Angående ökad utbildning av journalister rrv. to
1967-03-10 · 48 sidor, varav 48 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 48 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1967:43, Angående ökad utbildning av journalister rrv. to
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1967
1
Nr 43
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ökad utbildning
av journalister rrv. to.; given Stockholms slott den 10 mars
1967.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
BERTIL
Ragnar Edenman
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen behandlas frågor om dels utbyggnad och omläggning av journalistutbildningen,
dels ledning och administration av socionom- och journalistutbildningen.
De nuvarande journalistinstituten i Stockholm och Göteborg föreslås bli
ombildade till journalisthögskolor den 1 juli 1967. I samband därmed avses den
nuvarande studiegången med sex månaders förpraktik och ett års institutsutbildning
bli ersatt med en tvåårig sammanhållen yrkesutbildning, omfattande en
ettårig grundkurs följd av en termins studiepraktik och en termins fördjupningsstudier.
Intagningskapaciteten beräknas öka från 75 till 120 platser per år
och högskola, dvs. till sammanlagt 240 platser om året. För budgetåret 1967/68
begärs för journalisthögskolorna anslag till avlöningar och omkostnader av sammanlagt
1 425 000 kr., vilket jämfört med innevarande budgetår innebär en
kostnadsökning med 593 000 kr.
De båda samarbetsnämnderna för socialhögskolorna resp. journalisthögskolorna
föreslås erhålla förstärkta kansliresurser. Under ett särskilt anslag tas
för vissa sådana ändamål under budgetåret 1967/68 upp ett belopp av 131 000 kr.
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 13
2
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 43 år 1967
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 10
mars 1967.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Kling, Edenman, Johansson, Aspling,
Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Myrdal,
Odiinoff, Wickman.
Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, anmäler efter
gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ökad utbildning
av journalister m.m. och anför.
I statsverkspropositionen (bil. 10 s. 309) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1967/68 beräkna
a)
till Journalistinstituten: Avlöningar ett förslagsanslag av 956 000 kr.,
b) till Journalistinstituten: Omkostnader ett förslagsanslag av 317 000 kr.
Jag anhåller att nu få anmäla dessa frågor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1967
3
1. Inledning
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade jag den 3 juni 1966
ti. rektorn vid journalistinstitutet i Stockholm Lars Furhoff för att såsom
sakkunnig inom ecklesiastikdepartementet biträda med beredning av frågan om
journalistutbildningens framtida utformning och organisation m.m. Den sakkunnige
har den 26 augusti 1966 lagt fram »Betänkande angående journalistutbildningen»
(stencil E 1966:7) samt den 4 september 1966 överlämnat en kompletterande
promemoria om behovet av centrala administrativa resurser för journalistutbildningen
m.m. Över den sakkunniges förslag har, efter remiss, yttranden
avgetts av byggnadsstyrelsen, statskontoret, riksrevisionsverket, skolöverstyrelsen,
arbetsmarknadsstyrelsen, universitetskanslersämbetet efter hörande av berörda
universitetsmyndigheter, statens konsumentråd, statens institut för
konsumentfrågor, samarbetsnämnden för socialhögskolorna, samarbetsnämnden
för journalistinstituten efter hörande av institutens styrelser, 1963 års konsumentupplysningskommitté,
kompetensutredningen, Svenska tidningsutgivareföreningen
och A-pressens samorganisation (gemensamt yttrande), Tidningarnas
arbetsgivareförening, Föreningen Svensk fackpress, Publicistklubben, Sveriges
radio AB, Sveriges industriförbund, Kooperativa förbundet, Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO),
Pressfotografernas klubb, Sveriges förenade studentkårer (SFS), Elevkåren vid
journalistinstitutet i Stockholm samt Elevkåren vid journalistinstitutet i Göteborg.
Härjämte har Svenska journalistförbundet inkommit med en skrift i
ärendet.
Styrelserna för journalistinstituten i Stockholm och Göteborg har i vanlig
ordning avgett anslagsframställningar för verksamheten vid instituten under
nästa budgetår.
Enligt Kungl. Maj:ts uppdrag den 3 juni 1966 har samarbetsnämnden för
socialhögskolorna den 6 september 1966 inkommit med förslag angående socialhögskolornas
organisation och administration m. m. Över förslaget har statskontoret
avgett yttrande.
Statens avtalsverk har på grundval av en inom ecklesiastikdepartementet upprättad
organisationspromemoria förhandlat med SACO och TCO:s statstjänstemannasektion
om anställnings- och arbetsvillkor för vissa tjänster vid journalistinstituten
m. m. Avtal har träffats under förbehåll om Kungl. Maj:ts godkännande.
Avtalet har denna dag överlämnats till riksdagens lönedelegation med
hemställan om godkännande på riksdagens vägnar.
I det följande tar jag först upp frågan om utbildning av journalister samt
berör därefter frågan om ledning och administration av socionom- och journalistutbildningen.
Slutligen redovisar jag anslagsberäkningar för budgetåret 1967/68.
På vissa punkter redovisas för sammanhangets skull förslag, som inte kräverbeslut
av riksdagen.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr kS år 1967
2. Utbildning av journalister
2.1 Nuläget
Statsmakterna beslutade år 1962 att journalistutbildning på postgymnasial
nivå skulle ordnas i statlig regi fr. o. m. höstterminen 1962 vid särskilda journalistinstitut
i Stockholm och Göteborg (prop. 1962:59, SU 96, rskr 227). Därvid
framhöll jag bl. a. (prop. s. 38), att uppläggningen av journalistutbildningen
i viss mån borde få karaktär av försöksverksamhet.
Vid journalistinstituten finns dels studentlinje som leder till journalistexamen,
dels akademikerlinje vid vilken avläggs akademisk journalistexamen. Utbildningen
omfattar vid båda linjerna ett år. För behörighet att antagas som elev
fordras generellt sex månaders praktiktjänstgöring. Därjämte krävs för inträde
på studentlinje studentexamen eller motsvarande kunskaper samt för inträde
på akademikerlinje minst fyra betygsenheter enligt fordringarna för primärexamen
vid filosofisk fakultet. Undervisningen är till övervägande delen gemensam
för de båda linjerna, och fördelningen av utbildningsplatser dem emellan
är inte bunden. Av dem som sökt till instituten har endast var tredje kunnat
antagas; tillströmningen till studentlinje har hittills varit helt dominerande. Vid
instituten bedrivs sedan höstterminen 1963 inom en särskild avdelning försöksverksamhet
med ettårig utbildning på konsumentupplysningens område (jfr
prop. 1963:1 bil. 10 s. 454). Den sammanlagda intagningskapaciteten vid resp.
institut är f. n. 75 platser per år. Flertalet av dem som examineras vid journalistinstituten
rekryteras till befattningar på massmediaområdet, i första hand
inom dagspress och veckopress, nyhetsbyråer, facktidskrifter, PR-verksamhet
samt radio och television. Instituten står under ledning av var sin styrelse. Samråd
mellan instituten sker inom en särskild samarbetsnämnd. Vid instituten
finns anställda bl. a. universitetslektorer i teoretiska ämnen samt lektorer i praktiska
ämnen. Kungl. Maj:t har den 28 juni 1963 fastställt stadga för journalistinstituten.
2.2 Förslag
I detta avsnitt redovisar jag dels vissa på senare tid framlagda förslag rörande
utbildning för verksamhet inom massmedia, dels mina direktiv till den sakkunnige
för beredning av frågan om journalistutbildningens framtida utformning
och organisation m. m., dels den sakkunniges förslag jämte remissyttrandena
över detta.
2.2.1 Utgångspunkter
Frågan om utbildning för verksamhet inom massmedia har under de senaste
åren aktualiserats i skilda sammanhang, bl. a. i betänkande!! av 1960 års radio
-
5
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 43 är 1967
utredning (jfr SOU 1965:20 s. 260) och utredningen för utbildningen inom
teaterns, filmens, radions och televisionens områden m.m. (jfr stencil E 1965:9
och prop. 1966:95). I anslutning till en inom Uppsala studentkår utarbetad
promemoria, »Universitet och yrkesutbildningar» (stencil augusti 1964), har universitetskanslersämbetet
i februari 1966 uppdragit åt särskilda experter att inom
en delegation knuten till ämbetets utredning angående fasta studiegångar vid de
filosofiska fakulteterna m. m. utreda frågan om yrkesinriktade kurser — rörande
bl. a. vissa massmedia — inom ramen för i första hand filosofiska primärexamina.
Behovet av undervisning inriktad mot massmedia har berörts även
i särskilda skrifter från dels Folkpartiets ungdomsförbund och Sveriges liberala
studentförbund i januari 1962, dels Stockholms universitets studentkår i maj
1962. I samband med yttrande över förstnämnda skrift har samarbetsnämnden
för journalistinstituten lagt fram en promemoria, »Massmedieutbildning vid
journalisthögskolor» (stencil mars 1965), med förslag till utbyggnad och differentiering
av institutens verksamhet. Denna promemoria har sedermera varit
utsänd på remiss till en rad myndigheter och organisationer för inhämtande av
synpunkter.
Samarbetsnämndens promemoria
I samarbetsnämndens promemoria föreslogs bl. a., att den nuvarande journalistutbildningen
skulle ersättas med en tvåårig utbildningsgång, omfattande en
för samtliga studerande gemensam ettårig grundkurs, ett halvt års studiepraktik
samt en avslutande termin med specialiseringsstudier för olika former av
verksamhet inom massmedia enligt fyra alternativ. I samband med införande
av studiepraktik skulle enligt förslaget kravet på förpraktik slopas. Omläggningen
i detta avseende motiverades av bl. a. svårigheterna att anskaffa praktikplatser
åt alla som söker till instituten. Intagningskapaciteten vid resp. läroanstalt
föreslogs höjd till i första hand 120 platser per år med hänsyn till att
efterfrågan på personal med kvalificerad utbildning inriktad mot massmedia väntades
öka inom en rad områden, bl. a. radio och television samt PR-verksamhct.
Samarbetsnämnden föreslog vidare, att instituten skulle ombildas till högskolor
och att ökade resurser i fråga om personal och lokaler skulle ställas till förfogande
för verksamheten.
Remissyttrandena över promemorian
Vid remissbehandlingen av ifrågavarande promemoria uttalade sig berörda
myndigheter och organisationer genomgående för ökad utbildning av personal
för verksamhet inom massmedia. Däremot rådde delade uppfattningar om hur
denna utbildning borde vara organiserad. I flertalet yttranden — bl. a. i dem
från pressorganisationerna och Sveriges radio AB — anslöt man sig i princip till
samarbetsnämndens förslag om journalisthögskolor med tvåårig utbildningsgång.
Vissa organisationer betonade därvid angelägenheten av att betyg från
sådan utbildning skulle få tillgodoräknas i filosofiska examina. En rad andra
6
Kungl. May.ts proposition nr 43 år 1967
instanser — främst universitetsmyndigheter — ställde sig avvaktande till samarbetsnämndens
förslag och förordade att massmediautbildningen skulle integreras
i universitetens verksamhet. I åtskilliga yttranden berördes därvid särskilt
akademikerlinjens ställning i utbildningsorganisationen.
Uppdrag angående översyn av journalistutbildningen
Med hänsyn till de erfarenheter som vunnits genom den hittillsvarande, delvis
på försök bedrivna verksamheten vid journalistinstituten och mot bakgrund
av de synpunkter som framkom vid remissbehandlingen av samarbetsnämndens
promemoria fann jag det motiverat att tillkalla en särskild sakkunnig för att
inom departementet biträda med beredning av frågan om hur utbildningen av
journalister m. fl. närstående yrkeskategorier borde utformas och organiseras
på längre sikt.
För den sakkunniges arbete angav jag i huvudsak följande utgångspunkter.
1. Utbildning för yrkesverksamhet inom ifrågavarande område bör liksom hittills
ske huvudsakligen vid fristående yrkesutbildningsanstalter (journalistinstitut).
Utbildningen bör ansluta direkt till genomgången gymnasie- eller fackskoleutbildning.
Med hänsyn till det ringa intresse som journalistinstitutens akademikerlinje
rönt bör den sakkunnige pröva, om skäl föreligger för att institutens
utbildning även fortsättningsvis skall bedrivas på två linjer med olika behörighetskrav.
2. Enligt vad som framkommit bl. a. vid remissbehandlingen av samarbetsnämndens
promemoria synes förutsättningar föreligga för en kraftigt ökad
efterfrågan på personal med kvalificerad utbildning orienterad mot press,
radio, television och PR-verksamhet. Utrymme torde därför finnas för en
betydande kapacitetsökning vid journalistinstituten. Den sakkunnige bör i sitt
förslag utgå från att intagningskapaciteten vid instituten bör i runt tal fördubblas
samt överväga vilken utbyggnadstakt som kan vara lämplig.
3. Det nuvarande kravet på sex månaders förpraktik »på det område utbildningen
avser» för behörighet att antagas som elev vid journalistinstitut bör
tas bort med hänsyn till föreliggande svårigheter att anskaffa praktikplatser
åt ett växande antal sökande. För dem som antagits som elever bör i stället
som ett obligatoriskt led i utbildningsgången vid instituten anordnas studiepraktik
av motsvarande längd. Den sakkunnige bör belysa härmed sammanhängande
frågor, bl. a. institutens kontakt med praktikinstitutionerna samt
handledning och betygsättning vid praktiktjänstgöringen.
4. Institutsutbildningens centrala del bör vara en för samtliga studerande i allt
väsentligt gemensam grundkurs om två terminer, omfattande undervisning i
främst de vid instituten nu förekommande teoretiska och praktiska ämnena.
Den sakkunnige bör undersöka möjligheterna att inom grundkursen tillgodose
utbildningsbehov för yrkesverksamhet inom olika sektorer av här berörda
område. Därvid bör den sakkunnige penetrera ämne för ämne i institutens
nuvarande studieplaner i syfte att dels koncentrera lärostoffet kring moment
av väsentligt intresse för ifrågavarande utbildning, dels påvisa om det i
undantagsfall kan anses föreligga behov av alternativa inriktningar i grundkursens
ämnen. Allmänt sett bör största möjliga integration mellan de teoretiska
och de praktiska ämnena eftersträvas.
5. Spridningen i fråga om yrkesverksamhet bland dem som genomgått jour
-
7
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 1$ år 1967
nalistinstitut har enligt samarbetsnämnden och ett flertal remissinstanser framkallat
behov av viss specialisering inom ramen för institutsutbildningen. Sådan
specialisering torde de studerande lämpligen påbörja först sedan de fullgjort
den obligatoriska praktiktjänstgöringen; de får därigenom möjlighet att bedriva
sina avslutande institutsstudier på grundval av erfarenheter från studiepraktiken.
Den sakkunnige bör pröva vilket omfång sådana fördjupningsstudier bör
ges samt därvid utgå från två möjliga lösningar, den ena innebärande en hel
termins utbildning, den andra en kortare kurs i seminarieform. Vidare bör den
sakkunnige undersöka hur fördjupningsstudierna bör organiseras på olika alternativ
med hänsyn till yrkesspridningen. Det är väsentligt, att i detta sammanhang
behovet av specialisering inriktad mot konsumentupplysning beaktas. I den
sakkunniges uppdrag bör ingå att pröva hur antalet alternativ inom fördjupningsstudiema
kan begränsas vid resp. institut; syftet bör därvid vara att
åstadkomma dels en för varje institut speciell utbildningsprofil, dels ett rationellt
resursutnyttjande. Den sakkunnige bör härjämte bedöma förutsättningarna
för att även yrkeserfama journalister skall kunna beredas möjlighet att deltaga
i institutens utbildning på specialiseringsstadiet.
6. Den sakkunnige bör upprätta förslag till timplaner och beräkna det lärarbehov
som resp. budgetår följer av hans ställningstaganden till frågorna om
intagningskapacitet, utbyggnadstakt samt utbildningens uppläggning och innehåll
m. m. Den sakkunnige bör därvid beakta föreliggande möjligheter att åstadkomma
lärarbesparande rationaliseringar i undervisningen genom utnyttjande
av inte alltför kostnadskrävande tekniska hjälpmedel — exempelvis sluten-kretstelevision
av den typ som idag förekommer bl. a. vid utbildning på datateknikområdet.
2.2.2 Den sakkunniges förslag
Den sakkunnige redogör inledningsvis för erfarenheterna av den hittillsvarande
utbildningen vid journalistinstituten. Försöksverksamheten har — framhålls
det — entydigt visat att förmågan att utvälja och presentera information inte
enbart eller ens främst är en fråga om tekniskt kunnande. Tvärtom fordras
för värderingen av skilda källor träning i kritisk källgranskning, något som
engagerat samtliga lärare och som präglat såväl teoretiska lektioner som övningar
i dagspress journalistik, studiebesök med reportageövningar, produktion
av övningstidningar och övningsprogram.
Speciellt bör enligt den sakkunnige understrykas att det varit av största betydelse
att lärarna i teoretiska ämnen engagerat sig i denna mot journalistiken
inriktade träning inte enbart under sina lektioner utan i alla sammanhang då
det varit påkallat. Integrationen mellan praktiska och teoretiska ämnen har
haft sitt största värde i att de journalistiska prestationerna ständigt bedömts
från dessa källkritiska synpunkter och att omvänt detta syfte med den teoretiska
undervisningen ständigt gjorts klart för eleverna.
Utbildningens mål
Målet för journalistutbildningen bör enligt den sakkunnige vara att eleverna
skall bli skickade att finna, bedöma och översätta den information som skall
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1967
presenteras i massmedia. Denna färdighet utgör grunden för journalistisk verksamhet,
oavsett om den är förlagd till dagspress, populärpress, fackpress, television
och radio eller till företag, institutioner och organisationer.
För att de blivande journalisterna skall få kunskap om var deras källor står
att finna, måste utbildningen innefatta moment av samhällsorientering. Denna
bör emellertid utformas med hänsyn till enbart utbildningsmålet, anser den
sakkunnige, som vidare pekar på behovet av orientering om rättsreglerna beträffande
källors offentliggörande.
Såsom redan framgått är en av de centrala uppgifterna för ifrågavarande
utbildning att ge de studerande förmåga att värdera skilda källor. Enligt den
sakkunnige krävs för detta syfte en till journalistens behov anpassad introduktion
i vetenskaplig metodik, innefattande såväl den historiska källkritiken som
samhällsvetenskapernas på statistik och ekonomiskt tänkande grundade slutledningsmetodik.
Att presentera inhämtad och värderad information kan pedagogiskt sett te
sig som ett rent träningsproblem. Erfarenheterna visar emellertid att detta ingalunda
är fallet. I den journalistiska yrkesutbildningen bör därför enligt den
sakkunnige ingå orientering om möjligheterna för massmedia att påverka
opinionsbildningen. Träningen av elevernas språkliga känslighet i syfte att de
skall göras uppmärksamma på kommunikationsproblem av semantisk och
stilistisk art är emellertid om möjligt än viktigare, framhåller den sakkunnige.
Det sagda innebär — betonas det — att det som hittills kallats teoretiska
ämnen i journalistutbildningen måste utgöra en integrerad del av yrkesträningen
och medvetet utformas så att kursinnehållet täcker detta behov. Det innebär
också att undervisningen i de moment som hittills kallats praktiska ämnen
endast till mycket ringa del kan isoleras från övrig undervisning. Så snart övningarna
blir någorlunda avancerade är en nära samverkan mellan vetenskapligt
och journalistiskt skolade lärare nödvändig.
Inom den nuvarande ettåriga studiegången är det — hävdar den sakkunnige
— inte möjligt för instituten att hinna ge de studerande fördjupade kunskaper
om bl. a. metoder och medel. Vidare har det enligt den sakkunnige framhållits
från arbetsmarknadshåll, att eleverna på den tid som f. n. står till förfogande
inte hinner inhämta tillräckliga kunskaper och praktiska yrkesfärdigheter inom
massmediaområdet i dess helhet.
Med hänsyn härtill ansluter sig den sakkunnige till det förslag om studietidsförlängning
som framfördes av samarbetsnämnden i dess förut refererade promemoria.
En förlängd utbildningstid bör dock — hävdar den sakkunnige —
inte ägnas åt en generell utbyggnad av grundutbildningen. Likaså avvisas
tanken på en differentiering av utbildningen efter de specialiteter inom journalistiken
som eleverna önskar ägna sig åt, exempelvis politik, ekonomi, kultur,
naturvetenskap eller medicin. Denna ståndpunkt motiveras med att den tid som
rimligtvis kan ställas till förfogande blir alltför knapp för att eleverna skall ha
9
Kungl. Maj:ts -proposition nr 43 år 1967
möjlighet att inhämta såväl tillfredsställande yrkesfärdighet som kunskaper på
berörda specialområden. Fördjupade fackmässiga kunskaper bör — understryks
det — inhämtas vid vetenskapliga institutioner e. d. Journalistutbildningen bör
enligt den sakkunnige koncentreras till sådana moment som är gemensamma för
alla inom massmedia journalistiskt verksamma, dvs. till kunskaper om media,
om språket och om samhället.
Utbildningens uppläggning
Den sakkunnige föreslår förlängning och omläggning av journalistutbildningen
i huvudsaklig överensstämmelse med samarbetsnämndens förslag, innebärande
en tvåårig studiegång med en inledande ettårig grundkurs, studiepraktik under
tredje terminen samt fördjupningsstudier under den fjärde terminen, vilken avslutas
med journalistexamen.
I fråga om krav på förkunskaper finner den sakkunnige, att utbildningen
även i fortsättningen bör bygga på studentexamen. Dock är det enligt den sakkunnige
angeläget, att sökande utan föreskriven formell behörighet såsom hittills
skall kunna antagas dispensvägen. Genomgången fackskola bör enligt den sakkunnige
inte utan vidare berättiga till inträde, utan dispens bör beviljas från
fall till fall.
Hittills har även förpraktik om sex månader varit föreskriven. Då antalet
sökande till instituten varit mycket stort — ungefär tre gånger större än antalet
intagningsplatser — har det varit förenat med stora svårigheter att anskaffa
erforderligt antal praktikplatser. Vidare medför det rådande systemet att ett
stort antal sökande på grund av platsbristen vid instituten måste avvisas, sedan
de väl genomgått godkänd förpraktik. För tidningarna innebär systemet med
förpraktik en avsevärd arbetsbelastning, eftersom praktikanterna är helt orutinerade
och behöver intensiv handledning. Med hänsyn till de nämnda faktorerna
föreslår den sakkunnige, att kravet på förpraktik avskaffas. De studerande bör
i stället efter genomgången grundkurs fullgöra en termins studiepraktik.
I samband med att förpraktiken faller bort som urvalsinstrument vid elevantagningen
blir det nödvändigt att nuvarande antagningsförfarande revideras.
Enligt den sakkunnige bör samarbetsnämnden utforma ett system som bygger
på erfarenheter från hittills gjorda psykotekniska anlagsprov vid instituten.
Mot bakgrund av sin principiella inställning till mål och metoder i den journalistiska
yrkesutbildningen har den sakkunnige ämne för ämne granskat institutens
nuvarande kursinnehåll i syfte att ange utgångspunkter för en klar yrkesinriktning
av undervisningen som helhet samt för en nära samverkan mellan
journalistiskt och vetenskapligt skolade lärare. Genomgången utmynnar i ett förslag
till timplan för grundutbildningsåret. Enligt förslaget bör utbildningen så
långt som möjligt hållas åtskild i tre skeden, nämligen introduktion omfattande
massmediakunskap, journalistiska elementa och grafisk teknik, sociologi
10
Kungl. Maj:ts ■proposition nr 4S år 1967
och psykologi jämte första delen av språkvård och stilistik, t y p ö v n i n g a r
omfattande dagspressjournalistik, statskunskap med aktuell orientering, nationalekonomi
jämte andra delen av språkvård och stilistik samt tillämpningar
omfattande källkritik med statistik, rättskunskap med pressetik, radio- och TVjournalistik,
populärpressjournalistik, övningstidningar jämte återstoden av
språkvård och stilistik.
Den föreslagna timplanen innebär en betydande minskning av elevernas
undervisning — till 590 timmar på ett år jämfört med f. n. 700 timmar på allmänna
avdelningen och 765 timmar på avdelningen för konsumentupplysning.
En i utbildningen inbyggd studiepraktik under sex månader, förlagd omedelbart
efter grundutbildningsåret, bör enligt den sakkunnige leda till att praktiken
integreras med den övriga utbildningen, att eleverna kommer bättre förberedda
till praktikplatserna samt att handledningen blir mindre betungande för praktikinstitutionerna.
Den sakkunnige finner, att man bör söka träffa överenskommelse
med vederbörande om fasta praktikplatser. Det förutsätts vidare, att
fortlöpande kontakt etableras mellan läroanstalten och praktikinstitutionen,
bl. a. genom handledarkonferenser. De studerandes prestationer under praktiken
bör enligt förslaget betygsättas av handledarna.
I fråga om jördjupningsstudierna under den avslutande terminen föreslår den
sakkunnige, att utbildningen delas upp i tre skeden, det första med undervisning
— gemensam för samtliga elever — i massmediakunskap, språkvård och
stilistik samt undersökningsmetodik, det andra med undervisning i tre specialavdelningar,
nämligen informationsavdelningen, pressavdelningen och etermediaavdelningen
— inom informationsavdelningen med inriktning på konsumentupplysning
alternativt allmän information — samt det tredje med
examensarbeten, varvid krävs aktivt deltagande i en seminarieserie, antingen i
samhällsvetenskap, språkvård och stilistik eller massmediakunskap. Examensarbetena
bör enligt den sakkunnige ges journalistisk utformning. Alternativet
allmän information inom informationsavdelningen syftar till utbildning av bl. a.
pressombudsmän och personaltidningsredaktörer vid myndigheter, organisationer
och företag.
Den sakkunniges förslag till timplan innebär, att antalet elevtimmar för dem
som valt informationsavdelningen blir vid alternativet konsumentupplysning
290 och vid alternativet allmän information 270, medan antalet timmar för
elever som valt pressavdelningen kommer att uppgå till 274 och för dem som
valt etermediaavdelningen till 330.
I överensstämmelse med direktiven redovisar den sakkunnige ett alternativt
förslag till uppläggning av fördjupningsstudierna. Enligt detta fördelas nyss
nämnda timantal mellan grundkursen, som förlängs med fyra veckor, och en
åtta veckors kurs efter studiepraktiken. Den sakkunnige avvisar emellertid
detta alternativ med hänsyn till att studiegången skulle bli alltför komprimerad
Kungl. Maj:ts proposition nr få år 1967
11
och att examensarbetena till väsentlig del skulle komma att utföras under praktiktiden
utan lärares handledning.
Med anslutning till förslag från samarbetsnämnden förordar den sakkunnige,
att blivande reporterfotografer skall ges i huvudsak samma utbildning som övriga
journalister. Under praktiktiden bör elever som så önskar ges möjlighet att
delvis ägna sig åt fotografiskt arbete.
Tillströmningen till journalistinstitutens nuvarande akademikerlinje har omfattat
högst ett tiotal studerande per år. Detta torde enligt den sakkunnige bero
bl. a. på att journalistutbildningen inte får räknas tillgodo i filosofiska examina.
Den skärpta yrkesinriktningen inom institutens teoretiska undervisning har
vidare fått till följd att eleverna på akademikerlinjen — som befrias från att
deltaga i ämnen, i vilka de förvärvat akademiska betyg — gått miste om viktiga
undervisningsmoment utan motsvarighet i universitetsutbildningen. De särskilda
seminarieövningarna på akademikerlinjen har hittills gett övervägande positiva
erfarenheter. Den sakkunnige ifrågasätter likväl, om existensen av denna undervisning
bör vara ett avgörande skäl för fortsatt linjedelning. Med hänsyn till
de studenter som redan börjat akademiska studier med sikte på journalistutbildning
förordar den sakkunnige, att akademikerlinjen övergångsvis behålls.
Sedan ett system med fasta studiegångar införts vid universiteten, bör det bli
möjligt att inordna journalistutbildningen i universitetens examensordning. Därvid
bör enligt den sakkunnige akademikerlinjen avvecklas.
De föreslagna fördjupningsstudierna kan tänkas i många fall vara en lämplig
form av fortbildning för yrkesverksamma journalister, hävdar den sakkunnige.
Dessa studier förordas därför stå öppna för specialelever med tillräckliga förkunskaper
och med praktisk erfarenhet från det område utbildningen avser.
Utbildningens dimensionering
Beredningsarbetet borde enligt direktiven utgå från att intagningskapaciteten
vid journalistinstituten skall i runt tal fördubblas. Den sakkunnige — som
föreslår en kapacitetsökning av denna storlek — förutsätter, att utbildningen
ges sådan bredd att eleverna kan bli yrkesverksamma inom samtliga massmedia
samt i informativa funktioner inom myndigheter, organisationer och företag.
Vidare framhålls betydelsen av att utbildningen organiseras så att intagningskapäciteten
lätt kan anpassas till skiftningar i arbetsmarknadens behov.
Vid sin bedömning av den erforderliga utbyggnadstakten utgår den sakkunnige
från att behovet av journalister inom etermedia kommer att öka i samband
med den utvidgning av programverksamheten, som förestår inom radio och television.
Därjämte beaktas att ett ackumulerat behov av journalister kommer
att uppstå på grund av att examinationen vid instituten avbryts under ett verksamhetsår
i samband med en omläggning till tvåårig utbildningsgång.
Den sakkunnige föreslår, att intagningskapaciteten byggs ut enligt följande
plan.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr \?> år 1967
Intagnings- Antal intagningsplatser Examinations
termin
- termin
Stockholm Göteborg Totalt
Ht 1967 ................................. 60 60 120 Vt 1969
Vt 1968 ................................. 60 60 120 Ht 1969
Ht 1968 .................................. 90 60 150 Vt 1970
Vt 1969 .................................. 90 60 150 Ht 1970
Med denna utbyggnadstakt kommer sålunda från år 1970 sammanlagt 300
journalister att examineras varje år. Fördelningen av intagningsplatsema mellan
de båda läroanstalterna erbjuder emellertid vissa problem, eftersom det hittillsvarande
systemet med intagning och examination av jämnstora grupper två
gånger om året bör behållas av arbetsmarknadsskäl samt dessutom var och en
av läroanstalterna bör få disponera fasta praktikplatser. För lektionsundervisning
beräknas avdelningar om 30 elever, varför elevantalet vid envar av läroanstalterna
bör vara jämnt delbart med detta tal. Den hittillsvarande överensstämmelsen
mellan de båda instituten i fråga om intagningskapacitet kan
därmed inte bibehållas. För att en examination av 150 elever per termin skall erhållas,
måste — mot bakgrund av vad som nyss anförts — intagningen per
termin fastställas till 90 elever vid den ena av läroanstalterna och till 60 elever
vid den andra. Med hänsyn till den hittillsvarande sökandefrekvensen — som
vid upprepade tillfällen föranlett hänvisning av sökande från Stockholms- till
göteborgsinstitutet — anser den sakkunnige, att den högre intagningskapaciteten
bör finnas i Stockholm. Ett alternativt förslag till elevfördelning innebärande
en saxning terminsvis mellan de båda läroanstalterna av det större elevintaget
avvisas av den sakkunnige, då detta skulle medföra dels att vissa praktiska
problem uppstår vid handläggningen av praktikärendena, dels att lokaler, utrustning
och fast lärarstab vid båda läroanstalterna måste dimensioneras med
hänsyn till det större intagningstalet.
Med dimensioneringen av de båda läroanstalterna sammanhänger frågan om
att på resp. ort få fram en speciell utbildningsprofil under fördjupningsstudierna.
Den sakkunnige finner det uppenbart, att pressavdelning bör finnas vid båda
läroanstalterna, medan etermediaavdelning — med hänsyn till behovet av nära
samarbete med Sveriges radio AB —■ endast bör förekomma i Stockholm.
Av informationsavdelningens två studieinriktningar bör — framhåller den
sakkunnige — alternativet konsumentupplysning förläggas till Stockholm med
motiveringen att de centrala konsumentupplysningsorganen är koncentrerade
till huvudstaden, medan alternativet allmän information i gengäld bör
anordnas enbart i Göteborg. En konsekvens av dessa olikheter mellan de båda
läroanstalterna blir att vissa elever kan finna sig nödsakade att byta utbildningsort
efter grundutbildningsåret. Elevplatserna under fördjupningsstudierna bör
enligt den sakkunnige fördelas på följande sätt.
Kungl. Maj ris ''proposition nr 1$ år 1967
13
Avdelning (motsv.)
Antal platser per år
Stockholm Göteborg Totalt
Pressavdelning ..................
.................. 120
60
180
Informationsavdelning:
Konsumentupplysning .........
.................. 30
—
30
Allmän information ............
.................. —
60
60
Etermediaavdelning ..............
.................. 30
—
30
Summa 180
120
300
Utbildningens organisation
Vid remissbehandlingen av samarbetsnämndens promemoria ägnades betydande
uppmärksamhet åt frågan om journalistutbildningens ställning i förhållande
till universitetsutbildningen i framför allt samhällsvetenskapliga ämnen.
Samtliga remissinstanser med anknytning till pressen förutsatte mot bakgrunden
av institutens hittillsvarande verksamhet, att dessa läroanstalter skulle
behålla sin fria ställning i relation till universiteten. Däremot förordade bl. a.
universitetsmyndigheterna, SACO och SFS en integration av journalistutbildningen
i universitetsorganisationen under hänvisning till möjligheterna att
effektivare utnyttja tillgängliga undervisningsresurser. Den sakkunnige, som
motsätter sig en ändring av institutens nuvarande fria ställning, motiverar sin
ståndpunkt bl. a. med att det i dagens läge torde vara svårt att finna något ämne
i journalistutbildningen, som beträffande kursinnehållet har direkt motsvarighet
i universitetsutbildningen. Vidare skulle de vinster som uppnåtts genom samordning
mellan teoretiska och praktiska ämnen i den nuvarande journalistutbildningen
spolieras vid en integration med universiteten. Slutligen har — enligt den
sakkunnige — den befintliga organisationen tillåtit en hög grad av föränderlighet
och anpassning till erfarenheter som vunnits i fråga om undervisningens
effekt och avnämarnas önskemål.
Den sakkunnige anser det angeläget att journalistutbildningen finner undervisningsformer
som bygger på nära samverkan mellan vetenskapligt och journalistiskt
skolade lärare. Det är vidare från undervisningssynpunkt önskvärt —
framhålls det — att lärarstaben består av dels vetenskapligt utbildade lärare
med journalistisk erfarenhet, dels journalistiskt välmeriterade lärare med gedigen
allmänbildning. De nuvarande typerna av lärartjänster vid instituten
— universitetslektorat och lektorat i praktiska ämnen — bör enligt den sakkunniges
mening ersättas med en enhetlig tjänstetyp, benämnd lektorat. Dessa
tjänster föreslås med beaktande av aktuella undervisningsbehov bli utlysta i
ämnena journalistik, samhällsvetenskap eller språkvård och stilistik. För lektoraten
skulle enligt förslaget gälla enhetliga avlönings- och tjänstgöringsvillkor,
medan för behörighet skulle krävas antingen godkänt disputationsprov jämte
pedagogisk skicklighet eller väl vitsordad journalistisk verksamhet, företrädesvis
i arbetsledande ställning, jämte pedagogisk skicklighet.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1967
Den föreslagna omläggningen och förlängningen av journalistutbildningen motiverar
enligt den sakkunnige, att instituten i fortsättningen benämns journalisthögskolor.
Beteckningen högskola är den mest adekvata för en postgymnasial
läroanstalt, där undervisningen till betydande del bedrivs i form av seminarieövningar,
hävdar den sakkunnige, som vidare pekar på att en namnändring
ter sig önskvärd även från rekryteringssynpunkt.
Personal- och lokalbehov m.m.
Den sakkunnige lägger fram detaljerade beräkningar rörande den undervisningsvolym
som erfordras vid de båda journalisthögskolorna till följd av de
förslag som redovisats i det föregående. Med utgångspunkt i dessa beräkningar
samt i antagandet att undervisningsskyldigheten för innehavare av de föreslagna
nya lektorstjänsterna kommer att uppgå till ca 400 timmar per år föreslår den
sakkunnige en fast lärarorganisation av den omfattning som framgår av närmast
följande sammanställning. Det förutsätts att en tredjedel av det totala
antalet undervisningstimmar fullgörs av timarvoderade lärare. Hänsyn tas i
detta sammanhang inte till undervisningsbehovet i radio- och TV-journalistik
under vare sig grundutbildningen eller fördjupningsstudierna på etermediaavdelningen.
I förslaget förutsätts att högskolorna kommer att kunna använda de
tekniska och personella resurserna vid Sveriges radio AB.
Förslag framläggs även beträffande vissa förstärkningar av högskolornas administrativa
personal. Med hänsyn till behovet av praktikförmedling, övervakning
av studiepraktikens uppläggning och resultat, kontakt- och informationsverksamhet
samt studierådgivning föreslår den sakkunnige inrättande av konsulenttjänster
av samma typ som f. n. finns vid socialhögskolorna. Vidare tas bl. a.
upp tjänster som förste biblioteksassistent samt vissa tjänster för högskolornas
gemensamma administration. Sistnämnda förslag redovisas i det följande vid
anmälan av frågan om journalisthögskolornas ledning och administration.
Det personalbehov för budgetåren 1967/68 — 1970/71 som redovisas i följande
sammanställning avser den fasta personalorganisation som krävs vid ett
genomförande av den sakkunniges förslag. Härtill kommer ett växande behov
av sådan lektors- och assistentundervisning som bestrids av timarvoderad personal.
För jämförbarhetens skull tas upp även den befintliga personalorganisationen
budgetåret 1966/67.
Kungl. Maj:ts ■proposition nr J3 år 1967
15
Budgetår resp. högskola
Tjänst
1966/67
1967/68
1968/69
1969/70
1970/71
Stock-
holm
Göte-
borg
Stock-
holm
Göte-
borg
Stock-
holm
Göte-
borg
Stock-
holm
Göte-
borg
Stock-
holm
Göte-
borg
Rektor .................
1
i
i
i
1
i
1
1
i
i
Lektor i samhällsvetenskap
1
i
i
1,5
1,5
2
2
2
2
2
Lektor i språkvård och sti- listik ..................
0,5
1
1
1
_
Lektor i journalistik .....
2
2
2
2
3,5
2,5
4
3
4
3
Konsulent ...............
—
—
1,5
1,5
2
2
2
2
2
2
Förste biblioteksassistent .
—
~
1
1
1
1
1
1
1
1
Kansliskrivare ............
i
i
1
1
1
1
1
1
1
1
Kontorist ...............
i
i
1
1
1
1
1
1
1
1
Expeditionsvakt .........
—
—
1
1
1
1
1
1
1
1
Summa
6
6
10
10
13
11,5
14
12
14
12
Anm. Rektorstjänstema i Stockholm resp. Göteborg är f. n. förenade med — här ej redovisade
— universitetslektorat i samhällsvetenskap resp. språkvård och stilistik. De lektorat i samhällsvetenskap
som tas upp för budgetåret 1966/67 är tjänster som universitetslektor.
Högskolornas möjligheter att hos eleverna inskärpa respekten för fakta är
enligt den sakkunnige i hög grad beroende av att högskolorna får tillgång till
erforderliga handboks- och dokumentationsbibliotek. I förslaget betonas även
vikten av att högskolorna förses med sluten-krets-television, audivisuella hjälpmedel
samt mörkrumsutrustning m. m. I fråga om övningstidningarna — som
utgör en central del av journalistutbildningen — förordar den sakkunnige framställning
av vissa nummer på landsortsredaktioner.
I samråd med lokal- och utrustningsprogramkommittéerna för universiteten
och högskolorna i Stockholm resp. Göteborg har den sakkunnige prövat bl. a.
lokalfrågorna för de båda journalisthögskolorna. I Stockholm — där lokaler f. n.
disponeras i fastigheten Rålambsvägen 7 (Svenska Dagbladets hus) — kan
ytterligare lokaler erhållas successivt inom samma fastighet. I Göteborg inryms
verksamheten till väsentligaste delen i fastigheten Järntorget 7 (f. d. Ny Tids
hus). För göteborgshögskolan övervägs enligt den sakkunnige två olika projekt,
som vart för sig avses kunna täcka de lokalbehov som följer av den föreslagna
utbildningsreformen.
Kostnader
Den sakkunniges beräkning av de totala kostnaderna för ett genomförande av
de åtgärder som föreslagits framgår av följande sammanställning. Beloppen till
avlöningar anges i löneläget vid utgången av år 1966. För jämförelse tas även
upp de anslagsbelopp som anvisats till journalistinstituten under innevarande
budgetår (1965 års lönenivå).
16
Kungl. Majits ''proposition nr Jj3 år 1967
Ändamål/liögskola
Budgetår
1966/67
1967/68
1968/69
1969/70
1970/71
Avlöningar
Stockholm ..........
321 500
509 000
773 000
904 000
927 000
Göteborg ............
313 500
503 000
646 000
711 000
711 000
Summa kr.
635 000
1 012 000
1 419 000
1 615 000
1 638 000
Omkostnader
Stockholm ..........
110 000
162 000
286 000
355 000
393 000
Göteborg ............
87 000
160 000
238 000
275 000
275 000
Summa kr.
197 000
322 000
524 000
630 000
668 000
Totalt
832 000
1 334 000
1 943 000
2 245 000
2 306 000
Anm. Härtill kommer kostnader — fram till full utbyggnad — med i Stockholm totalt 131 000 kr.
för inredning och 219 000 kr. för utrustning samt i Göteborg totalt 115 000 kr. för inredning och
220 000 kr. för utrustning.
2.2.3 Remissyttrandena
Vid remissbehandlingen av den sakkunniges betänkande har frågan om journalistutbildningens
organisation kommit att stå i centrum för intresset. Från
främst universitets- och akademikerhåll hävdas, att denna utbildning organisatoriskt
bör integreras i universitetens verksamhet. Majoriteten av remissinstanserna
— bl. a. pressens och journalisternas organisationer — ansluter sig
emellertid till tanken på att behålla journalistutbildningen inom fristående
yrkesutbildningsanstalter. Den sakkunniges övriga förslag har — bortsett från
frågan om utbildningskapaciteten — föranlett invändningar endast i vissa enskildheter.
De myndigheter och organisationer som ansluter sig till förslaget om fristående
utbildningsanstalter uttalar sig genomgående för eller lämnar utan erinran
de i betänkandet angivna riktlinjerna för uppläggningen av utbildningen.
Även instanser som förordar integration med universiteten, exempelvis universitetskanslersämbetet,
Sveriges industriförbund, SACO och SFS, stöder tanken
på en förlängning och omläggning av utbildningen i huvudsaklig överensstämmelse
med den sakkunniges förslag. Samarbetsnämnden för socialhögskolorna
erinra om att journalistyrket inte är ett yrke utan flera. Behovet av journalister
med all-roundkunskaper förutsätts minska i takt med pressens koncentration.
Enligt nämnden skulle därför en för olika journalistgrupper mer specialiserad
yrkesutbildning vara att föredraga.
Förslaget att studentexamen skall föreskrivas som inträdeskrav — dock med
dispensmöjligheter — vinner anslutning från Svenska tidningsutgivareföreningen,
Tidningarnas arbetsgivareförening, A-pressens samorganisation, Svenska journalistförbundet,
Pressfotografernas klubb, TCO och SACO. Samtliga understry
-
17
Kungl. Maj:ts "proposition nr 1$ år 1967
Ker behovet av generositet vid dispensgivningen. Skolöverstyrelsen och kovipetensutredningen
anser, att även sökande med fackskola eller viss folkhögskoleutbildning
bör vara formellt behörig till inträde. Enligt kompetensutredningen
representerar gymnasiets kurs i ett visst ämne inte alltid en större
undervisningsvolym än fackskolans kurs i samma ämne. Även om vissa skillnader
i kursplanerna och undervisningens allmänna nivå kan inverka på jämförelsen
mellan fackskoleutbildades resp. gymnasieutbildades kunskaper i ett
ämne, står det enligt kompetensutredningen klart att man måste göra en nyanserad
jämförelse mellan fackskole- och gymnasiestudier som underlag för fortsatt
utbildning. Om undantagsvis särskilda förkunskapskrav på gymnasienivå
anses nödvändiga, bör dessa enligt utredningen anges på sådant sätt att de kan
tillämpas på även andra kategorier än gymnasiestuderande. Också folkhögskolans
utbildningsvärde bör beaktas i sammanhanget, betonar utredningen.
Den sakkunniges förslag om slopande av förpraktiken till förmån för en in^
studiepraktik under sex manader omedelbart efter den ettånga grundkursen
tillstyrks av arbetsmarknadsstyrelsen, statens institut för konsumentfrågor,
Tidningarnas arbetsgivareförening, Svenska tidningsutgivareföreningen, A-pressens
samorganisation, Föreningen Svensk fackpress, Kooperativa förbundet,
Pressfotografernas klubb, SACO, SFS, TCO och Svenska journalistförbundet.
De båda sistnämnda instanserna anmäler emellertid stora betänkligheter med
hänsyn till förpraktikens värde som urvalsinstrument. Publicistklubben och Elevkåren
vid journalistinstitutet i Stockholm avvisar förslaget. Förstnämnda instans
anser, att studiepraktik ställer större krav på tidningarna än förpraktik.
SFS diskuterar — liksom SACO — praktikhandledarnas utbildning, deras
ställning i förhållande till utbildningsanstalten, praktikens målsättning och innehåll,
betygsättningen av praktiken samt dennas ekonomiska och studiesociala
konsekvenser för de studerande. Vikten av kontakt mellan praktikhandledare
och utbildningsanstalter understryks av Svenska tidningsutgivareföreningen, Tidningarnas
arbetsgivareförening, A-pressens samorganisation, Föreningen Svensk
fackpress, Publicistklubben och Kooperativa förbundet. TCO, Svenska journalistförbundet
och Pressfotografernas klubb aktualiserar krav på praktikhandledarersättning.
I fråga om timplaner och kursinnehåll under grundkurs och fördjupningsstudier
instämmer flertalet remissinstanser — bl. a. Svenska tidningsutgivareföreningen,
Tidningarnas arbetsgivareförening, A-pressens samorganisation och
Svenska journalistförbundet — i den sakkunniges principiella ställningstaganden.
Sveriges radio AB ställer sig dock avvisande till förslaget att reducera undervisningen
i radio- och TV-journalistik under grundkursen. Föreningen Svensk
fackpress beklagar, att ämnet fackpress journalistik inte förekommer i kursplanen.
Svenska journalistförbundet och Pressfotografernas klubb betonar angelägenheten
av att reporterfotografer ges i stort sett samma utbildning som övriga
journalister.
Statskontoret uttalar liksom flertalet pressorganisationer stor tillfredsställelse
2 — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 13
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1967
över förslaget om uppdelning på olika specialavdelningar av utbildningen under
den avslutande terminen. Svenska journalistförbundet föreslår dock, att inom
informationsavdelningen alternativet konsumentupplysning slås samman med
alternativet allmän information, eftersom antalet befattningar för konsumentupplysare
är mycket litet. Även TCO är inne på denna tankegång. Enligt TCO
bör vidare den särskilda etermediaavdelningen utgå. Blivande journalister bör
i stället generellt bibringas tillräcklig kunskap om etermedia för att de skall
kunna arbeta som reportrar inom radio och television.
Sveriges radio AB ifrågasätter, om inte dimensioneringen av etermediautbildningen
bör göras flexibel med hänsyn till de personalbehov som uppstår i samband
med den förestående programutbyggnaden. I yttrandet förs vidare fram
bl. a. följande synpunkter.
Endast eu del av Sveriges radios behov av programmedarbetare kan tillgodoses
genom journalistinstitutens utbildning. Förutom vissa specialister måste
Sveriges radio räkna med att rekrytera programmedarbetare från universiteten,
där planer föreligger på att låta en fyrabetygskombination i valfria ämnen utmynna
i en ett- eller tvåbetygskurs med praktiska inslag i en s. k. massmediautbildning.
Vidare kan det s. k. regiinstitutet med en planerad lVa-årig grundutbildning
samt en högstadieutbildning om ytterligare halvtannat ai utgöra en
rekryteringsbas. Från Sveriges radios synpunkt ter det sig värdefullt att pröva,
om de tre utbildningsvägarna via journalistinstituten, universiteten och regiinstitutet
kan samordnas, så att kunskaperna om etermediaproduktion kommer
på samma nivå hos de berörda kategorierna.
Kooperativa förbundet anser, att av de stegrade kraven på journalisternas allmänkunskap
följer, att det knappast finns något skäl att låta sista terminen
bli präglad av differentierad undervisning. Specialisering bör enligt förbundet
ske först efter några års yrkesverksamhet.
Statens konsumentråd och statens institut för konsumentfrågor ansluter sig
till den sakkunniges förslag vad gäller utbildningen för verksamhet på konsumentupplysningens
område. Sveriges industriförbund förordar vissa justeringar
i syfte att utbildningen på informationsavdelningens alternativ allmän information
skall bli bättre avpassad för PR-verksamhet.
I överensstämmelse med den sakkunniges förslag bör den nuvarande akademikerlinjen
avvecklas i samband med att fasta studiegångar införs vid universiteten,
anser Svenska tidningsutgivareföreningen, A-pressens samorganisation,
Tidningarnas arbetsgivareförening, Publicistklubben, TCO och SACO. Statens
Jconsumentrad och Svenska journalistförbundet anför liknande synpunkter.
Förslaget att redan yrkesverksamma journalister skall kunna deltaga i undervisningen
under fördjupningsterminen tillstyrks — förutom av pressorganisationerna
— av statens institut för konsumentfrågor, TCO och SACO. Svenska
journalistförbundet understryker vikten av att även andra fortbildningsmöjliglieter
skapas för yrkesverksamma journalister.
Den i betänkandet föreslagna kraftiga ökningen av intagningskapacit
e t e n tillstyrks i yttrandena från arbetsgivarparten, medan berörda arbetsta
-
19
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 43 år 1967
garorganisationer förordar väsentliga modifikationer i denna del av den sakkunniges
förslag. Utbyggnadsförslaget stöds vidare av statskontoret och Kooperativa
förbundet. SACO och Publicistklubben anser det inte vara möjligt att ta ställning
till förslaget, då någon aktuell prognos över efterfrågan på journalistiskt
utbildad arbetskraft inte föreligger. Arbetsmarknadsstyrelsen förutsätter att
elevintagningen regleras så, att den fortlöpande anpassas till arbetsmarknadens
behov av personal med journalistutbildning.
Svenslia tidningsutgivareföreningen, A-pressens samorganisation och Tidningarnas
arbetsgivareförening anser att utbildningsbehovet inom pressen — liksom
inom övriga massmedia — är utomordentligt stort. Nämnda organisationer pekar
på konsekvenserna av ett genomförande av program 2 i TV och ifrågasätter
om inte den föreslagna utbyggnaden kommer att ske i alltför långsam takt.
Svenska journalistförbundet hävdar däremot, att förslaget om kapacitetsökning
lagts fram utan stöd av aktuella prognoser om det framtida behovet av journalister.
Det förefaller förbundet orimligt att man mot bakgrund av det tillfälligt
ökade rekryteringsbehov som följer av Sveriges radios utbyggnad skulle låsa
fast en för framtiden bestående omfattning av utbildningen. I stället har utvecklingen
inom pressen den väsentligaste betydelsen, anser förbundet, som
vidare anför följande synpunkter.
Vi har under en lång rad år upplevt att antalet tidningar minskat. Denna utveckling
kan ännu inte bedömas som avslutad. Hittills har trots tidningsnedläggningarna
behovet av journalister ökat, om än i ganska långsam takt, genom
att de enskilda tidningarna successivt anställt fler journalister. Hur dessa motverkande
faktorer kommer att utvecklas under de närmaste åren är omöjligt
att förutsäga. Den föreslagna breddningen av utbildningen medför emellertid
ett ökat underlag för rekrytering av sådana som genomgått journalisthögskola,
dock utan att man f. n. har någon som helst möjlighet att göra en kvantitativ
bedömning. Om de som utbildats vid journalisthögskola i allt större omfattning
skulle finna, att de inte kan få sysselsättning inom det yrke de siktat på.
kan detta snabbt inverka på möjligheterna att få kvalificerade sökande till högskolorna.
Avslutningsvis hemställer journalistförbundet om utredning av förutsättningarna
för inrättande av en utbildningsanstalt i stället för två. För en lugnare
takt i utbyggnaden av instituten uttalar sig även TCO.
Förslaget att i Stockholm åstadkomma större intagningskapacitet än i Göteborg
har mött stark kritik från styrelsen för journalistinstitutet i Göteborg och
Elevkåren vid journalistinstitutet i Göteborg. Styrelsen finner den sakkunniges
förslag dels sakna stöd i direktiven, dels strida mot de intentioner som legat
till grund för statsmakternas beslut om inrättande av de nuvarande lika
stora journalistinstituten. Man anser merkostnaderna för saxning mellan läroanstalterna
av det större elevintaget betydelselösa och avvisar farhågorna för
administrativa svårigheter vid praktikförmedlingen. Enligt styrelsen medför redan
förslaget om skiljaktigheter i dimensioneringen ett underläge för den mindre
läroanstalten. Om därtill läggs den omständigheten att dess naturliga basalter
-
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1967
nativ — pressa vdelningen — ges försvagad ställning genom att en lika stor informationsavdelning
skapas, förvärras ytterligare det mindre institutets underläge,
hävdar styrelsen.
Även Svenska tidningsutgivareföreningen och A-pressens samorganisation
ställer sig negativa till den föreslagna fördelningen av intagningskapaciteten.
Flertalet övriga remissinstanser lämnar förslaget utan erinran.
Som redan framgått har en stor del av remissdiskussionen ägnats frågan
om journalistutbildningens organisation. Till förmån för att nuvarande
organisationsform skall behallas — med journalistutbildningen förlagd till läroanstalter
utanför universitetsorganisationen — uttalar sig statskontoret, skolöverstyrelsen,
statens institut för konsumentfrågor, båda styrelserna för journalistinstituten,
Svenslca tidningsutgivareföreningen, A-pressens samorganisation,
Tidningarnas arbetsgivareförening, Föreningen Svensk fackpress, Publicistklubben,
Kooperativa förbundet, Svenska journalistförbundet, Pressfotografernas
klubb samt båda elevkårerna vid journalistinstituten.
En rad skäl för detta ställningstagande förs fram av pressorganisationerna
och journalistsammanslutningarna. Svenska tidningsutgivareföreningen, A-pressens
samorganisation och Tidningarnas arbetsgivareförening pekar salunda pa
att utbildningen vid journalistinstituten från början haft försökskaraktär och
att den även i fortsättningen behöver vidareutvecklas, något som enligt organisationerna
motiverar en fristående utbildningsorganisation. Man ansluter sig
till den i betänkandet framförda uppfattningen att det i dagens läge torde vara
svårt att finna något ämne i journalistutbildningen som beträffande kursinnehållet
har direkt motsvarighet i reguljär universitetsutbildning. Organisationerna
framhåller även, att betydande vinster bör kunna göras i fråga om utbildningens
effekt genom de strävanden mot integration mellan olika ämnen i journalistutbildningen,
som redovisas i betänkandet. Det föreligger enligt organisationerna
fara för att sådana vinster spolieras, om massmediautbildningen organisatoriskt
inlemmas i universitetens verksamhet.
Svenska journalistförbundet understryker värdet av att eu speciell, direkt
yrkesinriktad utbildning ges för de blivande journalisterna, utan att utbildningen
får samma omfattning som fordras för en reguljär akademisk examen.
Förbundet tar i sammanhanget upp den diskussion som förts i pressen kiing
journalistutbildningens organisation och lämnar därvid följande kommentarer.
Från olika håll, bl. a. från enskilda personer inom pressen, har föreslagits att
man i stället för en speciell journalistutbildning vid institut eller högskolor bör
förorda en sedvanlig akademisk utbildning för de blivande journalisterna. Förbundet
anser det givetvis önskvärt med en så bred och grundlig utbildning som
möjligt för medarbetarna i pressen. Det är rimligt att tänka sig, att en växande
andel av nyrekryteringen kommer att ske bland ungdomar med examen på universitetsnivå
och motsvarande. Klart är emellertid enligt förbundets mening
att det i ganska många år framåt kommer att finnas ett stort behov av journalister
med eu teoretisk utbildning som håller sig inom journalisthögskolornas
21
Kungl. Maj:ts proposition nr J^3 år 1967
målsättningar. Det föreliggande förslaget bedömer förbundet vara väl anpassat
med hänsyn till de praktiska förutsättningarna för pressens nuvarande rekryteringspolitik.
För integration av journalistutbildningen i universitetens verksamhet uttalar
sig däremot universitetsmyndigheterna, samarbetsnämnden för socialhögskolorna,
Sveriges industriförbund, TCO, SACO och SFS.
JJniversitetskanslersämbetet pekar på bl. a. följande skäl för en integrering
med universiteten. Journalistutbildningen är en postgymnasial utbildning med
klart samband med universitetsutbildningen. För många yrkeskategorier med utbildning
vid universitet och högskolor skulle det — framhåller ämbetet — vara
av stort värde att i utbildningen ha tillgång till informationsteknisk orientering.
Vidare bedrivs forskning om massmedia inom existerande universitetsdiscipliner.
Olika former av avnämarkontakt kan enligt ämbetet lätt erhållas också inom
universitetens ram. Problemet med journalistisk yrkesutbildning i samband med
akademisk grundutbildning torde — enligt vad som framhålls i yttrande!, — vara
enklare att lösa om ansvaret för journalistutbildningen i dess helhet förs över
till universitetskanslersämbetet. Slutligen är journalistutbildningen f. n. en
spärrad utbildningsgång, vars dimensionering enligt ämbetet bestämts med
utgångspunkt i osäkra arbetsmarknadsmässiga överväganden. Om journalistutbildningen
ges fristående ställning — något som innebär att verksamheten
lokalmässigt och i andra avseenden får karaktär av sluten enhet — följer enligt
ämbetets mening, att varje ändring av dimensioneringen blir en trög process.
Kanslersämbetet framhåller även, att det utöver den allmän journalistiska tvååriga
utbildningen torde finnas behov av en kortare, praktiskt inriktad utbildning
inom detta område, användbar för olika akademikergrupper — naturvetare,
tekniker, humanister etc. I detta sammanhang hänvisas till det arbete som pågår
inom ämbetets delegation för viss yrkesutbildning vid universiteten för att
få fram förslag till praktiska yrkesutbildningskurser, avsedda att kombineras
med ämnesteoretiska studier inom ramen för filosofiska primärexamina. Enligt
ämbetets mening bör försök göras att skapa en studiekurs med inriktning mot
praktisk journalistik — med en längd av förslagsvis en termin — och att ge
utrymme för denna inom akademisk primärexamen.
Ledamöterna av kanslersämbetets styrelse Garpe och Woxén anför skiljaktig
mening av innebörd att journalistutbildningen — till skillnad från den samhällsvetenskapliga
utbildningen vid universiteten — är klart målbunden. Ett inlemmande
av journalistutbildningen i Stockholms resp. Göteborgs universitet skulle
— framhålls det — lätt leda till att nämnda utbildning blev ett bihang till den
övriga verksamheten, vilket inte skulle ägnas erforderlig uppmärksamhet.
Samhällsvetenskapliga fakulteten vid Göteborgs universitet anser, att de
föreslagna studieplanerna för journalistutbildningen visar tillräckligt stora överensstämmelser
mellan denna utbildning och universitetens för att en samordning
— i form av altemativkurser för de teoretiska ämnena — skulle kunna
komma till stånd. Enligt rektorsämbetet vid Stockholms universitet skulle en
22
Kungl. Maj:ts proposition nr J+3 år 1967
fördjupning av studierna underlättas och betydande rationaliseringsvinster
åstadkommas genom en samordning av universitets- och journalistutbildningen.
Rektorsämbetet erinrar också om pågående utredningsarbete rörande fasta
studiegångar vid de filosofiska fakulteterna och finner, liksom rektorsämbetet
vid universitetet i Umeå, att man inom ramen för en sådan utbildningsorganisation
bör kunna utforma lämpliga utbildningsgångar för verksamhet inom
massmedia.
SACO finner en integration av journalistutbildningen i universitetens verksamhet
särskilt motiverad med tanke på att diskussionen rörande utbildning
av s. k. samhällstekniker allt mer pekar fram mot en gemensam grundutbildning
åtföljd av en successiv differentiering och specialisering för de berörda kategorierna.
Samma tankegångar utvecklas utförligt av SFS, som förordar att journalistutbildningen
tillgodoses inom ramen för en samlad samhällsvetenskaplig utbildning
vid universiteten. Enligt SFS är åtskilligt stoff f. n. gemensamt för olika
samhällsvetenskapliga ämnen och utbildningar, varför man genom samläsning
skulle kunna göra betydande rationaliseringsvinster. En gemensam grundutbildning
borde också underlätta för de studerande att välja inriktning inom den
s. k. samhällsteknikersektom. Grundutbildningen skulle enligt SFS följas av en
specialisering inom ett visst huvudområde (administration, ekonomi, socialvetenskap,
massmedia, beteendevetenskap). Enligt SFS:s mening utgör journalistutbildningen,
på såväl grundutbildningsstadiet som specialiseringsstadiet, en
naturlig del i en sådan samhällsteknikerutbildning. Den sakkunniges förslag till
utbildningsorganisation minskar enligt SFS de studerandes valfrihet inför fördjupningsstudierna.
Ett direkt uttryck för denna begränsning finner SFS i förslaget
om en särskild profil för var och en av högskolorna. En integration i universiteten
skulle öka antalet specialiseringsalternativ, möjliggöra på arbetsmarknaden
gångbara utbildningsinnovationer samt ge stimulerande kontakter med
journalistutbildningen närliggande forskningsområden. SFS:s kritik utmynnar
i följande förslag till grund för en utredning rörande samhällsteknikerutbildning.
1 samhällsteknikerutbildningen bör journalistutbildningen, i likhet med exempelvis
socionom- och ekonomutbildning, utgöra en särskild specialiseringslinje
baserad på en gemensam grundutbildning. På denna linje bör såväl en kortare
journalistutbildning på omkring två år som — efter fördjupningsstudier motsvarande
fyra akademiska betyg — en akademisk journalistexamen kunna erhållas.
Denna utbildningsorganisation erbjuder i jämförelse med den föreslagna högskoleutbildningen
betydande fördelar vad avser de studerandes valmöjligheter
av specialiseringskurser, så att en differentierad och föränderlig arbetsmarknads
skilda behov bättre tillgodoses. Vidare skapas möjligheter till rationell samundervisning
vid för flera utbildningar gemensamma kurser och därigenom tillfälle
till ett intensivt utnyttjande av kompetenta lärarkrafter och av avancerade
tekniska hjälpmedel, såsom sluten-krets-television, programmerade kurser etc.
i så stor skala att verkliga besparingar uppnås. Vidare minskar den osäkerhetsfaktor
som — i brist på aktuella och ingående prognoser rörande samhällets
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1967
behov av den aktuella utbildningen — dimensioneringsfrågan utgör, eftersom
universitetens ökade flexibilitet i utbildningen samtidigt innebär en bättre numerär
anpassning av utbildningskapaciteten till variationerna i efterfrågan.
TCO ser förslaget att omvandla journalistinstituten till högskolor som en
etapp på vägen mot integrering i universitetens verksamhet. Om undervisningen
vid universiteten är uppbyggd enligt ett creditsystem, bör enligt TCO journalistutbildningen
liksom andra yrkesutbildningar kunna ges ett innehåll som
svarar mot de krav yrkesverksamheten ställer.
Den med undervisningens organisation sammanhängande frågan om lärartjänsternas
konstruktion har berörts i några yttranden. Den sakkunniges förslag
om särskilda lektorstjänster tillstyrks av Svenska tidningsutgivareföreningen,
Tidningarnas arbetsgivareförening, A-pressens samorganisation, Svenska
journalistförbundet, Pressfotografernas klubb och TCO, medan däremot
styrelsen för journalistinstitutet i Göteborg och SACO bestämt motsätter sig
förslaget. Härvid pekar SACO på att man vid socialhögskolor och militärhögskolor
liksom vid journalistinstituten nyligen infört universitetslektorat i stället
för lektorstjänster.
Beräkningarna av personalbehovet möter invändningar från styrelsen
för journalistinstitutet i Göteborg. Styrelsen, som finner det orealistiskt att lektorerna
i praktiska ämnen helt kopplas av från handläggningen av praktikfrågor,
ifrågasätter i likhet med riksrevisionsverket och statskontoret behovet av två
konsulenter vid varje högskola.
Sveriges radio AB finner det angeläget att företaget får full täckning för de
kostnader som hänger samman med dess engagemang i journalistutbildningen.
Avvägningen av de resurser som ställs till förfogande måste — framhålls
det — ske av radioledningen med hänsyn till det totala utbildningsbehov, som
företaget har att tillgodose inför den framtida programutbyggnaden.
2.3 Departementschefen
Vid journalistinstituten i Stockholm och Göteborg, som tillkom genom statsmakternas
beslut för fem år sedan (prop. 1962: 59, SU 96, rskr 227), har hittills
sammanlagt ca 700 studerande genomgått utbildning. Enligt vad som omvittnats
i olika sammanhang har institutens verksamhet medfört, att bl. a. press och
radio fått väsentligt bättre möjligheter än tidigare att rekrytera personal med
sådana grundläggande teoretiska och praktiska kunskaper som krävs inom journalistyrket.
I samband med mina ställningstaganden i prop 1962: 59 till frågan om riktlinjer
för journalistutbildning på postgymnasial nivå framhöll jag (s. 38), att
denna utbildning i viss mån borde läggas upp som försöksverksamhet. Samarbetsnämnden
för journalistinstituten redogjorde i en promemoria våren 1965
för de erfarenheter som intill dess vunnits av utbildningen. I promemorian före
-
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1967
slogs även viss utbyggnad och differentiering av institutens verksamhet. Vid
remissbehandlingen av promemorian uttalade sig berörda myndigheter och organisationer
genomgående för ökad utbildning av personal för arbetsuppgifter
inom massmedia. Däremot rådde delade meningar om hur utbildningen borde
vara organiserad.
På mitt uppdrag har under sommaren 1966 en särskild sakkunnig utarbetat
vissa förslag om journalistutbildningens framtida utformning och organisation
m. m. Enligt den sakkunnige bör denna utbildning syfta till att ge de studerande
det teoretiska och tekniska kunnande som fordras, för att de i sin framtida
yrkesutövning skall kunna finna, rätt bedöma samt klart och objektivt
förmedla information genom massmedia. Ett förverkligande av detta mål kräver
enligt den sakkunnige ökad samverkan mellan teoretiska och praktiska moment
i utbildningen. Samma uppfattning har vid olika tillfällen förts fram av
företrädare för pressens organisationer.
Jag delar den sakkunniges åsikt om utbildningens mål. Den journalistiska
yrkesträningen bör sålunda ge de studerande vana att systematiskt söka efter
källor, att kritiskt och metodiskt granska tillgängligt material samt att korrekt
— vad gäller såväl innehåll som språklig utformning — presentera information.
Därav följer enligt min mening att strävandena efter integration mellan teoretisk
utbildning och praktisk tillämpning bör prägla såväl studiegången i dess
helhet som utbildningens uppläggning i de enskilda ämnena.
Den sakkunnige föreslår mot bakgrund av sitt principiella ställningstagande,
att den nuvarande ettåriga journalistutbildningen utvecklas till en fast sammanhållen
tvåårig yrkesutbildning. Studiegången skall enligt förslaget omfatta en
ettårig grundkurs följd av en termins studiepraktik — avsedd att ersätta den
hittillsvarande förpraktiken — samt en termins fördjupningsstudier, som avslutas
med journalistexamen. De befintliga instituten föreslås bli ombildade till journalisthögskolor.
Vidare föreslår den sakkunnige en fördubbling av den totala intagningskapaciteten
till 300 platser om året.
Vid remissbehandlingen har flertalet instanser anslutit sig till förslaget om
ökad intagning av studerande till ifrågavarande utbildning under hänvisning till
den vidgade arbetsmarknaden för journalister. Vidare har de närmast berörda
instanserna genomgående tillstyrkt den föreslagna omorganisationen av utbildningen
inom ramen för fristående läroanstalter. Universitetsmyndigheterna har
däremot — liksom bl. a. student- och akademikerorganisationerna — hävdat,
att all journalistutbildning bör förläggas till universiteten.
Inom universitetskanslersämbetet utreds f. n. frågorna om anordnande av
fasta studiegångar vid de filosofiska fakulteterna och om den framtida utformningen
av samhällsvetenskaplig utbildning vid universiteten. Frågan om journalistutbildningens
organisation bör emellertid enligt min mening kunna lösas
utan att resultaten av dessa utredningar avvaktas. Såsom framhållits i yttranden
från bl. a. pressorganisationerna sätter nämligen vissa speciella förhållanden,
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 1$ år 1967
främst den klara yrkesinriktningen, sin prägel på denna utbildning. I fråga om
kursinnehållet finns dessutom väsentliga skillnader mellan ämnena i journalistutbildningen
och motsvarande ämnen vid universiteten. Vidare kan erinras
om det från ett flertal håll uttalade önskemålet om ökad integration mellan
teoretiska och praktiska moment i journalistutbildningen, vilket jag i det
föregående anslutit mig till. Mot denna bakgrund förordar jag — liksom den
sakkunnige, statskontoret och samtliga press- och joumalistorganisationer —
att journalistutbildning på postgymnasial nivå även i fortsättningen skall bedrivas
vid fristående läroanstalter utanför universitetsorganisationen.
Den ettåriga utbildningen vid de nuvarande journalistinstituten har från arbetsgivarhåll
ansetts vara alltför kort, för att de studerande skall hinna få en
tillräcklig grund för sin yrkesverksamhet. Instituten har vidare under de senaste
åren — på grund av ökat antal sökande — haft stora svårigheter att få
fram erforderligt antal platser för den förpraktik om sex månader, som krävs
för tillträde till journalistutbildning. Om kravet på förpraktik avskaffas och utbildningen
läggs om enligt den sakkunniges förslag så att den omfattar en
tvåårig utbildningsgång med inbyggd studiepraktik, bör enligt min mening en
rad organisatoriska problem i fråga om praktikutbildningen kunna lösas och
samtidigt en avsevärd förstärkning av journalistutbildningens kvalitet komma
till stånd. Ett system med studiepraktik innebär bl. a., att ett mindre antal
praktikplatser behöver tas i anspråk samt att tidningar och andra praktikinstitutioner
får ta emot praktikanter med större förkunskaper. En till tredje terminen
förlagd studiepraktik kan dessutom bättre än en förpraktik integreras med
den övriga journalistutbildningen. Den föreslagna fjärde terminen ger i sin tur
möjlighet till fördjupning och breddning av utbildningen enligt de allmänna
riktlinjer som den sakkunnige angett. Denna termin skapar vidare förutsättningar
för viss differentiering av utbildningen med hänsyn till de studerandes
yrkesmål. Jag förordar på grundval av vad som här anförts, att den sakkunniges
förslag till omläggning av studiegången i dess huvuddrag genomförs med
början höstterminen 1967. Mitt ställningstagande innebär även, att kravet på
förpraktik för tillträde till journalistutbildning bör avskaffas.
Utbildningen vid journalistinstituten bygger idag på förkunskaper motsvarande
kraven för studentexamen. I det enskilda fallet finns möjlighet att medge
dispens för sådan sökande som saknar formell behörighet. Den sakkunnige
förordar, att nuvarande ordning i denna del skall gälla även i fortsättningen. I de
fall där dispens från studentexamenskravet hittills meddelats, har enligt vad jag
erfarit studieresultaten för berörda elever genomgående blivit tillfredsställande.
Kompetensutredningen har i sitt yttrande hävdat, att den sakkunnige alltför
kategoriskt avvisat fackskolan som behörighetsgrund för journaliststudier. Gymnasiets
kurs i ett visst ämne — exempelvis engelska språket — innehåller inte
alltid en större undervisningsvolym än fackskolans kurs i samma ämne, konstaterar
utredningen, som anser att fackskoleutbildade bör ges generell behörighet
till journalistutbildning. Även folkhögskolans utbildningsvärde bör enligt ut
-
26
Kungl. May.ts proposition nr Jy3 år 1967
redningen beaktas i detta sammanhang. Det kan här vidare nämnas, att samarbetsnämnden
för journalistinstituten nyligen i ett yttrande över kompetensutredningens
betänkande »Tillträde till postgymnasiala studier» (stencil E
1966:13) tillstyrkt, att folkhögskoleutbildningen liksom även fackskoleutbildning
vid social linje skall ge ifrågavarande behörighet. Enligt min mening bör
som allmänt villkor för tillträde till journalistutbildning gälla krav på att den
sökande genomgått fackskola, gymnasium eller motsvarande utbildning. Speciella
behörighetsvillkor bör uttryckas i krav på kunskaper i särskilt angivna
ämnen enligt fackskolans läroplan. Jag har för avsikt att föreslå Kungl. Maj:t
att uppdraga åt samarbetsnämnden för journalistinstituten att i samråd med
kompetensutredningen lägga fram förslag till detaljerade bestämmelser. Vid det
slutliga urvalet bland de sökande har hittills betygen över förpraktiken spelat
en framträdande roll. Med hänsyn till att detta urvalsinstrument föreslås bli
avskaffat bör enligt den sakkunnige ett nytt system för elevantagning utarbetas
med stöd av erfarenheter från de psykotekniska anlagsprov som ägt rum
vid instituten. Jag ansluter mig till den sakkunniges uppfattning och avser att
i annat sammanhang föreslå Kungl. Maj:t att ge samarbetsnämnden i uppdrag
att lägga fram förslag till nya regler för antagning av elever.
Den sakkunniges förslag beträffande kursinnehåll och uppläggning av den
ettåriga, för samtliga elever gemensamma grundutbildningen finner jag i huvudsak
väl avvägda. Liksom Sveriges radio AB anser jag det dock vara angeläget,
att undervisningen i radio- och TV-journalistik inom grundkursens ram
ges samma omfattning som i den nuvarande utbildningen. Vad gäller uppläggningen
av fördjupningsterminen delar jag den sakkunniges uppfattning såtillvida,
att jag finner cn uppdelning i tre utbildningsskedcn motiverad. Det sista
av dessa bör såsom den sakkunnige föreslår ägnas åt seminarieövningar och
journalistiskt utformade examensarbeten.
Remissinstansernas intresse i fråga om fördjupningsstudierna har koncentrerats
kring det andra utbildningsskedet. Detta föreslås av den sakkunnige omfatta
undervisning inom tre i princip valfria specialavdelningar, nämligen informationsavdelningen,
pressavdelningen och etermediaavdelningen — inom informationsavdelningen
med inriktning mot allmän information alternativt konsumentupplysning.
Sistnämnda alternativ är i den sakkunniges förslag avsett att
ersätta institutens nuvarande avdelningar för konsumentupplysning. I vissa
yttranden har riktats kritik mot den föreslagna uppdelningen, främst vad gäller
en splittring av informationsavdelningen. Jag har själv kommit till den uppfattningen
att utbildningen för informativa funktioner — inom myndigheter,
organisationer och företag —■ bör hållas samman inom en odelad informationslinje,
där den objektiva konsumentupplysningen och dess problem bör särskilt
uppmärksammas. Utbildningen för de traditionella journalistyrkena bör vidare
i huvudsaklig överensstämmelse med den sakkunniges förslag koncentreras
till en presslinje. TCO har i sitt yttrande framhållit, att även radions och tele
-
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1967
visionens rekryteringsbehov skulle kunna täckas av allmänutbildade journalister.
I anslutning härtill har organisationen avrått från tanken på en särskild
etermediaavdelning. Till samma slutsats leder enligt min mening det förhållandet
att en sådan avdelning skulle förbereda för yrkesverksamhet inom endast
ett företag. Med hänsyn härtill är jag inte beredd att förorda att den sakkunniges
förslag i denna del genomförs.
De föreslagna fördjupningsstudierna är enligt vad som framhållits från bl. a.
press- och journalistorganisationerna utformade så, att de skulle utgöra en lämplig
form av fortbildning för redan yrkesverksamma journalister. I den mån utrymme
kan beredas för detta ändamål, är det enligt min mening lämpligt att
journalister med väl vitsordad yrkesverksamhet tas in vid instituten som specialelever
under fördjupningsterminen.
Journalistinstitutens akademikerlinje, som inrättades för att studerande med
minst fyra betygsenheter i ämnen vid filosofisk fakultet skulle få möjlighet till
yrkesinriktade fackstudier på högskolenivå, har under de gångna åren haft begränsad
attraktivitet och dragit till sig högst ett tiotal elever om året. Enligt
den sakkunnige bör denna linje därför avvecklas så snart det planerade systemet
med fasta studiegångar vid universiteten utvecklats därhän, att journalistutbildning
får tillgodoräknas som en del i en filosofisk primärexamen. Ett flertal
remissinstanser har redovisat samma uppfattning. Även jag anser, att denna
fråga bör lösas, sedan systemet med fasta studiegångar införts vid de filosofiska
fakulteterna. Så länge akademikerlinjen finns kvar, bör emellertid de studerande
vid denna linje följa samma studiegång som övriga elever.
Såsom jag förut framhållit, innebär den omläggning av journalistutbildningen
som här föreslagits en avsevärd kvalitetsförstärkning. Undervisningen avses sålunda
i betydande utsträckning komma att bedrivas i form av seminarieövningar.
Av bl. a. nämnda skäl förordar jag, att de nuvarande journalistinstituten
i Stockholm och Göteborg den 1 juli 1967 ombildas till journalisthögskolor. 1
det följande kommer jag att använda denna benämning.
Tillströmningen av sökande till journalistutbildning har successivt ökat och har
nu nått en sådan omfattning att endast ca 30 % av dem som söker kan beredas
tillträde till utbildningen. Enligt vad jag erfarit är även efterfrågan på personer
med examen från de nuvarande instituten väsentligt större än examinationen.
Med hänsyn till den pågående vidgningen och differentieringen av journalisternas
arbetsmarknad — till bl. a. informativa funktioner utanför massmedia —
föreslår den sakkunnige en fördubbling av intagningskapaciteten till 300 platser
per år. Vid remissbehandlingen har från arbetsgivarhåll ifrågasatts, om inte
utbyggnaden borde ske snabbare med hänsyn till bl. a. den ökande programverksamheten
inom radio och television. Berörda personalorganisationer har
däremot förordat en långsammare utbyggnadstakt mot bakgrund av det stora
antalet tidningsnedläggningar under senare år. Med anledning av denna diskussion
vill jag erinra om att jag i prop. 1962: 59 (s. 36) anförde, att ett i hu
-
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1967
vudsak fritt tillträde till journalistutbildning i princip skulle vara att föredraga
med hänsyn till utbildningens art. Jag hyser fortfarande denna uppfattning.
Praktiska svårigheter — framför allt bristen på lämpliga praktikplatser — gör
det emellertid nödvändigt att fixera en viss intagningskapacitet. Enligt min
mening bör tills vidare antalet intagningsplatser vid journalisthögskolorna bestämmas
till 240 per år fr. o. m. läsåret 1967/68. Intagning av elever bör ske
vid början av både höst- och vårtermin. Från såväl praktik- som arbetsmarknadssynpunkt
finner jag det önskvärt, att intagningsplatserna fördelas i huvudsak
lika mellan de båda antagningstillfällena.
Beträffande dimensioneringen av resp. högskola föreslår den sakkunnige, att
stockholmshögskolan ges något större intagningskapacitet än göteborgshögskolan.
Detta förslag har kritiserats av flera remissinstanser, som anser att en sådan
fördelning skulle i skilda avseenden försätta den mindre läroanstalten i underläge.
Vid min bedömning av frågan om fördelning av antalet nybörjarplatser
mellan de båda högskolorna utgår jag liksom den sakkunnige från att undervisningen
till väsentlig del kommer att bedrivas i grupper om 30 elever. Förutsatt
att elevintagningen totalt sett omfattar samma antal platser under båda
terminerna, är det enligt min uppfattning önskvärt — bl. a. med hänsyn till
dimensioneringen av lokaler och fast lärarstab — att den årliga intagningskapaciteten
vid vardera högskolan fastställs till en jämn multipel av talet 60. En total
intagningskapacitet av 240 platser per år leder därför enligt min mening till att
var och en av högskolorna bör dimensioneras för en nyintagning av 120 elever
om året.
I anslutning till frågan om högskolornas dimensionering berör den sakkunnige
möjligheterna att få till stånd en speciell utbildningsprofil vid vardera högskolan,
något som borde förverkligas genom att fördjupningsterminens specialavdelningar
fördelas olika på de båda läroanstalterna. Denna tanke torde emellertid
ha förlorat sin aktualitet genom att fördjupningsstudiernas andra skede —
enligt vad jag förut anfört — bör bedrivas inom ramen för endast två linjer,
presslinjen och informationslinjen. Övervägande skäl talar enligt min uppfattning
för att de studerande bör ges möjlighet att välja mellan dessa båda linjer,
oavsett till vilken högskola de valt att förlägga sina studier. Jag anser vidare, att
någon precisering av antalet studieplatser vid resp. linje inte bör förekomma.
Min avsikt är att de studerande härigenom skall garanteras största möjliga
valfrihet.
Den föreslagna omläggningen och förlängningen av journalistutbildningen
samt ökningen av intagningskapaciteten medför behov av kraftigt ökade resurser
vid högskolorna. Till grund för beräkningen av lärarbehovet bör i fortsättningen
läggas ämnesvis upprättade timplaner. Förslag till sådana planer —
gemensamma för högskolorna — bör efter Kungl. Maj:ts uppdrag utarbetas av
samarbetsnämnden och underställas Kungl. Maj:ts prövning. Det av den sakkunnige
föreslagna antalet undervisningstimmar per elev — ca 600 timmar
under det första studieåret och ca 300 timmar under fördjupningsterminen —
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1967
finner jag rimligt. Jag vill emellertid betona angelägenheten av att vederbörande
myndigheter beaktar möjligheterna att begränsa lärarkostnaderna. Detta
torde kunna ske bl. a. genom att inte alltför kostnadskrävande tekniska hjälpmedel,
exempelvis sluten-krets-television av enklare typ, utnyttjas i undervisningen.
För journalistutbildningen finns f. n. såsom fasta lärartjänster dels universitetslektorat,
dels lektorat i praktiska ämnen. Den föreslagna ökade integrationen
mellan teoretiska och praktiska moment i utbildningen motiverar enligt
den sakkunnige, att nämnda tjänstekategorier ersätts med en enda typ av lektorat,
förenade med enhetliga avlönings- och tjänstgöringsvillkor. Jag anser
detta förslag intressant och följdriktigt från allmänna utgångspunkter. Med
hänsyn till förslagets konsekvenser är jag inte beredd att nu förorda en sådan
åtgärd.
I och med att studiepraktik kommer att ingå såsom obligatoriskt led i journalistutbildningen,
ställs ökade krav på högskolorna vad gäller praktikförmedling,
övervakning av praktikens uppläggning och resultat, kontakt- och informationsverksamhet
samt studierådgivning. Jag delar därför den sakkunniges
uppfattning, att journalisthögskolorna nu skall tillföras tjänster som konsulent
av samma typ som vid socialhögskolorna för handläggningen av detta slag av
uppgifter.
Till frågorna om dels ledning och administration för journalisthögskolorna, dels
beräkning av medelsbehovet för avlöningar och omkostnader vid högskolorna
under budgetåret 1967/68 återkommer jag i senare avsnitt av min framställning.
Under åberopande av vad jag anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t föreslår
riksdagen
att godkänna de riktlinjer för journalistutbildning på postgymnasial
nivå, som jag förordat i det föregående.
30
Kungl. Maj:ts ''proposition nr J+3 år 1967
3.1
3. Ledning och administration av socionom- och
journalistutbildningen
Nuläget
Landets fem socialhögskolor — i Stockholm, Göteborg, Lund, Umeå och
Örebro — och två journalistinstitut — i Stockholm och Göteborg — är var för
sig fristående utbildningsanstalter, vars organisation och verksamhet regleras
genom stadgan den 29 juni 1964 (nr 538) för socialhögskolorna (ändrad
1965:372 och 1965:901) resp. genom Kungl. Maj:ts beslut den 28 juni 1963
om stadga för journalistinstituten (ändrad den 29 juni 1964 och den 3 juni
1965). Socialhögskolorna och journalistinstituten lyder direkt under Kungl.
Maj:t och står under ledning av var sin styrelse; enligt Kungl. Maj:ts beslut
den 25 mars 1966 skall dock styrelsen för socialhögskolan i Stockholm längst intill
utgången av juni 1967 fungera som styrelse för socialhögskolan i Örebro.
Genom särskilda samarbetsnämnder, en för socialhögskolorna och en för journalistinstituten,
samordnas högskolornas resp. institutens verkamhet.
Socialhögskolornas styrelser utgörs av ordförande, rektor och åtta
andra ledamöter. I var och en av styrelserna ingår företrädare för avnämare av
arbetskraft med socionomutbildning. Styrelse upprättar bl. a. planer över
studiegången, handlägger personalärenden och svarar för högskolans ekonomiska
förvaltning. Anslagsframställningar inges av styrelserna efter beredning inom
samarbetsnämnden.
Vid varje högskola finns ett lärarråd, som har inseende över undervisningen
och examinationen. Rådet består av rektor, universitetslektorerna, lektorerna,
konsulenterna samt huvudexaminator i varje ämne. Lärarrådet skall bl. a. till
styrelsen inge förslag till planer över studiegången samt förslag till anslagsframställningar.
Den omedelbara ledningen av verksamheten vid resp. högskola utövas
av rektor, som bl. a. har att ombesörja den ekonomiska förvaltningen vid
högskolan.
Samarbetsnämnden för socialhögskolorna består av ordförande, rektorerna för
högskolorna samt ytterligare en ledamot. Ordföranden samt sistnämnde ledamot
förordnas av Kungl. Maj:t. Nämnden skall bl. a. antaga studerande vid socialhögskolorna,
verka för att planerna över studiegången ges likvärdig utformning
vid samtliga högskolor, bereda frågor om högskolornas utbildningskapacitet och
om fortbildning av socionomer samt samordna högskolornas förslag till anslagsframställningar.
Den administrativa personalen vid samarbetsnämnden utgörs av en byrådirektör
och ett biträde med halvtidstjänstgöring. Vid varje högskola finns f. n. —
förutom rektor — konsulenter (Stockholm 3, Göteborg 2, Lund 2, Umeå 2 och
Örebro 1) med uppgift att svara för bl. a. praktikförmedling och kontakt med
31
Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1967
praktikinstitutionerna samt biträden (Stockholm 9 1/2, Göteborg 6, Lund 6
samt Umeå 5) med i vissa fall kvalificerade arbetsuppgifter såsom protokollföring
och bokföring. I prop. 1967:1 (bil. 10 s. 306) har jag beräknat medel för
inrättande vid socialhögskolan i Örebro av ytterligare en tjänst som konsulent
från den 1 januari 1968 samt fyra biträdestjänster från nästa budgetår.
Journalistinstitutens styrelser utgörs av ordförande, rektor och åtta
andra ledamöter. Rätt att föreslå ledamöter i styrelserna tillkommer vissa myndigheter
samt press- och journalistorganisationer m. m. Styrelse handlägger
bl. a. frågor som rör planerna över studiegången, beslutar i personalärenden
samt svarar för institutets ekonomiska förvaltning. Anslagsframställningar inges
av styrelserna efter beredning inom samarbetsnämnden. Styrelseärenden bereds
i övrigt av ett särskilt arbetsutskott, som utses inom resp. styrelse. Rektor
utövar den omedelbara ledningen av verksamheten vid institutet samt ombesörjer
den ekonomiska förvaltningen.
Samarbetsnämnden för journalistinstituten består av ledamöterna i de båda
styrelsernas arbetsutskott. Nämnden beslutar i frågor rörande antagning av
elever och skall i övrigt bl. a. verka för att planerna över studiegången vid de
båda instituten ges likvärdig utformning, bereda frågor rörande institutens utbildningskapacitet,
vidareutbildning av journalister m. m. samt samordna institutens
förslag till anslagsframställningar.
Den administrativa personalen vid journalistinstituten utgörs f. n. — förutom
av rektor — av en redogörare och två biträden vid vartdera institutet. Härjämte
finns en av Kungl. Maj:t förordnad sekreterare i samarbetsnämnden.
Lektor i praktiska ämnen svarar för praktikförmedling och kontakt med praktikinstitutioner.
3.2 Förslag
I detta avsnitt redovisar jag dels i korthet den diskussion som under den senaste
tiden förts beträffande ledningen och administrationen av socionom- och
journalistutbildningen, dels vissa utredningar härom som på särskilt uppdrag utförts
av samarbetsnämnden för socialhögskolorna och den sakkunnige för beredning
av frågan om journalistutbildningens framtida utformning och organisation
m. m.
3.2.1 Utgångspunkter
Socialhögskolorna
En inom ecklesiastikdepartementet tillkallad utredning om ökad utbildning
av socionomer lade i november 1965 fram ett betänkande (stencil E
1965:4) med förslag om inrättande av en femte socialhögskola, förlagd till Örebro.
Vid remissbehandlingen av betänkandet berörde vissa instanser bl. a.
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1967
frågorna om socialhögskolornas ledning och förvaltning. Svenska stadsförbundet
och Svenska kommunförbundet fann det befogat att utreda förutsättningarna
för att en för samtliga socialhögskolor gemensam ledning skulle kunna komma
till stånd. Även styrelsen för socialhögskolan i Stockholm förordade i sitt
yttrande, att frågan om inrättande av en för samtliga socialhögskolor gemensam
överstyrelse skulle närmare övervägas. I yttrandet framhölls vidare att till
en sådan styrelse — som skulle ersätta såväl de nuvarande lokala högskolestyrelserna
som samarbetsnämnden — borde kunna föras över uppgifter avseende
anslagsframställningar, anslagsdisposition, remisser, antagning av studerande
m. in.
I den av riksdagen godkända prop. 1966: 50 ang. ökad utbildning av socionomer
och gymnastiklärare in. m. (SU 102, rskr 250) erinrade jag (s. 61) om att
jag tidigare samma år i prop. 1966:1 (bil. 10 s. 500) anmält min avsikt att
föreslå Kungl. Maj:t att ge samarbetsnämnden i uppdrag att undersöka möjligheterna
till ökad samordning av socialhögskolornas administrativa uppgifter
och resurser. Med hänsyn till vad som kommit fram vid remissbehandlingen av
nyssnämnda betänkade framhöll jag, att samarbetsnämndens uppdrag borde omfatta
även frågan om förutsättningarna för samordning av styrelsefunktionerna
för socialhögskolorna från den 1 juli 1967.
Den 3 juni 1966 uppdrog Kungl. Maj:t åt samarbetsnämnden att utreda och
till Kungl. Maj:t inkomma med förslag rörande möjligheterna till ökad samordning
av socialhögskolornas administrativa uppgifter och resurser ävensom
förutsättningarna för samordning av deras styrelsefunktioner från den 1 juli
1967. I en till beslutet fogad promemoria redovisades bl. a. följande bakgrund
och riktlinjer för utredningsarbetet.
Socialhögskolornas utbildningskapacitet har under den senaste femårsperioden
fördubblats, den fasta lärarstaben tredubblats och medelsförbrukningen mer än
fyrdubblats. Enligt föreliggande planer kommer den nu pågående expansionen
att fortsätta under åtminstone de närmaste åren. Den sålunda kraftigt ökade
verksamheten ställer allt större krav på samordnad ledning av högskolorna.
Detta gäller såväl vid det interna planeringsarbetet som vid avgivande av yttranden
och förslag till Kungl. Maj:t liksom vid kontakter med myndigheter
och organisationer m. m. Vidare anvisas från budgetåret 1966/67 för högskolorna
gemensamma riksstatsanslag, något som motiverar att anslagsframställningar
och förslag till disposition av anslag upprättas centralt.
Samarbetsnämnden har — bortsett från antagningen av studerande — ingen
fastställd rätt att besluta på styrelsernas vägnar. Nämndens funktion av samrådsorgan
har också markerats genom dess sammansättning; förutom rektorerna
ingår endast två av Kungl. Maj:t förordnade ledamöter. Av praktiska skäl
har nämnden i ökande omfattning fått ta hand om beredningsarbetet i styrelsefrågor.
Den utför bl. a. en betydande del av högskolornas petitaarbete. Likaså
har utbildningsplaneringen i väsentliga avseenden kommit att åvila nämnden.
Därjämte har nämnden i allt större utsträckning fått funktionen av centralt
remissorgan.
Utvecklingen av socialhögskolornas verksamhet synes tala för att en översyn
bör ske av högskolornas organisation i syfte att åstadkomma en direkt
33
Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1967
samordning av styrelsefunktionerna. Samarbetsnämnden bör ges i uppdrag att
företaga denna översyn samt att framlägga därav betingade förslag. En lämplig
utgångspunkt för arbetet synes vara det uttalande i frågan som styrelsen för socialhögskolan
i Stockholm gjorde i sitt förut nämnda remissyttrande. Sålunda
bör nämnden — med beaktande av de uppgifter som i dag hänför sig till de
olika högskoleorganen — pröva förutsättningarna för att såväl de lokala styrelserna
som samarbetsnämnden skall kunna ersättas med en för högskolorna
gemensam styrelse, direkt underställd Kungl. Maj:t. I en sådan bör ingå
företrädare för bl. a. kommunförbunden och andra avnämare av arbetskraft
med socionomutbildning. På det lokala planet torde ledningen och tillsynen av
högskolorna böra åvila rektor och lärarråd.
I anslutning till sin översyn av socialhögskolornas organisation bör samarbetsnämnden
behandla frågan om högskolornas administrativa verksamhet. En centralisering
av styrelsefunktionerna måste självfallet medföra ökad samordning av
de administrativa uppgifter som hör samman med nämnda funktioner, främst,
planerings- och utbildningsfrågor samt juridiska ärenden m. m. Beträffande
en rad andra administrativa uppgifter, bl. a. kontakt- och informationsverksamhet,
bör nämnden undersöka i vad mån dessa kan ombesörjas centralt.
Frågan om högskolornas ekonomiska förvaltning bör utredas av statskontoret
och riksrevisionsverket i samråd. Även i vad avser dessa uppgifter bör målet
vara ökad samordning. Möjligheterna att åstadkomma en för högskolorna gemensam
huvudförvaltning bör prövas. De båda ämbetsverken bör vidare utforma
förslag till rationella förvaltningstekniska rutiner för verksamheten.
En samordning av de administrativa arbetsuppgifterna liksom av den ekonomiska
förvaltningen vid socialhögskolorna medför behov av en central kansliorganisation.
Samarbetsnämnden bör i samråd med statskontoret framlägga
förslag till erforderlig personaluppsättning vid ett för högskolorna gemensamt
kansli. Vid en förvaltningsreform av antytt slag bör till detta kansli föras över
de resurser som står till samarbetsnämndens förfogande. Vid bedömningen av
personalbehovet bör upprättas även ett alternativ, i vilket hänsyn tas till möjligheten
av en central kansliorganisation, gemensam för journalistinstituten och
socialhögskolorna.
Journalistinstituten
I den av samarbetsnämnden för journalistinstituten i mars 1965 framlagda
promemorian »Massmedieutbildning vid journalisthögskolor», vilken redovisats
i det föregående, framfördes önskemål om en avsevärd förstärkning av institutens
administrativa resurser. Den sakkunnige som i juni 1966 tillkallades för
att biträda med beredning inom ecklesiastikdepartementet av frågan om journalistutbildningens
framtida utformning och organisation m. m. fick i anslutning
härtill uppdraget att undersöka förutsättningarna för att de nuvarande samrådsformerna
inom ramen för samarbetsnämnden skall kunna ersättas med en
direkt samordning av styrelsefunktionerna för instituten. I anslutning härtill
skulle den sakkunnige pröva dels — i samråd med statskontoret och riksrevisionsverket
— lämpligheten av en för instituten samordnad ekonomisk förvaltning,
dels behovet av centrala administrativa resurser, dels — i samråd med
samarbetsnämnden för socialhögskolorna och statskontoret — förutsättningarna
3 — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr iS
34 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 43 år 1967
för en central kansliorganisation, gemensam för journalistinstituten och socialhögskolorna.
3.2.2 Ledningen och administrationen av soeiononiutbildningen
Samarbetsnämnden för socialhögskolorna, som lagt fram förslag om socialhögskolornas
organisation och administration, konstaterar i fråga om högskolornas
ledningsorgan bl. a., att samarbetsnämnden fyllt en viktig samordnande
funktion, även om den är enbart ett samrådsorgan och sålunda saknar rätt
att besluta på styrelsernas vägnar. Det är emellertid ofrånkomligt — framhålls
det — att samarbetsnämndens beslut, i vilka bl. a. rektorerna deltagit, uppfattas
som ganska bindande av högskolornas styrelser. Den fria prövningsrätten
för styrelserna blir därigenom begränsad, trots att dessa har att fatta de formella
besluten. Om å andra sidan styrelserna fattar skilda beslut, ställs samarbetsnämnden
inför en svår — och i vissa fall omöjlig — uppgift. Sammanfattningsvis
betonas att de gångna årens verksamhet visar, att samarbetsnämnden
reellt kommit att få en starkare ställning än stadgan förutsätter och att nämnden
i viss mån fungerat som en överstyrelse, dock utan att ha en sådans befogenhet.
Som ett starkt bidragande skäl härtill anges att departement och myndigheter
vänt sig till samarbetsnämnden med remisser och uppdrag.
Det är samarbetsnämndens uppfattning att de växande kraven på samordnad
ledning av socialhögskolornas verksamhet knappast kan tillgodoses inom
den nuvarande organisationen. En effektiv ledning av högskolornas arbete kan
enligt nämnden uppnås först om de funktioner som nu ligger på högskolornas
styrelser flyttas över till ett gemensamt organ. De lokala styrelserna har dock
— framhåller nämnden — spelat en betydelsefull roll i högskolornas verksamhet.
Genom styrelsen har resp. läroanstalt haft kontakt med olika organisationer
och med skilda delar av socionomernas arbetsmarknad. Dessa kontakter har
varit av stort värde, bl. a. då det gällt den praktiska utbildningen, lärarrekrytering
och lokalfrågor. Styrelsernas roll har under senare år reducerats, samtidigt
som samarbetsnämnden fått en starkare ställning. De värden som de lokala
styrelserna representerar bör enligt nämnden kunna bevaras även i en för
socialhögskolorna gemensam styrelse.
Samarbetsnämnden föreslår — mot bakgrund av vad som här anförts — att
såväl nämnden som de lokala styrelserna den 1 juli 1967 ersätts med en för
högskolorna gemensam styrelse. I ett särskilt yttrande anmäler ledamoten Paul
Lindblom, att styrelsen för socialhögskolan i Lund förordar att samarbetsnämndens
uppgifter och resurser utvidgas och att de lokala styrelserna tills vidare
behålls. Den nya centrala styrelsen bör enligt nämnden kallas den gemensamma
styrelsen för socialhögskolorna. Ledamöterna Lindblom och Ingemar
Mundebo anser att namnet bör vara överstyrelsen för socialhögskolorna, eftersom
detta namn klarare anger att styrelsen skall vara direkt underställd Kungl.
Maj:t.
35
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 43 åt 1967
Den gemensamma styrelsen bör ha i huvudsak de uppgifter som nu vilar på
samarbetsnämnden och de lokala styrelserna. Den skall enligt förslaget främja
samordning av högskolornas verksamhet, svara för att planerna över studiegången
blir likvärdiga vid de olika högskolorna, bereda frågor om utbildningskapacitet
och om fortbildning av socionomer, antaga studerande, svara för högskolornas
ekonomiska förvaltning samt avge anslagsframställningar. På det
lokala planet skall enligt nämnden ledning och tillsyn åvila rektor och lärarråd.
Samarbetsnämnden föreslår att den gemensamma styrelsen skall bestå av
ordförande och sex ledamöter. Föreskrifter rörande styrelsens sammansättning
bör inte införas i stadgan, anser nämnden. I styrelsen bör emellertid ingå företrädare
för kommunförbunden och andra avnämare av arbetskraft med socionomutbildning
samt för personalorganisationerna. Rektorerna för socialhögskolorna
bör enligt nämnden ha närvaro- och yttranderätt i styrelsen.
En samordning av styrelsefunktionerna för med sig behov av en central
kansliorganisation. Samarbetsnämnden anser att huvuddelen av de
administrativa uppgifterna skall handläggas inom den gemensamma styrelsens
kansli, vilket föreslås tillkomma den 1 juli 1967. Det innebär, att planeringsoch
utbildningsfrågor — exempelvis studieplaner och timplaner — samt studiestatistik,
antagningsärenden, praktikplanering, anslagsframställningar, juridiska
ärenden — bl. a. tjänstetillsättningar — samt kontakt- och informationsfrågor
skall handläggas inom styrelsens kansli. I vad avser den ekonomiska förvaltningen
finner samarbetsnämnden övervägande skäl tala för att dithörande ärenden
tills vidare handläggs lokalt, dvs. vid resp. högskola.
Det centrala kansliet bör enligt samarbetsnämndens uppfattning ges sådana
resurser att det kan fullgöra beredningsarbetet beträffande de planerings- och
utvecklingsuppgifter som kommer att åvila den gemensamma styrelsen.
Nämnden understryker att den begränsat sitt förslag till vad som kan betraktas
som oundgängligen nödvändigt för att få ett funktionsdugligt kansli. Kansliet
bör enligt nämnden byggas ut successivt med hänsyn till de erfarenheter som
vunnits av verksamheten. Nämnden anser att kansliet — under ledning av en
förvaltningschef — bör fördelas på två enheter, en utbildningsenhet och en
administrativ enhet.
Samarbetsnämnden har i överensstämmelse med sitt uppdrag utarbetat förslag
till en alternativ kansliorganisation gemensam för socialhögskolorna och journalistinstituten.
Enligt nämnden har socionomutbildningen och journalistutbildningen
så få beröringspunkter, att man inom nämnden inte anser sig kunna förorda
att administrationen för de båda utbildningslinjerna samordnas.
Av följande sammanställning framgår den personalorganisation vid det centrala
kansliet, som samarbetsnämnden — i samråd med statskontoret — funnit
erforderlig vid ett genomförande av nämndens förslag om gemensam administration
för socialhögskolorna resp. socialhögskolorna och journalistinstituten.
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 1+3 år 1967
Centralt kansli för socialhögskolorna
Centralt kansli för socialhögskolorna och jour- nalistinstituten
Förvaltningschef
Förvaltningschef
Förste byråsekreterare
Förste byråsekreterare
alt. byrådirektör
alt. byrådirektör
—
Förste byråsekreterare
Kanslist
Kanslist
Kontorsskrivare
Kontorsskrivare
Kontorist
2 kontorister
Härtill kommer i båda alternativen medelsbehov för arvoden till experter,
vaktmästare och biträdeshjälp in. m. De nuvarande tjänsterna vid samarbetsnämnden
— en som byrådirektör och en som kontorist med halvtidstjänstgöring
— föreslås bli indragna i samband med inrättandet av ett centralt kansli.
För de lokala högskolekanslierna kommer enligt nämnden en central kansliorganisation
med här angiven utformning att innebära en avlastning av arbetsuppgifter.
Med hänsyn till de begränsade administrativa personalresurser som nu
finns vid de olika socialhögskolorna och den pågående utbyggnaden av högskolorna
bör en upprustning av de centrala förvaltningsresurserna enligt nämnden
inte få till följd en minskning av nuvarande administrationspersonal vid läroanstalterna.
Däremot är — framhåller nämnden — den utbyggnad av högskolornas
kanslier som eljest skulle ha kommit i fråga inte lika motiverad.
I följande sammanställning redovisas kostnaderna för ett genomförande av
samarbetsnämndens förslag om gemensam administration för socialhögskolorna
resp. socialhögskolorna och journalistinstituten (1966 års lönenivå). För jämförelse
tas upp även de belopp som anvisas till samarbetsnämndens verksamhet
m. m. under innevarande budgetår (1965 års lönenivå) och som förutsätts
bortfalla vid inrättande av ett centralt kansli.
Samarbetsnämn- Centralt kansli
den för socialhög- Centralt kansli för socialhögsko
-
Ändamål skolorna m. m. fou socialhögsko- lorna och journa
budgetåret
lorna, totalt listinstituten,
Avlöningar .......................... 71 000 282 000 421 000
Omkostnader ......................... 4 000 101000 133 000
Summa kr. 75 000 383 000 554 000
Statskontoret har i sitt yttrande över samarbetsnämndens förslag uppehållit
sig främst vid dess ställningstagande till omfattningen av kansliorganisationens
verksamhetsområde. Vad nämnden anfört finner statskontoret inte vara nagot
avgörande skäl mot en samordning på central nivå av socialhögskolornas och
37
Kungl. Maj:ts proposition nr J/.3 år 1967
journalistinstitutens kansliresurser. Vissa ärenden kan visserligen för sin handläggning
komma att fordra särskilda insikter i journalistutbildningens eller socionomutbildningens
villkor. Flertalet av de ärenden som skall handläggas av
ett för socialhögskolorna och journalistinstituten gemensamt kansli har emellertid
enligt statskontoret administrativ karaktär, t. ex. juridiska och personaladministrativa
frågor, anslagsframställningar och anslagsfördelning, antagning av
studerande, studiestatistik m. m. För handläggning av sådana ärenden som
studie- och timplaner, kontakt- och informationsfrågor samt åtskilliga remisser
fordras — utöver kunskaper i själva sakfrågan — även visst tekniskt-administrativt
kunnande. Med hänsyn till att den verksamhet det här gäller är jämförelsevis
liten och behovet av administrativ personal förhållandevis begränsat,
skulle det enligt statskontorets mening vara orationellt att bygga upp två centrala
kanslier. Inom ett för dessa verksamhetsgrenar gemensamt kansli kan
skapas bättre förutsättningar för en ändamålsenlig arbetsfördelning och bättre
möjligheter att åstadkomma utjämning av periodiska arbetstoppar inom verksamheten
än vad som kan komma i fråga vid två separata kansliorganisationer.
Under hänvisning till vad som här anförts förordar statskontoret samordning
av journalistinstitutens och socialhögskolornas centrala kansliresurser.
3.2.3 Ledningen och administrationen av journalistutbildningen
Den sakkunnige rörande journalistutbildningen finner starka skäl tala för
samordning i fråga om ledningen av de föreslagna journalisthögskolorna.
Styrelserna för journalistinstituten har enligt den sakkunnige utsträckt sitt samarbete
utöver vad som förutsätts i gällande stadga. Detta är fallet med bl. a. remissyttranden,
som regelmässigt utformas inom institutens samarbetsnämnd. En
utbyggnad av journalistutbildningen enligt de riktlinjer som den sakkunnige
föreslagit skulle ställa krav på ytterligare samordning. Såväl anordnande av
studiepraktik som antagning till fördjupningsstudier — med möjlighet för eleverna
att gå över från en högskola till en annan — måste enligt den sakkunnige
stå under central ledning. Den föreslagna utbyggnaden av verksamheten gör
det nödvändigt — framhålls det vidare — att för den ekonomiska förvaltningen
ersätta de arvodesanställda redogörarna med fast anställd personal. En centralisering
av den ekonomiska förvaltningen skulle dels avlasta rektorerna en rad
uppgifter, dels göra det möjligt att för ifrågavarande ändamål rekrytera en kvalificerad
medarbetare. Även personalärendena bör handläggas centralt — hävdar
den sakkunnige — med hänsyn till att sådana ärenden bör avgöras av den
myndighet, till vilken den ekonomiska förvaltningen är knuten. För de lokala
styrelserna skulle härefter knappast återstå ärenden av sådan vikt, att det skulle
kunna anses befogat att behålla dessa organ. Den allvarligaste olägenheten med
att avskaffa styrelserna anser den sakkunnige vara, att kontakterna mellan
högskolorna och utbildningens avnämare försvagas.
Mot bakgrund av dessa överväganden föreslår den sakkunnige att — i samband
med en omläggning av journalistutbildningen — styrelsefunktionerna för
38
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 43 år 1967
de båda högskolorna samordnas i en gemensam överstyrelse. För att högskolornas
kontakt med avnämarna skall säkras bör enligt den sakkunnige inrättas en
utbildningsnämnd vid varje högskola. Härjämte bör särskilda lärarråd tillkomma.
Överstyrelsen föreslås bestå av ordföranden, de båda rektorerna samt sju
andra ledamöter, utsedda efter förslag av universitetskanslersämbetet, statens
konsumentråd, Sveriges radio AB, Svenska journalistförbundet, Svenska tidningsutgivareföreningen,
Tidningarnas arbetsgivareförening och A-pressens samorganisation
gemensamt samt Publicistklubben. Enligt den sakkunnige bör
överstyrelsen erhålla i princip de funktioner som samarbetsnämnden och de
lokala styrelserna f. n. har.
Utbildningsnämnden — som enligt den sakkunnige bör vara sammansatt
av företrädare för lärare och elever samt för berörda press- och journalistorganisationer
— förslås få till uppgift att bl. a. bevaka frågor rörande utbildningens
innehåll och kapacitet. Lärarrådet vid resp. högskola bör enligt förslaget bestå
av rektor jämte samtliga vid högskolan anställda lektorer. Rådet bör bl. a.
samordna utbildningens olika delar, årligen avge förslag till överstyrelsen avseende
anslagsbehov samt utfärda ordningsföreskrifter för högskolan. Rektor
bör enligt den sakkunnige ansvara för bl. a. den pedagogiska ledningen av högskolans
verksamhet, bestämma fördelningen av lektorers och assistenters tjänstgöringsskyldighet
samt avge förslag till överstyrelsen rörande tjänstetillsättningar
och förordnanden av timlärare.
Ett för journalisthögskolorna gemensamt centralt kansli bör enligt
den sakkunnige organiseras från den 1 juli 1967. I avvaktan på erfarenheterna
av verksamheten föreslås det få provisorisk karaktär. Det centrala kansliet avses
svara för högskolornas ekonomiska förvaltning, utformningen av anslagsframställningar
och remissutlåtanden samt i övrigt beredning och verkställande
av den föreslagna överstyrelsens beslut. För budgetåret 1967/68 föreslås det
centrala kansliet omfatta dels en arvodestjänst som sekreterare i överstyrelsen,
tillika chef för kansliet, dels en tjänst som bokhållare och en tjänst som kansliskrivare.
Den sakkunnige tar vidare upp medel för tillfällig expertis, avsedd
för större planerings- och samordningsuppgifter, samt för extra vaktmästaroch
biträdespersonal med placering vid det centrala kansliet eller vid högskolorna.
Enligt sitt uppdrag har den sakkunnige undersökt förutsättningarna för en
central kansliorganisation, gemensam för social- och journalisthögskolor. Samarbetsnämnden
för socialhögskolorna har därvid framhållit, att den ekonomiska
förvaltningen för socialhögskolorna tills vidare bör ligga kvar på det lokala planet.
Vid sådant förhållande förefaller det den sakkunnige som om en hopkoppling
av de båda utbildningslinjernas kanslier skulle vara mindre ändamålsenlig.
Sambruk av kanslipersonal skulle nämligen vara möjligt främst för de kamerala
uppgifterna.
39
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 1$ år 1967
Kostnaderna för ett genomförande av den sakkunniges förslag om ett för
journalistinstituten centralt kansli uppgår — i 1966 års lönenivå — till sammanlagt
262 000 kr., varav 120 000 kr. för avlöningar vid det centrala kansliet,
107 000 kr. för extra vaktmästar- och biträdespersonal vid det centrala kansliet
eller vid högskolorna, 22 000 kr. för omkostnader samt 13 000 kr. för inredning
och utrustning. Om ett med socialhögskolorna gemensamt kansli skulle inrättas
— till kostnader som redovisats i det föregående — måste enligt den sakkunnige
inrättas en tjänst som bokhållare vid varje journalisthögskola.
Vid remissbehandlingen av den sakkunniges betänkande har förslaget om en
för journalisthögskolorna gemensam överstyrelse i allt väsentligt tillstyrkts av
de instanser som uttalat sig för tanken på fristående utbildningsanstalter. Sålunda
har bl. a. Svenska tidningsutgivareföreningen, Tidningarnas arbetsgivareförening
och A-pressens samorganisation ställt sig bakom förslaget. Styrelsen
för journalistinstitutet i Göteborg finner emellertid, att en till Stockholm förlagd
överstyrelse skulle innebära en betydande nackdel för göteborgshögskolan. Riksrevisionsverket
och statskontoret understryker i sina yttranden, att någon ändring
av medelsförvaltningen — exempelvis centralisering till ett gemensamt
kansli — inte bör ske i avvaktan på resultatet av vissa pågående utredningar.
3.3 Departementschefen
Såväl socionomutbildningen som journalistutbildningen tillhör den postgymnasiala
sektor som organisatoriskt står fri i förhållande till universitetsväsendet.
Bakgrunden härtill är bl. a. att dessa utbildningsvägar vuxit fram inom ramen
för enskilda stiftelser, som upprättats och — åtminstone till en början — finansierats
av olika organ på resp. verksamhetsområde. Statsmakterna har genom
beslut år 1962 beträffande journalistutbildningen (prop. 1962: 59, SU 96, rskr
227) samt år 1963 i fråga om socionomutbildningen (prop. 1963: 79, SU 110,
rskr 237) tagit över hela ansvaret för nämnda utbildningslinjer. De sju läroanstalterna
— numera fem socialhögskolor och två journalistinstitut — lyder
direkt under Kungl. Maj:t. En styrelse vid varje läroanstalt svarar för ledningen
av verksamheten, som i övrigt samordnas genom två särskilda samarbetsnämnder,
en för socialhögskolorna och en för journalistinstituten.
I den allmänna debatten har från främst universitetshåll hävdats att socionomoch
journalistutbildningen borde fogas in i universitetens verksamhet, bl. a. med
hänsyn till att ämnesuppsättningen vid nämnda utbildningslinjer i stor utsträckning
återfinns även inom de filosofiska fakulteterna. En organisatorisk samordning
skulle enligt företrädare för denna uppfattning leda till rationaliseringsvinster
i fråga om lärarutnyttjande och administration m. m. På både socionomernas
och journalisternas arbetsmarknad finns å andra sidan en stark opinion,
enligt vilken ifrågavarande utbildning även i fortsättningen bör anordnas vid
fristående läroanstalter med egna lednings- och förvaltningsorgan.
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1967
I ett föregående avsnitt av min framställning har jag redovisat mina synpunkter
och förslag i fråga om journalistutbildningens framtida utformning och organisation.
Därvid har jag med beaktande av en rad skäl — bl. a. den omfattande
samordningen av teoretiska och praktiska moment i utbildningen — förordat
att studierna skall liksom hittills bedrivas vid fristående läroanstalter, fr. o. m.
den 1 juli 1967 kallade journalisthögskolor. Jag finner det av likartade skäl
olämpligt att socionomutbildningen nu förs in i universitetsorganisationen. I
konsekvens härmed bör enligt min mening social- och journalisthögskolorna alltjämt
stå utanför universitetsmyndigheternas ledning och administration.
Under de senaste åren har från olika håll föreslagits åtgärder i syfte att effektivare
samordning och förstärkta administrativa resurser skulle komma till
stånd på de båda aktuella utbildningsområdena. Med anledning härav har på
mitt uppdrag samarbetsnämnden för socialhögskolorna och den sakkunnige
rörande journalistutbildningen var för sig utarbetat förslag angående ledningen
och administrationen av resp. utbildning. Det framhålls i båda förslagen, att de
lokala styrelsernas funktioner i ökad utsträckning kommit att läggas på vederbörande
samarbetsnämnd. Sålunda vilar en stor del av utbildningsplaneringen
och petitaarbetet numera på nämnderna. Dessa utarbetar vidare remissyttranden
och bestämmelser på resp. verksamhetsområde. I båda förslagen stryks under
att de växande krav på samordning, som ställs av myndigheter och organisationer,
endast med svårighet kan tillgodoses inom nuvarande styrelse- och förvaltningssystem.
Mot denna bakgrund föreslår samarbetsnämnden och den sakkunnige
var för sig, att beslutsfunktionerna centraliseras till överstyrelser, eu för
socialhögskolorna och en för journalisthögskolorna, och att på samma gång de
nuvarande styrelserna och samarbetsnämnderna avskaffas.
De här aktuella förslagen bör enligt min bedömning ses i ett större sammanhang.
Den postgymnasiala sektorn utanför universitetsområdet synes f. n. befinna
sig i inledningsskedet till en period av kraftig expansion. Sannolikt kommer
problem av samma slag som dem vid social- och journalisthögskolorna att
uppstå successivt vid en rad andra utbildningslinjer utanför universitetskanslersämbetets
och skolöverstyrelsens verksamhetsfält. De argument som förts fram
till stöd för förslagen att överstyrelser skall träda i stället för nuvarande lokala
styrelser och centrala samarbetsnämnder för socionom- och journalistutbildningen
finner jag i och för sig väga tungt. Med hänsyn till att dessa båda utbildningslinjer
har likartad uppläggning och i väsentliga avseenden visar upp problem
av samma slag, kan enligt min mening skäl anföras också för att en för social-
och journalisthögskolorna gemensam överstyrelse inrättas. Betydande invändningar
kan emellertid resas mot tanken på att nya centrala myndigheter
på utbildningsområdet nu skulle inrättas vid sidan av skolöverstyrelsen och
kanslersämbetet. Eftersom det är väsentligt att inga generella lösningar i fråga
om den postgymnasiala organisationen hindras av dellösningar, är jag inte beredd
att nu föreslå åtgärder i anledning av förslagen om centraliserad ledning av social-
och journalisthögskolorna.
41
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 1$ år 1967
Fördelningen av arbetsuppgifter mellan å ena sidan högskolornas styrelser och
å andra sidan de centrala samarbetsnämnderna har såsom redan framgått blivit
i viss mån en annan än den som förutsattes vid samarbetsnämndernas tillkomst.
Jag har emellertid ingen erinran mot den praxis som utvecklats i riktning mot
ökad centralisering av ärendenas handläggning. Det är tvärtom angeläget att
bl. a. petitaförslag och remissyttranden samordnas så långt det är möjligt.
Detta får självfallet inte innebära, att det reella inflytandet över utvecklingen
på resp. utbildningsområde tas ifrån de lokala styrelserna, som genom sin sammansättning
erbjuder möjligheter till värdefulla kontakter med utbildningens
avnämare.
Av socialhögskolorna saknar f. n. örebrohögskolan lokal styrelse. I samband
med att denna högskola inrättades (jfr prop. 1966: 50) föreskrevs nämligen att
stockholmshögskolans styrelse skulle längst intill utgången av juni 1967 fungera
som styrelse även för den förstnämnda läroanstalten. Såsom jag nyss anfört bör
de lokala styrelserna finnas kvar. I konsekvens härmed bör socialhögskolan i
Örebro den 1 juli 1967 ställas under ledning av en särskild styrelse.
På det lokala planet finns vid socialhögskolorna förutom styrelse och rektor
dels ett lärarråd, som har tillsyn över undervisningen och examinationen vid högskolan,
dels en utbildningsnämnd för samråd i utbildningsfrågor mellan lärare
och elever. De båda sistnämnda organen saknas vid de nuvarande journalistinstituten.
Med hänsyn till att en omläggning och utbyggnad av journalistutbildningen
medför betydande utökning av antalet elever och lärare i organisationen,
finner jag det motiverat, att såväl lärarråd som utbildningsnämnd införs
även vid de blivande journalisthögskolorna.
Behovet av förstärkta administrativa resurser vid social- och journalisthögskolorna
har betonats i skilda sammanhang. Under innevarande budgetår finns
— förutom tjänsterna som rektor och konsulent —- sammanlagt 32 tjänster för
förvaltningsuppgifter i samband med socionom- och journalistutbildningen. Av
dessa tjänster är emellertid endast en — den som byrådirektör vid samarbetsnämnden
för socialhögskolorna — förenad med självständig handläggning av
arbetsuppgifter. De sju läroanstalternas förslag till anslagsframställningar för
nästa budgetår tar upp inte mindre än 28 nya administrativa tjänster, varav
fem som byråsekreterare vid socialhögskolorna. Bakgrunden till dessa önskemål
är att finna i den kraftiga ökning av verksamheten, som ägt rum vid framför
allt socialhögskolorna under de senaste åren. Det framhålls bl. a. att rektorerna
numera till väsentlig del är sysselsatta med förvaltningsuppgifter.
Inför perspektivet av fortsatt expansion på berörda områden och med hänsyn
till att förvaltningsuppgifterna så långt som möjligt bör rationaliseras rekommenderar
samarbetsnämnden för socialhögskolorna och den sakkunnige rörande
journalistutbildningen, att det administrativa arbetet i största möjliga utsträckning
koncentreras till centrala kanslier, ett för socialhögskolorna och ett för
journalisthögskolorna. Medan nämnden utgår från att varje socialhögskola skall
42
Kungl. Maj:ts ''proposition nr J±3 år 1967
liksom hittills svara för sin ekonomiska förvaltning, finner den sakkunnige att
för journalisthögskolornas del också medelsförvaltningen bör samordnas.
I det föregående har jag framhållit, att jag med hänsyn till den postgymnasiala
organisationen i stort inte är beredd att lägga fram förslag om särskilda
överstyrelser för social- och journalisthögskolorna. Däremot kan enligt min
mening viss centralisering av de administrativa uppgifterna vid dessa högskolor
genomföras utan att mer omfattande lösningar av förvaltningsproblemen på
det postgymnasiala området hindras i framtiden. Bland förvaltningsuppgifter
som lämpligen bör samordnas centralt vill jag nämna förslag till petita och anslagsfördelning,
remissyttranden över betänkanden m. m., elevantagning, lärartilldelning,
praktikplanering samt kontakt- och informationsverksamhet. I avvaktan
på resultatet av vissa pågående utredningar — som statskontoret och
riksrevisionsverket erinrat om i sina yttranden över den sakkunniges förslag —
finner jag att den ekonomiska förvaltningen bör ligga kvar vid högskolorna.
På mitt uppdrag har samarbetsnämnden och den sakkunnige i samråd med
statskontoret undersökt förutsättningarna för att en central kansliorganisation,
gemensam för social- och journalisthögskolorna, skall kunna komma till stånd.
Denna tanke avvisas av både nämnden och den sakkunnige såsom opraktisk.
Statskontoret anser däremot att ett gemensamt kansli för alla de sju högskolorna
skulle skapa möjligheter till en rationell arbetsordning.
Vad statskontoret anfört stöder min uppfattning att det från allmänna synpunkter
skulle innebära en vinst, om förvaltningsresurserna för de båda aktuella
utbildningsvägarna koncentreras i ett centralt kansli. Ett sådant gemensamt
kansli skulle emellertid sakna ett fast ledningsorgan. Sju olika styrelser och två
samarbetsnämnder skulle ställa krav på service från kansliet. Jag har med hänsyn
härtill blivit övertygad om att centrala kansliresurser tills vidare bör finnas
för socialhögskolorna och journalisthögskolorna var för sig i anslutning till de
befintliga samarbetsnämndema. I följande avsnitt av min framställning, vilket
avser anslagsberäkningar för nästa budgetår, kommer jag att ta upp medel för
vissa nya tjänster vid de båda nämndernas kanslier. En förstärkning av de
centrala administrativa resurserna bör emellertid enligt min mening föra med
sig att de lokala förvaltningarna avlastas en rad uppgifter. Jag kommer därför
att föreslå höjda medelsanvisningar till dessa förvaltningar endast i den utsträckning
sådana höjningar motiveras av omläggningen av studiegången m. m.
vid journalisthögskolorna.
Kungl. Maj:ts proposition nr h3 år 1967
43
4. Anslagsberäkningar för budgetåret 1967/68
4.1 Journalisthögskolorna: Avlöningar
1966/67 Anslag ......... 635 000
1967/68 Förslag......... 1 042 000
I riksstaten för innevarande budgetår har under åttonde huvudtiteln förts upp
ett förslagsanslag till avlöningar vid journalistinstituten. Från detta anslag bestrids
avlöningskostnader vid journalistinstituten i Stockholm och Göteborg.
Den sakkunnige rörande journalistutbildningen har lagt fram förslag med beräkning
av personal- och anslagsbehovet vid journalisthögskolorna budgetåret
1967/68. I det följande lämnar jag en kortfattad redogörelse för förslaget. Därvid
tillåter jag mig, såvitt gäller motiveringar, att hänvisa till handlingarna i
ärendet.
Beräknad ändring 1967/68
Tjänster (enligt personalförteckning i regle- ringsbrev )
1966/67
Den
sakkunnige
Departements-
chefen
Lärarpersonal ............................
8
+ 2
+ 2
Övrig personal ............................
—
+ 4
+ 3
8
+ 6
+ 5
Anm: Vid sidan av tjänsterna enligt personalförteckning har i regleringsbrev för budgetåret
1966/67 anvisats medel för avlöningar vid vissa ytterligare lärartjänster (ca 140 000 kr.) och biträdestjänster
(ca 90 000 kr.).
Anslag
Avlöningar till lärarpersonal ............... 531600 -f- 228 700 -)- 185 000
Avlöningar till övrig personal .............. 89 000 + 409 100 -f 225 000
Arvoden och särskilda ersättningar.......... 14 400 -(- 200 — 3 000
Summa kr. 635 000 -f 638 000 + 407 000
Den sakkunniges förslag till nya tjänster m. m. innebär i korthet.
Högskolorna:
Omvandling av nuvarande ordinarie universitetslektorat och lektorat i praktiska
ämnen till tjänster med benämningen lektorat;
2 lektorer fr. o. m. den 1 januari 1968 (Stockholm 1, Göteborg 1);
ökad medelsanvisning till avlöningar av vissa lärare m. m. (-j- 24 000 kr.);
4 konsulenter (Stockholm och Göteborg vardera 2, varav 1 fr. o. m. den
1 januari 1968);
2 förste biblioteksassistenter (Stockholm 1, Göteborg 1);
2 biträden (Stockholm 1, Göteborg 1);
vissa smärre utgiftsändringar.
Centralt kansli m. m.:
Arvoden och särskilda ersättningar till ledamöter och sekreterare i överstyrelse
samt indragning av motsvarande arvoden m. m. vid nuvarande styrelser och
samarbetsnämnd;
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1967
1 kvalificerad medhjälpare (bokhållare) och 1 biträde;
medelsanvisning till arvoden åt experter (55 000 kr.) samt extra vaktmästaroch
biträdeshjälp (107 000 kr.);
medelsanvisning till arvoden åt lärare vid handledarkurser (33 000 kr.).
Departementschejen
I det föregående har jag föreslagit att journalistutbildningen läggs om och
ökas ut. I samband därmed har jag förordat, att de nuvarande journalistinstituten
i Stockholm och Göteborg ombildas till journalisthögskolor den 1 juli
1967. Medel till avlöningar vid dessa högskolor bör i riksstaten för nästa budgetår
anvisas under ett förslagsanslag, kallat Journalisthögskolorna: Avlöningar.
Intagningskapaciteten vid högskolorna skall enligt vad jag föreslagit i det
föregående nästa budgetår ökas från 75 till 120 platser per år och högskola,
dvs. till 240 platser om året. Detta medför självfallet behov av väsentligt förstärkta
lärarresurser. Vid min medelsberäkning utgår jag från att två ordinarie
universitetslektorat bör inrättas vid journalisthögskolorna den 1 januari 1968,
nämligen ett vid stockholmshögskolan i språkvård och stilistik samt ett vid
göteborgshögskolan i samhällsvetenskap.
Jag vill i detta sammanhang erinra om att extra tjänster som universitetslektor
numera kan inrättas vid ifrågavarande läroanstalter enligt Kungl. Maj:ts
beslut den 24 februari 1967. Vidare vill jag hänvisa till vad jag i prop. 1967:1
(bil. 10 s. 218) vid min anmälan av vissa gemensamma frågor rörande universiteten
m. m. anfört om de nya principer som enligt riksdagens beslut (prop.
1966:1 bil. 2 s. 22, SU 14, rskr 14) kommer att tillämpas fr. o. m. den 1 juli
1967 i vad avser inrättande av statligt reglerade tjänster. Det nya systemet
innebär för journalisthögskolornas del bl. a., att det framdeles ankommer på
Kungl. Maj:t att besluta om ämnesbenämning av universitetslektorat och lektorat
i praktiska ämnen även i ärenden där ändring i tidigare riksdagsbeslut
kommer i fråga.
Med utgångspunkt i de beräkningar rörande lärarbehovet som redovisats av
den sakkunnige samt den omfattning av undervisningen i radio- och TV-journalistik
som jag tidigare förordat räknar jag upp medelsanvisningen till undervisnings-
och examinationsarvoden åt timarvoderad lärarpersonal med sammanlagt
72 000 kr. Den medelsanvisning som nu utgår till assistent för allmänt
institutionsarbete vid resp. läroanstalt bör i överensstämmelse med den sakkunniges
förslag falla bort.
I det föregående har jag ställt mig positiv till en förstärkning av de centrala
administrativa resurserna för journalisthögskolorna. Enligt min mening bör till
högskolornas samarbetsnämnd den 1 juli 1967 knytas en tjänst som byrådirektör,
för vilken jag här beräknar medel. Vidare tar jag upp medel för en tjänst
som kansliskrivare med halvtidstjänstgöring. Vid min medelsberäkning förutsätter
jag vidare att nuvarande arvode av 3 000 kr. till nämndens sekreterare
dras in.
Med hänsyn till omläggningen av studiegången m. m. bör även högskolornas
45
Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1967
lokala kansliresurser förstärkas. Jag beräknar sålunda medel för att vid var och
en av högskolorna skall den 1 juli 1967 kunna inrättas en tjänst som konsulent,
en tjänst som förste biblioteksassistent med halvtidstjänstgöring samt en tjänst
som expeditionsvakt. Härjämte beräknar jag för extra biträdeshjälp — avsedd
för bl. a. bokföringsuppgifter — 10 000 kr. vid vardera högskolan.
I övrigt räknar jag för nästa budgetår inte med andra förändringar av utgifterna
under det nuvarande avlöningsanslaget till journalistinstituten än sådana
av automatisk natur.
Med hänvisning till anslagssammanställningen beräknar jag anslaget till
1 042 000 kr.
Jag hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till Journalisthögskolorna: Avlöningar för budgetåret
1967/68 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 1 042 000 kr.
4.2 Journalisthögskolorna: Omkostnader
1966/67 Anslag ........... 197 000
1967/68 Förslag .......... 388 000
I riksstaten för innevarande budgetår har under åttonde huvudtiteln uppförts
ett förslagsanslag till omkostnader vid journalistinstituten. Från detta anslag
bestrids utgifter för omkostnader vid journalistinstituten i Stockholm och Göteborg.
Den sakkunnige rörande journalistutbildningen har lagt fram förslag med beräkning
av medelsbehovet för omkostnader vid journalisthögskolorna budgetåret
1967/68. I följande sammanställning redovisar jag den sakkunniges förslag.
Beräknad ändring 1967/68
1966/67
Den
Departements-
sakkunnige
chefen
1.
Sjukvård m. in........................
1 000
+ 3 000
+
1 2001
2
Reseersättningar .......................
14 500
+ 11 500
+
2 5002
3.
Expenser:
a) Bränsle, lyse och vatten .............
2 000
+ 5 000
+
4 0003
b) Biblioteken ........................
6 000
+ 24 000
+
14 0001
c) Övriga expenser ....................
79 000
-f 49 000
+
24 3005
4.
Övningstidningar m. in.................
63 000
+ 66 000
+
81 000°
5.
Psykotekniska prov ....................
23 000
-f 42 000
+
42 000
6.
Resebidrag till de studerande ..........
8 500
+ 18 800
+
O
O
o
7.
Utrustning ............................
—
+ 10 000
—
Summa kr.
197 000
+ 229 300
+ 186 000
1 Därav samarbetsnämnden 200 kr., Stockholm 500 kr. och Göteborg 500 kr.
2 Därav samarbetsnämnden 1 000 kr., Stockholm 1 000 kr. och Göteborg 500 kr.
3 Därav Stockholm 2 000 kr. och Göteborg 2 000 kr.
4 Därav Stockholm 7 000 kr. och Göteborg 7 000 kr.
5 Därav samarbetsnämnden 4 300 kr., Stockholm 10 000 kr. och Göteborg 10 000 kr.
6 Därav Stockholm 42 000 kr. och Göteborg 39 000 kr.
7 Därav Stockholm 7 000 kr. och Göteborg 10 000 kr.
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1967
Departementschefen
Under erinran om vad jag tidigare anfört angående ombildning av de nuvarande
journalistinstituten till journalisthögskolor förordar jag, att medel till förevarande
ändamål i riksstaten för nästa budgetår anvisas under ett förslagsanslag,
kallat Journalisthögskolorna: Omkostnader.
Med hänvisning till sammanställningen hemställer jag, att Kungl. Maj:t föreslår
riksdagen
att till Journalisthögskolorna: Omkostnader för budgetåret
1967/68 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
383 000 kr.
4.3 Vissa kostnader vid socialhögskolorna
Samarbetsnämnden för socialhögskolorna har i sitt förut nämnda förslag om
ledning och administration av socionomutbildningen redovisat önskemål att en
överstyrelse skall inrättas och att de centrala administrativa resurserna vid
socialhögskolorna skall förstärkas. I förslaget ingår en beräkning av personaloch
anslagsbehovet för detta ändamål budgetåret 1967/68. I det följande lämnar
jag en kortfattad redogörelse för denna del av förslaget. Därvid tillåter jag
mig, såvitt gäller motiveringar, att hänvisa till handlingarna i ärendet.
Beräknad ändring 1907/68
Tjänster
1966/67
Samarbets-
nämnden
Departements-
chefen
Handläggande personal ....................
1
+ 1
+1
Övrig personal ............................
0,5
+ 2,5
+ 2,5
1,5
+ 3,5
+ 3,5
Anslag
Avlöningar
Avlöningar till tjänstemän ................
52 600
+ 109 600
+ 105 200
Arvoden och särskilda ersättningar ........
18 400
— 1 600
— 200
Arvoden till experter och tillfällig personal ..
—
+ 100 000
+ 10 000
Summa kr.
71 000
+ 208 000
+ 115 000
Omkostnader
1. Sjukvård m. m........................
—
+ 1000
+ 1 000
2. Reseersättningar .......................
—
+ 30 000
+ 2 500
3. Utrustning ............................
—
+ 30 000
—
4. Expenser .............................
4 000
+ 36 000
+ 12 500
Summa kr.
4 000
+ 97 000
+ 16 000
Anm. Medelsanvisningar för budgetåret 1966/67 utgår ur förslagsanslagen Socialhögskolorna:
Avlöningar resp. Socialhögskolorna: Omkostnader. I fråga om medel till arvoden och särskilda
ersättningar avser beloppen såväl samarbetsnämnden som de lokala styrelserna. Inom ramen för
anvisade medel till sjukvård m. m. och reseersättningar vid socialhögskolan i Stockholm tillgodoses
f. n. även samarbetsnämndens medelsbehov.
47
Kungl. Maj:ts proposition nr J/.3 år 1967
Departementschefen
Jag har i det föregående behandlat föreliggande förslag om ledning och administration
av bl. a. socionomutbildningen. Därvid har jag anmält min avsikt att
föreslå förstärkning av de gemensamma administrativa resurserna för socialhögskolorna
i anslutning till den befintliga samarbetsnämnden. Enligt min mening
bör fr. o. m. nästa budgetår de centrala kansliresurserna utökas med en
tjänst som förste byråsekreterare och en tjänst som kanslist, för vilka jag här
beräknar medel. Vidare tar jag upp medel för en tjänst som kontorsskrivare och
en tjänst som kontorist med halvtidstjänstgöring samt ett belopp av 10 000 kr.
till arvoden åt experter. Nuvarande arvode av 8 600 kr. till den icke självskrivne
ledamoten av samarbetsnämnden bör dras in. För arvoden och särskilda ersättningar
till styrelsen för socialhögskolan i Örebro tar jag upp 3 400 kr. Mina
beräkningar leder till att nu utgående medelsanvisningar till avlöningar vid samarbetsnämnden
bör höjas med 115 000 kr. Med hänvisning till anslagssammanställningen
tar jag vidare upp 16 000 kr. för omkostnader vid nämnden.
Jag förordar att i riksstaten för nästa budgetår förs upp ett förslagsanslag av
131000 ki-., kallat Vissa kostnader vid socialhögskolorna. Av praktiska skäl
bor emellertid kostnaderna för avlöningar samt omkostnaderna bestridas från
socialhögskolornas ordinarie anslag, som härigenom kommer att belastas med
högre belopp än som beräknats i riksstatsförslaget. Det av mig nu förordade anslaget
kommer sålunda att fungera som s. k. täckningsanslag för riksstaten.
Jag hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till Vissa kostnader vid socialhögskolorna för budgetåret
1967/68 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
131 000 kr.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
48
Kungl. Maj:ts ''proposition nr år 1967
INNEHÅLL
Sid.
1. Inledning ..................................................... 3
2. Utbildning av journalister......................................... 4
2.1. Nuläget ..................................................... 4
2.2. Förslag ...................................................... 4
2.2.1. Utgångspunkter ........................................ 4
2.2.2. Den sakkunniges förslag................................. 7
2.2.3. Remissyttrandena ...................................... 16
2.3. Departementschefen .......................................... 23
3. Ledning och administration av socionom- och journalistutbildningen .... 30
3.1. Nuläget ..................................................... 30
3.2. Förslag ..................................................... 31
3.2.1. Utgångspunkter ........................................ 31
3.2.2. Ledningen och administrationen av socionomutbildningen .... 34
3.2.3. Ledningen och administrationen av journalistutbildningen .. 37
3.3. Departementschefen .......................................... 39
4. Anslagsberäkningar för budgetåret 1967/68 .......................... 43
4.1. Journalisthögskolorna: Avlöningar.............................. 43
4.2. Journalisthögskolorna: Omkostnader............................ 45
4.3. Vissa kostnader vid socialhögskolorna........................... 46
Ivar Hseggströms Tryckeri AB • Stockholm 1907
670382
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1967:199 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1967168 till civilförsvaret. a1 i texten
- SU 1967:86 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ris proposition angående ökad utbildning av journalister m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten