Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m
1967-01-27 · 22 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 21 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1967:39, Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 39 år 1967
1
Nr 39
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), m. m.; given Stockholms slott den 27
januari 1967.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till
1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370);
2) förordning om frikallelse från skattskyldighet av fond för avgångsbidrag.
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att vissa avgångsbidrag, som utgår till arbetstagare
vid driftinskränkning eller vid nedläggning av företag, endast delvis
skall räknas som skattepliktig intäkt. Vidare föreslås att två fonder för
avgångsbidrag, som upphört vid 1966 års utgång, frikallas från skattskyldighet
för inkomst under nämnda år. Slutligen föreslås viss sänkning av
vinstprocenttal som gäller vid beräkningen av nettointäkt av sjuk-, olycksfalls-
och skadeförsäkringsrörelse som utländsk försäkringsanstalt driver
här i landet. 1
1 Bihang till riksdagens protokoll 19G7.1 saml. Nr 39
opaginerad Kontrollera mot PDF
9
Kiingl. Maj:ts proposition nr 39 år 1967
Förslag
till
Lag
om ändring i kommunal skattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 30 § 3 inom. och 32 § 1 inom. kommunalskattelagen
den 28 september 19281 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
anges samt att till anvisningarna till 32 § samma lag skali fogas en ny
punkt, betecknad punkt It, av nedan angiven lydelse.
(Nuvarande lydelse)
30
3 mom. I fråga om utländsk
för sä k ringsanstalt skola
bestämmelserna i 2 mom. andra och
tredje styckena äga motsvarande
tillämpning beträffande livförsäkringsrörelse,
som anstalten drivit
här i riket. Beträffande annan försäkringsrörelse,
som här drivits av
utländsk försäkringsanstalt, skall
såsom här i riket skattepliktig nettointäkt
upptagas ett belopp motsvarande
viss procent av anstaltens
premieinkomst av den här bedrivna
rörelsen, nämligen beträffande trafikförsäkrings-
och annan motorfordonsförsäkringsrörelse
3 procent, beträffande
sjöförsäkrings- samt landoch
lufttransportförsäkringsrörelse 5
procent ävensom beträffande övrig
försäkringsrörelse 6 procent.
32
1 mom. Till intäkt----
Som intäkt — —-------
Har tjänsteinnehavare----
1 Senaste lydelse av 30 § 3 mom. se 1962: 43
(Föreslagen lydelse)''
3 m o in. I fråga om u 11 ä n d s k
försäkringsanstalt skola
bestämmelserna i 2 mom. andra och
tredje styckena äga motsvarande tilllämpning
beträffande livförsäkringsrörelse,
som anstalten drivit bär i riket.
Beträffande annan försäkringsrörelse,
som här drivits av utländsk
försäkringsanstalt, skall såsom här i
riket skattepliktig nettointäkt upptagas
ett belopp motsvarande viss
procent av anstaltens premieinkomst
av den här bedrivna rörelsen, nämligen
beträffande sjöförsäkringssamt
land- och lufttransportförsäkringsrörelse
5 procent samt beträffande
övrig försäkringsrörelse 3 procent.
i 31 § avses,
med tjänst.
Sådan ersättning på grund av kollektiv
avgångsbidragsförsäkring som
tecknas av arbetsgivare till förmån
för arbetstagare och som bestämmes
med hänsyn även till andra omständigheter
än den försäkrades levnadsålder
och anställningstid räknas endast
delvis som intäkt av tjänst på
sätt närmare angives i punkt 11 av
anvisningarna.
■—• annan fastighet.
och av 32 § 1 mom. se 1953: 400.
3
Kungi. Mdj:ts proposition nr 39 år 1967
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
Anvisningar
till 32 §.
11. Med bestämmelsen i 32 § 1
mom. tredje stycket avses sådan kollektiv
avgångsbidragsförsäkring som
meddelas av Arbetsmarknadens försäkringsaktiebolag.
Ersättning på
grund av dylik försäkring utgår dels
med ett s. k. A-belopp, som bestämmes
med hänsyn endast till den försäkrades
levnadsålder och anställningstid,
dels med ett s. k. B-belopp,
som bestämmes med hänsyn även
till övriga omständigheter i det enskilda
fallet. Som intäkt av tjänst
räknas dels ersättningens A-belopp,
dels den del av ersättningens B-belopp
som överstiger ett belopp, motsvarande
två gånger det basbelopp
som fastställts för januari månad
under taxeringsåret med stöd av 1
kap. 6 § lagen den 25 maj 1962 (nr
381) om allmän försäkring.
Bestämmelserna i första stycket
äga motsvarande tillämpning i fråga
om ersättning på grund av sådan
kollektiv avgångsbidragsförsäkring i
annan försäkringsanstalt som beträffande
ersättningens storlek och
övriga villkor motsvarar kollektiv
avgångsbidragsförsäkring hos Arbetsmarknadens
försäkringsaktiebolag.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Äldre bestämmelser
gäller vid 1967 års taxering och vid eftertaxering för år 1967
och tidigare år.
Vid 1967 års taxering gäller de nya bestämmelserna om ersättning på
grund av avgångsbidragsförsäkring ffråga om bidrag från sådan fond för
avgångsbidrag, vars tillgångar den 31 december 1966 lämnats som engångspremie
för avgångsbidragsförsäkring.
4
Kungl. Maj. ts proposition nr 39 år 1967
Förslag
till
Förordning
om frikallelse från skattskyldighet av fond för avgångsbidrag
Härigenom förordnas, att sådan fond för avgångsbidrag, vars tillgångar
den 31 december 1966 lämnats som engångspremie för avgångsbidragsförsäkring,
skall vara frikallad från skattskyldighet för all inkomst vid 1967
års taxering till statlig och kommunal inkomstskatt.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1967
5
Utdrag av protokollet över finans ärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
27 januari 1967.
N ärvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Lange, Kling, Edenman, Johansson, Palme, Sven-Eric Nilsson,
Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odhnoff.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om den skattemässiga
behandlingen av ersättning på grund av kollektiv avgångsbidragsförsäkring,
m. m. och anför.
Inledning
I den centrala uppgörelsen år 1964 mellan Svenska arbetsgivareföreningen
(SAF) och Landsorganisationen i Sverige (LO) bestämdes bl. a. att en fond
för avgångsbidrag skulle bildas. Närmare bestämmelser har därefter utformats
angående fonden och användningen av dess medel.
De företag som genom kollektivavtal blivit skyldiga att tillämpa uppgörelsen
om avgångsbidrag skall årligen kontant betala vissa belopp till
fonden. Fondens ändamål är att lämna bidrag till arbetare, som blivit arbetslösa
på grund av driftnedläggelse eller mera betydande driftinskränkning
vid ett företag och som uppnått relativt hög ålder och varit anställda vid
företaget under lång tid.
Med denna fond som förebild har Kooperationens förhandlingsorganisation
(KFO) och LO den 25 maj 1965 träffat överenskommelse om att införa
en motsvarande fond för avgångsbidrag. Denna är uppbyggd på samma
sätt, meddelar bidrag av samma storlek och typ och har stadgar, som
innehåller samma bidragsbestämmelser som sin förebild.
Med hänsyn till vunna erfarenheter i administrativt hänseende har SAF
och LO i samband med 1966 års centrala uppgörelse beslutat en omläggningav
systemet med avgångsbidrag. I enlighet härmed har den enligt avtal
mellan SAF och LO bildade fonden för avgångsbidrag upphört den 31
december 1966, då dess tillgångar och skulder överfördes till Arbetsmark
1-j-
Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 39
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1967
nådens Försäkringsaktiebolag (AFA). Bidrag som skulle utgått från fonden
utgår fr. o. m. år 1967 som ersättning på grund av kollektiv avgångsbidragsförsäkring
(AGB-försäkring) i AFA. Försäkringen tecknas och vidmakthålls
av arbetsgivare till förmån för arbetstagare. Försäkringen ger
arbetstagare i huvudsak samma förmåner som avgångsbidrag från fonden.
KFO och LO har i slutet av år 1966 kommit överens om motsvarande åtgärder
beträffande sitt system med avgångsbidrag. Försäkringsanstalten
Folksam, ömsesidig sakförsäkring (Folksam) meddelar sålunda fr. o. in.
år 1967 AGB-försäkring av samma slag som AFA.
Båda försäkringsanstalterna har numera koncession beträffande den nya
försäkringsrörelsen som är av skadeförsäkrings natur.
I två skrivelser, ställda till Kungl. Maj :t och dagtecknade den 2 mars
1966 resp. den 7 januari 1967, aktualiserar styrelsen för den avgångsbidragsfond,
som bildats av SAF och LO, samt AFA vissa spörsmål. I skrivelserna
begärs att försäkringsersättningen, bidraget från fonden och förmånen
av fri försäkring, dvs. att arbetsgivaren betalar premien för arbetstagarens
räkning, görs skattefria och att fonden för avgångsbidrag frikallas
från skattskyldighet för inkomst och förmögenhet. Vidare hemställs att
AFA frikallas från skattskyldighet för sin AGB-försäkringsrörelse.
Efter remiss har yttranden över framställningen avgetts av kammarrätten,
försäkringsinspektionen, riksskattenämnden, socialstyrelsen, överståthållarämbetet,
länsstyrelserna i Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs
och Bohus, Västmanlands samt Västernorrlands län, allmänna ombudet
hos mellankommunala prövningsnämnden, 1963 års försäkringsskattekommitté,
Kooperativa förbundet, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Sveriges
grossistförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges
industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges redareförening,
Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation
(SACO) och Sveriges arbetsledareförbund.
Fonden för avgångsbidrag inom KFO-LO-området och Folksam åberopar
i två skrivelser, ställda till Kungl. Maj :t och dagtecknade den 22 november
1966 resp. den 3 januari 1967, framställningen från SAF-LO-fonden och
AFA samt hemställer om motsvarande skatteförmåner.
Föreningen av utländska försäkringsbolags generalagenter hemställer i
skrivelse, ställd till Kungl. Maj :t och dagtecknad den 18 mars 1966, om
ändring av nuvarande schablon för beräkning av skattepliktig nettointäkt
av viss sjuk-, olycksfalls- och skadeförsäkringsrörelse, som utländsk försäkringsanstalt
driver här i landet. Föreningen begär att schablonen ändras
från 6 % av premieinkomsten i de åsyftade verksamhetsgrenarna till 3 %
av premieinkomsten.
Efter remiss har yttranden över skrivelsen avgetts av kammarrätten,
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1967
försäkringsinspektionen, riksskattenämnden, överståthållarämbetet, allmänna
ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden, 1963 års försäkringsskattekommitté
och Svenska försäkringsbolags riksförbund.
Avgångsbidrag
AGB-försäkring
AFA:s försäkring
AFA bildades genom överenskommelse mellan SAF och LO i samband
med 1962 års avtalsuppgörelse för att fr. o. m. år 1963 meddela grupplivförsäkring
för arbetare, både organiserade och oorganiserade. Försäkringspremierna
betalas av arbetsgivarna. Även arbetsgivare som står utanför
SAF är med undantag för stat och kommun i allmänhet genom avtal skyldiga
att teckna grupplivförsäkring för sina arbetare. Denna försäkring
kallas tjänstegrupplivförsäkring (TGL-försäkring) och tillhör i beskattningshänseende
kategorin kapitalförsäkringar.
I enlighet med överenskommelse mellan SAF och LO vid 1966 års centrala
uppgörelse driver AFA fr. o. m. år 1967 även rörelse som avser AGBförsäkring.
Denna försäkring räknas som annan personförsäkring än livförsäkring.
Den tillhör i beskattningshänseende kategorin sjuk-, olycksfallsoch
skadeförsäkring.
AFA:s årliga premieinkomst av denna nya verksamhetsgren kan beräknas
till drygt 20 milj. kr. Tillgångarna i den av mig inledningsvis berörda
fonden för avgångsbidrag, som bildats år 1964 enligt överenskommelse
mellan SAF och LO, har som portfölj premie överförts till AFA den 31 december
1966 och utgör således den första premieinkomsten i den nya verksamhetsgrenen.
Enligt beslut av försäkringsinspektionen den 5 december
1966 gäller en särskild plan för avsättning till premiereserv, som anpassats
med hänsyn till riskförhållandena inom grenen. AFA skall sålunda under
en övergångsperiod av tio år räknat från den 31 december 1966 avsätta så
stora, på visst sätt bestämda belopp till premiereserven, att något nämnvärt
överskott av AGB-försäkringsrörelse att beskatta inte torde kunna uppkomma
under denna tioårsperiod.
Premien för försäkringen är f. n. 17 kr. för år sanställd arbetstagare. Arbetsgivarna
betalar premierna till förmån för arbetstagarna. Detta är en
skyldighet som grundas antingen på 1966 års avtal mellan SAF och LO
eller, beträffande de arbetsgivare som inte är bundna av detta avtal, på
särskild överenskommelse i kollektivavtal. På arbetsmarknaden föreligger
nämligen önskemål om en komplettering av TGL-försäkringen med en AGBförsäkring.
AFA kommer att meddela bägge försäkringarna gemensamt i
form av s. k. paketförsäkring.
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 39 år 1967
AGB-försäkringen i AFA kan beräknas beröra omkring 1,2 milj. LO-anslutna
arbetstagare. Försäkringsersättningen utgörs av två delbelopp, Abeloppet
och B-beloppet.
A-beloppet uppgår f. n. till 100 kr. för varje helt anställningsår. Rätt till
sådan ersättning föreligger för försäkrad arbetstagare som varit anställd
vid ett och samma företag under minst tio år i huvudsakligen heltidsarbete
och som därefter avskedas. Avskedandet skall ha skett utan arbetstagarens
vållande eller vilja och bero på driftmässig förändring vid företaget. För
rätt till A-belopp krävs att arbetstagaren när han avskedas fyllt 50 år eller,
om han inte gjort detta, att antalet anställningsår vid företaget tillsammans
med antalet levnadsår uppgår till minst 65. Arbetstagare som inte
uppfyller alla dessa villkor kan dock tillerkännas det reducerade A-belopp,
som AFA finner skäligt. Ersättning med A-belopp utgår alltid vid tidpunkten
för avskedandet.
B-beloppet utgör f. n. högst 6 000 kr. Den avskedade har rätt till B-belopp
när han erhållit helt eller reducerat A-belopp och vid avskedandet fyllt 62 år
men ej 67. Helt B-belopp utgår när den försäkrade är 62 år men ej 65. Därefter
reduceras beloppet enligt en tabell, som är intagen i försäkringsvillkoren.
Enligt 1966 års centrala avtalsuppgörelse förutsätts visserligen att
omställnings- och placeringssvårigheterna för alla avskedade som fyllt 62
år är så stora att maximalt B-belopp skall utgå. Det har emellertid förekommit
tendenser till att avskeda 66-åringar i syfte att tillförsäkra den
avskedade en extra förmån i nära samband med hans pensionering.
Även om arbetstagaren inte fyllt 62 år men fått helt eller reducerat Abelopp,
kan han under vissa förutsättningar få ersättning med B-belopp.
Efter AFA:s prövning kan reducerat B-belopp sålunda utgå till den som
blir varaktigt arbetslös till följd av avskedandet antingen vid detta eller
vid senare tillfälle under den närmast följande femårsperioden.
Folksams försäkring:
Enligt överenskommelse mellan KFO och LO hösten 1966 meddelar Folksam
fr. o. m. år 1967 AGB-försäkring inom kooperationens område av arbetsmarknaden.
Denna försäkring är helt uppbyggd efter förebild av AFA:s
AGB-försäkring.
I likhet med AFA har Folksam i samband med att man tagit upp den nya
verksamhetsgrenen den 31 december 1966 övertagit tillgångarna i en fond
för avgångsbidrag, nämligen den fond som bildats enligt överenskommelse
den 25 maj 1965 mellan KFO och LO. Försäkringsinspektionen har den 31
december 1966 fastställt en särskild plan för avsättning till premiereserv
för AGB-försäkring i Folksam av i allt väsentligt samma innebörd som i
fråga om AFA. Något nämnvärt överskott av Folksams AGB-försäkringsrörelse
torde således inte uppkomma under den närmaste tioårsperioden.
Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1967
9
Även Folksam-försältringen tecknas och vidmakthålls av arbetsgivare till
förmån för arbetstagare. Premierna och försäkringsvillkoren är desamma
som enligt AF A-försäkringen. Ersättningen är sålunda uppdelad på ett Ahelopp
och ett B-belopp. Man syftar vidare till att kunna meddela den nya
försäkringen i kombination med TGL-försäkring som en enda paketförsäkring.
Av praktiska skäl ombesörjs den löpande förvaltningen av Folksams
AGB-försäkring inte av Folksam utan av Kooperationens pensionsanstalt,
som tidigare omhänderhaft förvaltningen av KFO:s och LO:s fond för avgångsbidrag.
Fonderna för avgångsbidrag
Som framgått av vad jag tidigare sagt fanns t. o. m. år 1966 två fonder
för avgångsbidrag, som är av intresse i här förevarande sammanhang.
SAF:s och LO:s fond för avgångsbidrag
I den centrala uppgörelsen den 7 april 1964 kom, som redan nämnts,
SAF och LO överens om att bilda en fond för avgångsbidrag. Fondens ändamål
skulle vara att lämna bidrag till arbetare som blivit arbetslösa på grund
av driftnedläggelse eller annan betydande driftinskränkning vid det företag,
där arbetaren varit anställd. Arbetsgivaren skulle till fonden betala avgifter
som motsvarade 0,1 % av företagets årliga lönesumma. För de arbetsgivare
som stod utanför SAF och för vilka central lönestatistik saknades
men som enligt kollektivavtal var skyldiga att tillförsäkra sina arbetare
förmån av avgångsbidrag skulle tillämpas en avgift till fonden av 17 kr.
för arbetare och år.
För fonden tillsattes styrelse (nämnden för disposition av fonden för avgångsbidrag)
och upprättades stadgar. SAF och LO beslöt att fonden skulle
vara undantagen från tillsyn enligt lagen den 24 maj 1929 (nr 116) om tillsyn
över stiftelser. Det var därför fråga om en fri stiftelse och dennas
ändamål var att utge avgångsbidrag. Som villkor för bidrag från fonden
gällde i allt väsentligt vad jag nyss redogjort för beträffande AFA:s AGBförsäkring.
Bidrag från fonden kunde sålunda utgå med sammanlagt högst
omkring 10 000 kr. Detta motsvarar A-belopp som grundas på en fyrtioårig
anställningstid med 100 kr. för anställningsår med tillägg av högsta Bbelopp
om 6 000 kr.
Fondens löpande förvaltning ombesörjdes av AFA. Som jag redan nämnt
har fonden vid årsskiftet 1966/67 överförts till denna försäkringsanstalt.
10
Kungl. May.ts proposition nr 39 år 1967
KFO:s och LO:s fond för avgångsbidrag
Utanför SAF-området kom, som också tidigare nämnts, LO den 25 maj
1965 överens med KFO om att bilda en fond för avgångsbidrag efter förebild
av SAF-LO-fonden. Förebilden följdes såväl i huvudsak som i alla detaljer
av någon betydelse. För arbetsgivaren föreskrevs sålunda samma
skyldigheter som för SAF-ansluten arbetsgivare och för arbetstagaren
samma rättigheter som för arbetstagare inom SAF-området. Också för denna
fond tillsattes styrelse (avgångsbidragsnämnden) och upprättades stadgar.
Man beslöt att fonden skulle vara en fri stiftelse med ändamål att lämna
avgångsbidrag.
Fondens löpande förvaltning ombesörjdes av Kooperationens pensionsanstalt.
Fonden har som redan nämnts den 31 december 1966 överförts till
Folksam.
Gällande rätt i beskattningshänseende
Inledningsvis må nämnas att arbetsgivares utgifter för premier för AGBförsäkring
och avgifter till fond för avgångsbidrag till förmån för anställda
utgör avdragsgill driftkostnad vid inkomsttaxeringen. Vidare gäller att arbetsgivarens
inbetalning av avgift till fond för avgångsbidrag inte kan anses
liktydig med utbetalning av motsvarande belopp till den anställde eller
med att beloppet görs tillgängligt för lyftning hos honom. Något rättsligt
förhållande liknande det som föreligger mellan en försäkringsanstalt och
den försäkrade är ej heller för handen mellan fond för avgångsbidrag och
den anställde. Med hänsyn härtill kan dennes förmån av fri avgift till fonden
inte anses utgöra skattepliktig intäkt av tjänst för honom.
AGB-försäkring tillhör kategorin skadeförsäkring och anses i beskattningshänseende
ha tagits i samband med tjänst. Premien betalas av arbetsgivare
till förmån för den anställde. Förmånen av fri sådan försäkring, dvs.
ett belopp svarande mot den av arbetsgivaren betalade premien, utgör i
princip skattepliktig intäkt av tjänst för arbetstagaren. Arbetstagaren får
emellertid dra av motsvarande belopp som utgift i tjänsten. Något skattepliktigt
överskott uppkommer således inte.
Ersättning på grund av annan personförsäkring än livförsäkring utgör
skattepliktig intäkt av tjänst om försäkringen är tagen i samband med
tjänst. Eftersom AGB-försäkring inte är livförsäkring och då försäkringen
är tagen i samband med tjänst, är arbetstagaren enligt gällande rätt skattskyldig
för mottagen ersättning på grund av försäkringen. Att skatteplikt
föreligger för den mottagna ersättningen sammanhänger med rätten till
avdrag i beskattningshänseende för premie för försäkringen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1967
11
Med hänsyn till det nära sambandet mellan avgångsbidraget och det tidigare
anställningsförhållandet får bidraget, trots att det utbetalas från
fonden och inte direkt av arbetsgivaren, anses utgöra skattepliktig inkomst
av tjänst för mottagaren.
Den verksamhet som de tidigare nämnda två fonderna för avgångsbidrag
drivit till den 31 december 1966 kan inte hänföras till rörelse i skattelagarnas
mening. Fonderna har emellertid uppburit avkastning av sina tillgångar.
För denna avkastning är fonderna skattskyldiga som för inkomst av
kapital och följaktligen skattskyldiga också för förmögenhet.
Som tidigare framhållits är AFA:s och Folksams AGB-försäkringsrörelse
i beskattningshänseende av skadeförsäkrings natur. För sådan rörelse gäller
bestämmelserna i 30 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370) (KL) och i punkt 2 av anvisningarna till denna paragraf.
Bestämmelserna syftar till att träffa överskottet av försäkringsrörelsen.
Vid beräkning av överskottet får anstalten dra av dels driftkostnader på
samma sätt som andra företag, dels avsättning till vissa fonder som är
speciella för försäkringsrörelse. Vidare gäller ett antal specialbestämmelser.
I Sverige bedriven utländsk skadeförsältringsrörelse
Enligt senast tillgängliga uppgifter driver 27 utländska försäkringsanstalter
här i landet rörelse som avser sjuk-, olycksfalls- och skadeförsäkring.
Tre av dessa anstalter är schweiziska och berörs inte av den hemställan
som Föreningen av utländska försäkringsbolags generalagenter
gjort om sänkning av vinstprocenttalet sex till tre vid beräkning av skattepliktig
nettointäkt av vissa verksamhetsgrenar. För de schweiziska anstalterna
gäller nämligen särskilda regler med hänsyn till specialbestämmelser
i gällande dubbelbeskattningsavtal. I fråga om ytterligare tre av de utländska
anstalterna saknar föreningens hemställan betydelse, eftersom dessa
endast meddelar sjö- och transportförsäkring. Vid den skattemässiga inkomstberäkningen
skall för sjö- och transportförsäkring tillämpas vinstprocenttalet
fem.
Föreningens hemställan avser således 21 utländska anstalter som här i
landet driver rörelse inom verksamhetsgrenar som enligt 30 § 3 mom. KL
innefattas i uttrycket »övrig försäkringsrörelse». De verksamhetsgrenar
som avses är dels allmän egendoms-, inkomst- och ansvarighetsförsäkring,
dels husdjursförsäkring, dels sjuk- och olycksfallsförsäkring såväl med
som utan grunder. Den skattepliktiga nettointäkten för dessa verksamhetsgrenar
i de utländska anstalterna skall vid beskattningen här i landet beräknas
motsvara 6 % av anstaltens premieinkomst under beskattningsåret
i verksamhetsgrenarna. Detta liksom övriga vinstprocenttal som f. n.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 7967
tillämpas vid inkomstberäkningen enligt 30 § 3 mom. KL förutsätts i princip
vara fastställda på grundval av de överskott som under senare tid framkommit
hos de svenska försäkringsaktiebolagen.
I prop. 1962: 14 s. 4—7 och 21—22 har jag lämnat en tämligen ingående
redogörelse för de tankegångar som ligger bakom nuvarande bestämmelser
om beräkning för beskattningsändamål av nettointäkt av sjuk-,
olycksfalls- och skadeförsäkringsrörelse som utländsk försäkringsanstalt
driver här i landet. Jag hänvisar därför här till denna redogörelse.
Remissyttrandena
De myndigheter som har anknytning till skatteadministrationen och TCO
avstyrker att ersättning på grund av AGB-försäkring görs
skattefri. Man understryker ersättningens samband med det tidigare anställningsförhållandet.
Riksskattenämnden framhåller att man som motiv för skattefrihet inte
kan åberopa, att ersättning på grund av arbetslöshetsförsäkring är skattefri.
Skattefriheten för sådan ersättning är nämligen motiverad av att premie
för arbetslöshetsförsäkring i princip inte utgör avdragsgill kostnad utan
får dras av bara inom ramen för det sociala försäkringsavdraget. Premien
för AGB-försäkring är däremot avdragsgill som kostnad i förvärvskälla.
Utfallande ersättning på grund av försäkringen är därför skattepliktig inkomst
för den försäkrade arbetstagaren.
Överståthållarämbetet understryker bl. a. att ersättningen inte förlorar
sin karaktär av skattepliktig inkomst av tjänst därför att utbetalningen
sker från ett särskilt organ, som tillskapats för ändamålet, och inte direkt
från arbetsgivaren. Det kan enligt ämbetet leda till betänkliga inkonsekvenser
att inte beskatta en ersättning när den utbetalas från ett sådant särskilt
organ men beskatta den när den utbetalas direkt från arbetsgivaren. Ämbetet
anför å andra sidan att ett starkt socialt betonat stödbehov i flertalet
fall självfallet gör sig gällande vid förlust av långvarig anställningstrygghet.
Den sociala synpunkten på frågan bör emellertid enligt ämbetets
mening lösas inom ramen för bestämmelserna om avdrag för nedsatt skatteförmåga.
Läns styrelser na i Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Västernorr/ands
län framför i stort sett liknande synpunkter. Till dessa ansluter
sig också allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden.
TCO framhåller att det på tjänstemannaområdet inte finns några fasta
regler om hur man skall förfara vid driftnedläggning eller mera betydande
driftinskränkning. I de fall tjänsteman erhåller särskild ersättning i samband
med avgång beskattas denna som inkomst. En sådan ersättning utgår
nämligen för att kompensera ett lönebortfall. Ur social synvinkel bör stöd
-
13
Kungl. Maj.ts proposition nr 39 år 1967
behovet även enligt TCO:s mening kunna tillgodoses genom tillämpning av
de generella reglerna om skattelindring vid nedsatt skatteförmåga.
