Med förslag om kapitaltillskott till Vddevallavarvet aktiebolag
1967-02-03 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1967:30, Med förslag om kapitaltillskott till Vddevallavarvet aktiebolag
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1967
1
Nr SO
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag om kapitaltillskott
till Vddevallavarvet aktiebolag; given Stockholms
slott den 3 februari 1967.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
3 februari 1967.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Kling, Edenman, Johansson, Aspling,
Palme, Sven-Erig Nilsson, Lundkvist, Geijer, Myrdal, Odhnoff.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om kapitaltillskott
till Uddevallavarvet aktiebolag, och anför.
Sedan år 1958 har verksamheten vid Uddevallavarvet aktiebolag varit beroende
av finansieringsstöd från staten. Jag konstaterade i prop. 1958: 118
att bolaget då befann sig i en svårartad likviditets- och solvenskris. För en
fortsatt drift krävdes ett omfattande kapitaltillskott. Ett konsortium bestående
av fyra av landets största affärsbanker, nämligen Göteborgs bank,
Skandinaviska banken, Stockholms enskilda bank och Sveriges kreditbank,
hade förklarat sig beredda att svara för erforderlig finansieringshjälp under
1 Bihang till riksdagens protokoll 1967.1 saml. Nr 30
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1967
förutsättning bl. a. av statens medverkan i form av garantier för toppbelåningen
intill ett belopp av 30 milj. kr.
Jag framhöll år 1958 att det allmänna inte kunde undandra sig att medverka
i den finansiella stödaktionen. Jag erinrade om att Uddevallavarvet
sysselsatte drygt 3 000 personer, vilka jämte sina familjer var för sin försörjning
direkt beroende av att verksamheten vid varvet upprätthölls. Härtill
kom, att ett nedläggande av varvet sannolikt skulle få omfattande återverkningar
på annan företagsamhet inom området. Det ekonomiska livet i
Uddevallaorten var starkt beroende av varvet och situationens allvar underströks
ytterligare av det förhållandet, att ifrågavarande område sedan gammalt
haft betydande arbetslöshetsproblem. Varvets orderstock år 1958 garanterade
sysselsättning för de anställda under avsevärd tid om finansieringen
kunde ordnas.
Riksdagen (SU 90, rskr 215) biföll förslaget i propositionen att bemyndiga
fullmäktige i riksgäldskontoret att ikläda staten garanti intill ett belopp
av högst 30 milj. kr. för krediter till Uddevallavarvet aktiebolag. Aktierna
i bolaget överlämnades till en särskilt bildad stiftelse, benämnd Gustaf B.
Thordéns stiftelse för allmännyttigt ändamål. Stiftelsens styrelse bestod av
nio ledamöter. Tre av dessa utsågs av Kungl. Maj :t, av vilka en skulle vara
styrelsens ordförande. En ledamot utsågs av Uddevalla stad och återstående
fem av bankkonsortiet. Avsikten var att stiftelsens aktieinnehav skulle avvecklas,
så snart aktierna kunde försäljas på skäliga villkor. De medel som
kunde erhållas vid en försäljning av aktierna skulle användas för allmännyttiga
ändamål enligt stiftelsens stadgar.
Det visade sig emellertid att den likviditetskris som Uddevallavarvet stod
inför år 1958 inte var av övergående natur. År 1963 måste nya åtgärder vidtas
för att trygga sysselsättningen vid varvet. Jag konstaterade i prop. 1963:
28 att varvsindustrin i världen stod inför stora svårigheter. Dels rådde överkapacitet
inom varvsindustrin, dels hade den pressade fraktmarknaden verkat
återhållande på beställningarna. De beställningar som kunde erhållas
gav i regel inte täckning för varvens kostnader. Konkurrensen mellan varven
beträffande kreditgivningen ökade. Krediter av 80 % över åtta år var
inte ovanliga och kraven på krediter ökade. I flera länder hade man även
vidtagit åtgärder i syfte att stödja den egna varvsindustrin.
