Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m

1967-01-27 · 22 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 21 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1967:39, Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 39 år 1967

1

Nr 39

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370), m. m.; given Stockholms slott den 27

januari 1967.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370);

2) förordning om frikallelse från skattskyldighet av fond för avgångsbidrag.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att vissa avgångsbidrag, som utgår till arbetstagare

vid driftinskränkning eller vid nedläggning av företag, endast delvis

skall räknas som skattepliktig intäkt. Vidare föreslås att två fonder för

avgångsbidrag, som upphört vid 1966 års utgång, frikallas från skattskyldighet

för inkomst under nämnda år. Slutligen föreslås viss sänkning av

vinstprocenttal som gäller vid beräkningen av nettointäkt av sjuk-, olycksfalls-

och skadeförsäkringsrörelse som utländsk försäkringsanstalt driver

här i landet. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 19G7.1 saml. Nr 39

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kiingl. Maj:ts proposition nr 39 år 1967

Förslag

till

Lag

om ändring i kommunal skattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 30 § 3 inom. och 32 § 1 inom. kommunalskattelagen

den 28 september 19281 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

anges samt att till anvisningarna till 32 § samma lag skali fogas en ny

punkt, betecknad punkt It, av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse)

30

3 mom. I fråga om utländsk

för sä k ringsanstalt skola

bestämmelserna i 2 mom. andra och

tredje styckena äga motsvarande

tillämpning beträffande livförsäkringsrörelse,

som anstalten drivit

här i riket. Beträffande annan försäkringsrörelse,

som här drivits av

utländsk försäkringsanstalt, skall

såsom här i riket skattepliktig nettointäkt

upptagas ett belopp motsvarande

viss procent av anstaltens

premieinkomst av den här bedrivna

rörelsen, nämligen beträffande trafikförsäkrings-

och annan motorfordonsförsäkringsrörelse

3 procent, beträffande

sjöförsäkrings- samt landoch

lufttransportförsäkringsrörelse 5

procent ävensom beträffande övrig

försäkringsrörelse 6 procent.

32

1 mom. Till intäkt----

Som intäkt — —-------

Har tjänsteinnehavare----

1 Senaste lydelse av 30 § 3 mom. se 1962: 43

(Föreslagen lydelse)''

3 m o in. I fråga om u 11 ä n d s k

försäkringsanstalt skola

bestämmelserna i 2 mom. andra och

tredje styckena äga motsvarande tilllämpning

beträffande livförsäkringsrörelse,

som anstalten drivit bär i riket.

Beträffande annan försäkringsrörelse,

som här drivits av utländsk

försäkringsanstalt, skall såsom här i

riket skattepliktig nettointäkt upptagas

ett belopp motsvarande viss

procent av anstaltens premieinkomst

av den här bedrivna rörelsen, nämligen

beträffande sjöförsäkringssamt

land- och lufttransportförsäkringsrörelse

5 procent samt beträffande

övrig försäkringsrörelse 3 procent.

i 31 § avses,

med tjänst.

Sådan ersättning på grund av kollektiv

avgångsbidragsförsäkring som

tecknas av arbetsgivare till förmån

för arbetstagare och som bestämmes

med hänsyn även till andra omständigheter

än den försäkrades levnadsålder

och anställningstid räknas endast

delvis som intäkt av tjänst på

sätt närmare angives i punkt 11 av

anvisningarna.

■—• annan fastighet.

och av 32 § 1 mom. se 1953: 400.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungi. Mdj:ts proposition nr 39 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Anvisningar

till 32 §.

11. Med bestämmelsen i 32 § 1

mom. tredje stycket avses sådan kollektiv

avgångsbidragsförsäkring som

meddelas av Arbetsmarknadens försäkringsaktiebolag.

Ersättning på

grund av dylik försäkring utgår dels

med ett s. k. A-belopp, som bestämmes

med hänsyn endast till den försäkrades

levnadsålder och anställningstid,

dels med ett s. k. B-belopp,

som bestämmes med hänsyn även

till övriga omständigheter i det enskilda

fallet. Som intäkt av tjänst

räknas dels ersättningens A-belopp,

dels den del av ersättningens B-belopp

som överstiger ett belopp, motsvarande

två gånger det basbelopp

som fastställts för januari månad

under taxeringsåret med stöd av 1

kap. 6 § lagen den 25 maj 1962 (nr

381) om allmän försäkring.

Bestämmelserna i första stycket

äga motsvarande tillämpning i fråga

om ersättning på grund av sådan

kollektiv avgångsbidragsförsäkring i

annan försäkringsanstalt som beträffande

ersättningens storlek och

övriga villkor motsvarar kollektiv

avgångsbidragsförsäkring hos Arbetsmarknadens

försäkringsaktiebolag.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Äldre bestämmelser

gäller vid 1967 års taxering och vid eftertaxering för år 1967

och tidigare år.

Vid 1967 års taxering gäller de nya bestämmelserna om ersättning på

grund av avgångsbidragsförsäkring ffråga om bidrag från sådan fond för

avgångsbidrag, vars tillgångar den 31 december 1966 lämnats som engångspremie

för avgångsbidragsförsäkring.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 39 år 1967

Förslag

till

Förordning

om frikallelse från skattskyldighet av fond för avgångsbidrag

Härigenom förordnas, att sådan fond för avgångsbidrag, vars tillgångar

den 31 december 1966 lämnats som engångspremie för avgångsbidragsförsäkring,

skall vara frikallad från skattskyldighet för all inkomst vid 1967

års taxering till statlig och kommunal inkomstskatt.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1967

5

Utdrag av protokollet över finans ärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

27 januari 1967.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Lange, Kling, Edenman, Johansson, Palme, Sven-Eric Nilsson,

Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odhnoff.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om den skattemässiga

behandlingen av ersättning på grund av kollektiv avgångsbidragsförsäkring,

m. m. och anför.

Inledning

I den centrala uppgörelsen år 1964 mellan Svenska arbetsgivareföreningen

(SAF) och Landsorganisationen i Sverige (LO) bestämdes bl. a. att en fond

för avgångsbidrag skulle bildas. Närmare bestämmelser har därefter utformats

angående fonden och användningen av dess medel.

De företag som genom kollektivavtal blivit skyldiga att tillämpa uppgörelsen

om avgångsbidrag skall årligen kontant betala vissa belopp till

fonden. Fondens ändamål är att lämna bidrag till arbetare, som blivit arbetslösa

på grund av driftnedläggelse eller mera betydande driftinskränkning

vid ett företag och som uppnått relativt hög ålder och varit anställda vid

företaget under lång tid.

Med denna fond som förebild har Kooperationens förhandlingsorganisation

(KFO) och LO den 25 maj 1965 träffat överenskommelse om att införa

en motsvarande fond för avgångsbidrag. Denna är uppbyggd på samma

sätt, meddelar bidrag av samma storlek och typ och har stadgar, som

innehåller samma bidragsbestämmelser som sin förebild.

