Sök i Ratio Lex

Med förslag om kapitaltillskott till Vddevallavarvet aktiebolag

1967-02-03 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1967:30, Med förslag om kapitaltillskott till Vddevallavarvet aktiebolag

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1967

1

Nr SO

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag om kapitaltillskott

till Vddevallavarvet aktiebolag; given Stockholms

slott den 3 februari 1967.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

3 februari 1967.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Kling, Edenman, Johansson, Aspling,

Palme, Sven-Erig Nilsson, Lundkvist, Geijer, Myrdal, Odhnoff.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om kapitaltillskott

till Uddevallavarvet aktiebolag, och anför.

Sedan år 1958 har verksamheten vid Uddevallavarvet aktiebolag varit beroende

av finansieringsstöd från staten. Jag konstaterade i prop. 1958: 118

att bolaget då befann sig i en svårartad likviditets- och solvenskris. För en

fortsatt drift krävdes ett omfattande kapitaltillskott. Ett konsortium bestående

av fyra av landets största affärsbanker, nämligen Göteborgs bank,

Skandinaviska banken, Stockholms enskilda bank och Sveriges kreditbank,

hade förklarat sig beredda att svara för erforderlig finansieringshjälp under

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967.1 saml. Nr 30

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1967

förutsättning bl. a. av statens medverkan i form av garantier för toppbelåningen

intill ett belopp av 30 milj. kr.

Jag framhöll år 1958 att det allmänna inte kunde undandra sig att medverka

i den finansiella stödaktionen. Jag erinrade om att Uddevallavarvet

sysselsatte drygt 3 000 personer, vilka jämte sina familjer var för sin försörjning

direkt beroende av att verksamheten vid varvet upprätthölls. Härtill

kom, att ett nedläggande av varvet sannolikt skulle få omfattande återverkningar

på annan företagsamhet inom området. Det ekonomiska livet i

Uddevallaorten var starkt beroende av varvet och situationens allvar underströks

ytterligare av det förhållandet, att ifrågavarande område sedan gammalt

haft betydande arbetslöshetsproblem. Varvets orderstock år 1958 garanterade

sysselsättning för de anställda under avsevärd tid om finansieringen

kunde ordnas.

Riksdagen (SU 90, rskr 215) biföll förslaget i propositionen att bemyndiga

fullmäktige i riksgäldskontoret att ikläda staten garanti intill ett belopp

av högst 30 milj. kr. för krediter till Uddevallavarvet aktiebolag. Aktierna

i bolaget överlämnades till en särskilt bildad stiftelse, benämnd Gustaf B.

Thordéns stiftelse för allmännyttigt ändamål. Stiftelsens styrelse bestod av

nio ledamöter. Tre av dessa utsågs av Kungl. Maj :t, av vilka en skulle vara

styrelsens ordförande. En ledamot utsågs av Uddevalla stad och återstående

fem av bankkonsortiet. Avsikten var att stiftelsens aktieinnehav skulle avvecklas,

så snart aktierna kunde försäljas på skäliga villkor. De medel som

kunde erhållas vid en försäljning av aktierna skulle användas för allmännyttiga

ändamål enligt stiftelsens stadgar.

Det visade sig emellertid att den likviditetskris som Uddevallavarvet stod

inför år 1958 inte var av övergående natur. År 1963 måste nya åtgärder vidtas

för att trygga sysselsättningen vid varvet. Jag konstaterade i prop. 1963:

28 att varvsindustrin i världen stod inför stora svårigheter. Dels rådde överkapacitet

inom varvsindustrin, dels hade den pressade fraktmarknaden verkat

återhållande på beställningarna. De beställningar som kunde erhållas

gav i regel inte täckning för varvens kostnader. Konkurrensen mellan varven

beträffande kreditgivningen ökade. Krediter av 80 % över åtta år var

inte ovanliga och kraven på krediter ökade. I flera länder hade man även

vidtagit åtgärder i syfte att stödja den egna varvsindustrin.