Övriga remissinstanser tillstyrker däremot skattefrihet. I ett par fall understryks
emellertid att en förutsättning för skattefrihet för den kategori
arbetstagare som kommer i åtnjutande av AFA:s ersättning på grund av
AGB-försäkring är, att också andra kategorier arbetstagare tillerkänns skattefrihet
i liknande sammanhang.
Sålunda framhåller Sveriges köpmannaförbund att en förutsättning för
förbundets tillstyrkande är att också sådant avgångsvederlag som utges av
förbundet i samband med nedläggning av rörelse görs skattefritt. SACO
anför liknande synpunkter i fråga om tjänstemännens avgångsvederlag
och anser det påkallat med en utredning i syfte att få till stånd en enhetlig
behandling i beskattningshänseende av hela detta område.
Bland de remissinstanser som tillstyrker skattefrihet är kammarrätten
som framhåller, att principiella skäl visserligen talar mot skattefrihet för
mottagen ersättning men att skäl av social och likartad natur talar i annan
riktning. Man påpekar vidare att arbetstagaren skulle kunna beskattas för
värdet av förmånen av fri AGB-försäkring och därigenom automatiskt kunna
fritas från beskattning för mottagen ersättning på grund av försäkringen.
Försäkringen skulle då behandlas som eu försäkring som inte är tagen
i samband med tjänst och för vilken premien inte är avdragsgill i förvärvskälla.
Försälcringsinspektionen och 1963 års försäkringsskattekommitté
framför i huvudsak samma synpunkter.
Även Sveriges industriförbund anser starka skäl tala för att mottagen ersättning
hänförs till icke skattepliktig inkomst för mottagaren. Förbundet
ifrågasätter emellertid om AGB-försäkring inte skulle kunna betraktas som
kapitalförsäkring och på sådan grund vara skattefri redan enligt gällande
rätt. Sveriges grossistförbund ansluter sig till dessa synpunkter.
Övriga remissinstanser, bland dem socialstyrelsen och Kooperativa förbundet,
menar att sociala skäl talar för skattefrihet.
Frågan om den skattemässiga behandlingen av bidrag från fonden för avgångsbidrag
behandlas av de flesta remissinstanserna gemensamt med
spörsmålet om försäkringsersättningens behandling i beskattningshänseende.
I de fall man uttalar sig särskilt om bidragen vid sidan av ersättningen
utgår man från att båda formerna av vederlag i sak skall behandlas på
samma sätt.
Vad härefter angår den skatterättsliga behandlingen av A F A : s rörelse
för meddelande av AGB-försäkring tillstyrker många av de remissinstanser
som särskilt yttrar sig i denna fråga, att AFA tas in bland de
begränsat skattskyldiga rättssubjekten i 53 § 1 mom. d) KL och 7 § e)
förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt.
Kammarrätten säger sig för sin del inte ha något att erinra mot AFA:s
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1967
yrkande att försäkringsanstalten såvitt avser AGB-försäkring görs begränsat
skattskyldig enligt de nyss nämnda lagrummen. Enligt kammarrättens mening
kan däremot AFA:s alternativa yrkande om skattefrihet enligt 54 § f)
KL inte tillstyrkas. Detta lagrum reglerar nämligen behandlingen av understödsföreningar
med blandad verksamhet. Försäkringsinspektionen och 1963
års försäkringsskattekommitté delar kammarrättens uppfattning och tilllägger
att AFA:s bolagsordning föreskriver, att vinstutdelning inte får ske
till aktieägare. Man pekar också på att hela frågan om skadeförsäkringsanstalts
beskattning är under utredning.
Sveriges industriförbund finner det svårt att avgöra om AFA:s verksamhet
är av den art att AFA bör hänföras till 53 § 1 mom. d) eller 54 § f) KL.
Med hänsyn till ändamålet med anstaltens verksamhet anser förbundet
emellertid att AFA bör fritas från beskattning för rörelse som avser AGBförsäkring
genom ändring av något av de båda lagrummen. Svenska försäkringsbolags
riksförbund ger i huvudsak uttryck för samma mening.
Även överståthållarämbetet tillstyrker skattelättnad för AFA. Ämbetet
anser AGB-försäkringen ha samma materiella karaktär som arbetslöshetsunderstöd
som utges av understödsförening. Eftersom AFA emellertid också
driver livförsäkringsrörelse synes det enligt ämbetet lämpligt att införa
AFA bland de rättssubjekt som anges i 54 § f) KL.
Andra remissinstanser åter ställer sig avvisande mot tanken att inte beskatta
AFA:s AGB-försäkringsrörelse på i princip samma sätt som annan
sjuk-, olycksfalls- och skadeförsäkringsrörelse.
Riksskattenämnden finner det sålunda vara principiellt felaktigt att AFA
— till den del anstalten driver rörelse för meddelande av AGB-försäkring
— skulle införas bland rättssubjekten i 53 § 1 mom. d) eller 54 § f) KL.
Enligt nämndens mening skulle med en sådan lösning bl. a. uppkomma
praktiska svårigheter att fördela anstaltens driftkostnader mellan skattefri
och skattepliktig del av anstaltens verksamhet. Nämnden anser att AFA:s
AGB-försäkringsrörelse i stället bör beskattas som skadeförsäkringsrörelse.
Liknande synpunkter anförs av länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt
Västmanlands län och allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden.
Flertalet remissinstanser, som yttrat sig i frågan om behandlingen i beskattningshänseende
av fonden för avgångsbidrag, anser att
sådan fond bör vara frikallad från skattskyldighet. Länsstyrelsen i Malmöhus
län framhåller dock att fria företagsstiftelser med ändamål att utge
arbetslöshetsunderstöd f. n. är oinskränkt skattskyldiga. Det synes länsstyrelsen
tveksamt om fonden för avgångsbidrag bör göras inskränkt skattskyldig.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att man inte bör lagstifta
beträffande fonden, eftersom den upphört den 31 december 1966.
Det förhållandet att fonden upphört vid årsskiftet 1966/67 föranleder
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1967
emellertid flertalet remissinstanser, bl. a. kammarrätten, överståthållarämbetet
och Svenska försäkringsbolags riksförbund, att tillstyrka skattefrihet.
Man anser att fondens ändamål materiellt sett motiverar skattefrihet. Denna
bör emellertid åstadkommas genom lagstiftning vid sidan av KL.
Yrkandet om sänkning av vinstprocenttalet vid beräkning av skattepliktig
inkomst av viss försäkringsrörelse, som utländsk försäkring sanstalt
driver här i landet, avstyrks endast av överståthållarämbetet.
Ämbetet framhåller, att endast kort tid förflutit sedan detta vinstprocenttal
senast ändrades. Ändringen gjordes år 1962 på grundval av vad som då ansågs
kunna motsvara lönsamheten inom motsvarande verksamhetsgrenar i
svenska skadeförsäkringsanstalter. Utvecklingen därefter avser enligt ämbetet
så kort tid att den måste anses otillräcklig för att avgöra om någon varaktig
lönsamhetsförändring inträtt. Frågan om en ev. ändring av vinstprocenttalet
bör överlämnas till 1963 års försäkringsskattekommitté.
Övriga remissinstanser är eniga om att den utredning som framlagts av
Föreningen för utländska försäkringsbolags generalagenter talar för bifall
till den begärda sänkningen.
Kammarrätten, riksskattenämnden och 1963 års försäkringsskattekommitté
framhåller i huvudsak att en sänkning av vinstprocenttalet är motiverad,
om man som riktlinj e vid avvägningen av vinstprocenttal skall följ a
vad som anfördes i prop. 1950: 93 s. 209. Där framhölls att vinstprocenttalen
bör fastställas så, att de vid tillämpning ger sådana överskott i de olika
verksamhetsgrenarna som kan anses motsvara överskotten under senare
tid i inländsk försäkringsrörelse av motsvarande slag. Ingen av remissinstanserna
har någon erinran mot den lönsamhetsutredning som föreningen
gjort. Denna utredning, som avser lönsamheten under perioden 1960—1964,
visar att de verksamhetsgrenar i utländsk försäkringsanstalt på vilka vinstprocenttalet
sex är tillämpligt blivit hårdare beskattade än svensk anstalts
motsvarande verksamhetsgrenar.
Försäkringsinspektionen vitsordar att föreningens uppgifter om lönsamheten
är riktiga. Inspektionen tillstyrker därför föreningens hemställan
men understryker att vinstprocenttalen redan ändrats vid flera tidigare
tillfällen. Man pekar på att den schablonmetod för beskattning, som användningen
av vinstprocenttal innebär, bara är surrogat för en överskottsbeskattning
av sedvanligt slag. Att en schablon ansetts böra tillgripas sammanhänger
med att svensk myndighet inte har möjlighet att utöva kontroll
över utländsk anstalts hela rörelse. Även om schablonen i vissa hänseenden
är otillfredsställande vill inspektionen emellertid inte nu yrka på
eu eventuell omläggning av beskattningen på området med hänsyn till att
hela frågan om försäkringsanstalternas beskattning f. n. utreds.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1967
Departementschefen
Som framgått av den tidigare redogörelsen utgår ersättning på grund av
AGB-försäkring i AFA och Folksam till arbetstagare som avskedas utan
egen förskyllan till följd av driftinskränkning eller nedläggning. Självfallet
medför ett sådant avskedande i flertalet fall svårigheter och påfrestningar
av ekonomisk och annan natur för den drabbade. Särskilt gäller
detta i fråga om arbetstagare som av olika anledningar har svårt att få ny
anställning. AGB-försäkringens konstruktion har anpassats med hänsyn
härtill på så sätt att rätten till och storleken av ersättning på grund av försäkringen
gjorts beroende av bl. a. det antal år den avskedade varit anställd
och hans levnadsålder.
Arbetstagare som fyllt 50 år och varit anställd i ett företag under minst
tio år när han avskedas har sålunda rätt till ersättning med 100 kr. för varje
fullt anställningsår. Ersättningen i denna del kallas A-belopp. Sådan ersättning
kan emellertid utgå också till den som varit anställd under kortare
tid än tio år under förutsättning att antalet anställningsår i företaget
tillsammans med antalet levnadsår uppgår till minst 65. Helt A-belopp utbetalas
i omedelbar anslutning till avskedandet utan prövning i det enskilda
fallet i vad mån särskilda ömmande omständigheter är för handen. A-belopp
kan dock utgå även efter AFA:s eller Folksams särskilda prövning,
nämligen i de fall där förutsättningar saknas för helt A-belopp. I sådana fall
utgår ersättning med reducerat A-belopp. Dessa fall utgör emellertid undantag.
I princip utgår A-belopp sålunda utan behovsprövning i det enskilda
fallet.
En avskedad som fått helt eller reducerat A-belopp har under vissa förutsättningar
även rätt till särskild tilläggsersättning på grund av AGB-försäkringen.
Denna tilläggsersättning kallas B-belopp. Sådan ersättning kan
f. n. utgå med högst 6 000 kr. I detta fall kan ersättningen sägas vara mera
direkt knuten till den avskedades behov av ekonomiskt stöd. B-beloppet
utgår nämligen med visst undantag bara till den som fyllt 62 år men inte
67. Det är sålunda den relativt höga åldern hos den avskedade och hans svårigheter
på grund därav att få nytt arbete som utgör den materiella grunden
för B-beloppet. Har den avskedade inte fyllt 62 år kan han dock om
speciellt ömmande omständigheter föreligger få ersättning med reducerat
B-belopp efter särskild prövning av AFA resp. Folksam. Ersättning i form
av B-belopp kan därför alltid anses utgå på grund av speciella omständigheter
i det enskilda fallet.
Många remissinstanser, bland dem försäkringsinspektionen, framhåller
att AGB-försäkringen i beskattningshänseende tillhör kategorin skadeförsäkring,
Denna uppfattning, som jag delar, har också AFA och Folksam.
Till skadeförsäkring hänför man då, utom egendomsförsäkring av olika
Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1967 17
slag, annan personförsäkring än livförsäkring. I KL kallas hela denna försäkringskategori
sjuk-, olycksfalls- och skadeförsäkring.
I likhet med bl. a. riksskattenämnden anser jag att AGB-försäkringen enligt
KL.s bestämmelser måste hänföras till sådan försäkring som är tagen
i samband med tjänst. Arbetsgivaren betalar nämligen premien till förmån
för arbetstagaren. Ersättningen utgör då skattepliktig inkomst i förvärvskällan
tjänst för den avskedade. Jag vill i sammanhanget framhålla att
detta gäller även i fråga om ersättning på grund av arbetslöshetsförsäkring
i den mån sådan tecknas och vidmakthålls av arbetsgivare till förmån för
arbetstagare. I praktiken är arbetslöshetsförsäkring emellertid regelmässigt
tecknad och vidmakthållen av arbetstagaren själv. På grund härav är
utfallande ersättning på grund av arbetslöshetsförsäkring i regel skattefri.
Bidrag från de fonder för avgångsbidrag som SAF-LO och KFO-LO
bildat utgör självfallet inte ersättning på grund av försäkring. I stället är
här fråga om bidrag från fria stiftelser. Bidraget är emellertid i allt väsentligt
uPPbyggt på samma sätt som ersättningen på grund av AGB-försäkring.
Arbetsgivarna har sålunda tillskjutit fondkapitalet genom att betala avgifter
till fonderna och därigenom gett fonderna möjlighet att lämna bidrag
till avskedad. Enligt KL:s bestämmelser råder därför sådant samband mellan
det bidrag den avskedade får och hans tidigare anställning hos företaget
att bidraget utgör skattepliktig tjänsteinlcomst för honom. Om detta är remissinstanserna
eniga.