Med hänsyn till vunna erfarenheter i administrativt hänseende har SAF

och LO i samband med 1966 års centrala uppgörelse beslutat en omläggningav

systemet med avgångsbidrag. I enlighet härmed har den enligt avtal

mellan SAF och LO bildade fonden för avgångsbidrag upphört den 31

december 1966, då dess tillgångar och skulder överfördes till Arbetsmark
1-j-

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 39

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1967

nådens Försäkringsaktiebolag (AFA). Bidrag som skulle utgått från fonden

utgår fr. o. m. år 1967 som ersättning på grund av kollektiv avgångsbidragsförsäkring

(AGB-försäkring) i AFA. Försäkringen tecknas och vidmakthålls

av arbetsgivare till förmån för arbetstagare. Försäkringen ger

arbetstagare i huvudsak samma förmåner som avgångsbidrag från fonden.

KFO och LO har i slutet av år 1966 kommit överens om motsvarande åtgärder

beträffande sitt system med avgångsbidrag. Försäkringsanstalten

Folksam, ömsesidig sakförsäkring (Folksam) meddelar sålunda fr. o. in.

år 1967 AGB-försäkring av samma slag som AFA.

Båda försäkringsanstalterna har numera koncession beträffande den nya

försäkringsrörelsen som är av skadeförsäkrings natur.

I två skrivelser, ställda till Kungl. Maj :t och dagtecknade den 2 mars

1966 resp. den 7 januari 1967, aktualiserar styrelsen för den avgångsbidragsfond,

som bildats av SAF och LO, samt AFA vissa spörsmål. I skrivelserna

begärs att försäkringsersättningen, bidraget från fonden och förmånen

av fri försäkring, dvs. att arbetsgivaren betalar premien för arbetstagarens

räkning, görs skattefria och att fonden för avgångsbidrag frikallas

från skattskyldighet för inkomst och förmögenhet. Vidare hemställs att

AFA frikallas från skattskyldighet för sin AGB-försäkringsrörelse.

Efter remiss har yttranden över framställningen avgetts av kammarrätten,

försäkringsinspektionen, riksskattenämnden, socialstyrelsen, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs

och Bohus, Västmanlands samt Västernorrlands län, allmänna ombudet

hos mellankommunala prövningsnämnden, 1963 års försäkringsskattekommitté,

Kooperativa förbundet, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Sveriges

grossistförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges

industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges redareförening,

Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation

(SACO) och Sveriges arbetsledareförbund.

Fonden för avgångsbidrag inom KFO-LO-området och Folksam åberopar

i två skrivelser, ställda till Kungl. Maj :t och dagtecknade den 22 november

1966 resp. den 3 januari 1967, framställningen från SAF-LO-fonden och

AFA samt hemställer om motsvarande skatteförmåner.

Föreningen av utländska försäkringsbolags generalagenter hemställer i

skrivelse, ställd till Kungl. Maj :t och dagtecknad den 18 mars 1966, om

ändring av nuvarande schablon för beräkning av skattepliktig nettointäkt

av viss sjuk-, olycksfalls- och skadeförsäkringsrörelse, som utländsk försäkringsanstalt

driver här i landet. Föreningen begär att schablonen ändras

från 6 % av premieinkomsten i de åsyftade verksamhetsgrenarna till 3 %

av premieinkomsten.

Efter remiss har yttranden över skrivelsen avgetts av kammarrätten,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1967

försäkringsinspektionen, riksskattenämnden, överståthållarämbetet, allmänna

ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden, 1963 års försäkringsskattekommitté

och Svenska försäkringsbolags riksförbund.

Avgångsbidrag

AGB-försäkring

AFA:s försäkring

AFA bildades genom överenskommelse mellan SAF och LO i samband

med 1962 års avtalsuppgörelse för att fr. o. m. år 1963 meddela grupplivförsäkring

för arbetare, både organiserade och oorganiserade. Försäkringspremierna

betalas av arbetsgivarna. Även arbetsgivare som står utanför

SAF är med undantag för stat och kommun i allmänhet genom avtal skyldiga

att teckna grupplivförsäkring för sina arbetare. Denna försäkring

kallas tjänstegrupplivförsäkring (TGL-försäkring) och tillhör i beskattningshänseende

kategorin kapitalförsäkringar.

I enlighet med överenskommelse mellan SAF och LO vid 1966 års centrala

uppgörelse driver AFA fr. o. m. år 1967 även rörelse som avser AGBförsäkring.

Denna försäkring räknas som annan personförsäkring än livförsäkring.

Den tillhör i beskattningshänseende kategorin sjuk-, olycksfallsoch

skadeförsäkring.

AFA:s årliga premieinkomst av denna nya verksamhetsgren kan beräknas

till drygt 20 milj. kr. Tillgångarna i den av mig inledningsvis berörda

fonden för avgångsbidrag, som bildats år 1964 enligt överenskommelse

mellan SAF och LO, har som portfölj premie överförts till AFA den 31 december

1966 och utgör således den första premieinkomsten i den nya verksamhetsgrenen.

Enligt beslut av försäkringsinspektionen den 5 december

1966 gäller en särskild plan för avsättning till premiereserv, som anpassats

med hänsyn till riskförhållandena inom grenen. AFA skall sålunda under

en övergångsperiod av tio år räknat från den 31 december 1966 avsätta så

stora, på visst sätt bestämda belopp till premiereserven, att något nämnvärt

överskott av AGB-försäkringsrörelse att beskatta inte torde kunna uppkomma

under denna tioårsperiod.

Premien för försäkringen är f. n. 17 kr. för år sanställd arbetstagare. Arbetsgivarna

betalar premierna till förmån för arbetstagarna. Detta är en

skyldighet som grundas antingen på 1966 års avtal mellan SAF och LO

eller, beträffande de arbetsgivare som inte är bundna av detta avtal, på

särskild överenskommelse i kollektivavtal. På arbetsmarknaden föreligger

nämligen önskemål om en komplettering av TGL-försäkringen med en AGBförsäkring.

AFA kommer att meddela bägge försäkringarna gemensamt i

form av s. k. paketförsäkring.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 39 år 1967

AGB-försäkringen i AFA kan beräknas beröra omkring 1,2 milj. LO-anslutna

arbetstagare. Försäkringsersättningen utgörs av två delbelopp, Abeloppet

och B-beloppet.

A-beloppet uppgår f. n. till 100 kr. för varje helt anställningsår. Rätt till

sådan ersättning föreligger för försäkrad arbetstagare som varit anställd

vid ett och samma företag under minst tio år i huvudsakligen heltidsarbete

och som därefter avskedas. Avskedandet skall ha skett utan arbetstagarens

vållande eller vilja och bero på driftmässig förändring vid företaget. För

rätt till A-belopp krävs att arbetstagaren när han avskedas fyllt 50 år eller,

om han inte gjort detta, att antalet anställningsår vid företaget tillsammans

med antalet levnadsår uppgår till minst 65. Arbetstagare som inte

uppfyller alla dessa villkor kan dock tillerkännas det reducerade A-belopp,

som AFA finner skäligt. Ersättning med A-belopp utgår alltid vid tidpunkten

för avskedandet.

B-beloppet utgör f. n. högst 6 000 kr. Den avskedade har rätt till B-belopp

när han erhållit helt eller reducerat A-belopp och vid avskedandet fyllt 62 år

men ej 67. Helt B-belopp utgår när den försäkrade är 62 år men ej 65. Därefter

reduceras beloppet enligt en tabell, som är intagen i försäkringsvillkoren.

Enligt 1966 års centrala avtalsuppgörelse förutsätts visserligen att

omställnings- och placeringssvårigheterna för alla avskedade som fyllt 62

år är så stora att maximalt B-belopp skall utgå. Det har emellertid förekommit

tendenser till att avskeda 66-åringar i syfte att tillförsäkra den

avskedade en extra förmån i nära samband med hans pensionering.

Även om arbetstagaren inte fyllt 62 år men fått helt eller reducerat Abelopp,

kan han under vissa förutsättningar få ersättning med B-belopp.

Efter AFA:s prövning kan reducerat B-belopp sålunda utgå till den som

blir varaktigt arbetslös till följd av avskedandet antingen vid detta eller

vid senare tillfälle under den närmast följande femårsperioden.

Folksams försäkring:

Enligt överenskommelse mellan KFO och LO hösten 1966 meddelar Folksam

fr. o. m. år 1967 AGB-försäkring inom kooperationens område av arbetsmarknaden.

Denna försäkring är helt uppbyggd efter förebild av AFA:s

AGB-försäkring.

I likhet med AFA har Folksam i samband med att man tagit upp den nya

verksamhetsgrenen den 31 december 1966 övertagit tillgångarna i en fond

för avgångsbidrag, nämligen den fond som bildats enligt överenskommelse

den 25 maj 1965 mellan KFO och LO. Försäkringsinspektionen har den 31

december 1966 fastställt en särskild plan för avsättning till premiereserv

för AGB-försäkring i Folksam av i allt väsentligt samma innebörd som i

fråga om AFA. Något nämnvärt överskott av Folksams AGB-försäkringsrörelse

torde således inte uppkomma under den närmaste tioårsperioden.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1967

9

Även Folksam-försältringen tecknas och vidmakthålls av arbetsgivare till

förmån för arbetstagare. Premierna och försäkringsvillkoren är desamma

som enligt AF A-försäkringen. Ersättningen är sålunda uppdelad på ett Ahelopp

och ett B-belopp. Man syftar vidare till att kunna meddela den nya

försäkringen i kombination med TGL-försäkring som en enda paketförsäkring.

Av praktiska skäl ombesörjs den löpande förvaltningen av Folksams

AGB-försäkring inte av Folksam utan av Kooperationens pensionsanstalt,

som tidigare omhänderhaft förvaltningen av KFO:s och LO:s fond för avgångsbidrag.

Fonderna för avgångsbidrag

Som framgått av vad jag tidigare sagt fanns t. o. m. år 1966 två fonder

för avgångsbidrag, som är av intresse i här förevarande sammanhang.

SAF:s och LO:s fond för avgångsbidrag

I den centrala uppgörelsen den 7 april 1964 kom, som redan nämnts,

SAF och LO överens om att bilda en fond för avgångsbidrag. Fondens ändamål

skulle vara att lämna bidrag till arbetare som blivit arbetslösa på grund

av driftnedläggelse eller annan betydande driftinskränkning vid det företag,

där arbetaren varit anställd. Arbetsgivaren skulle till fonden betala avgifter

som motsvarade 0,1 % av företagets årliga lönesumma. För de arbetsgivare

som stod utanför SAF och för vilka central lönestatistik saknades

men som enligt kollektivavtal var skyldiga att tillförsäkra sina arbetare

förmån av avgångsbidrag skulle tillämpas en avgift till fonden av 17 kr.

för arbetare och år.

För fonden tillsattes styrelse (nämnden för disposition av fonden för avgångsbidrag)

och upprättades stadgar. SAF och LO beslöt att fonden skulle

vara undantagen från tillsyn enligt lagen den 24 maj 1929 (nr 116) om tillsyn

över stiftelser. Det var därför fråga om en fri stiftelse och dennas

ändamål var att utge avgångsbidrag. Som villkor för bidrag från fonden

gällde i allt väsentligt vad jag nyss redogjort för beträffande AFA:s AGBförsäkring.

Bidrag från fonden kunde sålunda utgå med sammanlagt högst

omkring 10 000 kr. Detta motsvarar A-belopp som grundas på en fyrtioårig

anställningstid med 100 kr. för anställningsår med tillägg av högsta Bbelopp

om 6 000 kr.

Fondens löpande förvaltning ombesörjdes av AFA. Som jag redan nämnt

har fonden vid årsskiftet 1966/67 överförts till denna försäkringsanstalt.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. May.ts proposition nr 39 år 1967

KFO:s och LO:s fond för avgångsbidrag

Utanför SAF-området kom, som också tidigare nämnts, LO den 25 maj

1965 överens med KFO om att bilda en fond för avgångsbidrag efter förebild

av SAF-LO-fonden. Förebilden följdes såväl i huvudsak som i alla detaljer

av någon betydelse. För arbetsgivaren föreskrevs sålunda samma

skyldigheter som för SAF-ansluten arbetsgivare och för arbetstagaren

samma rättigheter som för arbetstagare inom SAF-området. Också för denna

fond tillsattes styrelse (avgångsbidragsnämnden) och upprättades stadgar.

Man beslöt att fonden skulle vara en fri stiftelse med ändamål att lämna

avgångsbidrag.

Fondens löpande förvaltning ombesörjdes av Kooperationens pensionsanstalt.

Fonden har som redan nämnts den 31 december 1966 överförts till

Folksam.

Gällande rätt i beskattningshänseende

Inledningsvis må nämnas att arbetsgivares utgifter för premier för AGBförsäkring

och avgifter till fond för avgångsbidrag till förmån för anställda

utgör avdragsgill driftkostnad vid inkomsttaxeringen. Vidare gäller att arbetsgivarens

inbetalning av avgift till fond för avgångsbidrag inte kan anses

liktydig med utbetalning av motsvarande belopp till den anställde eller

med att beloppet görs tillgängligt för lyftning hos honom. Något rättsligt

förhållande liknande det som föreligger mellan en försäkringsanstalt och

den försäkrade är ej heller för handen mellan fond för avgångsbidrag och

den anställde. Med hänsyn härtill kan dennes förmån av fri avgift till fonden

inte anses utgöra skattepliktig intäkt av tjänst för honom.

AGB-försäkring tillhör kategorin skadeförsäkring och anses i beskattningshänseende

ha tagits i samband med tjänst. Premien betalas av arbetsgivare

till förmån för den anställde. Förmånen av fri sådan försäkring, dvs.

ett belopp svarande mot den av arbetsgivaren betalade premien, utgör i

princip skattepliktig intäkt av tjänst för arbetstagaren. Arbetstagaren får

emellertid dra av motsvarande belopp som utgift i tjänsten. Något skattepliktigt

överskott uppkommer således inte.

Ersättning på grund av annan personförsäkring än livförsäkring utgör

skattepliktig intäkt av tjänst om försäkringen är tagen i samband med

tjänst. Eftersom AGB-försäkring inte är livförsäkring och då försäkringen

är tagen i samband med tjänst, är arbetstagaren enligt gällande rätt skattskyldig

för mottagen ersättning på grund av försäkringen. Att skatteplikt

föreligger för den mottagna ersättningen sammanhänger med rätten till

avdrag i beskattningshänseende för premie för försäkringen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1967

11

Med hänsyn till det nära sambandet mellan avgångsbidraget och det tidigare

anställningsförhållandet får bidraget, trots att det utbetalas från

fonden och inte direkt av arbetsgivaren, anses utgöra skattepliktig inkomst

av tjänst för mottagaren.

Den verksamhet som de tidigare nämnda två fonderna för avgångsbidrag

drivit till den 31 december 1966 kan inte hänföras till rörelse i skattelagarnas

mening. Fonderna har emellertid uppburit avkastning av sina tillgångar.

För denna avkastning är fonderna skattskyldiga som för inkomst av

kapital och följaktligen skattskyldiga också för förmögenhet.

Som tidigare framhållits är AFA:s och Folksams AGB-försäkringsrörelse

i beskattningshänseende av skadeförsäkrings natur. För sådan rörelse gäller

bestämmelserna i 30 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370) (KL) och i punkt 2 av anvisningarna till denna paragraf.

Bestämmelserna syftar till att träffa överskottet av försäkringsrörelsen.

Vid beräkning av överskottet får anstalten dra av dels driftkostnader på

samma sätt som andra företag, dels avsättning till vissa fonder som är

speciella för försäkringsrörelse. Vidare gäller ett antal specialbestämmelser.

I Sverige bedriven utländsk skadeförsältringsrörelse

Enligt senast tillgängliga uppgifter driver 27 utländska försäkringsanstalter

här i landet rörelse som avser sjuk-, olycksfalls- och skadeförsäkring.

Tre av dessa anstalter är schweiziska och berörs inte av den hemställan

som Föreningen av utländska försäkringsbolags generalagenter

gjort om sänkning av vinstprocenttalet sex till tre vid beräkning av skattepliktig

nettointäkt av vissa verksamhetsgrenar. För de schweiziska anstalterna

gäller nämligen särskilda regler med hänsyn till specialbestämmelser

i gällande dubbelbeskattningsavtal. I fråga om ytterligare tre av de utländska

anstalterna saknar föreningens hemställan betydelse, eftersom dessa

endast meddelar sjö- och transportförsäkring. Vid den skattemässiga inkomstberäkningen

skall för sjö- och transportförsäkring tillämpas vinstprocenttalet

fem.

Föreningens hemställan avser således 21 utländska anstalter som här i

landet driver rörelse inom verksamhetsgrenar som enligt 30 § 3 mom. KL

innefattas i uttrycket »övrig försäkringsrörelse». De verksamhetsgrenar

som avses är dels allmän egendoms-, inkomst- och ansvarighetsförsäkring,

dels husdjursförsäkring, dels sjuk- och olycksfallsförsäkring såväl med

som utan grunder. Den skattepliktiga nettointäkten för dessa verksamhetsgrenar

i de utländska anstalterna skall vid beskattningen här i landet beräknas

motsvara 6 % av anstaltens premieinkomst under beskattningsåret

i verksamhetsgrenarna. Detta liksom övriga vinstprocenttal som f. n.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 7967

tillämpas vid inkomstberäkningen enligt 30 § 3 mom. KL förutsätts i princip

vara fastställda på grundval av de överskott som under senare tid framkommit

hos de svenska försäkringsaktiebolagen.

I prop. 1962: 14 s. 4—7 och 21—22 har jag lämnat en tämligen ingående

redogörelse för de tankegångar som ligger bakom nuvarande bestämmelser

om beräkning för beskattningsändamål av nettointäkt av sjuk-,

olycksfalls- och skadeförsäkringsrörelse som utländsk försäkringsanstalt

driver här i landet. Jag hänvisar därför här till denna redogörelse.

Remissyttrandena

De myndigheter som har anknytning till skatteadministrationen och TCO

avstyrker att ersättning på grund av AGB-försäkring görs

skattefri. Man understryker ersättningens samband med det tidigare anställningsförhållandet.

Riksskattenämnden framhåller att man som motiv för skattefrihet inte

kan åberopa, att ersättning på grund av arbetslöshetsförsäkring är skattefri.

Skattefriheten för sådan ersättning är nämligen motiverad av att premie

för arbetslöshetsförsäkring i princip inte utgör avdragsgill kostnad utan

får dras av bara inom ramen för det sociala försäkringsavdraget. Premien

för AGB-försäkring är däremot avdragsgill som kostnad i förvärvskälla.

Utfallande ersättning på grund av försäkringen är därför skattepliktig inkomst

för den försäkrade arbetstagaren.

Överståthållarämbetet understryker bl. a. att ersättningen inte förlorar

sin karaktär av skattepliktig inkomst av tjänst därför att utbetalningen

sker från ett särskilt organ, som tillskapats för ändamålet, och inte direkt

från arbetsgivaren. Det kan enligt ämbetet leda till betänkliga inkonsekvenser

att inte beskatta en ersättning när den utbetalas från ett sådant särskilt

organ men beskatta den när den utbetalas direkt från arbetsgivaren. Ämbetet

anför å andra sidan att ett starkt socialt betonat stödbehov i flertalet

fall självfallet gör sig gällande vid förlust av långvarig anställningstrygghet.

Den sociala synpunkten på frågan bör emellertid enligt ämbetets

mening lösas inom ramen för bestämmelserna om avdrag för nedsatt skatteförmåga.

Läns styrelser na i Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Västernorr/ands

län framför i stort sett liknande synpunkter. Till dessa ansluter

sig också allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden.

TCO framhåller att det på tjänstemannaområdet inte finns några fasta

regler om hur man skall förfara vid driftnedläggning eller mera betydande

driftinskränkning. I de fall tjänsteman erhåller särskild ersättning i samband

med avgång beskattas denna som inkomst. En sådan ersättning utgår

nämligen för att kompensera ett lönebortfall. Ur social synvinkel bör stöd
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 39 år 1967

behovet även enligt TCO:s mening kunna tillgodoses genom tillämpning av

de generella reglerna om skattelindring vid nedsatt skatteförmåga.

Övriga remissinstanser tillstyrker däremot skattefrihet. I ett par fall understryks

emellertid att en förutsättning för skattefrihet för den kategori

arbetstagare som kommer i åtnjutande av AFA:s ersättning på grund av

AGB-försäkring är, att också andra kategorier arbetstagare tillerkänns skattefrihet

i liknande sammanhang.

Sålunda framhåller Sveriges köpmannaförbund att en förutsättning för

förbundets tillstyrkande är att också sådant avgångsvederlag som utges av

förbundet i samband med nedläggning av rörelse görs skattefritt. SACO

anför liknande synpunkter i fråga om tjänstemännens avgångsvederlag

och anser det påkallat med en utredning i syfte att få till stånd en enhetlig

behandling i beskattningshänseende av hela detta område.

Bland de remissinstanser som tillstyrker skattefrihet är kammarrätten

som framhåller, att principiella skäl visserligen talar mot skattefrihet för

mottagen ersättning men att skäl av social och likartad natur talar i annan

riktning. Man påpekar vidare att arbetstagaren skulle kunna beskattas för

värdet av förmånen av fri AGB-försäkring och därigenom automatiskt kunna

fritas från beskattning för mottagen ersättning på grund av försäkringen.

Försäkringen skulle då behandlas som eu försäkring som inte är tagen

i samband med tjänst och för vilken premien inte är avdragsgill i förvärvskälla.

Försälcringsinspektionen och 1963 års försäkringsskattekommitté

framför i huvudsak samma synpunkter.

Även Sveriges industriförbund anser starka skäl tala för att mottagen ersättning

hänförs till icke skattepliktig inkomst för mottagaren. Förbundet

ifrågasätter emellertid om AGB-försäkring inte skulle kunna betraktas som

kapitalförsäkring och på sådan grund vara skattefri redan enligt gällande

rätt. Sveriges grossistförbund ansluter sig till dessa synpunkter.

Övriga remissinstanser, bland dem socialstyrelsen och Kooperativa förbundet,

menar att sociala skäl talar för skattefrihet.

Frågan om den skattemässiga behandlingen av bidrag från fonden för avgångsbidrag

behandlas av de flesta remissinstanserna gemensamt med

spörsmålet om försäkringsersättningens behandling i beskattningshänseende.

I de fall man uttalar sig särskilt om bidragen vid sidan av ersättningen

utgår man från att båda formerna av vederlag i sak skall behandlas på

samma sätt.

Vad härefter angår den skatterättsliga behandlingen av A F A : s rörelse

för meddelande av AGB-försäkring tillstyrker många av de remissinstanser

som särskilt yttrar sig i denna fråga, att AFA tas in bland de

begränsat skattskyldiga rättssubjekten i 53 § 1 mom. d) KL och 7 § e)

förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt.

Kammarrätten säger sig för sin del inte ha något att erinra mot AFA:s

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1967

yrkande att försäkringsanstalten såvitt avser AGB-försäkring görs begränsat

skattskyldig enligt de nyss nämnda lagrummen. Enligt kammarrättens mening

kan däremot AFA:s alternativa yrkande om skattefrihet enligt 54 § f)

KL inte tillstyrkas. Detta lagrum reglerar nämligen behandlingen av understödsföreningar

med blandad verksamhet. Försäkringsinspektionen och 1963

års försäkringsskattekommitté delar kammarrättens uppfattning och tilllägger

att AFA:s bolagsordning föreskriver, att vinstutdelning inte får ske

till aktieägare. Man pekar också på att hela frågan om skadeförsäkringsanstalts

beskattning är under utredning.

Sveriges industriförbund finner det svårt att avgöra om AFA:s verksamhet

är av den art att AFA bör hänföras till 53 § 1 mom. d) eller 54 § f) KL.

Med hänsyn till ändamålet med anstaltens verksamhet anser förbundet

emellertid att AFA bör fritas från beskattning för rörelse som avser AGBförsäkring

genom ändring av något av de båda lagrummen. Svenska försäkringsbolags

riksförbund ger i huvudsak uttryck för samma mening.

Även överståthållarämbetet tillstyrker skattelättnad för AFA. Ämbetet

anser AGB-försäkringen ha samma materiella karaktär som arbetslöshetsunderstöd

som utges av understödsförening. Eftersom AFA emellertid också

driver livförsäkringsrörelse synes det enligt ämbetet lämpligt att införa

AFA bland de rättssubjekt som anges i 54 § f) KL.

Andra remissinstanser åter ställer sig avvisande mot tanken att inte beskatta

AFA:s AGB-försäkringsrörelse på i princip samma sätt som annan

sjuk-, olycksfalls- och skadeförsäkringsrörelse.

Riksskattenämnden finner det sålunda vara principiellt felaktigt att AFA

— till den del anstalten driver rörelse för meddelande av AGB-försäkring

— skulle införas bland rättssubjekten i 53 § 1 mom. d) eller 54 § f) KL.

Enligt nämndens mening skulle med en sådan lösning bl. a. uppkomma

praktiska svårigheter att fördela anstaltens driftkostnader mellan skattefri

och skattepliktig del av anstaltens verksamhet. Nämnden anser att AFA:s

AGB-försäkringsrörelse i stället bör beskattas som skadeförsäkringsrörelse.

Liknande synpunkter anförs av länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt

Västmanlands län och allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden.

Flertalet remissinstanser, som yttrat sig i frågan om behandlingen i beskattningshänseende

av fonden för avgångsbidrag, anser att

sådan fond bör vara frikallad från skattskyldighet. Länsstyrelsen i Malmöhus

län framhåller dock att fria företagsstiftelser med ändamål att utge

arbetslöshetsunderstöd f. n. är oinskränkt skattskyldiga. Det synes länsstyrelsen

tveksamt om fonden för avgångsbidrag bör göras inskränkt skattskyldig.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att man inte bör lagstifta

beträffande fonden, eftersom den upphört den 31 december 1966.

Det förhållandet att fonden upphört vid årsskiftet 1966/67 föranleder

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1967

emellertid flertalet remissinstanser, bl. a. kammarrätten, överståthållarämbetet

och Svenska försäkringsbolags riksförbund, att tillstyrka skattefrihet.

Man anser att fondens ändamål materiellt sett motiverar skattefrihet. Denna

bör emellertid åstadkommas genom lagstiftning vid sidan av KL.

Yrkandet om sänkning av vinstprocenttalet vid beräkning av skattepliktig

inkomst av viss försäkringsrörelse, som utländsk försäkring sanstalt

driver här i landet, avstyrks endast av överståthållarämbetet.

Ämbetet framhåller, att endast kort tid förflutit sedan detta vinstprocenttal

senast ändrades. Ändringen gjordes år 1962 på grundval av vad som då ansågs

kunna motsvara lönsamheten inom motsvarande verksamhetsgrenar i

svenska skadeförsäkringsanstalter. Utvecklingen därefter avser enligt ämbetet

så kort tid att den måste anses otillräcklig för att avgöra om någon varaktig

lönsamhetsförändring inträtt. Frågan om en ev. ändring av vinstprocenttalet

bör överlämnas till 1963 års försäkringsskattekommitté.

