Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648), såvitt avser bl. a. axeltryck, bruttovikt och fordonslängd, m. m

1967-09-22 · 50 sidor, varav 49 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 49 av 50 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1967:160, Med förslag till förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648), såvitt avser bl. a. axeltryck, bruttovikt och fordonslängd, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1967

1

Nr 160

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september

1951 (nr 648), såvitt avser bl. a. axeltryck,

bruttovikt och fordonslängd, m. m.; given Stockholms

slott den 22 september 1967.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag,

dels inhämta riksdagens yttrande över härvid fogade förslag till förordning

om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648),

dels föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad

lydelse av 2 § lagen den 4 december 1964 (nr 731) om trafiknämnder.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Olof Palme

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att de tillåtna värden för fordons axel- och boggitryck

som anges i vägtrafikförordningen höjs från 6 resp. 8 ton till 8 resp. 12

ton och att tillåten bruttovikt för olika fordon och fordonskombinationer

genomgående ökas med 4 ton. För att motverka vissa viktkoncentrationer

föreslås bestämmelser om minimiavstånd mellan ett fordons sista axel och

därtill kopplat fordons första axel i fordonskombinationer med bruttovikt

över 12 ton.

Rätten att framföra långa fordon och fordonskombinationer föreslås begränsad.

Maximilängden blir enligt förslaget 24 in.

Förslaget ger möjlighet till undantag från bestämmelserna om minimiavstånd

och maximilängd bl. a. för kombinationer som brukats före ikraftträdandet

av de nya föreskrifterna.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 160

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1967

Ändring föreslås också i bestämmelserna om högsta tillåtna hastighet för

olika slag av fordonskombinationer. Ändringarna rör både tunga och lätta

kombinationer. Bl. a. skall bil med effektivt bromsad släpvagn undantagslöst

få föras med högst 70 i stället för som nu i vissa fall med högst 50 km/

tim.

De nya bestämmelser om ordningen för meddelande av lokala trafikföreskrifter

och av dispenser enligt 63 § vägtrafikförordningen som tillkom när

trafiknämnder inrättades har visat sig leda till vissa praktiska olägenheter.

De ändringar som föreslås i 61 och 63 §§ förordningen motiveras huvudsakligen

av dessa erfarenheter.

Vidare föreslås att polischef skall få viss befogenhet att delegera uppgifter

som ankommer på honom i egenskap av ordförande i trafiknämnd.

De föreslagna ändringarna skall enligt propositionen träda i kraft den

1 januari 1968.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1967

3

Förslag

till

Förordning

om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648)

Härigenom förordnas, dels att 1 § 6 mom., 54 § 1, 4 och 5 mom., 56 § 1

inom., 61 § 1 mom., 63 § 1 och 2 mom. samt 67 § vägtrafikförordningen den

28 september 19511 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges, dels

att till 54 § förordningen skall fogas ett nytt moment, 6 mom., av nedan angiven

lydelse, dels att i 57 § 1 mom. förordningen ordet »axeltrycket» skall

hytas ut mot orden »axel- eller boggitrvcket».

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §•

6 mom. I denna förordning förstås med

axeltryck: den vikt, som uppbäres

av en hjulaxel på ett fordon;

boggitryck: den sammanlagda

vild, som uppbäres av två på

mindre inbördes avstånd än 2,0 meter

belägna hjulaxlar på ett fordon;

bils eller — — — ---— eller medar.

Vid fastställande-------70 kilogram.

Närmare bestämmelser---— därtill förordnar.

1 mom. Motordrivet fordon ——•-

a) då den vikt, som uppbäres av

någon hjulaxel, överstiger 6,00 ton;

b) då den sammanlagda vikt, som

uppbäres av två på mindre inbördes

avstånd än 2,0 meter belägna hjulaxlar

på fordonet eller fordonståget,

överstiger 8,00 ton;

c) då fordonets eller fordonstågets

bruttovikt överstiger,

vid mindre avstånd än 2,0 meter

mellan fordonets eller fordonstågets

första och sista hjulaxel, 8,00 ton,

vid avstånd mellan sagda axlar

uppgående till 2,0 men ej 2,2 meter,

8,50 ton,

54 §.

allmän plats:

a) då något axeltryck överstiger

8.00 ton;

b) då något boggitryck överstiger

12.00 ton;

c) då fordonets bruttovikt eller den

sammanlagda bruttovikten av fordonen

i fordonståget överstiger,

vid mindre avstånd än 2,0 meter

mellan fordonets eller fordonstågets

första och sista hjulaxel, 12,00 ton,

vid avstånd mellan sagda axlar

uppgående till 2,0 men ej 2,2 meter,

12,50 ton,

1 Senaste lydelse av 57 § 1 mom. se 1955: 313, av 54 § 1 mom. se 1958: 222, av 56 § 1 mom

och 67 § se 1966: 561 samt av 61 § 1 mom. och 63 § 1 mom. se 1967: 323.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 ar 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

vid avstånd mellan samma axlar

uppgående till 2,2 meter eller däröver,

8,75 ton med tillägg av 0,25 ton

för varje 0,2 meter, varmed axelavståndet

överstiger 2,2 meter (se B i1

a g a A)1.

Är motordrivet fordon eller därtill

kopplat fordon försett med band

eller medar, får fordonet icke föras

på allmän väg, gata eller annan allmän

plats, då fordonets bruttovikt

överstiger 12,00 ton. Vad nu sagts

skall dock för medfordon gälla allenast

vid färd över bro.

4 mom. Traktor eller motorredskap

eller fordon, som kopplats till

traktor eller motorredskap, får icke

föras på allmän väg, gata eller annan

allmän plats, om fordonet med

hänsyn till beskaffenheten av dess

hjul, band eller medar kan medföra

nämnvärd skada på körbanan.

5 mom. Om myndighets befogenhet

att göra undantag från bestämmelserna

i denna paragraf stadgas i

61 och 63 §§.

56

1 mom. Sådan buss —-------

Har till--- — — --- bromsar . .

b) en släpvagn i annat fall, än

som under a) sägs, samt släpvagnen

är försedd med effektiva från fotbrorns

eller motsvarande anordning

på bilen manövrerbara bromsar. . 50

1 Bilagan har uteslutits här. Den föreslagna

de värden som anges i bilagan.

vid avstånd mellan samma axlar

uppgående till 2,2 meter eller däröver,

12,75 ton med tillägg av 0,25

ton för varje 0,2 meter, varmed axelavståndet

överstiger 2,2 meter (se

Bilaga A)1.

d) då sammanlagda bruttovikten

av fordonen i ett fordonståg överstiger

12,00 ton samt avståndet mellan

sista axeln på ett av fordonen och

första axeln på därtill kopplat fordon

är mindre 3,0 meter eller, om

ytterligare en axel är belägen mindre

än 2,0 meter från någon av dessa

axlar, mindre än 4,0 meter.

Är motordrivet fordon eller därtill

kopplat fordon försett med band eller

medar, får fordonet icke föras på

allmän väg, gata eller annan allmän

plats, då fordonets bruttovikt överstiger

18,00 ton.

4 mom. Motordrivet fordon eller

därtill kopplat fordon får icke föras

på allmän väg, gata eller annan allmän

plats, om längden av fordonet

eller fordonståget, lasten inräknad,

överstiger 24,0 meter.

5 mom. Traktor eller motorredskap

eller fordon, som kopplats till

traktor eller motorredskap, får icke

föras på allmän väg, gata eller annan

allmän plats, om fordonet med

hänsyn till beskaffenheten av dess

hjul, band eller medar kan medföra

nämnvärd skada på körbanan.

6 m o m. Om myndighets befogenhet

att göra undantag från bestämmelserna

i denna paragraf stadgas

i 61 och 63 §§.

i timmen.

......70

b) en släpvagn i annat fall, än

som under a) sägs, samt släpvagnen

är försedd med effektiva från fotbroms

eller motsvarande anordning

på bilen manövrerbara bromsar

författningsändringen innebär en omräkning av

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1967

(Nuvarande lydelse)

c) en släpvagn-----sägs

Har till bil kopplats endast en

släpvagn, vars totalvikt icke överstiger

en tredjedel av bilens tjänstevikt,

må fordonen utan hinder av

vad ovan stadgats föras med samma

hastighet, som är medgiven för bilen

utan släpvagn. Vad nu sagts om

släpvagnens totalvikt skall, därest

släpvagnen ej är lastad, gälla dess

tjänstevikt.

(Föreslagen lydelse)

eller har en totalvikt eller, när släpvagnen

ej är lastad, tjänstevikt som

ej överstiger en sjättedel av bilens

tjänstevikt .................. 70

......20

1 mom. Beträffande viss

61 §.

— meddelas, avseende

a) förbud mot trafik eller inskränkning

i trafiken beträffande

körriktning och provkörning eller

övningskörning med fordon;

a) förbud mot trafik eller inskränkning

i trafiken beträffande

fordon av visst slag eller fordon med

last av viss beskaffenhet eller beträffande

körriktning, provkörning eller

övningskörning med fordon;

— färdhastighet;

d) medgivande av större eller inskränkning

till mindre axeltryck,

boggitryck eller bruttovikt eller inskränkning

till mindre bredd eller

längd på fordon, fordonståg eller

last än som tillätes i 54 §;

b) parkering eller ---- ---—

d) inskränkning i trafiken beträffande

fordon av visst slag eller

fordon med last av viss beskaffenhet

eller medgivande av större eller

inskränkning till mindre axeltryck

eller bruttovikt eller bredd å fordon

och last än som tillätes i 54 §;

e) att viss——-----av trafiken.

Föreskrifter, som----av länsstyrelsen.

Ger länsstyrelsen tillstånd enligt

53 § till tävling med fordon, meddelar

länsstyrelsen alla föreskrifter

som påkallas med hänsyn till tävlingen.

Länsstyrelsen meddelar också

utan hinder av andra stycket sådana

tillfälliga föreskrifter som

fordras på grund av tjällossning

och andra liknande förhållanden.

Länsstyrelsen äger-----lägre hastighet.

Väg må —- -—- —- —--- statens vägverk.

Statens vägverk och statens trafiksäkerhetsverk

meddelar, var inom

sitt område, allmänna föreskrifter

och anvisningar om lokala trafikföreskrifter.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1967

(Nuvarande hjdelse)

63 §

1 mom. Om särskilda skäl därtill

äro, må för visst ändamål undantag

medgivas från bestämmelserna i

54 § 1 och 2 mom., 55 § 1 mom.

samt 56 § 1—3 mom. ävensom från

lokal trafikföreskrift. Undantag

meddelas i fråga om lokal trafikföreskrift

av den myndighet, som

utfärdat föreskriften, och eljest av

trafiknämnden.

Undantag, som ovan sägs, må ock

meddelas, om trafiken berör mer än

eu trafiknämnds verksamhetsområde

inom visst län, av länsstyrelsen

samt, om trafiken berör mer än ett

län, av statens vägverk.

(Föreslagen lydelse)

1 inom. Om särskilda skäl därtill

äro, må för visst ändamål undantag

medgivas från bestämmelserna i

54 § 1, 2 och 4 inom., 55 § 1 mom.

samt 56 § 1—3 mom. ävensom från

lokal trafikföreskrift.

Undantag i fråga om hastighet

meddelas av länsstyrelsen eller, om

trafiken berör mer än ett län, av

statens trafiksäkerhetsverk.

I övrigt meddelas undantag, om

trafiken ej berör mer än en trafiknämnds

verksamhetsområde av trafiknämnden,

om den berör mer än

en trafiknämnds verksamhetsområde

inom ett län av länsstyrelsen,

samt om den berör mer än ett län

av statens vägverk.

2 mom. Vid medgivande--• -— å vägen.

Meddelas undantag — — — må ifrågakomma.

Beträffande fordon — — — — --i timmen.

Statens vägverk och statens trafiksäkerhetsverk

meddelar, var inom

sitt område, allmänna föreskrifter

och anvisningar om undantag som

avses i denna paragraf.

67 §.

Med dagsböter straffes den, som

åsidosätter föreskrifterna i 53 §,

54 § 4 mom. eller 57 § 2 mom. tredje

stycket eller 3 eller 4 mom. samt

annan än gående som bryter mot

40 § 2 mom.

Med böter, —---mot 40 § 2 mom.

Befordras med---fordonets brukande.

För medverkan---23 kap. brottsbalken.

Med dagsböter straffes den, som

åsidosätter föreskrifterna i 53 §,

54 § 4 och 5 mom. eller 57 § 2 mom.

tredje stycket eller 3 eller 4 mom.

samt annan än gående som bryter

mot 40 § 2 mom.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968.

Fordon eller fordonståg, som var i bruk före förordningens ikraftträdande,

får utan hinder av bestämmelserna i 54 § 1 mom. d) och 4 mom. i den

nya lydelsen brukas intill den 1 april 1968. Göres före denna dag ansökan

om undantag för fordonet eller fordonståget från någon av nämnda bestämmelser,

får fordonet brukas utan hinder av den bestämmelse ansökningen

avser intill dess beslut meddelats i ansökningsärendet.

Lokal trafikföreskrift, som gäller vid förordningens ikraftträdande, äger

alltjämt giltighet. Detsamma gäller undantag, som medgivits enligt 63 §

1 mom.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1967

7

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Ärende, som ej är avgjort vid förordningens ikraftträdande, skall i förekommande

fall överlämnas till myndighet, som enligt de nya bestämmelserna

har att handlägga sådant ärende.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 4 december 1964 (nr 731) om

trafiknämnder

Härigenom förordnas, att 2 § lagen den 4 december 1964 om trafiknämnder

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 §.

Trafiknämnd utgöres---två ledamöter.

Ordförande är polischefen i det

polisdistrikt vari kommunen eller, i

fall som avses i 1 § andra stycket,

kommundelen ingår. Uppdrag att

fullgöra uppgift som ankommer på

ordföranden får av polischefen lämnas

till högre polisbefäl enligt bestämmelser

som meddelas av Konungen.

Övriga ledamöter--— till tjänstgöring.

Ordförande är polischefen i det

polisdistrikt vari kommunen eller, i

fall som avses i 1 § andra stycket,

kommundelen ingår.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1968.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1967

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland,

i statsrådet på Stockholms slott den 22 september

1967.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Andersson, Kling, Edenman, Johansson,

Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson,

Geijer, Myrdal, Odhnoff.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Palme, anmäler

efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändrade

bestämmelser om axeltrgck, bruttovikt, längd och hastighet för fordon

och fordonskombinationer m. m. och anför.

Inledning

Den fortgående höjningen av vägnätets standard har lett till att allt fler

vägar kunnat upplåtas genom lokala trafikföreskrifter för fordon med

högre axeltryck och bruttovikt än de generella bestämmelserna i vägtrafikförordningen

medger. För att anpassa dessa bestämmelser till de faktiska

förhållandena föreslog därför väg- och vattenbgggnadsstgrelsen i en skrivelse

till Kungl. Maj :t den 30 april 1964 en höjning av de i förordningen

angivna gränsvärdena. I sammanhanget föreslogs också vissa nya bestämmelser

i syfte att förebygga sådana ogynnsamma viktkoncentrationer i fordonskombinationer

som inte kan hindras med nuvarande regler och som

innebär risker framför allt för äldre broar. Sedan framställningen remissbehandlats,

företog styrelsen på uppdrag av dåvarande kommunikationsministern

viss ytterligare utredning i viktkoncentrationsfrågan. Utredningsarbetet

drevs i nära kontakt med Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening,

Svenska lasttrafikbilägareförbundet och Svenska transportarbetareförbundet.

I en promemoria den 17 december 1965 har styrelsen redovisat

sina och organisationernas synpunkter och framlagt tre alternativ till

sitt ursprungliga förslag i denna del.

Från och med den 1 juli 1962 höjdes maximihastigheten för tunga fordon

och vissa typer av fordonskombinationer. Det förutsattes, att frågan om hastigheterna

för övriga fordonskombinationer skulle undersökas ytterligare.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1967

Den 26 oktober 1962 uppdrog Kungl. Maj :t åt statens trafiksäkerhetsråd att

i samråd med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och statens väginstitut undersöka

verkningarna av en hastighetshöjning för sådana tunga fordonskombinationer

som inte berörts av författningsändringen.

Sedan riksdagen genom skrivelse till Kungl. Maj:t år 1962 (rskr 361) uttalat

sig för att frågan om hastighetshöjning för bil med tillkopplad husvagn

borde avgöras utan att en lösning i fråga om tyngre fordonskombinationer

avvaktades, framlade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen den 12

augusti 1963 ett förslag till ändrade hastighetsbestämmelser för personbil

med tillkopplad släpvagn m. m. Trafiksäkerhetsrådet avgav yttrande över

förslaget. Det befanns nödvändigt med praktiska prov för att kunna bedöma

trafiksäkerhetsfrågan vid olika hastigheter. Rådet fick därför den 19

december 1963 Kungl. Maj :ts uppdrag att utföra sådana prov och att i ett

sammanhang med eget yttrande framlägga resultaten av samtliga undersökningar,

prov och studier rådet fann nödvändiga för ett samlat bedömande

av frågan om hastighetsgränser för bil, vartill kopplats ett eller

flera fordon.

Samtidigt utökades rådets utredningsuppdrag till att avse frågan om inverkan

på trafiksäkerheten av fordons och fordonstågs längd. En undersökning

av förutsättningarna för att införa bestämmelser om maximilängd

för fordon och fordonståg hade påkallats av bl. a. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

i en skrivelse till Kungl. Maj :t den 16 maj 1963.