Jag föreslog i detta läge att de svenska varven skulle lämnas finansieringshjälp
i form av statliga kreditgarantier. För Uddevallavarvet var detta
emellertid inte tillräckligt. De undersökningar som gjordes av bolagets ställning
visade att betydande kapitaltillskott krävdes för en fortsatt drift. Av
samma skäl, som gjorde att jag år 1958 förordade att staten då borde medverka
till en finansieringshjälp till varvet, ansåg jag att det allmänna år
1963 inte kunde undandra sig att medverka till en mera bestående lösning
av problemen i samband med Uddevallavarvet. En fortsatt drift vid varvet
3
Kungl. Maj:ts proposition nr SO år 1967
kunde emellertid tryggas endast under förutsättning att staten tog ansvaret
för de förluster, som var ofrånkomliga i ett läge då de beställningar som
kunde erhållas inte gav täckning för varvens kostnader.
Det framstod år 1963 som den bästa lösningen att försöka samordna produktionen
vid Uddevallavarvet och vid ett av de övriga svenska storvarven.
På så sätt skulle Uddevallavarvet få del av den know how som fanns hos
de äldre varven och komma under en administrativ ledning med lång erfarenhet.
Kontakt söktes därför med Eriksbergs mekaniska verkstads aktiebolag
som — trots det ansvar och det ökade arbete samt svårigheter i övrigt
som en medverkan innebar för ledningen inom företaget — förklarade
sig berett att samarbeta med staten i fråga om Uddevallavarvet. I samband
därmed aktualiserade och förutsatte Eriksberg att ett allmänt stöd i form
av statlig kreditgaranti skulle lämnas den svenska varvsindustrin. Som jag
redan nämnt fann jag detta godtagbart.
Det avtal som träffades med Eriksberg förutsatte bl. a. att staten skulle
köpa aktierna i Uddevallavarvet från stiftelsen. Aktiekapitalet i bolaget
skulle därefter ökas från 8 till 40 milj. kr. Av de nya aktierna tecknade
staten 12 milj. kr. och Eriksberg 20 milj. kr. Det förutsattes emellertid att
Eriksberg icke skulle belastas likviditetsmässigt genom teckningen av aktierna
och bolaget erhöll samtidigt en statlig kreditgaranti på motsvarande
belopp. Styrelsen i Uddevallavarvet består av sex ledamöter och fyra suppleanter
av vilka tre ledamöter och två suppleanter utses enligt förslag av
vardera parten. Ordförande och vice ordförande utses inom styrelsen enligt
statens förslag efter samråd med Eriksberg. Verkställande direktören och
eventuellt vice verkställande direktör tillsätts enligt Eriksbergs förslag.
1963 års riksdag (SU 40, rskr 100) biföll förslaget i propositionen att godkänna
avtalet med Eriksberg samt att ikläda staten garanti till varvsindustrin
med sammanlagt 550 milj. kr., varav 130 milj. kr. skulle avse Uddevallavarvet,
20 milj. kr. Eriksberg på grund av dess aktieteckning i Uddevallavarvet
och 400 milj. kr. hela den svenska varvsindustrin.
Sedan år 1963 leds och drivs Uddevallavarvets och dess dotterbolags rörelser
under medverkan av Eriksberg. Eriksberg har enligt avtalet förbundit
sig att med utnyttjande av sina förbindelser och sin goodwill söka tillföra
Uddevallavarvet beställningar och att — om så krävs för att trygga
sysselsättningen i Uddevalla — i görligaste mån vidta sysselsättningsutjämnande
åtgärder mellan de båda varven. För sina insatser erhåller Eriksberg
en affärsmässigt beräknad ersättning.
Då det, som redan nämnts, vid den tidpunkt när avtalet ingicks kunde
förutses att Uddevallavarvets rörelse under de närmaste åren måste ge förlust,
var det en förutsättning för avtalet att denna förlust skulle bäras av
staten. Avtalet gäller t. o. m. den 31 december 1972, då Eriksberg kan begära
att staten inlöser dess aktier i Uddevallavarvet till nominellt belopp.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1967
Kapitalbehovet för Udde valla var vet var år 1963 svårt att beräkna. Man
var dock medveten om att kommande förluster i företaget skulle kräva ytterligare
tillskott från aktieägarna. Redan år 1965 stod det klart att de relativt
blygsamma reserver som kunnat skapas i Uddevallavarvet jämfört med
reserverna i övriga svenska storvarv inte skulle förslå för att täcka de förluster
som en fortsatt varvsrörelse måste medföra. De ansträngningar som
gjorts för att finna annan verksamhet, som kunde ge sysselsättning för en
del av varvspersonalen, hade inte gett något resultat. I detta läge hemställde
jag att Kungl. Maj :t skulle föreslå riksdagen att Uddevallavarvet skulle erhålla
ett ytterligare kapitaltillskott (prop. 1965: 46). Eftersom förlustrisken
hos Uddevallavarvet låg hos staten syntes det mest praktiskt att kapitaltillskottet
gjordes av staten.
