Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda, m.m

228 sidor, varav 200 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 200 av 228 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1967:142, Med förslag till lag angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda, m.m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 1£2 år 1967

1

Nr 142

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda,

m.m.; given Stockholms slott den 30 juni 1967.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till

1) lag angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda,

2) lag om ändrad lydelse av 6 § skollagen den 6 juni 1962 (nr 319),

3) lag om ändrad lydelse av 30 kap. 7 § och 31 kap. 3 § brottsbalken,

4) lag om ändrad lydelse av 20 kap. 7 § rättegångsbalken,

5) lag angående ändring i lagen den 4 juni 1964 (nr 450) om åtgärder

vid samhällsfarlig asocialitet,

6) lag angående ändrad lydelse av 27 § lagen den 6 maj 1964 (nr 541)

om behandling i fångvårdsanstalt,

7) lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 22 maj 1963 (nr 197)

om allmänt kriminalregister,

8) lag angående ändring i lagen den 16 juni 1966 (nr 301) om rättspsykiatrisk

undersökning i brottmål,

9) lag angående ändring i lagen den 16 juni 1966 (nr 293) om beredande

av sluten psykiatrisk vård i vissa fall,

10) lag om ändrad lydelse av 1 § 3 mom. sjukvårdslagen den 6 juni 1962

(nr 242),

11) lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 26 juli 1947 (nr 529) om

allmänna barnbidrag.

GUSTAF ADOLF

Sven Aspling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en lag angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda,

som skall ersätta lagen den 4 juni 1954 (nr 483) om undervisning

och vård av vissa psykiskt efterblivna. Den föreslagna lagen reglerar

alla särskilda omsorger — undervisning, vård och bostad — som det allmänna

skall bereda psykiskt utvecklingsstörda.

1—Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr lh2

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

Huvudmannaskapet för omsorgerna föreslås fortfarande ligga på landstingskommunerna

och de landstingsfria städerna. Staten skall dock sörja

för undervisningen av blinda eller döva psykiskt utvecklingsstörda.

Ledningen av huvudmans verksamhet för de utvecklingsstörda föreslås

skola utövas av en styrelse för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda.

Vissa organisatoriska valmöjligheter skall emellertid finnas. För tveksamma

eller kontroversiella ärenden om inskrivning i särskola, vårdhem eller

specialsjukhus eller utskrivning därifrån in. m. skall enligt förslaget finnas

beslutsnämnder för psykiskt utvecklingsstörda. Beslutsnämnd skall bestå

av en jurist som ordförande samt två eller fyra andra ledamöter, som i regel

skall vara ledamöter eller suppleanter i omsorgsstyrelsen.

Undervisning av psykiskt utvecklingsstörda skall enligt förslaget liksom

f. n. meddelas i särskola, som kan vara förskola, skola för grundundervisning,

träningsskola eller yrkesskola. Det förutsätts att allt fler av de svårare

utvecklingsstörda barnen skall få undervisning. För utvecklingsstörda

med anpassningssvårigheter eller vissa komplicerande fysiska handikapp

skall meddelas specialundervisning i särskola eller undervisning i specialsärskola.

Helt ny är en föreslagen skyldighet för huvudmännen att anordna

s. k. särskild undervisning i hemmet eller på eu vårdinrättning av utvecklingsstörda,

som på grund av rörelsehinder, sjukdom e. d. inte kan delta i

särskolans vanliga arbete. Blinda eller döva utvecklingsstörda skall undervisas

i den statliga specialskolan för blinda, döva eller talskadade barn.

Särskolplikten för utvecklingsstörda föreslås liksom f. n. omfatta åldrarna

7 21 år, i undantagsfall 23 ar. Särskolplikten föreslås gälla även för de

blinda eller döva utvecklingsstörda.

För vård av psykiskt utvecklingsstörda skall enligt förslaget finnas vårdhem,

specialvårdhem, specialsjukhus, daghem för barn och sysselsättningshem.

Specialsjukhusen motsvarar i princip de nuvarande särskilda sjukhusen

för psykiatrisk vård av psykiskt utvecklingsstörda. En nyhet är att en

utvecklingsstörd, som behöver vård enligt lagen men inte bör få den i en

inrättning som avses i lagen, skall kunna få vården i sitt hem.

På i huvudsak motsvarande sätt som när det gäller vård av psykiskt sjuka

skiljs mellan en fri inskrivningsform och inskrivning oavsett samtycke.

Vård oavsett samtycke föreslås kunna beredas en utvecklingsstörd, som

fyllt 15 år, i vårdhem eller specialsjukhus. Förutsättningarna för sådan

vård preciseras i nära anslutning till lagen den 16 juni 1966 (nr 293)

om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall. Bl. a. krävs att vården

ar oundgängligen påkallad med hänsyn till utvecklingsstörningens grad

och till att någon av vissa s. k. specialindikationer föreligger.

Huvudmännen åläggs bl. a. att anordna elevhem och inackorderingshem.

Begreppen externat- och internatskola utmönstras. Frågan om var en särskolelev

skall bo skall enligt förslaget avgöras särskilt.

De nuvarande reglerna om förfarandet vid inskrivning och intagning för
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr H2 år 1967

enklas. Systemet med både inskrivnings- och intagningsbeslut föreslås borttaget.

Omsorger skall kunna beredas utan särskild ansökan eller anmälan.

Samtycke till inskrivning skall inte behöva vara skriftligt. Läkarintyg skall

dock krävas. Efter mönster av lagen om beredande av sluten psykiatrisk

vård i vissa fall föreslås en del nya processuella regler av betydelse från

rättssäkerhetssynpunkt.

Nya fullfölj dsregler föreslås. Beslut om skyldighet för någon att underkasta

sig omsorger skall i regel överklagas hos psykiatriska nämnden, som

får en särskild sammansättning i särskolärenden. Mot beslut att vägra omsorg

skall talan i regel föras hos huvudtillsynsmyndigheten, som är antingen

skolöverstyrelsen eller socialstyrelsen. Psykiatriska nämndens eller huvudtillsynsmyndighetens

beslut får inte överklagas.

Omsorger enligt den föreslagna lagen skall i regel vara avgiftsfria.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1968.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

Förslag

till

Lag

angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser

1 §•

Denna lag avser psykiskt utvecklingsstörda, som på grund av hämmad

förståndsutveckling för sin utbildning eller anpassning i samhället eller i

övrigt behöver särskilda omsorger genom det allmänna.

2 §•

Landstingskommun skall bereda psykiskt utvecklingsstörda som är bosatta

inom landstingskommunen undervisning, vård och omsorger i övrigt

enligt denna lag, i den mån annan icke drar försorg härom.

Staten sörjer för undervisning av psykiskt utvecklingsstörda som avses i

3 § fjärde stycket. I samband därmed bereder staten dem omsorger enligt 5 §.

Lagens bestämmelser om landstingskommun äger motsvarande tillämpning

på stad som icke tillhör landstingskommun, om annat ej föreskrives.

3 §•

Undervisning av psykiskt utvecklingsstörda meddelas i särskola. I samband

därmed skall eleverna beredas den personliga och medicinska omvårdnad

som behöves. Särskola omfattar förskola, skola för grundundervisning,

träningsskola eller yrkesskola eller flera av dessa skolformer.

För psykiskt utvecklingsstörda, som kan gå i särskola men har svårt att

anpassa sig till verksamheten i skolan eller för vilkas undervisning fordras

särskilda anordningar, meddelas specialundervisning i särskola eller undervisning

i specialsärskola.

För psykiskt utvecklingsstörda, som på grund av rörelsehinder, långvarig

sjukdom eller liknande omständighet ej kan deltaga i särskolans vanliga

arbete, anordnas särskild för dem lämpad undervisning.

Undervisning av sådana psykiskt utvecklingsstörda som på grund av syneller

hörselskada icke kan följa undervisningen i särskola meddelas i specialskola

som avses i 2 a § skollagen den 6 juni 1962 (nr 319)k

1 2 a § tillagd genom 1965:247.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Mcij:ts proposition nr 142 år 1967

4 §.

För vård av psykiskt utvecklingsstörda skall finnas vårdhem, specialsjukhus,

daghem för barn och sysselsättningshem. För utvecklingsstörda som

behöver vård i vårdhem med särskilda anordningar skall finnas specialvårdhem.

Psykiskt utvecklingsstörd, som behöver vård enligt denna lag men ej bör

erhålla den i inrättning som avses i första stycket, skall tillhandahållas vård

i hemmet.

5 §.

Psykiskt utvecklingsstörda, som ej kan bo i eget hem men icke behöver bo

i vårdhem eller specialsjukhus, skall beredas bostad i annat enskilt hem,

inackorderingshem eller elevhem.

Organisation m. m.

6 §•

Ledningen av landstingskommuns verksamhet enligt denna lag utövas av

en styrelse för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda. Till sådan styrelse

får utses nämnd som handhar andra landstingskommunens förvaltningsuppgifter.

Landstingskommun äger överlåta ledningen av särskola på skolstyrelsen

i den kommun där särskolan är belägen.

Landstingskommun äger besluta att ledningen av specialsjukhus skall

utövas av landstingskommunens sjukvårdsstyrelse.

Drives inrättning för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda av landstingskommuner

gemensamt, får särskild styrelse utses att för inrättningen

fullgöra de uppgifter som annars ankommer på styrelse för omsorger om

psykiskt utvecklingsstörda.

För vissa uppgifter som anges särskilt i denna lag finnes i landstingskommun

en beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda eller, om Konungen

bestämmer det, flera sådana nämnder.

7 §•

Hos styrelse för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda skall finnas

tjänster som sär skolchef, vårdchef och överläkare.

8 §•

Landstingskommun skall upprätta plan för ordnandet av omsorgerna om

psykiskt utvecklingsstörda. I plan skall upptagas de inrättningar för psykiskt

utvecklingsstörda som behöves. Plan kan vara gemensam för flera

landstingskommuner.

Plan fastställes av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

Plan kan fastställas även om behovet av platser för vissa psykiskt utveck
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

lingsstörda i landstingskommunen tills vidare tillgodoses i enskild inrättning,

som ej upptagits i planen men som godkänts enligt 10 §.

9 §.

I den mån medel ej tillhandahålles på annat sätt, skall landstingskommun

svara för kostnaderna för sådan i plan upptagen inrättning som drives av

annan än landstingskommunen i den utsträckning platserna är avsedda för

landstingskommunen.

10 §.

Annan än staten får driva inrättning för psykiskt utvecklingsstörda endast

om den är godkänd i den ordning Konungen bestämmer. Utan sådant

godkännande får annan än staten eller landstingskommun icke heller i övrigt

driva verksamhet, som innefattar mottagande av psykiskt utvecklingsstörda

för yrkesmässigt bedriven undervisning eller vård som ej meddelas

enligt avtal med landstingskommun.

Drives godkänd inrättning eller verksamhet icke på tillfredsställande sätt

eller föreligger annat uppenbart missförhållande och sker ej rättelse, kan

godkännandet återkallas. Beslut härom går omedelbart i verkställighet, om

annat ej förordnas.

11 §.

Särskola skall stå under ledning av en rektor. För vårdhem, daghem,

sysselsättningshem, inackorderingshem och elevhem skall finnas föreståndare.

Vid de inrättningar som anges i första stycket skall finnas en läkare som

är ansvarig för den medicinska vården.

12 §.

I fråga om specialsjukhus gäller 11—13, 16, 17, 20—23, 33 och 34 §§ sjukvårdslagen

den 6 juni 1962 (nr 242) i tillämpliga delar. Därvid anses sjukhuset

som lasarett samt styrelsen för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda

som sjukvårdsstyrelse, om icke ledningen av sjukhuset på grund av

beslut enligt 6 § tredje stycket utövas av sjukvårdsstyrelsen, och som direktion,

om icke sjukvårdsstyrelsen utövar ledningen av sjukhuset eller särskild

direktion finnes.

Särskilt utsedd direktion kan vara gemensam för specialsjukhus och

annat sjukhus.

13 §.

Högsta tillsynen över den verksamhet som bedrives enligt denna lag

utövas av skolöverstyrelsen och socialstyrelsen med den fördelning av

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 142 år 1967

uppgifterna som Konungen bestämmer. För varje inrättning för psykiskt

utvecklingsstörda skall en av dessa myndigheter vara huvudtillsynsmyndighet.

Under skolöverstyrelsen har länsskolnämnden inseende över den verksamhet

som överstyrelsen har högsta tillsynen över.

Styrelse för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m. m.

14 §.

Ledamöter och suppleanter i särskild styrelse för omsorger om psykiskt

utvecklingsstörda väljes av landstinget eller stadsfullmäktige till det antal

landstinget eller stadsfullmäktige bestämmer. Antalet ledamöter får dock

icke vara under fem. Valet skall vara proportionellt om det begäres av minst

så många väljande som motsvarar det tal vilket er hålles, om samtliga väljandes

antal delas med det antal personer valet avser, ökat med 1. Om förfarandet

vid sådant proportionellt val gäller särskilda föreskrifter. Sker val av

suppleanter icke proportionellt, skall även bestämmas den ordning i vilken

suppleanterna skall inkallas till tjänstgöring.

För särskild styrelse för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda äger i

landstingskommun bestämmelserna i 43—51 §§ och 54 § fjärde stycket

landstingslagen den 14 maj 1954 (nr 319), i Stockholm bestämmelserna

i 51 § kommunallagen för Stockholm den 1 mars 1957 (nr 50) och i annan

stad som ej tillhör landstingskommun bestämmelserna i 32—42 §§ och

45 § andra och tredje styckena kommunallagen den 18 december 1953

(nr 753) motsvarande tillämpning. I protokoll behöver dock upptagas endast

förteckning över närvarande ledamöter och beslutet i varje ärende.

För styrelsen för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda i Stockholm

gäller dessutom vad stadsfullmäktige föreskriver med iakttagande av bestämmelserna

i kommunallagen för Stockholm.

15 §.

Till sammanträde med styrelse för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda

skall särskolchefen, vårdchefen och styrelsens överläkare kallas.

Till sammanträde med skolstyrelse, sjukvårdsstyrelse eller styrelse som

avses i 6 § fjärde stycket skall särskolchef, vårdchef och överläkare hos

styrelse för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda kallas, om vid sammanträdet

avses skola förekomma ärende som rör inrättning inom tjänstemannens

verksamhetsområde.

När särskolchef, vårdchef eller överläkare hos styrelsen för omsorger

om psykiskt utvecklingsstörda är närvarande vid sammanträde, äger

han deltaga i överläggningarna men ej i besluten och få sin mening antecknad

i protokollet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr H2 år 1967

16 §.

Styrelse för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda skall

verka för att psykiskt utvecklingsstörda inom landstingskommunen får

de omsorger som de behöver,

planlägga och samordna landstingskommunens verksamhet enligt denna

lag samt verka för att den utvecklas på tillfredsställande sätt,

handha ledningen av de inrättningar för utvecklingsstörda som drives

och den verksamhet i övrigt för dem som utövas av landstingskommunen,

om annat ej följer av beslut enligt 6 § andra, tredje eller fjärde stycket,

utöva lokal tillsyn över andra inrättningar för utvecklingsstörda enligt

de närmare föreskrifter Konungen meddelar,

för landstinget framlägga de förslag angående omsorgerna om de utvecklingsstörda

som finnes påkallade.

Beslntsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda

17 §.

Beslutsnämnd består av lagfaren ordförande som bör vara eller ha varit

innehavare av ordinarie domartjänst samt ytterligare två eller fyra ledamöter,

som skall vara ledamöter eller suppleanter i styrelsen för omsorger

om psykiskt utvecklingsstörda, om Konungen ej medger annat. Särskolchef,

vårdchef eller överläkare hos styrelsen för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda

får ej vara ledamot av nämnden.

För ledamot av beslutsnämnd finnes en eller flera suppleanter.

Vid hinder för både ordförande och suppleant för honom kan tillfällig

ersättare utses.

Bestämmelserna om ledamot gäller även suppleant och tillfällig ersättare.

18 §.

Ordförande i beslutsnämnd och suppleant för honom förordnas av Konungen

för högst fyra år i sänder. Tillfällig ersättare förordnas av länsstyrelsen.

Övriga ledamöter och suppleanter för dem utses av landstinget.

Innan ledamot börjar tjänstgöra, skall han ha avlagt domared eller försäkran

enligt 4 kap. 11 § rättegångsbalken.

Läkare som tjänstgör vid specialsjukhus får icke som ledamot deltaga i

handläggningen av ärende som gäller inskrivning i det sjukhus där han

tjänstgör eller som rör patient på sjukhuset. Om jäv mot ledamot gäller i

övrigt bestämmelserna i 4 kap. rättegångsbalken om jäv mot domare.

19 §.

Vid sammanträde med beslutsnämnd skall den som ärendet avser vara

närvarande, om särskilda skäl icke föranleder annat. Föres talan av vård
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr H2 år 1967

nadshavare eller förmyndare, skall den som för talan beredas tillfälle att närvara,

om särskilda skäl icke föranleder annat.

Vid sammanträde med nämnden skall särskolchefen, vårdchefen, överläkaren

hos styrelsen för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda och, om

ärendet rör specialsjukhus, överläkaren vid sjukhuset närvara, om särskilda

skäl icke föranleder annat. Detsamma gäller annan tjänsteman

som med stöd av bestämmelse i denna lag begärt nämndens prövning av

ärendet.

20 §.

I ärende hos beslutsnämnd äger den som för talan anlita biträde. Visar

biträde oskicklighet eller oförstånd eller är han olämplig av annan orsak,

skall nämnden avvisa honom.

21 §.

I ärende hos beslutsnämnd får förhör anordnas med den som kan antagas

ha upplysningar av betydelse att lämna.

Vid förhöret skall den som ärendet avser vara närvarande, om särskilda

skäl icke föranleder annat.

I fråga om ersättning till den med vilken förhör anordnas äger bestämmelserna

om ersättning av allmänna medel till vittnen motsvarande tillämpning.

Ersättningen skall stanna på statsverket.

22 §.

Beslutsnämnd får avgöra ärende endast om ordföranden och minst två

andra ledamöter är närvarande.

Bestämmelserna i 29 kap. rättegångsbalken om omröstning i överrätt

äger motsvarande tillämpning på avgörande av nämnden.

Nämndens beslut skall innehålla de skäl på vilka avgörandet grundas, i

den mån det icke är obehövligt.

23 §.

Kan prövning av beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda icke avvaktas

utan fara eller allvarlig olägenhet, äger nämndens ordförande meddela

beslut som avses i 27 §, 28 § första stycket eller 36 §.

Beslut som ordföranden fattat med stöd av första stycket länder omedelbart

till efterrättelse och gäller tills vidare i väntan på nämndens prövning.

Nämndens prövning skall ske utan dröjsmål och senast tio dagar från

dagen för ordförandens beslut.

Inskrivning i särskola och utskrivning därifrån m. m.

24 §.

Psykiskt utvecklingsstörd, som kan tillgodogöra sig undervisning men

icke kan följa undervisningen inom det allmänna skolväsendet, är särskol—Bihang

till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr lb2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

pliktig från och med höstterminen det kalenderår, då han fyller sju år, så

länge han behöver undervisning, dock längst till och med vårterminen det

kalenderår då han fyller 21 år. Föreligger synnerliga skäl, kan sär skolplikten

förlängas till och med vårterminen det kalenderår, då han fyller 23 år.

25 §.

Särskolpliktig psykiskt utvecklingsstörd skall inskrivas i särskola, om

annat ej följer av 26 eller 33 §. Med inskrivningen får dock anstå under ett

år, om särskilda skäl föreligger.

Utvecklingsstört barn som icke uppnått skolpliktig ålder får inskrivas i

särskola, om vårdnadshavaren samtycker till det eller om barnet är omhändertaget

för samhällsvård.

26 §.

Får psykiskt utvecklingsstörd enskild undervisning, som väsentligen motsvarar

den undervisning han skulle ha fått i särskola, skall han befrias från

skolgång.

Har psykiskt utvecklingsstörd befriats från skolgång, skall prövas om

han får tillfredsställande undervisning. Uteblir han från prövning utan

godtagbar orsak eller finnes undervisningen otillfredsställande och vinnes ej

rättelse, skall han inskrivas i särskola.

27 §.

Om inskrivning i särskola, förlängning av särskolplikten och befrielse

från skolgången beslutar särskolchefen efter samråd med överläkaren hos

styrelsen för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda samt, i fråga om inskrivning

i specialsärskola, med skolans rektor. På begäran av särskolchefen

eller överläkaren eller, i fråga om inskrivning i specialsärskola, skolans

rektor eller när vårdnadshavaren, förmyndaren eller den psykiskt utvecklingsstörde,

om han fyllt 15 år, icke är ense med särskolchefen, prövas dock

frågan av beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda. Därvid prövas fråga

om inskrivning i specialsärskola av beslutsnämnd i den landstingskommun,

där skolan är belägen.

Vad som sägs i första stycket om särskolchef, överläkare och beslutsnämnd

skall i fråga om förlängning av särskolplikten för elev i specialsärskola

avse skolans rektor och läkare samt beslutsnämnd i den landstingskommun

där skolan är belägen.

28 §.

Är det med hänsyn till svårigheter att dagligen färdas mellan hemmet

och skolan eller annat förhållande påkallat att den som är inskriven i särskola

bor i annat enskilt hem än det egna, i inackorderingshem eller i elev
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lb2 år 1967 11

hem, får i samband med inskrivningen eller senare beslutas att han skall

bo i sådant hem.

I fråga om beslut som avses i första stycket äger bestämmelserna i 27 §

om inskrivning i särskola motsvarande tillämpning om annat ej följer av

32 §.

29 §.

Om uttagning till specialundervisning eller hänvisning till annan skolform

i samma särskola beslutar skolans rektor. Är vårdnadshavare^ förmyndaren

eller eleven, om han fyllt 15 år, icke ense med rektor, prövas

dock frågan av beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda. För elev i

specialsärskola prövas frågan av beslutsnämnd i den landstingskommun,

där särskolan är belägen.

30 §.

Elev i särskola får utskrivas på försök för prövning av om han kan tillgodogöra

sig undervisningen inom det allmänna skolväsendet. Utskrivning

på försök får ske även i annat fall, om särskilda skäl föreligger.

Utskrivning på försök skall avse viss tid, högst sex månader, som kan

förlängas med högst sex månader åt gången. Eleven får åläggas att iakttaga

särskilda föreskrifter och ställas under tillsyn av lämplig person.

Undervisningen i särskola får återupptagas, om förhållandena påkallar

det. Därvid får fattas beslut i fråga som avses i 28 §.

31 §.

Elev i särskola skall utskrivas slutligt, när särskolplikten upphör. Med

eget samtycke får dock elev beredas tillfälle att efter nämnda tidpunkt slutföra

påbörjad yrkesutbildning.

Barn som icke uppnått skolplikt^ ålder och ej är omhändertaget för

samhällsvård skall utskrivas slutligt, när vårdnadshavaren begär det.

32 §.

Beslut i fråga som avses i 30 § meddelas av särskolans rektor efter samråd

med skolans läkare.

Om slutlig utskrivning från särskola beslutar särskolchefen efter samråd

med överläkaren hos styrelsen för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda.

I fråga om elev i specialsärskola beslutar dock skolans rektor efter

samråd med skolans läkare. Styrelsen för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda

äger uppdraga åt rektor för särskola att efter samråd med skolans

läkare besluta om slutlig utskrivning.

Fråga som avses i 30 § första eller andra stycket eller i 31 § prövas dock

av beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda, om

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Ilungl. Maj:ts proposition nr 14-2 år 1967

särskolchefen, överläkaren hos styrelsen för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda,

rektorn för särskolan eller skolans läkare begär det,

meningsskiljaktighet i frågan uppstått mellan den som enligt första eller

andra stycket äger besluta och vårdnadshavaren, förmyndaren eller eleven,

om han fyllt 15 år,

nämnden i andra fall finner att den bör pröva frågan.

I fråga om specialsärskola avser bestämmelserna i tredje stycket beslutsnämnd

i den landstingskommun där skolan är belägen.

33 §.

För särskolpliktig psykiskt utvecklingsstörd, som avses i 3 § fjärde

stycket, gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i skollagen om undervisning

i specialskola i stället för 26—32 §§.

Fråga om särskolplikt efter utgången av vårterminen det kalenderår då

elev fyller 17 år prövas av den lokala styrelsen för specialskolenheten. Uppstår

meningsskiljaktighet i denna fråga mellan styrelsen och vårdnadshavaren,

förmyndaren eller eleven, prövas frågan av beslutsnämnd för psykiskt

utvecklingsstörda i den landstingskommun där specialskolenheten är

belägen.

Med eget samtycke får psykiskt utvecklingsstörd elev i specialskolan

beredas tillfälle att slutföra påbörjad yrkesutbildning efter det att hans

särskolplikt upphört.

Inskrivning i vårdhem eller specialsjukhus och utskrivning därifrån m.m.

34 §.

Vård i vårdhem eller specialsjukhus skall beredas psykiskt utvecklingsstörd

som är i behov därav, efter hans eget samtycke om han är myndig och

annars efter samtycke av vårdnadshavaren eller förmyndaren. Den som fyllt

femton år och nått sådan mognad att hans vilja bör beaktas får dock beredas

vård endast efter eget samtycke.

Psykiskt utvecklingsstörd som är omhändertagen för samhällsvård skall

om han behöver vård i vårdhem eller specialsjukhus beredas sådan vård.

35 §.

Psykiskt utvecklingsstörd som fyllt 15 år får oberoende av samtycke

som avses i 34 § första stycket beredas vård i vårdhem eller specialsjukhus,

om vården är oundgängligen påkallad med hänsyn till utvecklingsstörningens

grad och till att han till följd av utvecklingsstörningen

a) är farlig för annans personliga säkerhet eller fysiska eller psykiska

hälsa eller för eget liv,

b) är ur stånd att taga vård om sig själv,

c) är ur stånd att skydda sig själv mot att bli sexuellt utnyttjad eller

d) har ett för närboende eller andra grovt störande levnadssätt.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj ds proposition nr lb2 år 1967

Vård i specialsjukhus oberoende av samtycke får beredas även när vården

är oundgängligen påkallad med hänsyn till, förutom utvecklingsstörningens

grad, att den utvecldingsstörde till följd av utvecklingsstörningen är farlig

för annans egendom eller annat av lagstiftningen skyddat intresse som icke

avses i första stycket under a. Vården får dock beredas endast med stöd av

domstols förordnande enligt 31 kap. 3 § brottsbalken.

36 §.

Om inskrivning i vårdhem beslutar vårdchefen efter samråd med överläkaren

hos styrelsen för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda och, när

det gäller specialvårdhem, med vårdhemmets föreståndare.

Om inskrivning i specialsjukhus beslutar överläkaren vid sjukhuset.

På begäran av vårdchefen, överläkaren hos styrelsen för omsorger om

psykiskt utvecklingsstörda, föreståndaren för specialvårdhemmet eller överläkaren

vid specialsjukhuset eller när vårdnadshavare^ förmyndaren eller

den psykiskt utvecklingsstörde, om han fyllt 15 år, icke är ense med

den som enligt första eller andra stycket äger besluta, prövas dock frågan

av beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda. Därvid prövas fråga om

inskrivning i specialvårdhem eller specialsjukhus av beslutsnämnd i den

landstingskommun, där inrättningen är belägen.

37 §.

Har någon genom lagakraftvunnen dom överlämnats till vård i specialsjukhus

skall socialstyrelsen föranstalta om att han utan dröjsmål inskrives

i sådant sjukhus. Är den psykiskt utvecklingsstörde redan inskriven i sådant

sjukhus, skall han i fortsättningen anses inskriven på grund av domen.

38 §.

Den som inskrivits i vårdhem eller specialsjukhus enligt 34 § skall utskrivas,

när han icke längre behöver vården.

Om patienten icke är omhändertagen för samhällsvård skall han också

utskrivas när det begäres av vårdnadshavare^ förmyndaren eller patienten

själv, om han är myndig eller fyllt 15 år och nått sådan mognad att hans

vilja bör beaktas.

39 §.

Den som inskrivits i vårdhem eller specialsjukhus med stöd av 35 § får

utskrivas på försök, om särskilda skäl föreligger och det icke medför fara

för annans personliga säkerhet eller hans eget liv.

Utskrivning på försök skall avse viss tid, högst sex månader, som kan förlängas

med högst sex månader åt gången. Patienten får åläggas att iakttaga

särskilda föreskrifter och ställas under tillsyn av lämplig person.

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr H2 år 1967

Den som utskrivits på försök får återintagas i vårdhemmet eller på specialsjukhuset,

om förhållandena påkallar det.

40 §.

Den som inskrivits i vårdhem eller specialsjukhus med stöd av 35 § skall

ofördröjligen utskrivas slutligt, om förutsättningar enligt nämnda paragraf

för att bereda honom vård icke längre föreligger. Den omständigheten att

patienten är farlig för annans egendom eller annat av lagstiftningen skyddat

intresse, som icke avses i 35 § första stycket under a, får icke utgöra

grund för kvarhållande i annat fall än när patienten beretts vård på grund

av domstols förordnande.

41 §.

Fråga som avses i 38—40 §§ och som rör patient i vårdhem prövas av

vårdchefen efter samråd med överläkaren hos styrelsen för omsorger om

psykiskt utvecklingsstörda eller, i fråga om patient i specialvårdhem, av

föreståndaren efter samråd med hemmets läkare.

Fråga som avses i 38 §, 39 § första eller andra stycket eller i 40 § prövas

dock av beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda, om

vårdchefen, överläkaren hos styrelsen för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda

eller föreståndaren eller läkaren vid vårdhemmet begär det,

meningsskiljaktighet i frågan uppstått mellan den som enligt första stycket

äger besluta och vårdnadshavare!!, förmyndaren eller patienten, om han

fyllt 15 år,

nämnden i andra fall finner att den bör pröva frågan.

I fråga om specialvårdhem avser bestämmelserna i andra stycket beslutsnämnd

i den landstingskommun där vårdhemmet är beläget.

42 §.

Fråga som avses i 38—40 §§ och som rör patient i specialsjukhus prövas

av överläkaren vid sjukhuset. Om särskilda skäl föreligger, äger överläkaren

beträffande viss patient överlåta på annan läkare vid sjukhuset att

besluta om återintagning enligt 39 § tredje stycket.

Fråga som avses i 38 §, 39 § första eller andra stycket eller i 40 § prövas

dock av beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda i den landstingskommun

där sjukhuset är beläget, om

överläkaren vid sjukhuset eller vårdchefen eller överläkaren hos styrelsen

för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda i den landstingskommun

där patienten är bosatt begär det,

meningsskiljaktighet i frågan uppstått mellan överläkaren vid sjukhuset

och vårdnadshavaren, förmyndaren eller patienten, om han fyllt 15 år,

nämnden i andra fall finner att den bör pröva frågan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr H2 år 1967

Beslutsnämnd prövar alltid fråga som avses i 39 § första eller andra

stycket eller i 40 §, om frågan gäller patient, som av domstol överlämnats till

vård i specialsjukhus eller som i annat fall beretts vård i specialsjukhus

med stöd av 35 § och som under inflytande av psykisk utvecklingsstörning

begått brott mot annans personliga säkerhet, för vilket åtal icke väckts,

eller som varit intagen i fångvårdsanstalt för undergående av påföljd för

brott och under tiden för anstaltsvården eller i samband med att denna

upphört inskrivits i specialsjukhus med stöd av 35 § och icke skall återföras

till anstalten.

När patient som avses i tredje stycket ger till känna att han icke vill

vara inskriven i sjukhuset eller när anledning föreligger till utskrivning av

patienten, skall överläkaren ofördröjligen anmäla det hos nämnden.

43 §.

För patient i specialsjukhus vilken avses i 42 § tredje stycket prövar beslutsnämnd

i den landstingskommun, där sjukhuset är beläget, fråga om

tillstånd att vistas på egen hand utom sjukhusområdet under viss del av

dygnet eller tillfälligt under visst antal dygn. Sådant tillstånd får meddelas

endast om patientens vistelse utom sjukhusområdet icke medför fara för

annans personliga säkerhet eller patientens eget liv. Tillstånd får förbindas

med särskilda föreskrifter.

Nämnden äger i fråga om viss patient överlåta på överläkaren vid sjukhuset

att besluta om tillstånd.

Överläkaren får återkalla tillstånd att vistas på egen hand utom sjukhusområdet,

om förhållandena påkallar det. Om särskilda skäl föreligger, äger

han i fråga om viss patient överlåta på annan läkare vid sjukhuset att återkalla

tillstånd.

Besvär m. m.

44 §.

Mot beslut varigenom

någon inskrivits i särskola eller vårdhem eller i specialsjukhus i annat

fall än som avses i 37 §,

särskolplikt eljest ålagts,

särskolelev ålagts att bo i annat enskilt hem än det egna, i inackorderingshem

eller i elevhem,

ansökan om befrielse från skolgången i särskola avslagits,

begäran om tillstånd att vistas på egen hand utom elevhem, vårdhem

eller specialsjukhus avslagits helt eller delvis eller sådant tillstånd återkallats,

ansökan om utskrivning från särskola, vårdhem eller specialsjukhus avslagits,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr H2 år 1967

undervisning i särskola återupptagits eller återintagning i vårdhem eller

specialsjukhus skett efter utskrivning på försök,

någon i samband med utskrivning på försök ålagts att iakttaga särskilda

föreskrifter eller ställts under tillsyn

får talan föras genom besvär hos den psykiatriska nämnd som avses i

lagen den 16 juni 1966 (nr 293) om beredande av sluten psykiatrisk vård

i vissa fall. Mot beslut som avses i 23 § första stycket får dock talan icke föras.

Mot beslut varigenom omsorg enligt denna lag vägrats eller någon uttagits

till specialundervisning eller hänvisats till annan skolform i samma särskola

får talan föras hos huvudtillsynsmyndigheten genom besvär, om annat ej

framgår av tredje stycket.

Mot beslut av lokal styrelse för specialskolan får talan föras hos länsskolnämnden

genom besvär.

I övrigt får talan icke föras mot beslut i fråga om omsorger om någon

enligt denna lag.

45 §.

Mot psykiatriska nämndens beslut eller huvudtillsynsmyndighetens beslut

enligt 44 § får talan icke föras.

Mot länsskolnämndens beslut får talan föras bos Konungen genom besvär.

46 §.

Talan enligt 44 § eller 45 § andra stycket får föras av vårdnadshavare^

förmyndaren eller den som beslutet rör, om han fyllt 15 år.

Mot beslut, varigenom inskrivning i särskola, vårdhem eller specialsjukhus

vägrats, får talan också föras av skolstyrelsen, barnavårdsnämnden

eller socialnämnden.

Talan enligt 44 § första eller andra stycket får föras utan inskränkning

till viss tid.

Besvären skall inges till den som meddelat beslutet.

47 §.

Talan mot beslut, varigenom beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda

avvisat biträde eller utlåtit sig om ersättning som avses i 21 § tredje

stycket, föres hos psykiatriska nämnden genom besvär.

Besvären skall inges till beslutsnämnden.

48 §.

Beslut som avses i 30 § tredje stycket eller 39 § tredje stycket samt beslut

av beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda länder omedelbart till

efterrättelse. Myndighet som har att pröva besvär äger dock i avvaktan på

sitt slutliga avgörande förbjuda eller avbryta verkställighet av beslut, som

överklagats hos myndigheten.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

49 §.

När psykiatriska nämnden handlägger ärende, som rör särskolplikt eller

i annat avseende elev i särskola, skall en av läkarna i nämnden ersättas med

ledamot som har särskild erfarenhet av undervisning av psykiskt utvecklingsstörda.

Vid handläggning inför nämnden gäller i övrigt i tillämpliga delar 29

och 31—34 §§ lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall.

Övriga bestämmelser

50 §.

Vid bedömning av fråga om inskrivning i särskola, vårdhem eller specialsjukhus

skall läkarintyg och de andra handlingar Konungen föreskriver

vara tillgängliga. Detta gäller dock icke, när domstol överlämnat någon till

vård i specialsjukhus.

För inskrivning i särskola eller vårdhem utan samtycke av vårdnadshavare^

förmyndaren eller den psykiskt utvecklingsstörde, om han fyllt 15 år,

får icke godtagas läkarintyg som är utfärdat av överläkaren hos styrelsen

för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda. För inskrivning i specialsjukhus

utan sådant samtycke får icke godtagas läkarintyg som är utfärdat

av läkare som tjänstgör vid sjukhuset.

Särskolchef, vårdchef och överläkare hos styrelsen för omsorger om psykiskt

utvecklingsstörda äger ombesörja undersökning som behöves för att

bedöma fråga om inskrivning som avses i första stycket.

51 §.

Frågan om utskrivning från särskola, vårdhem eller specialsjukhus skall

prövas fortlöpande.

Vårdnadshavaren, förmyndaren eller den psykiskt utvecklingsstörde,

om han fyllt 15 år, får göra ansökan om utskrivning.

Beslutsnämnd är icke skyldig att pröva ansökan om utskrivning, förrän

tre månader förflutit från prövningen av tidigare ansökan.

52 §.

I samband med utskrivning från särskola, vårdhem eller specialsjukhus

skall prövas om andra omsorger som avses i denna lag bör beredas eleven

eller patienten efter utskrivningen.

53 §.

Skolstyrelse skall vidtaga åtgärder för att den som är i särskolpliktig

ålder och kan antagas behöva undervisning i särskola erhåller sådan undervisning.

Barnavårdsnämnd skall, utöver vad som följer av barnavårdslagen den

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

29 april 1960 (nr 97), vidtaga åtgärder för att den som ej fyllt 18 år

och som kan antagas behöva vård enligt denna lag beredes sådan vård.

Socialnämnd skall, om det ej ankommer på barnavårdsnämnden, vidtaga

åtgärder för att den som fyllt 18 år och kan antagas behöva vård enligt

denna lag beredes sådan vård.

Skolstyrelse, barnavårdsnämnd och socialnämnd äger ombesörja undersökning,

som behöves för att vidtaga åtgärd enligt denna paragraf.

54 §.

Polismyndighet skall lämna handräckning på begäran av

1) särskolchef eller rektor för särskola, om den som är i särskolpliktig

ålder och inskrivits i särskola icke inställer sig i skolan eller i elevhem

där han skall bo eller icke återvänder, sedan beslut fattats enligt 30 § tredje

stycket,

2) vårdchef eller föreståndare för vårdhem, om den som inskrivits i hemmet

icke inställer sig där eller icke återvänder, sedan beslut fattats enligt

39 § tredje stycket,

3) överläkare vid specialsjukhus, om den som inskrivits i sjukhuset icke

inställer sig där eller icke återvänder, sedan beslut fattats enligt 39 § tredje

stycket,

4) särskolchef, vårdchef, rektor för särskola, föreståndare för vårdhem

eller överläkare vid specialsjukhus för att återföra inskriven, som avvikit

från särskola, elevhem, vårdhem eller specialsjukhus eller som icke återvänder

till elevhem, vårdhem eller specialsjukhus sedan tid för tillstånd

att vistas på egen hand utom inrättningen löpt ut eller tillståndet återkallats,

5) tjänsteman eller myndighet som anges i 50 § sista stycket eller 53 §,

om någon icke inställer sig till undersökning som han skall genomgå enligt

nämnda lagrum.

Handräckning enligt första stycket 1, 2 eller 3 får lämnas endast om det

beslut som den begärda handräckningen avser skall lända till efterrättelse

omedelbart.

Om särskilda skäl föreligger får överläkare vid specialsjukhus beträffande

viss patient överlåta på annan läkare vid sjukhuset att begära handräckning.

55 §.

Vad som sägs i denna lag om överläkare vid specialsjukhus avser även

biträdande överläkare som anförtrotts särskild sjukavdelning.

56 §.

Avgift utgår icke för omsorger enligt denna lag. Av den som icke är berättigad

till folkpension i form av hel förtidspension eller ålderspension och

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

19

som har inkomst av eget arbete får dock uttagas skälig ersättning för kost

och för bostad, som tillhandahålles honom.

Vid tillämpning av 10 kap. 3 § lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän

försäkring anses specialsjukhus som annan anstalt än sjukhus.

57 §.

Den som driver enskild inrättning eller verksamhet i strid mot bestämmelserna

i 10 § första stycket, dömes till böter eller fängelse i högst sex

månader.

Den som hjälper någon som är inskriven i specialsjukhus med stöd av

35 § att avvika från sjukhuset, dömes till böter eller fängelse i högst två

år. För försök dömes till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

58 §.

Den som är eller varit verksam inom den verksamhet för omsorger om

psykiskt utvecklingsstörda som avses i denna lag får ej obehörigen yppa

vad han därvid erfarit om enskilds personliga förhållanden.

Den som bryter mot första stycket dömes, om gärningen ej är belagd

med straff i brottsbalken, till böter eller fängelse i högst ett år.

59 §.

Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen

eller, efter Konungens bemyndigande, av huvudtillsynsmyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968, då lagen den 4 juni 1954

(nr 483) om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna skall upphöra

att gälla.

Psykiskt utvecklingsstörd, som vid ikraftträdandet erhåller sluten psykiatrisk

vård på specialsjukhus, skall anses inskriven i specialsjukhuset

enligt bestämmelse i nya lagen som motsvarar den med stöd av vilken han

intagits på sjukhuset. Är den psykiskt utvecklingsstörde utskriven på försök

enligt 19 § lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall, skall

han anses utskriven på försök enligt nya lagen.

Har psykiskt utvecklingsstörd genom lagakraftvunnen dom, som meddelats

före ikraftträdandet, överlämnats till sluten psykiatrisk vård, äger

socialstyrelsen besluta att han skall vårdas i specialsjukhus. Fattas sådant

beslut anses som om patienten av domstol genom lagakraftvunnen dom

överlämnats till vård i specialsjukhus.

Psykiskt utvecklingsstörd, som vid ikraftträdandet är intagen i särskola

eller vårdanstalt, skall anses inskriven där enligt bestämmelser i nya lagen

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr l''i2 år 1967

som motsvarar dem med stöd av vilka han intagits i skolan eller anstalten.

Psykiskt utvecklingsstörd, som vid ikraftträdandet är försöksutskriven

eller utackorderad i familjevård enligt 18 § lagen om undervisning och vård

av vissa psykiskt efterblivna, skall anses utskriven på försök enligt 30 § nya

lagen, dock för högst sex månader räknat från ikraftträdandet.

Centralstyrelse som avses i lagen om undervisning och vård av vissa

psykiskt efterblivna skall för återstoden av centralstyrelsens mandatperiod

utgöra styrelse för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda, om landstinget

eller stadsfullmäktige ej beslutar annat.

Landstingskommuner som vid ikraftträdandet har gemensam centralstyrelse

får ha gemensam styrelse för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda

och gemensam beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda.

Plan som avses i 8 § inges för fastställelse senast den dag Konungen bestämmer.

Godkännande enligt äldre bestämmelser av inrättning för psykiskt utvecklingsstörda

skall gälla tills annat föreskrives av Konungen eller myndighet

som Konungen bestämmer eller följer av beslut som fattats enligt 10 §

andra stycket.

Den som intill den 1 juli 1968 mottagit psykiskt efterblivna för yrkesmässigt

bedriven undervisning eller vård utan att verksamheten varit upptagen

i plan eller godkänd enligt 2 § fjärde stycket lagen om undervisning

och vård av vissa psykiskt efterblivna skall anses ha fått godkännande enligt

10 § nya lagen till och med december månad 1968, om myndighet som

har att meddela sådant godkännande icke beslutar annat.

Så länge Vipeholms sjukhus drives av staten får plan som avses i 8 §

fastställas, även om den icke upptager platser för sådana psykiskt utvecklingsstörda

som kan beredas plats i nämnda sjukhus. Under samma tid skall

Vipeholms sjukhus anses som specialsjukhus vid tillämpning av nya lagen,

i den mån annat icke följer av bestämmelser som Konungen meddelar.

I fråga om besvär i ärende vari beslut meddelats före ikraftträdandet

gäller äldre bestämmelser.

Konungen eller den myndighet Konungen bestämmer äger meddela de

övriga föreskrifter, som behöves i samband med ikraftträdandet av denna

lag.

Förekommer i lag eller författning hänvisning till stadgande, som ersatts

genom bestämmelse i nya lagen, skall den bestämmelsen i stället tillämpas.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

21

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 6 § skollagen den 6 juni 1962 (nr 319)

Härigenom förordnas, att 6 § skollagen den 6 juni 19621 skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

6 §•

Med skola--—-------särskilt angivet.

Vad i--------—---barnet står.

Beträffande undervisningen av Om undervisning av vissa psyvissa

psykiskt efterblivna gäller vad kiskt utvecklingsstörda gälla bedärom

är särskilt stadgat. stämmelser i lagen den 1967

(nr ) angående omsorger om

vissa psykiskt utvecklingsstörda.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968.

1 Senaste lydelse av 6 § se 1965:247.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 30 kap. 7 § och 31 kap. 3 § brottsbalken

Härigenom förordnas, att 30 kap. 7 § och 31 kap. 3 § brottsbalken1 skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

30 kap.

7

Befinnes att den dömde är i varaktigt

behov av sluten psykiatrisk

vård och beredes honom efter utgången

av minsta tiden sådan vård

med stöd av lagen om beredande av

sluten psykiatrisk vård i vissa fall,

må interneringsnämnden förordna

om interneringens upphörande.

31

3

Kan den som begått brottslig gärning,

enligt vad som framgår av

föreskriven medicinsk utredning,

beredas vård med stöd av lagen om

beredande av sluten psykiatrisk vård

i vissa fall, må rätten, om den finner

behov av sådan vård föreligga, förordna

att han skall överlämnas till

§•

Befinnes att den dömde är i varaktigt

behov av sluten psykiatrisk

vård eller vård i specialsjukhus för

psykiskt utvecklingsstörda och beredes

honom efter utgången av

minsta tiden sådan vård med stöd

av lagen om beredande av sluten

psykiatrisk vård i vissa fall eller

35 § lagen angående omsorger om

vissa psykiskt utvecklingsstörda, må

interneringsnämnden förordna om

interneringens upphörande.

kap.

§•

Kan den som begått brottslig gärning,

enligt vad som framgår av föreskriven

medicinsk utredning, beredas

vård med stöd av lagen om beredande

av sluten psykiatrisk vård i

vissa fall eller vård i specialsjukhus

med stöd av 35 § lagen angående omsorger

om vissa psykiskt utveck
-

1 Senaste lydelse av SO kap. 7 § och 31 kap. 3 § se 1966:295.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lk2 år 1967

23

(Nuvarande lydelse)

sluten psykiatrisk vård.

Om gärningen icke begåtts under inflytande

av sinnessjukdom, sinnesslöhet

eller annan själslig abnormitet

av så djupgående natur, att den

måste anses jämställd med sinnessjukdom,

må dock sådant förordnande

meddelas allenast såframt

särskilda skäl äro därtill.

(Föreslagen lydelse)

lingsstörda, må rätten, om den finner

behov av sådan vård föreligga,

förordna att han skall överlämnas

till sluten psykiatrisk

vård eller vård i specialsjukhus

för psykiskt utvecklingsstörda.

Om gärningen

icke begåtts under inflytande

av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller

annan själslig abnormitet av så

djupgående natur, att den måste anses

jämställd med sinnessjukdom,

må dock sådant förordnande meddelas

allenast såframt särskilda skäl

äro därtill.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968.

Innehåller utlåtande över rättspsykiatrisk undersökning, som avgivits

före ikraftträdandet, att den misstänkte kan beredas vård med stöd av lagen

om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall, skall rätten, om skäl

föreligger till det, inhämta yttrande av medicinalstyrelsen huruvida vård i

specialsjukhus bör komma i fråga.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr H2 år 1967

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 20 kap. 7 § rättegångsbalken

Härigenom förordnas, att 20 kap. 7 § rättegångsbalken1 skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

20 kap.

7 §•

Åklagare må---väckes; eller

4. om brottet uppenbarligen begåtts

under inflytande av sådan

själslig abnormitet, som avses i 33

kap. 2 § brottsbalken, samt sluten

psykiatrisk vård kommer till stånd

utan lagföring och åtal ej är påkallat

av särskilda skäl.

Beslut jämlikt — —

Beslut att----

Närmare föreskrifter

Åklagare må —- — — väckes; eller

4. om brottet uppenbarligen begåtts

under inflytande av sådan

själslig abnormitet, som avses i 33

kap. 2 § brottsbalken, samt sluten

psykiatrisk vård eller vård i vårdhem

eller specialsjukhus för psykiskt

utvecklingsstörda kommer till

stånd utan lagföring och åtal ej är

påkallat av särskilda skäl.

— — av riksåklagaren.

■ — finnas föreligga.

— ---av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968.

1 Senaste lydelse av 20 kap. 7 § se 1966:296.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

25

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 4 juni 1964 (nr 450) om åtgärder vid samhälls
farlig

asocialitet

Härigenom förordnas, att 3, 5 och 18 §§ lagen den 4 juni 1964 om åtgärder

vid samhällsfarlig asocialitet1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Förordnande om intagning

Ej må -—----— -

a) om han är i behov av sluten

psykiatrisk vård eller vård på allmän

vårdanstalt för alkoholmissbrukare,

b) om han dömts

Förordnande om någons

Om flera ------

och säkerhet,

arbetsanstalt meddelas

a) om han är i behov av sluten

psykiatrisk vård, vård i vårdhem

eller specialsjukhus för psykiskt utvecklingsstörda

eller vård på allmän

vårdanstalt för alkoholmissbrukare,

kan verkställas.

eller internering.

3 §•

för böter.

5 §.

Förekommer anledning----

Den som avses med utredningen

skall, såvida icke anledning uppenbarligen

saknas, undersökas av läkare.

Av utlåtande över läkarundersökningen

skall framgå, huruvida

den undersökte är i behov av sluten

psykiatrisk vård.

Den som skall----— ---

— -— och övervakningsnämnd.

Den som avses med utredningen

skall, såvida icke anledning uppenbarligen

saknas, undersökas av läkare.

Av utlåtande över läkarundersökningen

skall framgå, huruvida

den undersökte är i behov av sluten

psykiatrisk vård eller vård i vårdhem

eller specialsjukhus för psykiskt utvecklingsstörda.

--hans inställande.

1 Senaste lydelse av 3, 5 och 18 §§ se 1966:297.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

18 §.

Skall den —--------anses förfallet.

Om intagen skall undergå fängelse

kortare tid än sex månader, så ock

om domstol överlämnat intagen till

sluten psykiatrisk vård eller vård

enligt lagen om nylcterhetsvård och

han till följd därav skall intagas för

sluten psykiatrisk vård eller tvångsintagas

på vårdanstalt, skall verkställigheten

eller vården så länge den

pågår träda i stället för behandlingen

i arbetsanstalt. 1

1 kvarhållningstiden

Om intagen skall undergå fängelse

kortare tid än sex månader, så ock

om domstol överlämnat intagen till

sluten psykiatrisk vård, vård i specialsjukhus

för psykiskt utvecklingsstörda

eller vård enligt lagen

om nykterhetsvård och han till följd

därav skall intagas för sluten psykiatrisk

vård eller vård i specialsjukhus

eller tvångsintagas på vårdanstalt,

skall verkställigheten eller vården

så länge den pågår träda i stället

för behandlingen i arbetsanstalt.

----villkorligt utskriven.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 142 år 1967

27

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 27 § lagen den 6 maj 1964 (nr 541) om behandling

i fångvårdsanstalt

Härigenom förordnas, att 27 § lagen den 6 maj 1964 om behandling i fångvårdsanstalt1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

27 §.

Sjuknar intagen, —---------vid anstalten.

För undersökning — ----— --— — —- lämplig vård.

När det —• -—■ — •—-----särskilda föreskrifter.

Om beredande av sluten psykiat- Om beredande av sluten psykiatrisk

vård i vissa fall meddelas be- risk vård i vissa fall och vård i spestämmelser

i särskild lag. cialsjukhus för psykiskt utvecklings
störda

meddelas bestämmelser i särskilda

lagar.

Tid varunder---------skäl föreligga.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968.

1 Senaste lydelse av 27 § se 1966:298.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kangl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 22 maj 1963 (nr 197) om allmänt

kriminalregister

Härigenom förordnas, att 2 § lagen den 22 maj 1963 om allmänt kriminalregister1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

Registret skall

2. Överlämnats till sluten eller öppen

psykiatrisk vård eller, om för

brottet är stadgat fängelse, till vård

enligt lagen om nykterhetsvård; eller 3

3. erhållit anstånd

Har brott, — -— —

I registret--—

(Föreslagen lydelse)

eller internering;

2. Överlämnats till sluten eller öppen

psykiatrisk vård eller till vård i

specialsjukhus för psykiskt utvecklingsstörda

eller, om för brottet är

stadgat fängelse, till vård enligt lagen

om nykterhetsvård; eller

av förvandlingsstraff.

i registret,

eller beslutet.

(Nuvarande lydelse)

2 §•

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968.

1 Senaste lydelse av 2 § se 1966:299.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

29

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 16 juni 1966 (nr 301) om rättspsykiatrisk undersökning

i brottmål

Härigenom förordnas, att 3, 5 och 7 §§ lagen den 16 juni 1966 om rättspsykiatrisk

undersökning i brottmål skall erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3 §.

Rätten får ej förordna att någon

skall överlämnas till sluten psykiatrisk

vård utan att rättspsykiatrisk

undersökning företagits. Detta gäller

dock ej beträffande den som är intagen

på sjukhus med stöd av beslut

enligt 9 § andra stycket lagen den

16 juni 1966 (nr 293) om beredande

av sluten psykiatrisk vård i vissa

fall eller på grund av domstols förordnande

eller som är utskriven på

försök enligt 19 § samma lag, om

det enligt utlåtande av medicinalstyrelsen

är uppenbart att fortsatt

vård kan beredas honom med stöd

.av lagen.

Rätten får ej förordna att någon

skall överlämnas till sluten psykiatrisk

vård eller till vård i specialsjukhus

för psykiskt utvecklingsstörda

utan att rättspsykiatrisk undersökning

företagits.

Förordnande som avses i första

stycket behöver dock ej föregås av

rättspsykiatrisk undersökning om

den misstänkte är intagen på sjukhus

för sluten psykiatrisk vård med

stöd av beslut enligt 9 § andra stycket

lagen den 16 juni 1966 (nr 293)

om beredande av sluten psykiatrisk

vård i vissa fall eller på grund av

domstols förordnande eller är utskriven

på försök enligt 19 § samma

lag eller är inskriven i specialsjukhus

för psykiskt utvecklingsstörda

med stöd av 35 § lagen den 1967

(nr ) angående omsorger om vissa

psykiskt utvecklingsstörda. I sådant

fall är det tillräckligt att i målet föreligger

utlåtande av medicinalstyrelsen

enligt vilket det är uppenbart

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

att den misstänkte kan beredas fortsatt

vård med stöd av lagen om beredande

av sluten psykiatrisk vård

i vissa fall eller med stöd av 35 §

lagen angående omsorger om vissa

psykiskt utvecklingsstörda.

5

Utlåtande över rättspsykiatrisk

undersökning skall, om annat ej följer

av rättens beslut, innehålla uttalande

dels om förutsättningarna

för att bereda den misstänkte vård

med stöd av lagen om beredande av

sluten psykiatrisk vård i vissa fall,

dels om den misstänktes sinnesbeskaffenhet

vid gärningens begående.

Anser undersökningsläkaren att den

misstänkte på grund av sin sinnesbeskaffenhet

bör bli föremål för annan

åtgärd än sluten psykiatrisk

vård, skall detta anmärkas.

Undersökningsläkaren skall

§•

Utlåtande över rättspsykiatrisk

undersökning skall, om annat ej följer

av rättens beslut, innehålla uttalande

dels om förutsättningarna för

att bereda den misstänkte vård med

stöd av lagen om beredande av sluten

psykiatrisk vård i vissa fall eller

vård i specialsjukhus med stöd av

35 § lagen angående omsorger om

vissa psykiskt utvecklingsstörda,

dels om den misstänktes sinnesbeskaffenhet

vid gärningens begående.

Anser undersökningsläkaren att den

misstänkte på grund av sin sinnesbeskaffenhet

bör bli föremål för annan

åtgärd än sluten psykiatrisk

vård eller vård i specialsjukhus,

skall detta anmärkas.

--- — ---—- sina uttalanden.

7 §•

Den som — — -----_____

Har misstänkt, som är häktad, för

rättspsykiatrisk undersökning förvarats

på annan plats än i häkte,

skall han återföras till häktet så

snart undersökningen avslutats. Är

han enligt undersökningsläkarens

utlåtande i behov av sluten psykiatrisk

vård, skall han i stället förvaras

på rättspsykiatrisk klinik.

— eller häkte.

Har misstänkt, som är häktad, för

rättspsykiatrisk undersökning förvarats

på annan plats än i häkte,

skall han återföras till häktet så

snart undersökningen avslutats. Är

han enligt undersökningsläkarens

utlåtande i behov av sluten psykiatrisk

vård eller vård i specialsjukhus,

skall han i stället förvaras på

rättspsykiatrisk klinik.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 142 år 1967

31

(Nuvarande lydelse)

Har rätten förordnat att någon

skall överlämnas till sluten psykiatrisk

vård och därvid förklarat att

han skall vara häktad, skall han

vårdas på rättspsykiatrisk klinik eller

psykiatrisk avdelning i kriminaivårdsräjong

till dess han intages på

sjukhus enligt 12 § lagen om beredande

av sluten psykiatrisk vård i

vissa fall. Han får, även sedan domen

i målet vunnit laga kraft, hindras att

lämna kliniken eller avdelningen och

i övrigt underkastas det tvång som är

nödvändigt med hänsyn till ändamålet

med vården eller för att skydda

honom själv eller omgivningen.

(Föreslagen lydelse)

Har rätten förordnat att någon

skall överlämnas till sluten psykiatrisk

vård eller vård i specialsjukhus

och därvid förklarat att han skall

vara häktad, skall han vårdas på

rättspsykiatrisk klinik eller psykiatrisk

avdelning i kriminalvårdsräjong

till dess han intages på sjukhus

enligt 12 § lagen om beredande av

sluten psykiatrisk vård i vissa fall

eller på specialsjukhus. Han får,

även sedan domen i målet vunnit

laga kraft, hindras att lämna kliniken

eller avdelningen och i övrigt

underkastas det tvång som är nödvändigt

med hänsyn till ändamålet

med vården eller för att skydda honom

själv eller omgivningen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr H2 år 1967

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 16 juni 1966 (nr 293) om beredande av sluten

psykiatrisk vård i vissa fall

Härigenom förordnas, att 1, 4 och 34 §§ lagen den 16 juni 1966 om beredande

av sluten psykiatrisk vård i vissa fall skall erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

1

Den som--—• -— --— --

Med psykisk sjukdom jämställes

i denna lag psykisk abnormitet,

som icke är psykisk sjukdom eller

psykisk efterblivenhet.

Vård beredes —----—• — — — ■

Vad som--------- 4

4

Ansökan om--------

Läkare vid sjukhus eller klinik,

där sluten psykiatrisk vård icke

meddelas, eller vid sjukhem för lättskötta

psykiskt sjuka eller föreståndare

vid särskola eller vårdanstalt

för psykiskt efterblivna får göra ansökan

i fråga om den för vars vård

han svarar. Militär chef, dock lägst

kompanichef eller motsvarande chef,

får göra ansökan beträffande den

som står under hans befäl.

(Föreslagen lydelse)

§■

under b).

Med psykisk sjukdom jämställes i

denna lag psykisk abnormitet, som

icke är psykisk sjukdom eller utgöres

av hämning i förståndsutvecklingen.

— — sådan kommun.

- särskild sjukavdelning.

§•

--- om intagning.

Läkare vid sjukhus eller klinik,

där sluten psykiatrisk vård icke meddelas,

eller vid sjukhem för lättskötta

psykiskt sjuka eller specialsjukhus

för psykiskt utvecklingsstörda

eller rektor för särskola eller

föreståndare för vårdhem för psykiskt

utvecklingsstörda får göra ansökan

i fråga om den för vars vård

han svarar. Militär chef, dock lägst

kompanichef eller motsvarande chef,

får göra ansökan beträffande den

som står under hans befäl.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Iiungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

(Nuvarande lydelse)

I fråga------- -

Beträffande den — -—---

Konungen äger----

(Föreslagen lydelse)

han står.

---— utskriven därifrån.

---tillhör krigsmakten.

34

Utskrivningsnämnd eller----

Rättegångsbalkens regler om omröstning

i överrätt i fråga om ansvar

äga motsvarande tillämpning

på avgörande av utskrivningsnämnd

eller psykiatriska nämnden.

Innebär beslut —■ ---- — --

------— äro närvarande.

Bestämmelserna i 29 kap. rättegångsbalken

om omröstning i överrätt

äga motsvarande tillämpning på

avgörande av utskrivningsnämnd

eller psykiatriska nämnden.

--psykiatriska nämnden.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968.

2—Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 142

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 1 § 3 mom. sjukvårdslagen den 6 juni 1962 (nr 242)

Härigenom förordnas, att 1 § 3 mom. sjukvårdslagen den 6 juni 19621 skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

1

3 m o m. Bestämmelserna i denna

lag gälla icke sådan vård av psykiskt

efterblivna, varom är särskilt stadgat.

I fråga om annan vård av psykiskt

efterblivna äger Konungen meddela

föreskrifter som avvika från bestämmelserna

i denna lag.

(Föreslagen lydelse)

§•

3 mom. Bestämmelserna i denna

lag gälla icke sådan vård av psykiskt

utvecklingsstörda, som avses i lagen

den 1967 (nr ) an
gående

omsorger om vissa psykiskt

utvecklingsstörda, i vidare mån än

som föreskrives i sistnämnda lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968.

1 Senaste lydelse av 1 § 3 mom. se 1966:625.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr li-2 år 1967

35

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 26 juli 1947 (nr 529) om allmänna

barnbidrag

Härigenom förordnas, att 7 § lagen den 26 juli 1947 om allmänna barnbidrag1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

7

Där vid — — — — — —---

Vad i första stycket sägs om kommunalt

organ skall, såvitt avser vård

å anstalt för epileptiker, äga motsvarande

tillämpning å landstingskommun

eller, efter Konungens bestämmande,

annan som driver sådan anstalt,

oavsett att ersättning för vården

ej må uttagas av barnet eller

annan enskild person.

(Föreslagen lydelse)

§•

den bidragsberättigade.

Vad i första stycket sägs om kommunalt

organ skall äga motsvarande

tillämpning å landstingskommun

och stad som ej tillhör sådan kommun

eller, efter Konungens bestämmande,

annan huvudman i fråga om

allmänt barnbidrag för barn som bor

i elevhem, vårdhem, specialsjukhus

eller inackordering shem, som avses

i lagen den 1967 (nr

) angående omsorger om vissa

psykiskt utvecklingsstörda, eller åtnjuter

omsorger enligt nämnda lag

och bor i enskilt hem på huvudmannens

bekostnad eller vårdas på anstalt

för epileptiker, oavsett att ersättning

ej må uttagas av barnet

eller annan enskild person.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968.

1 Senaste lydelse av 7 § se 1957:173.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 17 februari

1967.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Andersson, Lange, Kling, Edenman, Johansson, Holmqvist, Aspling,

Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Myrdal,

Odhnoff.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ng lagstiftning

om undervisning och vård av psgkiskt efterblivna och anför.

I betänkandet Omsorger om psykiskt ntvecklingshämmade (SOU 1966: 9),

avgivet av rättschefen Stig Nordlund såsom utredningsman samt experter,

har föreslagits att en ny lag skall ersätta nu gällande lag om undervisning

och vård av vissa psykiskt efterblivna. Lagförslaget torde få fogas till statsrådsprotokollet

i detta ärende som bilaga 2.

Över betänkandet har, efter remiss, yttranden avgivits av riksåklagaren,

hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för Nedre Norrland,

socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, sinnessjuknämnden, skolöverstyrelsen,

arbetsmarknadsstyrelsen, de medicinska fakulteterna, länsstyrelserna i

Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län, mentalsjukvårdsberedningen,

statens handikappråd, förvaltningsutskotten i Stockholms, Uppsala,

Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings och Kronobergs läns landsting,

Kalmar läns södra landsting, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus,

Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands,

Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Västerbottens

samt Norrbottens läns landsting, stadsfullmäktige i Stockholm, Göteborg

och Malmö, Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet, Föreningen

Sveriges häradshövdingar, Föreningen Sveriges stadsdomare, Sveriges

advokatsamfund, Svenska läkaresällskapet, Sveriges läkarförbund,

Svenska psykiatriska föreningen, Rättspsykiatriska föreningen, Riksförbundet

för utvecklingsstörda barn, De enskilda anstalternas förbund, Svenska

facklärarförbundet, Vårdföreståndarnas förening, Svenska kommunalarbetarförbundet,

Svensk sjuksköterskeförening, Svensk kuratorsförening, Sveriges

psykologförbund, Föreningen av kuratorer för psykiskt efterblivna och

epileptiker, Legitimerade sjukgymnasters riksförbund, Särskolornas rektors
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 142 år 1967 37

förening och Svenska föreningen för undervisning och vård av psykiskt efterblivna.

Förvaltningsutskotten och stadsfullmäktige har bifogat yttranden från

centralstyrelserna för undervisning och vård av psykiskt efterblivna. Även

vissa andra remissinstanser har bifogat yttranden från underlydande organ

m. fl.

Huvuddragen av gällande bestämmelser

De grundläggande bestämmelserna på området finns i lagen den 4 juni

1954 (nr 483) om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna (ändrad

1960: 112, 1962: 411 och 1966: 624), i det följande kallad 1954 års lag.

Med stöd av lagen har utfärdats kungörelsen den 10 december 1954 (nr 734)

med tillämpningsföreskrifter till lagen den 4 juni 1954 (nr 483) om undervisning

och vård av vissa psykiskt efterblivna, i det följande kallad tillämpningskungörelsen,

samt särskolereglementet den 16 december 1955 (nr 730).

1954 års lag inleds med en bestämmelse som anger lagens tillämpningsområde.

Enligt denna avser lagen dels barn under skolåldern,

som på grund av allmän psykisk efterblivenhet inte kan få tillfredsställande

vård i enskilt hem, dels andra barn under 18 år, som av sadan orsak inte

kan tillgodogöra sig folkskolans (grundskolans) vanliga undervisning eller

hjälpundervisning (specialundervisning), dels personer över 18 år, som av

samma anledning inte kan ta vård om sig själva (1 § första stycket). Med

allmän psykisk efterblivenhet menas enligt förarbetena till lagen (prop.

1954: 26 s. 71, L2U 27, rskr 239) att någon på grund av brister i det centrala

nervsystemet hämmats i sina intellektuella helhetsfunktioner. Lagen gäller

således inte fall, där utvecklingshämningen beror t. ex. på miljö eller på

kroppsliga sjukdomar som inte berör det centrala nervsystemet, och inte

heller fall där hämningen är partiell.

Lagen gäller inte dem som får sluten psykiatrisk vård eller är utskrivna

på försök enligt 19 § lagen den 16 juni 1966 (nr 293) om beredande av

sluten psykiatrisk vård i vissa fall (1 § andra stycket).

Huvudmannaskapet för undervisningen och vården av de psykiskt

efterblivna ligger på landstingskommunerna och de städer som inte

tillhör sådan kommun. I det följande avses med landstingskommun även

sådan stad om inte annat framgår. Staten sörjer dock för viss undervisning

av psykiskt efterblivna med syn- eller hörselskada. Bortsett härifrån skall

landstingskommun alltså svara för att psykiskt efterblivna inom landstingsområdet

får undervisning och vård enligt 1954 års lag och de bestämmelser

som meddelats med stöd av denna. För detta ändamål skall landstingskommunen

låta upprätta en plan. I den skall tas upp behövliga särskolor, vårdanstalter

och organ för öppen vård. Planen behöver emellertid inte omfatta

opaginerad Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 142 år 1967

efterblivna som kan få plats på sadan enskild särskola eller vårdanstalt som

godkänts för mottagande av efterblivna från hela riket (riksanstalt). Planen

skall fastställas av Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer.

Två eller flera landstingskommuner kan förena sig om gemensamma

anordningar enligt lagen (2 §). Landstingskommunerna skall anordna och

driva de särskolor och vårdanstalter som tagits upp i planen (plananstalter),

i den mån inte annan gör detta. Även enskilda anstalter kan alltså tas

upp i planen och för dessa bär då landstingskommunen ett subsidiärt ekonomiskt

ansvar (3 §).

De övriga organisatoriska bestämmelser som lagen innehåller

finns i 5—9 §§. Särskola kan vara inrättad antingen för externatundervisning

eller som internat. De olika formerna av internat är småbarnshem,

skolhem och yrkeshem. Behovet av särskolundervisning skall om

möjligt i första hand tillgodoses genom externatskolor eller externatplatser.

I stad med minst 25 000 invånare skall externatundervisning alltid vara anordnad

(5 § 1 mom.). Vårdanstalter enligt lagen är arbetshem, ålderdomshem,

vårdhem för efterblivna barn och vårdhem för höggradigt efterblivna

vuxna. Där det är lämpligt bör för öppen vård inrättas barndaghem sam!

arbets- och sysselsättningsavdelningar (5 § 2 inom.).

För planläggning, ledning och samordning av landstingskommuns verksamhet

enligt 1954 års lag skall landstingskommunen utse en centralstyrelse.

Denna skall också ha lokal tillsyn över de enskilda plananstalterna.

För vissa ärenden, bl. a. de som gäller inskrivning och utskrivning, skall

finnas en särskild delegation. Den skall bestå av en lagfaren ordförande,

som utses av länsstyrelsen, och två—fyra andra ledamöter, som centralstyrelsen

utser inom sig. Landstingskommuner kan, helt eller delvis, förena

sig om gemensam centralstyrelse (6 §).

Varje särskola och vårdanstalt skall ha en föreståndare. Landstingskommun

skall också ha en rektor för hela sin särskolorganisation samt en

vårdföreståndare (7 §). Vid varje särskola och vårdanstalt skall finnas

en ansvarig läkare (skolläkare eller anstaltsläkare). Dessutom skall centralstyrelsen

ha en läkare till sitt förfogande (centralstyrelsens läkare) (8 §).

överinseendet över undervisningen och vården enligt lagen utövas av

skolöverstyrelsen och medicinalstyrelsen med den fördelning mellan dem av

uppgifter och befogenheter, som Kungl. Maj :t bestämmer. För varje särskola

och vårdanstalt skall en av dessa myndigheter vara huvudtillsynsmyndighet

(9 §). Kungl. Maj :t har föreskrivit att skolöverstyrelsen skall

vara huvudtillsynsmyndighet för särskolorna och medicinalstyrelsen för

vårdanstalterna (se SFS 1965: 469).

Lagens 10 och 11 §§ innehåller bestämmelser om sär skolplikt

och skyldighet att underkasta sig vård. Psykiskt efterbliven

som kan tillgodogöra sig undervisning vid särskola är särskolpliktig

fr. o. m. det kalenderår, under vilket han fyller sju år, t. o. m. det kalender
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr lh2 år 1967

år, under vilket lian fyller 21 år. Särskolplikten varar dock bara så länge

den efterblivne behöver undervisning vid särskola. Om det föreligger synnerliga

skäl kan särskolplikten förlängas längst t. o. m. det kalenderår,

under vilket den efterblivne fyller 23 år (10 §).

Psykiskt efterbliven, som inte är sär skolplikt^ och som fyllt 16 år, är

underkastad öppen vård eller vård på vårdanstalt enligt lagen. Efterbliven

får dock inte tas in på arbetshem eller ålderdomshem annat än efter medgivande

av den efterblivne eller hans vårdnadshavare eller förmyndare

(11 §)-

Av det anförda följer, att barn under skolåldern samt barn i åldern 7—15

år, som inte kan tillgodogöra sig särskolundervisning, i princip inte kan

tas om hand med stöd av 1954 års lag utan samtycke av vårdnadshavare^

Om emellertid barnet tagits om hand för samhällsvård enligt barnavårdslagen

den 29 april 1960 (nr 97), kan det bli föremål för undervisning eller

vård enligt 1954 års lag även på initiativ av barnavårdsnämnden. I sådant

fall behövs inte något medgivande av vårdnadshavare^ även om själva samhällsvården

enligt barnavårdslagen skulle vara grundad på dennes samtycke

(prop. 1954: 26 s. 171). En erinran om omhändertagande enligt barnavårdslagen

finns i 11 § andra stycket 1954 års lag.

En psykiskt efterbliven blir principiellt omhändertagen enligt 1954 års lag

genom att han skrivs in vid särskola eller vårdanstalt. Hur detta omhändertagande

närmare skall gestalta sig -— t. ex. om den efterblivne skall tas in

på anstalt eller få öppen vård — bestäms särskilt, samtidigt med beslutet

om inskrivning eller senare.

Inskrivning vid särskola eller vårdanstalt kan ske

endast efter anmälan av någon som är behörig därtill. Behöriga är först och

främst vårdnadshavare och förmyndare. Om vårdnadshavare!! inte anmälei

särskolpliktigt barn för inskrivning vid särskola, skall skolstyrelsen se till

att anmälan görs. Efterblivet barn, som tagits om hand enligt barnavårdslagen

eller som fyllt 16 år, kan barnavårdsnämnden anmäla för inskrivning

vid särskola eller vårdanstalt. Socialnämnden kan anmäla efterbliven som

fyllt 18 år för inskrivning vid vårdanstalt. Sådan anmälan kan också göras

av centralstyrelsens läkare och i vissa fall av föreståndare för särskola. Det

åligger i övrigt barnavårdsnämnd och socialnämnd att vara verksamma

för att psykiskt efterblivna får vård enligt 1954 års lag. Dessa nämnder och

skolstyrelsen skall vid behov föranstalta om läkarundersökning (12 §). Anmälan

sänds till centralstyrelsen för det landstingsområde, där den det

gäller är mantalsskriven. Den skall åtföljas av bl. a. läkarintyg (13 §).

I fråga om det fortsatta förfarandet skiljs mellan anmälan som gäller barn

och anmälan om inskrivning vid vårdanstalt av den som fyllt 18 år. I det

förstnämnda fallet prövas anmälan av rektor efter samråd med centralstyrelsens

läkare. Rektor skall ta ställning till om barnet skall skrivas in

vid särskola. Finner rektor att barnet är hänförligt under 1954 års lag men

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr H2 år 1967

inte kan följa undervisningen vid särskola, går ärendet över till centralstyrelsens

läkare och vårdföreståndaren som gemensamt skall besluta, om barnet

skall skrivas in vid vårdanstalt. Inskrivningsfråga skall dock prövas av

centralstyrelsens delegation, om vårdnadshavaren inte samtyckt till inskrivning

eller om läkaren begärt att delegationen skall pröva fråga om inskrivning

vid särskola eller vårdföreståndaren och läkaren är oense om att inskrivning

bör ske vid vårdanstalt (14 § första och andra styckena).

Anmälan om inskrivning vid vårdanstalt av den som fyllt 18 år prövas

av vårdföreståndaren och centralstyrelsens läkare i förening. Ärendet skall

hänskjutas till delegationen i samma fall som när det gäller vård av den

som är under 18 år och dessutom då den vars inskrivning begärs yrkar

det och då denne, om han är över 21 år, eller hans förmyndare inte medgivit

åtgärden (14 § tredje stycket).

Om det är centralstyrelsens läkare som utfärdat det läkarintyg som fogats

vid anmälan, skall annan läkare som centralstyrelsen utser delta i

prövningen av inskrivningsfrågan (14 § fjärde stycket).

Om ett barns psykiska utveckling anses böra prövas ytterligare, innan

inskrivningsfrågan avgörs, kan barnet tas in på särskola för observation.

Detta kan ske även innan inskrivningsanmälan skett, om vårdnadshavaren

går med på det. Observationen skall i allmänhet vara avslutad inom

sex månader (15 §).

Den närmare utformningen av omsorgerna om den som skrivits in enligt

lagen regleras i huvuddrag i 17—19 §§ under rubriken intagning,

öppen vård m. in. Barn som skrivits in vid särskola skall i första hand

tas in på externatskola. Endast om detta med hänsyn till barnets bosättningsort

och övriga förhållanden inte är lämpligt, skall barnet tas in på

internat. Intagning i särskola kan uppskjutas om det finns skäl till det, dock

högst två år. Beslut i dessa frågor meddelas av centralstyrelsen eller rektor.

Internatelev skall under ferierna om möjligt vistas i föräldrahemmet eller

annat lämpligt enskilt hem (17 §). Om det kan antas att en särskolelev kan

tillgodogöra sig grundskolans vanliga undervisning eller specialundervisning,

kan han försöksutskrivas från särskola för prövning härav. Försöksutskrivning

kan också äga rum som förberedelse till slutlig utskrivning.

Även s. k. utackordering i familjevård kan ske i sådant syfte. Försöksutskriven

kan t. ex. placeras i inackorderingshem eller enskilt hem. Han kan underkastas

övervakning och särskilda föreskrifter. Behövs fortsatt utbildning

vid särskola, kan den efterblivne åter tas in i skolan. Beslut i nu angivna

frågor fattas av särskolans föreståndare med undantag dock för beslut i

fråga om försöksutskrivning i vissa fall (18 §).

Den som skrivits in vid vårdanstalt skall utackorderas i familjevård eller

försöksutskrivas till öppen vård. Även vid denna försöksutskrivning kan

förekomma tillsyn och särskilda föreskrifter. Endast om den efterblivne

oundgängligen behöver anstaltsVård får sådan komma till stånd. Han skall

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr H2 år 1967

då tas in på en vårdanstalt som är lämplig med hänsyn till hans ålder och

vårdbehovets art (19 § första och andra styckena). Som tidigare nämnts

krävs härvid enligt 11 § samtycke i vissa fall.

En psykiskt efterbliven kan tas in provisoriskt på vårdanstalt i avvaktan

på beslut om inskrivning vid sådan anstalt (19 § tredje stycket).

Beslut om åtgärder enligt 19 § fattas av bl. a. centralstyrelsens delegation

eller vårdföreståndaren och centralstyrelsens läkare i förening enligt föreskrifter

som Kungl. Maj :t meddelar (19 § sista stycket, jfr 8 § tillämpningskungörelsen).

Fråga om försöksutskrivning skall dock i vissa fall prövas

av delegationen.

Den som är inskriven vid särskola eller vårdanstalt skall genast utskrivas

slutligt om han inte längre faller under någon av de grupper av psykiskt

efterblivna som anges i 1 § (20 § första stycket).

Slutlig utskrivning från särskola skall ske då särskolplikten upphör (20 §

tredje stycket).

Utskrivning, slutlig eller på försök, kan påkallas av den inskrivne själv

om han fyllt 16 år och av hans förmyndare eller vårdnadshavare samt av

centralstyrelsens läkare. Utskrivning kan också ske utan särskild framställning.

Det åligger föreståndare och läkare att fortlöpande följa de intagnas

psykiska utveckling och vid lämpliga tidpunkter pröva, om utskrivning

kan ske. Sådan prövning skall ske ex officio då den som är intagen i

skolhem eller yrkeshem fyllt 18 år (21 § första stycket).

Beslut om slutlig utskrivning från särskola meddelas av rektor efter skolläkarens

hörande och beslut om sådan utskrivning från vårdanstalt meddelas

av vårdföreståndaren och anstaltsläkaren i samråd. Fråga om slutlig

utskrivning eller utskrivning på försök skall dock prövas av centralstyrelsens

delegation bl. a. om detta yrkas av den som kan påkalla utskrivning.

Delegationen kan i viss utsträckning även självmant ta upp utskrivningsfråga

till prövning (21 § andra—fjärde styckena).

Omsorger enligt 1954 års lag lämnas i princip utan kostnad för särskolelev

och för den som är inskriven vid vårdanstalt och inte fyllt 21 år.

I gengäld kan barnbidrag och folkpension tillfalla huvudmannen. Vård på

vårdanstalt av efterbliven som fyllt 21 år är avgiftsbelagd (22 §).

Beslut i fråga om omsorger enligt lagen får överklagas hos huvudtillsynsmyndigheten.

Särskild besvärstid behöver inte iakttas. Huvudtillsynsmyndighetens

beslut i dessa frågor får överklagas bara om det innebär

att någon skall skrivas in vid särskola eller vårdanstalt eller tas in på vårdhem

eller att slutlig utskrivning vägrats. Talan förs då hos Kungl. Maj :t

(23 §).

Den statliga undervisningen av psykiskt efterblivna regleras av bestämmelserna

i skollagen den 6 juni 1962 (nr 319; ändrad bl. a. 1965: 247) om

undervisning i specialskola av barn, som på grund av syn-, hörsel- eller talskada

inte kan följa undervisningen i grundskolan. Sådant barn är skol2*—Bihang

till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr H2

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

pliktigt i specialskolan fr. o. m. höstterminen det kalenderår, då barnet

fyller sju år, t. o. m. vårterminen det kalenderår, då barnet fyller 17 år

(30 §). Detta gäller alltså även om barnet är psykiskt efterblivet (prop.

1965: 118 s. 13—15, L2U 53, rskr 318).

Vissa psykiskt efterblivna får — väsentligen på grund av sin efterblivenhet

—-sluten psykiatrisk vård på särskilda sjukhus. Det gäller

företrädesvis dem som är asociala e. d. eller eljest särskilt svårskötta. Dessa

sjukhus är Västra Marks sjukhus i Örebro, Västra Ny sjukhus vid Motala,

del av Källshagens sjukhus i Vänersborg, Salberga sjukhus i Sala och Vipeholms

sjukhus i Lund. De fyra förstnämnda sjukhusen var tidigare statliga

men blev den 1 januari 1967 landstingskommunal och provisoriskt inordnade

under sjukvårdslagen den 6 juni 1962 (nr 242; ändrad bl. a. 1966: 625).

Kungl. Maj :t kan meddela föreskrifter, som avviker från bestämmelserna i

sjukvårdslagen, i fråga om den slutna psykiatriska vården av psykiskt efterblivna

(1 § 3 mom. andra stycket). Vipeholms sjukhus är fortfarande statligt

och skall övertas av landstingskommunen först den 1 januari 1970. För

detta sjukhus gäller ett av Kungl. Maj :t den 16 december 1966 fastställt

reglemente. Den slutna psykiatriska vården bereds antingen enligt den fria

intagningsformen, som regleras av sjukvårdslagen eller reglementet för

Vipeholms sjukhus, eller med stöd av lagen om beredande av sluten psykiatrisk

vård i vissa fall.

Enligt sistnämnda lag kan psykiatrisk sjukhusvård under vissa förutsättningar

beredas oberoende av samtycke av patienten. Lagen innehåller också

bestämmelser om utskrivning, besvär m. m. Den är i första hand avsedd

att tillämpas vid psykisk sjukdom m. m. och inte vid psykisk efterblivenhet.

I övergångsbestämmelserna till lagen föreskrivs emellertid, att psykisk efterblivenhet

i princip skall jämställas med psykisk sjukdom vid lagens tillämpning

tills Kungl. Maj :t bestämmer annat.

Enligt brottsbalken kan domstol i vissa fall överlämna en psykiskt efterbliven

till sluten psykiatrisk vård (31 kap. 3 §). Under vissa förutsättningar

kan överlämnande till öppen psykiatrisk vård äga rum (31

kap. 4 §).

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 142 år 1967

43

Utredningen

Personkretsen

Under begreppet psykisk efterblivenhet eller oligofreni som den medicinska

termen lyder hänförs enligt utredningen en rad tämligen olikartade tillstånd

vilkas orsaker delvis är okända och vilkas gemensamma kännetecken

är att de intellektuella funktionerna är under det normala. Denna brist skall

vara medfödd eller i vart fall ha manifesterats under utvecklingsperioden

dvs. i allmänhet under tiden fram till 16-årsåldern. En motsvarande nedsättning

av de intellektuella funktionerna som inträder hos en person efter

det han uppnått vuxen ålder, t. ex. i anslutning till en psykisk sjukdom eller

som följd av åldersförändringar, hänförs i princip inte under efterblivenhetsbegreppet.

Tillstånd av sådant slag benämns demenstillstånd.

Antalet efterblivna som måste tas om hand genom det allmännas försorg

eller som inte kan försörja sig torde enligt utredningen uppgå till åtminstone

1 % av befolkningen. Utredningen beräknar att sammanlagt omkring

22 000 efterblivna dvs. inte fullt 0,3 % av befolkningen är föremål för

omsorger av olika slag. Av dem får ca 5 000 undervisning i särskola, ca 9 000

institutionsvård och ca 5 000 är omhändertagna i familjevård eller för söksutskrivna.

Psykisk efterblivenhet sammanhänger i betydande utsträckning med att

någon skada eller defekt drabbat hjärnan. I dessa fall är ofta efterblivenheten

betydande och inte sällan förbunden med kroppsliga defekter av olika

slag såsom rörelserubbningar, syn- och hörseldefekter, talsvårigheter m. m.

Ibland är sistnämnda symptom dominerande och kan göra det svårt att

bedöma graden av efterblivenhet. När nedsättningen av de intellektuella

funktionerna inte kan hänföras till någon påvisbar hjärnskada anses efterblivenheten

vanligtvis vara ett utslag av den normala variationen i fråga om

intellektuell utrustning. Efterblivenheten brukar i sådana fall betecknas

som familjär eller konstitutionell. Den är inte förenad med några medicinska

särdrag och är i regel måttlig.

Utredningen framhåller att även om allmänna arvsanlag har stor betydelse

för utvecklingen av den intellektuella förmågan hos en individ är

det viktigt att hålla i minnet att den intellektuella kapaciteten kan växla

från tid till annan beroende på inflytelser från miljön eller andra förhållanden.

Sålunda kan ett barn som växer upp i en miljö som är fattig på intellektuell

stimulans utvecklas betydligt långsammare än det annars skulle

ha gjort. Vidare kan partiella brister i nervsystemets funktioner som med
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr H2 år 1967

för exempelvis försämrad syn eller hörsel försena den intellektuella utvecklingen.

Samma effekt kan kroppslig svaghet medföra. I dessa fall och även

i andra kan betydande sen- och eftermognadsprocesser äga rum.

Utredningen erinrar om att departementschefen vid tillkomsten av 1954

års lag (prop. 1954: 26 s. 71) ansåg, att varken benämningen allmän psykisk

efterblivenhet eller något annat av de förslag som hade kommit fram

var helt tillfredsställande, men att han stannade för den förstnämnda termen,

som rent språkligt syntes honom bäst täcka vad som avsågs utan att

därför ha en mera uttalad diskrediterande karaktär. I fråga om innebörden

fastslog departementschefen, att med allmänt psykiskt efterbliven skulle

avses endast den som på grund av brister i det centrala nervsystemet hämmats

i sina intellektuella helhetsfunktioner.

Sedermera har enligt utredningen uttalats önskemål om en ändrad terminologi.

Från flera håll, bl. a. av förbundet för utvecklingsstörda barn,

har föreslagits att begreppet psykiskt efterbliven skulle ersättas med benämningen

psykiskt utvecklingsstörd. Förbundet har motiverat detta särskilt

med att det förstnämnda uttrycket numera fått en avgjort nedsättande

klang. Vidare har förbundet understrukit att den föreslagna beteckningen

accepterats av både barnens föräldrar och allmänheten.

Utredningen anser att en ny lag liksom den nuvarande bör avse endast

personer som till följd av nedsättning av de intellektuella funktionerna behöver

särskild undervisning eller vård. Med hänsyn bl. a. till vad som anförts

mot termen psykisk efterblivenhet finner utredningen önskvärt att

ersätta den med en ny, som sakligt kan godtas utan att samtidigt verka förklenande.

Efter vissa överväganden kommer utredningen fram till att valet

bör stå mellan begreppen psykiskt utvecklingsstörd och psykiskt utvecklingshämmad.

Det kan visserligen ifrågasättas, anför utredningen, om dessa båda uttryck

är tillräckligt begränsade till sin innebörd. Av orden utvecklingshämning

och utvecklingsstörning framgår sålunda inte att de därav drabbade

främst kännetecknas av en nedsättning av de intellektuella funktionerna.

Emellertid kan man enligt utredningsmannen inte bortse från att benämningar

som intellektuell utvecklingshämning eller intellektuell utvecklingsstörning

lätt kan uppfattas som nedsättande. Även om bristerna i intellektuellt

hänseende utgör det mest framträdande draget hos det klientel som

det nu är fråga om kan dessa för övrigt ofta inverka även på andra delar

av själslivet, såsom känslo- och viljelivet.

Ordet utvecklingsstörning täcker enligt utredningen väl de situationer

då den intellektuella underutvecklingen kan sättas i samband med någon

skada på hjärnan. Däremot anser utredningen uttrycket mindre adekvat

för de fall då nedsättningen av de intellektuella funktionerna är att hänföra

till allmänna ärftliga faktorer.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.ts proposition nr 142 år 1967

Utredningen anser att den beteckning som väljs bör användas endast på

dem som omfattas av den nya lagstiftningen. Detta innebär en principiell

skillnad i förhållande till 1954 års lag, som förutsätter att det finns andra

psykiskt efterblivna än de som lagen är tillämplig på. Enligt utredningens

uppfattning bör definitionen bli mindre medicinsk och mera social och pedagogisk.

Det sagda talar enligt utredningens mening mot det redan stabiliserade

uttrycket psykiskt utvecklingsstörda.

I fråga om terminologin har utredningen vidare haft överläggningar med

företrädare för de danska och norska myndigheter som svarar för efterblivenhetsvården.

Med hänsyn till vad som förekommit därvid och till de i det

föregående angivna skälen föreslår utredningen att uttrycket utvecklingshämmad

och avledningar därav används i den nya lagstiftningen.

I begreppet psykisk utvecklingshämning lägger utredningen inte endast att

det föreligger en nedsättning av de intellektuella funktionerna, som är hänförlig

till utvecklingsperioden, utan även — vilket är en nyhet i förhållande

till begreppet allmän psykisk efterblivenhet — att denna nedsättning har

sådana verkningar att personen i fråga behöver särskilda omsorger genom

det allmänna för sin utbildning eller anpassning i samhället eller i övrigt.

Det bör enligt utredningen vara möjligt att bygga upp en ny lag efter huvudsakligen

samma principer som utmärker den nu gällande och att därvid

uppnå en precisering, som är tillfredsställande från rättssäkerhetssynpunkt,

av de undervisnings- eller vårdbehov som skall föreligga för att åtgärder

av mera ingripande slag skall kunna beslutas.

Även om tyngdpunkten i rättssäkerhetsgarantierna läggs på preciseringen

av undervisnings- och vårdbehovet finner utredningen det nödvändigt att

närmare beröra vad som bör innefattas i kravet på att en nedsättning av de

intellektuella funktionerna skall föreligga. Enligt förarbetena till 1954 års

lag omfattar som anförts begreppet allmän psykisk efterblivenhet endast

dem som på grund av brister i det centrala nervsystemet hämmats i sina

intellektuella helhetsfunktioner. Därigenom utesluts från lagens tillämpningsområde

de fall då störningen i den intellektuella utvecklingen beror

på miljö- eller uppväxtförhållanden eller står i samband med någon kroppslig

sjukdom, som inte berör det centrala nervsystemet eller endast drabbat

vissa delfunktioner. Enligt utredningens mening är en sådan avgränsning

inte sakligt motiverad. Den utvidgning av tillämpningsområdet för en ny

lag som detta ställningstagande principiellt innebär bör enligt utredningen

inte inge några betänkligheter. Utredningen anför att nuvarande bestämmelser

om intagning för observation i särskola, såsom förordades vid lagens

tillkomst, i viss utsträckning torde ha tillämpats i nu berörda fall. Avgörande

för om särskild åtgärd skall kunna vidtas bör vara det behov av speciell

undervisning eller vård som föreligger.

Utredningen framhåller att i förutsättningen att den utvecldingshämmade

skall behöva särskilda omsorger genom det allmänna ligger, att nedsatt
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr H2 år 1967

ningen av hans intellektuella funktioner måste vara av mera betydande

grad. Barn i skolåldern som kan tillgodogöra sig den allmänna skolans

hjälpundervisning skall inte hänföras under den lag utredningen föreslår.

Utredningen har övervägt om den erforderliga nedsättningen av de intellektuella

funktionerna kan komma till uttryck i lagen på något sätt, t. ex. genom

fixering av gränsen mot normal intellektuell utveckling till viss bestämd

intelligenskvot, men har funnit att detta inte är praktiskt möjligt.

Enligt utredningens åsikt bör den nya lagen självfallet inte hindra att

psykiskt utvecklingshämmade bereds den specialvård som kan behövas,

t. ex. vård på sjukhus i anledning av något psykiskt sjukdomstillstånd. Enligt

utredningens uppfattning bör emellertid lagen om beredande av sluten

psykiatrisk vård i vissa fall inte vara tillämplig på andra psykiskt utveckllngshämmade

än sådana som samtidigt är psykiskt sjuka eller psykiskt

abnorma och på grund därav behöver sluten psykiatrisk vård.

Utredningen erinrar om att när beteckningen sinnesslö genom 1954 års

lag ersattes med psykiskt efterbliven det inte ansågs möjligt att göra samma

terminologiska ändring i annan lagstiftning där sinnesslöbegreppet förekommer.

Utredningen anser att tidpunkten nu är inne för att utmönstra

beteckningen sinnesslö ur lagstiftningen. I varje särskilt fall måste dock

undersökas om uttrycket sinnesslöhet kan ersättas med något av uttrycken

psykisk utvecklingshämning eller brister i förståndsutvecklingen eller någon

gradering av dessa uttryck genom tillägget allvarlig eller höggradig.

Huvudmannaskapet

Utredningen erinrar om den s. k. huvudmannaskapsreformen, enligt vilken

landstingskommunerna den 1 januari 1967 övertog huvudmannaskapet

för den av staten bedrivna mentalsjukvården och vården av epileptiker, inklusive

den undervisning och vård av psykiskt efterblivna som meddelats

vid de statliga mentalsjukhusen för efterblivna, vid andra statliga inrättningar

och vid vissa institutioner till vilkas drift staten bidragit enligt särskilda

avtal. Från övertagandet undantogs dock undervisningen av sådana

blinda eller döva psykiskt efterblivna som skall tas emot vid specialskolan

enligt skollagen.

Från en del håll har, säger utredningen, önskemål uttalats om att särskolan

skall samordnas med den allmänna skolan och läggas under primärkommunalt

huvudmannaskap. Utredningen anser en sådan uppdelning olämplig

redan av det skälet att de nuvarande primärkommunerna i allmänhet inte

är tillräckligt stora för att ge underlag för omsorgerna om de psykiskt utvecklingshämmade

och att de nya kommunblocken inte heller ger tillräckligt

underlag. Eftersom det inte ingått i utredningsuppdraget att ompröva

huvudmannaskapet för omsorgerna om de psykiskt utvecklingshämmade,

anser utredningen sig emellertid inte behöva närmare utveckla sin ståndpunkt

i denna fråga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

Utredningen konstaterar att när landstingen övertagit statens mentalsjukvård

m. m. kommer landstingskommunernas huvudmannaansvar i princip

att omfatta alla former av sjukvård samt undervisning och vård av psykiskt

utvecklingshämmade. Detta innebär emellertid inte att de omsorger som de

psykiskt utvecklingshämmade behöver till följd av sin utvecklingshämning

kan regleras genom de bestämmelser som gäller sjukvården. Utredningen

anser att en särskild lag om psykiskt utvecklingshämmade alltjämt behövs.

Enligt utredningen bör en sådan lag bli tillämplig på alla psykiskt utvecklingshämmade.

Därigenom slås fast att landstingen är skyldiga sörja

för dem alla och att särskolplikt gäller för alla psykiskt utvecklingshämmade,

som kan tillgodogöra sig sådan undervisning, oavsett var de för tillfället

vistas. När en psykiskt utvecklingshämmad behöver vistas på sjukhus,

t. ex. vid en psykos eller kroppssjukdom, gäller givetvis bestämmelserna om

vård för sjukdom, bl. a. i sjukvårdslagen. Men landstingen bör alltjämt ha

kvar ansvaret för vederbörande i hans egenskap av psykiskt utvecklingshämmad.

I fråga om blinda och döva psykiskt efterblivna barn

grundar utredningen sitt förslag på huvudmannaskapsreformen. Utredningen

framhåller dock att en psykiskt utvecklingshämmad, som dessutom

har syn- eller hörselskada, givetvis behöver minst lika lång undervisning

som andra psykiskt utvecklingshämmade, dvs. till 21 eller i undantagsfall

23 års ålder. Anledning saknas därför att begränsa skolplikten såsom skett

i skollagen. Landstingets huvudmannaansvar för en psykiskt utvecklingshämmad,

som gått igenom statlig blind- eller dövskola, innebär bl. a. att

landstinget om det behövs skall bereda honom fortsatt undervisning eller utbildning.

Man får räkna med att undervisningen i en del sådana fall måste

meddelas i speciella yrkesskolor inom särskolan. Utredningen föreslår därför

att landstingen skall vara skyldiga att anordna sådana specialsärskolor

i den mån inte annan drar försorg därom.

De f. d. statliga mentalsjukhusen för psykiskt efterblivna bör enligt utredningens

mening inte vara omfattade av sjukvårdslagstiftningen utan inordnas

som specialsjukhus under en ny lag om psykiskt utvecklingshämmade.

Denna måste alltsa innehalla bestämmelser om intagning,

kvarhållande och utskrivning såvitt avser dessa sjukhus. Även i fråga om

organisation och förvaltning m. m. behövs nya bestämmelser, antingen i lagen

eller i tillämpningsföreskrifter till denna. Enligt utredningen kan vissa

av bestämmelserna i sjukvårdslagen om tjänstemän i sjukhusledningen och

läkare lämpligen ges motsvarande tillämplighet på special sjukhusen för psykiskt

utvecklingshämmade.

Liksom hittills bör enligt utredningens mening befintliga enskilda

institutioner, i den mån de skall besta, beaktas när landstingen

opaginerad Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr U2 år 1967

planlägger undervisningen och vården av de psykiskt utvecklingshämmade.

Det rättsliga läget blir således liksom f. n„ att de enskilda inte är skyldiga

att ombesörja undervisning eller vård men att landstingen äger utgå från

de resurser som enskilda ställer till förfogande. Det yttersta ansvaret vilar

dock alltid på landstingen.

Platserna på de enskilda institutionerna kommer enligt utredningen att

behovas under en lång följd av år, även om man på längre sikt bör räkna

med att samhället handhar alla omsorger om de psykiskt utvecklingshämmade.

Samma krav på de enskilda inrättningarnas och deras personals

standard måste upprätthållas som i fråga om landstingsanstalterna. F. n.

kan detta ske genom att den enskilda anstalten tas upp i plan eller godkänns

som riksanstalt. Utredningen anför att det emellertid visat sig att enskilda

inrättningar för psykiskt utvecklingshämmade drivs fristående och utan

godkännande eller tillsyn. Gällande föreskrifter hindrar inte att så sker, till

skillnad från vad som gäller om enskilda sjukhem och barnhem. Erfarenheterna

beträffande enskilda sjukhem visar enligt utredningen, att det är

svårt att upprätthålla skäliga standardkrav på den enskilda verksamheten

om samhället inte i förväg får pröva dess förutsättningar. Utredningen föreslår

därför att godkännande av statlig myndighet skall fordras för alla enskilda

inrättningar som är avsedda för psykiskt utvecklingshämmade och

att dessa inrättningar blir föremål för fortlöpande tillsyn.

De ekonomiska relationerna mellan landstingen och de enskilda inrättningarnas

huvudmän bör enligt utredningen liksom hittills regleras genom

avtal.

Samverkan mellan landsting i fråga om undervisning och

vård av psykiskt utvecklingshämmade förekommer, konstaterar utredningen,

i olika former med stöd av 1954 års lag (2 § tredje stycket och 6 §

tredje stycket). Utredningen framhåller att huvudmannaskapsreformen

medför väsentligt ökat behov av samverkan landsting emellan. Mentalsjukvårdsberedningen

har i september 1965 lagt fram förslag till regionindelning

av vården av vissa grupper psykiskt utvecklingshämmade.

Utredningen framhåller att det tidigare ansetts angeläget att undvika lagstiftning

om hur sjukvårdshuvudmännen skall handha regionsjukvården.

Den genomförs i stället på grundval av överenskommelser mellan dem och

statsmakterna. Sjukvårdslagen innehåller till följd därav inte några bestämmelser

om regionsjukvård. Då huvudmannaskapsreformen beslöts, ifrågasattes

inte någon ändring i denna princip. Med hänsyn härtill anser utredningen

att det inte finns anledning att i lagen om psykiskt utvecklingshämmade

reglera den regionundervisning och regionvård, som landstingen

måste organisera på detta område.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr U2 år 1967

49

Olika former av omsorger

Undervisning

Inledningsvis erinrar utredningen om att den undervisning, som enligt

1954 års lag meddelas i särskolan, är förskolundervisning för barn under

skolåldern, allmän teoretisk och praktisk skolundervisning för särskolpliktiga

barn samt yrkesundervisning för särskolpliktiga som åtnjutit skolundervisning.

För skolundervisning meddelas psykiskt efterblivna barn som

är lämpade för sådan undervisning. Teoretisk eller praktisk särskolundervisning

meddelas psykiskt efterblivna barn som kan tillgodogöra sig sådan

undervisning. Innehållet i de olika formerna av undervisning är således,

framhåller utredningen, avgörande för vilka efterblivna barn som

skall hänföras till särskolan. Om undervisningen finns det härutöver inte

några bestämmelser i 1954 års lag. I särskolereglementet föreskrivs emellertid

att det vid skolhem och motsvarande externatskola skall finnas försöksavdelning

och skolavdelningar, där skolundervisning meddelas i så nära

överensstämmelse som möjligt med vad som gäller för den allmänna folkundervisningen,

samt särskild avdelning för sådana elever som huvudsakligen

är mottagliga endast för praktisk undervisning. Med stöd av särskolereglementet

har skolöverstyrelsen gett ut en läroplan för särskola.

Utredningen anför att utvecklingen inom särskolan sedan 1955 karakteriserats

av materiell upprustning och ökat elevantal. Elevantalet i samtliga

skolor för psykiskt efterblivna och epileptiker utgjorde läsåret 1955/56

4 002, därav 1 198 externatelever. Läsåret 1964/65 var motsvarande siffror

5 127 och 2 221.

Utredningen framhåller att innan särskolplikten infördes genom 1944

års lag om undervisning och vård av bildbara sinnesslöa endast ett fåtal

barn, som inte var mottagliga för undervisning i traditionell mening, kom i

åtnjutande av undervisning. Särskolplikten och tillkomsten av särskolornas

läroplan har sedan medfört att allt fler barn, som tidigare betraktades som

vårdfall, fått praktisk undervisning i särskilda klasser i särskola.

I 1954 års lag dras gränsen mellan undervisning och vård efter förmågan

att tillgodogöra sig den undervisning som meddelas i särskola. Numera

framhäver man enligt utredningen starkare principen att varje barn skall

ha rätt till den undervisning som det kan tillgodogöra sig. Principen tar sig

uttryck i en utvecklingsbefrämjande undervisning med syfte att öva upp

den allmänna färdigheten och att bibringa förmåga till social anpassning.

På samma sätt som inom det allmänna skolväsendet söker man mer än tidigare

knyta an till mål utanför skolan. En metodik som den antydda medför,

framhåller utredningen, att begreppet undervisning inom särskolan fålen

synnerligen vidsträckt innebörd, eftersom strävan bör vara att varje barn

får den undervisning som är anpassad efter barnets förutsättningar.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

Externatundervisningen har under senare år ökat. Utredningen erinrar

om att det redan vid tillkomsten av 1954 års lag ansågs angeläget att externatundervisningen

byggdes ut i så stor utsträckning som möjligt. Mellan

möjligheterna att bereda varje barn adekvat undervisning och lämpligaste

boendeform råder enligt utredningen en växelverkan. Vissa barn kan till

följd av de stora avstånden i glesbygderna inte förflytta sig till en skola.

Undervisningen kan lättare differentieras om många elever undervisas på

samma plats. Å andra sidan bör beaktas att internatvistelse kan försvåra

den viktiga kontakten med föräldrar och samhälle. Olika synpunkter gör

sig enligt utredningen gällande för olika åldrar och utvecklingsnivåer.

Utredningen uppskattar att f. n. endast ca 10 % av antalet efterblivna

barn i åldrarna 4—7 år får förskolundervisning. Åren före skolåldern

har enligt utredningen avgörande betydelse för individens utveckling.

Förskolundervisningen är särskilt för de utvecklingshämmade barnen

mycket betydelsefull och ökar i hög grad möjligheterna för dem att bli skolbarn.

Sådan undervisning bör emellertid inte begränsas till barn som kan

antas bli mottagliga för undervisningen i särskolans teoretiska och praktiska

klasser. Enligt utredningens mening bör förskolundervisning vara tillgänglig

för alla utvecklingshämmade som är mottagliga för den. En intensifiering

av förskolverksamheten är därför nödvändig.

Huvudmännen bör enligt utredningen åläggas att aktivt verka för att utvecklingshämmade

småbarn anmäls till och får börja i förskolan. En omfattande

information till föräldrarna bör lämnas i detta syfte. Vidare bör

man utnyttja den personkännedom som finns hos barnavårdscentraler,

barnavårdsnämnder m. fl. Särskilda befattningshavare bör finnas med uppgift

att vid behov undervisa psykiskt utvecklingshämmade förskolbarn i deras

hem och ge råd och hjälp till föräldrarna.

Utredningen anser att de förskolbarn som kan undervisas i grupp i princip

bör hänföras till särskola. Hänvisning till vårdhem bör i fortsättningen

inte, såsom enligt 1954 års lag, grundas på bristande förmåga hos barnet

att tillgodogöra sig undervisning utan enbart på barnets behov av vård. Det

bör uttryckligen föreskrivas att förskolundervisning skall anordnas vid

vårdanstalter för barn. Denna undervisning bör formellt hänföras till särskolan.

Utredningen erinrar om att systematiserad skolundervisning

eller sysselsättning för psykiskt utvecklingshämmade barn i de vanliga skolåldrarna

under senare tid ordnats för allt större grupper av de svårare skadade

barnen, vilka tidigare betraktades som obildbara men numera anses

mottagliga för praktisk undervisning och social träning. Det är en strävan

att göra det möjligt för de psykiskt utvecklingshämmade att leva ute i samhället.

Enligt utredningen har det visat sig att även relativt svårt utvecklingshämmade

i en utsträckning som för bara en kort tid sedan ansågs helt

otänkbar kunnat beredas en meningsfylld sysselsättning i skyddade verk
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

städer och i många fall t. o. m. finna anställningar i öppna marknaden.

Pedagogiska erfarenheter liksom psykologisk-pedagogisk forskning har lett

fram till en metodik som kan tillämpas på sådana utvecklingshämmade som

mycket litet eller inte alls kan tillägna sig teoretiska kunskaper.

Verksamheten för de barn som inte kan tillgodogöra sig teoretisk undervisning

kan enligt gällande bestämmelser anordnas antingen i form av praktiska

klasser vid internat- eller externatskolor eller vid s. k. externa sysselsättningsavdelningar

för de barn och ungdomar, som inte går i särskola men

inte heller är intagna i vård- eller arbetshem. De praktiska klasserna är en

del av särskolan medan verksamheten vid sysselsättningsavdelningarna utgör

ett led i vårdanstaltens omsorger. Skillnaden mellan dessa båda verksamhetsformer

har i fråga om barn i skolpliktig ålder hittills varit mycket

liten. Det har efter hand framstått som alltmer irrationellt att samma huvudman

på samma ort anordnar verksamhet av nästan samma slag på två

ställen, särskilt som elevunderlaget i flertalet fall är mycket knappt.

I vissa länder har skolverksamheten för barnen differentierats på en teoretisk

skola och en arbets- eller träningsskcia. Utredningen anser att en liknande

differentiering av verksamheten bör genomföras i vårt land. Särskolan

för de skolpliktiga i åldern från 7 till omkring 16 år bör i enlighet härmed

delas på särskolans grundskola, avsedd för teoretisk undervisning, och

särskolans träningsskola, avsedd att ersätta de praktiska klasserna och

sysselsättningsavdelningarna.

Till träningsskolan bör enligt utredningen i första hand hänvisas sådana

elever, som efter prövning i särskolans grundskola visat sig inte kunna följa

med undervisningen där. Till träningsskolan kan också hänföras sådana

elever som trots att de uppnått skolpliktig ålder inte nått den mognad som

är nödvändig för att de skall kunna tillgodogöra sig undervisningen i första

årskursen i särskolans grundskola. Den övre gränsen för placering i träningsskolan

torde böra ligga vid den skolförmåga som är normal vid testvärden

omkring IK 50 enligt Terman-Merrill-skalan. Det är inte ovanligt att

särskolelever hjälpligt kan följa med något eller några år i den teoretiska

särskolans lägre årskurser och t. ex. lära sig läsa något men att de sedan

kommer in i ett tillstånd då all inlärning av teoretiska skolämnen är omöjlig.

Sådana elever bör föras över till träningsskola. De bör emellertid vara

så utvecklade att de förstår och följer kollektiva eller individuella uppmaningar

och tillsägelser. Däremot torde man inte kunna begära att de alla

skall ha en sådan talutveckling att de själva kan tala med läraren eller

kamraterna.

Den av utredningen förordade principen att ge varje barn den undervisning

som är lämpad för det och därvid anknyta skolplikten till förmågan

att tillgodogöra sig undervisningen medför, säger utredningen, att allt fler

utvecklingshämmade barn blir skolpliktiga i särskolan. Detta innebär också

att förhållandevis heterogena grupper av barn hänförs till särskolan. Ut
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

redningen finner det därför nödvändigt att i detta sammanhang behandla

vissa organisatoriska frågor.

Utredningen framhåller att man i Sverige försökt samordna de små externatskolorna

med den vanliga grundskolan för att få bättre tillgång till

personal och materiel för en välordnad pedagogisk verksamhet. Erfarenheterna

av en sådan samverkan, som nu pågått i en följd av år, är enligt

utredningen utomordentligt gynnsamma.

Viss samverkan mellan primärkommuner och landstingskommuner i fråga

om särskolverksamheten förutses i 1954 års lag. Enligt 6 § sista stycket

kan ledningen av externatskola överlåtas på skolstyrelsen i vederbörande

skoldistrikt. Denna möjlighet har utnyttjats endast i några få fall. Erfarenheterna

härav är enligt utredningen hittills inte positiva. Utredningen

anför att erforderlig samverkan mellan den vanliga grundskolan och särskolan

kan komma till stånd utan att ledningen av särskolexternatet överlåts

på skolstyrelsen.

I övrigt anser utredningen att särskolans teoretiska klasser bör anknytas

till grundskolan så långt förutsättningar härför finns. När det gäller frågan

om träningsskolan också kan anordnas i anslutning till vanlig grundskola

gör sig enligt utredningen olika synpunkter gällande. Rent allmänt bör

målet vara en sådan samordning. Efter närmare övervägande kommer utredningen

fram till att det finns goda skäl att på försök samordna även särskolans

träningsskola med den vanliga grundskolan.

Utredningen framhåller slutligen att träningsskola liksom förskola bör

kunna inrättas i anslutning till vårdhem för barn.

Utredningen anför att huvudmännen hittills inte ägnat yrkesundervisningen

för särskolans elever tillräcklig uppmärksamhet. Åtskilligt

brister både kvalitativt och kvantitativt i fråga om anordningar för de utvecklingshämmades

yrkesanpassning.

Utredningen framhåller vidare att det blir svårare att placera särskolelever,

som inte fått någon yrkesundervisning, allteftersom mekaniseringen

tränger in på flera arbetsområden och rationaliserings- och driftsekonomiska

synpunkter tillmäts allt större vikt. Denna hårdnande arbetsmarknad

skärper kravet på att särskolans yrkesundervisning byggs ut. Det finns också

andra skäl till en sådan utbyggnad, såväl humanitära som sociala och ekonomiska.

Det har, framhåller utredningen, visat sig att man genom att intensifiera

och förbättra särskolans yrkesundervisning kan få ut väsentligt mera

för både eleven och samhället.

Utredningen framhåller att många psykiskt utvecklingshämmade barn,

som rätteligen borde undervisas inom särskolan, f. n. av olika skäl går kvar

i hjälpklass eller t. o. m. normalklass under hela sin skoltid. Enligt 1954 års

lag kan dessa ungdomar inte tas in som elever i särskolans yrkesundervisning.

Utredningen föreslår att detta i fortsättningen skall bli möjligt. Förslaget

innebär i viss mån ytterligare krav på utbyggnad av särskolans yrkesundervisning.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

För särskolans yrkesundervisning förordar utredningen en bred uppläggning

så att undervisningen svarar mot elevernas olika förmåga att tillgodogöra

sig undervisning och deras förmåga till social anpassning. Undervisningen

bör omfatta såväl yrkesutbildning och yrkesträning som fortsatt

teoretisk utbildning. Det bör vidare ankomma på särskolan att i samverkan

med arbetsförmedlingen och arbetsvärden se till att eleverna efter avslutad

undervisning placeras i arbetslivet, antingen i öppna marknaden eller i

skyddad verksamhet. Denna viktiga del av omsorgerna om de psykiskt utvecklinghämmade

måste enligt utredningen ägnas starkt ökad uppmärksamhet.

Psykiskt utvecklingshämmade, som kan gå i skola men har svårt att anpassa

sig till verksamheten i skolan eller för vilkas undervisning det behövs

särskilda anordningar, skall enligt utredningens förslag få specialundervisning

i särskola eller specialsärskola. Här avses bl. a elever

med beteenderubbningar och elever, som är syn- eller hörselskadade men

inte omfattas av det statliga undervisningsansvaret.

Utredningen framhåller att undervisning i regel bör meddelas kollektivt

för utvecklingshämmade barn liksom för andra barn. Endast när skolgång

av någon anledning är omöjlig eller av medicinska eller andra skäl olämplig

bör hemundervisning komma i fråga. Bestämmelser om sådan undervisning

saknas i 1954 års lag. Enligt utredningen tillhandahåller emellertid landstingen

i allmänhet sådan undervisning utan att skyldighet därtill föreligger.

Utredningen föreslår att landstingen åläggs skyldighet att för alla psykiskt

utvecklingshämmade barn anordna särskild undervisning på

motsvarande sätt som inom grundskolan gäller för primärkommunerna.

I strävandena att bereda psykiskt utvecklingshämmade så normala livsbetingelser

som möjligt måste enligt utredningens uppfattning ingå ökad

hjälp i form av vuxenundervisning efter utskrivning från särskola.

Undervisningen bör få varierande utformning beroende på omständigheterna.

Om dess innehåll och metodik finns endast begränsade erfarenheter.

Någon lagstiftning om vuxenundervisning föreslår utredningen inte.

Den utgår dock ifrån att de vuxna psykiskt utvecklingshämmades behov av

undervisning inte kommer att eftersättas när vuxenundervisningen byggs ut

för övriga medborgare. Utredningen förutsätter att tillsynsmyndigheterna

lämnar erforderliga anvisningar om undervisning för vuxna utvecklingshämmade.

Vård

Utredningen framhåller att 1954 års lag saknar närmare bestämmelser om

innehållet i den vård och sysselsättning som skall beredas vårdklientelet.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

Tillämpningskungörelsen har bestämmelser om en del befattningshavares

åligganden, som ger viss anvisning i dessa hänseenden. Därjämte behandlas

dessa frågor även i instruktioner, råd och anvisningar från medicinalstyrelsen.

Utredningen föreslår att vården av de psykiskt utvecklingshämmade,

som inte kan gå i skola, skall omfatta social och medicinsk omvårdnad,

lekterapi, arbetsterapi och skyddad sysselsättning. Den anser det angeläget

att sistnämnda tre verksamhetsformer byggs ut. För vården bör finnas vårdhem,

daghem för barn, sysselsättningshem och verkstäder för skyddad sysselsättning.

För vissa kategorier utvecklingshämmade bör finnas specialvårdhem

och specialsjukhus. Psykiskt utvecklingshämmad som inte bör

vårdas i inrättning bör kunna få vård i hemmet. Utredningen framhåller att

vården bör ha en rehabilitering av den psykiskt utvecklingshämmade till

mål, dvs. den bör på bästa möjliga sätt anpassa honom till omvärlden.

Rehabiliteringsåtgärderna kan utgöras av talterapi, sjukgymnastik, arbetsterapi

eller arbetsvärd.

Vad särskilt gäller arbetsterapi framhåller utredningen, att denna inte

enbart är en sysselsättning för den utvecklingshämmade utan ett viktigt led

i övervinnandet av psykiska och fysiska anpassningshinder. Vårdpatienter

som man tidigare bedömt oförmögna att delta i någon verksamhet har

genom arbetsterapi kunnat aktiveras till sysselsättning. Det är enligt utredningen

angeläget att alla möjligheter tas till vara att öka arbetsterapin för

vårdklientelet.

I fråga om arbetsvärden anför utredningen att placering vid verkstad

för skyddad sysselsättning innebär att den utvecklingshämmade

inlemmas i en miljö med industriell karaktär, där han i princip skall kunna

stanna kvar under obegränsad tid. Skyddad sysselsättning ingår som ett led

i den allmänna arbetsmarknadspolitik, som är avsedd för alla partiellt arbetsföra,

däribland de psykiskt utvecklingshämmade. Utredningen framhåller

att någon lagstiftning, varigenom vissa samhällsorgan åläggs att anordna

arbetsvärd, inte finns. Exempelvis torde någon skyldighet för landstingen

att anordna skyddad sysselsättning inte vara avsedd i eller kunna

grundas på 1954 års lag.

Enligt utredningens mening kan den skyddade verksamheten i många fall

inte bedrivas på samma sätt för de psykiskt utvecklingshämmade som för

andra partiellt arbetsföra. Utredningen förordar därför att det skall ingå i

landstingens omsorger om de psykiskt utvecklingshämmade att anordna

skyddad sysselsättning, där det lämpligen kan ske. Verksamheten bör skötas

av centralstyrelserna. Statsbidrag bör utgå utan villkor att platserna vid

verkstad för skyddad sysselsättning av psykiskt utvecklingshämmade skall

stå till arbetsförmedlingens förfogande. Det sagda bör emellertid inte hindra

att en utvecklingshämmad bereds plats inom den allmänna arbetsvärden,

när det är lämpligt.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 1^2 år 1967

För psykiskt utvecklingshämmade, som inte är intagna i vårdhem och får

sysselsättning där och som inte kan delta i skyddad sysselsättning på verkstad,

bör enligt utredningen som hittills finnas sysselsättningsavdelningar,

lämpligen benämnda sysselsättningshem. Dessa blir externa institutioner

som används under dagtid.

För barn som är så gravt efterblivna att de inte kan gå i förskolan eller i

träningsskolan bör daghemmen enligt utredningens mening behållas

som ett medel att tillgodose önskemålet att barnen får bo kvar i sina hem.

Ändamålet med dessa daghem bör vara dels att ge barnen den tillsyn och

vård som de behöver under dagen samt sysselsättning i den mån de kan delta

i sådan och den stimulans som samvaron med andra barn ger, dels att

avlasta föräldrarna en del av deras börda. I områden där daghem på grund

av otillräckligt klientelunderlag inte kan inrättas får behovet av sysselsättning

och stimulans samt kvalificerad vård för dessa barn tillgodoses genom

hemmavård.

I allmänhet bör, framhåller utredningen, sysselsättning eller arbetsträning

i grupp äga företräde framför sådan vård genom samhället i den utvecklingshämmades

eget hem. Man bör därför vidta särskilda åtgärder föl

att utvecklingshämmade skall kunna få omsorger tillsammans med andra,

t. ex. genom att ordna transporterna för dem. Hittillsvarande erfarenheter

visar emellertid enligt utredningen att vård i hemmet med lämpliga samhälleliga

stödåtgärder ibland är att föredra. Hemmavården bör ske i

den formen att någon som är ägnad att tillgodose det speciella vårdbehovet

gör regelbundna besök i hemmet. Landstingskommunen får svara för att

vårdbehovet tillgodoses men bör därvid samordna sina åtgärder med dem

som olika samhällsorgan vidtar för vård och hjälp åt handikappade som

vistas i sina hem.

Fritidsverksamhet

Utredningen anför att det inte framgår av 1954 års lag eller dess förarbeten,

om anordnandet av fritidsverksamhet ingår i den vård som det ankommer

på landstingen att svara för. I 4 § särskolreglementet föreskrivs

emellertid att elever vid internatskola skall beredas lämplig fritidssysselsättning.

Utredningen understryker hur oerhört viktig fritidsverksamheten är. Särskilt

i fråga om internatklientelet måste en mycket stor del av de utvecklingshämmades

fritidsverksamhet organiseras och ledas. Enligt utredningens

mening bör landstingen i ökad omfattning ställa personal, lokaler och

materiel till förfogande för fritidsverksamhet bland psykiskt utvecklingshämmade.

Verksamheten bör omfatta både dem som vistas i internat e. d.

och dem som bor i enskilt hem. Fritidsverksamheten för särskolelever som

skrivits ut och arbetar i den öppna marknaden är viktigast men samtidigt

svårast att organisera. Utredningen förordar ett nära samarbete med sam
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 142 år 1967

manslutningar som sysslar med fritidsverksamhet i form av idrott etc. Fritidsverksamheten

bör dock inte regleras i lagen.

Boendeformer

Utredningen erinrar om föreskriften i 1954 års lag att behovet av särskolundervisning

i första hand skall tillgodoses genom extern undervisning.

Tillräckligt befolkningsunderlag för sådan undervisning måste emellertid

föreligga. Det är i allmänhet förhållandet endast i större tätorter. I 1954 års

lag har detta kommit till uttryck genom föreskriften att externatundervisning

alltid skall vara anordnad för stad med minst 25 000 invånare.

På motsvarande sätt skall, framhåller utredningen, vårdbehov i första

hand tillgodoses på annat sätt än genom anstaltsvård. Det bör enligt 5 § 2

mom. sista stycket 1954 års lag ske genom att för efterblivna barn inrättas

daghem och för vuxna externa arbets- och sysselsättningsavdelningar. För

psykiskt efterblivna som får undervisning eller vård utan att vara intagna

i internat eller vårdanstalt anger 18 och 19 §§ 1954 års lag följande

boendeformer, nämligen utackordering i familjevård samt för söksutskrivning

till inackorderingshem, lämpligt enskilt hem eller öppen vård i övrigt.

Utackordering i familjevård står enligt utredningen anstaltsvården närmast

och innebär att den efterblivne under fortlöpande tillsyn av vårdorganet

vistas i ett lämpligt enskilt hem.

Nuvarande lag bygger alltså på uppfattningen att extern undervisning och

öppen vård bör äga företräde framför internatundervisning och anstaltsvård.

Denna uppfattning, som är grundad på skäl av psykologisk, social och

ekonomisk natur, ansluter sig utredningen i princip till. Den innebär, säger

utredningen, att de psykiskt utvecklingshämmade i första hand bör bo och

vistas i det egna hemmet, i annat enskilt hem eller i någon form av inackorderingshem.

Inackorderings hem men är en boendeform som står det enskilda

hemmet nära. Sådana hem bör enligt utredningen med olika utformning

anordnas för vissa särslcolelever och för andra psykiskt utvecklingshämmade.

Exempelvis behöver äldre yrkeselever och vissa andra yngre

vuxna psykiskt utvecklingshämmade ofta särskild social träning innan de

kan bo självständigt. För detta ändamål bör anordnas inackorderingshem

dar de utvecklingshämmade i stor utsträckning får sköta sig själva. En annan

form av inackorderingshem bör anordnas för vuxna utvecklingshämmade,

som inte kan bo självständigt men dock inte behöver vård och tillsyn

i vårdanstalt.

Utredningen framhåller att det slutliga målet i fråga om boendeform

tor många av de utvecklingshämmade bör vara en egen bostad. Inom några

landstingskommuner förekommer också att centralstyrelsen hyr bostäder i

hyreshus och sedan upplåter bostäderna till utvecklingshämmade som

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj.ts proposition nr 142 år 1967

bedöms behöva endast ett minimum av tillsyn. Utredningen rekommenderar

att sådana åtgärder vidtas i ökad utsträckning.

Utredningen framhåller att det f. n. finns en del alltför små skolexternat.

Här är det nödvändigt med en avvägning mellan önskemålen att eleverna

bor kvar i sina hem och att de får en effektivare undervisning. Därvid bör

man enligt utredningens mening sträva efter att få skolor som omfattar åtminstone

två klasser. För att så mycket som möjligt låta eleverna behålla

kontakten med det egna hemmet bör vid behov inrättas en form av internat,

där eleverna bor endast fem dagar i veckan. För sådana femdagarshem bör

gälla samma regler som för de nuvarande skolhemmen. I vissa fall är det

omöjligt eller olämpligt för barnen att resa till sitt eget hem över veckosluten.

I den mån dessa barn inte kan placeras i annat enskilt hem måste

plats beredas dem vid sjudagarshem i anslutning till särskolan. Dessa olika

former av elevhem bör göras små och ges en sådan prägel att anstaltskaraktär

undgås.

Det finns enligt utredningen inte längre anledning att behålla begreppet

externa platser vid internatskolor. Betraktelsesättet bör i stället vara

att särskolundervisning meddelas vid vissa skolor och att eleverna bor antingen

i det egna hemmet eller inackorderade på skolorten eller i elevhem

som kan vara fristående eller ligga i anslutning till skolan.

Utredningen anser det angeläget att fortsätta den differentiering av vårdanstalterna

som man strävat efter under de senaste åren. I den mån en differentiering

sker efter åldersgränser bör denna i det enskilda fallet inte

tillämpas strikt. Vid alla vårdhem för vuxna bör förekomma arbetsterapi.

De som tagits in på vårdhem kan emellertid enligt utredningen syssla med

annan verksamhet, exempelvis vid verkstad för skyddad sysselsättning. På

grund härav behöver beteckningen ar betshem inte behållas. Den uttrycker

blott en bland många möjliga kombinationer av verksamhets- och

boendeform.

För utvecklingshämmade med särskilda komplikationer föreslår utredningen

vissa specialinstitutioner.

Utredningen föreslår vidare att det vid vårdhemmen inrättas korttid shem

eller korttidsplatser. Syftet med dessa skulle vara dels att bereda de

föräldrar och andra, som i hemmen vårdar utvecklingshämmade, möjlighet

till avkoppling och dels att tillgodose behov av observation och särskild behandling

av utvecklingshämmade som vårdas i sina hem, allt under en tid

av i allmänhet upp till två månader. Även för psykiskt utvecklingshämmade

som bor på institutioner bör enligt utredningen vidtas åtgärder som bereder

dem omväxling i miljön. Detta kan ske främst genom vistelse på kolonier

för dem som inte kan få vistas tillfälligt i enskilt hem. Landstingens

planer för omsorgerna om de psykiskt utvecklingshämmade bör enligt utredningen

omfatta även korttidshem, korttidsplatser och kolonier. Några

lagbestämmelser härom föreslår utredningen dock inte.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr H2 år 1967

Organisations- och personalfrågor

Centralstyrelse m. m.

Utredningen erinrar om att det enligt gällande bestämmelser i varje

landstingsområde skall finnas en centralstyrelse för undervisning

och vård av psykiskt efterblivna. Centralstyrelsen är eu av de nämnder som

landstingen enligt 54 § landstingslagen den 14 maj 1954 (nr 319) skall utse

för vissa förvaltnings- eller verkställighetsbestyr som anges i särskilda författningar.

Några författningsbestämmelser om centralstyrelsens sammansättning

finns inte. Landstingen kan utse de personer som anses lämpliga.

Formellt möter det inte något hinder att förvaltningsutskottet är centralstyrelse.

Två eller flera landsting kan utse en gemensam centralstyrelse.

Förutsättningen härför är att de förenar sig om gemensamma särskolor och

vårdanstalter.

Centralstyrelsens befattning med ärenden om in- och utskrivning m. m. —

i huvudsak ärenden med inslag av tvång gentemot den enskilde — utövas

f. n. av en särskild delegation. Den består av en lagfaren ordförande som

länsstyrelsen utser samt minst två och högst fyra av centralstyrelsens ledamöter

som centralstyrelsen utser.

På detta område innebär utredningförslaget inte några större ändringar

i förhållande till vad som gäller nu. Landstingens förvaltningsutskott bör

emellertid enligt utredningens mening inte tjänstgöra som centralstyrelse.

De uppgifter som kommer att vila på landstingen i fråga om de utvecklingshämmade

gör det i regel nödvändigt att inrätta ett särskilt förvaltningsorgan.

Det skall dock vara tänkbart att till centralstyrelse utse en befintlig

nämnd som inte har alltför omfattande andra uppgifter.

I fråga om sammansättningen av centralstyrelsen och dess delegation har

bl. a. Riksförbundet för utvecklingsstörda barn föreslagit ändringar. De innebär

att föräldrarepresentanter och viss expertis skulle ingå i organen. Utredningen

avvisar dessa förslag bl. a. med hänvisning till vad som i allmänhet

gäller för kommunala förvaltnings- och verkställighetsorgan. Behovet

av särskild sakkunskap kan enligt utredningen tillgodoses genom de föredragande

tjänstemän som är knutna till organet. Centralstyrelsen har f. ö.

rätt att till sina sammanträden kalla även andra sakkunniga.

Enligt utredningens mening bör gemensam centralstyrelse för två eller

flera huvudmän inte förekomma annat än som en övergångsform utom i det

fall att en landstingskommun och en stad utanför landsting har gemensam

styrelse. En annan sak är att det i vissa fall är nödvändigt med samverkan

mellan två eller flera huvudmän, exempelvis när det gäller regionala

specialinrättningar samt skolor för yrkesutbildning. Sådana särskilda samarbetsfall

kan visserligen motivera ett särskilt organ för inrättningen i fråga

men utgör inte skäl nog för gemensam centralstyrelse.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr H2 år 1967

Den hittillsvarande möjligheten att överföra ledningen av externatskola

på den lokala skolstyrelsen föreslås upphävd.

I fråga om centralstyrelsens tillsättning, organisation och arbetsformer

torde man, anför utredningen, i allmänhet i brist på särskilda bestämmelser

ha följt landstingslagens regler för nämnder. Denna ordning bör enligt

utredningens mening lagfästas. Härigenom kommer samma regler att gälla

oavsett om särskild centralstyrelse utses eller centralstyrelseuppgifterna anförtros

en befintlig nämnd.

För behandling av vissa frågor, där rättssäkerhetssynpunkter gör sig

starkt gällande, föreslås en särskild nämndorganisation. En av de

föreslagna nämnderna motsvarar centralstyrelsens delegation och föreslås i

fortsättningen heta centralstyrelsens nämnd. Enligt förslaget skall den bestå

av ordförande, som utses av länsstyrelsen, samt minst två och högst fyra

övriga ledamöter som landstinget utser bland centralstyrelsens ledamöter

och suppleanter. Ordföranden bör vara eller ha varit innehavare av ordinarie

domartjänst. Ledamöterna av nämnden bör ha avlagt domared eller

domarförsäkran och bör vara underkastade jävsbestämmelserna för domare

i 4 kap. rättegångsbalken. Härigenom kan, anser utredningen, nämnden

falla under det domstolsbegrepp som avses i Europarådets konvention den

4 november 1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de

grundläggande friheterna.

För specialsjukhusen föreslås dessutom utskrivningsnämnder med en

sammansättning och befogenhet i fråga om utskrivning motsvarande den

som utskrivningsnämnderna har enligt lagen om beredande av sluten psykiatrisk

vård i vissa fall.

Personal

Inte heller i fråga om personal föreslår utredningen några större ändringar

i lagbestämmelserna.

Enligt 7 § 1954 års lag skall det finnas en rektor för landstingskommuns

särskolväsende, en vårdföreståndare för dess vårdanstalter samt en föreståndare

för varje särskola och varje vårdanstalt. Dessa tjänster föreslås fortfarande

vara obligatoriska. Utredningen förordar att rektorn kallas särskolchef,

vårdföreståndaren vårdchef och föreståndaren för särskola rektor.

Särskolchefen resp. vårdchefen skall enligt förslaget inte samtidigt behöva

förestå någon viss särskola eller vårdanstalt.

Utredningen framhåller att författningsbestämmelser om kuratorer inom

undervisningen och vården av psykiskt efterblivna saknas. Det finns emellertid

ett flertal kuratorer på detta område. Kuratorn skall representera den

sociala sakkunskapen hos centralstyrelsen, särskilt i fråga om den öppna

vården. Med hänsyn till att denna vård får allt större betydelse anser utredningen

angeläget att kuratorsverksamheten breddas.

I fråga om läkare erinrar utredningen om bestämmelserna i 1954 års lag

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr li2 år 1967

om skolläkare, anstaltsläkare och centralstyrelsens läkare. Utredningen föreslår,

att motsvarande befattningar alltjämt skall finnas. Vid specialsjlikhusen

för psykiskt utvecklingshämmade föreslås gälla samma bestämmelser

om läkare som vid andra sjukhus.

Utredningen behandlar även personalkategorierna psykologer, förskollärare,

lärare i kunskapsämnen, yrkes- och övningslärare, talpedagoger, arbetsterapeuter,

föreståndare och arbetsledare vid verkstad för skyddad sysselsättning,

vårdpersonal och fritidsledare (s. 115—120 i betänkandet).

Landstingens huvudmannaskap enligt 1954 års lag innefattar enligt utredningen

självfallet skyldighet att ha den personal som behövs för undervisningen

och vården. Särskolereglementet föreskriver i 4 §, som avser elevernas

behandling vid internatskola, att personal skall vara anställd i den

omfattning som fordras för att skolan skall kunna drivas på ett tillfredsställande

sätt. Enligt 11 § reglementet skall lärare finnas vid särskolorna till

det antal som behövs för undervisningen. Som framgått av det anförda

upptar emellertid själva lagen bestämmelser endast om några få personalkategorier

av alla dem som finns. Skälet till att dessa kategorier behandlas

i lagen är att de tillagts viss beslutanderätt och vissa befogenheter i förhållande

till de enskilda. Detta skäl för lagreglering gäller enligt utredningen

alltjämt. Rättssäkerhetsintresset kräver bestämmelser i lag om de

befattningshavare som skall utföra de uppgifter vilka f. n. ankommer på

rektor, vårdföreståndare, föreståndare och vissa läkare. Utredningen anser

att ytterligare bestämmelser om personal inte bör tas in i lag. Genom föreskrifter

för statsbidrag och genom anvisningar från tillsynsmyndigheterna

kan landstingskommunerna stimuleras att anställa erforderlig personal.

Statsbidrag

Utredningen erinrar om att enligt kungörelsen den 10 december 1954 (nr

739) om statsbidrag till driftkostnader vid särskolor och vårdanstalter för

vissa psykiskt efterblivna bidrag utgår med 95 % av kostnaderna för löner

till rektorer och lärare vid särskolor men att sådant personalkostnadsbidrag

på vårdsidan inte utgår. Enligt utredningen kännetecknas dess förslag framför

allt av att de kräver ökad tillgång på utbildad personal. Utredningens

förslag innebär vidare att gränserna mellan undervisning och vård och mellan

vad som nu benämns sluten och öppen vård blir svårare att bestämma.

Skillnader i statsbidragshänseende kan alltså inte lämpligen grundas på

dessa gränser. Utredningen anser därför att det är särskild anledning att nu

överväga ökat statligt bidrag till personalkostnaderna inom vården av de

psykiskt utvecklingshämmade.

Utöver de statsbidrag som f. n. utgår till avlönande av rektorer och lärare

vid särskolan bör enligt utredningen statsbidrag utgå till avlönande av talpedagog,

vissa nya lärarkategorier, särskolchef, vårdchef, biträdande sådana

befattningshavare, kurator, psykolog och biträdande psykolog, förestån
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj.ts proposition nr 142 år 1967

dare och biträdande föreståndare för olika inrättningar samt arbetsterapeut.

Sätts statsbidraget till 95 %, räknar utredningen med att sammanlagda

statsbidragskostnaden på detta område stiger från f. n. 34,5 milj. kr. till ca

50 milj. kr. per år.

In- och utskrivning m. in.

Allmänt

Utredningen knyter an till vad den tidigare anfört om betydelsen av att den

utvecklingshämmade redan vid tidig ålder får den vård och stimulans som

är bäst ägnad att främja hans utveckling. Det är, säger utredningen, långt

ifrån ovanligt att utvecklingshämmade barn uppmärksammas av myndigheterna

först i samband med att de skall skrivas in i grundskola. Detta förhållande

anser utredningen otillfredsställande. Landstingen bör vara aktivt

verksamma för att de utvecklingshämmade skall få den vård och hjälp de

behöver. Det är önskvärt att i denna uppspårande verksamhet

ett visst samarbete kommer till stånd med barnavårdscentralerna, organen

för den psykiska barna- och ungdomsvården, provinsialläkarna, distriktssköterskorna,

barnsjukhusen och barnklinikerna. Enligt utredningen bör

dessa myndigheter, när de under sin verksamhet kommer i beröring med

barn som kan förmodas vara utvecklingshämmade, söka förmå barnets

vårdnadshavare att vända sig till centralstyrelsen. Någon skyldighet att göra

anmälan direkt till centralstyrelsen vill utredningen inte föreslå f. n. Lösningen

av dessa spörsmål bör anstå till dess att ställning tas till frågan om

obligatorisk läkarundersökning. Utredningen erinrar om att en särskild

sakkunnig förordat att en obligatorisk hälsokontroll av fyraåringar försöksvis

anordnas i lämpliga sjukvårdsområden (Stencil S 1965: 2). Vidare har

barnanstaltsutredningen (SOU 1965: 55 s. 160) föreslagit att en allmän hälsoundersökning

av barn i förskolåldern genomförs successivt. I den mån

en sådan kontroll införs är det enligt utredningen naturligt att den utnyttjas

så att centralstyrelsen får kännedom om de barn som kan antas vara

psykiskt utvecklingshämmade. Förfarandet i anslutning därtill bör behandlas

närmare när regler för en sådan kontroll föreligger.

Så snart centralstyrelsen får kännedom om någon som behöver särskilda

omsorger torde det, anför utredningen, för att styrelsen på ett ändamålsenligt

sätt skall kunna fullgöra sina skyldigheter vara påkallat att den utvecklingshämmade

på något sätt registreras eller bokförs hos styrelsen. En

registrering som sker vid en viss tidpunkt bör emellertid inte i och

för sig utgöra grund för senare beslut. Den registrering som det här är fråga

om bör därför inte förbindas med särskilda rättsverkningar och bör över

huvud inte regleras i lag. Vid sidan härav måste sålunda för varje särskilt

fall tas ställning till vilka åtgärder som bör vidtas för att en utvecklingshämmad

skall få den hjälp eller vård som han behöver.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr H2 år 1967

Utredningen erinrar om att gällande lag innehåller bestämmelser om inskrivning,

intagning och utskrivning. Inskrivning är det formella förfarandet

vilket i regel måste föregå eller sammanfalla med beslut om intagning.

Utan föregående beslut om inskrivning vid särskola eller vårdanstalt kan

i tveksamma fall intagning i särskola ske för observation. Vidare finns i

1954 års lag bestämmelser om provisorisk intagning på vårdanstalt i avbidan

på beslut om inskrivning vid sådan anstalt.

Det bör enligt utredningens mening vara möjligt att förenkla bestämmelserna.

Sålunda förefaller det inte nödvändigt med såväl inskrivnings- som

intagningsbeslut. Vid hänvisning till särskola bör det alltså räcka att använda

termen inskrivning i särskola. Ett sådant avgörande bör dock kunna

kompletteras med beslut om den inskrivnes bostad. När vård behövs i vårdhem

eller specialsjukhus bör uteslutande användas termen inskrivning. Enligt

utredningens mening bör endast de nu nämnda fallen av inskrivning

regleras i lag. I dessa fall skall nämligen inskrivningen kunna grundas på

särskolplikt eller skyldighet att ta emot vård. Den inskrivning som behövs

vid inrättningar där andra omsorger bereds behöver inte lagregleras.

Bestämmelserna om intagning i särskola för observation har enligt

utredningen tillämpats i mycket varierande omfattning inom olika

centralstyrelseområden. För inskrivning i särskola bör i princip fordras att

utredning föreligger om att barnet är psykiskt utvecklingshämmat. Sådan

utredning bör enligt utredningens mening om möjligt företas utanför särskola

med hänsyn till de diagnostiska resurser som finns framför allt vid

de barnpsykiatriska klinikerna. För barn som går i skola sker givetvis den

pedagogiska bedömningen där. För alla barn i särskolan är dessutom en

fortlöpande pedagogisk observation påkallad under hela skoltiden. Med hänsyn

till det sagda anser utredningen det inte behövligt med särskilda regler

motsvarande de nuvarande bestämmelserna om intagning för observation.

Provisorisk intagning på vårdanstalt förekommer enligt

utredningens uppgift mycket sällan. Utredningen anser att någon motsvarighet

till den provisoriska intagningen inte behövs.

Särskolplikt

Den skolplikt till 21 år eller undantagsvis 23 år som gäller enligt 1954 års

lag har, framhåller utredningen, sin grund i den försenade mognad som

kännetecknar psykiskt efterblivna barn och i angelägenheten att tillförsäkra

dem inte bara vissa grundläggande kunskaper utan också en så god yrkesutbildning

som möjligt. Dessa skäl för en förlängd skolplikt gäller alltjämt.

Särskolplikten bör dock anpassas efter läsåret. Utredningen anser att särskolplikt

bör gälla för utvecklingshämmad, som kan tillgodogöra sig undervisning,

fr. o. m. höstterminen det kalenderår då han fyller sju år, så länge

han behöver undervisning, dock längst t. o. in. vårterminen det kalenderår

då han fyller 21 eller i undantagsfall 23 år. Att den utvecklingshämmade

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr lb2 år 1967

skall kunna tillgodogöra sig undervisning innebär, att han skall vara i stånd

att inhämta teoretiska eller praktiska kunskaper, därunder inbegripet även

sådana färdigheter som bibringas i förskolan. Undervisningen i särskolan

skall, som utredningen förut anfört, i princip anpassas efter de utvecklingshämmades

förutsättningar att tillägna sig kunskaper. Termen undervisning

får alltså en vidsträcktare innebörd än enligt 1954 års lag. Den nu föreslagna

särskolplikten bör gälla även för barn med komplicerad utvecklingshämning,

bl. a. syn- eller hörselskadade. Vissa ändringar måste därför företas i

skollagen.

Utredningen föreslår att även ungdomar som gått genom den vanliga

grundskolan skall kunna skrivas in i särskola till skillnad från vad som

gäller nu.

Inskrivning i särskola m. m.

Utredningen anser att inskrivning i särskola i princip bör vara obligatorisk

för psykiskt utvecklingshämmade som är skolpliktiga. Utvecklingshämmade

barn som inte uppnått skolplikt^ ålder men bör gå i särskolans förskola

bör kunna skrivas in, om barnets vårdnadshavare samtycker till detta

eller om barnet är omhändertaget för samhällsvård.

Utredningen tar upp frågan om anstånd med inskrivning i

särskola. Med hänsyn till att undervisningen i särskola bör anpassas efter

barnens mognadsnivå och till det angelägna i att utvecklingshämmade barn

som kan tillgodogöra sig undervisning även får sådan, kan det enligt utredningens

mening sättas i fråga om det över huvud bör vara möjligt att medge

anstånd med inskrivning i särskola. Det kan emellertid, framhåller utredningen,

inte bortses från att det i vissa fall kan vara olämpligt att sätta ett

utvecklingshämmat barn, som bara är sju år gammalt, i skola särskilt om

detta innebär att barnet måste skiljas från hemmet. Utredningen anser därför

att möjlighet bör finnas till uppskov under ett år, om särskilda skäl

föreligger, men uttalar att denna möjlighet bör utnyttjas med stor återhållsamhet.

I likhet med vad som gäller enligt skollagen bör vidare barn kunna befrias

från skolgången, om det i hemmet eller på annat ställe får enskild undervisning

som väsentligen motsvarar den undervisning som det skulle ha

fått i särskolan.

Utredningen anför att inskrivning i särskola liksom f. n. bör grundas på

bl. a. läkarutlåtande rörande den utvecklingshämmade. Närmare

bestämmelser härom och om de handlingar i övrigt som bör föreligga för att

inskrivning i särskola skall kunna ske bör meddelas i tillämpningsförfattning

till en ny lag.

Bestämmelser om behörighet att göra anmälan är enligt utredningens

bedömande inte påkallade i den nya lagen. Frågan om inskrivning i särskola

bör kunna prövas så snart erforderliga handlingar föreligger.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

Utredningen anser det inte motiverat att ålägga barnavårdsnämnd att —

utöver vad barnavårdslagen kräver ■— verka för att utvecklingshämmade i

skolplikt^ ålder får den undervisning och utbildning i särskolan som de

beliöver.

Kommer undervisning i särskola inte till stånd när den är påkallad bör

det emellertid enligt utredningen åligga vederbörande skolstyrelse att vara

verksam därför. Denna skyldighet bör som hittills grundas på den särskilda

lagen om psykiskt utvecklingshämmade. För att skolstyrelse skall kunna

fullgöra sin skyldighet är det nödvändigt att styrelsen är berättigad att ombesörja

att vederbörande genomgår erforderliga undersökningar. En uttrycklig

bestämmelse härom bör ingå i en ny lag.

Utredningen berör närmare de situationer då skolstyrelsen bör ingripa

och framhåller, att det är angeläget att man vid behandling av fråga om

uppskov med skolgången i grundskola överväger om det finns anledning att

i stället föranstalta om inskrivning i särskola. När barnets utsikter att efter

ett års uppskov uppnå sådan mognad att det kan börja i grundskola måste

bedömas som ringa, torde det enligt utredningen vara lämpligare att låta

barnet börja i särskola än att medge uppskovet. Har ett barn efter uppskov

under ett år inte xrått tillräcklig mognad för att börja i grundskola bör det

åligga skolstyrelsen att göra anmälan för inskrivning i särskola. Med hänsyn

till angelägenheten av att utvecklingshämmade barn utan onödigt uppskov

får den undervisning som de kan tillgodogöra sig är det, framhåller utredningen,

av största vikt att skolstyrelsen noggrant iakttar sin anmälningsskyldighet.

Elever i grundskola som inte ens kan följa hjälpundervisningen

där bör i regel utan onödigt dröjsmål föras över till särskola. Det bör ankomma

på rektor vid grundskola att i nu angivna situationer snarast vidta

erforderliga åtgärder. Även i andra fall än de nu nämnda bör det enligt utredningen

åligga de allmänna skolmyndigheterna att vara verksamma för

att utvecklingshämmade som är särskolpliktiga får den undervisning de

behöver. Som exempel härpå nämner utredningen bl. a. ungdomar som fullgjort

sin skolgång i grundskolan men inte kan tillgodogöra sig Aanlig yrkesundervisning

eller sådan särskild yrkesundervisning som anordnas för

elever i hjälpundervisning.

Utredningen anför att det i fråga om förfarandet vid inskrivning i

särskola på skilda håll ansetts angeläget att proceduren förenklas. Utredningen

delar den uppfattningen. Framför allt bör man enligt utredningens

mening eftersträva likhet med förfarandet Aid inskrivning i det allmänna

skolväsendet. Sålunda synes det inte vara påkallat att vårdnadshavares anmälan

eller medgivande till inskrrvning har skriftlig form. Vidare bör underrättelse

om inskrivning i särskola när medgivande till inskrivningen föreligger

vanligtvis kunna ske på samma sätt som då meddelande lämnas om

inskrivning i grundskola.

I fråga om beslutanderätten bör enligt utredningen, i överens
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

stämmelse med nuvarande ordning, som huvudregel gälla att särskolchefen

efter samråd med centralstyrelsens överläkare beslutar i frågor om inskrivning.

Det bör dock såsom f. n. i vissa fall ankomma på centralstyrelsens

nämnd att direkt pröva sådana frågor. Såväl särskolchefen som centralstyrelsens

överläkare bör vara berättigad att påkalla nämndens prövning.

Liksom nu bör vidare kontroversiella inskrivningsfrågor prövas av nämnden.

Utredningen föreslår att detta skall gälla då vårdnadshavare^ förmyndaren

eller den utvecklingshämmade, om denne fyllt 16 år, inte är ense med

särskolchefen i inskrivningsfrågan. För brådskande fall föreslår utredningen

den nyheten att, om nämndens beslut inte kan avvaktas utan fara

eller allvarlig olägenhet, dess ordförande skall vara behörig att besluta i

ärendet. Ett sådant beslut bör lända till efterrättelse omedelbart och bör

gälla tills vidare i avbidan på nämndens prövning. Det nu sagda föreslås gälla

även i fråga om förlängning av särskolplikten och befrielse från skolgången.

I motsats till vad som gäller f. n. bör enligt utredningen beslut om inskrivning

i särskola avse viss skola. Därmed åsyftas en bestämd organisatorisk

enhet inom landstingskommunens särskolväsende (närmast motsvarande

skolenhet enligt skolstadgan). Vid överflyttning till annan skolenhet inom

eller utom landstingskommunen bör ny inskrivning ske.

Utredningen erinrar om att den som skrivits in vid särskola f. n. kan tas

in i internat, om det påkallas med hänsyn till hans bosättningsort och övriga

förhållanden. En bestämmelse av motsvarande innebörd bör finnas

även i en ny lag. Bestämmelsen bör dock ges en vidare omfattning. Utredningen

anser sålunda att det bör vara möjligt att besluta, att en elev som är

inskriven i särskola skall vara bosatt i annat enskilt hem än det egna eller i

inackorderingshem eller elevhem. Som förutsättning för sådant beslut bör

gälla att det påkallas med hänsyn till den utvecklingshämmades hemort eller

annat förhållande.

Uttagning till specialundervisning och överflyttning från en skolform till

en annan inom samma skolenhet bör enligt utredningen kunna ske genom

beslut av skolans rektor. Är vårdnadshavaren, förmyndaren eller eleven

själv, om han fyllt 16 år, inte ense med rektorn om beslutet bör dock ärendet

prövas av centralstyrelsens nämnd.

Utskrivning från särskola

Utredningen erinrar om att utskrivning från särskola f. n. kan ha karaktären

av försöksutskrivning eller också vara slutlig. Utredningen anför att

reglerna om utskrivning på försök är att se som ett led i det

allmännas strävanden att tillförsäkra psykiskt efterblivna tillräckliga omsorger

när de skall lämna särskolan. Genom bestämmelserna om återintagning

har det vidare sörjts för att den som är utskriven på försök snabbt

skall kunna tas om hand för fortsatt undervisning och utbildning om det

behövs.

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 sand. Nr 142

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr H2 år 1961

Det syfte som man avsett att vinna med försöksutskrivning bör enligt

utredningen kunna tillgodoses vid utskrivning, som inte har karaktären av

försöksutskrivning. Nuvarande bestämmelser om övervakning och särskilda

föreskrifter vid sådan utskrivning torde knappast ha tillämpats. Om man

tar bort bestämmelserna om försöksutskrivning, torde detta inte leda till

att utvecklingshämmade hålls kvar i särskola under längre tid än nu. Med

hänsyn till det sagda anser utredningen, att bestämmelser om försöksutskrivning

från särskola inte bör tas med i en ny lag, trots att denna skall

omfatta bl. a. även asociala utvecklingshämmade.

I fråga om de materiella förutsättningarna för utskrivning från särskola

anför utredningen att utskrivning bör ske, då man har anledning att anta

att den utvecklingshämmade inte längre behöver undervisning i särskola.

Härmed avses såväl de fall då eleven anses i stånd att tillgodogöra sig undervisningen

i vanlig skola eller bedöms över huvud inte vara tillgänglig för

undervisning som de fall då eleven i särskolan tillägnat sig sådana kunskaper

och färdigheter att han inte längre bör gå i skola. I övrigt bör enligt

utredningen utskrivning vara obligatorisk vid utgången av vårterminen det

kalenderår då eleven fyller 21 år eller, om särskolplikten förlängts, vid den

tidpunkt som angetts i förlängningsbeslutet. En elev bör dock, om han själv

samtycker till det, kunna få tillfälle att slutföra påbörjad yrkesutbildning

även efter det att han fyllt 23 år. I fråga om barn som inte uppnått särskolpliktig

ålder och inte är omhändertaget för samhällsvård bör slutligen

den särskilda regeln gälla att utskrivning skall ske då barnets vårdnadshavare

begär det.

Enligt utredningen bör det åligga vederbörande befattningshavare att

noggrant följa elevernas utveckling och vid lämpliga tidpunkter bedöma

om utskrivning kan ske eller annan särskild åtgärd är motiverad. Utredningen

anser att en sådan prövning bör ske minst en gång årligen och avse

alla inskrivna.

Behörighet att förordna om utskrivning bör enligt utredningen i första

hand tillkomma särskolchefen efter samråd med centralstyrelsens överläkare.

Beslutanderätten bör dock, om centralstyrelsen så bestämmer, kunna

tillkomma rektor för särskola i vilket fall samråd skall ske med skolläkaren.

Utskrivning från specialsärskola bör beslutas av skolans rektor efter samråd

med skolläkaren. Utskrivning bör kunna ske utan särskild framställning

och kunna begäras av eleven, om han fyllt 16 år, eller av hans vårdnadshavare

eller förmyndare.

I vissa fall bör enligt utredningen fråga om utskrivning från särskola

prövas av centralstyrelsens nämnd. Det bör ske om särskolchefen, centralstyrelsens

överläkare, rektorn för särskolan eller skolläkaren begär det,

om särskolchefen eller rektorn anser att framställning om utskrivning inte

bör bifallas och den som gjort framställningen vidhåller denna samt om särskolchefen

eller rektorn anser att utskrivning bör ske men eleven, om han

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 1^2 år 1967

fyllt 16 år, hans vårdnadshavare eller förmyndare motsätter sig utskrivningen.

Dessutom bör nämnden även i andra fall kunna pröva utskrivningsfråga.

När det gäller specialsärskola föreslår utredningen, att prövningen av

fråga om utskrivning skall fullgöras av nämnden i den landstingskommun

där särskolan är belägen.

Den som skrivits ut från särskola bör, framhåller utredningen, kunna

skrivas in på nytt, om detta visar sig behövligt. Det innebär bl. a. att i

brådskande kontroversiella fall beslut kan fattas av ordföranden i centralstyrelsens

nämnd. Enligt utredningens bedömande bör det vara möjligt att

besluta om återinskrivning i särskola utan att andra nya handlingar föreligger

än sådana som avser förhållandena efter utskrivningen. En förutsättning

för återinskrivning bör vara att det visat sig, att den utskrivne behöver

fortsatta omsorger i skolan, och att han fortfarande är i skolplikt^ ålder.

Skyldighet att ta emot vård

Utredningen erinrar om att enligt It § 1954 års lag en psykiskt efterbliven,

som inte är särskolpliktig, skall vara underkastad öppen vård eller vård

på vårdanstalt efter fyllda 16 år. Det är dock inte möjligt att tvångsvis genomföra

åtgärder i öppen vård. Vad som f. n. hänförs till sådan vård motsvarar,

anför utredningen, i dess förslag närmast sådana verksamhetsformer

som arbetsterapi och skyddad sysselsättning när de förekommer externt samt

hemmavård. De bör enligt utredningen inte kunna förbindas med någon

form av tvång. Inte heller bör det vara möjligt att utan samtycke placera en

utvecklingshämmad som inte är särskolpliktig i enskilt hem eller i inackorderingshem.

Utredningen anför att liksom f. n. vård i vårdhem eller specialsjukhus

bör kunna komma till stånd efter medgivande av den utvecklingshämmade

om han är myndig eller, i annat fall, av hans vårdnadshavare eller förmyndare

eller — om den utvecklingshämmade är omhändertagen för samhällsvård

— på begäran av vederbörande barnavårdsnämnd.

Enligt utredningen förekommer det i hela landet bara ett fåtal fall om

året, då vårdnadshavare, förmyndare eller den som anses vårdbehövande

motsätter sig inskrivning vid vårdanstalt. Även för dessa få fall måste det

dock, anför utredningen, vara möjligt att få till stånd ändamålsenlig vård

utan hinder av att den utvecklingshämmade eller hans vårdnadshavare eller

förmyndare inte samtycker till vården. Det ter sig så mycket mera motiverat

som den utvecklingshämmade ofta inte har insikt om sin situation och

sitt behov av vården och vårdnadshavare eller förmyndare i enstaka fall

kan låta sitt ställningstagande dikteras av ekonomiska skäl. På grund härav

finner utredningen motiverat att även i en ny lag ha möjlighet till vård i

vårdhem eller specialsjukhus oberoende av om den utvecklingshämmade,

hans vårdnadshavare eller förmyndare samtycker därtill. Vårdtvånget bör

dock endast avse personer som fyllt 18 år. För dem som inte uppnått den

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj.ts proposition nr H2 år 1967

åldern bör i likhet med vad som f. n. gäller i fråga om efterblivna under

16 år ett tvångsingripande kunna ske endast genom att den underårige tas

om hand för samhällsvård enligt bestämmelserna i barnavårdslagen. Utredningen

anför att förskjutningen av åldersgränsen är att se mot bakgrunden

av att nuvarande barnavårdslag ger möjlighet till omhändertagande,

grundat på otillfredsställande vård av underårig, upp till 18 år medan

motsvarande gräns i den barnavårdslag som gällde vid tillkomsten av 1954

års lag var 16 år.

Utredningen erinrar om att det enligt 1954 års lag för intagning i sluten

vård krävs, att ett oundgängligt behov av anstaltsvård föreligger. Detta

krav bör upprätthållas även i en ny lag, såvitt gäller intagning med tvång.

Till skydd för den enskildes rättssäkerhet bör därutöver det vårdbehov, som

skall föreligga för att vård skall kunna beredas oberoende av medgivande,

närmare preciseras i lagen. Därvid måste enligt utredningen beaktas att de

särskilda sjukhusen för efterblivna skall inordnas i vårdorganisationen för

psykiskt utvecklingshämmade som specialsjukhus. Som en följd härav

bör det stadgande i brottsbalken, enligt vilket domstol kan överlämna en

för brott åtalad person till sluten psykiatrisk vård, kompletteras så att utvecklingshämmade,

som behöver vård på specialsjukhus, skall kunna överlämnas

till vård enligt den föreslagna nya lagen. Ett sådant överlämnande,

som endast bör kunna avse dem som är underkastade vårdtvång, bör ha

till konsekvens att lagöverträdaren utan vidare prövning skrivs in i sådant

sjukhus.

Med oundgängligt behov av vård i vårdhem eller specialsjukhus avser

utredningen att vårdbehovet är klart dokumenterat och att någon annan

utväg än sådan vård rimligtvis inte står till buds. Till precisering av förutsättningarna

för vård föreslår utredningen att vårdbehovet skall grunda sig

på att den utvecklingshämmade saknar förmåga att ta vård om sig, för ett

sedeslöst liv eller är farlig för annans personliga säkerhet eller egendom.

Med uttrycket »saknar förmåga att ta vård om sig» syftar utredningen på

de fall, då den utvecklingshämmade är ur stånd att sköta sådana personliga

angelägenheter som är oundgängliga för livsuppehället. Oförmågan bör

dock vara uppenbar för att ett omhändertagande oberoende av samtycke

skall kunna ske. Indikationen »för ett sedeslöst liv» avser prostitution eller

sexuell lösaktighet i övrigt. Utvecklingshämmade löper enligt utredningen

särskilda risker i detta hänseende, eftersom de ofta är lättledda och därför

lättare än andra kan utnyttjas av samvetslösa personer. Att det i sådana

fält är möjligt att genom vård i vårdhem eller specialsjukhus bereda den

utvecklingshämmade skydd anser utredningen väl motiverat. Den sista indikationen,

farlighet för annans egendom, bör enligt utredningen bli av

praktisk betydelse framför allt för att domstol skall kunna överlämna en

tilltalad, som är utvecklingshämmad, till vård i specialsjukhus. Genom de

föreslagna indikationerna torde enligt utredningen tillräckliga möjligheter

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 14-2 år 1967

69

finnas till vård i såväl vårdhem som specialsjukhus. Som antytts föreslås

indikationerna gälla även för att domstol skall kunna överlämna någon till

vård enligt den nya lagen.

Inskrivning i vårdhem och specialsjukhus

Utredningen föreslår att det liksom f. n. skall föreligga särskilt läkarintyg,

för att beslut om inskrivning i vårdhem eller specialsjukhus skall kunna

meddelas, om det inte är fråga om någon som av domstol överlämnats till

vård. Vid sådan inskrivning som inte är att betrakta som frivillig måste givetvis

krävas, framhåller utredningen, att läkarintyget innehåller uttalande

om att den undersökte är i oundgängligt behov av vård i vårdhem eller specialsjukhus.

Läkaren bör också i utlåtandet ange vilken eller vilka av de

särskilda specialindikationerna som han anser föreligga. Bestämmelser

härom bör meddelas i administrativ ordning.

På samma sätt som i fråga om inskrivning i särskola bör det enligt utredningen

vara möjligt att undvara särskilda bestämmelser om behörighet

att göra anmälan för inskrivning i vårdhem eller specialsjukhus. Frågan om

inskrivning bör prövas så snart läkarintyget och de övriga handlingar som

fordras föreligger.

Även utan att något ingripande enligt barnavårdslagen framstår som befogat

skall barnavårdsnämnd enligt förslaget verka för att barn som kan

antas behöva vård enligt den föreslagna lagen kommer i åtnjutande därav.

I fråga om utvecklingshämmade som fyllt 18 år skall socialnämnd i princip

vara skyldig att vidta motsvarande åtgärder. För ändamål som nu nämnts

skall barnavårdsnämnd och socialnämnd vara berättigade att föranstalta om

behövliga undersökningar.

Utredningen anför att det liksom i fråga om inskrivning i särskola är

ytterst angeläget att förfarandet vid inskrivning i vårdhem och specialsjukhus

förenklas så mycket som möjligt. Ett skriftligt anmälningsförfarande

eller ett skriftligt medgivande bör i allmänhet vara överflödigt, när vårdnadshavaren

eller förmyndaren eller, om den utvecklingshämmade är myndig,

han själv samtycker till inskrivning. Vad som anförts om underrättelse

rörande beslut om inskrivning i särskola bör enligt utredningen äga motsvarande

giltighet.

Frågor om inskrivning i vårdhem, som enligt nuvarande lag i vanliga fall

prövas av centralstyrelsens läkare och vårdföreståndaren i förening, bör enligt

utredningens bedömande lämpligen kunna avgöras av vårdchefen efter

samråd med centralstyrelsens överläkare. I vissa fall bör dock prövningen

verkställas av centralstyrelsens nämnd. Begäran härom bör kunna framställas

av vårdchefen eller överläkaren. Nämnden bör vidare ta ställning till

fråga om inskrivning, då den utvecklingshämmades vårdnadshavare eller

förmyndare eller han själv, om han fyllt 18 år, inte är ense med vårdchefen

om vad som bör beslutas. Nämndens ordförande bör i brådskande ärenden

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr H2 år 1967

vara berättigad att interimistiskt förordna om inskrivning i vårdhem.

I fråga om beslutanderätten vid inskrivning i specialsjukhus, bortsett från

fall då den utvecklingshämmade av domstol överlämnats till vård i sådant

sjukhus, erinrar utredningen om att det enligt sinnessjuklagen ankom på

vederbörande överläkare att besluta om intagning i de särskilda mentalsjukhusen

för efterblivna. Motsvarande gäller fr. o. m. år 1967 enligt sjukvårdslagen

och lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall. Med

hänsyn till att varje landstingskommun efter huvudmannaskapsreformen

torde komma att förfoga över ett bestämt antal platser vid specialsjukhus

och till det ansvar som landstingskommunerna har för vården av de psykiskt

utvecklingshämmade anser utredningen nödvändigt att landstingskommunerna

genom sina egna organ kan utöva ett avgörande inflytande på hur

platserna skall disponeras. Utredningen föreslår därför att frågor om inskrivning

i specialsjukhus skall prövas i samma ordning som föreslagits för

inskrivning i vårdhem. Innan inskrivning beslutas bör enligt utredningen

samråd äga rum med överläkaren vid sjukhuset. En föreskrift härom bör

meddelas i tillämpningsföreskrifter till lagen.

När domstol överlämnat någon till vård i specialsjukhus skall det enligt

förslaget ankomma på vårdchefen i den landstingskommun där den dömde

är bosatt att utan dröjsmål efter det domen vunnit laga kraft besluta om

den dömdes inskrivning i specialsjukhus. Är den dömde redan inskriven i

sådant sjukhus skall han i fortsättningen anses inskriven på grund av domen.

Utredningen anför att omplacering av patient mellan olika vårdinrättningar

bör ske enligt bestämmelserna om in- och utskrivning. Inom samma

vårdinrättning bör omplacering mellan olika avdelningar kunna ske helt

formlöst.

Utskriuning från vårdhem och specialsjukhus m. m.

Av samma skäl som i fråga om försöksutskrivning från särskola anser

utredningen det inte nödvändigt med regler om utskrivning på försök

från vårdhem. Mera svårbedömd är enligt utredningen frågan om försöksutskrivning

kan undvaras när det gäller vissa av specialsjukhusens patienter.

Dessa sjukhus är avsedda bl. a. för utvecklingshämmade som gjort

sig skyldiga till brott eller visat annan asocialitet. Jämsides med de nedsatta

intellektuella funktionerna föreligger i nämnda fall inte sällan brister på

känslo- eller viljelivets områden. Det ligger i sakens natur, anför utredningen,

att detta klientel ofta kräver betydande ansträngningar för en

resocialisering. Utskrivning av sådana patienter från specialsj likhus måste

förberedas med största omsorg och det är av stor vikt att den eftervårdande

verksamheten är tillräckligt effektiv. Med hänsyn till de resurser som centralstyrelserna

enligt vad utredningen förutsätter skall förfoga över bör det

enligt dess mening vara möjligt att organisera eftervården på ett tillfreds
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

ställande sätt. Utredningen anser att regler om utskrivning på försök inte

heller behövs när det gäller specialsjukhus. Behovet av snabb återinskrivning

kan tillgodoses genom interimistiskt ordförandebeslut.

Slutlig utskrivning från vårdhem och specialsjukhus bör enligt

utredningen ske när patienten inte längre behöver vård i sådant hem eller

sjukhus. I fråga om barn, som inte fyllt 18 år och inte är omhändertaget

för samhällsvård, bör utskrivning vara obligatorisk då vårdnadshavaren gör

framställning därom. Utskrivning av den som fyllt 18 år och inte är omhändertagen

för samhällsvård bör ske på begäran av vårdnadshavaren, förmyndaren

eller den inskrivne själv, om han är myndig, allt under förutsättning

att vården inte längre är oundgänglig. Som en allmän princip för

bedömningen av sistnämnda förutsättning framhåller utredningen att en

patient inte bör hållas kvar i vårdhem eller specialsjukhus, om sådana anordningar

kan vidtas att han rimligtvis bör kunna vistas utanför vårdhemmet

eller sjukhuset utan att i nära anslutning till en utskrivning åter bli i

oundgängligt behov av omhändertagande. Framstår en motsatt utveckling

som sannolik bör enligt utredningen utskrivning inte ske.

Föreståndare och läkare vid vårdhem samt överläkare vid specialsjukhus

bör liksom f. n. vara skyldiga att noggrant följa de inskrivnas utveckling

och vid lämpliga tidpunkter bedöma om utskrivning kan ske.

Behörighet att förordna om utskrivning från vårdhem bör tillkomma

vårdchefen efter samråd med centralstyrelsens överläkare. När det gäller

patient i specialvårdhem bör dock utskrivningen ankomma på hemmets föreståndare

efter samråd med hemmets läkare. I vissa fall bör det åligga

centralstyrelses nämnd att pröva frågor om utskrivning från vårdhem. Detta

bör ske enligt regler som motsvarar dem som föreslagits för utskrivning

från särskola.

Behörighet att förordna om utskrivning från specialsjukhus bör enligt

utredningen i första hand tillkomma den ansvarige överläkaren vid sjukhuset.

I särskilda sjukhus för efterblivna vårdas emellertid f. n. ett inte

obetydligt antal patienter som tagits in där i anslutning till att de gjort sig

skyldiga till brott. Specialsjukhusen kommer enligt utredningens förslag

att väsentligen beläggas med samma patienter som f. n. tas in på de särskilda

sjukhusen för efterblivna. Det är vid en reglering av behörigheten att

förordna om utskrivning från specialsjukhus inte möjligt att bortse från

detta förhållande. Utredningen föreslår därför att från överläkarens prövning

undantas den, som av domstol överlämnats till vård i specialsjukhus

eller som under inflytande av psykisk utvecklingshämning begått mot annans

personliga säkerhet riktat brott vilket inte blivit åtalat. I dessa fall

skall utskrivningsfrågan prövas av en särskild utskrivningsnämnd vid sjukhuset.

Denna nämnd föreslås f. ö. också skola pröva fråga om patient, som

tillhör någon av nyssnämnda båda kategorier, skall få tillstånd att ■— utan

utskrivning — vistas på egen hand utom sjukhusområdet. Utskrivnings
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr H2 år 1967

nämnden bör enligt utredningen bestå av en lagfaren ordförande, som bör

vara eller ha varit ordinarie innehavare av domarämbete, en läkare som bör

vara särskilt kunnig i psykiatri och en person med erfarenhet i allmänna

värv.

I de fall då den ansvarige överläkaren enligt förslaget i princip skall vara

behörig att besluta om utskrivning bör dock, anför utredningen, beslutet

ankomma på utskrivningsnämnden, om överläkaren vid sjukhuset eller

vårdchefen eller centralstyrelsens överläkare i hemlandstingskommunen begär

det, om överläkaren vid sjukhuset anser framställning om utskrivning

inte böra bifallas och den som gjort framställningen vidhåller denna, om

sistnämnde överläkare anser utskrivning böra ske men patienten, om han

fyllt 18 år, eller hans vårdnadshavare eller förmyndare motsätter sig utskrivning

samt om utskrivningsnämnden i andra fall anser sig böra pröva

frågan.

Vissa andra frågor

Utredningen föreslår att omsorger enligt nya lagen skall vara kostnadsfria

för den enskilde. Om en utvecklingshämmad har inkomst av

eget arbete och därför inte har rätt till förtidspension, skall han dock vara

skyldig att utge skälig ersättning för kost och logi. Som ersättning för kostnad

för vård eller försörjning skall huvudman kunna uppbära den utvecklingshämmades

folkpension. Härom hänvisas till bestämmelserna i 10 kap.

3 § lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring. Därvid skall specialsjukhus

anses som annan anstalt än sjukhus. Dessutom skall landstingskommun

eller enligt Kungl. Maj :ts bestämmande annan huvudman kunna

uppbära allmänt barnbidrag som utgår för psykiskt utvecklingshämmad.

Denna rätt skall dock föreligga endast om kost och bostad bereds den för

vilken bidraget utgår.

Utredningens lagförslag innehåller bestämmelser om besvär som i huvudsak

motsvarar reglerna härom i 1954 års lag. Talan skall således få föras

hos huvudtillsynsmyndigheten utan inskränkning till viss tid. Huvudtillsynsmyndighetens

beslut om inskrivning eller vägrad utskrivning skall få

överklagas hos Kungl. Maj :t.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 1^2 år 1967

73

Remissyttrandena

Allmänna synpunkter

Remissinstanserna anser i allmänhet att utredningens förslag i huvudsak

är väl underbyggda och ägnade att läggas till grund för lagstiftning liksom

att det behövs en ny lag på området. Ett fåtal remissinstanser är kritiskt

inställda till vissa av förslagets principer.

Svenska landstingsförbundet konstaterar med tillfredsställelse att förbundets

önskemål om en översyn av 1954 års lagstiftning i allt väsentligt har

uppfyllts. Vissa svårtolkade författningsrum har ersatts med mer tydliga

och fullständiga bestämmelser. Den nödvändiga samordningen med annan

lagstiftning har därjämte genomförts på ett förtjänstfullt sätt. De olika

materiella förslagen är sakligt välgrundade. Förbundet framhåller att landstingen

i större eller mindre omfattning redan vidtagit åtgärder i betänkandets

syften. Vårdmöjligheterna har utvidgats och förbättrats och de ekonomiska

insatserna från huvudmännens sida har ökats i betydande grad.

En omfattande nybyggnadsverksamhet har förekommit. Denna har bl. a.

tagit sikte på att förbättra möjligheterna till omhändertagande och prövning

av förskolbarn samt till yrkesutbildning och arbetsträning.

Östergötlands läns landstings förvaltningsutskott anser, att de olika bestäm,

melserna i förslaget utformats klarare och fullständigare än i 1954 års

lag. Hovrätten över Skåne och Blekinge har samma uppfattning.

Enligt medicinalstyrelsens mening innebär förslaget ett stort framsteg i

förhållande till 1954 års lag. Det kodifierar på ett tillfredsställande sätt

landstingens vårdansvar på detta område. Det är också överskådligt och

så lättillgängligt som ämnets ganska komplicerade natur medger.

Medicinska fakulteten vid Uppsala universitet anser att en modernisering

och omorganisation av vårdområdet är mycket angelägen. De föreslagna

åtgärderna innebär väsentliga fördelar för organisationen och utbyggnaden

av vårdmöjligheterna. Medicinska fakulteten vid Umeå universitet

anser det så mycket angelägnare att förslagen genomförs som de

psykiskt utvecklingshämmade hittills ej tillnärmelsevis fått rättmätig del

av de sociala omsorgerna. Enligt länsstyrelsen i Stockholms län finns ett

uppenbart behov av en snabb och kraftig upprustning. Svenska facklärarförbundet

hoppas att verksamheten snarast reformeras enligt utredningens

intentioner.

Riksförbundet för utvecklingsstörda barn anser att förslaget är ett stort

och betydelsefullt framsteg. Föreningen anser att omsorgerna enligt lagstiftningen

skulle behöva beröra åtminstone dubbelt så många som f. n.

Härtill kommer de krav på ökning av resurserna, som betingas av det

växande barnantalet. Särskolornas rektors förening uttalar, att förslagen

i den mån de kan realiseras kommer att i väsentliga avseenden forbattra

3*—Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr U2

opaginerad Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr H2 år 1967

de psykiskt utvecklingshämmades situation. Sveriges psykologförbund fram
åller

att de föreslagna förändringarna kan ge möjlighet till individuellt

avpassad hjalp och ett adekvat utnyttjande av olika expertinsatser

Svenska stadsförbundet anser, att de i nuvarande lagstiftning alltför hårt

markerade skillnaderna mellan undervisning och vård samt mellan sluten

och öppen verksamhet på ett smidigt och förtjänstfullt sätt ersatts med ett

flexibelt system. Den psykiskt utvecklingshämmade synes komma att tillförsäkras

inte endast ökade utvecklingsmöjligheter utan också en så fri

boendeform som det är möjligt att förverkliga med hänsyn till hans ålder

och utvecklingsnivå. Den positiva grundsyn som präglar utredningens synpunkter

och förslag grundar sig på erfarenheter vunna i det praktiska arbetet

kanske framför allt under senare år. Det är därför enligt förbundets

mening naturligt att ett flertal verksamhetsformer av fakultativ och ny karaktär

nu föreslås reglerade som obligatoriska uppgifter.

Några remissinstanser anser, att utredningen föreslagit en alltför långt

gående detaljreglering av verksamheten. Svenska landstingsförbundet ifrågasätter

om detta är nödvändigt. Förbundet framhåller, att en sådan form av

reglering är väsensfrämmande för landstingens verksamhet. En alltför

långt gående lagreglering synes förhindra en flexibel och smidig utveckling.

Storre rörelsefrihet måste enligt förbundets mening finnas inom flera områden

av verksamheten inte minst med hänsyn till olika lokala förhållanden

och till att flera verksamhetsformer ännu inte allmänt tillämpas. Dispositiva

bestämmelser som ger möjlighet till alternativa organisationsformer

borde ha införts i förslaget. Liknande synpunkter anförs av förvaltningsutskotten

i Hallands och Örebro läns landsting. Enligt det sistnämnda

förvaltningsutskottet bör lagstiftningen på området kunna begränsas till att

reglera landstingens ansvar såsom huvudmän för behövliga omsorger om

psykiskt utvecklingshämmade. Även mentalsjukvårdsberedningen ifrågasätter

om det är lämpligt att i lag lämna detaljerade föreskrifter i olika

avseenden.

Skolöverstyrelsen beklagar att frånvaron av särskilda direktiv begränsat

utredningens möjligheter att mer allsidigt och förutsättningslöst behandla

vissa viktiga spörsmål i samband med utredningsarbetet. Sålunda har utredningen

inte funnit anledning att mer ingående överväga om det alltjämt

maste finnas en särskild lag som reglerar utbildningsfrågorna för de psylskt

utvecklingshämmade och i samband därmed undersöka möjligheterna

att inrymma för särskolorna behövliga bestämmelser i skollagen såsom

skett för syn-, hörsel- och talskadade elever. Utredningen har inte heller ansett

det ingå i sitt uppdrag att ompröva huvudmannaskapet för omsorgerna

om de psykiskt utvecklingshämmade.

Svensk sjuksköterskeförening anser att i betänkandet redovisas åtskilliga

mindre lyckade kompromisslösningar. Detta är i och för sig naturligt

da omsorgerna om klientelet berör olika områden såsom undervis
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

ning, socialvård, medicinsk vård och arbetsmarknadsfrågor. Enligt föreningens

mening kan det inte råda något tvivel om att den medicinska delen

av omsorgerna satts åt sidan för ett mera socialt och pedagogiskt tankande.

Detta har skett trots att inte endast orsakerna till psykisk utvecklingshämning

utan även en väsentlig del av vården till stor del är en medicinsk

fråga. Det är synnerligen angeläget att befintliga intressemotsättningar reduceras

till ett minimum. Föreningen anser, att den föreslagna lagen inte

kommer att medverka till en gynnsam och effektiv utveckling på vårdområdet,

och hänvisar till att den alltför omfattande särlagstiftningen för

mentalsjukvården direkt hindrat en gynnsam utveckling av denna vårdform.

Stadsfullmäktige i Göteborg anser att utredningen gått väl långt i små

strävanden att göra centralstyrelserna självförsörjande med resurser. Utredningen

synes i stor utsträckning ha bortsett från möjligheterna att som

ett led i omsorgerna om de psykiskt utvecklingshämmade utnyttja befintliga

eller planerade specialresurser hos huvudmännen. Möjligheterna att utnyttja

sidoordnade resurser är särskilt stora inom storstäderna med deras differentierade

och starkt specialiserade verksamhet. Fullmäktige anser det

olämpligt ur administrativ synpunkt att såsom föreslagits genom lagstiftning

reglera åtgärder och förhållanden för en avgränsad grupp av handikappade

utan tydlig förankring i en helhetssyn på den kommunala, statliga

och enskilda rehabiliteringsverksamheten. I plan för omsorger om

psykiskt utvecklingsstörda bör kunna tas med åven sådana resurser, som

står till verksamhetens förfogande men sorterar under annan förvaltningsmyndighet

än centralstyrelsen, och sådan myndighet bör även kunna få

planläggningsansvar.

Vissa remissinstanser är skeptiska rörande möjligheterna att inom rimlig

tid förverkliga utredningens intentioner. Svenska stadsförbundet understryker

sålunda att erforderlig utbyggnad endast kan ske successivt och i

den takt som utbildningskapaciteten för specialtjänster ökar och investeringsmöjligheterna

medger. Blekinge läns landstings förvaltningsutskott

uttalar, att förslaget i mångt och mycket ger uttryck åt ett önsketänkande,

som illa rimmar med de riktlinjer i fråga om insatser på vårdsektorn vilka

mot bakgrunden av samhällets begränsade ekonomiska och personella resurser

anges av statsmakterna. Kopparbergs läns landstings förvaltningsutskott

anser att det på grund av bristen på utbildad arbetskraft kan komma

att dröja många år innan föreslagen organisation kan genomföras. Liknande

synpunkter anförs av Legitimerade sjukgymnasters förbund.

Personkretsen

Utredningens förslag i fråga om avgränsningen av det klientel som skall

omfattas av lagstiftningen har i huvudsak lämnats utan erinran vid remiss
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

behandlingen. Förslaget om utbyte av beteckningen psykiskt efterbliven

mot psykiskt utvecklingshämmad har däremot föranlett delade meningar,

förslaget bär godtagits eller lämnats utan erinran av ett stort antal remissinstanser.

Bland dessa märks skolöverstyrelsen, medicinalstyrelsen, medicinska

fakulteten vid Lunds universitet, Svenska landstingsförbundet förvaltningsutskotten

i flera läns landsting, Vårdföreståndarnas förening och

Särskolornas rektors förening. I flera yttranden har dock framförts kritiska

synpunkter. I några fall bär andra benämningar förordats.

Föreningen Sveriges häradshövdingar anser, att den föreslagna benämningen

psykiskt utvecklingshämmad språkligt sett synes vara tämligen

identisk med den nu använda. Enligt föreningens mening är dylika ändringar

tämligen meningslösa i vad de avser att motverka en känsla av diskriminering

hos klientelet. En ny beteckning kommer efter mycket kort tid att i

det allmänna medvetandet få samma innebörd som den förutvarande. Det

är praktiskt ofrånkomligt att vissa gränsfall känner sig diskriminerade av

att benamningen anses tillämplig på dem. Täta förändringar i terminologin

ar aven besvärande för den som skall tillämpa bestämmelserna.

Riksaklagaren har från principiell synpunkt inte något att invända

mot att beteckningen psykiskt utvecklingshämmad används i fråga om dem

som omfattas av den nya lagstiftningen. Då lagen blott avses omfatta fall

dar den intellektuella underutvecklingen är det dominerande draget synes

dock för undvikande av missförstånd och oklarhet vid lagens tillämpning

uttrycket intellektuellt utvecklingshämmad vara att föredra. Vad utredningen

anfört mot denna beteckning förefaller ämbetet väga mindre tungt

än angelägenheten av en korrekt och entydig terminologi.

Sveriges läkarförbund anser inte att utredningens argumentation för beteckningen

psykiskt utvecklingshämmad är övertygande. Denna beteckning

kan inte tas in i den nya lagen. Beteckningen utvecklingsstörd är däremot

allmant vedertagen och motsvarar bättre avsett betydelseinnehåll.

Även Riksförbundet för utvecklingsstörda barn förordar uttrycket utvecklingsstörd.

Förbundet hänvisar till att detta redan är väl inarbetat. Många

föräldrar anser att uttrycket utvecklingshämmad har en mera nedsättande

klang än utvecklingsstörd. Mot utredningens teoretiska argument kan anföras

andra skal av liknande art. Den psykiska retardationen är t. ex. i

manga fall inte allmän. En utvecklingsstörd, som är hämmad i vissa avseenden,

kan i andra förete en god utveckling eller i varje fall ha goda

utvecklingsmöjligheter. Uttrycket störning synes i sådana fall mer adekvat

an uttrycket hämning. Det skulle vålla besvikelse inom stora delar av

rörelsen for de utvecklingsstörda barnen om föreningens förslag inte skulle

accepteras. Om man inte godtar förbundets förslag är det därför inte

troligt att man får ett enhetligt språkbruk. Beteckningen psykiskt utvecklingsstörd

kommer säkerligen fortfarande att användas för lång tid framåt

kanske alltid.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition nr H2 år 1967

Gotlands läns landstings förvaltningsutskott ifrågasätter om inte en mer

adekvat beteckning skulle vara brister i den intellektuella funktionen. Utskottet

anser det mindre lyckligt att en term tillskapas som skall förena

både en social bedömning och en medicinsk diagnos. Samma uppfattning

har Stockholms läns landstings förvaltningsutskott.

Hovrätten för Nedre Norrland kan inte finna att psykiskt utvecklingshämmad

skulle i högre grad än psykiskt efterbliven innefatta en adekvat

och avgränsande bestämning av det klientel som åsyftas. Den erforderliga

gränsdragningen och preciseringen i lagstiftningen får sökas på andra vägar.

Hovrätten har svårt att instämma i utredningens uttalande att termen

psykiskt utvecklingshämmad skulle ha den innebörden, att ingen kan betecknas

som psykiskt utvecklingshämmad, om inte lagen är tillämplig på

honom. Bortsett från att uttalandet synes bottna i ett cirkelresonemang

torde begreppet i det allmänna språkbruket vara lika diffust som det hitintills

använda. Enligt hovrättens mening finns det anledning befara att den

av utredningen förordade beteckningen med tiden kommer att bli förbrukad

på samma sätt som andra begrepp som haft samband med psykiska

sjukdomar och defekter.

Rättspsykiatriska föreningen anser att uttrycket psykiskt utvecklingshämmad

under inga förhållanden kan godtas i den nya lagen. Det utgör

en snedvridning och missvisande inskränkning av ett begrepp med en betydligt

vidare innebörd. Att inskränka begreppet till dem på vilka lagen

är tillämplig står även i strid med medicinskt och allmänt språkbruk. Föreningen

erinrar om att enligt betänkandet med förslag till mentalsjukvårdslag

(SOU 1964:40) psykiska utvecklingshämningar omfattar både

psykisk efterblivenhet eller oligofreni samt psykopati. Föreningen anser

att utredningen hamnat i ett slags cirkelresonemang vid sina försök att

precisera lagens tillämpningsområde. Om uttrycket utvecklingshämning

skall godtas anser föreningen det nödvändigt med tillägget intellektuell

för att skilja denna typ av utvecklingshämningar från andra. Efter mönster

av gällande lag bör de intellektuellt utvecklingshämmade som är i behov

av intagning i särskola eller på vårdhem betecknas som vissa intellektuellt

utvecklingshämmade. Detta förslag är preliminärt med hänsyn till önskvärdheten

av att i samtliga olika lagar uttrycket sinnesslö ersätts med en

mer adekvat och mindre misskrediterande term. I stort sett liknande synpunkter

anförs av medicinska fakulteten vid Karolinska institutet, som

föreslår att uttrycket vissa intellektuellt utvecklingsstörda används.

Även Hovrätten över Skåne och Blekinge anser det nödvändigt att sambandet

med begreppbildningen i annan lagstiftning uppmärksammas så

att en fast och enhetlig terminologi kan åstadkommas. Enligt medicinalstyrelsens

mening är det lämpligt om definitiv ståndpunkt kan tas i ett

sammanhang till terminologin i samtliga de lagar där psykisk efterblivenhet

eller sinnesslöhet nu förekommer.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr lb2 år 1967

Huvudmannaskapet

Utredningens förslag att landstingskommunerna och de landstingsfria städerna

skall vara huvudmän för undervisning och vård av psykiskt utvecklingshämmade

godtas eller lämnas utan erinran i flertalet remissyttranden.

Skolöverstyrelsen anser, att mångfalden av omsorger och de olika former

av undervisning, vård och fostran som skall förekomma ger ett visst stöd

för uppfattningen att behov finns av en gemensam huvudman för hela

verksamheten. Elevantalet är jämförelsevis ringa. De olika verksamhetsgrenarna

kräver ganska stort befolkningsunderlag. Landstingskommunen

utgör enligt överstyrelsens mening i många fall en lämplig geografisk enhet

för verksamheten.

Hallands läns landstings förvaltningsutskott framhåller, att det enhetliga

huvudmannaskapet måste bli till fördel för vårdtagarens utveckling. Jönköpings

läns landstings förvaltningsutskott anser att den föreslagna ansvarsfördelningen

i princip kan godkännas även om klientelet avsevärt vidgas.

I några remissyttranden uttalas sympatier för ett primärkommunalt

huvudmannaskap för skolundervisningen av psykiskt utvecklingshämmade.

Socialstyrelsen anser sålunda att målsättningen att varje barn skall ha

rätt till den undervisning som det kan tillgodogöra sig, bäst tillgodoses om

särskolorganisationen snarast möjligt ställs under samma ledning som det

allmänna skolväsendet. Örebro läns landstings förvaltningsutskott anser

att starka skäl inte minst av praktisk art kan anföras för att huvudmannaskapet

för särskolundervisningen överförs på primärkommunerna när det

gäller grundskolan.

Skolstyrelsen i Malmö anser att det finns anledning att ompröva om ett gemensamt

huvudmannaskap för såväl undervisning som vård och omsorger

i övrigt är rimligt. Ansvaret för all undervisning av psykiskt utvecklingshämmade

bör vila på skolstyrelserna. Stadsfullmäktige i Göteborg föreslår,

att huvudmannaskapet för undervisningen övervägs ytterligare under den

fortsatta bearbetningen av utredningens förslag. Kronobergs läns landstings

förvaltningsutskott anser att frågan hör utredas närmare.

Särskolornas rektorsförening avvisar däremot bestämt tanken på ett primärkommunalt

huvudmannaskap för särskolorna. Även Riksförbundet för

utvecklingsstörda barn liksom flertalet övriga remissinstanser, som berört

frågan, stöder utredningens förslag att särskolundervisningen skall organiseras

på landstingsplanet enligt samma principer som hittills.

Utredningens förslag att staten även i fortsättningen skall vara huvudman

för viss undervisning av blinda och döva psykiskt efterblivna

barn godtas eller lämnas utan erinran av alla remissinstanser

utom Särskolornas rektorsförening. Vad utredningen anfört om landstingskommunernas

skyldigheter att ge elever av denna kategori fortsatt utbild
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967 79

ning efter den statliga specialskolan har dock föranlett kritik i flera yttranden.

Svenska landstingsförbundet uttalar, att landstingen inte utan vidare kan

ta på sig ansvaret för undervisning av blinda och döva över 17 år. Enligt förbundets

mening bör en ingående analys göras för att utröna inom vilken

organisation de bästa förutsättningarna kan skapas för detta klientel. Samma

ståndpunkt intar Svenska stadsförbundet. Även Skaraborgs läns landstings

förvaltningsutskott anser att frågan bör utredas innan lagbestämmelser

utfärdas. Enligt utskottets mening bär utredningen inte särskilt

analyserat frågeställningarna rörande yrkesutbildningen för de syn- och

hörselskadade psykiskt utvecklingshämmade. Ställning bör inte tas till

huvudmannaskapsfrågan utan en föregående undersökning av antalet elever

och den ur hela samhällets synpunkt mest effektiva formen för att bedriva

utbildningen. Inte heller förvaltningsutskotten i Älvsborgs läns och Gävleborgs

läns landsting kan biträda utredningens förslag. Ansvaret för de synoch

hörselskadade psykiskt utvecklingshämmades undervisning bör enligt

dem bli kvar hos staten även efter det att eleverna uppnått 17 års ålder.

Utredningens synpunkter på enskilda institutioner för psykiskt

utvecklingshämmade berörs i endast ett fåtal yttranden.

Svensk sjuksköterskeförening, som inte har något att invända mot att

enskilda anstalter finns kvar också i fortsättningen, framhåller att alla

sådana anstalter bör ingå i landstingens vårdplaner. Medicinalstyrelsen är

tveksam om behovet av särskilda bestämmelser för de enskilda och kommunala

inrättningar för psykiskt utvecklingshämmade som inte är upptagna

i plan. Stadsfullmäktige i Göteborg anser att de enskilda anstalterna successivt

bör överföras till samhälleliga organ.

Utredningens synpunkter i fråga om samverkan mellan landsting

i deras verksamhet för de psykiskt utvecklingshämmade har godtagits

vid remissbehandlingen.

Olika former av omsorger

Undervisning

Vad utredningen föreslagit i fråga om förskolundervisning av

psykiskt utvecklingshämmade biträds eller lämnas utan erinran i samtliga

remissyttranden. Utredningens mål att förskolundervisning bör bli

tillgänglig för alla utvecklingshämmade som är mottagliga för sådan undervisning

understryks liksom behovet av en kraftig upprustning på detta område.

Riksförbundet för utvecklingsstörda barn framhåller sålunda att enligt

erfarenheterna av förbundets praktiska verksamhet ett stort otillfredsställt

behov av sådan undervisning föreligger. Enligt förbundets mening

måste dock vissa föräldrar övertygas om värdet av att deras barn så tidigt

som möjligt får undervisning. En intensifierad upplysning är därför nödvändig.

Dessutom bör transportservicen för sådana barn utvecklas.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

Utredningens principiella inställning i fråga om vilka barn som bör få

skolundervisning i särskola samt om differentiering av skolverksamheten

på grundskola och träningsskola godtas eller lämnas utan erinran.

I några yttranden förs dock kritiska synpunkter fram.

Örebro läns landstings förvaltningsutskott anser sålunda att utredningen

vidgat undervisningsbegreppet alltför mycket. Med hänsyn till samhällets

begränsade resurser och de undervisningsresultat som kan påräknas är

det enligt utskottets mening ofrånkomligt att sätta en betydligt snävare

gräns för träningsskolornas verksamhet än utredningen tänkt sig. Skolstyrelsen

i Malmö framhåller att den hårda kategoriklyvningen av olika

grupper utvecklingshämmade — i hjälpskola, särskolans grundskola och

särskolans träningsskola — knappast synes motsvara den grundsyn som

bör prägla behandlingen av detta problem. Styrelsen anser det angeläget

att en alltför fast terminologi och kategoriuppdelning undviks.

Centralstyrelsen för undervisning och vård av psykiskt efterblivna i Kronobergs

läns landsting, som anser att den föreslagna differentieringen på

grundskola och träningsskola i stort sett är ändamålsenlig, framhåller att

vissa svårigheter dock kan uppstå på grund av att heterogena grupper av

barn kommer att tillföras träningsskolorna.

Utredningens synpunkter på samordningen av särskolundervisningen

med den allmänna skolan mottas positivt av de flesta remissinstanser som

yttrat sig i frågan.

Skolöverstyrelsen framhåller att varje möjlighet att överbrygga gränserna

mellan den vanliga skolan och särskolan måste eftersträvas, överföring av

elever i gränsskiktet mellan särskolan och den vanliga skolans hjälpundervisning

mellan de båda skolformerna bör underlättas. Överstyrelsen anser

det angeläget att man på längre sikt strävar att så långt möjligt inlemma utbildningen

av de psykiskt utvecklingshämmade som en naturlig del av det

skolväsende som omfattas av skollagen och därtill hörande bestämmelser.

Överstyrelsen framhåller att utan en ständig strävan att genom konkreta

åtgärder söka integrera utbildningen av de psykiskt utvecklingshämmade

med utbildningen av icke-handikappade finns det en påtaglig risk för att

den förstnämnda utbildningen kommer att släpa efter utvecklingen inom

skolväsendet i övrigt.

Älvsborgs läns landstings förvaltningsutskott anser att samverkan mellan

landstingen och primärkommunerna på undervisningens område bör

regleras i lag. Samma uppfattning har Skaraborgs läns landstings förvaltningsutskott,

som i stort sett ansluter sig till utredningens uppfattning

att erfarenheterna av landstingens och primärkommunernas samarbete

varit gynnsamma, men anser att en oreglerad samverkan på detta område

kan få konsekvenser som inte är önskvärda.

Riksförbundet för utvecklingsstörda barn hälsar med tillfredsställelse

tendensen under senare år att organisera särskolundervisningen som särskolklasser

inbyggda i vanliga skolor. Enligt förbundet kommer det att i

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

ökad grad bli möjligt att utveckla externatformen, då enskilda särskolklasser

lättare kan spridas ut i bebyggelsen. Denna utveckling står i överensstämmelse

med den allmänna integrationssträvan som med rätta börjat

göra sig gällande inom hela handikappundervisningen.

Särskolornas rektorsförening betecknar erfarenheterna av hittillsvarande

samordningsförsök mellan särskolan och det allmänna skolväsendet som

övervägande positiva. Föreningen är inte beredd gå med på att de som

utredningen hävdar — överallt skulle vara utomordentligt gynnsamma.

Enligt föreningens mening finns det starka skäl att när det gäller träningsskolan

gå mycket försiktigt fram med samordningen med grundskolan.

Föreningen påpekar att det gäller elever på en relativt låg utvecklingsnivå

och ofta med särpräglat beteende. Miljön kan bli alltför krävande och

riskerna för ett olämpligt uppträdande från andra elever kan inte uteslutas.

Centralstgrelsen för undervisning och vård av psykiskt efterblivna i Blekinge

län förordar att en försöksverksamhet under längre tid anordnas för att ge

svar på frågan om träningsskolan bör förläggas i anslutning till vanlig

grundskola. Liknande synpunkter framförs av Göteborgs och Bohus läns

landstings förvaltningsutskott.

Mot utredningens förslag att ta bort nuvarande möjlighet för landstingen

att överlåta ledningen av externatskola på skolstyrelsen i vederbörande

skoldistrikt riktas invändningar av skolöverstyrelsen och vissa större städer.

Skolöverstyrelsen anser att de av utredningen redovisade mindre goda

erfarenheterna av sådan delegering beror på att planeringen av särskolans

utveckling i viss utsträckning hämmats av att två myndigheter delat ansvaret

och att planeringen för undervisningen och vården inte alltid kunnat

samordnas. Förhållandena härvidlag blir delvis annorlunda med utredningens

förslag om en viss gränsdragning mellan den direkta skolundervisningen

samt boendeformerna och vården. Enligt överstyrelsens uppfattning skulle

ett borttagande av den nuvarande överlåtelsemöjligheten vara till stort

hinder för den integration av undervisningen som alltmer eftersträvas.

Stadsfullmäktige i Göteborg finner utredningens förslag på denna punkt

svårförståeligt. Utredningen har, säger fullmäktige, inte lämnat någon redovisning

av vad de negativa erfarenheterna av nuvarande ordning skulle bestå

i. Fullmäktige anser, att det särskilt i storstäderna skulle vara värdefullt,

om externatklasser kunde ställas under ledning av skolmyndigheterna. Lagen

bör utformas på sådant sätt att nu tillämpat system kan bibehållas.

Det bör ej medföra några risker att medge huvudmännen att på detta område

få disponera sina resurser utan bindande lagregler. Centralstyrelsen för

undervisning och vård av psykiskt efterblivna i Malmö upplyser, att skolstyrelsen

i staden under läsåret 1965/66 övertagit hela ansvaret för särskolbarnens

skolgång. Centralstyrelsen förordar, att det i fortsättningen

skall bli möjligt att låta en skolstyrelse överta även skolundervisningen av

internatbarnen. Skolstyrelsen i Malmö framhåller, att med den utveckling

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj.ts proposition nr H2 år 1967

mot större kommunala enheter och en ökad integration av särskolundervisning

med grundskola som nu pågår torde det kunna bli möjligt att realisera

den föreslagna organisationen på andra håll.

Utredningens allmänna synpunkter på vikten av att bygga ut särskolans

yrkesundervisning möter inte några invändningar i remissyttrandena.

Skolöverstyrelsen understryker med skärpa vad utredningen anfört

om behovet av ökade insatser för de utvecklingshämmade på detta område.

Flera remissinstanser anser att det bör vara möjligt att i viss utsträckning

samordna särskolans yrkesundervisning med den allmänna yrkesundervisningen.

Örebro läns landstings förvaltningsutskott framhåller sålunda att

yrkesundervisning i de fall den kan utvecklas till mera omfattande åtgärder

än yrkesträning bör samordnas med skolväsendet i övrigt i största möjliga

omfattning. Liknande synpunkter anförs av förvaltningsutskotten i Kronobergs

läns och Västernorrlands läns landsting. Enligt skolöverstyrelsens

mening bör vissa särskolelever, vilkas intellektuella nivå står på gränsen

mot hjälpklassklientelets, kunna prövas i yrkesskolans särskilda kurser för

yrkesutbildning av lijälpklasselever. I lämplig omfattning bör yrkesutbildning

av särskolelever kunna ske i yrkesskola.

Medicinska fakulteten vid Karolinska institutet finner det både riktigt

och önskvärt med ett visst tillskott av elever från grundskolans hjälpklasser

till särskolans yrkesutbildning. Fakulteten ifrågasätter dock huruvida dessa

elever bör registreras och inskrivas som särskolelever. De måste i så fall

vara så intellektuellt utvecklingshämmade som lagen avser. Samhällets

institutioner för yrkesutbildning bör få utnyttjas av alla som behöver dem.

Utredningens förslag om särskild undervisning av psykiskt

utvecklingshämmade har lämnats utan erinran vid remissbehandlingen.

Vad utredningen anfört i fråga om vuxenundervisning för psykiskt

utvecklingshämmade har berörts i ett fåtal yttranden. Centralstyrelsen

för psykiskt efterblivna i Älvsborgs län är kritisk mot att skyldigheten

att meddela vuxenundervisning inte föreslås bli lagfäst. Riksförbundet för

utvecklingsstörda barn framhåller, att en utveckling av vuxenutbildningen

för de psykiskt utvecklingshämmade är angelägen med hänsyn till de brister

som tidigare utmärkt skolgången i barna- och ungdomsåren och till att

många vuxna gått i hjälp- eller normalklass, där de inte kunnat tillgodogöra

sig undervisningen. Hos vissa av dem inträder dessutom inte sällan en

eftermognad, som bör utnyttjas.

Vård

Utredningens allmänna synpunkter och förslag i fråga om vård av psykiskt

utvecklingshämmade har i huvudsak godtagits eller lämnats utan

erinran i remissyttrandena. I vissa detaljfrågor har delvis avvikande synpunkter

redovisats.

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts proposition nr lk2 år 1967

Jönköpings läns landstings förvaltningsutskott anser att förslagen i stort

sett överensstämmer med vad som redan beaktas vid nyplanering inom

landstingsområdena. Realiserandet av de olika förslagen torde dock ta

lång tid i anspråk med hänsyn till det ekonomiska läget och tillgången

på utbildad personal. För att vårdsidans personalbehov skall kunna tillgodoses

måste en intensifierad utbildning komma till stånd. Riksförbundet för

utvecklingsstörda barn ställer ett bestämt krav att omsorger av intematkaraktär

får sådana resurser, bl. a. i fråga om personaltäthet och utbildning,

att även föräldrar till svårt handikappade barn med förtroende kan lämna

sina barn till denna vårdform.

Förslaget att skyddad sysselsättning för psykiskt utvecklingshämmade

skall ingå i centralstyrelsens omsorger har gett upphov till delade

meningar i remissyttrandena.

Arbetsmarknadsstyrelsen anser att den s. k. normaliseringsprincipen, dvs.

att så långt som möjligt söka utnyttja de resurser som redan finns på

olika områden i samhället, också bör gälla de psykiskt utvecklingshämmade.

Enligt styrelsens mening bör speciella enheter för skyddad sysselsättning

av psykiskt utvecklingshämmade, som kan behövas t. ex. för att

betjäna en större vårdinstitution, organiseras i anslutning till vanliga skyddade

verkstäder. Förslaget att centralstyrelsen skall driva de speciella

verkstäderna för psykiskt utvecklingshämmade bör endast bli aktuellt i ett

fåtal fall. Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller, att ett organisatoriskt särskiljande

inom landstingen av de skyddade verkstäderna för de psykiskt

utvecklingshämmade bryter mot den pågående utvecklingen. Den innebär

även driftsekonomiska nackdelar. Styrelsen förordar, att driften av dessa

verkstäder handhas av landstingets arbetsvårdsorgan. Då speciella verkstäder

anordnas bör arbetsplatserna vid dem stå till arbetsförmedlingarnas

förfogande, så att en arbetsmarknadsmässig prövning blir en del av bedömningen

vid nyanställning av arbetstagare. Arbetsmarknadsstyrelsen

anser slutligen att skillnaden mellan skyddade verkstäder och andra verksamhetsformer

för sysselsättning av psykiskt utvecklingshämmade bör

komma till bättre uttryck i lagen än enligt utredningens förslag.

Stadsfullmäktige i Göteborg anser att det inte bör vara nödvändigt att

bygga upp särskilda arbetsvårdsresurser för psykiskt utvecklingshämmade,

om en differentierad arbetsvårdsorganisation redan finns. De psykiskt

utvecklingshämmades behov av skyddad sysselsättning bör i mycket stor

utsträckning kunna tillgodoses genom arbetsvärdens försorg. Även förvaltningsutskotten

i Hallands läns och Uppsala läns landsting förordar en integrering

med landstingets arbetsvårdsverksamhet.

Medicinalstyrelsen, som delar utredningens uppfattning att skyddad

verksamhet inte kan bedrivas på samma sätt för psykiskt utvecklingshämmade

som för andra partiellt arbetsföra, är tveksam, om man bör ta bort

gällande statsbidragsvillkor att platser vid skyddad verkstad skall stå till

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr U2 år 1967

arbetsmarknadens förfogande. Styrelsen befarar, att den samordning av

omsorger om psykiskt utvecklingshämmade, som utredningen eftersträvar,

kommer att försämra den naturliga medverkan av arbetsvärden. Denna är

nödvändig för en fortsatt yrkesinriktad rehabilitering. Det är betydelsefullt

att arbetsvärdens representanter mer än vad nu är fallet medverkar i det

teamarbete som bör bedrivas vid varje vårdinstitution och skyddad verkstad.

Enligt styrelsens mening tillvaratas utredningens intentioner bäst om

medicinalstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen gemensamt utformar bestämmelser

för planering och ledning av skyddad sysselsättning för psykiskt

utvecklingshämmade.

Örebro läns landstings förvaltningsutskott framhåller att den skyddade

sysselsättningen för psykiskt utvecklingshämmade bör bedrivas i nära samarbete

med länsarbetsnämndernas arbetsvårdsavdelningar. Statsbidraget till

verksamheten bör dock inte kombineras med något krav på att platserna

skall stå till länsarbetsnämndens förfogande. De skyddade verkstäderna

bor tillhöra centralstyrelsernas ansvarsområden. I liknande riktning uttalar

sig bl.a. förvaltningsutskotten i Göteborgs och Bohus läns samt Södermanlands

läns landsting, Riksförbundet för utvecklingsstörda barn och Vårdföreståndarnas

förening.

I fråga om hemmavården anser Vårdföreståndarnas förening det

nödvändigt med stadgande om det materiella innehållet i vårdformen och

dess relation till andra omsorger.

Fritidsverksamhet

Utredningens uppfattning om betydelsen av en lämpligt ledd och innehållsrik

fritidsverksamhet vitsordas eller lämnas utan erinran i remissyttrandena.

Medicinalstyrelsen anser att denna verksamhet är synnerligen viktig.

Den bör ägnas speciell uppmärksamhet och tillräckliga resurser bör skapas

för att fritiden skall kunna tillvaratas på rätt sätt. Detta gäller inte endast

dem som vardas internt utan kanske framförallt dem som vistas i öppen

vård. Skolöverstyrelsen understryker särskilt vikten av att normaliseringsprincipen

så långt möjligt tillämpas, dvs. att man i första hand strävar

efter att föra in de utvecklingshämmade i det allmänna kulturlivet.

Boendeformer

Vad utredningen föreslagit i fråga om olika boendeformer har mött instämmande

från dem som yttrat sig i frågan.

Några remissinstanser, bland dem Svenska landstingsförbundet, framhåller

att man i ökad utsträckning bör anlita vård i enskilda hem. Man bör

dock inte hysa alltför stor optimism om att denna vårdform, alltid skall

komma att stå till förfogande i behövlig utsträckning. Möjligheterna till

sådan vård torde snarare komma att minska allteftersom urbaniseringen

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition nr H2 år 1967

fortsätter och dubbelarbetet inom familjerna ökar. Enligt Riksförbundet

för utvecklingsstörda barn påverkar rekryteringssvårigheterna även det

kvalitativa urvalet av de familjer som ställer sig till förfogande för familjevård.

Om denna boendeform skall kunna bevaras på ett tillfredsställande

satt och därmed lätta trycket på andra resurser, måste ersättningarna i

många fall göras mer attraktiva.

Inackorderingshemmen innebär enligt Särskolornas rektorsförening

så uppenbara fördelar för en stor del av klientelet att de bör prövas.

Föreningen är dock övertygad om att sammanhållna internat behövs även

i fortsättningen för relativt stora grupper utvecklingshämmade. Enligt

Riksförbundet för utvecklingsstörda barn har inackorderingshemmen framtiden

för sig. Förbundet anser att det ligger ett värde i att själva begreppet

liksom upplöst en del av sambandet mellan boendet och andra slag av

omsorger. Det blir inte längre naturligt att ett särskolinternat blir en byggnad

där eleverna både undervisas och bor. Skolan blir en skola som andra —

till tjänst för elever som bor hos sina egna familjer och för elever som bor

i anslutna inackorderingshem. På samma sätt kan ett vårdinternat konstrueras

som en samling inackorderingshem jämte daghem, förskola, serviceenheter

etc. vilka kan utnyttjas även av externa utvecklingsstörda. I båda

fallen kan inackorderingshemmen så långt det är lämpligt integreras i den

övriga bebyggelsen.

Utredningens förslag att inte längre behålla begreppet externa platser

vid internatskolor samt att ta bort begreppet arbets he m lämnas

utan erinran vid remissbehandlingen.

Frågan om korttidshem och kolonier berörs av Riksförbundet

för utvecklingsstörda barn. Förbundet anser att utredningen gett ett gott

stöd åt korttidshemmen medan koloniverksamheten behandlats alltför

knappt. Enligt förbundets mening måste det i lagen finnas ett krav på att

dessa anordningar skall byggas ut i tillräcklig utsträckning. Förbundet har

en rik erfarenhet av att det föreligger ett otillfredsställt behov på detta område.

Verksamheten är särskilt av betydelse för glesbygderna, som brukar

ha den största handikappfrekvensen. Många familjer, som inte vill överlämna

utvecklingsstörda barn till vanliga internat, kan lättare övertygas

om värdet av tillfällig vistelse på korttidshem av mindre dimensioner och

med mera hemliknande förhallanden. Ivorttidshemmen kan därför vara ett

rationellt medel att övertyga sådana familjer om värdet av omsorger i

samhällelig regi över huvud taget.

Organisations- och personalfrågor

Centralstyrelse in. m.

Vad utredningen föreslagit om verksamhetens organisation har i huvudsak

godtagits eller lämnats utan erinran vid remissbehandlingen. På vissa

punkter har dock kritiska synpunkter förts fram.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

I fråga om centralstyrelsen för psykiskt utvecklingshämmade

är några remissorgan tveksamma till att organisationen detalj regleras genom

tvingande föreskrifter. Norrbottens län landstings förvaltningsutskott anser

det lyckligt om lagen i detta avseende kunde ges en liknande utformning

som sjukvårdslagen, så att huvudmännen fick större frihet att lägga upp

organisationen på bästa sätt under hänsynstagande till sina behov och

förhållanden. Även Svenska landstingsförbundet anser att huvudmännen

bör ha frihet att utforma organisationen med hänsyn till lokalt betingade

förhållanden. Förbundet framhåller, att det på vissa håll har uppstått behov

av en annan organisation för den löpande verksamheten. Det kan sålunda

vara motiverat att låta den externa undervisningen ombesörjas i särskilda

specialklasser under skolstyrelsens direkta ledning, att i görligaste mån

integrera förskolundervisningen med barnstugeverksamheten i övrigt och

att låta verkstäder för skyddad sysselsättning ingå i den reguljära arbetsvårdsorganisationen.

Även i fråga om specialsjukhusen har framställts krav

att få frångå den föreslagna organisationsformen. Liknande synpunkter

anförs av stadsfullmäktige i Göteborg samt Älvsborgs läns, Västernorrlands

läns och Gävleborgs läns landstings förvaltningsutskott.

Svenska stadsförbundet anser, att det med hänsyn till svårigheten att

överblicka det framtida sambandet med andra verksamhetsområden är

motiverat att Kungl. Maj :t på särskild ansökan skall kunna bevilja dispens

från huvudregeln om en odelad organisation. Samma uppfattning har

stadsfullmäktige i Stockholm och Göteborg.

I vissa remissyttranden uttalas betänkligheter mot att vårdorganisationen

för de psykiskt utvecklingshämmade skall underställas centralstyrelsen.

Enligt Svenska landstingsförbundets mening borde frågan om integrering

av vården av de psykiskt utvecklingshämmade i sjukvården mer ingående

ha prövats och redovisats i betänkandet. Förbundet framhåller, att en isolering

av vården av de utvecklingshämmade från sjukvårdsorganisationen

i övrigt måste vara till nackdel ur såväl organisatoriska som sjukvårdsmässiga

synpunkter. Det kan inte vara tillfredsställande ur psykologisk

synpunkt att denna vårdgren genom sin isolering uppfattas som något särpräglat.

I den mån sjukhusvård meddelas på institutioner för psykiskt utvecklingshämmade

bör ett intimt samarbete rada mellan nämnda institutioner

och sjukvården. Enligt förbundets mening talar bl. a. dessa skäl för

en större integration mellan de olika vårdformerna.

Liknande synpunkter framförs av Västerbottens läns, Skaraborgs läns och

Älvsborgs läns landstings förvaltningsutskott. Sistnämnda myndighet framhåller

att det inte kan vara riktigt att en centralstyrelse skall utöva ledningen

för de specialsjukhus som kan komma att inrättas för ett eller flera

landsting eller för de särskilda avdelningar för psykiskt utvecklingshämmade,

som kan komma att inrättas vid mentalsjukhus vars förvaltning

handhas av särskild direktion eller styrelse.

Även Sveriges läkarförbund anser det tveksamt om det är en lämplig

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj.ts proposition nr H2 år 1967

organisation att ställa specialsjukhus för psykiskt utvecklingshämmade

under centralstyrelsen. Det skulle troligen vara mer ändamålsenligt att i

framtiden ansluta dessa sjukhus till regionsjukhusen med ökade möjligheter

till allsidig medicinsk-psykiatrisk bedömning och rådgivning. Därmed

skulle uppnås en kvalificerad och samlad medicinsk insats för alla

patienter, som lagen omfattar. Enligt förbundets mening är det viktigare

att utvidga och utveckla uppgifterna för specialsjukhusen än att skilja dem

från mentalsjukvården, vilket inte innebär att bättre diagnostiska eller

terapeutiska möjligheter erbjuds.

Svenska läkaresällskapet hyser oro inför det asociala psykiskt efterblivna

vuxna klientelets isolering från mentalsjukvården. Sällskapet framhåller

att det här på ett helt annat sätt än inom övriga vårdinstitutioner för

psykiskt efterblivna rör sig om ett klientel som behöver medicinskpsykiatrisk

sjukhusvård. Sällskapet rekommenderar för detta klientel specialavdelningar

inom mentalsjukhusens ram. För dessa bör samma lagstiftning

gälla som för psykiskt sjuka. Liknande synpunkter anförs av

Rättspsykiatriska föreningen och medicinska fakulteten vid Karolinska

institutet.

Östergötlands läns landstings förvaltningsutskott vill inte skilja vården

av de psykiskt utvecklingshämmade från den övriga sjukvårdsorganisationen.

Utskottet framhåller att många psykiskt efterblivna har

kroppsliga defekter och handikapp av olika slag, som kräver medicinsk

behandling. Detta talar för att specialsjukhusen förläggs i anslutning till

kroppssjukhus.

Mentalsjukvårdsberedningen föreslår att centralstyrelsens uppgifter inom

i första hand vårdområdet övertas av landstingets sjukvårdsstyrelse. Beredningen

betonar att strävandena mot integration mellan sjukvårdens olika

former understryker betydelsen av en enhetlig ledning och samordning på

området. Det kan befaras att en uppdelning på flera organ försvårar möjligheterna

till en mer friktionsfri och ändamålsenlig lösning av förekommande

frågor. Beredningen anser det vidare — med hänsyn till att tendensen

att integrera vård och undervisning för de psykiskt utvecklingshämmade

framdeles kommer att ytterligare accentueras — inte obefogat att tänka sig

ett organisatoriskt närmande mellan sjukvårdsstyrelse och särskolväsende

inom landstingsområdena.

Riksförbundet för utvecklingsstörda barn delar utredningens uppfattning

att landstingets förvaltningsutskott inte bör fungera som centralstyrelse.

Föreningen hyser också betänkligheter mot att någon av landstingets nämnder

utses till centralstyrelse. Uppgifterna för centralstyrelsen är av sådan

omfattning och betydelse, att ledamotskap i styrelsen ofta kan bli svårt

att kombinera med andra landstingskommunala uppdrag. Liknande synpunkter

anförs av Särskolornas rektors förening och Vårdföreståndarnas

förening. Sistnämnda förening vill starkt ifrågasätta om möjlighet att utse

annan nämnd till centralstyrelse skall finnas kvar.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr li2 år 1967

Ett antal remissinstanser vill inte godta benämningen centralstyrelse på

det organ som skall utöva ledningen av landstingskommuns verksamhet för

de psykiskt utvecklingsliämmade. Älvsborgs läns landstings förvaltningsutskott

anser att den föreslagna benämningen i analogi med vad som i övrigt

gäller inom landstingsförvaltningen bör utbytas mot styrelse. Samma uppfattning

har Skaraborgs läns landstings förvaltningutskott. Centralstyrelsen

för undervisning och vård av psykiskt efterblivna i Västernorrlands län framhåller

att när man i dagligt tal använder ordet centralstyrelse anger detta

inte vad frågan gäller. Ordet centralstyrelse förekommer i många andra

sammanhang. Det betecknar då verksamhet som omfattar hela landet. I

anslutning till den av utredningen föreslagna beteckningen omsorger om

psykiskt utvecklingshämmade förordar centralstyrelsen benämningen omsorgsstyrelse.

Riksförbundet för utvecklingsstörda barn anser att centralstyrelsen

bör betecknas styrelse för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda.

Förbundet tror att en sådan ändring skulle få viss psykologisk betydelse

för föräldrar till utvecklingsstörda barn. Centralstyrelse är enligt förbundets

uppfattning ett ord som ger intryck av maktbefogenheter.

Utredningens förslag i fråga om nämndorganisationen har

föranlett invändningar i några remissyttranden.

Enligt medicinalstyrelsen ter det sig som en överorganisation med två

olika slag av nämnder för specialsjukhusen, en för inskrivning och en för

utskrivning. Man måste fråga sig om inte samma nämnd kan och bör ha

båda dessa uppgifter. Sinnessjuknämnden erinrar om att utskrivningsnämnd

vid mentalsjukhus handlägger såväl intagnings- som utskrivningsfrågor.

Det synes därför inkonsekvent att för utvecklingshämmade på specialsjukhus

lägga prövningen av dessa båda slags frågor på två olika händer. Mentalsjukvårdsberedningen

anser att de olika utskrivningsnämnderna bör samordnas.

Enligt Kronobergs läns landstings förvaltningsutskott bör ordföranden i

centralstyrelsens nämnd förordnas av landstinget och inte av länsstyrelsen.

Hovrätten över Skåne och Blekinge anser däremot att ordföranden och hans

suppleant samt vid behov tillfällig ersättare bör utses av hovrätt. Hovrätten

är kritisk mot förslaget att ordföranden bär vara innehavare av ordinarie

domartjänst. Detta innebär en skärpning i jämförelse med gällande lag,

för vilken någon motivering inte lämnats.

Förslaget att vissa ledamöter i centralstyrelsens nämnd skall avlägga

domared har mött invändningar i några yttranden. Jönköpings läns landstings

förvaltningsutskott ifrågasätter om bestämmelsen är nödvändig. Utskottet

framhåller att sådan skyldighet inte är föreskriven för andra nämnder

med lika grannlaga uppgifter. Liknande synpunkter anförs av Kalmar

läns södra landstings förvaltningsutskott. Hovrätten över Skåne och Blekinge

avstyrker förslaget. Den föreslagna regeln är överflödig. Nämnden

har visserligen uppgifter vid vilkas fullgörande rättssäkerhetssynpunkter

gör sig gällande. Detta kan sägas vara fallet på många andra områden inom

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

den statliga och kommunala förvaltningen. I vårt land saknas varje tradition

att använda domared på sådana områden.

Enligt Sveriges advokatsamfunds mening bör offentligt biträde kunna

förordnas för tillvaratagande av den utvecklingshämmades rätt. Samfundet

framhåller att man måste räkna med att den utvecklingshämmade ofta av

ekonomiska skäl saknar möjlighet att själv välja eller över huvud taget

få lämpligt biträde.

Personal

Vad utredningen föreslagit i fråga om personalorganisationen har i huvudsak

godtagits vid remissbehandlingen. På några punkter har dock avvikande

uppfattningar anförts. Mentalsjukvårdsberedningen är sålunda

tveksam om det behövs någon särskolchef. Enligt beredningens mening är

det mer rationellt att rektorerna får träda i särskolchefens ställe.

Riksförbundet för utvecklingsstörda barn anser att huvudman bör vara

skyldig att vid sidan av särskolchef och vårdchef inrätta befattning för

särskild chef för öppen och halvöppen verksamhet. Utan en sådan chef kan

det befaras att strävandena att stärka den öppna och halvöppna verksamheten

inte kommer till sin rätt. Föreningen anser vidare att en fritidskonsulent

bör finnas vid centralstyrelsen. Liknande synpunkter framförs

av Föreningen av kuratorer för psykiskt efterblivna och epileptiker samt

Svensk kuratorsförening. Gotlands läns landsting vill ha en föreskrift om

föreståndare för hemmavården.

Statsbidrag

Åtskilliga remissinstanser betonar att ett genomförande av utredningens

olika förslag kommer att medföra avsevärt ökade kostnader och att det

därför är naturligt att statsbidragsgivningen vidgas.

Svenska landstingsförbundet och Svenska stadsförbundet anser att nuvarande

kostnadsfördelning mellan huvudmännen och staten måste belysas

ingående och kompletteras med en bedömning av den utgiftsökning som

utredningens förslag medför innan statsbidragsfrågan slutligt avgörs. Det

är angeläget att en omprövning av statsbidragets konstruktion allvarligt

övervägs. Liknande synpunkter framförs av Gävleborgs läns, Blekinge läns,

Östergötlands läns och Älvsborgs läns landstings förvaltningsutskott.

Hallands läns landstings förvaltningsutskott avstyrker bestämt de föreslagna

punktstatsbidragen för vissa befattningshavares avlöning. Att införa

nya sådana bidrag innebär ett stort steg bakåt i utvecklingen. Inom

andra verksamhetsgrenar strävar man att få till stånd generella bidrag

av enkel konstruktion. Det huvudsakliga syftet är därvid att på lämpligt

sätt fördela kostnaderna mellan staten och landstingskommun. Formerna

för statsbidragsgivningen på detta område bör enligt utskottets mening

särskilt utredas med sikte på förenkling.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

Stadsfullmäktige i Göteborg anser att en viktig förutsättning för att utredningens

förslag skall kunna genomföras är att statsbidragen utökas till

att omfatta av utredningen föreslagna nya tjänster. Enligt Södermanlands

låns landstings förvaltningsutskott bör driftbidraget till öppen vård av

psykiskt utvecklingshämmade uppräknas högst väsentligt.

In- och utskrivning m. m.

Allmänt

Utredningens förslag om att förenkla in- och utskrivningsförfarandet vid

särskolor och vårdanstalter för psykiskt utvecklingshämmade får ett positivt

mottagande av remissinstanserna. Inga invändningar möter mot utredningens

ståndpunkt att inskrivning också i fortsättningen skall grundas på

särskolplikt eller skyldighet att ta emot vård liksom att inskrivning vid

andra inrättningar än särskola, vårdhem eller specialsjukhus inte behöver

regleras i lag. Bland de remissinstanser som har en allmänt positiv inställning

till förslagen märks Svenska landstingsförbundet och Svenska stadsförbundet.

Enligt de båda förbunden synes de föreslagna reglerna på ett

tillfredsställande sätt beakta de enskildas integritet och rättssäkerhet.

Socialstyrelsen anser, att lika starka rättssäkerhetsgarantier är motiverade

i dessa frågor som vid omhändertagande för sluten psykiatrisk vård. Bestämmelserna

härom bör utgöra bakgrund till de nya reglerna om förfarandet.

Utredningens överväganden och förslag om en uppspårande verksamhet

för psykiskt utvecklingshämmade berörs i några yttranden.

Riksförbundet för utvecklingsstörda barn framhåller att det är angeläget

att — i avvaktan på att de i betänkandet diskuterade hälsoundersökningarna

kommer till stånd — preliminära åtgärder vidtas bl. a. för att intensifiera

samarbetet mellan barnavårdscentralerna samt obstetriska och pediatriska

avdelningar. Därigenom skulle redan med nuvarande organisation alla barn

som misstänks lida av utvecklingsstörning av något slag kunna kontrolleras

och följas mera noggrant. För många, som inte tidigare upptäckts

vid sådana undersökningar eller vid skolbarnsundersökningar, kommer

problemet dock att kvarstå. Förbundet betonar att samverkan måste ske

mellan centralstyrelserna och de primärkommunala organ — skolstyrelser,

barnavårdsnämnder och socialnämnder •— som har ansvaret för den uppspårande

verksamheten. De primärkommunala nämnderna har dock andra

uppgifter som för dem ter sig viktigare. Det kan därför lätt hända

att de inte alltid lyckas helt fullgöra sina delar av åliggandet. Förbundet

anser att det därför måste inskärpas, att centralstyrelserna inte får anses

ha fullgjort sina förpliktelser i detta avseende endast genom att passivt ta

emot anmälningar från kommunala organ, allmänhet och läkare. De måste

tvärtom ta initiativ och aktivt verka för det samarbete som måste komma

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

till stånd. Medicinalstyrelsen och skolöverstyrelsen bör också vid behov ta

initiativ till att intensifiera det uppspårande arbetet.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser i motsats till utredningen att vederbörande

myndigheter och funktionärer bör åläggas att anmäla psykiskt

utvecklingshämmade, som behöver omsorger enligt lagen, direkt till centralstyrelsen.

Enligt Svensk kuratorsförenings mening bör frågan om anmälningsskyldighet

allvarligt prövas.

I fråga om registrering av psykiskt utvecklingshämmade anser

Värmlands läns landstings förvaltningsutskott att det bör föreskrivas att

den som anmälts av skolstyrelse, barnavårdsnämnd eller socialnämnd skall

registreras hos centralstyrelsen. Enligt Riksförbundet för utvecklingsstörda

barn krävs en fullständig registrering av alla psykiskt utvecklingsstörda

som behöver omsorger enligt lagen.

Utredningens förslag att nuvarande bestämmelser om intagning i särskola

för observation och om provisorisk intagning på vårdanstalt

skall tas bort har inte stött på något motstånd vid remissbehandlingen.

Skolstyrelsen i Malmö anser dock att det bör vara möjligt att låta

en elev delta i extern särskolundervisning utan att direkt bokföras som

psykiskt utvecklingshämmad. Förutsättningen härför är att enighet nås

mellan utredare och vårdnadshavare att pröva om särskolans arbetsformer

passar bättre än hjälp skolans.

Särskolplikt

Utredningens förslag om särskolpliktens omfattning har allmänt godtagits

eller lämnats utan erinran i remissyttrandena. Beträffande innebörden av

skolplikten anför skolöverstyrelsen, att den i bestämmelserna om särskolplikt

lägger in en skyldighet för samhället att ge den utvecklingshämmade

en så god grundläggande utbildning som möjligt med hänsyn till rehabiliteringsbehovet.

Hovrätten över Skåne och Blekinge är inte helt övertygad om

att inte ytterligare förbättringar skulle vinnas om man skilde bestämmelserna

om särskolplikt från reglerna om vård av psykiskt utvecklingshämmade

och närmare anslöt dem till de allmänna skolförfattningarna. Hovrätten

anser det viktigt att bestämmelserna får en sådan avfattning att särskolplikten

framstår som en utbyggnad av den allmänna skolplikten. Att huvudmannaskapet

för särskolorna anförtros åt landstingskommunen beror på

rent praktiska skäl och det kan inte vålla några olägenheter att reglerna i

detta hänseende är gemensamma för särskolor och vårdinstitutioner. Hovrätten

anser att det är en brist i utredningens förslag att gränsdragningen

mellan skolplikt och särskolplikt inte anges. Erfarenheten visar att det

just är i detta hänseende som konflikter kan uppkomma, därför att särskolplikten

gäller för längre tid och kan medföra skolgång på en ort som är

avlägsen från hemmet.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

Inskrivning i särskola in. m.

Utredningens förslag i fråga om inskrivning i särskola lämnas i huvudsak

utan erinran i remissyttrandena. I några yttranden förs dock vissa invändningar

fram.

I fråga om anstånd med inskrivning i särskola anser medicinska

fakulteten vid Karolinska institutet och Svenska läkaresällskapet

att det i undantagsfall kan finnas skäl till anstånd under ett år utöver vad

utredningen föreslagit. Länsstyrelsen i Stockholms län däremot anser att utredningens

förslag på denna punkt knappast rimmar med vad som framhållits

i betänkandet om vikten av att den utvecklingshämmade så tidigt

som möjligt får behövlig undervisning och handledning.

Läkarutlåtande rörande den utvecklingshämmade bör enligt Svenska

läkaresällskapet vara obligatoriskt vid intagning i särskola. För att bästa

möjliga garantier skall kunna skapas för att förskolbarn med bristande

förståndsutveckling skall erhålla en i alla avseenden tillfredsställande vård

bör inskrivningen enligt sällskapets mening föregås av en undersökning

på barnklinik och i de fall då så anses nödvändigt på mera specialiserade

kliniker. Hos äldre förskolbarn och hos barn i skolåldern kan olika psykiska

sjukdomstillstånd vara orsak till bristande förståndsutveckling. I dessa

åldrar bör därför utlåtande utfärdas av barnpsykiater. Liknande synpunkter

anförs av Sveriges läkarförbund, medicinska fakulteten vid Karolinska

institutet och Rättspsykiatriska föreningen.

Hovrätten för Nedre Norrland ifrågasätter om inte i lagen borde tas in

i varje fall en erinran om den utredning som bör förebringas för att inskrivning

i särskola skall kunna ske. Då omhändertagande kan genomföras

tvångsvis måste det enligt hovrättens mening vara ett oeftergivligt villkor

att det tillförlitligen utretts att de i lagen uppställda förutsättningarna

för sådant omhändertagande föreligger.

I fråga om förfarandet vid inskrivning i särskola hyser medicinska

fakulteten vid Karolinska institutet förståelse för utredningens strävan att

förenkla proceduren men är dock ytterst tveksam till förslaget att slopa

vårdnadshavare^ skriftliga medgivande till inskrivningen. Liknande synpunkter

anförs av Rättspsykiatriska föreningen, som anser att utredningens

förslag på denna punkt stämmer dåligt överens med strävandena att öka

rättssäkerheten för de psykiskt utvecklingshämmade.

Utredningens förslag i fråga om beslutanderätten vid inskrivning

i särskola godtas eller lämnas utan erinran i de flesta yttrandena.

Några remissinstanser anser dock att beslutanderätten i vissa fall skall

läggas på andra befattningshavare än utredningen föreslagit. Sålunda anser

Svenska läkaresällskapet att särskilda bestämmelser skall gälla för inskrivning

i specialsärskola. Enligt sällskapets mening bör rektor vid specialsärskolan

och inte särskolchefen i det län varifrån eleven kommer i princip

besluta om inskrivningen. Specialsärskolans rektor bör kunna påverka

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts proposition nr 1^2 år 1967

elevsammansättningen vid den skola han förestår. Det föreligger även uppenbara

risker för samarbetssvårigheter om beslutanderätten ligger hos

särskolchefen i hemlandstinget. Även Särskolornas rektorsförening anser

att beslutanderätten bör tillkomma rektor vid specialsärskola som bör samråda

med skolläkaren. Föreningen framhåller att endast de för skolan

ansvariga torde ha möjlighet att avgöra om en elev kan få adekvat undervisning

och vård vid skolan samt bedöma hans utsikter att anpassas till

kollektivet. Föreningen är helt övertygad om att det skulle kunna bli ödesdigra

följder för hela skolan om en elev skulle tas in mot ledningens önskan.

Värmlands läns landstings förvaltningsutskott anser att beslut om inskrivning

i särskola bör fattas av särskolchef och centralstyrelsens överläkare

i förening.

Föreningen Sveriges häradshövdingar berör frågan om när beslut om

inskrivning i särskola skall fattas av centralstyrelses nämnd. Föreningen

anser att utredningens förslag är väl lösligt. Enligt utredningen skulle det

räcka med att vårdnadshavare^ förmyndaren eller den utvecklingshämmade

inte motsätter sig åtgärden för att inskrivning skall få beslutas av särskolchefen.

Föreningen anser att det i varje fall bör krävas, att vederbörande

klart underrättats om den ifrågasatta åtgärden och om möjligheten att

påkalla behandling i nämnden. Det bör vidare uppmärksammas att i normalfallen

båda föräldrarna är vårdnadshavare och förmyndare. Föreningen

påpekar att utredningen förutsatt att om meningsskiljaktigheter uppstår

vid verkställigheten av ett av särskolchefen fattat inskrivningsbeslut frågan

skall hänskj utas till nämnden. Föreningen ifrågasätter starkt lämpligheten

av att ett enligt lagens regler fattat beslut på detta sätt rivs upp och

underställs nämnden, som ju inte är besvärsinstans.

Utskrivning från särskola

Utredningens förslag i fråga om utskrivning från särskola har med få

undantag lämnats utan erinran vid remissbehandlingen. Mentalsjukvårdsberedningen

anser dock att rektor skall besluta härom i stället för särskolchefen,

medan Värmlands läns landstings förvaltningsutskott anser att sådant

beslut skall fattas av särskolchefen och centralstyrelsens överläkare i

förening. Hallands läns landstings förvaltningsutskott anför, att centralstyrelsen

i hemlandstinget ofördröj ligen bör underrättas om utskrivning

från specialsärskola.

Utredningens förslag att slopa nuvarande möjligheter till utskrivning

på försök har föranlett vissa kommentarer. Svenska läkaresällskapet

delar utredningens uppfattning att det inte är nödvändigt med

regler om försöksutskrivning från särskola. Även Svensk sjuksköterskeförening

anser att försöksutskrivning från särskola kan slopas. Enligt föreningens

mening bör dock någon form av försöksutskrivning gälla för elever

s. 94 Kontrollera mot PDF

94 Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

vid specialsärskola, eftersom dessa oftare misslyckas med den sociala anpassningen.

Enligt skolöverstyrelsens mening måste det finnas möjlighet att utan

hinder av in- och utskrivningsbestämmelser försöksvis placera en särskolelev

i den vanliga skolans specialundervisning. Överstyrelsen framhåller

att genom otillräckligt nyanserade bestämmelser om in- och utskrivning

behålls en olämplig gränsdragning mellan särskolan och den vanliga skolan.

Överstyrelsen påfordrar därför att bestämmelserna i detta avseende utformas

så att de inte lägger hinder i vägen för en från elevernas synpunkt

lämplig samordning mellan de båda skolformerna.

Skyldighet att ta emot vård

Utredningens uppfattning att det även i en ny lag bör finnas möjlighet

till vård i vårdhem eller på specialsjukhus oberoende av samtycke samt att

vårdtvånget bör begränsas till personer som fyllt 18 år godtas vid remissbehandlingen.

Riksåklagaren framhåller dock att med utredningens förslag

en domstol inte kommer att kunna överlämna den som är under 18 år

direkt till vård i specialsjukhus. Rätten blir hänvisad att överlämna honom

till vård enligt barnavårdslagen, varefter det ankommer på barnavårdsnämnd

att vidta åtgärder för erforderlig vård enligt lagen angående omsorger

om psykiskt utvecldingshämmade. Ämbetet anser inte att denna

omgång är sakligt motiverad. Ämbetet förordar att även den som är under

18 år skall kunna överlämnas direkt till vård i specialsjukhus. Liknande

synpunkter anförs av Föreningen Sveriges häradshövdingar och Hovrätten

över Skåne och Blekinge.

De föreslagna indikationerna för omhändertagande oavsett samtycke har

föranlett invändningar i några yttranden. Socialstyrelsen ifrågasätter om

utformningen av indikationerna ger tillräcklig ledning för rättstillämpningen.

Riksförbundet för utvecklingsstörda barn anser att specialindikationerna

för intagning delvis utformats olämpligt. Särskilt vänder sig förbundet

mot indikationen »för ett sedeslöst liv». Uttrycket kan uppfattas som en

brott sbeskrivning, vilket gör att intagning kommer att framstå som straff.

Avsikten torde i stället vara att genom intagningen skydda den psykiskt utvecklingsstörde

från sexuellt utnyttjande. Formuleringen i förslaget ger dock

sken av att den moraliska bördan faller på den utvecklingsstörde och är därför

olämplig. Förbundet erinrar om att indikationen saknas i lagen om beredande

av sluten psykiatrisk vård i vissa fall. Enligt förbundets mening bör

huvudalternativet vara att stryka indikationen i fråga om de psykiskt utvecklingsstörda.

Vid behandlingen av sexuellt utnyttjade utvecklingsstörda bör

tonvikten läggas på positiva åtgärder. I ett mindre antal fall kan det vara

behov av ytterligare åtgärder, t. ex. om det visar sig omöjligt att på annat sätt

befria en utvecklingsstörd från beroendet av en sutenör. Förbundet ifrågasätter

om inte även sådana fall ryms under indikationen »saknar förmåga att

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

95

ta vård om sig». Skulle denna lösning inte accepteras bör indikationen »för

ett sedeslöst liv» ersättas med ett annat uttryck, t. ex. »blir sexuellt otillbörligt

utnyttjad av annan». En sådan indikation bör kringgärdas med utomordentligt

starka begränsningar så att ett mer normalt sexualliv hos en utvecklingsstörd

inte kan föranleda tvångsintagning. Förbundet har också

betänkligheter mot indikationen »är farlig för annans personliga säkerhet

eller egendom». Andra åtgärder än intagning oavsett samtycke bör även i

detta fall komma i första hand. Vid våldsbrott bör i princip behandlingen

inte vara hårdare när det gäller en utvecklingsstörd än någon annan i samma

situation. När det gäller risker för annans egendom bör, om indikationen

behålls, intagning oavsett samtycke liksom i fråga om psykiskt sjuka endast

få ske efter domstols förordnande.

Även mentalsjukvårdsberedningen ställer sig tveksam till indikationen

»för ett sedeslöst liv». För vissa utvecklingshämmade behövs enligt beredningen

otvivelaktigt omhändertagande av detta skäl. Beredningen ifrågasätter

dock om detta bör anses speciellt utmärkande för de psykiskt utvecklingshämmade.

Oförmåga till följd av brister i det psykiska tillståndet

eller den intellektuella kapaciteten att i alla avseenden föra ett socialt välanpassat

liv behöver inte vara mindre framträdande för exempelvis vissa grupper

psykiskt sjuka. En indikation av angiven lydelse har dock inte tagits

med i lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall. Enligt beredningens

mening bör indikationen »saknar förmåga att ta vård om sig» i

stället kunna användas. Tillämpningen av sistnämnda indikation skulle

därigenom utvidgas i jämförelse med vad utredningen förutsatt. Beredningen

förordar vidare att övriga av utredningen föreslagna indikationer kompletteras

i anslutning till lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa

fall. Farligheten för annans personliga säkerhet eller egendom bör även

få avse farlighet för annans fysiska eller psykiska hälsa eller eget liv. Det

synes också befogat att föra in indikationen »för ett för närboende eller

andra grovt störande levnadssätt». Beredningen erinrar slutligen om att indikationen

farlighet för annans egendom i lagen om beredande av sluten

psykiatrisk vård i vissa fall utvidgats att omfatta annat av lagstiftningen

skyddat intresse som inte avser annans personliga säkerhet eller fysiska

eller psykiska hälsa eller eget liv. Då det inte kan uteslutas att en sådan

bestämmelse behövs, föreslår beredningen att indikationen tas med i lagen.

Hovrätten för Nedre Norrland anser det riktigast att i fråga om psykiskt

utvecklingshämmade tillämpa samma specialindikationer som i fråga om

psykiskt sjuka. Det är vidare enligt hovrätten önskvärt att specialindikationerna

blir så utformade att domstolarna vid tillämpningen av 31 kap.

brottsbalken har möjlighet att i varje särskilt fall välja den adekvata vårdformen.

Även sinnessjuknämnden anser det motiverat med en viss överensstämmelse

med lagstiftningen om de psykiskt sjuka.

Mot utredningens förslag att domstol skall kunna överlämna en utvecklingsstörd,

som begått brott, till vård i specialsjukhus invänder Föreningen

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1967

Sveriges stadsdomare, att det inte kan anses lämpligt, att avgörandet om en

person är psykiskt sjuk eller psykiskt utvecklingsstörd skall ankomma på

domstol. Det torde enligt föreningen inte vara ogörligt att behålla det nuvarande

systemet med en gemensam påföljd, så att det får ankomma på någon

medicinsk myndighet att avgöra om den till vård överlämnade skall tas in

på sjukhus för psykiatrisk vård eller på specialsjukhus. Hovrätten över

Skåne och Blekinge anser att en patient bör kunna föras över från vård i

specialsjukhus till sluten psykiatrisk vård och vice versa. Hovrätten anför

vidare att domstol också bör få möjlighet att direkt överlämna åt organen för

omsorger om psykiskt utvecklingsstörda att vidta erforderliga åtgärder i

fråga om en utvecklingsstörd, som begått brott, detta som en motsvarighet

till möjligheten att överlämna en psykiskt sjuk person till öppen psykiatrisk

vård enligt 31 kap. 4 § brottsbalken.

Inskrivning i vårdhem och specialsjukhus

Utredningens förslag att vårdchefen efter samråd med centralstyrelsens

överläkare skall besluta om inskrivning i vårdhem eller specialsjukhus har

mött invändningar i flera remissyttranden. Detta gäller särskilt inskrivning

i specialsjukhus. Mentalsjukvårdsberedningen anser sålunda att vårdhemmets

och specialsjukhusets läkare resp. överläkare bör ersätta vårdchefen

vid in- och utskrivning.

Medicinska fakulteten vid Uppsala universitet tar bestämt avstånd från

förslagets bestämmelser i fråga om specialsjukhusen. Enligt fakultetens

mening är det från många synpunkter inkonsekvent och olämpligt att ta från

överläkaren beslutanderätten vid inskrivning men behålla den vid utskrivning,

Fakulteten framhåller att specialsjukhusen bör driva en högt kvalificerad

verksamhet på medicinsk grund, utföra forskningsarbete och fungera

som centra för utbildning av olika personalkategorier inom vården av de

utvecklingshämmade. Avgörandet om och när en patient lämpligen kan

tas in på sjukhuset beror inte endast på patientens eget tillstånd utan även

på den totala situationen inom sjukhuset, den aktuella tillgången på speciella

undersöknings- och vårdresurser, den nyintagnes anpassning och inverkan

på den patientgrupp han kommer att tillhöra in. in. Enligt fakultetens mening

kan ingen annan än sjukhusets överläkare väga dessa faktorer mot

varandra. Fakulteten finner det helt orimligt att den för sjukvården ansvarige

läkaren inte själv skulle ha bestämmanderätt rörande patienternas intagning.

Fakulteten föreslår att samma remissförfarande som vid regionsjukhusen

tillämpas. Även Svenska landstingsförbundet och Svenska stadsförbundet

anser att inskrivningsbefogenheten bör tillkomma sjukhusets läkare

och inte vårdchefen. Samma uppfattning har Svenska läkaresällskapet,

Sveriges läkarförbund och Östergötlands läns landsting.

Hovrätten för Nedre Norrland, som inte anser sig kunna godta att vårdbehovet

slutligt prövas och beslut om intagning meddelas av annan än läkare

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

med psykiatrisk utbildning, framhåller att intagning på sjukhus oberoende

av eget samtycke innebär ett ytterst allvarligt ingrepp i den enskildes frihet.

Det kan vara tveksamt om beslutanderätten bör tillkomma centralstyrelsens

överläkare eller överläkaren vid det specialsjukhus där patienten skall

tas in. Enligt hovrättens mening talar övervägande skäl för det sistnämnda

alternativet. Härigenom vinns också överensstämmelse med den ordning

som sedan gammalt gäller inom mentalsjukvården.

Södermanlands läns landstings förvaltningsutskott godtar utredningens

uppfattning att landstinget i vårdtagarens liemort måste kunna utöva ett

avgörande inflytande på hur de platser, som enligt avtal tillkommer landstinget,

skall disponeras, men anser dock att överläkaren vid specialsjukhuset

bör kunna vägra intagning på sjukhuset, om patienten inte tillhör den

kategori av utvecklingshämmade för vilka sjukhuset är avsett. Även stadsfullmäktige

i Göteborg anser att överläkaren vid specialsjukhuset bör kunna

påverka patientsammansättningen på sjukhuset. Medicinalstyrelsen anser

att det uttryckligen bör anges i lagen att samråd skall ske med överläkaren.

Vårdföreståndarnas förening anser att inskrivningsärenden bör prövas av

vårdchef, centralstyrelsens överläkare samt föreståndare vid specialvårdhem

eller överläkare vid specialsjukhus i förening.

Föreningen Sveriges stadsdomare förordar att bestämmelserna om inskrivning

i specialsjukhus och utskrivning därifrån utformas såsom en hänvisning

till motsvarande bestämmelser i lagen om beredande av sluten psykiatrisk

vård i vissa fall. En liknande inställning har Svensk sjuksköterskeförening.

I några yttranden har andra frågor rörande inskrivningsförfarandet berörts.

Riksförbundet för utvecklingsstörda barn yrkar att beslut om tvångsintagning

på vårdhem eller specialsjukhus samt om utskrivning eller omplacering

av tvångsintagen person skall motiveras skriftligen och att vårdnadshavaren

eller förmyndaren skall få tillfälle att ta del av utredning och yttra

sig i ärendet.

Utskrivning från vårdhem och specialsjukhus m. m.

Utredningens förslag om slutlig utskrivning från specialsjukhus

och vårdhem lämnas i huvudsak utan erinran. Viss kritik kommer dock

fram på några punkter.

Enligt mentalsjukvårdsberedningens mening bör den frivilliga intagningen

på vårdhem och specialsjukhus motsvaras av en rätt för patienten att lämna

anstalten. En patient bör sålunda i dessa fall både kunna tas in och få

lämna anstalten när han själv eller i förekommande fall hans vårdnadshavare

eller förmyndare så önskar.

Riksåklagaren anser det inkonsekvent att utskrivningsnämnd skall pröva

fråga om utskrivning och tillstånd att vistas på egen hand utom sjukhusområdet

för den som av domstol överlämnats till vård oberoende av brottets

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 142

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj.ts proposition nr 142 år 1967

beskaffenhet, medan motsvarande prövning för den som i anslutning till

begånget brott tagits in i specialsjukhus utan lagföring endast skall ske om

brottet riktats mot annans personliga säkerhet. Ämbetet förordar vidare

bestämmelser om statsåklagares medverkan vid utskrivning.

Föreningen Sveriges häradshövdingar anser att de föreslagna reglerna

om utskrivning från vårdhem och specialsjukhus är utomordentligt svårtolkade

på grund av de många olika förutsättningar m. m., som vävs ihop

i en mångfald kombinationer. Bestämmelserna bör omarbetas i syfte att

underlätta tillämpningen. Även hovrätten över Skåne och Blekinge anser att

bestämmelserna bör förenklas. Hovrätten förordar ett stadgande av innehåll

att en patient, som tagits in oavsett samtycke, inte får hållas kvar längre

än de omständigheter som föranlett omhändertagandet kvarstår.

Bibehållande av regler om utskrivning på försök förordas av

Svenska landstingsförbundet och Svenska stadsförbundet, i varje fall när

det gäller vård på specialsjukhus. Förbunden framhåller att sådana regler

otvivelaktigt ökar benägenheten att så snart som möjligt låta patienterna

övergå till friare vårdformer samtidigt som de vid akut behov möjliggör

en omedelbar återintagning. En liknande inställning har Gotlands läns

landstings förvaltningsutskott och hovrätten för Nedre Norrland. Hovrätten

föreslår att bestämmelser om försöksutskrivning från specialsjukhus tas

in efter mönster av lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa

fall. Hovrätten framhåller att det i många fall är ytterst vanskligt att bedöma

om en intagen inte längre är i behov av vård på anstalt och kan

skrivas ut. Det är då av stort värde att vid en missbedömning eller ett misslyckande

snabbt kunna återföra den utskrivne. Det kan vara riktigt som

utredningen anfört att något egentligt behov av försöksutskrivning inte föreligger

när patienten tas om hand i annan vårdform eller på annat sätt blir

föremål för centralstyrelsens omsorger. Saknas bestämmelser om försöksutskrivning

och rätt att meddela föreskrifter om övervakning blir dock den

eftervårdande verksamheten helt beroende av den utskrivnes beredvillighet

att underkasta sig eftervård. Hovrätten befarar, att det i många fall kan

komma att visa sig svårt att utan stöd av lagföreskrifter förmå patienten

till medverkan.

Svenska läkaresällskapet hyser tveksamhet till förslaget att avskaffa försöksutskrivning

för det asociala klientelet vid specialsjukhus.

Vissa andra frågor

Utredningens förslag att omsorger om de psykiskt utvecklingshämmade

skall vara kostnadsfria föranleder erinringar i några remissyttranden.

Kronobergs läns landstings förvaltningsutskott ifrågasätter om det är

riktigt att utan vidare slopa avgiftsskyldigheten för alla psykiskt utvecklingshämmade.

Älvsborgs läns landstings förvaltningsutskott avstyrker förslaget

att slopa avgiftsskyldigheten för den som är över 21 år.

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts proposition nr H2 år 1967

Medicinalstyrelsen anser det inte tillfredsställande att annan ersättning

än pensionen inte kan tas ut av den som har partiell förtidspension. Styrelsen

framhåller, att reduceringen av pensionen grundar sig på att viss varaktig

försörjningsförmåga föreligger. Det är därför rimligt att var och en bidrar

till sin försörjning allt efter inkomstens storlek. Steget från institutionsvård

via inackorderingshem till att bo på egen hand underlättas med en

mjukare övergång från hel försörjning till ekonomisk självständighet.

I fråga om besvär i intagnings- och utskrivningsfrågor ifrågasätts i

några yttranden en minskning av antalet instanser. Enligt mentalsjukvårdsberedningens

mening bör det övervägas att låta en nämnd med den sammansättning

som angivits i lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa

fall fungera som gemensam besvärsinstans för såväl de i lagen berörda

patienterna som psykiskt utvecklingshämmade. En sådan nämnd bör förstärkas

vid prövning av besvärsfrågor rörande elever i särskola.

Föreningen Sveriges häradshövdingar anser det otillfredsställande att

frågor om frihetsberövande avgörs i andra instans av en rent administrativ

myndighet utan domstolsinslag. Föreningen ifrågasätter om en sådan

handläggning är väl förenlig med Europarådskonventionen om de mänskliga

rättigheterna. Detta gäller i all synnerhet frågor om utskrivning från

specialsjukhus, vilka f. n. handläggs av sinnessjuknämnden. Föreningen

anser att besvär över beslut, som innefattar frihetsberövande, bör prövas

av psykiatriska nämnden. I varje fall bör detta gälla beslut av utskrivningsnämnd

vid specialsjukhus. I liknande riktning uttalar sig medicinalstyrelsen.

Enligt sinnessjuknämnden synes det följdriktigt att man för prövning i

högre instans anlitar den myndighet, som har att i fråga om tvångsintagna

på andra sjukhus väga de allmänna skyddssynpunkterna mot patienternas

berättigade krav att inte hållas kvar längre än nödvändigt. Föreskrifterna

om patienter på de nuvarande statliga mentalsjukhusen för efterblivna

hör inte schematiskt passas in i reglerna för särskolor och andra inrättningar.

Besvärsärendena bör handläggas av en myndighet med erfarenhet

av likartade frågor. Sinnessjuknämnden föreslår att beslut i fråga om utskrivning

från specialsjukhus skall överklagas till psykiatriska nämnden.

Detta bör också gälla beslut om inskrivning i specialsjukhus, under förutsättning

att de befogenheter som enligt utredningens förslag i dessa frågor

tillagts centralstyrelsens nämnd i stället tillkommer utskrivningsnämnden

vid sjukhuset.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Mnj:ts proposition nr 142 år 1967

Departementschefen

Allmänna synpunkter

Samhällets åtgärder för att bereda de psykiskt utvecklingsstörda tillfredsställande

möjligheter till utbildning och vård har utvecklats mycket kraftigt

sedan en särskild lagstiftning för denna grupp första gången beslöts år 1944.

Den lag som antogs nämnda år avsåg undervisning och vård av sådana sinnesslöa

barn som var tillgängliga för undervisning. Denna första lag avlöstes

av den nu gällande 1954 års lag, som är tillämplig även på vuxna och på

barn som inte kan tillgodogöra sig undervisning. Genom lagen infördes en i

princip fullständig reglering av huvudmannaskapet för undervisningen och

vården av de psykiskt efterblivna. Detta lades på landstingskommunerna

utom i fråga om de svårskötta eller komplicerade fallen som staten förutsattes

skola svara för. I samband med att huvudmannaskapet för mentalsjukvården

överförts från staten till landstingskommunerna har också ansvaret

för huvuddelen av de omsorger om psykiskt efterblivna som staten hade att

svara för gått över på landstingskommunerna den 1 januari 1967. Alltjämt

förekommer dock vård av psykiskt efterblivna som inte är omfattad av 1954

års lag fastän landstingskommunerna svarar för vården. Detta gäller vård

som numera regleras av sjukvårdslagen och lagen om beredande av sluten

psykiatrisk vård i vissa fall.

I betänkandet Omsorger om psykiskt utvecklingshämmade har lagts fram

förslag till ny lagstiftning på området. Den föreslagna lagen omfattar alla

de särskilda omsorger — undervisning, vård och olika bostadsformer — som

det allmänna skall tillhandahålla de psykiskt utvecklingshämmade. I denna

del överensstämmer den föreslagna lagen i stort med 1954 års lag. Förslaget

går dock längre. Bl. a. föreslås, att den nyssnämnda särskilda sjukhusvården

av psykiskt efterblivna skall inordnas under den nya lagen. Utredningen har

strävat efter att få fram en klarare och mera överskådlig författningstext än

1954 års lag innehåller. I detta syfte bär vissa bestämmelser slopats och

andra, särskilt reglerna om inskrivning och intagning, förenklats. Endast

de omsorger som det enligt förslaget skall vara möjligt bereda någon oberoende

av hans samtycke har reglerats närmare. Därvid har förutsättningarna

för vissa åtgärder preciserats mera än f. n. I fråga om vilka omsorger

som skall stå de psykiskt utvecklingshämmade till buds bygger utredningen

i mycket på 1954 års lag och de erfarenheter och den utveckling

som kommit fram under senare år. Vissa former av omsorger rekommenderas

men anses inte böra åläggas huvudmännen som eu förpliktelse. De nu
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr Ii2 år 1967

101

varande skarpa gränserna mellan undervisning och vård samt mellan omsorger

av öppen och omsorger av sluten karaktär har blivit mindre markerade

i den föreslagna lagen. Utredningen har strävat efter ett flexibelt

omsorgssystem, där mångfalden av kombinationsalternativ skall möjliggöra

att varje utvecklingshämmad får just de omsorger han behöver, inte minst i

pedagogiskt hänseende, utan att hans frihet inskränks mer än nödvändigt.

Undervisningsverksamheten föreslås utvidgad. I fråga om huvudmannaskapet

utgår utredningen från vad statsmakterna år 1963 beslöt härom i

samband med huvudmannaskapsreformen för mentalsjukvården. Vad beträffar

organisatoriska regler i övrigt skiljer sig den föreslagna lagen inte

så mycket från 1954 års lag.

Under remissbehandlingen har utredningens förslag i väsentliga delar rönt

ett gott mottagande. Särskilt har från många håll med tillfredsställelse uttalats

att den föreslagna lagen är betydligt enklare och klarare än 1954 års lag.

På det mera principiella planet har kommit fram olika uppfattningar främst

när det gäller vissa organisatoriska och lagtekniska frågor. I förstnämnda

hänseende bryter sig meningarna i någon mån i fråga om huvudmannaskapet

för undervisningen och i särskild grad när det gäller den landstingskommunala

organisationen. I lagtekniskt hänseende gäller det främst dispositionen

av författningsstoffet. Vissa önskemål har förts fram om att reglerna

om undervisning av psykiskt utvecklingshämmade skall föras in i de allmänna

skolförfattningarna.

Inom ramen för den nuvarande lagstiftningen har huvudmännen för undervisningen

och vården av de psykiskt efterblivna utvecklat dessa områden

på ett förtjänstfullt sätt. Lagstiftningen gäller en betydelsefull sektor av den

sociala och medicinska omvårdnaden i vårt land. Inte mindre än ca 22 000

psykiskt utvecklingsstörda kommer f. n. i åtnjutande av samhällsomsorger

i någon form. Behovet av sådana omsorger torde inte vara fyllt därmed.

Någon anledning att gå ifrån den nuvarande principen att bygga omsorr

gerna för denna grupp av medborgare på lagstiftningens grund anser jag inte

föreligga. Remissbehandlingen bekräftar riktigheten av denna uppfattning.

Som jag nyss antytt innebär utredningens förslag i stor utsträckning en

kodifiering av en utveckling som redan börjat. Denna utveckling bör enligt

min mening främjas av lagstiftaren i möjlig mån. Bl. a. med hänsyn härtill

anser jag att tiden nu är mogen att ersätta 1954 års lag med ny lagstiftning.

Dispositionen av författningsstoffet hänger nära samman med den ställning

man tar till frågan om huvudmannaskapet för särskolundervisningen. Bl. a.

med hänsyn till att jag ämnar förorda landstingskommunalt huvudmannaskap

för både undervisning och vård anser jag att en ny lag bör omfatta

båda dessa grenar.

Den nya lag som jag ämnar föreslå, i huvudsak på grundval av utredningens

förslag, förutses successivt medföra en betydande förbättring av omsorgerna

om de utvecklingshämmade. Undervisningssektorn avses skola

s. 102 Kontrollera mot PDF

102 Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

breddas så att allt fler av de svårare skadade barnen blir föremål för systematisk

pedagogisk verksamhet. Som ett led häri inordnas de nuvarande

externa sysselsättningsavdelningarna för utvecklingshämmade i skolåldern

under särskolan. För skolundervisningen och yrkesundervisningen förutsätts

bli utbyggda. Helt ny är en föreslagen skyldighet för huvudmännen att anordna

s. k. särskild undervisning i hemmet eller på en vårdinrättning av en

utvecklingshämmad, som på grund av rörelsehinder, sjukdom e. d. inte

kan delta i vanligt kollektivt skolarbete. Huvudmännens skyldighet att ombesörja

undervisning åt utvecklingshämmade med vissa komplicerande

handikapp preciseras. På vårdsidan märks den nyheten, att huvudmännen

enligt förslaget blir skyldiga att ge vård i hemmet åt utvecklingshämmad

som behöver vård enligt den nya lagen men inte bör få den i inrättning som

avses i lagen. Vidare blir daghemmen för barn och sysselsättningshemmen,

som nu är frivilliga, obligatoriska för huvudmännen. I bostadshänseende

införs som en nyhet skyldighet för huvudmännen att anordna inackorderingshem

för utvecklingshämmade. Vidare är utredningens rekommendationer

om vissa ytterligare omsorger enligt min mening ägnade att ge vägledning

i vissa hänseenden om den önskvärda utvecklingen på något längre

sikt av omsorgerna om de utvecklingshämmade. Den nya lagen kommer att

medge flera kombinationsalternativ än som finns f. n. Vidare föreslås rättssäkerhetsgarantierna

stärkta men förfarandet vid omhändertagande likväl

i vissa avseenden betydligt förenklat.

Den nya lagen blir tämligen omfattande. Detta är en följd främst av att

organisatoriska frågor behandlas i lagen och att beslutsförfarandet måste

utformas på sådant sätt att rättssäkerhetssynpunkterna tillgodoses fullt ut.

För det allt övervägande antal fall då någon tvekan eller några meningsskiljaktigheter

inte föreligger i fråga om att en utvecklingsstörd bör beredas

omsorg av ett visst slag, blir flertalet av dessa sistnämnda bestämmelser

utan intresse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

103

Personkretsen

För att 1954 års lag skall vara tillämplig krävs dels att det föreligger allmän

psykisk efterblivenhet och dels att denna efterblivenhet fått vissa

sociala konsekvenser. Dessa konsekvenser beskrivs olika för tre skilda

ålderskategorier. För barn under skolåldern krävs att de inte kan få tillfredsställande

vård i enskilt hem, för andra barn under 18 år att de inte kan

följa någon av den allmänna grundskolans undervisningsformer och för

personer över 18 år att de inte kan ta vård om sig själva. Med begreppet »allmän

psykisk efterblivenhet» åsyftas att någon hämmats i sina intellektuella

helhetsfunktioner på grund av brister i det centrala nervsystemet. Hämningen

skall vara hänförlig till utvecklingsperioden.

Enligt utredningens förslag skall den nya lagen avse dem, som på grund

av hämmad förståndsutveckling behöver särskilda omsorger genom det allmänna.

För dem som lagen är tillämplig på föreslås beteckningen »psykiskt

utvecklingshämmade».

Som skäl för ett terminologibyte anför utredningen bl. a., att begreppet

»psykisk efterblivenhet» så småningom fått en förringande innebörd. Utredningen

framhåller också, att begreppet inte riktigt väl stämmer med den

moderna uppfattningen att underutveckling i intellektuellt hänseende

inte nödvändigtvis behöver innebära ett statiskt tillstånd.

Enligt min mening är det viktigt att den beteckning, som används för de

människor det här gäller, inte ger ett obefogat pessimistiskt intryck. Det bör

också beaktas att åtminstone en ny term, »psykiskt utvecklingsstörd», redan

vunnit insteg i språkbruket och accepterats av många, enligt vad både utredningen

och vissa remissinstanser påpekar. Jag anser att ett annat uttryck än

»psykiskt efterbliven» bör användas i den nya lagen. Att som en del remissinstanser

föreslår avvakta en terminologisk översyn, som spänner över all

lagstiftning där begreppet »sinnesslö» e. d. förekommer, är enligt min

uppfattning inte möjligt. En sådan översyn skulle få omfatta ett flertal olika

författningsområden, som alla kan tänkas kräva speciella överväganden.

F. n. bör alltså den nya terminologi som väljs föras in i den nya lagen och

vissa närstående författningar. I övrigt får terminologin moderniseras allteftersom

den berörda lagstiftningen ses över.

När det gäller utformningen av en ny terminologi har meningarna brutit

sig under remissbehandlingen. Flera remissinstanser har med skärpa vänt

sig mot förslaget att termen »psykiskt utvecklingshämmade» endast skall

kunna avse dem som den nya lagen skall vara tillämplig på. Enligt kritiken

bör man i stället här använda samma princip som i 1954 års lag, som enligt

sin rubrik gäller vissa psykiskt efterblivna. I övrigt förefaller det väsentligen

opaginerad Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj.ts proposition nr 1^2 år 1967

råda enighet om att valet bör stå mellan orden »utvecklingshämmad» och

»utvecklingsstörd» samt mellan bestämningarna »psykiskt» och »intellektuellt».

Jag medger att praktiska skäl kan tala för en särskild beteckning på dem

som den nya lagen omfattar. Begrepppet »psykiskt efterbliven» används i

två betydelser i 1954 års lag. I rubriken till lagen har begreppet en vidare

innebörd än det har i lagtexten i övrigt, där det betyder sådana psykiskt

efterblivna som lagen är tillämplig på. Några olägenheter av denna terminologiska

dualism har emellertid inte försports. Den speciella innebörd, som

utredningen vill ge termen »psykiskt utvecklingshämmad», stämmer knappast

med vanligt språkbruk. Jag anser utredningens förslag i denna del

mindre lämpligt. Jag anser vidare att man bör välja termen »utvecklingsstörd»,

som enligt utredningen redan accepterats i vida kretsar som ersättning

för uttrycket »efterbliven». Även om ordet »intellektuell» teoretiskt sett

är den mest korrekta bestämningen av de utvecklingsstörningar det här

gäller, kan det enligt min åsikt lätt uppfattas som förklenande att beteckna

någon som intellektuellt utvecklingsstörd, varför jag föredrar sammanställningen

»psykiskt utvecklingsstörd». Jag förordar alltså att den nya lagen

anges gälla omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda.

Enligt utredningens förslag skall lagen vara tillämplig på psykiskt utvecklingsstörda

som på grund av hämmad förståndsutveckling behöver samhällets

omsorger för sin utveckling eller anpassning i samhället eller i

övrigt. Med uttrycket »hämmad förståndsutveckling» avser utredningen en

nedsättning av de intellektuella funktionerna som är hänförlig till utvecklingsperioden,

varmed i allmänhet menas tiden fram till 16-årsåldern. Nedsättningen

skall inte behöva vara allmän, dvs. ha drabbat förståndslivet i

dess helhet. Inte heller skall nedsättningen nödvändigtvis behöva bero på

brister i det centrala nervsystemet. Till skillnad mot vad som gäller nu skall

alltså den nya lagen enligt utredningens förslag kunna vara tillämplig också

när störningarna i den intellektuella utvecklingen beror på miljön eller

någon kroppslig sjukdom, som inte berör det centrala nervsystemet, eller

endast drabbat vissa delfunktioner.

Mot begreppet »hämmad förståndsutveckling» och vad utredningen anfört

om dess innebörd har inte riktats någon invändning under remissbehandlingen

och jag kan ansluta mig till utredningens förslag och argumentering

i denna del.

När det sedan gäller den praktiskt sett viktigare frågan, hur höggradig den

intellektuella funktionsnedsättningen skall vara för att den nya lagen skall

Vara tillämplig, anser utredningen att det inte är praktiskt möjligt att fastställa

en viss bestämd intelligenskvot som övre gräns för lagens tillämpningsområde.

Utredningen anför, att nedsättningen av de intellektuella funktionerna

måste vara av mera betydande grad, eftersom nedsättningen skall ha

framkallat behov av särskilda omsorger genom det allmänna. I fråga om

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

skolbarn uttalar dock utredningen särskilt att samma övre gräns bör gälla

för tillämpningen av den föreslagna lagen som gäller enligt 1954 års lag.

Några remissinstanser anser, att den övre gränsen för den nya lagens tilllämpningsområde

inte blivit tillräckligt preciserad i förslaget. Från något

håll efterlyses ett vägledande uttalande om den högsta intelligenskvot vid

vilken den nya lagen i regel skall kunna tillämpas. I fråga om de sociala

konsekvenserna noteras det å andra sidan på flera håll med tillfredsställelse,

att utredningen vill ersätta de delvis ganska snäva formuleringarna härom i

1954 års lag med en mera allmän beskrivning.

För egen del vill jag erinra om att undervisnings- och vårdbehovet långt

ifrån alltid står i relation till den intelligenskvot som kommer fram vid

testning. Metoderna för sådana undersökningar utvecklas och förbättras

visserligen ständigt men de är ändå utformade på sådant sätt, att proven

inte ger en fullständig bild av den undersöktes totala kapacitet utan främst

mäter vissa särskilda delar av den intellektuella förmågan. Olika testningsmetoder

kan lämna från varandra avvikande resultat, utan att detta behöver

vara särskilt anmärkningsvärt. Vissa egenskaper hos individen, såsom uthållighet

och anpassningsförmåga, vilka kan vara av väsentlig betydelse vid

bedömningen, kommer i många fall inte tillräckligt till uttryck vid testningarna.

Jag anser därför liksom utredningen att någon särskild precisering av den

intellektuella funktionsnedsättning, som gör lagen tillämplig, t. ex. genom

att man anknyter till en viss bestämd intelligenskvot, inte är praktiskt möjlig.

Intelligenstestningar utgör givetvis ändå vanligen ett viktigt led vid den

helhetsbedömning som måste äga rum i varje särskilt fall. I övrigt måste

särskild vikt fästas vid om det föreligger behov av sådana särskilda omsorger

genom det allmänna som lagen avser.

Om man liksom utredningen i fråga om den erforderliga graden av intellektuell

funktionsnedsättning i viss mån hänvisar till kravet på sociala konsekvenser,

kan det måhända synas betänkligt att ge beskrivningen av dessa

konsekvenser en allmän, elastisk utformning.

En något tänjbar bestämning av lagens tillämpningsområde kan emellertid

ha skäl för sig när det gäller rätt till omsorger och i varje fall är olägenheterna

därav inte särskilt framträdande, även om huvudmännen naturligtvis

måste kunna överblicka sina åligganden på området. Annorlunda förhåller

det sig givetvis när det gäller skyldighet att underkasta sig undervisning

eller vård. Jag kommer också att förorda särskild precisering av förutsättningarna

för åtgärder som får genomföras oavsett samtycke, såväl i fråga

om vård som i fråga om undervisning. I sistnämnda hänseende kommer jag

att föreslå att utredningens förslag kompletteras så, att det uttryckligen

framgår av lagtexten att i princip samma övre gräns för särskolplikten skall

gälla som enligt 1954 års lag.

Vad angår barn under skolåldern och personer över denna ålder anser jag

4*—Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 142

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 1^2 år 1967

att utredningens beskrivning av de sociala konsekvenser, som gör lagen tilllämplig,

bestämt är att föredra framför formuleringarna i 1954 års lag.

På de skäl jag nu anfört förordar jag att den nya lagen skall avse sådana

psykiskt utvecklingsstörda som på grund av hämmad förståndsutveckling

för sin utbildning eller anpassning i samhället eller i övrigt behöver

särskilda omsorger genom det allmänna. Med särskilda omsorger

genom det allmänna avses i princip omsorger, som inte skall beredas individen

enligt annan lagstiftning, t. ex. skollagen, sjukvårdslagen eller lagen om

beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall. Med uttrycket »i övrigt»

avses exempelvis att hämningen av förståndsutvecklingen medför behov av

omsorger, vilkas uteblivande skulle äventyra den utvecklingsstördes hälsa.

F. n. undantas från tillämpningsområdet för 1954 års lag de som får

sluten psykiatrisk vård eller är utskrivna på försök enligt 19 § lagen om

beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall. Utredningen föreslår, att

någon motsvarighet till detta undantag inte tas upp i den nya lagen. Den

särskilda sjukhusvård av psykiskt efterblivna, som dessa får väsentligen på

grund av sin efterblivenhet och som f. n. regleras av sjukvårdslagen och

lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall, föreslås falla

under den nya lagen och beredas i s. k. specialsjukhus. Detta förslag stämmer

med de intentioner som kom till uttryck vid tillkomsten av lagen om

beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall och jag ansluter mig till

det. Vad utredningen i övrigt i detta sammanhang anför om specialvård,

t. ex. på grund av psykisk sjukdom, föranleder inte någon erinran från

min sida. Den nya lagstiftningen om psykiskt utvecklingsstörda och lagstiftningen

om psykiskt sjuka kan alltså vara att tillämpa samtidigt i fråga

om en och samma person. Detta ökar möjligheterna att samordna olika

omsorger om de psykiskt utvecklingsstörda och en förbättring här har länge

ansetts påkallad.

Det nyss sagda åsyftar främst fall då en psykiskt utvecklingsstörd blir

psykiskt sjuk och därför behöver sluten psykiatrisk vård av mera tillfällig

art. När det föreligger en kombination av utvecklingsstörning och brister

på känslo- och viljelivets områden torde man däremot normalt få välja

mellan vård enligt den föreslagna lagen och sluten psykiatrisk vård. Detta

val får träffas efter var bristernas tyngdpunkt ligger.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 14-2 år 1967

107

Huvudmannaskapet

Enligt utredningens förslag skall huvudmannaskapet för omsorger om

psykiskt utvecklingsstörda fortfarande ligga på landstingskommunerna

utom när det gäller viss undervisning av psykiskt utvecklingsstörda med

syn- eller hörselskada, som staten alltjämt skall ha hand om.

Flera remissinstanser anser att huvudmannaskapet för undervisningen

av de psykiskt utvecklingsstörda bör flyttas över på primärkommunerna

eller att denna fråga bör utredas närmare. Från något håll uttalas den meningen

att endast den mera teoretiskt betonade delen av undervisningen bör

läggas under primärkommunalt huvudmannaskap. Som motivering åberopas

i allmänhet det önskvärda i att särskolundervisningen i så hög grad

som möjligt integreras i det allmänna skolväsendet. Å andra sidan uttalar

sig några remissinstanser, bl. a. Riksförbundet för utvecklingsstörda barn,

bestämt till förmån för fortsatt landstingskommunalt huvudmannaskap.

Enligt min mening saknas det inte skäl för att huvudmannaskapet för undervisningen

av de psykiskt utvecklingsstörda läggs på primärkommunerna,

som har hand om den allmänna skolundervisningen. En sådan ordning

skulle vara i linje med vad som gäller i fråga om undervisning och

vård av de rörelsehindrade barnen. Under senare år har allt fler externatskolor

för psykiskt utvecklingsstörda uppförts i anslutning till eller inrymts

i vanliga skolor. Erfarenheterna av denna integrering i fråga om

skollokalerna, som främst gällt den teoretiskt inriktade särskolundervisningen,

anses i allmänhet mycket goda. Utredningen föreslår också — och

jag ämnar återkomma till detta — att man skall gå vidare på denna väg.

Det kan givetvis invändas, att det är opraktiskt att en del av en skola

lyder under en huvudman och en annan del under en annan huvudman.

Det låter sig också sägas att tillgängliga lokal- och personresurser utnyttjas

bäst om huvudmannen är densamme och att ett gemensamt huvudmannaskap

skulle kunna underlätta en smidig övergång mellan olika undervisningsformer

och därmed främja den allmänna målsättningen att varje

barn skall få den undervisning det behöver och kan tillgodogöra sig.

Emellertid finner jag för min del att skälen för fortsatt landstingskommunalt

huvudmannaskap för särskolundervisningen f. n. väger tyngre.

Landstingskommunerna har en organisation på området som i det stora

hela visat sig fungera väl. Det synes mindre välbetänkt att överge denna

för den primärkommunala skolorganisationen i ett läge då den sistnämnda

är starkt engagerad i stora nydaningsuppgifter på den allmänna skolans område.

Skolenheterna för det klientel som det här gäller kräver stora upptag
-

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition nr H2 år 1967

ningsområden. Detta gäller särskilt de kategorier som landstingskommunerna

övertog ansvaret för från staten den 1 januari 1967. För dessa kategorier

behövs regionindelning, dvs. upptagningsområden som består av flera

landstingskommuner, och det kan i något fall t. o. in. tänkas att hela landet

bör utgöra en region. Att under sådana förhållanden föra över huvudmannaskapet

från en större geografisk enhet till en mindre förefaller mig inte

lämpligt.

Härtill kommer att de psykiskt utvecklingsstörda i särskilt hög grad behöver

omsorger av flera olika slag, undervisning, vård, bostad m. m., och ett

gemensamt huvudmannaskap för alla dessa omsorger med en samlad överblick

över hela fältet innebär då bestämda fördelar. Detta blir särskilt accentuerat

om man, som utredningen föreslår och jag ämnar förorda, strävar

efter att göra gränsen mellan undervisning och vård mindre markerad än

f. n. Det är vidare ännu så länge i viss mån oklart hur långt den lokalmässiga

integreringen av särskolundervisningen med den allmänna skolundervisningen

lämpligen bör drivas. Någon uppdelning av huvudmannaskapet

så, att primärkommunerna tar hand om den teoretiskt betonade särskolundervisningen,

som ligger närmast den allmänna grundskolans verksamhet,

medan återstoden av undervisningsverksamheten stannar hos landstingskommunerna,

kan jag inte förorda f. n.

Såvitt jag förstår behöver ett landstingskommunalt huvudmannaskap inte

medföra någon risk för pedagogisk isolering av särskolundervisningen, om

man håller fast vid den gemensamma målsättningen att varje barn skall få

den undervisning som det kan tillgodogöra sig och tar till vara de integrationsmöjligheter

som erbjuder sig. Undervisningstekniska landvinningar

inom det allmänna skolväsendet bör självfallet oberoende av huvudmannaskapet

tillgodoföras särskolundervisningen i den mån det är möjligt med

hänsyn till denna undervisnings speciella karaktär. Lärarutbildningen bör

så långt det går vara gemensam för grundskolans specialundervisning och

särskolan. Jag vill erinra om att särskolorna liksom det allmänna skolväsendet

står under tillsyn av skolöverstyrelsen. Jag anser mig också kunna

förutsätta, att landstingskommuner och primärkommuner utan särskild

författningsreglering kommer att samarbeta så att tillgängliga resurser blir

utnyttjade på bästa sätt. Särskilt är det viktigt — och jag skall återkomma

till detta — att en elev smidigt och snabbt flyttas över från allmän grundskola

till särskola och vice versa, när det är pedagogiskt motiverat. De psykologiska

svårigheter av irrationell natur som lätt uppstår i dessa sammanhang

får inte utgöra något hinder. Sådana problem är över huvud taget mer

eller mindre ofrånkomligen förknippade med de gränsdragningar och kategoriklyvningar,

som av pedagogiska och organisatoriska skäl i en eller

annan form är nödvändiga, och dem måste man försöka lösa väsentligen

genom upplysningsverksamhet och lämplig handläggning av de enskilda

fallen.

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

Till det sagda kommer att en överflyttning av huvudmannaskapet för

särskolundervisningen till primärkommunerna knappast torde kunna ske

på grundval av utredningens betänkande. En sådan lösning skulle alltså

kräva ytterligare utredningsverksamhet och dessutom ett omfattande kommunalt

förberedelsearbete. Därvid skulle de inte obetydliga förslag till ändringar

av nuvarande lagstiftning, som utredningen lagt fram och som i övervägande

grad mottagits med tillfredsställelse under remissbehandlingen,

inte kunna genomföras förrän längre fram i tiden.

Om jag alltså stannar för att nu förorda ett fortsatt landstingskommunalt

huvudmannaskap för särskolundervisningen, vill jag emellertid för den

skull på intet sätt utesluta, att utvecklingen på längre sikt kan tänkas böra

gå mot ett primärkommunalt huvudmannaskap på detta område, sedan de

reformer i fråga om den allmänna undervisningen, som nyligen beslutats

eller är aktuella, genomförts och stabiliserats. Det är också sannolikt, att

primärkommunerna successivt kommer att bli större och därigenom bättre

ägnade att bära upp huvudmannaskapet för verksamhet med stora upptagningsområden.

Jag är därför angelägen att inte över hövan binda den framtida

utvecklingen när det gäller huvudmannaskapet för undervisningen av

psykiskt utvecklingsstörda. Jag vill redan nu förutskicka, att den nuvarande

möjligheten att överlåta ledningen av särskola till lokal skolstyrelse enligt

mitt förslag kommer att bibehållas och utvidgas.

! fråga om huvudmannaskapet för undervisningen av blinda och

döva psykiskt utvecklingsstörda barn har vissa meningsskiljaktigheter

kommit fram under remissbehandlingen.

Särskolornas rektorsförening anser att ett fortsatt statligt huvudmannaskap

för en del av denna undervisning är omotiverat och att alltså landstingskommunerna

bör överta hela denna undervisning. En sadan lösning

skulle emellertid vara oförenlig med den huvudmannaskapsreform, som beslutades

år 1963 på grundval av förhandlingar mellan staten och landstingskommunerna,

och jag kan inte biträda föreningens förslag.

Jag anser således liksom utredningen att staten tills vidare alltjämt bör

svara för undervisningen i den specialskola, som avses i 2 a § skollagen, av

blinda och döva psykiskt utvecklingsstörda i åldrarna 7—17 år.

När det sedan gäller den vidare undervisningen och utbildningen av blinda

och döva utvecklingsstörda har man från landstingskommunalt håll protesterat

mot utredningens förslag att huvudmannaskapet för denna undervisning

skall ligga på landstingskommunerna. Det uttalas bl. a. att landstingskommunerna

inte utan vidare kan ta på sig ansvaret för denna undervisning

samt att frågan om den mest lämpliga organisationen i varje fall bör utredas

närmare, innan lagbestämmelser utfärdas.

Reformen år 1965 i fråga om undervisningen av bl. a. blinda och döva barn

medförde en slutlig lösning bara av grundskolundervisningen för dem.

Denna blev 10-årig och obligatorisk samt lades på staten. Frågorna om hur

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

den fortsatta undervisningen och utbildningen av dessa barn skulle organiseras

lämnades i huvudsak öppna. Dessa problem är f. n. föremål för särskilda

överväganden.

Jag vill för min del slå fast att ungdomar med det dubbla handikapp, som

består i psykisk utvecklingsstörning och blindhet eller dövhet, givetvis bör

ha en skolplikt som sträcker sig lika långt som för de enbart utvecklingsstörda

eller till 21 eller i vissa fall 23 års ålder. För undervisning av blinda

och döva krävs speciell metodik och särskilda resurser, samtidigt som psykisk

utvecklingsstörning hos en elev självfallet också är av största betydelse

för hur undervisningen av eleven bör bedrivas. De psykiskt utvecklingsstörda

som också är blinda eller döva utgör en mycket liten grupp. Man

måste enligt min mening söka undvika att splittra de särskilda undervisningsresurser

som behövs för denna grupp. Sådana resurser finns nu i

huvudsak inom den statliga specialskolan. Med hänsyn till det sagda anser

jag, att staten tills vidare bör svara även för undervisningen av blinda eller

döva särskolpliktiga i åldrarna över 17 år. Man får emellertid vara öppen

för att resultatet av de överväganden, som jag nyss nämnde, kan ge anledning

till en omprövning av detta ställningstagande. Att således den statliga

specialskolan skall ha hand om undervisningen och utbildningen även av

blinda och döva utvecklingsstörda över 17 år hindrar inte, att annan huvudmans

pedagogiska resurser efter avtal mellan staten och denne utnyttjas

för verksamheten, när det är lämpligt.

Jag vill i detta sammanhang något beröra gränsen mellan det statliga och

det landstingslcommunala ansvarsområdet i fråga om undervisningen av

psykiskt utvecklingsstörda. Till specialskolan bör hänföras de, som på grund

av syn- eller hörselskada inte kan undervisas i särskola. Med detta åsyftar

jag inte någon ändring i princip av vad som f. n. tillämpas i fråga om gränsdragningen

mellan det statliga och det landstingskommunala ansvarsområdet,

när det gäller undervisningen av blinda och döva psykiskt utvecklingsstörda

i åldrarna 7—17 år. En motsvarande gränsdragning kommer att gälla

även för åldrarna över 17 år. De syn- eller hörselskadade skall alltså i största

möjliga utsträckning undervisas i särskolan, och endast när detta på grund

av syn- eller hörselskadan inte är möjligt skall de hänvisas till den statliga

specialskolan. Där skall de stanna endast så länge de fortfarande är oförmögna

att följa undervisningen i särskolan.

För de utvecklingsstörda som skall gå i specialskolan bör staten vara

skyldig att ordna bostad om det behövs. I praktiken torde det närmast bli

fråga om bostad i elevhem.

F. n. finns det åtskilliga enskilda institutioner för omsorger

om psykiskt utvecklingsstörda. De kan vara upptagna i en landstingskommuns

plan för sådana omsorger (enskilda plananstalter) eller ha fått statligt

godkännande utan att ha tagits upp i fastställd plan (riksanstalter). Det

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Maj.ts proposition nr 142 år 1967

finns emellertid också enskilda inrättningar som drivs helt vid sidan om

1954 års lag och som alltså varken är plananstalter eller riksanstalter.

Enligt utredningens bedömande kommer enskilda inrättningars platser

att behövas under en lång följd av år, även om man på längre sikt bör räkna

med att samhället har hand om alla omsorger om de psykiskt utvecklingsstörda.

I fråga om de enskilda inrättningarnas betydelse för landstingskommunerna

föreslår utredningen inte någon ändring i vad som gäller nu.

Landstingskommunerna skall alltså fortfarande vid sin planläggning få

utgå från de enskilda institutionernas resurser men det yttersta ansvaret för

tillräckliga omsorger skall alltid åvila landstingskommunerna. Utredningens

förslag i denna del har i huvudsak lämnats utan erinran under remissbehandlingen.

För egen del kan jag instämma i vad utredningen sålunda anför om de

enskilda inrättningarna för psykiskt utvecklingsstörda.

Inte heller har jag någon invändning mot förslaget att en enskild inrättning

inte skall få drivas utan myndighets godkännande, att den skall vara

underkastad statlig tillsyn och att den skall kunna stoppas om den inte drivs

på tillfredsställande sätt. Som utredningen anför bör de ekonomiska relationerna

mellan landstingskommunerna och de enskilda inrättningarnas

huvudmän liksom hittills i princip regleras genom avtal.

Vissa bestämmelser om samverkan mellan landsting i fråga

om omsorgerna om psykiskt utvecklingsstörda finns i 1954 års lag.

Sålunda kan landstingskommuner upprätta gemensam plan och även utan

sådan plan förena sig om gemensamma inrättningar för psykiskt utvecklingsstörda.

Huvudmannaskapsreformen ökade starkt behovet av samverkan

mellan olika landstingskommuner. Med hänsyn till att vissa omsorger

kräver upptagningsområden, som är större än en landstingskommun, förutsattes

det då huvudmannaskapsreformen beslöts, att behövliga regionvårdsplaner

skulle upprättas. Mentalsjukvårdsberedningen lade i september 1965

fram förslag till regionindelning av vården av vissa grupper psykiskt utvecklingsstörda.

Utredningen anser, att det inte finns anledning att i den nya lagen om

psykiskt utvecklingsstörda reglera den regionundervisning och regionvård

som landstingkommunerna måste organisera, och hänvisar till att statsmakterna

tidigare intagit samma ståndpunkt i fråga om regionsjukvården.

Utredningens uppfattning i denna del har inte mött några invändningar

under remissbehandlingen och jag kan ansluta mig till vad utredningen föreslår.

Den nya lagen bör alltså inte reglera de nödvändiga regionindelningarna

och formerna för det samarbete som landstingskommunerna måste

etablera i fråga om regioninstitutionerna. Det får bli landstingskommunernas

och huvudtillsynsmyndigheternas sak att se till att dessa frågor löse-i

på tillfredsställande sätt.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj.ts proposition nr H2 år 1967

Olika former av omsorger

Undervisning

Enligt 1954 års lag sker undervisning av psykiskt utvecklingsstörda i särskola.

Undervisningen omfattar förskolundervisning för barn under skolåldern,

allmän teoretisk och praktisk skolundervisning för särskolpliktiga

barn samt yrkesundervisning för särskolpliktiga som åtnjutit skolundervisning.

Undervisningen skall i första hand ske externt men det skall också

finnas internatskolor.