Jag vill i sammanhanget även understryka att de avgångsvederlag av
annat slag som kan utgå från arbetsgivare eller från särskilt organ till friställd
arbetstagare i princip utgör skattepliktig inkomst av tjänst för den
friställde. Frågan i vad mån ömmande omständigheter i det enskilda fallet
motiverar skattelindring bedöms i dessa fall enligt KL:s bestämmelser om
avdrag för nedsatt skatteförmåga. Viss skattelindring kan även oberoende
av ömmande omständigheter komma den friställde till godo, nämligen i den
män förordningen den 30 november 1951 (nr 763) angående beräkning av
statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst är tillämplig.
Frågan om fullständig skattefrihet för mottagen försäkringsersättning
och mottaget fondbidrag torde böra bedömas mot bakgrunden av vad jag
nu sagt och med hänsyn till det krav på en i görlig mån likformig och rättvis
beskattning som uppställs i taxeringsförordningen den 23 november
1956 (nr 423). Vissa remissinstanser, bl. a. Sveriges köpmannaförbund, anknyter
till dessa synpunkter. En fullständig skattefrihet skulle vidare betyda
skattelindring också där ömmande omständigheter i det enskilda fallet
inte är för handen. Jag anser mig därför inte kunna förorda att den ersättning
och det bidrag det bär är fråga om görs helt skattefria.
Även om jag således inte kan förorda fullständig skattefrihet för mottagna
ersättningar och bidrag vill jag emellertid inte motsätta mig någon
form av speciell skattelindring, när ömmande omständigheter kan anses
18
Kungi. Maj:ts proposition nr 39 år 1967
föreligga. Av min nyss lämnade redogörelse för de grunder som gäller för
att försäkringsersättning eller fondbidrag skall utgå med B-belopp framgår,
att sådana omständigheter här måste anses vara för handen. B-belopp
kan sålunda utgå endast till arbetstagare som avskedas efter lång tjänst
hos ett företag och som av åldersskäl eller annan orsak kan förutsättas ha
särskilt små möjligheter att få nytt likvärdigt arbete.
KL:s bestämmelser om avdrag för nedsatt skatteförmåga får i detta sammanhang
anses otillräckliga. Just den omständigheten att försäkringsersättning
eller fondbidrag utgått under beskattningsåret kan nämligen vid
taxering för det årets inkomster ofta tänkas förhindra ett avdrag för nedsatt
skatteförmåga, trots att ömmande omständigheter sett på längre sikt
måste anses föreligga. Tillräcklig skattelindring kan i sådana ömmande
fall enligt min mening ej heller åstadkommas genom en uppdelning av ersättning
eller bidrag på det sätt som gäller för beräkning av ackumulerad
inkomst. Andra vägar till skattelindring måste därför sökas.
En möjlig lösning synes vara att göra visst basbelopp av ersättningen
eller bidraget skattefritt. Denna lösning kan ur praktisk synvinkel lörefalla
lämplig. Metoden innebär emellertid skattefrihet även i de fall, där
ersättningen eller bidraget utgår endast med A-belopp och således i regel
oberoende av ömmande omständigheter i det enskilda fallet. Kravet på likformighet
vid beskattningen leder i fråga om A-beloppet tvärtom till skatteplikt
för ersättningen eller bidraget på samma sätt som för andra avgångsvederlag.
Jag anser därför att A-beloppet i dess helhet bör beskattas
hos den avskedade som inkomst av tjänst.
Vad jag tidigare sagt om den del av försäkringsersättningen och fondbidraget
som utgår i form av B-belopp visar emellertid på en lösning som
enligt min mening är godtagbar, ömmande omständigheter kan generellt
förutsättas för avskedade som får ersättning eller bidrag i form av B-belopp.
Det synes försvarbart att i dessa fall ge skattelindring genom skattefrihet
för B-lopp.
En viss begränsning av denna skattelättnad synes emellertid påkallad. Jag
anser det rimligt, att skattefriheten för B-belopp på grund av AGB-försäkring
i AFA eller Folksam eller i annan försäkringsanstalt, som kan komma
att meddela AGB-försäkring på samma villkor och med samma belopp, eller
i form av bidrag från någon av de tidigare nämnda fonderna, får gälla högst
två gånger det basbelopp som fastställts för januari månad under taxeringsåret
med stöd av lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring. Sådant
basbelopp utgör f. n. 5 500 kr.
Som förut nämnts utgör förmånen för arbetstagare av fri AGB-försäkring
skattepliktig inkomst av tjänst för honom. Han är i princip skattskyldig
för den försäkringspremie som arbetsgivaren betalar för hans räkning.
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1967
Samtidigt är han emellertid berättigad till avdrag vid inkomstberäkningen
med motsvarande belopp som utgift i tjänsten. Något skattepliktigt överskott
som kan hänföras till förmånen framkommer därför inte.
Från taxeringssynpunkt möter det inga betänkligheter att s. k. tyst kvittning
sker i löntagarens deklaration såvitt gäller denna försäkringspremie.
Arbetsgivaren behöver då inte räkna in premien i de löneförmåner han
redovisar på kontrolluppgiften och den anställde tar inte heller upp premien
vare sig såsom intäkt eller som avdrag i deklarationen.
Det ankommer på riksskattenämnden att meddela de anvisningar som
kan behövas för premiens behandling i kontrolluppgifter och deklaration.
Flertalet remissinstanser anser att AGB-försäkringsrörelsen gäller verksamhet
av samma materiella karaktär som den, som drivs av understödsförening
med ändamål att meddela arbetslöshetsförsäkring. Jag delar denna
uppfattning. Man framhåller dessutom att AFA enligt sin bolagsordning
inte får dela ut vinst till aktieägare. Med hänsyn härtill och till verksamhetens
syfte anser jag i likhet med dessa remissinstanser att något hinder
av rent formell natur i och för sig inte föreligger mot att hänföra ett
försäkringsaktiebolag eller en ömsesidig försäkringsanstalt till de rättssubjekt,
som är inskränkt skattskyldiga enligt 53 § 1 mom. d) KL. En
sådan åtgärd, som självfallet endast skulle gälla den del av försäkringsanstalternas
verksamhet som avser AGB-försäkring, skulle i praktiken leda
till skattefrihet för hela denna del.
Emellertid kan ifrågasättas om en sådan lösning är lämplig med hänsyn
bl. a. till att både AFA och Folksam driver även annan rörelse än AGBförsäkring.
Som överståthållarämbetet framhåller gäller bestämmelserna
i 53 § 1 mom. d) KL om inskränkt skattskyldighet för understödsförening
endast sådan understödsförening som inte driver till livförsäkring hänförlig
verksamhet. Behandlingen i beskattningshänseende av understödsförening
med både livförsäkrings- och annan verksamhet regleras däremot i
54 § f) KL. Skäl skulle därför kunna tala för att i stället skattebefria anstalternas
AGB-försäkringsrörelse genom ändring av sistnämnda lagrum.
Enligt min mening talar emellertid bl. a. praktiska hänsyn emot att utan
tvingande skäl belasta 53 eller 54 § KL med bestämmelser om AGB-försäkringsrörelse.
Inför man bestämmelser om AGB-försäkringsrörelse i dessa
paragrafer kan detta föranleda svårlösta framtida avvägningsproblem till
följd av yrkanden om skattebefrielse även i fråga om olika andra verksamhetsgrenar
i försäkringsanstalterna.
Gällande bestämmelser om beskattning av skadeförsäkringsrörelse, till
vilket slag AGB-försäkring är att hänföra, syftar som jag framhållit i redogörelsen
för gällande rätt till att träffa rörelsens överskott. Med hänsyn
till verkningarna av försäkringsinspektionens tidigare nämnda beslut att
fastställa särskilda planer för AFA och Folksam för avsättning till premie
-
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1967
reserv för AGB-försäkring torde något nämnvärt överskott av AGB-försäkringsrörelse
emellertid inte kunna uppkomma under den närmaste tioårsperioden.
Rörelsen synes således bli i det närmaste skattefri under denna
period redan med gällande regler.
Jag finner under dessa förhållanden inte skäl att förorda någon lagändring
med anledning av yrkandena om skattefrihet för AGB-försäkringsrörelse.
De fonder för avgångsbidrag som bildats av SAF-LO och KFO-LO har,
som jag tidigare berört, upphört vid årsskiftet 1966/67. Dessa fonder som
inte drivit rörelse i IvL:s mening är enligt gällande rätt skattskyldiga för
inkomst av kapital och för förmögenhet vid 1967 års taxering. Fondernas
ändamål är att meddela avgångsbidrag. Fonderna saknar emellertid de möjligheter
en försäkringsanstalt har att vid beräkning av inkomst av AGBförsäkringsrörelse
göra skattefria avsättningar till försäkringstekniska fonder.
En försäkringsanstalt beskattas ej heller för förmögenhet. Självfallet
finns ej heller någon motsvarighet till de regler för avsättning till premiereserv
för AGB-försäkring, som försäkringsinspelctionen fastställt för AFA
och Folksam och för vilka jag redogjort i det föregående.
Med hänsyn till dessa omständigheter delar jag remissinstansernas enhälliga
uppfattning att en lagändring är påkallad vad gäller behandlingen
i beskattningshänseende av SAF-LO-fonden. Detta gäller givetvis även KFOLO-fonden.
Eftersom båda fonderna upphört och det således här är fråga
om en engångsföreteelse, ligger en fullständig skattebefrielse närmast till
hands som den mest rationella lösningen. Bestämmelser om en sådan skattebefrielse
bör emellertid inte belasta KL. Därför förordar jag att skattefrihet
för dessa fonder regleras i en särskild förordning.
Av min föregående redogörelse för beskattningen av utländsk försäkringsanstalt
som driver sjuk-, olycksfalls- och skadeförsäkringsrörelse här
i landet framgår att sådan anstalt beskattas enligt en schablonmetod. Denna
kan sägas vara en nödlösning som framtvingats av att svenska myndigheter
saknar möjligheter att utöva kontroll över de utländska anstalternas
hela verksamhet. En dylik kontroll är nödvändig för beskattningen enligt
den metod som tillämpas i fråga om motsvarande svenska anstalter.
Schablonmctoden innebär att den skattepliktiga nettointäkten bestäms
till viss procent — vinstprocenttal, olika för skilda verksamhetsgrenar —
av anstaltens premieinkomst under beskattningsåret av den här bedrivna
försäkringsrörelsen. Vinstprocenttalen är i görlig mån avvägda sa, att den
skattepliktiga nettointäkten av viss verksamhetsgren i en utländsk anstalt
skall komma att svara mot det skattepliktiga överskottet av samma verksamhetsgren
om den bedrivits i en svensk anstalt och beskattats enligt de
Kungl. Maj.ts proposition nr 39 år 1967
21
bestämmelser som gäller för en sådan. Föreningen av utländska försäkringsbolags
generalagenter åberopar nu en undersökning av lönsamhetsförhållandena
under senare tid inom allmän egendoms-, inkomst- och ansvarighetsförsäkring,
husdjursförsäkring samt sjuk- och olycksfallsförsäkring.
Med stöd av denna undersökning hemställs om sänkning av det nuvarande
vinstprocenttalet för dessa verksamhetsgrenar från sex till tre.
Ingen av remissinstanserna har någon erinran mot föreningens undersökning
och det resultat denna visar. Försäkringsinspektionen som granskat
det statistiska underlaget för undersökningen lämnar även detta utan erinran.
Med ett undantag tillstyrker alla remissinstanser den begärda sänkningen
av vinstprocenttalet. Överståthållarämbetet ifrågasätter om den
konstaterade sämre lönsamheten skall anses vara bestående och därmed
kunna motivera en ändring av ett vinstprocenttal som fastställts genom
lagändring så sent som år 1962.
Vinstprocenttalen måste självfallet i stor utsträckning bygga på undersökningar
om lönsamhetsförhållandena i de svenska anstalterna under en
period som i tiden ligger före det tillfälle då man fastställer dessa tal. De
områden som omfattas av försäkringen är emellertid ofta underkastade förändringar
av olika slag som starkt kan påverka skadeutfallet. Detta har
medfört att man vid skilda tillfällen — senast år 1962 — tvingats ändra
vinstprocenttalen. Enligt min mening följer emellertid av att man tillämpar
en beskattningsmetod av det slag det här gäller, att fråga om ändring av
vinstprocenttalen kan aktualiseras även efter en förhållandevis kort period.
Man tvingas annars överge tanken att lönsamheten i de svenska försäkringsanstalterna
skall utgöra den jämförelsenorm på vilken vinstprocenttalen
bygger. De förhållandevis täta ändringarna av vinstprocenttalen kan
sägas vara det pris, man nödgas betala för en nödlösning som i olika andra
hänseenden måste anses lätthanterlig.
Föreningens undersökning får anses ge klart stöd för den begärda sänkningen
av vinstprocenttalet till tre för de nyss nämnda verksamhetsgrenar
som f. n. avses med uttrycket »övrig försäkringsrörelse» i 30 § 3
mom. KL. Jag förordar därför lagändring i enlighet med det framställda
yrkandet.
Jag förordar att bestämmelserna om beskattning av ersättning på grund
av AGB-försäkring i AFA, Folksam eller annan försäkringsanstalt, som kan
komma att meddela likartad försäkring, blir tillämpliga fr. o. m. 1968 års
taxering. Även det nya vinstprocenttalet för utländsk försäkringsanstalt bör
gälla fr. o. in. 1968 års taxering. Däremot måste bestämmelserna om beskattning
av avgångsbidrag från de fonder, som SAF-LO och KFO-LO bildat för
sådana bidrag, och om dessa fonders skattemässiga behandling bli tillämpliga
redan vid 1967 års taxering.
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 39 år 1967
Under åberopande av vad jag sålunda har anfört hemställer jag, att
Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet
upprättade förslag till
1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370);
2) förordning om frikallelse från skattskyldighet av fond för avgångsbidrag.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
MARCUS BOKTR. STHLMI967 6701 1 5
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1967:169 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa pensionsfrågor m. m. a1 i texten
- BevU 1967:28 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 s. 1 i texten