Angående ökat stöd till skoglig forskning
1967-02-07 · 45 sidor, varav 42 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 42 av 45 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1967:51, Angående ökat stöd till skoglig forskning
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1967
1
Nr 51
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ökat stöd till
skoglig forskning; given Stockholms slott den 24 februari
1967.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Eric Holmquist,
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås ökat stöd till skoglig forskning i följande avseenden,
nämligen inrättande av ett forskningsrådsorgan och ett forsknings-
och serviceinstitut samt införande av ett skogligt ämne vid universitetet
i Umeå.
Ett nytt forskningsråd, benämnt statens råd för skogs- och jordbruksforskning,
föreslås bli inrättat den 1 juli 1967. Rådet skall bestå av två
sektioner, en för skoglig forskning och en för jordbruksforskning. Sektionen
för skoglig forskning föreslås erhålla medel dels över riksstaten, dels
från Fonden för skoglig forskning. För budgetåret 1967/68 beräknas dessa
medel till 2,5 milj. kr., varav 1 milj. kr anvisas över riksstaten och 1,5 milj.
kr. erhålls från fonden. Sektionen för jordbruksforskning skall överta
jordbrukets forskningsråds uppgifter.
Vidare föreslås att Kungl. Maj :t bemyndigas godkänna ett avtal med
Stiftelsen Skogsförbättring om inrättande och drift av ett forsknings- och
serviceorgan för skogsförbättring, benämnt Institutet för skogsförbättring.
Institutet skall bedriva vetenskaplig och praktisk verksamhet på skogsträdsförädlingens
och skogsgödslingens områden. Avtalet gäller för tiden
den 1 juli 1967—den SO juni 1972. Enligt avtalet skall staten bidra med
740 000 kr. och stiftelsen med minst 1 110 000 kr. per budgetår.
För att bredda forskarutbildningen på det skogliga området och öka
forskningen om det norrländska skogsbrukets problem föreslås att ett nytt
ämne, skoglig produktionslära, införs vid universitetet i Umeå och att en
extra laboratur i detta ämne inrättas vid universitetet den 1 juli 1968. Verksamheten
skall ha försökskaraktär.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 51
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1967
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
24 februari 1967.
N ärvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Lange, Kling, Edenman, Holmqvist, Aspling, Palme,
Sven-Erig Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Odhnoff.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, anmäler efter
gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ökat stöd
till skoglig forskning och anför.
I statsverkspropositionen (bil. It s. 105) har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen
att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1967/
68 till Skoglig forskning, m. in. beräkna ett reservationsanslag av 1 880 000
kr. Beredningen av denna fråga är nu avslutad och jag anhåller att få redogöra
för den närmare.
Beredningen har omfattat överläggningar med Stiftelsen Skogsförbättring.
Under förbehåll av Kungl. Maj :ts godkännande har ett avtal ingåtts med
stiftelsen för tiden den 1 juli 1967—den 30 juni 1972 om inrättande och
drift av ett forsknings- och serviceinstitut för skogsförbättring. Avtalet torde
få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.
Inledning
Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 14 maj 1965 tillsattes 1965
års utredning angående stödet till den skogliga forskningen in. m. (utredningsman
f. d. generaldirektören Erik Höjer; direktiv se 1966 års riksdagsberättelse
s. 318). Utredningen har den 1 september 1966 avlämnat betänkandet
»Skoglig forskning» (SOU 1966: 52).
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av domänstyrelsen,
lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen, skogsstyrelsen, styrelsen för skogshögskolan,
styrelsen för lantbrukshögskolan, jordbrukets forskningsråd,
Skogs- och lantbruksakademien, byggnadsstyrelsen, statskontoret, riksrevisionsverket,
samtliga stiftsnämnder, universitetskanslersämbetet, statens
naturvetenskapliga forskningsråd, statens tekniska forskningsråd, länsstyrelserna
i Kopparbergs, Västerbottens och Norrbottens län, 1964 års
transportforskningsutredning, skogsbruksutredningen, skogspolitiska utredningen,
industriforskningsutredningen, Sveriges skogsägareföreningars riks
-
3
Kungl. Maj. ts proposition nr 51 år 1967
förbund, Skogsindustriernas samarbetsutskott till vars yttrande Sveriges
industriförbund anslutit sig), Föreningen Skogsträdsförädling, styrelsen för
Fonden för skoglig forskning, Samarbetsnämnden för skoglig växtförädling
och genetik, Svenska stadsförbundet, Forskningsstiftelsen Skogsarbeten,
Samverkande träfacken, Skogssällskapet, Norrlandsfonden samt Sveriges
förenade studentkårer.
Styrelsen för skogshögskolan har bifogat yttrande från lärarkollegiet vid
högskolan. Universitetskanslersämbetet har bifogat yttranden från universiteten
och tekniska högskolan i Stockholm. Skogsstyrelsen har bifogat yttranden
från samtliga skogsvårdsstyrelser. Yttranden har också bifogats av
länsstyrelsen i Kopparbergs län från samtliga allmänningsstyrelser i länet,
av länsstyrelsen i Västerbottens län från Umeå stad och av länsstyrelsen i
Norrbottens län från olika länsorgan m. fl.
Genomförandet av vissa av utredningens förslag fordrar inte beslut av
riksdagen. För överblickens skulle redovisas även dessa förslag i förevarande
sammanhang.
Nuvarande ordning
Med skoglig forskning förstås sådan forskning som avser den växande
skogen och dess miljö, skogens avverkning och transport av virket, virket
och dess egenskaper samt tekniska, ekonomiska och statistiska frågor i
samband därmed. Den skogsindustriella forskningen innefattas inte i begreppet
skoglig forskning.
De bidrag som staten f. n. lämnar till den skogliga forskningen utgörs i
första hand av anslagen till skogshögskolan. Högskolan bär under 1960- talet genomgått en kraftig upprustning, som grundats på de förslag som
1956 års skogshögskole- och skogsforskningskommitté lade fram i betänkandet
»Forskning och högre utbildning på skogsbrukets område» (SOU
1960:17). Anslagen till högskolans verksamhet som budgetåret 1961/62
uppgick till 5,9 milj. kr. utgör budgetåret 1966/67 ca 13,5 milj. kr. De medel,
som i övrigt utgått till skoglig forskning, redovisas i följande tabell
(1 000-tal kr.).
1960/61
1961/62
1962/63
1963/64
1964/65
Statens naturvetenskapliga forskningsråd
21
63
32
46
17
Statens tekniska forskningsråd........
36
68
10
208
8
Malmfonden ........................
—
_
325
400
Norrlandsfonden1....................
—
_
2 285
800
90
Fonden för skoglig forskning..........
1 430
857
1 067
1 186
1 464
Fonden för skogsvetenskaplig forskning
28
36
47
42
34
Summa
1 515
1 024
3 766
2 282
2 013
1 Stiftelsen Skogsmekanisering ingår ej.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1967
Jag lämnar i det följande en kort redogörelse för de fonder, forskningsråd
in. fl. organ som ger bidrag till skoglig forskning. I flera fall utgår bidrag
från dessa även till skogsindustriell forskning.
Fonden för skoglig forskning bildades år 1946. Kungl. Maj :t
beslöt att av medel som under budgetåret 1945/46 influtit i prisutjämningsavgifter
skulle 11 milj. kr. avsättas till eu fond för forskningsändamål. Fonden
har därefter erhållit tillskott med 8,5 milj. kr. Fondens behållning utgjorde
i maj 1966 14,7 milj. kr., varav dock 3,3 milj. kr. anvisats för utbetalning
kommande år. Fonden har till uppgift att stödja sådan forskning
av såväl tillämpad som grundläggande karaktär, som avser skogen
och dess produkter samt är ägnad att främja skogsnäringens utveckling
och öka dess bärkraft. Den förvaltas av en styrelse om högst tio ledamöter,
vilka förordnas av Kungl. Maj :t för högst tre år i sänder. Tre ledamöter
förordnas efter förslag av Svenska cellulosaföreningen, Svenska trämasseföreningen,
Svenska pappersbruksföreningen och Svenska trävaruexportföreningen.
Anslag ur fonden utgår i sådana fall då statsmedel inte beräknas
stå till förfogande. I övrigt äger styrelsen fritt disponera fondens avkastning
för de angivna ändamålen ävensom för bestridande av kostnader i
samband med förvaltning av fonden. Förutom avkastningen av fondmedlen
har styrelsen möjlighet att använda fondens kapitalmedel till den del
dessa överstiger 8 milj. kr. Fonden har under senare år utdelat mellan 1
och 2 milj. kr. årligen. Bidragen har främst avsett växtförädling och genetik,
avverknings- och transportfrågor samt laboratorielokaler.
Fonden för skogs vetenskaplig forskning har tillkommit
genom insamling av privata medel. Den har till uppgift att stödja forskning
rörande skogliga förhållanden. Förvaltningen handhas av en styrelse
med representanter för skogshögskolan, det praktiska skogsbruket och
skogsindustrin. Fonden utdelar som regel mellan 35 000 och 45 000 kr. per
år företrädesvis till grundläggande skogsbiologisk forskning samt till kongressresor
o. d.
M almfonden och Norrlandsfonden. Dessa fonder tillkom genom
statsmakternas beslut år 1961 enligt vilket en del av statens vinst av
malmbrytningen vid LKAB:s gruvor skulle avsättas till en fond för statligt
stöd till utvecklings- och forskningsarbete inom näringslivet med särskilt
beaktande av förhållandena i norra Sverige. Malmfonden tilldelades 10 milj.
kr. per år och Norrlandsfonden 15 milj. kr. per år under en femårsperiod.
Denna medelstilldelning har förlängts för ytterligare en femårsperiod.
Malmfonden skall stödja forsknings- och utvecklingsarbete, främst inom
naturvetenskap och teknik som har omedelbar industriell inriktning eller
som med hänsyn till sin omfattning eller karaktär normalt inte anses tillhöra
vederbörande statliga forskningsråds verksamhetsområde. Formerna för
fondens stöd är bidrag med eller utan återbetalningsskyldighet samt förlustgarantier.
För forskning och utvecklingsarbete som sker i samarbete med
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1967
företag skall bidragen vara förknippade med återbetalningsskyldighet inkl.
marknadsmässig ränta. Av de bidrag fonden hittills utdelat har ungefär en
tredjedel gått till resp. grundforskning, tillämpad forskning och industriellt
utvecklingsarbete. Teknisk forskning och utvecklingsarbete har erhållit de
största bidragen men även skoglig forskning har kommit i fråga i viss utsträckning.
Norrlandsfonden har till ändamål att främja näringslivets framtida utveckling
i Norrland, främst i Norrbottens län. Fonden har bildat Stiftelsen
Skogsmekanisering som har till uppgift att stödja en ändamålsenlig mekanisering
av det norrländska skogsbruket. Fonden har även på andra sätt bidragit
till främjande av den skogliga forskningen. Skogshögskolan har erhållit
bidrag med 1 milj. kr. för inredning och utrustning av en fytotron
och fonden har vidare lämnat bidrag till skogliga föryngringsförsök i nordsvenska
höj dlägen och till skogsteknisk forskning.
Statens naturvetenskapliga forskningsråd bildades
år 1946. Rådet har till uppgift att understödja den grundläggande naturvetenskapliga
forskningen. Rådet skall bl.a. befordra samverkan mellan forskningen
inom rådets område och angränsande discipliner. Rådet äger att bevilja
anslag till institutioner och enskilda forskare för inköp av instrument
eller annan materiel, för avlönande av vetenskapligt eller annat biträde, för
täckande av kostnader förorsakade av forskningsarbetet eller för säkerställande
av forskarnas utkomst. Rådet består av ordförande och ytterligare
elva ledamöter. Två ledamöter, representerande naturvetenskaplig eller teknisk
forskning utanför universitets- och högskoleväsendet samt medicinsk
forskning som angränsar till naturvetenskapen, utses av Kungl. Maj :t. Fem
ledamöter utses genom val av de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna
vid universiteten, Vetenskapsakademien och lärarkollegierna vid de tekniska
högskolorna. Övriga fyra ledamöter utses av Kungl. Maj :t efter förslag,
som rådet framlägger, sedan de valda ledamöterna har utsetts. Rådet
har under senare år beviljat vissa mindre anslag till projekt med anknytning
särskilt till skogsbiologisk och skogsekologisk forskning.
Statens tekniska forskningsråd bildades år 1943. Rådet härtill
uppgift att följa den tekniska utvecklingen i stora drag och hålla kontakt
med den pågående tekniska forskningen samt stödja och vid behov
organisera frivilligt samarbete mellan forskningsintressenter, såväl industriföretag
och andra enskilda organisationer som statliga myndigheter och institutioner.
Rådet skall även stödja initiativ till forskning av betydelse för
näringslivet och vid behov ta initiativ till främjande av sådan forskning och
dess utnyttjande. Rådet består av åtta ledamöter, som förordnas av Kungl.
Maj :t. Områden som tekniska forskningsrådet hittills understött är skogsteknisk
forskning, skogs-, cellulosa- och pappersteknik, cellulosakokningsteknik,
gödsling av skogsmark samt träskyddsforskning.
Skogs- och lantbruksakademien. En lantbruksakademi in
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1967
stiftades år 1811. Bakgrunden var närmast den svaga ekonomiska situationen
inom det svenska jordbruket som ansågs kräva ett centralt organ för
lanthushållningen. Under 1800-talet och början av 1900-talet hade akademin
en rad administrativa uppgifter. Efter slutet av 1930-talet blev det
en allt centralare uppgift i akademins verksamhet att främja forskning på
jordbrukets område. År 1945 knöts det nybildade jordbrukets forskningsråd
i vissa avseenden till akademin. Genom skogsbrukets snabba frammarsch
och växande betydelse beslöt akademin år 1955 att väsentligt utvidga
den skogliga verksamheten och antog namnet Skogs- och lantbruksakademien.
Akademins ändamål är att med stöd av vetenskap och praktisk
erfarenhet verka för det svenska jordbrukets och skogsbrukets samt angränsande
näringars utveckling och förkovran. Akademin är organisatoriskt
uppdelad på tre avdelningar, nämligen jordbruksavdelningen, skogsavdelningen
och allmänna avdelningen. Varje avdelning har 60 ledamöter. Akademin
leds av ett kollegium som består av akademins preses, vice preses,
ordförandena i de olika avdelningarna och akademins sekreterare samt ytterligare
tolv ledamöter. Kanslit står under ledning av sekreteraren. Akademins
insatser för forskning har undan för undan växt. Den har för detta
ändamål tillförts betydande belopp inte bara genom donationer utan även
genom samarbete med andra organ däribland Fonden för skoglig forskning.
Jordbrukets forskningsråd bildades år 1945. Rådet har till
uppgift att främja forskningen inom jordbruket, däri inbegripet trädgårdsodling,
samt jordbruket nära berörande industrier. Rådet skall därvid bl. a.
stödja initiativ till för jordbruket betydelsefull forskning och själv ta initiativ
till främjande av forskning. Rådet består av tio ledamöter. Av dessa förordnar
Kungl. Maj :t för högst tre år sex ledamöter, därav en att vara rådets
ordförande. Tre ledamöter utses av Skogs- och lantbruksakademien likaledes
för högst tre år i sänder. Akademins sekreterare är självskriven ledamot av
rådet och tjänstgör som dess sekreterare och verkställande ledamot. Forskning
och näringsliv inom berörda områden skall vara representerade i rådet.
Vid rådets sammanträden äger vidare en representant för lantbruksstyrelsen
närvara. Om så är påkallat bör rådet även bereda ledamot av jordbrukets
upplysningsnämnd och tekniska forskningsrådet tillfälle att närvara.
För upprätthållande av förbindelse med dessa två institutioner skall
vidare inom rådet utses en ledamot för vardera institutionen. Rådets kansli
är delvis gemensamt med akademins.
Följande organ är verksamma inom skogsträdsförädlingen och skogsbrukets
rationalisering.
Föreningen Skogsträdsförädling leder sitt ursprung till
1930-talet. Dess huvudmän är domänstyrelsen, skogsstyrelsen, Sveriges
skogsägareföreningars riksförbund och Skogsindustriernas samarbetsutskott.
I föreningens verksamhet ingår att dra upp och i försöksplanteringar
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1967
7
pröva olika skogsträds värde och lämplighet under skilda förhållanden. Vidare
skall föreningen medverka vid framställning av förbättrat skogsfrö i
fröplantager eller på annat sätt samt bedriva försöksverksamhet rörande
fröbehandling och plantuppdragning in. m. Föreningen utövar även konsultativ
verksamhet. Föreningens angelägenheter handhas av en centralstyrelse.