Även enligt utredningens förslag bör undervisning av psykiskt utvecklingsstörda

meddelas i särskola. Sådan skola föreslås omfatta förskola,

grundskola, som närmast motsvarar de nuvarande allmänt teoretiska klasserna,

träningsskola, som närmast motsvarar de nuvarande allmänt praktiska

klasserna och externa sysselsättningsavdelningarna, eller yrkesskola eller

flera av dessa skolformer. Elever, som har svårt för att anpassa sig till

verksamheten i skolan, skall enligt förslaget få specialundervisning i särskola

eller specialsärskola. Motsvarande skall gälla elever för vilkas undervisning

det behövs särskilda anordningar. Den som på grund av rörelsehinder,

långvarig sjukdom e. d. inte kan delta i vanligt skolarbete skall kunna

få särskild undervisning.

I fråga om verksamhetens omfattning utgår utredningen från att varje

barn skall ha rätt till den undervisning som det kan tillgodogöra sig. Utredningen

framhåller, att denna utgångspunkt medför att begreppet undervisning

inom särskolan får en mycket vidsträckt innebörd. Det kommer att omfatta

även en allmänt utvecklingsbefrämjande pedagogisk verksamhet, som

syftar till att öva upp den utvecklingsstördes färdigheter och ge förmåga till

social anpassning.

Det torde råda enighet om att förskolundervisning har särskilt

stor betydelse för psykiskt utvecklingsstörda barn. En systematisk pedagogisk

verksamhet som sätts in på ett så tidigt stadium som möjligt ökar i hög

grad möjligheterna för dessa barn att tillgodogöra sig fortsatt undervisning.

Jag anser att förskolundervisning bör bli ett självklart undervisningsled för

alla psykiskt utvecklingsstörda barn som är mottagliga för sådan undervisning.

Detta bör gälla oavsett om barnet kan förmodas bli tillgängligt för fortsatt

undervisning eller inte. För att det uppställda målet skall nås behövs

emellertid inte bara institutioner och utbildad personal utan också att föräldrarna

är informerade om och positivt inställda till förskolundervisningen.

Jag anser inte lämpligt att utsträcka skolplikten till psykiskt utvecklingsstörda

barn under sju år. Den hittillsvarande utvecklingen torde dock visa

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj.ts proposition nr 142 år 1967

att i viss mån nya vägar måste sökas för att man skall få till stånd förskolundervisning

för de psykiskt utvecklingsstörda barnen i tillräcklig omfattning.

Huvudmännen måste aktivt verka för att utvecklingsstörda småbarn

anmäls till och får börja i förskola. Detta innebär först och främst att huvudmännen

skall försöka spåra upp de barn, som är utvecklingsstörda, på

ett så tidigt stadium som möjligt. Därvid bör man i görlig mån utnyttja den

personkännedom som finns hos barnavårdscentraler, barnavårdsnämnder,

tjänsteläkare, distriktssköterskor, lärare samt andra myndigheter och

tjänstemän. Dessutom bör man ta till vara möjligheterna att på barnstugor

observera barnen och på ett tidigt stadium upptäcka eventuella utvecklingsstörningar.

Till vissa frågor beträffande den uppspårande verksamheten

återkommer jag vid behandlingen av inskrivning enligt den nya lagen.

Vidare bör information om förskolundervisningen och dess betydelse ges

till föräldrarna. Här som i många andra avseenden torde samarbete i lämplig

omfattning med föräldraorganisationerna kunna visa sig fruktbringande.

Med anledning av ett uttalande under remissbehandlingen, att transportservicen

åt förskolbarn bör utvecklas, vill jag som min uppfattning uttala,

att psykiskt utvecklingsstörda förskolbarn inte bör vara sämre ställda i fråga

om transport!^ älp än andra sär skolbarn. Det torde vara särskilt viktigt att

barn i dessa åldrar i största möjliga utsträckning får bo kvar i sina hem.

Redan nu meddelas förskolundervisning i viss utsträckning vid vårdhemmen

för barn. Enligt vad jag inhämtat är erfarenheterna av denna verksamhet

gynnsamma. Jag förutsätter därför att den utvecklas ytterligare.

Skolundervisning av särskolpliktiga psykiskt utvecklingsstörda

barn avser i princip åldrarna från 7 till omkring 17 år. Utredningen anför

att utvecklingen under senare år bl. a. inneburit, att systematiserad undervisning

eller sysselsättning ordnats för allt större grupper av de svårare skadade

barnen, vilka tidigare betraktades som obildbara men numera anses

mottagliga för praktisk undervisning och social träning. Utredningen vill att

man skall gå vidare på denna väg och hänföra allt fler av dessa barn till särskolan.

Närmast kommer särskolans träningsskola i fråga för dem. Den

verksamhet som f. n. bedrivs för dessa ålderskategorier vid de externa sysselsättningsavdelningarna

föreslås bli inordnad under träningsskolan.

Under remissbehandlingen har från något håll uttalats att utredningen

vidgat undervisningsbegreppet alltför mycket med hänsyn till samhällets

begränsade resurser och de undervisningsresultat som kan påräknas.

För egen del vill jag dock här ansluta mig till utredningen. Varje utvecklingsstörd

bör ha rätt till de omsorger av pedagogiskt och annat slag som

han behöver och kan tillgodogöra sig. De goda erfarenheter man synes ha

haft av de senare årens systematiska undervisning eller sysselsättning av

relativt svårt utvecklingsstörda barn förefaller mig uppmuntrande. Man bör

bygga vidare på dessa erfarenheter och så fort det går i praktiken omsätta

de resultat, som den psykologisk-pedagogiska forskningen kan komma fram

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition nr lb2 år 1967

till. Vid den nödvändiga gränsdragningen mellan undervisning och vård,

som alltså inte blir skarp, bör man enligt min mening av psykologiska och

kanske också pedagogiska skäl inte ge undervisningsbegreppet en alltför

snäv innebörd. Den gränsdragning jag nu berört utesluter inte att man bör

ta till vara de möjligheter till vardagspedagogiska inslag, som yppar sig

inom vårdverksamheten.

Under remissbehandlingen har uttalats vissa farhågor för att kategoriklyvningen

av de utvecklingsstörda blir alltför markerad då de fördelas på

den allmänna grundskolans bjälpundervisning, särskolans grundskola och

särskolans träningsskola. Här måste man enligt min mening söka förena inbördes

motstridiga synpunkter. Vissa gränsdragningar är uppenbarligen

ofrånkomliga av praktiska hänsyn. Samtidigt är det av inte bara pedagogiska

utan också psykologiska skäl väsentligt att dessa gränser blir så mjuka

som möjligt. Elever bör snabbt och smidigt kunna flyttas från den ena undervisningsformen

till den andra. Tillgängliga resurser bör kunna utnyttjas

på bästa sätt. Den pedagogiska utvecklingen inom en undervisningsform får

inte tillåtas släpa efter utvecklingen inom en annan. Kvarvarande fördomar

och andra irrationella attityder i fråga om psykiska utvecklingsstörningar

bör motverkas.

Med utgångspunkt från detta allmänna resonemang biträder jag i sak utredningens

förslag att särskolans verksamhet skall differentieras på särskolans

grundskola, avsedd för teoretisk undervisning, och särskolans träningsskola,

avsedd för en mera praktiskt betonad undervisning som närmast syftar

till att öva upp den utvecklingsstördes allmänna färdigheter och främja

hans sociala anpassning. Begreppet grundskola bör emellertid reserveras

för den grundskola som avses i skollagen. För särskolans teoretiska undervisning

föreslår jag i stället termen skola för grundundervisning. Som jag

tidigare anfört skall den pedagogiska verksamhet, som de externa sysselsättningsavdelningarna

f. n. bedriver för de ålderskategorier det här gäller,

hänföras till träningsskolan. Vad utredningen anför om vilka utvecklingsstörda

som bör hänvisas till träningsskolan föranleder inte någon erinran

från min sida.

När det sedan gäller att motverka de olägenheter av olika slag, som kategoriklyvningar

kan medföra, har utredningen föreslagit att man skall anordna

särskolans teoretiska undervisning i anslutning till grundskolenhet i

så stor utsträckning som möjligt. Detta förslag har hälsats med tillfredsställelse

under remissbehandlingen. För egen del finner jag det uppenbart att

det bör följas. Det innebär klara pedagogiska och psykologiska fördelar som

jag nyss antytt.

Samordningen av träningsskolan med grundskolan i lokalavseende inger

större tveksamhet både hos utredningen och de remissinstanser som går in

på problemet. På denna punkt är de praktiska erfarenheterna begränsade.

Utredningen anser dock att det finns goda skäl att på försök samordna även

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj.ts proposition nr 142 år 1967

träningsskolan med grundskolan. Några remissinstanser, bl. a. särskolornas

rektorsförening, ger dock uttryck för en något mera försiktig inställning

härvidlag. För egen del anser jag det för tidigt att ta någon bestämd ställningtill

frågan. Som både utredningen och remissinstanserna påpekat kommer

träningsskolan att få ett tämligen heterogent elevmaterial. Många elever

kommer att ha en relativt låg intelligenskvot och ofta ha ett särpräglat beteende.

Miljön i anslutning till den vanliga skolan kan tänkas bli alltför krävande

för dem, även bortsett från att andra elever kan tänkas uppträda

olämpligt mot dem. Å andra sidan föreligger ju, som jag nyss var inne på,

starka skäl rent allmänt för en lokalmässig samordning med övriga skolformer.

Man bör därför genom lämpligt anordnad försöksverksamhet söka

skaffa sig de erfarenheter på området som man nu saknar.

En annan möjlighet att överbrygga gränserna mellan särskolan och den

vanliga skolan anvisas av en bestämmelse i 6 § 1954 års lag, enligt vilken

ledningen av externatskola kan överlåtas på skolstyrelsen i vederbörande

skoldistrikt. Denna möjlighet vill utredningen ta bort. Under remissbehandlingen

har särskilt skolöverstyrelsen och de landstingsfria städerna protesterat

mot detta förslag. Centralstyrelsen för psykiskt utvecklingsstörda i

Malmö förordar tvärtom, att överlåtelsemöjligheten skall utvidgas till att

omfatta även internatskolor. Av de landstingsfria städernas remissyttranden

framgår, att de f. n. helt eller delvis utnyttjat möjligheten enligt 6 § 1954

års lag. De är angelägna om att kunna bibehålla nuvarande ordning.

Som framgått tidigare anser jag visserligen att de utvecklingsstörda barnen

f. n. praktiskt sett är mest betjänta av att undervisningen av dem fortfarande

i princip ligger under landstingskommunalt huvudmannaskap. Men

jag har också understrukit angelägenheten av att gränserna mellan särskolan

och den vanliga skolan i praktiken blir så litet märkbara som möjligt. Jag

förordar därför att det skall vara möjligt att överlåta ledningen av en särskola

på skolstyrelsen i den kommun där särskolan är belägen. Med förslagets

uppläggning, enligt vilken man i princip skiljer mellan boendeformer

och övriga omsorger, innebär detta att överlåtelsemöjligheten kommer att

omfatta även de nuvarande internatskolorna. Vad som kan överlåtas skall

emellertid bara vara ledningen av undervisningen och det omedelbara ansvaret

för undervisningslokalerna, inte ansvaret för erforderliga bostäder,

exempelvis elevhem. Överlåtelsen innebär inte, att landstingskommunen

befrias från sitt allmänna ansvar för att de psykiskt utvecklingsstörda i

landstingskommunen får undervisning.

I den mån överlåtelsemöjligheten utnyttjas får skolstyrelserna ökade insikter

i fråga om undervisning av psykiskt utvecklingsstörda, samtidigt som

erfarenhet vinns av primärkommunal verksamhet på detta område. Slutligen

innebär mitt förslag i denna del att jag i ett betydelsefullt avseende

tillmötesgår ett grundläggande önskemål från huvudmannahåll, nämligen

att huvudmännen skall få så stor organisatorisk handlingsfrihet som möjligt.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

Liksom utredningen och ett flertal remissinstanser vill jag understryka

yrkesundervisningens betydelse för de psykiskt utvecklingsstörda.

Särskolans yrkesundervisning bör enligt min mening stå öppen för alla

utvecklingsstörda ungdomar som behöver den, oavsett om de tidigare gått i

särskola eller inte.

F. n. brukar man skilja mellan två olika huvudtyper av yrkesundervisning

för psykiskt utvecklingsstörda, nämligen dels yrkesutbildning, som

syftar till att ge eleverna fullständig utbildning i ett visst yrke, och dels

yrkesträning, vars mål är begränsat till uppövning av allmän arbetsförmåga

eller arbetsskicklighet inom ett begränsat område. Utredningen förordar

en bred uppläggning för särskolans yrkesundervisning så att den svarar

mot elevernas olika förmåga att tillgodogöra sig undervisning och anpassa

sig socialt. Undervisningen bör omfatta såväl yrkesutbildning och yrkesträning

som fortsatt teoretisk utbildning. Till dessa tankegångar ansluter

jag mig. De ligger helt i linje med den allmänna princip för omsorgerna

om psykiskt utvecklingsstörda som jag tidigare berört.

För yrkesutbildningen föreligger sannolikt ett så begränsat elevunderlag,

att regional samverkan mellan flera landstingskommuner blir nödvändig,

särskilt som man bör eftersträva en så omfattande differentiering på olika

yrken som elevernas förutsättningar medger. Därvid bör man enligt min

mening ta vara på de möjligheter som kan föreligga att samordna särskolans

yrkesutbildning med den allmänna yrkesundervisningen. I själva verket

torde de praktiska förutsättningarna för eu resursmässig integration vara

särskilt stora på detta område med hänsyn till att både den allmänna yrkesundervisningen

och särskolans yrkesundervisning befinner sig under uppbyggnad

i högre grad än grundskolundervisningen. Vid planering av nya allmänna

yrkesskolor bör alltså även särskolans lokalbehov beaktas.

Jag vill slutligen understryka utredningens uttalande att särskolan i samverkan

med arbetsförmedlingen och arbetsvärden bör se till att eleverna

efter avslutad undervisning placeras i arbetslivet, antingen i öppna marknaden

eller i skyddad verksamhet. Allmän enighet torde råda om att denna

viktiga del av omsorgerna om de psykiskt utvecklingsstörda måste ägnas

ökad uppmärksamhet.

Utredningens förslag om specialundervisning i särskola eller

undervisning i specialsärskola av psykiskt utvecklingsstörda med beteenderubbningar

eller andra komplicerande handikapp, vilket har en liknande

bestämmelse i skollagen som förebild, har inte föranlett någon erinran under

remissbehandlingen. För min del biträder jag förslaget. Jag erinrar om att

vissa utvecklingsstörda med gravare syn- eller hörselskada enligt mitt förslag

skall tas om hand inom den statliga specialskolan.

Utredningens förslag om s. k. särskild undervisning är en

nyhet som också har sin förebild i skollagen. Förslaget har lämnats utan

erinran under remissbehandlingen. Det utgör enligt min mening ett fram
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

steg och jag ansluter mig till det. Särskild undervisning skall vid behov kunna

meddelas i den utvecklingsstördes hem eller på en vårdinrättning där

han är intagen. Som utredningen anför skall emellertid undervisning i första

hand ske kollektivt, och endast när vanlig skolgång i ett enskilt fall är omöjlig

eller olämplig skall särskild undervisning meddelas.

Jag ansluter mig till utredningens förslag att det skall vara obligatoriskt

för landstingskommunerna att anordna förskolundervisning, grundundervisning,

träningsundervisning och yrkesundervisning samt specialundervisning

och särskild undervisning. Som utredningen föreslår bör även särskolundervisning

som bedrivs vid vårdinrättningar eller i hemmet organisatoriskt

hänföras till särskolan.

När det sedan gäller vuxenundervisning av psykiskt utvecklingsstörda

kan jag helt instämma med utredningen i att sådan undervisning

är mycket angelägen för att hjälpa dem till så normala livsbetingelser

som möjligt. Det kan gälla att bota brister i den tidigare skolundervisningen,

vilka orsakats t. ex. av placering i fel skolform, att ta till vara inträffad eftermognad

eller helt enkelt att vidmakthålla tidigare kunskaper, men även i

övrigt är vuxenundervisning av psykiskt utvecklingsstörda väl motiverad

som allmänt utvecklingsbefrämjande. Det kan också uppstå behov av omskolning

av en psykiskt utvecklingsstörd. Liksom utredningen anser jag

dock att man inte nu bör ålägga landstingskommunerna att anordna vuxenundervisning

för psykiskt utvecklingsstörda.

Vård

Gällande lag saknar närmare bestämmelser om innehållet i den vård som

landstingskommunerna skall bereda de psykiskt utvecklingsstörda. Däremot

reglerar lagen vilka vårdinrättningar som skall finnas. Obligatoriska är

arbetshem, ålderdomshem eller platser för åldringar vid arbetshem, vårdhem

för barn och vårdhem för vuxna.

Enligt utredningens lagförslag skall vården av de psykiskt utvecklingsstörda

omfatta erforderlig social och medicinsk omvårdnad, lekterapi, arbetsterapi

och skyddad sysselsättning. Som obligatoriska vårdinrättningar föreslås

vårdhem och specialvårdhem, vilka närmast motsvarar de nu obligatoriska

vårdanstalterna, samt daghem för barn, sysselsättningshem, verkstäder

för skyddad sysselsättning och specialsjukhus. Specialvårdhemmen

skall närmast vara avsedda för vissa psykiskt utvecklingsstörda som även

har fysiska handikapp, t. ex. syn- eller hörselskada, och specialsjukhusen för

vissa rörelsehindrade, asociala eller eljest särskilt svår skötta utvecklingsstörda.

Specialsjukhusen motsvarar i huvudsak de nuvarande särskilda sjukhusen

för psykiatrisk vård av psykiskt efterblivna.

Om en utvecklingsstörd behöver vård enligt lagen men av någon anledning

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Mcij:ts proposition nr H2 år 1967

inte bör få den i en institution, skall han enligt utredningens förslag kunna

få vården i sitt hem (hemmavård).

Utredningen föreslår, att det skall införas skyldighet för landstingskommunerna

att anordna skyddad sysselsättning för psykiskt utvecklingsstörda.

Utredningen föreslår vidare, att särskilda verkstäder för

skyddad sysselsättning av psykiskt utvecklingsstörda skall inrättas, att dessa

verkstäder skall drivas av centralstyrelserna samt att statsbidrag till verksamheten

skall utgå utan villkor att platserna på verkstäderna står till den

offentliga arbetsförmedlingens förfogande.

Att det kan behövas särskilda skyddade verkstäder för psykiskt utvecklingsstörda

har godtagits under remissbehandlingen. Förslagen om att

centralstyrelserna skall driva de skyddade verkstäderna och att dessa skall

få statsbidrag utan villkor om att platserna står till arbetsförmedlingens

förfogande har gett upphov till delade meningar. Arbetsmarknadsstyrelsen

förordar att den skyddade sysselsättningen av psykiskt utvecklingsstörda

integreras med landstingskommunernas allmänna arbetsvärd.

Verkstäderna bör alltså enligt styrelsens mening inte drivas av centralstyrelserna

utan av landstingskommunernas allmänna arbetsvårdsorgan. Dessa

senare skall emellertid samarbeta med centralstyrelserna när det gäller

psykiskt utvecklingsstörda. Vidare bör enligt styrelsens mening platserna

vid verkstäderna alltid stå till arbetsförmedlingens förfogande. Medicinalstyrelsen

är tveksam om man bör ta bort statsbidragsvillkoret att platserna

skall stå till arbetsförmedlingens förfogande. Styrelsen befarar att arbetsvärdens

medverkan i så fall blir otillräcklig. Utredningens förslag stöds av

bl. a. Riksförbundet för utvecklingsstörda barn. Några huvudmän går på

arbetsmarknadsstyrelsens linje, några på utredningens.

Skyddad sysselsättning utgör f. n. en av verksamhetsformerna inom

arbetsvärden. Denna utgör i sin tur en del av samhällets verksamhet för

rehabilitering av bl. a. handikappade. Denna rehabilitering är inledningsvis

ofta av medicinsk art men övergår normalt successivt till att bli av alltmer

social karaktär. På detta senare stadium kommer arbetsvärden in i bilden.

Den är i princip avsedd för alla handikappade som behöver den, vare sig

handikappet är fysiskt eller psykiskt och i det senare fallet vare sig det är

fråga om psykisk utvecklingsstörning eller ett handikapp av annan psykisk

art. Något åliggande för någon att bedriva arbetsvärd finns f. n. inte. Däremot

kan statsbidrag utgå för sådan verksamhet enligt kungörelsen den

16 juni 1966 (nr 370) om statsbidrag till verkstäder inom arbetsvärden.

Bl. a. kan landstingskommun få bidrag. Enligt kungörelsen är arbetsvärdens

verksamhetsformer arbetsprövning, arbetsträning och skyddad sysselsättning.

Dessutom förekommer s. k. halvskyddad sysselsättning. Arbetsprövningen

avser närmast att testa den handikappades arbetsförmåga samt klarlägga

hans inriktning och möjligheter i arbetshänseende. Arbetsträningen

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

119

syftar till att öva upp den handikappades arbetsförmåga och arbetsskicklighet

under en begränsad tid, i allmänhet högst sex månader. Skyddad sysselsättning

är avsedd för handikappade som mera stadigvarande har svårt att

få eller behålla ett arbete i öppna marknaden. Placering vid verkstad för

skyddad sysselsättning innebär att den handikappade inlemmas i en miljö

med industriell karaktär, där han i princip skall kunna stanna kvar under

obegränsad tid. Verksamheten är där inriktad på produktion med så god

ekonomisk lönsamhet som möjligt. Halvskyddad sysselsättning slutligen

förekommer vid företag. Ett av villkoren för statsbidrag är att platserna på

inrättning som avses i kungörelsen står till den offentliga arbetsförmedlingens

förfogande. Tillsyn över verksamhet till vilken bidrag utgår utövas

av arbetsmarknadsstyrelsen.

Att som utredningen föreslår ålägga landstingskommunerna att anordna

skyddad sysselsättning för psykiskt utvecklingsstörda och således införa en

lagstadgad rätt för dessa till sådana omsorger, medan en dylik rätt ännu

inte tillkommer övriga handikappgrupper, är enligt min mening inte lämpligt.

På de skäl arbetsmarknadsstyrelsen och medicinalstyrelsen anfört anser

jag inte heller att särskilda statsbidragsvillkor bör föreskrivas för denna

verksamhet.

Med hänsyn till att det är angeläget att psykiskt utvecklingsstörda får del

av arbetsvärd, särskilt skyddad sysselsättning, bör man enligt min mening

räkna med att landstingskommunerna kommer att bygga ut sådan verksamhet

för psykiskt utvecklingsstörda. Om primärkommunerna anordnar skyddad

sysselsättning för andra kategorier handikappade, kan detta utgöra en

särskild anledning för landstingskommunerna att koncentrera sin verksamhet

i denna del på det utvecklingsstörda.

Kungörelsen om statsbidrag till verkstäder inom arbetsvärden innehåller

bara ett fåtal villkor av organisatorisk art. Verksamheten skall ledas av föreståndare

och arbetsledare som arbetsmarknadsstyrelsen förklarat kompetenta.

Vidare skall läkartillsyn ordnas på sätt som styrelsen godkänner. Slutligen

skall platserna stå till arbetsförmedlingens förfogande. Däremot är det

i övrigt utan betydelse för rätten till statsbidrag, om skyddad sysselsättning

för psykiskt utvecklingsstörda drivs av centralstyrelse eller av annat landstingskommunalt

organ. Här finns alltså möjlighet att ta hänsyn till de lokala

förhållandena. Olika organisationsformer kan prövas. Vad som enligt min

mening är viktigt är en nära samverkan mellan den offentliga arbetsförmedlingen,

centralstyrelsen och landstingskommunens allmänna arbetsvårdsorgan

samt, i förekommande fall, primärkommunalt arbetsvårdsorgan.

Att arbetsmarknadsstyrelsen när det gäller psykiskt utvecklingsstörda bör

samråda med medicinalstyrelsen och vid behov med skolöverstyrelsen är

också självklart.

Som framgått kommer alltså enligt mitt förslag några bestämmelser om

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition nr H2 år 1967

skyddad sysselsättning inte att finnas i den nya lagen. Detta hindrar givetvis

inte att skyddad sysselsättning av psykiskt utvecklingsstörda kombineras

med omsorger enligt lagen, t. ex. i fråga om bostad.

I övrigt kan man i viss mån ha delade meningar om hur detaljerade den

nya lagens bestämmelser om vård bör vara. Här har två olika principståndpunkter

kunnat urskiljas under remissbehandlingen. A ena sidan ser Riksförbundet

för utvecklingsstörda barn gärna, att lagen relativt ingående föreskriver

vilka olika vårdformer som skall förekomma. Å andra sidan fruktar

man från huvudmannahåll en alltför stel reglering som skulle kunna binda

utvecklingen och därmed rentav vara till skada för verksamheten. Det förefaller

emellertid knappast finnas delade meningar på det principiella planet

om vad vården av de psykiskt utvecklingsstörda bör omfatta.

Som utredningen framhåller bör vården av de psykiskt utvecklingsstörda

syfta till att på bästa möjliga sätt anpassa dem till omvärlden. Även jag

anser att vården bör omfatta behövlig personlig och medicinsk omvårdnad,

lekterapi och arbetsterapi. Vidare behövs i många fall talterapi och sjukgymnastik.

Några närmare bestämmelser om vad vården bör omfatta bör

dock enligt min mening inte tas in i lag. Detta skulle bl. a. kunna leda till

inte önskvärda motsatsslut. Med sikte på nyssnämnda mål för vården bör

landstingskommunerna med hjälp av tillsynsmyndigheterna utveckla denna

i enlighet med vetenskapens rön och vunna erfarenheter.

Däremot anser jag det lämpligt att lagen innehåller en kortfattad bestämmelse

om vilka vårdinrättningar som skall finnas. Dessa bör enligt min

mening vara vårdhem, specialsjukhus, daghem för barn och sysselsättningshem.

För utvecklingsstörda som behöver vård i vårdhem med särskilda

anordningar, t. ex. blinda och döva utvecklingsstörda, bör vidare finnas

specialvårdhem.

Vad utredningen anför om daghem och sysselsättningshem

ansluter jag mig till. I fråga om dessa inrättningar innebär mitt förslag den

ändringen i förhållande till nuläget, att de blir obligatoriska i stället för

fakultativa.

Vissa psykiskt utvecklingsstörda behöver särskilt kvalificerade medicinska

omsorger. Sådan vård bör meddelas på specialsjukhus. De

utvecklingsstörda det här gäller är närmast vissa rörelsehindrade, vidare

sådana som bör vårdas för sig, därför att de är asociala eller av annan orsak,

samt höggradigt utvecklingsstörda som är svårskötta. Till specialsjukhus

enligt nya lagen bör bl. a. hänföras de nuvarande särskilda sjukhusen för

psykiskt utvecklingsstörda.

Utredningens förslag att landstingskommunerna skall vara skyldiga att

bereda hemmavård har inte i och för sig föranlett några invändningar

under remissbehandlingen. Jag biträder förslaget i denna del och kan ansluta

mig till vad utredningen anför i detta sammanhang. Under remissbehandlingen

har från något håll anförts, att det materiella innehållet i denna vård
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 142 år 1967

121

form är obestämt. Man kan emellertid enligt min mening knappast göra någon

precisering av hemmavården utöver vad som framgår av sammanhanget,

nämligen att det i princip skall vara fråga om omsorger som en utvecklingsstörd

egentligen skulle ha fått i inrättning som avses i lagen men som han av

särskilda skäl i möjlig omfattning i stället får i sitt hem. Härutöver bör

hemmavård naturligtvis i särskilt hög grad kombineras med stöd och råd

till föräldrarna.

Fritidsverksamhet

Av 1954 års lag eller dess förarbeten framgår inte om anordnande av fritidsverksamhet

ingår i de omsorger som landstingskommunerna enligt lagen

skall bereda de psykiskt utvecklingsstörda. I 4 § särskolereglementet föreskrivs

emellertid att elever vid internatskola skall beredas lämplig fritidssysselsättning.

Utredningen understryker starkt att fritidsverksamheten är mycket betydelsefull

och att det därför är angeläget att den ökas. Under remissbehandlingen

har samma uppfattning uttalats från flera håll. Utredningen vill dock

inte föreslå, att landstingskommunerna åläggs att anordna fritidsverksamhet

för de psykiskt utvecklingsstörda, utan nöjer sig med en rekommendation.

För egen del vill jag helt instämma i vad utredningen anför om fritidsverksamhetens

stora betydelse och det angelägna i att den utvecklas. Det

gäller inte minst att söka bryta den utvecklingsstördes isolering. Vid byggnadsplanering

bör lämpligen behovet av lokaler för fritidssysselsättning

beaktas. Det är särskilt viktigt att försöksverksamhet inleds på de punkter

där man ännu så länge saknar praktisk erfarenhet. Jag tänker här särskilt

på de utvecklingsstörda som skrivits ut och arbetar i öppna marknaden.

Samarbete bör sökas med sammanslutningar som sysslar med fritidsverksamhet

av olika slag. Det blir en uppgift för tillsynsmyndigheterna att

hjälpa huvudmännen att lägga upp fritidsverksamheten för de utvecklingsstörda.

F. n. bör särskild fritidsverksamhet inte åläggas huvudmännen som

en skyldighet.

Boendeformer

Enligt 1954 års lag skall behovet av särskolundervisning i första hand tillgodoses

genom extern undervisning. För stad med minst 25 000 invånare

skall externatundervisning alltid vara anordnad. I övrigt skall finnas internatskolor.

Under vissa förutsättningar kan särskolelev utackorderas i

familjevård eller skrivas ut på försök från särskolan. Försöksutskrivning

kan kombineras med bestämmelse att den utvecklingsstörde skall bo i inackorderingshem

eller lämpligt enskilt hem. Den som skrivits in vid vårdanstalt

skall i första hand utackorderas i familjevård eller försöksutskrivas

till öppen vård.

opaginerad Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj.ts proposition nr 142 år 1967

Detta företräde för omsorger av öppen natur vill utredningen i princip

behålla. Som framgått är gällande bestämmelser om verksamhetens art och

innehåll i stor utsträckning sammanflätade med föreskrifter om institutioner

och boendeformer. Enligt utredningen bör i den nya lagen boendeformerna

behandlas för sig och övriga verksamhetsformer för sig, utom i viss mån när

det gäller vårdhem och specialsjukhus. Utredningen föreslår att psykiskt

utvecklingsstörda, som inte kan bo i eget hem men inte behöver bo i vårdhem

eller specialsjukhus, skall beredas bostad i annat enskilt hem, inackorderingshem

eller elevhem. Dessutom rekommenderar utredningen särskilda

bostadslägenheter, korttidshem och kolonier.

Vad utredningen föreslår i denna del har under remissbehandlingen hälsats

med tillfredsställelse, och jag kan för min del ansluta mig till utredningen.

Genom att man alltmer skiljer mellan boendeformer å ena sidan och övrig

verksamhet, exempelvis undervisning, å andra sidan och så mycket som

möjligt genomför detta betraktelsesätt i praktiken gör man de utvecklingsstördas

tillvaro mera lik andra människors, vilket jag anser ytterst önskvärt.

Man får också ett mera flexibelt omsorgssystem med många olika kombinationsalternativ

och kan alltså lättare ge varje utvecklingsstörd vad just han

behöver. Detta medför att gränsen mellan öppen och sluten vård blir mindre

markerad än f. n.

Liksom utredningen anser jag att man i första hand bör tillämpa så öppna

omsorgsformer som möjligt. Ju yngre ett utvecklingsstört barn är desto mer

angeläget är det i allmänhet att barnet får bo kvar i sitt hem. För många

vuxna utvecklingsstörda bör det slutliga målet i fråga om boendeform vara

en egen bostad. Om den utvecklingsstörde inte kan bo i eget hem, bör man

undersöka om han kan få bo i annat enskilt hem som kan godkännas.

Ett alternativ som enligt min mening har framtiden för sig utgör i nackorderingshemmen.

De kan utformas på olika sätt, för kortare

vistelse närmast av övergångskaraktär eller för mera stadigvarande boende,

och förenas med ett större eller mindre mått av tillsyn m. in.

Även om det alltså i och för sig är önskvärt med så öppna omsorgsformer

som möjligt vill jag understryka, att man i varje enskilt fall får väga boendeformen

mot behovet av andra omsorger och möjligheten att bereda dessa på

bästa sätt. Även vid landstingskommunernas planering av omsorgerna om

de utvecklingsstörda, vid vilken bostadsfrågorna självfallet inte kan behandlas

isolerade från övriga omsorgsformer, är en motsvarande avvägning nödvändig.

Yad utredningen i detta sammanhang anför om särskolor och elevhem

föranleder inte någon erinran från min sida. Det är självfallet i princip

önskvärt att eleverna reser hem över veckosluten i så stor utsträckning

som möjligt. Det bör därför vid behov finnas femdagarshem eller femdagarsplatser

i fråga om vilka det förutsätts att eleven under veckosluten bor utanför

elevhemmet, om inte något särskilt hinder möter. Även under ferierna

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967 123

bör eleverna naturligtvis i största möjliga utsträckning bo utanför elevhemmet.

Vad utredningen i detta sammanhang anför om differentiering av vårdanstalterna

och om verksamheten där föranleder inte någon erinran från

min sida.

opaginerad Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

Organisations- och personalfrågor

Centralstyrelse m. m.

Utredningens förslag, som i denna del i huvudsak överensstämmer med

gällande ordning, innebär att ett särskilt landstingskommunalt förvaltningsorgan,

centralstyrelsen, skall ha hand om i princip alla omsorger

om psykiskt utvecklingsstörda. Detta förslag har under remissbehandlingen

fått stöd särskilt från Riksförbundet för utvecklingsstörda barn. Enligt utredningens

förslag skall det alltjämt vara möjligt att till centralstyrelse utse

en landstingskommunal nämnd som har hand om andra uppgifter.

Vissa av de remissinstanser, som utgår från landstingskommunalt huvudmannaskap

för alla omsorger om psykiskt utvecklingsstörda, har fört fram

andra lösningar i fråga om det landstingskommunala förvaltningsorganet

än utredningen föreslår. Ett gemensamt drag för dessa är att de syftar till

ett organisatoriskt närmande till sjukvården. Längst går mentalsjukvårdsberedningen

som synes anse att ansvaret för inte bara vården utan också

undervisningen av de utvecklingsstörda bör läggas på sjukvårdsstyrelserna.

Dessa skulle på tjänstemannaplanet förses med den behövliga pedagogiska

sakkunskapen och centralstyrelserna skulle alltså tas bort. Vissa landsting

har förordat att vården av de utvecklingsstörda inordnas under sjukvårdsorganisationen.

Denna uppfattning har särskilt understrukits i fråga

om specialsjukhusen. Enligt läkarorganisationernas mening bör dessa sjukhus

inte isoleras från den allmänna sjukvården. Allmänt har från landstingshåll

framförts önskemål om att få så stor handlingsfrihet som möjligt

i organisatoriskt hänseende. Tvingande detaljreglering anses böra undvikas.

Jag har i det föregående förordat att huvudmannaskapet för omsorger om

psykiskt utvecklingsstörda fortfarande skall ligga på landstingskommunerna.

Dessa omsorger har i vissa avseenden nära anknytning till sjukvården,

som landstingskommunerna också är huvudmän för. Det kan låta sig

sägas att man bör fullfölja det enhetliga huvudmannaskapet för sjukvård

och omsorger om psykiskt utvecklingsstörda med att ha ett enda förvaltningsorgan

för all denna verksamhet. Emellertid omfattar omsorgerna om

de utvecklingsstörda ett mycket viktigt pedagogiskt inslag. Hos de nuvarande

centralstyrelserna finns erfarenheter av både undervisning och vård

av psykiskt utvecklingsstörda. Jag förordar som huvudregel även i fortsättningen

att det skall finnas ett särskilt landstingskommunalt förvaltningsorgan

för omsorgerna om de utvecklingsstörda. Skiftande lokala förhållanden

kan emellertid utgöra skäl för särskilda organisatoriska anordningar,

och det kan vara olämpligt att alltför mycket binda den framtida utveck
-

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj. ts proposition, nr 1^2 år 1967

lingen. Jag har därför förståelse för huvudmännens önskemål om organisatorisk

handlingsfrihet. En sådan handlingsfrihet inryms i utredningens

iörslag att en landstingskommunal nämnd, som har hand om andra uppgifter,

skall kunna utses till förvaltningsorgan också för omsorgerna om de

psykiskt utvecklingsstörda. Jag förordar detta förslag. Det torde i allmänhet

närmast vara sjukvårdsstyrelsen som här bör komma i fråga. Vidare

förordar jag, som tidigare framgått, att landstingskommunen skall kunna

överlåta ledningen av särskola på den lokala skolstyrelsen.

Specialsjukhusen utgör ett särskilt problem i detta sammanhang. De

nuvarande särskilda sjukhusen för psykiskt utvecklingsstörda ingick tidigare

i den statliga mentalsjukvårdsorganisationen. Den 1 januari 1967 övertogs

denna i princip av landstingskommunerna och de särskilda sjukhusen

för psykiskt utvecklingsstörda utom Vipeholms sjukhus inordnades då

provisoriskt under sjukvårdslagen och kom alltså att ingå i den allmänna

landstingskommunala sjukvårdsorganisationen. Jag har i ett tidigare avsnitt

förordat att dessa sjukhus skall höra till vårdorganisationen enligt den nya

lagen. Vården vid specialsjukhusen lår självfallet inte standardmässigt släpa

efter den allmänna sjukvården. Vid regionplaneringen för specialsjukhusen

kan det på längre sikt befinnas lämpligt att ansluta dem till de allmänna

regionsjukhusen. Dessa regionala sjukhus skulle då ha resurser för en allsidig

och kvalificerad medicinsk-psykiatrisk diagnostik och terapi. Jag förordar

med hänsyn härtill att landstingskommunen skall kunna besluta att

ledningen av specialsjukhus skall utövas av sjukvårdsstyrelsen. Den kompetensfördelning

mellan denna styrelse och det särskilda förvaltningsorganet

för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda som ett sådant beslut för

med sig kan landstingskommunen själv fastställa närmare. Det särskilda

förvaltningsorganet för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda skall dock

alltid ha en allmän överblick över samtliga dessa omsorger.

Det särskilda förvaltningsorganet för de utvecklingsstörda kallas f. n.

centralstyrelse. Liksom utredningen och flera remissinstanser anser jag

denna benämning föga idealisk. Jag biträder här ett förslag från Riksförbundet

för utvecklingsstörda barn om att förvaltningsorganet skall betecknas

styrelse för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda. Denna benämning

torde för den mera vardagliga användningen kunna förkortas till omsorgsstyrelse.

Vad utredningen anför om det särskilda förvaltningsorganets sammansättning,

tillsättning och arbetsformer samt i fråga om organ som är gemensamma

för flera landstingskommuner föranleder inte någon erinran från

min sida. Det är självfallet angeläget att omsorgsstyrelsen och dess tjänstemän

har ett gott samarbete med föräldraföreningarna för utvecklingsstörda

barn och andra handikapporganisationer samt goda kontakter med de

utvecklingsstördas vårdnadshavare och förmyndare.

Vissa ärenden med inslag av tvång gentemot den enskilde, t. ex. om in
-

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition nr H2 år 1967

eller utskrivning, handläggs f. n. av eu särskild delegation inom centralstyrelsen.

Delegationen består av en lagfaren ordförande, som länsstyrelsen

utser, och två—fyra andra ledamöter, som centralstyrelsen utser inom sig.

Utredningen föreslår en särskild nämndorganisation för vissa

frågor. Enligt förslaget skall ett organ motsvarande centralstyrelsens delegation

alltjämt finnas och kallas centralstyrelsens nämnd. Dessutom skall det

enligt förslaget finnas en särskild utskrivningsnämnd vid specialsjukhus

med en sammansättning som motsvarar den som gäller för utskrivningsnämnderna

enligt lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa

fall. Ledamot av nämnd skall ha avlagt domared eller motsvarande försäkran

och skall vara underkastad reglerna om domarjäv. När det gäller förfarandet

inför nämnd föreslår utredningen vissa bestämmelser i fråga om

muntlig handläggning, rätt att anlita biträde m. m. som i huvudsak har motsvarighet

i lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall.

Särskolan är en av de undervisningsformer som samhället tillhandahåller

för att alla barn och ungdomar skall kunna få den undervisning de behöver

och kan tillgodogöra sig. Ur denna synpunkt kan det te sig mindre tilltalande

att omgärda särskolan med relativt omfattande bestämmelser av processueil

karaktär. Å andra sidan måste beaktas, att särskolplikten är avsevärt

längre än den vanliga skolplikten, att särskolelever inte sällan måste bo

utanför föräldrahemmet för att kunna få adekvat undervisning samt att

tveksamma diagnosfrågor kan uppstå. Allt detta kräver att särskild hänsyn

tas till rättssäkerhetsintresset, vilket man också ansåg vid tillkomsten av

1954 års lag. I normala fall bör förfarandet vid in- och utskrivning m. m.

vara så likt det som tillämpas vid andra skolor som möjligt. Men för de

tveksamma eller kontroversiella fallen måste ett prövningsförfarande stå

till buds som tillfredsställer högt ställda anspråk på rättssäkerhet. Detta

gäller naturligtvis också för vårdsektorn, där rättssäkerhetssynpunkterna

får ökad praktisk betydelse i och med att de särskilda sjukhusen för psykiskt

utvecklingsstörda inordnas under den nya lagen som specialsjukhus.

Mot denna bakgrund anser jag liksom utredningen och de remissinstanser

som yttrat sig i frågan, att det bör finnas en särskild nämndorganisation för

prövning av vissa ärenden om in- och utskrivning m. m. enligt den nya lagen.

Det bör emellertid kunna räcka med en typ av nämnd. Jag föreslår att den

kallas beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda och får en sammansättning

som i princip motsvarar vad utredningen föreslår för centralstyrelsens

nämnd. Det är naturligtvis önskvärt att en läkare, helst en psykiater,

ingår i beslutsnämnden. Omsorgsstyrelsens överläkare bör dock inte få vara

ledamot av nämnden. Det bör vara möjligt att utse mer än en beslutsnämnd

i en landstingskommun. Med hänsyn till det anförda bör det vara möjligt

för Kungl. Maj :t att medge avsteg från kravet på att andra ledamöter av

beslutsnämnd än ordföranden skall vara ledamöter eller suppleanter i omsorgsstyrelsen.

I övrigt bör de organisatoriskt-processuella bestämmelserna

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

om beslutsnämnden enligt min mening i stor utsträckning få samma innehåll

som reglerna om utskrivningsnämnd i lagen om beredande av sluten

psykiatrisk vård i vissa fall. Detta innebär att jag i huvudsak biträder vad

utredningen föreslår i denna del. De frågor som utredningen avser för utskrivningsnämnderna

vid specialsjukhusen får prövas av beslutsnämnd i

den landstingskommun där sjukhuset är beläget.

Personal

Enligt 1954 års lag skall det finnas en rektor för landstingskommunens

särskolväsende, en vårdföreståndare för dess vårdanstalter samt en föreståndare

för och en ansvarig läkare vid varje särskola och varje vårdanstalt.

Dessutom skall centralstyrelsen ha en läkare till sitt förfogande. Några

ytterligare bestämmelser om personal innehåller inte lagen. Emellertid medför

lagen givetvis en principiell skyldighet för huvudmannen att ha den personal

som behövs för att verksamheten skall kunna bedrivas på ett tillfredsställande

sätt.

Utredningen föreslår inte några större ändringar i fråga om lagbestämmelserna.

Rektorn skall dock enligt förslaget kallas särskolchef, vårdföreståndaren

vårdchef och föreståndaren för särskola rektor. Särskolchefen skall

inte samtidigt behöva vara rektor för särskola. Vid specialsjukhusen föreslås

gälla samma bestämmelser om läkare som vid andra sjukhus.

För egen del kan jag i princip ansluta mig till vad utredningen föreslår.

Bestämmelser om särskolchef, vårdchef, överläkare hos styrelse för omsorger

om psykiskt utvecklingsstörda, överläkare vid specialsjukhus, rektor för

särskola, föreståndare för vårdhem, skolläkare och läkare vid vårdhem

måste finnas i lagen med hänsyn till de beslutsfunktioner, som enligt min

mening bör vila på dessa tjänstemän och som jag återkommer till. Att sjukvårdslagens

bestämmelser om läkare vid sjukhus blir tillämpliga vid specialsjukhusen

anser jag lämpligt. I huvudsak bör några ytterligare bestämmelser

om personal inte tas in i den nya lagen. Huvudmännen är naturligtvis

ändå liksom nu skyldiga att ha den personal som behövs för att de skall

kunna fullgöra sina åligganden enligt lagen. Prognoser över personalbehovet

på längre sikt bör göras upp och utbildningsbehovet beaktas under medverkan

från tillsynsmyndigheternas sida.

Jag har i det föregående föreslagit att landstingskommunerna skall åläggas

åtskilliga omsorger om de utvecklingsstörda och jag har rekommenderat

flera andra former av omsorger. Jag vill emellertid i detta sammanhang inte

underlåta att framhålla, att den utbyggnad som bör ske givetvis kommer att

ta sin tid, inte minst med hänsyn till knappheten på personal.

Statsbidrag

Enligt kungörelsen den 10 december 1954 om statsbidrag till driftkostnader

vid särskolor och vårdanstalter för vissa psykiskt efterblivna utgår

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

dels bidrag med 95 % av kostnaderna för löner till rektorer och lärare vid

särskolor, dels platskostnadsbidrag med vissa belopp för internatplatser vid

särskolor och vårdanstalter, för elever i externatundervisning och för psykiskt

efterblivna som är utackorderade i kontrollerad familjevård. Enligt

prop. 1967: 1 (bil. 7 s. 138) skall platskostnadsbidraget avlösas genom ett

allmänt driftbidrag till hälso- och sjukvården. Vidare utgår anordningsbidrag

enligt kungörelsen den 10 december 1954 (nr 738) om statsbidrag till

uppförande eller inrättande av särskolor och vårdanstalter för vissa psykiskt

efterblivna.

Utredningen har föreslagit att det nuvarande personalkostnadsbidraget

på 95 % av lönerna till rektorer och lärare vid särskolor utsträcks till nya

personalkategorier på både undervisnings- och vårdsidan. Förslaget innebär

en ökad kostnad för statsverket på ca 15 milj. kr. per år.

De nuvarande principerna för fördelningen av personalkostnaderna mellan

staten och huvudmännen bör enligt min mening inte ändras. Jag kan

därför inte tillstyrka utredningens förslag om utökade statsbidrag.

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 42 år 1967

129

In- och utskrivning m. m.

O

4 llmänt

Tendensen inom svensk socialvård i vidsträckt mening går i riktning mot

en allt aktivare, mer uppsökande verksamhet. En sådan verksamhet är särskilt

viktig i fall då tidigt insatta omsorger kan eliminera eller minska fortsatt

behov av dem. Jag tänker här bl. a. på de handikappade barnen. Ju

yngre barnet är när adekvat terapi mot handikappet sätts in, desto större

är i allmänhet utsikterna till förbättring. De utvecklingsstörda barnen utgör

inte något undantag. Jag har tidigare talat om hur betydelsefullt det är att

ett utvecklingsstört barn blir föremål för lämplig pedagogisk verksamhet

redan innan barnet uppnår skolpliktig ålder. En av förutsättningarna för

detta är att den rätta diagnosen ställs så tidigt som möjligt. Det är olyckligt

om ett utvecklingsstört barn inte uppmärksammas av myndigheterna förrän

barnet skall skrivas in i grundskola eller t. o. in. senare.

Landstingskommunerna bör, som jag sagt tidigare, söka spåra upp de

barn, som kan antas vara utvecklingsstörda, på ett så tidigt stadium som

möjligt. Detta är också av betydelse för landstingskommunernas planering

av omsorgerna om de utvecklingsstörda. I denna uppspårande verksamhet

bör omsorgsstyrelserna samarbeta med barnavårdscentraler,

barnstugor, organ för den psykiska barna- och ungdomsvården, provinsialläkare,

distriktssköterskor och barnkliniker. Som utredningen anför bör

dessa myndigheter och organ, när de under sin verksamhet kommer i beröring

med barn som kan förmodas vara utvecklingsstörda, söka förmå barnets

vårdnadshavare att vända sig till omsorgsstyrelsen. Det är därvid viktigt att

vårdnadshavaren blir ordentligt informerad om vilka omsorger som står till

buds och om betydelsen av tidigt insatta åtgärder.

Utredningen har övervägt om nämnda myndigheter och organ bör åläggas

att göra anmälan till omsorgsstyrelsen, när de träffar på ett barn som kan

antas vara utvecklingsstört, men utredningen vill inte f. n. föreslå detta.

Också enligt min mening bör det samarbete, som jag nyss förordat, vara till

fyllest. Någon skyldighet att göra anmälan bör därför inte införas. Möjligheterna

att utan sådan anmälningsskyldighet spåra upp psykiskt utvecklingsstörda

barn kommer att öka om en allmän hälsokontroll av barn i

fyraårsåldern kommer till stånd. Jag vill vidare erinra om att ett utvecklingsstört

barn under vissa förutsättningar kan tas om hand för samhällsvård

och på den vägen skall kunna beredas behövliga omsorger enligt den

nya lagen liksom enligt 1954 års lag. Enligt 93 § barnavårdslagen skall myndigheter

vilkas verksamhet berör barnavården m. fl. ofördröjligen till barna5—Bihang

till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 142

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj.ts proposition nr 142 år 1967

vårdsnämnd anmäla sådant som de i sin verksamhet fått reda på och som

kan föranleda nämndens ingripande. Ett nära samarbete mellan barnavårdsnämnderna

och omsorgsstyrelserna är angeläget. I det följande återkommer

jag närmare till barnavårdsnämndernas skyldigheter när det gäller

psykiskt utvecklingsstörda.

Den uppspårande verksamheten är särskilt viktig när det gäller barn i

förskolåldern, men jag vill understryka att landstingskommunerna givetvis

bör vara aktivt verksamma för att alla utvecklingsstörda skall få den vård

och hjälp de behöver.

I 1954 års lag finns bestämmelser om registrering av utvecklingsstörda

som faller under lagen. Registreringen sker på det sättet att utvecklingsstörda

som bör få undervisning skrivs in vid särskola och andra utvecklingsstörda

skrivs in vid vårdanstalt. I samband därmed eller senare bestäms

den konkreta utformningen av de omsorger som bör beredas i det särskilda

fallet. Det sker genom beslut om intagning i externat- eller internatskola av

den som skrivits in vid särskola eller, annorlunda uttryckt, inregistrerats

inom undervisningssektorn och genom beslut om öppen vård eller intagning

på vårdanstalt av den som skrivits in vid vårdanstalt, dvs. inregistrerats

inom vårdsektorn. För inskrivning vid särskola eller vårdanstalt krävs att

anmälan för sådan registrering gjorts av någon som enligt lagen är behörig

till det. I tveksamma fall kan intagning i särskola ske för observation utan

föregående beslut om inskrivning. Slutligen kan enligt 1954 års lag provisorisk

intagning på vårdanstalt äga rum i avvaktan på inskrivning vid vårdanstalt.

Utredningen anser att dessa bestämmelser bör förenklas. Systemet med

både inskrivnings- och intagningsbeslut skall enligt förslaget tas bort. Den

nya lagen bör enligt utredningen inte innehålla några bestämmelser om

registrering av utvecklingsstörda, motsvarande de nuvarande reglerna om

inskrivning vid särskola och vårdanstalt. Däremot föreslås regler om intagning

i särskola, vårdhem eller specialsjukhus. Utredningen föreslår att man

här använder termen inskrivning i särskola, vårdhem och specialsjukhus.

Någon formell anmälan för sådan inskrivning skall inte behövas. Vidare

skall man kunna fatta särskilt beslut i fråga om särskolelevs bostad. Förfarandet

när andra omsorger än nu nämnts skall beredas behöver enligt utredningens

mening inte lagregleras. Utredningen anser att någon motsvarighet

till de nuvarande bestämmelserna om intagning i särskola för observation

och om provisorisk intagning på vårdanstalt inte behövs i den nya lagen.

Enligt utredningens mening har omsorgsstyrelsen för att kunna fullgöra

sina skyldigheter mot de utvecklingsstörda behov av någon form av registrering

eller bokföring, så snart omsorgsstyrelsen får kännedom om någon som

behöver omsorger enligt lagen. En sådan registrering bör emellertid enligt

utredningen inte regleras i lag.

Utredningens förslag i dessa delar har i allt väsentligt hälsats med till
-

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Maj:ts proposition nr H2 år 1967

fredsställelse under remissbehandlingen. Från något håll har dock anförts

att man alltj ämt utan inskrivning i särskola bör kunna pröva, om undervisning

i sådan skola passar bättre för en elev än undervisning i hjälpklass.

För min del kan jag ansluta mig till utredningens förslag i de delar det nu

är fråga om. Vad särskilt beträffar frågan om registrering av utvecklingsstörda

är det självklart, att omsorgsstyrelsen bör anteckna den som kan

antas behöva omsorger enligt lagen. Som framgår av vad jag tidigare sagt

måste målet vara att omsorgsstyrelsen har en överblick över alla psykiskt

utvecklingsstörda inom landstingskommunen. Detta är av vikt både för

omsorgsstyrelsens allmänna planering av omsorgerna och för att styrelsen

skall kunna följa de särskilda fallen och vid behov ta initiativ till de omsorger

som den enskilde utvecklingsstörde behöver.

När det gäller frågan om intagning i särskola för observation vill

jag återknyta till vad jag tidigare anfört om betydelsen av att gränsen mellan

särskolan och grundskolan blir så omärklig som möjligt. Man bör i görlig

mån utan formaliteter smidigt kunna pröva olika undervisningsformer för

att så fort som möjligt finna den som passar den enskilde eleven bäst. Det

bör därför inte möta hinder att en elev i grundskolan, om vårdnadshavare!!

går med på det, försöksvis placeras i särskola under kortare tid utan att

skrivas in där. Med hänsyn till att vårdnadshavare^ samtycke skall krävas

behöver någon bestämmelse om sådan försöksplacering i särskola inte tas

in i lagen.

Liksom utredningen anser jag att bestämmelser om provisorisk

intagning på vårdanstalt inte behövs.

Särskolplikt

Enligt 1954 års lag är en psykiskt utvecklingsstörd, som kan tillgodogöra

sig teoretisk eller praktisk undervisning vid särskola, skolplikt^ vid sådan

skola fr. o. m. det kalenderår, under vilket han fyller sju år, under så lång

tid som han behöver sådan undervisning, dock inte längre än t. o. m. det

kalenderår, under vilket han fyller 21 år. Om det föreligger synnerliga skäl

kan särskolplikten förlängas, dock längst t. o. m. det kalenderår, under vilket

den utvecklingsstörde tyller 23 år. Av lagens 1 § framgår, att särskolplikten

bara omfattar barn under 18 år, som på grund av allmän psykisk utvecklingsstörning

inte kan följa grundskolans vanliga undervisning eller hjälpundervisning,

och personer över 18 år, som av samma orsak inte kan ta vård

om sig själva. Skolpliktsbestämmelserna i 1954 års lag anses i princip inte

gälla psykiskt utvecklingsstörda som är blinda eller döva. Dessa utvecklingsstörda

har i stället samma skolplikt som andra barn, som på grund av

syn-, hörsel- eller talskada inte kan följa undervisningen i grundskolan, dvs.

fr. o. m. höstterminen det kalenderår, då barnet fyller sju år, längst t. o. m.

vårterminen det kalenderår, då barnet fyller 17 år.

Ett förslag av utredningen att blinda och döva utvecklingsstörda skall ha

s. 132 Kontrollera mot PDF

132 Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

samma skolplikt som andra utvecklingsstörda bär jag i det föregående

anslutit mig till.

f övrigt bar utredningen inte föreslagit några principiella ändringar av

skolpliktsbestämmelserna i 1954 års lag. Särskolplikten bör dock enligt

utredningen anpassas efter läsåret och alltså liksom enligt skollagen börja

med ingången av en hösttermin och sluta med utgången av en vårtermin.

Den utvidgning av undervisningsbegreppet, som utredningen föreslår och

som jag i det föregående förordat, kommer emellertid att medföra sär skolplikt

för åtskilliga barn, som hittills ansetts alltför utvecklingsstörda för

att vara särskolpliktiga. Gränsen nedåt för särskolplikten kommer att vara

föga skarp. I fråga om särskolpliktens övre gräns åsyftar utredningen i

princip inte någon ändring av vad som gäller nu. Utredningens förslag i

denna del torde innebära, att endast den skall vara särskolpliktig som på

grund av hämmad förståndsutveckling inte kan följa undervisningen i

grundskolan eller den allmänna yrkesundervisningen. Det sist sagda har

dock inte kommit till direkt uttryck i utredningens förslag till lagtext.

Mot utredningens förslag i fråga om särskolplikten, som i huvudsak inte

mött några invändningar under remissbehandlingen, har jag ingen annan

invändning än att gränsdragningen mellan allmän skolplikt och särskolplikt

uttryckligen bör anges i lagen. Att gränsen nedåt för särskolplikten blir tämligen

obestämd kan knappast undvikas och torde inte ha någon egentlig betydelse

i praktiken. Jag förordar alltså att en psykiskt utvecklingsstörd, som

kan tillgodogöra sig undervisning men inte kan följa undervisningen inom

det allmänna skolväsendet, skall vara särskolpliktig fr. o. m. höstterminen

det kalenderår, då han fyller sju år, så länge han behöver undervisning,

dock längst t. o. m. vårterminen det kalenderår, då han fyller 21 år. Om

det föreligger synnerliga skäl skall särskolplikten kunna förlängas, dock

längst t. o. m. vårterminen det kalenderår, då den utvecklingsstörda fyller

23 år.

Inskrivning i särskola in. in.

Som framgått av det anförda skiljer 1954 års lag mellan å ena sidan

inskrivning vid särskola och å andra sidan intagning på viss särskola. Inskrivningen

är det principiella beslutet varigenom den utvecklingsstörde

registreras inom undervisningssektorn. Inskrivningen förutsätter en anmälan

av behörig person till centralstyrelsen. Vårdnadshavare! är alltid behörig

att göra en sådan anmälan. Om vårdnadshavaren inte anmäler ett särskolpliktigt

barn för inskrivning vid särskola, åligger det skolstyrelsen att se

till att anmälan görs. Barnavårdsnämnden kan göra anmälan i fråga om

barn som tagits om hand enligt barnavårdslagen eller som fyllt 16 år. Har ett

barn tagits in på särskola för observation, skall centralstyrelsens rektor

eller läkare eller skolläkaren göra anmälan om det behövs. En anmälan skall

vara åtföljd av bl. a. läkarintyg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

Anmälan skall i första hand prövas av centralstyrelsens rektor. Rektors

prövning skall avse frågorna om barnet är hänförligt under 1954 års lag

och, i så fall, om det skall skrivas in vid särskola. Innan rektor beslutar skall

han samråda med centralstyrelsens läkare. I vissa fall skall dock ärendet

hänskjutas till centralstyrelsens delegation. Detta skall ske då centralstyrelsens

läkare begär det och då rektor anser att inskrivning vid särskola

bör ske men vårdnadshavaren inte medgivit åtgärden. Om rektor finner att

barnet är hänförligt under 1954 års lag men inte kan tillgodogöra sig undervisning

i särskola, skall ärendet överlämnas till centralstyrelsens läkare och

dess vårdföreståndare, som i förening skall besluta om barnet skall skrivas

in vid vårdanstalt. Detta återkommer jag till i det följande.

Ett barn som skrivits in vid särskola skall tas in på externatskola eller, om

detta med hänsyn till barnets bosättningsort och övriga förhållanden inte äi

lämpligt, på internatskola. Intagning av särskolpliktig kan dock få anstå i

högst två år, om det finns skäl till det. Beslut i intagningsfrågor meddelas

av centralstyrelsen eller dess rektor.

Slutligen kan anmärkas att 1954 års lag innehåller eu bestämmelse

enligt vilken rektors beslutanderätt enligt lagen kan i fråga om viss särskola

delegeras till skolans föreståndare. Enligt vad jag inhämtat har

dock denna delegationsmöjlighet inte utnyttjats.

Enligt utredningens förslag skall inskrivning i särskola avse viss skola

och innebära att den utvecklingsstörde skall få undervisning vid den skolan.

Om det därvid, med hänsyn till svårigheterna att dagligen färdas mellan

den inskrivnes hem och skolan eller annat förhållande, ar påkallat att den

inskrivne bor i annat enskilt hem än det egna, i inackorderingshem eller i

elevhem, skall det enligt utredningens förslag kunna beslutas att den inskrivne

skall bo i sådant hem. Ett sådant beslut skall kunna fattas i samband

med inskrivningen eller senare.

Vad utredningen föreslagit har inte mött någon invändning under remissbehandlingen.

För min del vill jag också ansluta mig till utredningen i denna

del. Det innebär bl. a. att man här fullföljer det särskiljande mellan å ena

sidan undervisningen och å andra sidan boendeformerna, som jag tidigare

förordat och som är ägnat att göra de utvecklingsstörda skolbarnens situation

mera lik andra skolbarns.

Den som är särskolpliktig bör som utredningen föreslår skrivas in i särskola.

Ett undantag bör emellertid göras för sådana blinda eller döva psykiskt

utvecklingsstörda, som på grund av syn- eller hörselskadan inte kan

följa undervisningen i särskola. Dessa utvecklingsstörda skall fullgöra sin

skolplikt i den statliga specialskolan. En annan sak är att det behövs sådana

kontakter mellan hemlandstingskommunen och specialskolan, att hemlandstingskommunen

är beredd att vid behov ta hand om den utvecklingsstörde.

när denne skall lämna specialskolan.

Ett utvecklingsstört barn som inte uppnått skolplikt^ ålder skall enligt

opaginerad Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition nr H2 år 1967

utredningens förslag, som jag ansluter mig till, kunna skrivas in i särskola,

om vårdnadshavaren går med på det eller om barnet är omhändertaget för

samhällsvård. Detta innebär inte någon ändring i sak i förhållande till vad

som gäller nu.

Utredningen föreslår att en särskolpliktig psykiskt utvecklingsstörd skall

kunna få anstånd med inskrivning under ett år, om det föreligger

särskilda skäl till det. Utredningen uttalar, att möjligheten att bevilja

anstånd bör utnyttjas med stor återhållsamhet. Förslaget innebär jämfört

med 1954 års lag, att den längsta tiden för anstånd skärs ned från två till ett

år samt att förutsättningarna för anstånd i viss mån skärps.

Några remissinstanser har framfört avvikande mening i fråga om möjligheten

att bevilja anstånd med inskrivning i särskola. En länsstyrelse vill

helt ta bort denna möjlighet. Ä andra sidan anförs det från läkarhåll, att

det i undantagsfall kan finnas skäl till anstånd under två år.

För egen del anser jag att utredningens förslag i fråga om anstånd innefattar

en lämplig avvägning och jag ansluter mig till förslaget. Detta ställningstagande

innebär att man i fråga om tidslängden vinner överensstämmelse

med skollagens bestämmelser om uppskov med obligatorisk skolgång.

Ett förslag av utredningen att en psykiskt utvecklingsstörd, som får godtagbar

enskild undervisning, skall befrias från att gå i särskola har sin förebild

i skollagen och har inte framkallat någon reaktion under remissbehandlingen.

Jag har inte någon erinran mot förslaget.

För inskrivning i särskola skall som sagt någon anmälan inte vara

nödvändig. Skolstyrelserna skall enligt utredningens förslag verka för att

särskolpliktiga får undervisning i särskola.

Slopandet av det formella kravet på anmälan för inskrivning är enligt min

mening ägnat att understryka, att huvudmännen skall vara aktivt verksamma

för att de utvecklingsstörda skall få de omsorger som de behöver.

Vidare blir bestämmelser om behörighet att göra anmälan överflödiga. I

praktiken kommer måhända flertalet inskrivningar även i fortsättningen

att äga rum efter anmälan av vårdnadshavaren, skolstyrelsen, barnavårdsnämnden

eller annan. Men huvudmannen skall också kunna ta eget initiativ.

Innan inskrivning i sådant fall sker skall frågan naturligtvis ha diskuterats

med vårdnadshavaren, i den mån detta är möjligt. I de flesta fall torde då

samförstånd uppnås.

Jag har inte något att invända mot vad utredningen anför om skolstyrelsernas

åligganden, när det gäller att se till att ett barn, som kan antas vara

särskolpliktigt, får den undervisning det behöver. Jag vill särskilt understryka,

att ovidkommande hänsyn inte får hindra att anmälan för inskrivning

i särskola sker när en sådan anmälan kan antas vara sakligt befogad.

För att skolstyrelserna skall kunna fullgöra sina skyldigheter enligt nya

lagen bör de liksom f. n. ha rätt att ombesörja att den, som är i särskolpliktig

ålder och eventuellt behöver undervisning i särskola, genomgår de

opaginerad Kontrollera mot PDF

135

Kangl. Maj.ts proposition nr 142 år 1967

undersökningar som behövs för att man skall kunna bedöma om inskrivning

i särskola bör ske.

1 fråga om förfarandet innebär utredningsförslaget att vårdnadshavares

medgivande till inskrivning inte behöver vara skriftligt. Under

remissbehandlingen har det från medicinskt håll ansetts äventyrligt att slopa

kravet på skriftlighet. Andra remissinstanser som uttalar sig i frågan hälsar

däremot detta förslag med stor tillfredsställelse. För egen del ansluter jag

mig till utredningen på denna punkt, önskemålet att vinna så stor överensstämmelse

som möjligt med förfarandet vid inskrivning i grundskola

är så starkt att eventuella betänkligheter får vika. Besked om inskrivning i

särskola när medgivande till inskrivningen föreligger bör kunna ges på

samma sätt som då meddelande lämnas om inskrivning i grundskola.

Det råder enighet om att läkarutlåtande bör vara obligatoriskt

vid inskrivning i särskola. För egen del anser jag detta krav så grundläggande

att det bör slås fast i den nya lagen, liksom fallet är i 1954 års lag.

Läkarutlåtandet bör i varje särskilt fall grundas på en så ingående undersökning

som behövs för att säkerställa diagnosen och klarlägga behovet av

omsorger.

När det gäller beslutanderätten i fråga om inskrivning i särskola

föreslår utredningen en ordning som i princip överensstämmer med vad som

nu gäller i fråga om inskrivning vid särskola. Vissa avvikelser finns dock.

Enligt utredningens förslag skall fråga om inskrivning i särskola avgöras

av särskolchefen efter samråd med oinsorgsstyrelsens överläkare. I vissa

fall skall dock frågan hänskjutas till beslutsnämnden. Det skall ske då

särskolchefen eller överläkaren begär det och då vårdnadshavare!!, förmyndaren

eller den psykiskt utvecklingsstörde, om han fyllt 16 år, inte är ense

med särskolchefen, antingen nu denne vill skriva in den utvecklingsstörde

i särskola eller inte. Om beslutsnämndens beslut inte kan avvaktas utan fara

eller allvarlig olägenhet, skall dess ordförande enligt förslaget kunna avgöra

ärendet interimistiskt.

Det kan anmärkas att de tjänstemän och den nämnd som avses är särskolchefen

och omsorgsstyrelsens överläkare samt beslutsnämnden i den landstingskommun,

där den utvecklingsstörde är bosatt (hemlandstingskommunen).

Vad nyss sagts skall enligt utredningens förslag också gälla i fråga om

förlängning av särskolplikten och befrielse från skolgången. När det gäller

förlängning av skolplikten för elev i specialsärskola föreslås dock en särskild

regel, enligt vilken frågan skall avgöras av skolans rektor efter samråd

med skolläkaren resp. av beslutsnämnden i den landstingskommun, där särskolan

är belägen (värdlandstingskommunen). De regler om beslutanderätt

som jag nu redogjort för skall enligt utredningens förslag äga motsvarande

tillämpning när det gäller fråga om särskolelevs bostad.

Utredningens förslag i fråga om beslutanderätten i de fall jag nyss nämnt

har i princip godtagits eller lämnats utan erinran under remissbehandlingen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

136 Kungl. Maj.ts proposition nr H2 år 1967

För min del kan jag också i huvudsak ansluta mig till vad utredningen

föreslår.

Nagra remissinstanser har dock kommit med invändningar på vissa punkter.

Detta gäller särskilt inskrivning i specialsärskola. Eu sådan fråga anses

på några håll böra avgöras av rektorn för specialsärskolan och inte av särskolchefen

i elevens hemlandstingskommun. Det anförs bl. a. att en specialsärskolas

rektor bör kunna påverka elevsammansättningen vid den skola

han förestar och att endast de för skolan ansvariga torde ha möjlighet att

avgöra om en elev kan fa adekvat undervisning och vård vid skolan samt

bedöma hans utsikter att anpassas till kollektivet där.

Som framgår av det föregående är specialsärskolor avsedda för utvecklingsstörda

som har svart att anpassa sig till skolarbete eller som lider a^

sadana somatiska handikapp att det behövs särskilda anordningar för deras

undervisning. På grund av elevernas fåtalighet blir det här fråga om inrättningar

av regional karaktär. Det finns f. n. några skolor som enligt den nys

lagen avses bli specialsärskolor. För dessa bar staten ansvaret före den 1

januari 1967. Beslut om intagning i sådan skola fattades då av skolans egna

organ. Nämnda dag gick ansvaret för skolorna över på landstingskommunerna

och skolorna inordnades under 1954 års lag. Det blev därmed enligt huvudregeln

hemlandstingskommunens organ, centralstyrelsen eller dess rektor,

som skall besluta om intagning i dessa skolor. Det är i princip sistnämnda

ordning som enligt utredningens förslag skall gälla även i fortsättningen.

Eftersom det i allmänhet torde vara hemlandstingskommunens särskolchef

som bäst känner en utvecklingsstörd, vars inskrivning i specialsärskola

aktualiseras, vill jag i huvudsak ansluta mig till utredningens förslag.

Emellertid bör enligt min mening remisskritiken i viss man beaktas. Jag förordar

att det skall vara hemlandstingskommunens särskolchef som beslutar

om inskrivning i specialsärskola men att han dessförinnan skall samråda

inte bara med omsorgsstyrelsens överläkare i hemlandstingskommunen utan

också med specialsärskolans rektor. Vidare bör även den sistnämnde kunna

få inskrivningsfrågan hänskjuten till prövning av beslutsnämnd. Behörignämnd

i sådan fråga bör vara beslutsnämnden i värdlandstingskommunen.

Vidare bär under remissbehandlingen från något håll anförts att beslut

om inskrivning i särskola bör fattas av särskolchefen och omsorgsstyrelsens

överläkare i förening. För min del anser jag dock liksom utredningen att

bara eu tjänsteman bör ha det formella avgörandet. Det behövliga läkarinflytandet

är säkerställt genom kravet på samråd och genom att överläkaren

kan föra ärendet till beslutsnämnden. Mitt .förslag på denna punkt överensstämmer

med vad som nu gäller i fråga om inskrivning vid särskola.

Utredningens förslag om när prövning av beslutsnämnd skall ske innebär

i flera avseenden en utvidgning i förhållande till 1954 års lag. Även särskolchefen

skall salunda kunna pakalla nämndens prövning. Sådan prövning

skall vidare äga rum, om vårdnadshavare!! anser att eu åtgärd som särskol
-

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj ds proposition nr U2 år 1967

chefen motsätter sig bör komma till stånd. Slutligen skall också inställningen

hos den det gäller vara av betydelse, om denne fyllt 16 år. På en punkt innebär

dock utredningens förslag enligt en uppfattning som kommit till uttryck

under remissbehandlingen en ökad risk för oklarhet i praktiken jämfört med

vad som galler nu. Enligt 1954 års lag skall fråga om inskrivning vid särskola

prövas av centralstyrelsens delegation bl. a. om centralstyrelsens rektor

anser att inskrivning bör ske men vårdnadshavaren inte medgivit åtgärden.

Detta motsvaras i utredningens förslag av en föreskrift om nämndprövning,

när vårdnadshavaren inte är ense med särskolchefen. Detta har uppfattats

så att vardnadshavaren direkt skall motsätta sig inskrivning för att nämndprövning

skall komma till stånd.

Enligt min mening bör dock utredningens förslag inte medföra några

olägenheter i praktiken. Som jag tidigare anfört bör omsorgsstyrelsens

tjänstemän ha goda kontakter med vårdnadshavarna och där så är möjligt

diskutera tänkbara åtgärder med dem. Därvid bör de förvissa sig om vårdnadshavarens

inställning till en ifrågasatt åtgärd. Vårdnadshavaren bör

givetvis också underrättas om möjligheten att påkalla beslutsnämndens

provning. I de fall då vårdnadshavarens attityd förblir oklar bör beslutsnämndens

prövning begäras. Jag förordar utredningens förslag i fråga om

nämndprövningen. Inställningen hos den det gäller bör dock vara relevant

redan när denne fyllt 15 år. Av skäl som jag återkommer till föreslår jag

nämligen denna åldersgräns på vårdsidan och för enkelhetens skull bör den

gälla också på undervisningssidan.

Utredningens förslag om beslutanderätt i fråga om särskolelevs bostad

förefaller mig inte fullt klart när det gäller elev i specialsärskola. Jag förordar

alt bestämmelserna om behörighet att meddela beslut om inskrivning

i särskola skall äga motsvarande tillämpning i fråga om särskolelevs bostad.

Det innebär att beslut i bostadsfråga fattas av särskolchefen i hemlandstingskommunen,

sedan denne samrått med omsorgsstyrelsens överläkare

och, när det gäller någon som skrivs in eller redan är inskriven i specialsärskola,

med skolans rektor. När samråd sålunda skall äga rum med rektor

för specialsärskola kan denne påkalla, att bostadsfrågan prövas av beslutsnämnd

i värdlandstingskommunen. De regler som jag nu angett måste

emellertid förses med ett undantag. Som framgår av det följande förordar

jag att bestämmelser om utskrivning på försök behålls i den nya lagen. I

samband med att undervisningen i särskola tas upp på nytt efter försöksutskrivning

kan det bli aktuellt att fatta beslut i fråga om elevens bostad. Det

är enligt min mening lämpligast att bostadsfrågan i ett sådant fall avgörs av

den som beslutar i fråga om försöksutskrivning, dvs. enligt mitt förslag i

regel särskolans rektor efter samråd med skolläkaren. Till dessa spörsmål

återkommer jag senare.

Vad utredningen föreslår om behörighet för beslutsnämndens ordförande

att meddela interimistiskt beslut i brådskande fall föranleder inte någon

erinran från min sida.

5* — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr H2

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition nr H2 år 1967

För sådana blinda eller döva utvecklingsstörda, som på grund av syn- eller

hörselskadan inte kan följa undervisningen i särskola, bör som jag tidigare

antytt skollagens bestämmelser om undervisning i specialskola gälla i tilllämpliga

delar i stället för reglerna om särskola. Frågan om en elev är skolplikt^

även efter den i skollagen föreskrivna åldersgränsen för blinda och

döva barn i allmänhet bör i första hand avgöras av den lokala styrelsen för

specialskolenheten. För att prövningsmöjligheterna skall motsvara dem som

står andra utvecklingsstörda till buds föreslår jag att en sådan fråga om särskolplikt,

om den är kontroversiell, skall avgöras av beslutsnämnd i den

landstingskommun, där specialskolenheten är belägen.

En konsekvens av utredningens förslag att beslut om inskrivning i särskola

skall avse viss skola, dvs. en bestämd organisatorisk enhet inom landstingskommunens

särskolväsende motsvarande skolenhet enligt skolstadgan,

blir att en elev som skall flytta från en särskola till en annan skall skrivas

ut slutligt från den förstnämnda skolan och skrivas in i den sistnämnda. Vid

en sådan ny inskrivning behövs inte något nytt läkarintyg om inte omständigheterna

påkallar att nytt intyg anskaffas, vilket ofta torde vara fallet när

överflyttning till specialsärskola aktualiseras.

Utredningen föreslår att frågor om uttagning till specialundervisning eller

hänvisning till annan skolform i samma särskola skall avgöras av skolans

rektor. Om en sådan fråga är kontroversiell föreslås den dock kunna prövas

av beslutsnämnd. Detta förslag har lämnats utan erinran under remissbehandlingen

och jag ansluter mig till det. Nämndprövningen i fråga om

elev i specialsärskola bör ankomma på beslutsnämnd i värdlandstingskommunen.

Utskrivning från särskola

En särskolelev som antas kunna tillgodogöra sig undervisningen i grundskolan

kan enligt 1954 års lag skrivas ut på försök från särskolan. Vidare

kan försöksutskrivning äga rum som förberedelse till slutlig utskrivning.

Försöksutskrivning kan kombineras med tillsyn och särskilda föreskrifter.

Om fortsatt utbildning vid särskola anses behövas kan den försöksutskrivne

tas in igen i sådan skola. Beslut om åtgärder som nu nämnts meddelas av

särskolans föreståndare. Fråga om utskrivning på försök avgörs dock av

centralstyrelsens delegation i vissa fall.

Den som skrivits in vid särskola skall enligt 1954 års lag skrivas ut slutligt,

när han inte längre kan hänföras till någon av de grupper av psykiskt

utvecklingsstörda som anges i lagens 1 §. Vidare skall den som skrivits in vid

särskola skrivas ut slutligt från skolan, om han flyttas över till vårdanstalt

och skrivs in där. Dessutom skall slutlig utskrivning från särskola alltid ske

när särskolplikten upphör. Slutlig utskrivning beslutas i regel av centralstyrelsens

rektor efter skolläkarens hörande.

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

Fråga om utskrivning, både slutlig och på försök, skall prövas av centralstyrelsens

delegation, om detta begärs av inskriven som fyllt 16 år eller hans

förmyndare eller vårdnadshavare eller av, bland andra, centralstyrelsens

rektor eller läkare eller skolans föreståndare. Delegationen skall dessutom

på eget initiativ pröva fråga om utskrivning av internatelev, när denne fyller

18 år. Delegationen kan också i andra fall ta upp utskrivningsfråga till prövning.

Utskrivning enligt 1954 års lag kan beslutas utan särskild framställning.

Det åligger enligt lagen föreståndare och läkare vid särskolor att fortlöpande

följa de intagnas psykiska utveckling och vid lämpliga tidpunkter pröva om

utskrivning kan ske. I fråga om den som tagits in i särskola och som fyllt

16 år skall sådan prövning ske minst en gång om året. Prövning av utskrivningsfrågan

kan även påkallas av den inskrivne, om han fyllt 16 år, och av

hans förmyndare eller vårdnadshavare samt av centralstyrelsens läkare.

Utredningen anser att bestämmelser om utskrivning på försök från särskola

inte behövs i den nya lagen. Eftervården anses kunna säkras genom

en bestämmelse av innebörd, att det i samband med utskrivning skall prövas

om andra omsorger som avses i lagen bör beredas eleven efter utskrivningen.

Och om det visar sig att en utvecklingsstörd som skrivits ut behöver fortsatt

undervisning, får han skrivas in på nytt om rekvisiten för inskrivning är

uppfyllda. Det eventuella behovet av ett snabbt ingripande avser utredningen

att tillgodose genom att beslutsnämndens ordförande skall kunna besluta

interimistiskt.

I fråga om tidpunkten för utskrivning föreslår utredningen en lagbestämmelse

av innebörd, att utskrivning skall ske senast vid utgången av vårterminen

det kalenderår då eleven fyller 21 år eller, om sär skolplikten förlängts,

vid den tidpunkt som angetts i förlängningsbeslutet. Motivledes tilllägger

utredningen att utskrivning bör ske, så snart man har anledning att

anta att den utvecklingsstörde inte längre behöver eller kan tillgodogöra sig

undervisning i särskola. Från nyssnämnda lagbestämmelse föreslår utredningen

det undantaget att en elev skall få slutföra påbörjad yrkesutbildning

även efter utgången av vårterminen det kalenderår, då han fyller 23 år, om

han går med på det. Barn som inte uppnått skolplikt^ ålder och inte är

omhändertaget för samhällsvård skall enligt utredningens förslag skrivas ut,

när vårdnadshavaren begär det.

Beslut om utskrivning från vanlig särskola skall enligt utredningens förslag

i regel meddelas av särskolchefen efter samråd med omsorgsstyrelsens

överläkare och beslut om utskrivning från specialsärskola av skolans rektor

efter samråd med skolläkaren. I vissa fall, i princip de tveksamma eller kontroversiella,

skall dock utskrivningsfrågan prövas av beslutsnämnd. Utskrivning

skall liksom nu kunna ske utan särskild framställning. De relativt utförliga

bestämmelserna i 1954 års lag i fråga om officialprövning av utskrivningsfrågor

bör enligt utredningen inte få någon motsvarighet i den nya

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts proposition nr li-2 år 1967.

lagen. Utredningen anser dock att frågan om utskrivning även i fortsättningen

bör prövas vid lämpliga tidpunkter och minst en gång om året.

Bestämmelser härom bör enligt utredningen meddelas i administrativ ordning.

Under remissbehandlingen har utredningens förslag i fråga om utskrivning

från särskola föranlett diskussion egentligen bara när det gäller möjligheten

till utskrivning på försök. I ett yttrande anförs att någon

forrn av försöksutskrivning alltjämt bör finnas för elever i specialsärskola,

eftersom dessa oftare än andra särskolelever misslyckas med den sociala

anpassningen. Skolöverstyrelsen understryker att det måste finnas möjlighet

att utan hinder av in- och utskrivningsbestämmelser försöksvis placera

eu särskolelev i den vanliga skolans specialundervisning.

Jag har i det föregående framhållit vikten av en god samordning mellan de

olika undervisningsformer som samhället tillhandahåller. En elev bör kunna

föras över från en undervisningsform till en annan så snabbt och smidigt

som möjligt, när detta är motiverat av elevens behov. Jag har därför bl. a.

föreslagit, att en elev i grundskolan skall kunna placeras på försök i särskola

under kortare tid utan att skrivas in där, om vårdnadshavaren går med på

det. Det är självfallet lika viktigt, att eu överföring i motsatt riktning sker

så snart det finns utsikter till att en särskolelev skall kunna tillgodogöra sig

eu mera krävande undervisning eller utbildning än den som ges i särskolan.

Slår dessa förhoppningar fel får eleven gå tillbaka till särskolan.

Om man bara har en form för utskrivning och alltså måste göra en ny

inskrivning vid elevens återgång till särskola, tror jag det finns en viss risk

för att den önskvärda rörligheten mellan de olika skolformerna hämmas.

Ä andra sidan anser jag inte att den som är inskriven i särskola bör kunna

flyttas över till grundskola helt formlöst enligt den nya lagen, även om

det bara gäller en överflyttning på försök. En sådan överflyttning bör

principiellt kunna ske även utan vårdnadshavare^ samtycke. En lämplig

avvägning torde nås om man behåller möjligheten till utskrivning på försök.

Jag förordar därför att en särskolelev liksom f. n. skall kunna skrivas ut på

försök för prövning av om han kan tillgodogöra sig grundskolans undervisning

eller yrkesutbildning av annat slag än som ges i särskolan.

I andra fall än dem jag nyss syftat på bör den normala utskrivningsformen

vara slutlig utskrivning. Emellertid kan det ibland föreligga särskild

tveksamhet eller finnas ett speciellt stort behov av eftervårdande verksamhet

och av möjlighet till snabba ingripanden. Jag tänker här främst på särskolelever

med mera uttalade sociala anpassningssvårigheter. Med hänsyn

till det sagda förordar jag att utskrivning på försök skall kunna ske även i

annat fall än då det gäller att pröva elevens förmåga att följa undervisning,

om det föreligger särskilda skäl till det.

Eftersom syftet är att främja den eftervårdande verksamheten bör utskrivning

på försök enligt min mening avse viss tid, högst sex månader. För
-

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Maj:ts proposition nr Ii2 år 1967

söksutskrivningen bör dock kunna förlängas med högst sex månader åt

gången. En särskolelev som skrivs ut på försök bör liksom nu kunna åläggas

att iaktta särskilda föreskrifter, t. ex. i fråga om bostad, och ställas under

tillsyn av lämplig person. Undervisningen i särskola bör kunna tas upp

igen, om förhållandena påkallar det. I samband därmed bör beslut kunna

fattas i fråga om elevens bostad.

Jag förordar att särskolans rektor efter samråd med skolläkaren skall besluta

i fråga om utskrivning på försök och om nyssnämnda spörsmål i samband

därmed. Tveksamma eller kontroversiella fall bör prövas av beslutsnämnd.

Frågor om återupptagande av undervisning i särskola och frågor

som sammanhänger därmed bör dock inte få föras till beslutsnämnd. Rektors

beslut i sådana frågor bör kunna verkställas genast.

Förekomsten av bestämmelser om utskrivning på försök gör det lättare

att utforma en fullständig reglering av tidpunkten för slutlig utskrivning.

Jag förordar som huvudregel att en särskolelev skall skrivas ut slutligt,

när särskolplikten upphör, eller således när någon av förutsättningarna

för särskolplikt brister. Detta är fallet, om eleven visar sig inte vara tillgänglig

för undervisning eller om det visar sig att han kan tillgodogöra

sig en mera krävande undervisning än särskolans eller när han inte längre

behöver undervisning eller när föreskriven ålders- eller tidsgräns passeras.

Som utredningen föreslår bör dock en elev kunna få slutföra påbörjad

yrkesutbildning även efter särskolpliktens slut om han går med på det.

Vidare bör ett barn, som inte uppnått skolplikt^ ålder och inte är omhändertaget

för samhällsvård, skrivas ut slutligt när vårdnadshavaren begär

det.

När det gäller behörigheten att besluta i fråga om slutlig utskrivning kan

jag i allt väsentligt ansluta mig till vad utredningen föreslår. Sådant beslut

bör särskolchefen alltså fatta efter samråd med omsorgsstyrelsens överläkare.

I fråga om elev i specialsärskola bör dock skolans rektor besluta

efter samråd med skolläkaren. Omsorgsstyrelsen bör få uppdra åt rektor

för vanlig särskola att besluta i stället för särskolchefen, efter samråd med

skolläkaren. Innan rektor beslutar om slutlig utskrivning bör han samråda

med särskolchefen i elevens hemlandstingskommun. Fråga om utskrivning

bör dock prövas av beslutsnämnd, om särskolchefen, omsorgsstyrelsens överläkare,

rektorn för särskolan eller skolläkaren begär det eller om meningsskiljaktighet

i frågan uppstått mellan den som annars beslutar och

vårdnadshavaren, förmyndaren eller eleven, om han fyllt 15 år, eller om

nämnden i andra fall finner att den bör pröva frågan. Gäller det elev i specialsärskola

bör prövningen ankomma på beslutsnämnd i värdlandstingskommunen.

Vad utredningen anför i fråga om officialprövning av fråga om utskrivning

kan jag i huvudsak ansluta mig till. Jag anser dock att det uttryckligen bör

föreskrivas i lagen, att fråga om utskrivning skall prövas fortlöpande. Sär
-

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

skild prövning av sådan fråga bör kunna påkallas av vårdnadshavare^ förmyndaren

eller den saken gäller, om han fyllt 15 år. I samband med utskrivning

bör prövas om andra omsorger som avses i lagen bör beredas eleven

efter utskrivningen.

Skyldighet att ta emot vård

Enligt 1954 års lag skall psykiskt utvecklingsstörd, som inte är särskolpliktig

och som fyllt 16 år, vara underkastad öppen vård eller vård på vårdanstalt.

I fråga om barn under 16 år hänvisar lagen till bestämmelserna i

barnavårdslagen om omhändertagande för samhällsvård. Den som skrivits

in vid vårdanstalt skall i första hand få öppen vård. Endast om den utvecklingsstörde

oundgängligen behöver anstaltsvård får sådan vård komma till

stånd. På arbetshem eller ålderdomshem för utvecklingsstörda får utvecklingsstörda

bara tas in efter medgivande av vårdnadshavare^ förmyndaren

eller den utvecklingsstörde själv, om han är myndig. På vårdhem enligt 1954

års lag kan däremot en utvecklingsstörd tas in även utan sådant medgivande.

Vårdhem skall finnas dels för utvecklingsstörda barn och dels för höggradigt

utvecklingsstörda vuxna, som inte kan vårdas i arbetshem eller ålderdomshem.

Endast sådana vuxna som lider av höggradig utvecklingsstörning kan

alltså enligt 1954 års lag tas in på vårdanstalt oberoende av samtycke.

Vissa utvecklingsstörda vårdas på särskilda sjukhus. Dessa sjukhus skall

enligt utredningsförslaget, som jag anslutit mig till, kallas specialsjukhus.

Denna vård regleras f. n. i sjukvårdslagen och kan beredas med stöd av

lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall. Enligt 1 § sistnämnda

lag får den, som lider av psykisk sjukdom, varmed f. n. psykisk

utvecklingsstörning jämställs, beredas sluten psykiatrisk vård oberoende

av eget samtycke, om sådan vård är oundgängligen påkallad med hänsyn

till sjukdomens art och grad och till att någon av vissa specialindikationer

är för handen till följd av sjukdomen. Dessa indikationer är a) att den

sjuke uppenbarligen saknar sjukdomsinsikt och kan få sitt tillstånd avsevärt

förbättrat genom vården eller avsevärt försämrat om vården uteblir, b) att

den sjuke är farlig för annans personliga säkerhet eller fysiska eller psykiska

hälsa eller för eget liv, c) att den sjuke är ur stånd att ta vård om

sig själv, d) att den sjuke har ett för närboende eller andra grovt störande

levnadssätt och e) att den sjuke är farlig för annans egendom eller annat

av lagstiftningen skyddat intresse än personlig säkerhet och hälsa. Indikationen

e) får bara användas när domstol överlämnar någon till sluten

psykiatrisk vård. Sådant överlämnande kan enligt 31 kap. 3 § brottsbalken

ske i fråga om den, som begått brottslig gärning, om han kan beredas vård

med stöd av lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall.

I fråga om vård i vårdhem eller specialsjukhus föreslår utredningen till

en början att en utvecklingsstörd som behöver sådan vård skall få den, om

vårdnadshavare^ förmyndaren eller den utvecklingsstörde själv, om han

är myndig, samtycker till det eller om den utvecklingsstörde är omhänder
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

143

Kungl. Maj:ts proposition nr li2 år 1967

tagen för samhällsvård. För dessa fall skall det alltså inte krävas att den

utvecklingsstörde oundgängligen behöver vården. Mot detta förslag har

någon erinran inte framförts under remissbehandlingen och jag ansluter

mig till det.

Utredningen anser att det måste finnas möjlighet att bereda vård i vårdhem

eller specialsjukhus oavsett samtycke av den utvecklingsstörde eller

företrädare för honom. Begreppet vårdhem enligt utredningens förslag omfattar

såväl arbetshem och ålderdomshem som vårdhem enligt 1954 års

lag. Skyldigheten att ta emot vård skall enligt förslaget bara omfatta utvecklingsstörda

som fyllt 18 år. Ett barn under 18 år skall alltså kunna

beredas vård i vårdhem eller specialsjukhus utan vårdnadshavarens samtycke

bara om barnet är omhändertaget för samhällsvård enligt barnavårdslagen.

Detta motsvarar regleringen i 1954 års lag där åldersgränsen dock

är 16 år. Däremot innebär förslaget i denna del en principiell ändring nar

det gäller vård i specialsjukhus, eftersom lagen om beredande av sluten

psykiatrisk vård i vissa fall inte innehåller någon åldersgräns för omhändertagande.

Vidare föreslår utredningen att det nuvarande kravet på att vården

skall vara oundgängligen påkallad alltjämt skall gälla för vård oberoende

av samtycke.

Utredningen föreslår att, utöver det sagda, någon av vissa specialindikationer

skall vara uppfylld för att vård skall få komma till stånd oavsett

samtycke. Vården skall enligt förslaget vara oundgängligen påkallad med

hänsyn till att den utvecklingsstörde antingen saknar förmåga att ta vård

om sig eller för ett sedeslöst liv eller är farlig för annans personliga säkerhet

eller egendom. Som en konsekvens av förslaget att den nuvarande slutna

psykiatriska vården av psykiskt utvecklingsstörda skall inordnas under

den nya lagen som vård i specialsjukhus föreslår utredningen sådan ändring

i brottsbalken, att domstol skall få möjlighet att överlämna en psykiskt

utvecklingsstörd till vård i specialsjukhus. För att ett sådant överlämnande

skall få ske skall krävas, att alla rekvisiten enligt nya lagen för inskrivning

oavsett samtycke är uppfyllda.

Utredningens uppfattning att det måste finnäs vissa möjligheter att bereda

vård i vårdhem eller specialsjukhus oberoende av samtycke har inte mött

invändningar under remissbehandlingen. För min del anser jag också, att

sådan möjlighet fortfarande måste finnas när det gäller vård i specialsjukhus.

Även om det praktiska behovet av att kunna bereda vård i vårdhem

oberoende av samtycke är relativt ringa, anser jag inte heller tillrådligt att

avstå från denna möjlighet. Att begreppet vårdhem kommer att utvidgas

enligt nya lagen och omfatta också de nuvarande arbetshemmen och ålderdomshemmen

torde inte behöva möta nagra betänkligheter, eftersom förutsättningarna

för att bereda vård oavsett samtycke blir snävt utformade.

Mot utredningens förslag om begränsning av skyldigheten att ta emot

vård till dem som fyllt 18 år har några remissinstanser riktat den invändningen,

att förslaget leder till att en utvecklingsstörd i åldern mellan 15 och

opaginerad Kontrollera mot PDF

144

Kung!. Maj:ts proposition nr l''i2 år 1967

18 år som begått brott inte kommer att kunna överlämnas till vård i specialsjukhus

direkt av domstol. Domstolen blir hänvisad att överlämna den utvecklingsstörde

till vård enligt barnavårdslagen, varefter det ankommer på

barnavårdsnämnd att anmäla den utvecklingsstörde för omsorger enligt den

nya lagen. En sådan omgång anses inte sakligt motiverad. Denna anmärkning

är enligt min mening berättigad. F.n. kan en domstol överlämna en

utvecklingsstörd, som är mellan 15 och 18 år gammal, till sluten psykiatrisk

vård. Motsvarande möjlighet bör enligt min mening alltjämt finnas. För att

inte onödigtvis komplicera regelsystemet förordar jag att den föreslagna

generella 18-årsgränsen i stället får bli en generell 15-årsgräns.

För att inskrivning i vårdhem eller specialsjukhus skall få ske oberoende

av samtycke bör vidare liksom nu krävas, att vården är oundgängligen påkallad.

Med denna förutsättning bör, som utredningen anför, avses att vårdbehovet

ar klart dokumenterat och att någon annan utväg än sådan vård

rimligtvis inte står till buds.

Vård oberoende av samtycke bör enligt min mening liksom f. n. endast få

beredas den, vars utvecklingsstörning är mera höggradig. Jag anser det

lämpligt att, som skett i lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i

vissa fall, detta kommer till direkt uttryck i lagtexten genom ett krav på

att vården skall vara oundgängligen påkallad med hänsyn till utvecklingsstörningens

grad.

Utredningens förslag att dessutom någon av vissa s p e c i a 1 indikationer

skall föreligga för att vård skall få beredas oberoende av samtycke

har mte i och för sig mött någon invändning under remissbehandlingen.

Förslaget innebär en ytterligare rättssäkerhetsgaranti och jag ansluter mig

till det. Bestämmelser av motsvarande slag finns i lagen om beredande av

sluten psykiatrisk vård i vissa fall.

När det gäller utformningen av specialindikationerna har emellertid viss

kritik riktats mot utredningens förslag under remissbehandlingen. Detta

gäller särskilt indikationen »för ett sedeslöst liv». Att det i vissa fall av sexuell

vidlyftighet hos psykiskt utvecklingsstörda kan föreligga ett behov av

omhändertagande till skydd för den utvecklingsstörde förefaller det visserligen

inte råda delade meningar om. Men detta behov anses kunna tillgodoses

genom att man begagnar sig av indikationen »saknar förmåga att ta

vård om sig». Från något håll anses formuleringen av förstnämnda indikation

antyda ett moraliskt klander. Även i fråga om specialindikationerna i

övrigt innehåller remisskritiken krav på en närmare anslutning till motsvarande

regler i lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall.

Utvecklingsstörda är enligt utredningen ofta lättledda och kan därför

lättare än andra utnyttjas sexuellt av samvetslösa personer. Behovet av en

möjlighet till omhändertagande i vissa sådana fall oberoende av samtycke

bär också vitsordats under remissbehandlingen. Indikationen »saknar förmåga

att ta vård om sig» finns också i lagen om beredande av sluten psykiatrisk

vård i vissa fall och avser där att den sjuke inte förmår sörja för sin

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 är 1967

rem personliga omvårdnad i fråga om föda, kläder, hygien o. dyl. Indikationen

bör inte ges en annan innebörd i den nu föreslagna lagen. Det behövs

alltså en särskild indikation, som dock bör få en något annorlunda ordalydelse

än utredningen föreslagit. Jag förordar att omhändertagandemöjligheten

får avse utvecklingsstörda som inte kan skydda sig själva mot att bli

sexuellt utnyttjade och vill understryka att bestämmelserna skall tolkas

restriktivt.

1 övrigt anser jag att indikationerna b)—e) i 1 § lagen om beredande av

sluten psykiatrisk vård i vissa fall lämpligen kan användas också i den nya

lagen, även om de i vissa delar kanske inte har så stor praktisk betydelse i

fråga om utvecklingsstörda. Dessa indikationer skall givetvis ha samma

innebörd i den nya lagen som i lagen om beredande av sluten psykiatrisk

vård i vissa tall (se prop. 1966:53 s. 168—172). Indikationen »har ett för

närboende eller andra grovt störande levnadssätt» torde inte helt sakna

praktisk betydelse när det gäller utvecklingsstörda och bör därför inte utelämnas.

Indikationen e), som i huvudsak avser farlighet för annans egendom,

bör bara få åberopas av domstol vid överlämnande till vård enligt

brottsbalken. Detta medför, att den inte kan föranleda vård i vårdhem utan

bara i specialsjukhus.

Förhandenvaron av specialindikation skall vara orsakad av utvecklingsstörningen.

Detta bör enligt min mening uttryckligen framgå av den nya

lagen på samma sätt som ett motsvarande orsakssamband uttryckligen

krävs i lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall.

När domstol f. n. överlämnar eu psykiskt utvecklingsstörd till sluten

psykiatrisk vård tar domstolen inte ställning till om vården skall beredas på

något av de särskilda sjukhusen för psykiskt utvecklingsstörda eller på annat

sjukhus. Denna fråga avgörs i stället på verkställighetsstadiet av medicinalstyrelsen.

Utredningens förslag om överlämnande till vård i specialsjukhus

för psykiskt utvecklingsstörda som en särskild påföljd medför däremot

att det blir domstolen som får bedöma den nämnda frågan. Mot detta

har en remissinstans invänt, att spörsmålet knappast ägnar sig för prövning

av domstol.

När man inordnar den slutna psykiatriska vård, som f. n. bereds utvecklingsstörda

väsentligen på grund av deras utvecklingsstörning, under den

nya lagen som vård i specialsjukhus, anser jag det riktigt att lösa frågan om

sambandet med brottsbalken i princip så som utredningen föreslår. Domstolen

har redan nu enligt 31 kap. 3 § brottsbalken att med hjälp av föreskriven

sakkunnigbevisning och övrig utredning i målet ta ställning till frågor

av väsentligen medicinsk karaktär. Att ytterligare en sådan fråga tillkommer

bör inte vara ägnat att inge alltför stora betänkligheter. Jag föreslår

alltså att den nuvarande påföljden överlämnande till sluten psykiatrisk

vård delas upp på dels överlämnande till sluten psykiatrisk vård, som i

princip är avsett för psykiskt sjuka och med dem jämställda psykiskt ab
-

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj.ts proposition nr H2 år 1967

norma, dels överlämnande till vård i specialsjukhus, som i princip är avsett

för psykiskt utvecklingsstörda.

Ett val mellan dessa båda påfölj dsformer får göras i sådana fall, där det

föreligger både utvecklingsstörning och annan psykisk abnormitet. Avgörande

för valet får bli, om det är hämningen av förståndsutvecklingen eller annan

form av psykisk avvikelse som mest präglar den tilltalade. Den vårdform

bör väljas som bäst kan tillgodose det föreliggande vårdbehovet.

För bedömning av påföljdsfrågan kommer domstolen normalt att ha

ledning av ett utlåtande över rättspsykiatrisk undersökning, i vilket skall

anges om sluten psykiatrisk vård eller vård i specialsjukhus oberoende av

samtycke kan komma i fråga. Om båda dessa vårdformer i något fall anses

tillämpliga bör utlåtandet ange vilken av dem som bör väljas. F. ö. kan domstolen

liksom nu inhämta yttrande av medicinalstyrelsen när det är påkallat.

Att den rättspsykiatriska undersökningen blir direkt inriktad bl. a. på

frågan om sluten psykiatrisk vård eller vård i specialsjukhus bör väljas,

bör i sin mån främja den differentiering i vårdhänseende mellan psykiskt

utvecklingsstörda och andra psykiskt abnorma som är viktig för vårdresultatet.

Om någon som överlämnats till sluten psykiatrisk vård och placerats i ett

sjukhus för psykiskt utvecklingsstörda anses i stället mera varaktigt böra

vårdas exempelvis inom psykopatvården, kan han enligt nu gällande lag

föras över dit inom ramen för domstolens förordnande. Mitt förslag leder

till ändring på denna punkt. Detta torde emellertid sakna större praktisk

betydelse. Det problem jag nu berört torde komma upp i ytterst få fall. Den

möjligheten står då öppen att den, som av domstol överlämnats till vård

i specialsjukhus men visar sig mera varaktigt inte kunna få den mest

adekvata vården där, skrivs ut från specialsjukhuset och bereds sjukhusvård

med stöd av lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall,

förutsatt att rekvisiten enligt sistnämnda lag är uppfyllda. På motsvarande

sätt kan den som överlämnats till sluten psykiatrisk vård skrivas ut och

beredas vård i specialsjukhus enligt den nu föreslagna lagen.

Den omständigheten att en person som är psykiskt utvecklingsstörd gjort

sig skyldig till brott behöver naturligtvis inte innebära, att han behöver vård

i specialsjukhus. Med anledning av ett uttalande under remissbehandlingen

har jag övervägt, om domstol bör kunna överlämna en utvecklingsstörd

även till andra omsorger enligt nya lagen, t. ex. vård i vårdhem. Vidare

skulle man kunna tänka sig att den nuvarande möjligheten att överlämna

en utvecklingsstörd till öppen psykiatrisk vård ersätts med en möjlighet för

domstolen att överlämna den utvecklingsstörde till omsorger enligt nya

lagen utan angivande av någon särskild omsorgsform. Det skulle sedan ankomma

på organen för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda att ta ställning

till vilka omsorger som borde beredas den utvecklingsstörde; Jag bär

dock inte funnit tillräckliga skäl att föreslå några sådana regler som jag nu

s. 147 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:Is proposition nr 142 år 1967

147

nämnt. Särskilt genom möjligheten att döma till skyddstillsyn och i samband

därmed ålägga den dömde att underkasta sig viss vård eller utbildning

finns det enligt min mening ändå tillräckliga praktiska utvägar att få

till stånd omsorger enligt nya lagen om en utvecklingsstörd, som begått

brott, utan att denne för den skull överlämnas till vård i specialsjukhus.

I det följande kommer jag att föreslå bestämmelser om utskrivning från

vårdhem och specialsjukhus som i huvudsak motsvarar reglerna om utskrivning

enligt sjukvårdslagen och lagen om beredande av sluten psykiatrisk

vård i vissa fall. Jag vill därför slutligen beröra förhållandet mellan

inskrivning i vårdhem eller specialsjukhus på grund av samtycke och sådan

inskrivning oberoende av samtycke, som inte sker efter överlämnande av

domstol. Att vederbörligt medgivande till inskrivning föreligger skall inte

utgöra något absolut hinder mot att i undantagsfall inskrivning oberoende

av samtycke kommer till användning, om förutsättningarna föreligger härför.

Att ett förfarande för sådan inskrivning inletts hindrar å andra sidan

inte, att inskrivning sker på grund av samtycke om ett sådant ges på detta

stadium. Vad jag anfört i fråga om valet av intagningsform under förarbetena

till lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall (prop.

1966: 53 s. 154) bör kunna tjäna till ledning även i detta sammanhang. Det

problem jag nu berört torde dock ha betydligt mindre praktisk betydelse

när det gäller utvecklingsstörda än i fråga om psykiskt sjuka.

Inskrivning i vårdhem och specialsjukhus

Liksom i fråga om inskrivning vid särskola förutsätts vid inskrivning vid

vårdanstalt enligt 1954 års lag en anmälan av behörig person eller behörigt

organ. Vårdnadshavaren är alltid behörig att göra anmälan. I övrigt kan för

olika fall anmälan göras av barnavårdsnämnden, socialnämnden, förmyndaren,

centralstyrelsens läkare, centralstyrelsens rektor eller föreståndare för

särskola. Barnavårdsnämnden och socialnämnden kan föranstalta om behövlig

läkarundersökning. Anmälan skall vara åtföljd av bl. a. läkarintyg. Fråga

om inskrivning vid vårdanstalt avgörs av centralstyrelsens läkare och dess

vårdföreståndare i förening. Frågan skall dock hänskj litas till centralstyrelsens

delegation, om läkaren och vårdföreståndaren inte kan enas, om

vårdnadshavaren inte medgivit åtgärden, om det begärs av den det gäller och

denne fyllt 18 år samt, i fråga om den som är över 21 år, om han själv eller

hans förmyndare inte gått med på inskrivning. Den som skrivits in vid vårdanstalt

skall, som jag tidigare sagt, i första hand få öppen vård. Bara om det

är oundgängligt får han tas in på vårdanstalt. Dessa frågor avgörs i regel

också av vårdföreståndaren i samråd med centralstyrelsens läkare. I tveksamma

eller kontroversiella fall beslutar delegationen.

Intagning på sjukhus kan ske dels enligt den fria intagningsformen, dels

med stöd av lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall. Intagning

enligt sistnämnda lag är förhållandevis ingående reglerad och sker

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj:ts proposition nr 14-2 år 1967

antingen efter ansökan eller på grund av domstols förordnande enligt 31

kap. 3 § brottsbalken.

Utredningens förslag i fråga om inskrivning i vårdhem och specialsjukhus

innefattar kraftiga förenklingar jämfört med 1954 års lag och lagen om

beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall. Någon anmälan eller ansökan

skall inte krävas för inskrivning och därmed behövs inte några bestämmelser

om behörighet att göra anmälan eller ansökan. Läkarintyg skall

däremot krävas. Om det är fråga om inskrivning oberoende av samtycke

skall läkaren i intyget ta ställning till förhandenvaron av förutsättningarna

för sådan inskrivning. Samtycke till inskrivning skall inte behöva vara

skriftligt. Även utan att något ingripande enligt barnavårdslagen framstår

som befogat skall barnavårdsnämnd enligt förslaget verka för att barn som

kan antas behöva vård enligt den föreslagna lagen får sådan vård. I fråga

om utvecklingsstörda som fyllt 18 år skall socialnämnd i princip vara skyldig

att vidta motsvarande åtgärder. För ändamål som nu nämnts skäll

nämnderna vara berättigade att föranstalta om behövliga undersökningar.

Beslutanderätten i fråga om inskrivning i vårdhem och specialsjukhus skall

enligt utredningens förslag tillkomma hemlandstingskommunens vårdchef,

som skall samråda med omsorgsstyrelsens överläkare innan han beslutar.

På begäran av vårdchefen eller överläkaren skall dock frågan prövas av

beslutsnämnden i hemlandstingskommunen. Detsamma skall gälla om vårdnadshavaren,

förmyndaren eller den utvecklingsstörde, om han fyllt 18 år,

inte är ense med vårdchefen. I brådskande fall skall nämndens ordförande

kunna besluta interimistiskt.

Om någon genom lagakraftvunnen dom överlämnats till vård i specialsjukhus,

skall det enligt utredningens förslag åligga vårdchefen i den dömdes

hemlandstingskommun att utan dröjsmål skriva in honom i sådant

sjukhus. Detta skall vara en ren verkställighetsåtgärd och inte innefatta

någon vårdbehovsprövning. Är den dömde redan inskriven i specialsjukhus,

skall han i fortsättningen anses inskriven på grund av domen.

Utredningens förslag har i huvudsak godtagits eller lämnats utan erinran

under remissbehandlingen utom när det gäller beslutanderätten.

Om man undantar sistnämnda fråga kan jag i huvudsak ansluta mig till

vad utredningen föreslår. Inskrivning i vårdhem och specialsjukhus bör

alltså kunna ske utan ansökan. Samtycke till inskrivning behöver inte vara

skriftligt. Jag vill i övrigt hänvisa till vad jag anfört i dessa frågor i avsnittet

om inskrivning i särskola. Läkarintyg bör vara obligatoriskt. Detta bör uttryckligen

framgå av lagtexten. Vad utredningen anför om intygets innehåll

godtar jag.

Betänkligheter har under remissbehandlingen förts fram mot utredningens

förslag att vårdchefen skall besluta om inskrivning i specialsjukhus,

låt vara efter samråd med omsorgsstyrelsens överläkare. För egen del anser

jag att remisskritiken på denna punkt är berättigad. Jag förordar därför

s. 149 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

149

att fråga om inskrivning i specialsjukhus skall avgöras av överläkaren

vid sjukhuset. Denna ordning överensstämmer med vad som tillämpas vid

andra sjukhus och torde inte behöva försvåra det nödvändiga landslingskommunala

samarbetet i fråga om omsorger om psykiskt utvecklingsstörda.

Jag tror inte heller att man behöver befara, att den enskilda landstingskommunens

möjligheter att sörja för de utvecklingsstörda som bor inom landstingskommunen

skall bli sämre med mitt förslag än med utredningens. Att

inskrivningsfrågan i vissa fall skall prövas av besiutsnämnd återkommer

jag strax till.

I fråga om den som domstol överlämnat till vård i specialsjukhus anser

jag att medicinalstyrelsen även i fortsättningen bör anvisa visst specialsjukhus

i vilket den dömde skall skrivas in av överläkaren.

Jag förordar vidare utredningens förslag att vårdchefen bör besluta om

inskrivning i vårdhem efter samråd med omsorgsstyrelsens överläkare. Med

anledning av eu anmärkning under remissbehandlingen och i analogi med

vad jag föreslagit i fråga om specialsärskolor förordar jag att samråd också

skall ske med vårdhemmets föreståndare, när det gäller inskrivning i specialvårdhem.

Som utredningen föreslår bör fråga om inskrivning i vårdhem och i specialsjukhus

i vissa fall avgöras av beslutsnämnd. Det bör ske då vårdchefen

eller omsorgsstyrelsens överläkare i hemlandstingskommunen begär det och

då vårdnadshavaren, förmyndaren eller den det gäller, om han fyllt 15 år,

inte är ense med den som eljest beslutar. I fråga om innebörden av att de

nämnda personerna inte är ense hänvisar jag till vad jag anfört i avsnittet

om inskrivning i särskola. Sänkningen av åldersgränsen i förhållande till

utredningens förslag är att se mot bakgrunden av den åldersgräns som jag

föreslagit i fråga om skyldighet att ta emot vård. Vidare bör föreståndare

för specialvårdhem och överläkare vid specialsjukhus kunna påkalla beslutsnämndens

prövning av fråga om inskrivning i vårdhemmet eller sjuknuset.

Fråga om inskrivning i specialvårdhem eller specialsjukhus bör prövas

av beslutsnämnd i värdlandstingskommunen. I andra fall bör det vara

beslutsnämnd i hemlandstingskommunen som är behörig. I brådskande fall

bör nämndens ordförande kunna besluta interimistiskt.

Utskrivning frun vårdhem och specialsjukhus in. in.

Som jag tidigare anfört skall den som skrivits in vid vårdanstalt enligt

1954 års lag i första hand få öppen vård. Det sker genom att han utackorderas

i familjevård eller skrivs ut på försök till öppen vård. Dessa åtgärder

kan vidtas redan i samband med inskrivningen eller också sedermera i fråga

om den som till en början vårdats på vårdanstalt. Utskrivning på försök kan

kombineras med tillsyn och särskilda föreskrifter. Om vård på vårdanstalt

visar sig nödvändig kan den utvecklingsstörde tas in på sådan anstalt. Beslut

i dessa frågor meddelas i regel av vårdföreståndaren i samråd med

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj.ts proposition nr H2 år 1967

centralstyrelsens läkare. I vissa fall prövas fråga om utskrivning på försök

av centralstyrelsens delegation.

Den som skrivits in vid vårdanstalt skall enligt 1954 års lag omedelbart

skrivas ut slutligt, om han inte längre kan hänföras till någon av de grupper

av psykiskt utvecklingsstörda som lagen är tillämplig på. Om den inskrivne

flyttas över till särskola och skrivs in där skall han skrivas ut slutligt från

vårdanstalten. Slutlig utskrivning beslutas i regel av vårdföreståndaren och

anstaltsläkaren i samråd.

Fråga om utskrivning, både slutlig och på försök, skall prövas av centralstyrelsens

delegation, om detta begärs av inskriven som fyllt 16 år eller hans

förmyndare eller vårdnadshavare eller av, bland andra, vårdföreståndaren,

centralstyrelsens läkare eller vårdanstaltens föreståndare. Delegationen kan

också i andra fall ta upp utskrivningsf/åga till prövning.

Utskrivning enligt 1954 års lag kan beslutas utan särskild framställning.

Det åligger enligt lagen föreståndare och läkare vid vårdanstalten att fortlöpande

följa de intagnas psykiska utveckling och vid lämpliga tidpunkter

pröva om utskrivning kan ske. Prövning av utskrivningsfrågan kan också

begäras av den inskrivne, om han fyllt 16 år, och av hans förmyndare eller

vårdnadshavare samt av centralstyrelsens läkare.

Den som vårdas med stöd av lagen om beredande av sluten psykiatrisk

vård i vissa fall skall genast skrivas ut, om förutsättningarna enligt 1 § lagen

för att ge honom sådan vård inte längre föreligger. Frågan om utskrivning

skall prövas fortlöpande.

Enligt lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall får vidare

en patient skrivas ut på försök, om det föreligger särskilda skäl till det och

det inte medför fara för annans personliga säkerhet eller hans eget liv.

Sluten psykiatrisk vård bereds också utan stöd av lagen om beredande av

sluten psykiatrisk vård i vissa fall. För vården gäller då endast sjukvårdslagens

regler och någon kvarhållningsrätt finns inte. Om patienten begär

att bli utskriven skall han alltså skrivas ut.

Utredningen anser att regler om utskrivning på försök från vårdhem eller

specialsjukhus inte längre behövs. Utskrivning från en sådan inrättning bör

enligt utredningen ske när patienten inte längre behöver vård där. I fråga

om barn, som inte fyllt 18 år och inte är omhändertaget för samhällsvård,

bör utskrivning vara obligatorisk då vårdnadsliavaren gör framställning

därom. Utskrivning av den, som fyllt 18 år och inte är omhändertagen för

samhällsvård, bör ske på begäran av vårdnadshavare^ förmyndaren eller

den inskrivne själv, om han är myndig, allt under förutsättning att vården

inte är oundgänglig. En patient i specialsjukhus som inte oundgängligen behöver

vård där bör enligt förslaget också skrivas ut på begäran av vårdchefen

eller omsorgsstyrelsens överläkare i patientens hemlandstingskommun.

Föreståndare och läkare vid vårdhem samt överläkare vid specialsjukhus

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kungl. Maj:ts proposition nr H2 år 1967

bör liksom f. n. vara skyldiga att noggrant följa de inskrivnas utveckling och

vid lämpliga tidpunkter bedöma om utskrivning kan ske. Utredningen anser

dock att föreskrifter härom kan meddelas administrativt. Patient som fyllt

18 år bör kunna begära särskild prövning av utskrivningsfrågan.

Jag förordar att utskrivningsreglerna utformas så att man liksom när det

gäller den slutna psykiatriska vården skiljer mellan en fri intagningsform

och intagning oavsett samtycke.

Slutlig utskrivning av den som skrivits in i vårdhem eller specialsjukhus

på grund av samtycke bör alltså ovillkorligen äga rum, när

vårdnadshavaren, förmyndaren eller patienten själv, om han är myndig,

begär det. Den fria inskrivningsformen skall alltså inte få förvandlas till inskrivning

oberoende av samtycke, således medan patienten fortfarande är

inskriven i vårdhem eller specialsjukhus. Till den fria inskrivningsformen

i den nya lagens mening hör också det fallet, att den utvecklingsstörde är

omhändertagen för samhällsvård och skrivits in i vårdhem eller specialsjukhus

på grund av framställning från barnavårdsnämnden. Så länge samhällsvården

varar gäller inte vad jag nyss sagt om att vårdnadshavaren, förmyndaren

eller patienten själv, om han är myndig, har ovillkorlig rätt att

få till stånd utskrivning, men om samhällsvården upphör får de omedelbart

denna rätt.

Den som skrivits in i vårdhem eller specialsjukhus enligt den fria inskrivningsformen

skall skrivas ut ex officio, när han inte längre behöver vården.

Jag ansluter mig inte till utredningens förslag om att patient i specialsjukhus

i vissa fall skall skrivas ut även på begäran av vårdchefen eller

omsorgsstyrelsens överläkare i patientens hemlandstingskommun. Detta

förslag torde hänga samman med utredningens förslag, att vårdchefen i

hemlandstingskommunen skall besluta om inskrivning i specialsjukhus, och

går mindre väl ihop med min ståndpunkt att inskrivningsfrågan skall avgöras

av specialsjukhusets överläkare.

Den som skrivits in i vårdhem eller specialsjukhus oberoende av samtycke

bör ofördröj ligen skrivas ut slutligt, om förutsättningar för att bereda

honom vård oberoende av samtycke inte längre föreligger. Den specialindikation,

som i huvudsak avser farlighet för annans egendom, bör i överensstämmelse

med vad som gäller enligt lagen om beredande av sluten psykiatrisk

vård i vissa fall inte få aberopas för kvarhallande i andra fall än

när domstol överlämnat patienten till vård.

Allmänt vill jag ansluta mig till utredningens uttalande att en patient

inte bör hållas kvar i vårdhem eller specialsjukhus, om sådana anordningar

kan vidtas att han rimligtvis bör kunna vistas utanför vårdhemmet eller

sjukhuset utan att i nära anslutning till en utskrivning åter bli i oundgängligt

behov av omhändertagande. Framstår en motsatt utveckling som sannolik

bör slutlig utskrivning inte ske.

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj:ts proposition nr H2 år 1987

Liksom när det gäller särskola anser jag att möjligheten till utskrivning

på för s ö k bör behållas. Detta är särskilt av vikt i fråga om vissa

patienter på specialsjlikhusen, för vilka eftervården är synnerligen bety*

delsafull och ofta krävande samtidigt som sluten vård i princip hör avlösas

av en mera öppen vård så fort som möjligt. Möjligheten att skriva ut på

försök torde visserligen inte få så stor praktisk betydelse för vårdhemmens

patienter men enligt min mening bör dessa ändå inte undantas. Däremoi

bör mitt förslag i fråga om den fria inskrivningsformen föranleda att utskrivning

på försök bara får avse patienter som skrivits in i vårdhem ellei

specialsjukhus oberoende av samtycke. Jag förordar att utskrivningsreglerna

i fråga om dessa patienter även i övrigt utformas i nära anslutning tik

motsvarande bestämmelser i lagen om beredande av sluten psykiatrisk vårc

i vissa fall.

Jag vill i detta sammanhang ta upp frågan om förflyttning av patient

mellan olika vårdinrättningar som nu avses. Som utredningen föreslår bör

en sådan omplacering ske enligt reglerna om in- och utskrivning. Nytt

läkarintyg bör inte krävas i andra fall än när detta påkallas av omständigheterna,

något som ofta torde vara fallet när överflyttning från vanligt vårdhem

till specialvårdhem eller specialsjukhus aktualiseras. I fråga om den som är

inskriven enligt den fria inskrivningsformen vill jag understryka att denne

inte får skrivas ut från en inrättning och in i en annan på sådant sätt, att

den fria inskrivningsformen förvandlas till inskrivning oberoende av samtycke.

Anses en omplacering av en sådan patient nödvändig men vägrar

vårdnadshavare^ förmyndaren eller patienten själv, om han är myndig, att

lämna sitt samtycke, får detta tolkas som en begäran om utskrivning. Patienten

skall da skrivas ut. Först därefter kan frågan om inskrivning oberoende

av samtycke tas upp till prövning. Sker detta får nytt läkarintygskaffas.

Enligt 19o4 ars lag kan en utvecklingsstörd inte vara inskriven vid särskola

och vårdanstalt på en gång. Utredningens förslag synes mig böra

föranleda en annan ståndpunkt för den nya lagens del. Den som är inskriven

i vårdhem eller specialsjukhus och får undervisning där bör också

vara inskriven i den särskola som svarar för undervisningen.

I samband med utskrivning från vårdhem eller specialsjukhus bör som

utredningen föreslår prövas, om andra omsorger som avses i nya lagen bör

beredas patienten efter utskrivningen. Utskrivning från specialsjukhus och

specialvårdhem bör planeras och eftervården därefter bedrivas i nära samråd

mellan sjukhusets överläkare eller hemmets föreståndare och vårdchefen

i hemlandstingskommunen.

Beslutanderätten i fråga om utskrivning från vårdhem bör enligt

utredningens förslag tillkomma vårdchefen efter samråd med omsorgsstyrelsens

överläkare. När det gäller patient i specialvårdhem bör dock utskrivningen

ankomma på hemmets föreståndare efter samråd med dess

s. 153 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 1^2 år 1967

153

läkare. I vissa fall bör det åligga centralstyrelsens nämnd att pröva frågor

om utskrivning från vårdhem. Detta bör ske om vårdchefen, omsorgsstyrelsens

överläkare, föreståndaren eller läkaren vid vårdhemmet begär det,

om vårdchefen eller föreståndaren, när han har beslutanderätten, anser

att framställning om utskrivning inte bör bifallas och den som gjort framställningen

vidhåller den samt om vårdchefen eller föreståndaren, när han

har beslutanderätten, anser att utskrivning bör ske men vårdnadshavare^

förmyndaren eller patienten, om han fyllt 18 år, motsätter sig utskrivningen.

Även i andra fall bör nämnden enligt förslaget kunna pröva fråga

om utskrivning. Gäller det specialvårdhem skall prövningen ankomma på

nämnden i värdlandstingskommunen.

Utredningens förslag i fråga om behörighet att förordna om utskrivning

från värdhem har inte föranlett någon remisskritik och jag kan i princip

ansluta mig till det. Patientens egen inställning bör dock, här som eljest

enligt mitt förslag, vara relevant redan när patienten fyllt 15 år.

Med sistnämnda modifikation och ett par andra kan jag också godta utredningens

förslag i fråga om behörighet att avgöra fråga om utskrivning

från specialsjukhus.

Sådan behörighet bör alltså i första hand tillkomma överläkaren. I vissa

fall bör dock utskrivningsfrågan alltid prövas av beslutsnämnd i värdlandstingskommunen.

Detta bör gälla samma grupper som dem för vilka

beslutanderätten enligt 17 § lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i

vissa fall tillkommer utskrivningsnämnd, dvs. dem som överlämnats till

vård enligt domstols beslut och vissa med dem jämställda. Om en sådan

patient ger till känna att han inte vill vara inskriven i specialsjukhuset eller

om överläkaren finner anledning till utskrivning, bör överläkaren genast

anmäla detta till nämnden.

I de fall då överläkaren i princip skall vara behörig att besluta om utskrivning

bör dock beslutet ankomma på beslutsnämnden, om överläkaren

vid sjukhuset eller vårdchefen eller omsorgsstyrelsens överläkare i hemlandstingskommunen

begär det, om överläkaren vid sjukhuset anser att

framställning om utskrivning inte bör bifallas och den som gjort framställningen

vidhåller den, om överläkaren anser att utskrivning bör ske

men patienten, om han fyllt 15 år, eller hans vårdnadshavare eller förmyndare

motsätter sig utskrivning samt om beslutsnämnden i andra fall anser

sig böra pröva frågan.

Om beslutanderätten när det gäller utskrivning på försök bör enligt min

mening samma regler gälla som i fråga om annan utskrivning från vårdhem

eller specialsjukhus. Fråga om återintagning efter försöksutskrivning

bör dock inte få föras till beslutsnämnd. Sådant beslut bör kunna verkställas

genast.

Som framgått av det anförda skall utskrivning från vårdhem och specialsj

likhus liksom f. n. kunna ske ex officio. I lagen bör uttryckligen föreskri
-

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

vas att frågan om utskrivning skall prövas fortlöpande. Vårdnadshavare^

förmyndaren eller den utvecklingsstörde, om han fyllt 15 år, bör kunna

påkalla särskild prövning av frågan.

Enligt utredningen ligger det i sakens natur att överläkaren vid specialsjukhus

och föreståndaren för vårdhem får besluta huruvida en patient

skall få vistas på egen hand utom inrättningens område. För detta anses

några föreskrifter i lag inte behövliga. För de patienter i specialsjukhus

som överläkaren inte skall kunna skriva ut själv föreslår dock utredningen

en lagbestämmelse enligt vilken det i princip skall vara utskrivningsnämnden

vid sjukhuset som ger en sådan patient tillstånd att vistas på egen hand

utanför sjukhusområdet.

För egen del kan jag i huvudsak biträda utredningens förslag. Det bör

vara beslutsnämnd i värdlandstingskommunen som beslutar. Reglerna

bör utformas i anslutning till motsvarande bestämmelser i lagen om beredande

av sluten psykiatrisk vård i vissa fall.

s. 155 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

155

Vissa andra frågor

Enligt 1954 års lag är undervisning och vård av särskolelev och av den

som är inskriven vid vårdanstalt och inte fyllt 21 år kostnadsfri. Huvudman

får dock uppbära allmänt barnbidrag som utgår för den utvecklingsstörde

enligt 7 § lagen den 26 juli 1947 (nr 529) om allmänna barnbidrag. Dessutom

gäller enligt 10 kap. 3 § lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän

försäkring och kungörelsen den 25 maj 1962 (nr 393) om rätt i vissa fall

för kommun eller annan att uppbära folkpension att, om en pensionsberättigad

under hel månad får kostnadsfri undervisning eller vård vid särskola

eller vårdanstalt enligt 1954 års lag, huvudmannen får uppbära den

pensionsberättigades folkpension för månaden. Han skall dock ge den pensionsberättigade

ett visst fickpenningbelopp. Utgår barntillägg för den utvecklingsstörde

får huvudmannen i princip också uppbära detta. Detsamma

gäller bidragsförskott, som utgår till utvecklingsstörd, enligt 9 § tredje

stycket lagen den 21 maj 1964 (nr 143) om bidragsförskott och kungörelsen

den 21 maj 1964 (nr 144) med vissa bestämmelser angående tillämpningen

av lagen om bidragsförskott.

Från nyssnämnda regel om kostnadsfri undervisning och vård gör 1954

års lag det undantaget, att den som skrivits ut på försök eller utackorderats

i familjevård skall ersätta kostnaderna för vården i den utsträckning

centralstyrelsen bestämmer.

För vård på vårdanstalt av en utvecklingsstörd som fyllt 21 år skall

enligt 1954 års lag erläggas avgift, som fastställs av Kungl. Maj :t eller

myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer.

För sådana utvecklingsstörda som får sluten psykiatrisk vård gäller i

princip sjukvårdslagens bestämmelser om vårdavgift, som innebär att huvudmannen

kan bestämma efter vilka grunder och till vilket belopp vårdavgift

skall erläggas. Enligt kungörelsen den 9 december 1966 (nr 631) om

avgiftsfri vård på sjukhus i vissa fall skall dock vård på sjukhus på grund

av psykisk utvecklingsstörning vara kostnadsfri för den som inte fyllt 21

år och inte åtnjuter förtidspension enligt lagen om allmän försäkring.

Utredningen föreslår att omsorger enligt nya lagen skall vara kostnadsfria

för den enskilde. Om en utvecklingsstörd har inkomst av eget

arbete och därför inte har rätt till förtidspension skall han dock vara skyldig

att utge skälig ersättning för kost och logi. Som ersättning för kostnad

för vård eller försörjning skall huvudman kunna uppbära den utvecklingsstördes

folkpension. Härom hänvisas till bestämmelserna i 10 kap. 3 § lagen

om allmän försäkring. Därvid föreslås att specialsjukhus skall anses som

annan anstalt än sjukhus. Dessutom skall huvudman enligt förslaget kunna

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj.ts proposition nr 142 år 1967

uppbära allmänt barnbidrag vilket utgår för psykiskt utvecklingsstörd som

bor i elevhem, vårdhem, specialsjukhus, inackorderingshem eller på huvudmannens

bekostnad i enskilt hem.

Utredningens förslag har godtagits eller lämnats utan erinran av de flesta

remissinstanserna. Från några håll har dock gjorts gällande att skälig avgift

bör få tas ut av en utvecklingsstörd som har inkomst av eget arbete, även om

den utvecklingsstörde har partiell förtidspension.

Den nyssnämnda remisskritiken bör enligt min mening beaktas. I övrigt

kan jag med några smärre modifikationer godta utredningens förslag. Avgift

bör alltså i princip inte utgå för omsorger enligt nya lagen. Skälig

ersättning bör dock få tas ut för kost och för logi som tillhandahålls eu utvecklingsstörd,

som har inkomst av eget arbete. Detta bör gälla under förutsättning''

att den utvecklingsstörde inte har rätt till hel förtidspension eller

ålderspension. Om det behövs bör närmare bestämmelser om dessa avgifters

storlek kunna meddelas av Kungl. Maj :t. Huvudman bör i princip

kunna uppbära folkpension, barntillägg, allmänt barnbidrag och bidragsförskott

som ersättning för en utvecklingsstörd som bor i elevhem, vårdhem,

specialsjukhus, inackorderingshem eller på huvudmannens bekostnad i

enskilt hem. Regler härom bör dock inte tas in i den nya lagen utan det

sagda bör framgå av bestämmelserna om allmän försäkring, allmänna barnbidrag

och bidragsförskott. I fråga om barnbidrag behövs för detta ändamål

en ändring av 7 § lagen om allmänna barnbidrag. I nya lagen bör dock föreskrivas,

att specialsjukhus skal! anses som annan anstalt än sjukhus vid

tillämpning av 10 kap. 3 § lagen om allmän försäkring.

Närmare föreskrifter om vad som skall ingå i de avgiftsfria omsorgerna,

t. ex. bestämmelser om fria resor, bör liksom f. n. meddelas av Kungl. Maj :t.

Besvär över beslut i fråga om omsorger enligt 1954 års lag får anföras

hos huvudtillsynsmyndigheten, alltså på skolsidan skolöverstyrelsen och på

vårdsidan medicinalstyrelsen. Någon särskild besvärstid gäller inte. Behörig

att föra talan är den som saken rör. Innebär beslutet att inskrivning vägrats

får det också överklagas av skolstyrelsen, barnavårdsnämnden eller

socialnämnden. Mot huvudtillsynsmyndighetens beslut får talan föras bara

i vissa fall, nämligen om beslutet innebär att någon skall skrivas in vid

särskola eller vårdanstalt eller tas in på vårdhem eller att framställning om

slutlig utskrivning lämnats utan bifall. Talan förs hos Kungl. Maj :t och

prövas, i regeringsrätten. ; ,

Enligt lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall .kan

läkares beslut överklagas, om läkaren tagit in någon på sjukhus eller beslutat

att den som tagits in skal! stanna kvar på sjukhuset, om läkaren lämnat

begäran om tillstånd att vistas på egen hand utom sjukhusområdet helt

eller delvis utan bifall eller återkallat sådant tillstånd, om läkaren avslagit

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

Kungl. Maj:ts proposition nr H2 år 1967

ansökan om utskrivning eller om utskrivning på försök, om läkaren i samband

med utskrivning på försök ålagt patient att iaktta särskilda föreskrifter

eller ställt honom under tillsyn eller om läkaren återintagit patient under

utskrivning på försök. Talan förs hos utskrivningsnämnden. Över

nämndens beslut får besvär anföras, om nämnden ogillat besvär över beslut

om intagning eller kvarhållande, om nämnden avslagit ansökan om utskrivning

eller om utskrivning på försök eller ogillat besvär över läkares beslut

om avslag på en sådan ansökan eller om nämnden i samband med utskrivning

på försök ålagt patient att iaktta särskilda föreskrifter eller ställt

honom under tillsyn eller lämnat besvär över läkares beslut i sådana frågor

helt eller delvis utan bifall. Talan förs hos psykiatriska nämnden vars avgörande

inte kan överklagas. Psykiatriska nämnden bestar av lagfaren

ordförande som är eller varit innehavare av ordinarie domartjänst, två

läkare som är särskilt kunniga i psykiatri och två personer med erfarenhet

i allmänna värv.

Utredningen föreslår bestämmelser om besvär som i huvudsak motsvarar

fullfölj dsreglerna i 1954 års lag.

Förslaget har mött vissa invändningar under remissbehandlingen. Enligt

dessa bör huvudtillsynsmyndigheten och Kungl. Maj:t som besvärsinstanser

helt eller delvis ersättas av psykiatriska nämnden, som eventuellt bör

få en särskild sammansättning när det gäller särskolfrågor.

Enligt min mening bör remisskritiken beaktas. Psykiatriska nämnden

trädde den 1 januari 1967 i sinnessjuknämndens ställe. Den är speciellt

avsedd för prövning i sista instans av administrativa frihetsberövanden på

grund av psykisk abnormitet. Bestämmelserna om nämndens sammansättning

och om förfarandet inför nämnden är utformade så, att rättssäkerheten

skall bli tillgodosedd i så hög grad som möjligt. Jag förordar att besvär

över beslut enligt nya lagen, som innebär inskränkning i individens frihet,

< princip skall prövas av psykiatriska nämnden som sista instans. Gäller

det en särskolfråga bör därvid en av läkarna i nämnden ersättas med ledamot

som har särskild erfarenhet av undervisning av psykiskt utvecklingsstörda.

Även beslut varigenom omsorg enligt nya lagen vägrats bör kunna överklagas.

Ett sådant ärende bör dock inte handläggas av psykiatriska nämnden.

Det förefaller lämpligast att talan i sådana fall förs hos huvudtillsynsmyndigheten.

Detsamma bör gälla beslut varigenom någon tagits ut till

specialundervisning eller hänvisats till annan skolform i samma särskola,

eftersom man i dessa fall knappast kan tala om någon ny frihetsinskränkning.

Huvudtillsynsmyndighetens beslut i dessa frågor bör inte få överklagas,

vilket stämmer med 1954 års lag och utredningens förslag. Besvär över

beslut varigenom omsorg enligt 1954 års lag vägrats har varit sällsynta.

Bl. a. med hänsyn härtill torde några olägenheter i praktiken inte behöva

befaras av den dualism i besvärsordningen som jag föreslår.

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj.ts proposition nr 142 år 1967

Talan bör få föras utan inskränkning till viss tid. Behöriga att föra talan

bör vara vårdnadshavare^ förmyndaren eller den som beslutet rör, om

lian fyllt 15 år. Mot beslut varigenom inskrivning i särskola, vårdhem eller

specialsjukhus vägrats bör, som utredningen föreslår, talan också få föras

av skolstyrelsen, barnavårdsnämnden eller socialnämnden.

Beslut av lokal styrelse för den statliga specialskolan bör dock överklagas

enligt regler som motsvarar dem som finns i skollagen. Som framgår

av vad jag tidigare anfört (s. 103) blir detta emellertid inte aktuellt när det

är fråga om särskolplikt efter utgången av vårterminen det kalenderår då

elev fyller 17 år.

Förslaget föranleder viss ändring i 2 § 17 :o) lagen den 26 maj 1909 (nr

38 s. 3) om Kungl. Maj :ts regeringsrätt. Denna fråga torde få anmälas av

chefen för justitiedepartementet i annat sammanhang.

Utredningen föreslog att den nya lagen skulle träda i kraft den 1

januari 1967. Detta förslag var det enligt min mening inte möjligt att genomföra

men i prop. 1966: 132 räknade jag med att ny lagstiftning på grundval

av utredningens betänkande skulle kunna träda i kraft den 1 januari

1968. Sedermera har emellertid kommit fram önskemål från huvudmannahåll

om uppskov någon tid med den nya lagstiftningens införande. Vidare

har skolöverstyrelsen i remissyttrande över förslag till särskolstadga och

vårdstadga föreslagit att de nya organisatoriska bestämmelserna om särskola

sätts i kraft den 1 juli 1968. Som skäl har överstyrelsen åberopat behovet

av tid för nödvändiga förberedelser och att det är olämpligt att nya

bestämmelser om särskolan träder i kraft under löpande läsår.

Dessa önskemål och synpunkter bör enligt min mening beaktas. Huvudinannaskapsreformen

den 1 januari 1967 för den psykiatriska sjukvården

och omsorgerna om de komplicerat utvecklingsstörda har medfört många

nya problem för landstingskommunerna. Det kan därför uppstå svårigheter

för dem om redan ett år senare en helt ny författningsreglering i fråga

om psykiskt utvecklingsstörda införs. Med hänsyn härtill och till vad skolöverstyrelsen

anfört förordar jag att den nya lagen sätts i kraft den 1 juli

1968.

s. 159 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 142 år 1967

159

Specialmotivering

I överensstämmelse med de riktlinjer som dragits upp i det föregående

har inom socialdepartementet upprättats förslag till lag angående omsorger

om vissa psykiskt utvecklingsstörda, förslag till lag om ändrad lydelse av

1 § 3 mom. sjukvårdslagen, förslag till lag om ändrad lydelse av 30 kap.

7 § och 31 kap. 3 § brottsbalken och förslag till lag angående ändrad lydelse

av 7 § lagen om allmänna barnbidrag. Vidare har inom departementet upprättats

förslag till lag om ändrad lydelse av 6 § skollagen, förslag till lag om

ändrad lydelse av 20 kap. 7 § rättegångsbalken, förslag till lag angående

ändring i lagen den 4 juni 1964 (nr 450) om åtgärder vid samhällsfarlig

asocialitet, förslag till lag angående ändrad lydelse av 27 § lagen den 6 maj

1964 (nr 541) om behandling i fångvårdsanstalt, förslag till lag angående

ändrad lydelse av 2 § lagen den 22 maj 1963 (nr 197) om allmänt kriminalregister,

förslag till lag angående ändring i lagen den 16 juni 1966 (nr 301)

om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål och förslag till lag angående

ändrad lydelse av 1 och 4 §§ lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i

vissa fall.

Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet såsom bilaga 1.

Utöver vad tidigare anförts torde följande böra nämnas om förslagen.

Förslaget till lag angående omsorger om vissa

psykiskt utvecklingsstörda

2 §.

Enligt denna paragraf blir bosättningen avgörande för fördelningen av

landstingskommunernas ansvar för psykiskt utvecklingsstörda. I vissa fall

kan den åtgärd som vidtas för en utvecklingsstörd medföra att han kommer

att bo utanför landstingskommunen, exempelvis i en inrättning som är

gemensam för flera landstingskommuner eller för hela landet eller i annat

enskilt hem än det egna. Bosättningen vid den tidpunkt då åtgärden vidtas

bör därvid vara avgörande för vilken landstingskommun som har ansvaret

enligt 2 §. Det ekonomiska ansvaret bör således inte övergå på värdlandstingskommunen

genom en sådan ändring av bostadsorten.

Vid bedömning av frågan var en person skall anses bosatt kan i övrigt

ledning hämtas från folkbokföringens bestämmelser om rätt kyrkobokföringsort.

En person kan alltså i regel anses bosatt på den ort där han är

kyrkobokförd. 3

3 §•

Denna paragraf gäller undervisningen av psykiskt utvecklingsstörda och

de inrättningar som skall finnas för den. Företrädesvis skall förskola vara

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

avsedd för barn under skolåldern, skola för grundundervisning och träningsskola

för barn i åldern 7—ca 17 år samt yrkesskola för ungdom över sistnämnda

ålder. Om en elev behöver undervisning i en skolform som inte motsvarar

elevens ålder, skall åldersgränsen dock inte hindra att eleven deltar

i denna undervisning.

Med syn- och hörselskada avses detsamma som enligt skollagen, dvs. i

fråga om hörselskada dels varje nedsättning av hörsel oavsett orsak och dels

talrubbningar som orsakats av hörselskada (jfr prop. 1965: 118 s. 11).

5 §•

Uttrycket »annat enskilt hem» i paragrafen syftar på hem som utses och

godkänns av befattningshavare hos omsorgsstyrelsen. Vid vistelse i sådant

hem står styrelsen för kostnaderna gentemot den som förestår hemmet. Den

nuvarande distinktionen mellan utackordering i familjevård och övrigt

boende i annat enskilt hem än det egna slopas.

6 §•

Förordnar Kungl. Maj :t att det skall finnas flera beslutsnämnder i en

landstingskommun kan Kungl. Maj :t också, om det behövs, föreskriva hur

ärendena skall fördelas mellan dessa nämnder.

8 §•

Reglerna om organisationsplan överensstämmer i stort med dem i 1954

års lag. Ett speciellt skäl för att behålla dem är, att man genom planerna

kan få besked om vilka inrättningar som är särskolor, specialsärskolor,

vårdhem, specialvårdhem etc. Dessa förhållanden har betydelse för beslutanderätten

i fråga om in- och utskrivning.

Att plan fortlöpande skall anpassas efter behovet av omsorger och att

även ändring av plan skall fastställas av Kungl. Maj :t eller myndighet som

Kungl. Maj :t bestämmer torde inte behöva uttryckligen föreskrivas i lagen.

Detsamma gäller det förhållandet att plan eller ändring av plan skall kunna

fastställas att gälla för viss tid eller tills vidare.

10 §.

För att en inrättning skall föreligga bör i allmänhet förutsättas att det

finns eu särskild lokal för ändamålet och att särskild personal är anställd.

Vid internat bör man liksom i fråga om enskilda sjukhem räkna med att en

inrättning föreligger om det finns minst tre platser.

18 §.

Ordförande i beslutsnämnd bör liksom ordförande i utskrivningsnämnd

enligt lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall förordnas

av Kungl. Maj :t. Det synes lämpligt att tillfällig ersättare för ordföranden

förordnas av länsstyrelsen.

s. 161 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 142 år 1967 161

19 §.

Självfallet bör den som ärendet avser inte vara närvarande vid beslutsnämndens

sammanträde om det kan vara till skada för honom. Barn torde

därför endast undantagsvis böra närvara. Nämnden bör i varje särskilt fall

avgöra om personlig närvaro är lämplig.

21 §.

Både skriftlig och muntlig utredning får förebringas inför beslutsnämnden.

Nämnden bör inte avslå en begäran om att någon skall höras annat än

om det kan antas att hörandet kommer att sakna betydelse. Även om den

som ärendet avser är närvarande vid nämndens sammanträde, bör nämnden

kunna besluta att han skall lämna sammanträdeslokalen, exempelvis om

den som skall höras av rädsla eller annan anledning inte vågar uttala sig

eller om hans uppgifter kan påverkas på annat sätt.

Kostnaden för förhör enligt denna paragraf torde få belasta det under

andra huvudtiteln upptagna förslagsanslaget Ersättning till domare, vittnen

och parter.

22 §.

För det fall att beslutsnämnd består av mer än tre ledamöter bör den

vara beslutsför med ordförande och två andra ledamöter.

24 §.

Synnerliga skäl för förlängning av särskolplikten enligt paragrafens

andra stycke är för handen om det för den utvecklingsstördes framtid måste

anses vara väsentligt, att han får fortsatt yrkesundervisning inom särskolans

ram, eller om det i något fall måste anses vara av stor vikt för en försöksutskriven

utvecklingsstörd, att han får fortsatt tillsyn genom särskolans

försorg. Att en utvecklingsstörd skrivits ut slutligt från särskola eller över

huvud taget inte gått i särskola tidigare hindrar inte att man beslutar om

förlängd särskolplikt för honom. Flera förlängningsbeslut kan fattas.

25 §.

Ett särskilt skäl för anstånd med inskrivning i särskola kan vara att den

utvecklingsstörde är fysiskt klen. Enbart den omständigheten att den utveclclingsstörde

inte nått sådan mognad att han kan följa särskolans grund- eller

träningsundervisning bör inte utgöra tillräcklig anledning till uppskov med

inskrivning i särskola om han lämpligen kan placeras i förskola.

När ett barn som inte uppnått skolpliktig ålder skrivs in i särskola kommer

det givetvis bara i fråga att placera barnet i förskola.

Vanligen är båda föräldrarna vårdnadshavare. För inskrivning enligt

paragrafens andra stycke krävs då i princip samtycke av dem båda. Har en

av dem uttryckligen samtyckt till inskrivning och uppger han att den andre

6 — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 142

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

också går med på inskrivning, kan det dock ofta vara befogat att utgå från

att även den andre samtyckt.

27 §.

Anser sig särskolchefen inte kunna bifaila en begäran om inskrivning,

som skolstyrelse gjort enligt 53 §, bör han hänskjuta frågan till beslutsnämnden.

32 §.

Uppdrag att i särskolchefens ställe besluta i fråga om slutlig utskrivning

från vanlig särskola bör normalt ges bara till heltidsanställd särskolrektor.

33 §.

De bestämmelser i skollagen som åsyftas i paragrafens första stycke är

främst 23 § andra stycket, 24 § andra och tredje styckena, 25—28 §§, 28 a §,

31 § andra stycket, 32 § andra stycket, 33—35, 38, 39 och 39 a §§.

Specialskolan omfattar f. n. tio årskurser. För de blinda och döva utvecklingsstörda

kommer specialskolan på grund av nya lagen dessutom att

omfatta de ytterligare årskurser som behövs med hänsyn till att dessa

utvecklingsstörda med skolplikt till 21 eller i undantagsfall 23 års ålder

skall få all sin undervisning i specialskolan.

34 §.

För att inskrivning i vårdhem eller specialsjukhus skall kunna grundas

på en myndig utvecklingsstörds eget samtycke fordras, att den utvecklingsstörde

förstår vad saken gäller och kan anses vara i stånd att ge ett giltigt

samtycke.

36 §.

Anser sig vårdchefen inte kunna bifalla en begäran om inskrivning i vårdhem,

som barnavårdsnämnd eller socialnämnd gjort enligt 53 §, bör han

hänskjuta frågan till beslutsnämnden.

44 §.

I denna paragraf anges uttömmande de beslut i fråga om omsorger enligt

den nya lagen som får överklagas.

Enligt lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall kan

närmare angivna beslut av läkare överklagas hos utskrivningsnämnden. I

vissa fall får utskrivningsnämnds beslut överklagas hos psykiatriska nämnden.

I regel föreligger alltså ett treinstanssystem: tjänsteman — utskrivningsnämnd

— psykiatriska nämnden. Några frågor stannar dock i mellaninstansen

och vidare är utskrivningsnämnden första instans i vissa utskrivningsfrågor.

Enligt 1954 års lag är den första instansen anordnad på ett i princip an
-

s. 163 Kontrollera mot PDF

163

Kungt. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

norlunda sätt. I regel sker avgörandena på tjänstemannaplanet men tveksamma

eller kontroversiella frågor skall hänskjutas till centralstyrelsens

delegation som första instans.

Söm framgått av den allmänna motiveringen är den första instansen''enligt

den nya lagen i regel anordnad på motsvarande sätt som enligt 1954 års

lag. Andra och sista instans när det gäller skyldighet för någon att underkasta

sig omsorger är i princip psykiatriska nämnden. Den praktiska skillnaden

i förhållande till treinstanssystemet enligt lagen om beredande av sluten

psykiatrisk vård i vissa fall blir dock liten. Även enligt nya lagen kommer

frågorna i regel att prövas i första hand på tjänstemannaplanet, i andra

hand av beslutsnämnd och slutligen av psykiatriska nämnden, när talan

får föras dit. Betydelsefullt är att kontroversiella fall enligt den nya lagen

obligatoriskt skall prövas av beslutsnämnd. Det sagda gäller f. ö. också i

fråga om rätt till omsorger, fastän den andra och sista instansen då i stället

är huvudtillsynsmyndigheten.

Som framgått av det anförda kommer de beslut som skall prövas av

psykiatriska nämnden eller huvudtillsynsmyndigheten i regel att ha fattats

av beslutsnämnd, eftersom tjänstemans ställningstagande normalt skall

prövas av sådan nämnd om det är kontroversiellt eller blir det innan det

verkställts. Att en tjänstemans beslut om inskrivning blir kontroversiellt

först sedan det verkställts torde bli sällsynt. Det normala sättet att få en

ändring till stånd i sådana fall torde f. ö. bli en hegäran om utskrivning.

I vissa fall blir det dock ofrånkomligt att psykiatriska nämnden direkt

prövar en tjänstemans beslut, främst när det gäller återintagning efter

utskrivning på försök samt sådana permissionsfrågor som inte obligatoriskt

skall avgöras av beslutsnämnd enligt 43 §.

När besvär skall prövas av psykiatriska nämnden kommer i processuellt

hänseende att gälla de regler om förfarandet inför nämnden som finns i

lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall.

Mot beslut om inskrivning i specialsjukhus efter överlämnande av domstol

får talan inte föras enligt den nya lagen, eftersom påföljdsfrågan bara

skall prövas i brottmålet.

Formuleringen »särskolplikt eljest ålagts» syftar på fall när beslutsnämnd

enligt 33 § prövat frågan om särskolplikt för en elev i den statliga

specialskolan.

46 §.

Det ligger i sakens natur att talan enligt paragrafens andra stycke förs

av den primärkommunala nämnd som enligt 53 § skall verka för att en

sådan omsorg som vägrats kommer till stånd.

47 §.

Talan får föras av den som beslutet rör inom tid som anges i lagen den

4 juni 1954 (nr 355) om besvärstid vid talan mot förvaltande myndighets

s. 164 Kontrollera mot PDF

164 Kungl. Maj.ts proposition nr H2 år 1967

^beslut eller således inom tre veckor från det att klaganden fick del av

beslutet.

50 §.

För inskrivning i specialsjukhus efter överlämnande av domstol behövs

inte läkarintyg enligt den nya lagen. Enligt lagen om rättspsykiatrisk undersökning

i brottmål får nämligen domstol inte förordna att någon skall

överlämnas till vård i specialsjukhus utan att rättspsykiatrisk undersökning

företagits eller viss annan medicinsk utredning finns tillgänglig. Ett exemplar

av utlåtandet över den rättspsykiatriska undersökningen och av de

Övriga handlingar i brottmålet som kan vara av intresse ur vårdsynpunkt

bör sändas till specialsjukhuset.

Bestämmelserna i andra stycket syftar till att omsorgsbehovet i de fall

som där avses skall prövas av två läkare oberoende av varandra.

51 §.

Bestämmelsen i tredje stycket har en motsvarighet i 18 § tredje stycket

lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall.

54 §.

Denna paragraf innehåller bestämmelser om handräckning. När det i

paragrafen som förutsättning för handräckning anges att någon inte inställer

sig vid viss inrättning, avses i fråga om utvecklingsstörda barn och

andra som inte råder över sig själva att vårdnadshavare eller förmyndare

underlåtit att vidta eller medverka till den åtgärd som avses med handräckningen.

När det gäller någon som skrivits in i vårdhem eller special sjukhus på

grund av samtycke kan handräckning normalt inte komma i fråga, eftersom

han eller hans ställföreträdare har ovillkorlig rätt att få till stånd

utskrivning. Men om den utvecklingsstörde utan tillstånd avvikit från

vårdhemmet eller specialsjukhuset eller inte återvänder dit efter permission

och man inte har anledning att tolka det inträffade som en behörig

begäran om utskrivning, bör det inte vara uteslutet att få polisens medverkan

till att den utvecklingsstörde förs tillbaka till inrättningen.

För inställelse i eller återförande till inackorderingshem eller enskilt

hem kan handräckning inte lämnas.

Av andra stycket framgår att tjänstemans beslut om inskrivning inte kan

verkställas genom handräckning. Visar det sig när beslutet skall genomföras

att lämnat medgivande till inskrivningen inte vidhålls, får tjänstemannen

hänskjuta ärendet till beslutsnämnden om han anser att inskrivning

bör komma till stånd oberoende av samtycke. För att kunna verkställas

genom handräckning skall ett beslut om inskrivning vara fattat av beslutsnämnd

eller besvärsmyndighet eller, interimistiskt, av ordförande i

beslutsnämnd. Däremot kan tjänstemans beslut om återupptagande av un
-

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

Kungl. Mcij:ts proposition nr 142 år 1967

dervisningen i särskola efter utskrivning på försök och bostadsbeslut i

samband därmed samt beslut om återintagning i vårdhem eller specialsjukhus

efter utskrivning på försök genast verkställas genom handräckning.

Det bör beaktas att besvärsmyndighet kan besluta om inhibition enligt

48 §.

57 §.

Med enskild inrättning eller verksamhet avses i denna paragraf sådan

som drivs av annan än staten, landstingskommun (landstingsfri stad) eller

primär kommun.

58 §.

Paragrafen har utformats i anslutning till motsvarande bestämmelser i

barnavårdslagen, lagen den 27 juli 1954 (nr 579) om nykterhetsvård och

lagen den 4 januari 1956 (nr 2) om socialhjälp. Tystnadsplikten omfattar

främst dem som är eller varit ledamöter eller suppleanter i omsorgsstyrelse

eller beslutsnämnd och dem som är eller varit anställda i den verksamhet

som avses i lagen samt dem som är eller varit ledamöter eller

suppleanter i sjukvårdsstyrelse, skolstyrelse, barnavårdsnämnd, socialnämnd,

lokal styrelse för specialskola eller psykiatriska nämnden, såvitt

gäller de sistnämnda organens verksamhet för psykiskt utvecklingsstörda

enligt lagen.

Övergångsbestämmelser

Den föreslagna lagen avser som nämnt träda i kraft den 1 juli 1968.

Psykiskt utvecklingsstörd som vid ikraftträdandet får sluten psykiatrisk

vård på ett sjukhus, som vid nämnda tidpunkt skall bli specialsjukhus,

»kall anses inskriven i specialsjukhuset enligt nya lagen. Har den slutna

psykiatriska vården beretts honom enligt den fria intagningsformen skall

han anses inskriven i specialsjukhuset enligt 34 § nya lagen. Har däremot

vården beretts patienten med stöd av lagen om beredande av sluten psykiatrisk

vård i vissa fall skall han anses inskriven enligt 35 § nya lagen.

Är den utvecldingsstörde vid ikraftträdandet utskriven på försök enligt

19 § lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall, skall han

anses utskriven på försök från special sjukhus enligt nya lagen. En konsekvens

av detta är att han också får anses inskriven med stöd av 35 § nya

lagen i det sjukhus, varifrån han skrivits ut på försök. Om den utvecklingsstörde

skrivs ut på försök för sex månader exempelvis den 1 maj 1968

återstår den 1 juli 1968 fyra månaders försöksutskrivning enligt nya lagen.

Innan denna tid går ut måste frågan om fortsatt försöksutskrivning eller

annan åtgärd prövas på nytt.

Psykiskt utvecklingsstörd som vid ikraftträdandet går i särskola skall

anses inskriven i skolan enligt nya lagen. Det gäller även den som är

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

intagen för observation i särskola enligt 15 § 1954 års lag. Är en utvecklingsstörd

intagen i arbetshem eller ålderdomshem enligt 1954 års lag skall han

anses inskriven i vårdhemmet enligt 34 § nya lagen. Är han intagen i

vårdhem enligt 1954 års lag skall han anses inskriven där enligt 35 § nya

lagen. Den som är provisoriskt intagen i vårdanstalt enligt 1954 års lag

skall dock alltid anses inskriven enligt 34 § nya lagen.

Utvecklingsstörd som vid ikraftträdandet är inskriven vid särskola men

skrivits ut på försök eller utackorderats i familjevård skall anses utskriven

på försök från särskola enligt nya lagen. För söksutskrivning på grund av

denna bestämmelse får dock vara högst sex månader från nya lagens

ikraftträdande. Inom denna tid måste således frågan om fortsatt försöksutskrivning

eller annan åtgärd tas upp till prövning. Utskrivningen på försök

får anses ha skett från den särskola i vilken den utvecklingsstörde

senast har gått. En konsekvens av detta är att den utvecklingsstörde får

anses inskriven i den skolan enligt nya lagen.

Enligt nya lagen får landstingskommuner inte längre ha gemensam omsorgsstyrelse.

En annan sak är att det kan utses en särskild styrelse för

en gemensam inrättning. Emellertid bör de huvudmän, som har gemensam

centralstyrelse vid ikraftträdandet, få behålla motsvarande ordning även

därefter och då också ha gemensam beslutsnämnd. Enligt 59 § kan Kungl.

Maj :t föreskriva hur dessa gemensamma organ skall utses, i den mån nya

lagen inte ger besked härom, och annars får huvudmännen själva komma

överens i dessa frågor.

För tiden innan nya planer fastställts enligt 8 § kan Kungl. Maj :t med

stöd av näst sista stycket i övergångsbestämmelserna föreskriva bl. a. vilka

inrättningar som skall vara specialsärskolor, specialvårdhem och specialsjukhus

enligt nya lagen.

Tionde stycket i övergångsbestämmelserna sjdtar till att undvika inte

önskvärda driftavbrott vid ikraftträdandet.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 6 § skollagen den 6 juni 1962 (nr 319)

All undervisning av sådana psykiskt utvecklingsstörda som avses i lagen

angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda skall i fortsättningen

vara reglerad i den lagen. Att 33 § lagen i vissa avseenden hänvisar

till skollagen är en annan sak. Om det sagda utgör 6 § tredje stycket

skollagen en erinran.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 30 kap. 7 § och 31 kap. 3 § brottsbalken
30

kap.

7 §•

Ändringen i paragrafen är en följd av förslaget till lag angående omsorger

om vissa psykiskt utvecklingsstörda.

s. 167 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr H2 år 1967

167

31 kap.

3 §.

Ändringen har kommenterats i den allmänna motiveringen (s. 11Ö—112).

Enligt 11 § lagen den 20 mars 1964 (nr 168) om verkställighet av bötesstraff

gäller vissa inskränkningar i möjligheterna att verkställa eller fatta

beslut om förvandling av böter i fråga om bl. a. den, som efter förordnande

enligt 31 kap. 3 § brottsbalken tagits in på sjukhus för vård. Dessa inskränkningar

kommer att gälla både dem som överlämnats till sluten

psykiatrisk vård och dem som överlämnats till vård i specialsjukhus.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 20 kap. 7 § rättegångsbalken

Att bestämmelsen, som motsvarar utredningens förslag, omfattar även

det fallet att vård i vårdhem kommer till stånd torde få praktisk betydelse

främst i sådana fall då en utvecklingsstörd gjort sig skyldig till en enstaka,

mera bagatellartad brottslighet som knappast behöver beaktas vid bedömande

av hans vårdbehov.

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 1 och 4 §§ lagen den 16 juni

1966 (nr 293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall

Ändringarna är följdändringar till förslaget till lag angående omsorger

om vissa psykiskt utvecklingsstörda.

Enligt andra stycket övergångsbestämmelserna till lagen om beredande

av sluten psykiatrisk vård i vissa fall jämställs psykisk efterblivenhet i

princip med psykisk sjukdom vid lagens tillämpning, tills Kungl. Maj :t bestämmer

annat. Som framgått av den allmänna motiveringen är den slutna

psykiatriska vård, som f. n. bereds utvecklingsstörda väsentligen på grund

av deras utvecklingsstörning, avsedd att inordnas under lagen angående

omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda. Därvid skall de nuvarande

särskilda sjukhusen för psykiskt utvecklingsstörda bli specialsjukhus enligt

sistnämnda lag.

Emellertid förekommer det f. n. i viss utsträckning att psykiskt utvecklingsstörda

vårdas för sin utvecklingsstörning på annat sjukhus än sådant

som är avsett för utvecklingsstörda. Det är i och för sig angeläget att dessa

utvecklingsstörda förs över till specialsjukhus. I vissa fall kan emellertid en

sådan överflyttning vara ogörlig eller olämplig. Det bör då inte föreligga något

hinder mot att den utvecklingsstörde stannar kvar för fortsatt psykiatrisk

vård på det sjukhus där han vårdas den 1 juli 1968, trots att detta sjukhus

inte blir specialsjukhus för psykiskt utvecklingsstörda. Den nyssnämnda

övergångsbestämmelsen till lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i

vissa fall bör därför inte tas bort. Bestämmelsen bör dock inte få föranleda

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

nyintagning för sluten psykiatrisk vård. Den behövliga begränsningen av

bestämmelsens räckvidd jämfört med vad som gäller nu kan nås genom

föreskrifter som meddelas av Kungl. Maj :t. Jag ämnar föreslå sådana föreskrifter.

Övriga lagförslag

Övriga lagförslag är väsentligen att se som följdändringar till förslaget till

lag angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda.

Hemställan

Det föreliggande förslaget till lag angående omsorger om vissa psykiskt

utvecklingsstörda torde till en betydande del vara av sådan beskaffenhet

att det jämlikt 87 § regeringsformen bör underställas lagrådets granskning.

Lagrådets utlåtande över förslaget bör därför inhämtas. Detta gäller också

övriga lagförslag som upprättats i detta ärende med undantag av förslagen

till lag om ändrad lydelse av 1 § 3 mom. sjukvårdslagen den 6 juni 1962

(nr 242) och lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 26 juli 1947

(nr 529) om allmänna barnbidrag. Under hänvisning till det anförda får jag

hemställa att lagrådets utlåtande inhämtas genom utdrag av protokollet över

förslagen till

1) lag angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda;

2) lag om ändrad lydelse av 6 § skollagen den 6 juni 1962 (nr 319);

3) lag om ändrad lydelse av 30 kap. 7 § och 31 kap. 3 § brottsbalken;

4) lag om ändrad lydelse av 20 kap. 7 § rättegångsbalken;

5) lag angående ändring i lagen den 4 juni 1964 (nr 450) om åtgärder

vid samhälls farlig asocialitet;

6) lag angående ändrad lydelse av 27 § lagen den 6 maj 1964 (nr 541)

om behandling i fångvårdsanstalt;

7) lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 22 maj 1963 (nr 197) om

allmänt kriminalregister;

8) lag angående ändring i lagen den 16 juni 1966 (nr 301) om rättspsykiatrisk

undersökning i brottmål;

9) lag angående ändrad lydelse av 1 och 4 §§ lagen den 16 juni 1966 (nr

293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets

övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

s. 169 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

169

Bilaga 1

Förslag

till

Lag

angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser

1 §•

Denna lag avser psykiskt utvecklingsstörda, som på grund av hämmad

förståndsutveckling för sin utbildning eller anpassning i samhället eller i

övrigt behöver särskilda omsorger genom det allmänna.

2 §•

Landstingskommun skall bereda psykiskt utvecklingsstörda som är bosatta

inom landstingskommunen undervisning, vård och omsorger i övrigt

enligt denna lag, i den mån annan icke drar försorg härom.

Staten sörjer för undervisning av psykiskt utvecklingsstörda som avses i

3 § fjärde stycket. I samband därmed bereder staten dem omsorger enligt 5 §.

Lagens bestämmelser om landstingskommun äger motsvarande tillämpning

på stad som icke tillhör landstingskommun, om annat ej föreskrives

särskilt eller framgår av sammanhanget. 3

3 §.

Undervisning av psykiskt utvecklingsstörda meddelas i särskola. I samband

därmed skall eleverna beredas den personliga och medicinska omvårdnad

som behöves. Särskola omfattar förskola, skola för grundundervisning,

träningsslcola eller yrkesskola eller flera av dessa skolformer.

För psykiskt utvecklingsstörda, som kan gå i särskola men har svårt att

anpassa sig till verksamheten i skolan eller för vilkas undervisning fordras

särskilda anordningar, meddelas specialundervisning i särskola eller undervisning

i specialsärskola.

För psykiskt utvecklingsstörda, som på grund av rörelsehinder, långvarig

sjukdom eller liknande omständighet ej kan deltaga i särskolans vanliga

arbete, anordnas särskild för dem lämpad undervisning.

Undervisning av sådana psykiskt utvecklingsstörda som på grund av syneller

hörselskada icke kan följa undervisningen i särskola meddelas i specialskola

som avses i 2 a § skollagen den 6 juni 1962 (nr 319)k

1 Lydelse se 1965:247.

6* — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 142

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj:ts proposition nr H2 år 1967

4 §•

För vård av psykiskt utvecklingsstörda skall finnas vårdhem, specialsjukhus,

daghem för barn och sysselsättningshem. För utvecklingsstörda som

behöver vård i vårdhem med särskilda anordningar skall finnas specialvårdhem.

Psykiskt utvecklingsstörd, som behöver vård enligt denna lag men ej bör

erhålla den i inrättning som avses i första stycket, skall tillhandahållas vård

i hemmet.

5 §.

Psykiskt utvecklingsstörda, som ej kan bo i eget hem men icke behöver bo

i vårdhem eller special sjukhus, skall beredas bostad i annat enskilt hem,

inackorderingshem eller elevhem.

Organisation m. in.

6 §.

Ledningen av landstingskommuns verksamhet enligt denna lag utövas av

en styrelse för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda. Till sådan styrelse

får utses nämnd som handhar andra landstingskommunens förvaltningsuppgifter.

Landstingskommun äger överlåta ledningen av särskola på skolstyrelsen

i den kommun där särskolan är belägen.

Landstingskommun äger besluta att ledningen av specialsjukhus skall

utövas av landstingskommunens sjukvårdsstyrelse.

Drives inrättning för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda av landstingskommuner

gemensamt, får särskild styrelse utses att för inrättningen

fullgöra de uppgifter som annars ankommer på styrelse för omsorger om

psykiskt utvecklingsstörda.

För vissa uppgifter som anges särskilt i denna lag finnes i landstingskommun

en beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda eller, om Konungen

bestämmer det, flera sådana nämnder.

7 §•

Hos styrelse för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda skall finnas

tjänster som särskolchef, vårdchef och överläkare. 8

8 §•

Landstingskommun skall upprätta plan för ordnandet av omsorgerna om

psykiskt utvecklingsstörda. I plan skall upptagas de inrättningar för psykiskt

utvecklingsstörda som behöves. Plan kan vara gemensam för flera

landstingskommuner.

Plan fastställes av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

Plan kan fastställas även om behovet av platser för vissa psykiskt utveck
-

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

lingsstörda i landstingskommunen tills vidare tillgodoses i enskild inrättning,

som ej upptagits i planen men som godkänts enligt 10 §.

9 §•

I den mån medel ej tillhandahålles på annat sätt, skall landstingskommun

svara för kostnaderna för sådan i plan upptagen inrättning som drives av

annan än landstingskommunen i den utsträckning platserna är avsedda för

landstingskommunen.

10 §.

Annan än staten får driva inrättning för psykiskt utvecklingsstörda endast

om den är godkänd i den ordning Konungen bestämmer. Utan sådant

godkännande får annan än staten eller landstingskommun icke heller i övrigt

driva verksamhet, som innefattar mottagande av psykiskt utvecklingsstörda

för yrkesmässigt bedriven undervisning eller vård som ej meddelas

enligt avtal med landstingskommun.

Drives godkänd inrättning eller verksamhet icke på tillfredsställande sätt

eller föreligger annat uppenbart missförhållande och sker ej rättelse, kan

godkännandet återkallas. Beslut härom går omedelbart i verkställighet, om

annat ej förordnas.

11 §•

Särskola skall stå under ledning av en rektor. För vårdhem, daghem,

sysselsättningshem, inackorderingshem och elevhem skall finnas föreståndare.

Vid de inrättningar som anges i första stycket skall finnas en läkare som

är ansvarig för den medicinska vården.

12 §.

I fråga om specialsjukhus gäller 11—13, 16, 17, 20—23, 33 och 34 §§ sjukvårdslagen

den 6 juni 1962 (nr 242) i tillämpliga delar. Därvid anses sjukhuset

som lasarett samt styrelsen för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda

som sjukvårdsstyrelse, om icke ledningen av sjukhuset på grund av

beslut enligt 6 § tredje stycket utövas av sjukvårdsstyrelsen, och som direktion,

om icke sjukvårdsstyrelsen utövar ledningen av sjukhuset eller särskild

direktion finnes.

Särskilt utsedd direktion kan vara gemensam för specialsjukhus och

annat sjukhus.

13 §.

Högsta tillsynen över den verksamhet som bedrives enligt denna lag

utövas av s k o 1 ö ve r s t yr elsen och medicinalstyrelsen med den fördelning av

uppgifterna som Konungen bestämmer. För varje inrättning för psykiskt

s. 172 Kontrollera mot PDF

172 Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

utvecklingsstörda skall en av dessa myndigheter vara huvudtillsynsmyndighet.

Under skolöverstyrelsen har länsskolnämnden inseende över den verksamhet

som överstyrelsen har högsta tillsynen över.

Styrelse för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m. m.

14 §.

Ledamöter och suppleanter i särskild styrelse för omsorger om psykiskt

utvecklingsstörda väljes av landstinget eller stadsfullmäktige till det antal

landstinget eller stadsfullmäktige bestämmer. Antalet ledamöter får dock

icke vara under fem. Valet skall vara proportionellt om det begäres av minst

så många väljande som motsvarar det tal vilket erhålles, om samtliga väljandes

antal delas med det antal personer valet avser, ökat med 1. Om förfarandet

vid sådant proportionellt val gäller särskilda föreskrifter. Sker val av

suppleanter icke proportionellt, skall även bestämmas den ordning i vilken

suppleanterna skall inkallas till tjänstgöring.

För särskild styrelse för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda äger i

landstingskommun bestämmelserna i 43—51 §§ och 54 § fjärde stycket

landstingslagen den 14 maj 1954 (nr 319), i Stockholm bestämmelserna

i 51 § kommunallagen för Stockholm den 1 mars 1957 (nr 50) och i annan

stad som ej tillhör landstingskommun bestämmelserna i 32—42 §§ och

45 § andra och tredje styckena kommunallagen den 18 december 1953

(nr 753) motsvarande tillämpning. I protokoll behöver dock upptagas endast

förteckning över närvarande ledamöter och beslutet i varje ärende.

För styrelsen för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda i Stockholm

gäller dessutom vad stadsfullmäktige föreskriver med iakttagande av bestämmelserna

i kommunallagen för Stockholm.

15 §.

Till sammanträde med styrelse för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda

skall särskolchefen, vårdchefen och styrelsens överläkare kallas.

Till sammanträde med skolstyrelse, vid vilket avses förekomma ärende

som rör särskola under skolstyrelsens ledning, skall särskolchefen och

överläkaren hos styrelsen för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda

kallas.

Till sammanträde med sjukvårdsstyrelse, vid vilket avses förekomma

ärende som rör specialsjukhus under sjukvårdsstyrelsens ledning, skall

vårdchefen och överläkaren hos styrelsen för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda

kallas.

När särskolchefen, vårdchefen eller överläkaren hos styrelsen för omsorger

om psykiskt utvecklingsstörda är närvarande vid sammanträde, äger

han deltaga i överläggningarna men ej i besluten och få sin mening antecknad

i protokollet.

s. 173 Kontrollera mot PDF

173

Kungl. Maj:ts proposition nr H2 år 1967

16 §.

Styrelse för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda skall

verka för att psykiskt utvecklingsstörda inom landstingskommunen får

de omsorger som de behöver,

planlägga och samordna landstingskommunens verksamhet enligt denna

lag samt verka för att den utvecklas på tillfredsställande sätt,

handha ledningen av de inrättningar för utvecklingsstörda som drives

och den verksamhet i övrigt för dem som utövas av landstingskommunen,

om annat ej följer av beslut enligt 6 § andra, tredje eller fjärde stycket,

utöva lokal tillsyn över andra inrättningar för utvecklingsstörda enligt

de närmare föreskrifter Konungen meddelar,

för landstinget framlägga de förslag angående omsorgerna om de utvecklingsstörda

som finnes påkallade.

Beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda

17 §.

Beslutsnämnd består av lagfaren ordförande som bör vara eller ha varit

innehavare av ordinarie domartjänst samt ytterligare två eller fyra ledamöter,

soxn skall vara ledamöter eller suppleanter i styrelsen för omsorger

om psykiskt utvecklingsstörda, om Konungen ej medger annat. Särskolchef,

vårdchef eller överläkare hos styrelsen för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda

får ej vara ledamot av nämnden.

För ledamot av beslutsnämnd finnes en eller flera suppleanter.

Vid hinder för både ordförande och suppleant för honom kan tillfällig

ersättare utses.

Bestämmelserna om ledamot gäller även suppleant och tillfällig ersättare.

18 §.

Ordförande i beslutsnämnd förordnas av Konungen för högst fyra år i

sänder. Tillfällig ersättare förordnas av länsstyrelsen. Övriga ledamöter utses

av landstinget.

Innan ledamot börjar tjänstgöra, skall han ha avlagt domared eller försäkran

enligt 4 kap. 11 § rättegångsbalken.

Läkare som tjänstgör vid specialsjukhus får icke som ledamot deltaga i

handläggningen av ärende som gäller inskrivning i det sjukhus där han

tjänstgör eller som rör patient på sjukhuset. Om jäv mot ledamot gäller i

övrigt bestämmelserna i 4 kap. rättegångsbalken om jäv mot domare.

19 §.

Vid sammanträde med beslutsnämnd skall den som ärendet avser vara

närvarande, om särskilda skäl icke föranleder annat. Föres talan av annan

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj:ts proposition nr 14-2 år 1967

än honom, skall den som för talan beredas tillfälle att närvara, om särskilda

skäl icke föranleder annat.

Vid sammanträde med nämnden skall särskolchefen, vårdchefen, överläkaren

hos styrelsen för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda och, om

ärendet rör specialsjukhus, överläkaren vid sjukhuset närvara, om särskilda

skäl icke föranleder annat.

20 §.

I ärende hos beslutsnämnd äger den som för talan anlita biträde. Visar

biträde oskicklighet eller oförstånd eller är han olämplig av annan orsak,

skall nämnden avvisa honom.

21 §.

I ärende hos beslutsnämnd får förhör anordnas med den som kan antagas

ha upplysningar av betydelse att lämna.

Vid förhöret skall den som ärendet avser vara närvarande, om särskilda

skäl icke föranleder annat.

I fråga om ersättning till den med vilken förhör anordnas äger bestämmelserna

om ersättning av allmänna medel till vittnen motsvarande tillämpning.

Ersättningen skall stanna på statsverket.

22 §.

Beslutsnämnd får avgöra ärende endast om ordföranden och minst två

andra ledamöter är närvarande.

Rättegångsbalkens regler om omröstning i överrätt i fråga om ansvar äger

motsvarande tillämpning på avgörande av nämnden.

Nämndens beslut skall innehålla de skäl på vilka avgörandet grundas, i

den mån det icke är obehövligt.

23 §.

Kan prövning av beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda icke avvaktas

utan fara eller allvarlig olägenhet, äger nämndens ordförande meddela

beslut som avses i 27 §, 28 § första stycket eller 36 §.

Beslut som ordföranden fattat med stöd av första stycket länder omedelbart

till efterrättelse och gäller tills vidare i väntan på nämndens prövning.

Nämndens prövning skall ske utan dröjsmål och senast tio dagar från

dagen för ordförandens beslut.

Inskrivning i särskola och utskrivning därifrån m. m.

24 §.

Psykiskt utvecklingsstörd, som kan tillgodogöra sig undervisning men

icke kan följa undervisningen inom det allmänna skolväsendet, är särskol
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

175

Kungl. Maj:ts proposition nr U2 år 1967

pliktig från och med höstterminen det kalenderår, då han fyller sju år, så

länge han behöver undervisning, dock längst till och med vårterminen det

kalenderår då han fyller 21 år. Föreligger synnerliga skäl, kan särskolplikten

förlängas till och med vårterminen det kalenderår, då han fyller 23 år.

25 §.

Särskolpliktig psykiskt utvecklingsstörd skall inskrivas i särskola, om

annat ej följer av 33 §. Med inskrivningen får dock anstå under ett år, om

särskilda skäl föreligger.

Utvecklingsstört barn som icke uppnått skolplikt^ ålder får inskrivas i

särskola, om vårdnadshavaren samtycker till det eller om barnet är omhändertaget

för samhällsvård.

26 §.

Får psykiskt utvecklingsstörd enskild undervisning, som väsentligen

motsvarar den undervisning han skulle ha fått i särskola, skall han befrias

från skolgång.

Har psykiskt utvecklingsstörd befriats från skolgång, skall prövas om

han får tillfredsställande undervisning. Uteblir han från prövning utan

godtagbar orsak eller finnes undervisningen otillfredsställande och vinnes ej

rättelse, skall han inskrivas i särskola.

27 §.

Om inskrivning i särskola, förlängning av särskolplikten och befrielse

från skolgången beslutar särskolchefen efter samråd med överläkaren hos

styrelsen för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda samt, i fråga om inskrivning

i specialsärskola, med skolans rektor. På begäran av särskolchefen

eller överläkaren eller, i fråga om inskrivning i specialsärskola, skolans

rektor eller när vårdnadshavaren, förmyndaren eller den psykiskt utvecklingsstörde,

om han fyllt 15 år, icke är ense med särskolchefen, prövas dock

frågan av beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda. Därvid prövas fråga

om inskrivning i specialsärskola av beslutsnämnd i den landstingskommun,

där skolan är belägen.

Vad som sägs i första stycket om särskolchef, överläkare och beslutsnämnd

skall i fråga om förlängning av särskolplikten för elev i specialsärskola

avse skolans rektor och läkare samt beslutsnämnd i den landstingskommun

där skolan är belägen.

28 §.

År det med hänsyn till svårigheter att dagligen färdas mellan hemmet

och skolan eller annat förhållande påkallat att den som är inskriven i sär
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

176 Kungl. Maj:ts proposition nr U2 år 1967

skola bor i annat enskilt hem än det egna, i inackorderingshem eller i elevhem,

far i samband med inskrivningen eller senare beslutas att han skall

bo i sådant hem.

I fråga om beslut som avses i första stycket äger bestämmelserna i 27 §

om inskrivning i särskola motsvarande tillämpning om annat ej följer av

32 §.

29 §.

Om uttagnmg till specialundervisning eller hänvisning till annan skolform

i samma särskola beslutar skolans rektor. Är vårdnadshavaren förmyndaren

eller eleven, om han fyllt 15 år, icke ense med rektor, prövas

dock frågan av beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda. För elev i

specialsarskola prövas frågan av beslutsnämnd i den landstingskommun,

där särskolan är belägen.

30 §.

Elev i särskola får utskrivas på försök för prövning av om han kan tillgodogöra

sig undervisningen inom det allmänna skolväsendet. Utskrivning

på försök får ske även i annat fall, om särskilda skäl föreligger.

Utskrivning på försök skall avse viss tid, högst sex månader, som kan

forlangas med högst sex månader åt gången. Eleven får åläggas att iakttaga

särskilda föreskrifter och ställas under tillsyn av lämplig person.

Undervisningen i särskola får återupptagas, om förhållandena påkallar

det. Därvid far fattas beslut i fråga som avses i 28 §.

31 §.

Elev i särskola skall utskrivas slutligt, när särskolplikten upphör. Med

eget samtycke får dock elev beredas tillfälle att efter nämnda tidpunkt

slutföra påbörjad yrkesutbildning.

Barn som icke uppnått skolplikt^ ålder och ej är omhändertaget för

samhällsvård skall utskrivas slutligt, när vårdnadshavaren begär det.

32 §.

o BesIut i fråga som avses i 30 § meddelas av särskolans rektor efter samråd

med skolans läkare.

Om slutlig utskrivning från särskola beslutar särskolchefen efter samråd

med overlakaren hos styrelsen för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda.

I fråga om elev i specialsärskola beslutar dock skolans rektor efter

samråd med skolans läkare. Styrelsen för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda

äger uppdraga åt rektor för särskola att efter samråd med skolans

läkare besluta om slutlig utskrivning.

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

Kungl. Maj:ts proposition nr U2 år 1967

Fråga som avses i 30 § första eller andra stycket eller i 31 § prövas dock

av beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda, om

särskolchefen, överläkaren hos styrelsen för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda,

rektorn för särskolan eller skolans läkare begär det,

meningsskiljaktighet i frågan uppstått mellan den som enligt första eller

andra stycket äger besluta och vårdnadshavaren, förmyndaren eller eleven,

om han fyllt 15 år,

nämnden i andra fall finner att den bör pröva frågan.

I fråga om specialsärskola avser bestämmelserna i tredje stycket beslutsnämnd

i den landstingskommun där skolan är belägen.

33 §.

För särskolpliktig psykiskt utvecklingsstörd, som avses i 3 § fjärde

stycket, gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i skollagen om undervisning

i specialskola i stället för 26—32 §§.

Fråga om särskolplikt efter utgången av vårterminen det kalenderår då

elev fyller 17 år prövas av den lokala styrelsen för specialskolenheten. Uppstår

meningsskiljaktighet i denna fråga mellan styrelsen och vårdnadshavaren,

förmyndaren eller eleven, prövas frågan av beslutsnämnd för psykiskt

utvecklingsstörda i den landstingskommun där specialskolenheten är

belägen.

Med eget samtycke får psykiskt utvecklingsstörd elev i specialskolan

beredas tillfälle att slutföra påbörjad yrkesutbildning efter det att hans

särskolplikt upphört.

Inskrivning i vårdhem eller specialsjukhus och utskrivning därifrån m. m.

34 §.

Psykiskt utvecklingsstörd som behöver vård i vårdhem eller specialsjukhus

skall beredas sådan vård, om vårdnadshavaren, förmyndaren eller,

om den utvecklingsstörde är myndig, han själv samtycker till det eller om

han är omhändertagen för samhällsvård.

35 §.

Psykiskt utvecklingsstörd som fyllt 15 år får oberoende av samtycke

som avses i 34 § beredas vård i vårdhem eller specialsjukhus, om vården

är oundgängligen påkallad med hänsyn till utvecklingsstörningens grad

och till att han till följd av utvecklingsstörningen

a) är farlig för annans personliga säkerhet eller fysiska eller psykiska

hälsa eller för eget liv,

b) är ur stånd att taga vård om sig själv,

c) är ur stånd att skydda sig själv mot att bli sexuellt utnyttjad eller

d) har ett för närboende eller andra grovt störande levnadssätt.

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Maj.ts proposition nr 142 år 1967

Vård i specialsjukhus på grund av domstols förordnande enligt 31 kap.

3 § brottsbalken får beredas även när vården är oundgängligen påkallad

med liänsyn till, förutom utvecklingsstörningens grad, att den utvecklingsstörde

till följd av utvecklingsstörningen är farlig för annans egendom eller

annat av lagstiftningen skyddat intresse som icke avses i första stycket

under a.

36 §.

Om inskrivning i vårdhem beslutar vårdchcfen efter samråd med överläkaren

hos styrelsen för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda och, när

det gäller specialvårdhem, med vårdhemmets föreståndare.

Om inskrivning i special sjukhus beslutar överläkaren vid sjukhuset.

På begäran av vårdchefen, överläkaren hos styrelsen för omsorger om

psykiskt utvecklingsstörda, föreståndaren för specialvårdhemmet eller överläkaren

vid specialsjukhuset eller när vårdnadshavare^ förmyndaren eller

den psykiskt utvecklingsstörde, om han fyllt 15 år, icke är ense med

den som enligt första eller andra stycket äger besluta, prövas dock frågan

av beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda. Därvid prövas fråga om

inskrivning i specialvårdhem eller specialsjukhus av beslutsnämnd i den

landstingskommun, där inrättningen är belägen.

37 §.

Har någon genom lagakraftvunnen dom överlämnats till vård i specialsjukhus,

skall medicinalstyrelsen föranstalta om att han utan dröjsmål

inskrives i sådant sjukhus. Är den psykiskt utvecklingsstörde redan inskriven

i sådant sjukhus, skall han i fortsättningen anses inskriven på grund

av domen.

38 §.

Den som inskrivits i vårdhem eller specialsjukhus enligt 34 § skall utskrivas,

när han icke längre behöver vården.

Om patienten icke är omhändertagen för samhällsvård skall han också

utskrivas när vårdnadshavare^ förmyndaren eller patienten själv, om han

är myndig, begär det.

39 §.

Den som inskrivits i vårdhem eller specialsjukhus med stöd av 35 § får

utskrivas på försök, om särskilda skäl föreligger och det icke medför fara

för annans personliga säkerhet eller hans eget liv.

Utskrivning på försök skall avse viss tid, högst sex månader, som kan förlängas

med högst sex månader åt gången. Patienten får åläggas att iakttaga

särskilda föreskrifter och ställas under tillsyn av lämplig person.

s. 179 Kontrollera mot PDF

179

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

Den som utskrivits på försök får återintagas i vårdhemmet eller på specialsjukhuset,

om förhållandena påkallar det.

40 §.

Den som inskrivits i vårdhem eller specialsjukhus med stöd av 35 § skall

ofördröj ligen utskrivas slutligt, om förutsättningar enligt nämnda paragraf

för att bereda honom vård icke längre föreligger. Den omständigheten att

patienten är farlig för annans egendom eller annat av lagstiftningen skyddat

intresse, som icke avses i 35 § första stycket under a, får icke utgöra

grund för kvarhållande i annat fall än när patienten beretts vård på grund

av domstols förordnande.

41 §.

Fråga som avses i 38—40 §§ och som rör patient i vårdhem prövas av

vårdchefen efter samråd med överläkaren hos styrelsen för omsorger om

psykiskt utvecklingsstörda eller, i fråga om patient i specialvårdhem, av

föreståndaren efter samråd med hemmets läkare.

Fråga som avses i 38 §, 39 § första eller andra stycket eller i 40 § prövas

dock av beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda, om

vårdchefen, överläkaren hos styrelsen för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda

eller föreståndaren eller läkaren vid vårdhemmet begär det,

meningsskiljaktighet i frågan uppstått mellan den som enligt förstastycket

äger besluta och vårdnadshavare^ förmyndaren eller patienten, om han

fyllt 15 år,

nämnden i andra fall finner att den bör pröva frågan.

I fråga om specialvårdhem avser bestämmelserna i andra stycket beslutsnämnd

i den landstingskommun där vårdhemmet är beläget.

42 §.

Fråga som avses i 38—40 §§ och som rör patient i specialsjukhus prövas

av överläkaren vid sjukhuset. Om särskilda skäl föreligger, äger överläkaren

beträffande viss patient överlåta på annan läkare vid sjukhuset att

besluta om återintagning enligt 39 § tredje stycket.

Fråga som avses i 38 §, 39 § första eller andra stycket eller i 40 § prövas

dock av beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda i den landstingskommun

där sjukhuset är beläget, om

överläkaren vid sjukhuset eller vårdchefen eller överläkaren hos styrelsen

för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda i den landstingskommun

där patienten är bosatt begär det,

meningsskiljaktighet i frågan uppstått mellan överläkaren vid sjukhuset

och vårdnadshavare^ förmyndaren eller patienten, om han fyllt 15 år,

nämnden i andra fall finner att den bör pröva frågan.

Beslutsnämnd prövar alltid fråga som avses i 39 § första eller andra

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

stycket eller i 40 §, om frågan gäller patient, som av domstol överlämnats till

vård i specialsjukhus eller som i annat fall beretts vård i specialsjukhus

med stöd av 35 § och som under inflytande av psykisk utvecklingsstörning

begått brott mot annans personliga säkerhet, för vilket åtal icke väckts,

eller som varit intagen i fångvårdsanstalt för undergående av påföljd för

brott och under tiden för anstaitsvården eller i samband med att denna

upphört inskrivits i specialsjukhus med stöd av 35 § och icke skall återföras

till anstalten.

När patient som avses i tredje stycket ger till känna att han icke vill

vara inskriven i sjukhuset eller när anledning föreligger till utskrivning av

patienten, skall överläkaren ofördröjligen anmäla det hos nämnden.

43 §.

För patient i specialsjukhus som avses i 42 § tredje stycket prövar beslutsnämnd

i den landstingskommun, där sjukhuset är beläget, fråga om

tillstånd att vistas på egen hand utom sjukhusområdet under viss del av

dygnet eller tillfälligt under visst antal dygn. Sådant tillstånd får meddelas

endast om patientens vistelse utom sjukhusområdet icke medför fara för

annans personliga säkerhet eller patientens eget liv. Tillstånd får förbindas

med särskilda föreskrifter.

Nämnden äger i fråga om viss patient överlåta på överläkaren vid sjukhuset

att besluta om tillstånd.

Överläkaren får återkalla tillstånd att vistas på egen hand utom sjukhusområdet,

om förhållandena påkallar det. Om särskilda skäl föreligger, äger

han i fråga om viss patient överlåta på annan läkare vid sjukhuset att återkalla

tillstånd.

Besvär m. m.

44 §.

Mot beslut varigenom

någon inskrivits i särskola eller vårdhem eller i specialsjukhus i annat

fall än som avses i 37 §,

sär skolplikt eljest ålagts,

särskolelev ålagts att bo i annat enskilt hem än det egna, i inackorderingshem

eller i elevhem,

ansökan om befrielse från skolgången i särskola avslagits,

begäran om tillstånd att vistas på egen hand utom elevhem, vårdhem

eller specialsjukhus avslagits helt eller delvis eller sådant tillstånd återkallats,

ansökan om utskrivning från särskola, vårdhem eller specialsjukhus avslagits,

s. 181 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

181

undervisning i särskola återupptagits eller återintagning i vårdhem eller

specialsjukhus skett efter utskrivning på försök,

någon i samband med utskrivning på försök ålagts att iakttaga särskilda

föreskrifter eller ställts under tillsyn

får talan föras genom besvär hos den psykiatriska nämnd som avses i

lagen den 16 juni 1966 (nr 293) om beredande av sluten psykiatrisk vård

i vissa fall. Mot beslut som avses i 23 § första stycket får dock talan icke föras.

Mot beslut varigenom omsorg enligt denna lag vägrats eller någon uttagits

till specialundervisning eller hänvisats till annan skolform i samma särskola

får talan föras hos huvudtillsynsmyndigheten genom besvär, om annat ej

framgår av tredje stycket.

Mot beslut av lokal styrelse för specialskolan får talan föras hos länsskolnämnden

genom besvär.

I övrigt får talan icke föras mot beslut i fråga om omsorger om någon

enligt denna lag.

45 §.

Mot psykiatriska nämndens beslut eller huvudtillsynsmyndighetens beslut

enligt 44 § får talan icke föras.

Mot länsskolnämndens beslut får talan föras hos Konungen genom besvär.

46 §.

Talan enligt 44 § eller 45 § andra stycket får föras av vårdnadshavaren,

förmyndaren eller den som beslutet rör, om han fyllt 15 år.

Mot beslut, varigenom inskrivning i särskola, vårdhem eller specialsjukhus

vägrats, får talan också föras av skolstyrelsen, barnavårdsnämnden

eller socialnämnden.

Talan enligt 44 § första eller andra stycket får föras utan inskränkning

till viss tid.

Besvären skall inges till den som meddelat beslutet.

47 §.

Talan mot beslut, varigenom beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda

avvisat biträde eller utlåtit sig om ersättning som avses i 21 § tredje

stycket, föres hos psykiatriska nämnden genom besvär.

Besvären skall inges till beslutsnämnden.

48 §.

Beslut som avses i 30 § tredje stycket eller 39 § tredje stycket samt beslut

av beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda länder omedelbart till

efterrättelse. Myndighet som har att pröva besvär äger dock i avvaktan på

sitt slutliga avgörande förbjuda eller avbryta verkställighet av beslut, som

överklagats hos myndigheten.

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

49 §.

När psykiatriska nämnden handlägger ärende, som rör särskolplikt eller

i annat avseende elev i särskola, skall en av läkarna i nämnden ersättas med

ledamot som har särskild erfarenhet av undervisning av psykiskt utvecklingsstörda.

Övriga bestämmelser

50 §.

Vid bedömning av fråga om inskrivning i särskola, vårdhem eller specialsjukhus

skall läkarintyg och de andra handlingar Konungen föreskriver

vara tillgängliga. Detta gäller dock icke, när domstol överlämnat någon till

vård i special sjukhus.

För inskrivning i särskola utan samtycke av vårdnadshavaren, förmyndaren

eller den psykiskt utvecklingsstörde, om han fyllt 15 år, eller för

inskrivning i vårdhem med stöd av 35 § får icke godtagas läkarintyg som är

utfärdat av överläkaren hos styrelsen för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda.

För inskrivning i specialsjukhus med stöd av 35 § får icke godtagas

läkarintyg som är utfärdat av läkare som tjänstgör vid sjukhuset.

51 §.

Frågan om utskrivning från särskola, vårdhem eller specialsjukhus skall

prövas fortlöpande.

Vårdnadshavaren, förmyndaren eller den psykiskt utvecklingsstörde,

om han fyllt 15 år, får göra ansökan om utskrivning.

Beslutsnämnd är icke skyldig att pröva ansökan om utskrivning, förrän

tre månader förflutit från prövningen av tidigare ansökan.

52 §.

I samband med utskrivning från särskola, vårdhem eller specialsjukhus

skall prövas om andra omsorger som avses i denna lag bör beredas eleven

eller patienten efter utskrivningen.

53 §.

Skolstyrelse skall vidtaga åtgärder för att den som är i särskolpliktig

ålder och kan antagas behöva undervisning i särskola erhåller sådan undervisning.

Barnavårdsnämnd skall, utöver vad som följer av barnavårdslagen den

29 april 1960 (nr 97), vidtaga åtgärder för att den som ej fyllt 18 år

och som kan antagas behöva vård enligt denna lag beredes sådan vård.

Socialnämnd skall, om det ej ankommer på barnavårdsnämnden, vidtaga

åtgärder för att den som fyllt 18 år och kan antagas behöva vård enligt

denna lag beredes sådan vård.

Skolstyrelse, barnavårdsnämnd och socialnämnd äger ombesörja undersökning,

som behöves för att vidtaga åtgärd enligt denna paragraf.

s. 183 Kontrollera mot PDF

183

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

54 §.

Polismyndighet skall lämna handräckning på begäran av

1) särskolchef eller rektor för särskola, om den som är i särskolpliktig

ålder och inskrivits i särskola icke inställer sig i skolan eller i elevhem

där han skall bo eller icke återvänder, sedan beslut fattats enligt 30 § tredje

stycket,

2) vårdchef eller föreståndare för vårdhem, om den som inskrivits i hemmet

icke inställer sig där eller icke återvänder, sedan beslut fattats enligt

39 § tredje stycket,

3) överläkare vid specialsjukhus, om den som inskrivits i sjukhuset icke

inställer sig där eller icke återvänder, sedan beslut fattats enligt 39 § tredje

stycket,

4) särskolchef, vårdchef, rektor för särskola, föreståndare för vårdhem

eller överläkare vid specialsjukhus för att återföra inskriven, som avvikit

från särskola, elevhem, vårdhem eller specialsjukhus eller som icke återvänder

till elevhem, vårdhem eller specialsjukhus sedan tid för tillstånd

att vistas på egen hand utom inrättningen löpt ut eller tillståndet återkallats,

5) kommunal myndighet som anges i 53 §, om någon icke inställer sig till

undersökning som han skall genomgå enligt 53 §.

Handräckning enligt första stycket 1, 2 eller 3 får lämnas endast om det

beslut som den begärda handräckningen avser skall lända till efterrättelse

omedelbart.

Om särskilda skäl föreligger får överläkare vid specialsjukhus beträffande

viss patient överlåta på annan läkare vid sjukhuset att begära handräckning.

55 §.

Vad som sägs i denna lag om överläkare vid specialsjukhus avser även

biträdande överläkare som anförtrotts särskild sjukavdelning.

56 §.

Avgift utgår icke för omsorger enligt denna lag. Av den som icke är berättigad

till folkpension i form av hel förtidspension eller ålderspension och

som bär inkomst av eget arbete får dock uttagas skälig ersättning för kost

och för bostad, som tillhandahålles honom.

Vid tillämpning av 10 kap. 3 § lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän

försäkring anses specialsjukhus som annan anstalt än sjukhus.

57 §.

Den som driver enskild inrättning eller verksamhet i strid mot bestämmelserna

i 10 § första stycket, dömes till böter eller fängelse i högst sex

månader.

Den som hjälper någon som är inskriven i specialsjukhus med stöd av

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Kungl. Maj.ts proposition nr H2 år 1967

35 § att avvika från sjukhuset, dömes till böter eller fängelse i högst två

år. För försök dömes till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

58 §.

Den som är eller varit verksam inom den verksamhet för omsorger om

psykiskt utvecklingsstörda som avses i denna lag får ej obehörigen yppa

vad han därvid erfarit om enskilds personliga förhållanden.

Den som bryter mot första stycket dömes, om gärningen ej är belagd

med straff i brottsbalken, till böter eller fängelse i högst ett år.

59 §.

Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen

eller, efter Konungens bemyndigande, av huvudtillsynsmyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968, då lagen den 4 juni 1954

(nr 483) om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna skall upphöra

att gälla.

Psykiskt utvecklingsstörd, som vid ikraftträdandet erhåller sluten psykiatrisk

vård på specialsjukhus, skall anses inskriven i specialsjukhuset

enligt bestämmelse i nya lagen som motsvarar den med stöd av vilken han

intagits på sjukhuset. Är den psykiskt utvecklingsstörde utskriven på försök

enligt 19 § lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall, skall

han anses utskriven på försök enligt nya lagen.

Har psykiskt utvecklingsstörd genom lagakraftvunnen dom, som meddelats

före ikraftträdandet, överlämnats till sluten psykiatrisk vård, äger

medicinalstyrelsen besluta att han skall vårdas i specialsjukhus. Fattas sådant

beslut skall bestämmelserna i 37 § tillämpas.

Psykiskt utvecklingsstörd, som vid ikraftträdandet är intagen i särskola

eller vårdanstalt, skall anses inskriven där enligt bestämmelser i nya lagen

som motsvarar dem med stöd av vilka han intagits i skolan eller anstalten.

Psykiskt utvecklingsstörd, som vid ikraftträdandet är försöksutskriven

eller utackorderad i familjevård enligt 18 § lagen om undervisning och vård

av vissa psykiskt efterblivna, skall anses utskriven på försök enligt 30 § nya

lagen, dock för högst sex månader räknat från ikraftträdandet.

Centralstyrelse som avses i lagen om undervisning och vård av vissa

psykiskt efterblivna skall för återstoden av centralstyrelsens mandatperiod

utgöra styrelse för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda, om landstinget

eller stadsfullmäktige ej beslutar annat.

Landstingskommuner som vid ikraftträdandet har gemensam centralstyrelse

får ha gemensam styrelse för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda

och gemensam beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda.

s. 185 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967 185

Plan som avses i 8 § inges för fastställelse senast den dag Konungen bestämmer.

Godkännande enligt äldre bestämmelser av inrättning för psykiskt utvecklingsstörda

skall gälla tills annat föreskrives av Konungen eller myndighet

som Konungen bestämmer eller följer av beslut som fattats enligt 10 §

andra stycket.

Den som intill den 1 juli 1968 mottagit psykiskt efterblivna för yrkesmässigt

bedriven undervisning eller vård utan att verksamheten varit upptagen

i plan eller godkänd enligt 2 § fjärde stycket lagen om undervisning

och vård av vissa psykiskt efterblivna skall anses ha fått godkännande enligt

10 § nya lagen till och med december månad 1968, om myndighet som

har att meddela sådant godkännande icke beslutar annat.

Så länge Vipeholms sjukhus drives av staten får plan som avses i 8 §

fastställas, även om den icke upptager platser för sådana psykiskt utvecklingsstörda

som kan beredas plats i nämnda sjukhus. Under samma tid skall

Vipeholms sjukhus anses som specialsjukhus vid tillämpning av nya lagen,

i den mån annat icke följer av bestämmelser som Konungen meddelar.

I fråga om besvär över beslut som meddelats före ikraftträdandet gäller

äldre bestämmelser.

Konungen eller den myndighet Konungen bestämmer äger meddela de

övriga föreskrifter, som behöves i samband med ikraftträdandet av denna

lag.

Förekommer i lag eller författning hänvisning till stadgande, som ersatts

genom bestämmelse i nya lagen, skall den bestämmelsen i stället tillämpas.

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 är 1967

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 6 § skollagen den 6 juni 1962 (nr 319)

Härigenom förordnas, att 6 § skollagen den 6 juni 19621 skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

6 §.

Med skola — —- — ------särskilt angivet.

Vad i—-—--------—----barnet står.

Beträffande undervisningen av Om undervisning av vissa psy
vissa

psykiskt efterblivna gäller vad kislct utvecklingsstörda gälla bedår

om är särskilt stadgat. stämmelser i lagen den 1967

(nr ) angående omsorger om

vissa psykiskt utvecklingsstörda.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968.

1 Senaste lydelse av 6 § se 1965:247.

s. 187 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

187

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av SO kap. 7 § och 31 kap. 3 § brottsbalken

Härigenom förordnas, att 30 kap. 7 § och 31 kap. 3 § brottsbalken1 skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

30 kap.

7

Befinnes att den dömde är i varaktigt

behov av sluten psykiatrisk

vård och beredes honom efter utgången

av minsta tiden sådan vård

med stöd av lagen om beredande av

sluten psykiatrisk vård i vissa fall,

må interneringsnämnden förordna

om interneringens upphörande.

§•

Befinnes att den dömde är i varaktigt

behov av sluten psykiatrisk

vård eller vård i specialsjukhus för

psykiskt utvecklingsstörda och beredes

honom efter utgången av

minsta tiden sådan vård med stöd

av lagen om beredande av sluten

psykiatrisk vård i vissa fall eller

35 § lagen angående omsorger om

vissa psykiskt utvecklingsstörda, må

interneringsnämnden förordna om

interneringens upphörande.

31 kap.

3 §•

Kan den som begått brottslig gärning,

enligt vad som framgår av

föreskriven medicinsk utredning,

beredas vård med stöd av lagen om

beredande av sluten psykiatrisk vård

i vissa fall, må rätten, om den finner

behov av sådan vård föreligga, förordna

att han skall överlämnas till

Kan den som begått brottslig gärning,

enligt vad som framgår av föreskriven

medicinsk utredning, beredas

vård med stöd av lagen om beredande

av sluten psykiatrisk vård i

vissa fall eller vård i specialsjukhus

med stöd av 35 § lagen angående omsorger

om vissa psykiskt utveck
-

1 Senaste lydelse av 30 kap. 7 § och 31 kap. 3 § se 1966:295.

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

(Nuvarande lydelse)

sluten psykiatrisk vård.

Om gärningen icke begåtts under inflytande

av sinnessjukdom, sinnesslöhet

eller annan själslig abnormitet

av så djupgående natur, att den

måste anses jämställd med sinnessjukdom,

må dock sådant förordnande

meddelas allenast såframt

särskilda skäl äro därtill.

(Föreslagen lydelse)

lingsstörda, må rätten, om den finner

behov av sådan vård föreligga,

förordna att han skall överlämnas

till sluten psykiatrisk

vård eller vård i specialsjukhus

för psykiskt utvecklingsstörda.

Om gärningen

icke begåtts under inflytande

av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller

annan själslig abnormitet av så

djupgående natur, att den måste anses

jämställd med sinnessjukdom,

må dock sådant förordnande meddelas

allenast såframt särskilda skäl

äro därtill.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968.

Innehåller utlåtande över rättspsykiatrisk undersökning, som avgivits

före ikraftträdandet, att den misstänkte kan beredas vård med stöd av lagen

om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall, skall rätten, om skäl

föreligger till det, inhämta yttrande av medicinalstyrelsen huruvida vård i

specialsjukhus bör komma i fråga.

s. 189 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

189

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 20 kap. 7 § rättegångsbalken

Härigenom förordnas, att 20 kap. 7 § rättegångsbalken^ skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

20 kap.

7 §•

Åklagare må —--väckes; eller

4. om brottet uppenbarligen begåtts

under inflytande av sådan

själslig abnormitet, som avses i 33

kap. 2 § brottsbalken, samt sluten

psykiatrisk vård kommer till stånd

utan lagföring och åtal ej är påkallat

av särskilda skäl.

(Föreslagen lydelse)

Åklagare må---väckes; eller

4. om brottet uppenbarligen begåtts

under inflytande av sådan

själslig abnormitet, som avses i 33

kap. 2 § brottsbalken, samt sluten

psykiatrisk vård eller vård i vårdhem

eller specialsjukhus för psykiskt

utvecklingsstörda kommer till

stånd utan lagföring och åtal ej är

påkallat av särskilda skäl.

av riksåklagaren,

finnas föreligga.

av Konungen.

Beslut jämlikt

Beslut att--

Närmare föreskrifter

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968.

1 Senaste lydelse se 1966:296.

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kungl. Maj:ts proposition nr 1A2 år 1967

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 4 juni 1964 (nr 450) om åtgärder vid

samhällsfarlig asocialitet

Härigenom för ordnas, att 3, 5 och 18 §§ lagen den 4 juni 1964 om åtgärder

vid samhällsfarlig asocialitet1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

anges.

(Nuvarande lydelse)

3 §•

(Föreslagen lydelse)

Förordnande om intagning---och säkerhet.

Ej må---------arbetsanstalt meddelas

a) om han är i behov av sluten

psykiatrisk vård eller vård på allmän

vårdanstalt för alkoholmissbrukare,

a) om han är i behov av sluten

psykiatrisk vård, vård i vårdhem

eller specialsjukhus för psykiskt utvecklingsstörda

eller vård på allmän

vårdanstalt för alkoholmiss
-

brukare,

b) om han dömts------—------kan verkställas.

Förordnande om någons — --------eller internering.

Om flera — —--------för böter.

5

Förekommer anledning---—

Den som avses med utredningen

skall, såvida icke anledning uppenbarligen

saknas, undersökas av läkare.

Av utlåtande över läkarundersökningen

skall framgå, huruvida

den undersökte är i behov av sluten

psykiatrisk vård.

Den som skall —- —-------

§•

---och övervakningsnämnd.

Den som avses med utredningen

skall, såvida icke anledning uppenbarligen

saknas, undersökas av läkare.

Av utlåtande över läkarundersökningen

skall framgå, huruvida

den undersökte är i behov av sluten

psykiatrisk vård eller vård i vårdhem

eller specialsjukhus för psykiskt

utvecklingsstörda.

--- hans inställande.

1 Senaste lydelse av 3, 5 och 18 §§ se 1966:297.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kuhgt. Mäj:ts proposition nr 1A2 år 1967 194

(Nuvarande lydelse)

18

Skall den-----------—

Om intagen skall undergå fängelse

kortare tid än sex månader, så ock

om domstol överlämnat intagen till''

sluten psykiatrisk vård eller vård

enligt lagen om nykterhetsvård och

han till följd därav skall intagas för

sluten psykiatrisk vård eller tvångsintagas

på vårdanstalt, skall verkställigheten

eller vården så länge den

pågår träda i stället för behandlingen

i arbetsanstalt. I

I kvarhållningstiden

(Föreslagen lydelse)

§•

anses förfallet.

Om intagen skall undergå fängelse

kortare tid än sex månader, så ock

''om domstol överlämnat intagen till

sluten psykiatrisk vård, vård i specialsjukhus

för psykiskt utvecklingsstörda

eller vård enligt lagen

om nykterhetsvård och han till följd

därav skall intagas för sluten psykiatrisk

vård eller vård i specialsjukhus

eller tvångsintagas på vårdanstalt,

skall verkställigheten eller vården

så länge den pågår träda i stället

för behandlingen i arbetsanstalt.

— villkorligt utskriven.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968.

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 27 § lagen den 6 maj 1964 (nr 541)

om behandling i fångvårdsanstalt

Härigenom förordnas, att 27 § lagen den 6 maj 1964 om behandling i fångvårdsanstalt1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

27 §.

Sjuknar intagen,-----------vid anstalten.

För undersökning--------— lämplig vård.

När det--------—särskilda föreskrifter.

Om beredande av sluten psykiat- Om beredande av sluten psykiatrisk

vård i vissa fall meddelas be- risk vård i vissa fall och vård i spestämmelser

i särskild lag. cialsjukhus för psykiskt utvecklings
störda

meddelas bestämmelser i särskilda

lagar.

Tid varunder--------— skäl föreligga.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968.

1 Senaste lydelse av 27 § se 1966:293.

s. 193 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 142 år 1967

193

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 22 maj 1963 (nr 197)

om allmänt kriminalregister

Härigenom förordnas, att 2 § lagen den 22 maj 1963 om allmänt kriminalregister1

skajl erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

2

Registret skall — —-------

2. överlämnats till sluten eller öppen

psykiatrisk vård eller, om för

brottet är stadgat fängelse, till vård

enligt lagen om nykterhetsvård; eller

3. erhållit anstånd--- —---

Har brott, -—--- -----------

I registret-----------

(Föreslagen lydelse)

§•

--eller internering;

2. överlämnats till sluten eller öppen

psykiatrisk vård eller till vård i

specialsjukhus för psykiskt utvecklingsstörda

eller, om för brottet är

stadgat fängelse, till vård enligt lagen

om nykterhetsvård; eller

av förvandlingsstraff.

i registret,

eller beslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968. * 7

1 Senaste lydelse av 2 § se 1966:299.

7 —Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 142

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 16 juni 1966 (nr 301)

om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål

Härigenom förordnas, att 3, 5 och

psykiatrisk undersökning i brottmål

nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

3

Rätten får ej förordna att någon

skall överlämnas till sluten psykiatrisk

vård utan att rättspsykiatrisk

undersökning företagits. Detta gäller

dock ej beträffande den som är intagen

på sjukhus med stöd av beslut

enligt 9 § andra stycket lagen den

16 juni 1966 (nr 293) om beredande

av sluten psykiatrisk vård i vissa

fall eller på grund av domstols förordnande

eller som är utskriven på

försök enligt 19 § samma lag, om

det enligt utlåtande av medicinalstyrelsen

är uppenbart att fortsatt

vård kan beredas honom med stöd

av lagen.

7 §§ lagen den 16 juni 1966 om rättsskall

erhålla ändrad lydelse på sätt

(Föreslagen lydelse)

§•

Rätten får ej förordna att någon

skall överlämnas till sluten psykiatrisk

vård eller till vård i specials jukhus

för psykiskt utvecklingsstörda

utan att rättspsykiatrisk undersökning

företagits.

Förordnande som avses i första

stycket behöver dock ej föregås av

rättspsykiatrisk undersökning om

den misstänkte är intagen på sjukhus

för sluten psykiatrisk vård med

stöd av beslut enligt 9 § andra stycket

lagen den 16 juni 1966 (nr 293)

om beredande av sluten psykiatrisk

vård i vissa fall eller på grund av

domstols förordnande eller är utskriven

på försök enligt 19 § samma

lag eller är inskriven i specialsjukhus

för psykiskt utvecklingsstörda

med stöd av 35 § lagen den 1967

(nr ) angående omsorger om vissa

psykiskt utvecklingsstörda. I sådant

fall är det tillräckligt alt i målet föreligger

utlåtande av medicinalstyrelsen

enligt vilket det är uppenbart

s. 195 Kontrollera mot PDF

195

Kungl. Maj:ts proposition nr 1^2 år 1967

(Nuvarande lydelse)

5

Utlåtande över rättspsykiatrisk

undersökning skall, om annat ej följer

av rättens beslut, innehålla uttalande

dels om förutsättningarna

för att bereda den misstänkte vård

med stöd av lagen om beredande av

sluten psykiatrisk vård i vissa fall,

dels om den misstänktes sinnesbeskaffenhet

vid gärningens begående.

Anser undersökningsläkaren att den

misstänkte på grund av sin sinnesbeskaffenhet

bör bli föremål för annan

åtgärd än sluten psykiatrisk

vård, skall detta anmärkas.

Undersökningsläkaren skall 7

(Föreslagen lydelse)

att den misstänkte kan beredas fortsatt

vård med stöd av lagen om beredande

av sluten psykiatrisk vård

i vissa fall eller med stöd av 35 §

lagen angående omsorger om vissa

psykiskt utvecklingsstörda.

Utlåtande över rättspsykiatrisk

undersökning skall, om annat ej följer

av rättens beslut, innehålla uttalande

dels om förutsättningarna för

att bereda den misstänkte vård med

stöd av lagen om beredande av sluten

psykiatrisk vård i vissa fall eller

vård i specialsjukhus med stöd av

35 § lagen angående omsorger om

vissa psykiskt utvecklingsstörda,

dels om den misstänktes sinnesbeskaffenhet

vid gärningens begående.

Anser undersökningsläkaren att den

misstänkte på grund av sin sinnesbeskaffenhet

bör bli föremål för annan

åtgärd än sluten psykiatrisk

vård eller vård i specialsjukhus,

skall detta anmärkas.

------— sina uttalanden.

7 §•

Den som-----—--- —

Har misstänkt, som är häktad, för

rättspsykiatrisk undersökning förvarats

på annan plats än i häkte,

skall han återföras till häktet så

snart undersökningen avslutats. Är

han enligt under sökningsläkarens

utlåtande i behov av sluten psykiatrisk

vård, skall han i stället förvaras

på rättspsykiatrisk klinik.

eller häkte.

Har misstänkt, som är häktad, för

rättspsykiatrisk undersökning förvarats

på annan plats än i häkte,

skall han återföras till häktet så

snart undersökningen avslutats. Är

han enligt undersökningsläkarens

utlåtande i behov av sluten psykiatrisk

vård eller vård i specialsjukhus,

skall han i stället förvaras på

rättspsykiatrisk klinik.

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Kungl. Maj.ts proposition nr 142 år 1967

(Nuvarande lydelse)

Har rätten förordnat att någon

skall överlämnas till sluten psykiatrisk

vård och därvid förklarat att

han skall vara häktad, skall han

vårdas på rättspsykiatrisk klinik eller

psykiatrisk avdelning i kriminalvårdsräjong

till dess han intages på

sjukhus enligt 12 § lagen om beredande

av sluten psykiatrisk vård i

vissa fall. Han får, även sedan domen

i målet vunnit laga kraft, hindras att

lämna kliniken eller avdelningen och

i övrigt underkastas det tvång som är

nödvändigt med hänsyn till ändamålet

med vården eller för att skydda

honom själv eller omgivningen.

(Föreslagen lydelse)

Har rätten förordnat att någon

skall överlämnas till sluten psykiatrisk

vård eller vård i specialsjukhus

och därvid förklarat att han skall

vara häktad, skall han vårdas på

rättspsykiatrisk klinik eller psykiatrisk

avdelning i kriminalvårdsräjong

till dess han intages på sjukhus

enligt 12 § lagen om beredande av

sluten psykiatrisk vård i vissa fall

eller på specialsjukhus. Han får,

även sedan domen i målet vunnit

laga kraft, hindras att lämna kliniken

eller avdelningen och i övrigt

underkastas det tvång som är nödvändigt

med hänsyn till ändamålet

med vården eller för att skydda honom

själv eller omgivningen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968.

s. 197 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

197

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 och 4 §§ lagen den 16 juni 1966 (nr 293)

om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall

Härigenom förordnas, att 1 och 4 §§ lagen den 16 juni 1966 om beredande

av sluten psykiatrisk vård i vissa fall skall erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

1

Den som------------

Med psykisk sjukdom jämställes

i denna lag psykisk abnormitet,

som icke är psykisk sjukdom eller

psykisk efterblivenhet.

Vård beredes--- -—---- -—

Vad som--- ■—- -----— 4

(Föreslagen lydelse)

§•

under b).

Med psykisk sjukdom jämställes i

denna lag psykisk abnormitet, som

icke är psykisk sjukdom eller utgöres

av hämning i förståndsutvecklingen.

--sådan kommun.

- särskild sjukavdelning.

4 §•

Ansökan om---------

Läkare vid sjukhus eller klinik,

där sluten psykiatrisk vård icke

meddelas, eller vid sjukhem för lättskötta

psykiskt sjuka eller föreståndare

vid särskola eller vårdanstalt

för psykiskt efterblivna får göra ansökan

i fråga om den för vars vård

han svarar. Militär chef, dock lägst

kompanichef eller motsvarande chef,

får göra ansökan beträffande den

som står under hans befäl.

--- om intagning.

Läkare vid sjukhus eller klinik,

där sluten psykiatrisk vård icke meddelas,

eller vid sjukhem för lättskötta

psykiskt sjuka eller specialsjukhus

för psykiskt utvecklingsstörda

eller rektor för särskola eller

föreståndare för vårdhem för psykiskt

utvecklingsstörda får göra ansökan

i fråga om den för vars vård

han svarar. Militär chef, dock lägst

kompanichef eller motsvarande chef,

får göra ansökan beträffande den

som står under hans befäl.

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

I fråga — ■—--— — — — —- han står.

Beträffande den — — -— --------—- utskriven därifrån.

Konungen äger —-----—--— tillhör krigsmakten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968.

s. 199 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj:ts proposition nr 14-2 år 1967

199

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 1 § 3 mom. sjukvårdslagen den 6 juni 1962 (nr 242)

Härigenom förordnas, att 1 § 3 mom. sjukvårdslagen den 6 juni 19621 skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

(Nuvarande lydelse)

1

3 m o m. Bestämmelserna i denna

lag gälla icke sådan vård av psykiskt

efterblivna, varom är särskilt stadgat.

1 fråga om annan vård av psykiskt

efterblivna äger Konungen meddela

föreskrifter som avvika från bestämmelserna

i denna lag.

anges.

(Föreslagen lydelse)

§•

3 m o in. Bestämmelserna i denna

lag gälla icke sådan vård av psykiskt

utvecklingsstörda, som avses i lagen

den 1967 (nr ) an
gående

omsorger om vissa psykiskt

utvecklingsstörda, i vidare mån än

som föreskrives i sistnämnda lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968.

1 Senaste lydelse av 1 § 3 mom. se 1966:625.

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Kungl. Maj.ts proposition nr 142 år 1967

Förslag

till

b

Lag

angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 26 juli 1947 (nr 529)

om allmänna barnbidrag

Härigenom förordnas, att 7 § lagen den 26 juli 1947 om allmänna barnbidrag1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

7

Där vid —- --— —- — —--

Vad i första stycket sägs om kommunalt

organ skall, såvitt avser vård

å anstalt för epileptiker, äga motsvarande

tillämpning å landstingskommun

eller, efter Konungens bestämmande,

annan som driver sådan anstalt,

oavsett att ersättning för vården

ej må uttagas av barnet eller

annan enskild person.

(Föreslagen lydelse)

§•

den bidragsberättigade.

Vad i första stycket sägs om kommunalt

organ skall äga motsvarande

tillämpning å landstingskommun

och stad som ej tillhör sådan kommun

eller, efter Konungens bestämmande,

annan huvudman i fråga om

allmänt barnbidrag för barn som bor

i elevhem, vårdhem, specialsjukhus

eller inackorderingshem, som avses

i lagen den 1967 (nr

) angående omsorger om vissa

psykiskt utvecklingsstörda, eller åtnjuter

omsorger enligt nämnda lag

och bor i enskilt hem på huvudmannens

bekostnad eller vårdas på anstalt

för epileptiker, oavsett att ersättning

ej må uttagas av barnet

eller annan enskild person.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968.

1 Senaste lydelse av 7 § se 1957:173.

s. 201 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 142 år 1967

201

Bilaga 2

Utredningens förslag till

Lag angående omsorger om psykiskt utvecklingshämmade

Inledande bestämmelse

1 §•

Denna lag avser dem som på grund av hämmad förståndsutveckling för

sin utbildning eller anpassning i samhället eller i övrigt behöva särskilda

omsorger genom det allmänna (psykiskt utvecklingshämmade).

Handhavandet av omsorgerna om psykiskt utvecklingshämmade

2 §•

Landstingskommun åligger att bereda psykiskt utvecklingshämmade, som

äro bosatta inom landstingskommunen, undervisning, vård och omsorger

i övrigt enligt denna lag, i den mån icke annan drager försorg härom.

Staten sörjer för viss undervisning av psykiskt utvecklingshämmade med

syn- eller hörselskada.

Lagens bestämmelser om landstingskommun äga motsvarande tillämpning

på stad som icke tillhör landstingskommun, om ej annat föreskrives

särskilt eller framgår i övrigt.

3 §•

Ledningen av landstingskommuns verksamhet enligt denna lag utövas

av en centralstyrelse för omsorger om psykiskt utvecklingshämmade. Till

centralstyrelse får utses nämnd som handhar andra uppgifter.

Vid centralstyrelse skola finnas befattningar som särskolchef, vårdchef

och centralstyrelsens överläkare. 4

4 §•

Undervisning av psykiskt utvecklingshämmade meddelas i särskola. I

samband därmed skola de beredas erforderlig social och medicinsk omvårdnad.

Särskola skall omfatta förskola, grundskola, träningsskola eller yrkesskola

eller flera av dessa skolformer.

För psykiskt utvecklingshämmade, som kunna gå i skola men ha svårt

att anpassa sig till verksamheten i skolan eller för vilkas undervisning

fordras särskilda anordningar, skall meddelas specialundervisning i särskola

eller specialsärskola.

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Kungl. Maj:ts proposition nr li2 år 1967

För psykiskt iitvecldingshämmade, som på grund av rörelsehinder, långvarig

sjukdom eller liknande omständighet ej kunna deltaga i vanligt skolarbete,

skall anordnas särskild för dem lämpad undervisning.

5 §•

Vård av psykiskt utvecklingshämmade skall omfatta erforderlig social

och medicinsk omvårdnad, lekterapi, arbetsterapi och skyddad sysselsättning.

För vården skola finnas vårdhem, daghem för barn, sysselsättningshem

och verkstäder för skyddad sysselsättning. För utvecklingshämmade

som behöva vård i vårdhem med särskilda anordningar skola finnas specialvårdhem.

För psykiskt utvecklingshämmade, som på grund av vanförhet behöva

särskild medicinsk vård eller som på grund av asocialitet eller annan orsak

svårligen kunna vårdas tillsammans med andra samt för höggradigt utvecklingshämmade,

som äro så svårskötta att de behöva särskild vård, skola

anordnas specialsjukhus.

Psykiskt utvecklingshämmad, som behöver vård enligt första stycket

men ej bör beredas vården i inrättning som anges i denna paragraf, skall

genom centralstyrelsens försorg tillhandahållas erforderliga omsorger i

hemmet (hemmavård).

6 §•

För psykiskt utvecklingshämmade som ej kunna bo i eget hem skall, om

de ej behöva bo i vårdhem eller specialsjukhus, bostad beredas i annat enskilt

hem, inackorderingshem eller elevhem för särskolelever eller inackorderingshem

för andra psykiskt utvecklingshämmade.

7 §•

För landstingskommun skall Konungen eller myndighet som Konungen

bestämmer, efter förslag av landstinget, fastställa plan för ordnandet av

omsorgerna om psykiskt utvecklingshämmade. I plan skola upptagas skolor,

vårdhem, specialsjukhus, daghem, sysselsättningshem, verkstäder, inackorderingshem

och elevhem som anges i 4—6 §§, med erforderligt antal

platser. Plan må vara gemensam för flera landstingskommuner.

Plan skall fortlöpande anpassas efter behovet av omsorger. Även ändring

av plan fastställes av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

Plan eller ändring i plan må fastställas att gälla för viss tid.

Plan må fastställas även om behovet av platser för vissa psykiskt utvecklingshämmade

i landstingskommunen tills vidare tillgodoses i enskild inrättning,

som ej upptagits i planen men som i den ordning Konungen bestämmer

godkänts för mottagande av psykiskt utvecklingshämmade.

8 §•

Det åligger landstingskommun att, i den mån medel ej tillhandahållas

på annat sätt, bestrida kostnaderna för annan tillhörig inrättning som upp
-

s. 203 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr H2 år 1967 203

tagits i plan, i den utsträckning platserna där äro avsedda för landstingskommunens

behov.

9 §•

Annan än statlig inrättning för psykiskt utvecklingshämmade får ej

drivas utan att vara upptagen i plan eller godkänd i den ordning Konungen

bestämmer. Detsamma gäller enskild verksamhet i övrigt, vilken innefattar

yrkesmässigt mottagande av psykiskt utvecklingshämmade för undervisning

eller vård som ej meddelas enligt avtal med landstingskommunen.

Drives inrättning eller verksamhet som avses i första stycket icke på tillfredsställande

sätt eller föreligger annat uppenbart missförhållande och

sker ej rättelse, äger myndighet som Konungen bestämmer återkalla meddelat

godkännande eller förbjuda fortsatt verksamhet. Beslut härom går

omedelbart i verkställighet, om ej annat förordnas.

10 §.

Särskola skall stå under ledning av en rektor. För vårdhem, daghem, sysselsättningshem,

verkstad för skyddad sysselsättning, inackorderingshem

och elevhem skola finnas föreståndare.

Vid de inrättningar, som anges i första stycket, skall finnas en läkare som

är ansvarig för den medicinska vården.

11 §•

I fråga om specialsjukhus, som avses i 5 § andra stycket, skola 13, 16, 17,

20—23, 33 och 34 §§ sjukvårdslagen den 6 juni 1962 (nr 242) gälla i tilllämpliga

delar. Därvid anses centralstyrelsen som sjukvårdsstyrelse och

direktion, om särskild sådan ej finnes, samt sjukhuset som lasarett.

12 §.

Högsta tillsynen över den verksamhet som bedrives enligt denna lag utövas

av skolöverstyrelsen och medicinalstyrelsen med den fördelning mellan

dem av uppgifter och befogenheter som Konungen bestämmer. För varje inrättning

för psykiskt utvecklingshämmade skall en av dessa myndigheter

vara huvudtillsynsmyndighet.

Tillsyn över skyddad sysselsättning som bedrives enligt denna lag utövas

även av arbetsmarknadsstyrelsen.

Under skolöverstyrelsen har länsskolnämnden inseende över undervisningen

av psykiskt utvecklingshämmade i landstingskommunen.

Centralstyrelse

13 §.

Ledamöter och suppleanter i särskild centralstyrelse väljas av landstinget

eller stadsfullmäktige till det antal landstinget eller stadsfullmäktige bestämmer.

Antalet ledamöter får dock icke vara under fem. Valet skall vara

proportionellt om det begäres av minst så många väljande som motsvara

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Kungl. Maj.ts proposition nr li2 år 1967

det tal vilket erhålles, om samtliga väljandes antal delas med det antal

personer valet avser, ökat med 1. Om förfarandet vid sådant proportionellt

val gälla särskilda föreskrifter. Sker val av suppleanter icke proportionellt,

skall även bestämmas den ordning i vilken suppleanterna skola inkallas till

tjänstgöring.

För särskild centralstyrelse äga i landstingskommun bestämmelserna i

43—51 §§ och 54 § fjärde stycket landstingslagen, i Stockholm bestämmelserna

i 51 § kommunallagen för Stockholm och i annan stad som ej tillhör

landstingskommun bestämmelserna i 32—42 §§ och 45 § andra och tredje

styckena kommunallagen motsvarande tillämpning. I protokoll behöver

dock upptagas endast förteckning över närvarande ledamöter och beslutet i

varje ärende.

För centralstyrelsen i Stockholm gäller dessutom vad stadsfullmäktige föreskriva

med iakttagande av bestämmelserna i kommunallagen för Stockholm.

14 §.

Till centralstyrelsens sammanträden skola kallas särskolchefen, vårdchefen

och centralstyrelsens överläkare. De äga deltaga i överläggningarna

men ej i besluten och få sin mening antecknad i protokollet.

15 §.

Det åligger centralstyrelsen att

verka för att psykiskt utvecklingshämmade inom landstingskommunen

beredas de omsorger som de behöva,

planlägga och samordna de omsorger för vilka landstingskommunen svarar

enligt denna lag samt verka för att de utvecklas på tillfredsställande sätt,

handha ledningen av de inrättningar som drivas och den verksamhet i

övrigt som utövas av landstingskommunen för utvecklingshämmade,

utöva lokal tillsyn över andra inrättningar för utvecklingshämmade enligt

de närmare föreskrifter Konungen meddelar,

för landstinget eller stadsfullmäktige framlägga de förslag angående omsorgerna

om de utvecklingshämmade som finnas påkallade.

16 §.

Drives inrättning för omsorger om psykiskt utvecklingshämmade av landstingskommuner

gemensamt, må särskild styrelse utses att för inrättningen

fullgöra de uppgifter som annars ankomma på centralstyrelse.

Nämnder

17 §.

För vissa uppgifter som anges särskilt i denna lag skall för landstingskommun

finnas en centralstyrelsens nämnd. Den består av en lagfaren ord
-

s. 205 Kontrollera mot PDF

205

Kungl. Maj.ts proposition nr 142 år 1967

förande som bör vara eller ha varit innehavare av ordinarie domartjänst

samt ytterligare minst två och högst fyra ledamöter som utses av landstinget

bland centralstyrelsens ledamöter eller suppleanter. Ordföranden förordnas

av länsstyrelsen för högst fyra år i sänder.

Vid de specialsjukhus som Konungen bestämmer skall finnas en utskrivningsnämnd.

Den består av en lagfaren ordförande som bör vara eller ha

varit innehavare av ordinarie domartjänst, en läkare som bör vara särskilt

kunnig i psykiatri och en person med erfarenhet i allmänna värv. Läkare

som är anställd vid specialsjukhus får ej vara ledamot av utskrivningsnämnd

vid sjukhuset. Ledamot av utskrivningsnämnd förordnas av

länsstyrelsen för högst fyra år i sänder.

För ledamot av centralstyrelsens nämnd och utskrivningsnämnd skall

finnas en eller flera suppleanter. Bestämmelserna om ledamot gälla även

suppleant.

18 §.

Innan ledamot av nämnd börjar tjänstgöra, skall han ha avlagt domared

eller försäkran enligt 4 kap. 11 § rättegångsbalken.

I fråga om jäv mot ledamot gälla bestämmelserna i 4 kap. rättegångsbalken

om jäv mot domare.

19 §.

Vid sammanträde med nämnd skall den som ärendet avser vara närvarande

om det kan ske utan olägenhet. Föres talan av annan än honom,

skall den som för talan beredas tillfälle att närvara, om icke särskilda skäl

äro däremot.

Vid sammanträde med centralstyrelsens nämnd skola särskolchefen, vårdchefen

och centralstyrelsens överläkare närvara, om icke särskilda skäl föranleda

annat. Vid sammanträde med utskrivningsnämnd skall överläkaren

vid specialsjukhuset närvara, om icke särskilda skäl föranleda annat.

20 §.

I ärende hos nämnd äger den som för talan anlita biträde. Visar biträde

oskicklighet eller oförstånd eller befinnes han vara olämplig på annat sätt,

skall nämnden avvisa honom.

21 §.

Vid sammanträde med nämnd må den höras som antages kunna lämna

upplysningar av betydelse. Därvid skall den som ärendet avser vara närvarande,

om icke särskilda skäl föranleda annat.

I fråga om ersättning till den som hörts enligt första stycket skola bestämmelserna

om ersättning av allmänna medel till vittnen äga motsvarande

tillämpning. Ersättningen skall stanna på statsverket.

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Kungl. Maj.ts proposition nr 142 år 1967

22 §.

Nämnd får företaga ärende till prövning endast om samtliga ledamöter

eller suppleanter äro närvarande.

Såsom nämnds beslut gäller den mening som de flesta förena sig om eller,

vid lika röstetal, den mening ordföranden biträder.

Beslut som nämnd meddelar skall innehålla de skäl på vilka avgörandet

grundas, i den mån det icke är obehövligt.

Inskrivning i särskola och utskrivning därifrån

23 §.

Psykiskt utvecklingshämmad som kan tillgodogöra sig undervisning är

särskolpliktig från och med höstterminen det kalenderår, då han fyller sju

år, så länge han behöver undervisning, dock längst till och med vårterminen

det kalenderår, då han fyller 21 år.

Föreligga synnerliga skäl, må särskolplikten förlängas till och med vårterminen

det kalenderår, då den utvecklingshämmade fyller 23 år.

24 §.

Särskolpliktig psykiskt utvecklingshämmad skall inskrivas i särskola.

Med inskrivningen får dock anstå under ett år, om särskilda skäl föreligga.

Utvecklingshämmat barn som icke uppnått skolpliktig ålder får inskrivas

i särskola om vårdnadshavare!! samtycker därtill eller barnet är omhändertaget

för samhällsvård.

25 §.

Bereds psykiskt utvecklingshämmad enskild undervisning, som väsentligen

motsvarar den undervisning han skulle ha fått i särskola, skall han

befrias från skolgång.

Har psykiskt utvecklingshämmad befriats från skolgång, skall prövas om

han får tillfredsställande undervisning. Uteblir han från prövning utan

giltigt förfall eller finnes undervisningen otillfredsställande och vinnes ej

rättelse på annat sätt, skall han inskrivas i särskola.

26 §.

Om inskrivning i särskola, förlängning av särskolplikten eller befrielse

från skolgången beslutar särskolchefen efter samråd med centralstyrelsens

överläkare. På begäran av särskolchefen eller överläkaren samt då vårdnadshavare^

förmyndaren eller den psykiskt utvecklingshämmade, om han

fyllt 16 år, icke är ense med särskolchefen, prövas dock frågan av centralstyrelsens

nämnd.

Vad som sägs i första stycket om särskolchefen, centralstyrelsens överläkare

och centralstyrelsens nämnd skall i fråga om förlängning av särskol
-

s. 207 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is proposition nr 142 år 1967

207

plikten för elev i specialsärskola avse skolans rektor och läkare samt centralstyrelsens

nämnd i den landstingskommun, där särskolan är belägen.

27 §.

Är det med hänsyn till möjligheterna att dagligen färdas mellan hemmet

och skolan eller annat förhållande påkallat att den som är inskriven i särskola

bor i annat enskilt hem än det egna, i inackorderingshem eller i elevhem,

må i samband med inskrivningen eller senare beslutas att han skall

bo i sådant hem. I fråga om behörighet att meddela sådant beslut äger 26 §

motsvarande tillämpning.

28 §.

Om uttagning till specialundervisning eller hänvisning till annan skolform

i samma särskola beslutar skolans rektor. Är vårdnadshavare^ förmyndaren

eller eleven själv, om han fyllt 16 år, icke ense med rektor om beslutet,

prövas dock ärendet av centralstyrelsens nämnd.

29 §.

Utskrivning från särskola skall ske senast vid utgången av vårterminen

det kalenderår då eleven fyller 21 år eller, om särskolplikten förlängts, vid

den tidpunkt som angivits i förlängningsbeslutet. Med eget samtycke får

dock elev beredas tillfälle att även efter utgången av vårterminen det kalenderår,

då han fyller 23 år, slutföra påbörjad yrkesutbildning.

Barn som icke uppnått skolplikt^ ålder och ej är omhändertaget för

samhällsvård skall utskrivas, när vårdnadshavaren begär det.

I samband med utskrivning skall prövas om andra omsorger som avses

i denna lag böra beredas eleven efter utskrivningen.

30 §.

Om utskrivning av elev från särskola beslutar särskolchefen efter samråd

med centralstyrelsens överläkare. I fråga om elev i specialsärskola beslutar

skolans rektor efter samråd med skolläkaren. Centralstyrelsen äger uppdraga

åt rektor för särskola att i särskolchefens ställe efter samråd med

skolläkaren besluta i fråga om utskrivning. Utskrivning får ske utan särskild

framställning och kan begäras av vårdnadshavaren, förmyndaren eller eleven,

om han fyllt 16 år.

Fråga om utskrivning från särskola prövas dock av centralstyrelsens

nämnd, om

särskolchefen, centralstyrelsens överläkare, rektor för särskolan eller skolläkaren

begär det,

särskolchefen eller rektor, när han har beslutanderätten, anser framställning

om utskrivning icke böra bifallas och den som gjort framställningen

vidhåller denna,

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Kungl. Maj.ts proposition nr H2 år 1967

sär skolchef en eller rektor, när han har beslutanderätten, anser utskrivning

böra ske men vårdnadshavaren, förmyndaren eller eleven, om han

fyllt 16 år, motsätter sig utskrivningen,

nämnden i andra fall finner att den bör pröva frågan.

I fråga om utskrivning från specialsärskola avse bestämmelserna i andra

stycket centralstyrelsens nämnd i den landstingskommun, där särskolan

är belägen.

Inskrivning i vårdhem eller specialsjukhus samt utskrivning därifrån

31 §.

Psykiskt utvecklingshämmad som behöver vård i vårdhem eller specialsjukhus

skall beredas sådan vård, om vårdnadshavaren, förmyndaren eller,

om den utvecklingshämmade är myndig, han själv samtycker därtill eller

om han är omhändertagen för samhällsvård.

Utvecklingshämmad som fyllt 18 år skall utan samtycke som avses i

första stycket beredas vård i vårdhem eller specialsjukhus, om vården är

oundgängligen påkallad med hänsyn till att den utvecklingshämmade saknar

förmåga att taga vård om sig, för ett sedeslöst liv eller är farlig för annans

personliga säkerhet eller egendom.

32 §.

Om inskrivning i vårdhem eller specialsjukhus beslutar vårdchefen efter

samråd med centralstyrelsens överläkare. På begäran av vårdchefen eller

överläkaren samt då vårdnadshavaren, förmyndaren eller den psykiskt utvecklingshämmade,

om han fyllt 18 år, icke är ense med vårdchefen, prövas

dock frågan av centralstyrelsens nämnd.

33 §.

Har någon genom lagakraftvunnen dom överlämnats till vård i specialsjukhus,

åligger det vårdchefen i den landstingskommun, där den som

överlämnats till vård är bosatt, att utan dröjsmål inskriva honom i sådant

sjukhus. Är han redan inskriven i sådant sjukhus, skall han i fortsättningen

anses inskriven på grund av domen.

34 §.

När patient icke längre behöver vård i vårdhem eller specialsjukhus, skall

han utskrivas. Den som ej är omhändertagen för samhällsvård skall utskrivas,

om han icke fyllt 18 år, på begäran av vårdnadshavaren samt, om

han fyllt 18 år och icke oundgängligen behöver vården, på begäran av vårdnadshavaren,

förmyndaren eller honom själv, om han är myndig. Patient

i specialsjukhus som icke oundgängligen behöver vård där skall utskrivas

även på begäran av vårdchefen eller centralstyrelsens överläkare i den landstingskommun,

där patienten är bosatt.

s. 209 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967 209

Patient som fyllt 18 år äger påkalla prövning av frågan om han bör utskrivas.

I samband med utskrivning skall prövas om andra omsorger som avses i

denna lag böra beredas patienten efter utskrivningen.

35 §.

Om utskrivning från vårdhem beslutar vårdchefen efter samråd med

centralstyrelsens överläkare. I fråga om patient i specialvårdhem beslutar

föreståndaren efter samråd med hemmets läkare.

Fråga om utskrivning från vårdhem prövas dock av centralstyrelsens

nämnd, om

vårdchefen, centralstyrelsens överläkare, föreståndaren eller läkaren vid

vårdhemmet begär det,

vårdchefen eller föreståndaren, när han har beslutanderätten, anser framställning

om utskrivning icke böra bifallas och den som gjort framställningen

vidhåller denna,

vårdchefen eller föreståndaren, när han har beslutanderätten, anser utskrivning

böra ske men vårdnadshavare^ förmyndaren eller patienten, om

han fyllt 18 år, motsätter sig utskrivningen,

nämnden i andra fall anser att den bör pröva frågan.

I fråga om utskrivning från specialvårdhem avse bestämmelserna i andra

stycket centralstyrelsens nämnd i den landstingskommun, där vårdhemmet

är beläget.

36 §.

Om utskrivning från specialsjukhus beslutar överläkaren vid sjukhuset.

Fråga om utskrivning från specialsjukhus prövas dock av utskrivningsnämnden

vid sjukhuset, om

patienten av domstol överlämnats till vård i specialsjukhus eller under inflytande

av psykisk utvecklingshämning begått brott mot annans personliga

säkerhet vilket icke blivit åtalat,

överläkaren vid sjukhuset eller vårdchefen eller centralstyrelsens överläkare

i den landstingskommun, där patienten är bosatt, begär det,

överläkaren vid sjukhuset anser framställning om utskrivning icke böra

bifallas och den som gjort framställningen vidhåller denna,

överläkaren vid sjukhuset anser utskrivning böra ske men vårdnadshavaren,

förmyndaren eller patienten, om han fyllt 18 år, motsätter sig utskrivning,

utskrivningsnämnden i andra fall anser att den bör pröva frågan.

I fall då beslutanderätten tillkommer utskrivningsnämnden, skall överläkaren

ofördröjligen göra anmälan hos nämnden, när patienten ger tillkänna

att han icke vill vara inskriven i sjukhuset eller överläkaren finner

anledning till utskrivning.

8 — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 142

s. 210 Kontrollera mot PDF

210 Kungl. Maj.ts proposition nr H2 år 1967

37 §.

För patient i specialsjukhus, som av domstol överlämnats till vård eller

under inflytande av psykisk utvecklingshämning begått brott mot annans

personliga säkerhet, för vilket åtal icke väckts, beslutar utskrivningsnämnden

vid sjukhuset om tillstånd att vistas på egen hand utom sjukhusområdet

under viss del av dygnet eller tillfälligt under visst antal dygn. Nämnden

äger i fråga om viss patient överlåta sin beslutanderätt på överläkaren vid

sjukhuset.

Överläkaren äger återkalla även utskrivningsnämndens beslut om tillstånd

som avses i första stycket.

Särskilda bestämmelser

38 §.

Det åligger skolstyrelsen att vidtaga åtgärder för att den som är i särskolpliktig

ålder och kan antagas behöva undervisning i särskola erhåller sådan

undervisning. Styrelsen äger därvid ombesörja att han genomgår erforderliga

undersökningar.

Det åligger barnavårdsnämnden att utöver vad som framgår av barnavårdslagen

vidtaga åtgärder för att barn som kan antagas behöva vård enligt

denna lag beredes sådan vård. Barnavårdsnämnden äger därvid ombesörja

att barnet genomgår erforderliga undersökningar.

Det åligger socialnämnden, om det ej ankommer på barnavårdsnämnden,

att vidtaga åtgärder för att den som fyllt 18 år och kan antagas behöva

vård enligt denna lag beredes sådan vård. Socialnämnden äger därvid ombesörja,

att han genomgår erforderliga undersökningar.

39 §.

Kan prövning av centralstyrelsens nämnd icke avvaktas utan fara eller

allvarlig olägenhet, äger nämndens ordförande meddela beslut som avses i

26, 27 eller 32 §.

Beslut som ordföranden fattat med stöd av första stycket länder omedelbart

till efterrättelse och gäller tills vidare i avbidan på nämndens prövning.

Nämndens prövning skall ske utan dröjsmål och senast tio dagar från dagen

för ordförandens beslut.

40 §.

Centralstyrelsens nämnd eller utskrivningsnämnd är icke skyldig att

pröva begäran om utskrivning, förrän tre månader förflutit från prövningen

av tidigare begäran.

41 §.

Ledamot och suppleant i centralstyrelsens nämnd eller utskrivningsnämnd

samt den som är anställd i den verksamhet som avses i denna lag

s. 211 Kontrollera mot PDF

211

Kangl. Maj.ts proposition nr 142 år 1967

får ej till obehörig yppa vad han i sin nämnda egenskap erfarit om enskilds

personliga förhållanden.

Undervisnings- och vårdkostnader

42 §.

Omsorger enligt denna lag äro kostnadsfria för den enskilde. Av den som

har inkomst av eget arbete och till följd därav icke är berättigad till folkpension

i form av förtidspension får dock uttagas skälig ersättning för

bostad och kost, som tillhandahållas honom.

Landstingskommun eller enligt Konungens bestämmande annan huvudman

äger uppbära allmänt barnbidrag för psykiskt utvecklingshämmad

som bor i elevhem, vårdhem, specialsjukhus, inackorderingshem eller på

huvudmannens bekostnad i enskilt hem. I fråga om rätt att uppbära folkpension

såsom ersättning för kostnad för vård eller försörjning gälla bestämmelserna

i 10 kap. 3 § lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring,

varvid specialsjukhus anses som annan anstalt än sjukhus.

Besvär och handräckning in. m.

43 §.

Talan mot beslut i fråga om inskrivning i särskola, vårdhem eller specialsjukhus,

utskrivning från sådan inrättning, tillstånd att på egen hand vistas

utom inrättning, förlängning av särskolplikten, befrielse från skolgången i

särskola, särskolelevs bostad, uttagning till specialundervisning, hänvisning

till annan skolform i samma särskola eller beslut varigenom annan

omsorg vägrats får utan inskränkning till viss tid föras hos huvudtillsynsmyndigheten

genom besvär. Talan mot beslut, varigenom inskrivning vägrats,

får föras, förutom av den som beslutet rör, av skolstyrelsen, barnavårdsnämnden

eller socialnämnden. Beslut av centralstyrelsens nämnd eller

utskrivningsnämnd länder omedelbart till efterrättelse. Huvudtillsynsmyndigheten

äger i avvaktan på slutligt avgörande förbjuda eller avbryta verkställighet

av sådant beslut.

Mot beslut, varigenom centralstyrelsens nämnd eller utskrivningsnämnd

avvisat biträde eller utlåtit sig om ersättning som avses i 21 § andra stycket,

äger den beslutet rör inom tre veckor från det han fick del av beslutet föra

särskild talan genom besvär hos huvudtillsynsmyndigheten.

Besvär skola ingivas till den som meddelat beslutet.

44 §.

Talan mot huvudtillsynsmyndighetens beslut, varigenom någon inskrivits

i särskola, vårdhem eller specialsjukhus eller framställning om utskrivning

8*—Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 sand. Nr 142

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Kungl. Maj.ts proposition nr 142 år 1967

lämnats utan bifall, må föras genom besvär hos Konungen. Huvudtillsynsmyndighetens

beslut länder omedelbart till efterrättelse.

Mot andra beslut som huvudtillsynsmyndigheten meddelat enligt 43 § får

talan ej föras.

45 §.

Polismyndighet skall lämna handräckning på begäran av

särskolchefen eller rektor för särskola, om särskolpliktig som inskrivits

i särskolan icke fullgör skolgången,

vårdchefen eller föreståndare för vårdhem, i vilket psykiskt utvecklingshämmad

inskrivits, om han icke inställer sig där,

överläkaren vid specialsjukhus, i vilket utvecklingshämmad inskrivits,

om han icke inställer sig där,

särskolchefen, vårdchefen, rektor för särskola, föreståndare för vårdhem

eller överläkaren vid specialsjukhus för att återföra utvecklingshämmad

som olovligen håller sig undan från särskola, elevhem, vårdhem eller specialsjukhus,

kommunal myndighet som anges i 38 §, om någon icke inställer sig till

undersökning som han skall genomgå enligt 38 §.

46 §.

Den som driver enskild inrättning eller verksamhet i strid mot 9 § dömes

till dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Den som hjälper någon att avvika från specialsjukhus, där han inskrivits

enligt denna lag, dömes till dagsböter eller fängelse i högst två år. För försök

dömes till ansvar enligt bestämmelserna i 23 kap. brottsbalken.

47 §.

Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelar Konungen

eller, efter Konungens bemyndigande, huvudtillsynsmyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1967.

Genom lagen upphäves lagen den 4 juni 1954 (nr 483) om undervisning

och vård av vissa psykiskt efterblivna.

Psykiskt efterbliven, som enligt 2 kap. sinnessjuklagen den 19 september

1929 (nr 321) eller med tillämpning av 47 § 3 mom. samma lag i dess lydelse

före den 1 januari 1965 eller på grund av domstols förordnande enligt 31

kap. 3 § brottsbalken är intagen för vård på sådant sinnessjukhus som efter

ikraftträdandet blir specialsjukhus, skall anses inskriven i specialsjukhuset

enligt nya lagen.

Psykiskt efterbliven, som vid ikraftträdandet är intagen i särskola eller

vårdanstalt, skall anses inskriven där enligt nya lagen.

Landstingskommuner som vid ikraftträdandet ha gemensam centralstyrelse

må behålla denna ordning även därefter.

s. 213 Kontrollera mot PDF

213

Kungl. Maj.ts proposition nr 142 år 1967

Senast två år efter ikraftträdandet skola planer som avses i 7 § underställas

för fastställelse.

Till dess Vipeholms sjukhus blir specialsjukhus enligt denna lag får plan

som avses i 7 § nya lagen fastställas, även om den ej upptager platser för

sådana psykiskt utvecklingshämmade som kunna beredas plats i nämnda

sjukhus. Under samma tid skola bestämmelserna om specialsjukhus och

utskrivningsnämnd i 17—22, 31—34, 36, 37, 39—41 samt 43—46 §§ nya

lagen gälla för Vipeholms sjukhus.

I fråga om besvär över beslut som meddelats före ikraftträdandet gälla

äldre bestämmelser.

Förekommer i lag eller författning hänvisning till stadgande, som ersatts

genom bestämmelse i nya lagen, skall den bestämmelsen i stället tillämpas.

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Kungl. Maj.ts proposition nr 142 år 1967

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 30 maj 1967.

Närvarande:

f. d. justitierådet Lind,

justitierådet Söderlund,

regeringsrådet Åbjörnsson,

justitierådet Brunnberg.

Enligt lagrådet den 16 mars 1967 tillhandakonimet utdrag av protokoll

över socialärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 17

februari 1967, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över upprättade

förslag till

1) lag angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda, 2) lag om

ändrad lydelse av 6 § skollagen den 6 juni 1962 (nr 319), 3) lag om ändrad

lydelse av 30 kap. 7 § och 31 kap. 3 § brottsbalken, 4) lag om ändrad lydelse

av 20 kap. 7 § rättegångsbalken, 5) lag angående ändring i lagen den 4 juni

1964- (nr 450) om åtgärder vid samhällsfarlig asocialitet, 6) lag angående

ändrad lydelse av 27 § lagen den 6 maj 1964 (nr 541) om behandling i fångvårdsanstalt,

7) lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 22 maj 1963

(nr 197) om allmänt kriminalregister, 8) lag angående ändring i lagen den

16 juni 1966 (nr 301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål och 9)

lag angående ändrad lydelse av 1 och 4 §§ lagen den 16 juni 1966 (nr 293)

om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall.

Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av hovrättsfiskalen Carl Herman Bergh.

Lagrådet yttrade:

Lagen angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda

1 §•

Lagen om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna gäller inte

dem som får sluten psykiatrisk vård eller är utskrivna på försök enligt 19 §

lagen den 16 juni 1966 (nr 293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i

vissa fall. Någon motsvarande undantagsbestämmelse har icke upptagits i

den nu föreslagna lagen. Den nya lagstiftningen om psykiskt utvecklingsstörda

och lagstiftningen om psykiskt sjuka kan alltså vara att tillämpa samtidigt

i fråga om en och samma person. Enligt uttalande i motiven ökar detta

s. 215 Kontrollera mot PDF

215

Kungl. Maj.ts proposition nr 142 år 1967

möjligheterna att samordna olika omsorger om de psykiskt utvecklingsstörda

och en förbättring här har länge ansetts påkallad.

Den föreslagna ordningen med samtidig tillämpning av olika regelsystem

torde i vissa fall kunna föranleda tvekan om hur samordningen rent faktiskt

skall komma till stånd. Lagrådet avser här sådana fall där en psykiskt

utvecklingsstörd, som är föremål för vård eller andra omsorger enligt den

nu föreslagna lagen, blir psykiskt sjuk och måste beredas vård enligt 1966

års lag om sluten psykiatrisk vård i vissa fall. Denna lag innehåller särskilda

regler om permission och utskrivning på försök. Det ligger i sakens natur

att om patienten erhållit permission enligt reglerna i 1966 års lag detta beslut

måste respekteras även av de myndigheter som har att handlägga frågor rörande

patienten enligt omsorgslagen. Den omständigheten att vederbörande

under den tid han är intagen för sluten psykiatrisk vård även är underkastad

bestämmelserna i omsorgslagen bör alltså inte få medföra att frågan om

permission skall omprövas enligt denna senare lag.

Utskrivning på försök från sluten psykiatrisk vård bör icke ske i sådana

fall då patienten är inskriven i vårdhem eller specialsjukhus enligt 35 § omsorgslagen.

Något behov att under en prövotid följa patienten torde ej föreligga

i dessa fall eftersom patienten efter utskrivning enligt 1966 års lag

skall erhålla fortsatt vård i vårdhemmet eller på specialsjukhuset. Vad under

förarbetena (se prop. 1966: 53 sid. 197) till lagen om sluten psykiatrisk vård

i vissa fall uttalats därom att det inte bör finnas något formellt hinder att använda

utskrivning på försök från sådan vård även om patienten skall återföras

till anstalt av något slag torde därför ej äga tillämpning för nu förevarande

fall.

15 §.

I denna paragraf torde böra upptagas även regler om vilka tjänstemän som

skall kallas till sammanträde med sådan för landstingskommuner gemensam

särskild styrelse som avses i 6 § fjärde stycket. Uppenbarligen bör härvid

komma ifråga vederbörande särskolchefer, vårdchefer och överläkare

hos styrelser för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda, dock endast i den

mån vid sammanträdet avses skola förekomma ärende angående inrättning

inom sådan tjänstemans verksamhetsområde. Lagrådet föreslår att andra

och tredje styckena slås samman till ett stycke och ges följande lydelse:

»Till sammanträde med skolstyrelse, sjukvårdsstyrelse eller styrelse som

avses i 6 § fjärde stycket skall särskolchef, vårdchef och överläkare hos styrelse

för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda kallas, om vid sammanträdet

avses skola förekomma ärende som rör inrättning inom tjänstemannens

verksamhetsområde.»

19 §.

I första stycket av denna paragraf ges bestämmelse av innehåll att, för det

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Kungl. Maj:ts proposition nr l''i2 år 1967

fall att annan än den ärendet avser för talan, som regel skall beredas tillfälle

för honom att närvara vid det sammanträde med beslutsnämnden då ärendet

behandlas. Under föredragningen inför lagrådet har upplysts att stadgandet

endast avser vårdnadshavare eller förmyndare. Denna innebörd av

föreskriften synes böra komma till tydligt uttryck i lagtexten genom att orden

»annan än honom» utbyts mot »vårdnadshavare eller förmyndare».

I andra stycket av paragrafen anges vissa befattningshavare som skall

närvara vid sammanträde med beslutsnämnd. Emellertid kan såsom framgår

av 32 och 41 §§ även andra befattningshavare än de angivna begära nämndens

prövning av frågor som regleras av den föreslagna lagstiftningen. Det

kan givetvis i många fall vara lämpligt att även sådan befattningshavare är

närvarande vid sammanträden med nämnden när dessa ärenden behandlas.

En bestämmelse härom bör ges i förevarande stycke förslagsvis genom ett

tillägg av följande lydelse: »Detsamma gäller annan befattningshavare som

begärt nämndens prövning av ärendet.»

22 §.

Omröstningsregeln i andra stycket har utformats i överensstämmelse med

motsvarande stadgande i 34 § andra stycket lagen den 16 juni 1966 om beredande

av sluten psykiatrisk vård i vissa fall. Med hänsyn till att beslutsnämnden

även har att fatta beslut i ersättningsfrågor bör den föreslagna avfattningen

av regeln jämkas. Förslagsvis kan nu förevarande bestämmelse

ges följande lydelse: »Vad enligt 29 kap. rättegångsbalken gäller angående

omröstning i överrätt äger motsvarande tillämpning på avgörande av nämnden.

» Sker sådan jämkning, bör även nyssnämnda stadgande i 1966 års lag

omformuleras.

23 §.

Förevar ande paragraf innehåller stadgande om rätt för beslutsnämndens

ordförande att meddela vissa beslut, om nämndens prövning icke kan avvaktas

utan fara eller allvarlig olägenhet. Beslutet länder omedelbart till

efterrättelse och gäller tills vidare i väntan på nämndens prövning. I sista

punkten av andra stycket föreskrivs att nämndens prövning skall ske utan

dröj smål och senast tio dagar från dagen för ordförandens beslut.

Vad som sålunda stadgas får anses medföra att ordförandens beslut förfaller

om någon prövning av nämnden icke ägt rum inom den föreskrivna

tiden. I detta avseende kan göras jämförelse med vad som enligt 24 § andra

stycket barnavårdslagen gäller i fråga om underställning av vissa beslut av

barnavårdsnämnd, se NJA II 1960 sid. 450.

25 §.

I motiven till denna paragraf behandlas det fall att, då båda föräldrarna

är vårdnadshavare och samtycke krävs av dem båda, endast en av dem ut
-

s. 217 Kontrollera mot PDF

217

Kungl. Maj.ts proposition nr 14-2 år 1967

tryckligen samtyckt till inskrivning men denne uppger att den andre går

med därpå. Departementschefen anför att det då ofta kan vara befogat att

utgå ifrån att även den andre samtyckt. Spörsmålet har betydelse även i

andra situationer, t. ex. vid inskrivning enligt 34 §. Enligt lagrådets mening

är det visserligen önskvärt att ärenden om lagens tillämpning i de enskilda

fallen handläggs på ett personligt sätt utan tyngande former. Samtycke, i de

fall då sådant krävs, är emellertid en viktig förutsättning för inskrivning.

Frågan om vilken utredning som bör fordras om att samtycke lämnats får

i varje särskilt fall under tjänsteansvar bedömas av den som har att besluta

om inskrivning.

27 §.

I anslutning till denna paragraf har departementschefen uttalat att, om

särskolchefen inte anser sig kunna bifalla en begäran om inskrivning, som

skolstyrelse gjort enligt 53 §, han bör hänskjuta frågan till beslutsnämnden.

Enligt lagrådets mening bör detsamma gälla om särskolchefen inte anser

sig kunna bifalla en framställning från barnavårdsnämnd om inskrivning.

28 §.

I paragrafen regleras möjligheterna att besluta om särskolelevs bostadsförhållanden.

En placering av eleven utanför det egna hemmet får ske om

detta är påkallat med hänsyn till svårigheter att dagligen färdas mellan hemmet

och skolan eller annat förhållande. I remissprotokollet har inte närmare

angivits vad som åsyftas med uttrycket »annat förhållande». Utredningen

har däremot gjort vissa uttalanden som kan tjäna till vägledning vid tolkningen.

Sålunda framhåller utredningen att inskrivning i särskola skall avse

viss skola och att redan vid detta avgörande boendefrågan bör beaktas. En

vägledande princip sägs böra vara, att eleven om möjligt skall bo kvar i det

egna hemmet. Det tillfogas att om skolan ligger på sådant avstånd från elevens

hemort att han inte lämpligen kan färdas dit dagligen eller om han av

annat skäl inte kan fullgöra skolgången under det att han bor hemma, det

blir nödvändigt att lösa boendefrågan på annat sätt.

Enligt lagrådets uppfattning är det oklart om en placering utanför det

egna hemmet är avsedd att kunna få ske även av den anledningen, att förhållandena

i hemmet bedöms vara mindre tillfredsställande. Utredningens

uttalanden synes närmast tyda på att man inte tänkt sig att den myndighet

som beslutar om inskrivning skall ingå på en allmän bedömning av förhållandena

i hemmet utan begränsa sin prövning till sådana omständigheter

som mera direkt kan påverka skolgången, såsom skolvägens längd o. dyl. Då

det är betydelsefullt att förhållandet mellan barnavårdsnämndens möjligheter

att ingripa enligt barnavårdslagen och inskrivningsmyndighetens befogenheter

enligt den nu aktuella lagen klarläggs, får lagrådet hemställa om ett

förtydligande.

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Kungl. Maj:ts proposition nr H2 år 1967

34 §.

Denna paragraf och den följande anger förutsättningarna för intagning i

vårdhem eller specialsjukhus. Det kan i detta sammanhang vara anledning

att erinra om den ordning som gäller beträffande intagning på sjukhus av

psykiskt sjuka, en ordning som för övrigt äger tillämpning för närvarande

även i fråga om psykiskt utvecklingsstörda.

Fri intagning — i princip grundad på den sjukes eget samtycke — sker

enligt sjukvårdslagen tämligen formlöst. Intagning oberoende av eget samtycke

får äga rum enligt lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i

vissa fall om där angivna förutsättningar, hänförliga till den sjukes tillstånd,

är för handen. Vid framläggandet av förslaget till den sistnämnda lagen anslöt

sig departementschefen till några gjorda kommittéuttalanden. Enligt

dessa borde den fria intagningsformen kunna användas så snart den sjuke

inte uttryckligen motsätter sig intagningen och det hänvisades härvid till att

vissa psykiskt sjuka kan vara mer eller mindre likgiltiga för hur det förfars

med dem eller på grund av omtöcknings- eller förvirringstillstånd ur stånd

att uttrycka några önskemål; ytterligare angavs att om patientens inställning

sedermera blir den att han motsätter sig fortsatt vård, några olägenheter

som regel inte torde behöva befaras om det visar sig nödvändigt att

skriva ut honom.

Den antagna lagtexten och motiveringen till denna anger ej att samtycke

till intagning kan lämnas av annan än den sjuke och ändå vara att anse som

dennes eget samtycke i lagens mening. Grunden till att så icke desto mindre

kan vara fallet är beträffande föräldrar och andra vårdnadshavare att finna

i den vårdnad de har att utöva. Motsvarande gäller beträffande förmyndares

omsorg om omyndigförklarads person.

De befogenheter som tillkommer en vårdnadshavare förblir inte oförändrade

under hela den tid vårdnaden varar. Ju mer ett barn med åldern får

förmåga av självständig bedömning, dess större betydelse måste, även rättsligt,

tilläggas dess uttalade vilja. Det torde anses att medan föräldrar äger

bestämma vistelseorten för mindre barn, man har att beträffande barn som

nått en ålder av 15 år och däröver ta hänsyn till barnets egen vilja rörande

vistelseort. Särskild återhållsamhet är påkallad vid inskränkning i någon

betydelsefull medborgerlig frihet, såsom mera varaktigt frihetsberövande. —

I detta sammanhang kan göras jämförelse med den mycket diskuterade frågan

om betydelsen av ett barns vilja när det gäller verkställighet av dom avseende

vårdnaden av barnet. Enligt förslag, som föreligger till lagrådets

granskning, skall, om barnet fyllt femton år, verkställighet icke ske mot

dess vilja utan att länsstyrelsen finner det nödvändigt av hänsyn till barnets

bästa, och detsamma skall gälla om barnet ännu ej fyllt femton år men nått

sådan mognad att dess vilja bör beaktas på motsvarande sätt. — Ytterligare

kan i sammanhanget förtjäna omnämnas den ändring som vid den nu gällande

barnavårdslagens tillkomst företogs i dess 31 §. I sin ursprungliga

s. 219 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 142 år 1967 219

form innebar paragrafen att vårdbehövande som ej fyllt 18 år kunde, då föräldrarna

avlidit eller övergivit honom, eller på begäran av föräldrarna eller

med deras samtycke, omhändertas för samhällsvård även om han själv motsatte

sig sådan åtgärd. På hemställan av lagrådet, som härvidlag delvis följde

remissyttrande av utredningen om administrativa frihetsberövanden, tillfogades

emellertid bestämmelse att den som fyllt 15 år fick, om ej särskilda

skäl föranledde annat, endast efter eget samtycke omhändertas enligt paragrafen.

Den ordning som gäller för psykiskt sjuka torde i enlighet med det sagda

kunna sammanfattningsvis anges sålunda. Underårig eller omyndigförklarad

kan bli intagen enligt den fria intagningsformen på grund av samtycke av

vårdnadshavaren resp. förmyndaren, men i vissa fall fordras samtycke av

den sjuke själv. Dessa fall får antas vara då den sjuke, i regel äldre än femton

år, uppnått tillräcklig mognad. I överensstämmelse med de förut återgivna,

av departementschefen biträdda kommittéuttalandena behöver enbart

frånvaro av sådant samtycke icke då nödvändigtvis tillerkännas betydelse.

Den sjukes inställning kommer i beaktande företrädesvis då han uttryckligen

motsätter sig intagning.

Det nu föreliggande förslaget avviker inom sitt tillämpningsområde från

denna ordning. Så snart den utvecklingsstörde står under annans vårdnad

eller är omyndigförklarad är hans uttalade vägran utan verkan för intagningsfrågan

och vårdsnadshavarens resp. förmyndarens samtycke tillräckligt

för att fri intagning får komma till stånd. Förslaget medger alltså inte något

undantag för den kategori utvecklingsstörda som nått viss mognad.

Såvitt lagrådet kan finna, lämnar förarbetena ej någon upplysning om anledningen

till att denna ståndpunkt intas. Möjligen utgår förslaget från att,

när det gäller utvecklingsstörda, denna kategori enligt sakens natur måste

vara av så ringa omfattning att den icke behöver tas i beräkning. Uppgifter

som stöder ett sådant antagande saknas emellertid. Här kan erinras om departementschefens

uttalande i motiveringen till 34 §. Beträffande eget samtycke

av myndig utvecklingsstörd sägs att det fordras att han förstår vad

saken gäller och kan anses vara i stånd att ge ett giltigt samtycke. Tydligt är

att om en 21-åring kan ha denna förmåga, så kan vara fallet även med den

som inte uppnått denna ålder. Och vad omyndigförklarad angår, kan ju förklaringen

vara föranledd av bristande ekonomiskt förstånd som ej utesluter

förmåga att liandha personliga angelägenheter. Icke heller kan lämnas ur

sikte att intagning enligt förslaget regelmässigt lär bli av längre varaktighet

och att omyndig utvecklingsstörd icke har någon ovillkorlig rätt själv att

påkalla utskrivning från den fria intagningen. Härtill kommer att handräckning

enligt 54 § skall lämnas även vid fri intagning. Som ytterligare påpekande

kan erinras om att, vid den formella handläggningen av ärenden enligt

lagen, betydelse i åtskilliga sammanhang just tilläggs den omständigheten

att den saken gäller fyllt 15 år.

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Kungl. Maj.ts proposition nr 142 år 1967

Man får givetvis inte bortse från att intagning är avsedd att ske till den

utvecklingsstördes bästa och att den grundläggande förutsättningen är att

han behöver vård. Detsamma kan emellertid med lika rätt sägas om psykiskt

sjuka. De omsorger om psykiskt utvecklingsstörda som sker i form av

intagning på vårdhem eller special sjukhus innefattar påtagligen ett moment

av frihetsberövande. Hänsyn till den enskildes rättssäkerhet föranleder att

vid den fria intagningen allt rimligt utrymme skall lämnas för hans egen uttalade

vilja. Intagning mot hans vilja bör däremot i princip följa reglerna i

35 § om intagning oberoende av samtgcke. Lagrådet anser att om utvecklingsstörd,

som nått 15 års ålder och har sådan förståndsmognad och omdömesförmåga

att han är i stånd till en rimlig bedömning av ett samtyckes

innebörd och verkan, uttryckligen motsätter sig intagning, den fria intagningsformen

icke får grundas endast på samtycke av vårdnadshavare eller

förmyndare. En begäran om utskrivning skall då under motsvarande förutsättningar

ovillkorligen bifallas (38 §). — En bedömning av den utvecklingsstördes

förmåga i angivet hänseende kan vid intagning lämpligen ske i samband

med prövningen om han behöver vård.

Förevarande paragraf — 34 § — innebär vidare, att om den utvecklingsstörde

är omhändertagen för samhällsvård, det varken fordras samtycke av

honom själv eller av hans vårdnadshavare eller förmyndare för att fri intagning

skall få äga rum. Det kan antas vara förutsatt att framställning i

någon form skall ha skett från barnavårdsnämnden, jfr 53 § andra stycket.

Här må anmärkas att, såsom i det föregående berörts, omhändertagande för

samhällsvård enligt 31 § barnavårdslagen i princip fordrar eget samtycke

om den som skall omhändertas fyllt 15 år. Blir en sådan underårig föremål

för åtgärd enligt den nu förevarande 34 § i den föreslagna lagstiftningen kan

han genom att begära samhällsvårdens upphörande undanröja förutsättningen

för tillämpning av paragrafen. Det problem som här ovan varit på

tal med avseende å kollision mellan å ena sidan samtycke från vårdnadshavare

eller förmyndare och å andra sidan vägran från 15-årig utvecklingsstörd

blir alltså när det gäller omhändertagande för samhällsvård aktuellt

endast beträffande annan samhällsvård än enligt 31 § barnavårdslagen.

Utgångspunkten för bestämmande av barnavårdsnämndens befogenheter

mot den omhändertagne har tidigare varit att de icke sträckte sig längre än

föräldrarnas gentemot deras barn. Den nya barnavårdslagstiftningen innebär

att befogenheterna inte längre begränsas på detta sätt utan i stället gjorts

beroende av vad den omhändertagnes behandling kräver. Barnavårdsnämnden

har sålunda enligt 41 § barnavårdslagen rätt att underkasta den omhändertagne

den begränsning i rörelsefriheten som betingas av syftet med

omhändertagandet.

Med hänsyn härtill synes det följdriktigt att, såsom förslaget anger, den

som är omhändertagen för samhällsvård kan intas på vårdhem eller specialsjukhus

mot sin vilja. Detta gäller även om han undantagsvis är myndig.

s. 221 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

221

I enlighet med det sagda förordar lagrådet att paragrafen erhåller förslagsvis

följande formulering:

»Vård i vårdhem eller specialsjukhus skall beredas psykiskt utvecklingsstörd

som är i behov därav, efter hans eget samtycke om han är myndig och

annars efter samtycke av vårdnadshavaren eller förmyndaren. Den som

fyllt femton år och nått sådan mognad att hans vilja bör beaktas får dock

beredas vård endast om han själv samtycker därtill.

Psykiskt utvecklingsstörd som är omhändertagen för samhällsvård skall

om han behöver vård i vårdhem eller specialsjukhus beredas sådan vård.»

35 §.

I den allmänna motiveringen har departementschefen berört det fall att

någon som av domstol överlämnats till vård i special sjukhus anses i stället

böra mera varaktigt vårdas inom psykopatvården. Det framhålles att han

enligt nu gällande lag kan föras över dit inom ramen för domstolens förordnande.

Den föreslagna lagstiftningen leder, påpekas det, till ändring på denna

punkt men problemet anses komma upp i ytterst få fall. Enligt vad som

anges kan då den som domstol överlämnat till vård i specialsjukhus skrivas

ut därifrån och beredas sjukhusvård med stöd av lagen om beredande av

sluten psykiatrisk vård i vissa fall, förutsatt att rekvisiten enligt sistnämnda

lag är uppfyllda.

I anledning härav kan framhållas att den från specialsjukhus utskrivne

icke kan överlämnas till sluten psykiatrisk vård med stöd av 1 § e) i den omförmälda

lagen. Därför fordras nämligen beslut av domstol, och det domstolsbeslut

som föreligger i fallet avser vård i specialsjukhus och kan således ej

åberopas.

Vad angår innehållet av sista stycket i förevarande paragraf torde detta

komma till klarare uttryck, om den inledande huvudsatsen fick förslagsvis

följande jämkade lydelse: »Vård i specialsjukhus oberoende av samtycke

får beredas även---under a). Vården får dock endast beredas med stöd

av domstols förordnande enligt 31 kap. 3 § brottsbalken.»

38 §.

Med hänvisning till vad som anförts under 34 § hemställer lagrådet att

slutorden i andra stycket ersätts med »när det begäres av vårdnadshavaren,

förmyndaren eller patienten själv om han är myndig eller fyllt 15 år och nått

sådan mognad att hans vilja bör beaktas».

44 §.

Enligt denna paragraf och 47 § kan talan föras hos psykiatriska nämnden.

I motiven har uttalats att i processuellt hänseende skall gälla de regler om

förfarandet inför den psykiatriska nämnden som finns i lagen om beredande

av sluten psykiatrisk vård i vissa fall. Enligt lagrådets mening bör en ut
-

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Kungl. Maj.ts proposition nr 142 år 1967

trycklig bestämmelse härom upptas i nu förevarande lag. Ett sådant stadgande

kan lämpligen införas såsom ett andra stycke i 49 § och förslagsvis

ges följande lydelse: »Vid handläggning inför nämnden gäller i övrigt i tilllämpliga

delar 29 § och 31—34 §§ lagen om beredande av sluten psykiatrisk

vård i vissa fall.»

49 §.

Lagrådet hänvisar till vad lagrådet anfört vid 44 §.

50 och 54 §§.

I sista stycket av 53 § tilläggs skolstyrelse, barnavårdsnämnd och socialnämnd

rätt att ombesörja undersökning som behövs för att vidtaga åtgärd

enligt paragrafen. Såsom framgår av motiven, åsyftas här läkarundersökning,

testning och annan undersökning som erfordras för att bedöma behovet

av undervisning eller vård enligt lagen. Om den som skall genomgå undersökning

inte inställer sig, kan skolstyrelsen, barnavårdsnämnden eller

socialnämnden begära handräckning enligt 54 § första stycket 5).

Med hänsyn till vad under föredragningen upplysts torde det vara lämpligt

att även omsorgsstyrelsens tjänstemän, nämligen särskolchefen, vårdchefen

och styrelsens överläkare, erhåller befogenhet att föranstalta om undersökning

av ifrågavarande slag och begära handräckning för att få undersökningen

till stånd. I förstnämnda hänseende synes bestämmelse kunna tas

in i 50 §. Rätten att begära handräckning torde kunna stadgas genom en utvidgning

av föreskriften i 54 § första stycket. Lagrådet hemställer, dels att

i 50 § tilläggs ett tredje stycke av följande lydelse »Särskolchef, vårdchef och

överläkare hos styrelsen för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda äger

ombesörja undersökning som behöves för att bedöma fråga om inskrivning

som sägs i första stycket», dels ock att 54 § första stycket 5) erhåller följande

avfattning »5) tjänsteman eller myndighet som anges i 50 § sista stycket

eller 53 §, om någon icke inställer sig till undersökning som han skall genomgå

enligt nämnda lagrum».

I samband med ändringen i 50 § torde paragrafens andra stycke böra jämkas

i formellt avseende.

Övergångsbestämmelser

Genom regeln i tredje stycket av övergångsbestämmelserna ges möjlighet

för medicinalstyrelsen att besluta om vård i specialsjukhus av en psykiskt

utvecklingsstörd, som genom lagakraftvunnen dom, som meddelats före

ikraftträdandet överlämnats till sluten psykiatrisk vård. Uppenbarligen har

därvid förutsatts att den nya lagens regler skall tillämpas, sedan sådant beslut

givits, och inte de som innefattas i lagen om sluten psykiatrisk vård i

vissa fall. Exempelvis skall fråga om utskrivning behandlas av beslutsnämnd

s. 223 Kontrollera mot PDF

223

Kungl. Maj. ts proposition nr lk2 år 1967

och inte av utskrivningsnämnd. Att övergångsbestämmelsen har den angivna

innebörden synes böra tydligt framgå av lagtexten. Detta kan förslagsvis

ernås genom att andra meningen i stycket ges följande lydelse: »Fattas

sådant beslut skall anses som om patienten av domstol genom lagakraftvunnen

dom överlämnats till vård i specialsjnkhus.» Lagrådet förordar att

stadgandet utformas i enlighet härmed.

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 1 och 4 §§ lagen den 16 juni 1966

(nr 293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall

Förslaget föranleder ingen erinran. Om i enlighet med vad lagrådet anfört

vid 22 § förslaget till lag angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda

detta lagrum jämkas, bör dock även 34 § i 1966 års lag omformuleras.

En sådan omformulering föranleder också ändringar i rubriken och ingressen

till nu förevarande lagförslag.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Ingrid Hellström

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 30 juni

1967.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Kling, Edenman, Johansson, Holmqvist,

Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Gustafsson, Odhnoff, Wickman

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över

förslag till lag angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda,

lag om ändrad lydelse av 6 § skollagen den 6 juni 1962 (nr 319), lag om ändrad

lydelse av 30 kap. 7 § och 31 kap. 3 § brottsbalken, lag om ändrad lydelse

av 20 kap. 7 § rättegångsbalken, lag angående ändring i lagen den 4 juni

1964 (nr 450) om åtgärder vid samhällsfarlig asocialitet, lag angående ändrad

lydelse av 27 § lagen den 6 maj 1964 (nr 541) om behandling i fångvårdsanstalt,

lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 22 maj 1963 (nr 197)

om allmänt kriminalregister, lag angående ändring i lagen den 16 juni 1966

(nr 301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål och lag angående ändrad

lydelse av 1 och 4 §§ lagen den 16 juni 1966 (nr 293) om beredande av

sluten psykiatrisk vård i vissa fall.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

De ändringar som lagrådet föreslagit i 15, 19, 22, 34, 35, 38, 49, 50 och

54 §§ samt övergångsbestämmelserna förslaget till lag angående omsorger

om vissa psykiskt utvecklingsstörda bör i sak godtas. Tillägget till 19 §

andra stycket bör dock innehålla att nämndens prövning begärts med stöd

av bestämmelse i lagen. Jag vill göra den anmärkningen att ett särskilt

skäl att behandla ett ärende utan att viss tjänsteman är närvarande kan

vara att reseavståndet är alltför stort i förhållande till inställelsens betydelse.

I fråga om 15 § vill jag tillägga att samtliga inrättningar som avses i den

föreslagna lagen får anses falla inom verksamhetsområdet för överläkaren

hos styrelsen för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda.

I anslutning till förslaget i 28 § att beslut om att en särskolelev skall bo

i annat enskilt hem än det egna, i inackorderingshem eller i elevhem skall

kunna fattas, om det är påkallat med hänsyn till svårigheter att dagligen

färdas mellan det egna hemmet och skolan eller annat förhållande, har lagrådet

begärt ett förtydligande för att klarlägga förhållandet mellan barnavårdsnämnds

möjligheter att ingripa enligt barnavårdslagen och inskrivningsmyndighetens

befogenheter enligt förslaget till lag angående omsorger

om vissa psykiskt utvecklingsstörda.

s. 225 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 142 år 1967

225

Jag vill understryka att en särskolelev om möjligt bör bo kvar i det egna

hemmet. Placering utanför detta bör dock kunna ske med stöd av omsorgslagen,

om det är påkallat för att eleven över huvud taget skall kunna få

den undervisning han behöver eller för att han skall kunna tillgodogöra

sig den på tillfredsställande sätt. Olika yttre faktorer kan påverka den utvecklingsstördes

möjligheter att få eller dra nytta av särskolundervisning.

En särskilt praktisk situation har angetts i den remitterade lagtexten,

nämligen att det — av geografiska skäl eller sådana skäl i kombination med

andra omständigheter -— är svårt för den utvecklingsstörde att dagligen

färdas mellan hemmet och skolan. Även andra faktorer kan emellertid vara

av betydelse, däribland förhållandena i hemmet. Det torde inte vara möjligt

att dra en klar gräns mellan barnavårdsnämndernas kompetensområde

och inskrivningsmyndighetens i fråga om placering av en särskolelev utanför

det egna hemmet. Man bör undvika att snävt begränsa inskrivningsmyndighetens

kompetensområde. Syftet med dess åtgärder i fråga om en

elevs boendeförhållanden bör dock vara att trygga hans skolgång. Barnavårdsnämnden

befrias inte från sin skyldighet att ingripa till skydd för

barnet enligt barnavårdslagen.

Vad lagrådet i övrigt anfört i fråga om förslaget till lag angående omsorger

om vissa psykiskt utvecklingsstörda föranleder ingen erinran från min

sida.

Utöver de av lagrådet föreslagna ändringarna bör vissa redaktionella

jämkningar göras i förslaget. Vidare bör benämningen »medicinalstyrelsen»

i det remitterade förslaget bytas ut mot »socialstyrelsen», eftersom denna

beteckning är avsedd att användas för den centrala förvaltningsmyndighet

som den 1 januari 1968 skall ersätta socialstyrelsen och medicinalstyrelsen.

Lagrådets förslag om ändring av 34 § lagen om beredande av sluten psykiatrisk

vård i vissa fall bör genomföras. I samband härmed bör lagförslaget

benämnas förslag till lag angående ändring i lagen den 16 juni 1966 (nr

293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall.

Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj :t genom proposition

föreslår riksdagen att anta dels de i det föregående nämnda lagförslagen

med angivna ändringar, dels ock de vid statsrådsprotokollet den 17 februari

1967 fogade förslagen till lag om ändrad lydelse av 1 § 3 mom. sjukvårdslagen

den 6 juni 1962 (nr 242) och lag angående ändrad lydelse av 7 §

lagen den 26 juli 1947 (nr 529) om allmänna barnbidrag.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

s. 226 Kontrollera mot PDF

226

Kungl. Maj.ts proposition nr 142 år 1967

Innehållsförteckning

Sid.

Propositionen .................................................. 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ................................. 1

Lagförslagen .................................................... 4

Förslag till lag angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda...... 4

Förslag till lag om ändrad lydelse av 6 § skollagen den 6 juni 1962 (nr 319)... 21

Förslag till lag om ändrad lydelse av 30 kap. 7 § och 31 kap. 3 § brottsbalken 22

Förslag till lag om ändrad lydelse av 20 kap. 7 § rättegångsbalken........... 24

Förslag till lag angående ändring i lagen den 4 juni 1964 (nr 450) om åtgärder

vid samhällsfarlig asocialitet.......................................... 25

Förslag till lag angående ändrad lydelse av 27 § lagen den 6 maj 1964 (nr 541)

om behandling i fångvårdsanstalt...................................... 27

Förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 22 maj 1963 (nr 197)

om allmänt kriminalregister............................. 28

Förslag till lag angående ändring i lagen den 16 juni 1966 (nr 301) om rättspsykiatrisk

undersökning i brottmål.................................... 29

Förslag till lag angående ändring i lagen den 16 juni 1966 (nr 293) om beredande

av sluten psykiatrisk vård i vissa fall......... 32

Förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § 3 mom. sjukvårdslagen den 6 juni 1962

(nr 242) ........................................................... 34

Förslag till lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 26 juli 1947 (nr 529) om

allmänna barnbidrag................................................. 35

Utdrag av statsrådsprotokollet den 17 februari 1967 ............................ 36

Huvuddragen av gällande bestämmelser.................................... 37

Utredningen........................................................... 43

Personkretsen....................................................... 43

Huvudmannaskapet................................................. 46

Olika former av omsorger............................................. 49

Undervisning..................................................... 49

Vård............................................................ 53

Fritidsverksamhet................................................. 55

Boendeformer..................................................... 56

Organisations- och personalfrågor...................................... 58

Centralstyrelse m. m............................................... 58

Personal.......................................................... 59

Statsbidrag....................................................... 60

In- och utskrivning m. m............................................. 61

Allmänt.......................................................... 61

Särskolplikt....................................................... 62

Inskrivning i särskola m. m........................................ 63

Utskrivning från särskola........................................... 65

Skyldighet att ta emot vård........................................ 67

Inskrivning i vårdhem och specialsjukhus............................ 69

Utskrivning från vårdhem och specialsjukhus m. m.................... 70

Vissa andra frågor................................................... 72

s. 227 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1967 227

Remissyttrandena...................................................... 73

Allmänna synpunkter................................................ 73

Personkretsen....................................................... 75

Huvudmannaskapet................................................. 78

Olika former av omsorger............................................. 79

Undervisning..................................................... 79

Vård............................................................ 82

Fritidsverksamhet................................................. 84

Boendeformer..................................................... 84

Organisations- och personalfrågor...................................... 85

Centralstyrelse m. m............................................... 85

Personal.......................................................... 89

Statsbidrag....................................................... 89

In- och utskrivning in. m............................................. 90

Allmänt.......................................................... 90

Särskolplikt....................................................... 91

Inskrivning i särskola m. m........................................ 92

Utskrivning från särskola........................................... 93

Skyldighet att ta emot vård........................................ 94

Inskrivning i vårdhem och specialsjukhus............................. 96

Utskrivning från vårdhem och specialsjukhus m. m.................... 97

Vissa andra frågor................................................... 98

Departementschefen..................................................... 100

Allmänna synpunkter................................................ 100

Personkretsen....................................................... 103

Huvudmannaskapet................................................. 107

Olika former av omsorger............................................. 112

Undervisning..................................................... 112

Vård............................................................ 117

Fritidsverksamhet................................................. 121

Boendeformer..................................................... 121

Organisations- och personalfrågor...................................... 124

Centralstyrelse m. m............................................... 124

Personal.......................................................... 127

Statsbidrag....................................................... 127

In- och utskrivning m. m............................................. 129

Allmänt.......................................................... 129

Särskolplikt....................................................... 131

Inskrivning i särskola m. m........................................ 132

Utskrivning från särskola........................................... 138

Skyldighet att ta emot vård........................................ 142

Inskrivning i vårdhem och specialsjukhus............................ 147

Utskrivning från vårdhem och specialsjukhus m. m.................... 149

Vissa andra frågor................................................... 155

Specialmotivering...................................................... 159

Departementschefens hemställan.......................................... 168

s. 228 Kontrollera mot PDF

228 Kungl. Maj:ts proposition nr H2 år 1967

Bilagal.............................................................. 169

Förslag till lag angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda..... 169

Förslag till lag om ändrad lydelse av 6 § skollagen den 6 juni 1962 (nr 319). . . 186

Förslag till lag om ändrad lydelse av 30 kap. 7 § och 31 kap. 3 § brottsbalken 187

Förslag till lag om ändrad lydelse av 20 kap. 7 § rättegångsbalken........ 189

Förslag till lag angående ändring i lagen den 4 juni 1964 (nr 450) om åtgärder

vid samhällsfarlig asocialitet..................................... 190

Förslag till lag angående ändrad lydelse av 27 § lagen den 6 maj 1964 (nr 541)

om behandling i fångvårdsanstalt................................. 192

Förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 22 maj 1963 (nr 197)

om allmänt kriminalregister...................................... 193

Förslag till lag angående ändring i lagen den 16 juni 1966 (nr 301) om rättspsykiatrisk

undersökning i brottmål............................... 194

Förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 4 §§ lagen den 16 juni 1966

(nr 293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall........... 197

Förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § 3 mom. sjukvårdslagen den 6 juni 1962

(nr 242)...................................................... 199

Förslag till lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 26 juli 1947 (nr 529) om

allmänna barnbidrag........................................... 200

Bilaga 2.............................................................. 201

Utredningens förslag till lag angående omsorger om psykiskt utvecklingshämmade.

.......................................................... 201

Lagrådets utlåtande .............................................. 214

Utdrag av statsrådsprotokollet den 30 juni 1967 ........................ 224

ESSELTE AB, STHLM 67

614809

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. 2LU 1967:67 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda, in. m., jämte motioner i ämnet. s. 1 i texten