Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i lagen den 1 juni 1951 (nr 308) om ekonomiska föreningar, m. m

1967-06-30 · 29 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 19 av 29 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1967:140, Med förslag till lag angående ändring i lagen den 1 juni 1951 (nr 308) om ekonomiska föreningar, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 140 år 1967

1

Nr 140

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändring i lagen den 1 juni 1951 (nr 308) om

ekonomiska föreningar, m. m.; given Stockholms

slott den 30 juni 1967.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 1 juni 1951 (nr 308) om ekonomiska

föreningar,

2) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1956 (nr 216) om jordbrukskasserörelsen.

GUSTAF ADOLF

Herman Iiling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att medlem i ekonomisk förening, som deltar

i föreningen med högre insatsbelopp än han är skyldig att delta med, skall

kunna få ut det överskjutande beloppet utan att behöva lämna föreningen.

Vidare föreslås en mindre ändring i bestämmelserna om vilka handlingar

som skall läggas fram på föreningsstämma vid behandling av fråga om

fusion.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr no

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr HO är 1967

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 1 juni 1951 (nr 308) om

ekonomiska föreningar

Härigenom förordnas, dels att 10 och 18 §§, 43 § 1 mom., 67 § samt

96 § 1 mom. lagen den 1 juni 1951 om ekonomiska föreningar skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan anges, dels att till rubriken i "lagen »Medlems

intagande och avgång» skall fogas »m. m.», dels att en ny paragraf, 16 a §,

av nedan angiven lydelse skall införas i lagen under nämnda rubrik.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

10 §.

Över ekonomisk förenings medlemmar

skall genom styrelsens försorg

hållas förteckning. Denna kan

bestå av betryggande lösblads- eller

kortsystem. Förteckningen skall för

varje medlem innehålla uppgift om

hans fullständiga namn och hemvist

samt å det antal insatser, med vilket

han deltager i föreningen. Därjämte

skall förteckningen innehålla uppgift

om sammanlagda beloppet inbetalda

insatser enligt senast fastställda

balansräkning, om summorna av

insatsbelopp, som efter utgången av

det räkenskapsår balansräkningen

avser återbetalats eller högst skola

återbetalas dels enligt 16 § 1 mom.

dels enligt 16 a §, och om tiden för

återbetalningarna.

Styrelsen skall-----om densamma.

Medlem vare-----gjorda insatser.

Över ekonomisk förenings medlemmar

skall genom styrelsens försorg

hållas förteckning. Denna kan

bestå av betryggande lösblads- eller

kortsystem. Förteckningen skall för

varje medlem innehålla uppgift om

hans fullständiga namn och hemvist

samt å det antal insatser, med vilket

han deltager i föreningen.

16 a §.

Medlem, som deltager i föreningen

med högre insatsbelopp än han är

skyldig att deltaga med, äger efter

uppsägning utfå överskjutande belopp

utan att avgå ur föreningen.

Angående uppsägningen samt med
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr HO år 1967

3

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

lemmens rätt att utfå det uppsagda

beloppet och skyldighet att återbära

vad han utfått äga bestämmelserna i

ii § första stycket och 16 § motsvarande

tillämpning. Därvid hänföras

föreskrifterna i 16 § beträffande tiden

för medlems avgång till den utgång

av räkenskapsår, vilken infaller

näst efter en månad eller efter den i

stadgarna bestämda längre lid, högst

sex månader, sedan uppsägningen

skett.

18

Utdelning må ej ske av annat än

den vinst, som förefinnes enligt fastställd

balansräkning för sista räkenskapsåret,

i den mån vinsten icke

skall avsättas till reservfonden. Ej

heller må utbetalning av gottgörelse,

varom förmäles i 17 § 1 mom. och

som icke inräknats i årsvinsten, äga

rum i vidare mån än att föreskriven

avsättning kan ske till reservfonden.

I övrigt må utbetalning till medlemmarna

av föreningens tillgångar ej

verkställas annorledes än genom

återbetalning av insatser enligt 16 §

1 mom. eller i samband med nedsättning

av insatsernas belopp enligt

68 § sista stycket.

Utdelning, som-------inb

§•

Utdelning må ej ske av annat än

den vinst, som förefinnes enligt fastställd

balansräkning för sista räkenskapsåret,

i den mån vinsten icke

skall avsättas till reservfonden. Ej

heller må utbetalning av gottgörelse,

varom förmäles i 17 § 1 mom. och

som icke inräknats i årsvinsten, äga

rum i vidare mån än att föreskriven

avsättning kan ske till reservfonden.

I övrigt må utbetalning till medlemmarna

av föreningens tillgångar ej

verkställas annorledes än genom

återbetalning av insatsbelopp enligt

16 § 1 mom. eller 16 a § eller i samband

med nedsättning av insatsernas

belopp enligt 68 § sista stycket,

dalda insatser.

43

1 mom. I förvaltningsberättelsen

skall upplysning lämnas om hela intäkten

av föreningens rörelse under

räkenskapsåret (omsättningssumman),

om väsentliga förändringar i

medlemsantalet samt om sådana til!

medlemmar eller andra utgående ef~

terlikvider, återbäring eller liknande

gottgörelser som icke inräknats i

årsvinsten, där ej upplysning i

nämnda hänseenden lämnas i vinstoch

förlusträkningen. Vidare skall i

förvaltningsberättelsen, i den mån

det finnes kunna ske utan förfång

för föreningen, upplysning lämnas

om andra för bedömningen av för
-

§•

1 mom. I förvaltningsberättelsen

skall upplysning lämnas om hela intäkten

av föreningens rörelse under

räkenskapsåret (omsättningssumman),

om väsentliga förändringar i

medlemsantalet, om summorna av

insatsbelopp, som skola återbetalas

under nästa räkenskapsår dels enligt

16 § 1 mom. dels enligt 16 a §, samt

om sådana till medlemmar eller andra

utgående efterlikvider, återbäringar

eller liknande gottgörelser som

icke inräknats i årsvinsten, där ej

upplysning i nämnda hänseenden

lämnas i balansräkningen eller vinstoch

förlusträkningen. Vidare skall i

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kangl. Maj. ts proposition nr 140 år 1967

(Nuvarande lydelse)

eningens ställning och resultatet av

dess verksamhet samt styrelsens förvaltning

viktiga förhållanden, vilka

ej framgå av balansräkningen eller

vinst- och förlusträkningen, så ock

om händelser av väsentlig betydelse

för föreningen, jämväl där de inträffat

efter räkenskapsårets slut.

(Föreslagen lydelse)

förvaltningsberättelsen, i den mån

det finnes kunna ske utan förfång

för föreningen, upplysning lämnas

om andra för bedömningen av föreningens

ställning och resultatet av

dess verksamhet samt styrelsens förvaltning

viktiga förhållanden, vilka

ej framgå av balansräkningen eller

vinst- och förlusträkningen, så ock

om händelser av väsentlig betydelse

för föreningen, jämväl där de in
-

träffat efter räkenskapsårets slut.

I den------upptagna tillgångarna.

Där medelantalet---------hos föreningen.

67 §.

Beslut om------de röstande.

Såvitt genom--------de röstande.

Avser ändringen att medlems rätt

till föreningens behållna tillgångar

vid dess upplösning inskränltes, erfordras

att beslutet å sista stämman

biträtts av samtliga röstande. Detsamma

gäller, där ändringen innebär

inskränkning i avgående medlems

rätt varom i 16 § 1 mom. sägs eller

angår medlems rätt att utträda ur

föreningen och ändringen skall avse

jämväl dem, som vid frågans avgörande

voro medlemmar i föreningen.

Avser ändringen att medlems rätt

till föreningens behållna tillgångar

vid dess upplösning inskränkes, erfordras

att beslutet å sista stämman

biträtts av samtliga röstande. Detsamma

gäller, där ändringen innebär

inskränkning i medlems rätt varom

i 16 § 1 mom. eller 16 a § sägs

eller angår medlems rätt att utträda

ur föreningen och ändringen skall

avse jämväl dem, som vid frågans

avgörande voro medlemmar i för
-

Är för —--

Har i----

till efterrättelse.

--Konungens medgivande.

96 §.

1 mom. Mellan ekonomiska----------rättens tillstånd.

Följande handlingar--------föreningens ställning.

Har balansräkning, förvaltningsberättelse

eller revisionsberättelse

för sista räkenskapsåret i någon av

föreningarna icke avgivits, må i stället

motsvarande handlingar för föreningens

näst sista räkenskapsår i

avskrift framläggas på stämman och

hållas tillgängliga för de röstberättigade,

under förutsättning att samtidigt

framläggas och hållas tillgängliga
1.

en av föreningens samtliga stp
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lbO år 1967

o

(Nuvarande hjdelse) (Föreslagen lydelse)

relseledamöter undertecknad berättelse

som, i den mån det kan ske

utan förfång för föreningen, skall

innehålla upplysning om händelser

av väsentlig betydelse för föreningens

ställning vilka inträffat efter avgivandet

av balansräkningen för näst

sista räkenskapsåret;

2. ett av revisorerna i föreningen

avgivet yttrande över berättelsen.

Handlägges fusionsfrågan på två

stämmor, skall vad i andra och

tredje styckena sägs gälla beträffande

båda stämmorna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1968.

På förening som registrerats enligt äldre lag än lagen den 1 juni 1951 om

ekonomiska föreningar skall bestämmelserna i 16 a § tillämpas endast om

föreningen är sådan som avses i 1 § sistnämnda lag.

Ändring i förenings stadgar, varigenom medlems rätt enligt 16 a §

inskränkes, får beslutas innan den nya lagen träder i kraft. Beslut om sådan

stadgeändring får före den 1 juli 1968, utan hinder av bestämmelserna i

67 §, fattas på en föreningsstämma utan särskild röstpluralitet. Fattas sådant

beslut före nämnda "dag, gäller bestämmelserna i 68 § andra stycket

ej i fråga om beslutet. Uppsägning till återbetalning av insatsbelopp enligt

16 a §, som skett före beslutet, är utan verkan i den mån återbetalningen

strider mot beslutet.

Handlägges fusionsfrågan på två

stämmor, skall vad i andra stycket

sägs gälla beträffande båda stämmorna.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr HO år 1967

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 25 maj 1956 (nr 216)

om jordbrukskasserörelsen

Härigenom förordnas, att i lagen den 25 maj 1956 om jordbrukskassei

öreisen skall införas dels närmast efter rubriken »Om kreditkassornas

verksamhet» underrubriken »Återbetalning av insatsmedel», dels därunder

en ny paragraf, 28 a §, av nedan angiven lydelse.

(Föreslagen lydelse)

28 a §.

Bestämmelserna i 10 § första stycket

sista punkten och 16 a § lagen

om ekonomiska föreningar gälla ej

i fråga om kreditkassorna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1968.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 140 år 1967

7

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

12 maj 1967.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lange, Kling,

Edenman, Johansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Lundkvist, Gustafsson,

Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om vissa ändringar

i lagen om ekonomiska föreningar, m. m., och anför.

Inledning

Riksdagen begärde år 1958 i skrivelse till Kungl. Maj :t (I: 64 och II: 96,

LHJ 15, rskr 173) utredning om sådan ändring av 18 § lagen den 1 juni

1951 (nr 308) om ekonomiska föreningar att föreningsmedlem skulle

kunna helt eller delvis få tillbaka den del av sitt insatskapital som överskjuter

det i stadgarna föreskrivna minimikapitalet utan att han avgår

ur föreningen. En förberedande undersökning av frågan utfördes inom

justitiedepartementet. Med hänsyn bl. a. till att innebörden av gällande

lag var oviss ansågs det emellertid lämpligt att dröja något med lagändring

i avvaktan på att frågan prövades ytterligare i rättstillämpningen.

Någon sådan prövning har emellertid inte skett, och år 1966 gav riksdagen

som sin mening till känna, att det var angeläget att den förut begärda utredningen

kom till stånd (I: 563 och II: 685, L1!! 13, rskr 88).

Vidare anhöll riksdagen år 1963 om förslag till viss ändring i reglerna om

vilka handlingar som skall läggas fram på föreningsstämma, när beslut

skall fattas om fusion av ekonomiska föreningar (1:273 och 11:315, L1!!

46, rskr 390).

Med anledning av dessa riksdagens framställningar har inom justitiedepartementet

utarbetats en promemoria angående de båda ifrågasatta ändringarna

(Stencil Ju 1966: 16).

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av bankinspektionen,

kommerskollegium — som bifogat yttranden från samtliga handelskammare

i landet utom handelskammaren i Gävle samt Norrbottens och

Västerbottens läns handelskammare — lantbruksstyrelsen, överståthållar
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 140 år 1967

ämbetet, länsstyrelserna i Östergötlands, Malmöhus och Skaraborgs län,

Sveriges advokatsamfund, Svenska bankföreningen, Föreningen auktoriserade

revisorer, Kooperativa förbundet, Sveriges lantbruksförbund, Sveriges

jordbrukskasseförbund, Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars

riksförbund u. p. a. samt Svenska riksbyggen förening u. p. a.

Rätt att få ut överskjutande insatskapital

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt 1 § lagen om ekonomiska föreningar kan förening registreras som

ekonomisk förening, om den har till ändamål att främja medlemmarnas

ekonomiska intressen genom sådan ekonomisk verksamhet i vilken medlemmarna

deltar som avnämare eller leverantörer eller med egen arbetsinsats

eller genom att begagna föreningens tjänster eller på annat sådant

sätt. Medlemmar i ekonomisk förening kan vara såväl fysiska som juridiska

personer. I ekonomisk förenings stadgar skall enligt 6 § anges

bl. a. den insats med vilken varje medlem skall delta i föreningen, hur insatserna

skall göras samt huruvida medlem får delta i föreningen med

högre belopp än enkel insats. Enligt 10 § skall genom styrelsens försorg

hållas en förteckning över föreningens medlemmar. Förteckningen skall för

varje medlem innehålla uppgift om det antal insatser som han deltar i föreningen

med. Medlemsförteckningen skall hållas tillgänglig för var och en

som vill ta kännedom om den. Medlem kan avgå ur föreningen bl. a. efter

uppsägning. Rätten att säga upp sig till utträde ur föreningen kan enligt

14 § inskränkas på så sätt att uppsägning inte får ske inom viss begränsad

tid från inträdet. Avgång ur föreningen skall enligt 15 § med vissa undantag

äga rum vid den utgång av räkenskapsår som infaller näst efter det att

en månad eller en i stadgarna bestämd längre tid, högst sex månader, förflutit

sedan medlemmen sagt upp sig till utträde.

Enligt 16 § 1 mom. har medlem som avgått rätt att sex månader från

avgången få ut inbetalda insatser, i den mån föreningens behållna tillgångar

enligt den vid tiden för avgången uppgjorda balansräkningen förslår

därtill utan att reservfonden behöver anlitas eller övriga medlemmars

lika rätt förnärmas. Det är emellertid tillåtet att genom föreskrift i stadgarna

inskränka avgående medlems rätt att få tillbaka insats. Om föreningen

träder i likvidation eller försätts i konkurs inom sex månader från det

att medlem har avgått, skall den avgångnes rätt att få tillbaka insats bedömas

efter de grunder som gäller beträffande skifte av föreningens tillgångar.

Om föreningen försätts i konkurs på ansökan som gjorts inom ett

år från det medlem avgick, skall enligt paragrafens 2 mom. den avgångne

vara skyldig att, såvitt rör föreningens borgenärers rätt, återbära vad han

har fått ut av sina insatser. I 18 § första stycket meddelas bestämmelser

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj. ts proposition nr liO år 1967

om utdelning till medlemmarna av årsvinst och av vissa gottgörelser. Vidare

föreskrivs att utbetalning till medlemmarna av föreningens tillgångar

i övrigt inte får ske annat än genom återbetalning av insatser enligt 16 § 1

mom. eller i samband med nedsättning av insatsernas belopp efter stadgeändring

av sådan innebörd.

Enligt 38 § skall förenings styrelse för varje räkenskapsår avge redovisning

för förvaltningen av föreningens angelägenheter. Redovisningen

skall omfatta förvaltningsberättelse, balansräkning samt vinst- och förlusträkning.

Förvaltningsberättelsen skall enligt 43 § 1 mom. bl. a. lämna

upplysning om väsentliga förändringar i medlemsantalet. Senast sju månader

efter räkenskapsårets utgång skall enligt 44 § redovisningshandlingarna

hållas tillgängliga för var och en som vill ta kännedom om dem.

Nuvarande lag om ekonomiska föreningar har ersatt en tidigare lag i

ämnet av den 22 juni 1911 (nr 55). Denna innehöll inte något uttryckligt

förbud mot återbetalning av insatser i annan ordning än efter avgång av

medlem. Av uttalanden under förarbetena till lagen framgår, att medlem

som hade gjort flera insatser än han var skyldig att göra ansågs ha rätt

att få tillbaka överskjutande insatser utan att lämna föreningen.

Under förarbetena till nu gällande lag ägnades stor uppmärksamhet åt

frågan om åtgärder för att främja föreningarnas konsolidering. Som ett

led i dessa åtgärder infördes bestämmelserna om utdelningsbegränsning i

18 §. Därvid berördes inte särskilt frågan om utbetalning av överskjutande

insatser till medlem utan samband med avgång ur föreningen.

Frågan om innebörden av gällande rätt på denna punkt prövades av regeringsrätten

år 1957. En ekonomisk förening hade ansökt om registrering

av en stadgebestämmelse av innebörd att medlem i föreningen skulle

kunna få tillbaka inbetalt insatsbelopp i den mån detta översteg hans insatsskyldighet.

I utslag den 12 december 1957 vägrade regeringsrätten registrering

och hänvisade därvid till föreskrifterna i 18 § första stycket

O O

lagen om ekonomiska föreningar (regeringsrättens årsbok 1957 s. 131).

Lagen om ekonomiska föreningar är enligt 1 § lagen den 25 maj 1956 (nr

216) om jordbrulcskasserörelsen med vissa modifikationer tillämplig också

på jordbrukets kreditkassor. Dessa utgörs dels av jordbrukskassor och

dels av centralkassor för jordbrukskredit. Som medlem i jordbrukskassa

kan i huvudsak antas jordbrukare, jordbruksorganisation eller kommun.

Jordbrukskassa skall vara medlem i centralkassa. Sådan kassa får utom

jordbrukskassa också anta jordbruksorganisation som medlem. Både jordbrukskassa

och centralkassa har till huvudsaklig uppgift att främja sina

medlemmars ekonomiska intressen genom att bereda kredit åt medlemmarna.

Jordbrukskassa får inte lämna kredit åt andra än sina medlemmar.

Centralkassa får lämna kredit dels åt sina medlemmar dels åt jordbruks
-j-l

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 140

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 140 år 1967

organisationer och kommuner som tillhör ansluten jordbrukskassa. Jordbrukskassa

far inte själv utan centralkassans samtycke skaffa sig kredit

av annan än centralkassan. Denna har däremot rätt att ta emot inlåning

från allmänheten på sådan räkning som allmänt används av bank och

kan dessutom bl. a. ta upp förlagslån, dvs. lån som ger rätt till betalning

först efter kassans övriga borgenärer. Om centralkassan inte kan infria

sina förbindelser med egna medel har den rätt att fordra in tillskott från

de anslutna jordbrukskassorna. Centralkassas inlåningsrätt är enligt 34 §

maximerad på visst sätt. Inlåningen får motsvara dels summan av inneliggande

kontanta medel och vissa fordringar och dels därutöver 12 1/2

gånger centralkassans och de anslutna jordbrukskassornas eget kapital.

Förlagslån får vid denna beräkning likställas med eget kapital, dock högst

intill ett belopp som motsvarar centralkassans och de anslutna jordbrukskassornas

eget kapital.

Departementspromemorian

I promemorian redovisas utförligt förarbetena till 1951 års lag, regeringsrättens

avgörande år 1957, de motioner som väcktes i saken vid 1958 års

riksdag samt remissyttranden och utskottsutlåtande i anledning av motionerna.

Vidare redogörs för vad som senare har förekommit i saken, bl. a. en

interpellation vid 1960 års riksdag.

Härefter behandlas i promemorian frågan om behovet av en la gändring.

De praktiska verkningarna av förbudet mot s. k. partiellt utträde

har enligt promemorian gjort sig särskilt märkbara inom jordbrukets

föreningsrörelse. Flera omständigheter bidrar till att överinsatser där förekommer

i större omfattning än som annars torde vara vanligt. I somliga

föreningar är insatsskyldigheten knuten till ett yttre förhållande som växlar

från tid till annan, mestadels värdet av medlemmens omsättning med

föreningen men ibland den av medlemmen brukade arealen jord. Stiger omsättningen

eller ökar arealen, ökar insatsskyldigheten. Om omsättningen

eller arealen minskar, medför detta i vissa föreningar att även insatsskyldigheten

minskar. I andra föreningar består den däremot oförändrad. Även

om insatsskyldigheten minskar, står det belopp som medlemmen tidigare

har betalt in kvar i föreningen, eftersom denna inte anses få betala tillbaka

överskjutande belopp till medlemmen före dennes avgång. Liknande resultat

kan uppstå om en jordbrukare med stor egendom överlåter någon del av

den och följaktligen får sin insatsskyldighet minskad. Vidare kan en producentförening

betjäna flera branscher inom jordbruket. Om en medlem i

en sådan förening lägger ned exempelvis mjölkproduktionen, kommer de

insatsbelopp som hänför sig till denna att utgöra överinsatser. Dessa kan

medlemmen inte få tillbaka förrän han lämnar föreningen. Detta sker först

när han har upphört med all sådan produktion som föreningen betjänar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj. ts proposition nr HO år 1967

Jordbrukets föreningsrörelse är organiserad i flera led. De enskilda jordbrukarna

är anslutna till lokalföreningar, vilka är sammanslutna i större

organisationer, vanligen länsföreningar. Dessa i sin tur tillhör en riksorganisation.

Lokalföreningens insatsskyldighet i den högre föreningen är bestämd

i förhållande till storleken av dess egna medlemmars insatser, och

motsvarande regler gäller i fråga om länsföreningens insatsskyldighet i

riksorganisationen. Minskningen av antalet jordbruk medför att medlemmar

ofta avgår ur lokalföreningarna och att dessa därvid måste betala ut insatsmedel

till avgående medlemmar. Eftersom lokalföreningen själv aldrig avgår

ur länsföreningen har den emellertid inte möjlighet att få ut sina motsvarande

överinsatser där.

Också inom konsumentkooperationen förekommer enligt promemorian

överinsatser. Särskilt förr torde det ha varit vanligt att medlemmar betalade

in högre insatsbelopp än det lägst föreskrivna. För några år sedan vidlogs

den ändringen i mönsterstadgarna för de till Kooperativa förbundet anslutna

konsumentföreningarna — det stora flertalet sådana föreningar —

att insatsbeloppet och antalet insatser fixerades lika för alla medlemmar i

en och samma förening. I den mån denna ändring genomförts i de särskilda

föreningarnas stadgar, är något överskridande av vad som sålunda bestämts

inte möjligt, överinsatser uppkommer således inte längre i dessa föreningar.

Inom den tredje stora gruppen av de ekonomiska föreningsrörelserna i

landet — bostadskooperationen — förefaller enligt promemorian överinsatser

inte utgöra något problem.

I vilken utsträckning överinsatser förekommer inom de föreningsrörelser

som särskilt är av intresse här — jordbrukets och konsumentkooperationens

— kan enligt promemorian inte anges närmare utan en tidsödande och

kostsam undersökning. De uppgifter som har lämnats vid muntliga förfrågningar

berättigar emellertid till antagandet att summan av överinsatser i

de olika föreningarna i allmänhet är ringa i jämförelse med det inbetalda

insatsbeloppet.

Att medlem i en ekonomisk förening inte kan få ut överinsatser annat än

i samband med avgång ur föreningen innebär enligt promemorian avsevärda

olägenheter för både medlemmarna och föreningen. Medlemmarna

kan inte disponera det kapital som överinsatserna utgör utan att lämna

föreningen, vilket de av olika skäl kan vara förhindrade eller obenägna

att göra. Inte minst inom jordbrukets föreningsrörelse är detta en nackdel.

Med de betydande förändringar inom jordbruket som den pågående rationaliseringen

har medfört och ytterligare kan aktualisera behöver en föreningsmedlem

ofta ta i anspråk de besparingar han äger. I föreningar- på jordbrukets

område ligger vidare överinsatserna räntelösa och är över huvud

inte till någon omedelbar nytta för innehavaren, som därför har stor anledning

att frigöra dem för omplacering. För primärföreningar av jordbrukare,

som är anslutna till högre föreningar, uppkommer särskilda svårigheter på

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr l''/0 år 1967

grund av omöjligheten att få ut överinsatser från den högre föreningen. För

att kunna tillgodose avgående jordbrukares anspråk på återbetalning av inbetalda

insatser har primärföreningar måst sörja för en särskild kapitalbildning.

Detta bär varit oförmånligt för dem från olika synpunkter och

bl. a. medfört högre priser på deras varor och tjänster.

Olägenheterna för föreningarna av rådande ordning hänför sig enligt

promemorian framför allt till medlemsvården. Det är svårt att förklara för

medlemmarna i en förening varför de inte kan få tillbaka inbetalt insatsbelopp

som inte längre motsvaras av deras insatsskyldighet. En medlem

som har överinsatser har särskilt svårt att förlika sig med den orättvisa det

innebär att han måste delta i föreningen med högre belopp än andra medlemmar

som tar föreningens tjänster i anspråk i samma utsträckning som

han själv eller t. o. m. i större. För medlemsvården inom föreningarna är det

synnerligen viktigt inte bara att medlemmarna skall kunna få ut sina överinsatser

om de så önskar utan också att man i möjligaste mån skall kunna

undvika ekonomisk orättvisa medlemmarna emellan. Nu rådande förhållanden

är i själva verket ägnade att i inte obetydlig mån försvåra medlemsrekry

teringen.

På grund av vad sålunda anförts får enligt promemorian en lagändring

som möjliggör återbetalning av överinsatser till medlem i ekonomisk förening

utan samband med att han lämnar föreningen anses vara av behovet

påkallad.

I promemorian behandlas därefter frågan, om hänsynen till kapitalbildningen

i föreningarna och borgenärsskyddet

lägger hinder i vägen för en lagändring. Betänkligheter av detta slag anfördes

av vissa handelskamrar vid 1958 års remiss.

Enligt promemorian kan det inte undvikas att risken för kapitalutflöde

ur föreningarna ökar, om medlem blir berättigad att få ut överinsatser.

Eftersom överinsatserna såväl inom jordbrukets föreningsrörelse och konsumentkooperationen

som inom andra grupper av föreningar inte torde

utgöra mer än en ringa del av det inbetalda insatskapitalet, anses dock

hänsynen till kapitalbildningen i föreningarna inte böra hindra den ifrågasatta

lagändringen. Emellertid anses undantag böra göras för vissa äldre

föreningar, framför allt sådana som inte har kooperativ natur.

Inte heller intresset att trygga föreningens borgenärer bör enligt promemorian

lägga hinder i vägen för en reform. Till stöd för denna bedömning

anförs dels överinsatsernas begränsade omfattning och dels att samma inskränkningar

som f. n. gäller för utbetalning av insatser vid medlems avgång

förutsätts skola gälla också i fråga om utbetalning av överinsatser.

Det synes dock enligt promemorian önskvärt att borgenärerna får ökat

skydd mot de risker utbetalning av insatsmedel föranleder.

opaginerad Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 140 år 1967

På grund av de nu redovisade övervägandena föreslås i promemorian

att en särskild paragraf om utbetalning av överinsatser införs i lagen i anslutning

till bestämmelserna i 14—16 §§ om medlems avgång. Enligt den

föreslagna regeln skall medlem ha rätt att säga upp överinsatser till återbetalning

och få ut dessa utan att avgå ur föreningen. Beträffande uppsägningen

och rätten att få ut det uppsagda beloppet skall gälla motsvarande

bestämmelser som vid medlems avgång.

För att tillgodose borgenärernas intressen föreslås vissa bestämmelser

om skyldighet för föreningen att upplysa om insatser som skall återbetalas.

Detta gäller inte bara överinsatser utan också insatser som betalas ut

när medlem lämnar föreningen. På begäran av borgenär eller medlem skall

föreningen lämna skriftligt besked om beloppet av inbetalda insatser enligt

senast avgivna balansräkning, om summan av insatsbelopp som efter

utgången av det räkenskapsår balansräkningen avser har återbetalts eller

högst skall återbetalas på grund av medlems avgång eller uppsägning av

överinsatser samt om tiden för dessa återbetalningar. Vidare skall i föreningens

förvaltningsberättelse lämnas uppgift om insatsbelopp som av

någon av dessa anledningar skall återbetalas under följande räkenskapsår.

Remissyttrandena

Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser.

Ingen remissinstans avstyrker att rätt till partiellt utträde ur ekonomisk

förening införs.

Handelskammaren i Göteborg erinrar om att handelskammaren i yttrande

över 1958 års motioner ställde sig avvisande till tanken på en lagändring,

eftersom frågan inte kunde anses vara av större vikt och det inte syntes

motiverat att ytterligare befästa de ekonomiska föreningarnas förmånsställning

när det gällde skyldigheten att bygga upp ett efter omsättningen

avpassat eget kapital. Handelskammaren vidhåller sin principiella inställning

men vill, bl.a. med hänsyn till de föreslagna bestämmelserna om upplysningsplikt,

inte motsätta sig att förslaget genomförs. Östergötlands och

Södermanlands handelskammare tillstyrker förslaget under förutsättning

att bestämmelserna om upplysningsplikt också genomförs. Föreningen

auktoriserade revisorer framhåller särskilt, att det är angeläget att lagändringen

inte blir till men för kapitalbildningen i föreningarna och försämrar

borgenärernas skydd. Enligt föreningens mening är förslaget väl avvägt

från dessa synpunkter. Samma uppfattning uttalas av Kooperativa förbundet.

Sveriges lantbruks förbund motsätter sig den föreslagna bestämmelsen

om skyldighet för förening att på begäran lämna vissa skriftliga u p plysningar

om insatskapitalet. Genom en sådan bestämmelse skulle man

ålägga föreningarna en handlingsplikt som inte finns nu och som torde

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 1W år 1967

sakna motsvarighet inom andra delar av associationsrätten. Skånes handelskammare

anför liknande betänkligheter och påpekar dessutom att det

inte föreslås någon frist inom vilken upplysningen skall lämnas eller någon

påföljd för den som underlåter att lämna upplysning. Man kan enligt handelskammaren

kanske inte helt bortse från att borgenärsskyddet skulle

kunna bli lidande genom att en förening i trängt läge kunde känna sig

frestad att dröja med att lämna begärda upplysningar. Lantbruksförbundet

och handelskammaren föreslår att borgenärernas intresse av att kunna få

kännedom om återbetalning av insatser i stället tillgodoses genom att föreningen

åläggs att föra in vissa uppgifter härom i medlemsförteckningen.

Enligt förbundets förslag skall förteckningen innehålla besked om att medlem

sagt upp sig till utträde eller sagt upp överinsatser till återbetalning.

Handelskammaren föreslår att förteckningen skall innehålla dels anteckningar

om uppsägning av överinsatser och dels aktuella uppgifter om summan

av insatsbelopp som har återbetalts eller högst skall återbetalas efter

utgången av det räkenskapsår den senast avgivna balansräkningen avser.

Handelskammaren och lantbruksförbundet berör också den föreslagna

skyldigheten att lämna upplysning i förvaltningsberättelsen om återbetalning

av insatser. Handelskammaren tillstyrker uttryckligen promemorians

förslag. Förbundet anser däremot en sådan skyldighet onödig. Förbundet

påpekar dels att förvaltningsberättelsen inte behöver offentliggöras förrän

efter den tidpunkt då insatserna skall betalas ut och dels att redan enligt

gällande rätt väsentliga förändringar i medlemsantalet skall anges i berättelsen.

Sveriges jordbrukskasseförbund anser borgenärernas intresse tillfredsställande

tillgodosett genom den föreslagna ändringen i bestämmelserna

om förvaltningsberättelsens innehåll och ifrågasätter om det finns skäl att

dessutom införa skyldighet att lämna skriftliga upplysningar till medlem

eller borgenär.

Bankinspektionen och Sveriges jordbrukskasseförbund tar särskilt upp

frågan om de föreslagna bestämmelsernas tillämpning på jordbrukets

kredit kassor.

Kassornas karaktär av kreditinrättningar med rätt att ta emot inlåning

från allmänheten medför enligt bankinspektionen att medlemmarna måste

underkasta sig de begränsningar i sin handlingsfrihet som behövs för att

skydda insättarnas medel. Inspektionen påpekar att återbetalning av garantifond

i sparbank får ske bara i den mån sparbankens övriga fonder

är tillräckliga för att den i 27 § sparbankslagen föreskrivna minimirelationen

mellan sparbankens inlåning och fonder skall upprätthållas. Samma

skäl som ligger till grund för denna regel talar enligt inspektionens mening

för att jordbrukskassornas medlemmar förhindras att ta ut sina insatser

i en takt som skulle äventyra den lagstadgade fondrelationen och därigenom

göra det nödvändigt att snabbt skära ned utlåningsvolymen. In
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 140 år 1967

spektionen påpekar också, att förlagskapital som centralkassa har lånat

upp får likställas med eget kapital vid tillämpningen av bestämmelserna

om inlåningsrätt intill ett belopp som motsvarar centralkassans och de anslutna

jordbrukskassornas eget kapital. I en centralkassa där denna rätt

har utnyttjats blir en återbetalning av insatskapital särskilt kännbar. Enligt

inspektionen torde överinsatser hittills inte ha förekommit i någon

större utsträckning i jordbrukskassorna, medan däremot centralkassornas

insatskapital på grund av förekomsten av frivilliga bidrag till inte oväsentlig

del består av sådana insatser. Det är enligt inspektionens mening å ena

sidan angeläget att skapa någon form av spärr mot återbetalning av överinsatser,

medan å andra sidan en alltför stark begränsning av rätten till

återbetalning kan försvåra för kassorna att få bidrag i form av frivilliga insatser

från jordbruksorganisationer.

Inspektionen upplyser, att normalstadgarna för kreditkassorna f. n. föreskriver

att avgången medlem har rätt att få tillbaka sin insats med en

femtedel under vart och ett av fem på varandra följande räkenskapsår med

början vid ingången av andra året efter avgången. Styrelsen i centralkassa

får dock medge kortare återbetalningstid, om hinder inte kan anses

möta med hänsyn till kassans ekonomiska ställning eller till jordbrukskasselagens

regler om förhållandet mellan centralkassans inlåning och

eget kapital. Motsvarande regler om successiv återbetalning av insatser

bör enligt inspektionens mening lämpligen gälla i fråga om återbetalning

av överinsatser. Med hänsyn till att reglerna i realiteten utgör en väsentlig

del av det inlåningsrättssystem som har byggts upp för att säkra stabiliteten

i rörelsen bör de emellertid enligt inspektionens mening införas i jordbrukskasselagen.

Även jordbrukskasseförbundet pekar på insatskapitalets särskilda uppgift

inom jordbrukskasseröreisen att bilda underlag för centralkassornas

inlåningsrätt. Förbundet förordar att det i jordbrukskasselagen efter mönster

av 16 § tredje stycket sparbankslagen införs en särskild bestämmelse

om att insatser får återbetalas i den mån kassornas återstående fonder, inbegripet

förlagskapital, är tillräckliga för iakttagande av det förhållande

som skall bestå mellan kassornas inlåning och deras eget kapital.

Departementschefen

Om en medlem i en ekonomisk förening har betalt in ett insatsbelopp

som överstiger hans insatsskyldighet, anses han enligt gällande rätt inte

kunna få tillbaka det överskjutande beloppet förrän han lämnar föreningen.

Denna ordning strider mot vad som gällde före tillkomsten av 1951 års

lag om ekonomiska föreningar och har medfört vissa olägenheter som föranlett

önskemål om lagändring.

Överskjutande insatser är särskilt vanliga inom jordbrukets förenings
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 140 år 1967

rörelse. Insatsskyldigheten är där ofta knuten till en faktor som kan växla

från det ena året till det andra, exempelvis arealen brukad jord eller omfattningen

av medlemmens leveranser till föreningen. Om denna faktor

ändras kan detta leda till att överinsatser uppstår. Somliga föreningar betjänar

flera olika branscher inom jordbruket. Om en medlem i en sådan

förening lägger ned verksamheten inom en bransch men fortsätter att vara

medlem för viss annan bransch, kan den del av hans insats som hänför

sig till den förra branschen få karaktären av överinsats.

Förbudet mot återbetalning av överinsatser kan medföra betydande olägenheter

för den enskilde medlemmen. Denne har i allmänhet inte någon

fördel av att delta i föreningen med högre insats än stadgarna föreskriver

men har kanske å andra sidan stort behov av att kunna utnyttja sina kapitalresurser

på annat sätt. För medlemmen kan det framstå som orättvist

att han tvingas ha ett högre belopp innestående i föreningen än andra

medlemmar, trots att insatsskyldigheten är densamma.

Jordbrukets föreningsrörelse är uppdelad i flera led. De föreningar som

jordbrukarna själva tillhör är i sin tur sammanslutna i högre föreningar,

där insatsskyldigheten står i förhållande till primärföreningarnas eget insatskapital.

Om detta minskar genom att medlemmar lämnar primärföreningen

kommer denna förenings egen insats i den högre föreningen att

överstiga insatsskyldigheten. Eftersom det är omöjligt att få ut den sålunda

uppkomna överinsatsen, måste primärföreningen se till att den har andra

medel tillgängliga för utbetalning av insatser till avgående medlemmar.

Detta kan försvåra för föreningen att placera sina tillgångar på ett ekonomiskt

fördelaktigt sätt.

Olägenheterna av förbudet mot återbetalning av överinsatser utan samband

med avgång ur föreningen har blivit mer framträdande under senare

år till följd av de pågående strukturförändringarna inom jordbruksnäringen.

Utanför jordbrukets område torde överinsatserna inte utgöra något större

problem. Inom konsumentkooperationen förekommer visserligen överinsatser

i viss omfattning, men de minskar i betydelse allteftersom föreningarna

i sina stadgar tar in vissa bestämmelser, som numera rekommenderas av

Kooperativa förbundet och som innebär att insatsskyldigheten i en förening

fixeras till samma belopp för alla medlemmar.

I departementspromemorian föreslås bestämmelser om att medlem skall

kunna få tillbaka överinsatser utan att behöva lämna föreningen. Förslaget

har mottagits gynnsamt av remissinstanserna. Även jag anser att den

föreslagna lagändringen bör genomföras. Som föreslås i promemorian

bör rätten att få ut överinsatser vara begränsad i likhet med vad som

nu gäller om rätten att få ut insatser i samband med avgång ur föreningen.

Detta innebär bl. a. att viss tid skall förflyta innan medlen betalas

ut och att utbetalning inte får ske om detta skulle förnärma övriga med
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 140 år 1967

lemmars lika rätt eller inkräkta på reservfonden. Vidare skall föreningen

kunna begränsa eller helt utesluta rätten att få ut överinsatser genom

föreskrift i stadgarna.

En vidgad rätt för medlem att få ut insatsmedel ur föreningen kan

innebära en viss försämring av borgenärernas skydd. Visserligen torde överinsatsernas

belopp vara ganska ringa i förhållande till det totala insatsbeloppet,

och vidare är de nyssnämnda begränsningarna i rätten att få

ut överinsatser ägnade att minska de med förslaget förenade riskerna

från borgenärssynpunkt. Det synes dock lämpligt att i detta sammanhang

förbättra borgenärernas möjligheter att få kännedom om insatsmedel

som skall betalas ut från föreningen. Detta gäller inte bara överinsatser

utan också insatsmedel som skall betalas ut till avgående medlemmar.

Enligt gällande rätt skall förening i sin förvaltningsberättelse lämna

upplysning om väsentliga förändringar i medlemsantalet. Härigenom kan

borgenärerna vanligen få en viss uppfattning om mera betydelsefulla

förändringar i insatskapitalets storlek. I promemorian föreslås att föreningen

skall åläggas att i berättelsen lämna upplysning även om summan

av insatsbelopp som skall betalas ut under följande räkenskapsår

både på grund av medlems avgång och på grund av uppsägning av överinsatser.

En sådan upplysningsplikt torde inte medföra några större praktiska

svårigheter för föreningarna. Förslaget synes därför lämpligt. Visserligen

skall utbetalningen ske redan sex månader efter räkenskapsårets

utgång, medan förvaltningsberättelsen inte behöver hållas tillgänglig förrän

en månad senare, men den föreslagna regeln synes trots detta fylla en

viss uppgift. Upplysningen kan nämligen vara till ledning när det gäller att

bedöma föreningens utvecklingsmöjligheter på längre sikt. För en borgenär

kan detta ofta vara viktigare än att ha kännedom om utbetalningar som

skall äga rum under den närmaste tiden. Vidare torde ofta förvaltningsberättelsens

innehåll bli känt även utanför föreningen i samband med att berättelsen

avlämnas.

För att tillgodose borgenärernas behov av att innan förvaltningsberättelsen

föreligger kunna få besked om insatsbelopp som skall betalas ut

föreslås i promemorian att föreningen skall vara skyldig att på begäran

lämna medlem eller borgenär skriftlig uppgift härom. Denna regel bär

utsatts för viss kritik under remissbehandlingen. Det har påpekats att

en så utformad upplysningsskyldighet saknar motsvarighet på andra håll

inom associationsrätten. Däremot har det inte gjorts gällande att det i

och för sig skulle vara förenat med några större praktiska svårigheter

att tillhandahålla upplysningarna.

För egen del anser jag att syftet med förslaget bäst tillgodoses genom

att uppgifterna tas in i handlingar som hålls allmänt tillgängliga. Någon

skyldighet att lämna ut uppgifterna synes inte behöva föreskrivas. Jag vill

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj. ts proposition nr HO år 1967

därför i anslutning till vad som rekommenderats av ett par remissinstanser

förorda, att de föreslagna uppgifterna skall införas i den för alla tillgängliga

medlemsförteckningen. Eftersom en förening även med den i promemorian

föreslagna ordningen måste se till att den har sådana anteckningar

att den på begäran kan lämna de fordrade upplysningarna, torde den av

mig förordade bestämmelsen knappast medföra större besvär för föreningarna

än promemorians förslag.

Lagen om ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar också för

jordbrukets kreditkassor. Om något undantag inte görs, blir rätten att få

ut överinsatser tillämplig också på dem. Insatskapitalet i kreditkassorna

fyller emellertid en särskild funktion, som sammanhänger med kassornas

karaktär av kreditinstitut med — såvitt gäller centralkassorna —

rätt till inlåning från allmänheten. Inlåningsrätten står nämligen i visst

förhållande till kassornas eget kapital. Utbetalning av insatsmedel kan

därför leda till att detta förhållande rubbas på sådant sätt att inlåningen

måste skäras ned, vilket i sin tur medför att även utlåningen måste begränsas.

Med hänsyn härtill bar ett par remissinstanser föreslagit, att

kreditkassornas rätt att betala ut överinsatser görs beroende av att det

kapital som står kvar i kassan är tillräckligt för att den föreskrivna relationen

mellan inlåning och eget kapital skall upprätthållas.

Några uppgifter rörande omfattningen av överinsatser inom jordbrukskasserörelsen

föreligger inte. Det har emellertid inte tidigare framförts

några önskemål om att kreditkassorna skulle få rätt att betala ut överinsatser

till sina medlemmar. Detta får ses som ett tecken på att gällande

rätt inte visat sig medföra några större olägenheter för kassornas

del. Med hänsyn härtill bör de vid remissbehandlingen framförda synpunkterna

föranleda att kassorna tills vidare undantas från de nya reglernas

tillämpningsområde.

Fusion

Gällande bestämmelser m. m.

En fusion av ekonomiska föreningar innebär alt en förening (den överlåtande

föreningen) upphör i samband med att dess medlemmar blir medlemmar

i en annan förening (den övertagande föreningen), som också

övertar alla den överlåtande föreningens tillgångar och skulder. I den övertagande

föreningen kan beslut om fusion fattas av styrelsen. I den överlåtande

föreningen skall däremot fusionsavtalet godkännas av föreningsstämma.

Följande handlingar skall enligt 96 § 1 mom. andra stycket föreningslagen

läggas fram på stämman och minst en vecka dessförinnan hållas

tillgängliga för de röstberättigade i föreningen.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 140 år 1967

19

1. fullständigt förslag till fusionsavtal;

2. avskrift av båda föreningarnas balansräkningar, förvaltningsberättelser

och revisionsberättelser för senaste räkenskapsåret;

3. en av den överlåtande föreningens samtliga styrelseledamöter undertecknad

berättelse med redogörelse för de omständigheter som kan vara

av vikt vid bedömandet av förslagets lämplighet för föreningen;

4. yttrande av den överlåtande föreningens revisorer över denna berättelse

såvitt den avser föreningens ställning.

Om inte samtliga röstberättigade är ense om att godkänna avtalet fordras

beslut på två på varandra följande stämmor och två tredjedels majoritet

på den sista av dessa. Båda stämmorna kan vara extra, men i så fall skall

minst en månad förflyta mellan dem. Om fusionsfrågan handläggs på två

stämmor, skall bestämmelserna om framläggande och tillhandahållande av

handlingar gälla beträffande båda stämmorna. För att fusionen skall få

genomföras krävs ytterligare bl. a. tillstånd av rätten.

Bestämmelserna om fusion i föreningslagen har utformats efter mönster

av motsvarande bestämmelser i lagen den 14 september 1944 (nr 705) om

aktiebolag. Föreskrifterna i 96 § 1 mom. andra stycket föreningslagen

skiljer sig emellertid i vissa avseenden från förebilden i 175 § 1 mom.

aktiebolagslagen. Enligt detta lagrum skall sålunda för aktieägarna i det

överlåtande bolaget hållas tillgänglig inte bolagets balansräkning för senaste

räkenskapsåret utan dess senaste fastställda balansräkning. Förvaltningsberättelse

m. m. skall givetvis avse samma år som balansräkningen. Den

berättelse rörande fusionens lämplighet som det överlåtande bolagets styrelse

har att lämna skall innehålla inte bara sådan redogörelse som föreskrivs

i föreningslagen utan dessutom upplysning, huruvida det sedan

balansräkningen avlämnades inträffat händelser som är av väsentlig betydelse

för bolagets ställning. Sådan upplysning skall dock lämnas bara när

det kan ske utan förfång för bolaget. Revisorernas yttrande skall avse även

denna upplysning.

Förarbetena till föreningslagen innehåller inte något uttalande av särskilt

intresse rörande skälen till olikheterna mellan de båda lagarna. I betänkandet

med förslag till föreningslag anfördes dels att det vid fusion mellan

föreningar i allmänhet i första hand är fråga om att överföra medlemmarna

och bara i andra hand om att överta tillgångar och dels att själva

förfarandet hade förenklats i förhållande till aktiebolagslagen.

Departementspromemorian

I promemorian redovisas de motioner i saken som väcktes vid 1963 års

riksdag samt remissyttranden och utskottsutlåtande i anledning av motionerna.

Kravet att de balansräkningar, förvaltningsberättelser och revisionsberät
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj. ts proposition nr HO år 1967

telser som i samband med fusion skall läggas fram på stämma med den

överlåtande föreningen och hållas tillgängliga för de röstberättigade i

denna förening skall avse senaste räkenskapsåret medför att fusion inte kan

beslutas på tid då handlingarna inte har hunnit upprättas. Om en förenings

räkenskapsår sammanfaller med kalenderår, föreligger handlingarna i allmänhet

först ett stycke in på nästa år, ofta inte förrän i början av andra

kvartalet. Att fråga om fusion sålunda inte kan behandlas under kanske

flera månader medför enligt promemorian beaktansvärda olägenheter. Svårigheterna

är ännu större när fusionen kräver beslut på två stämmor och

ett räkenskapsårsskifte infaller mellan dem. De redovisningshandlingar

m. m. som skall läggas fram på stämmorna och hållas tillgängliga för de

röstberättigade i den överlåtande föreningen kommer då att avse olika

räkenskapsår. Från föreningshåll har enligt promemorian framhållits att

gällande regler kan leda till att den gynnsamma tidpunkten för beslut om

en i och för sig välgrundad men omstridd fusion försittes. På grund av

vad sålunda anförts synes enligt promemorian en lagändring böra komma

till stånd.

Vid behandlingen av frågan om den lämpliga utformningen av bestämmelserna

erinras i promemorian om att det vid 1963 års riksdag föreslogs

att de skulle utformas efter mönster av 175 § 1 mom. aktiebolagslagen. Med

hänsyn till de skiljaktigheter som består på denna punkt mellan aktiebolagslagens

och föreningslagens regler och till att aktiebolagslagens uttryckssätt

möjligen i sak är mindre lämpligt här torde det emellertid enligt promemorian

vara ändamålsenligare att behålla föreningslagens nuvarande lydelse

och ge särskilda regler för det fall att vid fusionsfrågans behandling balansräkning

m. m. för senaste räkenskapsåret i någon av föreningarna inte har

avlämnats. I sådant fall bör i stället balansräkningen för näst sista räkenskapsåret

i den ifrågavarande föreningen godtas liksom naturligen förvaltnings-

och revisionsberättelserna för samma år.

En balansräkning för näst sista räkenskapsåret är enligt promemorian

så mycket äldre än den balansräkning som lagen hittills har fordrat att

handlingen synes böra aktualiseras då fusionsfrågan skall behandlas. I

promemorian föreslås därför en särskild bestämmelse efter mönster av

en regel i 175 § 1 mom. aktiebolagslagen. För att redovisningshandlingarna

för näst sista räkenskapsåret skali få ersätta handlingarna för senaste

räkenskapsåret fordras enligt den föreslagna bestämmelsen att de åtföljs

av en särskild berättelse, som skall vara undertecknad av föreningens

samtliga styrelseledamöter. I berättelsen skall upplysning lämnas om

händelser av väsentlig betydelse för föreningens ställning som inträffat

efter det att balansräkningen för näst sista räkenskapsåret avgavs, i den

mån detta finnes kunna ske utan förfång för föreningen. Dessutom skall

revisorernas yttrande över berättelsen bifogas.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 1W år 1967

21

Remissyttrandena

Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser

utom handelskammaren i Göteborg, som avstyrker förslaget. Kammaren

bedömer olägenheterna av gällande rätt som ringa. De uppvägs

mer än väl av den fördel det innebär att föreningsmedlemmarna inte behöver

ta ställning till en fusionsfråga på grundval av redovisningshandlingar

för en räkenskapsperiod som ligger mer än ett år tillbaka i tiden.

Handelskammaren säger sig ha svårt att förstå att det i en tid med successivt

ökade krav på förbättrad företagsinformation för aktieägare och

andra intressenter i företag kan anses befogat att lägga fram förslag

som går i motsatt riktning. Handelskammaren vänder sig särskilt mot

uttalandet i promemorian, att gällande rätt kan medföra att den gynnsamma

tidpunkten för beslut om en i och för sig välgrundad men omstridd

fusion försittes. Sådan argumentering bör enligt handelskammarens

mening inte få läggas till grund för en lagändring. Handelskammaren

ifrågasätter vidare, om den föreslagna bestämmelsen om kompletterande

styrelse- och revisionsberättelser har något praktiskt värde, eftersom formuleringen

ger utrymme för subjektiva värderingar.

Departementschefen

Föreskriften i gällande rätt att de redovisningshandlingar in. m. som

skall läggas till grund för beslut om fusion på föreningsstämma i den

överlåtande föreningen måste avse senaste räkenskapsåret medför vissa

praktiska olägenheter. Fusionsbeslut kan inte meddelas under den tid närmast

efter ett räkenskapsårsskifte som går åt för att upprätta handlingarna.

När beslut skall fattas vid två föreningsstämmor och tiden inte

medger att båda dessa stämmor hålls under samma räkenskapsår, kan

den senare stämman inte äga rum förrän de nya redovisningshandlingarna

föreligger, och de båda stämmornas beslut kommer då att bygga på handlingar

som avser olika räkenskapsår.

I syfte att undanröja olägenheterna föreslås i departementspromemorian,

att redovisningshandlingar för näst sista räkenskapsåret skall få ersätta

redovisningshandlingarna för senaste året i sådana fall då dessa i den

ena eller båda föreningarna ännu inte har avlämnats. Ett villkor härför

är, att ytterligare två handlingar bifogas redovisningshandlingarna.

Den ena utgörs av en berättelse av samtliga styrelseledamöter med upplysning

om sådana händelser av väsentlig betydelse för föreningens ställning

som inträffat efter det att balansräkningen avgetts för näst sista

räkenskapsåret. Upplysning skall dock inte behöva lämnas, om detta finnes

vara till förfång för föreningen. Den andra handlingen består i yttrande

av revisorerna över berättelsen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 140 år 1967

Promemorians förslag har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av

samtliga remissinstanser utom en handelskammare. Enligt handelskammarens

mening är behovet av en lagändring ringa, och mot den föreslagna

ändringen har anförts att den medför att föreningsmedlemmarna blir

sämre informerade om föreningarnas ställning än f. n. Från föreningshåll

har emellertid framhållits att de nuvarande bestämmelserna i själva

verket medfört kännbara praktiska olägenheter. Vad angår informationen

om föreningarnas ställning är att märka, att denna ställning klarläggs

på ett ingående sätt vid själva fusionsförhandlingarna, det i vanliga

fall betydelsefullaste skedet i ett fusionsförfarande. Självfallet är det

av stor vikt att föreningsmedlemmarna får en så riktig bild som möjligt

av föreningarnas ställning vid den tid när beslut skall fattas i fusionsfrågan.

Detta krav synes mig emellertid vara nöjaktigt tillgodosett genom

nyssnämnda berättelse av föreningens styrelse och yttrande av revisorerna.

Härtill kommer att styrelsen i den förening för vilken ett fusionsbeslut

har den största betydelsen — den överlåtande föreningen — redan

enligt gällande lag skall lämna föreningsmedlemmarna redogörelse

för de omständigheter som kan vara av vikt vid bedömandet av fusionsförslagets

lämplighet för föreningen. Avser redovisningshandlingarna näst

sista räkenskapsåret och har föreningens ställning därefter undergått

ändring av någon betydelse för fusionsfrågan, skall detta framgå av redogörelsen.

Motsvarighet till de föreslagna bestämmelserna finns sedan länge

i aktiebolagslagen. Jag anser inte att den kritik som framförts innefattar

någon avgörande invändning mot den föreslagna lagändringen utan förordar

att denna genomförs.

Lagförslag

På grund av vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats

förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 1 juni 1951 (nr 308) om ekonomiska

föreningar;

2) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1956 (nr 216) om jordbrukskasserörelsen.

Lagförslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som

bilaga.’

Rörande den närmare innebörden av förslagen vill jag anföra följande.

Bilagan, som är likalydande med de vid propositionen fogade förslagen, har uteslutits här.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 140 år 1967

23

Specialmotivering

Förslaget till ändring i lagen om ekonomiska föreningar

10 §.

I första stycket av denna paragraf har tagits upp tillägg med det i den

allmänna motiveringen angivna syftet att förbättra borgenärernas möjligheter

att få kännedom om återbetalning av insatsbelopp.

I förenings balansräkning skall enligt nuvarande lydelse av 41 § 1 mom.

som en särskild post bland skulderna redovisas inbetalda insatser. Uppgift

om detta belopp skall enligt det föreslagna tillägget till 10 § första

stycket också föras in i medlemsförteckningen, vilken enligt 10 § andra

stycket är tillgänglig för var och en. Uppgiften skall där kompletteras

med upplysningar om återbetalning av insatsmedel enligt 16 § 1 mom.

och 16 a §. När det gäller medel som ännu inte har betalts ut är det inte alltid

möjligt att lämna besked om det exakta beloppet, eftersom detta kan

bero av föreningens behållna tillgångar enligt en balansräkning som skall

avlämnas vid en senare tidpunkt. I så fall skall uppgiften avse det belopp

som högst skall återbetalas. Uppgifterna skall hållas aktuella. Nya anteckningar

skall alltså göras allteftersom anledning därtill uppkommer. Hinder

möter naturligtvis inte mot att sammanföra de uppgifter det här gäller i

en särskild bilaga till medlemsförteckningen.

För att närmare belysa innebörden av den föreslagna bestämmelsen kan

jag som exempel nämna en förening, som har kalenderåret till räkenskapsår

och vars stadgar inte innehåller några begränsningar i fråga om medlems

rätt att få ut insatskapital. I början av år 1972, då balansräkningen

för år 1971 ännu inte har fastställts, skall medlemsförteckningen innehålla

uppgift om beloppet inbetalda insatser enligt balansräkningen för år 1970

och vidare om insatsbelopp som på grund av uppsägningar före den 1 december

1970 har betalts ut under år 1971, om belopp som på grund av

uppsägningar under tiden den 1 december 1970—den 30 november 1971

högst skall betalas ut år 1972 samt om belopp som på grund av uppsägningar

efter den 30 november 1971 högst skall betalas ut år 1973.

De belopp som förfaller till betalning vid olika tidpunkter skall fördelas

på olika summor beroende på om utbetalningen grundas på 16 § 1 mom.

eller på 16 a §. Någon specificering därutöver krävs inte. Utbetalning av insatsbelopp

kan komma i fråga i ytterligare en typ av situationer, nämligen

efter stadgeändring som innebär nedsättning av insatsernas belopp. Jag anser

emellertid inte att medlemsförteckningen behöver innehålla uppgift även

om sådan utbetalning. Stadgeändringen skall nämligen registreras och kungöras,

varefter det enligt 68 § tredje stycket skall förflyta ett år innan medlen

får betalas ut. Dessa bestämmelser får anses bereda borgenärerna tillräckligt

skydd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj. ts proposition nr 140 år 1967

Det föreslagna tillägget till 10 § blir straffsanktionerat genom 111 § 1,

där det föreskrivs att styrelseledamot eller likvidator som åsidosätter bestämmelserna

i 10 § första stycket straffas med dagsböter.

16 a §.

Liksom i departementspromemorian bär i en ny paragraf, benämnd

16 a §, tagits upp de i den allmänna motiveringen behandlade bestämmelserna

om att medlem, som deltar i ekonomisk förening med högre insatsbelopp

än han är skyldig att delta med, äger få ut överskjutande belopp

utan att avgå ur föreningen. Enligt den i departementspromemorian föreslagna

lydelsen avsåg paragrafen medlem som deltar i föreningen med

högre belopp än enkel insats. Uttrycket »enkel insats» var hämtat från

6 § 4, där det föreskrivs att förenings stadgar skall ange bl. a. om medlem

får delta i föreningen med »högre belopp än enkel insats». Uttrycket

har emellertid under remissbehandlingen kritiserats av Sveriges advokatsamfund,

som menat att det inte är lätt att förstå enbart med ledning av

lagtexten. Uttrycket »enkel insats» har därför ersatts med ett uttryck

som tydligare återger vad som avses. I enlighet härmed är paragrafen tilllämplig

på medlem, som deltar i föreningen med högre insatsbelopp än han

är skyldig att delta med.

Jag vill i detta sammanhang påpeka att stadgarna i många föreningar på

jordbrukets område, där insatsskyldigheten är knuten till en faktor som kan

växla från det ena året till det andra, exempelvis summan av medlemmens

likvider från föreningen, också föreskriver att minskning av denna faktor

inte medför att insatsskyldigheten minskar. Om en sådan förening önskar

utnyttja möjligheten att betala ut över insatser måste den givetvis utmönstra

denna bestämmelse ur stadgarna.

I fråga om uppsägning samt medlems rätt att få ut det överskjutande beloppet

och skyldighet att återbära vad han har fått ut hänvisar paragrafen

till 14 § första stycket och 16 §.

Av hänvisningen till förstnämnda lagrum följer, att det i stadgarna kan

föreskrivas att uppsägning skall vara skriftlig och försedd med bevittnad

underskrift av medlemmen. Vidare kan det i stadgarna bestämmas att uppsägning

inte får ske förrän viss tid, högst två år, förflutit från medlemmens

inträde. Efter medgivande av länsstyrelsen kan denna tid utsträckas

till högst fem år.

På grund av hänvisningen till 16 § gäller följande, om inte stadgarna

innehåller några särskilda regler som inskränker medlems rätt att få ut

överinsatser. Säger medlem i en förening med kalenderåret som räkenskapsår

exempelvis den 1 mars 1968 upp överinsatser till återbetalning, kan

han få ut det uppsagda beloppet först sex månader efter utgången av det räkenskapsår

som avslutas närmast efter det att minst en och högst sex månader

förflutit från uppsägningen. Räkenskapsåret utgår den 31 december 1968

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj. ts proposition nr 140 år 1967

25

och medlemmen kan alltså få ut det uppsagda beloppet den 1 juli 1969.

För att medlemmen skall ha rätt att få ut insatsbeloppet gäller vissa ytterligare

villkor. Utbetalning får ske bara i den mån föreningens behållna

tillgångar förslår till det utan att reservfonden behöver anlitas eller övriga

medlemmars lika rätt förnärmas. Skulle medlemmen på grund av denna

regel inte kunna få ut hela det uppsagda beloppet står han kvar i föreningen

med det belopp som han inte har fått ut. Bedömningen av om de föreskrivna

villkoren är uppfyllda skall grundas på den balansräkning som upprättats

vid utgången av nyssnämnda räkenskapsår. Om föreningen träder i likvidation

eller försätts i konkurs inom sex månader från utgången av räkenskapsåret,

skall medlemmens rätt att få ut det uppsagda beloppet bedömas

efter de grunder som gäller för skifte av föreningens tillgångar. Om

föreningen försätts i konkurs på ansökan som gjorts inom ett år från

utgången av räkenskapsåret, är medlemmen skyldig att återbära det belopp

han har fått ut, såvida detta krävs för att tillgodose borgenärernas

rätt.

18 §.

I 18 § har införts en hänvisning till 16 a §. I samband därmed har det

ansetts lämpligt att byta ut ordet »insatser» mot »insatsbelopp».

43 §.

I denna paragraf har införts den i den allmänna motiveringen behandlade

bestämmelsen om skyldighet att i förvaltningsberättelsen upplysa om insatsbelopp

som skall betalas ut under nästfoljande räkenskapsår. Paragrafens

lydelse i övrigt har jämkats med hänsyn till att det stundom kan synas

lämpligt att i stället lämna denna upplysning i balansräkningen.

67 §.

Enligt 67 § krävs enhälligt beslut av föreningsstämma för sådan stadgeändring

som innebär inskränkning i avgående medlems rätt att få ut

sina insatser, såvida ändringen skall avse även dem som är medlemmar

i föreningen när beslutet fattas. Samma regel bör gälla för ändring som

inskränker medlems rätt att få ut överinsatser. Paragrafen bär därför kompletterats

med en hänvisning i tredje stycket till 16 a §.

96 §.

I denna paragraf har i ett nytt tredje stycke under 1 mom. tagits in de

förut berörda bestämmelserna om att vid fusion redovisningshandlingar

m. m. för näst sista räkenskapsåret får ersätta sådana handlingar för senaste

räkenskapsåret, om dessa ännu inte har avlämnats. Detta har föranlett en

mindre jämkning i följande stycke. Vid den nya bestämmelsens utformning

har inte bara 175 § 1 mom. aktiebolagslagen utan också 66 § 1 mom. andra

stycket 2 samma lag beaktats.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr HO år 1967

Balansräkning, förvaltningsberättelse och revisionsberättelse bör naturligtvis

avse samma år. Regeln är alltså tillämplig så snart någon av dessa

handlingar inte har avlämnats. Föreligger fullständiga handlingar för senaste

räkenskapsåret i den ena men inte i den andra föreningen, skall givetvis de

nya handlingarna utnyttjas beträffande förstnämnda förening.

Övergångsbestämmelserna

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1968.

Lagen om ekonomiska föreningar är tillämplig också på föreningar som

registrerats enligt äldre lag. I överensstämmelse med departementspromemorian

har de föreslagna reglerna om rätt att få ut överinsatser inte

gjorts tillämpliga på andra äldre föreningar än sådana som är av den

kooperativa beskaffenhet som föreskrivs i 1 § 1951 års lag. Det torde

nämligen, som har framhållits i promemorian, inte vara uteslutet att en

rätt att få ut överinsatser i en icke kooperativ förening skulle kunna användas

på ett ej avsett sätt och föranleda olämpligt kapitalutflöde ur föreningen.

I överensstämmelse med promemorian upptar övergångsbestämmelserna

vidare en regel om att stadgeändring som inskränker medlems rätt att få ut

överinsatser skall få beslutas redan innan lagen träder i kraft. Under denna

tid och en övergångstid om sex månader, räknat från lagens ikraftträdande,

skall det vara möjligt att fatta sådant beslut i enklare former än annars. För

stadgeändring krävs enligt nuvarande bestämmelser i 67 § antingen enhälligt

beslut av samtliga röstberättigade eller beslut vid två på varandra följande

föreningsstämmor och två tredjedels majoritet bland de röstande på den sista

stämman. I vissa fall krävs ännu starkare majoritet. I stadgarna kan också

ställas ytterligare villkor för beslutets giltighet. Enligt förslaget skall det under

den tid jag nyss angav räcka med att beslutet om stadgeändring fattas på

en stämma med enkel majoritet. Med anledning av ett påpekande av advokatsamfundet

har till undanröjande av tveksamhet angivits, att regeln gäller

utan hinder av bestämmelserna i 67 §. Härav får även anses följa att särskilda

i stadgarna föreskrivna villkor för stadgeändring inte inskränker möjligheterna

att besluta om stadgeändring i den föreslagna enklare ordningen.

Av 68 § andra stycket, jämfört med 67 § tredje stycket i den föreslagna

nya lydelsen, följer att beslut om stadgeändring som inskränker medlems

rätt att få ut överinsatser inte får tillämpas mot medlem som inte har samtyckt

till ändringen och som säger upp sig till utträde ur föreningen inom

där föreskriven tid. Dessa bestämmelser skall enligt förslaget inte gälla

stadgeändring som beslutas innan lagen träder i kraft eller under övergångstiden.

En under denna tid beslutad stadgeändring skall också medföra att

uppsägning av insatsbelopp enligt 16 a § som görs före beslutet blir utan

verkan i den mån återbetalningen skulle strida mot beslutet.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 140 år 1967 27

Förslaget till ändring i lagen om jordbrukskasserörelsen

28 a §.

I den allmänna motiveringen har anförts att de nya bestämmelserna om

återbetalning av insatsmedel inte bör tillämpas på jordbrukets kreditkassor.

Föreskrift härom har tagits upp som en särskild paragraf bland jordbrukskasselagens

bestämmelser om kreditkassornas verksamhet.

Hemställan

Föredraganden hemställer att lagrådets utlåtande över lagförslagen inhämtas

för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet genom utdrag av

protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets

övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj :t

Konungen.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj. ts proposition nr 140 år 1967

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 26 maj 1967.

Närvarande:

f. d. justitierådet Lind,

justitierådet Söderlund,

regeringsrådet Åbjörnsson,

justitierådet Brunnberg.

Enligt lagrådet den 25 maj 1967 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitieärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 12

maj 1967, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för

det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över upprättade

förslag till 1) lag angående ändring i lagen den 1 juni 1951 (nr 308) om

ekonomiska föreningar och 2) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1956

(nr 216) om jordbrukskasserörelsen.

Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av hovrättsassessorn Anders Knutsson.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Aino Olsson

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 1W år 1967

29

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

30 juni 1967.

N är varande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Kling, Edenman, Johansson, Holmqvist,

Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Gustafsson, Odhnoff, Wickman.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över

förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 1 juni 1951 (nr 308) om ekonomiska

föreningar,

2) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1956 (nr 216) om jordbrukskasserörelsen.

Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat lagförslagen utan erinran,

och hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att

antaga förslagen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 196.7 6703S7

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.