Verksamheten är organiserad med fyra distrikt, varav tre har egna
forskningsstationer i Ekebo i Malmöhus län, Brunsberg i Värmlands län
och Sundmo i Västernorrlands län. Distriktsindelningen sammanhänger
med att förutsättningarna för skogsproduktionen växlar starkt inom olika
delar av landet och med att serviceverksamheten bedrivs lokalt. Föreningens
personal omfattar f. n. 17 tjänstemän, varav åtta med akademisk examen.
De sammanlagda kostnaderna belöpte sig år 1965 till 1 455 000 kr. I
ersättning för framställning av ympar och annan service uppbar föreningen
394 000 kr. Medlemsavgifterna uppgick till 410 000 kr. Kostnadstäckningen
i övrigt erhölls från avkastningen av egna fonder och fastigheter samt av
bidrag.
Samarbetsnämnden för skoglig växtförädling och
genetik har till uppgift att samordna forskningen på det skogsgenetiska
området och utgöra ett för forskning och praktik gemensamt forum för
programdiskussioner i samma frågor. Nämnden är sammansatt av representanter
för skoglig forskning och administration samt för det praktiska
skogsbruket. Under nämndens ledning och delvis i dess egen regi har ett
landsomfattande arbete för anläggning av skogsfröplantager kommit till
stånd. Samarbetsnämndens plantager har numera övertagits av domänstyrelsen
och skogsvårdsstyrelserna.
Forskningsstiftelsen Skogsarbeten bär till huvudmän domänverket,
Föreningen Skogsbrukets arbetsgivare samt Skogs- och ^^arbetsgivareföreningen.
Stiftelsens uppgifter är att genom forskning och försök
främja skogsbrukets utveckling beträffande redskap, maskiner och arbetsmetoder.
Stiftelsen skall även utföra undersökningar och arbetsstudier,
som syftar till att skapa rättvisa grunder för bedömning av arbetssvårigheter
hos olika arbeten inom skogsbruket.
Stiftelsen Skogs mekanisering bildades år 1963 av Norrlandsfonden.
Stiftelsen har till ändamål att verka för en ändamålsenlig
mekanisering av det norrländska skogsbruket och att driva därmed förenlig
verksamhet. Det centrala arbetet är s. k. högmekanisering av skogsbruket.
Skogshögskolan är huvudman för stiftelsen och utser styrelse. Stiftelsen
erhöll från början ett anslag av 1 milj. kr., varjämte Norrlandsfonden
förband sig att tillskjuta ytterligare 4 milj. kr.
I fråga om den skogsindustriella forskningen kan nämnas följande. Statens
bidrag utgörs i första hand av anslaget till träforskningsinstitutet som
för budgetåret 1966/67 uppgår till 2,2 milj. kr. och som avser forskning av
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1967
grundläggande karaktär. Tekniska forskningsrådet bidrar med ca 500 000
kr. per år. Malmfonden har under senare år delat ut mellan 200 000 kr.
och 1 milj. kr. Fonden för skoglig forskning har även lämnat bidrag till
skogsindustrins forskning. Cellulosaindustrins stiftelse för teknisk och
skoglig forskning samt utbildning utdelar årligen ca 800 000 kr. Skogsföretagen
själva beräknas årligen använda ca 30 milj. kr. för forskning. Den
skogsindustriella forskningen beräknas budgetåret 1964/65 ha haft sammanlagt
38 milj. kr. till sitt förfogande.
Utredningen
Allmänna synpunkter
Utredningen framhåller att åtgärder för att främja skogsodlingen och
vården av skogen är av sent datum i Norden och blev av verklig betydelse
först sedan cellulosaindustrin skapat avsättning för skogsproduktionen.
Skogsforskningen är lika ung som det moderna skogsbruket. Det relativt
svaga intresse som forskningen rönt ända fram till våra dagar hänger samman
med att man har litat på skogens förmåga till självförnyelse. Denna
medför dock ofta en otillfredsställande återväxt och den driver inte fram
skogen till rätta dimensioner. Forskningen har gripit sig an dessa problem
och så småningom bidragit till en starkt förbättrad skogsproduktion. F. n.
stiger kravet på ett intensivt och strängt ekonomiskt utnyttjande av våra
skogsmarker mycket snabbt. Insatserna för forskningen måste enligt utredningens
mening rättas därefter.
Det svenska skogsbruket har, framhåller utredningen, under de senaste
tio åren glidit in i en helt ny situation som ytterst hänför sig till näringens
starka exportberoende och landsbygdens strukturförändringar. Skogsbrukets
avnämare, skogsindustrin, betungas i sin konkurrens med andra exportländer
alltmer av råvarukostnaderna, som i sin tur återfaller på skogsbrukets
kostnader. Fn rationalisering har satts in i skogsbruket för att förbättra
lönsamheten och skogsbruket befinner sig nu i stark omvandling.
Arbetskraften som tidigare utgjorts av deltidsarbetande jordbrukare eller
annan tillfällig arbetskraft ersätts exempelvis till stor del av fasta årsarbetare
med större kapacitet men också med högre inkomstläge. Trots den
hårdnande konkurrensen på exportmarknaden anser utredningen att man
inte behöver hysa oro för det svenska skogsbrukets framtid, eftersom prognoserna
för efterfrågan på skogsprodukter visar att utrymme finns för
svensk export. Den hittillsvarande utvecklingen tyder på att sådana ersättningsmaterial
som plast och järn inte kommer att bryta den nuvarande
uppåtgående trenden för konsumtion av pappersvaror och trä. Västeuropa,
som är Sveriges dominerande avnämare för skogsindustriprodukter, kom
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1967
9
mer enligt FAO:s prognoser att behöva importera allt större kvantiteter
virke eller virkesprodukter.
Utredningen framhåller att enligt 1965 års långtidsutrednings betänkande
»Svensk ekonomi 1966—1970» (SOU 1966: 1) kan knapphet på virke uppkomma
för Norrland redan före år 1970. Ökningen av landets virkesproduktion
till år 1980 är tillräcklig för att medge en expansionstakt för massaoch
pappersindustrin som är omkring 80 % av utvecklingstakten under
1950- och 1960-talen.
Det är sannolikt att i skogsproduktionens långa perspektiv kan knapphet
på virke väntas i hela landet, om man räknar med en progressiv utveckling
av våra skogsindustrier. Skulle det handelspolitiska läget förhindra
en sådan utveckling, kommer sannolikt en betydande efterfrågan på
rundvirke att göra sig gällande från kontinenten, vilken i någon mån kan ersätta
råvaruleveranserna till vårt lands egna industrier. En hög och ekonomiskt
bärkraftig produktion av virke bör under alla omständigheter bli ett
mycket betydelsefullt inslag i vårt näringsliv. Utredningen understryker att
stora ansträngningar bör göras för att vidmakthålla skogsproduktionens lönsamhet
och öka dess volym. För dagen föreligger en rad angelägna praktiska
uppgifter för att råda bot på de stora eftersläpningarna inom skogsvården.
Vid sidan av detta måste successivt förbättrade skogsvårdsmetoder
genomföras. Ökad produktion med genetiskt fullvärdigare material är en
arbetslinje. En annan är förbättring av skogsmarkernas produktionsförutsättningar.
Inte obetydliga produktionsvinster kan åstadkommas med jämnare
skogsavkastning genom gödsling av skogsmark och improduktiva torvmarker.
På grund av dessa omständigheter är enligt utredningen det svenska
skogsbruket f. n. i större behov av forskningens stöd än kanske någonsin
förut. Det gäller de flesta ämnesområden, men utredningen anser att den
ekologiska och den ekonomiska skogsforskningen visar de största eftersläpningarna.
Den nuvarande insatsen för forsknings- och utvecklingsarbete i Sverige
på det skogliga området — vari inte innefattas den skogsindustriella forskningen
— kan enligt utredningen uppskattas till ca 0,5 % av bruttoproduktionsvärdet
för skogsbruket. Motsvarande andel är för jordbrukets del ca
1 %. Det totala forsknings- och utvecklingsarbetet i landet uppgår till ca
1,3 % av bruttonationalprodukten. Forskningsinsatsen inom det skogliga området
är följaktligen betydligt lägre än den genomsnittliga totala forskningsinsatsen
i landet. Ett liknande förhållande kan konstateras i fråga om industriforskningen.
För industrins del torde i genomsnitt ca 1,4 % av bruttointäkten
satsas på forskning och utvecklingsarbete. Motsvarande siffra för
skogsindustrin torde vara ca 0,5 %.
Utredningen diskuterar olika former för samverkan mellan forskning
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1967
och praktisk verksamhet inom skogsområdet. Med hänsyn till sättet för
forskningens bedrivande delar utredningen upp forskningen i fem grupper,
varvid ämnena vid skogshögskolan begagnas för att beteckna områdenas
innehåll.
Primär skoglig produktion. Till denna grupp hänförs skoglig marklära,
skogsekologi, skögsgenetik, skogsföryngring, skogsproduktion, skogsskötsel,
skogsbotanik, skogsentomologi och skoglig vertebratekologi. Forskningsmetodiken
inom gruppen innebär att forskarna anlägger försöksserier inom
skogshögskolans försöksområden men också hos skogsägarna. Försöksytorna
är spridda till alla landsdelar och belyser för olika trädarter och provenienser
resultaten under skilda klimat- och markförhållanden. Försöken registrerar
ofta utvecklingsförloppen under mycket långa perioder. Utmärkande
för denna grupp liksom för den följande gruppen är att verksamheten
och utvecklingen präglas av en arbetsgemenskap mellan forskning och
praktik som knappast har någon motsvarighet inom skogsforskningen i övrigt.
Ämnesområdena i gruppen utgör sedan gammalt kärnan av vad som
avses med skogsforskning. Utredningen betraktar statens roll som huvudintressent
i denna forskning, som i regel är mycket långsiktig, som självklar.
Men även intressegemenskapen med det praktiska skogsbruket är påtaglig
på grund av att forskningen är nära förenad med rena produktionsinsatser
som hör det praktiska skogsbruket till. Skogsbruket har på skogsträdsförädlingens
område sedan länge bedrivit en egen forsknings- och försöksverksamhet.
Utredningen går närmare in på den verksamhet som bedrivs för att förbättra
skogsmark. Utredningen anför att skogsmarker av alla slag i flera
avseenden skiljer sig väsentligt från den odlade jorden. Visserligen är de
grundläggande kemiska, fysikaliska och biologiska processerna i marken i
många fall desamma, men både kvalitativa och kvantitativa skillnader föreligger.
Även om den ökande skogsgödslingen innebär ett visst styrande av
markprocesserna i skogen i samma mening som på åkern, kan man enligt
utredningen aldrig komma dithän att man kan underlåta att beakta skogsskötseins
särdrag.
Forskningen rörande skoglig mark påbörjades på 1920-talet. Efter andra
världskriget har allt flera undersökningar och studier kommit till stånd
vid skogshögskolans institution för växtelcologi och marklära. Nya forskningsmetoder
har introducerats och förutsättningarna för en stark utveckling
bedömer utredningen vara mycket goda. Det praktiska skogsbruket har
intill de senaste åren ägnat föga uppmärksamhet åt möjligheterna att förbättra
skogsproduktionen genom gödsling. Inför en kärvare utveckling av
skogsbrukets marknadsförhållanden har skogsgödslingen snabbt blivit aktuell.
Gödslingsåtgärderna har hittills tagit sikte på två typfall, nämligen dels
gödsling av dikade torvmarker som i regel har ett skogsbestånd som lider av
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1967
11
näringsbrist, dels gödsling av äldre skog på fastmark där man kan vinna
en värdefull marginalproduktion. Gödslingsförfarandet öppnar enligt utredningens
mening mycket vidare vyer. Principiellt bör gödsling i regel
vara lönande för att förlänga den högsta avkastningsperioden i ett skogsbestånds
liv. Gödsling kan sannolikt i viss mån med ekonomisk fördel ersätta
gallring, vilket kan bli betydelsefullt i ett högrationaliserat skogsbruk.
Förkortning av omloppstiderna ligger inom räckhåll och en utjämning
av skogsbrukets på grund av skogarnas åldersfördelning ojämna avkastning
förefaller möjlig. Betydande arealer av den åkermark, som beräknas
övergå från jordbruket till skogsbruket, fordrar dessutom gödslingsåtgärder
av varierande slag, om en snabb produktion av skog skall kunna
åstadkommas. Slutligen nämner utredningen att det allt starkare kravet på
låga kostnader för virkets tillvaratagande är ett allvarligt hot mot de lågproducerande
markernas lönsamhet. Gödsling kan rädda dem åt skogsbruket.
Skogsgödslingen i Sverige omfattade år 1962 5 000 ha och år 1964 14 000
ha skogsmark. Omfattningen beräknas år 1966 till 100 000 ha. Frågan om
en effektiv förmedling av skogshögskolans forskningsresultat i fråga om
skogsgödsling har blivit aktuell. Utredningen framhåller att risker föreligger
för felaktig gödsling och att det är angeläget att skogsbruket snabbt
får studera forskningsresultaten och tillgodogöra sig dem.
Utredningen föreslår att staten och skogsbruket gemensamt inrättar ett
institut med huvudsaklig uppgift att bedriva forskning och praktisk serviceverksamhet
som avser skogsträdsförädling och förbättring av skogsmark.
Skogsbrukets arbetsprocesser. Till denna grupp hänförs skogsteknik I och
II. Forskningsarbetet på detta område omfattar grundläggande studier av
arbetsmetoder, människans och maskinens insatser i arbetet samt utvecklingen
mot alltmer högrationaliserad metodik där kostnadskalkyler ing,
driftplanläggning och driftkontroll är av stor betydelse. Ett nära samarbete
föreligger här mellan skogsbruket och mekaniska verkstäder. Forskningsstiftelsen
Skogsarbetens och Stiftelsen Skogsmekaniserings verksamhet faller
inom detta område. Utredningen framhåller att man här rör sig på ett
område där forskning och praktik måste gå hand i hand.
Utredningen är tveksam beträffande formerna för statens stödverksamhet
inom området. Utredningen utgår från att skogshögskolans institutioner
får en kraftig förstärkning. Utredningen anser inte att forskningsfältet
bör tas med i arbetsuppgifterna för nyssnämnda delstatliga institut. Enligt
utredningens mening kan dock nya former för samverkan mellan staten
och skogsbruket snart aktualiseras.
Virket, dess beskaffenhet och vård. Till denna grupp hänförs virkeslära.
Detta område omfattar virket, dess byggnad och egenskaper och hur egenskaperna
påverkas av sättet för avverkning och transport m. m. Forskningen
har starka anknytningar till driften inom skogsbruket och till flott
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1967
ningen. Institutionen för virkeslära vid skogshögskolan utför i stor omfattning
undersöknings- och utredningsarbeten för skogsbrukets räkning.
Skogstaxering, mätningslära och kalkylteknik. Till denna grupp hänförs
skogstaxering, skogsuppskattning och skogsindelning samt skoglig matematisk
statistik. Verksamheten inom området förutsätter goda förbindelser
och kontakter mellan forskare och skogsägare. Skogshögskolans institution
för skogstaxering som svarar för riksskogsstaxeringen fungerar i vissa
aA^seenden som ett ser\''iceorgan för skogsbruket.
Skogsekonomi. Till gruppen hänförs skogsekonomi samt skoglig planering
och driftkontroll.
Utredningen tar i detta sammanhang upp frågan om forskningen rörande
skogsbrukets strukturfrågor, arronderingsprocesser och driftplanering.
Den nya strukturpolitik som nu slår igenom för skogsbruket måste
nämligen vägledas av bättre kunskaper om de ekonomiska grundbetingelserna.
Ämnesgrupperna erbjuder \''id skogshögskolan en mycket splittrad
bild och endast obetydliga resurser står till förfogande för högskolans arbeten.
Inom Skogs- och lantbruksakademien samt tekniska högskolans i
Stockholm institution för fastighetsteknik bedrivs forskningsarbeten inom
området.
Även om en djupare bearbetning av skogsbrukets strukturfrågor är mycket
angelägen, bör man enligt utredningens mening pröva sig fram \nd en
förstärkning av forskningen. Utredningen anser det sannolikt att skogshögskolan
i första hand måste tillföras nya resurser. Området ligger inte Aräl till
för ett branschforskningsinstitut av den typ som utredningen föreslår. Ett
nytt skogligt forskningsråd bör i stället ges ansvaret för en utbyggnad.
Utredningen föreslår i ÖA''rigt inga nya former för samverkan mellan stat
och näringsliv på skogsforskningens områden. Statligt stöd \nd sidan av
skogshögskolans anslag bör prövas som bidrag i vanlig ordning från ett blivande
forskningsråd.
Inrättande av ett forskningsrådsorgan för skoglig forskning
Utredningen framhåller att nuvarande skede av stark vetenskaplig expansion
har ställt krav på en rörlig och flexibel organisation som snabbt kan
möta uppdykande anslagsbehov och själv initiera vetenskapliga projekt.
Forskningsråden har ansetts A^ara de organ som bäst motsvarar dessa krav.
Genom sin stora frihet att disponera över anslagen har forskningsråden
fått en prioriterande funktion av stor betydelse framför allt för grundforskningens
utveckling. Som ett tecken på förtroendet för rådens effektivitet
får enligt utredningen betraktas den jämförelsevis kraftiga ökning, som
rådens anslagsmedel undergått och som senare år uppgått till ca 20 % för
varje år.
Utredningen erinrar om att flera förslag väckts i syfte att bilda nya torsk
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1967
13
ningsråd. Rymdforskning, naturresursforskning, transportforskning och
skoglig forskning anförs som exempel på områden där sådana förslag
kommit fram. Kritiska synpunkter har emellertid å andra sidan förts
fram mot det relativt stora antalet forskningsråd vi redan har. En koncentration
av de nuvarande forskningsråden till ett färre antal har därvid
diskuterats. Utredningen påpekar att detta företrädesvis gällt rådsorganisationen
för den grundläggande forskningen. Inom den tillämpade forskningen
är situationen en annan. Denna forskning motiveras av behov inom olika
samhällssektorer och ekonomiska näringar. Beslut om stöd till olika projekt
måste ta hänsyn inte bara till vederbörande projekts rent vetenskapliga intresse
utan även till de praktiska behoven. För stödet till sådan forskningkan
man enligt utredningen tänka sig flera olika organisationsformer. Ett
alternativ är ett forskningsråd.
Genom sin anknytning till skogsbruket utgör den skogliga forskningen
enligt utredningen ett från behovssynpunkt relativt homogent forskningsfält.
De vetenskapliga projekten måste bedömas med hänsyn till möjligheterna
att främja utvecklingen inom skogsbruket. Ett självständigt organ bör
svara för medelsdispositionen och de övriga uppgifter som ankommer
på en rådsorganisation för skoglig forskning. Utredningen understryker,
att det föreligger ett växande behov av ekonomiska och personella resurser
för den skogliga forskningen. Betydande belopp utgår redan till skogliga
och skogsindustriella forsknings- och utvecklingsändamål från en rad både
statliga och enskilda organ. I förhållande till skogsnäringens sammanlagda
produktionsvärde är dock den skogliga forskningen av relativt liten omfattning.
De befintliga resurserna för forskning är dessutom i organisatoriskt
avseende alltför splittrade. Samtliga organ som beviljar bidrag till skoglig
forskning arbetar antingen inom en begränsad sektor av det skogliga området
eller svarar för stöd även till annan än skoglig forskning. Det är därför
enligt utredningens mening uppenbart, att det f. n. föreligger behov av
ett statligt organ med tillräckliga resurser för att effektivt kunna samordna
och stödja skogliga forskningsprojekt och själv ta initiativ inom såväl
grundläggande som tillämpad forskning.
Utredningen har övervägt två alternativ när det gäller organisationen av
den skogliga forskningen, nämligen antingen att ett särskilt skogligt forskningsråd
inrättas eller att den skogliga forskningen samordnas med ett befintligt
forskningsråd. Särskilt från skogligt håll har kraftigt understrukits
betydelsen av ett forskningsorgan som odelat kan inrikta sin verksamhet
på att samordna och stödja den skogliga forskningen. Den direkta kontakten
i sakfrågor med något annat forskningsområde, såsom exempelvis jordbrukets,
är inte så stark att ett gemensamt råd är motiverat.
Utredningen kommer emellertid fram till att ett särskilt skogligt forskningsråd
av flera skäl framstår som mindre fördelaktigt. Gränserna mellan
de vetenskapliga disciplinerna tenderar att bli allt mer diffusa. Nya forskningsområden
av tvärvetenskaplig karaktär växer fram. Olika ämnesom
-
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1967
råden blir härigenom beroende av varandra. Detta talar mot att forskningsstödet
splittras på många små organ.
Om den skogliga forskningen läggs under ett befintligt forskningsråd
kan enligt utredningen flera alternativ väljas. Den skogliga forskningen
bar starkt samband med den tekniska och naturvetenskapliga forskningen.
Sambandet torde vara starkast med det tekniska forskningsrådet som svarar
för en väsentlig del av stödet till den skogstekniska och skogsindustriella
forskningen. Rådets arbetsfält omspänner dock nästan uteslutande den
tillämpade tekniska forskningen, varför en anknytning av den skogliga
forskningen i sin helhet till detta råd är onaturlig. Det naturvetenskapliga
lorskningsrådet är till största delen inriktat på grundforskning, som skall
understödjas från strikt vetenskapliga kriterier. Rådsbidragen till skoglig
forskning har varit av mindre omfattning. En anknytning av den målinriktade
skogliga forskningen till detta råd ter sig därför olämpligt.
Ett infogande av den skogliga forskningen i jordbrukets forskningsråd
anser utredningen vara naturligare, även om det sakliga sambandet mellan
skogs- och jordbruksforskning inte är särskilt framträdande. Skälen ligger
främst på ett annat plan. De båda forskningsområdena är likartade genom
att grundforskning, målforskning och utvecklingsarbete intimt hänger samman
inom båda. Forskningsområdena sammanfaller också med två näringsgrenar,
mellan vilka kontakterna är omfattande, särskilt under pågående
strukturomvandling. En samordning av skogs- och jordbruksforskningen
inom en organisatorisk enhet har även många administrativa och organisatoriska
fördelar.
Ett betydelsefullt villkor för en samordning bör enligt utredningen vara
att den skogliga forskningen får egen ledning och att verksamheten även
i övrigt kan fungera självständigt i förhållande till speciella jordbruksintressen.
Utredningen föreslår att ett gemensamt forskningsråd inrättas för skoglig
forskning och jordbruksforskning. Rådet bör kallas statens råd för
skogs- och jordbruksforskning. Rådet bör delas upp på två sektioner, en
för den skogliga forskningen och en för jordbruksforskningen.
Det nuvarande verksamhetsområdet för jordbrukets forskningsråd anser
utredningen böra föras över till jordbrukssektionen i det nya rådet.
Verksamhetsområdet för den skogliga sektionen bör enligt utredningen
omfatta alla grenar av den skogliga produktionsforskningen, såsom skogsbotanik,
skogsekologi, skogsgenetik, skogsföryngring, produktionsutveckling
m. m. Detsamma gäller sådana områden som näringsstruktur och driftplanläggning
inom skogsbruket, skogstaxering, mätnings- och värderingslära,
kalkylteknik, skogsekonomi, arbetsfysiologi.
Den grundläggande forskning på vilken den skogliga forskningen till
större delen bygger understöds nu av naturvetenskapliga forskningsrådet,
som i någon mån också bidrar till den tillämpade forskningen. Med detta råd
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1967
15
bör rådet för skogs- och jordbruksforskning hålla en fortlöpande kontakt. En
svår fråga är enligt utredningen gränsdragningen mellan den skogliga sektionen
och tekniska forskningsrådet. Det finns nämligen flera gränsområden
mellan skoglig forskning och teknisk forskning. Det viktigaste är skogsbrukets
arbetsprocesser, främst skogsavverkning och transport av virke.
Detta anser utredningen utan tvekan vara ett skogligt forskningsområde
men det är samtidigt starkt beroende av den allmänna tekniska forskningsutvecklingen.
Tekniska forskningsrådet har hittills i inte oväsentlig omfattning
stött forskning inom skogsteknik. Rådet bör enligt utredningen även i
fortsättningen vara oförhindrat att ta upp projekt inom området, eftersom
det i många fall blir svårt att klart förutse ett tekniskt forskningsprojekts
betydelse för en speciell sektor. Resultat inom den tekniska forskningen
visar sig ofta leda till praktiska användningsmöjligheter inom flera områden.
Den skogsindustriella forskningen bör enligt utredningen inte falla inom
det nya forskningsrådets uppgifter. Skogsbrukets och skogsindustrins verksamhetsområden
griper på flera sätt in i varandra men inom en verksamhet
som väsentligen skall tjäna skogsbruket måste den skogsindustriella
forskningen alltid vara relativt obetydlig. Ett särskilt skäl för att inte ta
med den skogsindustriella forskningen inom det föreslagna rådets verksamhetsområde
är att denna redan får betydande stöd från ett flertal olika
organ.
Vid medelstilldelningen till de båda sektionerna i det föreslagna forskningsrådet
bör sektionernas medel hållas åtskilda. Att sammanföra medlen
skulle nämligen hämma utvecklingen på båda områdena. Normalt äger
inte heller forskare inom jordbrukets resp. skogsbrukets område den översikt
över båda sektorerna, som gör dem kompetenta att bedöma forskningsbehoven
och de enskilda forskningsprojekten inom båda fälten. Vidare
avses Fondens för skoglig forskning nuvarande medel bli underställda den
skogliga sektionen inom forskningsrådet. Dessa medel är reserverade uteslutande
för skogliga forskningsändamål.
När det gäller forskning rörande skogsvägar bör det ankomma på den
skogliga sektionen att svara för att erforderliga forskningsinsatser kommer
till stånd och att medel ställs till förfogande. Denna forskning faller
dock även under det tekniska forskningsrådet.
Separata medel för rådets båda sektioner förutsätter att fördelningen av
anslagsmedel i regel ankommer på resp. sektion. En samordning av sektionernas
beslut är därför enligt utredningen nödvändig endast då det är
fråga om bedömning av forskningsprojekt som omspänner båda sektionernas
arbetsområden.
I fråga om sammansättningen av rådet för skogs- och jordbruksforskning
föreslår utredningen en gemensam ordförande samt nio ledamöter i övrigt
inom varje sektion. Antalet överensstämmer med vad som f. n. gäller för
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1967
jordbrukets forskningsråd. Ledamöterna bör utses bland såväl forskare
som företrädare för den praktiska verksamheten inom resp. område.
Ledamöterna i den skogliga sektionen bör enligt utredningens mening utses
av Kungl. Maj :t. Sex ledamöter bör vara företrädare för olika skogsvetenskapliga
arbetsfält. De övriga tre bör representera det praktiska skogsbruket
och utses efter förslag av domänstyrelsen, Skogsindustriernas samarbetsutskott
och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund. En representant
för skogsstyrelsen bör äga närvara vid sammanträdena. Vid behov
bör även tillkallas företrädare för de naturvetenskapliga och tekniska forskningsråden.
Jordbrukssektionens samtliga ledamöter bör enligt utredningen utses av
Kungl. Maj :t. Skogs- och lantbruksakademiens nuvarande rätt att utse tre
ledamöter bör alltså falla bort. Sex ledamöter bör företräda jordbruksoch
trädgårdsvetenskaperna och tre det praktiska jordbruket och trädgårdsnäringen.
De tre sistnämnda bör utses efter förslag av resp. Riksförbundet
Landsbygdens folk, Sveriges lantbruksförbund och Sveriges liandelsträdgårdsmästareförbund.
Den nuvarande bestämmelsen om rätt för representant för lantbruksstyrelsen
att närvara vid sammanträden i jordbrukets forskningsråd bör
bibehållas inom sektionen för jordbruksforskning.
Sedan annnan ledamot än ordförande innehaft förordnande under två perioder,
bör han inte förordnas på nytt.
Enligt utredningen är det viktigt att ett fortlöpande samråd äger rum
mellan den skogliga sektionen och det tekniska forskningsrådet samt
mellan jordbrukssektionen och de medicinska och naturvetenskapliga forskningsråden.
Utredningen föreslår, att varje sektion bland ledamöterna utser en verkställande
ledamot med uppgift att i samråd med sektionens sekreterare
bereda ansökningar om anslag, föredra ärenden inför sektionen samt verka
tör att sektionen tar initiativ till ny forskning. Systemet med en verkställande
ledamot stämmer överens med den ordning, som f. n. råder inom
jordbrukets forskningsråd, där Skogs- och lantbruksakademiens sekreterare
även är rådets självskrivne sekreterare och verkställande ledamot. Det
nya rådets huvudsekreterare bör i anslutning till denna praxis utses till
verkställande ledamot i den sektion, som hör till hans kompetensområde.
Utredningen föreslår, att det självskrivna ledamotskapet i forskningsrådet
för akademins sekretare upphör. Normalt bör dock sekreteraren ingå
som ledamot i den av rådets sektioner, inom vars område han är verksam.
Han bör även tjänstgöra som verkställande ledamot i den sektion, i vilken
han ingår.
Samordning mellan sektionerna bör enligt utredningen ske genom gemensam
ordförande och huvudsekreterare samt gemensamt kansli.
Ordföranden föreslås sålunda bli gemensam för rådets båda sektioner och
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1967
bör utses av Kungl. Maj :t. Forskningsrådets sekretariat föreslås av utredningen
bestå av dels en sekreterare, som är gemensam för sektionerna och
chef för rådets kansli, dels två sektionssekreterare, en för vardera sektionen.
För att säkra ett effektivt samarbete mellan Skogs- och lantbruksakademien
och forskningsrådet samt mellan rådets båda sektioner föreslår utredningen
att akademins sekreterare blir självskriven huvudsekreterare och
chef för rådets kansli. Tillsammans med ordföranden bör huvudsekreteraren
svara för samordningen inom rådet och särskilt bevaka tvärvetenskapliga
forskningsprojekt som kräver gemensam behandling av rådets sektioner.
Sektionssekreterarna bör ha till uppgift att tillsammans med verkställande
ledamoten i resp. sektion samt sekreteraren i rådet bereda sektionens
ärenden och svara för föredragningar m. m. De bör utses av resp. sektion.
Utredningen framhåller att sektionerna bör kunna ge uppdrag åt eu eller
flera ledamöter att bereda och även handlägga vissa frågor, som sektionen
överlämnar.
Utredningen har hållit överläggningar med skogsindustrins branschföreningar,
som i flera sammanhang medverkat vid tillkomsten av Fonden för
skoglig forskning. I anslutning till nämnda överläggningar har de fyra föreningarna
— Svenska cellulosaföreningen, Svenska trämasseföreningen,
Svenska pappersbruksförbundet och Svenska trävaruexportföreningen — i
skrivelse till utredningsmannen meddelat att, om statsmakterna beslutar
bilda ett forskningsråd eller sektion av ett forskningsråd för skoglig forskning,
är föreningarna beredda att godkänna att ifrågavarande fond ställs
under förvaltning av det forskningsråd eller den sektion av ett forskningsråd
som inrättas samt att fonden avvecklas genom utdelning av forskningsstöd
under en period, som inte bör understiga tio år. Föreningen hemställer
att minst en av ledamöterna i rådet eller sektionen skall utses efter förslag
av Skogsindustriernas samarbetsutskott.
Utredningen finner det rationellt att de medel som återstår i fonden för
skoglig forskning och de statsmedel som forskningsrådet kommer att förfoga
över förvaltas gemensamt av forskningsrådet. Fondmedlen bör fördelas
under en lämplig period. Branschföreningarnas intresse av att medlen
med sin friare dispositionsrätt står till förfogande under en ej alltför kort
period bör enligt utredningen respekteras. Fondmedlen blir i sin helhet
förbrukade, om årligen under tio år ett belopp av ca 1,5 milj. kr. disponeras.
Den erforderliga tilldelningen av statsmedel kan vid sådant förhållande
minskas i motsvarande mån. Under förutsättning att fondmedlen disponeras
på detta sätt beräknar utredningen, att de statliga anslagen till den
skogliga sektionen inom det föreslagna forskningsrådet bör, uttryckt i oförändrat
penningvärde, uppgå till följande belopp (milj. kr.).
1967/68 1968/69 1969/70 1970/71 1971/72
1.5 2,5 3,5 4,5 5,5
2 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr SI
18 Kungl. Maj. ts proposition nr 51 år 1967
Härigenom kommer den skogliga sektionen att totalt disponera följande
belopp.
1967/68 1968/69 1969/70 1970/71 1971/72
3,0 4,0 5,0 6,0 7,0
Beträffande administrationen föreslår utredningen att den samordning
i fråga om lokaler in. in. som nu finns mellan akademin och jordbrukets
forskningsråd, bör gälla även för rådet för skogs- och jordbruksforskning.
Kostnaderna för rådet beräknar utredningen för budgetåret 1967/68 till
295 000 kr. Av beloppet utgör arvoden 45 000 kr., avlöningar 174 000 kr.,
omkostnader 46 000 kr. samt engångsanskaffning av kontorsmateriel
30 000 kr.
En årlig förvaltningsersättning för fonden för skoglig forskning bör erläggas
av fonden till forskningsrådet med 30 000 kr. per år. Anslagsbehovet
för budgetåret 1967/68 kan därigenom beräknas till 265 000 kr.
Inrättande av ett forsknings- och serviceinstitut
Mot bakgrund av vad tidigare anförts rörande samarbete mellan staten
och skogsbruket inom området primär skoglig produktion föreslår utredningen
att staten och skogsbrukets företrädare gemensamt inrättar ett institut
för vetenskaplig och praktisk verksamhet rörande dels skogsträdsförädling
samt olika trädslags, proveniensers och förädlade arters användning
vid skogsodling och planläggning, dels gödsling av skogsmark. Utredningen
föreslår att det benämns Institutet för virkesproduktion. Skogsträdsförädlingen
bör delas upp i tre undergrupper, nämligen dels skogsfröplantager
som innefattar allt med skogsfröplantagerna sammanhängande arbete
av såväl forsknings- och försöksnatur som av praktisk art, dels
forsknings- och försöksarbete som ej tillhör plantageverksamheten och
som omfattar proveniensfrågor, skogsodlingsteknik m. m., dels ock praktisk
verksamhet som ej tillhör plantageverksamheten men som innebär allmän
och enskild service och rådgivning. Institutet bör överta den verksamhet
på skogsträdsförädlingens område som Föreningen Skogsträdsförädling
nu bedriver.
Inom skogsträdsförädlingen bör arbetet i första hand koncentreras på
plantagernas komplettering och skötsel samt avkommeprövningen för plusträden
i plantagerna. Proveniensfrågorna anser utredningen likaså betydelsefulla
för skogsbruket. Arbetet bör enligt utredningen ske i nära samarbete
med skogshögskolan.
Skogsgödsling har inte ingått i Föreningen Skogsträdsförädlings arbetsuppgifter.
Institutets uppgift bör vara att i nära samarbete med skogshögskolan
planlägga ett riksomfattande försöksnät huvudsakligen omfattande
försöksserier som anordnas av skogsvårdsstyrelserna, domänverket, skogs
-
19
Kungl. Maj. ts proposition nr 51 år 1967
bolag eller enskilda skogsägare och deras organisationer. Institutet bör
medverka vid utläggning och kontroll av försöksytor samt vid bearbetning
av resultaten. Vid behov kan institutet självt anlägga försöksytor i kompletterande
syfte. Institutet bör på sådant sätt kunna så småningom för
skilda trakter, boniteter, trädslag och åldrar kartlägga skogsgödslingens
förutsättningar. Därigenom skapas grunden för den upplysnings- och rådgivningsverksamhet
som är avsedd att successivt byggas upp vid institutet.
Enligt utredningen bör Föreningen Skogsträdsförädling bilda en stiftelse
som tillsammans med staten skall vara huvudman för institutet. Föreningen
bör kvarstå som stödorgan och bidra till institutets inrättande och drift.
Ledningen för institutet föreslår utredningen utformad enligt för branschforskningsinstituten
allmänt tillämpade regler. Styrelsen bör bestå av ordförande
och åtta övriga ledamöter. Ordföranden och tre andra ledamöter,
representerande med institutet sammanhängande forskningsintressen, bör
utses av Kungl. Maj :t. Två av dem bör utses efter förslag av skogshögskoIan.
Övriga fem ledamöter bör utses av stiftelsen.
Föreningen Skogsträdsförädlings verksamhet är f. n. uppdelad på fyra
distrikt, varav tre disponerar egna försöksstationer. Betydelsen av lokal
försöksverksamhet och rådgivning är stor. Försöksstationerna bör därför
enligt utredningens mening bestå i den nya organisationen och bör ställas
till institutets förfogande mot avgift. Utredningen finner för sin del att den
starka förankring hos det praktiska skogsbruket som distriktsindelningen
medför bör behållas varvid de lokala organens befogenheter dock bör omprövas.
Genom donationer från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse och Fonden
för skoglig forskning på vardera 0,7 milj. kr. för en tillbyggnad vid skogshögskolans
genetiska institution avses lokaler kunna erhållas för institutionen
och Föreningen Skogsträdsförädling. Donationerna avses bli överlämnade
till staten med villkoret att vissa lokaler ställs till föreningens förfogande.
De för föreningen avsedda lokalerna avses vid inrättande av det
delstatliga institutet av föreningen ställas till institutets förfogande.
Personalen bör utgöras av eu chef, en ledare för gödslingsverksamheten,
tre försöksledare, två assistenter, teknisk personal samt två biträden eller
sammanlagt 15 personer. Inom varje distrikt bör verksamheten ledas av en
föreståndare. Personalen vid distrikten föreslås i övrigt bestå av försöksledare,
assistenter och biträden eller sammanlagt 16 personer. Personalen
vid institutet föreslås sålunda uppgå totalt till 31 personer.
Sedan flera år föreligger beslut av Föreningens Skogsträdsförädling
centralstyrelse om förflyttning av det norra distriktets station från Sundmo
till Umeå. Stiftelsen J. C. Kempes minne har ställt i utsikt donation av
medel för uppförande på universitetsområdet i Umeå av en byggnad avsedd
för föreningen och en avdelning av skogshögskolan. Det nya institutets
försöksstation avses träda i föreningens ställe.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1967
Institutets driftkostnader beräknar utredningen efter 1965 års penningvärde
till 2 150 000 kr. per år och inkomsterna till 405 000 kr. per år. Löner,
resekostnader och sociala utgifter för tjänstemän uppgår till 1 445 000
kr. Arbetarlönerna beräknas till 300 000 kr. Föreningen bör tillskjuta startkapital
och garantera ett årligt driftbidrag på 450 000 ler., vilket ungefärligen
motsvarar avkastningen av föreningens grundfond på 8 milj. kr. Utredningen
räknar med att medlemmarnas bidrag till stiftelsen skall bli ca
580 000 kr. per år under de fem första åren. Staten föreslås bidra med
700 000 kr. per år under nyssnämnda period.
För institutets drift står då till förfogande (405 000 -j- 450 000 + 580 000
+ 700 000 =) 2 135 000 kr. Detta belopp svarar i stort mot årskostnaden.
Budgeten beräknar utredningen kunna balanseras på grund av den successiva
utbyggnaden av verksamheten och av anslag från forskningsfonder
och forskningsråd. Engångsutgifter kommer vidare att uppstå för försöksområden
med byggnader samt för redskap, instrument och annan utrustning.
Kostnaden beräknas till 420 000 kr., varav staten bör svara för 140 000
kr.
Föreningen Skogsträdsförädlings intresseområde blir enligt utredningens
förslag väsentligt utökat, varför en betydligt större anslutning till verksamheten
bör komma till stånd. Anslutningen från skogsbolagen är redan
nu nära hundraprocentig. För övriga allmänna skogsförvaltningar bör kunna
påräknas en anslutning av omkring 90 %. Övriga skogsägare beräknas
ansluta sig till ca 60 %.
Skoglig forskning och utbildning vid universitetet i Umeå, m. m.
Utredningen framhåller att förutsättningarna för skoglig produktion
på mark av likartad beskaffenhet är mycket starkt växlande med hänsyn
till nordlig bredd och höjd över havet. Inom södra delarna av landet avkastar
skogsbruket i medeltal mellan 5 och 15 skogskubikmeter (m3sk)
per ha, i de mellersta mellan 3 och 7 m3sk per ha, i de nordligaste ned till
1 m3sk per ha och i fjällskogarna ännu mindre. Inom de svagaste områdena
möter desutom uppdragandet av ny skog ofta mycket stora svårigheter.
Att skogsbruket trots de större produktionskostnader som dessa
förhållanden medför kunnat nöja sig med de leveranspriser som
skogsindustrin betalat sammanhänger med flera omständigheter såsom
att transporterna har kunnat ske billigt genom flottning, att det hårdare
rationaliserade storskogsbruket dominerar och att skogsindustrin arbetar
i stora moderna enheter. Härtill kommer beträffande de västligaste
och högst belägna delarna av Norrland att virlcespriserna kan betraktas
som realisationspriser för ett under långa tider kostnadsfritt accumulerat
virkeslager. När realisationen nu nalkas sitt slut, nödgas industrin antingen
betala produktionskostnaderna för nyuppdragen skog eller inrätta sig efter
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1967 21
den krympta produktion som det extensiva skogsbruket i dessa trakter kommer
att medföra.
Nyssnämnda situation råder inom stora delar av lappmarkerna, delar av
Norrbottens kustland samt de innersta delarna av Västernorrlands, Jämtlands
och Kopparbergs län. Förhållandet är särskilt markant i de översta
höj dlägena och föranledde domänstyrelsen att år 1952 dra upp en s. k.
skogsodlingsgräns på statens marker. Ovanför denna inställdes praktiskt
taget allt skogsbruk tills vidare. Beslutet grundades bl. a. på att man för
dessa områden ägde otillfredsställande kunskap om skogsförnyelse och
skogsproduktion. Domänstyrelsen har vid kontroller konstaterat att förutsättningar
för ett produktivt skogsbruk alltjämt i huvudsak inte föreligger
inom dessa områden. I andra sammanhang räknar man dock med
avverkning ovan skogsodlingsgränsen. Man utgår då från en snabb lösning
av förnyelseproblemen för skogen och starkt sänkta anspråk på produktionsresultatet.
Förnyelsen av skogarna ovanför skogsodlingsgränsen
erbjuder dock ett ytterst svårbemästrat problemkomplex. Det ligger en stor
fara i att kortsiktiga lokalintressen manar fram en överdriven optimism,
som i det långa loppet tillfogar landsdelen ekonomiska skador. Det är därför
enligt utredningen ytterst angeläget att intensifiera föryngringsforskningen
inom dessa fjällskogsområden.
De nämnda forskningsproblemen är av betydelse ej endast för de skogsmarker
som är belägna mellan skogsodlingsgränsen samt kalfjället och
tundran. Även betydande områden nedanför denna gräns utmärks av föryngringssvårigheter,
som medför stora kostnader och svag lönsamhet. De
nämnda svårigheterna får enligt utredningens mening inte undanskymma
att den övervägande delen av Norrlands skogsmarker lämpar sig väl för
en lönsam skogsproduktion. På grund av den ojämna åldersklassfördelningen
beräknas virkesavkastningen övergångsvis sjunka kring slutet av
1900-talet. Goda förutsättningar finns dock för ytterligare ökad skogsproduktion
inom de bättre belägna delarna av Norrland. Då Norrlands näringsliv
i särskild grad är beroende av skogarnas avkastning finner utredningen
det angeläget att stärka de skogliga forskningsinsatserna där.
Skogsbruket inom övre Norrland har svårlösta ekonomiska problem som
saknar motsvarighet inom övriga landsdelar, då de ofta rör frågan om
skogsbrukets berättigande över huvud taget. Även på detta område är forskningen
svagt utvecklad.
Utredningen understryker, att skogsforskningen hittills uträttat beaktansvärda
insatser för produktionen i norrländska skogsområden. Man blev
ganska tidigt medveten om de särskilda bristerna i kunskaperna beträffande
Norrland. Under åren 1916—1939 arbetade inom statens skogsforskningsinstitut
en särskild avdelning för föryngringsförsök i Norrland. Skogsavdelningen
vid institutet lade under 1940- och 1950-talen fram åtskilliga
betydelsefulla resultat i norrländska skogsproduktionsfrågor. Föreningen
22
Kungl. Maj. ts proposition nr 51 år 1967
Skogsträdsförädlings försöksstation i Norrland har i hög grad bidragit
till ökad kännedom om skogliga föryngringsfrågor. Domänverket och de
större enskilda skogsföretagen har också svarat för en omfattande praktisk
försöksverksamhet. År 1962 ställde Norrlandsfonden ca 1 milj. kr. till
skogshögskolans förfogande för forskning och försök rörande föryngringsarbetet
i inlandets höj dlägen. Studier över de markklimatiska förhållandena
har kommit igång och givit vissa preliminära resultat. Slcogsfröplantager
är under uppbyggnad och proveniensförsök med tall och gran
har gett goda resultat. Fonden har därefter ställt ytterligare ett belopp av
1,6 milj. kr. till förfogande för undersökningar rörande de norrländska
föryngringsfrågorna. Inom fack- och forskningskretsar är man sålunda
starkt medveten om att det är betydelsefullt att stärka resurserna i Norrland
för skogsforskning.
Den förstärkning av den skogliga forskningens resurser som ett genomförande
av utredningens förslag medför kan inte komma till stånd utan
att rekryteringen av forskare breddas. Utredningen finner det därför angeläget
att även ta upp denna fråga till övervägande. Utredningen framhåller,
att begreppet skoglig forskning är sammansatt av en rad komponenter av
biologisk, teknisk och ekonomisk art. Trots detta har den skogsvetenskapliga
utbildningen överallt i världen koncentrerats till särskilda institutioner.
Detta är betingat av dels att den praktiska yrkesutbildning som
lämnas där kräver fast kombination av många olikartade ämnesområden,
dels att skogsvetenskapen avser skogens sammansatta miljö. Dessa förhållanden
medför att den skogliga forskningen har starka anknytningar till
universitet och andra högskolor. Av de akademiska lärarna och forskarna
vid skogshögskolan har de flesta erhållit sin grundutbildning vid högskolan
men mer än en tredjedel har högre vetenskaplig examen från universitet.
Detta förhållande kan delvis sammanhänga med högskolans relativt unga
och begränsade utbildningskapacitet för forskare och sålunda vara historiskt
betingat. Enligt utredningens mening kan en framsynt skoglig forskning
aldrig vara utan stora insatser från universitetens fakulteter, särskilt
de naturvetenskapliga. Den önskvärda breddningen av basen för forskarrekryteringen
bör i första hand åstadkommas genom att utbildningsresurserna
vid skogshögskolan förbättras men också genom att universiteten
starkare engageras i skogsforskningen.
Ett visst samarbete förekommer f. n. mellan skogshögskolans institutioner
och andra vetenskapliga organ. Utredningen redovisar som exempel
härpå att professorn i skogsbotanik vid skogshögskolan har rätt att utan
dispensförfarande examinera filosofie licentiater i skogsbotanik vid Stockholms
universitet. Sex å sju studerande har hittills avlagt sådan licentiatexamen.
I ämnet skogsgenetik äger ett liknande samarbete rum. Professorn
i skogsgenetik vid högskolan är examinator i ämnet genetik i filosofie
licentiatexamen vid Stockholms universitet. Två sådana examina har hit
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1967 23
tills avlagts. Vidare undervisar professorerna i skogsekologi och skogsbotanilc
vid högskolan sedan flera år vid botaniska institutionen vid universitetet.
Vid skogshögskolan kan skoglig licentiatexamen numera avläggas vid
samtliga institutioner. Den primärexamen som avläggs vid högskolan är
bäst lämpad för fortsatta studier i de mera utpräglat skogliga ämnena
såsom skogsskötsel, skogsföryngring, skogsproduktion, skogsteknik, skogsuppskattning
och skogsindelning samt virkeslära. Detta förhållande är
naturligt, då jägmästarexamen främst avser att tillgodose rekryteringen
i skogsbruket. Licentiatexamen vid högskolan har därför avlagts huvudsakligen
i nämnda ämnen, nämligen av 37 av de 43 personer, som från år
1942 avlagt licentiatexamen vid högskolan. Vad gäller de mer naturvetenskapligt
präglade ämnena vid högskolan har vid institutionen för skogsgenetik
avlagts tre licentiatexamina och vid var och en av institutionerna
för skogsbotanik, skogszoologi och skoglig marklära endast en licentiatexamen.
En ökning av forskningen och forskarutbildningen vid de naturvetenskapligt
inriktade institutionerna vid skogshögskolan skulle enligt utredningen
vara av stort värde för utvecklingen av den skogliga produktionsforskningen.
Den skogliga forskningen bygger på grundvetenskaper som hör hemma
vid universiteten och de tekniska högskolorna. En förstärkning av dessa
läroanstalter bör därför komma även skogsforskningen till godo.
Vill man skapa bättre förutsättningar för att få studerande i naturvetenskapliga
ämnen vid universiteten att inrikta sig mot skogliga forskningsmål,
bör enligt utredningen möjligheter öppnas att vid universitet avlägga
primärexamen, vari ett rent skogligt ämne ingår. En sådan examen bör bli
av särskilt värde som grundexamen för skoglig licentiatexamen och skogsvetenskaplig
doktorsdisputation vid skogshögskolan.
Utredningen tar därefter upp frågan om behovet av forskare inom det
skogliga området. Utredningen konstaterar att det är utsiktslöst att för något
enda skogligt område ange, vilka forskningsresurser som kan betraktas
som optimala. Över hela världen förutses en period av allt starkare forskningsinsatser
som grund för den starka materiella och andliga utveckling
som eftersträvas. Insatserna kommer ytterst att begränsas av tillgängliga resurser
i fråga om människor och kapital och blir beroende av angelägenhetsgraderingen
mellan olika forskningsområden. Utredningen framhåller
att när det gäller de svenska universitetens framtida resurser synes man
ha antagit att dessa bör stiga parallellt med antalet studerande framräknat
ur befolkningsdata, tillströmningen till olika discipliner och kalkyler
över studieintressen m. in. Skogsvetenskapen har ännu inte intagit en sådan
plats i den svenska forskarvärlden, att den kan påräkna något större
spontant intresse hos den ungdom som går till akademiska studier. Rekryteringen
av forskare på det skogliga området från skogshögskolans jäg
-
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1967
mästarutbildning eller universiteten beror väsentligen på personliga insatser
av forskare vid högskolan. De befintliga skogliga forskartjänster
vid vetenskapliga institutioner, i skogsbruket och på andra håll utgör inte
någon tillförlitlig utgångspunkt.
Utredningen framhåller, att svårigheter förelegat att intressera unga naturvetenskapliga
forskare från universiteten för assistenttjänster och liknande
tjänster vid skogshögskolan. Detta antar utredningen kan bero
på begränsade möjligheter till goda sluttjänster men kan även sammanhänga
med att man inom naturvetenskapliga kretsar vid universiteten inte
kommit till full insikt om att den skogliga forskningen erbjuder ett mycket
tacksamt arbetsfält.
Den nödvändiga förstärkningen av de personella resurserna inom skogsvetenskapen
vinns enligt utredningen naturligt genom att den tankegång
fullföljs som redovisades i prop. 1960: 119 angående riktlinjer för utbyggande
av universitet och högskolor m. m. samt i prop. 1961: 118 angående
upprustning av forskningen och den högre utbildningen på skogsbrukets
område, nämligen att skogsvetenskapen bör få hemortsrätt vid
något eller några av universiteten, varvid närmast åsyftades en på norrlandsförhållanden
inriktad läroanstalt. Utredningen föreslår därför, att
eu laboratur i ett skogligt ämne inrättas vid institutionen för biologi
vid universitetet i Umeå och att i anslutning härtill bereds möjlighet
att vid universitetet avlägga en skogsbetonad filosofie kandidatexamen
som kan ge behörighet att avlägga skoglig licentiatexamen vid skogshögskolan.
Vidare föreslår utredningen att filosofie licentiatexamen får
avläggas vid universiteten i vissa ämnen som endast är representerade vid
skogshögskolan.
Enligt utredningen bör vid universitetet i Umeå införas ett skogligt examensämne
som har tillräcklig omfattning för att ge kunskaper om skiftande
skogliga sammanhang. Ämnet bör samtidigt ge möjlighet till fördjupning.
Ämnet bör enligt utredningens mening benämnas skoglig produktionslära.
I ämnet bör finnas den nyssnämnda laboraturen vid institutionen
för biologi jämte erforderligt antal assistenter och annan personal.
Ämnet bör omfatta grundläggande delar av skogsekologi, skogsföryngring
och skogsproduktion med tyngdpunkten lagd på skogsproduktion.
Det bör kunna ingå i kombination med två andra till filosofiska fakulteten
hörande ämnen och bör läsas som sista ämne. Vid val av kombinationer
gäller det att välja ämnen, som kan ge behörighet att avlägga
skoglig licentiatexamen i ämne vid skogshögskolan. En samordning med
universitetets övriga utbildningslinjer bör beaktas. Ämnet skoglig produktionslära
bör ingå i kombination med något eller några av ämnena botanik,
kemi, genetik, zoologi, mikrobiologi, statistik, nationalekonomi och företagsekonomi.
Även ämnet geografi (kulturgeografi) kan i kombination med annat
ämne komma i fråga. Studiekurser bör göras upp för betygsgraderna
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1967
25
Godkänd, Med beröm godkänd och Berömlig. För att den som avlagt skogsbetonad
filosofie kandidatexamen skall äga behörighet att avlägga skoglig
licentiatexamen bör fordras att han erhållit minst två betygsenheter i skoglig
produktionslära. Studiekursen för denna betygsgrad bör enligt utredningens
mening innefatta följande fem delstudiekurser, nämligen allmän
orientering om landets förutsättningar för skogsbruk, boniteringens och
skogsuppskattningens elementära metoder, mark- och klimatfaktorers inverkan
på skogens tillväxt, beståndsutveckling och volymproduktion samt
skogens reproduktion (skogsföryngring). Till kurserna bör höra tolv dagars
fältundervisning.
Utredningen erinrar om att universitetskanslersämbetet f. n. utreder frågan
om fasta studiegångar inom de filosofiska fakuteterna. Utredningens
förslag ligger helt i linje med tankegångarna i direktiven för ämbetets
utredning om målinriktade studiegångar som tillgodoser avnämarintressena.
Utredningen förutsätter att de båda ämnen som skall föregå det
föreslagna skogliga ämnet kan inordnas i några av de baskombinationer
som skall utgöra första ledet i en fast studiegång.
Vad beträffar personal, lokaler och utrustning för ämnet skoglig produktionslära
anför utredningen följande. Lokaler torde kunna erhållas i
byggnaden för botanik vid universitetet. Laboratorielokaler är ej erforderliga.
Försöksmarker torde komma att anordnas gemensamt med det planerade
institutet för virkesproduktion. I fråga om personal erfordras 1 000 assistenttimmar
för allmänt institutionsarbete samt två biträden. Medel till
undervisning förutsätter utredningen bli anvisade via universitetsautomatiken.
Utredningen föreslår, att laboraturen i ämnet inrättas den 1 juli
1968.
Det är enligt utredningens mening naturligt, att en skogligt inriktad filosofie
kandidatexamen skall kunna avläggas också vid universitetet i Stockholm.
Därvid bör som skogligt ämne kunna ingå ett examensämne vid
skogshögskolan som medger tillräcklig skoglig allmänorientering. F. n. saknas
emellertid sådant ämne, och det kommer, anser utredningen, att bereda
svårigheter att anordna sådan undervisning parallellt med att annan angelägen
utbyggnad tillgodoses. Utredningen förordar därför att frågan får anstå
till dess erfarenheter vunnits av den nya utbildningslinjen i Umeå.
Utredningen framhåller, att den som avlägger skogsbetonad filosofie
kandidatexamen givetvis bör bli behörig att avlägga filosofie licentiatexamen
i något av de icke-skogliga ämnen som ingår i primärexamen. Ämnet
skogsbotanik vid skogshögskolan kan som tidigare nämnts ingå i filosofie
licentiatexamen vid Stockholms universitet. Enligt utredningens mening
bör filosofie licentiatexamen vid universiteten få avläggas även i andra
naturvetenskapligt betonade skogsämnen som skogsgenetik, skogsekologi,
skoglig marklära, skogszoologi, skoglig vertebratekologi och skogsentomologi.
Däremot bör filosofie licentiatexamen ej få avläggas i de mer fackbe
-
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1967
tonade skogliga ämnena och alltså ej heller i det nya ämnet skoglig produktionslära
vid Umeå universitet.
Skogshögskolan disponerar f. n. två försöksparker i Västerbottens kustland.
Åtgärder har vidtagits för att avsätta och uppbygga ett större försöksområde
inom Norrbottens läns lappmark i trakten av Gällivare. Utredningen
nämner att inom högskolan har vid flera tillfällen övervägts att
placera en mindre avdelning för skogsföryngring och en laboratur i skogsodlingsteknik
i Umeå. Utredningen, som enligt sina direktiv inte har att ta
befattning med högskolans ordinarie anslag, anser dock frågan om stärkandet
av skogshögskolans verksamhet i norrlandsfrågor nära förbunden
med utredningsuppdraget. Utredningen finner därför värdefullt att en avdelning
av högskolans institution för skogsföryngring fr. o. m. budgetåret
1967/68 förläggs till Umeå och att en laboratur i skogsodlingsteknik med
placering vid denna avdelning som högskolan begärt i sin anslagsframställning
för budgetåret 1967/68 inrättas samtidigt.
Remissyttrandena
Inrättande av ett forskningsrådsorgan för skoglig forskning
Förslaget att inrätta ett forskningsrådsorgan för skogligt forsknings- och
utvecklingsarbete tillstyrks eller lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser.
Förslaget om ett gemensamt råd för skogs- och jordbruksforskning
tillstyrks genomgående. Ett par remissinstanser, skogsvårdsstyrelsen i
Örebro län och stiftsnämnden i Härnösands stift, anser dock att ett självständigt
råd för den skogliga verksamheten är mera ändamålsenligt. Samverkande
träfacken förordar att ett forskningsråd bildas gemensamt för
skoglig och skogsindustriell forskning.
Jordbrukets forskningsråd anser, att det samband som finns mellan forskningsuppgifterna
på jord- och skogsbrukets områden bäst tillgodoses genom
en gemensam forskningsorganisation. Enligt rådets mening har dock utredningen
dragit gränsen mellan de båda sektionerna för skoglig forskning
resp. jordbruksforskning väl hårt. Risker finns för att sektionerna isoleras
från varandra. Gemensamma sammanträden mellan sektionerna bör
därför ske i en inte alltför ringa omfattning. Ledamöterna i jordbrukssektionen
bör ha möjlighet att närvara — utan beslutsrätt — vid den skogliga
sektionens sammanträden och vice versa. Antalet vetenskapsmän i
sektionerna bör inte begränsas alltför mycket, eftersom ansökningarna
om forskningsbidrag kan falla inom många olikartade ämnesområden.
Inom varje sektion bör därför finnas sju företrädare för forskningen och
två för den praktiska verksamheten. Vidare bör de sistnämnda utses direkt
av Kungl. Maj :t och inte efter förslag av vissa organisationer.
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1967
Rådet biträder förslaget att Skogs- och lantbruksakademiens sekreterare
ej längre skall vara självskriven ledamot av rådet. Förslaget att akademisekreteraren
skall bli det nya rådets självskrivne huvudsekreterare avstyrks
av forskningsrådet.
Skogs- och lantbruksakademien ansluter sig i huvudsak till utredningens
förslag men framhåller, att de föreslagna anslagen till den skogliga forskningen
måste betraktas som minimibelopp. Motsvarande anslag för jordbruksforskningen
kan förutses bli betydligt högre. Den skogsindustriella
forskningen bör, såsom utredningen föreslagit, i princip inte falla inom den
skogliga sektionens område. Akademin är införstådd med bortfallet av sin
nuvarande rätt att utse tre rådsledamöter. Akademin motsätter sig ej heller
att sekreterarens självskrivna ledamotskap i forskningsrådet upphör. Akademin
utgår dock från att Kungl. Maj :t normalt kommer att utse sekreteraren
till ledamot av en av rådets sektioner och att denne blir verkställande
ledamot i sektionen.
Styrelsen för Fonden för skoglig forskning tillstyrker att fonden avvecklas
på det sätt utredningen föreslår. Den skogliga forskningen bör stå under
stark egen ledning. Styrelsen anser visserligen att ett fristående skogligt
forskningsråd är bättre men accepterar utredningens förslag om en skoglig
sektion inom det för skogs- och jordbruksforskning gemensamma rådet.
Statens naturvetenskapliga forskningsråd och statens tekniska forskningsråd
tillstyrker förslaget om ett nytt forskningsråd men framför vissa
synpunkter rörande rådets organisation. Det förra rådet anför att sektionsindelningen
inte bör göras i förväg utan att det bör få ankomma på rådet
att självt besluta härom. Tekniska forskningsrådet framhåller att ett betydligt
intimare samarbete mellan sektionerna bör eftersträvas samt att rådet
bör för viktiga områden tillskapa särskilda nämnder som är gemensamma
för sektionerna eller hör under endast en sektion. Antalet ledamöter
anser rådet böra reduceras till sex per sektion. Tekniska forskningsrådet
framhåller vidare vikten av nära samarbete mellan råden i skogtekniska
frågor. Naturvetenskapliga forskningsrådet anser att de medel som kommer
från Fonden för skoglig forskning bör reserveras för särskilt angelägna
och dyrbara projekt.
Styrelserna för skogshögskolan resp. lantbrukshögskolan liksom universitetskanslersämbetet
och universiteten ansluter sig till utredningens förslag.
Skogsstyrelsen framhåller, att ökade forskningsinsatser är ett livsvillkor
för svenskt skogsbruk. Detta genomgår en period av stark utveckling och
strukturförändring som är nödvändig om skogsnäringen skall kunna hävda
sig i den hårdnande internationella konkurrensen. Styrelsen anser det självklart
att staten genom ökade forskningsanslag skall bidra till denna utveckling
även om vissa ytterligare insatser kan väntas från näringen själv. Styrelsen
tillstyrker den föreslagna organisationen och verksamhetsområdena
för forskningsrådet. Detta bör dock inte i förväg bindas till vissa bestämda
28
Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1967
arbetsfält såsom utredningen förordat vad gäller strukturfrågorna och den
skogliga vägforskningen. I fråga om organisationen framhåller styrelsen att
åtminstone en plats i rådet bör besättas av en representant för skogsadministrationen.
Skogsvårdsstyrelserna tillstyrker även utredningens förslag.
Domänstyrelsen finner att en förstärkning av stödet till den skogliga forskningen
är synnerligen angelägen. Utredningens förslag om statligt stöd åt
skoglig forskning med stark anknytning till det praktiska skogsbruket är
väl avvägt och fyller det aktuella behovet. Det nya forskningsrådet tillstyrks
men styrelsen ifrågasätter om inte i rådet bör finnas fem företrädare för
skogsforskningen och fyra för det praktiska skogsbruket. De fyra senare
ledamöterna bör utses efter förslag av domänstyrelsen, skogsstyrelsen,
Skogsindustriernas samarbetsutskott samt Sveriges skogsägareföreningars
riksförbund. Någon viss mandattid bör ej utsättas för rådets ledamöter.
Lantbruksstijrelsen anför, att skogs- och jordbruksnäringarna berör varandra
nära och möts i många sammanhang. Med hänsyn härtill bör representanter
för skogsstyrelsen och lantbruksstyrelsen ha närvaro- och yttranderätt
i såväl jordbruks- som skogssektionerna.
Statskontoret delar utredningens uppfattning om organisationen av rådet.
Riksrevisionsverket anför att fonden för skoglig forskning bör förvaltas av
statskontorets fondbyrå. Vidare bör de årliga belopp som tas i anspråk ur
fonden tillgodoföras anslaget till skoglig forskning såsom uppbördsmedel
så att bidragsgivningen i sin helhet sker från anslaget.
Skogspolitiska utredningen tillstyrker det föreslagna stödet till den skogliga
forskningen. Utredningen uttalar.
Den stora naturtillgång, som skogen utgör, måste utnyttjas optimalt. För
att det skall bli möjligt erfordras en intensifiering av den skogliga forskningen.
Till övervägande del blir det fråga om tillämpad forskning, vars
kostnader i princip bör bäras av näringen själv. Med hänsyn till svårigheterna
att med nuvarande ägostruktur få fram en rättvis kostnadsfördelning
men framför allt på grund av det stora samhällsintresse det här är fråga
om tillstyrker utredningen att staten genom ökat stöd och samordning av
resurserna bidrar till den förstärkning av den skogliga forskningen som föreslås
i betänkandet. Utredningen förutsätter att även de olika företagen och
organisationerna inom skogsnäringen väsentligt skall bidra till upprustningen.
Betänkandets förslag om den skogliga forskningens organisatoriska
utformning synes väl ansluta sig till hittillsvarande praxis och utvecldingssträvanden
på andra forskningsområden. Enligt utredningens uppfattning
talar åtskilliga skäl för inrättandet av ett särskilt skogligt forskningsråd.
Om av praktiska skäl den föreslagna samordningen med jordbrukets forskningsråd
genomförs, vill skogspolitiska utredningen kraftigt understryka
vad som i betänkandet anförs om att skogsforskningen bör ställas under
stark egen ledning och att den inte får besväras av inflytande från speciella
jordbruksintressen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1967 29
Industriforskningsutredningen anför.
Utredningen har inget att invända mot den strävan att koncentrera forskningsadministrativt
arbete till större enheter som utredningsförslaget vittnar
om. Den eftersträvade samverkan synes dock i viss mån motverkas av
den föreslagna uppdelningen i sektorer av rådsorganisationen. Man kan
därför överväga att sedan erfarenhet av den föreslagna organisationen vunnits
undersöka om den eftersträvade koncentrationen i än högre grad kan
förverkligas genom en mera enhetlig organisationsform.
Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Samarbetsnämnden för skoglig
växtförädling och genetik, Norrlandsfonden samt Forskningsstiftelsen
Skogsarbeten biträder utredningsförslaget. Det sistnämnda organet ifrågasätter
det lämpliga i att binda sammansättningen av ledamöter i den skogliga
sektionen. En friare utformning av ledamöternas representation gynnar
möjligheterna att erhålla de rätta personerna.
Skogsindustriernas samarbetsutskott som i princip tillstyrker utredningens
förslag framhåller bl. a. att det finns forskningsområden såsom skogskemi
som inte berörs av utredningen. Dessa kan befaras komma utanför såväl
det tekniska som det skogliga forskningsrådets arbetsfält. Det är påkallat
med ett klarläggande att det skogliga rådet är behörigt att bevilja bidrag
i dessa fall. Det förhållandet att staten hittills eftersatt det skogliga forskningsbehovet
får inte föranleda en fortsatt njugg medelstilldelning.
Enligt Samverkande träfackens mening bör ett statligt råd för skogs- och
skogsindustriell forskning uppbyggt på två sektioner vara det ur skogsnäringens
synpunkt mest lämpliga alternativet. Det föreligger nämligen f. n.
en stark integration mellan skog och skogsindustri som kommer att utökas.
Om antalet forskningsråd inte anses böra ökas ut bör den skogliga forskningen
knytas till statens tekniska forskningsråd.
Utredningens förslag beträffande skogsvägforskning tillstyrks av de remissorgan
som uttalat sig i frågan, däribland skogsstyrelsen, domänstyrelsen,
transportforskningsutredningen och Skogsindustriernas samarbetsutskott.
Flera remissinstanser såsom lantbruks styr elsen, skogsstyrelsen, lantmäteristyrelsen
och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund delar utredningens
uppfattning att struktur- och arronderingsfrågorna utgör ett viktigt
område som fordrar ytterligare stöd för att kunna lösas. Lantbruks styr elsen
anför att omedelbara åtgärder bör vidtas. Forskningsrådet bör snarast
engagera sig i problemen och skogshögskolans resurser byggas ut. Lantmäteristyrelsen
anser att i första hand bör institutionerna för fastighetsstrukturens
ekonomi och fastighetsteknik vid tekniska högskolan i Stockholm
förstärkas för att undvika splittring av forskningen inom området.
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1967
Inrättande av ett forsknings- och serviceinstitut
I det närmaste samtliga remissinstanser ställer sig positiva till förslaget
att ett branschforskningsinstitut inrättas för forskning och serviceverksamhet
på skogsträdförädlingens och skogsgödslingens områden. Många instanser
framhåller att institutet bör ha ett nära samarbete med andra organ och
då i första hand skogshögskolan samt skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna.
Lärarkollegiet vid skogshögskolan accepterar utredningens förslag. Kollegiet
anför bl. a.
Det är f. n. knappast möjligt att föra över hela fröplantageverksamlieten
till skogshögskolan. Det är samtidigt inte ändamålsenligt att försöka skilja
fröplantageverksamlieten från växtförädlingsarbetet, vari den utgör en
integrerande del.
Kollegiet delar utredningens uppfattning att nuvarande situation på skogsgödslingens
område innebär risker för felinvesteringar och att en centralt
ledd försöks- och konsultverksamhet är i hög grad påkallad. F. n. brister
det framför allt i enhetlighet i planeringen och dessutom genomförs de praktiska
försöken ofta utan erforderliga överväganden av matematisk-statistisk
natur. De ganska talrika försök som tillkommit under den senaste tioårsperioden
är av ojämn kvalitet, sammanhängande framför allt med försöksutläggarens
kompetens, men också med graden av samråd med experter.
Kollegiet anser att den centrala ledningen av försöksverksamheten måste
ha ett betydligt fastare grepp om de lokala verkställighetsåtgärderna än som
förutsatts i utredningen.
Kollegiet anför vidare att många av de forskningsuppgifter som utredningen
tänker sig att institutet skall kunna omhänderha redan ingår i högskolans
arbetsprogram. Detta kan medföra dubbelarbete. Enligt kollegiets
mening bör institutet endast åta sig serviceuppdrag. Institutets namn bör
då ändras till Institutet för skoglig växtförädling och gödsling eller till Skogsbrukets
service-institut. En närmare samordning av institutets och högskolans
verksamhet kräver ökad integration på styrelse- och institutionsnivåerna.
Institutets styrelse bör bestå av ledamöter och lämpligt antal suppleanter.
Av ledamöterna bör högskolans rektor vara självskriven. Härutöver bör
högskolans styrelse hos Kungl. Maj :t föreslå fem ledamöter, varav fyra efter
förslag av lärarkollegiet. Övriga sex ledamöter jämte suppleanter bör utses
av den planerade stiftelsen.
Stgrelsen för skogshögskolan som i likhet med lärarkollegiet tillstyrker
inrättandet av branschforskningsinstitutet delar de synpunkter som lärarkollegiet
framfört utom i fråga om institutsstyrelsens sammansättning och
institutets namn. Styrelsen uttalar att högskolan bör ha en starkare representation
i institutets styrelse än vad utredningen tänkt sig. Högskolestyrelsen
anser vidare att skogsadministrationen bör vara representerad i institutets
styrelse. När det gäller namnet på institutet tillstyrker högsltole
-
31
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1967
styrelsen utredningens förslag. Ledamöterna Näslund och Hagberg biträder
dock lärarkollegiets förslag.
Ledamöterna Näslund och Ebeling har gjort särskilda uttalanden till högskolestyrelsens
yttrande. Näslund anför därvid att ett fristående institut
kan vara berättigat som övergångsform men att ett samgående bör ske med
högskolan så småningom. Verksamheten vid Föreningen Skogsträdsförädling
är nämligen så mångskiftande och omfattande att den inte på en gång
bör föras över till högskolan. Institutets verksamhet bör dock på sikt föras
över till en ny institution vid högskolan för skogligt utvecklingsarbete och
service. Denna institution bör finansieras av staten och Föreningen Skogsträdsförädling
gemensamt.
Ebeling anför att två platser i institutets styrelse bör besättas med representanter
för skogsadministrationen, varav en bör vara länsjägmästare.
Universitetskansler sämbetet samt övriga universitets- och högskoleorgan
tillstyrker förslaget om branschforskningsinstitutet. Även Skogs- och lantbruksakademien,
statens naturvetenskapliga forskningsråd och statens tekniska
forskningsråd tillstyrker förslaget. Akademin anser dock att institutets
namn är för vittomfattande.
Skogsstyrelsen, domänstyrelsen och flertalet skogsvårdsstyrelser biträder
utredningens förslag men anser att skogsadministrationen bör vara företrädd
i institutets styrelse. Skogsvårdsstyrelserna i Kopparbergs och Jämtlands
län ställer sig tveksamma till institutet och skogsvårdsstyrelsen i
Örebro län avstyrker förslaget med hänsyn till den splittring av resurserna
som institutets tillkomst medför.
Stifisnämnderna — med ett par undantag — tillstyrker institutet och förklarar
sig villiga att ingå i den nya stiftelsen för virkesproduktion.
Länsstyrelsen i Norrbottens län, som ansluter sig till förslaget om ett
branschforskningsinstitut, anser att institutet bör bli ett mer renodlat organ
för utvecklings- och serviceverksamhet. Institutet bör fastare knytas till
skogshögskolan än vad utredningen tänkt sig. Liknande synpunkter framförs
av Norrlandsfonden.
Skogspolitiska utredningen och statskontoret liksom också styrelsen för
Fonden för skoglig forskning, Föreningen Skogsträdsförädling, Sveriges
skogsägareföreningars riksförbund, Skogsindustriernas samarbetsutskott
och Samarbetsnämnden för skoglig växtförädling och genetik tillstyrker i
allt väsentligt utredningsförslaget. Samverkande träfacken anser att institutets
verksamhet bör utsträckas att även omfatta frågor som gäller skogsreproduktion.
Enligt skogsbruksutredningen bör institutet koncentrera sina
resurser på de sammanhållande och rådgivande uppgifterna när det gäller
plantageverksamheten. Institutet bör avstå från att ta upp kommersiella delar
av frö- och plantproduktionen för att kunna stå fritt från sådana intressen
i sitt handlande.
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1967
Industriforskningsutredningen ifrågasätter om inte statens bidrag bör
sättas i viss bestämd relation till insatsen från industrins sida.
Skoglig forskning och utbildning vid universitetet i Umeå, m. m.
Utredningens förslag rörande universitetens medverkan i skoglig forskning
och utbildning tillstyrks i princip av flertalet remissinstanser. Några
instanser, bl. a. stgrelsen för lantbrukshögskolan, anser dock att de resurser
som finns vid skogshögskolan i första hand bör tas i anspråk för en
vidgad skoglig utbildning. Andra remissorgan såsom statskontoret samt
Sveriges förenade studentkårer ställer sig tveksamma till eller avstyrker
utredningens förslag till utbildning vid Umeå universitet av filosofie
kandidater med ett skogligt ämne i examen. Dessa instanser önskar frågan
ytterligare utredd med hänsyn till bl. a. att någon undersökning av behovet
av förevarande utbildningslinje ej företagits samt att den nya utbildningens
innehåll och uppläggning ej tillfredsställande utretts.
Lärarkollegiet vid skogshögskolan delar helt utredningens uppfattning att
universiteten bör engageras i den skogliga forskningen. Kollegiet finner det
lämpligt att såsom en början en laboratur inrättas i ett skogligt ämne vid
universitetet i Umeå och att där anordnas undervisning så att en skogsbetonad
filosofie kandidatexamen, i vilken ingår ämnet skoglig produktionslära,
kan avläggas där. Kollegiet framhåller att även sådana ämnen som f. n.
inte finns representerade vid Umeå universitet såsom geologi och naturgeografi
bör kunna tas med i examen. Om i en framtid marklära blir universitetsämne,
är detta ämne lämpligt att kombinera med skoglig produktionslära.
Kollegiet finner också att en skogsbetonad filosofie kandidatexamen i
princip bör vara lämplig grund för högre skogliga studier vid skogshögskolan
inom vissa ämnesområden, även om det därvid kan bli fråga om att
inhämta vissa kompletteringar till grundexamen. En alltför ensidig grund
för skogliga licentiatstudier är nämligen inte till fördel vare sig för skogshögskolan
eller för de studerande. Det är enligt kollegiet inte lämpligt att
den skogliga licentiatexamen får alltför olika omfattning för studerande
från högskolan och för studerande från universitetet. Kollegiet anser att en
utredning snarast bör göras rörande den föreslagna primärexamens förhållande
till civiljägmästarexamen. Man bör därvid ägna speciellt intresse
åt utbildningsmålen för resp. utbildningsväg. Utredningen bör dessutom
omfatta det nya universitetsämnets lämpliga anknytning till licentiatstudier
vid skogshögskolan samt civiljägmästarnas rätt att avlägga licentiatexamen
vid universitet och högskolor. Kollegiet har inget att erinra mot att de
skogsbetonade filosofie kandidaterna på grundval av sina studier vid skogshögskolan
erhåller sin filosofie licentiatexamen i likhet med vad som redan
33
Kungl. Ma j. ts proposition nr 51 år 1967
nu kan ske för filosofie kandidater som studerar skogsbotanik eller genetik
vid skogshögskolan.
Styrelsen för skogshögskolan instämmer i de synpunkter och förslag som
lärarkollegiet framfört. Styrelsen förutsätter att utbildningen för den föreslagna
primärexamen får karaktär av försöksverksamhet samt att den
eventuellt också begränsas i fråga om antalet elever i varje fall intill dess
den utredning slutförts, som lärarkollegiet förordar.
Universitets kansler sämbetet finner det motiverat att de skogliga forskningsinsatserna
i NoiTland stärks, eftersom näringslivet där är starkt beroende
av skogarnas avkastning. Ämbetet tillstyrker också att möjlighet öppnas
att vid universitet avlägga primärexamen i vilken ett skogligt ämne
ingår. Som ett viktigt led i utbyggnaden av det högre utbildningsväsendet
ingår nämligen att göra utbildningsresurserna mer tillgängliga och att
skapa nya utbildningsvägar.
Ämbetet tillstyrker att skoglig produktionslära blir examensämne i filosofie
kandidatexamen vid universitetet i Umeå. Den skogsbetonade primärexamens
sammansättning bör tas upp till behandling av arbetsgruppen för
fasta studiegångar m. m. Ämbetet är därför inte berett att i detta sammanhang
ta slutlig ställning till ämneskombinationer, delstudiekurser och andra
spörsmål om utbildningens uppläggning. En förutsättning för den nya
utbildningslinjen är enligt ämbetets mening att resurserna vid universitetet
i Umeå förstärks med en laboratur. Denna bör benämnas skoglig produktionslära,
särskilt ekologi. Utredningens förslag beträffande skoglig licentiatexamen
och filosofie licentiatexamen i skogligt ämne biträder ämbetet.
Rektorsämbetet vid universitetet i Umeå anser, att ett skogligt utbildnings-
och forskningsinstitut i Umeå blir av stort värde för det norrländska
näringslivet samt att det ger universitetet en mycket naturlig kontaktyta
med näringslivet. Rektorsämbetet tillstyrker därför i allt väsentligt de av
utredningen framlagda förslagen. Ämbetet finner dock lämpligt, att benämningen
på det nya ämnet blir skoglig produktionsekologi och att laboraturen
inrättas i detta ämne. Rektorsämbetet tillstyrker förslaget att sltogsbetonad
filosofie kandidatexamen skall ge behörighet att avlägga skoglig
licentiatexamen vid skogshögskolan. Det bör fastställas i vilka ämnen en
sådan skoglig licentiatexamen får avläggas. Ämbetet anser, att filosofie
licentiatexamen eller skoglig licentiatexamen skall kunna avläggas även i
det skogliga ämnet vid universitetet. Annars kan utredningens syfte att från
universiteten rekrytera skogliga forskare äventyras.
Rektorsämbetet anser det önskvärt att lokalerna för en del av virkesinstitutet
liksom för filialen av skogshögskolans institution för skogsföryngring
förläggs till universitetsområdet. Dessa lokaler bör få så nära anknytning
som möjligt till universitetets biologiska institutioner. Rektorsämbetet
bedömer möjligheterna härför som goda om beslut i frågan kan fattas, innan
uppförandet av universitetets biologiska institutionsbyggnad påbörjas.
3 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 51
34
Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1967
Biologisk-geografiska sektionen vid universitetet i Uppsala anser att
skogshögskolans forskningsavdelning med en laboratur i skogsodling blir
till stor fördel för Umeå universitet. Sektionen tillstyrker även inrättandet
av laboraturen i skoglig produktionslära vid universitetet men gör vissa
anmärkningar mot uppläggningen av den föreslagna undervisningen i ämnet.
Bl. a. erfordras enligt sektionen större resurser än vad utredningen beräknat
och tillgång till laboratorielokaler.
Måt ematisk-natur vet enskaplig a fakulteten vid universitetet i Lund instämmer
i utredningens synpunkter rörande universitetens medverkan i
skoglig forskning och utbildning. Vid biokemiska institutionen vid universitetet
bedrivs redan samarbete med skogshögskolan och detta samarbete bör
enligt fakultetens mening stärkas.
Biologisk-geografiska sektionen vid universitetet i Göteborg, som inte
har något emot en utvidgning av den skogliga utbildningen, anser dock att
utredningen inte i tillräcklig grad beaktat konsekvenserna av en utbyggnad.
Utredningen har inte redovisat att behov föreligger av de föreslagna
examina. Vidare finner sektionen innehållet i den föreslagna skogliga universitetsutbildningen
inte vara genomtänkt och de framlagda kombinationsförslagen
orealistiska.
Biologisk-geografiska sektionen vid universitetet i Stockholm anser att det
är nödvändigt med en breddad bas för rekryteringen av forskare inom den
skogliga ämnessfären. Förslaget att inrätta en skogsbetonad filosofie kandidatexamen
biträds i princip av sektionen. Bland de ämnen som föreslås
ingå i examen har utredningen inte medtagit de geovetenskapliga ämnena
som dock har stor betydelse för den skogliga utbildningen men saknas vid
Umeå universitet. Detta senare förhållandet talar emot Umeå som enda förläggningsort
för utbildningen. Sektionen föreslår att genom samverkan
mellan Stockholms universitet och skogshögskolan undervisning i skoglig
produktionslära anordnas vid högskolan för elever vid universitetet.
Sektionen för lantmäteri vid tekniska högskolan i Stockholm tillstyrker
utredningens förslag om förläggning till Umeå av förevarande forskning
och undervisning. Sektionen framhåller att många skäl talar för att i en
skogsbetonad filosofie kandidatexamen även ta med ämnen som skogsbotanik,
skogsgenetik, skogsekologi och skoglig marklära. Vissa skogliga ämnen
borde på motsvarande sätt efter dispens även kunna ingå i civilingenjörsexamen.
Stgrelsen för lantbrukshögskolan anser, att behovet av forskning rörande
norrländska problem bör kunna tillgodoses genom skogshögskolan direkt
och genom tillkomsten av branschforskningsinstitutet. Den föreslagna
verksamheten vid Umeå universitet får enligt styrelsen inte sådan omfattning
att den kan tillgodose behovet av undervisning för en skoglig kandidatexamen
eller genomföra eu effektiv och målbunden forskningsinsats.
Ur samhällsekonomisk synpunkt kan dessutom ifrågasättas det lämpliga
Kungl. Maj. ts proposition nr 51 år 1967 35
i att bygga ut eu undervisningsaktivitet på skogsområdet i Umeå när skogshögskolan
har stor kapacitet outnyttjad. Styrelsen förordar därför att en
utbyggnad i stället sker vid skogshögskolan. Genom aktiv forskningsrådspolitik
bör forskare vid högskolan kunna stimuleras att i licentiand- och
doktorandarbeten ta upp norrländska problem. Utredningens förslag att inrätta
en skoglig kandidatexamen är bl. a. ämnesmässigt otillräckligt underDen
rekrytering av forskare inom det skogliga området som kan
komma till stånd från universitetssektorn bör befrämjas bättre av en informell
samverkan mellan skogshögskolan och institutioner vid universiteten
och andra högskolor än genom införandet av en formell examenslinje. Genom
dispensförfarande föreligger redan nu i stort sett obegränsade möjligheter
för forskare med grundläggande utbildning vid universiteten att
bedriva fortsatta högre studier vid exempelvis skogshögskolan och lantbrukshögskolan.
Skogs- och lantbruksakademien framhåller, att de föreslagna nya ämneskombinationerna
bör verksamt kunna bidra till en välbehövlig breddning
av rekryteringsbasen för den högre skogliga utbildningen. Utredningens
förslag bör dock snarast göras till föremål för en grundligare utredning.
Statens naturvetenskapliga forskningsråd finner det viktigt att skogshögskolan
erhåller vidgade möjligheter att utforska de skogliga problemkomplexen
i övre Norrland. Rådet understryker även betydelsen av att mer
djupgående kontakter kommer till stånd mellan högskolan och universiteten
när det gäller skogligt forskningsarbete. Statens tekniska forskningsråd
anser förslaget om ett norrländskt centrum för skoglig forskning och
undervisning i Umeå välbetänkt.
Sveriges förenade studentkårer delar utredningens uppfattning, att skoglig
utbildning och forskning bör få hemortsrätt vid universiteten. Ett genomförande
av utredningens förslag medför dock enligt SFS:s mening avsevärda
negativa effekter. Anledningen härtill är, att den nya utbildningsvägen
inte förutsätts bli spärrad. Då skogshögskolan tillämpar intagningsspärr
föreligger fara för ett negativt urval till den nya utbildningen. Vidare
kan det enligt SFS inte vara riktigt att lägga upp utbildningsvägar med
väsentligt olika innehåll då det samtidigt antas att i stort sett samma avnämarsektor
skall tillgodoses. Eu svaghet i utredningens resonemang finner
organisationen också vara att utredningen ej gjort något försök att uppskatta
den skogliga forskningens och skogsbrukets arbetskraftsbehov mot
bakgrunden av näringens ändrade struktur.
Skogsstgrelsen ansluter sig helt till utredningens förslag. Även från
skogsvårdsstgrelsernas sida biträds förslaget. Ett undantag är skogsvårdsstgrelsen
i Västerbottens län, som i första hand vill förstärka anslagen till
skogshögskolan. Skogsvårdsstgrelserna i Skaraborgs, Örebro och Västmanlands
län anser eu lokalisering till Uppsala eller Stockholm vara bättre än
till Umeå. Skogsvårdsstgrelsen i Stockholms län ställer sig tveksam till
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1967
skogshögskolans filial i Umeå, eftersom den innebär en splittring av resurserna
och den blir relativt isolerad från övrig skoglig forskning. Skogsvårdsstyrelserna
i Uppsala och Hallands län framhåller att de sydsvenska
skogsproblemen också bör beaktas.
Domänstyrelsen bedömer, att behovet av specialutbildade skogsforskare
kommer att bli allt större, varför styrelsen finner förslaget till forskarutbildning
vid universiteten i Umeå och Stockholm väl motiverat. Förläggningen
till Umeå av en avdelning av skogshögskolan är också angelägen.
Båda åtgärderna är ägnade att bredda den skogliga forskningen och knyta
den närmare till universiteten. Styrelsen framhåller, att tyngdpunkten i det
svenska skogsbruket förskjuts allt längre söderut. Styrelsen anser därför
att skoglig forskarutbildning bör komma till stånd även vid universiteten i
södra Sverige.
Stiftsnämnderna tillstyrker eller lämnar utan erinran utredningens förslag.
Skogspolitiska utredningen, länsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens
län samt Umeå stad biträder likaså förslagen.
Sveriges skogsägareföreningars riksförbund tillstyrker att en avdelning
av skogshögskolan förläggs till Umeå. Även förslaget om cn skogsbetonad
filosofie kandidatexamen tillstyrks med hänsyn till att basen för rekrytering
av skogliga forskare bör breddas. Utredningen har dock inte närmare behandlat
förhållandet mellan skogshögskolan och universiteten och inte heller
vad den nya examensordningen vid högskolan kan innebära för forskningen.
Dessa frågor är av sådan betydelse att riksförbundet anser att de bör bli
föremål för ytterligare överväganden.
Skogsindustriernas samarbetsutskott, Sveriges industriförbund, Samverkande
träfacken, Norrlandsfonden, Samarbetsnåmnden för skoglig växtförädling
och genetik, Styrelsen för Fonden för skoglig forskning samt Forskningsstiftelsen
Skogsarbeten tillstyrker i princip utredningens förslag.
Samverkande träfacken framhåller bl. a. att ett närmande bör ske även
mellan skogshögskolan och de ekonomiska och tekniska högskolorna, eftersom
skogsbruket får allt större behov av ekonomisk och teknisk expertis.
Norrlandsfonden understryker att avdelningen i Umeå av institutionen
för skogsföryngring måste ledas av skogshögskolan. Vidare måste väsentligt
ökade resurser i övrigt ställas till högskolans förfogande för att tillgodose
Norrlands forskningsproblem.
Statskontoret, som inte har någon erinran mot en förläggning av högre
skoglig utbildning till universitetet i Umeå om detta kan ske utan men för
skogshögskolans verksamhet, anser att frågan bör ytterligare övervägas.
Detta bör göras av universitetskanslersämbetets utredning rörande fasta
studiegångar vid de filosofiska fakulteterna. Förhållandet mellan skogshögskolans
och institutets för virkesproduktion avdelningar i Umeå samt
universitetet där — huvudsakligen samordningsfrågor av praktisk art —
37
Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1967
har inte behandlats av utredningsmannen. Även dessa frågor bör klarläggas,
innan skoglig utbildning och forskning förläggs till Umeå.
Enligt byggnadsstyrelsen finns inom Umeå universitets område erforderliga
markresurser för en förläggning av de av utredningen föreslagna verksamheterna.
En samförläggning med institutioner tillhörande universitetet
är eventuellt möjlig.
Departementschefen
Skogsnäringen intar en mycket framträdande plats inom vårt lands näringsliv.
Av vår totala export utgör produkter från skogen inte mindre än en
tredjedel. Skogsbruket och skogsindustrin har under senare år fått känna
på en stigande konkurrens på världsmarknaden. Utredningen angående
stödet till skoglig forskning har framhållit att trots det hårdnande marknadsläget
är utsikterna för det svenska skogsbruket inte oroande. Efterfrågan
på skogsprodukter fortsätter nämligen att stiga i oförändrad takt. Utredningen
betonar dock att avgörande för det svenska skogsbrukets och
den svenska skogsindustrins konkurrensmöjligheter på världsmarknaden
är i vilken utsträckning rationaliseringar kan genomföras. Vad gäller skogsbruket
pekar utredningen bl. a. på behovet av förbättrad arrondering och
transportteknik. För skogsindustrins del kan enligt utredningen vinster
främst göras genom eu allt hårdare strukturrationalisering. Ett viktigt led
i strävandena att stärka skogsnäringens konkurrenskraft är vidare enligt
utredningen att öka insatserna för skoglig forskning. Dessa är låga i jämförelse
med forskningsinsatserna inom andra näringsgrenar. Utredningen
förmodar att detta förhållande beror på att skogen betraktats som en råvara
som det funnits riklig tillgång på och för vilken några särskilda åtgärder
inte behövts för att trygga återväxten. Enligt utredningen föreligger
nu en helt annan situation. I norra Sverige har vi underskott på virke. I
södra Sverige föreligger visserligen f. n. ett inte oväsentligt virkesöverskott
men utvecklingstendenserna inom skogsindustrin är sådana att detta överskott
inom kort kan komma att förbytas i underskott.
Mot bakgrunden av denna allmänna bedömning av behovet av ökat stöd
till den skogliga forskningen lägger utredningen fram förslag om inrättande
av ett forskningsrådsorgan för skoglig forskning och ett forskningsoch
serviceinstitut för skogsträdsförädling och skogsgödsling samt införande
av ett skogligt ämne vid universitetet i Umeå.
Jag tar först upp frågan om ett forskningsråd. Utredningen erinrar om
att det i främsta rummet varit Fonden för skoglig forskning som hittills
lämnat bidrag till den skogliga forskningen. Fondens möjligheter att i fortsättningen
stödja denna är små med hänsyn till bl. a. att fondkapitalet är
38
Iiungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1967
A-*
begränsat och att nya medel inte tillförs fonden. Flera andra organ stöder
visserligen också skoglig forskning men deras verksamhet omfattar huvudsakligen
andra områden. Utredningen understryker att skogsbruket behöver
ett organ som odelat kan ta sig an skogsbrukets forskningsproblem.
Detta organ bör enligt utredningen vara ett statligt forskningsråd. Utredningens
uppfattning delas av remissinstanserna.
Utredningen diskuterar två huvudalternativ för organisationen av forskningsrådet,
nämligen dels ett särskilt råd för skoglig forskning, dels ett för
skogs- och jordbruksforskning gemensamt råd med en sektion för skogsforskning
och en för jordbruksforskning. Utredningen förordar det senare
alternativet med hänsyn till bl. a. att de båda forskningsområdena till sin
karaktär är relativt likartade. Också från administrativ synpunkt är alternativet
med ett gemensamt forskningsråd att föredra. Remissinstanserna
tillstyrker nästan utan undantag det senare alternativet.
Enligt min mening har utredningen klart belyst behovet av ett forslcningsrådsorgan
för det skogliga området. Jag ansluter mig till utredningens förslag
till organisation av organet. Jag förordar alltså att ett nytt statligt
forskningsråd — gemensamt för skogs- och jordbruksforskning — inrättas
den 1 juli 1967. Forskningsrådet bör kallas statens råd för skogs- och jordbruksforskning.
Det bör arbeta på två sektioner, en för skogsforskning och
en för jordbruksforskning. Inom rådet bör den senare sektionen överta
jordbrukets forskningsråds uppgifter. Detta forskningsråd bör därför upphöra
vid utgången av juni 1967. För jordbruksforskningen — till vilken
även räknas forskning som hänför sig till trädgårdsnäringen — innebär
mitt förslag endast förändringar i organisatoriskt hänseende. Någon ändring
i övrigt av den verksamhet som jordbrukets forskningsråd nu bedriver
bör alltså inte ske.
Verksamhetsområdet för den skogliga sektionen bör enligt utredningen
omfatta all forskning som främjar skogsbruket. Alla grenar av den skogliga
produktionsforskningen — inbegripet skogsbrukets arbetsprocesser, arbetsfysiologi
och vägbyggnad — bör alltså falla inom sektionens område. Detsamma
bör gälla skogstaxering, skogsekonomi, skoglig mätnings- och värderingslära,
strukturfrågor, arronderingsfrågor och driftsplanering. Utredningen
understryker vidare att det nya forskningsrådet bör ta upp ett nära
samarbete med framför allt de tekniska och naturvetenskapliga forskningsråden.
Vad utredningen anfört bör enligt min mening vara en lämplig ram
för den skogliga sektionens verksamhetsområde.
Jag går härefter över till frågan om sammansättningen av det nya forskningsrådet.
Enligt utredningens förslag bör rådets båda sektioner ha en
gemensam ordförande som alltså bör vara rådets ordförande. Varje sektion
bör förutom ordföranden bestå av nio ledamöter utsedda av Kungl. Maj :t
för en tid av tre år. Utredningen föreslår att tre ledamöter i varje sektion
utses efter förslag av vissa organisationer på jordbrukets och trädgårdsnä
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj. ts proposition nr 51 år 1967
39
ringens områden resp. skogsbrukets område. Enligt min mening bör självfallet
den praktiska verksamheten inom dessa näringsområden vara företrädd
inom forskningsrådet. Jag kan dock inte ansluta mig till förslaget
att vissa ledamöter i rådet skall utses efter förslag av särskilda organisationer.
Ett undantag bör dock göras. Så länge rådet disponerar medel från
Fonden för skoglig forskning bör en av ledamöterna i den skogliga sektionen
utses efter förslag av Skogsindustriernas samarbetsutskott. Till frågan
om dispositionen av fondens medel återkommer jag senare. Mitt ställningstagande
innebär vidare att den rätt att utse tre ledamöter i jordbrukets
forskningsråd som Skogs- och lantbruksakademien nu har inte bör avse det
nya rådet. Jag anser inte heller att akademins sekreterare, såsom nu är fallet
beträffande jordbrukets forskningsråd, bör vara självskriven ledamot av
det nya rådet. Kungl. Maj :t äger besluta om sammansättningen av det nya
forskningsrådet.
I utredningens uppdrag har ingått att pröva frågan om överlåtelse av de
medel som tillhör Fonden för skoglig forskning till det nya forskningsrådet.
I denna fråga fordras inte beslut av riksdagen. Enligt sina grundstadgar har
fonden till ändamål att stödja grundforskning och tillämpad forskning som
avser skogen och dess produkter och som är ägnad att främja skogsnäringens
utveckling och öka dess bärkraft. Fondens ändamål står således i nära
överensstämmelse med den verksamhet som det nya forskningsrådets skogliga
sektion skall bedriva. Utredningen föreslår därför att sektionen får rätt
att disponera över fondmedlen. För egen del finner jag att en samordning
av förevarande forskningsstöd med de medel som över riksstaten kommer
att ställas till förfogande för den skogliga sektionen bör ske så långt som
möjligt. Jag tillstyrker därför utredningens förslag. Fondmedlen bör även
i fortsättningen disponeras enligt nuvarande grunder. Fondkapitalet som
kan beräknas uppgå till ca 13 milj. kr. den 30 juni 1967 bör tas i anspråk
under en tid av tio år. Förevarande förslag tillstyrks av styrelsen för Fonden
för skoglig forskning samt Svenska cellulosaföreningen, Svenska pappersbruksföreningen,
Svenska trämasseföreningen och Svenska trävaruexportföreningen.
Det belopp som årligen tas i anspråk av fondens medel
bör bestämmas av Kungl. Maj:t. 1 fråga om förvaltningen av fonden bör
Kungl. Maj :t äga besluta.
Utredningen föreslår att för nästa budgetår ställs sammanlagt 3 milj. kr.
till förfogande för skoglig forskning. Av detta belopp bör 1,5 milj. kr. utgå
från Fonden för skoglig forskning och återstående del anvisas över riksstaten.
Jag förordar att 1 milj. kr. anvisas för nästa budgetår till skoglig forskning
under ett nytt reservationsanslag under nionde huvudtiteln med rubriken
Skoglig forskning. Vidare avser jag att föreslå Kungl. Maj :t att 1,5
milj. kr. ställs till förfogande för nästa budgetår ur Fonden för skoglig
forskning.
Förvaltningskostnaderna för det nya forskningsrådet bör bestridas från
opaginerad Kontrollera mot PDF
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1967
anslagen under nionde huvudtiteln till jordbruksforskning resp. skoglig
forskning. Kungl. Maj :t bör äga besluta i denna fråga.
Som framgått av min tidigare redogörelse föreslår utredningen som ett led
i strävandena att stärka den skogliga forskningen att ett forsknings- och serviceinstitut
inrättas. Verksamheten vid institutet föreslås omfatta två områden
som är av väsentlig betydelse för skogsbruket, nämligen skogsträdsförädling
och skogsgödsling. Den verksamhet som Föreningen Skogsträdsförädling
bedriver och som omfattar det förstnämnda området avses bli överlagen
av institutet. Institutets verksamhet föreslås bli finansierad av staten
och en stiftelse som bildats av Föreningen Skogsträdsförädling. I denna
förening är bl. a. domänverket, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund
och Skogsindustriernas samarbetsutskott medlemmar. Vid remissbehandlingen
har förslaget tillstyrkts av nära nog alla instanser. Från vissa håll
har samarbetet mellan det föreslagna institutet och skogshögskolan särskilt
behandlats, varvid betonats att ett sådant samarbete bör komma till stånd i
största möjliga utsträckning.
Då jag för egen del funnit att ett samarbete mellan staten och företrädare
för skogsbruket såsom utredningen föreslagit är väl ägnat att stödja skogsbruket
i strävandena att nå bättre produktionsbetingelser har överläggningar
tagits upp med Stiftelsen Skogsförbättring som bildats av Föreningen
Skogsträdsförädling. Dessa överläggningar har lett till att avtal har träffats
med stiftelsen om inrättande och drift av ett forsknings- och serviceinstitut
för skogsförbättring, kallat Institutet för skogsförbättring. Avtalet
har slutits under förbehåll av Kungl. Maj :ts godkännande och gäller
för tiden den 1 juli 1967—den 30 juni 1972.
Enligt avtalet skall Institutet för skogsförbättring ha till uppgift att i
samarbete med skogshögskolan, universitet och andra vetenskapliga institutioner
samt det praktiska skogsbrukets organ bedriva vetenskaplig
och praktisk verksamhet rörande skogsträdsförädling samt olika trädslags,
proveniensers och förädlade arters användning vid skogsodling. Det skall
vidare planlägga och delta i skogsbrukets försöksverksamhet för gödsling
av skogsmark. Institutet skall kunna utföra särskilda uppdrag som avser
skogliga produktionsfrågor och som enligt särskilda avtal lämnas institutet.
De resultat av verksamheten som kommer fram vid de arbeten som utförs
enligt allmänt program skall i princip stå till allmän disposition och fortlöpande
delges stiftelsens bidragsgivare samt skogsvårdsstyrelserna. Företag
och organisationer inom skogsbruket samt kommuner och enskilda
personer som är intresserade av verksamheten skall efter prövning av stiftelsens
styrelse bli delaktiga i institutets verksamhet enligt samma grunder
som gäller för stiftarna.
Stiftelsen förbinder sig enligt avtalet att ställa de byggnader och försöksområden
som disponeras eller kan komma att disponeras av stiftelsen i
41
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1967
Stockholm, Ekebo, Brunsberg och Umeå till institutets förfogande mot ersättning
för stiftelsens självkostnad för dispositionen.
Institutets driftskostnader beräknas under avtalsperioden utgöra sammanlagt
2 270 000 kr. för budgetår. Enligt avtalet förbinder sig staten att
bidra med 740 000 kr. för budgetår och stiftelsen med minst 1 110 000 kr.
för budgetår. Återstoden av kostnaderna, som i huvudsak hänför sig till
uppdrag som institutet skall åta sig, beräknas bli täckta av institutets egna
inkomster. Staten åtar sig härutöver att utge ett engångsanslag av 140 000
kr. för utrustning av institutets lokaler och laboratorier under förutsättning
att stiftelsen för samma ändamål bidrar med minst 280 000 kr. Vidare innehåller
avtalet bestämmelser om att bidragen skall kunna bli föremål för nya
förhandlingar, om löneläget för statstjänstemän ändras på visst närmare
angivet sätt. Institutet skall kunna ta emot anslag för särskilda forskningsuppgifter
från annan än stiftarna. Det skall också kunna åta sig särskilda
uppdrag för annan än stiftarna för anläggning och skötsel av plantager eller
för andra serviceuppdrag som står i överensstämmelse med syftet med institutets
verksamhet enligt styrelsens närmare bestämmande.
Avtalet träder i kraft den 1 juli 1967 under förutsättning dels att stiftarna
dessförinnan visat att bindande utfästelser getts om årligt bidrag till
stiftelsen om minst 1 110 000 kr. samt bidrag med minst 280 000 kr. till utrustning
av lokaler och laboratorier, dels att avtalet godkänns av Kungl.
Maj :t. Avtalet gäller t. o. in. juni 1972. Avtalet förlängs på fem år, om inte
uppsägning från någondera sidan sker senast ett år före avtalstidens utgång,
och förlängs därefter under samma förutsättning på fem år i sänder.
Avtalet rörande Institutet för skogsförbättring har utformats i huvudsak
enligt de grunder som tillämpas i fråga om s. k. branschforskningsinstitut.
Genom avtalet tillgodoses enligt min mening de krav som bör ställas i samband
med stöd till verksamhet av här ifrågavarande slag. Jag förordar därför
att Kungl. Maj :t inhämtar riksdagens bemyndigande att för statens del
godkänna avtalet. Uppkommer under avtalstiden behov av smärre jämkningar
i avtalet, bör Kungl. Maj :t äga att för statens del besluta härom.
Sådana jämkningar kan bli aktuella t. ex. vid förskjutningar i löneläget.
För ifrågavarande ändamål bör för budgetåret 1967/68 föras upp ett nytt
anslag av 880 000 kr. under nionde huvudtiteln med rubriken Bidrag till
Institutet för skogsförbättring. Av beloppet är 140 000 kr. ett engångsbidrag.
Liksom anslagen till flertalet befintliga branschforskningsinstitut bör detta
anslag vara förslagsanslag.
Som ytterligare en åtgärd för att främja den skogliga forskningen lägger
utredningen fram förslag om införande av ett skogligt ämne vid universitetet
i Umeå. Utredningen framhåller, att en förstärkning av den skogliga
forskningen även bör avse åtgärder för att öka rekryteringen av forskare.
Utredningen konstaterar att endast ett fåtal personer har avlagt skoglig li
-
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1967
centiatexamen i sådana skogliga ämnen som är naturvetenskapligt inriktade.
Studerande vid universitetens matematik-naturvetenskapliga fakulteter bör
därför enligt utredningen intresseras för att skaffa sig forskarutbildning
inom de skogliga ämnesområdena. Utredningen föreslår i detta syfte att ett
skogligt ämne, kallat skoglig produktionslära, införs vid universitetet i
Umeå. Ämnet avses att i kombination med vissa andra ämnen, som är betydelsefulla
för forskning på det skogliga området och som finns representerade
vid universitet, ingå i primärexamen vid filosofiska fakulteten. En sådan
examen skall sedan kunna ligga till grund för fortsatta studier till skoglig
licentiatexamen vid skogshögskolan. Med förslaget avses även att allmänt
öka intresset för skogliga frågor hos i första hand de naturvetenskapliga
studerandena vid universitetet.
Vid remissbehandlingen har förslaget rönt ett övervägande positivt mottagande.
Vissa invändningar görs dock mot förslaget. Bl. a. framhålls att
skogshögskolans och universitetets i Stockholm resurser i första hand bör
tas i anspråk vid en utbyggnad av en skoglig forskarutbildning. Vidare påpekas
att utredningens förslag bör övervägas i samband med den utredning
rörande fasta studiegångar vid de filosofiska fakulteterna som nu görs av
universitetskanslersämbetet.
Efter samråd med chefen för ecklesiastikdepartementet får jag anföra
följande.
Förslaget att införa ett skogligt ämne vid universitetet i Umeå får anses
vara ett värdefullt bidrag till strävandena att överbrygga de organisatoriska
gränserna mellan forskningsområden som har mycket att vinna genom
samarbete. Vidare bör beaktas att en förläggning till Umeå av forskningsresurser
inom det slcogliga området bör vara ägnat att särskilt uppmärksamma
det norrländska skogsbrukets problem. Som utredningen framhållit
fordrar produktionsfrågorna i denna landsända starkt ökade forskningsinsatser.
Jag vill även nämna att Institutet för skogsförbättring avses
förlägga en avdelning till Umeå. Av skäl som jag nu nämnt förordar jag
att fr. o. m. budgetåret 1968/69 på försök inrättas en extra laboratur i
skoglig produktionslära. Laboraturen bör tills vidare vara inrättad vid universitetet
i Umeå. Jag vill emellertid understryka, att anordningen får ses
som en försöksverksamhet. Flera remissinstanser har nämligen ansett att
förläggningen av förevarande forskning och utbildning samt utbildningens
innehåll och organisation bör ytterligare utredas. Universitetskanslersämbetet
bör ges i uppdrag att efter hörande av skogshögskolan göra erforderliga
utredningar rörande det nya ämnets innehåll och organisation.
Jag vill i detta sammanhang beröra frågan om lokaler för den avdelning
vid Institutet för skogsförbättring, som planeras bli förlagd till Umeå. Jag
räknar med att lokaler skall kunna ställas till förfogande i en nybyggnad
för högre utbildning och forskning inom fysiologi, botanik m. m., som nu
uppförs vid universitetet. För att detta skall bli möjligt måste emellertid
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1967
43
ämnet medicinsk fysik, för vilket ifrågavarande lokaler ursprungligen varit
avsedda, flyttas till en planerad nybyggnad för det naturvetenskapliga fysikämnet.
Jag vill vidare nämna att Stiftelsen J. C. Ivempes Minne anslagit
1 milj. kr. till universitetet i Umeå som bidrag till uppförande och inredning
av förut nämnda lokaler för Institutet för skogsförbättring och den
verksamhet vid skogshögskolan som kan komma att förläggas till Umeå.
Vissa frågor, som utredningen tagit upp, såsom möjlighet för filosofie
kandidat med skoglig produktionslära i sin examen att avlägga skoglig
licentiatexamen samt ökad möjlighet att avlägga filosofie licentiatexamen
i skogliga ämnen vid universitet, ankommer på Kungl. Maj :t att pröva.
Hemställan
Under åberopande av vad jag anfört i det föregående hemställer jag, att
Kungl. Maj :t föreslår riksdagen att
1) besluta att ett nytt forskningsråd för skogs- och jordbruksforskning,
kallat statens råd för skogs- och jordbruksforskning,
skall inrättas den 1 juli 1967 och att jordbrukets
forskningsråd samtidigt upphör,
2) till Skoglig forskning för budgetåret 1967/68 under nionde
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 1 000 000
kr.,
3) bemyndiga Kungl. Maj :t att godkänna det mellan staten
och Stiftelsen Skogsförbättring den 7 februari 1967 träffade
avtalet om inrättande och drift av ett forsknings- och
serviceinstitut för skogsförbättring,
4) till Bidrag till Institutet för skogsförbättring för budgetåret
1967/68 under nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 880 000 kr.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
44
Kungl. Maj. ts proposition nr 51 år 1967
Bilaga
Avtal
mellan staten och Stiftelsen Skogsförbättring om inrättande och drift av
ett forsknings- och serviceinstitut för skogförbättring
1 §•
Staten och Stiftelsen Skogsförbättring åtar sig att i enlighet med detta
avtal inrätta och driva ett forsknings- och serviceinstitut, benämnt Institutet
för skogsförbättring.
2 §•
Institutet har till ändamål att i samarbete med skogshögskolan, universitet
och andra vetenskapliga institutioner samt det praktiska skogsbrukets
organ bedriva vetenskaplig och praktisk verksamhet rörande skogsträdsförädling
samt olika trädslags, proveniensers och förädlade arters användning
vid skogsodling ävensom planlägga och deltaga i skogsbrukets försöksverksamhet
för gödsling av skogsmark.
Institutet äger därjämte utföra särskilda uppdrag, som avser skogliga
produktionsfrågor och som enligt särskilda avtal lämnas institutet.
De resultat av verksamheten som framkommer vid de enligt allmänt program
utförda arbetena skall, såvitt icke efter styrelsens bedömande särskilda
hinder föreligger häremot, stå till allmän disposition och fortlöpande delges
stiftelsens bidragsgivare samt skogsvårdsstyrelserna.
3 §■
Vid institutet skall finnas anställd en chef samt den personal i övrigt, som
institutets styrelse med hänsyn till behovet och medelstillgången bestämmer.
4 §•
Institutets driftskostnader beräknas under avtalsperioden den 1 juli 1967
—den 30 juni 1972 utgöra sammanlagt 2 270 000 kronor för budgetår. Staten
bidrar till kostnaderna med 740 000 kronor för budgetår och stiftelsen
med minst 1 110 000 kronor för budgetår under det att återstoden, som i huvudsak
hänför sig till uppdrag som institutet antas åtaga sig, beräknas bli
täckt av institutets egna inkomster. Om lönerna för statstjänstemännen allmänt
ökas eller minskas med mer än 10 % jämfört med de för år 1966 gällande
lönerna, skall på yrkande av avtalspart bidraget enligt denna paragraf
bli föremål för nya förhandlingar.
Institutet skall äga att mottaga anslag från annan än staten och stiftelsen
för särskilda forskningsuppgifter ävensom åtaga sig särskilda uppdrag
för annan än staten och stiftelsen för anläggning och skötsel av plantager
eller andra serviceuppdrag enligt avtal, allt i överensstämmelse med syftet
med institutets verksamhet enligt styrelsens närmare bestämmande.
Kungl. Maj. ts proposition nr 51 år 1967
45
5 §■
Staten åtar sig att, utöver bidraget enligt 4 §, även utge ett engångsanslag
på 140 000 kronor för utrustning av institutets lokaler och laboratorier
under förutsättning att stiftelsen för samma ändamål bidrar med minst
280 000 kronor.
6 §•
Stiftelsen förbinder sig att ställa de byggnader och försöksområden som
disponeras eller kan komma att disponeras av stiftelsen i Stockholm, Ekebo,
Brunsberg och Umeå till institutets förfogande mot ersättning för stiftelsens
självkostnad för dispositionen.
7 §•
Företag och organisationer inom skogsbruket samt av verksamheten intresserade
kommuner och enskilda personer skall efter prövning och godkännande
av stiftelsens styrelse äga rätt att genom bidrag till stiftelsen bli
delaktiga i institutets verksamhet enligt samma grunder som gäller för
stiftarna.
8 §•
Institutets verksamhet regleras av detta avtal jämte stadgar, fastställda
av Kungl. Maj :t, samt av arbetsordning och kompletterande föreskrifter i
övrigt, meddelade av institutets styrelse.
9 §•
Detta avtal träder i kraft den 1 juli 1967 under förutsättning att dessförinnan
stiftelsen visat att bindande utfästelser givits om bidrag till stiftelsen
med sammanlagt minst det belopp, som stiftelsen har att svara för
enligt 4 och 5 §§, samt att avtalet godkänns av Kungl. Maj :t.
Avtalet gäller t. o. in. juni 1972. Sker icke uppsägning från någondera
sidan senast ett år före avtalstidens utgång är avtalet förlängt på fem år och
därefter under samma förutsättning på fem år i sänder.
Stockholm den 7 februari 1967.
För staten: För Stiftelsen Skogsförbättring:
Ivan Eckersten Torsten Andrén
MARCUS BOKTR. STHLMI967 470 I 58
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- Rskr. 1967:164 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ökat stöd till skoglig forskning. a1 i texten
- JoU 1967:12 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ökat stöd till skoglig forskning. s. 1 i texten
- JoU 1967:13 Utlåtande i anledning av väckt motion om samordning och utveckling av skogsnäringens forskningsarbete. a1 i texten