Övriga remissinstanser är eniga om att den utredning som framlagts av

Föreningen för utländska försäkringsbolags generalagenter talar för bifall

till den begärda sänkningen.

Kammarrätten, riksskattenämnden och 1963 års försäkringsskattekommitté

framhåller i huvudsak att en sänkning av vinstprocenttalet är motiverad,

om man som riktlinj e vid avvägningen av vinstprocenttal skall följ a

vad som anfördes i prop. 1950: 93 s. 209. Där framhölls att vinstprocenttalen

bör fastställas så, att de vid tillämpning ger sådana överskott i de olika

verksamhetsgrenarna som kan anses motsvara överskotten under senare

tid i inländsk försäkringsrörelse av motsvarande slag. Ingen av remissinstanserna

har någon erinran mot den lönsamhetsutredning som föreningen

gjort. Denna utredning, som avser lönsamheten under perioden 1960—1964,

visar att de verksamhetsgrenar i utländsk försäkringsanstalt på vilka vinstprocenttalet

sex är tillämpligt blivit hårdare beskattade än svensk anstalts

motsvarande verksamhetsgrenar.

Försäkringsinspektionen vitsordar att föreningens uppgifter om lönsamheten

är riktiga. Inspektionen tillstyrker därför föreningens hemställan

men understryker att vinstprocenttalen redan ändrats vid flera tidigare

tillfällen. Man pekar på att den schablonmetod för beskattning, som användningen

av vinstprocenttal innebär, bara är surrogat för en överskottsbeskattning

av sedvanligt slag. Att en schablon ansetts böra tillgripas sammanhänger

med att svensk myndighet inte har möjlighet att utöva kontroll

över utländsk anstalts hela rörelse. Även om schablonen i vissa hänseenden

är otillfredsställande vill inspektionen emellertid inte nu yrka på

eu eventuell omläggning av beskattningen på området med hänsyn till att

hela frågan om försäkringsanstalternas beskattning f. n. utreds.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1967

Departementschefen

Som framgått av den tidigare redogörelsen utgår ersättning på grund av

AGB-försäkring i AFA och Folksam till arbetstagare som avskedas utan

egen förskyllan till följd av driftinskränkning eller nedläggning. Självfallet

medför ett sådant avskedande i flertalet fall svårigheter och påfrestningar

av ekonomisk och annan natur för den drabbade. Särskilt gäller

detta i fråga om arbetstagare som av olika anledningar har svårt att få ny

anställning. AGB-försäkringens konstruktion har anpassats med hänsyn

härtill på så sätt att rätten till och storleken av ersättning på grund av försäkringen

gjorts beroende av bl. a. det antal år den avskedade varit anställd

och hans levnadsålder.

Arbetstagare som fyllt 50 år och varit anställd i ett företag under minst

tio år när han avskedas har sålunda rätt till ersättning med 100 kr. för varje

fullt anställningsår. Ersättningen i denna del kallas A-belopp. Sådan ersättning

kan emellertid utgå också till den som varit anställd under kortare

tid än tio år under förutsättning att antalet anställningsår i företaget

tillsammans med antalet levnadsår uppgår till minst 65. Helt A-belopp utbetalas

i omedelbar anslutning till avskedandet utan prövning i det enskilda

fallet i vad mån särskilda ömmande omständigheter är för handen. A-belopp

kan dock utgå även efter AFA:s eller Folksams särskilda prövning,

nämligen i de fall där förutsättningar saknas för helt A-belopp. I sådana fall

utgår ersättning med reducerat A-belopp. Dessa fall utgör emellertid undantag.

I princip utgår A-belopp sålunda utan behovsprövning i det enskilda

fallet.

En avskedad som fått helt eller reducerat A-belopp har under vissa förutsättningar

även rätt till särskild tilläggsersättning på grund av AGB-försäkringen.

Denna tilläggsersättning kallas B-belopp. Sådan ersättning kan

f. n. utgå med högst 6 000 kr. I detta fall kan ersättningen sägas vara mera

direkt knuten till den avskedades behov av ekonomiskt stöd. B-beloppet

utgår nämligen med visst undantag bara till den som fyllt 62 år men inte

67. Det är sålunda den relativt höga åldern hos den avskedade och hans svårigheter

på grund därav att få nytt arbete som utgör den materiella grunden

för B-beloppet. Har den avskedade inte fyllt 62 år kan han dock om

speciellt ömmande omständigheter föreligger få ersättning med reducerat

B-belopp efter särskild prövning av AFA resp. Folksam. Ersättning i form

av B-belopp kan därför alltid anses utgå på grund av speciella omständigheter

i det enskilda fallet.

Många remissinstanser, bland dem försäkringsinspektionen, framhåller

att AGB-försäkringen i beskattningshänseende tillhör kategorin skadeförsäkring,

Denna uppfattning, som jag delar, har också AFA och Folksam.

Till skadeförsäkring hänför man då, utom egendomsförsäkring av olika

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1967 17

slag, annan personförsäkring än livförsäkring. I KL kallas hela denna försäkringskategori

sjuk-, olycksfalls- och skadeförsäkring.

I likhet med bl. a. riksskattenämnden anser jag att AGB-försäkringen enligt

KL.s bestämmelser måste hänföras till sådan försäkring som är tagen

i samband med tjänst. Arbetsgivaren betalar nämligen premien till förmån

för arbetstagaren. Ersättningen utgör då skattepliktig inkomst i förvärvskällan

tjänst för den avskedade. Jag vill i sammanhanget framhålla att

detta gäller även i fråga om ersättning på grund av arbetslöshetsförsäkring

i den mån sådan tecknas och vidmakthålls av arbetsgivare till förmån för

arbetstagare. I praktiken är arbetslöshetsförsäkring emellertid regelmässigt

tecknad och vidmakthållen av arbetstagaren själv. På grund härav är

utfallande ersättning på grund av arbetslöshetsförsäkring i regel skattefri.

Bidrag från de fonder för avgångsbidrag som SAF-LO och KFO-LO

bildat utgör självfallet inte ersättning på grund av försäkring. I stället är

här fråga om bidrag från fria stiftelser. Bidraget är emellertid i allt väsentligt

uPPbyggt på samma sätt som ersättningen på grund av AGB-försäkring.

Arbetsgivarna har sålunda tillskjutit fondkapitalet genom att betala avgifter

till fonderna och därigenom gett fonderna möjlighet att lämna bidrag

till avskedad. Enligt KL:s bestämmelser råder därför sådant samband mellan

det bidrag den avskedade får och hans tidigare anställning hos företaget

att bidraget utgör skattepliktig tjänsteinlcomst för honom. Om detta är remissinstanserna

eniga.

Jag vill i sammanhanget även understryka att de avgångsvederlag av

annat slag som kan utgå från arbetsgivare eller från särskilt organ till friställd

arbetstagare i princip utgör skattepliktig inkomst av tjänst för den

friställde. Frågan i vad mån ömmande omständigheter i det enskilda fallet

motiverar skattelindring bedöms i dessa fall enligt KL:s bestämmelser om

avdrag för nedsatt skatteförmåga. Viss skattelindring kan även oberoende

av ömmande omständigheter komma den friställde till godo, nämligen i den

män förordningen den 30 november 1951 (nr 763) angående beräkning av

statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst är tillämplig.

Frågan om fullständig skattefrihet för mottagen försäkringsersättning

och mottaget fondbidrag torde böra bedömas mot bakgrunden av vad jag

nu sagt och med hänsyn till det krav på en i görlig mån likformig och rättvis

beskattning som uppställs i taxeringsförordningen den 23 november

1956 (nr 423). Vissa remissinstanser, bl. a. Sveriges köpmannaförbund, anknyter

till dessa synpunkter. En fullständig skattefrihet skulle vidare betyda

skattelindring också där ömmande omständigheter i det enskilda fallet

inte är för handen. Jag anser mig därför inte kunna förorda att den ersättning

och det bidrag det bär är fråga om görs helt skattefria.

Även om jag således inte kan förorda fullständig skattefrihet för mottagna

ersättningar och bidrag vill jag emellertid inte motsätta mig någon

form av speciell skattelindring, när ömmande omständigheter kan anses

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungi. Maj:ts proposition nr 39 år 1967

föreligga. Av min nyss lämnade redogörelse för de grunder som gäller för

att försäkringsersättning eller fondbidrag skall utgå med B-belopp framgår,

att sådana omständigheter här måste anses vara för handen. B-belopp

kan sålunda utgå endast till arbetstagare som avskedas efter lång tjänst

hos ett företag och som av åldersskäl eller annan orsak kan förutsättas ha

särskilt små möjligheter att få nytt likvärdigt arbete.

KL:s bestämmelser om avdrag för nedsatt skatteförmåga får i detta sammanhang

anses otillräckliga. Just den omständigheten att försäkringsersättning

eller fondbidrag utgått under beskattningsåret kan nämligen vid

taxering för det årets inkomster ofta tänkas förhindra ett avdrag för nedsatt

skatteförmåga, trots att ömmande omständigheter sett på längre sikt

måste anses föreligga. Tillräcklig skattelindring kan i sådana ömmande

fall enligt min mening ej heller åstadkommas genom en uppdelning av ersättning

eller bidrag på det sätt som gäller för beräkning av ackumulerad

inkomst. Andra vägar till skattelindring måste därför sökas.

En möjlig lösning synes vara att göra visst basbelopp av ersättningen

eller bidraget skattefritt. Denna lösning kan ur praktisk synvinkel lörefalla

lämplig. Metoden innebär emellertid skattefrihet även i de fall, där

ersättningen eller bidraget utgår endast med A-belopp och således i regel

oberoende av ömmande omständigheter i det enskilda fallet. Kravet på likformighet

vid beskattningen leder i fråga om A-beloppet tvärtom till skatteplikt

för ersättningen eller bidraget på samma sätt som för andra avgångsvederlag.

Jag anser därför att A-beloppet i dess helhet bör beskattas

hos den avskedade som inkomst av tjänst.

Vad jag tidigare sagt om den del av försäkringsersättningen och fondbidraget

som utgår i form av B-belopp visar emellertid på en lösning som

enligt min mening är godtagbar, ömmande omständigheter kan generellt

förutsättas för avskedade som får ersättning eller bidrag i form av B-belopp.

Det synes försvarbart att i dessa fall ge skattelindring genom skattefrihet

för B-lopp.

En viss begränsning av denna skattelättnad synes emellertid påkallad. Jag

anser det rimligt, att skattefriheten för B-belopp på grund av AGB-försäkring

i AFA eller Folksam eller i annan försäkringsanstalt, som kan komma

att meddela AGB-försäkring på samma villkor och med samma belopp, eller

i form av bidrag från någon av de tidigare nämnda fonderna, får gälla högst

två gånger det basbelopp som fastställts för januari månad under taxeringsåret

med stöd av lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring. Sådant

basbelopp utgör f. n. 5 500 kr.

Som förut nämnts utgör förmånen för arbetstagare av fri AGB-försäkring

skattepliktig inkomst av tjänst för honom. Han är i princip skattskyldig

för den försäkringspremie som arbetsgivaren betalar för hans räkning.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1967

Samtidigt är han emellertid berättigad till avdrag vid inkomstberäkningen

med motsvarande belopp som utgift i tjänsten. Något skattepliktigt överskott

som kan hänföras till förmånen framkommer därför inte.

Från taxeringssynpunkt möter det inga betänkligheter att s. k. tyst kvittning

sker i löntagarens deklaration såvitt gäller denna försäkringspremie.

Arbetsgivaren behöver då inte räkna in premien i de löneförmåner han

redovisar på kontrolluppgiften och den anställde tar inte heller upp premien

vare sig såsom intäkt eller som avdrag i deklarationen.

Det ankommer på riksskattenämnden att meddela de anvisningar som

kan behövas för premiens behandling i kontrolluppgifter och deklaration.

Flertalet remissinstanser anser att AGB-försäkringsrörelsen gäller verksamhet

av samma materiella karaktär som den, som drivs av understödsförening

med ändamål att meddela arbetslöshetsförsäkring. Jag delar denna

uppfattning. Man framhåller dessutom att AFA enligt sin bolagsordning

inte får dela ut vinst till aktieägare. Med hänsyn härtill och till verksamhetens

syfte anser jag i likhet med dessa remissinstanser att något hinder

av rent formell natur i och för sig inte föreligger mot att hänföra ett

försäkringsaktiebolag eller en ömsesidig försäkringsanstalt till de rättssubjekt,

som är inskränkt skattskyldiga enligt 53 § 1 mom. d) KL. En

sådan åtgärd, som självfallet endast skulle gälla den del av försäkringsanstalternas

verksamhet som avser AGB-försäkring, skulle i praktiken leda

till skattefrihet för hela denna del.

Emellertid kan ifrågasättas om en sådan lösning är lämplig med hänsyn

bl. a. till att både AFA och Folksam driver även annan rörelse än AGBförsäkring.

Som överståthållarämbetet framhåller gäller bestämmelserna

i 53 § 1 mom. d) KL om inskränkt skattskyldighet för understödsförening

endast sådan understödsförening som inte driver till livförsäkring hänförlig

verksamhet. Behandlingen i beskattningshänseende av understödsförening

med både livförsäkrings- och annan verksamhet regleras däremot i

54 § f) KL. Skäl skulle därför kunna tala för att i stället skattebefria anstalternas

AGB-försäkringsrörelse genom ändring av sistnämnda lagrum.

Enligt min mening talar emellertid bl. a. praktiska hänsyn emot att utan

tvingande skäl belasta 53 eller 54 § KL med bestämmelser om AGB-försäkringsrörelse.

Inför man bestämmelser om AGB-försäkringsrörelse i dessa

paragrafer kan detta föranleda svårlösta framtida avvägningsproblem till

följd av yrkanden om skattebefrielse även i fråga om olika andra verksamhetsgrenar

i försäkringsanstalterna.

Gällande bestämmelser om beskattning av skadeförsäkringsrörelse, till

vilket slag AGB-försäkring är att hänföra, syftar som jag framhållit i redogörelsen

för gällande rätt till att träffa rörelsens överskott. Med hänsyn

till verkningarna av försäkringsinspektionens tidigare nämnda beslut att

fastställa särskilda planer för AFA och Folksam för avsättning till premie
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1967

reserv för AGB-försäkring torde något nämnvärt överskott av AGB-försäkringsrörelse

emellertid inte kunna uppkomma under den närmaste tioårsperioden.

Rörelsen synes således bli i det närmaste skattefri under denna

period redan med gällande regler.

Jag finner under dessa förhållanden inte skäl att förorda någon lagändring

med anledning av yrkandena om skattefrihet för AGB-försäkringsrörelse.

De fonder för avgångsbidrag som bildats av SAF-LO och KFO-LO har,

som jag tidigare berört, upphört vid årsskiftet 1966/67. Dessa fonder som

inte drivit rörelse i IvL:s mening är enligt gällande rätt skattskyldiga för

inkomst av kapital och för förmögenhet vid 1967 års taxering. Fondernas

ändamål är att meddela avgångsbidrag. Fonderna saknar emellertid de möjligheter

en försäkringsanstalt har att vid beräkning av inkomst av AGBförsäkringsrörelse

göra skattefria avsättningar till försäkringstekniska fonder.

En försäkringsanstalt beskattas ej heller för förmögenhet. Självfallet

finns ej heller någon motsvarighet till de regler för avsättning till premiereserv

för AGB-försäkring, som försäkringsinspelctionen fastställt för AFA

och Folksam och för vilka jag redogjort i det föregående.

Med hänsyn till dessa omständigheter delar jag remissinstansernas enhälliga

uppfattning att en lagändring är påkallad vad gäller behandlingen

i beskattningshänseende av SAF-LO-fonden. Detta gäller givetvis även KFOLO-fonden.

Eftersom båda fonderna upphört och det således här är fråga

om en engångsföreteelse, ligger en fullständig skattebefrielse närmast till

hands som den mest rationella lösningen. Bestämmelser om en sådan skattebefrielse

bör emellertid inte belasta KL. Därför förordar jag att skattefrihet

för dessa fonder regleras i en särskild förordning.

Av min föregående redogörelse för beskattningen av utländsk försäkringsanstalt

som driver sjuk-, olycksfalls- och skadeförsäkringsrörelse här

i landet framgår att sådan anstalt beskattas enligt en schablonmetod. Denna

kan sägas vara en nödlösning som framtvingats av att svenska myndigheter

saknar möjligheter att utöva kontroll över de utländska anstalternas

hela verksamhet. En dylik kontroll är nödvändig för beskattningen enligt

den metod som tillämpas i fråga om motsvarande svenska anstalter.

Schablonmctoden innebär att den skattepliktiga nettointäkten bestäms

till viss procent — vinstprocenttal, olika för skilda verksamhetsgrenar —

av anstaltens premieinkomst under beskattningsåret av den här bedrivna

försäkringsrörelsen. Vinstprocenttalen är i görlig mån avvägda sa, att den

skattepliktiga nettointäkten av viss verksamhetsgren i en utländsk anstalt

skall komma att svara mot det skattepliktiga överskottet av samma verksamhetsgren

om den bedrivits i en svensk anstalt och beskattats enligt de

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 39 år 1967

21

bestämmelser som gäller för en sådan. Föreningen av utländska försäkringsbolags

generalagenter åberopar nu en undersökning av lönsamhetsförhållandena

under senare tid inom allmän egendoms-, inkomst- och ansvarighetsförsäkring,

husdjursförsäkring samt sjuk- och olycksfallsförsäkring.

Med stöd av denna undersökning hemställs om sänkning av det nuvarande

vinstprocenttalet för dessa verksamhetsgrenar från sex till tre.

Ingen av remissinstanserna har någon erinran mot föreningens undersökning

och det resultat denna visar. Försäkringsinspektionen som granskat

det statistiska underlaget för undersökningen lämnar även detta utan erinran.

Med ett undantag tillstyrker alla remissinstanser den begärda sänkningen

av vinstprocenttalet. Överståthållarämbetet ifrågasätter om den

konstaterade sämre lönsamheten skall anses vara bestående och därmed

kunna motivera en ändring av ett vinstprocenttal som fastställts genom

lagändring så sent som år 1962.

Vinstprocenttalen måste självfallet i stor utsträckning bygga på undersökningar

om lönsamhetsförhållandena i de svenska anstalterna under en

period som i tiden ligger före det tillfälle då man fastställer dessa tal. De

områden som omfattas av försäkringen är emellertid ofta underkastade förändringar

av olika slag som starkt kan påverka skadeutfallet. Detta har

medfört att man vid skilda tillfällen — senast år 1962 — tvingats ändra

vinstprocenttalen. Enligt min mening följer emellertid av att man tillämpar

en beskattningsmetod av det slag det här gäller, att fråga om ändring av

vinstprocenttalen kan aktualiseras även efter en förhållandevis kort period.

Man tvingas annars överge tanken att lönsamheten i de svenska försäkringsanstalterna

skall utgöra den jämförelsenorm på vilken vinstprocenttalen

bygger. De förhållandevis täta ändringarna av vinstprocenttalen kan

sägas vara det pris, man nödgas betala för en nödlösning som i olika andra

hänseenden måste anses lätthanterlig.

Föreningens undersökning får anses ge klart stöd för den begärda sänkningen

av vinstprocenttalet till tre för de nyss nämnda verksamhetsgrenar

som f. n. avses med uttrycket »övrig försäkringsrörelse» i 30 § 3

mom. KL. Jag förordar därför lagändring i enlighet med det framställda

yrkandet.

Jag förordar att bestämmelserna om beskattning av ersättning på grund

av AGB-försäkring i AFA, Folksam eller annan försäkringsanstalt, som kan

komma att meddela likartad försäkring, blir tillämpliga fr. o. m. 1968 års

taxering. Även det nya vinstprocenttalet för utländsk försäkringsanstalt bör

gälla fr. o. in. 1968 års taxering. Däremot måste bestämmelserna om beskattning

av avgångsbidrag från de fonder, som SAF-LO och KFO-LO bildat för

sådana bidrag, och om dessa fonders skattemässiga behandling bli tillämpliga

redan vid 1967 års taxering.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 39 år 1967

Under åberopande av vad jag sålunda har anfört hemställer jag, att

Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet

upprättade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370);

2) förordning om frikallelse från skattskyldighet av fond för avgångsbidrag.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLMI967 6701 1 5

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1967:169 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa pensionsfrågor m. m. a1 i texten
  2. BevU 1967:28 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 s. 1 i texten