Sök i Ratio Lex

Angående ökad utbildning av journalister rrv. to

1967-03-10 · 48 sidor, varav 48 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 48 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1967:43, Angående ökad utbildning av journalister rrv. to

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1967

1

Nr 43

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ökad utbildning

av journalister rrv. to.; given Stockholms slott den 10 mars

1967.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

BERTIL

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen behandlas frågor om dels utbyggnad och omläggning av journalistutbildningen,

dels ledning och administration av socionom- och journalistutbildningen.

De nuvarande journalistinstituten i Stockholm och Göteborg föreslås bli

ombildade till journalisthögskolor den 1 juli 1967. I samband därmed avses den

nuvarande studiegången med sex månaders förpraktik och ett års institutsutbildning

bli ersatt med en tvåårig sammanhållen yrkesutbildning, omfattande en

ettårig grundkurs följd av en termins studiepraktik och en termins fördjupningsstudier.

Intagningskapaciteten beräknas öka från 75 till 120 platser per år

och högskola, dvs. till sammanlagt 240 platser om året. För budgetåret 1967/68

begärs för journalisthögskolorna anslag till avlöningar och omkostnader av sammanlagt

1 425 000 kr., vilket jämfört med innevarande budgetår innebär en

kostnadsökning med 593 000 kr.

De båda samarbetsnämnderna för socialhögskolorna resp. journalisthögskolorna

föreslås erhålla förstärkta kansliresurser. Under ett särskilt anslag tas

för vissa sådana ändamål under budgetåret 1967/68 upp ett belopp av 131 000 kr.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 13

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 43 år 1967

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 10

mars 1967.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Kling, Edenman, Johansson, Aspling,

Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Myrdal,

Odiinoff, Wickman.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, anmäler efter

gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ökad utbildning

av journalister m.m. och anför.

I statsverkspropositionen (bil. 10 s. 309) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen

att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1967/68 beräkna
a)

till Journalistinstituten: Avlöningar ett förslagsanslag av 956 000 kr.,

b) till Journalistinstituten: Omkostnader ett förslagsanslag av 317 000 kr.

Jag anhåller att nu få anmäla dessa frågor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1967

3

1. Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade jag den 3 juni 1966

ti. rektorn vid journalistinstitutet i Stockholm Lars Furhoff för att såsom

sakkunnig inom ecklesiastikdepartementet biträda med beredning av frågan om

journalistutbildningens framtida utformning och organisation m.m. Den sakkunnige

har den 26 augusti 1966 lagt fram »Betänkande angående journalistutbildningen»

(stencil E 1966:7) samt den 4 september 1966 överlämnat en kompletterande

promemoria om behovet av centrala administrativa resurser för journalistutbildningen

m.m. Över den sakkunniges förslag har, efter remiss, yttranden

avgetts av byggnadsstyrelsen, statskontoret, riksrevisionsverket, skolöverstyrelsen,

arbetsmarknadsstyrelsen, universitetskanslersämbetet efter hörande av berörda

universitetsmyndigheter, statens konsumentråd, statens institut för

konsumentfrågor, samarbetsnämnden för socialhögskolorna, samarbetsnämnden

för journalistinstituten efter hörande av institutens styrelser, 1963 års konsumentupplysningskommitté,

kompetensutredningen, Svenska tidningsutgivareföreningen

och A-pressens samorganisation (gemensamt yttrande), Tidningarnas

arbetsgivareförening, Föreningen Svensk fackpress, Publicistklubben, Sveriges

radio AB, Sveriges industriförbund, Kooperativa förbundet, Tjänstemännens

centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO),

Pressfotografernas klubb, Sveriges förenade studentkårer (SFS), Elevkåren vid

journalistinstitutet i Stockholm samt Elevkåren vid journalistinstitutet i Göteborg.

Härjämte har Svenska journalistförbundet inkommit med en skrift i

ärendet.

Styrelserna för journalistinstituten i Stockholm och Göteborg har i vanlig

ordning avgett anslagsframställningar för verksamheten vid instituten under

nästa budgetår.

Enligt Kungl. Maj:ts uppdrag den 3 juni 1966 har samarbetsnämnden för

socialhögskolorna den 6 september 1966 inkommit med förslag angående socialhögskolornas

organisation och administration m. m. Över förslaget har statskontoret

avgett yttrande.

Statens avtalsverk har på grundval av en inom ecklesiastikdepartementet upprättad

organisationspromemoria förhandlat med SACO och TCO:s statstjänstemannasektion

om anställnings- och arbetsvillkor för vissa tjänster vid journalistinstituten

m. m. Avtal har träffats under förbehåll om Kungl. Maj:ts godkännande.

Avtalet har denna dag överlämnats till riksdagens lönedelegation med

hemställan om godkännande på riksdagens vägnar.

I det följande tar jag först upp frågan om utbildning av journalister samt

berör därefter frågan om ledning och administration av socionom- och journalistutbildningen.

Slutligen redovisar jag anslagsberäkningar för budgetåret 1967/68.

På vissa punkter redovisas för sammanhangets skull förslag, som inte kräverbeslut

av riksdagen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr kS år 1967

2. Utbildning av journalister

2.1 Nuläget

Statsmakterna beslutade år 1962 att journalistutbildning på postgymnasial

nivå skulle ordnas i statlig regi fr. o. m. höstterminen 1962 vid särskilda journalistinstitut

i Stockholm och Göteborg (prop. 1962:59, SU 96, rskr 227). Därvid

framhöll jag bl. a. (prop. s. 38), att uppläggningen av journalistutbildningen

i viss mån borde få karaktär av försöksverksamhet.

Vid journalistinstituten finns dels studentlinje som leder till journalistexamen,

dels akademikerlinje vid vilken avläggs akademisk journalistexamen. Utbildningen

omfattar vid båda linjerna ett år. För behörighet att antagas som elev

fordras generellt sex månaders praktiktjänstgöring. Därjämte krävs för inträde

på studentlinje studentexamen eller motsvarande kunskaper samt för inträde

på akademikerlinje minst fyra betygsenheter enligt fordringarna för primärexamen

vid filosofisk fakultet. Undervisningen är till övervägande delen gemensam

för de båda linjerna, och fördelningen av utbildningsplatser dem emellan

är inte bunden. Av dem som sökt till instituten har endast var tredje kunnat

antagas; tillströmningen till studentlinje har hittills varit helt dominerande. Vid

instituten bedrivs sedan höstterminen 1963 inom en särskild avdelning försöksverksamhet

med ettårig utbildning på konsumentupplysningens område (jfr

prop. 1963:1 bil. 10 s. 454). Den sammanlagda intagningskapaciteten vid resp.

institut är f. n. 75 platser per år. Flertalet av dem som examineras vid journalistinstituten

rekryteras till befattningar på massmediaområdet, i första hand

inom dagspress och veckopress, nyhetsbyråer, facktidskrifter, PR-verksamhet

samt radio och television. Instituten står under ledning av var sin styrelse. Samråd

mellan instituten sker inom en särskild samarbetsnämnd. Vid instituten

finns anställda bl. a. universitetslektorer i teoretiska ämnen samt lektorer i praktiska

ämnen. Kungl. Maj:t har den 28 juni 1963 fastställt stadga för journalistinstituten.

2.2 Förslag

I detta avsnitt redovisar jag dels vissa på senare tid framlagda förslag rörande

utbildning för verksamhet inom massmedia, dels mina direktiv till den sakkunnige

för beredning av frågan om journalistutbildningens framtida utformning

och organisation m. m., dels den sakkunniges förslag jämte remissyttrandena

över detta.

2.2.1 Utgångspunkter

Frågan om utbildning för verksamhet inom massmedia har under de senaste

åren aktualiserats i skilda sammanhang, bl. a. i betänkande!! av 1960 års radio
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 43 är 1967

utredning (jfr SOU 1965:20 s. 260) och utredningen för utbildningen inom

teaterns, filmens, radions och televisionens områden m.m. (jfr stencil E 1965:9

och prop. 1966:95). I anslutning till en inom Uppsala studentkår utarbetad

promemoria, »Universitet och yrkesutbildningar» (stencil augusti 1964), har universitetskanslersämbetet

i februari 1966 uppdragit åt särskilda experter att inom

en delegation knuten till ämbetets utredning angående fasta studiegångar vid de

filosofiska fakulteterna m. m. utreda frågan om yrkesinriktade kurser — rörande

bl. a. vissa massmedia — inom ramen för i första hand filosofiska primärexamina.

Behovet av undervisning inriktad mot massmedia har berörts även

i särskilda skrifter från dels Folkpartiets ungdomsförbund och Sveriges liberala

studentförbund i januari 1962, dels Stockholms universitets studentkår i maj

1962. I samband med yttrande över förstnämnda skrift har samarbetsnämnden

för journalistinstituten lagt fram en promemoria, »Massmedieutbildning vid

journalisthögskolor» (stencil mars 1965), med förslag till utbyggnad och differentiering

av institutens verksamhet. Denna promemoria har sedermera varit

utsänd på remiss till en rad myndigheter och organisationer för inhämtande av

synpunkter.

Samarbetsnämndens promemoria

I samarbetsnämndens promemoria föreslogs bl. a., att den nuvarande journalistutbildningen

skulle ersättas med en tvåårig utbildningsgång, omfattande en

för samtliga studerande gemensam ettårig grundkurs, ett halvt års studiepraktik

samt en avslutande termin med specialiseringsstudier för olika former av

verksamhet inom massmedia enligt fyra alternativ. I samband med införande

av studiepraktik skulle enligt förslaget kravet på förpraktik slopas. Omläggningen

i detta avseende motiverades av bl. a. svårigheterna att anskaffa praktikplatser

åt alla som söker till instituten. Intagningskapaciteten vid resp. läroanstalt

föreslogs höjd till i första hand 120 platser per år med hänsyn till att

efterfrågan på personal med kvalificerad utbildning inriktad mot massmedia väntades

öka inom en rad områden, bl. a. radio och television samt PR-verksamhct.

Samarbetsnämnden föreslog vidare, att instituten skulle ombildas till högskolor

och att ökade resurser i fråga om personal och lokaler skulle ställas till förfogande

för verksamheten.

Remissyttrandena över promemorian

Vid remissbehandlingen av ifrågavarande promemoria uttalade sig berörda

myndigheter och organisationer genomgående för ökad utbildning av personal

för verksamhet inom massmedia. Däremot rådde delade uppfattningar om hur

denna utbildning borde vara organiserad. I flertalet yttranden — bl. a. i dem

från pressorganisationerna och Sveriges radio AB — anslöt man sig i princip till

samarbetsnämndens förslag om journalisthögskolor med tvåårig utbildningsgång.

Vissa organisationer betonade därvid angelägenheten av att betyg från

sådan utbildning skulle få tillgodoräknas i filosofiska examina. En rad andra

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. May.ts proposition nr 43 år 1967

instanser — främst universitetsmyndigheter — ställde sig avvaktande till samarbetsnämndens

förslag och förordade att massmediautbildningen skulle integreras

i universitetens verksamhet. I åtskilliga yttranden berördes därvid särskilt

akademikerlinjens ställning i utbildningsorganisationen.

Uppdrag angående översyn av journalistutbildningen

Med hänsyn till de erfarenheter som vunnits genom den hittillsvarande, delvis

på försök bedrivna verksamheten vid journalistinstituten och mot bakgrund

av de synpunkter som framkom vid remissbehandlingen av samarbetsnämndens

promemoria fann jag det motiverat att tillkalla en särskild sakkunnig för att

inom departementet biträda med beredning av frågan om hur utbildningen av

journalister m. fl. närstående yrkeskategorier borde utformas och organiseras

på längre sikt.

För den sakkunniges arbete angav jag i huvudsak följande utgångspunkter.

1. Utbildning för yrkesverksamhet inom ifrågavarande område bör liksom hittills

ske huvudsakligen vid fristående yrkesutbildningsanstalter (journalistinstitut).

Utbildningen bör ansluta direkt till genomgången gymnasie- eller fackskoleutbildning.

Med hänsyn till det ringa intresse som journalistinstitutens akademikerlinje

rönt bör den sakkunnige pröva, om skäl föreligger för att institutens

utbildning även fortsättningsvis skall bedrivas på två linjer med olika behörighetskrav.

2. Enligt vad som framkommit bl. a. vid remissbehandlingen av samarbetsnämndens

promemoria synes förutsättningar föreligga för en kraftigt ökad

efterfrågan på personal med kvalificerad utbildning orienterad mot press,

radio, television och PR-verksamhet. Utrymme torde därför finnas för en

betydande kapacitetsökning vid journalistinstituten. Den sakkunnige bör i sitt

förslag utgå från att intagningskapaciteten vid instituten bör i runt tal fördubblas

samt överväga vilken utbyggnadstakt som kan vara lämplig.

3. Det nuvarande kravet på sex månaders förpraktik »på det område utbildningen

avser» för behörighet att antagas som elev vid journalistinstitut bör

tas bort med hänsyn till föreliggande svårigheter att anskaffa praktikplatser

åt ett växande antal sökande. För dem som antagits som elever bör i stället

som ett obligatoriskt led i utbildningsgången vid instituten anordnas studiepraktik

av motsvarande längd. Den sakkunnige bör belysa härmed sammanhängande

frågor, bl. a. institutens kontakt med praktikinstitutionerna samt

handledning och betygsättning vid praktiktjänstgöringen.

4. Institutsutbildningens centrala del bör vara en för samtliga studerande i allt

väsentligt gemensam grundkurs om två terminer, omfattande undervisning i

främst de vid instituten nu förekommande teoretiska och praktiska ämnena.

Den sakkunnige bör undersöka möjligheterna att inom grundkursen tillgodose

utbildningsbehov för yrkesverksamhet inom olika sektorer av här berörda

område. Därvid bör den sakkunnige penetrera ämne för ämne i institutens

nuvarande studieplaner i syfte att dels koncentrera lärostoffet kring moment

av väsentligt intresse för ifrågavarande utbildning, dels påvisa om det i

undantagsfall kan anses föreligga behov av alternativa inriktningar i grundkursens

ämnen. Allmänt sett bör största möjliga integration mellan de teoretiska

och de praktiska ämnena eftersträvas.

5. Spridningen i fråga om yrkesverksamhet bland dem som genomgått jour
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 1$ år 1967

nalistinstitut har enligt samarbetsnämnden och ett flertal remissinstanser framkallat

behov av viss specialisering inom ramen för institutsutbildningen. Sådan

specialisering torde de studerande lämpligen påbörja först sedan de fullgjort

den obligatoriska praktiktjänstgöringen; de får därigenom möjlighet att bedriva

sina avslutande institutsstudier på grundval av erfarenheter från studiepraktiken.

Den sakkunnige bör pröva vilket omfång sådana fördjupningsstudier bör

ges samt därvid utgå från två möjliga lösningar, den ena innebärande en hel

termins utbildning, den andra en kortare kurs i seminarieform. Vidare bör den

sakkunnige undersöka hur fördjupningsstudierna bör organiseras på olika alternativ

med hänsyn till yrkesspridningen. Det är väsentligt, att i detta sammanhang

behovet av specialisering inriktad mot konsumentupplysning beaktas. I den

sakkunniges uppdrag bör ingå att pröva hur antalet alternativ inom fördjupningsstudiema

kan begränsas vid resp. institut; syftet bör därvid vara att

åstadkomma dels en för varje institut speciell utbildningsprofil, dels ett rationellt

resursutnyttjande. Den sakkunnige bör härjämte bedöma förutsättningarna

för att även yrkeserfama journalister skall kunna beredas möjlighet att deltaga

i institutens utbildning på specialiseringsstadiet.

6. Den sakkunnige bör upprätta förslag till timplaner och beräkna det lärarbehov

som resp. budgetår följer av hans ställningstaganden till frågorna om

intagningskapacitet, utbyggnadstakt samt utbildningens uppläggning och innehåll

m. m. Den sakkunnige bör därvid beakta föreliggande möjligheter att åstadkomma

lärarbesparande rationaliseringar i undervisningen genom utnyttjande

av inte alltför kostnadskrävande tekniska hjälpmedel — exempelvis sluten-kretstelevision

av den typ som idag förekommer bl. a. vid utbildning på datateknikområdet.

2.2.2 Den sakkunniges förslag

Den sakkunnige redogör inledningsvis för erfarenheterna av den hittillsvarande

utbildningen vid journalistinstituten. Försöksverksamheten har — framhålls

det — entydigt visat att förmågan att utvälja och presentera information inte

enbart eller ens främst är en fråga om tekniskt kunnande. Tvärtom fordras

för värderingen av skilda källor träning i kritisk källgranskning, något som

engagerat samtliga lärare och som präglat såväl teoretiska lektioner som övningar

i dagspress journalistik, studiebesök med reportageövningar, produktion

av övningstidningar och övningsprogram.

Speciellt bör enligt den sakkunnige understrykas att det varit av största betydelse

att lärarna i teoretiska ämnen engagerat sig i denna mot journalistiken

inriktade träning inte enbart under sina lektioner utan i alla sammanhang då

det varit påkallat. Integrationen mellan praktiska och teoretiska ämnen har

haft sitt största värde i att de journalistiska prestationerna ständigt bedömts

från dessa källkritiska synpunkter och att omvänt detta syfte med den teoretiska

undervisningen ständigt gjorts klart för eleverna.

