot inte får göras
beroende av den tid förtroendemannen innehaft uppdraget. (Jfr KU 1962: 15
s. 29.)
Uppgifter om heltidssysselsatta kommunala förtroendemän
Kommittén lämnar vissa upplysningar om förekomsten av heltidssysselsatta
kommunala förtroendemän samt om deras uppgifter och ekonomiska
förmåner. Av dessa upplysningar och kompletteringar av dem som har
lämnats under remissbehandlingen framgår i huvudsak följande.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 11b år 1967
Stockholm
Borgarrådens ekonomiska förmåner utgår enligt tjänstereglemente och
pensionsreglemente som stadsfullmäktige har utfärdat.
Borgarråd får årsarvode beräknat efter visst månatligt grundbelopp.
Tjänstereglementet innehåller bestämmelser bl. a. om semester och ledighet
för sjukdom och andra orsaker samt om rätt till oavkortat arvode eller
avdrag vid ledighet.
Enligt pensionsreglementet inträder pensionsåldern för borgarråd vid 65
års ålder eller den senare tidpunkt då hans tjänstgöring upphör. Borgarråd
är i princip berättigad till s. k. visstidspension. Denna utgår i allmänhet
från den tidpunkt då tjänstgöringen upphör till dess pensionsåldern uppnås.
Därefter utgår ålderspension. Pensionens storlek beror på tjänstgöringstidens
längd. Efter 12 års tjänstgöring utgår full pension.
Göteborg
I Göteborg finns f. n. fem kommunalråd som väljs av stadsfullmäktige
för en tid av fyra år. De är föredragande inför stadens styrelse — stadskollegiet
— samt övervakar förvaltningen och har inseende över de övriga nämndernas
verksamhet. De tillhör stadsfullmäktige men ingår inte i stadskollegiet
eller någon annan nämnd.
Kommunalråden får arvode, pension och andra förmåner efter i huvudsak
samma grunder som borgarråden i Stockholm.
Malmö
I Malmö finns sex kommunalråd som utses av stadsfullmäktige för en tid
av fyra år. De har i stort sett samma uppgifter som kommunalråden i Göteborg.
Högst fyra av dem får vara ledamöter av stadens styrelse, dvs. drätselkammaren.
Kommunalråd får inte utan drätselkammarens medgivande inneha annan
befattning i stadens eller statens tjänst eller annat till omfattningen jämförligt
allmänt eller enskilt uppdrag. Kommunalråd får inte heller utan drätselkammarens
medgivande driva förvärvsverksamhet.
Pensionsåldern för kommunalråd i Malmö inträder under en pensionsperiod
vars undre gräns är 65 och övre gräns 70 år. Särskild avgångspension
utgår till kommunalråd vars tjänstgöring upphör dessförinnan om han vid
avgången har fyllt 50 år. För pensionsberäkningen gäller i övrigt i huvudsak
samma regler som för borgarråden i Stockholm och kommunalråden i
Göteborg,
Andra städer, landskommuner och landstingskommuner
I mars 1965 var drätselkammarens ordförande i 85 städer en heltids
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1967
13
sysselsatt förtroendeman. I nio städer fanns två heltidssysselsatta förtroendemän
av vilka den ene var ordförande i drätselkammaren. Den andre
var antingen vice ordförande i drätselkammaren eller ordförande i annan
nämnd eller hade på annat sätt en ledande funktion inom förvaltningen.
Under år 1965 fanns vidare heltidssysselsatta förtroendemän i 140 landskommuner.
Så gott som samtliga dessa var ordförande i kommunalnämnden.
Sysslan som kommunalnämndsordförande hade i åtskilliga fall kopplats
samman med ett eller flera andra uppdrag, t. ex. att vara ordförande i
fullmäktige eller i annan nämnd än kommunalnämnden, att sköta kommunalkamrers
och kommunalkassörs uppgifter eller att vara verkställande
ledamot eller direktör i kommunalt verk eller bolag.
Inom åtta landsting är ordföranden i förvaltningsutskottet engagerad på
heltid. Inom dessa landsting finns ytterligare nio heltidsengagerade förtroendemän,
vilka är ordförande i någon annan nämnd, delegation eller kommitté.
Kommitténs förslag
Behovet av ökat lekmannainflytande inom olika delar av den kommunala
förvaltningen har fört med sig att förtroendemän har engagerats på heltid.
Förtroendemannainsatser genom heltidsengagemang inom den kommunala
förvaltningen framstår enligt kommittén såsom något alltmer naturligt och
nödvändigt.
Nuvarande regler om ersättning anses emellertid inte ge kommunerna tillräckliga
möjligheter att ekonomiskt kompensera heltidssysselsatta förtroendemän.
Kommittén framhåller särskilt att möjligheterna att besluta om
pension är begränsade.
Helt allmänt kräver billigheten att de heltidssysselsatta förtroendemännen
bereds ett bättre socialt skydd än vad de oftast har f. n., anför kommittén
vidare. För en sådan reform talar också att det kan bli svårt att
intressera de mest lämpade för heltidssysslorna om de inte bereds tillräckliga
förmåner. Förtroendemän med goda kvalifikationer torde nämligen
numera ofta ha så stora möjligheter till goda ekonomiska förmåner inom
sitt yrke att de knappast kan tänkas överge detta för obestämd tid utan att
de erbjuds villkor med tillräcklig konkurrenskraft.
Vad som nu har anförts gäller i fråga om både primärkommuner och
landstingskommuner. Kommittén anser att de bör få möjlighet att på förhand
anta bestämmelser om det sociala skydd som skall förbindas med en
syssla som förtroendeman på heltid. Det sociala skyddet bör därvid i
huvudsak kunna motsvara det som numera har tillförsäkrats stora tjänstemannagrupper.
14
Kurigl. Maj:ts proposition nr 114 år 1967
Det kunde göras gällande att en förtroendeman som sådana bestämmelser
blir tillämpliga på skulle bli att anse som anställd i kommunens tjänst och
att han därför skulle riskera att till följd av kommunallagarnas valbarhetsbestämmelser
bli obehörig att längre inneha sitt uppdrag. Enligt kommitténs
mening blir emellertid en kommunal förtroendeman att anse som anställd
i kommunens tjänst först om en anställningsakt föreligger. Det kan inte
anses vara fallet om förtroendemannen får ersättning i överensstämmelse
med allmänna kommunallagsregler om ersättning till förtroendemän. Först
om något slag av överenskommelse träffas mellan kommunen och förtroendemannen,
t. ex. att denne oberoende av mandatperioder garanteras sysselsättning
i kommunens tjänst, kan förtroendemannen såsom anställd hos
kommunen bli obehörig som förtroendeman.
Från den synpunkt som nu har behandlats finns alltså enligt kommitténs
mening inget hinder mot en sådan utvidgning av kommuns möjligheter att
bereda heltidssysselsatt förtroendeman de förmåner som kommittén anser
önskvärda.
Kommittén avvisar tanken att ge de heltidssysselsatta förtroendemännen
en lagstadgad rätt till ekonomiska förmåner. En sådan ordning skulle strida
mot principer som hittills har upprätthållits, nämligen hl. a. att kommunerna
i detta liksom i andra avseenden bör ha frihet att inom en yttre ram
ordna sina egna angelägenheter. Några vägande skäl för ett avsteg från
denna princip finner kommittén inte föreligga. Kommittén anser alltså att
man bör stanna vid att ge kommunerna större möjligheter att besluta om
ersättning.
Beslut om ersättning bör dock få meddelas bara om det med hänsyn till
göromålens art är skäligt att ersättning utgår. Vidare bör gälla att kommunen
skall kunna föreskriva att heltidssysselsatt förtroendeman som bereds
full ersättning skall vara skyldig att underkasta sig en begränsning av
rätten att vid sidan av förtroendeuppdraget idka verksamhet eller ha anställning
eller uppdrag. Enligt kommitténs mening är det nämligen uppenbart
att en sådan förtroendeman måste underkasta sig vissa begränsningar i
detta avseende för att undvika intressemotsättningar i uppdraget för kommunen.
Att helt förbjuda verksamhet eller uppdrag vid sidan av förtroendeuppdraget
skulle emellertid vara obilligt. Förtroendeuppdraget får i princip
anses vara begränsat i tiden och långtgående begränsningar i rätten till
annan sysselsättning skulle kunna försämra förtroendemannens kontakter
med annat arbetsliv och ställa honom i oförmånligt läge när förtroendeuppdraget
upphör.
Kommittén föreslår därför att i KL, KLS och LL föreskrivs att kommunala
förtroendemän som är sysselsatta på heltid skall kunna tillförsäkras
pension och tilläggas andra ekonomiska förmåner utöver vad som följer av
bestämmelserna om sådana förmåner till kommunala förtroendemän i allmänhet,
om det är skäligt med hänsyn till göromålens art. Vidare föreslås
Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1967
15
•en bestämmelse om att heltidssysselsatt förtroendeman som får ersättning i
enlighet härmed inte utan fullmäktiges resp. landstingets medgivande får
med uppdraget förena egen verksamhet i förvärvssyfte eller anställning eller
annat jämförligt allmänt eller enskilt uppdrag. De föreslagna bestämmelserna
skall tillämpas på fullmäktige, landstingsmän, ledamöter i nämnder
och beredningar samt revisorer. Någon ändring föreslås inte i bestämmelserna
om ekonomiska förmåner till borgarråd i Stockholm.
De föreslagna lagbestämmelserna bör enligt kommittén utgöra en ram
inom vilken det står kommunerna fritt att själva närmare bestämma förmånernas
omfattning och utformning. Kommittén anser att förmånerna bör
kunna bestämmas i reglementen och i princip vara desamma som för de
kommunala tjänstemännen. Kommittén förordar ingen bestämmelse i lag
■om att arvode till heltidssysselsatt förtroendeman skall vara pensionsgrundande
eller skall ligga till grund för beräkning av sjukpenning enligt lagen
om allmän försäkring. Däremot förutsätts att liksom hittills skall kunna
träffas överenskommelse med samma verkan. Det kan ske i form av föreskrift
i reglemente. Inte heller föreslås lagbestämmelser om semesterrätt.
Föreskrifter om rätt till semester och om rätt till annan ledighet med bibehållen
eller reducerad inkomst — vid sjukdom ersättning utöver sjukpenning
— anses emellertid kunna ges i reglemente eller i annan form. Pension
bör kunna utgå både som ålderspension och som s. k. visstidspension, dvs.
under tiden från avgången från uppdraget till dess pensionsåldern uppnås.
Pensionen bör normalt stå i relation till uppdragstidens längd. Det kan
enligt kommitténs uppfattning vara motiverat att full pension normalt utgår
efter 12—16 år.
Remissyttrandena
En reform i huvudsaklig överensstämmelse med kommitténs förslag
tillstyrks av alla remissinstanserna.
I stor utsträckning uttalar remissinstanserna tillfredsställelse med förslaget.
De som närmare motiverar sin allmänna inställning till förslaget ansluter
sig nästan genomgående till de synpunkter som kommittén har redovisat.
Så anför t. ex. länsstyrelsen i Kopparbergs län att de ändringar i reglerna
om ersättning till kommunala förtroendemän som gjordes år 1962 inte
tillräckligt tillgodosåg behovet att kunna ekonomiskt gottgöra de heltidssysselsatta
förtroendemännen. Den under senare tid snabba utvecklingen
av den kommunala verksamheten har bidragit till att ett stort antal kommuner
har blivit tvungna att ta i anspråk kommunala förtroendemän på heltid.
Omfattningen och inriktningen av de kommunala uppgifterna i våra
dagar torde också göra det ofrånkomligt för kommuner av viss storlek att
heltidsengagera förtroendemän. Länsstyrelsen vill särskilt peka på att samhällsutvecklingen
gjort det nödvändigt med ökade insatser på förtroende
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
i6 Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1967
mannaplanet för planering och handlingsprogram inom både kommuner,
kommunblock och landsting. Enligt länsstyrelsens mening är det därför
angeläget att kommunernas möjligheter att knyta till sig dugliga förtroendemän
på heltid inte onödigt inskränks eller försvåras. Från dessa synpunkter
finner länsstyrelsen att kommitténs förslag är en avgjord förbättring i förhållande
till de bestämmelser som gäller f. n. Såvitt länsstyrelsen kan
bedöma är de regler som föreslås ägnade att tillgodose behovet av att kunna
tillförsäkra heltidssysselsatta förtroendemän sådana förmåner —• inte minst
av social natur — som från rekryteringssynpunkt är väsentliga. Den föreslagna
ordningen synes inte medföra att en förtroendeman kommer att inta
sådan ledande ställning inom kommunens samfällda förvaltning att han
blir obehörig att vara fullmäktig eller ledamot av kommunens styrelse.
Stadskollegiet i Göteborg påpekar att den kommunala verksamheten
utvecklas och förändras snabbt och att lagstiftningen därför ofta i efterhand
måste anpassas till den praxis som utbildats. Utvecklingen inom det område
som nu är i fråga är enligt kollegiet ett exempel härpå. Kommitténs förslag
är tillfredsställande från den synpunkten att det är ägnat att undanröja
tidigare oklarheter om kommunernas befogenheter. Kollegiet finner det
vidare värdefullt att det slås fast att kommunerna bär frihet att ordna de
ekonomiska förmånerna för de heltidssysselsatta förtroendemännen efter
lokala behov. Också Östergötlands läns landstings förvaltningsutskott framhåller
värdet av att kommunerna får reglera de heltidssysselsatta förtroendemännens
ekonomiska förmåner utan att behöva befara att komma i
konflikt med kommunallagarnas behörighetsregler.
Enligt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län kan förslaget möjligen
innebära alt kommunerna får alltför fria händer att bestämma om förmånernas
storlek. Den föreslagna lagbestämmelsen synes inte inrymma möjlighet
att vid uppenbart missbruk vinna rättelse genom kommunalbesvär.
Drätselkammaren i Malmö anser att det finns behov av att kunna gå utanför
kretsen av fullmäktige och nämndledamöter för att finna en för kommunalt
heltidsengagemang villig och lämplig person. Det synes vidare från
principiell synpunkt inte vara nödvändigt att begränsa kommunernas handlingsfrihet
genom att låta den nya regeln bli tillämplig bara på denna krets.
Drätselkammaren anser att regeln bör kunna tillämpas på var och en som är
valbar till förtroendeuppdrag inom kommunen. Svenska kommunförbundet
anser att den föreslagna regeln bör kunna tillämpas också på förtroendeman
som är engagerad på heltid dels som ordförande i en eller flera nämnder,
dels som t. ex. verkställande ledamot eller direktör i kommunalt verk, kommunal
stiftelse eller kommunalt bolag. En förutsättning härför är dock att
det senare uppdraget tillkommer vederbörande i hans egenskap av förtroendeman.
Avgång från förtroendemannauppdraget bör med andra ord föra
med sig att också det andra uppdraget upphör.
Några remissinstanser kritiserar förslaget att rätten att besluta om ekono
-
Kungi. Majds proposition nr 11''t år 1967
17
miska förmåner skall vara beroende av göromålens art. Enligt Svenska
kommunförbundet kan förslaget i denna del bereda kommunerna vissa
praktiska svårigheter. Det blir fallet t. ex. om någon av två eller flera heltidssysselsatta
förtroendemän med hänsyn till arten av hans göromål anses inte
böra beredas förmåner enligt den föreslagna bestämmelsen. Det torde enligt
förbundets mening inte vara möjligt att på objektiva grunder bedöma en
sådan fråga utan vägledande uttalanden av lagstiftaren. Det kan starkt
sättas i fråga om inte de bestämmelser om arvode till kommunala förtroendemän
som gäller f. n. skulle vara tillfyllest också i fortsättningen för de
heltidssysselsatta förtroendemännens del. Däremot behövs enligt förbundets
mening nya bestämmelser om socialt skydd i form av pension o. d. förmåner.
Det är emellertid tveksamt om rätten härtill bör vara beroende av göromålens
art. Det ligger närmare till hands att knyta an till behovet av socialt
skydd. Enligt förbundets mening bör det förutsättas att sådant, behov i
regel föreligger. Förbundet föreslår därför att kommunal förtroendeman
som ägnar hela sin arbetstid åt uppdrag för kommunen och som får arvode
härför skall få beviljas pension iitöver vad som följer av pensionsbestämmelserna
för andra förtroendemän och få beviljas ekonomiska förmåner
av annat slag än som kan utgå till dessa. Inte heller Svenska landstingsförbundet
anser att någon särbestämmelse om arvode till heltidssysselsatta
förtroendemän behövs. Enligt förbundets mening bör för dessa regleras
endast rätten till förhandsbestämd pension och särskilda ekonomiska förr
måner, sjukförmåner, semester o. d. Sådan rätt bör härledas uteslutande av
ställningen som heltidssysselsatt och inte vara beroende av göromålens art.
Enligt drätselkammaren i Jönköping är det knappast troligt att man någon
gång skulle tveka att med hänsyn till göromålens art ge en heltidssysselsatt
förtroendeman sådana ökade förmåner som kommittén föreslår. För att
kommun skall få besluta om sådana förmåner bör det därför vara tillräckligt
att förtroendemannen ägnar hela sin arbetstid åt uppdraget.
Svenska kommunförbundet anför att kommitténs förslag innebär att det
kan bli alltför stora skillnader mellan de förmåner som kommunerna kan
medge heltidssysselsatta förtroendemän och andra förtroendemän. Detta
förhållande kan komma att medföra tröskelproblem av besvärande art.
Förbundet anser att den uppdragstid som krävs för pension åt förtroendeman
i allmänhet, nämligen minst 12 och i allmänhet 15—20 år, ter sig opåkallat
lång mot bakgrunden av nutida betraktelsesätt. En kortare minimitid
bör medges och vidare bör praxis uppmjukas i fråga om möjligheten att tillgodoräkna
tjänstgöring efter 65 års ålder för pensionsrätt. Över huvud
taget skulle mindre skillnader mellan förmånerna till heltids- och deltidssysselsatta
förtroendemän kunna verksamt bidra till att en i och för sig
önskvärd spridning av de viktigaste kommunala förtroendeuppdragen bevarades.
Förbundet anser därför att bestämmelserna behöver mjukas upp
i dessa avseenden.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr lli dr 1967
Bara fyra remissinstanser, drätselkamrarna i Linköping och Norrköping
samt förvaltningsutskotten i Jönköpings och Malmöhus läns landsting, har
yttrat sig särskilt över förslaget att förtroendeman som beviljas ersättning
skall vara skyldig att underkasta sig en begränsning i rätten att driva verksamhet
eller ha uppdrag vid sidan av förtroendeuppdraget. Dessa remissinstanser
tillstyrker förslaget i princip. Malmöhus läns landstings förvaltningsutskott
anser att beslut om förtroendemans bisysslor skall få meddelas
av förvaltningsutskottet i stället för av landstinget med hänsyn till att landstinget
sammanträder alltför sällan för att hinna ta ställning till sådana
frågor. Drätselkammaren i Norrköping anser att nämndledamots bisysslor
bör få prövas av den nämnd som han tillhör.
F öredr aganden
Den kommunala verksamhetens expansion har skapat ett behov av ökat
engagemang från förtroendemännens sida i kommuner och landstingskommuner.
Detta behov har kommit att i allt större utsträckning tillgodoses
genom att förtroendemän ägnar hela sin arbetstid åt kommunala förtroendeuppdrag.
Det är därför angeläget att det finns möjligheter att bevilja de heltidssysselsatta
förtroendemännen tillräckliga ekonomiska förmåner.
En heltidssysselsatt förtroendeman måste för den tid uppdraget hos
kommunen varar, dvs. en mandatperiod i sänder, helt eller i huvudsak avstå
från annan förvärvsverksamhet. I allmänhet innebär det att han går miste
om förutom lön eller annan arbetsinkomst rätt till ersättning under ledighet
för sjukdom, semester o. d. samt pensionsrätt. Vidare innebär det ofta
att hans förvärvsmöjligheter när uppdraget upphör är försämrade. Som kommittén
har anfört är det i allmänhet skäligt och dessutom av väsentlig betydelse
från rekryteringssynpunkt att de heltidssysselsatta förtroendemännen
kan beredas kompensation härför. Bättre ekonomiska förmåner för
dessa än för andra förtroendemän är därför i regel berättigade.
De gällande lagbestämmelserna om ekonomiska förmåner är emellertid
utformade närmast med sikte på andra än heltidssysselsatta förtroendemän.
Bestämmelserna, som ger kommuns fullmäktige resp. landsting rätt att
besluta om traktamente, reseersättning och andra utgifter samt arvode och
pension i form av ålderspension, familjepension och förtidspension till fullmäktig,
landstingsman, ledamot och suppleant i kommunal nämnd och
beredning samt revisor av kommunal förvaltning, innehåller vissa begränsningar
i rätten att bestämma om arvode och pension. Arvode får sålunda
inte överstiga vad som är skäligt med hänsyn till — förutom göromålens
omfattning och art — den tid som kan beräknas gå åt för uppdraget. Sistnämnda
begränsning har föranlett tvekan om heltidssysselsatta förtroendemän
kan beredas ledighet från uppdraget för t. ex. semester eller sjukdom
med rätt till bibehållet eller reducerat arvode. Vidare får pension beviljas
bara om särskilda skäl föreligger. En förutsättning är därvid att förtroende
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1967 19
mannen under en lång följd av år på grund av uppdrag utfört arbete av
betydande omfattning. Enligt förarbetena bör för pensionsrätt i allmänhet
fordras att uppdraget varat 15—20 år och bara i sällsynta undantagsfall
mindre än 12 år och dessa förutsättningar måste vara uppfyllda vid pensionsbeslutet.
Fullmäktige och landsting får också träffa överenskommelse
att utgående arvode skall anses som inkomst enligt lagen om allmän försäkring
varigenom arvode grundar rätt till ATP. Med angivna begränsningar
kan i allmänhet inte tillräckligt förmånliga pensionsvillkor utformas för
den som i egenskap av förtroendeman skall ägna hela sin arbetstid åt uppdraget
för kommunen.
I likhet med kommittén och en enhällig remissopinion anser jag därför att
bestämmelserna om ekonomiska förmåner till kommunala förtroendemän
bör ändras så att behovet av ökade möjligheter att bereda heltidssysselsatta
förtroendemän förmåner tillgodoses.
Kommitténs förslag innebär att kommun och landstingskommun får rätt
att bevilja förtroendeman som skall ägna hela sin arbetstid åt uppdrag för
kommunen pension och andra ekonomiska förmåner utöver vad som följer
av reglerna om ekonomiska förmåner till förtroendemän i allmänhet. Som
enda begränsning i denna rätt föreslås att beslut om förmåner utöver vad
som kan utgå till förtroendemän i allmänhet får meddelas endast om det är
skäligt med hänsyn till göromålens art.
Enligt KL och LL är kommunens och landstingskommunens ledande
tjänsteman inte valbar till fullmäktig resp. landstingsman eller till ledamot
av kommunal nämnd. Kommittén anser att den föreslagna ordningen inte
kommer att medföra att gränsen mellan förtroendemän och tjänstemän
suddas ut och att därmed heltidsanställd förtroendeman, som beviljas förmåner
enligt kommitténs förslag, inte heller blir obehörig att utöva sitt
uppdrag till följd av denna valbarhetsbestämmelse. Jag delar denna uppfattning
som inte har rönt någon gensaga under remissbehandlingen. Avgörande
för gränsdragningen mellan förtroendemän och tjänstemän är inte i
och för sig arten och omfattningen av förmånerna. Så länge förmånerna utgår
med stöd av beslut enligt lagbestämmelser härom och alltså tillkommer
förtroendemannen i hans egenskap av förtroendeman torde han inte löpa
risk att på grund av de nämnda valbarhetsreglerna bli obehörig att utöva sitt
uppdrag. Härvid förutsätter jag att de bestämmelser om ekonomiska förmåner
som nu är i fråga liksom hittills tillämpas bara på fullmäktige, landstingsmän,
ledamöter och suppleanter i kommunala nämnder och beredningar
samt revisorer av kommunal förvaltning. Om bestämmelserna skulle
tillämpas även på den som fått annat uppdrag av kommunen skulle däremot
svårigheter uppstå att upprätthålla en klar gräns mellan förtroendemän
och tjänstemän. Jag kan därför inte biträda det förslag som har framställts
under remissbehandlingen att vidga den krets som kan tillerkännas
förmåner.
20
Kungl: Majits proposition nr lik år 1967
Några remissinstanser har riktat kritik mot kommitténs förslag att de
särskilda bestämmelserna om förmåner till heltidssysselsatta förtroendemän
skall tillämpas endast om det är skäligt med hänsyn till göromålens
art. Sålunda har bl. a. anförts att när en förtroendeman sysselsätts på heltid
hans göromål alltid får anses vara av den art att det med hänsyn härtill får
anses skäligt att ersättning utgår enligt andra grunder än i allmänhet. Jag
delar denna uppfattning. Enligt min mening bör förmånerna till heltidssysselsatta
förtroendemän alltid få bestämmas efter en fri prövning av vad
som i det särskilda fallet är skäligt. Härvid bör givetvis i första hand tas
hänsyn till göromålens art men också alla andra omständigheter som kan
vara av betydelse måste få beaktas, t. ex. vilken utformning av förmånerna
som kan vara lämpligast från rekryteringssynpunkt.
Jag föreslår alltså en särskild bestämmelse i KL, KLS och LL om pension
och andra ekonomiska förmåner till fullmäktig, landstingsman, ledamot
i nämnd och beredning samt revisor, vilka ägnar hela sin arbetstid åt
uppdrag för kommunen. Enligt den bestämmelse som jag sålunda förordar
skall fullmäktige resp. landsting utöver vad som följer av bestämmelserna
om arvode och pension till förtroendemän i allmänhet kunna tillförsäkra
nyssnämnda heltidssysselsatta förtroendemän pension och tillägga dem
andra ekonomiska förmåner enligt vad som är skäligt.
Som kommittén har anfört blir det härmed möjligt att i förväg för
hela mandatperioden reglera heltidssysselsatta förtroendemäns rätt till inte
bara arvode utan också bl. a. olika sociala förmåner, t. ex. semester, sjuklön
och pension. Pension kan utgå dels från det pensionsåldern inträder, oavsett
om tjänstgöringen har pågått till dess eller har upphört dessförinnan, dels
i form av s. k. visstidspension, dvs. från det uppdraget upphör till dess pensionsåldern
inträder. Möjligheten att bevilja sjuklön samt annan pension än
visstidspension är av betydelse bara i de fall där det anses skäligt att sådana
förmåner utgår utöver ATP och sjukpenning enligt lagen om allmän försäkring.
I likhet med kommittén anser jag att överenskommelse fortfarande
skall kunna träffas om att utgående arvoden skall anses som inkomst av
anställning enligt nämnda lag.
Under remissbehandlingen har anförts att väsentligt ökade möjligheter
att bevilja heltidssysselsatta förtroendemän pension kommer att i vissa fall
medföra alltför stor skillnad i fråga om pensionsvillkoren mellan de heltidssysselsatta
förtroendemännen och andra förtroendemän. De tidsbegränsningar
som i motiven till gällande lag har ställts upp för rätten att bevilja
pension får ses mot bakgrunden av de förhållanden som rådde vid den tidpunkt
då uttalandena om begränsningarna gjordes. Jag anser det inte uteslutet
alt i den mån förhållandena visas ha blivit väsentligt förändrade eu viss
försiktig utveckling kan ske i rättspraxis mot en något friare tillämpning av
de en gång fastslagna principerna. Det bör emellertid inte komma i fråga att
i detta sammanhang dra upp helt nya riktlinjer för rättstillämpningen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1967
21
Efter beslut av 1962 års riksdag (prop. 169, SU 152, rskr 341) har i statens
allmänna tjänstepensionsreglemente den 28 maj 1959 (nr 287) tagits
in bestämmelser om samordning av statlig och kommunal tjänstepensionsrätt
(SFS 1962: 352). Närmare bestämmelser härom finns bl. a. i 5 § kungörelsen
den 28 maj 1959 (nr 420) med tilläggsbestämmelser till statens
allmänna tjänstepensionsreglemente m. in.1 Ökas möjligheterna att bereda
kommunala förtroendemän pension på det sätt som jag nu har förordat bör
frågan om reglering av statlig tjänstepensionsförmån som sammanträffar
med kommunal förtroendemannapension tas upp. Denna fråga avses att
prövas inom civildepartementet med sikte på att förslag till reglering skall
kunna föreläggas nästa års riksdag.
I det föregående har jag förutsatt att heltidssysselsatt förtroendeman åtminstone
i huvudsak avstår från förvärvsverksamhet vid sidan av uppdraget.
Det är uppenbart att särskilda ersättningsregler för dessa förtroendemän
är motiverade bara om denna förutsättning föreligger. Som kommittén
har anfört bör en heltidssysselsatt förtroendeman också med hänsyn till risken
för intressekonflikter underkasta sig inskränkning i rätten att ta uppdrag
eller driva verksamhet vid sidan av förtroendeuppdraget. Kommittén
har därför föreslagit en bestämmelse att den som beviljas förmåner enligt
de särskilda reglerna för heltidssysselsatta förtroendemän inte får utan fullmäktiges
resp. landstingets medgivande med uppdraget förena egen verksamhet
i förvärvssyfte, anställning eller annat jämförligt allmänt eller enskilt
uppdrag.
I likhet med samtliga remissinstanser som har yttrat sig över förslaget
anser jag att rätt till verksamhet vid sidan av förtroendeuppdraget bör vara
beroende av kommunalt beslut. Jag anser det emellertid inte nödvändigt med
en lagbestämmelse härom. Skyldighet att underkasta sig sådan inskränkning
i rätten till bisysslor kan nämligen föreskrivas i samband med beslutet
om ekonomiska förmåner. Jag förutsätter att det i allmänhet kommer att
ske. Vad kommittén har föreslagit torde alltså komma att iakttas utan uttrycklig
lagbestämmelse.
Bestämmelserna om rätt för fullmäktige resp. landstinget att besluta om
traktamente och andra kostnadsersättningar samt om arvode finns f. n. i
28 § 1 mom. KL, 29 § 1 mom. IvLS och 39 § 1 mom. LL medan bestämmelserna
om rätt alt bevilja pension och att träffa överenskommelse att utgående
arvoden skall anses som inkomst enligt lagen om allmän försäkring
finns i 28 § 2 mom. KL, 29 § 2 inom. KLS och 39 § 2 mom. LL. Jag föreslår
att bestämmelserna om arvode flyttas till 2 mom. i dessa lagrum och tas in
som första stycke där samt att bestämmelserna om ersättning till heltidssysselsatta
förtroendemän tas in i samma moment som sista stycke efter de
1 Senaste lydelse av 5 § se 1966:738.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr år 1967
nuvarande bestämmelserna om pension. Härigenom kommer 1 mom. att
innehålla bestämmelser om kostnadsersättningar medan 2 mom. kommer att
innehålla bestämmelser om vederlag för utfört arbete.
Bestämmelserna om ersättning till ledamöter och suppleanter i kommunala
nämnder och beredningar samt till revisorer av kommunal förvaltning
har formen av hänvisningar till resp. 28 § 1 och 2 mom. KL, 29 § 1 och 2
mom. KLS samt 39 § 1 och 2 mom. LL. Dessa hänvisningar kommer alltså
att avse ersättningsbestämmelserna i deras nya utformning.
Lagändringarna bör träda i kraft den 1 juli 1967.
Hemställan
I enlighet med vad jag anfört i det föregående har inom kommunikationsdepartementet
upprättats förslag till
1) lag om ändrad lydelse av 28 § 1 och 2 mom. kommunallagen den 18
december 1953 (nr 753),
2) lag om ändrad lydelse av 29 § 1 och 2 mom. kommunallagen den 1
mars 1957 (nr 50) för Stockholm,
3) lag om ändrad lydelse av 39 § 1 och 2 mom. landstingslagen den lb
maj 195b (nr 319).
Jag hemställer att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att
antaga dessa lagförslag.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- KU 1967:33 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 28 § 1 och 2 mom. kommunallagen m. m., innebärande ändrade ersättni s. 1 i texten