Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i lagen den 6 april 1956 (nr 86) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg

1967-10-20 · 16 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1967:161, Med förslag till lag angående ändring i lagen den 6 april 1956 (nr 86) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1967

1

Nr 161

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändring i lagen den 6 april 1956 (nr 86) om

åtgärder mot vattenförorening från fartyg; given

Stockholms slott den 20 oktober 1967.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden och lagrådets protokoll, föreslå

riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag angående ändring i

lagen den 6 april 1956 (nr 86) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg
-

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Svante Lundkvist

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att en bestämmelse upphävs, som tillåter torrlastfartyg

att tömma olja när fartyget är på väg till hamn utan oljemottagningsanläggning,

och att sådant fartyg skall förbjudas att föra vatten i bränsletank,

om fartyget inte är utrustat med oljeavskiljare. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 161

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1967

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 6 april 1956 (nr 86) om åtgärder mot

vattenförorening från fartyg

Härigenom förordnas, att 2, 4 och 6—8 §§ lagen den 6 april 1956 om

åtgärder mot vattenförorening från fartyg1 skall erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

2 §•

Utan hinder--------

a) oljehaltigt slagvatten, dock, såvitt

avser tankfartyg med en brnttodräktighet

av minst 150 registerton

och annat fartyg med en bruttodräktighet

av minst 500 registerton,

endast därest vattnet icke innehåller

annan olja än smörjolja, som runnit

eller läckt från fartygets maskinutrymmen

;

b) olja från fartyg, som ej är

tankfartyg, då fartyget är på väg

till hamn utan sådan mottagningsanläggning,

som i 5 § sägs; samt

c) bottensats, som utgöres av rester

från rening av brännolja eller

smörjolja.

Uttömning, som avses under b)

och c), skall dock ske så långt från

land som omständigheterna medgiva.

4 §•

Svenskt tankfartyg-----—

Förande av barlastvatten i fartygs

bränsletankar bör om möjligt undvikas.

Senaste lydelse av 2, 4 och 6 §§

(Föreslagen lydelse)

- må uttömmas

a) oljehaltigt slagvatten, dock, såvitt

avser tankfartyg med en bruttodräktighet

av minst 150 registerton

och annat fartyg med en bruttodräktighet

av minst 500 registerton,

endast därest vattnet icke innehåller

annan olja än smörjolja, som runnit

eller läckt från fartygets maskinutrymmen;

samt

b) bottensats, som utgöres av rester

från rening av brännolja eller

smörjolja.

Uttömning, som avses under b),

skall dock ske så långt från land

som omständigheterna medgiva.

denna lag.

Svenskt fartyg, som ej är tankfartyg,

får icke föra vatten i bränsletank,

om fartyget ej är utrustat

med oljeavskiljare enligt föreskrifter

av Konungen eller myndighet

som Konungen utser.

se 1963:187; jfr 1967:125.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1967

(Nuvarande lydelse)

Tillsyn å efterlevnaden av vad sålunda

stadgas skall utövas enligt bestämmelserna

i lagen om tillsyn å

fartyg.

(Föreslagen lydelse)

Tillsyn å efterlevnaden av vad sålunda

stadgas skall utövas enligt bestämmelserna

i lagen den 19 november

1965 (nr 719) om säkerheten på

fartyg.

6 §•

Å svenskt------senaste anteckning.

Polismyndighet och tillsynsmyndighet

enligt lagen om tillsyn å fartyg

ävensom tull- och lotsmyndighet

samt, då fartyget befinner sig i

utländsk hamn, vederbörande utländska

myndighet äga taga del av

oljedagboken och på begäran erhålla

av befälhavaren till riktigheten bestyrkt

utdrag därav.

Vad i-----------

Polismyndighet och tillsynsmyndighet

enligt lagen om säkerheten

på fartyg ävensom tull- och lotsmyndighet

samt, då fartyget befinner

sig i utländsk hamn, vederbörande

utländska myndighet äga taga

del av oljedagboken och på begäran

erhålla av befälhavaren till riktigheten

bestyrkt utdrag därav,

svensk hamn.

7

Den som i strid mot denna lag uttömmer

olja eller underlåter att vidtaga

åtgärd till förhindrande av att

olja utflödar, så ock den som bryter

mot bestämmelse utfärdad med stöd

av 3 § straffes med dagsböter eller

fängelse i högst sex månader.

Befälhavare, vilken åsidosätter

förbudet i 4 § eller bryter mot 0 §

eller föreskrift som utfärdats med

stöd därav, straffes med dagsböter.

Uttömmes olja i slrid mot denna

lag eller åsidosättes förbudet i 4 §,

straffes fartygets redare liksom vore

gärningen begången av honom själv,

såframt den skett med hans vetskap

och vilja.

8

Om laga domstol i mål rörande

ansvar enligt denna lag skall vad i

513 och 328 §§ sjölagen stadgas äga

motsvarande lillämpning.

§•

Den som i strid mot denna lag uttömmer

olja eller underlåter att vidtaga

åtgärd till förhindrande av att

olja utflödar, så ock den som bryter

mot bestämmelse utfärdad med stöd

av 3 § dömes till böter eller fängelse

i högst sex månader.

Befälhavare, vilken åsidosätter

förbudet i 4 § första eller andra stycket

eller bryter mot 6 § eller föreskrift

som utfärdats med stöd därav,

dömes till böter.

Uttömmes olja i strid mot denna

lag eller åsidosättes förbudet i 4 §

första eller andra stycket, dömes

fartygets redare liksom vore gärningen

begången av honom själv, såframt

den skett med hans vetskap

och vilja.

§•

Om laga domstol i mål rörande

ansvar enligt denna lag skall vad i

336 och 338 §§ sjölagen stadgas äga

motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968.

Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, sjöfartsstyrelsen kan

medge att från fartyg, för vilket kölen sträckts före ikraftträdandet av

denna lag och som ej är tankfartyg, får utan hinder av 1 § uttömmas olja,

då fartyget är på väg till hamn utan anläggning för mottagning av oljehaltigt

barlastvatten, och att sådant fartyg får utan hinder av 4 § andra

stycket föra vatten i bränsletank fastän fartyget ej är utrustat med oljeavskiljare.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1967

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland,

i statsrådet på Stockholms slott den 29 september

1967.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Andersson, Lange, Johansson, Holmqvist,

Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer,

Odhnoff, Moberg.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Lundkvist, anmäler

efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om

ändring i lagen den 6 april 1956 (nr 86) om åtgärder mot vattenförorening

från fartyg och anför.

Förorening av havsvatten genom oljeuttömning från fartyg medför i

flera hänseenden betydande skador och olägenheter. Skadeverkningarna på

sjöfågelbeståndet är allvarliga. Olägenheter åsamkas även fisket, genom

att redskap och båtar smutsas ned. Olja som driver in mot kusterna kan

vidare göra stränderna otjänliga för bad och annat friluftsliv.

För att söka hindra sådan förorening av havsvattnet har internationellt

samarbete ägt rum. Samarbetet har resulterat i konventionen den 12 maj

1954 till förhindrande av havsvattnets förorening genom olja samt resolutioner

med rekommendationer i samma ämne. Konventionen har ändrats

vid en konferens år 1962. Ändringarna trädde i kraft den 18 maj 1967.

För Sveriges del finns bestämmelser i lagen den 6 april 1956 (nr 86) om

åtgärder mot vattenförorening från fartyg och i kungörelsen den 2 maj

1958 (nr 191) med tillämpningsföreskrifter till nämnda lag. Bestämmelserna

är anpassade till konventionen i dess nya lydelse.

Gällande bestämmelser

Enligt 1 § första stycket lagen om åtgärder mot vattenförorening från

fartyg får olja inte tömmas från fartyg i vattenområde som utgör svenskt

territorium. I den män så är möjligt skall även utflöde av olja från fartygförhindras

i sådant vattenområde. För annat vattenområde kan Kungl. Maj :t

enligt paragrafens andra stycke bestämma att samma regler skall gälla i

fråga om svenska tankfartyg med en bruttodräktighet av minst 150 regis
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1967

5

terton och andra svenska fartyg (torrlastfartyg) med en bruttodräktighet

av minst 500 registerton eller i fråga om vissa slag av sådana fartyg. Paragrafen

innehåller vidare bestämmelser om vad som innefattas i lagens begrepp

olja.

I 2 § medges undantag från bestämmelserna i 1 §. Av särskilt intresse i

detta sammanhang är bestämmelsen i 2 § b), enligt vilken torr lastfartyg

får tömma olja, då fartyget är på väg till hamn utan oljemottagningsanläggning.

Vidare får i särskilt angivna fall enligt 2 § a) resp. c) oljehaltigt slagvatten

samt bottensats tömmas. Uttömning enligt 2 § b) eller c) skall ske

så långt från land som omständigheterna medger.

Enligt 3 § kan Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t utser meddela

bestämmelser för visst svenskt vattenområde till förebyggande av att

vattnet förorenas genom sådant avfall från fartyg, som inte är olja, eller

genom sådan uttömning som avses i 2 §.

Svenskt tankfartyg med en bruttodräktighet av minst 150 registerton och

svenskt torrlastfartyg med en bruttodräktighet av minst 500 registerton

får enligt 4 § inte nyttjas till sjöfart, om inte fartyget är utrustat antingen

med anordningar till förebyggande av att beständig brännolja flödar ut i

fartyget (t. ex. kofferdammar) eller med inrättning som hindrar otillåten

vattenförorening genom oljehaltigt slagvatten (oljeavskiljare). Vidare föreskrivs

att barlastvatten om möjligt inte bör föras i fartygs bränsletankar.

Anläggning för att ta mot oliehaltig blandning från fartyg skall finnas

i allmän hamn som Kungl. Maj :t bestämmer (5 §).

6 § talar om oljedagbok, 7 § innehåller straffbestämmelser, och 8 § hänvisar

till bestämmelser i sjölagen om laga domstol.

Enligt 9 § är lagen tillämplig på svenskt örlogsfartyg endast efter förordnande

av Kungl. Maj :t. Vidare påpekas att lagen inte inskränker de befogenheter

som följer av hälsovårdsstadgan.

I 10 § ges Kungl. Maj:t befogenhet att meddela bestämmelser enligt 1 §

andra stycket även för fartyg med lägre bruttodräktighet än som anges

där och att förordna att vad som föreskrivs i 2 och 4 §§ om fartyg med viss

minsta bruttodräktighet skall gälla också fartyg med lägre bruttodräktighet.

Befogenhet för Kungl. Maj :t att förordna om utvidgning av skyldigheten

för fartyg att föra oljedagbok ges i 6 §. I

I 1 § första stycket tillämpningskungörelsen föreskrivs att vad som sägs

i 1 § första stycket lagen skall i fråga om svenskt tankfartyg med en bruttodräktighet

av minst 150 registerton och annat svenskt fartyg med en bruttodräktighet

av minst 500 registerton gälla även inom de s. k. förbjudna

zonerna. Dessa zoner omfattar dels allt havsområde inom ett avstånd av

50 sjömil från närmaste land dels bl. a. övriga delar av Nordsjön, Östersjön

och Bottenhavet.

1 § andra stycket kungörelsen innehåller en bestämmelse som utgör ett

steg mot totalförbud mot oljeutsläpp från fartyg. Bestämmelsen innebär att

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 161 år 1967

svenskt fartyg med en bruttodräktighet av minst 20 000 registerton, för vilket

byggnadskontrakt tecknats den 18 maj 1967 eller senare, inte får tömma

olja i något vattenområde. När särskilda omständigheter föreligger får

sådant fartyg emellertid tömma olja utanför de förbjudna zonerna.

Enligt 1 a § utvidgas nämnda bestämmelser för de förbjudna zonerna

att fr. o. m. den 1 januari 1969 gälla alla svenska tankfartyg och även de

svenska torrlastfartyg under 500 bruttoregisterton som bär en maskinstyrka

om minst 400 effektiva hästkrafter. För dessa fartyg skall från samma

tidpunkt gälla även vad som föreskrivs i lagens 2, 4 och 6 §§ om fartyg

med viss minsta bruttodräktighet. Sjöfartsstyrelsen kan medge undantag

från föreskrifterna i 1 a § kungörelsen.

I 3 § ges länsstyrelserna bemyndigande att utfärda bestämmelser till

förebyggande av att vattnet inom visst svenskt vattenområde förorenas.

Enligt uppgift av sjöfartsstyrelsen har för alla län, utom tre inlandslän

som saknar sjöfart av större betydelse, bestämmelser meddelats som innebär

bl. a. att torrlastfartyg inte får tömma ut olja inom Sveriges sjöterritorium

med stöd av lagens 2 § b).

Enligt kungörelsens 6 § är lagen, utom 4 och 6 §§, tillämplig på örlogsf

artyg.

Oljemottagningsanläggningar skall enligt 7 § finnas i Göteborg, Hälsingborg,

Luleå, Malmö, Norrköping och Stockholm.

1966 års riksdag

1966 års riksdag (rskr 167 ) har gett Kungl. Maj :t till känna vad tredje

lagutskottet (L3U 37) anförde med anledning av en motion (11:396) om

ändring i oljeskyddslagen.

Enligt 2 § b) oljeskyddslagen får uttömning ske i fråga om olja från

fartyg, som ej är tankfartyg, då fartyget är på väg till hamn utan föreskriven

mottagningsanläggning. Visserligen finns i paragrafen en bestämmelse

om att sådan uttömning skall ske så långt från land som omständigheterna

medger, men denna regel innebär enligt motionärerna ingen tillfredsställande

modifikation. För att helt förhindra utsläpp från torrlastfartygen

föreslår nu motionärerna att riksdagen måtte föreslå Kungl. Maj:t att föranstalta

om sådan ändring i oljeskyddslagen att undantagsstadgandet i 2 §

b) oljeskyddslagen utgår och att annat fartyg än tankfartyg som använder

sina brännoljetankar även som vattenbarlasttankar åläggs att vara utrustat

med separator eller annan oljeavskiljare.

Utskottet framhöll att verkan av utvidgningen av de förbjudna zonerna

till bl. a. hela Nordsjön och Östersjön i någon mån förtas genom att torrlastfartygen

fortfarande får tömma olja även i förbjudet vatten när fartygen

är på väg till hamn utan oljemottagningsanläggning. Utskottet fortsatte.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 161 år 1967 7

Enligt vad som framkommit vid remissbehandlingen torde ett slopande

av förevarande undantagsstadgande icke medföra några nämnvärda nackdelar

beträffande nya eller större, äldre torrlastfartyg. De sistnämnda fartygen

torde numera enligt vad sjöfartsstyrelsen uppger ha skilda brännolje-

och barlasttankar och även i regel vara utrustade med separatorer.

Och nya fartyg kan givetvis utrustas på dylikt sätt. Vad härefter gäller

äldre torrlastfartyg av mindre storlek är bl. a. sjöfartsstyrelsen, som eljest

är positiv till motionen, mer tveksam. Anledningen härtill är att bränsletankarna

i dessa fartyg ibland utnyttjas av stabilitetsskäl som barlasttankar

och barlastvattnet med oljerester utpumpas därvid i vattnet före bunkring

eller lastning. Praktiska svårigheter anses möjligen kunna föreligga att

utrusta dessa fartyg med separata barlasttankar eller med separatorer eller

andra oljeavskiljningsanordningar. Vidare ifrågasätts från naturvårdsnämndens

sida om icke mottagningsanläggningar bör inrättas i flera hamnar.

Sjöfartsstyrelsen avser emellertid att verkställa en utredning rörande

omfattningen av de reningsanordningar som behövs och de tekniska svårigheter

som är förenade med anbringandet av dessa, varjämte styrelsen

följer frågan om behovet av mottagningsanläggningar i hamnarna.

Enligt utskottets mening ger det anförda vid handen att nya eller större,

äldre torrlastfartyg utan nämnvärd olägenhet bör kunna underkastas de

av motionärerna föreslagna bestämmelserna. Vad gäller de mindre torrlastfartygen

torde frågan dock inte kunna avgöras utan att sjöfartsstyrelsen

i enlighet med sitt åtagande verkställer nämnda utredning i fråga om reningsanordningarna

in. m. och i samband därmed klarlägger frågan om

nuvarande antal mottagningsanläggningar är till fyllest. Då det bl. a. med

hänsyn härtill inte är möjligt för utskottet att i detta sammanhang närmare

ta ställning till förevarande spörsmål torde det böra ankomma på

Kungl. Maj:t att i samband med prövningen av sjöfartsstyrelsens framställning,

mot bakgrund av vad utskottet ovan anfört, överväga de av motionärerna

framförda förslagen.

Sj öfar tsstyrelsen

Sjöfartsstyrelsen har nu efter samråd med statens oljeskyddsråd föreslagil,

att den allmänna undantagsbestämmelsen i lagens 2 § b) upphävs och

att möjlighet införs att för torrlastfartyg, för vilket kölen sträckts före lagändringens

ikraftträdande, medge motsvarande undantag, om fartyget inte

utan avsevärda svårigheter kan utrustas med särskilda vattcnbarlasttankar

eller med länsvattenseparator. Förslaget torde få fogas till protokollet som

bilaga 2.

Sjöfartsstyrelsen anför vidare.

1 yttrandet till tredje lagutskottet anslöt sig sjöfartsstyrelsen och oljeskyddsrådet

till fullo till motionärernas uttalanden om önskvärdheten av

att undvika varje form av oljeuttömning från fartyg. Förslaget om upphävande

av undantagsstadgandet i 2 § b) lagen tillstyrktes därför principiellt.

Emellertid framhölls att praktiska svårigheter kunde, åtminstone

under en övergångstid, uppkomma för vissa nu existerande mindre fartyg,

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1967

som av stabilitetsskäl nödgas använda bränsletankarna för intagande av

erforderlig barlast. För att dessa fartyg skall kunna efterfölja lagens förbud

efter upphävande av undantaget, måste de antingen utrustas med separata

barlasttankar eller med separatorer eller andra oljeavskiljningsanordningar.

Styrelsen avsåg att skyndsamt utreda i vilken omfattning sådana

anordningar behövs och vilka tekniska svårigheter som kan föreligga.

Utredningen, som nu har slutförts, grundas främst på uppgifter från

rederiorganisationerna. Det framgår att endast 50 av de omkring 450 torrlastfartyg

som tillhör medlemmar av Sveriges redareförening saknar länsvattenseparator

och för alla förhållanden tillräckliga separata vattenbarlasttankar

och har sådana stabilitetsegenskaper, att kompensering av förbrukad

brännolja med vattenbarlast i brännoljetank kan behövas. I 45 av

dessa 50 fartyg uppges länsvattenseparator av utrymmesskäl inte kunna

installeras.

De 50 fartygen fördelar sig efter storlek enligt följande.

Bruttoregisterton Installation av länsvatten
separator

av utrymmesskäl

ej möjlig möjlig

- 450.......................... 4 1

450- 500.......................... 7 1

500-1000.......................... - 1

1000-3000.......................... 13 2

3000-5000.......................... 16 -

5000-8000.......................... 4 —

8000- .......................... 1 -

Summa 45 5

Från Rederiföreningen för mindre fartyg har uppgift lämnats om 41 torrlastfartyg,

en enligt föreningens uppfattning representativ del av medlemmarnas

samlade flotta. Av dessa 41 fartyg uppges 1 (om 499 bruttoregisterton)

vara utrustat med länsvattenseparator, och av övriga 40 fartyg bedöms

endast 2 (om 234 resp. 494 bruttoregisterton) behöva kompensera

förbrukad brännolja med barlastvatten i brännoljetank. För det större av

dessa fartyg uppger ägaren att utrymmesskäl inte hindrar installation av

länsvattenseparator. Föreningens ombudsman uppger att fartygen i fortsättningen

sannolikt kan användas på sådant sätt att kompensering av

brännolja med barlastvatten i samma tank inte behövs.

Sjöfartsstyrelsen finner att det av utredningen framgår, att ett upphävande

av undantagsstadgandet i lagens 2 § b) inte medför några problem

för fartyg med lägre bruttodräktighet än 500 registerton och i allmänhet

inte heller för större fartyg. Ett begränsat antal större fartyg kan emellertid

komma i den situationen, att fartygen av stabilitetsskäl måste inta vattenbarlast

i sina brännoljetankar. Om länsvattenseparator av tekniska skäl inte

kunnat installeras, måste fartygen behålla vattenbarlasten tills den kan

lossas i mottagningsanordning i land. Detta förhållande kan undantagsvis

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1967

innebära, att fartyget inte kan ta ombord den mängd brännolja som behövs

för fartygets framförande. Befälhavaren ställs i sådant fall inför val

mellan att överträda lagens föreskrifter, att riskera att fartyget inte har

tillräcklig mängd brännolja eller att äventyra fartygets sjövärdighet genom

bristande stabilitet. Detta är uppenbarligen otillfredsställande. Möjlighet

bör föreligga att efter prövning i varje särskilt fall av de tekniska förutsättningarna

medge nödvändigt undantag från lagens föreskrifter.

Om undantagsstadgandet i lagens 2 § b) upphävs, torde det enligt sjöfartsstyrelsen

i allmänhet inte behövas något särskilt stadgande om skyldighet

för torrlastfartyg, som använder sina brännoljetankar även såsom

vattenbarlasttankar, att vara utrustat med separator eller annan oljeavskiljare.

Får fartyget inte släppa ut barlastvatten, som förorenats av olja

genom alt det förts i fartygets brännoljetankar, blir nämligen den praktiska

konsekvensen att fartyget måste utrustas antingen med tillräckliga vattenbarlasttankar

eller också med länsvattenseparator. Teoretiskt föreligger

även den möjligheten att fartyg, som intagit barlastvatten i sina brännoljetankar,

behåller detta i brännoljetankar na till dess det förorenade barlastvattnet

kan pumpas i land i särskild mottagningsanordning. Mottagningsanläggningarnas

kapacitet att ta mot oseparerat oljeförorenat barlastvatten

är emellertid begränsad. Att använda mottagningsanläggningarna blir

bl. a. därför mycket tidsödande och därmed klart oekonomiskt för fartyget.

Vidare är ett sådant förfarande möjligt endast om fartyget med viss regelbundenhet

anlöper hamn som är utrustad med mottagningsanläggning.

Remissyttranden

Efter remiss bär yttranden över sjöfartsstyrelsens förslag avgetts av överbefälhavaren,

statens vatteninspektion, statens naturvårdsnämnd, oljeskyddsrådet,

länsstyrelserna i Gotlands län och Göteborgs och Bohus län,

Sveriges redareförening, Rederiföreningen för mindre fartyg, Nordiska

oljeskyddsunionen och Sveriges varvsindustriförening. Länsstyrelsen i

Göteborgs och Bohus län har bifogat yttrande av chefen för västra kustdistriktet.

I

I yttrandena tillstyrks förslaget eller lämnas det utan annan erinran än

följande påpekanden.

Rederiföreningen för mindre fartyg finner att upphävande av undantagsbestämmelsen

i lagens 2 § b) inte bör vålla de mindre torrlastfartygen något

större problem, eftersom dessa fartyg under normala förhållanden inte

behöver använda samma tankar för olja och barlastvatten. De små kvantiteter

spillolja som kan komma i fråga bör kunna lämnas till särskild mottagningsanläggning

vid tillfällen som är lämpliga för fartyget.

Sveriges redareförening anser att från förbudet måste undantas redan

befintliga fartyg som inte har möjlighet att installera länsvattenseparator

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1967

och som har sådana stabilitetsegenskaper att bränsletank måste användas

även för barlaständamål.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län förutsätter, att medgivanden

till sådan uttömning som nu är tillåten skall kunna ges under en övergångstid.

Länsstyrelsen i Gotlands län förutsätter att dispenser kommer att beviljas

restriktivt.

Oljeskyddsunionen berör den i riksdagen ifrågasatta skyldigheten för

fartyg som nyttjar bränsletankar för vattenbarlast att ha separator eller

annan oljeavskiljare. Unionen framhåller att föreskrift med sådan innebörd

gällt i tio års tid för brittiska torrlastfartyg med en bruttodräktighet

av 80 ton eller mera i förening med generellt förbud mot utsläpp av olja i

Nordsjön och andra farvatten omkring de brittiska öarna. Erfarenheten

ger enligt unionen tyvärr ej anledning att utesluta att man på fartyg utan

separatorer frestas att mot ett förbud befria fartyget från oljerester ute till

havs. Det synes unionen befogat att genom lag stadfästa en praxis som

sjöfartsstyrelsen tror även dessförutan kunna komma till stånd. Förslaget

om obligatorisk utrustning med separatorer eller annan oljeavskiljare för

ifrågavarande fartyg tillstyrks.

Naturvårdsnåmnden hänvisar till sitt yttrande till tredje lagutskottet, i

vilket yttrande nämnden bl. a. fann det tveksamt om i detta sammanhang

skyldighet att anskaffa separatorer bör införas. Frågan kan enligt yttrandet

måhända lösas genom att mottagningsanordningar inrättas i flera hamnar.

Oljeskyddsrådet erinrar om att sjöfartsstyrelsen i annat sammanhang

föreslagit en utökning av antalet hamnar, som skall vara skyldiga att hålla

mottagningsanordningar för oljehaltig blandning från fartyg, och vidare

skyldighet för ytterligare ett antal hamnar att ta mot smärre oljerester

från fartyg.

Sveriges redareförening delar sjöfartsstyrelsens uppfattning, att krav på

installerande av länsvattenseparatorer inte bör uppställas. Rederiföreningen

för mindre fartyg anser att särskilda bestämmelser om oljeavskiljningsanordningar

inte behövs.

Departementschefen

Oljeutsläpp från fartyg medför i flera hänseenden betydande skador och

olägenheter. Skadeverkningarna på sjöfågelbeståndet är allvarliga. Fisket

åsamkas olägenheter genom att redskap och båtar smutsas ned. Olja som

driver in mot kusterna kan vidare göra stränderna otjänliga för bad och

annat friluftsliv. Oljeskadorna är av sådan art, att alla rimliga åtgärder bör

vidtas för att minska riskerna för förorening genom oljeutsläpp.

Frågan om åtgärder mot vattenförorening har tagits upp i olika sammanhang.

Internationellt samarbete har lett till 1954 års oljeskyddskonvention

och till kompletteringar i den. Det internationella arbetet har gett

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 161 år 1967

11

förhållandevis gott resultat. Det är emellertid ännu lång väg till målet att

olja över huvud inte skall få tömmas i något vatten. I konventionen rekommenderas

de fördragsslutande staterna att genom nationell lagstiftning utvidga

skyddet mot vattenförorening. Inom mellanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationen

(IMCO) diskuteras förslag till ytterligare effektivisering

av konventionen.

Ett särskilt problem utgör de fartygsolyckor som orsakar vattenförorening.

Frågor härom diskuteras av representanter för staterna vid Nordsjön

och Skagerack, och utredning pågår inom IMCO.

Även frågan hur beredskap mot oljeskador bör ordnas utreds f. n.

De svenska författningsbestämmelserna till skydd mot vattenförorening

från fartyg bygger på oljeskyddskonventionen. Inom Sveriges sjöterritorium

råder förbud för alla fartyg att släppa ut olja. Utanför Sveriges sjöterritorium

gäller våra förbudsregler i s. k. förbjudna zoner, bl. a. hela

Nordsjön och Östersjön med vikar, dock endast för svenska fartyg med

viss minsta storlek. Gränsen går för tankfartyg vid en bruttodräktighet av

150 registerton och för andra fartyg (torrlastfartyg) vid en bruttodräktighet

av 500 registerton. Fr. o. m. den 1 januari 1969 gäller förbudet inom

de förbjudna zonerna även för svenskt tankfartyg med en bruttodräktighet

under 150 registerton och för svenskt torrlastfartyg med en bruttodräktighet

under 500 registerton om torrlastfartyget har en maskinstyrka av minst

400 effektiva hästkrafter. De svenska bestämmelserna är på denna punkt

strängare än konventionens regler. För nya svenska fartyg med en bruttodräktighet

av minst 20 000 registerton gäller förbud mot oljeutsläpp i

princip även utanför de förbjudna zonerna.

Torrlastfartyg får enligt en undantagsregel (2 § b) lagen om åtgärder

mot vattenförorening från fartyg) tömma olja, när fartyget är på väg till

hamn som inte har anläggning för mottagning av oljehaltig blandning från

fartyg. Sådan uttömning skall ske så långt från land som omständigheterna

medger. På grund av länsstyrelsebeslut får sådan uttömning av olja inte

ske inom Sveriges sjöterritorium vid landets kuster.

Riksdagen har i skrivelse yttrat, att det torde böra ankomma på Kungl.

Maj:t alt överväga förslag om sådan ändring i lagen om åtgärder mot vattenförorening

från fartyg, att dels bestämmelsen i 2 § bl utgår, dels torrlastfartyg,

som använder sina brännoljetankar även såsom vattenbarlasttankar,

åläggs att vara utrustat med separator eller annan oljeavskiljare. I

sill av riksdagen godkända utlåtande anförde tredje lagutskottet att nya eller

större, äldre torrlastfartyg utan nämnvärd olägenhet bör kunna underkastas

de av motionärerna föreslagna bestämmelserna men att frågan inte

torde kunna avgöras för de mindre torrlastfartygen utan att sjöfartsstyrelsen

i enlighet med sitt åtagande verkställer utredning i fråga om reningsanordningarna

in. m. på torrlastfartygen och i samband därmed klarlägger

frågan om nuvarande antal mottagningsanläggningar är till fyllest.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1967

Sjöfartsstyrelsen har efter utredning funnit, att den nämnda undantagsbestämmelsen

för torrlastfartyg kan upphävas men att möjlighet bör finnas

att ge dispens i särskilda fall. Styrelsen har däremot inte funnit det nödvändigt

att föreslå skyldighet för torrlastfartyg, som använder sina brännoljetankar

även som barlasttankar, att vara utrustat med separator eller annan

oljeavskiljare. Styrelsen framhåller att följden av att ett fartyg inte får

släppa ut förorenat barlastvatten blir, att fartyget måste utrustas antingen

med tillräckliga vattenbarlasttankar eller med länsvattenseparator. Vidare

pekar styrelsen på möjligheten att fartyget behåller förorenat barlastvatten

till dess vattnet kan lämnas i mottagningsanläggning, men styrelsen

understryker att det är tidsödande och därför oekonomiskt för fartyget att

anlita mottagningsanläggning.

Enligt Kungl. Maj :ts förordnande skall anläggning för mottagning av

oljehaltig blandning från fartyg finnas i allmän hamn i Göteborg, Hälsingborg,

Luleå, Malmö, Norrköping och Stockholm. Efter det att Kungl. Maj :t

gett sjöfartsstyrelsen i uppdrag bl. a. att utreda vilka ytterligare mottagningsanläggningar

som behövs, har styrelsen föreslagit Kungl. Maj :t att

förordna om mottagningsanläggningar i ytterligare sex hamnar och dessutom

anläggningar för mottagning av begränsade mängder olja och oljerester

i flera andra hamnar.

Skälet till att lagens 2 § b) i likhet med konventionen tillåter torrlastfartyg

att tömma olja, när fartyget är på väg till hamn som inte har mottagningsanläggning,

är att många torrlastfartyg av stabilitetsskäl nödgas

medföra barlastvatten i sina bränsletankar till hamn eller dess närhet, där

de måste göra sig av med det förorenade vattnet i samband med lastning

eller bunkring. Enligt den utredning som nu föreligger medför emellertid ett

upphävande av undantagsregeln för svenska fartyg svårigheter endast för

ett förhållandevis litet antal existerande fartyg. Med hänsyn till vikten av

att oljeutsläpp begränsas i möjligaste mån anser jag därför, att lagens undantagsregel

bör upphävas men att möjlighet bör finnas till undantag i särskilda

fall för redan existerande torrlastfartyg och sådana torrlastfartyg

som börjat byggas. Undantag bör medges endast om avsevärda tekniska

svårigheter föreligger att installera oljeavskiljare eller särskilda vattenbarlasttankar.

Tillåten uttömning bör ske så långt från land som möjligt och

bör som nu inte få ske inom Sveriges sjöterritorium.

Min avsikt är att föreslå Kungl. Maj :t att förordna om ytterligare mottagningsanläggningar

för oljehaltig blandning från fartyg. Anläggningar

där förorenat barlastvatten kan tas mot kommer emellertid ändå att saknas

i åtskilliga hamnar som besöks av torrlastfartyg. Bl. a. därför kommer

risk att föreligga, att torr lastfartyg kommer i sådan situation att befälhavaren

anser sig böra tömma förorenat vatten inom förbjudet vattenområde.

Risken för sådana utsläpp blir betydligt mindre, om fartyget är försett

med oljeavskiljare. Enligt min mening bör därför i 4 § lagen införas ett

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1967

13

förbud för torrlastfartyg att föra vatten i bränsletank om inte fartyget är

försett med godkänd oljeavskiljare.

Det av mig förordade förbudet innebär att torrlastfartyg utan oljeavskiljare

inte får föra vatten i bränsletank för vare sig barlast eller annat ändamål.

Fartyg utan oljeavskiljare hindras givetvis inte härigenom att göra

tankarna rena, när fartyget ligger vid en mottagningsanläggning.

Det bör ankomma på sjöfartsstyrelsen att meddela föreskrifter om oljeavskiljare

för förorenat tankvatten i likhet med vad som redan gäller om

bl. a. oljeavskiljare för slagvatten enligt 4 § första stycket. Redan installerade

oljeavskiljare för slagvatten torde vara användbara också för tankvatten.

Mindre torrlastfartyg är undantagna från förbudet att tömma olja i de

förbjudna zonerna. Inom Sveriges sjöterritorium gäller förbudet emellertid

för samtliga fartyg. Fartyg som av stabilitetsskäl använder bränsletankar

för barlastvatten måste ofta behålla barlastvattnet ända in i hamn

eller till hamnens omedelbara närhet. Från påbudet om oljeavskiljare bör

därför något allmänt undantag inte göras för de mindre fartygen. I särskilda

fall bör emellertid undantag kunna medges för nuvarande torrlastfartyg

och för sådana fartyg som redan börjat byggas, om avsevärda tekniska

svårigheter föreligger att installera oljeavskiljare eller särskilda vattenbarlasttankar

eller om andra synnerliga skäl föreligger.

Överträdelse av bestämmelsen om oljeavskiljare för torrlastfartyg som

för vatten i bränsletank bör i påföljdshänseende jämställas med överträdelse

av bestämmelsen i 4 § första stycket lagen. Samtidigt bör ett par redaktionella

ändringar göras i påföljdsbestämmelserna (7 §).

Lagen om säkerheten på fartyg gäller numera i stället för lagen om tillsyn

å fartyg. 4 och 6 §§ bör ändras med hänsyn härtill. Vidare bör i 8 § beaktas

att sjölagen ändrats.

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom kommunikationsdepartementet

upprättats förslag till lag angående ändring i lagen den 6 april 1956

(nr 86) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg. Förslaget torde få

fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga l.1

Jag hemställer att lagrådets utlåtande över lagförslaget inhämtas för

det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Kungl. Höghet Regenten.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

1 Bilagan, som har samma lydelse som det vid propositionen fogade lagförslaget, har uteslutits

här.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 161 år 1967

Bilaga 2

Sjöfartsstyrelsens förslag

till

lag om ändring i lagen den 6 april 1956 (nr 86) om åtgärder mot vattenförorening

från fartyg

Härigenom förordnas att 2 § lagen den 6 april 1956 om åtgärder mot

vattenförorening från fartyg skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

2 §•

Utan hinder---må uttömmas

a) oljehaltigt slagvatten---fartygets maskinutrymmen; samt

b) bottensats, som utgöres av rester från rening av brännolja eller smörjolja

eller som härrör från rester från tankfartygs lasttank och är av så fast

beskaffenhet att den ej kan pumpas ur tanken.

Uttömning, som avses under b), skall dock ske så långt från land som

omständigheterna medgiva.

Denna lag träder i kraft den

Kan fartyg, som ej är tankfartyg, för vilket kölen sträckts före ikraftträdandet

av denna lag, icke utan avsevärda svårigheter utrustas med särskilda

vattenbarlasttankar eller med länsvattenseparator, äger Konungen

eller myndighet, som Konungen utser, medgiva att från fartyget må utan

hinder av vad i 1 § stadgas uttömmas olja då fartyget är på väg till hamn

utan sådan anläggning som i 5 § sägs, dock att sådan uttömning skall ske

så långt från land som omständigheterna medgiva.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 161 år 1967

15

Utdrag av protokollet, hållet i lagrådet den 16 oktober 1967.

Närvarande:

f. d. justitierådet

justitierådet

regeringsrådet

justitierådet

Lind,

Alexanderson,

Ringdén,

Westerlind.

Enligt lagrådet den 10 oktober 1967 tillhandakommet utdrag av protokoll

över kommunikationsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten,

Hertigen av Halland, i statsrådet den 29 september 1967, hade Kungl. Maj :t

förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i 87 § regeringsformen avsedda

ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag angående ändring

i lagen den 6 april 1956 (nr 86) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg
-

Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

hovrättsassessorn Gunnar Torgils.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Ingrid Hellström

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungi. Maj.ts proposition nr 161 år 1967

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland,

i statsrådet på Stockholms slott den 20 oktober 1967.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Kling, Holmqvist, Aspling, Palme,

Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Odhnoff, Wickman,

Moberg.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Lundkvist, anmäler

efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande

över förslag till lag angående ändring i lagen den 6 april 1956 (nr

86) om åtgärder mot vattenförorening från fartgg.

Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat lagförslaget utan erinran,

och hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att

antaga förslaget.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Ggllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 1967 670553

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. 3LU 1967:55 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 6 april 1956 s. 1 i texten