Trafiksäkerhetsrådet har slutfört sitt uppdrag och avgivit betänkandet

»Fordonskombinationer Längder och hastigheter» (SOU 1966:41).

Sveriges standardiseringskommission (SIS) anhöll i skrivelse till Kungl.

Maj :t den 11 januari 1966 att frågan om en ökning av den maximalt tillåtna

fordonsbredden från 2,5 till 2,6 m skulle tas upp till behandling såväl i Sverige

som vid den europeiska transportministerkonferensen (CEMT).

Yttranden över väg- och vattenbyggnadsstyrelsens promemoria, trafiksäkerhetsrådets

betänkande och SIS’ skrivelse — vilka förslag sänts på remiss

samtidigt — har avgetts av riksåklagaren, rikspolisstyrelsen, överbefälhavaren,

statens järnvägar (SJ), väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

(över trafiksäkerhetsrådets betänkande och SIS’ skrivelse), sjöfartsstyrelsen,

statens väginstitut, statens biltrafiknämnd, statens trafiksäkerhetsråd

(över väg- och vattenbyggnadsstyrelsens promemoria och SIS’ skrivelse),

domänverket, skogsstyrelsen, överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser,

Aktiebolaget Svensk bilprovning, Svenska ledamöterna av nordisk vägtrafikkommitté,

vägplaneutredningen, Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet,

Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF),

Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges

redareförening, Svenska järnvägsföreningen, Svenska vägföreningen

och Motororganisationernas samarbetsdelegation (gemensamt yttrande),

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1967

Motorbranschens riksförbund och Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening

(gemensamt yttrande), Näringslivets trafikdelegation, Svenska transportarbetareförbundet,

Sveriges trafikbilägares riksorganisation, Svenska

cementföreningen, Svenska gruvföreningen, Svenska Petroleum Institutet,

Sveriges Mekanförbund, Svenska sågverksföreningarnas riksförbund och

Aktiebolaget Sågverksintressenter (gemensamt yttrande), Södra Sveriges

Skogsägares Förbund, Sveriges trähusfabrikers riksförbund, Svenska byggnadsentreprenörföreningen.

Riksåklagaren har bifogat yttranden från vissa åklagarmyndigheter.

Överståthållarämbetet och flertalet länsstyrelser har bifogat yttranden från

bl. a. polismyndigheter, bilinspektörer, vägförvaltningar, trafiksäkerhetskommittéer

och åkeriföreningar. Domänverket har åberopat innehållet i

en skrivelse från Skogsbrukets motortransportkommitté.

SIS’ förslag rörande fordonsbredd har vid beredningen inom kommunikationsdepartementet

funnits böra hänskjutas till vägplaneutredningen för

att övervägas inom ramen för dess utredningsarbete. Skrivelsen jämte utdrag

i tillämpliga delar av remissyttrandena har överlämnats till denna utredning.

I skrivelse till Kungl. Maj :t den 6 april 1965 påpekade överståthållarämbetet

flera praktiska olägenheter med den fördelning av befogenheterna

mellan länsstyrelse och trafiknämnd i fråga om lokala trafikföreskrifter

och dispensgivning som bestämdes när trafiknämnderna inrättades. Ämbetet

anhöll om särbestämmelser för Stockholm. Hela frågan om fördelningen

har därefter beretts inom kommunikationsdepartementet i samråd

med företrädare för rikspolisstyrelsen och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Jag tar i det följande upp också denna fråga.

Fordons och fordonskombinationers axeltryck, bruttovikt, längd och

hastighet

Vägarna och fordonsbeståndet

Utvecklingen i fråga om standarden på våra vägar har under senare år

gått snabbt. För drygt 10 år sedan var bärigheten så begränsad att endast

19 % av det totala vägnätet tillät högre axeltryck än 6 ton. Det högsta tilllåtna

s. k. boggitrycket —• dvs. den sammanlagda vikt som bärs upp av två

hjulaxlar som har ett mindre inbördes avstånd än två meter — var normalt

8—10 ton. År 1965 hade 90 % av de allmänna vägarna på landsbygden

kunnat upplåtas för 8 tons axeltryck och 12 tons boggitryck (8/12 tons

tryck) eller högre. För 10 % av vägarna medgavs 10/16 tons tryck. Bärig
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1967

heten hos en stor del av vägnätet begränsas av otillfredsställande hållfasthet

hos förhållandevis många äldre broar.

Vägnätets successiva uppbyggnad och fordonens tekniska utveckling har

starkt ökat möjligheterna till godstransporter på väg. Från den 1 januari

1951, då det fanns ca 85 000 lastbilar i Sverige, till den 1 januari 1966, då

antalet uppgick till över 130 000, har lastbilsparkens sammansättning väsentligt

förändrats. Fordon i mellanklassen (maximilast 2—5 ton) har

minskat, medan antalet över 5 ton ökat betydligt. Utvecklingen belyses av

följande siffror i avrundade tal om lastbilsbeståndet den 1/1 1951 och den

1/1 1966.

Maximilast

Antal bilar

Procentuell fördelning

1951

1966

1951

1966

högst 1 ton...........

..... 24 100

41 800

28,4

31,8

1-2 » ...........

..... 7 400

20 300

8,7

15,4

2—3 » ...........

..... 8 300

6 600

9,8

5,0

3—4 » ...........

..... 21 100

5 800

24,8

4,4

4—5 »> ...........

8 900

21,6

6,8

5—6 » ...........

..... 3 400

15 400

4,0

11,7

6—7 » ...........

..... 1 000

10 000

1,2

7,6

7—8 » ...........

..... 800

5 600

1,0

4,2

över 8 » ...........

..... 400

17 100

0,5

13,1

Enligt prognoser som gjorts för tiden

till år 1975

kan antalet lastbilar

antas komma att öka i

relativt liten omfattning, eller

med ett par procent

varje år, medan transportvolymen har

beräknats komma att

stiga med

mellan 7 och 18 % om

året.

Beståndet av släpvagnar visar en i stort sett liknande utveckling. Antalet

var den 1/1 1951 knappt 18 000 och den 1/1 1966 drygt 70 400. Fördelning-

en efter viktklass har förändrats på följande sätt.

Maximilast

Antal släpvagnar

Därav påhängsvagnar

1951

1966

1951

1966

högst 1 ton...........

..... 8 351

49 107

28

9

1—2 »> ...........

..... 1 579

1 152

14

7

2—4 » ............

..... 5 247

943

51

27

4—6 » ...........

..... 1 282

3 583

91

27

6—8 » ...........

..... 603

1 829

248

139

8—10 » ............

..... 405

1 186

319

255

över 10 » ............

..... 269

12 633

144

3 612

Antalet släpvagnar med maximilast över 1 ton uppgick alltså den 1 januari

1966 till över 21 300, flertalet med maximilast över 8 ton. De större släpvagnarna

och påhängsvagnarna, som i regel har en mycket hög lastkapacitet,

har som framgått av de anförda siffrorna ökat starkt under perioden

1951—1966.

Antalet släpvagnar med högst 1 tons maximilast, vilka vanligen kopplas

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1967

till personbil, har också ökat kraftigt — från ca 8 400 den 1 januari 1951

till närmare 50 000 den 1 januari 1966. Till denna grupp av släpvagnar hör

de s. k. husvagnarna. Antalet husvagnar uppskattades år 1965 till ca 25 000

och har därefter ökat ytterligare, ökningen kan beräknas fortsätta.

Axeltryck och bruttovikt

Gällande bestämmelser

Enligt 54 § 1 mom. vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr

648) — VTF — får motordrivet fordon eller därtill kopplat fordon inte

föras på allmän väg, gata eller annan allmän plats, när den vikt som uppbärs

av någon hjulaxel (axellrycket) överstiger 6 ton eller när den sammanlagda

vikt som bärs upp av två på mindre avstånd än 2 m belägna hjulaxlar

(allmänt kallad boggitrycket) på fordonet eller fordonståget överstiger

8 ton. Inte heller får fordonet eller fordonståget föras på sådan väg, gata eller

plats, när bruttovikten överstiger vissa värden som beror av avståndet

mellan fordonets eller fordonstågens första och sista axel. Är avståndet

mindre än 2 m är värdet 8 ton. Uppgår det till 2 men inte till 2,2 m tillåts

8,5 tons bruttovikt. Vid avståndet 2,2 m och däröver är bruttoviktsgränsen

8,75 ton med tillägg av 0,25 ton för varje 0,2 m utöver 2,2 m. För band- och

medfordon gäller en särskild regel om högsta tillåten bruttovikt av 12 ton.

Den gäller i fråga om medfordon endast vid färd över bro.

Medgivande av större eller inskränkning till mindre axeltryck eller bruttovikt

än som tillåts i 54 § kan enligt 61 § 1 mom. VTF ske genom lokala trafikföreskrifter.

Sådana föreskrifter meddelas av länsstyrelsen. Dispens för

visst ändamål kan medges såväl från den allmänna bestämmelsen i 54 §

som från lokal trafikföreskrift. I förra fallet är enligt 63 § 1 mom. trafiknämnden

dispensmyndighet, medan undantag från lokal trafikföreskrift

prövas av den länsstyrelse som utfärdat föreskriften. Berör undantaget

flera trafiknämnders verksamhetsområden, kan länsstyrelsen medge dispens

som annars skulle ha ankommit på trafiknämnderna. Är det fråga om trafik

inom flera län får statens vägverk ta upp frågan om dispens.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag

Under hänvisning till de höjningar av tillåtna värden för axeltryck och

bruttovikt som skett genom lokala trafikföreskrifter och som kan väntas ske

har styrelsen i sin skrivelse den 30 april 1964 förordat, att 54 § VTF ändras

så att 8 tons axeltryck och 12 tons boggitryck blir normalvärden samt att

den största tillåtna bruttovikten anpassas till dessa normalvärden genom en

generell höjning med 4 ton. En konsekvens härav blir, att de vägavsnitt som

inte tål denna belastning och som därför måste undantas genom lokala be
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1967

13

slut utmärkas med förbudsmärken. Kostnaden för sådan utmärkning bedömer

styrelsen som ringa.

I förslaget har begreppet boggitryck införts i författningstexten med motivering

att det numera är ett vedertaget uttryck och dessutom enklare att

använda på tilläggstavla till vägmärke i stället för det längre uttrycket »den

sammanlagda vikt som uppbärs av två på mindre avstånd än 2 m belägna

hjulaxlar».

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har vidare hänvisat till den fortgående

utveckling av godstransportfordonen som medfört att fordonsenheter med

mycket stora viktkoncentrationer — inom ramen för de enligt VTF medgivna

bruttovikterna — kommit att trafikera vägarna och broarna i inte

förutsedd omfattning. Den sammanlagda belastningen inom ett relativt begränsat

axelavstånd, nämligen avståndet mellan sista axeln eller boggin på

en dragbil och första axeln på en släpvagn, begränsas inte av bestämmelserna

i den mån avståndet är minst 2 m. Detta har styrelsen funnit vara en allvarlig

brist. På en längd av 4 m kan t. ex. koncentreras ett 12 tons boggitryck

hos dragbil och ett 8 tons axeltryck på släpvagn, eller alltså en sammanlagd

belastning av 20 ton, medan tillåten bruttovikt vid samma axelavstånd

med föreslagna 4 tons tillägg till nuvarande värden ger en koncentration

av endast 14,75 ton. I skrivelsen har föreslagits, att de i fråga om bruttoviktsgränserna

förordade nya värdena skall gälla som maximum för »summan

av de axeltryck, som uppbärs av två i fordonet eller fordonståget ingående,

godtyckligt valda hjulaxlar jämte i förekommande fall mellan dem befintliga

andra axlar».

Slutligen har föreslagits en höjning av högsta tillåtna bruttovikt för bandocli

medfordon från 12 till 18 ton. Maximivärdet skall för medfordon gälla

vid färd på allmän väg, gata eller annan allmän plats och således inte enbart

vara tillämpligt vid färd över bro. En sådan generell begränsning av

medfordons bruttovikt till 18 ton har ansetts angelägen från trafiksäkerhetssynpunkt.

I sin promemoria den 17 december 1965 har styrelsen hänvisat till sina

förslag i den förra skrivelsen men framlagt tre alternativ till det tidigare

förslaget i viktkoncentrationsfrågan. Samtliga alternativ medför enligt promemorian

i huvudsak oförändrad teknisk säkerhet när det gäller broarna

men förhindrar inte viktkoncentrationer på samma sätt som det tidigare

förslaget.

Alternativ 1 innebär, att nuvarande föreskrifter om bruttovikt bibehålls

men med den generella ökning av 4 ton som styrelsen föreslagit i skrivelsen

den 30 april 1964. De kompletteras dessutom med föreskrifter om

minimiavstånd mellan närliggande axlar i två sammankopplade fordon.

Har fordonståget en bruttovikt av över 12 ton, skall avståndet mellan sista

axeln i ett fordon och första axeln i ett därtill kopplat fordon vara minst

3 m eller, om ytterligare en axel är belägen intill den ena eller båda nyssnämnda

axlar på mindre avstånd än 2 in, minst 4 m.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1967

Väljs detta alternativ har styrelsen funnit, att det inte blir nödvändigt

med inskränkningar för broar som nu är upplåtna för 8/12 tons tryck.

Jämfört med förslaget den 30 april 1964 medför alternativet ändå en större

brobelastning, vilket kan medföra att vissa äldre broar måste byggas om

tidigare än med 1964 års förslag. Alternativet har bl. a. den fördelen att

föreskriften är lätt att förstå och kontrollera.

Alternativ 2 innebär ingen annan ändring i nuvarande föreskrifter om

bruttovikt än en justering av värdena med 4 tons tillägg. Med detta alternativ

måste nu tillåtna tryck sänkas för en del broar och förbudsmärken

sättas upp vid ca 330 broar, varav ca 40 på riksvägar, ca 50 på genomgående

länsvägar och ca 240 på övriga länsvägar. Broarna behöver byggas

om inom de närmaste åren, vilket kan medföra långsammare utvidgning

av 10/16 tons vägarna.

Alternativ 3 avviker väsentligt från övriga alternativ. Det är utformat

efter utländskt mönster med maximerade bruttoviktsvärden för bestämda

fordon och fordonståg. Bruttovikterna är i huvudsak oberoende av axelavstånden

och relativt låga med hänsyn till att två tredjedelar av de svenska

broarna inte tål högre belastning. På fordon med två axlar är gränsen

satt till 12 ton, för fordon med mer än två axlar till 16 ton och för fordonståg

till 25 ton. Förslaget innehåller samma bestämmelse om minimiavstånd

som alternativ 1. Alternativet innebär, att man inte kan utnyttja de möjligheter

i form av högre bruttovikter som broarnas bärförmåga medger om vikten

fördelas på större längd.

Styrelsen och de tre organisationer som styrelsen samrått med har enligt

promemorian enats om, att alternativ 3 helst inte bör väljas, eftersom det

inte har samma transportekonomiska fördelar som övriga förslag. Styrelsen

och Svenska transportarbetareförbundet har betecknat alternativ 2 som underlägset

alternativ 1 med hänsyn till att det bör finnas så få förbudsmärken

som möjligt på vägarna. Enligt styrelsen har samtliga tre organisationer

förordat alternativ 1 som det i dagens läge lämpligaste. Styrelsen har

för egen del betecknat detta alternativ som godtagbart.

Enligt styrelsen har de tre organisationerna framhållit, att frågan om

bruttoviksbestämmelserna inte bör behandlas fristående utan bedömas i

samband med frågan om maximilängd för fordon och fordonståg.

Yttrandena

Praktiskt taget samtliga remissinstanser som yttrat sig över den ursprungliga

skrivelsen enbart eller över skrivelsen jämte promemorian tillstyrker

eller lämnar utan erinran förslagen om en höjning i VTF av gränsvärdena

för axeltryck och bruttovikt. Detsamma gäller förslagen om införande

i författningarna av termen boggitryck och om ändringen i bruttoviktsbestämmelsen

i fråga om band- och medfordon.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1967

15

Skogsstyrelsen anser emellertid, med hänsyn till att övervägande antalet

transporter inte går över långa äldre broar, att man bör överväga en generell

höjning av medgivna bruttovikt er och skydda broarna genom lokala

trafikföreskrifter. Under alla förhållanden bör bruttoviktsbestämmelserna

omprövas när det gäller det tunga vägnätet. Sveriges trafikbilägares riksorganisation

förordar, att 10 tons axeltryck och 16 tons boggitryck blir

norm redan nu. Samma uppfattning har Svenska vägföreningen och Motororganisationernas

samarbet sdelegation.

I den särskilda frågan om nya bestämmelser mot ogynnsamma viktkoncentrationer

förordar en betydande majoritet av de remissinstanser som

yttrat sig över promemorian en lösning enligt alternativ 1. Några remissinstanser

uttalar emellertid en annan uppfattning eller är tveksamma och begär

ytterligare utredning. Många framhåller sambandet mellan eventuellt

kommande längdbestämmelser och bestämmelserna om axeltryck och bruttovikt.

Domänverket (gemensamt med Skogsbrukets motortransportkommitté)

yttrar, att man inte kan bedöma hur alternativ 1 kommer att påverka

kommande fordonskonstruktioner och anser det därför påkallat med ytterligare

utredning. Svenska transportarbetareförbundet finner det otillfredsställande,

att förslagen om införande av maximilängd för fordonskombinationer

och nya bestämmelser om bruttovikt m. m. inte samordnats på utredningsplanet.

Förbundet förordar en utformning av bestämmelserna enligt

alternativ 3 men reserverar sig mot de bruttoviktsvärden styrelsen angett

i detta alternativ. Dessa bör anges med de högre värden som kan vinnas

med de nuvarande bestämmelserna samtidigt som vissa mindre bärkraftiga

broar bör förses med skyltar. Hela frågan bör utredas ytterligare

före ett beslut i ämnet. Förbundet betonar, liksom bl. a. länsstyrelsen i

Kalmar län, betydelsen av klara och lättförståeliga regler. LO hänvisar till

transportarbetareförbundets yttrande. Statens trafiksäkerhetsråd föredrar

styrelsens förslag den 30 april 1964. Av de framlagda alternativen är enligt

rådet alternativ 1 det lämpligaste.

Krav på möjlighet till dispens från den föreslagna nya bestämmelsen

framförs av flera remissinstanser, bl. a. domänverket (gemensamt med

Skogsbrukets motortransportkommitté), Sveriges redareförening, Näringslivets

trafikdelegation, Sveriges trafikbilägares riksorganisation, Svenska

Petroleum Institutet, Svenska vägf öreningen, Motororganisationernas samarbetsdelegation,

Svenska cementföreningen samt Sveriges bilindustri- och

bilgrossistförening och Motorbranschens riksförbund. Några önskar ett förenklat

dispensförfarande. Andra föreslår en dispenstid av åtta år för redan

anskaffade fordon och anser att dispensgivningen bör kunna utvecklas

successivt mot en generell omprövning av bruttoviktsbestämmelserna för

det tunga vägnätet så snart detta är möjligt.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1967

Fordonslängder

Gällande svenska och utländska bestämmelser

Generella bestämmelser om fordonslängd saknas i Sverige. Antalet fordon

som får kopplas till bil eller traktor begränsas i viss mån av föreskrifterna

i 55 § 1 mom. VTF. Antalet får enligt huvudregeln vara högst två och det

eller de dragna fordonens totala bruttovikt får inte överstiga dragfordonets

dubbla bruttovikt. Under vissa villkor om bromsutrustning gäller emellertid

inte denna maximering för fordon som byggts för koppling till bil eller traktor.

Med stöd av 61 § 1 mom. VTF har lokala trafikföreskrifter om högsta

tillåten längd meddelats för Stockholm och vissa andra städer. Enligt uppgift

har åtminstone i något fall besluten fattats av trafiknämnden enligt

punkt g) i den angivna bestämmelsen. Längdgränserna varierar från 10

upp till 25 m.

Utomlands är bestämmelser om högsta tillåten fordonslängd vanliga.

I det följande ges en sammanfattning rörande maximilängder inom olika

länder i Europa. Sammanfattningen är översiktlig och i vissa avseenden

ofullständig. Uppgifterna om Belgien hänför sig till den 1 januari 1965 men

i övrigt återges bestämmelser som gäller f. n.

Belgien: Högsta tillåten längd 18 m.

Danmark: Tvåaxlig lastbil 10 m, annat fordon 12 m, fordon jämte påhängsvagn

14 in, fordon jämte släpvagn 18 m. Dispenser kan medges för

fordon med långt gods upp till 25 m eller, i extrema undantagsfall, till

större längd.

Frankrike: Ensamt fordon 11 m, fordon jämte påhängsvagn 15 m, fordonståg

18 m. Dispens kan meddelas för odelbart gods.

Luxemburg: Ensamt fordon 11 in, fordon jämte påhängsvagn 15 m, fordonståg

20 m. Dispens kan meddelas.

Nederländerna: Ensamt fordon 11 m, påhängsvagn 8 in, buss 12 m, fordon

jämte påhängsvagn 15 m, fordonståg 18 m. Dispens kan meddelas.

Norge: Inga generella men mycket omfattande lokala begränsningar.

Portugal: Fordon för godsbefordran 10 m, för personbefordran 10,3 m,

fordon jämte påhängsvagn 12 m, fordonståg 14 m. Dispens kan meddelas.

Schweiz: Lätta fordon 8 m, tunga fordon 10 m, bussar 12 m, fordon jämte

påhängsvagn 14 m, fordonståg 18 in. Dispens kan meddelas.

Spanien: Tunga tvåaxliga fordon 11 m, tunga treaxliga fordon och bussar

12 m, fordon jämte påhängsvagn och fordonståg 16,5 m. Dispens kan

meddelas.

Storbritannien: Släpvagn 7 in, övriga fordon och fordon jämte påhängsvagn

beroende på vikt 11—13 m, fordonståg 18 m. Dispens kan meddelas

för odelbart gods.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kiingl. Maj:ts proposition nr 160 år 1067

Västtyskland: Ensamt fordon 12 m, fordon jämte påhängsvagn 15 in,

ledbussar 18 in, fordonståg 18 in. Dispens kan meddelas.

Österrike: Högsta tillåten längd 22 m. Dispens kan meddelas.

Enligt 1949 års internationella konvention rörande vägtrafik, den s. k.

Genévekonventionen, som Sverige biträtt, bestäms största tillåtna mått på

fordon som färdas inom ett land genom inhemsk lagstiftning. På vissa särskilt

angivna vägar skall tillåten maximilängd när det gäller internationell

trafik vara, för sammansatt fordon — dvs. dragfordon med påhängsvagn

— 14 in, för fordonståg med ett släpfordon 18 in och för fordonståg med

två släpfordon 22 m. Inom den europeiska transportministerkonferensen

(CEMT) framlades år 1960 förslag om en maximilängd av 16,5 m. Vid

förhandlingar inom EEC har diskuterats förslag om en högsta tillåten längd

av 15 in för fordon med påhängsvagn och 18 in för fordon med annan släpvagn.

Några avgörande beslut i frågan har inte fattats.

Trafiksäkerhetsrådets utredning

Inledande synpunkter och undersökningar

Bestämmelserna i 54 § VTF om bruttovikt har haft ett markant inflytande

på fordonstågens längder. För att kunna utnyttja de medgivna axeloch

boggitrycken på vägarna men samtidigt uppfylla villkoren om högsta

medgivna bruttovikt har transportörerna ökat avståndet mellan fordonens

axlar och därmed även fordonstågens totala längd.

Förekomsten av långa fordon och fordonskombinationer påverkas inom

vissa gränser av två, delvis mot varandra stridande intressen, nämligen dels

önskemålen inom transportmarknaden att utnyttja långa fordonståg för

rationellare transporter, dels trafiksäkerhetens naturliga krav på en begränsing

av långa enheter på vägarna.

I flera länder är den högsta tillåtna bruttovikten 38 ton. För att kunna

framföra fordonståg i Sverige med denna bruttovikt krävs 19,2 m avstånd

mellan första och sista fordonsaxeln på 10/16 tons vägarna och minst 22,4

in på 8/12 tons vägarna.

Utgår man från den fordonslängd som kan utnyttjas och antar, att en

begränsning till 20 eller 15 m genomförs, kommer detta i flera fall att innebära

en väsentlig ökning av transportkostnaderna. Denna ökning kommer

främst att drabba de godsslag för vilka man i dag till fullo kan utnyttja

lastförmågan hos tunga fordon, dvs. cement, byggnadsmaterial, virke,

malm, olja och andra tyngre varor. Dä transportkostnaderna oftast utgör

en mycket betydande del av de totala produktionskostnaderna skulle en

sådan begränsning således få kännbara återverkningar.

Utredningen har gjort följande uppskattning av längdfördelningen i

.Sverige vid årsskiftet 1965/66 hos fordonskombinationer med en totallängd

av 18 m eller däröver. Hela antalet sådana kombinationer har beräknats

till approximativt 10 000.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 160

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1967

Längd

Antal

Procent

18—19 in............

2 300

23

19—20 »............

2 400

24

20—21 »............

2 200

22

21—22 »............

800

8

22—23 »............

700

7

23—24 »............

1 000

10

24—25 »............

300

3

25—26 »>............

100

1

över 26 »............

200

2

Antalet fordon och fordonskombinationer inom vissa

längdintervall tor-

de förändra sig relativt snabbt. Det

kan sålunda förväntas, att trans-

porter med containers kommer att medföra en ökning av antalet kombina- tioner i längdintervallet 23—24 m. En liknande utveckling kan väntas i

fråga om skogsbrukets landtransporter, särskilt med hänsyn till genom-

förda och planerade flottledsnedläggningar.

För att få en praktisk belysning av

det aktuella problemet har utred-

ningen tagit kontakt med olika grenar

av näringslivet. De synpunkter som

framkommit har utredningen sammanfattat på följande sätt.

Näringsgrupp

Erforderlig längd

Acceptabel generell

utan dispensmöjlig-

längd med dispens-

het

möjlighet

Lastbilsfabrikanter..................

25—27 m

25 m

Skogsbruk ........................

31 »

25 »

Gruvindustri ......................

30 »

24 »

Byggnadsindustri ..................

32 »

25 »

Speditions- och transportföretag ......

Näringar med transport av flytande gods

22—24 »

22 »

(olja etc.) ......................

22—24 »

20 »

Från trafiksäkerhetssynpunkt är det enligt utredningen motiverat med

längdbestämmelser bl. a. på grund av att olycksriskerna kan bedömas vara

större vid omkörning av mycket långa fordon eller fordonskombinationer.

Omkörningsrisken beror emellertid också på hastigheten hos den omkörda

kombinationen och antalet omkörningar av kombinationen. Av betydelse för

bestämmande av längden är också kombinationens utrymmesbehov.

Utredningen har studerat fordons och fordonskombinationers utrymmesbehov

i kurvor, gathörn, vägskäl och cirkulationsplatser. Vidare har den

bedrivit teoretiska och praktiska omkörningsstudier. De praktiska försöken

har utförts med kombinationer av 18 och 27 in längd.

Överväganden och förslag

Skall längdbestämmelser införas i Sverige, finns det inte skäl att utan

vidare godta utomlands gällande bestämmelser som norm. Dessa synes inte

ha grundats på trafiksäkerhetsstudier utan vanligen ha dikterats av trafik
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1967

politiska skäl. Vidare gäller i utlandet andra axel- och boggistrycksbestämmelser

än i Sverige, varför de tågvikter som utomlands ofta kan utnyttjas

blir större med hänsyn till viss medgiven längd. Bedömningen bör i stället

ske främst med utgångspunkt från erfarenheter och studier av inhemska

transport-, väg- och trafikförhållanden.

De utförda undersökningarna har inte gett belägg för att någon markant

fara uppkommer vid omkörningar av kombinationer inom längdintervallet

18—27 in. En viss riskökning har dock konstaterats vid stigande fordonslängd.

Några entydiga slutsatser av betydelse från trafiksäkerhetssynpunkt

kan inte dras av undersökningarna. Undersökningarna i och för sig föranleder

därför inte utredningen att framhålla någon vare sig önskvärd eller

inte önskvärd maximilängd för fordonskombinationer inom undersökta intervall.

Det är emellertid uppenbart, att en latent ökning av trafikfaran uppkommer

i samband med omkörning av längre enheter. Långa fordon har

dessutom visat sig kräva stort utrymme i kurvor och gathörn in. m. Man kan

följdriktigt påstå, att trafiksäkerhetshänsyn motiverar restriktivitet när det

gäller att tillåta längre fordon och kombinationer på vägarna.

Från trafiksäkerhetssynpunkt kan en utveckling mot längre enheter inte

anses tillfredsställande. Utvecklingen bör därför hejdas genom generella

förbudsbestämmelser. Med hänsyn till att näringslivet kommit att bli beroende

av långa fordonsenheter för sina transporter och till den fordonspark

som redan används måste det anses betydelsefullt att vid införande av en

generell längdgräns ta hänsyn inte bara till trafiksäkerhetssynpunkter utan

även till transportekonomiska faktorer.

Utredningens undersökningar visar, att transportekonomiska skäl kan anföras

för att man i vissa fall skall tillåta förhållandevis långa kombinationer.

Detta gäller särskilt för skogsbruket, som annars riskerar en betydande

kostnadshöjning och en försämring av konkurrensläget på exportmarknaden.

Även för gruvhanteringens del är det angeläget med rätt långa fordonskombinationer

liksom för speditionsföretagens styckegodstransporter i

containers. Å andra sidan måste det vara ett allmänt önskemål, att långa

enheter inte förekommer på vägarna i större utsträckning än som oundgängligen

är nödvändigt. Från samhällsekonomisk synpunkt måste också de

ekonomiska vinsterna för befraktarna vägas mot sådana olägenheter och

kostnader som vållas av försämrad trafiksäkerhet, försvårad framkomlighet

för övrig trafik, ökade kostnader för anpassning av väg- och gatunätet in. m.

En längdgräns vid 18 m skulle beröra ca 10 000 fordonskombinationer, vid

20 m ca 5 300, vid 22 m ca 2 300 och vid 24 m ca 600 kombinationer. Utredningen

anser en längdgräns tänkbar inom intervallet 18_24 m.

Sätts längdgränsen vid 18—20 m uppkommer behov av ett tämligen omfattande

dispensförfarande. En gräns vid 24 nr måste anses tveksam från

trafiksäkerhetssynpunkt med hänsyn till utrymmesbehovet i kurvor och

gathörn och berör ett så ringa antal kombinationer att en lagstiftning inte

2f Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 160

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1967

kan anses nödvändig för att förbjuda dem. Vid en 22-m-gräns kan avståndet

mellan första och sista fordonsaxeln uppskattas till ca 19,5 in, vilket gör

det möjligt att tillämpa en bruttovikt över 38 ton på 10/16 tons vägarna,

dvs. samma bruttovikt som är tillåten enligt flera internationella bestämmelser.

På 8/12 tons vägarna blir 34 tons bruttovikt möjlig. Möjligen kan

också under vissa förutsättningar tre containers om vardera 6 m längd

transporteras i fordonskombinationer av 22 m längd.

Utredningen föreslår 22 m som högsta tillåtna längdgräns för fordonskombinationer.

Denna längd förutsätts inbegripa inte bara fordonskombinationen

utan även den last som transporteras.

Dispensmöjligheter

Med den föreslagna längdgränsen 22 in anser utredningen att tillbörliga

hänsyn tagits till näringslivets behov. Dispens från längdbestämmelsen bör

därför medges endast i särskilda undantagsfall, exempelvis för transport av

mycket långt, ej delbart gods såsom betongelement och brobalkar. För delbart

gods bör dispens inte kunna påräknas.

Dispensgivningen bör ske enligt enhetliga bedömningsnormer samt under

hänsynstagande till fordonstekniska och trafiksäkerhetsfrämjande synpunkter.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förordas som tillståndsmyndighet.

Utredningen framhåller, att vid en längdgräns av 22 in problem kan uppkomma

vid framförande av fordonskombinationer i snäva kurvor m. in. Det

föreslås därför, att tillståndsmyndigheten bemyndigas utfärda de närmare

bestämmelser som behövs om ledbarhet, styrfömåga etc.

Av hänsyn till redan befintliga fordonskombinationer med längder över

22 in föreslås slutligen, att under en övergångstid av åtta år dispens skall

kunna ges när de i kombinationen ingående fordonen förvärvats innan de

nya bestämmelserna trätt i kraft och fordonen till följd av bestämmelserna

inte skulle kunna brukas.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och statens väginstitut har biträtt utredningsförslagen.

Yttrandena

Behovet av en bestämd längdgräns för fordonskombinationer vitsordas

eller lämnas utan erinran av huvuddelen av remissinstanserna.

Till den minoritet som intar en annan ståndpunkt hör sjöfartsstgrelsen,

som hänvisar till principen om konkurrens på lika villkor mellan olika trafikmedel

och anser, att innan utredningen om vägtrafikens kostnadsansvar

framlagts åtgärder hör undvikas som försvårar integration av de på olika

enhetslaster inriktade transporterna mellan sjöfart, järnväg och tunga

lastbilar. Sveriges redareförening vill, med hänsyn till utvecklingen inom

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1967

sjöfartsnäringen och behovet av samordning av sjö- och landstransporterna,

att förutsättningslösa transportekonomiska undersökningar utförts, innan

någon längdgräns föreskrivs. Liknande synpunkter anförs av Sveriges

Mekanförbund och Södra Sveriges Skogsägares Förbund. Statens biltrafiknämnd

framhåller att, eftersom utredningen inte styrkt behovet av en

längdmaximering av trafiksäkerhetsskäl, transportekonomiska skäl bör

vara avgörande. En sådan bedömning borde normalt ha föranlett att några

föreskrifter om inaximilängd inte skulle utfärdas. Sveriges trafikbilägares

riksorganisation är inne på liknande tankegångar och förordar ytterligare

utredningar. I avvaktan därpå bör eventuella längdbestämmelser endast

vara provisoriska. Provisoriska bestämmelser krävs också av SJ och Svenska

järnvägsföreningen, vilka båda anför, att kostnaderna för vägväsendet

och vägtrafikväsendet enligt den svenska trafikpolitiken skall bäras av vägtrafiken.

För närvarande föreligger dock inte möjlighet att säkert bedöma

dessa frågor.

Den föreslagna gränsen om 22 m som maximilängd för fordonskombinationer

inklusive överskjutande last tillstyrks eller godtas av

ungefär hälften av remissinstanserna. Den andra hälften avstyrker. De flesta

av dessa önskar en högre gräns.

Statens väginstitut upplyser, att institutet sedan utredningen slutförts

fortsatt studierna av omkörningsproblem och därvid funnit, att en liten

ökning av fordonslängden på vägar med dåliga och medelgoda siktförhållanden

föranleder en stor minskning av den för omkörning tillgängliga

vägsträckan.

Vä9- och vattenbgggnadssigrelsen anför — under hänvisning till den

allmänna diskussionen om 24 m som lämplig gräns för att möjliggöra

transporter av tre containers om vardera 20 fot — att 22 m överensstämmer

med vad som förutsatts i 1949 års vägtrafikkonvention. Detta är likväl väsentligt

liberalare än gällande längdbestämmelser i andra länder, där

gränsen vanligen går vid 18 m.

Av dem som yrkar lägre gräns än 22 m stannar länsstyrelserna i Hallands

och Göteborgs och Bohus län uid högst 20 m. SJ och Svenska järnvägsföreningen

åberopar bl. a. riskerna för att långa kombinationer

»hängs upp» vid passager av broar och järnvägsövergångar. Inte heller på

transportekonomiska grunder accepteras förslaget. I avvaktan på utredningen

om kostnadsansvarighetsprincipen, på större erfarenheter av det

integrerade transportsystemet samt på utvecklingen på containerområdet

förordas den i flertalet europeiska länder gällande längden 18 m som provisorisk

gräns i Sverige. Svenska ledamöterna av nordisk vägtrafikkommitté

förordar också 18 m med hänsyn till högsta tillåtna längd i de länder med

vilka Sverige i första hand har ett livligt vägtrafikutbyte. Vidare ifrågasatts

en översyn av 55 § VTF, eftersom man av trafiksäkerhetsskäl generellt

inte bor tillåta att mer än en påhängsvagn eller annan släpvagn kopp
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1067

las till bil. Svenska transportarbetareförbundet finner, att frågan bör ses

mot bakgrund av de internationella bestämmelserna samt den utveckling

av fordons-, väg- och brostandarden som kan förväntas, kostnaderna vid

anskaffning av längre kombinationer in. m. Ökade längder leder till ökade

anskaffningskostnader och ökade fordonsvikter, vilket i sin tur innebär

att endast en del av bruttoviktsökningen kan utnyttjas för nyttig last. Ytterligare

utredningar med mer ingående beaktande av trafiksäkerhets- och

trafiktekniska samt ekonomiska synpunkter erfordras. I avvaktan på dessa

bör bestämmelserna anknyta till de utländska bestämmelserna som i allmänhet

föreskriver 18 in. Rikspolisstyrelsen förordar, att längden för kombinationen

dragbil med påhängsvagn (semi-trailer) begränsas till 18 m med

hänsyn till utrymmesbehovet vid kurvtagning. Länsstyrelsen i Stockholms

län finner också att en sådan begränsning bör övervägas.

Svenska stadsförbundet uttalar stor tveksamhet till en gräns på 22 in

och framhåller, att någon ombyggnad i större omfattning i städer och tätorter

i syfte att underlätta framkomligheten för sådana kombinationer inte

är att förvänta med hänsyn till kostnadernas storlek och kapitalknappheten.

De remissinstanser som förordar längder över 22 m grundar sina ställningsantaganden

på i huvudsak transportekonomiska synpunkter.

Riksåklagaren finner de ökande containertransporterna tala för en

längdgräns av 24 m.

Sjöfartsstyrelsen anför, att vid begränsning till 22 m endast en speciell

utformning av dragfordonet torde kunna möjliggöra transport av tre containers

med 20 fots längd. Med 24 in skulle dylika transporter normalt

vara möjliga. Detta framhålls även av statens biltrafiknämnd.

Domänverket (gemensamt med Skogsbrukets motortransportkommitté)

anser, att flottledsnedläggningen och järnvägsnätets gleshet ökar behovet

av skogstransporter på väg. Införs bestämmelser som hindrar rationella

skogstransporter på väg kan detta komma att främja uppkomsten av ekonomiska

»nollområden». För att på lastbil och släpvagn få rum med tre

travar 19 fots timmer, vilket är ett vanligt hanteringsmått, krävs minst 24

in längd på kombinationen. Annars uppstår transportkostnadsfördyringar,

som beroende på vägarnas axeltryck varierar mellan 10 och 15 % för intervallet

22—24 m och 22 och 26 % för intervallet 22 in — »fri längd». Skogsstyrelsen

anför i princip samma synpunkter. Båda myndigheterna förordar

minst 24 in och framhåller behovet av smidiga dispensbestämmelser.

Länsstyrelserna i Kronobergs, Älvsborgs, Jämtlands och Västerbottens

län pekar på de ökande transporterna med storcontainers, skogs- och gruvindustriernas

beroende av långa fordon samt de vinster som kan erhållas

av längdökningen 2 m från 22 m och förordar därför 24 m. Länsstyrelsen

i Skaraborgs län framhåller, att en längd av 22 m medför att ett avsevärt

ökat antal fordon erfordras för att utföra samma transportarbete som nu

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1967

23

utförs av fordon med större längd. Genomförs förslaget bör övervägas om

inte längre fordonskombinationer kan tillåtas på motorvägar och andra

vägar av hög trafiksäkerhetsstandard. Länsstyrelsen i Norrbottens län kan

acceptera antingen 24 m inklusive överskjutande last eller 22 m med tilllägg

för överskjutande last upp till 24 m.

Sveriges redareförening framhåller, att en begränsning till 22 in i förening

med föreslagna hastighetsgränser kan föranleda 25 % högre kostnader

för landsvägstransporterna än om de utförs med kombinationer som

anpassats för rederinäringens containers och trailers. Dessa merkostnader

för näringslivet kan nnder vissa betingelser uppskattas till en miljard

kronor per år i början av 1970-talet.

Näringslivets trafikdelegation hävdar, att vid begränsning till 22 m bl. a.

skogs- och jordbruket samt gruv-, metall- och byggnadsindustrierna kommer

att utsättas för avsevärda kostnadsökningar, som skulle förvärra läget

i en hårdnande internationell konkurrens. För skogsbruket skulle med

hänsyn till tillämpade hanteringsmetoder och sortimentlängder transportkostnaderna

för massaved i vissa fall riskera att öka med 25 och för timmer

med 50 %. Transportkostnaderna utgör för närvarande 35—50 % av

råvarupriset. För monteringsfärdiga trähus skulle förslaget kunna få en

utvecklingshämmande effekt. Även livsmedelsindustrierna och de kemiska

industrierna skulle vidkännas svårigheter och fraktfördyringar. En höjning

av gränsen från 22 till 24 m skulle medföra en möjlighet att öka fordonens

lastförmåga viktmässigt med 10 % och utrymmesmässigt med

12 %. Delegationen yrkar därför på minst 24 m. Samma längd förordas av

Svenska Petroleum Institutet, Svenska sågverksföreningars riksförbund,

AB Sågverksintressenter, Sveriges Mekanförbund, Svenska byggnadsentreprenörföreningen,

Södra Sveriges Skogsägares Förbund, Svenska gruvföreningen

och Svenska cementföreningen.

Sveriges trähusfabrikers riksförbund framhåller, att man för rationella

transporter av monteringsfärdiga trähus behöver en kombinerad fordonslängd

av 29 m. En inskränkning med bara en meter leder till nära nog

fördubblade transportkostnader genom att två särskilda lastfordon måste

insättas.

Sveriges trafikbilägares riksorganisation anser det inte motiverat att för

vårt lands vidkommande knyta an till fordonsmått och vikter i utlandet,

eftersom Sverige skaffat sig ett trafikpolitiskt försprång och frågor om

fordonsmått och vikt är en nationell angelägenhet av stor betydelse för

näringslivets internationella konkurrensförmåga. Längdgränsen bör vara

minst 24 m och tills vidare endast provisorisk i avvaktan på ytterligare

utredningar. Ytterligare utredningar och en provisorisk gräns av 24 m anbefalls

även av vägplaneutredningens majoritet.

Svenska vägföreningen och Motororganisationernas samarbetsdelegation

hänvisar till den svenska trafikpolitikens målsättning om konkurrens på

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1967

lika villkor mellan transportmedlen. Järnvägstrafiken rationaliseras med

huvudvikten lagd på affärsbanenätet. Icke lönsamma bandelar slopas. Mot

denna bakgrund och med hänsyn till att de areella näringsgrenarna jordoch

skogsbruk på grund av järnvägsnätets korta längd och gleshet i hög

grad är vägtrafikberoende är det naturligt, att vägtransporterna får utveckla

sig med utnyttjande av transportgrenens inneboende möjligheter.

Det finns med dessa utgångspunkter knappast anledning att låsa fast fordonsutvecklingen

vid längd- och bruttoviktsbestämmelser som förekommer

på den europeiska kontinenten, där man har en annan trafikpolitik och

där vägtrafiken hämmas av en järnvägsskyddande politik. Avgörande för

längdgränserna är, frånsett trafiksäkerhetsskäl, i många fall de lastenheter

som utvecklats. Såväl skogs- som containertransporterna fordrar

minst 24 in som undre gräns vid längdmaximering.

Förslaget att dispenser skall kunna medges i särskilda undantagsfall

och därvid endast avse s. k. odelbart gods möter åtskilliga invändningar.

Endast rikspolisstyrelsen uttalar sig för en mycket restriktiv tillämpning.

Länsstyrelsen i Uppsala län anser, att skogsbrukets berättigade intresse

att kunna transportera långvirke bör beaktas vid en dispensering.

Överståthållarämbetet förordar visserligen restriktiv tillämpning men

anser, att tillståndsmyndigheten bör erhålla befogenhet att ge dispens även

för delbart gods. Detta anser också länsstyrelsen i Jönköpings län, i vart

fall för vissa vägsträckor av särskilt god standard och möjligen också i

andra fall under villkor att vissa försiktighetsmått vidtas. Liknande synpunkter

anförs av länsstyrelserna i Västmanlands och Västernorrlands län,

som också hävdar att det inte alltid är möjligt att göra åtskillnad mellan

delbart och odelbart gods. Definition av begreppet odelbart gods synes

nödvändig. Kritiska är också Södra Sveriges Skogsägares Förband, Svenska

sågverksföreningars riksförbund samt AB Sågverksintressenter, vilka finner

den av utredningen förutsatta dispensgivningen för restriktiv för skogsindustrins

behov. Domänverket (gemensamt med Skogsbrukets motortransportkommitté)

och skogsstyrelsen framhåller, att skogsbrukets odelbara

gods kan uppdelas i reellt odelbart (stolpar, pålar, långtimmer) och

driftekonomiskt odelbart gods (exempelvis stammar och träd, avsedda att

centralt upparbetas till timmer och massasortiment för transporter efter

särskilda vägrouter till terminaler). För dessa transporter liksom för högrationaliserade

transporter bör dispenser kunna ifrågakomma. Skogsstyrelsen

önskar ett dispensförfarande av samma art som gäller för dispenser

i fråga om axeltryck och fordonsbredd.

Svenska kommunförbundet, Näringslivets trafikdelegation, Sveriges Mekanförbund,

Svenska vägföreningen, Motororganisationernas samarbetsdelegation,

Sveriges trafikbilägares riksorganisation, Svenska cementföreningen

och Svenska transportarbetareförbundet föreslår på olika grunder

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1967

liberala och smidiga dispenseringsprinciper med tillämpning från fall till

fall. Svenska transportarbetareförbundet anser, att dispens för större längd

och vikt bör ges för varje särskilt transportarbete och därvid delges alla

berörda anställda för att gälla. Samma delgivningsförfarande bör enligt

förbundet ske även vid generella dispenser i de fall sådana blir aktuella.

Förslaget att dispensmyndigheten skall bemyndigas att utfärda n ä rinare

bestämmelser beträffande fordons ledbarhet, styrförmåga

etc. tillstyrks över lag men har föranlett flera kommentarer. Statens våginstitut

anser, att bestämmelserna lämpligen bör utformas så att en fordonskombinations

skall kunna köras mellan två koncentriska begränsningskurvor

med givna radier utan att nagon del av fordonet eller kombinationen

överskrider dessa begränsningar. Svensk bilprovning anser det

motiverat att föreskriva hur stort utrymme fordon eller fordonskombination

får uppta i en kurva, eftersom en längdbegränsning inte är någon garanti

för att en kombination är lämplig från utrymmessynpunkt. NTF framhåller

behovet av ytterligare utredning om långa fordons och kombinationers

möjligheter att hålla körfälten vid svängar. Eventuellt bör bestämmelser

om maximilängd på odelat enkelfordon eller på enheterna i kombinationer

eller om maximilängd på större fordons överhäng i framvagnen

införas.

Åtskilliga företrädare för näringslivet och branschorganisationerna framhåller,

att fordonskombinationers längd i och för sig inte avgör deras kurvtagningsförmåga.

Denna förmåga växlar också med hänsyn till kombinationens

inbördes mått och beror — utom på längden — på överhäng, hjulbaser,

dragstångslängd, kopplingsanordningar in. m. Dubbelstyrda släpvagnar

kan eliminera svårigheterna. Sådana släpvagnar håller för närvarande

på att utvecklas. Krav på ytterligare utredningar framförs.

Förslaget om väg- och vattenbyggnadsstyrelsen som dispensmyndighet

avvisas av bl. a. länsstyrelserna i Jönköpings, Hallands och Norrbottens

län, domänverket (gemensamt med Skogsbrukets motortransportkommitté),

Näringslivets trafikdelegation, Södra Sveriges Skogsägares Förbund,

Svenska sågverksföreningars riksförbund och AB Sågverksintressenter.

Det framhålls bl. a., att det här är fråga om enkla rutinärenden, vilka

liksom dispens från bestämmelser om fordonsbredd och axeltryck bör avgöras

av länsstyrelserna. Enhetlighet kan tillgodoses genom centralt utfärdade

anvisningar. Flera av de nämnda instanserna betonar, att länsstyrelserna

har den lokala kännedomen och att detta utgör en garanti för en

snabb och smidig dispensbehandling.

Näringslivets trafikdelegation framhåller, att det kan uppstå köproblem

hos dispensmyndigheten. Om dispens erfordras för varje enskild transport

kan åtskilliga byggnadsföretags dispensärenden komma att uppgå till mer

än 10 per dag och beröra mer än ett län.

Länsstyrelsen i Jämtlands län ifrågasätter om inte dispensgivningen

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1967

i fråga om fordons längd, bredd och axeltryck bör samordnas så att inte

olika myndigheter behöver ge dispens för samma transport, vilket ter sig

förvirrande och betungande för den sökande.

Övriga remissinstanser tillstyrker eller lämnar förslaget i denna del utan

erinran.

Förslaget om en övergångstid av åtta år, under vilken dispens skall

kunna ges för sådana i kombinationen ingående fordon som förvärvats före

de nya bestämmelsernas ikraftträdande, godtas av det stora flertalet remissinstanser.

Länsstyrelsen i Hallands län anför dock, att dispenser inte bör ges

utan särskild prövning i fråga om kombinationer över 28 m. Länsstyrelsen i

Örebro län finner övergångstiden för lång och LO anser sig inte kunna biträda

förslaget, eftersom lagstiftningen blir tämligen illusorisk med så långa

övergångstider. Rikspolisstyrelsen anser — i avsaknad av närmare motivering

för åtta år -— en övergångstid av fem år lämplig med tanke på fordonens

relativt snabba förslitning.

SJ anför, att dispens under den angivna åttaårsperioden i särskilda undantagsfall

även bör kunna ges för nyanskaffning av fordonskombinationer,

om hinder inte föreligger från trafiksäkerhetssynpunkt. Länsstyrelsen i Skaraborgs

län förordar generell dispens för befintliga kombinationer under en

övergångstid som motsvarar kombinationernas ekonomiska livslängd.

Överträdelse av en ny längdbestämmelse bör enligt riksåklagarens mening

förskylla dagsböter.

Hastigheter

Gällande svenska och utländska bestämmelser

I 56 § VTF ges bestämmelser om högsta tillåtna hastighet för vissa slag

av fordon och fordonskombinationer. Buss eller lastbil med totalvikt över

3,5 ton får inte föras med högre hastighet än 70 km/tim utom på motorväg,

och motortrafikled, där hastigheten får vara 90 km/tim. Hastighetsgränserna

för fordonskombinationer beror av antal släpfordon, typ av släpfordon,

bromsutrustning och viktförhållanden. Gränserna är för olika fall 70,

50, 40, 30 och 20 km/tim. överstiger släpvagnens totalvikt eller, i olastat

tillstånd, tjänstevikt inte en tredjedel av dragfordonets tjänstevikt, får

kombinationen föras med samma hastighet som dragfordonet utan släp.

För dragbil med påhängsvagn, vars samtliga hjul är försedda med effektiva

från fotbroms eller motsvarande anordning på dragfordonet manövrerbara

bromsar, gäller hastighetsgränsen 70 km/tim. En bil med annan släpvagn

än påhängsvagn får föras med högst 50 km/tim om släpvagnen har

sådana effektiva bromsar som nyss sagts. I annat fall än de nu nämnda

gäller maximihastigheten 40 km/tim om släpvagnens bruttovikt inte överstiger

bilens. Samma gräns gäller kombinationer med två släpvagnar, försedda

med effektiv bromsutrustning, liksom bärgningsbil, när den används

för bogsering. Bil med en släpsläde, vars bruttovikt inte överstiger bilens,

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1967

får föras med 30 km/tim. I andra fall än de här uppräknade är hastighetsgränsen

för bil med tillkopplat fordon 20 km/tim.

Enligt 6 § 1 mom. VTF gäller vissa krav på bromsanordning för släpvagn

som dras av bil. Är släpvagnen avsedd för personbefordran eller överstiger

totalvikten 750 kg, skall den ha effektiv broms som kan manövreras

från fotbroms eller motsvarande anordning på dragfordonet och som är så

beskaffad att släpvagnen automatiskt bromsas in vid brott på kopplingsanordningen.

Automatisk bromsverkan fordras emellertid inte i fråga om

tvåhjulig husvagn eller mindre bagagevagn som är försedd med tillförlitlig

reservkoppling (t. ex. kedja eller stållina). Släpvagn avsedd för personbefordran

eller vars tjänstevikt överstiger 400 kg skall vara utrustad med

broms som kan hålla kvar släpvagnen på sluttande mark, även om vagnen

frånkopplats bilen. Bromsen skall kunna manövreras från släpvagnen eller,

om denna ej är avsedd för personbefordran, från någon plats vid sidan av

den.

Genom en kungörelse den 8 mars 1963 (nr 38) om undantag rörande

vissa släpvagnar från 6 § 1 mom. och 56 § 1 mom. VTF har s. k. påskjutsbromsar

på tvåhjulig släpvagn med totalvikt av högst 1 500 kg jämställts

med sådan effektiv bromsutrustning som sägs i 6 § 1 mom. och 56 § VTF.

Den 1 januari 1965 gällde i förenklad sammanfattning följande hastighetsgränser

för fordonskombinationer inom vissa europeiska länder.

Belgien: 60 km/tim för kombinationer med totalvikt över 5 ton.

Danmark: 60 km/tim.

Finland: 70 km/tim, på motorväg 80 km/tim för lätta kombinationer.

Frankrike: För kombinationer med totalvikt över 10 ton olika hastighetsgränser

i förhållande till vikten.

Nederländerna: 60 km/tim för tung kombination. För lätt kombination

där släpvagnens hjullryck överstiger 375 kg 60 km/tim (80 km/tim på motorväg).

Norge: 60 km/tim.

Schweiz: 80 km/tim eller, om släpvagnens vikt överstiger 1 ton, 60 km/

tim.

Storbritannien: 48 km/tim eller, på motorväg liksom för lätta kombinationer,

64 km/tim.

Västtyskland: 60 km/tim eller, på motorväg liksom för lätta kombinationer

och kombination med påhängsvagn under 7,5 ton, 80 km/tim.

Trafiksäkerhetsrådets utredning

Tunga fordonskombinationer

Med tung fordonskombination förstår utredningen dragbil med totalvikt

över 3,5 ton jämte därtill kopplat släpfordon.

Från näringslivets sida har samstämmigt uttalats önskemål om minst

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1967

70 km/tim som övre gräns för hastigheten, där nu lägre gräns gäller. Lastbilsfabrikanterna

förordar 70—75, speditions- och transportföretag samt

företrädare för transporter av flytande gods 70—80, skogsbruksnäringen

samt gruv- och byggnadsindustrin 70 km/tim.

En statistisk bearbetning av olyckor utanför tättbebyggt område under

1960 har visat, att personskada förekommit i mindre omfattning vid olyckor

där tunga kombinationer varit delaktiga än vid övriga olyckor. De vanligaste

olyckorna med fordonskombinationer var mötesolyckor, singelolyckor och

omkörningsolyckor i nämnd ordning.

Mötesolyckorna inträffade till största delen på vägar under 6 m bredd och

i flertalet fall vid möten med andra tunga fordon eller kombinationer. Någon

större skillnad har därvidlag inte konstaterats mellan kombinationer

som haft 50 och de som haft 60 km/tim som hastighetsgräns. Omkörningsolyckorna

antas bero på att tunga kombinationer i mycket stor utsträckning

går fram på vägar med stark trafik. Andelen mörkerolyckor var för tunga

kombinationer något större än för andra fordonstyper. Detta tillskrivs förhållandet

att tunga fordonskombinationer färdas nattetid i större utsträckning

än andra fordonskategorier.

Fordonsdefekter medverkade vid ungefär 10 % av olyckorna. De vanligaste

defekterna var bromsfel eller brusten kopplingsanordning.

De företagna undersökningarna har inte gett underlag för entydiga slutsatser

om vilka följder en revidering av hastighetsbestämmelserna skulle få

från olyckssynpunkt. Vid undersökningarna har emellertid inte framkommit

något som talar för att olycksfrekvensen skulle märkbart öka eller skadorna

bli påtagligt svårare vid en måttlig höjning av hastigheten för vissa tunga

kombinationer.

Vid studier av tillämpade hastigheter för tunga kombinationer utanför

tättbebyggt område har framgått, att högsta medgivna hastighet oftast överskridits

och att överskridandet varit större ju lägre hastighet som gällt. Endast

för kombinationer med en tillåten högsta hastighet av 70 km/tim har

underskridanden varit vanligare än överskridanden. Under gynnsamma vägförhållanden

förelåg en tendens mot samma hastighet för alla tunga fordon,

oberoende av tillåten hastighet. Studier av köförhållanden har visat, att betydligt

fler fordon ligger i ko efter tunga än efter lätta kombinationer. Vidare

förekom förhållandevis fler köfordon efter tunga kombinationer än

efter tunga singelfordon.

Utredningen finner det framgå av undersökningarna, att det från trafikteknisk

synpunkt är motiverat med en höjning av den tillåtna hastigheten

från 50 till 70 km/tim för tunga bilar med endast en släpkärra eller vanlig

släpvagn med effektiv broms. En sådan höjning anses erbjuda betydande

fördelar med hänsyn till efterlevnaden, övervakningen och trafikekonomin.

Höjningen kan ske utan att allmänna krav på framkomlighet och säkerhet

i trafiken eftersätts.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1967

Särskilda omkörningsstudier har bedrivits för att utröna hur dels hastigheten,

dels längden hos en tung kombination inverkar på möjligheterna att

företa omkörningar av kombinationen samt på beteendet hos de trafikanter

som företar sådana omkörningar. Teoretiska beräkningar har gett vid handen,

att både en höjning av hastigheten och en ökning av längden medför

försämrade möjligheter till omkörning för andra trafikanter. Vid en hastighet

av 90 km/tim hos omkörande fordon och mötande trafik kan en höjning

av fordonskombinationens hastighet från exempelvis 50 till 70 km/tim

reducera omkörningsmöjligheterna med 25 %.

Studierna har också inriktats på frågan om de försämrade omkörningsmöjligheterna

vid högre hastighet hos kombinationerna medför att de omkörande

trafikanterna tar större risker. Det har framgått, att andelen trafikanter

som använder en för lång omkörningssträcka blir större såväl när

kombinationens längd som när dess hastighet ökas. Några fullt entydiga resultat

i fråga om effekten av en hastighetshöjning för olika typer av kombinationer

har dock inte kunnat erhållas, över huvud taget sjönk den totala

omkörningsfrekvensen markant när hastigheten höjdes. Även om andelen

riskfyllda omkörningar som regel var något större vid 70 km/tim var det

totala antalet riskfyllda omkörningar ca 50 % lägre vid den hastigheten

än vid 50 km/tim. Studierna har visat, att det inte skulle innebära något

nämnvärt eftersättande av trafiksäkerheten, om hastigheten för fordon

med tillkopplad bromsförsedd släpvagn höjs från 50 till 70 km/tim, dvs.

samma hastighetsgräns som gäller för dragbil med påhängsvagn.

De fordonstekniska egenskaperna hos tunga kombinationer har hittills

studerats i mycket ringa omfattning. En skärpning av de tekniska kraven

är enligt utredningen önskvärd, främst beträffande fordonsdetaljers hållfasthet,

bromsutrustning, dynamisk stabilitet och manöverorgan.

Utredningen anser förekomsten av ett flertal hastighetsgränser otillfredsställande

från övervakningssynpunkt och troligen också mindre lämplig

från trafiksäkerhetssynpunkt. Så få hastighetsgränser som möjligt med anpassade

krav på fordonens konstruktion och låg hastighetsgräns för fordon

som inte fyller dessa krav torde vara en bättre lösning. Några hållbara motiveringar

för skilda hastighetsgränser för å ena sidan bil med påhängsvagn

och å andra sidan bil jämte släpvagn av annan typ med tillfredsställande

bromsanordningar har inte kunnat påvisas. En höjning från 50 till 70 km/

tim för sistnämnda kategori torde, även om den måhända f. n. inte kan motiveras

fordonstekniskt, tills vidare kunna accepteras.

Utredningen anser det olämpligt att f. n. föreslå någon ändring av hastighetsbestämmelserna

för kombinationer med två eller fler släpvagnar. Dels

anses forskningsunderlaget för ringa, dels ökar svårigheterna att anpassa

bromskraflen mellan axlarna med antalet axlar, dels minskar fordonsförarens

möjligheter att klara en besvärlig situation ju fler fordonsenheter som

ingår i kombinationen och ju högre hastigheten är.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1967

Inte heller föreslås någon höjning av 40-kilometersgränsen för kombination

med obromsad släpvagn. Skälet är att ökad användning av obromsade

släpvagnar bör motverkas. Undantag görs för bil med obromsad släpvagn,

vars totalvikt inte uppgår till en sjättedel av dragbilens tjänstevikt. Sådan

kombination föreslås få köra med 70 km/tim. Undantaget gäller främst de

lätta kombinationerna men har generell giltighet och omfattar, i förekommande

fall, även tunga kombinationer.

F. n. gäller som nämnts, att fordonskombination. där släpvagnens totalvikt

eller, i olastat tillstånd, tjänstevikt inte överstiger en tredjedel av dragfordonets

tjänstevikt, får föras med samma hastighet som medges för dragfordon

utan släpvagn. Med hänsyn till resultatet av undersökningarna för

lätta kombinationer föreslår utredningen, att denna regel slopas.

I anslutning till förslaget om höjning av maximifarten från 50 till 70

km/tim för dragbil, vartill kopplats en släpvagn utrustad med tillfredsställande

bromsanordning eller med totalvikt som ej överstiger en sjättedel

av dragbilens tjänstevikt, betonar utredningen att besiktningskontrollen

vid genomförande av förslaget sannolikt bör skärpas i många avseenden

samtidigt som fortlöpande studier bör ske av de fordonstekniska egenskaperna

hos tunga fordon och kombinationer.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och statens väginstitut har biträtt förslagen.

Lätta fordonskombinationer

Med lätt fordonskombination förstår utredningen dragbil med totalvikt

av högst 3,5 ton jämte därtill kopplad släpkärra, dvs. släpvagn med en

axel eller boggi, dock ej påhängsvagn.

Utredningen konstaterar inledningsvis, att lätta kombinationer i övervägande

grad består av personbil med husvagn. För dessa har trafikekonomiska

synpunkter ringa betydelse.

Studier av olyckor med lätta kombinationer har företagits men materialet

har varit begränsat och utredningen finner det svårt att dra några

slutsatser om hastighetens betydelse för olyckornas uppkomst. Det har

emellertid framgått, att de vanligaste olyckorna varit mötes- och omkörningsolyckor.

Mötesolyckorna anses ha haft mindre direkt samband med

den medgivna högsta hastigheten än med en felbedömning av det egna och

det mötande fordonets bredd. Inte heller omkörningsolyckorna har enligt

utredningen i någon högre grad berott på hastigheten utan på felbedömning

av fordonslängden, bl. a. på grund av bristande vana och erfarenhet hos

föraren. Omkörningsolyckorna synes inträffa oftare med lätta kombinationer

än med exempelvis personbil utan släpvagn.

Utöver studier av olyckor har utredningen studerat hastigheter och omkörningsförlopp

för lätta kombinationer. I fråga om hastigheter tyder undersökningarna

på en anpassning till samma hastighet oberoende av den

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1067 31

för olika kombinationer medgivna hastigheten. Hastigheten rörde sig vanligen

om 65—75 km/tim. Vid punkthastighetsmätningar överskred ca 75 %

av de lätta kombinationerna den högsta tillåtna hastigheten med i medeltal

15—25 km/tim. De lätta kombinationerna förekom som köledare i

ungefär samma utsträckning som tunga fordon och kombinationer. Fordonskombinationernas

totala längd påverkade inte nämnvärt omkörningsförloppet

vid hastigheterna 50 och 70 km/tim. De omkörande fordonens

risktagning var inte större vid 70 än vid 50 km/tim. Inte heller skilde

sig insvängningstiderna för omkörande fordon om hastigheten var 50

eller 70 km/tim.

Med hänvisning till utförda studier av omkörningsmöjligheterna drar

utredningen slutsatserna, att lätta fordonskombinationer inte bör utföra

accelererande omkörningar vid en hastighet av omkring 70 km/tim eller

däröver och att dragfordonen bör uppfylla krav på motorstyrka, som är

beroende av bl. a. kombinationens vikt.

Vid studier beträffande kördynamik har framkommit, att dragfordonet

bör vara relativt tungt, ha stort masströghetsmoment, kraftigt dimensionerade

däck, långt axelavstånd samt kort överhäng, medan släpfordonet bör

ha liten massa, hög kulbelastning, långt avstånd mellan dragkula och

släpfordonsaxel och kraftigt dimensionerade däck. Studierna har visat, att

en lämpligt dimensionerad lätt kombination har tillfredsställande dynamisk

stabilitet vid hastigheter över 100 km/tim. I ogynnsamma fall kan

dock instabilitet uppträda vid hastigheter under 70 km/tim.

Av skilda skäl kan kördynamisk klassning av lätta kombinationer, baserad

på relativ vikt mellan släpfordonets och dragfordonets massa, inte

förordas. Provkörning för typgodkännande av olika slag av kombinationer

med avseende på kördynamiska egenskaper torde vara den lämpligaste

metoden tills vidare. Med hänsyn till svårigheten att finna ett rättvist

klassningssystem är det i princip olämpligt att godkänna olika kombinationer

för skilda hastighetsgränser. I stället torde en enda hastighetsgräns

för alla lätta kombinationer vara att föredra. Vissa fordringar på dynamisk

stabilitet måste dock uppfyllas.

Studier rörande bromsförmåga och stabilitet vid bromsning har gett

vid handen, att en fordonskombination är en större olyckrisk än ett ensamt

fordon om instabilitet uppträder genom hjullåsning vid bromsning.

Fällknivsverkan uppkommer nämligen snabbt och är svår att bemästra.

Svårigheten ökar med ökande hastighet. Därför bör fri fart inte tillåtas

för någon typ av kombination. Utförda bromsprov och teoretiska beräkningar

har visat att, vid normalt väglag och under förutsättning att släpfordonet

är försett med bromsar eller har en totalvikt som inte överstiger

en sjättedel av dragbilens tjänstevikt, 50 är en säker, 70 en godtagbar och

90 km/tim en hastighet som inte kan rekommenderas.

Utredningen anser det klarlagt att man genom lämpliga krav, vilkas

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1967

uppfyllande bör kontrolleras vid besiktning, kan säkerställa tillräckligt

goda köregenskaper hos lätta fordonskombinationer för att en måttlig

höjning av de nuvarande hastighetsgränserna skall kunna motiveras, detta

oavsett att en fordonskombination får anses vara en större trafikrisk än

det ensamma dragfordonet. Utredningen föreslår en enhetlig högsta tillåten

hastighet av 70 km/tim för lätta kombinationer. Som villkor bör gälla, att

kombinationen uppfyller vissa krav rörande dynamisk stabilitet och att

släpvagnen antingen är utrustad med effektiva bromsar eller har en totalvikt

som inte överstiger en sjättedel av bilens tjänstevikt. Annars bör 40

km/tim vara högsta gräns.

Förslaget leder till att bestämmelserna i 56 § 1 mom. sista stycket VTF,

som medger fri hastighet för lätta kombinationer när släpvagnens totalvikt

inte överstiger en tredjedel av bilens tjänstvikt, bör utgå. Enligt utredningen

föreligger inte skäl att föreslå högre tillåten hastighet på motorväg än på

annan väg.

Också förslagen i denna del har biträtts av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

och statens väginstitut.

Sammanfattning

Om utredningens förslag genomförs ändras hastighetsgränserna för de

kombinationer som berörs av förslagen på följande sätt.

A. Bromsad släpvagn med totalvikt (eller i olastat tillstånd tjänstevikt)

som uppgår till högst 1/3 av dragbilens tjänstevikt:

om dragbilen är buss eller lastbil med totalvikt över 3,5 ton en sänkning

av maximihastigheten på motorväg och motortrafikled från 90 till 70 km/

tim men i övrigt en oförändrad gräns vid 70 km/tim,

om dragbilen är buss eller lastbil med totalvikt av högst 3,5 ton eller

personbil en sänkning från fri fart till en maximihastighet av 70 km/tim.

B. Bromsad släpvagn med högre total vikt (eller tjänstevikt) än nyss

sagts i förhållande till dragbilens tjänstevikt:

om dragbilen är buss eller lastbil med totalvikt över 3,5 ton en höjning

av maximihastigheten från 50 till 70 km/tim,

om dragbilen är buss eller lastbil med totalvikt av högst 3,5 ton eller personbil

en höjning av maximihastigheten från 50 till 70 km/tim.

C. Obromsad släpvagn med totalvikt (eller i olastat tillstånd tjänstevikt)

som uppgår till högst 1/3 av dragbilens tjänstevikt:

om dragbilen är buss eller lastbil med totalvikt över 3,5 ton en sänkning

av maximihastigheten från 90 km/tim på motorväg och motortrafikled och

70 km/tim i övrigt till 40 km/tim eller, om släpvagnens, totalvikt är högst

1/6 av dragbilens tjänstevikt en sänkning på motorväg och motortrafikled

från 90 till 70 km/tim men i övrigt en oförändrad gräns vid 70 km/tim,

om dragbilen är bnss eller lastbil med totalvikt av högst 3,5 ton eller

personbil en sänkning från fri fart till en maximihastighet av 40 km/tim

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1967

33

eller, om släpvagnens totalvikt är högst 1/6 av dragbilens tjänstevikt, en

sänkning från fri fart till maximihastigheten 70 km/tim.

D. Obromsad släpvagn med högre totalvikt (eller tjänstevikt) än nyss

sagts i förhållande till dragbilens tjänstevikt:

en oförändrad maximihastighet av 40 km/tim.

Yttrandena

Tunga fordonskombinationer

Huvuddelen av remissinstanserna tillstyrker eller godtar förslagen.

Den föreslagna höjningen för släpvagnar med effektiva bromsar vinner

nära nog fullständig anslutning i remissyttrandena. Ett fåtal remissinstanser

avstyrker eller är tveksamma.

Länsstyrelsen i Hallands län anser att tendensen till överträdelser av

gällande bestämmelser rimligtvis inte kan anföras som skäl för liberalisering

av gällande rätt. Svenska järnvägsföreningen är tveksam och finner

det lämpligt att stanna vid samma hastighet som gäller i bl. a. Danmark och

Västtyskland, nämligen 60 km/tim. Länsstyrelsen i Jönköpings län anser

det värt att överväga om inte en höjning av hastigheten från 50 till 70 km/

tim bör förbehållas fordon med viss begränsad längd. Länsstyrelserna i

Älvsborgs och Västernorrlands län tillstyrker förslaget med tvekan.

Flera remissinstanser understryker utredningens uttalanden, att besiktningskontrollen

sannolikt måste skärpas och fortlöpande studier företas

av de fordonstekniska egenskaperna.

Statens väginstitut framhåller, att vissa egenskaper hos nu förekommande

tryckluftsbromsar måste beaktas. Dessa är behäftade med fördröjningar,

som får ökad betydelse vid ökade fordonslängder. För att undvika

olyckor kan det vara nödvändigt med tillsatsdon i fordon. Inom väginstitutet

pågår forskning härom. Svensk bilprovning påpekar, att den väntade

skärpta kontrollen direkt kommer att påverka bolagets besiktningsverksamhet.

Bolaget förutsätter, att det får medverka vid utarbetandet av de bestämmelser

om skärpt besiktningskontroll som utredningen ansett nödvändiga.

Svenska transportarbetareförbundet vill inte motsätta sig förslagen men

kräver före en författningsändring utredningar av olika slag med sikte på

åtgärder för att öka säkerheten när det gäller de tunga kombinationerna.

Fordonskombinationer med obromsade släpvagnar bör enligt förbundet inte

få förekomma annat än övergångsvis för att det nuvarande beståndet successivt

skall kunna utgå.

Statens biltrafiknämnd erinrar om den växande betydelse som kombinationen

dragbil jämte påhängsvagn och tillkopplad släpvagn fått på senare år,

framför allt i den internationella trafiken av typen roll off roll on. Enligt utredningens

förslag skall sådan kombination, liksom hittills, endast få framföras

med maximalt 40 km/tim. Det är av intresse att den får föras med

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1967

samma hastighet som dragbil med släpvagn, dvs. 70 km/tim. Liknande synpunkter

och yrkanden framför domänverket (gemensamt med Skogsbrukets

motortransportkommitté), skogsstyrelsen, Sverige bilindustri- och bilgrossistförening

och Motorbranschens riksförbund, Näringslivets trafikdelegation,

Svenska cementföreningen, Svenska sågverksföreningars riksförbund

och AB Sågverksintressenter, Svenska gruvföreningen, Sveriges redareförening,

Sveriges Mekanförbund, Södra Sveriges Skogsägares Förbund och

vägplaneutredningens majoritet. Om en sådan hastighetshöjning inte är

möjlig nu, bör enligt några remissinstanser ytterligare undersökningar utföras

för att klarlägga vilka tekniska krav som kan behöva ställas för ändamålet.

Vissa framhåller, att samtliga normala och rationella kombinationer

bör få tillämpa samma hastighet, 70 km/tim, om godtagbara tekniska krav

uppfylls.

Sveriges trafikbilägares riksorganisation, Svenska vägföreningen och Motororganisationernas

samarbetsdelegation har i princip samma yrkanden.

Förstnämnda organisation anför att inga försök gjorts av utredningen att

studera effekten av annan högre hastighet än 70 km/tim. Samtliga tre instanser

anser vidare, att fortsatta försök bör göras för att studera och tillvarata

möjligheterna till ytterligare höjningar av hastigheten för den tunga

trafiken i takt med den fordonstekniska och vägtekniska utvecklingen.

Förslaget att högsta tillåtna hastighet på motorväg och motortrafikled för

vissa tunga kombinationer skall sänkas från 90 till 70 km/tim avstyrks av

länsstyrelsen i Hallands län, skogsstyrelsen, Sveriges redareförening, Sveriges

Mekanförbund, Svenska vägf öreningen och Motor organisationernas samarbetsdelegation,

Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening och Motorbranschens

riksförbund samt Svenska Petroleum Institutet.

Lätta fordonskombinationer

Utredningens förslag har så gott som undantagslöst tillstyrkts eller lämnats

utan erinran i remissyttrandena.

I fråga om den föreslagna hastighetshöjningen avstyrker endast riksåklagaren,

som anser att en närmare utredning om antalet berörda lätta kombinationer

bör föregå en författningsändring. Utredningen behövs för att

planlägga nödvändiga polisiära insatser för den ökade övervakning som de

nya bestämmelserna aktualiserar.

Några remissinstanser finner vissa särskilda åtgärder påkallade i sammanhanget.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser, att det vid maximihastigheten

70 km/tim krävs bestämmelser som medger besiktning av hela fordonskombinationen.

NTF förordar skärpt typbesiktning av husvagnar och trailers

m. m. med sikte på att en viss släpvagn skall godkännas endast för vissa bilmodeller

och tvärtom. Vidare bör övervägas, om det behövs regler angående

förhållandet mellan dragbilens motorstyrka och kombinationens vikt. Svensk

bilprovning framhåller svårigheterna att utföra stabilitetsprov i det prak
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1967

tiska besiktningsarbetet och ifrågasätter, om det är rimligt att alla dessa

prov utförs med varje fordonskombination. Det bör utredas om stabilitetsbedömningen

i vissa fall kan ske utan körprov. Annars måste eu praktiskt

tillämpbar och säker metod för detta utarbetas. Svenska vägföreningen och

Motororganisationernas samarbetsdelegation föreslår, att typgranskning införs

beträffande de för kombinationskörning särskilt avsedda apparaterna

och systemen i dragfordon och släpfordon. Vidare förordas, att nuvarande

bestämmelser om relativ vikt mellan dragfordon och släpfordon ersätts med

bestämmelser om förhållandet mellan dragkraft och sammanlagd vikt.

Provkörningar bör utföras för typgodkännande av fordonskombinationer,

varvid som villkor för godkännande kan anges krav på viss utrustning,

t. ex. bestämda egenskaper hos däck, färdstabilisator, bibehållen bromsverkan

efter långvarig bromsning. Sänkt viktgräns bör införas för släpfordon

med påskjutsbroms. Vidare föreslås som komplettering till utredningens

förslag dels att samtliga hjul på lätta fordonskombinationer, som framförs

under vinterväglag, skall vara obligatoriskt utrustade med dubbade däck

helst redan från hösten 1967, dels att den högsta tillåtna hastigheten för

lätta kombinationer las upp till förnyat övervägande så snart föreslagen

revision av typgransknings- och viktbestämmelser skett.

Vad gäller utredningens förslag att 56 § 1 mom. tredje stycket VTF skall

utgå framhåller överståthållarämbetet, att ett stort antal släpfordon som

anskaffats med beaktande av de nuvarande bestämmelserna med det nya

förslaget hastighetsbegränsas till 40 km/tim eller måste ha bromsutrustning.

Dessa släpfordon bör under en lämplig övergångstid få framföras med

70 km/tim för att ägarna under tiden skall kunna komplettera bromsutrustningen.

Detta anser också Svenska vägf öreningen och Motororganisationernas

samarbetsdelegation. De föreslår en övergångstid av fyra år.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser, att den nuvarande bestämmelsen

i 56 § 1 mom. tredje stycket andra punkten VTF, att vid olastat tillstånd

släpvagnens tjänstevikt skall gälla i stället för dess totalvikt, bör få gälla

även framdeles. Det förekommer nämligen numera i allt större utsträckning

dragfordon i kombination med trailer för fritidsbåtar m. m. Dessa

trailers, som är lätta och i allmänhet saknar bromsanordningar, skulle med

utredningens förslag endast få köras med 40 km/tim i olastat tillstånd.

Med det föreslagna tillägget blir hastigheten i stället 70 km/tim., vilket inte

torde innebära att trafiksäkerheten eftersätts. Svensk bilprovning har i princip

samma yrkande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3G

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1967

Vissa frågor om lokala trafikföreskrifter m. m.

Gällande bestämmelser

Befogenheten att meddela lokala trafikföreskrifter är enligt 61 § 1 mom.

VTF uppdelad på länsstyrelse och trafiknämnd. Det ankommer på länsstyrelsen

att ge lokala bestämmelser enligt punkt c) om färdhastighet, enligt

punkt d) om inskränkning i rätten att framföra visst slag av fordon eller

fordon med viss sorts last och om höjning eller sänkning av enligt VTF

medgivna axeltryck, bruttovikt eller bredd, samt enligt punkt e) och f) om

vägs egenskap av huvudled, motorväg eller motortrafikled och om ändringar

av företrädesrätt eller stoppskyldighet i förhållande till föreskrifterna

i VTF. Trafiknämnden bestämmer för sin del enligt punkt a) om trafikförbud

och om inskränkningar i fråga om körriktning, provkörning eller övningskörning,

enligt punkt b) om uppställning eller stannande av fordon och

enligt punkt g) om andra inte särskilt uppräknade åtgärder för trafikreglering.

Trafiknämndens sammansättning och arbetsformer framgår av lagen den

4 december 1964 (nr 731) om trafiknämnder.

Myndigheterna kan enligt 63 § meddela undantag för särskilt ändamål

från lokal trafikföreskrift och också från vissa bestämmelser i VTF. Undantag

från lokal trafikföreskrift ges av den som meddelat föreskriften.

När det gäller VTF kan dispens ges från bestämmelserna i 54 § 1 och 2

mom. om axeltryck, bruttovikt och bredd, 55 § 1 mom. om tillåtet antal

dragna fordon samt 56 § 1—3 mom. om maximihastigheten för särskilda

fordon och fordonskombinationer och om maximihastighet inom tättbebyggt

område. Dispensmyndighet är i dessa fall trafiknämnden. Berörs mer än en

trafiknämnds verksamhetsområde kan länsstyrelsen meddela dispens också

i frågor som annars ankommer på trafiknämnden. Berör trafiken flera län,

får statens vägverk överta dispensfrågorna.

Ändringsförslag

I den skrivelse som nämnts i inledningen anför överståthållarämbetet, att

bestämmelserna om lokala trafikföreskrifter och om dispensgivningen visat

sig medföra betydande olägenheter i vissa avseenden. Anmärkningarna är

speciella för Stockholm, där det administrativa området för ämbetet och trafiknämnden

sammanfaller och ämbetets handläggnig av dispensfrågor inte

leder till större enhetlighet i bedömningen än trafiknämndens prövning.

Sakkunskapen finns hos trafiknämnden som därför kan avgöra ärendena

snabbare. Ämbetet är för sin del beroende av yttranden från de sakkunniga

organen. Ämbetet hemställer, efter samråd med trafiknämndens ordförande,

om särbestämmelser för Stockholm, innebärande att trafiknämnden får be
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj. ts proposition nr 160 år 1967

fogenhet att utfärda lokala trafikföreskrifter enligt 61 § 1 mom. d) VTF och

därmed också rätten att meddela dispens från sådana föreskrifter.

Från rikspolisstyrelsen och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har under

hand påtalats vissa generella tolkningssvårigheter och praktiska olägenheter

med den nuvarande uppdelningen av befogenheterna mellan länsstyrelsen

och trafiknämnden. Det har bl. a. visat sig svårt att dra en klar gräns mellan

å ena sidan »förbud mot trafik», som det enligt 61 § 1 mom. a) ankommer

på trafiknämnd att meddela, och »inskränkning i trafiken beträffande

fordon av visst slag» som länsstyrelsen skall bestämma om. Som exempel på

tveksamma frågor har anförts de s. k. »raggarförbuden», som innebär viss

reglering av trafiken under kvällen och natten. När det gäller dispensgivningen

har framhållits, att bestämmelserna ofta leder till att beslutanderätten

uppdelas på två myndigheter i samma ärende. För en transport kan

fordras beslut av länsstyrelse om undantag från lokal trafikföreskrift om

axeltryck och bruttovikt men samtidigt trafiknämndens beslut om undantag

från bestämmelsen om fordonsbredd i VTF. Även i ett och samma avseende

kan båda myndigheterna behöva medverka, t. ex. om det vid en transport

inom eu kommun krävs undantag i fråga om axeltryck och bruttovikt såväl

på en sträcka där den generella bestämmelsen i VTF gäller som för ett vägavsnitt

med lokala föreskrifter om tryck och vikt. Vid överläggningar inom

kommunikationsdepartementet med företrädare för de båda myndigheter

som tagit upp frågan har det konstaterats, att bestämmelserna om möjligt

bör ändras sa att dispens i varje avseende kan meddelas av en myndighet

ensam. Från väg- och vattenbyggnadsstyrelsens sida har också anförts, att

frågan om lokala trafikföreskrifter i samband med motortävling behöver

lösas så att länsstyrelsen, som har att meddela tillstånd till sådan tävling,

får uttrycklig befogenhet att meddela alla föreskrifter för reglering av trafiken

i samband med tävlingen.

Från rikspolisstyrelsen har i sammanhanget ifrågasatts, om inte möjligheterna

att inom trafiknämnd delegera beslut till ordföranden bör utvidgas.

Sådan delegation har skett i relativt liten omfattning. Arbetet inom nämnderna

har i vissa fall blivit mycket betungande för ordföranden-polischefen,

särskilt som det finns polisdistrikt med upp till 25 trafiknämnder. Verksamheten

skulle också underlättas, om polischefen hade möjlighet att delegera

beslut i trafiknämndsärenden till honom underställd personal. Andra

ärenden som måste anses vara av lika stor vikt kan delegeras enligt kungörelsen

den 9 oktober 1964 (nr 595) om handläggning av vissa polischefsuppgifter.

En särskild fråga om möjlighet till dispens från lokal trafikföreskrift med

förbud att stanna eller parkera fordon har tagits upp i en skrivelse den 19

augusti 1967 från De Handikappades Riksförbund. De dispenser som nu

meddelas är alltid anknutna till en »kombination av fordonet och personen».

Handikappad person utan eget fordon kan inte få dispens. Förbundet säger

3 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 160

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1967

sig förstå, att exempelvis taxiförare inte kan få generellt tillstånd att stanna

trots stoppförbud och lämna av handikappad person. Vissa stoppförbud har

tillkommit av trafiksäkerhetsskäl och det kan knappast överlämnas till

droskförarna att bedöma behovet av att åsidosätta uppställningsföreskrifterna.

Däremot bör det genom ändring i VTF öppnas möjlighet att meddela

personlig dispens för handikappad person med tillåtelse för varje fordon

som befordrar honom att stanna eller parkera vid hans bostad eller arbetsplats

eller vid plats som han måste besöka exempelvis för vård eller för att

uträtta ärende. Kan den handikappade visa behov av att kunna stiga av eller

på ett fordon där det råder stoppförbud och förbudet är meddelat med

hänsyn till genomfartstrafiken och inte till trafiksäkerheten, hör han alltså

få tillstånd till det oavsett vem som är ägare eller förare av det fordon han

färdas i. Detsamma gäller platser med parkeringsförbud. Förbundet framhåller,

att det i VTF medgivna uppehållet om fem minuter inte ger handikappade

samma möjligheter som andra att utnyttja fordon för inköp och

andra liknande ändamål.

Departementschefen

Vägnätets successiva utbyggnad och den tekniska utvecklingen när det

gäller fordonen har starkt ökat möjligheterna till godstransport på landsväg.

För ett tiotal år sedan tillät 19 % av det totala vägnätet högre axeltryck

än 6 ton. Högsta tillåtna boggitryck var normalt 8—10 ton. Den 1 juli

1967 hade 93,7 % av de allmänna vägarna på landsbygden upplåtits för

8 tons axeltryck och 12 tons boggitryck (8/12 tons tryck) eller högre. För

17,7 % av vägarna medgavs 10/16 tons tryck. År 1951, när VTF tillkom, var

antalet lastbilar ca 85 000 och antalet släpvagnar med maximilast av 1 ton

och däröver något över 9 000. Nu har vi mer än 130 000 lastbilar och drygt

21 000 tyngre släpvagnar. Särskilt i fråga om släpvagnar — om man bortser

från dem under 1 ton — har ökningen inneburit en kraftig förskjutning mot

allt tyngre fordon. År 1951 hade vi 269 släpvagnar med över 10 tons maximilast,

medan antalet nu är över 12 000. Släpvagnarna under 1 ton har ökat

från ca 8 300 år 1951 till nära 50 000. Fn stor del av denna ökning hänför sig

till de s. k. husvagnarna. Dessa i flera avseenden betydande förändringar

har gjort en översyn angelägen av vissa bestämmelser i VTF som rör tunga

fordon och fordonskombinationer.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen (numera vägverket, vilken benämning

jag använder i fortsättningen) har efter särskild utredning lagt fram förslag

till ändring i bestämmelserna om axeltryck och bruttovikt.

Statens trafiksäkerhetsråd har i samråd med vägverket och statens väginstitut

utrett frågan om en revision bör ske av hastighetsbestämmelserna

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1967

såväl för tunga som för lätta fordonskombinationer. Uppdraget har också

omfattat frågan om inverkan på trafiksäkerheten av fordons och fordonstågslängd.

De olika förslagen har ansetts böra bedömas i ett sammanhang och har

sänts ut på remiss samtidigt. Remisskritiken har i stort sett varit positiv.

Det samlade materialet möjliggör en allsidig prövning av frågorna och ger

enligt min mening ett gott underlag för bedömning av vilka nya eller ändrade

regler som bör införas.

Axeltryck och bruttovikt

Enligt 54 § VTF är maximivärdena för axel- och boggitryck 6/10 ton.

Allteftersom vägnätet har byggts ut har allt fler vägar upplåtits för fordon

med högre tryck genom lokala trafikföreskrifter. Vägverkets förslag innebär,

att bestämmelserna i VTF anpassas till de faktiska förhållandena genom

att värdena höjs till 8/12 ton. Detta är närmast en teknisk ändring som

emellertid minskar behovet av lokala trafikföreskrifter. Eftersom en förhållandevis

mycket liten del av vägnätet inte tål en sådan belastning blir kostnaden

för nya vägmärken så obetydlig att den inte bör påverka bedömningen.

Förslaget från några remissinstanser om 10/16 ton som norm redan nu

kan jag inte biträda.

Rätten att framföra fordon begränsas också av särskilda bruttoviktsbestämmelser

i 54 § VTF. Maximivärdena för bruttovikten beror av avståndet

mellan första och sista hjulaxeln i fordonet eller fordonståget och ökar med

ökande avstånd. För fordon med band eller medar gäller en absolut gräns

vid 12 ton, som för medfordonen är tillämplig endast vid färd över bro.

Bruttoviktsvärdena bör enligt vägverket generellt höjas med 4 ton. För bandoch

medfordon föreslås gränsvärdet 18 ton utan någon inskränkning i fråga

om medfordonen.

I anslutning till sitt förslag till ändrade bruttoviktsgränser har vägverket

tagit upp frågan om åtgärder mot de viktkoncentrationer som kan förekomma

i fordonståg genom att det inte finns någon gräns fastställd för det

sammanlagda trycket på ett fordons sista axel eller boggi och trycket på

nästa fordons första axel eller boggi, om avståndet mellan de närmast varandra

belägna axlarna är större än 2 m. På en längd av 4 m kan exempelvis

koncentreras ett 12 tons boggitryck hos dragbilen och ett 8 tons axeltryck

på släpvagnen, dvs. en belastning av 20 ton. Tillåten bruttovikt vid samma

avstånd är enligt de föreslagna nya värdena 14,75 ton. I skrivelsen år 1964

föreslog vägverket, att bruttoviktsvärdena skulle gälla för »summan av de

axeltryck som uppbärs av två i fordonet eller fordonståget ingående, godtyckligt

valda hjulaxlar jämte i förekommande fall mellan dem befintliga

andra axlar». Vid remissbehandling av förslaget avvisades det på de flesta

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1967

håll som opraktiskt och svårförståeligt. I den senare promemorian har vägverket

efter samråd med vissa fackorganisationer utarbetat tre alternativa

förslag till en lösning av problemet.

Enligt alternativ 1 skall vissa minimiavstånd mellan sista axeln på ett

fordon och första axeln på nästa fordon gälla för fordonståg med en bruttovikt

över 12 ton. Avståndet skall vara minst 3 in eller, om ytterligare en

axel är belägen mindre än 2 m från någon av nämnda axlar, minst 4 m. Alternativ

2 innebär, att någon bestämmelse för att hindra de angivna viktkoncentrationerna

inte införs. I så fall måste, enligt vägverket, nu tillåtna

axel- och boggitryck sänkas genom lokala trafikföreskrifter och förbudsrnärken

sättas upp för ca 330 broar som inte tål högre belastning än den

som nu är medgiven. Alternativ 3 är utformat efter mönster av bestämmelser

som förekommer på flera håll utomlands med bestämda maximivärden

för tvåaxliga och fleraxliga fordon och för fordonståg. Värdena är oberoende

av axelavstånden. I alternativet ingår samma bestämmelse om minimiavstånd

som i alternativ 1. Värdena har måst sättas förhållandevis lågt med

hänsyn till brobeståndet.

Den generella höjningen av bruttoviktsvärdena har, liksom förslaget i fråga

om band- och medfordon, så gott som enhälligt godtagits vid remissbehandlingen.

När det gäller de olika förslagen om nya bestämmelser mot

ogynnsamma viktkoncentrationer har remissinstanserna med få undantag

förordat alternativ 1. Detta betecknas av vägverket som tillfredsställande när

det gäller säkerheten på de svagare broarna och är enligt en i stort sett

samlad bedömning från fackliga myndigheter och organisationer fullt godtagbart

från transportekonomisk synpunkt. På några håll reserverar man sig

emellertid för vad som kan komma att beslutas angående fordonslängden.

Jag biträder vägverkets förslag till ändringar i 54 § 1 mom. VTF och stannar

i den särskilda frågan om viktkoncentrationer i fordonståg för det förslag

som betecknats som alternativ 1. Jag har därvid tagit hänsyn till den

längdgräns som enligt min mening bör införas och som jag senare återkommer

till. Alternativet är lätt att förstå och tillämpa, något som erfarenhetsmässigt

har stor betydelse för efterlevnaden.

I sammanhanget bör, som vägverket föreslagit, termen boggitryck införas

i VTF som beteckning på den sammanlagda vikt som bärs upp av två

på mindre inbördes avstånd än 2 in belägna hjulaxlar på ett fordon. Uttrycket

axeltryck bör därmed reserveras för att beteckna den vikt som bärs

upp av någon hjulaxel på ett fordon. Axeltryck och boggitryck bör definieras

i 1 § 6 mom. VTF. Termerna kan därmed utan förklaring användas i 54 §

1 mom. VTF. Ordet boggitryck måste införas i 57 § 1 mom. och 61 § 1 mom.

d) VTF. ,

Remissinstanserna förutsätter, att den i 63 § VTF angivna möjligheten till

dispens från bl. a. föreskrifterna om axeltryck och bruttovikt i 54 § 1 mom.

skall utvidgas till att omfatta också den nya bestämmelsen om minimiav
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1967

41

stånd. Några föreslår en generell övergångsbestämmelse, tidsbegränsad till

åtta år, för fordon som redan är i bruk. Jag föreslår att möjligheten till undantag

i särskilda fall också i fortsättningen skall avse 54 § 1 mom. i dess

helhet och således innefatta föreskriften om minimiavstånd. Med hänsyn till

de risker för broarna som motiverat föreskriften och till svårigheterna att

övervaka efterlevnaden, om en generell övergångsbestämmelse ges, bör enligt

min uppfattning frågan om dispens prövas från fall till fall också för

kombinationer som använts innan ändringen träder i kraft. Givetvis bör bedömningen

i sådana fall vara mindre restriktiv än för nya fordon. Fordonsägarna

bör ha förslagsvis tre månader på sig för att söka dispens och bör

också därefter få använda fordonen till dess dispensärendet avgjorts. Jag

återkommer senare till frågan om vilken myndighet som bör meddela sådana

dispenser.

Fordonslängder

Utformningen av bestämmelserna om högsta tillåtna bruttovikt har haft

ett avgörande inflytande på fordonstågens längder i vårt land. För att medgivna

axel- och boggitryck skall kunna utnyttjas utan att bruttoviktsgränserna

överskrids har fordonen byggts med allt längre avstånd mellan axlarna.

Vid årsskiftet 1965/66 hade vi enligt de beräkningar trafiksäkerhetsrådet

gjort i sin utredning approximativt 10 000 kombinationer med totallängd

av 18 m eller däröver. Av dem fanns 2 200—2 400 i var och en av grupperna

18—19, 19—20 och 20—21 in. 800 fordonskombinationer var 21-—22

m långa, 700 22—23 m, 1 000 23—24 m och 600 över 24 m, därav 200 över

26 m.

De flesta andra europeiska länder har bestämmelser om längdbegränsning.

Oftast gäller skilda gränser för olika slag av fordon. Gränsen för fordonståg

är vanligen 18 m.

Jag finner det uppenbart att utvecklingen mot allt längre fordonsenheter

av trafiksäkerhetsskäl inte kan tillåtas fortgå. Trafiksäkerhetsrådet har visserligen

inte kunnat dra några bestämda slutsatser av de teoretiska undersökningar

och praktiska prov som utförts. En viss ökning av olycksriskerna

vid stigande fordonslängd har emellertid konstaterats. Väginstitutet har i en

särskild undersökning funnit, att en ringa ökning av fordonslängden medför

en stor minskning av den för omkörning tillgängliga sträckan på vägar

med dåliga och medelgoda siktförhållanden. En maximilängd för transportenheterna

måste enligt min mening också införas för att rimliga krav på

framkomlighet för övrig trafik skall kunna tillgodoses.

Även om remissinstanserna har olika uppfattning om vilken längd som

bör tillåtas, har tanken på en maximilängd godtagits på de flesta håll. Enligt

min mening talar inte bara trafiksäkerhetssynpunkter för en bestämd längdgräns.

En sådan gräns ger fastare utgångspunkter för standardisering av

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1967

fordonen och för rationellare framställningsmetoder i bilindustrin med därav

följande positiva verkningar i fråga om godshantering, planering för arbetarskydd

in. m. Bestämda maximilängder för fordon underlättar också integration

av transporterna mellan de olika trafikslagen järnväg—bil—fartyg.

För den totala samhällsekonomin kan det vara en belastning med en

obegränsad frihet i fråga om fordonslängder.

Jag finner sålunda inte någon anledning att tveka inför ett principbeslut

om en största tillåtna längd för fordon och fordonskombinationer. Betydligt

svårare är det att finna en lämplig längdgräns.

Trafiksäkerhetsrådet bär inte ansett sig kunna direkt peka på någon önskvärd

eller inte önskvärd längd för fordonskombinationer vare sig från transportekonomisk

synpunkt eller av hänsyn till trafiksäkerheten. Det har särskilt

framhållits, att utomlands gällande bestämmelser inte utan vidare bör

godtas som norm, bl. a. därför att de inte torde ha grundats på trafiksäkerhetsstudier.

Andra bestämmelser om axel- och boggitryck i utlandet medför

också att större tågvikter kan utnyttjas med den medgivna längden. I förslaget

bar rådet stannat för en maximilängd av 22 in. Motivet för valet av

denna gräns är huvudsakligen, att den utesluter ett förhållandevis begränsat

antal av de fordonskombinationer som nu finns och att man vid denna längd

får möjlighet att på 10/16 tons vägarna tillämpa den i flera länder godtagna

bruttovikten 38 ton.

Några få remissinstanser anser den föreslagna gränsen för hög. De flesta

av dem hänvisar till bestämmelserna i andra länder. Omkring hälften av

remissinstanserna accepterar förslaget. I övrigt förordas en gräns av 24 in

eller mer.

Ett stort antal myndigheter och representanter för näringslivet har framhållit,

att en maximigräns vid 22 m innebär stora problem och omställningssvårigheter.

Det gäller bl. a. skogsbruket på grund av de vid skogshanteringen

tillämpade enhetsmåtten. Även containertrafiken, som är under stark utveckling,

anses bli hämmad av en 22 metersgräns. Sätter man i stället gränsen

till 24 m reduceras de påtalade svårigheterna eller försvinner helt. Sveriges

geografiska läge och de förhållandevis långa transportvägarna inom

landet för vissa av våra stapelvaror — framför allt skogs- och träprodukterna

— gör det också angeläget att tillvarata möjligheterna till rationella

transporter. En gräns vid 24 in ger möjlighet till bruttovikter av 41 ton på

10/16 tonsvägarna och 37 ton på 8/10 tonsvägarna.

Jag anser mig böra förorda att gränsen sätts vid 24 in. Den nya bestämmelsen

bör lämpligen tas in som mom. 4 i 54 § VTF. I författningstexten

bör det i vägtrafikförfattningarna vedertagna uttrycket fordonståg användas

i stället för uttrycket fordonskombination.

En gräns vid 24 in innebär att betydande hänsyn tagits till transportekonomiska

intressen. Av praktiska skäl bör dispens ändå inte helt uteslutas.

Dispens bör emellertid endast komma i fråga när synnerliga skäl föreligger.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1967

43

Så gott som undantagslöst måste det därför gälla odelbart gods såsom betongelement,

brobalkar eller virke som måste levereras odelat. Dispensgivningen

måste ske under noggrant beaktande av trafiksäkerhetssynpunkter

samt fordonstekniska och vägtekniska förhållanden.

Trafiksäkerhetsrådet föreslår, att under en övergångstid av åtta år dispens

skall kunna ges när de fordon som ingår i kombinationen förvärvats före

ikraftträdandet av de nya bestämmelserna och fordonen till följd av bestämmelserna

inte skulle kunna brukas. Förslaget har i allmänhet tillstyrkts vid

remissbehandlingen. Från något håll har förordats en generell övergångsbestämmelse

för befintliga kombinationer.

Eu generell övergångsbestämmelse är knappast möjlig i detta sammanhang.

En fordonskombination består av flera enheter och undantag från

längdbestämmelsen bör givetvis inte gälla alla tänkbara kombinationer med

den enda förutsättningen att varje fordon skall ha förvärvats innan bestämmelsen

trätt i kraft. Ett konkret beslut för varje kombination som bör få

framföras utan hinder av de nya bestämmelserna synes nödvändigt också

med hänsyn till övervakningen. Eftersom antalet kombinationer över 24 m

som nu är i bruk är förhållandevis begränsat, bör ett dispensförfarande inte

heller ge tillståndsmyndigheterna alltför mycket arbete. Denna form av

dispenser bör givetvis kunna meddelas mindre restriktivt än jag förordat

för nya kombinationer. Dispenserna bör också kunna meddelas efter en viss

schablon när det gäller tidsbegränsningen. För min del anser jag en tid av

fem år lämplig som norm. Efter periodens utgång står möjligheten öppen

att i undantagsfall förlänga dispensen.

På samma sätt som jag förordat i anslutning till förslaget om minimiavstånd

mellan vissa fordonsaxlar bör en viss respittid för ansökan om

dispens medges i en övergångsbestämmelse.

Möjligheten till dispens bör anges i VTF genom att 54 § 4 mom. tas upp

bland de bestämmelser från vilka undantag för visst ändamål får medges enligt

63 § 1 mom. VTF. Uttrycket »för visst ändamål» har i tillståndsmyndigheternas

praxis tolkats så att tillstånd ansetts kunna meddelas inte enbart

för viss angiven transport utan också mer allmänt för visst fordon eller viss

person. Denna tolkning har stöd i förordningens förarbeten och jag har förutsatt

att den skall kunna tillämpas också i fortsättningen. Med hänsyn till

vad jag anfört om en mycket restriktiv tillståndsgivning för nya fordon är

det enligt min mening uppenbart, att en sådan tillämpning måste bli ytterligt

sällsynt för kombinationer som förvärvats efter ikraftträdandet av

längdbestämmelsen.

Till frågan om vilken eller vilka myndigheter som skall meddela undantag

från längbestämmelsen återkommer jag i samband med att jag tar upp

vissa allmänna frågor om lokala trafikföreskrifter och dispenser.

I enlighet med vad trafiksäkerhetsrådet föreslagit förordar jag en bestämmelse

i 61 § 1 mom. d) VTF om rätt att meddela lokal trafikföreskrift

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1967

som inskränker den generellt tillåtna fordonslängden. Jag återkommer senare

också i denna fråga.

Trafiksäkerhetsrådet har ansett det nödvändigt att närmare bestämmelser

utfärdas särskilt om ledbarhet och styrförmåga hos fordonskombinationer.

Flera tilläggsförslag i denna del har framlagts av remissinstanserna.

Statens trafiksäkerhetsverk bör få i uppdrag att i samråd med vägverket

undersöka denna fråga närmare och framlägga de förslag till författningsändring

som kan vara påkallade. Jag avser föreslå Kungl. Maj :t att lämna

ett sådant uppdrag.

Straffet för överträdelser av längdbestämmelsen bör, som riksåklagaren

påpekat, uppenbarligen vara dagsböter.

Hastigheter

För tunga fordon och olika slag av fordonskombinationer gäller sedan

länge bestämmelser om högsta tillåtna hastighet. Den tekniska utvecklingen

på fordonssidan har möjliggjort vissa höjningar av hastighetsgränserna.

År 1962 höjdes bl. a. maximihastigheten för dragbil med bromsad påhängsvagn

från 50 till 70 km/tim. Några olägenheter av denna hastighetshöjning

har inte visat sig.

Den fortsatta översyn av hastighetsgränserna som trafiksäkerhetsrådet

företagit har lett till förslag om ändring av bestämmelserna för kombinationer

med en släpvagn.

Hastighetsgränsen för sådan kombination med bromsad släpvagn som nu

har 50 km/tim som maximifart bör enligt rådet höjas till 70 km/tim.

Vidare föreslås, att 56 § 1 mom. sista stycket VTF skall upphävas. Det

betyder, att dragbil med släpvagn, vars totalvikt — eller i olastat tillstånd

tjänstevikt — inte uppgår till mer än 1/3 av dragbilens tjänstevikt, inte

längre skall få föras med den hastighet som är tillåten för dragbilen ensam.

Slutligen skall enligt förslaget dragbil med obromsad släpvagn få framföras

med 70 km/tim, om släpvagnens totalvikt inte uppgår till mer än 1/6

av dragbilens tjänstevikt.

Jag har i samband med den tidigare utförligare redogörelsen för utredningsförslaget

gett en sammanfattning av hur nu gällande hastighetsgränser

för olika kombinationer ändras om förslagen genomförs. Slutresultatet

blir en gemensam maximihastighet av 70 km/tim för alla kombinationer

som består av dragbil med en släpvagn, utom när släpvagnen saknar bromsar

och har en totalvikt som överstiger 1/6 av dragbilens tjänstevikt.

Trafiksäkerhetsrådet har principiellt utgått från att hastighetsgränserna

bör vara så enhetliga som möjligt. Ett system med ett flertal olika gränser

är otillfredsställande från övervakningssynpunkt och torde vara olämpligt

från trafiksäkerhetssynpunkt.

Den föreslagna höjningen av maximihastigheten för vissa bromsade släp
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungi. Maj:ts proposition nr 160 år 1967

vagnar från 50 till 70 km/tim bidrar till en sådan enhetlighet och har vid

de utförda undersökningarna inte funnits olämplig med hänsyn till trafiksäkerheten.

Till stöd för sin uppfattning att högre maximihastighet än 70 km/tim

inte bör tillåtas för någon kombination har rådet främst åberopat, att enligt

de teoretiska och praktiska prov som utförts en fordonskombination är

en större risk än ett ensamt fordon, om instabilitet uppstår när hjulen låses

vid inbromsning. Fällknivsverkan har visat sig uppstå mycket snabbt och

vara svår att bemästra. För en kombination med bromsad släpvagn har vid

normalt väglag 50 km/tim visat sig vara en säker hastighet, 70 km/tim en

godtagbar hastighet och 90 km/tim en hastighet som inte kan rekommenderas.

Hastigheten 70 km/lim har också befunnits godtagbar för obromsad

släpvagn, vars totalvikt inte överstiger 1/6 av dragbilens tjänstevikt. För

obromsade släpvagnar i övrigt innebär förslaget en högsta tillåten hastighet

av 40 km/tim. Högre hastighet kan inte godtas med hänsyn till att risken

för att kombinationen »viker sig» ökar genom påskjutskraften från ett

obromsat släpfordon, när dragfordonet inbromsas.

Förslagen har tillstyrkts på de allra flesta håll vid remissbehandlingen.

Endast på en punkt har invändning framförts i flera yttranden. Det gäller

sänkningen av maximihastigheten på motorväg och motortrafikled från 90

till 70 km/tim för vissa tunga kombinationer. Ett tiotal remissinstanser

anser denna sänkning obefogad. Med hänsyn särskilt till vad trafiksäkerhetsrådet

anfört om att en hastighet över 70 km/tim inte är förenlig med

trafiksäkerheten i fråga om någon kombination och att detta gäller oberoende

av vägtyp, kan jag inte frångå utredningsförslaget i denna del.

I ett flertal yttranden tas frågan upp om höjning av högsta tillåten hastighet

för kombination med påhängsvagn jämte tillkopplad släpvagn från

40 till 70 km/tim. Det framhålls, att sådan kombination under senare år

fått ökande betydelse, framför allt i den internationella trafiken av typ

»roll-on-roll-off». Trafiksäkerhetsrådet har ansett det olämpligt att nu föreslå

någon ändring i fråga om dragbil med två eller flera släpvagnar. Jag

är inte heller beredd att förorda någon ändring men utgår från att trafiksäkerhetsverket

uppmärksammar denna fråga.

Jag biträder för min del utredningens förslag om ändring i liastighetsbestämmelserna

och förordar att 56 § 1 mom. VTF ändras i enlighet härmed.

Till föreskriften, att obromsad släpvagn med totalvikt som uppgår till

högst 1/6 av dragbilens tjänstevikt får föras med högst 70 km/tim bör emellertid,

som ett par remissinstanser påpekat, fogas tillägget att tjänstevikten i

stället för totalvikten skall vara avgörande, om släpvagnen inte är lastad.

Därigenom kan exempelvis bil med båttrailer, när trailern är tom, få köras

med 70 i stället för 40 km/tim.

Jag kan inte biträda förslaget i några remissyttranden om undantags
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1967

bestämmelser för kombinationer som förvärvats före ikraftträdandet av bestämmelserna

och för vilka maximihastigheten sänks till 40 km/tim om

släpvagnen inte förses med bromsar. Enligt trafiksäkerhetsrådets provningsresultat

skulle ett sådan undantag vara olämpligt från trafiksäkerhetssynpunkt.

Det skulle dessutom komplicera övervakningen av bestämmelsernas

efterlevnad.

De skärpningar i besiktningskraven i fråga om bl. a. dynamisk stabilitet

som utredningen och flera remissinstanser förordat med hänsyn till att

hastigheten för vissa fordonskombinationer höjs bör övervägas ytterligare

innan bestämmelser kan meddelas. Trafiksäkerhetsverket bör få i uppdrag

att utreda denna fråga ytterligare. Jag avser att föreslå Kungl. Maj :t att

lämna ett sådant uppdrag i anslutning till det utredningsuppdrag jag berört

i samband med fordonslängderna.

Vissa frågor om lokala trafikföreskrifter m. m.

Från och med den 1 januari 1965 infördes en ny ordning för meddelande

av lokala trafikföreskrifter och av dispenser enligt 63 § VTF. Med undantag

för frågor om hastighet och om huvudled och motorväg, där länsstyrelsen

alltid var bestämmande, var dessa ärenden förut uppdelade lokalt så

att beslutanderätten när det gällde städerna tillkom stadsmyndighet medan

länsstyrelsen handlade alla ärenden om föreskrifter och dispenser i övrigt.

Enligt de nya bestämmelserna finns i varje kommun en trafiknämnd.

De frågor om lokala trafikföreskrifter som förut ankommit på länsstyrelsen

avgörs fortfarande av denna. Dessutom meddelar länsstyrelserna vissa föreskrifter

som har särskild betydelse för de långväga transporterna, medan

trafiknämnderna handlägger ärenden som har mer lokal karaktär. I fråga

om dispenserna gäller alltjämt principen att undantag från lokal trafikföreskrift

meddelas av den myndighet som utfärdat föreskriften. Trafiknämnden

beslutar de undantag som kan medges från vissa bestämmelser

i VTF. Om någon vill ha dispens i flera avseenden när det gäller trafik inom

flera nämnders verksamhetsområde, kan länsstyrelsen emellertid avgöra

samtliga dispenser i ärendet. Berör trafiken flera län kan vägverket besluta

i samtliga frågor.

Även om de nya formerna för handläggning av de angivna frågorna prövats

under relativt kort tid, anser jag att ändringar bör ske redan nu, om

man därigenom kan vinna uppenbara praktiska fördelar utan att kraven

på enhetlighet eftersätts.

De praktiska exempel som rikspolisstyrelsen och vägverket anfört har

visat, att frågor om förbud mot trafik och om inskränkning i trafiken i fråga

om vissa slag av fordon eller fordon med viss last har så nära anknytning

att lokala trafikföreskrifter i sådana ämnen bör meddelas av en och samma

myndighet.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1967

Föreskrifterna torde i allmänhet beröra framför allt den lokala trafiken.

De bör därför meddelas av trafiknämnden. Behövs tillfälliga föreskrifter

vid tjällossning eller liknande förhållanden måste valet emellertid ofta stå

mellan föreskrifter om axeltryck och bruttovikt och föreskrifter om förbud

eller inskränkning i trafiken. För sådana fall bör därför gälla, att länsstyrelsen

ensam får avgörandet.

Lokala föreskrifter om tillåten längd bör naturligen meddelas av länsstyrelsen.

Någon möjlighet att lokalt medge större längd genom en generell

bestämmelse bör inte finnas. Något behov av att kunna meddela lokala

föreskrifter om inskränkning eller ökning av det minimiavstånd mellan

vissa axlar i fordonståg, som skall gälla enligt vad jag förut föreslagit, kan

uppenbart inte anses föreligga. Jag föreslår emellertid en ändring när det

gäller fordons bredd. Möjligheten att genom lokal föreskrift medge större

bredd på viss väg än bestämmelsen i 54 § 2 mom. VTF medger utnyttjas

enligt uppgift inte och bör enligt min mening uteslutas.

Vägverket har som jag förut anfört tagit upp frågan om lokala trafikföreskrifter

i anslutning till motortävling. Motiven för att länsstyrelsen,

som meddelar tillstånd till en sådan tävling, skall få utfärda de föreskrifter

för övrigt trafik som anses nödvändiga i sammanhanget anser jag givna.

Jag förordar en sådan bestämmelse.

Varken länsstyrelserna eller trafiknämnderna är underställda någon central

myndighet och har därför inte tillgång till samordnad och enhetlig rådgivning

i olika frågor som rör lokala trafikföreskrifter. Vägverket har funnit

det påkallat att utfärda vissa anvisningar på området. Allmänna normer och

riktlinjer skulle enligt min uppfattning vara av stort värde för myndigheterna

själva och för allmänheten. Jag förordar därför att vägverket och

trafiksäkerhetsverket, var inom sitt område, bemyndigas att meddela sådana

allmänna föreskrifter och anvisningar.

När det gäller rätten att medge undantag från lokal trafikföreskrift och

från bestämmelserna i VTF om axeltryck, bruttovikt, bredd eller hastighet

har det visat sig, trots bestämmelsen om centralisering till länsstyrelsen eller

vägverket av dispensgivningen för längre transporter, att det mycket ofta

förekommer ärenden där både länsstyrelse och trafiknämnd måste fatta beslut.

Överståthållarämbetet har, som framgår av det föregående, påpekat

särskilda olägenheter för Stockholms del. Vad ämbetet anfört och de förut

återgivna synpunkterna från rikspolisstyrelsen och vägverket gör att jag

anser en omprövning av fördelningen i frågan om dispensärenden motiverad.

En praktisk och ändamålsenlig fördelning synes inte kunna ske utan

att man överger den tidigare principen om samband mellan meddelandet

av lokal föreskrift och tillstånd till undantag från föreskriften.

En ändring av bestämmelserna bör enligt min mening syfta till att alla

undantag för en och samma transport skall kunna avgöras av en myndig
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj :ts proposition nr 160 år 1967

het. Samtidigt bör man upphäva möjligheten för den sökande att vända sig

till olika myndigheter i samma fråga. Dessa syften nås, om dispenser i ärenden,

där den trafik som avses berör bara en trafiknämnds verksamhetsområde,

får meddelas uteslutande av trafiknämnden, medan länsstyrelsen

ges beslutanderätten när trafiken berör flera nämnders verksamhetsområden

inom länet och vägverket avgör alla dispensfrågor för trafik som berör

mer än ett län.

För att tillgodose berättigade krav på enhetlighet anser jag mig böra

föreslå, att den centrala myndigheten får fullmakt att utfärda såväl bindande

föreskrifter som anvisningar med riktlinjer för dispensgivningen i

i olika frågor. Sådana grundläggande föreskrifter och anvisningar synes

för övrigt vara påkallade redan med de bestämmelser som nu gäller.

Ett undantag från de angivna principerna torde emellertid vara motiverat.

Det gäller rätten att medge dispens från hastighetsbestämmelser, som

meddelats genom lokal trafikföreskrift eller som gäller enligt 56 § 1—3

mom. VTF. Sådana dispensfrågor bör enligt min uppfattning alltid prövas

av länsstyrelsen eller, om trafiken berör flera län, av statens trafiksäkerhetsverk,

som bl. a. har att besluta i fråga om differentierade hastighetsgränser.

Enligt de upplysningar jag kunnat få är undantag i fråga om

hastighet sällan eller aldrig sammankopplade med frågor om dispens i andra

avseenden.

Jag har förut angivit att dispenser skall kunna medges från de föreslagna

bestämmelserna om längd och om minimiavstånd mellan vissa fordonsaxlar.

Dessa dispensärenden måste inordnas i det system för avgörande av dispensfrågor

som jag nyss beskrivit. Särskilt när det gäller dispens i fråga om

fordons längd gör sig kravet på enhetlig bedömning starkt gällande. Med

mitt förslag kommer ärendena att prövas av vägverket, så snart det är fråga

om undantag som rör mer än ett län. Med hänsyn till de centralt utfärdade

föreskrifter för dispensgivningen som jag förutsatt anser jag inte kravet

på enhetlighet tala emot att länsstyrelsen — och i undantagsfall vid korta

lokala transporter trafiknämnden — får viss beslutanderätt i sådana frågor.

Jag föreslår alltså att bestämmelserna i 61 § 1 mom. och 63 § 1 och 2 mom.

VTF ändras i enlighet med vad jag nu sagt.

I en förut refererad skrivelse från De handikappades riksförbund har

hemställts om ändring i VTF för att ge handikappad, som inte förfogar över

eget fordon, större möjligheter till dispens från parkerings- och stoppförbud.

Jag har förut anfört att uttrycket »för visst ändamål» i 63 § 1 mom.

VTF måste anses omfatta dispenser som avser visst fordon eller viss person.

Det finns alltså redan legala förutsättningar för trafiknämnd att medge

undantag från förbud mot stannande eller parkering på så sätt att undantaget

förklaras avse viss person och innefatta varje fordon som befordrar

honom till den plats undantaget gäller. Jag anser de synpunkter förbundet

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 160 år 1967

49

anfört i hög grad beaktansvärda. En praxis som mer än för närvarande

tillmötesgår de handikappades önskemål torde förutsätta, att de direkt begär

sådana undantag som jag nämnt och på lämpligt sätt lämnar uppgift

om sin begränsade rörelseförmåga och styrker behovet av att kunna stiga

av eller på ett fordon på den plats som avses.

Vad angår de särskilda problem när det gäller trafiknämndernas verksamhet

som rikspolisstyrelsen berört vill jag erinra om, att enligt lagen om

trafiknämnder rätten att delegera beslutanderätt till ordföranden-polischefen

inte är begränsad. Lagen hindrar sålunda inte trafiknämnden att i

lämplig omfattning uppdra åt ordföranden att besluta i vissa ärenden eller

grupper av ärenden.

Arbetsbördan för ordföranden kan också komma att minska genom att

den möjlighet utnyttjas som lagen ger att välja samma nämndledamöter

för flera kommuner. Det är dock, som rikspolisstyrelsen har framhållit,

önskvärt att åstadkomma ytterligare lättnad i polischefens arbetsbörda. På

grund härav föreslår jag att i 2 § lagen om trafiknämnder tas in en bestämmelse

om att uppdrag att fullgöra uppgift som ankommer på ordföranden

av polischefen får lämnas till högre polisbefäl enligt bestämmelser

som meddelas av Kungl. Maj :t. Närmare bestämmelser kan tas in i kungörelsen

om handläggning av vissa polischefsuppgifter.

Samtliga författningsändringar som jag föreslagit synes böra träda i kraft

den 1 januari 1968.

Hemställan

Under åberopande av vad jag tidigare anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj :t

dels inhämtar riksdagens yttrande över ett inom kommunikationsdepartementet

upprättat förslag till förordning om ändring i vägtrafikförordningen

den 28 september 1951 (nr 648),

dels föreslår riksdagen att antaga ett inom departementet upprättat förslag

till lag om ändrad lydelse av 2 § lagen den 4 december 1964 (nr 731)

om trafiknämnder.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Kunglig Höghet Regenten, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1967

Innehållsförteckning

Inledning ...................................................... 8

Fordons och fordonskombinationers axeltryck, bruttovikt, längd och

hastighet .................................................... 10

Vägarna och fordonsbeståndet................................. 10

Axeltrgck och bruttovikt ...................................... 12

Gällande bestämmelser ...................................... 12

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag .................... 12

Yttrandena ................................................ 14

Fordonslängder .............................................. 16

Gällande svenska och utländska bestämmelser.................. 16

Trafiksäkerhetsrådets utredning.............................. 17

Inledande synpunkter och undersökningar .................. 17

Överväganden och förslag................................. 18

Dispensmöjligheter........................................ 20

Yttrandena ................................................ 20

ifastigheter .................................................. 26

Gällande svenska och utländska bestämmelser ................ 26

Trafiksäkerhetsrådets utredning ............................. 27

Tunga fordonskombinationer .............................. 27

Lätta fordonskombinationer .............................. 30

Sammanfattning .......................................... 32

Yttrandena ................................................ 33

Tunga fordonskombinationer .............................. 33

Lätta fordonskombinationer................................ 34

Vissa frågor om lokala trafikföreskrifter m. m..................... 36

Gällande bestämmelser ...................................... 36

Ändringsförslag ............................................ 36

Departementschefen ............................................ 38

Axeltryck och bruttovikt .................................. 39

Fordonslängder .......................................... 41

Hastigheter .............................................. 44

Vissa frågor om lokala trafikföreskrifter m. m............... 46

Hemställan .................................................... 49

MARCUS BOKTR. 5THLM 1967 670589

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. 3LU 1967:61 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 s. 1 i texten