Även för varvsindustrin i övrigt var emellertid läget år 1965 oförändrat
jämfört med år 1963. Mai! kunde inte förutsäga när efterfrågan på nybyggt
tonnage skulle komma att motsvara varvens produktionskapacitet. Därtill
kom att varvsindustrin i världen det oaktat utbyggdes i snabb takt. Visserligen
hade de svenska varven kunnat inte bara bibehålla utan även t. o. m.
något öka sin andel av världsproduktionen. Men kontrakten hade ofta tecknats
till priser som låg under lönsamhetsgränsen och i förening med mycket
betungande kreditåtaganden. Alltjämt stödde olika länder den egna
varvsindustrin och tendenserna pekade snarast på ökade subventioner. Jag
framhöll därför att den finansieringshjälp som lämnats den svenska varvsindustrin
måste fortsätta om denna industri skulle kunna hävda sig i den internationella
konkurrensen.
1965 års riksdag (SU 74, rskr 202) biföll förslaget i propositionen att
Uddevallavarvet skulle erhålla ett tillskott på 40 milj. kr. och att staten
skulle ikläda sig ytterligare garanti till svensk varvsindustri med 500 milj.
kr.
I prop. 1965: 46 underströk jag ånyo att det förhållandet att varvsrörelsen
i Uddevalla skulle fortsätta inte fick hindra att alla möjligheter tillvaratogs
att ta upp annan verksamhet samt att bedriva varvsrörelsen i sådan omfattning
att ofrånkomliga förluster begränsades i möjligaste mån. Den dåvarande
kapaciteten vid varvet borde under rådande varvskonjunktur inte
utnyttjas maximalt. En begränsning av produktionen, som med hänsyn till
redan tecknade order inte kunde bli aktuell förrän efter år 1966, borde dock,
betonade jag, ske på sådant sätt och i sådan takt att sysselsättningssvårigheter
inte därigenom uppkom i Uddevallatrakten.
Alltsedan år 1963 har varvsledningen gjort försök att tillföra Uddevallavarvet
annan verksamhet. Man har bl. a. tagit arbeten för olika brobyggen.
Under år 1966 har övriga storvarv placerat viss tillverkning av lastluckor
vid Uddevallavarvet. Det kan emellertid konstateras att brobyggnadsarbetena
inte visat sig mer lönande än fartygsproduktionen. Vidare har dessa
Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1967
5
andra arbeten som kunnat erhållas varit oförmånliga från sysselsättningssynpunkt
så till vida att det främst varit svetsare och plåtslagare som behövts
för dessa arbeten, dvs. sådana specialarbetare som inte endast varvsindustrin
lider brist på. Stora ansträngningar har också gjorts att intressera
andra företag att förlägga verksamhet till Uddevallaorten för att ge detta
område ett mera differentierat näringsliv och göra det mindre beroende av
verksamheten vid Uddevallavarvet.
Det ligger i sakens natur att varvsrörelsen i Uddevalla inte kan fortsätta
att drivas i nuvarande omfattning om verksamheten under överskådlig
tid måste drivas med stora förluster som kräver ständiga kapitaltillskott.
Förlusterna har blivit större än man år 1965 hade anledning räkna
med. Dels har de brobyggnadsarbeten som tagits gett en förlust på inemot
10 milj. kr. Dels kan förlusterna på två färjor som byggs för statens
järnvägars räkning beräknas komma att uppgå till drygt 30 milj. kr. Beträffande
sistnämnda förluster må framhållas att erfarenheten visat att stora
felberäkningar kan göras när det gäller sådana specialarbeten som färjor
och andra passagerarfartyg. Nämnas må att kostnadsberäkningar gjordes
såväl på Eriksberg som på Uddevallavarvet. Skillnaderna i beräkningarna
var relativt obetydliga och anbuden grundades på den högre av dessa beräkningar.
Då Uddevallavarvet var i större behov av nya order än Eriksberg
tillfördes dessa kontrakt Uddevallavarvet. Vid anbudsgivningen måste hänsyn
tas även till den utländska konkurrens som kunde förväntas. Det har
sedermera kunnat konstateras att flera anbud avgivits som låg på samma
nivå som Uddevallavarvets.
Även om man utgår från att sådana speciella förluster som jag nu nämnt
kan undvikas i fortsättningen, måste man räkna med att en fortsatt fartygsproduktion
under den varvskonjunktur som f. n. råder medför mycket stora
årliga förluster för Uddevallavarvet. Under sådana förhållanden framstår
det som ofrånkomligt att man, som jag framhöll redan år 1965, begränsar
produktionen av fartyg vid varvet. Med hänsyn till redan tecknade order har
någon mera väsentlig begränsning inte kunnat ske förrän efter år 1966. Styrelsen
för varvet har emellertid nu kommit till att man bör inrikta sig på att
inom de närmaste åren nedbringa produktionen och förbättra driftsresultatet,
bl. a. genom att koncentrera verksamheten till den modernare och mer
effektiva delen av varvet. Detta medför givetvis en reduktion av antalet
anställda.
Jag delar den uppfattning styrelsen sålunda uttalat. En förutsättning är
emellertid att friställandet av arbetskraften kan ske på sådant sätt och i
sådan takt att sysselsättningssvårigheter inte uppkommer. De ansträngningar
som hittills gjorts för att tillföra Uddevallaorten nya arbetsmöjligheter
måste därför ytterligare intensifieras. Jag har från lokaliseringsmyndigheterna
inhämtat, att överläggningar sedan en tid tillbaka skett med företag
som är väl ägnade att möta de omställningsproblem som kan uppstå
opaginerad Kontrollera mot PDF
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1967
i Uddevalla. Det bör därför vara möjligt att låta begränsningen av varvsdriften
tidsmässigt ske så att en tillfredsställande lösning av sysselsättningsproblemen
för de anställda uppnås.
Jag är väl medveten om att i en sådan verksamhet som varvsrörelse finns
så stora s. k. fasta kostnader, att en produktionsminskning först på längre
sikt leder till en mera väsentlig minskning av förlusterna. Man måste räkna
med att — även om fartygsproduktionen begränsas i enlighet med den
uppfattning jag uttalat — företaget de närmaste åren kommer att redovisa
årliga förluster på ca 20 milj. kr. Med hänsyn till hl. a. den räntesubvention
som lämnas redarna genom kreditgivningen skulle dock de årliga
förlusterna vid fullt utnyttjande av kapaciteten kunna bli inemot 10 milj.
kr. större. Oavsett de vinster man kan nå genom produktionsminskning
anser jag det nödvändigt att göra alla ansträngningar för att Uddevallaorten
skall bli mindre beroende av en så konjunkturkänslig verksamhet
som varvsrörelse. Detta är så mycket mer angeläget som någon ljusning
i varvskonjunkturen inte kan skönjas.
Som jag tidigare framhållit skiljer sig situationen för Uddevallavarvet
och för övriga svenska storvarv främst däri, att Uddevallavarvet saknar
den konsolidering som är nödvändig för att verksamheten skall kunna drivas
eu längre tid under lönsamhetsgränsen. Från den samlade varvsindustrin
har emellertid yrkats på ytterligare finansieringshjälp för att varven
skall kunna hävda sig i den internationella konkurrensen. Den finansieringshjälp
som sålunda begärts är emellertid av sådan storlek att den med
hänsyn till kapitalmarknadens tillgångar reser nya svåra avvägningsproblem
för såväl varvsindustrin som näringslivet i övrigt.
Under sådana förhållanden har jag ansett att staten inte kan medverka
till ytterligare finansieringshjälp åt varven med mindre en verklig strukturrationalisering
kommer till stånd inom varvsindustrin. Om varven skall
kunna överleva den varvskris som råder, är det nödvändigt att produktionsoch
administrationskostnader bringas ned och att forsknings- och utvecklingsarbetet
samordnas. Ett produktionssamarbete i väsentligt mer utbyggd
form behövs om svensk varvsindustri skall hålla sin ställning i dagens internationella
konkurrensläge. Redan år 1963 då den första finansieringshjälpen
lämnades till varven uttryckte jag förhoppningar om att det samordnande
kreditarrangemang som då föreslogs skulle leda till ett intimt samarbete
mellan de svenska varven. Dessa förhoppningar har inte infriats.
Under våren 1966 hölls på mitt uppdrag överläggningar med Eriksberg
och Götaverken i syfte att få till stånd ett samgående mellan sistnämnda två
varv samt Uddevallavarvet. En förutsättning för att den önskade finansieringshjälpen
skulle lämnas var enligt min mening att ur statens synpunkt
tillfredsställande samarbete och integration kom till stånd. Det av mig uppställda
villkoret ansågs dock inte godtagbart och förhandlingarna ledde därför
inte till något resultat.
Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1967
7
Det kapitaltillskott som nu bör tillföras Uddevallavarvet anser jag böra
uppgå till 75 milj. kr. Ett kapitaltillskott av den storleksordningen torde
täcka de förluster som blir en följd av hittills tecknade kontrakt och de
kontrakt som behöver tecknas under åren 1967 och 1968 för att trygga sysselsättningen
under ytterligare två år med den målsättning i fråga om den
framtida produktionen som jag tidigare förordat. Frågan om Uddevallavarvets
framtid bör på nytt underställas riksdagens prövning senast år 1969. Bedömningen
kan då ske utifrån den uppfattning man vid den tiden har om
den framtida varvskonjunkturen och med hänsyn till resultatet av ansträngningarna
att tillföra Uddevallaorten nya arbetsmöjligheter.
Med hänsyn till det förordade kapitaltillskottet torde någon ytterligare finansieringshjälp
i form av ökade statliga garantier inte behöva bli aktuell
för Uddevallavarvets del före år 1969. Jag förutsätter att några mera kostnadskrävande
investeringar inte skall vidtas före nämnda år. Även om
varvsproduktionen begränsas på sätt som jag tidigare förordat blir vissa
investeringar nödvändiga. För att göra varvet konkurrensdugligt i en mera
normal varvskonjunktur krävs investeringar på omkring 150 milj. kr. Frågan
huruvida investeringar är försvarbara med hänsyn till den framtida
varvskonjunkturen kan möjligen bättre bedömas år 1969. F. n. är jag inte
beredd tillstyrka investeringar av sådan storlek. Däremot måste givetvis de
investeringar vidtas som är nödvändiga för att varvet skall vara funktionsdugligt.
Kapitaltillskottet bör ske på samma villkor som i fråga om 1965 års tillskott.
Staten skall således äga rätt till återbetalning av beloppet jämte
6 % årlig ränta ur uppkommande utdelningsbar vinst för bolaget innan
utdelning får ske. Träder bolaget i likvidation innan tillskottet återbetalats,
skall, sedan bolagets övriga skulder blivit betalda, tillskottet jämte
ränta återbetalas av bolagets tillgångar innan någon utskiftning på aktierna
får äga rum. Skulle fråga uppkomma att värdera bolagets aktier innan beloppet
är återbetalat är detta att räkna som en bolagets skuld med hela kvarstående
beloppet jämte ränta. Liksom år 1965 bör medelsanvisningen ske
under fonden för låneunderstöd.
Då någon vinst inte finns redovisad hos bolaget och inte heller kan påräknas
uppkomma under de närmaste åren, åligger det inte bolaget att ta
upp ersättningsanspråket bland skulderna i den årliga balansräkningen. Anspråket
synes kunna redovisas inom linjen. Det tillskjutna beloppet bör i
bolagets räkenskaper tas upp som en reserv för täckande av förluster.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t föreslår
riksdagen
att för Tillskott till Uddevallavarvet aktiebolag på tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1966/67 under fonden
för låneunderstöd anvisa ett investeringsanslag av
75 000 000 kr.
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1967
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
MARCUS BOKTR. STHLMI967 670 I 44
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1967:141 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag om kapitaltillskott till Uddevallavarvet aktiebolag jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten
- SU 1967:50 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag om kapitaltillskott till Uddevallavarvet aktiebolag jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten