Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av övergångsbestämmelserna till lagen den 9 juni 1967 (nr 532) om ändring i 17 kap. handelsbalken

1967-06-09 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1967:139, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av övergångsbestämmelserna till lagen den 9 juni 1967 (nr 532) om ändring i 17 kap. handelsbalken

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj.ts proposition nr 139 år 1967

1

Nr 139

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändrad lydelse av övergångsbestämmelserna till

lagen den 9 juni 1967 (nr 532) om ändring i 17 kap.

handelsbalken; given Stockholms slott den 9 juni 1967.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av

övergångsbestämmelserna till lagen den 9 juni 1967 (nr 532) om ändring i 17

kap. handelsbalken.

Enligt Vårt nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehål!

I propositionen läggs fram förslag om tillägg till övergångsbestämmelserna

till lagen den 9 juni 1967 (nr 532) om ändring i 17 kap. handelsbalken,

vilken lag antagits av 1967 års vårriksdag.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 sand. Nr 139

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1967

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av övergångsbestämmelserna till lagen den

9 juni 1967 (nr 532) om ändring i 17 kap. handelsbalken

Härigenom förordnas, att övergångsbestämmelserna till lagen den 9 juni

1967 (nr 532) om ändring i 17 kap. handelsbalken skall erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

meddelats dessförinnan.

Denna lag

I konkurs vari beslut om egendomsavträde

meddelas efter lagens

ikraftträdande men före den 1 mars

1978 skall den förmånsrätt, som enligt

17 kap. 11 § tredje stycket handelsbalken

i dess äldre lydelse skulle

ha tillkommit pensionsstiftelse som

anges där, i stället tillkomma innehavare

av pensionsutfästelse som stiftelsen

tryggade den 29 februari 1968.

Förmånsrätten gäller beloppet av

pensionsfordringen den dag från vilken

tiden för klander mot utdelningsförslag,

vari fordringen upptagits,

är att räkna, i den mån fordringen

ej utgår med bättre förmånsrätt.

Överstiger de bevakade pensionsfordringarnas

sammanlagda belopp

sistnämnda dag stiftelsens fordran

vid utgången av det räkenskapsår

som gått till ända närmast före

den 1 mars 1968, skall bevakad pensionsfordran

emellertid icke utgå

med förmånsrätt enligt 17 kap. 11 §

tredje stycket handelsbalken i dess

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1967

äldre lydelse för mer än som motsvarar

fordringens del i stiftelsens fordran

vid utgången av nämnda räkenskapsår.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1967

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 12 maj

1967.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lange, Kling,

Edenman, Johansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Lundkvist, Gustafsson,

Geijer, Myrdal, Odlinoff, Wickman.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om tillägg till övergångsbestämmelserna

till tidigare föreslagen ändring i 17 kap. handelsbalken och

anför.

Inledning

I proposition den 31 mars 1967 (nr 83) har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen

att antaga lag om tryggande av pensionsutfästelse in. m. och i anslutning

därtill bl. a. lag om ändring i 17 kap. handelsbalken. Förslaget till

lag om tryggande av pensionsutfästelse in. in. innebär en omläggning av de

former under vilka en arbetsgivare kan trygga sina pensionsutfästelser. I

stället för att avsätta medel till en pensionsstiftelse genom att till stiftelsen

överlämna en revers skall arbetsgivaren kunna redovisa motsvarande avsättning

enbart i bokföringen som en särskild skuldpost, benämnd Avsatt

till pensioner. I samband därmed avskaffas sådana pensionsstiftelser

som jag nyss nämnde och som brukar kallas reversstiftelser därför att stiftelsens

tillgång består av en fordran på stiftaren enligt utfärdad revers. Bland

reversstiftelserna brukar man skilja mellan två slag. Det ena slaget utgörs

av sådana stiftelser som bildats med stöd av lagen den 18 juni 1937 (nr 521)

om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser och som med hänsyn

till att de är underkastade lagens reglering brukar kallas bundna stiftelser.

Det andra slaget utgörs av sådana stiftelser som bildats med stöd av allmänna

stiftelserättsliga grundsatser och som brukar kallas fria stiftelser. En

närmare redogörelse för pensionsstiftelsernas art och förmögenhet är intagen

i nyssnämnda prop. s. 51.

Enligt gällande rätt åtnjuter en pensionstagare förmånsrätt enligt 17 kap.

4 § handelsbalken (HB) för pensionsbelopp som utgår på grund av anställning.

Förmånsrätten omfattar fordran på sådan pension som tillkommer

pensionstagaren för en tid av sammanlagt högst ett år, dock inte för längre

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj.ts proposition nr 139 år 1967

5

tid tillbaka än ett år innan konkursansökningen gjordes. Samma förmånsrätt

äger bunden pensionsstiftelse för sin fordran på stiftarbolaget i den

mån fordringen motsvarar pensionsfordringar som utgår med förmånsrätt

enligt det nyss sagda och med begränsning till visst angivet årligt pensionsbelopp

för varje pensionstagare. Denna stiftelsens förmånsrätt torde sakna

självständig betydelse, eftersom den inte medger uttagande av större belopp

än det som pensionstagarna själva kan utkräva i konkursen. Utöver vad jag

nu nämnt åtnjuter en arbetstagare inte någon förmånsrätt för den pensionsfordran

han har på grund av intjänad pensionsrätt eller med andra ord

för kapitalvärdet av den pension han tjänat in vid beräkningstillfället. Däremot

äger bunden pensionsstiftelse förmånsrätt enligt 17 kap. It § tredje

stycket HB för sin fordran på stiftarbolaget i den mån fordringen inte utgår

med förmånsrätt enligt 4 §. Någon begränsning till vissa pensionsbelopp

motsvarande den sofn gäller vid beräkning av stiftelsens förmånsrätt enligt

4 § finns inte här.

I samband med att reA^ersstiftelserna — såväl bundna som fria — avskaffas

föreslås i prop. 1967: 83, att bestämmelsen i 17 kap. 11 § tredje stycket

HB om förmånsrätt för bunden pensionsstiftelse skall upphävas. Någon särskild

övergångsbestämmelse till förmån för dem som vid bestämmelsens

upphävande intar ställning av destinatärer i sådan stiftelse har ej upptagits

i propositionen. Däremot innehåller propositionen förslag till en ny paragraf

i 17 kap. HB, betecknad 6 a §, med bestämmelser om en förmånsrätt

för pensionsfordringar som tillkommer sådana arbetstagare vilka på grund

av sin ålder ej alls eller endast i begränsad utsträckning får del av den allmänna

tilläggspensionen (ATP). Denna förmånsrätt gäller i lös egendom

före bl. a. företagsinteckning och i fast egendom närmast efter fastighetsinteckning.

I sitt utlåtande över förslaget till lag om ändring i 17 kap. HB konstaterade

lagrådet, att någon övergångsbestämmelse inte föreslagits i anslutning

till den föreslagna ändringen i 11 §. Huruvida en sådan bestämmelse behövdes

kunde enligt lagrådet inte bedömas på det föreliggande materialet

(prop. s. 278). Vid anmälan av lagrådets utlåtande anförde jag i anslutning

därtill, att en sådan bestämmelse skulle övervägas särskilt efter närmare

utredning, så att ett förslag kunde föreläggas riksdagen i god tid innan den

föreslagna ändringen skulle träda i kraft (prop. s. 288).

I enlighet härmed har frågan därefter övervägts inom justitiedepartementet,

bl. a. med anledning av en framställning i ämnet från Skånes handelskammare.

Efter remiss har yttranden över handelskammarens framställning avgivits

av Svea hovrätt, lagberedningen, försäkringsinspektionen, Sveriges industriförbund,

Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen i Sverige,

Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akademikers centralorganisation

och Sveriges advokatsamfund.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1967

Skånes handelskammares framställning

Skånes handelskammare hemställer om särskild övergångsbestämmelse

av innebörd, att de destinatärer som före den nya lagens ikraftträdande varit

tillförsäkrade pension genom bunden pensionsstiftelse skall efter lagens

ikraftträdande få åtnjuta den förmånsrätt som tidigare tillkommit stiftelsen.

Handelskammaren jämför destinatärernas ställning i en konkurs enligt

gällande rätt och enligt den ordning som kommer att föreligga efter den

föreslagna lagens ikraftträdande, den 1 mars 1968. Enligt handelskammarens

uppfattning kan de pensionsberättigade arbetstagare som enligt gällande

rätt intar ställning av destinatärer få sina möjligheter att erhålla

täckning för sina pensionsfordringar försämrade i framtiden. Med hänvisning

bl. a. till att handelskammaren har sig bekant ett aktuellt fall anför

handelskammaren, att förlusten av förmånsrätt för bunden pensionsstiftelse

inte behöver uppvägas av den nya förmånsrätten enligt 17 kap. 6 a § HB.

En övergångsbestämmelse fordras därför för att hindra att destinatärerna

tillskyndas rättsförlust. Vidare kan förslaget i propositionen om upphävande

av 17 kap. 11 § tredje stycket HB leda till förfång inte bara för den angivna

gruppen av pensionsborgenärer utan även för arbetsgivaren. Detta blir enligt

handelskammaren händelsen, om den bundna stiftelsen för att tillgodose

sina destinatärer framställer krav på arbetsgivaren om säkerheter som ersättning

för den förlorade förmånsrätten. Vidare kan stiftelsen se sig nödsakad

att tvinga fram konkurs hos arbetsgivaren före den 1 mars 1968.

Hinder mot att fordran på arbetsgivaren sägs upp till omedelbar betalning

torde sålunda inte föreligga på grund av det nu ändrade rättsläget. Det kan

ej utan vidare antagas, att stiftelsen är hindrad att gå till väga på angivna

sätt. Handelskammaren menar, att de pensionsborgenärer som varit destinatärer

före den 1 mars 1968 bör bli delaktiga av den förmånsrätt som tillkommit

stiftelsen vid tiden för dess upplösning. Maximum för det sammanlagda

uttaget av förmånsrätt är således enligt handelskammaren det belopp

som motsvarar stiftelsens fordran vid tidpunkten för stiftelsens upplösning.

Den enskilde pensionsborgenärens förmånsrätt bör vara knuten till hans

fordran vid samma tidpunkt.

Angående det närmare innehållet i övergångsbestämmelsen anför handelskammaren,

att det från principiell synpunkt riktigaste synes vara att

bestämmelsen utformas så, att vid den nya lagens ikraftträdande upplupen

del av utfäst pension, till den del fordringen — med beaktande av andra bättre

förmånsrätter som kan tillkomma den -— är via en bunden stiftelse förenad

med förmånsrätt, skall vara bibehållen vid denna förmånsrätt. En sådan bestämmelse

anses emellertid medföra avsevärda praktiska och inte minst redovisningstekniska

svårigheter i samband med den nya lagens ikraftträdande.

Den gör det nämligen nödvändigt att inte bara beräkna pensionsreserven

för den bundna stiftelsens destinatärskrets utan också fastställa i vad mån

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1967 7

de individuella pensionsfordringarna skidle ha tillgodosetts på grund av

annan bättre förmånsrätt. Handelskammaren förordar därför i stället, att

bestämmelsen ges den innebörden att för upplupen del av utfäst pension som

tillkommer person ingående i bunden stiftelses destinatärskrets skall åtnjutas

förmånsrätt enligt 17 kap. 11 § HB i den mån fordringen vid konkurstillfället

ej tillgodoses genom annan, bättre förmånsrätt. Förmånsrätten får

dock omfatta fordringar på sammanlagt högst det belopp som motsvarar

stiftelsens förmögenhet vid lagens ikraftträdande. För att underlätta för

företagen kan eventuellt föreskrivas, att beräkningen av pensionsreserven

skall ske per närmast påföljande bokslutsdag i stället för den 29 februari

1968, dock att destinatärskretsen bör bestämmas med hänsyn till förhållandena

den 29 februari 1968.

Det bör enligt handelskammaren ankomma på försäkringsinspektionen

såsom tillsynsmyndighet att tillse att angivna åtgärder vidtas och att uppgifterna

förvaras på tillfredsställande sätt.

Remissyttrandena

En del statistiska uppgifter rörande bundna pensionsstiftelser

kan till en början inhämtas ur försäkringsinspektionens remissyttrande.

Enligt inspektionen uppgick totala antalet bundna pensionsstiftelser vid

utgången av år 1965 till 931, varav 492 tryggade pension åt samtliga arbetstagare

hos arbetsgivaren och återstoden avsåg endast viss grupp av arbetstagare

hos arbetsgivaren. Av det totala antalet stiftelser hade endast 69 en

förmögenhet överstigande 1 milj. kr. Under hela den tid 1937 års lag om

aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser varit gällande har endast

28 aktiebolag med bundna pensionsstiftelser trätt i konkurs. Dessa

pensionsstiftelsers totala fordringar hos konkursbolagen uppgick till sammanlagt

1,6 milj. kr. I konkurserna erhöll 13 av stiftelserna utdelning enligt

17 kap. 11 § HB. Sammanlagt uppgick utdelningarna till 500 000 kr. 13

stiftelser erhöll ingen utdelning enligt anförda lagrum. Enligt tillgängliga

uppgifter bevakades i 12 konkurser berörande bundna pensionsstiftelser

tillhopa 33 pensionsfordringar av destinatärer i stiftelserna. I 12 andra konkurser

bevakades icke några pensionsfordringar av detta slag. I fråga om

övriga fyra konkurser har uppgifter om bevakning av pensionsfordringar

inte meddelats inspektionen. Av den utdelning som pensionsstiftelserna uppburit

i konkurserna gick cirka 200 000 kr. åt till täckande av pensionsfordringar,

bevakade enligt 17 kap. 4 § HB. Återstoden utgjordes av överskott som

enligt förslag fastställda av tillsynsmyndigheten fördelats bland destinatärer

enligt 9 § andra stycket och 10 § tredje stycket i 1937 års lag.

Samtliga remissinstanser tillstyrker förslaget om en särskild övergångsbestämmelse

i syfte att undvika att de som före den före
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 139 år 1967

slagna lagens ikraftträdande varit tillförsäkrade pension genom bunden

stiftelse skall lida rättsförlust.

Lagberedningen utvecklar sin principiella syn på följande sätt. Som princip

gäller, att man vid ny lagstiftning som rör enskild rätt undviker sådana

ingrepp som har tillbakaverkande kraft. För många fall är det klart, att

principen bör anses tillämplig. I andra fall kan frågan vara mera tveksam.

Var gränsen bör dras är därför inte så lätt att säga. När man utmönstrar en

förmånsrätt, är det inte utan vidare givet att den likväl skall leva kvar

övergångsvis. Avskaffandet av förmånsrätt kan dock verka på samma sätt

som t. ex. upphävandet av redan stiftad panträtt, och i det senare fallet är

naturligtvis nämnda princip klart tillämplig. — Om man avskaffar bunden

pensionsstiftelses förmånsrätt, innebär detta att motsvarande pensionsskydd

för stiftelsens destinatärer rycks undan i ett slag. En sådan konsekvens kan

bli stötande, om ej rimlig kompensation av annat slag erhållits. Någon sådan

kompensation synes inte föreligga enligt det förslag till lagstiftning som

lades fram i prop. 1967:83. Beredningen vill således tillstyrka någon form

av över gångsreglering utöver den som föreslagits i propositionen. Det bör

emellertid påpekas, att handelskammarens farhågor för att förmånsrättens

slopande skall medföra negativa verkningar för företagen synes överdrivna.

En bunden stiftelse lärer exempelvis inte, såsom tydligen förutsatts, kunna

begära stiftarbolaget i konkurs, om man kan hålla sig till förarbetena (SOU

1937: 13 s. 166).

Vad därefter angår det närmare innehållet i en övergångsbestämmelse

har under remissbehandlingen framkommit olika förslag till

lösningar, som mer eller mindre nära ansluter till handelskammarens förslag.

De flesta remissinstanserna sätter i fråga, om bestämmelsen behöver

ges en i tiden obegränsad tillämpning. Lagberedningen framkastar tanken

på en begränsning till 20 år, medan försäkringsinspektionen och Sveriges

advokatsamfund anser att en tidrymd av fem år är till fyllest. Sveriges industriförbund

och Svenska arbetsgivareföreningen förordar en tid av fem

eller tio år.

Lagberedningen förordar i övrigt en lösning som den menar bättre än

handelskammarens låter förena sig med en tidsbegränsning av förmånsrätten.

Beredningen anför, att man kan tänka sig att — i likhet med vad handelskammaren

föreslagit — som utgångspunkt ta stiftelsens fordran per

den 29 februari 1968. Detta belopp får med viss avtrappning utgå med förmånsrätt

enligt 17 kap. 11 § tredje stycket HB, i den mån det i konkursen

föreligger fordran på pension som faller inom ramen för stiftelsens ändamål

och som ej fått fidl täckning i konkursen. Denna förmånsrätt bör för

enkelhetens skull iakttas ex officio av konkursförvaltaren, som alltså här

skulle fungera i stiftelsens ställe. Det totala förmånsberättigade beloppet

bör sjunka successivt, t. ex. med en tjugondei varje år. Avgörande för förmånsrättens

omfattning bör därvid vara det belopp som gäller vid konkurs
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1967

9

beslutet. En sådan avtrappning kan försvaras med att inga destinatärer

enligt gällande lag kan veta i vad mån de skulle vara skyddade vid en mera

avlägsen framtida tidpunkt. Nya destinatärer kan nämligen tillkomma utan

motsvarande avsättning till stiftelsen. Enligt beredningen innebär den antydda

lösningen att stiftelsen i sak lever vidare en viss tid, fastän den inte

har någon egen representation för bevakning av stiftelsens fordran i konkursen.

Storleken av det förmånsberättigade beloppet bör framgå av balansräkningen.

Försäkringsinspektionen anför, att det med handelskammarens utformning

av övergångsbestämmelsen blir nödvändigt med en beräkning per den

1 mars 1968 av de individuella pensionsreserverna för varje i stiftelsens

destinatärskrets ingående person som har pensionsfordran hos bolaget. Uppgifter

om de sålunda beräknade pensionsreserverna skulle sändas in till inspektionen

för förvaring på tillfredsställande sätt. Enligt inspektionen skulle

en särskild författningsbestämmelse om avsändande av sådana uppgifter fordras.

Dessa beräkningar och detta uppgiftslämnande skulle enligt inspektionen

medföra ett så betydande arbete för såväl berörda bolag som inspektionen

att förslaget måste betraktas som orealistiskt. Därtill kommer att

det omfattande material som sålunda skall insamlas endast till en liten del

kommer till användning, nämligen vid det fåtal konkurser som kan väntas

inträffa. Enligt inspektionen skulle de påtalade olägenheterna kunna undvikas,

om övergångsbestämmelsen erhåller följande innehåll. I konkurs

där beslut om egendomsavträde meddelats, förslagsvis före den 1 mars 1973,

skall den i det upphävda stycket av 11 § avsedda förmånsrätten i stället tillkomma

innehavare av sådan pensionsutfästelse som stiftelsen tryggat den

29 februari 1968. Förmånsrätten skall därvid avse den vid konkurstillfället

föreliggande pensionsfordringen. Skulle storleken av de bevakade pensionsfordringarnas

sammanlagda belopp vid konkurstillfället överstiga stiftelsens

fordran vid utgången av det räkenskapsår som närmast föregått den 1 mars

1968, skall pensionsfordringarna emellertid inte anses förenade med förmånsrätt

till större del än som, efter proportionell nedsättning, motsvarar

varje bevakad fordrans del i stiftelsens förmögenhet vid utgången av nämnda

räkenskapsår. Förmånsrätten skall vidare inte gälla för sådan del av

pensionsfordran för vilken täckning erhålls ur s. k. realstiftelse eller för

pensionsfordran som är kreditförsäkrad.

Departementschefen

Den nya lagstiftning som föreslås i prop. 1967: 83 innebär en omläggning

av de former under vilka en arbetsgivare kan trygga sina pensionsutfästelser.

Vid den föreslagna lagens ikraftträdande skall de s. k. reversstiftelserna upphöra.

I samband därmed upphävs också enligt förslaget den förmånsrätt som

enligt 17 kap. 11 § tredje stycket HB tillkommer bunden stiftelse. Det är

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1967

svårt att avgöra vilka reella verkningar sistnämnda förslag kan få för de

pensionsborgenärer som fått sina pensionsfordringar tryggade genom bunden

stiftelse. För åtskilliga ersätts den förlorade förmånsrätten till betydande

del av den förmånsrätt för vissa pensionsfordringar som föreslås i en

ny paragraf i 17 kap. HB, betecknad 6 a §. Denna nya förmånsrätt skall få

åtnjutas av sådana arbetstagare som är födda år 1907 eller tidigare, dvs. sådana

som på grund av sin ålder inte alls eller endast i begränsad omfattning

får del av den allmänna tilläggspensioneringen (ATP). Övriga åldersgrupper

torde komma att i allt större utsträckning få sin pensionering säkerställd

genom den allmänna tilläggspensioneringen och sådana enskilda

pensioner som utgår enligt pensionsplan och som tryggas genom särskilda

anordningar i form av pensionsförsäkring eller kreditförsäkring. Det kan

emellertid antas att ett upphävande av förmånsrätten för bunden pensionsstiftelse

enligt 17 kap. 11 § tredje stycket HB innebär en försvagning av

många pensionsborgenärers rätt, i det att de inte inom rimlig tid får kompensation

av annat slag. Skånes handelskammare har med anledning härav

gjort framställning till Kungl. Maj :t om en särskild övergångsbestämmelse

syftande till att hindra att ifrågavarande pensionsborgenärer lider rättsförlust.

Samtliga remissinstanser som yttrat sig över framställningen har

tillstyrkt en sådan reglering.

Den rättsförlust som kan komma i fråga förutsätter, att stiftarbolaget gått

i konkurs. Som framgår av försäkringsinspektionens statistik har under

de 30 år som 1937 års lag gällt antalet konkurser emellertid varit jämförelsevis

litet och de fordringar som stiftelserna bevakat har likaså avsett ett jämförelsevis

ringa belopp. Även om den olägenhet som det kan medföra för

destinatärerna att förmånsrätten avskaffas inte bör överdrivas, vill jag i

likhet med remissinstanserna förorda att den ifrågavarande lagstiftningen

kommer till stånd.

Vid utformandet av en särskild övergångsbestämmelse bör vidare beaktas

den osäkerhet för pensionsborgenärerna som lagberedningen påpekat och

som har sin grund i att nya pensionsborgenärer kan tillkomma med anspråk

på betalning ur stiftelsen utan att motsvarande avsättningar till denna görs.

Med hänsyn härtill och till de förut nämnda förbättringar på pensionsområdet

som kan väntas både genom den allmänna tilläggspensioneringen och

inom den enskilda pensioneringen bör enligt min mening en övergångsreglering

gå ut på en tidsbegränsad fortsatt tillämpning av gällande förmånsrätt.

Innebörden bör bli den att den förmånsrätt som nu tillkommer bunden pensionsstiftelse

enligt 17 kap. 11 § tredje stycket HB i stället skall tillkomma

innehavare av sådan pensionsutfästelse som vid tiden för den nya lagstiftningens

ikraftträdande är tryggad genom sådan stiftelse som jag nu nämnt.

När det gäller det närmare innehållet av en reglering synes den av försäkringsinspelctionen

förordade lösningen, som rimmar med principen enligt

lagberedningens förslag, vara att föredraga, eftersom den blir enkel att

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1967

tillämpa och inte föranleder onödiga uträkningar av vidlyftig beskaffenhet.

I nära anslutning till denna lösning förordar jag därför en övergångsbestämmelse

av innebörd att var och en av pensionsborgenärerna får i bolagets

konkurs bevaka sin pensionsfordran med förmånsrätt enligt 17 kap. 11 §

tredje stycket HB till hela det belopp till vilket pensionsf or dringen uppgår

den dag från vilken tiden för klander mot utdelningsförslag skall räknas.

I enlighet med vad som anförts i handelskammarens framställning och i remissyttrandena

bör dock en begränsningsregel införas. Den torde kunna utformas

så att de bevakade pensionsf ordringarna får utdelning med förmånsrätt

för sammanlagt högst så stort belopp som svarar mot stiftelsens fordran

vid tiden för den nya lagstiftningens ikraftträdande. I förenklingssyfte bör

jämförelsen ske med storleken av stiftelsens fordran vid utgången av det

räkenskapsår som gått till ända närmast före den nya lagstiftningens

ikraftträdande. I den mån de bevakade pensionsfordringarna sammanlagt

överstiger stiftelsens fordran vid nyssnämnda tidpunkt skall proportionell

nedsättning ske så, att de bevakade pensionsfordringarna tillsammans får

åtnjuta förmånsrätt till belopp som motsvarar stiftelsens nämnda fordran.

Att var och en av pensionsborgenärerna enligt detta förslag själv har att

bevaka sin fordran torde inte innebära någon större olägenhet, eftersom de

här liksom i övriga liknande situationer torde kunna påräkna bistånd från

sina arbetstagarorganisationer.

Övergångsperioden bör enligt min mening bestämmas till 10 år.

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats

förslag till lag angående ändrad lydelse av övergångsbestämmelserna

till lagen den 1967 (nr ) om ändring i 17 kap. handelsbalken.

Förslaget torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.1

Hemställan

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget inhämtas

för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet genom utdrag av

protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets

övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj :t

Konungen.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

1 Bilagan, som har samma lydelse som det vid propositionen fogade lagförslaget, har utelämnats

här.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr i39 år 1967

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 5 juni 1967.

Närvarande:

f. d. justitierådet Lind

justitierådet Söderlund

regeringsrådet Åbjörnsson

justitierådet Brunnberg

Enligt lagrådet denna dag tillhandakommet utdrag av protokoll över

justitieärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 12 maj

1967, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det

i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över upprättat förslag

till lag angående ändrad lydelse av övergångsbestämmelserna till lagen den

1967 (nr ) om ändring i 17 kap. handelsbalken.

Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

hovrättsassessorn Allan Ekström.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Ingrid Hellström

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1967

13

Utdrag an protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

på Stockholms slott den 9 juni 1967.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Lange, Kling, Edenman, Johansson, Holmqvist, Aspling,

Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Myrdal,

Wickman.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över

förslag till lag angående ändrad lydelse av övergångsbestämmelserna till

lagen den 1967 (nr ) om ändring i 17 kap. handelsbalken.

Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat lagförslaget utan erinran,

och hemställer, att Kungl. Maj :t, som tidigare denna dag utfärdat lag om

ändring i 17 kap. handelsbalken, genom proposition föreslår riksdagen att

antaga förslag till lag angående ändrad Igdclse av övergångsbestämmelserna

till lagen den 9 juni 1967 (nr 532) om ändring i 17 kap. handelsbalken.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Margit Edström

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. 1LU 1967:56 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av övergångsbestämmelserna till lagen den 9 juni 1967 s. 1 i texten