Utbildningens mål

Målet för journalistutbildningen bör enligt den sakkunnige vara att eleverna

skall bli skickade att finna, bedöma och översätta den information som skall

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1967

presenteras i massmedia. Denna färdighet utgör grunden för journalistisk verksamhet,

oavsett om den är förlagd till dagspress, populärpress, fackpress, television

och radio eller till företag, institutioner och organisationer.

För att de blivande journalisterna skall få kunskap om var deras källor står

att finna, måste utbildningen innefatta moment av samhällsorientering. Denna

bör emellertid utformas med hänsyn till enbart utbildningsmålet, anser den

sakkunnige, som vidare pekar på behovet av orientering om rättsreglerna beträffande

källors offentliggörande.

Såsom redan framgått är en av de centrala uppgifterna för ifrågavarande

utbildning att ge de studerande förmåga att värdera skilda källor. Enligt den

sakkunnige krävs för detta syfte en till journalistens behov anpassad introduktion

i vetenskaplig metodik, innefattande såväl den historiska källkritiken som

samhällsvetenskapernas på statistik och ekonomiskt tänkande grundade slutledningsmetodik.

Att presentera inhämtad och värderad information kan pedagogiskt sett te

sig som ett rent träningsproblem. Erfarenheterna visar emellertid att detta ingalunda

är fallet. I den journalistiska yrkesutbildningen bör därför enligt den

sakkunnige ingå orientering om möjligheterna för massmedia att påverka

opinionsbildningen. Träningen av elevernas språkliga känslighet i syfte att de

skall göras uppmärksamma på kommunikationsproblem av semantisk och

stilistisk art är emellertid om möjligt än viktigare, framhåller den sakkunnige.

Det sagda innebär — betonas det — att det som hittills kallats teoretiska

ämnen i journalistutbildningen måste utgöra en integrerad del av yrkesträningen

och medvetet utformas så att kursinnehållet täcker detta behov. Det innebär

också att undervisningen i de moment som hittills kallats praktiska ämnen

endast till mycket ringa del kan isoleras från övrig undervisning. Så snart övningarna

blir någorlunda avancerade är en nära samverkan mellan vetenskapligt

och journalistiskt skolade lärare nödvändig.

Inom den nuvarande ettåriga studiegången är det — hävdar den sakkunnige

— inte möjligt för instituten att hinna ge de studerande fördjupade kunskaper

om bl. a. metoder och medel. Vidare har det enligt den sakkunnige framhållits

från arbetsmarknadshåll, att eleverna på den tid som f. n. står till förfogande

inte hinner inhämta tillräckliga kunskaper och praktiska yrkesfärdigheter inom

massmediaområdet i dess helhet.

Med hänsyn härtill ansluter sig den sakkunnige till det förslag om studietidsförlängning

som framfördes av samarbetsnämnden i dess förut refererade promemoria.

En förlängd utbildningstid bör dock — hävdar den sakkunnige —

inte ägnas åt en generell utbyggnad av grundutbildningen. Likaså avvisas

tanken på en differentiering av utbildningen efter de specialiteter inom journalistiken

som eleverna önskar ägna sig åt, exempelvis politik, ekonomi, kultur,

naturvetenskap eller medicin. Denna ståndpunkt motiveras med att den tid som

rimligtvis kan ställas till förfogande blir alltför knapp för att eleverna skall ha

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts -proposition nr 43 år 1967

möjlighet att inhämta såväl tillfredsställande yrkesfärdighet som kunskaper på

berörda specialområden. Fördjupade fackmässiga kunskaper bör — understryks

det — inhämtas vid vetenskapliga institutioner e. d. Journalistutbildningen bör

enligt den sakkunnige koncentreras till sådana moment som är gemensamma för

alla inom massmedia journalistiskt verksamma, dvs. till kunskaper om media,

om språket och om samhället.

Utbildningens uppläggning

Den sakkunnige föreslår förlängning och omläggning av journalistutbildningen

i huvudsaklig överensstämmelse med samarbetsnämndens förslag, innebärande

en tvåårig studiegång med en inledande ettårig grundkurs, studiepraktik under

tredje terminen samt fördjupningsstudier under den fjärde terminen, vilken avslutas

med journalistexamen.

I fråga om krav på förkunskaper finner den sakkunnige, att utbildningen

även i fortsättningen bör bygga på studentexamen. Dock är det enligt den sakkunnige

angeläget, att sökande utan föreskriven formell behörighet såsom hittills

skall kunna antagas dispensvägen. Genomgången fackskola bör enligt den sakkunnige

inte utan vidare berättiga till inträde, utan dispens bör beviljas från

fall till fall.

Hittills har även förpraktik om sex månader varit föreskriven. Då antalet

sökande till instituten varit mycket stort — ungefär tre gånger större än antalet

intagningsplatser — har det varit förenat med stora svårigheter att anskaffa

erforderligt antal praktikplatser. Vidare medför det rådande systemet att ett

stort antal sökande på grund av platsbristen vid instituten måste avvisas, sedan

de väl genomgått godkänd förpraktik. För tidningarna innebär systemet med

förpraktik en avsevärd arbetsbelastning, eftersom praktikanterna är helt orutinerade

och behöver intensiv handledning. Med hänsyn till de nämnda faktorerna

föreslår den sakkunnige, att kravet på förpraktik avskaffas. De studerande bör

i stället efter genomgången grundkurs fullgöra en termins studiepraktik.

I samband med att förpraktiken faller bort som urvalsinstrument vid elevantagningen

blir det nödvändigt att nuvarande antagningsförfarande revideras.

Enligt den sakkunnige bör samarbetsnämnden utforma ett system som bygger

på erfarenheter från hittills gjorda psykotekniska anlagsprov vid instituten.

Mot bakgrund av sin principiella inställning till mål och metoder i den journalistiska

yrkesutbildningen har den sakkunnige ämne för ämne granskat institutens

nuvarande kursinnehåll i syfte att ange utgångspunkter för en klar yrkesinriktning

av undervisningen som helhet samt för en nära samverkan mellan

journalistiskt och vetenskapligt skolade lärare. Genomgången utmynnar i ett förslag

till timplan för grundutbildningsåret. Enligt förslaget bör utbildningen så

långt som möjligt hållas åtskild i tre skeden, nämligen introduktion omfattande

massmediakunskap, journalistiska elementa och grafisk teknik, sociologi

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 4S år 1967

och psykologi jämte första delen av språkvård och stilistik, t y p ö v n i n g a r

omfattande dagspressjournalistik, statskunskap med aktuell orientering, nationalekonomi

jämte andra delen av språkvård och stilistik samt tillämpningar

omfattande källkritik med statistik, rättskunskap med pressetik, radio- och TVjournalistik,

populärpressjournalistik, övningstidningar jämte återstoden av

språkvård och stilistik.

Den föreslagna timplanen innebär en betydande minskning av elevernas

undervisning — till 590 timmar på ett år jämfört med f. n. 700 timmar på allmänna

avdelningen och 765 timmar på avdelningen för konsumentupplysning.

En i utbildningen inbyggd studiepraktik under sex månader, förlagd omedelbart

efter grundutbildningsåret, bör enligt den sakkunnige leda till att praktiken

integreras med den övriga utbildningen, att eleverna kommer bättre förberedda

till praktikplatserna samt att handledningen blir mindre betungande för praktikinstitutionerna.

Den sakkunnige finner, att man bör söka träffa överenskommelse

med vederbörande om fasta praktikplatser. Det förutsätts vidare, att

fortlöpande kontakt etableras mellan läroanstalten och praktikinstitutionen,

bl. a. genom handledarkonferenser. De studerandes prestationer under praktiken

bör enligt förslaget betygsättas av handledarna.

I fråga om jördjupningsstudierna under den avslutande terminen föreslår den

sakkunnige, att utbildningen delas upp i tre skeden, det första med undervisning

— gemensam för samtliga elever — i massmediakunskap, språkvård och

stilistik samt undersökningsmetodik, det andra med undervisning i tre specialavdelningar,

nämligen informationsavdelningen, pressavdelningen och etermediaavdelningen

— inom informationsavdelningen med inriktning på konsumentupplysning

alternativt allmän information — samt det tredje med

examensarbeten, varvid krävs aktivt deltagande i en seminarieserie, antingen i

samhällsvetenskap, språkvård och stilistik eller massmediakunskap. Examensarbetena

bör enligt den sakkunnige ges journalistisk utformning. Alternativet

allmän information inom informationsavdelningen syftar till utbildning av bl. a.

pressombudsmän och personaltidningsredaktörer vid myndigheter, organisationer

och företag.

Den sakkunniges förslag till timplan innebär, att antalet elevtimmar för dem

som valt informationsavdelningen blir vid alternativet konsumentupplysning

290 och vid alternativet allmän information 270, medan antalet timmar för

elever som valt pressavdelningen kommer att uppgå till 274 och för dem som

valt etermediaavdelningen till 330.

I överensstämmelse med direktiven redovisar den sakkunnige ett alternativt

förslag till uppläggning av fördjupningsstudierna. Enligt detta fördelas nyss

nämnda timantal mellan grundkursen, som förlängs med fyra veckor, och en

åtta veckors kurs efter studiepraktiken. Den sakkunnige avvisar emellertid

detta alternativ med hänsyn till att studiegången skulle bli alltför komprimerad

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr få år 1967

11

och att examensarbetena till väsentlig del skulle komma att utföras under praktiktiden

utan lärares handledning.

Med anslutning till förslag från samarbetsnämnden förordar den sakkunnige,

att blivande reporterfotografer skall ges i huvudsak samma utbildning som övriga

journalister. Under praktiktiden bör elever som så önskar ges möjlighet att

delvis ägna sig åt fotografiskt arbete.

Tillströmningen till journalistinstitutens nuvarande akademikerlinje har omfattat

högst ett tiotal studerande per år. Detta torde enligt den sakkunnige bero

bl. a. på att journalistutbildningen inte får räknas tillgodo i filosofiska examina.

Den skärpta yrkesinriktningen inom institutens teoretiska undervisning har

vidare fått till följd att eleverna på akademikerlinjen — som befrias från att

deltaga i ämnen, i vilka de förvärvat akademiska betyg — gått miste om viktiga

undervisningsmoment utan motsvarighet i universitetsutbildningen. De särskilda

seminarieövningarna på akademikerlinjen har hittills gett övervägande positiva

erfarenheter. Den sakkunnige ifrågasätter likväl, om existensen av denna undervisning

bör vara ett avgörande skäl för fortsatt linjedelning. Med hänsyn till

de studenter som redan börjat akademiska studier med sikte på journalistutbildning

förordar den sakkunnige, att akademikerlinjen övergångsvis behålls.

Sedan ett system med fasta studiegångar införts vid universiteten, bör det bli

möjligt att inordna journalistutbildningen i universitetens examensordning. Därvid

bör enligt den sakkunnige akademikerlinjen avvecklas.

De föreslagna fördjupningsstudierna kan tänkas i många fall vara en lämplig

form av fortbildning för yrkesverksamma journalister, hävdar den sakkunnige.

Dessa studier förordas därför stå öppna för specialelever med tillräckliga förkunskaper

och med praktisk erfarenhet från det område utbildningen avser.

Utbildningens dimensionering

Beredningsarbetet borde enligt direktiven utgå från att intagningskapaciteten

vid journalistinstituten skall i runt tal fördubblas. Den sakkunnige — som

föreslår en kapacitetsökning av denna storlek — förutsätter, att utbildningen

ges sådan bredd att eleverna kan bli yrkesverksamma inom samtliga massmedia

samt i informativa funktioner inom myndigheter, organisationer och företag.

Vidare framhålls betydelsen av att utbildningen organiseras så att intagningskapäciteten

lätt kan anpassas till skiftningar i arbetsmarknadens behov.

Vid sin bedömning av den erforderliga utbyggnadstakten utgår den sakkunnige

från att behovet av journalister inom etermedia kommer att öka i samband

med den utvidgning av programverksamheten, som förestår inom radio och television.

Därjämte beaktas att ett ackumulerat behov av journalister kommer

att uppstå på grund av att examinationen vid instituten avbryts under ett verksamhetsår

i samband med en omläggning till tvåårig utbildningsgång.

Den sakkunnige föreslår, att intagningskapaciteten byggs ut enligt följande

plan.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr \?> år 1967

Intagnings- Antal intagningsplatser Examinations
termin

- termin

Stockholm Göteborg Totalt

Ht 1967 ................................. 60 60 120 Vt 1969

Vt 1968 ................................. 60 60 120 Ht 1969

Ht 1968 .................................. 90 60 150 Vt 1970

Vt 1969 .................................. 90 60 150 Ht 1970

Med denna utbyggnadstakt kommer sålunda från år 1970 sammanlagt 300

journalister att examineras varje år. Fördelningen av intagningsplatsema mellan

de båda läroanstalterna erbjuder emellertid vissa problem, eftersom det hittillsvarande

systemet med intagning och examination av jämnstora grupper två

gånger om året bör behållas av arbetsmarknadsskäl samt dessutom var och en

av läroanstalterna bör få disponera fasta praktikplatser. För lektionsundervisning

beräknas avdelningar om 30 elever, varför elevantalet vid envar av läroanstalterna

bör vara jämnt delbart med detta tal. Den hittillsvarande överensstämmelsen

mellan de båda instituten i fråga om intagningskapacitet kan

därmed inte bibehållas. För att en examination av 150 elever per termin skall erhållas,

måste — mot bakgrund av vad som nyss anförts — intagningen per

termin fastställas till 90 elever vid den ena av läroanstalterna och till 60 elever

vid den andra. Med hänsyn till den hittillsvarande sökandefrekvensen — som

vid upprepade tillfällen föranlett hänvisning av sökande från Stockholms- till

göteborgsinstitutet — anser den sakkunnige, att den högre intagningskapaciteten

bör finnas i Stockholm. Ett alternativt förslag till elevfördelning innebärande

en saxning terminsvis mellan de båda läroanstalterna av det större elevintaget

avvisas av den sakkunnige, då detta skulle medföra dels att vissa praktiska

problem uppstår vid handläggningen av praktikärendena, dels att lokaler, utrustning

och fast lärarstab vid båda läroanstalterna måste dimensioneras med

hänsyn till det större intagningstalet.

Med dimensioneringen av de båda läroanstalterna sammanhänger frågan om

att på resp. ort få fram en speciell utbildningsprofil under fördjupningsstudierna.

Den sakkunnige finner det uppenbart, att pressavdelning bör finnas vid båda

läroanstalterna, medan etermediaavdelning — med hänsyn till behovet av nära

samarbete med Sveriges radio AB —■ endast bör förekomma i Stockholm.

Av informationsavdelningens två studieinriktningar bör — framhåller den

sakkunnige — alternativet konsumentupplysning förläggas till Stockholm med

motiveringen att de centrala konsumentupplysningsorganen är koncentrerade

till huvudstaden, medan alternativet allmän information i gengäld bör

anordnas enbart i Göteborg. En konsekvens av dessa olikheter mellan de båda

läroanstalterna blir att vissa elever kan finna sig nödsakade att byta utbildningsort

efter grundutbildningsåret. Elevplatserna under fördjupningsstudierna bör

enligt den sakkunnige fördelas på följande sätt.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ris ''proposition nr 1$ år 1967

13

Avdelning (motsv.)

Antal platser per år

Stockholm Göteborg Totalt

Pressavdelning ..................

.................. 120

60

180

Informationsavdelning:

Konsumentupplysning .........

.................. 30

—

30

Allmän information ............

.................. —

60

60

Etermediaavdelning ..............

.................. 30

—

30

Summa 180

120

300

Utbildningens organisation

Vid remissbehandlingen av samarbetsnämndens promemoria ägnades betydande

uppmärksamhet åt frågan om journalistutbildningens ställning i förhållande

till universitetsutbildningen i framför allt samhällsvetenskapliga ämnen.

Samtliga remissinstanser med anknytning till pressen förutsatte mot bakgrunden

av institutens hittillsvarande verksamhet, att dessa läroanstalter skulle

behålla sin fria ställning i relation till universiteten. Däremot förordade bl. a.

universitetsmyndigheterna, SACO och SFS en integration av journalistutbildningen

i universitetsorganisationen under hänvisning till möjligheterna att

effektivare utnyttja tillgängliga undervisningsresurser. Den sakkunnige, som

motsätter sig en ändring av institutens nuvarande fria ställning, motiverar sin

ståndpunkt bl. a. med att det i dagens läge torde vara svårt att finna något ämne

i journalistutbildningen, som beträffande kursinnehållet har direkt motsvarighet

i universitetsutbildningen. Vidare skulle de vinster som uppnåtts genom samordning

mellan teoretiska och praktiska ämnen i den nuvarande journalistutbildningen

spolieras vid en integration med universiteten. Slutligen har — enligt den

sakkunnige — den befintliga organisationen tillåtit en hög grad av föränderlighet

och anpassning till erfarenheter som vunnits i fråga om undervisningens

effekt och avnämarnas önskemål.

Den sakkunnige anser det angeläget att journalistutbildningen finner undervisningsformer

som bygger på nära samverkan mellan vetenskapligt och journalistiskt

skolade lärare. Det är vidare från undervisningssynpunkt önskvärt —

framhålls det — att lärarstaben består av dels vetenskapligt utbildade lärare

med journalistisk erfarenhet, dels journalistiskt välmeriterade lärare med gedigen

allmänbildning. De nuvarande typerna av lärartjänster vid instituten

— universitetslektorat och lektorat i praktiska ämnen — bör enligt den sakkunniges

mening ersättas med en enhetlig tjänstetyp, benämnd lektorat. Dessa

tjänster föreslås med beaktande av aktuella undervisningsbehov bli utlysta i

ämnena journalistik, samhällsvetenskap eller språkvård och stilistik. För lektoraten

skulle enligt förslaget gälla enhetliga avlönings- och tjänstgöringsvillkor,

medan för behörighet skulle krävas antingen godkänt disputationsprov jämte

pedagogisk skicklighet eller väl vitsordad journalistisk verksamhet, företrädesvis

i arbetsledande ställning, jämte pedagogisk skicklighet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1967

Den föreslagna omläggningen och förlängningen av journalistutbildningen motiverar

enligt den sakkunnige, att instituten i fortsättningen benämns journalisthögskolor.

Beteckningen högskola är den mest adekvata för en postgymnasial

läroanstalt, där undervisningen till betydande del bedrivs i form av seminarieövningar,

hävdar den sakkunnige, som vidare pekar på att en namnändring

ter sig önskvärd även från rekryteringssynpunkt.

Personal- och lokalbehov m.m.

Den sakkunnige lägger fram detaljerade beräkningar rörande den undervisningsvolym

som erfordras vid de båda journalisthögskolorna till följd av de

förslag som redovisats i det föregående. Med utgångspunkt i dessa beräkningar

samt i antagandet att undervisningsskyldigheten för innehavare av de föreslagna

nya lektorstjänsterna kommer att uppgå till ca 400 timmar per år föreslår den

sakkunnige en fast lärarorganisation av den omfattning som framgår av närmast

följande sammanställning. Det förutsätts att en tredjedel av det totala

antalet undervisningstimmar fullgörs av timarvoderade lärare. Hänsyn tas i

detta sammanhang inte till undervisningsbehovet i radio- och TV-journalistik

under vare sig grundutbildningen eller fördjupningsstudierna på etermediaavdelningen.

I förslaget förutsätts att högskolorna kommer att kunna använda de

tekniska och personella resurserna vid Sveriges radio AB.

Förslag framläggs även beträffande vissa förstärkningar av högskolornas administrativa

personal. Med hänsyn till behovet av praktikförmedling, övervakning

av studiepraktikens uppläggning och resultat, kontakt- och informationsverksamhet

samt studierådgivning föreslår den sakkunnige inrättande av konsulenttjänster

av samma typ som f. n. finns vid socialhögskolorna. Vidare tas bl. a.

upp tjänster som förste biblioteksassistent samt vissa tjänster för högskolornas

gemensamma administration. Sistnämnda förslag redovisas i det följande vid

anmälan av frågan om journalisthögskolornas ledning och administration.

Det personalbehov för budgetåren 1967/68 — 1970/71 som redovisas i följande

sammanställning avser den fasta personalorganisation som krävs vid ett

genomförande av den sakkunniges förslag. Härtill kommer ett växande behov

av sådan lektors- och assistentundervisning som bestrids av timarvoderad personal.

För jämförbarhetens skull tas upp även den befintliga personalorganisationen

budgetåret 1966/67.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ■proposition nr J3 år 1967

15

Budgetår resp. högskola

Tjänst

1966/67

1967/68

1968/69

1969/70

1970/71

Stock-

holm

Göte-

borg

Stock-

holm

Göte-

borg

Stock-

holm

Göte-

borg

Stock-

holm

Göte-

borg

Stock-

holm

Göte-

borg

Rektor .................

1

i

i

i

1

i

1

1

i

i

Lektor i samhällsvetenskap

1

i

i

1,5

1,5

2

2

2

2

2

Lektor i språkvård och sti- listik ..................

0,5

1

1

1

_

Lektor i journalistik .....

2

2

2

2

3,5

2,5

4

3

4

3

Konsulent ...............

—

—

1,5

1,5

2

2

2

2

2

2

Förste biblioteksassistent .

—

~

1

1

1

1

1

1

1

1

Kansliskrivare ............

i

i

1

1

1

1

1

1

1

1

Kontorist ...............

i

i

1

1

1

1

1

1

1

1

Expeditionsvakt .........

—

—

1

1

1

1

1

1

1

1

Summa

6

6

10

10

13

11,5

14

12

14

12

Anm. Rektorstjänstema i Stockholm resp. Göteborg är f. n. förenade med — här ej redovisade

— universitetslektorat i samhällsvetenskap resp. språkvård och stilistik. De lektorat i samhällsvetenskap

som tas upp för budgetåret 1966/67 är tjänster som universitetslektor.

Högskolornas möjligheter att hos eleverna inskärpa respekten för fakta är

enligt den sakkunnige i hög grad beroende av att högskolorna får tillgång till

erforderliga handboks- och dokumentationsbibliotek. I förslaget betonas även

vikten av att högskolorna förses med sluten-krets-television, audivisuella hjälpmedel

samt mörkrumsutrustning m. m. I fråga om övningstidningarna — som

utgör en central del av journalistutbildningen — förordar den sakkunnige framställning

av vissa nummer på landsortsredaktioner.

I samråd med lokal- och utrustningsprogramkommittéerna för universiteten

och högskolorna i Stockholm resp. Göteborg har den sakkunnige prövat bl. a.

lokalfrågorna för de båda journalisthögskolorna. I Stockholm — där lokaler f. n.

disponeras i fastigheten Rålambsvägen 7 (Svenska Dagbladets hus) — kan

ytterligare lokaler erhållas successivt inom samma fastighet. I Göteborg inryms

verksamheten till väsentligaste delen i fastigheten Järntorget 7 (f. d. Ny Tids

hus). För göteborgshögskolan övervägs enligt den sakkunnige två olika projekt,

som vart för sig avses kunna täcka de lokalbehov som följer av den föreslagna

utbildningsreformen.

Kostnader

Den sakkunniges beräkning av de totala kostnaderna för ett genomförande av

de åtgärder som föreslagits framgår av följande sammanställning. Beloppen till

avlöningar anges i löneläget vid utgången av år 1966. För jämförelse tas även

upp de anslagsbelopp som anvisats till journalistinstituten under innevarande

budgetår (1965 års lönenivå).

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majits ''proposition nr Jj3 år 1967

Ändamål/liögskola

Budgetår

1966/67

1967/68

1968/69

1969/70

1970/71

Avlöningar

Stockholm ..........

321 500

509 000

773 000

904 000

927 000

Göteborg ............

313 500

503 000

646 000

711 000

711 000

Summa kr.

635 000

1 012 000

1 419 000

1 615 000

1 638 000

Omkostnader

Stockholm ..........

110 000

162 000

286 000

355 000

393 000

Göteborg ............

87 000

160 000

238 000

275 000

275 000

Summa kr.

197 000

322 000

524 000

630 000

668 000

Totalt

832 000

1 334 000

1 943 000

2 245 000

2 306 000

Anm. Härtill kommer kostnader — fram till full utbyggnad — med i Stockholm totalt 131 000 kr.

för inredning och 219 000 kr. för utrustning samt i Göteborg totalt 115 000 kr. för inredning och

220 000 kr. för utrustning.

2.2.3 Remissyttrandena

Vid remissbehandlingen av den sakkunniges betänkande har frågan om journalistutbildningens

organisation kommit att stå i centrum för intresset. Från

främst universitets- och akademikerhåll hävdas, att denna utbildning organisatoriskt

bör integreras i universitetens verksamhet. Majoriteten av remissinstanserna

— bl. a. pressens och journalisternas organisationer — ansluter sig

emellertid till tanken på att behålla journalistutbildningen inom fristående

yrkesutbildningsanstalter. Den sakkunniges övriga förslag har — bortsett från

frågan om utbildningskapaciteten — föranlett invändningar endast i vissa enskildheter.

De myndigheter och organisationer som ansluter sig till förslaget om fristående

utbildningsanstalter uttalar sig genomgående för eller lämnar utan erinran

de i betänkandet angivna riktlinjerna för uppläggningen av utbildningen.

Även instanser som förordar integration med universiteten, exempelvis universitetskanslersämbetet,

Sveriges industriförbund, SACO och SFS, stöder tanken

på en förlängning och omläggning av utbildningen i huvudsaklig överensstämmelse

med den sakkunniges förslag. Samarbetsnämnden för socialhögskolorna

erinra om att journalistyrket inte är ett yrke utan flera. Behovet av journalister

med all-roundkunskaper förutsätts minska i takt med pressens koncentration.

Enligt nämnden skulle därför en för olika journalistgrupper mer specialiserad

yrkesutbildning vara att föredraga.

Förslaget att studentexamen skall föreskrivas som inträdeskrav — dock med

dispensmöjligheter — vinner anslutning från Svenska tidningsutgivareföreningen,

Tidningarnas arbetsgivareförening, A-pressens samorganisation, Svenska journalistförbundet,

Pressfotografernas klubb, TCO och SACO. Samtliga understry
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts "proposition nr 1$ år 1967

Ker behovet av generositet vid dispensgivningen. Skolöverstyrelsen och kovipetensutredningen

anser, att även sökande med fackskola eller viss folkhögskoleutbildning

bör vara formellt behörig till inträde. Enligt kompetensutredningen

representerar gymnasiets kurs i ett visst ämne inte alltid en större

undervisningsvolym än fackskolans kurs i samma ämne. Även om vissa skillnader

i kursplanerna och undervisningens allmänna nivå kan inverka på jämförelsen

mellan fackskoleutbildades resp. gymnasieutbildades kunskaper i ett

ämne, står det enligt kompetensutredningen klart att man måste göra en nyanserad

jämförelse mellan fackskole- och gymnasiestudier som underlag för fortsatt

utbildning. Om undantagsvis särskilda förkunskapskrav på gymnasienivå

anses nödvändiga, bör dessa enligt utredningen anges på sådant sätt att de kan

tillämpas på även andra kategorier än gymnasiestuderande. Också folkhögskolans

utbildningsvärde bör beaktas i sammanhanget, betonar utredningen.

Den sakkunniges förslag om slopande av förpraktiken till förmån för en in^

studiepraktik under sex manader omedelbart efter den ettånga grundkursen

tillstyrks av arbetsmarknadsstyrelsen, statens institut för konsumentfrågor,

Tidningarnas arbetsgivareförening, Svenska tidningsutgivareföreningen, A-pressens

samorganisation, Föreningen Svensk fackpress, Kooperativa förbundet,

Pressfotografernas klubb, SACO, SFS, TCO och Svenska journalistförbundet.

De båda sistnämnda instanserna anmäler emellertid stora betänkligheter med

hänsyn till förpraktikens värde som urvalsinstrument. Publicistklubben och Elevkåren

vid journalistinstitutet i Stockholm avvisar förslaget. Förstnämnda instans

anser, att studiepraktik ställer större krav på tidningarna än förpraktik.

SFS diskuterar — liksom SACO — praktikhandledarnas utbildning, deras

ställning i förhållande till utbildningsanstalten, praktikens målsättning och innehåll,

betygsättningen av praktiken samt dennas ekonomiska och studiesociala

konsekvenser för de studerande. Vikten av kontakt mellan praktikhandledare

och utbildningsanstalter understryks av Svenska tidningsutgivareföreningen, Tidningarnas

arbetsgivareförening, A-pressens samorganisation, Föreningen Svensk

fackpress, Publicistklubben och Kooperativa förbundet. TCO, Svenska journalistförbundet

och Pressfotografernas klubb aktualiserar krav på praktikhandledarersättning.

I fråga om timplaner och kursinnehåll under grundkurs och fördjupningsstudier

instämmer flertalet remissinstanser — bl. a. Svenska tidningsutgivareföreningen,

Tidningarnas arbetsgivareförening, A-pressens samorganisation och

Svenska journalistförbundet — i den sakkunniges principiella ställningstaganden.

Sveriges radio AB ställer sig dock avvisande till förslaget att reducera undervisningen

i radio- och TV-journalistik under grundkursen. Föreningen Svensk

fackpress beklagar, att ämnet fackpress journalistik inte förekommer i kursplanen.

Svenska journalistförbundet och Pressfotografernas klubb betonar angelägenheten

av att reporterfotografer ges i stort sett samma utbildning som övriga

journalister.

Statskontoret uttalar liksom flertalet pressorganisationer stor tillfredsställelse

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 13

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1967

över förslaget om uppdelning på olika specialavdelningar av utbildningen under

den avslutande terminen. Svenska journalistförbundet föreslår dock, att inom

informationsavdelningen alternativet konsumentupplysning slås samman med

alternativet allmän information, eftersom antalet befattningar för konsumentupplysare

är mycket litet. Även TCO är inne på denna tankegång. Enligt TCO

bör vidare den särskilda etermediaavdelningen utgå. Blivande journalister bör

i stället generellt bibringas tillräcklig kunskap om etermedia för att de skall

kunna arbeta som reportrar inom radio och television.

Sveriges radio AB ifrågasätter, om inte dimensioneringen av etermediautbildningen

bör göras flexibel med hänsyn till de personalbehov som uppstår i samband

med den förestående programutbyggnaden. I yttrandet förs vidare fram

bl. a. följande synpunkter.

Endast eu del av Sveriges radios behov av programmedarbetare kan tillgodoses

genom journalistinstitutens utbildning. Förutom vissa specialister måste

Sveriges radio räkna med att rekrytera programmedarbetare från universiteten,

där planer föreligger på att låta en fyrabetygskombination i valfria ämnen utmynna

i en ett- eller tvåbetygskurs med praktiska inslag i en s. k. massmediautbildning.

Vidare kan det s. k. regiinstitutet med en planerad lVa-årig grundutbildning

samt en högstadieutbildning om ytterligare halvtannat ai utgöra en

rekryteringsbas. Från Sveriges radios synpunkt ter det sig värdefullt att pröva,

om de tre utbildningsvägarna via journalistinstituten, universiteten och regiinstitutet

kan samordnas, så att kunskaperna om etermediaproduktion kommer

på samma nivå hos de berörda kategorierna.

Kooperativa förbundet anser, att av de stegrade kraven på journalisternas allmänkunskap

följer, att det knappast finns något skäl att låta sista terminen

bli präglad av differentierad undervisning. Specialisering bör enligt förbundet

ske först efter några års yrkesverksamhet.

Statens konsumentråd och statens institut för konsumentfrågor ansluter sig

till den sakkunniges förslag vad gäller utbildningen för verksamhet på konsumentupplysningens

område. Sveriges industriförbund förordar vissa justeringar

i syfte att utbildningen på informationsavdelningens alternativ allmän information

skall bli bättre avpassad för PR-verksamhet.

I överensstämmelse med den sakkunniges förslag bör den nuvarande akademikerlinjen

avvecklas i samband med att fasta studiegångar införs vid universiteten,

anser Svenska tidningsutgivareföreningen, A-pressens samorganisation,

Tidningarnas arbetsgivareförening, Publicistklubben, TCO och SACO. Statens

Jconsumentrad och Svenska journalistförbundet anför liknande synpunkter.

Förslaget att redan yrkesverksamma journalister skall kunna deltaga i undervisningen

under fördjupningsterminen tillstyrks — förutom av pressorganisationerna

— av statens institut för konsumentfrågor, TCO och SACO. Svenska

journalistförbundet understryker vikten av att även andra fortbildningsmöjliglieter

skapas för yrkesverksamma journalister.

Den i betänkandet föreslagna kraftiga ökningen av intagningskapacit

e t e n tillstyrks i yttrandena från arbetsgivarparten, medan berörda arbetsta
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 43 år 1967

garorganisationer förordar väsentliga modifikationer i denna del av den sakkunniges

förslag. Utbyggnadsförslaget stöds vidare av statskontoret och Kooperativa

förbundet. SACO och Publicistklubben anser det inte vara möjligt att ta ställning

till förslaget, då någon aktuell prognos över efterfrågan på journalistiskt

utbildad arbetskraft inte föreligger. Arbetsmarknadsstyrelsen förutsätter att

elevintagningen regleras så, att den fortlöpande anpassas till arbetsmarknadens

behov av personal med journalistutbildning.

Svenslia tidningsutgivareföreningen, A-pressens samorganisation och Tidningarnas

arbetsgivareförening anser att utbildningsbehovet inom pressen — liksom

inom övriga massmedia — är utomordentligt stort. Nämnda organisationer pekar

på konsekvenserna av ett genomförande av program 2 i TV och ifrågasätter

om inte den föreslagna utbyggnaden kommer att ske i alltför långsam takt.

Svenska journalistförbundet hävdar däremot, att förslaget om kapacitetsökning

lagts fram utan stöd av aktuella prognoser om det framtida behovet av journalister.

Det förefaller förbundet orimligt att man mot bakgrund av det tillfälligt

ökade rekryteringsbehov som följer av Sveriges radios utbyggnad skulle låsa

fast en för framtiden bestående omfattning av utbildningen. I stället har utvecklingen

inom pressen den väsentligaste betydelsen, anser förbundet, som

vidare anför följande synpunkter.

Vi har under en lång rad år upplevt att antalet tidningar minskat. Denna utveckling

kan ännu inte bedömas som avslutad. Hittills har trots tidningsnedläggningarna

behovet av journalister ökat, om än i ganska långsam takt, genom

att de enskilda tidningarna successivt anställt fler journalister. Hur dessa motverkande

faktorer kommer att utvecklas under de närmaste åren är omöjligt

att förutsäga. Den föreslagna breddningen av utbildningen medför emellertid

ett ökat underlag för rekrytering av sådana som genomgått journalisthögskola,

dock utan att man f. n. har någon som helst möjlighet att göra en kvantitativ

bedömning. Om de som utbildats vid journalisthögskola i allt större omfattning

skulle finna, att de inte kan få sysselsättning inom det yrke de siktat på.

kan detta snabbt inverka på möjligheterna att få kvalificerade sökande till högskolorna.

Avslutningsvis hemställer journalistförbundet om utredning av förutsättningarna

för inrättande av en utbildningsanstalt i stället för två. För en lugnare

takt i utbyggnaden av instituten uttalar sig även TCO.

Förslaget att i Stockholm åstadkomma större intagningskapacitet än i Göteborg

har mött stark kritik från styrelsen för journalistinstitutet i Göteborg och

Elevkåren vid journalistinstitutet i Göteborg. Styrelsen finner den sakkunniges

förslag dels sakna stöd i direktiven, dels strida mot de intentioner som legat

till grund för statsmakternas beslut om inrättande av de nuvarande lika

stora journalistinstituten. Man anser merkostnaderna för saxning mellan läroanstalterna

av det större elevintaget betydelselösa och avvisar farhågorna för

administrativa svårigheter vid praktikförmedlingen. Enligt styrelsen medför redan

förslaget om skiljaktigheter i dimensioneringen ett underläge för den mindre

läroanstalten. Om därtill läggs den omständigheten att dess naturliga basalter
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1967

nativ — pressa vdelningen — ges försvagad ställning genom att en lika stor informationsavdelning

skapas, förvärras ytterligare det mindre institutets underläge,

hävdar styrelsen.

Även Svenska tidningsutgivareföreningen och A-pressens samorganisation

ställer sig negativa till den föreslagna fördelningen av intagningskapaciteten.

Flertalet övriga remissinstanser lämnar förslaget utan erinran.

Som redan framgått har en stor del av remissdiskussionen ägnats frågan

om journalistutbildningens organisation. Till förmån för att nuvarande

organisationsform skall behallas — med journalistutbildningen förlagd till läroanstalter

utanför universitetsorganisationen — uttalar sig statskontoret, skolöverstyrelsen,

statens institut för konsumentfrågor, båda styrelserna för journalistinstituten,

Svenslca tidningsutgivareföreningen, A-pressens samorganisation,

Tidningarnas arbetsgivareförening, Föreningen Svensk fackpress, Publicistklubben,

Kooperativa förbundet, Svenska journalistförbundet, Pressfotografernas

klubb samt båda elevkårerna vid journalistinstituten.

En rad skäl för detta ställningstagande förs fram av pressorganisationerna

och journalistsammanslutningarna. Svenska tidningsutgivareföreningen, A-pressens

samorganisation och Tidningarnas arbetsgivareförening pekar salunda pa

att utbildningen vid journalistinstituten från början haft försökskaraktär och

att den även i fortsättningen behöver vidareutvecklas, något som enligt organisationerna

motiverar en fristående utbildningsorganisation. Man ansluter sig

till den i betänkandet framförda uppfattningen att det i dagens läge torde vara

svårt att finna något ämne i journalistutbildningen som beträffande kursinnehållet

har direkt motsvarighet i reguljär universitetsutbildning. Organisationerna

framhåller även, att betydande vinster bör kunna göras i fråga om utbildningens

effekt genom de strävanden mot integration mellan olika ämnen i journalistutbildningen,

som redovisas i betänkandet. Det föreligger enligt organisationerna

fara för att sådana vinster spolieras, om massmediautbildningen organisatoriskt

inlemmas i universitetens verksamhet.

Svenska journalistförbundet understryker värdet av att eu speciell, direkt

yrkesinriktad utbildning ges för de blivande journalisterna, utan att utbildningen

får samma omfattning som fordras för en reguljär akademisk examen.

Förbundet tar i sammanhanget upp den diskussion som förts i pressen kiing

journalistutbildningens organisation och lämnar därvid följande kommentarer.

Från olika håll, bl. a. från enskilda personer inom pressen, har föreslagits att

man i stället för en speciell journalistutbildning vid institut eller högskolor bör

förorda en sedvanlig akademisk utbildning för de blivande journalisterna. Förbundet

anser det givetvis önskvärt med en så bred och grundlig utbildning som

möjligt för medarbetarna i pressen. Det är rimligt att tänka sig, att en växande

andel av nyrekryteringen kommer att ske bland ungdomar med examen på universitetsnivå

och motsvarande. Klart är emellertid enligt förbundets mening

att det i ganska många år framåt kommer att finnas ett stort behov av journalister

med eu teoretisk utbildning som håller sig inom journalisthögskolornas

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr J^3 år 1967

målsättningar. Det föreliggande förslaget bedömer förbundet vara väl anpassat

med hänsyn till de praktiska förutsättningarna för pressens nuvarande rekryteringspolitik.

För integration av journalistutbildningen i universitetens verksamhet uttalar

sig däremot universitetsmyndigheterna, samarbetsnämnden för socialhögskolorna,

Sveriges industriförbund, TCO, SACO och SFS.

JJniversitetskanslersämbetet pekar på bl. a. följande skäl för en integrering

med universiteten. Journalistutbildningen är en postgymnasial utbildning med

klart samband med universitetsutbildningen. För många yrkeskategorier med utbildning

vid universitet och högskolor skulle det — framhåller ämbetet — vara

av stort värde att i utbildningen ha tillgång till informationsteknisk orientering.

Vidare bedrivs forskning om massmedia inom existerande universitetsdiscipliner.

Olika former av avnämarkontakt kan enligt ämbetet lätt erhållas också inom

universitetens ram. Problemet med journalistisk yrkesutbildning i samband med

akademisk grundutbildning torde — enligt vad som framhålls i yttrande!, — vara

enklare att lösa om ansvaret för journalistutbildningen i dess helhet förs över

till universitetskanslersämbetet. Slutligen är journalistutbildningen f. n. en

spärrad utbildningsgång, vars dimensionering enligt ämbetet bestämts med

utgångspunkt i osäkra arbetsmarknadsmässiga överväganden. Om journalistutbildningen

ges fristående ställning — något som innebär att verksamheten

lokalmässigt och i andra avseenden får karaktär av sluten enhet — följer enligt

ämbetets mening, att varje ändring av dimensioneringen blir en trög process.

Kanslersämbetet framhåller även, att det utöver den allmän journalistiska tvååriga

utbildningen torde finnas behov av en kortare, praktiskt inriktad utbildning

inom detta område, användbar för olika akademikergrupper — naturvetare,

tekniker, humanister etc. I detta sammanhang hänvisas till det arbete som pågår

inom ämbetets delegation för viss yrkesutbildning vid universiteten för att

få fram förslag till praktiska yrkesutbildningskurser, avsedda att kombineras

med ämnesteoretiska studier inom ramen för filosofiska primärexamina. Enligt

ämbetets mening bör försök göras att skapa en studiekurs med inriktning mot

praktisk journalistik — med en längd av förslagsvis en termin — och att ge

utrymme för denna inom akademisk primärexamen.

Ledamöterna av kanslersämbetets styrelse Garpe och Woxén anför skiljaktig

mening av innebörd att journalistutbildningen — till skillnad från den samhällsvetenskapliga

utbildningen vid universiteten — är klart målbunden. Ett inlemmande

av journalistutbildningen i Stockholms resp. Göteborgs universitet skulle

— framhålls det — lätt leda till att nämnda utbildning blev ett bihang till den

övriga verksamheten, vilket inte skulle ägnas erforderlig uppmärksamhet.

Samhällsvetenskapliga fakulteten vid Göteborgs universitet anser, att de

föreslagna studieplanerna för journalistutbildningen visar tillräckligt stora överensstämmelser

mellan denna utbildning och universitetens för att en samordning

— i form av altemativkurser för de teoretiska ämnena — skulle kunna

komma till stånd. Enligt rektorsämbetet vid Stockholms universitet skulle en

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr J+3 år 1967

fördjupning av studierna underlättas och betydande rationaliseringsvinster

åstadkommas genom en samordning av universitets- och journalistutbildningen.

Rektorsämbetet erinrar också om pågående utredningsarbete rörande fasta

studiegångar vid de filosofiska fakulteterna och finner, liksom rektorsämbetet

vid universitetet i Umeå, att man inom ramen för en sådan utbildningsorganisation

bör kunna utforma lämpliga utbildningsgångar för verksamhet inom

massmedia.

SACO finner en integration av journalistutbildningen i universitetens verksamhet

särskilt motiverad med tanke på att diskussionen rörande utbildning

av s. k. samhällstekniker allt mer pekar fram mot en gemensam grundutbildning

åtföljd av en successiv differentiering och specialisering för de berörda kategorierna.

Samma tankegångar utvecklas utförligt av SFS, som förordar att journalistutbildningen

tillgodoses inom ramen för en samlad samhällsvetenskaplig utbildning

vid universiteten. Enligt SFS är åtskilligt stoff f. n. gemensamt för olika

samhällsvetenskapliga ämnen och utbildningar, varför man genom samläsning

skulle kunna göra betydande rationaliseringsvinster. En gemensam grundutbildning

borde också underlätta för de studerande att välja inriktning inom den

s. k. samhällsteknikersektom. Grundutbildningen skulle enligt SFS följas av en

specialisering inom ett visst huvudområde (administration, ekonomi, socialvetenskap,

massmedia, beteendevetenskap). Enligt SFS:s mening utgör journalistutbildningen,

på såväl grundutbildningsstadiet som specialiseringsstadiet, en

naturlig del i en sådan samhällsteknikerutbildning. Den sakkunniges förslag till

utbildningsorganisation minskar enligt SFS de studerandes valfrihet inför fördjupningsstudierna.

Ett direkt uttryck för denna begränsning finner SFS i förslaget

om en särskild profil för var och en av högskolorna. En integration i universiteten

skulle öka antalet specialiseringsalternativ, möjliggöra på arbetsmarknaden

gångbara utbildningsinnovationer samt ge stimulerande kontakter med

journalistutbildningen närliggande forskningsområden. SFS:s kritik utmynnar

i följande förslag till grund för en utredning rörande samhällsteknikerutbildning.

1 samhällsteknikerutbildningen bör journalistutbildningen, i likhet med exempelvis

socionom- och ekonomutbildning, utgöra en särskild specialiseringslinje

baserad på en gemensam grundutbildning. På denna linje bör såväl en kortare

journalistutbildning på omkring två år som — efter fördjupningsstudier motsvarande

fyra akademiska betyg — en akademisk journalistexamen kunna erhållas.

Denna utbildningsorganisation erbjuder i jämförelse med den föreslagna högskoleutbildningen

betydande fördelar vad avser de studerandes valmöjligheter

av specialiseringskurser, så att en differentierad och föränderlig arbetsmarknads

skilda behov bättre tillgodoses. Vidare skapas möjligheter till rationell samundervisning

vid för flera utbildningar gemensamma kurser och därigenom tillfälle

till ett intensivt utnyttjande av kompetenta lärarkrafter och av avancerade

tekniska hjälpmedel, såsom sluten-krets-television, programmerade kurser etc.

i så stor skala att verkliga besparingar uppnås. Vidare minskar den osäkerhetsfaktor

som — i brist på aktuella och ingående prognoser rörande samhällets

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1967

behov av den aktuella utbildningen — dimensioneringsfrågan utgör, eftersom

universitetens ökade flexibilitet i utbildningen samtidigt innebär en bättre numerär

anpassning av utbildningskapaciteten till variationerna i efterfrågan.

TCO ser förslaget att omvandla journalistinstituten till högskolor som en

etapp på vägen mot integrering i universitetens verksamhet. Om undervisningen

vid universiteten är uppbyggd enligt ett creditsystem, bör enligt TCO journalistutbildningen

liksom andra yrkesutbildningar kunna ges ett innehåll som

svarar mot de krav yrkesverksamheten ställer.

Den med undervisningens organisation sammanhängande frågan om lärartjänsternas

konstruktion har berörts i några yttranden. Den sakkunniges förslag

om särskilda lektorstjänster tillstyrks av Svenska tidningsutgivareföreningen,

Tidningarnas arbetsgivareförening, A-pressens samorganisation, Svenska

journalistförbundet, Pressfotografernas klubb och TCO, medan däremot

styrelsen för journalistinstitutet i Göteborg och SACO bestämt motsätter sig

förslaget. Härvid pekar SACO på att man vid socialhögskolor och militärhögskolor

liksom vid journalistinstituten nyligen infört universitetslektorat i stället

för lektorstjänster.

Beräkningarna av personalbehovet möter invändningar från styrelsen

för journalistinstitutet i Göteborg. Styrelsen, som finner det orealistiskt att lektorerna

i praktiska ämnen helt kopplas av från handläggningen av praktikfrågor,

ifrågasätter i likhet med riksrevisionsverket och statskontoret behovet av två

konsulenter vid varje högskola.

Sveriges radio AB finner det angeläget att företaget får full täckning för de

kostnader som hänger samman med dess engagemang i journalistutbildningen.

Avvägningen av de resurser som ställs till förfogande måste — framhålls

det — ske av radioledningen med hänsyn till det totala utbildningsbehov, som

företaget har att tillgodose inför den framtida programutbyggnaden.

2.3 Departementschefen

Vid journalistinstituten i Stockholm och Göteborg, som tillkom genom statsmakternas

beslut för fem år sedan (prop. 1962: 59, SU 96, rskr 227), har hittills

sammanlagt ca 700 studerande genomgått utbildning. Enligt vad som omvittnats

i olika sammanhang har institutens verksamhet medfört, att bl. a. press och

radio fått väsentligt bättre möjligheter än tidigare att rekrytera personal med

sådana grundläggande teoretiska och praktiska kunskaper som krävs inom journalistyrket.

I samband med mina ställningstaganden i prop 1962: 59 till frågan om riktlinjer

för journalistutbildning på postgymnasial nivå framhöll jag (s. 38), att

denna utbildning i viss mån borde läggas upp som försöksverksamhet. Samarbetsnämnden

för journalistinstituten redogjorde i en promemoria våren 1965

för de erfarenheter som intill dess vunnits av utbildningen. I promemorian före
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1967

slogs även viss utbyggnad och differentiering av institutens verksamhet. Vid

remissbehandlingen av promemorian uttalade sig berörda myndigheter och organisationer

genomgående för ökad utbildning av personal för arbetsuppgifter

inom massmedia. Däremot rådde delade meningar om hur utbildningen borde

vara organiserad.

På mitt uppdrag har under sommaren 1966 en särskild sakkunnig utarbetat

vissa förslag om journalistutbildningens framtida utformning och organisation

m. m. Enligt den sakkunnige bör denna utbildning syfta till att ge de studerande

det teoretiska och tekniska kunnande som fordras, för att de i sin framtida

yrkesutövning skall kunna finna, rätt bedöma samt klart och objektivt

förmedla information genom massmedia. Ett förverkligande av detta mål kräver

enligt den sakkunnige ökad samverkan mellan teoretiska och praktiska moment

i utbildningen. Samma uppfattning har vid olika tillfällen förts fram av

företrädare för pressens organisationer.

Jag delar den sakkunniges åsikt om utbildningens mål. Den journalistiska

yrkesträningen bör sålunda ge de studerande vana att systematiskt söka efter

källor, att kritiskt och metodiskt granska tillgängligt material samt att korrekt

— vad gäller såväl innehåll som språklig utformning — presentera information.

Därav följer enligt min mening att strävandena efter integration mellan teoretisk

utbildning och praktisk tillämpning bör prägla såväl studiegången i dess

helhet som utbildningens uppläggning i de enskilda ämnena.

Den sakkunnige föreslår mot bakgrund av sitt principiella ställningstagande,

att den nuvarande ettåriga journalistutbildningen utvecklas till en fast sammanhållen

tvåårig yrkesutbildning. Studiegången skall enligt förslaget omfatta en

ettårig grundkurs följd av en termins studiepraktik — avsedd att ersätta den

hittillsvarande förpraktiken — samt en termins fördjupningsstudier, som avslutas

med journalistexamen. De befintliga instituten föreslås bli ombildade till journalisthögskolor.

Vidare föreslår den sakkunnige en fördubbling av den totala intagningskapaciteten

till 300 platser om året.

Vid remissbehandlingen har flertalet instanser anslutit sig till förslaget om

ökad intagning av studerande till ifrågavarande utbildning under hänvisning till

den vidgade arbetsmarknaden för journalister. Vidare har de närmast berörda

instanserna genomgående tillstyrkt den föreslagna omorganisationen av utbildningen

inom ramen för fristående läroanstalter. Universitetsmyndigheterna har

däremot — liksom bl. a. student- och akademikerorganisationerna — hävdat,

att all journalistutbildning bör förläggas till universiteten.

Inom universitetskanslersämbetet utreds f. n. frågorna om anordnande av

fasta studiegångar vid de filosofiska fakulteterna och om den framtida utformningen

av samhällsvetenskaplig utbildning vid universiteten. Frågan om journalistutbildningens

organisation bör emellertid enligt min mening kunna lösas

utan att resultaten av dessa utredningar avvaktas. Såsom framhållits i yttranden

från bl. a. pressorganisationerna sätter nämligen vissa speciella förhållanden,

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 1$ år 1967

främst den klara yrkesinriktningen, sin prägel på denna utbildning. I fråga om

kursinnehållet finns dessutom väsentliga skillnader mellan ämnena i journalistutbildningen

och motsvarande ämnen vid universiteten. Vidare kan erinras

om det från ett flertal håll uttalade önskemålet om ökad integration mellan

teoretiska och praktiska moment i journalistutbildningen, vilket jag i det

föregående anslutit mig till. Mot denna bakgrund förordar jag — liksom den

sakkunnige, statskontoret och samtliga press- och joumalistorganisationer —

att journalistutbildning på postgymnasial nivå även i fortsättningen skall bedrivas

vid fristående läroanstalter utanför universitetsorganisationen.

Den ettåriga utbildningen vid de nuvarande journalistinstituten har från arbetsgivarhåll

ansetts vara alltför kort, för att de studerande skall hinna få en

tillräcklig grund för sin yrkesverksamhet. Instituten har vidare under de senaste

åren — på grund av ökat antal sökande — haft stora svårigheter att få

fram erforderligt antal platser för den förpraktik om sex månader, som krävs

för tillträde till journalistutbildning. Om kravet på förpraktik avskaffas och utbildningen

läggs om enligt den sakkunniges förslag så att den omfattar en

tvåårig utbildningsgång med inbyggd studiepraktik, bör enligt min mening en

rad organisatoriska problem i fråga om praktikutbildningen kunna lösas och

samtidigt en avsevärd förstärkning av journalistutbildningens kvalitet komma

till stånd. Ett system med studiepraktik innebär bl. a., att ett mindre antal

praktikplatser behöver tas i anspråk samt att tidningar och andra praktikinstitutioner

får ta emot praktikanter med större förkunskaper. En till tredje terminen

förlagd studiepraktik kan dessutom bättre än en förpraktik integreras med

den övriga journalistutbildningen. Den föreslagna fjärde terminen ger i sin tur

möjlighet till fördjupning och breddning av utbildningen enligt de allmänna

riktlinjer som den sakkunnige angett. Denna termin skapar vidare förutsättningar

för viss differentiering av utbildningen med hänsyn till de studerandes

yrkesmål. Jag förordar på grundval av vad som här anförts, att den sakkunniges

förslag till omläggning av studiegången i dess huvuddrag genomförs med

början höstterminen 1967. Mitt ställningstagande innebär även, att kravet på

förpraktik för tillträde till journalistutbildning bör avskaffas.

Utbildningen vid journalistinstituten bygger idag på förkunskaper motsvarande

kraven för studentexamen. I det enskilda fallet finns möjlighet att medge

dispens för sådan sökande som saknar formell behörighet. Den sakkunnige

förordar, att nuvarande ordning i denna del skall gälla även i fortsättningen. I de

fall där dispens från studentexamenskravet hittills meddelats, har enligt vad jag

erfarit studieresultaten för berörda elever genomgående blivit tillfredsställande.

Kompetensutredningen har i sitt yttrande hävdat, att den sakkunnige alltför

kategoriskt avvisat fackskolan som behörighetsgrund för journaliststudier. Gymnasiets

kurs i ett visst ämne — exempelvis engelska språket — innehåller inte

alltid en större undervisningsvolym än fackskolans kurs i samma ämne, konstaterar

utredningen, som anser att fackskoleutbildade bör ges generell behörighet

till journalistutbildning. Även folkhögskolans utbildningsvärde bör enligt ut
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. May.ts proposition nr Jy3 år 1967

redningen beaktas i detta sammanhang. Det kan här vidare nämnas, att samarbetsnämnden

för journalistinstituten nyligen i ett yttrande över kompetensutredningens

betänkande »Tillträde till postgymnasiala studier» (stencil E

1966:13) tillstyrkt, att folkhögskoleutbildningen liksom även fackskoleutbildning

vid social linje skall ge ifrågavarande behörighet. Enligt min mening bör

som allmänt villkor för tillträde till journalistutbildning gälla krav på att den

sökande genomgått fackskola, gymnasium eller motsvarande utbildning. Speciella

behörighetsvillkor bör uttryckas i krav på kunskaper i särskilt angivna

ämnen enligt fackskolans läroplan. Jag har för avsikt att föreslå Kungl. Maj:t

att uppdraga åt samarbetsnämnden för journalistinstituten att i samråd med

kompetensutredningen lägga fram förslag till detaljerade bestämmelser. Vid det

slutliga urvalet bland de sökande har hittills betygen över förpraktiken spelat

en framträdande roll. Med hänsyn till att detta urvalsinstrument föreslås bli

avskaffat bör enligt den sakkunnige ett nytt system för elevantagning utarbetas

med stöd av erfarenheter från de psykotekniska anlagsprov som ägt rum

vid instituten. Jag ansluter mig till den sakkunniges uppfattning och avser att

i annat sammanhang föreslå Kungl. Maj:t att ge samarbetsnämnden i uppdrag

att lägga fram förslag till nya regler för antagning av elever.

Den sakkunniges förslag beträffande kursinnehåll och uppläggning av den

ettåriga, för samtliga elever gemensamma grundutbildningen finner jag i huvudsak

väl avvägda. Liksom Sveriges radio AB anser jag det dock vara angeläget,

att undervisningen i radio- och TV-journalistik inom grundkursens ram

ges samma omfattning som i den nuvarande utbildningen. Vad gäller uppläggningen

av fördjupningsterminen delar jag den sakkunniges uppfattning såtillvida,

att jag finner cn uppdelning i tre utbildningsskedcn motiverad. Det sista

av dessa bör såsom den sakkunnige föreslår ägnas åt seminarieövningar och

journalistiskt utformade examensarbeten.

Remissinstansernas intresse i fråga om fördjupningsstudierna har koncentrerats

kring det andra utbildningsskedet. Detta föreslås av den sakkunnige omfatta

undervisning inom tre i princip valfria specialavdelningar, nämligen informationsavdelningen,

pressavdelningen och etermediaavdelningen — inom informationsavdelningen

med inriktning mot allmän information alternativt konsumentupplysning.

Sistnämnda alternativ är i den sakkunniges förslag avsett att

ersätta institutens nuvarande avdelningar för konsumentupplysning. I vissa

yttranden har riktats kritik mot den föreslagna uppdelningen, främst vad gäller

en splittring av informationsavdelningen. Jag har själv kommit till den uppfattningen

att utbildningen för informativa funktioner — inom myndigheter,

organisationer och företag —■ bör hållas samman inom en odelad informationslinje,

där den objektiva konsumentupplysningen och dess problem bör särskilt

uppmärksammas. Utbildningen för de traditionella journalistyrkena bör vidare

i huvudsaklig överensstämmelse med den sakkunniges förslag koncentreras

till en presslinje. TCO har i sitt yttrande framhållit, att även radions och tele
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1967

visionens rekryteringsbehov skulle kunna täckas av allmänutbildade journalister.

I anslutning härtill har organisationen avrått från tanken på en särskild

etermediaavdelning. Till samma slutsats leder enligt min mening det förhållandet

att en sådan avdelning skulle förbereda för yrkesverksamhet inom endast

ett företag. Med hänsyn härtill är jag inte beredd att förorda att den sakkunniges

förslag i denna del genomförs.

De föreslagna fördjupningsstudierna är enligt vad som framhållits från bl. a.

press- och journalistorganisationerna utformade så, att de skulle utgöra en lämplig

form av fortbildning för redan yrkesverksamma journalister. I den mån utrymme

kan beredas för detta ändamål, är det enligt min mening lämpligt att

journalister med väl vitsordad yrkesverksamhet tas in vid instituten som specialelever

under fördjupningsterminen.

Journalistinstitutens akademikerlinje, som inrättades för att studerande med

minst fyra betygsenheter i ämnen vid filosofisk fakultet skulle få möjlighet till

yrkesinriktade fackstudier på högskolenivå, har under de gångna åren haft begränsad

attraktivitet och dragit till sig högst ett tiotal elever om året. Enligt

den sakkunnige bör denna linje därför avvecklas så snart det planerade systemet

med fasta studiegångar vid universiteten utvecklats därhän, att journalistutbildning

får tillgodoräknas som en del i en filosofisk primärexamen. Ett flertal

remissinstanser har redovisat samma uppfattning. Även jag anser, att denna

fråga bör lösas, sedan systemet med fasta studiegångar införts vid de filosofiska

fakulteterna. Så länge akademikerlinjen finns kvar, bör emellertid de studerande

vid denna linje följa samma studiegång som övriga elever.

Såsom jag förut framhållit, innebär den omläggning av journalistutbildningen

som här föreslagits en avsevärd kvalitetsförstärkning. Undervisningen avses sålunda

i betydande utsträckning komma att bedrivas i form av seminarieövningar.

Av bl. a. nämnda skäl förordar jag, att de nuvarande journalistinstituten

i Stockholm och Göteborg den 1 juli 1967 ombildas till journalisthögskolor. 1

det följande kommer jag att använda denna benämning.

Tillströmningen av sökande till journalistutbildning har successivt ökat och har

nu nått en sådan omfattning att endast ca 30 % av dem som söker kan beredas

tillträde till utbildningen. Enligt vad jag erfarit är även efterfrågan på personer

med examen från de nuvarande instituten väsentligt större än examinationen.

Med hänsyn till den pågående vidgningen och differentieringen av journalisternas

arbetsmarknad — till bl. a. informativa funktioner utanför massmedia —

föreslår den sakkunnige en fördubbling av intagningskapaciteten till 300 platser

per år. Vid remissbehandlingen har från arbetsgivarhåll ifrågasatts, om inte

utbyggnaden borde ske snabbare med hänsyn till bl. a. den ökande programverksamheten

inom radio och television. Berörda personalorganisationer har

däremot förordat en långsammare utbyggnadstakt mot bakgrund av det stora

antalet tidningsnedläggningar under senare år. Med anledning av denna diskussion

vill jag erinra om att jag i prop. 1962: 59 (s. 36) anförde, att ett i hu
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1967

vudsak fritt tillträde till journalistutbildning i princip skulle vara att föredraga

med hänsyn till utbildningens art. Jag hyser fortfarande denna uppfattning.

Praktiska svårigheter — framför allt bristen på lämpliga praktikplatser — gör

det emellertid nödvändigt att fixera en viss intagningskapacitet. Enligt min

mening bör tills vidare antalet intagningsplatser vid journalisthögskolorna bestämmas

till 240 per år fr. o. m. läsåret 1967/68. Intagning av elever bör ske

vid början av både höst- och vårtermin. Från såväl praktik- som arbetsmarknadssynpunkt

finner jag det önskvärt, att intagningsplatserna fördelas i huvudsak

lika mellan de båda antagningstillfällena.

Beträffande dimensioneringen av resp. högskola föreslår den sakkunnige, att

stockholmshögskolan ges något större intagningskapacitet än göteborgshögskolan.

Detta förslag har kritiserats av flera remissinstanser, som anser att en sådan

fördelning skulle i skilda avseenden försätta den mindre läroanstalten i underläge.

Vid min bedömning av frågan om fördelning av antalet nybörjarplatser

mellan de båda högskolorna utgår jag liksom den sakkunnige från att undervisningen

till väsentlig del kommer att bedrivas i grupper om 30 elever. Förutsatt

att elevintagningen totalt sett omfattar samma antal platser under båda

terminerna, är det enligt min uppfattning önskvärt — bl. a. med hänsyn till

dimensioneringen av lokaler och fast lärarstab — att den årliga intagningskapaciteten

vid vardera högskolan fastställs till en jämn multipel av talet 60. En total

intagningskapacitet av 240 platser per år leder därför enligt min mening till att

var och en av högskolorna bör dimensioneras för en nyintagning av 120 elever

om året.

I anslutning till frågan om högskolornas dimensionering berör den sakkunnige

möjligheterna att få till stånd en speciell utbildningsprofil vid vardera högskolan,

något som borde förverkligas genom att fördjupningsterminens specialavdelningar

fördelas olika på de båda läroanstalterna. Denna tanke torde emellertid

ha förlorat sin aktualitet genom att fördjupningsstudiernas andra skede —

enligt vad jag förut anfört — bör bedrivas inom ramen för endast två linjer,

presslinjen och informationslinjen. Övervägande skäl talar enligt min uppfattning

för att de studerande bör ges möjlighet att välja mellan dessa båda linjer,

oavsett till vilken högskola de valt att förlägga sina studier. Jag anser vidare, att

någon precisering av antalet studieplatser vid resp. linje inte bör förekomma.

Min avsikt är att de studerande härigenom skall garanteras största möjliga

valfrihet.

Den föreslagna omläggningen och förlängningen av journalistutbildningen

samt ökningen av intagningskapaciteten medför behov av kraftigt ökade resurser

vid högskolorna. Till grund för beräkningen av lärarbehovet bör i fortsättningen

läggas ämnesvis upprättade timplaner. Förslag till sådana planer —

gemensamma för högskolorna — bör efter Kungl. Maj:ts uppdrag utarbetas av

samarbetsnämnden och underställas Kungl. Maj:ts prövning. Det av den sakkunnige

föreslagna antalet undervisningstimmar per elev — ca 600 timmar

under det första studieåret och ca 300 timmar under fördjupningsterminen —

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1967

finner jag rimligt. Jag vill emellertid betona angelägenheten av att vederbörande

myndigheter beaktar möjligheterna att begränsa lärarkostnaderna. Detta

torde kunna ske bl. a. genom att inte alltför kostnadskrävande tekniska hjälpmedel,

exempelvis sluten-krets-television av enklare typ, utnyttjas i undervisningen.

För journalistutbildningen finns f. n. såsom fasta lärartjänster dels universitetslektorat,

dels lektorat i praktiska ämnen. Den föreslagna ökade integrationen

mellan teoretiska och praktiska moment i utbildningen motiverar enligt

den sakkunnige, att nämnda tjänstekategorier ersätts med en enda typ av lektorat,

förenade med enhetliga avlönings- och tjänstgöringsvillkor. Jag anser

detta förslag intressant och följdriktigt från allmänna utgångspunkter. Med

hänsyn till förslagets konsekvenser är jag inte beredd att nu förorda en sådan

åtgärd.

I och med att studiepraktik kommer att ingå såsom obligatoriskt led i journalistutbildningen,

ställs ökade krav på högskolorna vad gäller praktikförmedling,

övervakning av praktikens uppläggning och resultat, kontakt- och informationsverksamhet

samt studierådgivning. Jag delar därför den sakkunniges

uppfattning, att journalisthögskolorna nu skall tillföras tjänster som konsulent

av samma typ som vid socialhögskolorna för handläggningen av detta slag av

uppgifter.

Till frågorna om dels ledning och administration för journalisthögskolorna, dels

beräkning av medelsbehovet för avlöningar och omkostnader vid högskolorna

under budgetåret 1967/68 återkommer jag i senare avsnitt av min framställning.

Under åberopande av vad jag anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t föreslår

riksdagen

att godkänna de riktlinjer för journalistutbildning på postgymnasial

nivå, som jag förordat i det föregående.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts ''proposition nr J+3 år 1967

3.1

3. Ledning och administration av socionom- och

journalistutbildningen

Nuläget

Landets fem socialhögskolor — i Stockholm, Göteborg, Lund, Umeå och

Örebro — och två journalistinstitut — i Stockholm och Göteborg — är var för

sig fristående utbildningsanstalter, vars organisation och verksamhet regleras

genom stadgan den 29 juni 1964 (nr 538) för socialhögskolorna (ändrad

1965:372 och 1965:901) resp. genom Kungl. Maj:ts beslut den 28 juni 1963

om stadga för journalistinstituten (ändrad den 29 juni 1964 och den 3 juni

1965). Socialhögskolorna och journalistinstituten lyder direkt under Kungl.

Maj:t och står under ledning av var sin styrelse; enligt Kungl. Maj:ts beslut

den 25 mars 1966 skall dock styrelsen för socialhögskolan i Stockholm längst intill

utgången av juni 1967 fungera som styrelse för socialhögskolan i Örebro.

Genom särskilda samarbetsnämnder, en för socialhögskolorna och en för journalistinstituten,

samordnas högskolornas resp. institutens verkamhet.

Socialhögskolornas styrelser utgörs av ordförande, rektor och åtta

andra ledamöter. I var och en av styrelserna ingår företrädare för avnämare av

arbetskraft med socionomutbildning. Styrelse upprättar bl. a. planer över

studiegången, handlägger personalärenden och svarar för högskolans ekonomiska

förvaltning. Anslagsframställningar inges av styrelserna efter beredning inom

samarbetsnämnden.

Vid varje högskola finns ett lärarråd, som har inseende över undervisningen

och examinationen. Rådet består av rektor, universitetslektorerna, lektorerna,

konsulenterna samt huvudexaminator i varje ämne. Lärarrådet skall bl. a. till

styrelsen inge förslag till planer över studiegången samt förslag till anslagsframställningar.

Den omedelbara ledningen av verksamheten vid resp. högskola utövas

av rektor, som bl. a. har att ombesörja den ekonomiska förvaltningen vid

högskolan.

Samarbetsnämnden för socialhögskolorna består av ordförande, rektorerna för

högskolorna samt ytterligare en ledamot. Ordföranden samt sistnämnde ledamot

förordnas av Kungl. Maj:t. Nämnden skall bl. a. antaga studerande vid socialhögskolorna,

verka för att planerna över studiegången ges likvärdig utformning

vid samtliga högskolor, bereda frågor om högskolornas utbildningskapacitet och

om fortbildning av socionomer samt samordna högskolornas förslag till anslagsframställningar.

Den administrativa personalen vid samarbetsnämnden utgörs av en byrådirektör

och ett biträde med halvtidstjänstgöring. Vid varje högskola finns f. n. —

förutom rektor — konsulenter (Stockholm 3, Göteborg 2, Lund 2, Umeå 2 och

Örebro 1) med uppgift att svara för bl. a. praktikförmedling och kontakt med

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1967

praktikinstitutionerna samt biträden (Stockholm 9 1/2, Göteborg 6, Lund 6

samt Umeå 5) med i vissa fall kvalificerade arbetsuppgifter såsom protokollföring

och bokföring. I prop. 1967:1 (bil. 10 s. 306) har jag beräknat medel för

inrättande vid socialhögskolan i Örebro av ytterligare en tjänst som konsulent

från den 1 januari 1968 samt fyra biträdestjänster från nästa budgetår.

Journalistinstitutens styrelser utgörs av ordförande, rektor och åtta

andra ledamöter. Rätt att föreslå ledamöter i styrelserna tillkommer vissa myndigheter

samt press- och journalistorganisationer m. m. Styrelse handlägger

bl. a. frågor som rör planerna över studiegången, beslutar i personalärenden

samt svarar för institutets ekonomiska förvaltning. Anslagsframställningar inges

av styrelserna efter beredning inom samarbetsnämnden. Styrelseärenden bereds

i övrigt av ett särskilt arbetsutskott, som utses inom resp. styrelse. Rektor

utövar den omedelbara ledningen av verksamheten vid institutet samt ombesörjer

den ekonomiska förvaltningen.

Samarbetsnämnden för journalistinstituten består av ledamöterna i de båda

styrelsernas arbetsutskott. Nämnden beslutar i frågor rörande antagning av

elever och skall i övrigt bl. a. verka för att planerna över studiegången vid de

båda instituten ges likvärdig utformning, bereda frågor rörande institutens utbildningskapacitet,

vidareutbildning av journalister m. m. samt samordna institutens

förslag till anslagsframställningar.

Den administrativa personalen vid journalistinstituten utgörs f. n. — förutom

av rektor — av en redogörare och två biträden vid vartdera institutet. Härjämte

finns en av Kungl. Maj:t förordnad sekreterare i samarbetsnämnden.

Lektor i praktiska ämnen svarar för praktikförmedling och kontakt med praktikinstitutioner.

3.2 Förslag

I detta avsnitt redovisar jag dels i korthet den diskussion som under den senaste

tiden förts beträffande ledningen och administrationen av socionom- och

journalistutbildningen, dels vissa utredningar härom som på särskilt uppdrag utförts

av samarbetsnämnden för socialhögskolorna och den sakkunnige för beredning

av frågan om journalistutbildningens framtida utformning och organisation

m. m.

3.2.1 Utgångspunkter

Socialhögskolorna

En inom ecklesiastikdepartementet tillkallad utredning om ökad utbildning

av socionomer lade i november 1965 fram ett betänkande (stencil E

1965:4) med förslag om inrättande av en femte socialhögskola, förlagd till Örebro.

Vid remissbehandlingen av betänkandet berörde vissa instanser bl. a.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1967

frågorna om socialhögskolornas ledning och förvaltning. Svenska stadsförbundet

och Svenska kommunförbundet fann det befogat att utreda förutsättningarna

för att en för samtliga socialhögskolor gemensam ledning skulle kunna komma

till stånd. Även styrelsen för socialhögskolan i Stockholm förordade i sitt

yttrande, att frågan om inrättande av en för samtliga socialhögskolor gemensam

överstyrelse skulle närmare övervägas. I yttrandet framhölls vidare att till

en sådan styrelse — som skulle ersätta såväl de nuvarande lokala högskolestyrelserna

som samarbetsnämnden — borde kunna föras över uppgifter avseende

anslagsframställningar, anslagsdisposition, remisser, antagning av studerande

m. in.

I den av riksdagen godkända prop. 1966: 50 ang. ökad utbildning av socionomer

och gymnastiklärare in. m. (SU 102, rskr 250) erinrade jag (s. 61) om att

jag tidigare samma år i prop. 1966:1 (bil. 10 s. 500) anmält min avsikt att

föreslå Kungl. Maj:t att ge samarbetsnämnden i uppdrag att undersöka möjligheterna

till ökad samordning av socialhögskolornas administrativa uppgifter

och resurser. Med hänsyn till vad som kommit fram vid remissbehandlingen av

nyssnämnda betänkade framhöll jag, att samarbetsnämndens uppdrag borde omfatta

även frågan om förutsättningarna för samordning av styrelsefunktionerna

för socialhögskolorna från den 1 juli 1967.

Den 3 juni 1966 uppdrog Kungl. Maj:t åt samarbetsnämnden att utreda och

till Kungl. Maj:t inkomma med förslag rörande möjligheterna till ökad samordning

av socialhögskolornas administrativa uppgifter och resurser ävensom

förutsättningarna för samordning av deras styrelsefunktioner från den 1 juli

1967. I en till beslutet fogad promemoria redovisades bl. a. följande bakgrund

och riktlinjer för utredningsarbetet.

Socialhögskolornas utbildningskapacitet har under den senaste femårsperioden

fördubblats, den fasta lärarstaben tredubblats och medelsförbrukningen mer än

fyrdubblats. Enligt föreliggande planer kommer den nu pågående expansionen

att fortsätta under åtminstone de närmaste åren. Den sålunda kraftigt ökade

verksamheten ställer allt större krav på samordnad ledning av högskolorna.

Detta gäller såväl vid det interna planeringsarbetet som vid avgivande av yttranden

och förslag till Kungl. Maj:t liksom vid kontakter med myndigheter

och organisationer m. m. Vidare anvisas från budgetåret 1966/67 för högskolorna

gemensamma riksstatsanslag, något som motiverar att anslagsframställningar

och förslag till disposition av anslag upprättas centralt.

Samarbetsnämnden har — bortsett från antagningen av studerande — ingen

fastställd rätt att besluta på styrelsernas vägnar. Nämndens funktion av samrådsorgan

har också markerats genom dess sammansättning; förutom rektorerna

ingår endast två av Kungl. Maj:t förordnade ledamöter. Av praktiska skäl

har nämnden i ökande omfattning fått ta hand om beredningsarbetet i styrelsefrågor.

Den utför bl. a. en betydande del av högskolornas petitaarbete. Likaså

har utbildningsplaneringen i väsentliga avseenden kommit att åvila nämnden.

Därjämte har nämnden i allt större utsträckning fått funktionen av centralt

remissorgan.

Utvecklingen av socialhögskolornas verksamhet synes tala för att en översyn

bör ske av högskolornas organisation i syfte att åstadkomma en direkt

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1967

samordning av styrelsefunktionerna. Samarbetsnämnden bör ges i uppdrag att

företaga denna översyn samt att framlägga därav betingade förslag. En lämplig

utgångspunkt för arbetet synes vara det uttalande i frågan som styrelsen för socialhögskolan

i Stockholm gjorde i sitt förut nämnda remissyttrande. Sålunda

bör nämnden — med beaktande av de uppgifter som i dag hänför sig till de

olika högskoleorganen — pröva förutsättningarna för att såväl de lokala styrelserna

som samarbetsnämnden skall kunna ersättas med en för högskolorna

gemensam styrelse, direkt underställd Kungl. Maj:t. I en sådan bör ingå

företrädare för bl. a. kommunförbunden och andra avnämare av arbetskraft

med socionomutbildning. På det lokala planet torde ledningen och tillsynen av

högskolorna böra åvila rektor och lärarråd.

I anslutning till sin översyn av socialhögskolornas organisation bör samarbetsnämnden

behandla frågan om högskolornas administrativa verksamhet. En centralisering

av styrelsefunktionerna måste självfallet medföra ökad samordning av

de administrativa uppgifter som hör samman med nämnda funktioner, främst,

planerings- och utbildningsfrågor samt juridiska ärenden m. m. Beträffande

en rad andra administrativa uppgifter, bl. a. kontakt- och informationsverksamhet,

bör nämnden undersöka i vad mån dessa kan ombesörjas centralt.

Frågan om högskolornas ekonomiska förvaltning bör utredas av statskontoret

och riksrevisionsverket i samråd. Även i vad avser dessa uppgifter bör målet

vara ökad samordning. Möjligheterna att åstadkomma en för högskolorna gemensam

huvudförvaltning bör prövas. De båda ämbetsverken bör vidare utforma

förslag till rationella förvaltningstekniska rutiner för verksamheten.

En samordning av de administrativa arbetsuppgifterna liksom av den ekonomiska

förvaltningen vid socialhögskolorna medför behov av en central kansliorganisation.

Samarbetsnämnden bör i samråd med statskontoret framlägga

förslag till erforderlig personaluppsättning vid ett för högskolorna gemensamt

kansli. Vid en förvaltningsreform av antytt slag bör till detta kansli föras över

de resurser som står till samarbetsnämndens förfogande. Vid bedömningen av

personalbehovet bör upprättas även ett alternativ, i vilket hänsyn tas till möjligheten

av en central kansliorganisation, gemensam för journalistinstituten och

socialhögskolorna.

Journalistinstituten

I den av samarbetsnämnden för journalistinstituten i mars 1965 framlagda

promemorian »Massmedieutbildning vid journalisthögskolor», vilken redovisats

i det föregående, framfördes önskemål om en avsevärd förstärkning av institutens

administrativa resurser. Den sakkunnige som i juni 1966 tillkallades för

att biträda med beredning inom ecklesiastikdepartementet av frågan om journalistutbildningens

framtida utformning och organisation m. m. fick i anslutning

härtill uppdraget att undersöka förutsättningarna för att de nuvarande samrådsformerna

inom ramen för samarbetsnämnden skall kunna ersättas med en

direkt samordning av styrelsefunktionerna för instituten. I anslutning härtill

skulle den sakkunnige pröva dels — i samråd med statskontoret och riksrevisionsverket

— lämpligheten av en för instituten samordnad ekonomisk förvaltning,

dels behovet av centrala administrativa resurser, dels — i samråd med

samarbetsnämnden för socialhögskolorna och statskontoret — förutsättningarna

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr iS

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 43 år 1967

för en central kansliorganisation, gemensam för journalistinstituten och socialhögskolorna.

3.2.2 Ledningen och administrationen av soeiononiutbildningen

Samarbetsnämnden för socialhögskolorna, som lagt fram förslag om socialhögskolornas

organisation och administration, konstaterar i fråga om högskolornas

ledningsorgan bl. a., att samarbetsnämnden fyllt en viktig samordnande

funktion, även om den är enbart ett samrådsorgan och sålunda saknar rätt

att besluta på styrelsernas vägnar. Det är emellertid ofrånkomligt — framhålls

det — att samarbetsnämndens beslut, i vilka bl. a. rektorerna deltagit, uppfattas

som ganska bindande av högskolornas styrelser. Den fria prövningsrätten

för styrelserna blir därigenom begränsad, trots att dessa har att fatta de formella

besluten. Om å andra sidan styrelserna fattar skilda beslut, ställs samarbetsnämnden

inför en svår — och i vissa fall omöjlig — uppgift. Sammanfattningsvis

betonas att de gångna årens verksamhet visar, att samarbetsnämnden

reellt kommit att få en starkare ställning än stadgan förutsätter och att nämnden

i viss mån fungerat som en överstyrelse, dock utan att ha en sådans befogenhet.

Som ett starkt bidragande skäl härtill anges att departement och myndigheter

vänt sig till samarbetsnämnden med remisser och uppdrag.

Det är samarbetsnämndens uppfattning att de växande kraven på samordnad

ledning av socialhögskolornas verksamhet knappast kan tillgodoses inom

den nuvarande organisationen. En effektiv ledning av högskolornas arbete kan

enligt nämnden uppnås först om de funktioner som nu ligger på högskolornas

styrelser flyttas över till ett gemensamt organ. De lokala styrelserna har dock

— framhåller nämnden — spelat en betydelsefull roll i högskolornas verksamhet.

Genom styrelsen har resp. läroanstalt haft kontakt med olika organisationer

och med skilda delar av socionomernas arbetsmarknad. Dessa kontakter har

varit av stort värde, bl. a. då det gällt den praktiska utbildningen, lärarrekrytering

och lokalfrågor. Styrelsernas roll har under senare år reducerats, samtidigt

som samarbetsnämnden fått en starkare ställning. De värden som de lokala

styrelserna representerar bör enligt nämnden kunna bevaras även i en för

socialhögskolorna gemensam styrelse.

Samarbetsnämnden föreslår — mot bakgrund av vad som här anförts — att

såväl nämnden som de lokala styrelserna den 1 juli 1967 ersätts med en för

högskolorna gemensam styrelse. I ett särskilt yttrande anmäler ledamoten Paul

Lindblom, att styrelsen för socialhögskolan i Lund förordar att samarbetsnämndens

uppgifter och resurser utvidgas och att de lokala styrelserna tills vidare

behålls. Den nya centrala styrelsen bör enligt nämnden kallas den gemensamma

styrelsen för socialhögskolorna. Ledamöterna Lindblom och Ingemar

Mundebo anser att namnet bör vara överstyrelsen för socialhögskolorna, eftersom

detta namn klarare anger att styrelsen skall vara direkt underställd Kungl.

Maj:t.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 43 åt 1967

Den gemensamma styrelsen bör ha i huvudsak de uppgifter som nu vilar på

samarbetsnämnden och de lokala styrelserna. Den skall enligt förslaget främja

samordning av högskolornas verksamhet, svara för att planerna över studiegången

blir likvärdiga vid de olika högskolorna, bereda frågor om utbildningskapacitet

och om fortbildning av socionomer, antaga studerande, svara för högskolornas

ekonomiska förvaltning samt avge anslagsframställningar. På det

lokala planet skall enligt nämnden ledning och tillsyn åvila rektor och lärarråd.

Samarbetsnämnden föreslår att den gemensamma styrelsen skall bestå av

ordförande och sex ledamöter. Föreskrifter rörande styrelsens sammansättning

bör inte införas i stadgan, anser nämnden. I styrelsen bör emellertid ingå företrädare

för kommunförbunden och andra avnämare av arbetskraft med socionomutbildning

samt för personalorganisationerna. Rektorerna för socialhögskolorna

bör enligt nämnden ha närvaro- och yttranderätt i styrelsen.

En samordning av styrelsefunktionerna för med sig behov av en central

kansliorganisation. Samarbetsnämnden anser att huvuddelen av de

administrativa uppgifterna skall handläggas inom den gemensamma styrelsens

kansli, vilket föreslås tillkomma den 1 juli 1967. Det innebär, att planeringsoch

utbildningsfrågor — exempelvis studieplaner och timplaner — samt studiestatistik,

antagningsärenden, praktikplanering, anslagsframställningar, juridiska

ärenden — bl. a. tjänstetillsättningar — samt kontakt- och informationsfrågor

skall handläggas inom styrelsens kansli. I vad avser den ekonomiska förvaltningen

finner samarbetsnämnden övervägande skäl tala för att dithörande ärenden

tills vidare handläggs lokalt, dvs. vid resp. högskola.

Det centrala kansliet bör enligt samarbetsnämndens uppfattning ges sådana

resurser att det kan fullgöra beredningsarbetet beträffande de planerings- och

utvecklingsuppgifter som kommer att åvila den gemensamma styrelsen.

Nämnden understryker att den begränsat sitt förslag till vad som kan betraktas

som oundgängligen nödvändigt för att få ett funktionsdugligt kansli. Kansliet

bör enligt nämnden byggas ut successivt med hänsyn till de erfarenheter som

vunnits av verksamheten. Nämnden anser att kansliet — under ledning av en

förvaltningschef — bör fördelas på två enheter, en utbildningsenhet och en

administrativ enhet.

Samarbetsnämnden har i överensstämmelse med sitt uppdrag utarbetat förslag

till en alternativ kansliorganisation gemensam för socialhögskolorna och journalistinstituten.

Enligt nämnden har socionomutbildningen och journalistutbildningen

så få beröringspunkter, att man inom nämnden inte anser sig kunna förorda

att administrationen för de båda utbildningslinjerna samordnas.

Av följande sammanställning framgår den personalorganisation vid det centrala

kansliet, som samarbetsnämnden — i samråd med statskontoret — funnit

erforderlig vid ett genomförande av nämndens förslag om gemensam administration

för socialhögskolorna resp. socialhögskolorna och journalistinstituten.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 1+3 år 1967

Centralt kansli för socialhögskolorna

Centralt kansli för socialhögskolorna och jour- nalistinstituten

Förvaltningschef

Förvaltningschef

Förste byråsekreterare

Förste byråsekreterare

alt. byrådirektör

alt. byrådirektör

—

Förste byråsekreterare

Kanslist

Kanslist

Kontorsskrivare

Kontorsskrivare

Kontorist

2 kontorister

Härtill kommer i båda alternativen medelsbehov för arvoden till experter,

vaktmästare och biträdeshjälp in. m. De nuvarande tjänsterna vid samarbetsnämnden

— en som byrådirektör och en som kontorist med halvtidstjänstgöring

— föreslås bli indragna i samband med inrättandet av ett centralt kansli.

För de lokala högskolekanslierna kommer enligt nämnden en central kansliorganisation

med här angiven utformning att innebära en avlastning av arbetsuppgifter.

Med hänsyn till de begränsade administrativa personalresurser som nu

finns vid de olika socialhögskolorna och den pågående utbyggnaden av högskolorna

bör en upprustning av de centrala förvaltningsresurserna enligt nämnden

inte få till följd en minskning av nuvarande administrationspersonal vid läroanstalterna.

Däremot är — framhåller nämnden — den utbyggnad av högskolornas

kanslier som eljest skulle ha kommit i fråga inte lika motiverad.

I följande sammanställning redovisas kostnaderna för ett genomförande av

samarbetsnämndens förslag om gemensam administration för socialhögskolorna

resp. socialhögskolorna och journalistinstituten (1966 års lönenivå). För jämförelse

tas upp även de belopp som anvisas till samarbetsnämndens verksamhet

m. m. under innevarande budgetår (1965 års lönenivå) och som förutsätts

bortfalla vid inrättande av ett centralt kansli.

Samarbetsnämn- Centralt kansli

den för socialhög- Centralt kansli för socialhögsko
-

Ändamål skolorna m. m. fou socialhögsko- lorna och journa
budgetåret

lorna, totalt listinstituten,

Avlöningar .......................... 71 000 282 000 421 000

Omkostnader ......................... 4 000 101000 133 000

Summa kr. 75 000 383 000 554 000

Statskontoret har i sitt yttrande över samarbetsnämndens förslag uppehållit

sig främst vid dess ställningstagande till omfattningen av kansliorganisationens

verksamhetsområde. Vad nämnden anfört finner statskontoret inte vara nagot

avgörande skäl mot en samordning på central nivå av socialhögskolornas och

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr J/.3 år 1967

journalistinstitutens kansliresurser. Vissa ärenden kan visserligen för sin handläggning

komma att fordra särskilda insikter i journalistutbildningens eller socionomutbildningens

villkor. Flertalet av de ärenden som skall handläggas av

ett för socialhögskolorna och journalistinstituten gemensamt kansli har emellertid

enligt statskontoret administrativ karaktär, t. ex. juridiska och personaladministrativa

frågor, anslagsframställningar och anslagsfördelning, antagning av

studerande, studiestatistik m. m. För handläggning av sådana ärenden som

studie- och timplaner, kontakt- och informationsfrågor samt åtskilliga remisser

fordras — utöver kunskaper i själva sakfrågan — även visst tekniskt-administrativt

kunnande. Med hänsyn till att den verksamhet det här gäller är jämförelsevis

liten och behovet av administrativ personal förhållandevis begränsat,

skulle det enligt statskontorets mening vara orationellt att bygga upp två centrala

kanslier. Inom ett för dessa verksamhetsgrenar gemensamt kansli kan

skapas bättre förutsättningar för en ändamålsenlig arbetsfördelning och bättre

möjligheter att åstadkomma utjämning av periodiska arbetstoppar inom verksamheten

än vad som kan komma i fråga vid två separata kansliorganisationer.

Under hänvisning till vad som här anförts förordar statskontoret samordning

av journalistinstitutens och socialhögskolornas centrala kansliresurser.

3.2.3 Ledningen och administrationen av journalistutbildningen

Den sakkunnige rörande journalistutbildningen finner starka skäl tala för

samordning i fråga om ledningen av de föreslagna journalisthögskolorna.

Styrelserna för journalistinstituten har enligt den sakkunnige utsträckt sitt samarbete

utöver vad som förutsätts i gällande stadga. Detta är fallet med bl. a. remissyttranden,

som regelmässigt utformas inom institutens samarbetsnämnd. En

utbyggnad av journalistutbildningen enligt de riktlinjer som den sakkunnige

föreslagit skulle ställa krav på ytterligare samordning. Såväl anordnande av

studiepraktik som antagning till fördjupningsstudier — med möjlighet för eleverna

att gå över från en högskola till en annan — måste enligt den sakkunnige

stå under central ledning. Den föreslagna utbyggnaden av verksamheten gör

det nödvändigt — framhålls det vidare — att för den ekonomiska förvaltningen

ersätta de arvodesanställda redogörarna med fast anställd personal. En centralisering

av den ekonomiska förvaltningen skulle dels avlasta rektorerna en rad

uppgifter, dels göra det möjligt att för ifrågavarande ändamål rekrytera en kvalificerad

medarbetare. Även personalärendena bör handläggas centralt — hävdar

den sakkunnige — med hänsyn till att sådana ärenden bör avgöras av den

myndighet, till vilken den ekonomiska förvaltningen är knuten. För de lokala

styrelserna skulle härefter knappast återstå ärenden av sådan vikt, att det skulle

kunna anses befogat att behålla dessa organ. Den allvarligaste olägenheten med

att avskaffa styrelserna anser den sakkunnige vara, att kontakterna mellan

högskolorna och utbildningens avnämare försvagas.

Mot bakgrund av dessa överväganden föreslår den sakkunnige att — i samband

med en omläggning av journalistutbildningen — styrelsefunktionerna för

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 43 år 1967

de båda högskolorna samordnas i en gemensam överstyrelse. För att högskolornas

kontakt med avnämarna skall säkras bör enligt den sakkunnige inrättas en

utbildningsnämnd vid varje högskola. Härjämte bör särskilda lärarråd tillkomma.

Överstyrelsen föreslås bestå av ordföranden, de båda rektorerna samt sju

andra ledamöter, utsedda efter förslag av universitetskanslersämbetet, statens

konsumentråd, Sveriges radio AB, Svenska journalistförbundet, Svenska tidningsutgivareföreningen,

Tidningarnas arbetsgivareförening och A-pressens samorganisation

gemensamt samt Publicistklubben. Enligt den sakkunnige bör

överstyrelsen erhålla i princip de funktioner som samarbetsnämnden och de

lokala styrelserna f. n. har.

Utbildningsnämnden — som enligt den sakkunnige bör vara sammansatt

av företrädare för lärare och elever samt för berörda press- och journalistorganisationer

— förslås få till uppgift att bl. a. bevaka frågor rörande utbildningens

innehåll och kapacitet. Lärarrådet vid resp. högskola bör enligt förslaget bestå

av rektor jämte samtliga vid högskolan anställda lektorer. Rådet bör bl. a.

samordna utbildningens olika delar, årligen avge förslag till överstyrelsen avseende

anslagsbehov samt utfärda ordningsföreskrifter för högskolan. Rektor

bör enligt den sakkunnige ansvara för bl. a. den pedagogiska ledningen av högskolans

verksamhet, bestämma fördelningen av lektorers och assistenters tjänstgöringsskyldighet

samt avge förslag till överstyrelsen rörande tjänstetillsättningar

och förordnanden av timlärare.

Ett för journalisthögskolorna gemensamt centralt kansli bör enligt

den sakkunnige organiseras från den 1 juli 1967. I avvaktan på erfarenheterna

av verksamheten föreslås det få provisorisk karaktär. Det centrala kansliet avses

svara för högskolornas ekonomiska förvaltning, utformningen av anslagsframställningar

och remissutlåtanden samt i övrigt beredning och verkställande

av den föreslagna överstyrelsens beslut. För budgetåret 1967/68 föreslås det

centrala kansliet omfatta dels en arvodestjänst som sekreterare i överstyrelsen,

tillika chef för kansliet, dels en tjänst som bokhållare och en tjänst som kansliskrivare.

Den sakkunnige tar vidare upp medel för tillfällig expertis, avsedd

för större planerings- och samordningsuppgifter, samt för extra vaktmästaroch

biträdespersonal med placering vid det centrala kansliet eller vid högskolorna.

Enligt sitt uppdrag har den sakkunnige undersökt förutsättningarna för en

central kansliorganisation, gemensam för social- och journalisthögskolor. Samarbetsnämnden

för socialhögskolorna har därvid framhållit, att den ekonomiska

förvaltningen för socialhögskolorna tills vidare bör ligga kvar på det lokala planet.

Vid sådant förhållande förefaller det den sakkunnige som om en hopkoppling

av de båda utbildningslinjernas kanslier skulle vara mindre ändamålsenlig.

Sambruk av kanslipersonal skulle nämligen vara möjligt främst för de kamerala

uppgifterna.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 1$ år 1967

Kostnaderna för ett genomförande av den sakkunniges förslag om ett för

journalistinstituten centralt kansli uppgår — i 1966 års lönenivå — till sammanlagt

262 000 kr., varav 120 000 kr. för avlöningar vid det centrala kansliet,

107 000 kr. för extra vaktmästar- och biträdespersonal vid det centrala kansliet

eller vid högskolorna, 22 000 kr. för omkostnader samt 13 000 kr. för inredning

och utrustning. Om ett med socialhögskolorna gemensamt kansli skulle inrättas

— till kostnader som redovisats i det föregående — måste enligt den sakkunnige

inrättas en tjänst som bokhållare vid varje journalisthögskola.

Vid remissbehandlingen av den sakkunniges betänkande har förslaget om en

för journalisthögskolorna gemensam överstyrelse i allt väsentligt tillstyrkts av

de instanser som uttalat sig för tanken på fristående utbildningsanstalter. Sålunda

har bl. a. Svenska tidningsutgivareföreningen, Tidningarnas arbetsgivareförening

och A-pressens samorganisation ställt sig bakom förslaget. Styrelsen

för journalistinstitutet i Göteborg finner emellertid, att en till Stockholm förlagd

överstyrelse skulle innebära en betydande nackdel för göteborgshögskolan. Riksrevisionsverket

och statskontoret understryker i sina yttranden, att någon ändring

av medelsförvaltningen — exempelvis centralisering till ett gemensamt

kansli — inte bör ske i avvaktan på resultatet av vissa pågående utredningar.

3.3 Departementschefen

Såväl socionomutbildningen som journalistutbildningen tillhör den postgymnasiala

sektor som organisatoriskt står fri i förhållande till universitetsväsendet.

Bakgrunden härtill är bl. a. att dessa utbildningsvägar vuxit fram inom ramen

för enskilda stiftelser, som upprättats och — åtminstone till en början — finansierats

av olika organ på resp. verksamhetsområde. Statsmakterna har genom

beslut år 1962 beträffande journalistutbildningen (prop. 1962: 59, SU 96, rskr

227) samt år 1963 i fråga om socionomutbildningen (prop. 1963: 79, SU 110,

rskr 237) tagit över hela ansvaret för nämnda utbildningslinjer. De sju läroanstalterna

— numera fem socialhögskolor och två journalistinstitut — lyder

direkt under Kungl. Maj:t. En styrelse vid varje läroanstalt svarar för ledningen

av verksamheten, som i övrigt samordnas genom två särskilda samarbetsnämnder,

en för socialhögskolorna och en för journalistinstituten.

I den allmänna debatten har från främst universitetshåll hävdats att socionomoch

journalistutbildningen borde fogas in i universitetens verksamhet, bl. a. med

hänsyn till att ämnesuppsättningen vid nämnda utbildningslinjer i stor utsträckning

återfinns även inom de filosofiska fakulteterna. En organisatorisk samordning

skulle enligt företrädare för denna uppfattning leda till rationaliseringsvinster

i fråga om lärarutnyttjande och administration m. m. På både socionomernas

och journalisternas arbetsmarknad finns å andra sidan en stark opinion,

enligt vilken ifrågavarande utbildning även i fortsättningen bör anordnas vid

fristående läroanstalter med egna lednings- och förvaltningsorgan.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1967

I ett föregående avsnitt av min framställning har jag redovisat mina synpunkter

och förslag i fråga om journalistutbildningens framtida utformning och organisation.

Därvid har jag med beaktande av en rad skäl — bl. a. den omfattande

samordningen av teoretiska och praktiska moment i utbildningen — förordat

att studierna skall liksom hittills bedrivas vid fristående läroanstalter, fr. o. m.

den 1 juli 1967 kallade journalisthögskolor. Jag finner det av likartade skäl

olämpligt att socionomutbildningen nu förs in i universitetsorganisationen. I

konsekvens härmed bör enligt min mening social- och journalisthögskolorna alltjämt

stå utanför universitetsmyndigheternas ledning och administration.

Under de senaste åren har från olika håll föreslagits åtgärder i syfte att effektivare

samordning och förstärkta administrativa resurser skulle komma till

stånd på de båda aktuella utbildningsområdena. Med anledning härav har på

mitt uppdrag samarbetsnämnden för socialhögskolorna och den sakkunnige

rörande journalistutbildningen var för sig utarbetat förslag angående ledningen

och administrationen av resp. utbildning. Det framhålls i båda förslagen, att de

lokala styrelsernas funktioner i ökad utsträckning kommit att läggas på vederbörande

samarbetsnämnd. Sålunda vilar en stor del av utbildningsplaneringen

och petitaarbetet numera på nämnderna. Dessa utarbetar vidare remissyttranden

och bestämmelser på resp. verksamhetsområde. I båda förslagen stryks under

att de växande krav på samordning, som ställs av myndigheter och organisationer,

endast med svårighet kan tillgodoses inom nuvarande styrelse- och förvaltningssystem.

Mot denna bakgrund föreslår samarbetsnämnden och den sakkunnige

var för sig, att beslutsfunktionerna centraliseras till överstyrelser, eu för

socialhögskolorna och en för journalisthögskolorna, och att på samma gång de

nuvarande styrelserna och samarbetsnämnderna avskaffas.

De här aktuella förslagen bör enligt min bedömning ses i ett större sammanhang.

Den postgymnasiala sektorn utanför universitetsområdet synes f. n. befinna

sig i inledningsskedet till en period av kraftig expansion. Sannolikt kommer

problem av samma slag som dem vid social- och journalisthögskolorna att

uppstå successivt vid en rad andra utbildningslinjer utanför universitetskanslersämbetets

och skolöverstyrelsens verksamhetsfält. De argument som förts fram

till stöd för förslagen att överstyrelser skall träda i stället för nuvarande lokala

styrelser och centrala samarbetsnämnder för socionom- och journalistutbildningen

finner jag i och för sig väga tungt. Med hänsyn till att dessa båda utbildningslinjer

har likartad uppläggning och i väsentliga avseenden visar upp problem

av samma slag, kan enligt min mening skäl anföras också för att en för social-

och journalisthögskolorna gemensam överstyrelse inrättas. Betydande invändningar

kan emellertid resas mot tanken på att nya centrala myndigheter

på utbildningsområdet nu skulle inrättas vid sidan av skolöverstyrelsen och

kanslersämbetet. Eftersom det är väsentligt att inga generella lösningar i fråga

om den postgymnasiala organisationen hindras av dellösningar, är jag inte beredd

att nu föreslå åtgärder i anledning av förslagen om centraliserad ledning av social-

och journalisthögskolorna.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 1$ år 1967

Fördelningen av arbetsuppgifter mellan å ena sidan högskolornas styrelser och

å andra sidan de centrala samarbetsnämnderna har såsom redan framgått blivit

i viss mån en annan än den som förutsattes vid samarbetsnämndernas tillkomst.

Jag har emellertid ingen erinran mot den praxis som utvecklats i riktning mot

ökad centralisering av ärendenas handläggning. Det är tvärtom angeläget att

bl. a. petitaförslag och remissyttranden samordnas så långt det är möjligt.

Detta får självfallet inte innebära, att det reella inflytandet över utvecklingen

på resp. utbildningsområde tas ifrån de lokala styrelserna, som genom sin sammansättning

erbjuder möjligheter till värdefulla kontakter med utbildningens

avnämare.

Av socialhögskolorna saknar f. n. örebrohögskolan lokal styrelse. I samband

med att denna högskola inrättades (jfr prop. 1966: 50) föreskrevs nämligen att

stockholmshögskolans styrelse skulle längst intill utgången av juni 1967 fungera

som styrelse även för den förstnämnda läroanstalten. Såsom jag nyss anfört bör

de lokala styrelserna finnas kvar. I konsekvens härmed bör socialhögskolan i

Örebro den 1 juli 1967 ställas under ledning av en särskild styrelse.

På det lokala planet finns vid socialhögskolorna förutom styrelse och rektor

dels ett lärarråd, som har tillsyn över undervisningen och examinationen vid högskolan,

dels en utbildningsnämnd för samråd i utbildningsfrågor mellan lärare

och elever. De båda sistnämnda organen saknas vid de nuvarande journalistinstituten.

Med hänsyn till att en omläggning och utbyggnad av journalistutbildningen

medför betydande utökning av antalet elever och lärare i organisationen,

finner jag det motiverat, att såväl lärarråd som utbildningsnämnd införs

även vid de blivande journalisthögskolorna.

Behovet av förstärkta administrativa resurser vid social- och journalisthögskolorna

har betonats i skilda sammanhang. Under innevarande budgetår finns

— förutom tjänsterna som rektor och konsulent —- sammanlagt 32 tjänster för

förvaltningsuppgifter i samband med socionom- och journalistutbildningen. Av

dessa tjänster är emellertid endast en — den som byrådirektör vid samarbetsnämnden

för socialhögskolorna — förenad med självständig handläggning av

arbetsuppgifter. De sju läroanstalternas förslag till anslagsframställningar för

nästa budgetår tar upp inte mindre än 28 nya administrativa tjänster, varav

fem som byråsekreterare vid socialhögskolorna. Bakgrunden till dessa önskemål

är att finna i den kraftiga ökning av verksamheten, som ägt rum vid framför

allt socialhögskolorna under de senaste åren. Det framhålls bl. a. att rektorerna

numera till väsentlig del är sysselsatta med förvaltningsuppgifter.

Inför perspektivet av fortsatt expansion på berörda områden och med hänsyn

till att förvaltningsuppgifterna så långt som möjligt bör rationaliseras rekommenderar

samarbetsnämnden för socialhögskolorna och den sakkunnige rörande

journalistutbildningen, att det administrativa arbetet i största möjliga utsträckning

koncentreras till centrala kanslier, ett för socialhögskolorna och ett för

journalisthögskolorna. Medan nämnden utgår från att varje socialhögskola skall

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts ''proposition nr J±3 år 1967

liksom hittills svara för sin ekonomiska förvaltning, finner den sakkunnige att

för journalisthögskolornas del också medelsförvaltningen bör samordnas.

I det föregående har jag framhållit, att jag med hänsyn till den postgymnasiala

organisationen i stort inte är beredd att lägga fram förslag om särskilda

överstyrelser för social- och journalisthögskolorna. Däremot kan enligt min

mening viss centralisering av de administrativa uppgifterna vid dessa högskolor

genomföras utan att mer omfattande lösningar av förvaltningsproblemen på

det postgymnasiala området hindras i framtiden. Bland förvaltningsuppgifter

som lämpligen bör samordnas centralt vill jag nämna förslag till petita och anslagsfördelning,

remissyttranden över betänkanden m. m., elevantagning, lärartilldelning,

praktikplanering samt kontakt- och informationsverksamhet. I avvaktan

på resultatet av vissa pågående utredningar — som statskontoret och

riksrevisionsverket erinrat om i sina yttranden över den sakkunniges förslag —

finner jag att den ekonomiska förvaltningen bör ligga kvar vid högskolorna.

På mitt uppdrag har samarbetsnämnden och den sakkunnige i samråd med

statskontoret undersökt förutsättningarna för att en central kansliorganisation,

gemensam för social- och journalisthögskolorna, skall kunna komma till stånd.

Denna tanke avvisas av både nämnden och den sakkunnige såsom opraktisk.

Statskontoret anser däremot att ett gemensamt kansli för alla de sju högskolorna

skulle skapa möjligheter till en rationell arbetsordning.

Vad statskontoret anfört stöder min uppfattning att det från allmänna synpunkter

skulle innebära en vinst, om förvaltningsresurserna för de båda aktuella

utbildningsvägarna koncentreras i ett centralt kansli. Ett sådant gemensamt

kansli skulle emellertid sakna ett fast ledningsorgan. Sju olika styrelser och två

samarbetsnämnder skulle ställa krav på service från kansliet. Jag har med hänsyn

härtill blivit övertygad om att centrala kansliresurser tills vidare bör finnas

för socialhögskolorna och journalisthögskolorna var för sig i anslutning till de

befintliga samarbetsnämndema. I följande avsnitt av min framställning, vilket

avser anslagsberäkningar för nästa budgetår, kommer jag att ta upp medel för

vissa nya tjänster vid de båda nämndernas kanslier. En förstärkning av de

centrala administrativa resurserna bör emellertid enligt min mening föra med

sig att de lokala förvaltningarna avlastas en rad uppgifter. Jag kommer därför

att föreslå höjda medelsanvisningar till dessa förvaltningar endast i den utsträckning

sådana höjningar motiveras av omläggningen av studiegången m. m.

vid journalisthögskolorna.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr h3 år 1967

43

4. Anslagsberäkningar för budgetåret 1967/68

4.1 Journalisthögskolorna: Avlöningar

1966/67 Anslag ......... 635 000

1967/68 Förslag......... 1 042 000

I riksstaten för innevarande budgetår har under åttonde huvudtiteln förts upp

ett förslagsanslag till avlöningar vid journalistinstituten. Från detta anslag bestrids

avlöningskostnader vid journalistinstituten i Stockholm och Göteborg.

Den sakkunnige rörande journalistutbildningen har lagt fram förslag med beräkning

av personal- och anslagsbehovet vid journalisthögskolorna budgetåret

1967/68. I det följande lämnar jag en kortfattad redogörelse för förslaget. Därvid

tillåter jag mig, såvitt gäller motiveringar, att hänvisa till handlingarna i

ärendet.

Beräknad ändring 1967/68

Tjänster (enligt personalförteckning i regle- ringsbrev )

1966/67

Den

sakkunnige

Departements-

chefen

Lärarpersonal ............................

8

+ 2

+ 2

Övrig personal ............................

—

+ 4

+ 3

8

+ 6

+ 5

Anm: Vid sidan av tjänsterna enligt personalförteckning har i regleringsbrev för budgetåret

1966/67 anvisats medel för avlöningar vid vissa ytterligare lärartjänster (ca 140 000 kr.) och biträdestjänster

(ca 90 000 kr.).

Anslag

Avlöningar till lärarpersonal ............... 531600 -f- 228 700 -)- 185 000

Avlöningar till övrig personal .............. 89 000 + 409 100 -f 225 000

Arvoden och särskilda ersättningar.......... 14 400 -(- 200 — 3 000

Summa kr. 635 000 -f 638 000 + 407 000

Den sakkunniges förslag till nya tjänster m. m. innebär i korthet.

Högskolorna:

Omvandling av nuvarande ordinarie universitetslektorat och lektorat i praktiska

ämnen till tjänster med benämningen lektorat;

2 lektorer fr. o. m. den 1 januari 1968 (Stockholm 1, Göteborg 1);

ökad medelsanvisning till avlöningar av vissa lärare m. m. (-j- 24 000 kr.);

4 konsulenter (Stockholm och Göteborg vardera 2, varav 1 fr. o. m. den

1 januari 1968);

2 förste biblioteksassistenter (Stockholm 1, Göteborg 1);

2 biträden (Stockholm 1, Göteborg 1);

vissa smärre utgiftsändringar.

Centralt kansli m. m.:

Arvoden och särskilda ersättningar till ledamöter och sekreterare i överstyrelse

samt indragning av motsvarande arvoden m. m. vid nuvarande styrelser och

samarbetsnämnd;

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1967

1 kvalificerad medhjälpare (bokhållare) och 1 biträde;

medelsanvisning till arvoden åt experter (55 000 kr.) samt extra vaktmästaroch

biträdeshjälp (107 000 kr.);

medelsanvisning till arvoden åt lärare vid handledarkurser (33 000 kr.).

Departementschejen

I det föregående har jag föreslagit att journalistutbildningen läggs om och

ökas ut. I samband därmed har jag förordat, att de nuvarande journalistinstituten

i Stockholm och Göteborg ombildas till journalisthögskolor den 1 juli

1967. Medel till avlöningar vid dessa högskolor bör i riksstaten för nästa budgetår

anvisas under ett förslagsanslag, kallat Journalisthögskolorna: Avlöningar.

Intagningskapaciteten vid högskolorna skall enligt vad jag föreslagit i det

föregående nästa budgetår ökas från 75 till 120 platser per år och högskola,

dvs. till 240 platser om året. Detta medför självfallet behov av väsentligt förstärkta

lärarresurser. Vid min medelsberäkning utgår jag från att två ordinarie

universitetslektorat bör inrättas vid journalisthögskolorna den 1 januari 1968,

nämligen ett vid stockholmshögskolan i språkvård och stilistik samt ett vid

göteborgshögskolan i samhällsvetenskap.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att extra tjänster som universitetslektor

numera kan inrättas vid ifrågavarande läroanstalter enligt Kungl. Maj:ts

beslut den 24 februari 1967. Vidare vill jag hänvisa till vad jag i prop. 1967:1

(bil. 10 s. 218) vid min anmälan av vissa gemensamma frågor rörande universiteten

m. m. anfört om de nya principer som enligt riksdagens beslut (prop.

1966:1 bil. 2 s. 22, SU 14, rskr 14) kommer att tillämpas fr. o. m. den 1 juli

1967 i vad avser inrättande av statligt reglerade tjänster. Det nya systemet

innebär för journalisthögskolornas del bl. a., att det framdeles ankommer på

Kungl. Maj:t att besluta om ämnesbenämning av universitetslektorat och lektorat

i praktiska ämnen även i ärenden där ändring i tidigare riksdagsbeslut

kommer i fråga.

Med utgångspunkt i de beräkningar rörande lärarbehovet som redovisats av

den sakkunnige samt den omfattning av undervisningen i radio- och TV-journalistik

som jag tidigare förordat räknar jag upp medelsanvisningen till undervisnings-

och examinationsarvoden åt timarvoderad lärarpersonal med sammanlagt

72 000 kr. Den medelsanvisning som nu utgår till assistent för allmänt

institutionsarbete vid resp. läroanstalt bör i överensstämmelse med den sakkunniges

förslag falla bort.

I det föregående har jag ställt mig positiv till en förstärkning av de centrala

administrativa resurserna för journalisthögskolorna. Enligt min mening bör till

högskolornas samarbetsnämnd den 1 juli 1967 knytas en tjänst som byrådirektör,

för vilken jag här beräknar medel. Vidare tar jag upp medel för en tjänst

som kansliskrivare med halvtidstjänstgöring. Vid min medelsberäkning förutsätter

jag vidare att nuvarande arvode av 3 000 kr. till nämndens sekreterare

dras in.

Med hänsyn till omläggningen av studiegången m. m. bör även högskolornas

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1967

lokala kansliresurser förstärkas. Jag beräknar sålunda medel för att vid var och

en av högskolorna skall den 1 juli 1967 kunna inrättas en tjänst som konsulent,

en tjänst som förste biblioteksassistent med halvtidstjänstgöring samt en tjänst

som expeditionsvakt. Härjämte beräknar jag för extra biträdeshjälp — avsedd

för bl. a. bokföringsuppgifter — 10 000 kr. vid vardera högskolan.

I övrigt räknar jag för nästa budgetår inte med andra förändringar av utgifterna

under det nuvarande avlöningsanslaget till journalistinstituten än sådana

av automatisk natur.

Med hänvisning till anslagssammanställningen beräknar jag anslaget till

1 042 000 kr.

Jag hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att till Journalisthögskolorna: Avlöningar för budgetåret

1967/68 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 1 042 000 kr.

4.2 Journalisthögskolorna: Omkostnader

1966/67 Anslag ........... 197 000

1967/68 Förslag .......... 388 000

I riksstaten för innevarande budgetår har under åttonde huvudtiteln uppförts

ett förslagsanslag till omkostnader vid journalistinstituten. Från detta anslag

bestrids utgifter för omkostnader vid journalistinstituten i Stockholm och Göteborg.

Den sakkunnige rörande journalistutbildningen har lagt fram förslag med beräkning

av medelsbehovet för omkostnader vid journalisthögskolorna budgetåret

1967/68. I följande sammanställning redovisar jag den sakkunniges förslag.

Beräknad ändring 1967/68

1966/67

Den

Departements-

sakkunnige

chefen

1.

Sjukvård m. in........................

1 000

+ 3 000

+

1 2001

2

Reseersättningar .......................

14 500

+ 11 500

+

2 5002

3.

Expenser:

a) Bränsle, lyse och vatten .............

2 000

+ 5 000

+

4 0003

b) Biblioteken ........................

6 000

+ 24 000

+

14 0001

c) Övriga expenser ....................

79 000

-f 49 000

+

24 3005

4.

Övningstidningar m. in.................

63 000

+ 66 000

+

81 000°

5.

Psykotekniska prov ....................

23 000

-f 42 000

+

42 000

6.

Resebidrag till de studerande ..........

8 500

+ 18 800

+

O

O

o

7.

Utrustning ............................

—

+ 10 000

—

Summa kr.

197 000

+ 229 300

+ 186 000

1 Därav samarbetsnämnden 200 kr., Stockholm 500 kr. och Göteborg 500 kr.

2 Därav samarbetsnämnden 1 000 kr., Stockholm 1 000 kr. och Göteborg 500 kr.

3 Därav Stockholm 2 000 kr. och Göteborg 2 000 kr.

4 Därav Stockholm 7 000 kr. och Göteborg 7 000 kr.

5 Därav samarbetsnämnden 4 300 kr., Stockholm 10 000 kr. och Göteborg 10 000 kr.

6 Därav Stockholm 42 000 kr. och Göteborg 39 000 kr.

7 Därav Stockholm 7 000 kr. och Göteborg 10 000 kr.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1967

Departementschefen

Under erinran om vad jag tidigare anfört angående ombildning av de nuvarande

journalistinstituten till journalisthögskolor förordar jag, att medel till förevarande

ändamål i riksstaten för nästa budgetår anvisas under ett förslagsanslag,

kallat Journalisthögskolorna: Omkostnader.

Med hänvisning till sammanställningen hemställer jag, att Kungl. Maj:t föreslår

riksdagen

att till Journalisthögskolorna: Omkostnader för budgetåret

1967/68 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av

383 000 kr.

4.3 Vissa kostnader vid socialhögskolorna

Samarbetsnämnden för socialhögskolorna har i sitt förut nämnda förslag om

ledning och administration av socionomutbildningen redovisat önskemål att en

överstyrelse skall inrättas och att de centrala administrativa resurserna vid

socialhögskolorna skall förstärkas. I förslaget ingår en beräkning av personaloch

anslagsbehovet för detta ändamål budgetåret 1967/68. I det följande lämnar

jag en kortfattad redogörelse för denna del av förslaget. Därvid tillåter jag

mig, såvitt gäller motiveringar, att hänvisa till handlingarna i ärendet.

Beräknad ändring 1907/68

Tjänster

1966/67

Samarbets-

nämnden

Departements-

chefen

Handläggande personal ....................

1

+ 1

+1

Övrig personal ............................

0,5

+ 2,5

+ 2,5

1,5

+ 3,5

+ 3,5

Anslag

Avlöningar

Avlöningar till tjänstemän ................

52 600

+ 109 600

+ 105 200

Arvoden och särskilda ersättningar ........

18 400

— 1 600

— 200

Arvoden till experter och tillfällig personal ..

—

+ 100 000

+ 10 000

Summa kr.

71 000

+ 208 000

+ 115 000

Omkostnader

1. Sjukvård m. m........................

—

+ 1000

+ 1 000

2. Reseersättningar .......................

—

+ 30 000

+ 2 500

3. Utrustning ............................

—

+ 30 000

—

4. Expenser .............................

4 000

+ 36 000

+ 12 500

Summa kr.

4 000

+ 97 000

+ 16 000

Anm. Medelsanvisningar för budgetåret 1966/67 utgår ur förslagsanslagen Socialhögskolorna:

Avlöningar resp. Socialhögskolorna: Omkostnader. I fråga om medel till arvoden och särskilda

ersättningar avser beloppen såväl samarbetsnämnden som de lokala styrelserna. Inom ramen för

anvisade medel till sjukvård m. m. och reseersättningar vid socialhögskolan i Stockholm tillgodoses

f. n. även samarbetsnämndens medelsbehov.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr J/.3 år 1967

Departementschefen

Jag har i det föregående behandlat föreliggande förslag om ledning och administration

av bl. a. socionomutbildningen. Därvid har jag anmält min avsikt att

föreslå förstärkning av de gemensamma administrativa resurserna för socialhögskolorna

i anslutning till den befintliga samarbetsnämnden. Enligt min mening

bör fr. o. m. nästa budgetår de centrala kansliresurserna utökas med en

tjänst som förste byråsekreterare och en tjänst som kanslist, för vilka jag här

beräknar medel. Vidare tar jag upp medel för en tjänst som kontorsskrivare och

en tjänst som kontorist med halvtidstjänstgöring samt ett belopp av 10 000 kr.

till arvoden åt experter. Nuvarande arvode av 8 600 kr. till den icke självskrivne

ledamoten av samarbetsnämnden bör dras in. För arvoden och särskilda ersättningar

till styrelsen för socialhögskolan i Örebro tar jag upp 3 400 kr. Mina

beräkningar leder till att nu utgående medelsanvisningar till avlöningar vid samarbetsnämnden

bör höjas med 115 000 kr. Med hänvisning till anslagssammanställningen

tar jag vidare upp 16 000 kr. för omkostnader vid nämnden.

Jag förordar att i riksstaten för nästa budgetår förs upp ett förslagsanslag av

131000 ki-., kallat Vissa kostnader vid socialhögskolorna. Av praktiska skäl

bor emellertid kostnaderna för avlöningar samt omkostnaderna bestridas från

socialhögskolornas ordinarie anslag, som härigenom kommer att belastas med

högre belopp än som beräknats i riksstatsförslaget. Det av mig nu förordade anslaget

kommer sålunda att fungera som s. k. täckningsanslag för riksstaten.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att till Vissa kostnader vid socialhögskolorna för budgetåret

1967/68 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av

131 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts ''proposition nr år 1967

INNEHÅLL

Sid.

1. Inledning ..................................................... 3

2. Utbildning av journalister......................................... 4

2.1. Nuläget ..................................................... 4

2.2. Förslag ...................................................... 4

2.2.1. Utgångspunkter ........................................ 4

2.2.2. Den sakkunniges förslag................................. 7

2.2.3. Remissyttrandena ...................................... 16

2.3. Departementschefen .......................................... 23

3. Ledning och administration av socionom- och journalistutbildningen .... 30

3.1. Nuläget ..................................................... 30

3.2. Förslag ..................................................... 31

3.2.1. Utgångspunkter ........................................ 31

3.2.2. Ledningen och administrationen av socionomutbildningen .... 34

3.2.3. Ledningen och administrationen av journalistutbildningen .. 37

3.3. Departementschefen .......................................... 39

4. Anslagsberäkningar för budgetåret 1967/68 .......................... 43

4.1. Journalisthögskolorna: Avlöningar.............................. 43

4.2. Journalisthögskolorna: Omkostnader............................ 45

4.3. Vissa kostnader vid socialhögskolorna........................... 46

Ivar Hseggströms Tryckeri AB • Stockholm 1907

670382

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1967:199 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1967168 till civilförsvaret. a1 i texten
  2. SU 1967:86 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ris proposition angående ökad utbildning av journalister m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten