Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 2:o), 4-:o), lb:o) och 17:o) lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt

1967-11-03 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1967:169, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 2:o), 4-:o), lb:o) och 17:o) lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1967

1

Nr 169

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändrad lydelse av 2 § 2:o), 4-:o), lb:o) och

17:o) lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl.

Maj:ts regeringsrätt; given Stockholms slott den 3

november 1967.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av

2 § 2:o), 4:o), 14:o) och 17:o) lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl.

Maj :ts regeringsrätt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås fem ändringar i regeringsrättslagen, vilka föranleds

av ny eller ändrad lagstiftning m. m. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 169

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1967

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 2 § 2:o), 4:o), 14:o) och 17:o) lagen den 26 maj

1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt

Härigenom förordnas, att 2 § 2:o), 4:o), 14:o) och 17:o) lagen den 26

maj 1909 om Kungl. Maj :ts regeringsrätt1 skall erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

2

2:o) mål om beslut------ - -

mål om barnavårdsnämnds beslut

i fråga, som avses i lagen om barn

i äktenskap, lagen om barn utom

äktenskap eller lagen om adoption;

mål om bidragsförskott;

4:o) mål om avlöningsförmåner, —

mål om sådant bidrag eller understöd

av statsmedel, som enligt

gällande författningar må beviljas

eller skall på rekvisition utbetalas

av statskontoret eller tillsynsmyndighet

över registrerade understödsföreningar

eller av Konungens befallningshavande,

där fråga ej är om

bidrag till väg- och brobyggnadsföretag

eller om bidrag enligt 15 eller

16 § lagen om kommunal beredskap

eller, såvitt angår skatteutjämningsbidrag,

om beslut rörande utdebiteringsgränsen

eller medelskattekraften

i riket;

14 :o) mål om inmutning — —--

mål om meddelande--—---

mål om beslut av tillsynsmyndigheten

över stiftelse varom stadgas i 1

(Föreslagen lydelse)

§•

- — — tredje stycket;

mål enligt 8 eller 21 kap. föräldrabalken;
-

mål om bidragsförskott;

-------till högertrafik;

mål om sådant bidrag eller understöd

av statsmedel, som enligt

gällande författningar må beviljas

eller skall på rekvisition utbetalas

av statskontoret eller tillsynsmyndighet

över registrerade understödsföreningar

eller av Konungens befallningshavande,

där fråga ej är om

bidrag till väg- och brobyggnadsföretag

eller vatten- och avloppsanläggning

eller om bidrag enligt 15

eller 16 § lagen om kommunal beredskap

eller, såvitt angår skatteutjämningsbidrag,

om beslut rörande

utdebiteringsgränsen eller medelskattekraften

i riket;

--om undersökningstillstånd;

mål om renmärke;

■ över stiftelser;

mål om tillsynsmyndighetens beslut

enligt lagen om tryggande av

1 Senaste lydelse av 2 § 2:o) och 14:o) se 1967: 169, av 2 § 4:o) se 1965: 749 samt av 2 §”17:o)

se 1966:678.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

lagen om aktiebolags pensions- och

andra personalstiftelser;

17 :o) mål om befrielse -— --eller

mål om behörighet att utöva yrke

eller verksamhet, som står under

medicinalstyrelsens eller veterinärstyrelsens

inseende;

mål om specialistbehörighet —--

pensionsutfästelse m. m., om beslutet

ej rör fråga som avses i 22 § samma

lag;

varning;

mål om behörighet att utöva yrke

eller verksamhet som står under veterinärstyrelsens

eller, såvitt avser

medicinalväsendet, socialstyrelsens

inseende;

i brottmål;

Denna lag träder i kraft, såvitt avser ändringen i 2 § 14 :o) sista ledet den

1 mars 1968 och i övrigt den 1 januari 1968. Äldre lag tillämpas dock alltjämt

på mål om tillsynsmyndighetens beslut enligt lagen om aktiebolags

pensions- och andra personalstiftelser.

It Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 169

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungi. Maj:ts proposition nr 169 år 1967

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i

statsrådet på Stockholms slott den 6 oktober 1967.

Närvarande:

Statsråden Andersson, Kling, Johansson, Holmqvist, Aspling, Palme,

Sven-Erig Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odhnoff,

Wickman, Moberg.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i lagen

om Kungl. Maj:ts regeringsrätt och anför.

1. Genom prop. 1967: 138 bär förslag framlagts till lag om ändring i föräldrabalken.

Enligt förslaget skall till föräldrabalken fogas ett nytt kapitel,

som betecknas 21 kap. och handlar om verkställighet av dom eller beslut

rörande vårdnad om barn m. m. Den föreslagna lagen är avsedd att träda

i kraft den 1 januari 1968.

Enligt lagförslaget skall ansökan om verkställighet av vad rätten i dom

eller beslut bestämt om vårdnad eller umgängesrätt eller om överlämnande

av barn göras hos länsstyrelsen (1 §). Även om dom eller beslut ej föreligger,

äger den som har vårdnaden att, när barnet vistas hos annan, påkalla

länsstyrelsens åtgärd för att barnet skall överflyttas till honom (6 §).

Detsamma gäller när föräldrar eller adoptivföräldrar gemensamt har vårdnaden

och en av dem utan beaktansvärt skäl egenmäktigt bortfört eller

kvarhåller barnet samt den andre begär rättelse (7 §). Förordnar länsstyrelsen

om verkställighet, äger den förelägga vite eller, om det anses nödvändigt,

besluta att barnet skall hämtas genom polismyndighets försorg.

Om särskilda skäl föreligger, får länsstyrelsen för att underlätta barnets

överflyttning föreskriva, att barnet tillfälligt skall omhändertas på lämpligt

sätt. Länsstyrelsen äger utdöma förelagt vite (3 §). I vissa fall kan

länsstyrelsen vägra att vidta den sökta åtgärden (4 och 5 §§ samt 6 § andra

stycket). Hämtning skall uppskjutas, om barnet på grund av sjukdom ej

bör flyttas eller annat särskilt hinder möter (8 §). I brådskande fall kan

interimistiskt beslut meddelas om barnets omhändertagande på lämpligt

sätt (9 §). I kallelse till förhör eller läkarundersökning kan länsstyrelsen

förelägga vite. Länsstyrelsen äger utdöma förelagt vite (10 §). Lagförslaget

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 169 år 1967 5

innehåller också vissa regler om ersättning för kostnad (11 §). Talan mot

länsstyrelsens beslut förs hos Kungl. Maj :t genom besvär (12 §).

Samtliga de frågor som behandlas i förslaget är av den natur att besvär

över länsstyrelsens beslut bör prövas av regeringsrätten. Under förutsättning

att riksdagen antar förslaget torde — som jag framhöll vid remissen till

lagrådet (prop. 1967: 138 s. 42 och 66) — en bestämmelse om regeringsrättens

kompetens i dessa mål böra införas i regeringsrättslagen. Det synes

lämpligt att dessa mål och vissa andra mål enligt föräldrabalken förs samman

och tas upp närmast efter målen enligt barnavårdslagen i 2 § 2:o) regeringsrättslagen.

De övriga mål enligt föräldrabalken som jag här åsyftar är de mål som

i 2 § 2:o) regeringsrättslagen benämns mål om barnavårdsnämnds beslut i

fråga, som avses i lagen om barn i äktenskap, lagen om barn utom äktenskap

eller lagen om adoption. Denna målrubrik innefattar numera mål

enligt 8 kap. föräldrabalken (jfr SOU 1959:4 s. 86 och 1966:70 s. 445).

Rubriceringen av målen torde i detta sammanhang böra ändras till mål

enligt 8 kap. föräldrabalken.

Jag föreslår således, under förutsättning att riksdagen antar förslaget

till lag om ändring i föräldrabalken, att i stället för målen om barnavårdsnämnds

beslut i fråga, som avses i lagen om barn i äktenskap, lagen om

barn utom äktenskap eller lagen om adoption, i 2 § 2:o) regeringsrättslagen

upptas mål enligt 8 eller 21 kap. föräldrabalken.

2. Enligt kungörelsen den 5 juni 1959 (nr 251) om statsbidrag till vatten-

och avloppsanläggningar i dess lydelse före den 1 juli 1967 ankom det

på väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att besluta med anledning av ansökningar

om statsbidrag enligt kungörelsen utom i vissa undantagsfall, då

ansökan skulle överlämnas till bostadsstyrelsen eller statsbidragsfrågan

skulle underställas Kungl. Maj :ts prövning (5—7 §§). När statsbidrag beviljades,

hade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att i angiven ordning utbetala

bidraget, sedan bidragstagaren hade godkänt de villkor som intagits

i bidragsbeslutet (9 §). Beslut om statsbidrag fick av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

upphävas och utlämnat bidrag återkrävas, om bidragets beviljande

hade föranletts av bedräglig eller eljest väsentligen felaktig uppgift

eller om bidragstagaren ej uppfyllde bidragsvillkoren (11 §). Mot styrelsens

beslut enligt kungörelsen fick talan föras genom besvär hos Kungl.

Maj:t (13 §).

Besvär över väg- och vattenbyggnadsstyrelsens beslut angående statsbidrag

till vatten- och avloppsanläggning prövades av Kungl. Maj:t i statsrådet.

Kungörelsen ändrades den 25 maj 1967 (nr 374) i anslutning till riksdagens

godkännande av propositionen angående naturvårdens organisation

m. m. (jfr prop. 1967: 59 s. 58). Ändringen, som trädde i kraft den 1 juli

1967, innebär bl. a. att väg- och vattenbyggnadsstyrelsens beslutanderätt i

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1967

de förut nämnda ärendena överflyttades till länsstyrelserna (se nya lydelsen

av 5—7, 9 och 11 §§).

Av 2 § 4:o) tredje ledet regeringsrättslagen följer att sedan ifrågavarande

ärenden överförts till länsstyrelserna anförda besvär faller inom regeringsrättens

kompetensområde. En sådan ordning synes dock — med hänsyn

till att det här främst är fråga om den lämpligaste fördelningen av

statsmedel —- inte ändamålsenlig. Dessa ärenden bör liksom tidigare prövas

av Kungl. Maj:t i statsrådet. Jag föreslår därför, att i 2 § 4:o) regeringsrättslagen

införs en bestämmelse som undantar hithörande ärenden.

3. Enligt lagen den 5 maj 1960 (nr 144) om renmärken ankommer det

på länsstyrelsen att handlägga ärenden om registrering av renmärken (1,

3 och 7 §§). Tidigare sköttes registreringen av häradsrätterna. Ansökan om

registrering av renmärke skall bl. a. innehålla uppgift om den lappby där

märket är avsett att användas vid renskötsel (2 §). Renmärke får ej registreras

för annan renägare än den som äger rätt till renskötsel i den

lappby ansökningen avser eller är berättigad att där ha renar i vård hos

renskötande lapp. Renägare får inte samtidigt ha mer än ett registrerat

märke (4 §). Släktmärke — varmed avses renmärke av en för viss släkt eller

släktgren gemensam grundtyp — får inte utan särskilda skäl registreras

för någon som ej tillhör släkten eller släktgrenen (5 §). För att kunna

registreras skall renmärke tydligt skilja sig från annat giltigt märke som

används eller får användas på renar med vilka sökandens renar kan sammanblandas.

Dessutom krävs att märket har en form som såvitt möjligt

skyddar mot olovlig ommärkning. Utan hinder av sistnämnda krav får

dock släktmärke registreras, om registreringen medges av sådan innehavare

av äldre märke av samma grundtyp som kan ha förfång av registreringen

(6 §). Registrerat märke skall av länsstyrelsen avlysas, om märkeshavaren

hos länsstyrelsen anmäler att han inte vidare ämnar begagna märket vid

renmärkning, om märket under tio år inte begagnats vid renmärkning, om

märket efter flyttning av renar inte vidare skall begagnas i någon lappby

som hör under den ifrågavarande länsstyrelsen samt om rätt att äga renar

ej längre tillkommer märkeshavaren eller hans dödsbo (8 §). I lagen meddelas

bestämmelser om vad som skall göras med renkalv som inte har blivit

märkt inom föreskriven tid och med ren vars märke är förfalskat, förstört

eller okänt eller inte utfört i överensstämmelse med de föreskrifter

som har getts om renmärkes utformning. Anträffas eljest ren med ogiltigt

märke, äger länsstyrelsen förordna att renen skall slaktas och säljas för

ägarens räkning, varvid kostnaden för renens omhändertagande, slakt och

försäljning skall betalas ur köpeskillingen (13 §). Mot beslut varigenom

registrering har beviljats får talan ej föras. Mot annat länsstyrelsens beslut

enligt lagen förs talan genom besvär hos Kungl. Maj:t (15 §).