Jag föreslog i detta läge att de svenska varven skulle lämnas finansieringshjälp

i form av statliga kreditgarantier. För Uddevallavarvet var detta

emellertid inte tillräckligt. De undersökningar som gjordes av bolagets ställning

visade att betydande kapitaltillskott krävdes för en fortsatt drift. Av

samma skäl, som gjorde att jag år 1958 förordade att staten då borde medverka

till en finansieringshjälp till varvet, ansåg jag att det allmänna år

1963 inte kunde undandra sig att medverka till en mera bestående lösning

av problemen i samband med Uddevallavarvet. En fortsatt drift vid varvet

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr SO år 1967

kunde emellertid tryggas endast under förutsättning att staten tog ansvaret

för de förluster, som var ofrånkomliga i ett läge då de beställningar som

kunde erhållas inte gav täckning för varvens kostnader.

Det framstod år 1963 som den bästa lösningen att försöka samordna produktionen

vid Uddevallavarvet och vid ett av de övriga svenska storvarven.

På så sätt skulle Uddevallavarvet få del av den know how som fanns hos

de äldre varven och komma under en administrativ ledning med lång erfarenhet.

Kontakt söktes därför med Eriksbergs mekaniska verkstads aktiebolag

som — trots det ansvar och det ökade arbete samt svårigheter i övrigt

som en medverkan innebar för ledningen inom företaget — förklarade

sig berett att samarbeta med staten i fråga om Uddevallavarvet. I samband

därmed aktualiserade och förutsatte Eriksberg att ett allmänt stöd i form

av statlig kreditgaranti skulle lämnas den svenska varvsindustrin. Som jag

redan nämnt fann jag detta godtagbart.

Det avtal som träffades med Eriksberg förutsatte bl. a. att staten skulle

köpa aktierna i Uddevallavarvet från stiftelsen. Aktiekapitalet i bolaget

skulle därefter ökas från 8 till 40 milj. kr. Av de nya aktierna tecknade

staten 12 milj. kr. och Eriksberg 20 milj. kr. Det förutsattes emellertid att

Eriksberg icke skulle belastas likviditetsmässigt genom teckningen av aktierna

och bolaget erhöll samtidigt en statlig kreditgaranti på motsvarande

belopp. Styrelsen i Uddevallavarvet består av sex ledamöter och fyra suppleanter

av vilka tre ledamöter och två suppleanter utses enligt förslag av

vardera parten. Ordförande och vice ordförande utses inom styrelsen enligt

statens förslag efter samråd med Eriksberg. Verkställande direktören och

eventuellt vice verkställande direktör tillsätts enligt Eriksbergs förslag.

1963 års riksdag (SU 40, rskr 100) biföll förslaget i propositionen att godkänna

avtalet med Eriksberg samt att ikläda staten garanti till varvsindustrin

med sammanlagt 550 milj. kr., varav 130 milj. kr. skulle avse Uddevallavarvet,

20 milj. kr. Eriksberg på grund av dess aktieteckning i Uddevallavarvet

och 400 milj. kr. hela den svenska varvsindustrin.

Sedan år 1963 leds och drivs Uddevallavarvets och dess dotterbolags rörelser

under medverkan av Eriksberg. Eriksberg har enligt avtalet förbundit

sig att med utnyttjande av sina förbindelser och sin goodwill söka tillföra

Uddevallavarvet beställningar och att — om så krävs för att trygga

sysselsättningen i Uddevalla — i görligaste mån vidta sysselsättningsutjämnande

åtgärder mellan de båda varven. För sina insatser erhåller Eriksberg

en affärsmässigt beräknad ersättning.

Då det, som redan nämnts, vid den tidpunkt när avtalet ingicks kunde

förutses att Uddevallavarvets rörelse under de närmaste åren måste ge förlust,

var det en förutsättning för avtalet att denna förlust skulle bäras av

staten. Avtalet gäller t. o. m. den 31 december 1972, då Eriksberg kan begära

att staten inlöser dess aktier i Uddevallavarvet till nominellt belopp.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1967

Kapitalbehovet för Udde valla var vet var år 1963 svårt att beräkna. Man

var dock medveten om att kommande förluster i företaget skulle kräva ytterligare

tillskott från aktieägarna. Redan år 1965 stod det klart att de relativt

blygsamma reserver som kunnat skapas i Uddevallavarvet jämfört med

reserverna i övriga svenska storvarv inte skulle förslå för att täcka de förluster

som en fortsatt varvsrörelse måste medföra. De ansträngningar som

gjorts för att finna annan verksamhet, som kunde ge sysselsättning för en

del av varvspersonalen, hade inte gett något resultat. I detta läge hemställde

jag att Kungl. Maj :t skulle föreslå riksdagen att Uddevallavarvet skulle erhålla

ett ytterligare kapitaltillskott (prop. 1965: 46). Eftersom förlustrisken

hos Uddevallavarvet låg hos staten syntes det mest praktiskt att kapitaltillskottet

gjordes av staten.

Även för varvsindustrin i övrigt var emellertid läget år 1965 oförändrat

jämfört med år 1963. Mai! kunde inte förutsäga när efterfrågan på nybyggt

tonnage skulle komma att motsvara varvens produktionskapacitet. Därtill

kom att varvsindustrin i världen det oaktat utbyggdes i snabb takt. Visserligen

hade de svenska varven kunnat inte bara bibehålla utan även t. o. m.

något öka sin andel av världsproduktionen. Men kontrakten hade ofta tecknats

till priser som låg under lönsamhetsgränsen och i förening med mycket

betungande kreditåtaganden. Alltjämt stödde olika länder den egna

varvsindustrin och tendenserna pekade snarast på ökade subventioner. Jag

framhöll därför att den finansieringshjälp som lämnats den svenska varvsindustrin

måste fortsätta om denna industri skulle kunna hävda sig i den internationella

konkurrensen.

1965 års riksdag (SU 74, rskr 202) biföll förslaget i propositionen att

Uddevallavarvet skulle erhålla ett tillskott på 40 milj. kr. och att staten

skulle ikläda sig ytterligare garanti till svensk varvsindustri med 500 milj.

kr.

I prop. 1965: 46 underströk jag ånyo att det förhållandet att varvsrörelsen

i Uddevalla skulle fortsätta inte fick hindra att alla möjligheter tillvaratogs

att ta upp annan verksamhet samt att bedriva varvsrörelsen i sådan omfattning

att ofrånkomliga förluster begränsades i möjligaste mån. Den dåvarande

kapaciteten vid varvet borde under rådande varvskonjunktur inte

utnyttjas maximalt. En begränsning av produktionen, som med hänsyn till

redan tecknade order inte kunde bli aktuell förrän efter år 1966, borde dock,

betonade jag, ske på sådant sätt och i sådan takt att sysselsättningssvårigheter

inte därigenom uppkom i Uddevallatrakten.

Alltsedan år 1963 har varvsledningen gjort försök att tillföra Uddevallavarvet

annan verksamhet. Man har bl. a. tagit arbeten för olika brobyggen.

Under år 1966 har övriga storvarv placerat viss tillverkning av lastluckor

vid Uddevallavarvet. Det kan emellertid konstateras att brobyggnadsarbetena

inte visat sig mer lönande än fartygsproduktionen. Vidare har dessa

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1967

5

andra arbeten som kunnat erhållas varit oförmånliga från sysselsättningssynpunkt

så till vida att det främst varit svetsare och plåtslagare som behövts

för dessa arbeten, dvs. sådana specialarbetare som inte endast varvsindustrin

lider brist på. Stora ansträngningar har också gjorts att intressera

andra företag att förlägga verksamhet till Uddevallaorten för att ge detta

område ett mera differentierat näringsliv och göra det mindre beroende av

verksamheten vid Uddevallavarvet.

Det ligger i sakens natur att varvsrörelsen i Uddevalla inte kan fortsätta

att drivas i nuvarande omfattning om verksamheten under överskådlig

tid måste drivas med stora förluster som kräver ständiga kapitaltillskott.

Förlusterna har blivit större än man år 1965 hade anledning räkna

med. Dels har de brobyggnadsarbeten som tagits gett en förlust på inemot

10 milj. kr. Dels kan förlusterna på två färjor som byggs för statens

järnvägars räkning beräknas komma att uppgå till drygt 30 milj. kr. Beträffande

sistnämnda förluster må framhållas att erfarenheten visat att stora

felberäkningar kan göras när det gäller sådana specialarbeten som färjor

och andra passagerarfartyg. Nämnas må att kostnadsberäkningar gjordes

såväl på Eriksberg som på Uddevallavarvet. Skillnaderna i beräkningarna

var relativt obetydliga och anbuden grundades på den högre av dessa beräkningar.

Då Uddevallavarvet var i större behov av nya order än Eriksberg

tillfördes dessa kontrakt Uddevallavarvet. Vid anbudsgivningen måste hänsyn

tas även till den utländska konkurrens som kunde förväntas. Det har

sedermera kunnat konstateras att flera anbud avgivits som låg på samma

nivå som Uddevallavarvets.

Även om man utgår från att sådana speciella förluster som jag nu nämnt

kan undvikas i fortsättningen, måste man räkna med att en fortsatt fartygsproduktion

under den varvskonjunktur som f. n. råder medför mycket stora

årliga förluster för Uddevallavarvet. Under sådana förhållanden framstår

det som ofrånkomligt att man, som jag framhöll redan år 1965, begränsar

produktionen av fartyg vid varvet. Med hänsyn till redan tecknade order har

någon mera väsentlig begränsning inte kunnat ske förrän efter år 1966. Styrelsen

för varvet har emellertid nu kommit till att man bör inrikta sig på att

inom de närmaste åren nedbringa produktionen och förbättra driftsresultatet,

bl. a. genom att koncentrera verksamheten till den modernare och mer

effektiva delen av varvet. Detta medför givetvis en reduktion av antalet

anställda.

Jag delar den uppfattning styrelsen sålunda uttalat. En förutsättning är

emellertid att friställandet av arbetskraften kan ske på sådant sätt och i

sådan takt att sysselsättningssvårigheter inte uppkommer. De ansträngningar

som hittills gjorts för att tillföra Uddevallaorten nya arbetsmöjligheter

måste därför ytterligare intensifieras. Jag har från lokaliseringsmyndigheterna

inhämtat, att överläggningar sedan en tid tillbaka skett med företag

som är väl ägnade att möta de omställningsproblem som kan uppstå

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1967

i Uddevalla. Det bör därför vara möjligt att låta begränsningen av varvsdriften

tidsmässigt ske så att en tillfredsställande lösning av sysselsättningsproblemen

för de anställda uppnås.

Jag är väl medveten om att i en sådan verksamhet som varvsrörelse finns

så stora s. k. fasta kostnader, att en produktionsminskning först på längre

sikt leder till en mera väsentlig minskning av förlusterna. Man måste räkna

med att — även om fartygsproduktionen begränsas i enlighet med den

uppfattning jag uttalat — företaget de närmaste åren kommer att redovisa

årliga förluster på ca 20 milj. kr. Med hänsyn till hl. a. den räntesubvention

som lämnas redarna genom kreditgivningen skulle dock de årliga

förlusterna vid fullt utnyttjande av kapaciteten kunna bli inemot 10 milj.

kr. större. Oavsett de vinster man kan nå genom produktionsminskning

anser jag det nödvändigt att göra alla ansträngningar för att Uddevallaorten

skall bli mindre beroende av en så konjunkturkänslig verksamhet

som varvsrörelse. Detta är så mycket mer angeläget som någon ljusning

i varvskonjunkturen inte kan skönjas.

Som jag tidigare framhållit skiljer sig situationen för Uddevallavarvet

och för övriga svenska storvarv främst däri, att Uddevallavarvet saknar

den konsolidering som är nödvändig för att verksamheten skall kunna drivas

eu längre tid under lönsamhetsgränsen. Från den samlade varvsindustrin

har emellertid yrkats på ytterligare finansieringshjälp för att varven

skall kunna hävda sig i den internationella konkurrensen. Den finansieringshjälp

som sålunda begärts är emellertid av sådan storlek att den med

hänsyn till kapitalmarknadens tillgångar reser nya svåra avvägningsproblem

för såväl varvsindustrin som näringslivet i övrigt.

Under sådana förhållanden har jag ansett att staten inte kan medverka

till ytterligare finansieringshjälp åt varven med mindre en verklig strukturrationalisering

kommer till stånd inom varvsindustrin. Om varven skall

kunna överleva den varvskris som råder, är det nödvändigt att produktionsoch

administrationskostnader bringas ned och att forsknings- och utvecklingsarbetet

samordnas. Ett produktionssamarbete i väsentligt mer utbyggd

form behövs om svensk varvsindustri skall hålla sin ställning i dagens internationella

konkurrensläge. Redan år 1963 då den första finansieringshjälpen

lämnades till varven uttryckte jag förhoppningar om att det samordnande

kreditarrangemang som då föreslogs skulle leda till ett intimt samarbete

mellan de svenska varven. Dessa förhoppningar har inte infriats.

Under våren 1966 hölls på mitt uppdrag överläggningar med Eriksberg

och Götaverken i syfte att få till stånd ett samgående mellan sistnämnda två

varv samt Uddevallavarvet. En förutsättning för att den önskade finansieringshjälpen

skulle lämnas var enligt min mening att ur statens synpunkt

tillfredsställande samarbete och integration kom till stånd. Det av mig uppställda

villkoret ansågs dock inte godtagbart och förhandlingarna ledde därför

inte till något resultat.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1967

7

Det kapitaltillskott som nu bör tillföras Uddevallavarvet anser jag böra

uppgå till 75 milj. kr. Ett kapitaltillskott av den storleksordningen torde

täcka de förluster som blir en följd av hittills tecknade kontrakt och de

kontrakt som behöver tecknas under åren 1967 och 1968 för att trygga sysselsättningen

under ytterligare två år med den målsättning i fråga om den

framtida produktionen som jag tidigare förordat. Frågan om Uddevallavarvets

framtid bör på nytt underställas riksdagens prövning senast år 1969. Bedömningen

kan då ske utifrån den uppfattning man vid den tiden har om

den framtida varvskonjunkturen och med hänsyn till resultatet av ansträngningarna

att tillföra Uddevallaorten nya arbetsmöjligheter.

Med hänsyn till det förordade kapitaltillskottet torde någon ytterligare finansieringshjälp

i form av ökade statliga garantier inte behöva bli aktuell

för Uddevallavarvets del före år 1969. Jag förutsätter att några mera kostnadskrävande

investeringar inte skall vidtas före nämnda år. Även om

varvsproduktionen begränsas på sätt som jag tidigare förordat blir vissa

investeringar nödvändiga. För att göra varvet konkurrensdugligt i en mera

normal varvskonjunktur krävs investeringar på omkring 150 milj. kr. Frågan

huruvida investeringar är försvarbara med hänsyn till den framtida

varvskonjunkturen kan möjligen bättre bedömas år 1969. F. n. är jag inte

beredd tillstyrka investeringar av sådan storlek. Däremot måste givetvis de

investeringar vidtas som är nödvändiga för att varvet skall vara funktionsdugligt.

Kapitaltillskottet bör ske på samma villkor som i fråga om 1965 års tillskott.

Staten skall således äga rätt till återbetalning av beloppet jämte

6 % årlig ränta ur uppkommande utdelningsbar vinst för bolaget innan

utdelning får ske. Träder bolaget i likvidation innan tillskottet återbetalats,

skall, sedan bolagets övriga skulder blivit betalda, tillskottet jämte

ränta återbetalas av bolagets tillgångar innan någon utskiftning på aktierna

får äga rum. Skulle fråga uppkomma att värdera bolagets aktier innan beloppet

är återbetalat är detta att räkna som en bolagets skuld med hela kvarstående

beloppet jämte ränta. Liksom år 1965 bör medelsanvisningen ske

under fonden för låneunderstöd.

Då någon vinst inte finns redovisad hos bolaget och inte heller kan påräknas

uppkomma under de närmaste åren, åligger det inte bolaget att ta

upp ersättningsanspråket bland skulderna i den årliga balansräkningen. Anspråket

synes kunna redovisas inom linjen. Det tillskjutna beloppet bör i

bolagets räkenskaper tas upp som en reserv för täckande av förluster.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t föreslår

riksdagen

att för Tillskott till Uddevallavarvet aktiebolag på tillläggsstat

II till riksstaten för budgetåret 1966/67 under fonden

för låneunderstöd anvisa ett investeringsanslag av

75 000 000 kr.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1967

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLMI967 670 I 44

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1967:141 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag om kapitaltillskott till Uddevallavarvet aktiebolag jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten
  2. SU 1967:50 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag om kapitaltillskott till Uddevallavarvet aktiebolag jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten