Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om åtgärder mot diskriminering i internationell sjöfart

1967-05-12 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1967:134, Med förslag till lag om åtgärder mot diskriminering i internationell sjöfart

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13k år 1967

1

Nr 134

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

åtgärder mot diskriminering i internationell sjöfart;

given Stockholms slott den 12 maj 1967.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag

till lag om åtgärder mot diskriminering i internationell sjöfart.

GUSTAF ADOLF

Olof Palme

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en lag om åtgärder mot diskriminering i internationell

sjöfart (flaggdiskriminering). Sådan diskriminering sker genom

att det egna landets eller vissa andra länders fartyg gynnas i konkurrensen

om sjötransporterna. Detta minskar möjligheterna för en rationell sjöfart

med lägsta möjliga fraktkostnader. Enligt förslaget skall åtgärder mot

flaggdiskriminering kunna vidtas i form av förbud mot avtal om befraktning

av eller transport med fartyg från stater där diskriminering äger

rum eller inskränkning i rätten att träffa sådant avtal.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 134

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 13b år 1967

Förslag

till

Lag

om åtgärder mot diskriminering i internationell sjöfart

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Om transport med svenska fartyg till eller från främmande stat blir

utsatt för diskriminering i jämförelse med transport med andra fartyg, får

Konungen eller myndighet, som Konungen bestämmer, för att tillvarataga

svenskt intresse i internationell sjöfart förbjuda att avtal ingås om befraktning

av eller transport med fartyg, som är registrerat i den stat där

diskrimineringen äger rum, eller inskränka rätten att ingå sådant avtal.

2 §■

Den som bryter mot förordnande enligt denna lag dömes till böter eller

fängelse i högst sex månader. Åtal får väckas endast efter beslut av

Konungen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 134 år 1967

3

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms

slott den 7 april 1967.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Lange, Johansson, Holmqvist,

Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer,

Myrdal, Odhnoff, Wickman.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Palme, anmäler

efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om lag

om åtgärder mot diskriminering i internationell sjöfart och anför.

Med diskriminering i internationell sjöfart (flaggdiskriminering) menas

åtgärder för att gynna det egna landets fartyg eller vissa andra länders

fartyg i konkurrensen om sjötransporterna. Sådana åtgärder antar många

olika former men kan f. n. i huvudsak indelas i tre kategorier:

a) åtgärder av myndigheter i ett land för att ge fartyg registrerade i

detta land förtursrätt till transporter till och från landet, genom direkt

kontroll av befraktningar, valutakontroll eller import- och exportlicensiering

eller genom skilda normer vid bl. a. uttagande av konsulatavgifter och

fyr- och lotsavgifter eller vid tilldelning av kajplatser;

b) bestämmelser i bilaterala avtal, vanligtvis i form av sjöfartsklausuler

i handelsavtal, i syfte att transport av varor, som ingår i samhandeln mellan

de två avtalsslutande länderna, helt eller delvis skall kunna reserveras för

handelsflottan i det ena landet eller för båda ländernas handelsflottor;

c) bestämmelser i regionala preferensavtal i syfte att sjötransporterna i

samhandeln mellan flera länder skall kunna reserveras för de deltagande

ländernas handelsflottor.

I det internationella ekonomiska samarbetet efter det andra världskriget

har tullskydd och andra restriktioner inom den internationella varuhandeln

i stor utsträckning avvecklats eller reducerats. Detta har bidragit till en större

internationell arbetsfördelning och specialisering inom varuproduktionen

och därmed varit till gagn för ekonomiska framsteg.

På sjöfartens område har man nått goda resultat i samma riktning, inte

minst som en följd av samarbetet inom Organisationen för europeiskt ekonomiskt

samarbete, OEEC, och dess efterföljare Organisationen för ekonomiskt

samarbete och utveckling, OECD. Grundsatsen för en gemensam

sjöfartspolitik för medlemsländerna är inskriven i den s. k. noten till

lf Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 134

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 134 år 1967

OECD:s frigörelsestadga (tidigare till OEEC:s frigörelsestadga). Noten slår

fast principen om en internationell sjöfartspolitik under fria och rimliga

konkurrensförhållanden. Tendenser som strider mot denna princip har

emellertid särskilt under senare år gjort sig starkt gällande. En lång rad

länder har slagit in på en väg med reglerande och protektionistiska åtgärder

för att främja nationella intressen inom sjöfarten. Mer än 40 olika stater

tillämpar nu flaggdiskriminerande åtgärder, och omkring 10 % av världens

sjötransporter drabbas därav. Utvecklingen går dessvärre i riktning mot en

ökad förekomst av flaggdiskriminerande klausuler i bilaterala handelsavtal,

och det finns tecken som tyder på att regionala preferensåtgärder kommer

att vidtas i större omfattning än tidigare.

De länder som tillämpar flaggdiskriminering utgör inte någon ensartad

grupp med gemensamma intressen eller motiv. De är tvärtom geografiskt

mycket spridda och har nått olika långt i sin ekonomiska utveckling. Skälen

för flaggdiskriminering varierar också. Motivet kan vara en önskan att

skydda den egna handelsflottan på grund av dess svårigheter att konkurrera

med andra länders fartyg eller av beredskapsskäl eller en strävan att bygga

upp ett eget tonnage eller att starta nya linjerederier även när så inte kan

ske i konkurrens på lika villkor med andra länder. Den faktiska flaggdiskriminering

som tillämpas av statshandelsländer utgör ett särskilt problem

med hänsyn till det statliga utrikeshandelsmonopolet i dessa länder.

Den viktigaste målsättningen för internationell sjöfart måste vara att tillhandahålla

de transporter som är mest rationella för en växande världshandel.

De erfarenheter man hittills vunnit om verkningarna av preferensbehandling

och andra diskriminerande åtgärder på sjöfartsområdet visar,

att en sjöfartspolitik, som ger alla länders fartyg möjlighet att på lika

villkor konkurrera om frakterna, skapar avsevärt bättre förutsättningar

för ett rationellt transportsystem med transporter till lägsta möjliga kostnader.

Från denna synpunkt är det angeläget att söka undanröja hinder

för befraktare att fritt kunna välja fartyg. För svensk sjöfart har flaggdiskriminerande

åtgärder särskilt ogynnsamma verkningar. De angriper den

grund på vilken den svenska handelsflottan har byggt upp sin ställning.

Det kan i detta sammanhang erinras om att ungefär hälften av den svenska

handelsflottan inte seglar på Sverige utan uteslutande är sysselsatt i transporter

mellan andra länder.

De problem som flaggdiskrimineringen har ställt de traditionella sjöf artsländerna

inför har diskuterats i en rad internationella organisationer i vilka

Sverige är medlem. För flera av dessa organisationer har fastställts regler,

som förpliktar medlemsländerna att föra en icke-diskriminerande politik på

sjöf artsområdet. Som förut antytts har i detta sammanhang arbetet inom

OECD stor betydelse. Dess sjötransportkommitté (Maritime Transport Committee

— MTC) är ett centralt forum för överläggningar om sjöf artspolitiska

frågor. Sådana frågor dryftas sedan november 1961 också i den krets av län
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13i år 1967

5

der, som numera kallas den konsultativa sjöfartsgruppen (Consultative

Shipping Group — CSG). Sedan år 1965 ingår i gruppen tolv länder, nämligen

Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland,

Grekland, Italien, Japan, Nederländerna, Norge, Storbritannien och Sverige.

Inom kretsen bär hittills åtta möten hållits på ministernivå, det senaste i

Oslo i juni 1966. Medlemsländerna i kretsen har enats om att samordna sina

strävanden att motverka flaggdiskriminering. Flaggdiskrimineringsfrågan

har vidare varit föremål för överläggningar inom Förenta Nationernas konferens

för handel och utveckling (UNCTAD) och i Europarådet. I november

1965 framlade rådets ekonomiska kommitté en enhällig rapport, vari kommittén

tog avstånd från flaggdiskriminering. I rekommendation 451, som

antogs av rådets rådgivande församling i januari 1966, uppmanas de av

rådets medlemsstater, som ännu ej förfogar över lagstiftning som möjliggör

för dem att försvara sig mot flaggdiskriminering, att undersöka möjligheterna

att förse sig med vederbörliga legala medel härför (jfr prop. 1966:58,

UU 9, rskr 349). Vid möte i december 1966 beslöt rådets ministerkommitté

med hänvisning till bl. a. sjöfartsministermötet i Oslo att sända ut rekommendationen

till medlemsstaterna.

Frågan om att söka införa sådana lagliga möjligheter i de länder, som inte

redan har en lagstiftning på området, väcktes på de ministermöten som

hölls i London i mars och december 1963. Dessa ministermöten rekommenderade,

att de deltagande länderna skulle studera möjligheterna att införa

nödvändiga lagbestämmelser om åtgärder mot flaggdiskriminering, såframt

sådan lagstiftning inte redan förelåg. Från några länders sida uttryckte man

vid denna tidpunkt viss reservation mot tanken att lagfästa möjlighet till

motåtgärder, bl. a. på grund av faran för att sådana motåtgärder felaktigt

skulle kunna uppfattas som ett brott mot icke-diskriminationsprincipen.

Japan och Finland har vid inträde i samarbetet år 1964 resp. år 1965 anslutit

sig till ministermötenas rekommendation.

Med motivering att diskriminering medför högre kostnader och långsammare

transporttjänster beslöt år 1965 internationella handelskammaren,

som företräder varuhandelns intressen, att genom sina medlemmar anmoda

resp. regeringar att vidta åtgärder mot flaggdiskriminering. Också internationella

sjöfartskammaren fattade år 1965 beslut om en liknande anmodan.

Kammaren uppmanade sina medlemmar att begära att resp. regeringar

i förekommande fall skulle skaffa sig tillgång till en lagstiftning,

som gör det möjligt att vidta åtgärder mot flaggdiskriminering.

Utanför de internationella organisationerna har Sverige i likhet med flera

andra länder sökt att säkra likvärdiga konkurrensförhållanden för sjöfarten

genom därtill syftande klausuler i bilaterala handels- och sjöfartsavtal. Det

har lyckats att i en rad sådana avtal införa klausuler, som ömsesidigt tillförsäkrar

de kontraherande parternas handelsflottor mest-gynnad-nätionsbehandling.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 13k år 1967

De framsteg som hittills vunnits på diplomatisk väg och genom ingående

av bilaterala avtal in. m. har inom CSG inte ansetts tillräckliga för att motverka

den olyckliga utveckling som nu pågår. På sjöfartsministermötet

i Oslo i juni 1966, där samtliga tolv länder inom den konsultativa sjöfartsgruppen

var representerade, anslöt sig alla länderna utom Grekland till

en rekommendation om att de länder, som inte redan har lagbestämmelser

om åtgärder mot flaggdiskriminering eller som har äldre lagbestämmelser

på området vilka anses inte knnna tillämpas under nuvarande förhållanden,

skall överväga att införa bestämmelser om sådana åtgärder. Mötet

uttalade att motåtgärder under vissa förhållanden kunde vara rimliga och

berättigade för att försvara det väsentliga intresse som består i att upprätthålla

en fri och rationell sjöfart. Det rådde också enighet om att sådana

åtgärder skulle tillgripas först sedan andra åtgärder, bl. a. sedvanliga

diplomatiska hänvändelser, prövats och att motåtgärder skulle vidtas

bara efter noggranna värderingar av den aktuella politiska och ekonomiska

situationen och efter samråd mellan de deltagande länderna. För den

händelse det skulle bli fråga om att tillgripa motåtgärder ansågs att dessa

såvitt möjligt skall verkställas genom ett samordnat uppträdande av de

deltagande länderna för att motåtgärderna skulle bli så effektiva som möjligt.

Av de länder som var representerade på ministermötet i Oslo har Frankrike,

Förbundsrepubliken Tyskland och Italien infört lagstiftning, som innebär

bemyndiganden att på olika sätt ingripa mot flaggdiskriminering.

Överläggningar mellan representanter för regeringarna i Danmark, Finland,

Norge och Sverige har lett till enighet om att möjlighet bör tillskapas

att meddela förbud mot eller annan inskränkning i rätten att ingå avtal

om befraktning av eller transport med diskriminerande länders fartyg, om

andra försök att motverka diskriminering inte lett till avsedda resultat.

I överensstämmelse med rekommendationen från ministermötet i Oslo

och med hänsyn till Sveriges stora intresse av att en fri och rationell internationell

sjöfart upprätthålls bör enligt min mening en lag stiftas, som

möjliggör nämnda motåtgärder mot flaggdiskriminering. Mina kolleger i

Danmark, Finland och Norge har samma uppfattning såvitt gäller deras

länder. Efter gemensamma överläggningar har också en nära samordning

av förberedelserna till en lagstiftning kommit till stånd. Frågor rörande

utformning och tillämpning av en sådan lagstiftning har ingående diskuterats

mellan representanter för närmast berörda departement i Danmark,

Finland, Norge och Sverige. Det har visat sig möjligt att även i fråga om

närmare utformning av förslag till lagstiftning uppnå en betydande enhetlighet.

I överensstämmelse med det anförda har inom kommunikationsdepartementet

upprättats förslag till lag om åtgärder mot diskriminering i inter
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13-i år 1967 7

nationell sjöfart, vilket torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende

som bilaga l.1

De i Danmark och Norge utarbetade lagförslagen torde få fogas till protokollet

som bilaga 2. Enligt uppgift från Finlands utrikesministerium

bär man där utarbetat ett lagförslag som i princip ansluter sig till de

danska, norska och svenska förslagen.

Under det nordiska förarbetet har enighet rått om att de problem som

flaggdiskrimineringcn skapar i första hand bör lösas genom diplomatiska

hänvändelser och genom överläggningar med ifrågavarande stater om möjliga

lösningar, att motåtgärder enligt lagen bör vidtas endast när andra

medel har visat sig inte leda till avsedda resultat samt att lagen bör tillämpas

först efter samråd med andra länder. Det har vidare lagts vikt vid att

tillämpningen av lagen sker under iakttagande av gällande folkrättsliga regler

och av de internationella förpliktelser som Sverige påtagit sig.

Lagförslaget har utformats som en fullmaktslag. Detta har ansetts vara

mest ändamålsenligt med hänsyn till avsikten att med lagen som bakgrund

och stöd göra gemensam sak med andra länder efter föregående internationella

konsultationer och behovet att i förekommande fall handla snabbt.

Lagen avser att ge möjlighet till motåtgärder, om svenska fartyg blir utsatta

för diskriminering. På grund av den stora geografiska spridningen av

de svenska fartygens hamnanlöp får man räkna med att svensk sjöfart kommer

att bli skadelidande i det ögonblick då en främmande stat sätter i kraft

bestämmelser som ger fördelar åt egna fartyg eller någon annan stats fartyg.

Det kan tänkas att endast fartyg från andra stater än Sverige får direkt

känning av diskrimineringen, emedan inga svenska fartyg vid tillfället för

laster till eller från hamnar där de skulle bli utsatta för diskriminering.

Även i sådant fall är lagen emellertid tillämplig, om möjligheterna till transport

med svenska fartyg begränsas genom diskrimineringen. Lagen ger därigenom

också grundval för motåtgärder samfällt med andra stater.

Lagens uttryck att transport med fartyg skall vara utsatt för diskriminering

utesluter inte tillämpning av lagen, när diskrimineringen riktar sig mot

transporterna endast indirekt, t. ex. genom skilda normer vid uttagande av

fyr- eller lotsavgifter eller vid tilldelning av kajplatser.

Motåtgärder enligt lagen kan vidtas endast i form av förbud mot att befraktnings-

eller transportavtal ingås eller inskränkning i rätten att ingå sådana

avtal. Redan avtalade transporter skall alltså inte omfattas av förordnande

enligt lagen.

Lagen är inte begränsad att gälla endast skriftliga avtal utan gäller även

avtal som ingås i andra former.

Om avtalsförhandlingar före förbud eller inskränkning kommit i sådant

läge, att det inte längre beror på den svenska partens ståndpunktstagande,

1 Bilagan, som har samma lydelse som det vid propositionen fogade lagförslaget, har uteslutits

här.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 13i år 1967

om slutligt avtal skall träffas — dvs. den svenska parten är bunden av sitt

anbud — och motparten accepterar anbudet efter det att förordnandet

enligt lagen trätt i kraft, bör förordnandet inte anses tillämpligt på avtalet.

Avger motparten däremot en oren accept, dvs. han avger ett motförslag

som innebär att den svenska parten inte längre är bunden av sitt anbud,

bör ett mellanlcommande förordnande enligt lagen anses tillämpligt.

Det synes vara administrativt enkelt att använda registreringen (flaggan)

som kännemärke för eventuella motåtgärder enligt lagen. Vilka staters fartyg

motåtgärderna skall avse bör bero på var diskrimineringen äger rum.

Lagen avser inte fartyg som är registrerade i andra stater, t. ex. fartyg som

disponeras på grund av avtal om tidsbefraktning.

Lagen bör innehålla bestämmelse om straffpåföljd för den som inte efterkommer

förordnande enligt lagen. Det bör ankomma på Konungen att pröva,

när åtal skall väckas.

I samband med här förordade åtgärder i syfte att motverka flaggdiskriminering

har frågor rörande trafik i Fjärran Östern med vissa fartyg

registrerade i Sverige och andra sjöfartsnationer aktualiserats. Det gäller

de fartyg på vilka manskapet anställts med väsentligt lägre löner än de

som avtalats mellan redare och sjöfolksorganisationer i fartygets hemland.

Från svensk sida har denna fråga berörts redan under förberedelserna

för detta lagförslag och jag avser att på nytt ta upp problemet vid

kommande nordiska överläggningar.

Jag hemställer att lagrådets utlåtande över lagförslaget måtte inhämtas

för det i 87 § regeringsformen omförmälda ändamålet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13i år 1967

9

Bilaga 2

Danmark

Förslag

til

Lov om foranstaltninger mod forskelsbehandling inden for

international skibsfart

§ 1. Såfremt transport med danske skibe til eller fra en fremmed stat

udssettes for mindre gunstig behandling end transport med skibe, der er

registreret i nsevnte stat eller i tredjestat, kan handelsministeren til varetagelse

af danske interesser i international skibsfart fastseette bestemmelser,

der forbyder eller begrsenser indgåelse af aftaler om befragtning

af eller transport med skibe, som er registreret i den fremmede stat.

§ 2. I bestemmelser, der ndfserdiges i henhold til § 1, kan der fastssettes

straf af b0de eller hsefte for overtrsedelse af bestemmelserne.

Stk. 2. Er overtraedelsen begået af et aktieselskab, andelsselskab eller

lignende, kan der pålaegges selskabet som sådant b0deansvar.

Norge

Utkast

til

lov om tiltak mot diskriminering i internasjonal skipsfart

§ I
Dersom

transport med norske skip til eller fra fremmed stat utsettes

for diskriminering i forhold til transporter med skip registrert i denne

stat eller en annen stat, kan Kongen for å vareta norske interesser i internasjonal

skipsfart treffe bestemmelser som forbyr eller begrenser retten

til inngåelse av avtaler om befraktning av eller transport med skip som

er registrert i den stat hvor diskrimineringen finner sted.

§ 2.

Den som overtrer eller medvirker til overtredelse av bestemmelser gitt

i medhold av denne lov, straffes med bpter eller fengsel inntil 3 måneder

eller med begge deler.

§ 3.

Denne lov trer i kraft straks.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 13b år 1967

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 27 april 1967.

N ärvarande:

f. d. justitierådet

justitierådet

regeringsrådet

justitierådet

Lind,

Söderlund,

Åbjörnsson,

Brunnberg.

Enligt lagrådet den 18 april 1967 tillhandakommet utdrag av protokoll över

kommunikationsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet

den 7 april 1967, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag om åtgärder mot diskriminering i internationell sjöfart.

Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

hovrättsassessorn Gunnar Torgils.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Ingrid Hellström

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 134 år 1967

11

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Höns Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms

slott den 12 maj 1967.

N är va rande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lange, Kling,

Edenman, Johansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Lundkvist, Gustafsson,

Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Palme, anmäler

efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande

över förslag till lag om åtgärder mot diskriminering i internationell

sjöfart.

Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat lagförslaget utan erinran, och

hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att antaga

förslaget.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLMI967 670137

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. 1LU 1967:55 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om åtgärder mot diskriminering i internationell sjöfart. s. 1 i texten