När lagen om renmärken kom till, berördes frågan huruvida besvär

enligt lagen borde avgöras av Kungl. Maj:t i statsrådet eller av regerings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1967

rätten. Föredragande departementschefen ansåg (prop. 1960: 64 s. 57) att

frågan huruvida dessa besvärsmål borde prövas av regeringsrätten, vilket

förutsatte att regeringsrättslagen ändrades, borde tas upp till närmare

övervägande i samband med pågående översyn av reglerna för kompetensfördelningen

mellan statsrådet och regeringsrätten. Härmed åsyftades den

översyn av regeringsrättslagen som kunde bli följden av det då föreliggande

betänkandet om kompetensfördelningen av administrativa besvärsmål

mellan Kungl. Maj :t i statsrådet och regeringsrätten (SOU 1959:4).

Tredje lagutskottet, vars utlåtande godkändes av riksdagen (rskr 1960:

182), förklarade sig ha ingen annan erinran mot det framlagda förslaget

än att enligt utskottets mening besvär över länsstyrelsens beslut i registreringsärende

med hänsyn till ärendenas art borde prövas av regeringsrätten.

Detta syntes utskottet även stå i överensstämmelse med den mening som,

beträffande registreringsmål i allmänhet, uttalats i nyssnämnda betänkande

angående kompetensfördelningen mellan Kungl. Maj :t i statsrådet och

regeringsrätten. Utskottet förutsatte att denna fråga uppmärksammades i

samband med de ändringar i regeringsrättslagen som nyssnämnda betänkande

kunde föranleda (L3U 1960: 14 s. 28).

Betänkandet om kompetensfördelningen av administrativa besvärsmål

mellan Kungl. Maj :t i statsrådet och regeringsrätten har hittills inte lett

till någon lagstiftning. Detta sammanhänger med att regeringsrätten länge

har haft ett mycket brydsamt arbetsläge. På grund härav har det varit nödvändigt

att utreda frågan om den administrativa rättskipningens organisation.

I samband därmed har frågan om förvaltningsrättskipningens räckvidd

ansetts böra ytterligare övervägas med ledning av nyssnämnda betänkande

och de däröver avgivna remissyttrandena. Denna utredning, som

har utförts av förvaltningsdomstolskommittén, är nu slutförd. Kommitténs

betänkande om förvaltningsrättskipningen (SOU 1966: 70) är f. n. utremitterat

till ett stort antal myndigheter och organisationer för yttrande. I

betänkandet föreslås bl. a. att administrativa besvärsmål enligt lagen om

renmärken skall prövas av administrativ domstol.

Det kan dröja ännu någon tid innan frågan om en allmän översyn av regeringsrättens

arbetsområde kan prövas. Anledning torde inte finnas att i

fråga om besvärsärenden enligt lagen om renmärken ytterligare uppskjuta

det slutliga ställningstagandet i kompetensfördelningsfrågan. Starka skäl

synes tala för att dessa ärenden bör prövas av administrativ domstol. Ärendenas

judiciella prägel framgår bl. a. av att registreringen av renmärken

tidigare omhänderhades av allmän domstol. Jag förordar därför att mål

om tillämpning av lagen om renmärken nu förs över till regeringsrättens

kompetensområde. Det torde kunna ske genom att bland de i 2 § 14:o) regeringsrättslagen

uppräknade målen tas upp mål om renmärke.

4. Den 1 mars 1968 träder lagen den 9 juni 1967 (nr 531) om tryggande

av pensionsutfästelse m. m. i kraft. Genom lagen upphävs i stort sett lagen

den 18 juni 1937 (nr 521) om aktiebolags pensions- och andra perso
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1967

nalstiftelser. Enligt punkt 8 i övergångsbestämmelserna till den nya lagen

gäller dock, att om vid lagens ikraftträdande arbetsgivare är i likvidation

eller försatt i konkurs äldre lag skall tillämpas, så länge likvidationen

eller konkursen pågår.

I lagen om tryggande av pensionsutfästelse m. m. meddelas bl. a. bestämmelser

om särskild redovisning av pensionsskuld samt om pensionsstiftelser

och personalstiftelser. Tillsynsmyndighet är länsstyrelsen i det

län, där arbetsgivaren har sitt hemvist (31 §). Enligt lagen äger tillsynsmyndigheten

besluta i ett flertal frågor. Sålunda kan pensionsstiftelse utlåna

medel till arbetsgivaren, om betryggande säkerhet ställs eller tillsynsmyndigheten

medger det. Pensions- eller personalstiftelse, som har grundats

av aktiebolag, får inte utan tillsynsmyndighetens godkännande äga

aktier i bolaget eller i närstående bolag (11 och 28 §§). Tillsynsmyndigheten

äger för särskilt fall medge att pensionsstiftelse får för arbetsgivarens

räkning betala pensionspost m. m. (13 §). Under vissa förutsättningar

ankommer det på tillsynsmyndigheten att utse ordförande i pensions-

eller personalstiftelses styrelse. Vid lika röstetal i ett styrelseärende

förordnar tillsynsmyndigheten på styrelsens begäran utomstående att delta

i ärendets avgörande. Tillsynsmyndigheten äger utse särskild revisor, när det

finns anledning därtill (16, 17 och 30 §§). Pensions- eller personalstiftelses

fordran mot arbetsgivaren är vid stiftelsens likvidation omedelbart förfallen

till betalning, om inte tillsynsmyndigheten medger att fordringen

får betalas under loppet av viss tid (19 och 30 §§). Tillsynsmyndigheten

tilläggs också visst inflytande på användningen av pensionsstiftelses medel

i fall av likvidation (21 §). Enligt 22 och 30 §§ gäller att om det inte längre

finns någon, som omfattas av pensions- eller personalstiftelses ändamål,

eller om stiftelsens kapital väsentligen överstiger vad som kan komma att

fordras för att tillgodose ändamålet eller om det i övrigt förekommer särskilda

skäl att ändra innehållet i stiftelsens stadgar, tillsynsmyndigheten

på ansökan av stiftelsen äger förordna om ändring. Anser tillsynsmyndigheten

att permutationsärendet är av sådan beskaffenhet att det bör ankomma

på Kungl. Maj :t att fatta beslut, äger myndigheten underställa

Kungl. Maj :t ärendet. Övergår näringsverksamhet från en arbetsgivare till

annan och avtalas därvid att ansvaret för pensionsutfästelse skall överflyttas

på efterträdaren, äger tillsynsmyndigheten medge att samtycke till

överflyttningen inte behöver inhämtas från pensionsfordringens innehavare,

om efterträdaren kan anses god för pensionsutfästelsen (23 §). Hör

pensions- eller personalstiftelse till företrädarens näringsverksamhet, avgör

tillsynsmyndigheten om och på vilka villkor stiftelsen skall överföras till

efterträdaren. Har stiftelsen överskott på kapitalet, beslutar tillsynsmyndigheten

för vilket ändamål detta får användas. Om särskilda skäl föreligger,

äger tillsynsmyndigheten förordna att stiftelsen efter överförandet

skall avse endast den som innehaft fordran på pension m. m. mot företrä
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1967

9

daren (24 och 30 §§). Upphör arbetsgivare med näringsverksamhet ulan

att ansvaret för pensionsutfästelse överflyttas på annan, äger tillsynsmyndigheten

visst inflytande på de former under vilka upplupen del av pensionsutfästelsen

skall tryggas (25 §). Flyttar arbetstagare från en arbetsgivare

till en annan och har båda arbetsgivarna del i en gemensam pensionsstiftelse,

är en motsvarande överflyttning av tillgångar inom stiftelsen

beroende av medgivande av tillsynsmyndigheten (26 §). Om tillsynsmyndighetens

befogenheter och åligganden enligt lagen gäller enligt 32 § i tilllämpliga

delar bestämmelserna i lagen den 24 maj 1929 (nr 116) om tillsyn

över stiftelser. Talan mot tillsynsmyndighetens beslut enligt lagen om

tryggande av pensionsutfästelse m. m. förs genom besvär (33 §).

Tillsynsmyndighetens beslut enligt lagen om tryggande av pensionsutfästelse

m. m. är av den natur att anförda besvär i allmänhet torde böra

prövas av regeringsrätten. Detta har också förutsatts i propositionen med

förslag till ifrågavarande lag (se prop. 1967: 83 s. 185). För denna kompetensfördelning

talar också det förhållandet att besvär enligt lagen om

tillsyn över stiftelser avgörs av regeringsrätten. Undantag från den föreslagna

huvudregeln torde dock böra göras för besvär över tillsynsmyndighetens

beslut i permutationsärende. Beslutanderätten i sådant ärende har

genom 22 § lagen om tryggande av pensionsutfästelse in. m. delegerats från

Kungl. Maj :t till tillsynsmyndigheten och det synes mot denna bakgrund

naturligt att besvär i sådant ärende prövas av Kungl. Maj :t i statsrådet.

Härför talar också det förhållandet att lagen öppnar möjlighet för tillsynsmyndigheten

att underställa permutationsärende Kungl. Maj :t. Jag föreslår

därför att bland de i 2 § 14 :o) regeringsrättslagen uppräknade målen

upptas mål om andra tillsynsmyndighetens beslut enligt lagen om tryggande

av pensionsutfästelse m. m. än som rör fråga som avses i 22 §. Den nuvarande

föreskriften i regeringsrättslagen rörande mål om beslut av tillsynsmyndigheten

över stiftelse varom stadgas i lagen om aktiebolags pensions-

och andra personalstiftelser kan på grund av innehållet i punkt 8 i

övergångsbestämmelserna till lagen om tryggande av pensionsutfästelse

m. m. tills vidare inte undvaras men torde lämpligen böra tas in som särskild

övergångsbestämmelse till den lag om ändrad lydelse av 2 § regeringsrättslagen,

som jag föreslår.

5. Enligt 2 § 17:o) regeringsrättslagen ankommer det på regeringsrätten

att handlägga bl. a. mål om behörighet att utöva yrke eller verksamhet, som

står under medicinalstyrelsens eller veterinärstyrelsens inseende.

Den 1 januari 1968 inrättas för hälso- och sjukvården samt socialvården

en ny central förvaltningsmyndighet, som benämns socialstyrelsen. Den

nya myndigheten övertar de arbetsuppgifter som f. n. ankommer på medicinalstyrelsen,

medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd och socialstyrelsen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1967

1 detta sammanhang torde ingen ändring böra göras beträffande kompetensfördelningen

i fråga om besvärsmål som rör behörighet att utöva yrke

eller verksamhet. Nyssnämnda målgrupp torde efter den nya myndighetens

inrättande böra benämnas mål om behörighet att utöva yrke eller verksamhet

som står under veterinärstyrelsens eller, såvitt avser medicinalväsendet,

socialstyrelsens inseende.

Den ändring i 2 § 14 :o) regeringsrättslagen som sammanhänger med tillkomsten

av lagen om tryggande av pensionsutfästelse m. m. bör träda i

kraft den 1 mars 1968. Ändringarna i 2 § 2:o) och 17 :o) torde böra träda i

kraft den 1 januari 1968. Övriga ändringar föranleds visserligen av författningar

som redan är i kraft, men det synes tillräckligt att även de träder i

kraft den 1 januari 1968.

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet

upprättats förslag till lag angående ändrad Igdelse av 2 § 2:o), i:o), 14:o)

och 17 :o) lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

Förslaget torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga1.

Jag hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget inhämtas för det

i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Kungl. Höghet Regenten.

Ur protokollet:

Britta Ggllensten

1 Bilagan har uteslutits här. Den är likalydande med det lagförslag som är fogat vid

propositionen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1967

11

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 1 november 1967.

Närvarande:

f. d. justitierådet

justitierådet

regeringsrådet

justitierådet

Lind,

ÄLEXAND ERSON,

Ringdén,

Westerlind.

Enligt lagrådet denna dag tillhandakommet utdrag av protokoll över justitieärenden,

hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland,

i statsrådet den 6 oktober 1967, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets

utlåtande skulle för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet

inhämtas över upprättat förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 §

2:o), 4-:o), 14:o) och 17:o) lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl.

Maj:ts regeringsrätt,

Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av byråchefen Lorentz Vogel.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Ingrid Hellström

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1967

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

på Stockholms slott den 3 november 1967.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Kling, Holmqvist, Palme, Sven-Eric Nilsson,

Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Odhnoff, Wickman, Moberg.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över

förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 2:o), i:o), 14:o) och 17:o)

lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat lagförslaget utan erinran,

och hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att

antaga förslaget.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

KUNGL. BOKTK. STHLM 1*47 670571

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. 1LU 1967:62 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad tgdelse av 2 § 2:o), 4:o), H:o) och 17 :o) lagen den 26 maj 1909 s. 1 i texten