Sök i Ratio Lex

Angående samordning av de nordiska ländernas statliga personalpensionering

1967-03-31 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1967:122, Angående samordning av de nordiska ländernas statliga personalpensionering

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1967

I

Nr 122

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående samordning

av de nordiska ländernas statliga personalpensionering;

given Stockholms slott den 31 mars 1967.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över civilärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Hans Gustafsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås att riksdagen bemyndigar Kungl. Maj :t att under

förutsättning av enighet mellan de nordiska länderna om samordning av

ländernas statliga personalpensionering vidta åtgärder för sådan samordning

för Sveriges vidkommande.

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 122

s. 2 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 122 år 1067

2

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 31 mars

1967.

N är varande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Kling, Edenman, Johansson, Holmqvist,

Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer,

Odhnoff.

Chefen för civildepartementet, statsrådet Gustafsson, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om samordning

av de nordiska ländernas statliga personalpensionering och anför.

Nordiska rådets rekommendation om samordning av statliga pensionssystem.

Arbetsgruppen

Som ett spörsmål av arbetsmarknadskaraktär väcktes vid Nordiska rådets

session år 1963 ett förslag om tillgodoräknande av nordisk offentlig tjänst

i fråga om pensionsrätt. Förslagsställaren önskade att rådet skulle uppmana

regeringarna att, sedan erforderliga undersökningar företagits, stegvis

genomföra en ordning enligt vilken all anställning i stat och kommun

i ett nordiskt land läggs till grund vid beräknande av pension till tjänsteman

anställd i offentlig tjänst. Rådets socialpolitiska niomannakommitté,

som behandlat förslaget, framhöll för sin del, att utan tvivel anledning förelåg

att räkna med att den gemensamma nordiska arbetsmarknaden kom att

i allt större utsträckning omfatta även verksamhet i offentlig tjänst. Den

i offentlig tjänst anställda arbetskraftens rörlighet på arbetsmarknaden motverkades

emellertid av att offentlig tjänstgöring i ett nordiskt land ej kunde

åberopas som grund för pensionsberäkning i ett annat nordiskt land. För

närvarande måste man därför räkna med att i offentlig tjänst anställd

arbetstagare endast i mindre utsträckning sökte anställning i annat nordiskt

land.

Socialpolitiska utskottet anslöt sig till den av niomannakommittén framförda

uppfattningen, att den gemensamma nordiska arbetsmarknaden inte

kunde utvecklas inom den offentliga sektorn, om inte pensionsfrågan erhöll

en tillfredsställande lösning. Enligt utskottet borde man eftersträva att

uppnå generella regler för tillgodoräknandet av tjänstgöringstid. I enlighet

med niomannakommitténs förslag fann utskottet att en generell samord
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1967

3

ning till en början lämpligen borde begränsas till arbetstagare, som åtnjöt

pensionsrätt enligt den statliga pensionsordningen i varje land. Man borde

dock sikta till en samordning i pensionshänseende beträffande all offentlig

tjänst. I sitt förslag hemställde utskottet till rådet att antaga en rekommendation

till regeringarna om att låta utarbeta samt antaga en överenskommelse

mellan länderna, enligt vilken en i offentlig tjänst anställd och till

den statliga pensionsordningen anknuten arbetstagare berättigas att i pensionshänseende

tillgodoräkna anställningstid, som enligt annat nordiskt

lands statliga pensionssystem berättigar till pension.

En rekommendation (nr 26) av denna lydelse antogs också av rådet.

Representanter för regeringarna enades om att Sverige skulle vara koordinerande

land för detta spörsmål.

Utredning och förslag i anslutning till rekommendationen har gjorts av

en arbetsgrupp omfattande följande personer, nämligen från

Danmark expeditionssekreterare P. H. Matson,

Finland avdelningschef Martti Mäenpää,

Island statssekreterare Gudlaugur Thorvaldsson,

Norge kontorschef Harald W. Orvin och underdirektör H. Theiste samt

Sverige utredningsdirektör Arne Aldestam och departementssekreterare

I. Tiby.

Utredningsarbetet har letts av Aldestam som ordförande. Förslaget är

enhälligt. Det har lagts fram i betänkandet »Den statliga personalpensioneringen

i Norden» (NU 1966: 8).

Arbetsgruppens förslag

Arbetsgruppen bär lagt fram följande förslag.

Området för internordisk pensionssamordning

Tillgodoräkning för pension bör komma till stånd om en anställd fått

sådan tillgodoräkning enligt statens personalpensionering i ett av de nordiska

länderna och därefter får anställning som omfattas av statlig personalpensionering

i ett annat nordiskt land.

Med statens personalpensionering avses här

a) den pensionering för statsanställda och deras efterlevande, som staten

föreskriver och i sista hand ansvarar för med statsmedel,

b) den pensionering för vissa anställda i offentlig tjänst utanför staten

och för sådana anställdas efterlevande, vilken staten föreskriver och i sista

band ansvarar för med statsmedel,

c) den pensionering för vissa anställda utanför offentlig tjänst och för

sådana anställdas efterlevande, vilken staten föreskriver och i sista hand

ansvarar för med statsmedel.

I begreppet statens personalpensionering ingår då inte den pensionering

av socialförsäkringsnatur, som staten genom lagstiftning föreskrivit för

alla arbetstagare eller för arbetstagare inom vissa yrken utan begränsning

till vissa arbetsgivare.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1967

Verkningarna av tillgodoräkning i pensionshänseende

Arbetsgruppen anser att en samordning mellan de statliga personalpensioneringarna

i Norden bör genomföras enligt den principen, att tillgodoräkning

av anställningstid sker enligt reglerna i det mottagande landet.

Detta gäller inte endast tjänstårsberäkning, som direkt kan påverka pensionens

belopp. Det gäller också sådan tid som i vissa fall förutsattes för

att en anställd skall vara tillförsäkrad pensionsskydd. Exempel härpå är

inom det danska systemet fem års anställning efter fyllda 30 år, inom det

norska systemet två års anställning för sjukpensionsskydd, inom det

svenska systemet 21 månaders anställning för att den som inte är ordinarie

eller extra ordinarie tjänsteman skall få pensionsrätt.

Tillgodoräkning bör kunna ske även om övergången inte sker direkt utan

tiderna på de olika ländernas statliga pensionsordningar är skilda åt av

t. ex. fleråriga anställningar i enskild tjänst i ettdera landet eller båda

länderna eller i icke-nordiskt land. En förutsättning för detta är dock att

uppehållet inte skulle ha utgjort hinder mot tillgodoräkning i det fall att

all tjänstgöring hade fullgjorts i ett och samma land.

Med samordningen åsyftas att förebygga såväl underpensionering som

överpensionering, alltså att undvika pensionsresultat som avviker väsentligt

från vad som skulle ha blivit följden, om hela anställningstiden tillgodoräknats

inom en enda pensionsordning, det mottagande landets. En

följd av detta blir, att även om övergång från ett nordiskt land till ett annat

sker så tidigt, att tjänstgöringen i det nya landet i och för sig är tillräcklig

för hel pension enligt det landets statliga pensionssystem, skall den

anställde inte få mer än en hel pension sammanlagt.

Det är av vikt att de statliga pensionssystemen i Norden icke förhindrar

rörligheten inom den offentliga sektorn. Å andra sidan bör tillses att samordningen

mellan pensionssystemen inte blir en självständig drivkraft för

rörelser mellan de nordiska länderna. En lämplig avvägning i anslutning

till det nu sagda förefaller vara att i regel fordra minst tio års tillgodoräkningsbar

tjänstgöring för ålderspension i det land där pension skall utgå.

Ett sådant krav kan inte rimligen uppställas för sjukpension eller för

familjepension. Den som har godtagbart hälsotillstånd för att få anställning

i ett nordiskt land inom det område, som omfattas av statlig personalpensionering,

bör få pensionsskydd för sig och ev. anhöriga enligt det mottagande

landets regler utan särskilt uppskov, om övergången skett så tidigt

att tillgodoräkning för ålderspension normalt var att påräkna.

Stundom kan det vara rimligt och väl förenligt med samordningens allmänna

grundsatser att medge tillgodoräkning för ålderspension utan att

tioårskravet är uppfyllt. En sådan tillgodoräkning bör dock endast kunna

ske efter prövning av det enskilda fallet. Prövningen bör kunna företas

redan då en övergång från det ena landet till det andra blir aktuell.

Komplikationer kan uppkomma i samordning mellan två personalpensionssystem,

om det ena av dem är samordnat med t. ex. socialförsäkringsförmåner

och det andra inte är det. I detta fall förefaller det inte rimligt

att under den tid då socialförsäkringsförmånerna kan utgå betala både

dessa och en på sammanlagd tjänstår sberäkning uppbyggd personalpension

till pensionstagaren. Att kräva av pensionstagaren att han tidigt skall

göra ett bindande val mellan olika alternativ för att få tjänstårstillgodoräkning

åtminstone under tiden innan socialförsäkringsförmån börjar utgå,

skulle kunna övervägas. Emot detta talar bland annat att i några av de

nordiska länderna socialförsäkringssystemen och de statliga personalpen
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1967

sionssystemens samordning därmed kan väntas komma att bli ändrade i

väsentliga avseenden, vilket gör att det är svårt att långt i förväg bedöma

innebörden av olika samordningsalternativ. I detta läge förefaller det vara

rimligt att inte förrän socialförsäkringsförmånen kan börja utgå ta ställning

till frågan om samordning i det enskilda fallet mellan personalpensionsordningarna

och socialförsäkringen. Normalt bör denna beaktas om

så sker i något av de statliga pensionssystem som är aktuella.

Finansiella spörsmål

Övervägandena bygger som nämnt på att personer som övergår från anställning

i ett nordiskt land till anställning i ett annat nordiskt land behandlas

enligt pensionsreglerna i det mottagande landet. Som konsekvens

härav bär förutsatts att pensionsutgifterna i varje fall som led i en ömsesidig

ordning bärs helt och hållet av det land, där den anställde närmast

före pensioneringen har haft anställning.

Ett led i den finansiella ordningen är vidare att tillgodoräkning i pensionshänseende

av anställning i annat nordiskt land förutsätts ske utan

att ekonomisk avräkning kommer till stånd mellan länderna i fråga om

pensionsbidrag, utträdelsegottgörelse eller dylikt. De gällande nationella reglerna

på detta område är sinsemellan mycket olika. Medan danska anställda

när de lämnar anställningen utan pension har krav på återbetalning

av innehållna pensionsbidrag med ränta eller eventuellt en gottgörelse

som motsvarar pensionsbidragens dubbla belopp, gäller i Norge att en

rätt bevaras att senare få en proportionsmässigt beräknad pension, och

enligt de svenska reglerna kan det i samma situation bli fråga om rätt

till uppskjuten livränta. Sett mot denna bakgrund skulle en ordning,

som innebär finansiella transaktioner mellan länderna vid övergångstillfället

eller när utbetalning sker, bli ganska komplicerad. Efter att närmare

ha övervägt olika alternativ har arbetsgruppen stannat för att föreslå

principen att den sista pensionsordningen svarar för hela kostnaden.

Det förutsätts emellertid, att man tar hänsyn till de uppskjutna pensionskrav,

som redan har grundats i de fall, då anställning har frånträtts

redan innan den föreslagna samordningen införs och anställning äger rum

i ett annat nordiskt land under en tid efter samordningens införande.

Den formella ramen för att genomföra nordisk pensionssamordning m. m.

De principiella utgångspunkterna för samordningen kan enligt arbetsgruppens

uppfattning fixeras på så sätt, att varje land genom en viljeförklaring

påtar sig att åstadkomma de förutsättningar av författnings- eller

avtalsmässig natur som behövs enligt vad som gäller inom landet för att

under år 1967 genomföra samordningen. Med hänsyn särskilt till att tvekan

kan uppkomma i början av den rekommenderade samordningens tilllämpning

kan det vara lämpligt att hithörande frågor före slutgiltigt avgörande

inom respektive land blir föremål för utlåtande av en samrådsgrupp

för internordisk pensionssamordning.

Nordiska rådets presidiums ställningstagande

Nordiska rådets socialpolitiska utskott har under hösten 1966 tagit del

av arbetsgruppens principiella synpunkter på grundval av ett utkast till betänkande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1967

Utskottet fann det angeläget att arbetet med att få till stånd en konvention

på grundval av de resultat, till vilka arbetsgruppen kommit fram, snarast

fullföljdes. Med hänsyn till ämnets aktualitet borde varje fördröjning

undvikas. Utskottet ansåg att arbetsgruppens betänkande inte behövde granskas

av rådet in pleno.

Nordiska rådets presidium meddelade i december 1966 Danmarks, Finlands,

Islands, Norges och Sveriges regeringar, att presidiet för sin del biträdde

socialpolitiska utskottets uppfattning. Det syntes inte nödvändigt

att underkasta frågan ytterligare behandling i det samlade rådet, innan

överenskommelse i ämnet träffades mellan länderna.

Ställningstaganden till personalpensionssamordning i Sverige

Som framgår av prop. 1958: 157 angående pensionsreglering för statsanställda

m. m. (s. 11) utgick man vid förhandlingarna om nytt pensionsreglemente

från att frågan om förutsättningarna för samordning av tjänstepensionsrätt

enligt reglementet och pensionsrätt på grund av pensionering

anordnad av annan än staten skulle undersökas ytterligare och tas upp i

senare sammanhang.

Ett väsentligt steg togs år 1962, när övergång gjordes möjlig mellan det

kommunalt pensionsreglerade området och området för statlig personalpensionering

(prop. 169, SU 152, rskr 341). Samordning bär också kommit till

stånd mellan vissa andra personalpensioneringar och den statliga. Någon

samordning mellan statlig personalpensionering i Sverige och personalpensionering

i annat land har inte skett ännu.

Statens personalpensionsverk har i annat sammanhang framhållit att frågan

om att införa personalpensionssamordning exempelvis för den som innehaft

statsanställning inom mer än ett av de nordiska länderna syntes vara

förtjänt att överväga. Med sådan samordning åsyftades i allmänhet att förebygga

såväl underpensionering som överpensionering.

Departementschefen

Det har sedan länge framstått som väsentligt för att främja rörligheten

på den offentliga arbetsmarknaden mellan de nordiska länderna att ländernas

statliga personalpensionering samordnas. Den arbetsgrupp som haft

till uppgift att utarbeta förslag i frågan har nu enats om vissa grunder för

samordningen. Dessa är i stort följande.

Som huvudprincip föreslås att samordning sker mellan anställningar

som antingen direkt omfattas av statens personalpensionering eller hör till

ett område där man tillämpar en offentlig personalpensionering, som är

uppbyggd enligt det statliga systemet och som direkt eller indirekt finansieras

med statsmedel.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1967

Pensionering sker enligt det mottagande landets pensionsordning. Den

som övergår från ett lands ordning till ett annat lands ställs i princip inte

bättre än den vars hela anställningstid varat i det mottagande landet.

Om en arbetstagare har tillhört ett lands statliga pensionsordning och

övergår till ett annat lands statliga pensionsordning, föreslås han få tillgodoräkna

tid i anställning som det första landets pensionsordning omfattar,

även om det mottagande landets pensionsordning inte omfattar sådan

anställning.

Tillgodoräkning föreslås under viss förutsättning även om övergången

inte sker direkt utan intjäningsperioderna enligt de olika ländernas statliga

pensionsordningar blir skilda åt.

Om pensionsordningen i det första landet föreskriver att den som övergår

till anställning i t. ex. enskild tjänst får livränta eller annan förmån, bör

förmånen inte utgå om arbetstagaren genast eller senare övergår till annat

lands statliga pensionsordning och får pension enligt den ordningen.

Samordning för ålderspension får ske endast om arbetstagaren kan tillgodoräkna

minst tio års tjänstgöring i det land där pension beviljats. Sådan

samordning kan dock ske även i annat fall efter särskilt medgivande i det

mottagande landet. Samordning för sjukpension kan ske om hälsotillståndet

inte skulle utgjort hinder i det land från vilket övergången skett.

Om socialförsäkringsförmån av något slag saknar betydelse i den pensionsordning

enligt vilken pension beviljas men skulle ha haft betydelse

om pensionen beviljats enligt pensionsordning som arbetstagaren tillhört

i annat land, skall socialförsäkringsförmånen beaktas när den börjar utgå.

Förslaget går ut på att varje land förbinder sig att under år 1967 vidta

de åtgärder som krävs för att samordningen skall kunna ske enligt de nämnda

riktlinjerna. En samrådsgrupp för internordisk pensionssamordning

föreslås.

Jag anser i likhet med Nordiska rådets socialpolitiska utskott och rådspresidiet

att det är angeläget att arbetet snarast fullföljs så att länderna

blir ense om ett system för samordning av deras statliga personalpensionering.

Detta bör ske på grundval av de förslag, som arbetsgruppen nu enhälligt

har lagt fram. Vid kontakt med representanter för de statsanställdas

huvudorganisationer i Sverige har dessa förklarat sig principiellt instämma

häri.

Hemställan

Under åberopande av vad jag har anfört i det föregående hemställer jag,

att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj :t att

under förutsättning av enighet mellan de nordiska länderna

om samordning av ländernas statliga personalpen
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1967

sionering meddela de föreskrifter och vidta de åtgärder i

övrigt som behövs för en sådan samordning.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet

Margit Edström

ESSELTE AB, STHLM 67

714076

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1967:208 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående■ samordning av de nordiska ländernas statliga personalpensionering. a1 i texten
  2. SU 1967:93 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts proposition angående samordning av de nordiska ländernas statliga personalpensionering. a1 i texten