Sök i Ratio Lex

Angående ökat stöd till skoglig forskning

1967-02-07 · 45 sidor, varav 42 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 42 av 45 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1967:51, Angående ökat stöd till skoglig forskning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1967

1

Nr 51

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ökat stöd till

skoglig forskning; given Stockholms slott den 24 februari

1967.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Eric Holmquist,

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ökat stöd till skoglig forskning i följande avseenden,

nämligen inrättande av ett forskningsrådsorgan och ett forsknings-

och serviceinstitut samt införande av ett skogligt ämne vid universitetet

i Umeå.

Ett nytt forskningsråd, benämnt statens råd för skogs- och jordbruksforskning,

föreslås bli inrättat den 1 juli 1967. Rådet skall bestå av två

sektioner, en för skoglig forskning och en för jordbruksforskning. Sektionen

för skoglig forskning föreslås erhålla medel dels över riksstaten, dels

från Fonden för skoglig forskning. För budgetåret 1967/68 beräknas dessa

medel till 2,5 milj. kr., varav 1 milj. kr anvisas över riksstaten och 1,5 milj.

kr. erhålls från fonden. Sektionen för jordbruksforskning skall överta

jordbrukets forskningsråds uppgifter.

Vidare föreslås att Kungl. Maj :t bemyndigas godkänna ett avtal med

Stiftelsen Skogsförbättring om inrättande och drift av ett forsknings- och

serviceorgan för skogsförbättring, benämnt Institutet för skogsförbättring.

Institutet skall bedriva vetenskaplig och praktisk verksamhet på skogsträdsförädlingens

och skogsgödslingens områden. Avtalet gäller för tiden

den 1 juli 1967—den SO juni 1972. Enligt avtalet skall staten bidra med

740 000 kr. och stiftelsen med minst 1 110 000 kr. per budgetår.

För att bredda forskarutbildningen på det skogliga området och öka

forskningen om det norrländska skogsbrukets problem föreslås att ett nytt

ämne, skoglig produktionslära, införs vid universitetet i Umeå och att en

extra laboratur i detta ämne inrättas vid universitetet den 1 juli 1968. Verksamheten

skall ha försökskaraktär.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 51

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1967

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

24 februari 1967.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Lange, Kling, Edenman, Holmqvist, Aspling, Palme,

Sven-Erig Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Odhnoff.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, anmäler efter

gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ökat stöd

till skoglig forskning och anför.

I statsverkspropositionen (bil. It s. 105) har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen

att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1967/

68 till Skoglig forskning, m. in. beräkna ett reservationsanslag av 1 880 000

kr. Beredningen av denna fråga är nu avslutad och jag anhåller att få redogöra

för den närmare.

Beredningen har omfattat överläggningar med Stiftelsen Skogsförbättring.

Under förbehåll av Kungl. Maj :ts godkännande har ett avtal ingåtts med

stiftelsen för tiden den 1 juli 1967—den 30 juni 1972 om inrättande och

drift av ett forsknings- och serviceinstitut för skogsförbättring. Avtalet torde

få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.

Inledning

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 14 maj 1965 tillsattes 1965

års utredning angående stödet till den skogliga forskningen in. m. (utredningsman

f. d. generaldirektören Erik Höjer; direktiv se 1966 års riksdagsberättelse

s. 318). Utredningen har den 1 september 1966 avlämnat betänkandet

»Skoglig forskning» (SOU 1966: 52).

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av domänstyrelsen,

lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen, skogsstyrelsen, styrelsen för skogshögskolan,

styrelsen för lantbrukshögskolan, jordbrukets forskningsråd,

Skogs- och lantbruksakademien, byggnadsstyrelsen, statskontoret, riksrevisionsverket,

samtliga stiftsnämnder, universitetskanslersämbetet, statens

naturvetenskapliga forskningsråd, statens tekniska forskningsråd, länsstyrelserna

i Kopparbergs, Västerbottens och Norrbottens län, 1964 års

transportforskningsutredning, skogsbruksutredningen, skogspolitiska utredningen,

industriforskningsutredningen, Sveriges skogsägareföreningars riks
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj. ts proposition nr 51 år 1967

förbund, Skogsindustriernas samarbetsutskott till vars yttrande Sveriges

industriförbund anslutit sig), Föreningen Skogsträdsförädling, styrelsen för

Fonden för skoglig forskning, Samarbetsnämnden för skoglig växtförädling

och genetik, Svenska stadsförbundet, Forskningsstiftelsen Skogsarbeten,

Samverkande träfacken, Skogssällskapet, Norrlandsfonden samt Sveriges

förenade studentkårer.

Styrelsen för skogshögskolan har bifogat yttrande från lärarkollegiet vid

högskolan. Universitetskanslersämbetet har bifogat yttranden från universiteten

och tekniska högskolan i Stockholm. Skogsstyrelsen har bifogat yttranden

från samtliga skogsvårdsstyrelser. Yttranden har också bifogats av

länsstyrelsen i Kopparbergs län från samtliga allmänningsstyrelser i länet,

av länsstyrelsen i Västerbottens län från Umeå stad och av länsstyrelsen i

Norrbottens län från olika länsorgan m. fl.

Genomförandet av vissa av utredningens förslag fordrar inte beslut av

riksdagen. För överblickens skulle redovisas även dessa förslag i förevarande

sammanhang.

Nuvarande ordning

Med skoglig forskning förstås sådan forskning som avser den växande

skogen och dess miljö, skogens avverkning och transport av virket, virket

och dess egenskaper samt tekniska, ekonomiska och statistiska frågor i

samband därmed. Den skogsindustriella forskningen innefattas inte i begreppet

skoglig forskning.

De bidrag som staten f. n. lämnar till den skogliga forskningen utgörs i

första hand av anslagen till skogshögskolan. Högskolan bär under 1960- talet genomgått en kraftig upprustning, som grundats på de förslag som

1956 års skogshögskole- och skogsforskningskommitté lade fram i betänkandet

»Forskning och högre utbildning på skogsbrukets område» (SOU

1960:17). Anslagen till högskolans verksamhet som budgetåret 1961/62

uppgick till 5,9 milj. kr. utgör budgetåret 1966/67 ca 13,5 milj. kr. De medel,

som i övrigt utgått till skoglig forskning, redovisas i följande tabell

(1 000-tal kr.).

1960/61

1961/62

1962/63

1963/64

1964/65

Statens naturvetenskapliga forskningsråd

21

63

32

46

17

Statens tekniska forskningsråd........

36

68

10

208

8

Malmfonden ........................

—

_

325

400

Norrlandsfonden1....................

—

_

2 285

800

90

Fonden för skoglig forskning..........

1 430

857

1 067

1 186

1 464

Fonden för skogsvetenskaplig forskning

28

36

47

42

34

Summa

1 515

1 024

3 766

2 282

2 013

1 Stiftelsen Skogsmekanisering ingår ej.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1967

Jag lämnar i det följande en kort redogörelse för de fonder, forskningsråd

in. fl. organ som ger bidrag till skoglig forskning. I flera fall utgår bidrag

från dessa även till skogsindustriell forskning.

Fonden för skoglig forskning bildades år 1946. Kungl. Maj :t

beslöt att av medel som under budgetåret 1945/46 influtit i prisutjämningsavgifter

skulle 11 milj. kr. avsättas till eu fond för forskningsändamål. Fonden

har därefter erhållit tillskott med 8,5 milj. kr. Fondens behållning utgjorde

i maj 1966 14,7 milj. kr., varav dock 3,3 milj. kr. anvisats för utbetalning

kommande år. Fonden har till uppgift att stödja sådan forskning

av såväl tillämpad som grundläggande karaktär, som avser skogen

och dess produkter samt är ägnad att främja skogsnäringens utveckling

och öka dess bärkraft. Den förvaltas av en styrelse om högst tio ledamöter,

vilka förordnas av Kungl. Maj :t för högst tre år i sänder. Tre ledamöter

förordnas efter förslag av Svenska cellulosaföreningen, Svenska trämasseföreningen,

Svenska pappersbruksföreningen och Svenska trävaruexportföreningen.

Anslag ur fonden utgår i sådana fall då statsmedel inte beräknas

stå till förfogande. I övrigt äger styrelsen fritt disponera fondens avkastning

för de angivna ändamålen ävensom för bestridande av kostnader i

samband med förvaltning av fonden. Förutom avkastningen av fondmedlen

har styrelsen möjlighet att använda fondens kapitalmedel till den del

dessa överstiger 8 milj. kr. Fonden har under senare år utdelat mellan 1

och 2 milj. kr. årligen. Bidragen har främst avsett växtförädling och genetik,

avverknings- och transportfrågor samt laboratorielokaler.

Fonden för skogs vetenskaplig forskning har tillkommit

genom insamling av privata medel. Den har till uppgift att stödja forskning

rörande skogliga förhållanden. Förvaltningen handhas av en styrelse

med representanter för skogshögskolan, det praktiska skogsbruket och

skogsindustrin. Fonden utdelar som regel mellan 35 000 och 45 000 kr. per

år företrädesvis till grundläggande skogsbiologisk forskning samt till kongressresor

o. d.

M almfonden och Norrlandsfonden. Dessa fonder tillkom genom

statsmakternas beslut år 1961 enligt vilket en del av statens vinst av

malmbrytningen vid LKAB:s gruvor skulle avsättas till en fond för statligt

stöd till utvecklings- och forskningsarbete inom näringslivet med särskilt

beaktande av förhållandena i norra Sverige. Malmfonden tilldelades 10 milj.

kr. per år och Norrlandsfonden 15 milj. kr. per år under en femårsperiod.

Denna medelstilldelning har förlängts för ytterligare en femårsperiod.

Malmfonden skall stödja forsknings- och utvecklingsarbete, främst inom

naturvetenskap och teknik som har omedelbar industriell inriktning eller

som med hänsyn till sin omfattning eller karaktär normalt inte anses tillhöra

vederbörande statliga forskningsråds verksamhetsområde. Formerna för

fondens stöd är bidrag med eller utan återbetalningsskyldighet samt förlustgarantier.

För forskning och utvecklingsarbete som sker i samarbete med

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1967

företag skall bidragen vara förknippade med återbetalningsskyldighet inkl.

marknadsmässig ränta. Av de bidrag fonden hittills utdelat har ungefär en

tredjedel gått till resp. grundforskning, tillämpad forskning och industriellt

utvecklingsarbete. Teknisk forskning och utvecklingsarbete har erhållit de

största bidragen men även skoglig forskning har kommit i fråga i viss utsträckning.

Norrlandsfonden har till ändamål att främja näringslivets framtida utveckling

i Norrland, främst i Norrbottens län. Fonden har bildat Stiftelsen

Skogsmekanisering som har till uppgift att stödja en ändamålsenlig mekanisering

av det norrländska skogsbruket. Fonden har även på andra sätt bidragit

till främjande av den skogliga forskningen. Skogshögskolan har erhållit

bidrag med 1 milj. kr. för inredning och utrustning av en fytotron

och fonden har vidare lämnat bidrag till skogliga föryngringsförsök i nordsvenska

höj dlägen och till skogsteknisk forskning.

Statens naturvetenskapliga forskningsråd bildades

år 1946. Rådet har till uppgift att understödja den grundläggande naturvetenskapliga

forskningen. Rådet skall bl.a. befordra samverkan mellan forskningen

inom rådets område och angränsande discipliner. Rådet äger att bevilja

anslag till institutioner och enskilda forskare för inköp av instrument

eller annan materiel, för avlönande av vetenskapligt eller annat biträde, för

täckande av kostnader förorsakade av forskningsarbetet eller för säkerställande

av forskarnas utkomst. Rådet består av ordförande och ytterligare

elva ledamöter. Två ledamöter, representerande naturvetenskaplig eller teknisk

forskning utanför universitets- och högskoleväsendet samt medicinsk

forskning som angränsar till naturvetenskapen, utses av Kungl. Maj :t. Fem

ledamöter utses genom val av de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna

vid universiteten, Vetenskapsakademien och lärarkollegierna vid de tekniska

högskolorna. Övriga fyra ledamöter utses av Kungl. Maj :t efter förslag,

som rådet framlägger, sedan de valda ledamöterna har utsetts. Rådet

har under senare år beviljat vissa mindre anslag till projekt med anknytning

särskilt till skogsbiologisk och skogsekologisk forskning.

Statens tekniska forskningsråd bildades år 1943. Rådet härtill

uppgift att följa den tekniska utvecklingen i stora drag och hålla kontakt

med den pågående tekniska forskningen samt stödja och vid behov

organisera frivilligt samarbete mellan forskningsintressenter, såväl industriföretag

och andra enskilda organisationer som statliga myndigheter och institutioner.

Rådet skall även stödja initiativ till forskning av betydelse för

näringslivet och vid behov ta initiativ till främjande av sådan forskning och

dess utnyttjande. Rådet består av åtta ledamöter, som förordnas av Kungl.

Maj :t. Områden som tekniska forskningsrådet hittills understött är skogsteknisk

forskning, skogs-, cellulosa- och pappersteknik, cellulosakokningsteknik,

gödsling av skogsmark samt träskyddsforskning.

Skogs- och lantbruksakademien. En lantbruksakademi in
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1967

stiftades år 1811. Bakgrunden var närmast den svaga ekonomiska situationen

inom det svenska jordbruket som ansågs kräva ett centralt organ för

lanthushållningen. Under 1800-talet och början av 1900-talet hade akademin

en rad administrativa uppgifter. Efter slutet av 1930-talet blev det

en allt centralare uppgift i akademins verksamhet att främja forskning på

jordbrukets område. År 1945 knöts det nybildade jordbrukets forskningsråd

i vissa avseenden till akademin. Genom skogsbrukets snabba frammarsch

och växande betydelse beslöt akademin år 1955 att väsentligt utvidga

den skogliga verksamheten och antog namnet Skogs- och lantbruksakademien.

Akademins ändamål är att med stöd av vetenskap och praktisk

erfarenhet verka för det svenska jordbrukets och skogsbrukets samt angränsande

näringars utveckling och förkovran. Akademin är organisatoriskt

uppdelad på tre avdelningar, nämligen jordbruksavdelningen, skogsavdelningen

och allmänna avdelningen. Varje avdelning har 60 ledamöter. Akademin

leds av ett kollegium som består av akademins preses, vice preses,

ordförandena i de olika avdelningarna och akademins sekreterare samt ytterligare

tolv ledamöter. Kanslit står under ledning av sekreteraren. Akademins

insatser för forskning har undan för undan växt. Den har för detta

ändamål tillförts betydande belopp inte bara genom donationer utan även

genom samarbete med andra organ däribland Fonden för skoglig forskning.

Jordbrukets forskningsråd bildades år 1945. Rådet har till

uppgift att främja forskningen inom jordbruket, däri inbegripet trädgårdsodling,

samt jordbruket nära berörande industrier. Rådet skall därvid bl. a.

stödja initiativ till för jordbruket betydelsefull forskning och själv ta initiativ

till främjande av forskning. Rådet består av tio ledamöter. Av dessa förordnar

Kungl. Maj :t för högst tre år sex ledamöter, därav en att vara rådets

ordförande. Tre ledamöter utses av Skogs- och lantbruksakademien likaledes

för högst tre år i sänder. Akademins sekreterare är självskriven ledamot av

rådet och tjänstgör som dess sekreterare och verkställande ledamot. Forskning

och näringsliv inom berörda områden skall vara representerade i rådet.

Vid rådets sammanträden äger vidare en representant för lantbruksstyrelsen

närvara. Om så är påkallat bör rådet även bereda ledamot av jordbrukets

upplysningsnämnd och tekniska forskningsrådet tillfälle att närvara.

För upprätthållande av förbindelse med dessa två institutioner skall

vidare inom rådet utses en ledamot för vardera institutionen. Rådets kansli

är delvis gemensamt med akademins.

Följande organ är verksamma inom skogsträdsförädlingen och skogsbrukets

rationalisering.

Föreningen Skogsträdsförädling leder sitt ursprung till

1930-talet. Dess huvudmän är domänstyrelsen, skogsstyrelsen, Sveriges

skogsägareföreningars riksförbund och Skogsindustriernas samarbetsutskott.

I föreningens verksamhet ingår att dra upp och i försöksplanteringar

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1967

7

pröva olika skogsträds värde och lämplighet under skilda förhållanden. Vidare

skall föreningen medverka vid framställning av förbättrat skogsfrö i

fröplantager eller på annat sätt samt bedriva försöksverksamhet rörande

fröbehandling och plantuppdragning in. m. Föreningen utövar även konsultativ

verksamhet. Föreningens angelägenheter handhas av en centralstyrelse.

Verksamheten är organiserad med fyra distrikt, varav tre har egna

forskningsstationer i Ekebo i Malmöhus län, Brunsberg i Värmlands län

och Sundmo i Västernorrlands län. Distriktsindelningen sammanhänger

med att förutsättningarna för skogsproduktionen växlar starkt inom olika

delar av landet och med att serviceverksamheten bedrivs lokalt. Föreningens

personal omfattar f. n. 17 tjänstemän, varav åtta med akademisk examen.

De sammanlagda kostnaderna belöpte sig år 1965 till 1 455 000 kr. I

ersättning för framställning av ympar och annan service uppbar föreningen

394 000 kr. Medlemsavgifterna uppgick till 410 000 kr. Kostnadstäckningen

i övrigt erhölls från avkastningen av egna fonder och fastigheter samt av

bidrag.

Samarbetsnämnden för skoglig växtförädling och

genetik har till uppgift att samordna forskningen på det skogsgenetiska

området och utgöra ett för forskning och praktik gemensamt forum för

programdiskussioner i samma frågor. Nämnden är sammansatt av representanter

för skoglig forskning och administration samt för det praktiska

skogsbruket. Under nämndens ledning och delvis i dess egen regi har ett

landsomfattande arbete för anläggning av skogsfröplantager kommit till

stånd. Samarbetsnämndens plantager har numera övertagits av domänstyrelsen

och skogsvårdsstyrelserna.

Forskningsstiftelsen Skogsarbeten bär till huvudmän domänverket,

Föreningen Skogsbrukets arbetsgivare samt Skogs- och ^^arbetsgivareföreningen.

Stiftelsens uppgifter är att genom forskning och försök

främja skogsbrukets utveckling beträffande redskap, maskiner och arbetsmetoder.

Stiftelsen skall även utföra undersökningar och arbetsstudier,

som syftar till att skapa rättvisa grunder för bedömning av arbetssvårigheter

hos olika arbeten inom skogsbruket.

Stiftelsen Skogs mekanisering bildades år 1963 av Norrlandsfonden.

Stiftelsen har till ändamål att verka för en ändamålsenlig

mekanisering av det norrländska skogsbruket och att driva därmed förenlig

verksamhet. Det centrala arbetet är s. k. högmekanisering av skogsbruket.

Skogshögskolan är huvudman för stiftelsen och utser styrelse. Stiftelsen

erhöll från början ett anslag av 1 milj. kr., varjämte Norrlandsfonden

förband sig att tillskjuta ytterligare 4 milj. kr.

I fråga om den skogsindustriella forskningen kan nämnas följande. Statens

bidrag utgörs i första hand av anslaget till träforskningsinstitutet som

för budgetåret 1966/67 uppgår till 2,2 milj. kr. och som avser forskning av

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1967

grundläggande karaktär. Tekniska forskningsrådet bidrar med ca 500 000

kr. per år. Malmfonden har under senare år delat ut mellan 200 000 kr.

och 1 milj. kr. Fonden för skoglig forskning har även lämnat bidrag till

skogsindustrins forskning. Cellulosaindustrins stiftelse för teknisk och

skoglig forskning samt utbildning utdelar årligen ca 800 000 kr. Skogsföretagen

själva beräknas årligen använda ca 30 milj. kr. för forskning. Den

skogsindustriella forskningen beräknas budgetåret 1964/65 ha haft sammanlagt

38 milj. kr. till sitt förfogande.

Utredningen

Allmänna synpunkter

Utredningen framhåller att åtgärder för att främja skogsodlingen och

vården av skogen är av sent datum i Norden och blev av verklig betydelse

först sedan cellulosaindustrin skapat avsättning för skogsproduktionen.

Skogsforskningen är lika ung som det moderna skogsbruket. Det relativt

svaga intresse som forskningen rönt ända fram till våra dagar hänger samman

med att man har litat på skogens förmåga till självförnyelse. Denna

medför dock ofta en otillfredsställande återväxt och den driver inte fram

skogen till rätta dimensioner. Forskningen har gripit sig an dessa problem

och så småningom bidragit till en starkt förbättrad skogsproduktion. F. n.

stiger kravet på ett intensivt och strängt ekonomiskt utnyttjande av våra

skogsmarker mycket snabbt. Insatserna för forskningen måste enligt utredningens

mening rättas därefter.

Det svenska skogsbruket har, framhåller utredningen, under de senaste

tio åren glidit in i en helt ny situation som ytterst hänför sig till näringens

starka exportberoende och landsbygdens strukturförändringar. Skogsbrukets

avnämare, skogsindustrin, betungas i sin konkurrens med andra exportländer

alltmer av råvarukostnaderna, som i sin tur återfaller på skogsbrukets

kostnader. Fn rationalisering har satts in i skogsbruket för att förbättra

lönsamheten och skogsbruket befinner sig nu i stark omvandling.

Arbetskraften som tidigare utgjorts av deltidsarbetande jordbrukare eller

annan tillfällig arbetskraft ersätts exempelvis till stor del av fasta årsarbetare

med större kapacitet men också med högre inkomstläge. Trots den

hårdnande konkurrensen på exportmarknaden anser utredningen att man

inte behöver hysa oro för det svenska skogsbrukets framtid, eftersom prognoserna

för efterfrågan på skogsprodukter visar att utrymme finns för

svensk export. Den hittillsvarande utvecklingen tyder på att sådana ersättningsmaterial

som plast och järn inte kommer att bryta den nuvarande

uppåtgående trenden för konsumtion av pappersvaror och trä. Västeuropa,

som är Sveriges dominerande avnämare för skogsindustriprodukter, kom
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1967

9

mer enligt FAO:s prognoser att behöva importera allt större kvantiteter

virke eller virkesprodukter.

Utredningen framhåller att enligt 1965 års långtidsutrednings betänkande

»Svensk ekonomi 1966—1970» (SOU 1966: 1) kan knapphet på virke uppkomma

för Norrland redan före år 1970. Ökningen av landets virkesproduktion

till år 1980 är tillräcklig för att medge en expansionstakt för massaoch

pappersindustrin som är omkring 80 % av utvecklingstakten under

1950- och 1960-talen.

Det är sannolikt att i skogsproduktionens långa perspektiv kan knapphet

på virke väntas i hela landet, om man räknar med en progressiv utveckling

av våra skogsindustrier. Skulle det handelspolitiska läget förhindra

en sådan utveckling, kommer sannolikt en betydande efterfrågan på

rundvirke att göra sig gällande från kontinenten, vilken i någon mån kan ersätta

råvaruleveranserna till vårt lands egna industrier. En hög och ekonomiskt

bärkraftig produktion av virke bör under alla omständigheter bli ett

mycket betydelsefullt inslag i vårt näringsliv. Utredningen understryker att

stora ansträngningar bör göras för att vidmakthålla skogsproduktionens lönsamhet

och öka dess volym. För dagen föreligger en rad angelägna praktiska

uppgifter för att råda bot på de stora eftersläpningarna inom skogsvården.

Vid sidan av detta måste successivt förbättrade skogsvårdsmetoder

genomföras. Ökad produktion med genetiskt fullvärdigare material är en

arbetslinje. En annan är förbättring av skogsmarkernas produktionsförutsättningar.

Inte obetydliga produktionsvinster kan åstadkommas med jämnare

skogsavkastning genom gödsling av skogsmark och improduktiva torvmarker.

På grund av dessa omständigheter är enligt utredningen det svenska

skogsbruket f. n. i större behov av forskningens stöd än kanske någonsin

förut. Det gäller de flesta ämnesområden, men utredningen anser att den

ekologiska och den ekonomiska skogsforskningen visar de största eftersläpningarna.

Den nuvarande insatsen för forsknings- och utvecklingsarbete i Sverige

på det skogliga området — vari inte innefattas den skogsindustriella forskningen

— kan enligt utredningen uppskattas till ca 0,5 % av bruttoproduktionsvärdet

för skogsbruket. Motsvarande andel är för jordbrukets del ca

1 %. Det totala forsknings- och utvecklingsarbetet i landet uppgår till ca

1,3 % av bruttonationalprodukten. Forskningsinsatsen inom det skogliga området

är följaktligen betydligt lägre än den genomsnittliga totala forskningsinsatsen

i landet. Ett liknande förhållande kan konstateras i fråga om industriforskningen.

För industrins del torde i genomsnitt ca 1,4 % av bruttointäkten

satsas på forskning och utvecklingsarbete. Motsvarande siffra för

skogsindustrin torde vara ca 0,5 %.

Utredningen diskuterar olika former för samverkan mellan forskning

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1967

och praktisk verksamhet inom skogsområdet. Med hänsyn till sättet för

forskningens bedrivande delar utredningen upp forskningen i fem grupper,

varvid ämnena vid skogshögskolan begagnas för att beteckna områdenas

innehåll.

Primär skoglig produktion. Till denna grupp hänförs skoglig marklära,

skogsekologi, skögsgenetik, skogsföryngring, skogsproduktion, skogsskötsel,

skogsbotanik, skogsentomologi och skoglig vertebratekologi. Forskningsmetodiken

inom gruppen innebär att forskarna anlägger försöksserier inom

skogshögskolans försöksområden men också hos skogsägarna. Försöksytorna

är spridda till alla landsdelar och belyser för olika trädarter och provenienser

resultaten under skilda klimat- och markförhållanden. Försöken registrerar

ofta utvecklingsförloppen under mycket långa perioder. Utmärkande

för denna grupp liksom för den följande gruppen är att verksamheten

och utvecklingen präglas av en arbetsgemenskap mellan forskning och

praktik som knappast har någon motsvarighet inom skogsforskningen i övrigt.

Ämnesområdena i gruppen utgör sedan gammalt kärnan av vad som

avses med skogsforskning. Utredningen betraktar statens roll som huvudintressent

i denna forskning, som i regel är mycket långsiktig, som självklar.

Men även intressegemenskapen med det praktiska skogsbruket är påtaglig

på grund av att forskningen är nära förenad med rena produktionsinsatser

som hör det praktiska skogsbruket till. Skogsbruket har på skogsträdsförädlingens

område sedan länge bedrivit en egen forsknings- och försöksverksamhet.

Utredningen går närmare in på den verksamhet som bedrivs för att förbättra

skogsmark. Utredningen anför att skogsmarker av alla slag i flera

avseenden skiljer sig väsentligt från den odlade jorden. Visserligen är de

grundläggande kemiska, fysikaliska och biologiska processerna i marken i

många fall desamma, men både kvalitativa och kvantitativa skillnader föreligger.

Även om den ökande skogsgödslingen innebär ett visst styrande av

markprocesserna i skogen i samma mening som på åkern, kan man enligt

utredningen aldrig komma dithän att man kan underlåta att beakta skogsskötseins

särdrag.

Forskningen rörande skoglig mark påbörjades på 1920-talet. Efter andra

världskriget har allt flera undersökningar och studier kommit till stånd

vid skogshögskolans institution för växtelcologi och marklära. Nya forskningsmetoder

har introducerats och förutsättningarna för en stark utveckling

bedömer utredningen vara mycket goda. Det praktiska skogsbruket har

intill de senaste åren ägnat föga uppmärksamhet åt möjligheterna att förbättra

skogsproduktionen genom gödsling. Inför en kärvare utveckling av

skogsbrukets marknadsförhållanden har skogsgödslingen snabbt blivit aktuell.

Gödslingsåtgärderna har hittills tagit sikte på två typfall, nämligen dels

gödsling av dikade torvmarker som i regel har ett skogsbestånd som lider av

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1967

11

näringsbrist, dels gödsling av äldre skog på fastmark där man kan vinna

en värdefull marginalproduktion. Gödslingsförfarandet öppnar enligt utredningens

mening mycket vidare vyer. Principiellt bör gödsling i regel

vara lönande för att förlänga den högsta avkastningsperioden i ett skogsbestånds

liv. Gödsling kan sannolikt i viss mån med ekonomisk fördel ersätta

gallring, vilket kan bli betydelsefullt i ett högrationaliserat skogsbruk.

Förkortning av omloppstiderna ligger inom räckhåll och en utjämning

av skogsbrukets på grund av skogarnas åldersfördelning ojämna avkastning

förefaller möjlig. Betydande arealer av den åkermark, som beräknas

övergå från jordbruket till skogsbruket, fordrar dessutom gödslingsåtgärder

av varierande slag, om en snabb produktion av skog skall kunna

åstadkommas. Slutligen nämner utredningen att det allt starkare kravet på

låga kostnader för virkets tillvaratagande är ett allvarligt hot mot de lågproducerande

markernas lönsamhet. Gödsling kan rädda dem åt skogsbruket.

Skogsgödslingen i Sverige omfattade år 1962 5 000 ha och år 1964 14 000

ha skogsmark. Omfattningen beräknas år 1966 till 100 000 ha. Frågan om

en effektiv förmedling av skogshögskolans forskningsresultat i fråga om

skogsgödsling har blivit aktuell. Utredningen framhåller att risker föreligger

för felaktig gödsling och att det är angeläget att skogsbruket snabbt

får studera forskningsresultaten och tillgodogöra sig dem.

Utredningen föreslår att staten och skogsbruket gemensamt inrättar ett

institut med huvudsaklig uppgift att bedriva forskning och praktisk serviceverksamhet

som avser skogsträdsförädling och förbättring av skogsmark.

Skogsbrukets arbetsprocesser. Till denna grupp hänförs skogsteknik I och

II. Forskningsarbetet på detta område omfattar grundläggande studier av

arbetsmetoder, människans och maskinens insatser i arbetet samt utvecklingen

mot alltmer högrationaliserad metodik där kostnadskalkyler ing,

driftplanläggning och driftkontroll är av stor betydelse. Ett nära samarbete

föreligger här mellan skogsbruket och mekaniska verkstäder. Forskningsstiftelsen

Skogsarbetens och Stiftelsen Skogsmekaniserings verksamhet faller

inom detta område. Utredningen framhåller att man här rör sig på ett

område där forskning och praktik måste gå hand i hand.

Utredningen är tveksam beträffande formerna för statens stödverksamhet

inom området. Utredningen utgår från att skogshögskolans institutioner

får en kraftig förstärkning. Utredningen anser inte att forskningsfältet

bör tas med i arbetsuppgifterna för nyssnämnda delstatliga institut. Enligt

utredningens mening kan dock nya former för samverkan mellan staten

och skogsbruket snart aktualiseras.

Virket, dess beskaffenhet och vård. Till denna grupp hänförs virkeslära.

Detta område omfattar virket, dess byggnad och egenskaper och hur egenskaperna

påverkas av sättet för avverkning och transport m. m. Forskningen

har starka anknytningar till driften inom skogsbruket och till flott
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1967

ningen. Institutionen för virkeslära vid skogshögskolan utför i stor omfattning

undersöknings- och utredningsarbeten för skogsbrukets räkning.

Skogstaxering, mätningslära och kalkylteknik. Till denna grupp hänförs

skogstaxering, skogsuppskattning och skogsindelning samt skoglig matematisk

statistik. Verksamheten inom området förutsätter goda förbindelser

och kontakter mellan forskare och skogsägare. Skogshögskolans institution

för skogstaxering som svarar för riksskogsstaxeringen fungerar i vissa

aA^seenden som ett ser\''iceorgan för skogsbruket.

Skogsekonomi. Till gruppen hänförs skogsekonomi samt skoglig planering

och driftkontroll.

Utredningen tar i detta sammanhang upp frågan om forskningen rörande

skogsbrukets strukturfrågor, arronderingsprocesser och driftplanering.

Den nya strukturpolitik som nu slår igenom för skogsbruket måste

nämligen vägledas av bättre kunskaper om de ekonomiska grundbetingelserna.

Ämnesgrupperna erbjuder \''id skogshögskolan en mycket splittrad

bild och endast obetydliga resurser står till förfogande för högskolans arbeten.

Inom Skogs- och lantbruksakademien samt tekniska högskolans i

Stockholm institution för fastighetsteknik bedrivs forskningsarbeten inom

området.

Även om en djupare bearbetning av skogsbrukets strukturfrågor är mycket

angelägen, bör man enligt utredningens mening pröva sig fram \nd en

förstärkning av forskningen. Utredningen anser det sannolikt att skogshögskolan

i första hand måste tillföras nya resurser. Området ligger inte Aräl till

för ett branschforskningsinstitut av den typ som utredningen föreslår. Ett

nytt skogligt forskningsråd bör i stället ges ansvaret för en utbyggnad.

Utredningen föreslår i ÖA''rigt inga nya former för samverkan mellan stat

och näringsliv på skogsforskningens områden. Statligt stöd \nd sidan av

skogshögskolans anslag bör prövas som bidrag i vanlig ordning från ett blivande

forskningsråd.

Inrättande av ett forskningsrådsorgan för skoglig forskning

Utredningen framhåller att nuvarande skede av stark vetenskaplig expansion

har ställt krav på en rörlig och flexibel organisation som snabbt kan

möta uppdykande anslagsbehov och själv initiera vetenskapliga projekt.

Forskningsråden har ansetts A^ara de organ som bäst motsvarar dessa krav.

Genom sin stora frihet att disponera över anslagen har forskningsråden

fått en prioriterande funktion av stor betydelse framför allt för grundforskningens

utveckling. Som ett tecken på förtroendet för rådens effektivitet

får enligt utredningen betraktas den jämförelsevis kraftiga ökning, som

rådens anslagsmedel undergått och som senare år uppgått till ca 20 % för

varje år.

Utredningen erinrar om att flera förslag väckts i syfte att bilda nya torsk
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1967

13

ningsråd. Rymdforskning, naturresursforskning, transportforskning och

skoglig forskning anförs som exempel på områden där sådana förslag

kommit fram. Kritiska synpunkter har emellertid å andra sidan förts

fram mot det relativt stora antalet forskningsråd vi redan har. En koncentration

av de nuvarande forskningsråden till ett färre antal har därvid

diskuterats. Utredningen påpekar att detta företrädesvis gällt rådsorganisationen

för den grundläggande forskningen. Inom den tillämpade forskningen

är situationen en annan. Denna forskning motiveras av behov inom olika

samhällssektorer och ekonomiska näringar. Beslut om stöd till olika projekt

måste ta hänsyn inte bara till vederbörande projekts rent vetenskapliga intresse

utan även till de praktiska behoven. För stödet till sådan forskningkan

man enligt utredningen tänka sig flera olika organisationsformer. Ett

alternativ är ett forskningsråd.

Genom sin anknytning till skogsbruket utgör den skogliga forskningen

enligt utredningen ett från behovssynpunkt relativt homogent forskningsfält.

De vetenskapliga projekten måste bedömas med hänsyn till möjligheterna

att främja utvecklingen inom skogsbruket. Ett självständigt organ bör

svara för medelsdispositionen och de övriga uppgifter som ankommer

på en rådsorganisation för skoglig forskning. Utredningen understryker,

att det föreligger ett växande behov av ekonomiska och personella resurser

för den skogliga forskningen. Betydande belopp utgår redan till skogliga

och skogsindustriella forsknings- och utvecklingsändamål från en rad både

statliga och enskilda organ. I förhållande till skogsnäringens sammanlagda

produktionsvärde är dock den skogliga forskningen av relativt liten omfattning.

De befintliga resurserna för forskning är dessutom i organisatoriskt

avseende alltför splittrade. Samtliga organ som beviljar bidrag till skoglig

forskning arbetar antingen inom en begränsad sektor av det skogliga området

eller svarar för stöd även till annan än skoglig forskning. Det är därför

enligt utredningens mening uppenbart, att det f. n. föreligger behov av

ett statligt organ med tillräckliga resurser för att effektivt kunna samordna

och stödja skogliga forskningsprojekt och själv ta initiativ inom såväl

grundläggande som tillämpad forskning.

Utredningen har övervägt två alternativ när det gäller organisationen av

den skogliga forskningen, nämligen antingen att ett särskilt skogligt forskningsråd

inrättas eller att den skogliga forskningen samordnas med ett befintligt

forskningsråd. Särskilt från skogligt håll har kraftigt understrukits

betydelsen av ett forskningsorgan som odelat kan inrikta sin verksamhet

på att samordna och stödja den skogliga forskningen. Den direkta kontakten

i sakfrågor med något annat forskningsområde, såsom exempelvis jordbrukets,

är inte så stark att ett gemensamt råd är motiverat.

Utredningen kommer emellertid fram till att ett särskilt skogligt forskningsråd

av flera skäl framstår som mindre fördelaktigt. Gränserna mellan

de vetenskapliga disciplinerna tenderar att bli allt mer diffusa. Nya forskningsområden

av tvärvetenskaplig karaktär växer fram. Olika ämnesom
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1967

råden blir härigenom beroende av varandra. Detta talar mot att forskningsstödet

splittras på många små organ.

Om den skogliga forskningen läggs under ett befintligt forskningsråd

kan enligt utredningen flera alternativ väljas. Den skogliga forskningen

bar starkt samband med den tekniska och naturvetenskapliga forskningen.

Sambandet torde vara starkast med det tekniska forskningsrådet som svarar

för en väsentlig del av stödet till den skogstekniska och skogsindustriella

forskningen. Rådets arbetsfält omspänner dock nästan uteslutande den

tillämpade tekniska forskningen, varför en anknytning av den skogliga

forskningen i sin helhet till detta råd är onaturlig. Det naturvetenskapliga

lorskningsrådet är till största delen inriktat på grundforskning, som skall

understödjas från strikt vetenskapliga kriterier. Rådsbidragen till skoglig

forskning har varit av mindre omfattning. En anknytning av den målinriktade

skogliga forskningen till detta råd ter sig därför olämpligt.

Ett infogande av den skogliga forskningen i jordbrukets forskningsråd

anser utredningen vara naturligare, även om det sakliga sambandet mellan

skogs- och jordbruksforskning inte är särskilt framträdande. Skälen ligger

främst på ett annat plan. De båda forskningsområdena är likartade genom

att grundforskning, målforskning och utvecklingsarbete intimt hänger samman

inom båda. Forskningsområdena sammanfaller också med två näringsgrenar,

mellan vilka kontakterna är omfattande, särskilt under pågående

strukturomvandling. En samordning av skogs- och jordbruksforskningen

inom en organisatorisk enhet har även många administrativa och organisatoriska

fördelar.

Ett betydelsefullt villkor för en samordning bör enligt utredningen vara

att den skogliga forskningen får egen ledning och att verksamheten även

i övrigt kan fungera självständigt i förhållande till speciella jordbruksintressen.

Utredningen föreslår att ett gemensamt forskningsråd inrättas för skoglig

forskning och jordbruksforskning. Rådet bör kallas statens råd för

skogs- och jordbruksforskning. Rådet bör delas upp på två sektioner, en

för den skogliga forskningen och en för jordbruksforskningen.

Det nuvarande verksamhetsområdet för jordbrukets forskningsråd anser

utredningen böra föras över till jordbrukssektionen i det nya rådet.

Verksamhetsområdet för den skogliga sektionen bör enligt utredningen

omfatta alla grenar av den skogliga produktionsforskningen, såsom skogsbotanik,

skogsekologi, skogsgenetik, skogsföryngring, produktionsutveckling

m. m. Detsamma gäller sådana områden som näringsstruktur och driftplanläggning

inom skogsbruket, skogstaxering, mätnings- och värderingslära,

kalkylteknik, skogsekonomi, arbetsfysiologi.

Den grundläggande forskning på vilken den skogliga forskningen till

större delen bygger understöds nu av naturvetenskapliga forskningsrådet,

som i någon mån också bidrar till den tillämpade forskningen. Med detta råd

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1967

15

bör rådet för skogs- och jordbruksforskning hålla en fortlöpande kontakt. En

svår fråga är enligt utredningen gränsdragningen mellan den skogliga sektionen

och tekniska forskningsrådet. Det finns nämligen flera gränsområden

mellan skoglig forskning och teknisk forskning. Det viktigaste är skogsbrukets

arbetsprocesser, främst skogsavverkning och transport av virke.

Detta anser utredningen utan tvekan vara ett skogligt forskningsområde

men det är samtidigt starkt beroende av den allmänna tekniska forskningsutvecklingen.

Tekniska forskningsrådet har hittills i inte oväsentlig omfattning

stött forskning inom skogsteknik. Rådet bör enligt utredningen även i

fortsättningen vara oförhindrat att ta upp projekt inom området, eftersom

det i många fall blir svårt att klart förutse ett tekniskt forskningsprojekts

betydelse för en speciell sektor. Resultat inom den tekniska forskningen

visar sig ofta leda till praktiska användningsmöjligheter inom flera områden.

Den skogsindustriella forskningen bör enligt utredningen inte falla inom

det nya forskningsrådets uppgifter. Skogsbrukets och skogsindustrins verksamhetsområden

griper på flera sätt in i varandra men inom en verksamhet

som väsentligen skall tjäna skogsbruket måste den skogsindustriella

forskningen alltid vara relativt obetydlig. Ett särskilt skäl för att inte ta

med den skogsindustriella forskningen inom det föreslagna rådets verksamhetsområde

är att denna redan får betydande stöd från ett flertal olika

organ.

Vid medelstilldelningen till de båda sektionerna i det föreslagna forskningsrådet

bör sektionernas medel hållas åtskilda. Att sammanföra medlen

skulle nämligen hämma utvecklingen på båda områdena. Normalt äger

inte heller forskare inom jordbrukets resp. skogsbrukets område den översikt

över båda sektorerna, som gör dem kompetenta att bedöma forskningsbehoven

och de enskilda forskningsprojekten inom båda fälten. Vidare

avses Fondens för skoglig forskning nuvarande medel bli underställda den

skogliga sektionen inom forskningsrådet. Dessa medel är reserverade uteslutande

för skogliga forskningsändamål.

När det gäller forskning rörande skogsvägar bör det ankomma på den

skogliga sektionen att svara för att erforderliga forskningsinsatser kommer

till stånd och att medel ställs till förfogande. Denna forskning faller

dock även under det tekniska forskningsrådet.

Separata medel för rådets båda sektioner förutsätter att fördelningen av

anslagsmedel i regel ankommer på resp. sektion. En samordning av sektionernas

beslut är därför enligt utredningen nödvändig endast då det är

fråga om bedömning av forskningsprojekt som omspänner båda sektionernas

arbetsområden.

I fråga om sammansättningen av rådet för skogs- och jordbruksforskning

föreslår utredningen en gemensam ordförande samt nio ledamöter i övrigt

inom varje sektion. Antalet överensstämmer med vad som f. n. gäller för

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1967

jordbrukets forskningsråd. Ledamöterna bör utses bland såväl forskare

som företrädare för den praktiska verksamheten inom resp. område.

Ledamöterna i den skogliga sektionen bör enligt utredningens mening utses

av Kungl. Maj :t. Sex ledamöter bör vara företrädare för olika skogsvetenskapliga

arbetsfält. De övriga tre bör representera det praktiska skogsbruket

och utses efter förslag av domänstyrelsen, Skogsindustriernas samarbetsutskott

och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund. En representant

för skogsstyrelsen bör äga närvara vid sammanträdena. Vid behov

bör även tillkallas företrädare för de naturvetenskapliga och tekniska forskningsråden.

Jordbrukssektionens samtliga ledamöter bör enligt utredningen utses av

Kungl. Maj :t. Skogs- och lantbruksakademiens nuvarande rätt att utse tre

ledamöter bör alltså falla bort. Sex ledamöter bör företräda jordbruksoch

trädgårdsvetenskaperna och tre det praktiska jordbruket och trädgårdsnäringen.

De tre sistnämnda bör utses efter förslag av resp. Riksförbundet

Landsbygdens folk, Sveriges lantbruksförbund och Sveriges liandelsträdgårdsmästareförbund.

Den nuvarande bestämmelsen om rätt för representant för lantbruksstyrelsen

att närvara vid sammanträden i jordbrukets forskningsråd bör

bibehållas inom sektionen för jordbruksforskning.

Sedan annnan ledamot än ordförande innehaft förordnande under två perioder,

bör han inte förordnas på nytt.

Enligt utredningen är det viktigt att ett fortlöpande samråd äger rum

mellan den skogliga sektionen och det tekniska forskningsrådet samt

mellan jordbrukssektionen och de medicinska och naturvetenskapliga forskningsråden.

Utredningen föreslår, att varje sektion bland ledamöterna utser en verkställande

ledamot med uppgift att i samråd med sektionens sekreterare

bereda ansökningar om anslag, föredra ärenden inför sektionen samt verka

tör att sektionen tar initiativ till ny forskning. Systemet med en verkställande

ledamot stämmer överens med den ordning, som f. n. råder inom

jordbrukets forskningsråd, där Skogs- och lantbruksakademiens sekreterare

även är rådets självskrivne sekreterare och verkställande ledamot. Det

nya rådets huvudsekreterare bör i anslutning till denna praxis utses till

verkställande ledamot i den sektion, som hör till hans kompetensområde.

Utredningen föreslår, att det självskrivna ledamotskapet i forskningsrådet

för akademins sekretare upphör. Normalt bör dock sekreteraren ingå

som ledamot i den av rådets sektioner, inom vars område han är verksam.

Han bör även tjänstgöra som verkställande ledamot i den sektion, i vilken

han ingår.

Samordning mellan sektionerna bör enligt utredningen ske genom gemensam

ordförande och huvudsekreterare samt gemensamt kansli.

Ordföranden föreslås sålunda bli gemensam för rådets båda sektioner och

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1967

bör utses av Kungl. Maj :t. Forskningsrådets sekretariat föreslås av utredningen

bestå av dels en sekreterare, som är gemensam för sektionerna och

chef för rådets kansli, dels två sektionssekreterare, en för vardera sektionen.

För att säkra ett effektivt samarbete mellan Skogs- och lantbruksakademien

och forskningsrådet samt mellan rådets båda sektioner föreslår utredningen

att akademins sekreterare blir självskriven huvudsekreterare och

chef för rådets kansli. Tillsammans med ordföranden bör huvudsekreteraren

svara för samordningen inom rådet och särskilt bevaka tvärvetenskapliga

forskningsprojekt som kräver gemensam behandling av rådets sektioner.

Sektionssekreterarna bör ha till uppgift att tillsammans med verkställande

ledamoten i resp. sektion samt sekreteraren i rådet bereda sektionens

ärenden och svara för föredragningar m. m. De bör utses av resp. sektion.

Utredningen framhåller att sektionerna bör kunna ge uppdrag åt eu eller

flera ledamöter att bereda och även handlägga vissa frågor, som sektionen

överlämnar.

Utredningen har hållit överläggningar med skogsindustrins branschföreningar,

som i flera sammanhang medverkat vid tillkomsten av Fonden för

skoglig forskning. I anslutning till nämnda överläggningar har de fyra föreningarna

— Svenska cellulosaföreningen, Svenska trämasseföreningen,

Svenska pappersbruksförbundet och Svenska trävaruexportföreningen — i

skrivelse till utredningsmannen meddelat att, om statsmakterna beslutar

bilda ett forskningsråd eller sektion av ett forskningsråd för skoglig forskning,

är föreningarna beredda att godkänna att ifrågavarande fond ställs

under förvaltning av det forskningsråd eller den sektion av ett forskningsråd

som inrättas samt att fonden avvecklas genom utdelning av forskningsstöd

under en period, som inte bör understiga tio år. Föreningen hemställer

att minst en av ledamöterna i rådet eller sektionen skall utses efter förslag

av Skogsindustriernas samarbetsutskott.

Utredningen finner det rationellt att de medel som återstår i fonden för

skoglig forskning och de statsmedel som forskningsrådet kommer att förfoga

över förvaltas gemensamt av forskningsrådet. Fondmedlen bör fördelas

under en lämplig period. Branschföreningarnas intresse av att medlen

med sin friare dispositionsrätt står till förfogande under en ej alltför kort

period bör enligt utredningen respekteras. Fondmedlen blir i sin helhet

förbrukade, om årligen under tio år ett belopp av ca 1,5 milj. kr. disponeras.

Den erforderliga tilldelningen av statsmedel kan vid sådant förhållande

minskas i motsvarande mån. Under förutsättning att fondmedlen disponeras

på detta sätt beräknar utredningen, att de statliga anslagen till den

skogliga sektionen inom det föreslagna forskningsrådet bör, uttryckt i oförändrat

penningvärde, uppgå till följande belopp (milj. kr.).

1967/68 1968/69 1969/70 1970/71 1971/72

1.5 2,5 3,5 4,5 5,5

2 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr SI

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj. ts proposition nr 51 år 1967

Härigenom kommer den skogliga sektionen att totalt disponera följande

belopp.

1967/68 1968/69 1969/70 1970/71 1971/72

3,0 4,0 5,0 6,0 7,0

Beträffande administrationen föreslår utredningen att den samordning

i fråga om lokaler in. in. som nu finns mellan akademin och jordbrukets

forskningsråd, bör gälla även för rådet för skogs- och jordbruksforskning.

Kostnaderna för rådet beräknar utredningen för budgetåret 1967/68 till

295 000 kr. Av beloppet utgör arvoden 45 000 kr., avlöningar 174 000 kr.,

omkostnader 46 000 kr. samt engångsanskaffning av kontorsmateriel

30 000 kr.

En årlig förvaltningsersättning för fonden för skoglig forskning bör erläggas

av fonden till forskningsrådet med 30 000 kr. per år. Anslagsbehovet

för budgetåret 1967/68 kan därigenom beräknas till 265 000 kr.

Inrättande av ett forsknings- och serviceinstitut

Mot bakgrund av vad tidigare anförts rörande samarbete mellan staten

och skogsbruket inom området primär skoglig produktion föreslår utredningen

att staten och skogsbrukets företrädare gemensamt inrättar ett institut

för vetenskaplig och praktisk verksamhet rörande dels skogsträdsförädling

samt olika trädslags, proveniensers och förädlade arters användning

vid skogsodling och planläggning, dels gödsling av skogsmark. Utredningen

föreslår att det benämns Institutet för virkesproduktion. Skogsträdsförädlingen

bör delas upp i tre undergrupper, nämligen dels skogsfröplantager

som innefattar allt med skogsfröplantagerna sammanhängande arbete

av såväl forsknings- och försöksnatur som av praktisk art, dels

forsknings- och försöksarbete som ej tillhör plantageverksamheten och

som omfattar proveniensfrågor, skogsodlingsteknik m. m., dels ock praktisk

verksamhet som ej tillhör plantageverksamheten men som innebär allmän

och enskild service och rådgivning. Institutet bör överta den verksamhet

på skogsträdsförädlingens område som Föreningen Skogsträdsförädling

nu bedriver.

Inom skogsträdsförädlingen bör arbetet i första hand koncentreras på

plantagernas komplettering och skötsel samt avkommeprövningen för plusträden

i plantagerna. Proveniensfrågorna anser utredningen likaså betydelsefulla

för skogsbruket. Arbetet bör enligt utredningen ske i nära samarbete

med skogshögskolan.

Skogsgödsling har inte ingått i Föreningen Skogsträdsförädlings arbetsuppgifter.

Institutets uppgift bör vara att i nära samarbete med skogshögskolan

planlägga ett riksomfattande försöksnät huvudsakligen omfattande

försöksserier som anordnas av skogsvårdsstyrelserna, domänverket, skogs
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj. ts proposition nr 51 år 1967

bolag eller enskilda skogsägare och deras organisationer. Institutet bör

medverka vid utläggning och kontroll av försöksytor samt vid bearbetning

av resultaten. Vid behov kan institutet självt anlägga försöksytor i kompletterande

syfte. Institutet bör på sådant sätt kunna så småningom för

skilda trakter, boniteter, trädslag och åldrar kartlägga skogsgödslingens

förutsättningar. Därigenom skapas grunden för den upplysnings- och rådgivningsverksamhet

som är avsedd att successivt byggas upp vid institutet.

Enligt utredningen bör Föreningen Skogsträdsförädling bilda en stiftelse

som tillsammans med staten skall vara huvudman för institutet. Föreningen

bör kvarstå som stödorgan och bidra till institutets inrättande och drift.

Ledningen för institutet föreslår utredningen utformad enligt för branschforskningsinstituten

allmänt tillämpade regler. Styrelsen bör bestå av ordförande

och åtta övriga ledamöter. Ordföranden och tre andra ledamöter,

representerande med institutet sammanhängande forskningsintressen, bör

utses av Kungl. Maj :t. Två av dem bör utses efter förslag av skogshögskoIan.

Övriga fem ledamöter bör utses av stiftelsen.

Föreningen Skogsträdsförädlings verksamhet är f. n. uppdelad på fyra

distrikt, varav tre disponerar egna försöksstationer. Betydelsen av lokal

försöksverksamhet och rådgivning är stor. Försöksstationerna bör därför

enligt utredningens mening bestå i den nya organisationen och bör ställas

till institutets förfogande mot avgift. Utredningen finner för sin del att den

starka förankring hos det praktiska skogsbruket som distriktsindelningen

medför bör behållas varvid de lokala organens befogenheter dock bör omprövas.

Genom donationer från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse och Fonden

för skoglig forskning på vardera 0,7 milj. kr. för en tillbyggnad vid skogshögskolans

genetiska institution avses lokaler kunna erhållas för institutionen

och Föreningen Skogsträdsförädling. Donationerna avses bli överlämnade

till staten med villkoret att vissa lokaler ställs till föreningens förfogande.

De för föreningen avsedda lokalerna avses vid inrättande av det

delstatliga institutet av föreningen ställas till institutets förfogande.

Personalen bör utgöras av eu chef, en ledare för gödslingsverksamheten,

tre försöksledare, två assistenter, teknisk personal samt två biträden eller

sammanlagt 15 personer. Inom varje distrikt bör verksamheten ledas av en

föreståndare. Personalen vid distrikten föreslås i övrigt bestå av försöksledare,

assistenter och biträden eller sammanlagt 16 personer. Personalen

vid institutet föreslås sålunda uppgå totalt till 31 personer.

Sedan flera år föreligger beslut av Föreningens Skogsträdsförädling

centralstyrelse om förflyttning av det norra distriktets station från Sundmo

till Umeå. Stiftelsen J. C. Kempes minne har ställt i utsikt donation av

medel för uppförande på universitetsområdet i Umeå av en byggnad avsedd

för föreningen och en avdelning av skogshögskolan. Det nya institutets

försöksstation avses träda i föreningens ställe.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1967

Institutets driftkostnader beräknar utredningen efter 1965 års penningvärde

till 2 150 000 kr. per år och inkomsterna till 405 000 kr. per år. Löner,

resekostnader och sociala utgifter för tjänstemän uppgår till 1 445 000

kr. Arbetarlönerna beräknas till 300 000 kr. Föreningen bör tillskjuta startkapital

och garantera ett årligt driftbidrag på 450 000 ler., vilket ungefärligen

motsvarar avkastningen av föreningens grundfond på 8 milj. kr. Utredningen

räknar med att medlemmarnas bidrag till stiftelsen skall bli ca

580 000 kr. per år under de fem första åren. Staten föreslås bidra med

700 000 kr. per år under nyssnämnda period.

För institutets drift står då till förfogande (405 000 -j- 450 000 + 580 000

+ 700 000 =) 2 135 000 kr. Detta belopp svarar i stort mot årskostnaden.

Budgeten beräknar utredningen kunna balanseras på grund av den successiva

utbyggnaden av verksamheten och av anslag från forskningsfonder

och forskningsråd. Engångsutgifter kommer vidare att uppstå för försöksområden

med byggnader samt för redskap, instrument och annan utrustning.

Kostnaden beräknas till 420 000 kr., varav staten bör svara för 140 000

kr.

Föreningen Skogsträdsförädlings intresseområde blir enligt utredningens

förslag väsentligt utökat, varför en betydligt större anslutning till verksamheten

bör komma till stånd. Anslutningen från skogsbolagen är redan

nu nära hundraprocentig. För övriga allmänna skogsförvaltningar bör kunna

påräknas en anslutning av omkring 90 %. Övriga skogsägare beräknas

ansluta sig till ca 60 %.

Skoglig forskning och utbildning vid universitetet i Umeå, m. m.

Utredningen framhåller att förutsättningarna för skoglig produktion

på mark av likartad beskaffenhet är mycket starkt växlande med hänsyn

till nordlig bredd och höjd över havet. Inom södra delarna av landet avkastar

skogsbruket i medeltal mellan 5 och 15 skogskubikmeter (m3sk)

per ha, i de mellersta mellan 3 och 7 m3sk per ha, i de nordligaste ned till

1 m3sk per ha och i fjällskogarna ännu mindre. Inom de svagaste områdena

möter desutom uppdragandet av ny skog ofta mycket stora svårigheter.

Att skogsbruket trots de större produktionskostnader som dessa

förhållanden medför kunnat nöja sig med de leveranspriser som

skogsindustrin betalat sammanhänger med flera omständigheter såsom

att transporterna har kunnat ske billigt genom flottning, att det hårdare

rationaliserade storskogsbruket dominerar och att skogsindustrin arbetar

i stora moderna enheter. Härtill kommer beträffande de västligaste

och högst belägna delarna av Norrland att virlcespriserna kan betraktas

som realisationspriser för ett under långa tider kostnadsfritt accumulerat

virkeslager. När realisationen nu nalkas sitt slut, nödgas industrin antingen

betala produktionskostnaderna för nyuppdragen skog eller inrätta sig efter

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1967 21

den krympta produktion som det extensiva skogsbruket i dessa trakter kommer

att medföra.

Nyssnämnda situation råder inom stora delar av lappmarkerna, delar av

Norrbottens kustland samt de innersta delarna av Västernorrlands, Jämtlands

och Kopparbergs län. Förhållandet är särskilt markant i de översta

höj dlägena och föranledde domänstyrelsen att år 1952 dra upp en s. k.

skogsodlingsgräns på statens marker. Ovanför denna inställdes praktiskt

taget allt skogsbruk tills vidare. Beslutet grundades bl. a. på att man för

dessa områden ägde otillfredsställande kunskap om skogsförnyelse och

skogsproduktion. Domänstyrelsen har vid kontroller konstaterat att förutsättningar

för ett produktivt skogsbruk alltjämt i huvudsak inte föreligger

inom dessa områden. I andra sammanhang räknar man dock med

avverkning ovan skogsodlingsgränsen. Man utgår då från en snabb lösning

av förnyelseproblemen för skogen och starkt sänkta anspråk på produktionsresultatet.

Förnyelsen av skogarna ovanför skogsodlingsgränsen

erbjuder dock ett ytterst svårbemästrat problemkomplex. Det ligger en stor

fara i att kortsiktiga lokalintressen manar fram en överdriven optimism,

som i det långa loppet tillfogar landsdelen ekonomiska skador. Det är därför

enligt utredningen ytterst angeläget att intensifiera föryngringsforskningen

inom dessa fjällskogsområden.

De nämnda forskningsproblemen är av betydelse ej endast för de skogsmarker

som är belägna mellan skogsodlingsgränsen samt kalfjället och

tundran. Även betydande områden nedanför denna gräns utmärks av föryngringssvårigheter,

som medför stora kostnader och svag lönsamhet. De

nämnda svårigheterna får enligt utredningens mening inte undanskymma

att den övervägande delen av Norrlands skogsmarker lämpar sig väl för

en lönsam skogsproduktion. På grund av den ojämna åldersklassfördelningen

beräknas virkesavkastningen övergångsvis sjunka kring slutet av

1900-talet. Goda förutsättningar finns dock för ytterligare ökad skogsproduktion

inom de bättre belägna delarna av Norrland. Då Norrlands näringsliv

i särskild grad är beroende av skogarnas avkastning finner utredningen

det angeläget att stärka de skogliga forskningsinsatserna där.

Skogsbruket inom övre Norrland har svårlösta ekonomiska problem som

saknar motsvarighet inom övriga landsdelar, då de ofta rör frågan om

skogsbrukets berättigande över huvud taget. Även på detta område är forskningen

svagt utvecklad.

Utredningen understryker, att skogsforskningen hittills uträttat beaktansvärda

insatser för produktionen i norrländska skogsområden. Man blev

ganska tidigt medveten om de särskilda bristerna i kunskaperna beträffande

Norrland. Under åren 1916—1939 arbetade inom statens skogsforskningsinstitut

en särskild avdelning för föryngringsförsök i Norrland. Skogsavdelningen

vid institutet lade under 1940- och 1950-talen fram åtskilliga

betydelsefulla resultat i norrländska skogsproduktionsfrågor. Föreningen

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj. ts proposition nr 51 år 1967

Skogsträdsförädlings försöksstation i Norrland har i hög grad bidragit

till ökad kännedom om skogliga föryngringsfrågor. Domänverket och de

större enskilda skogsföretagen har också svarat för en omfattande praktisk

försöksverksamhet. År 1962 ställde Norrlandsfonden ca 1 milj. kr. till

skogshögskolans förfogande för forskning och försök rörande föryngringsarbetet

i inlandets höj dlägen. Studier över de markklimatiska förhållandena

har kommit igång och givit vissa preliminära resultat. Slcogsfröplantager

är under uppbyggnad och proveniensförsök med tall och gran

har gett goda resultat. Fonden har därefter ställt ytterligare ett belopp av

1,6 milj. kr. till förfogande för undersökningar rörande de norrländska

föryngringsfrågorna. Inom fack- och forskningskretsar är man sålunda

starkt medveten om att det är betydelsefullt att stärka resurserna i Norrland

för skogsforskning.

Den förstärkning av den skogliga forskningens resurser som ett genomförande

av utredningens förslag medför kan inte komma till stånd utan

att rekryteringen av forskare breddas. Utredningen finner det därför angeläget

att även ta upp denna fråga till övervägande. Utredningen framhåller,

att begreppet skoglig forskning är sammansatt av en rad komponenter av

biologisk, teknisk och ekonomisk art. Trots detta har den skogsvetenskapliga

utbildningen överallt i världen koncentrerats till särskilda institutioner.

Detta är betingat av dels att den praktiska yrkesutbildning som

lämnas där kräver fast kombination av många olikartade ämnesområden,

dels att skogsvetenskapen avser skogens sammansatta miljö. Dessa förhållanden

medför att den skogliga forskningen har starka anknytningar till

universitet och andra högskolor. Av de akademiska lärarna och forskarna

vid skogshögskolan har de flesta erhållit sin grundutbildning vid högskolan

men mer än en tredjedel har högre vetenskaplig examen från universitet.

Detta förhållande kan delvis sammanhänga med högskolans relativt unga

och begränsade utbildningskapacitet för forskare och sålunda vara historiskt

betingat. Enligt utredningens mening kan en framsynt skoglig forskning

aldrig vara utan stora insatser från universitetens fakulteter, särskilt

de naturvetenskapliga. Den önskvärda breddningen av basen för forskarrekryteringen

bör i första hand åstadkommas genom att utbildningsresurserna

vid skogshögskolan förbättras men också genom att universiteten

starkare engageras i skogsforskningen.

Ett visst samarbete förekommer f. n. mellan skogshögskolans institutioner

och andra vetenskapliga organ. Utredningen redovisar som exempel

härpå att professorn i skogsbotanik vid skogshögskolan har rätt att utan

dispensförfarande examinera filosofie licentiater i skogsbotanik vid Stockholms

universitet. Sex å sju studerande har hittills avlagt sådan licentiatexamen.

I ämnet skogsgenetik äger ett liknande samarbete rum. Professorn

i skogsgenetik vid högskolan är examinator i ämnet genetik i filosofie

licentiatexamen vid Stockholms universitet. Två sådana examina har hit
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1967 23

tills avlagts. Vidare undervisar professorerna i skogsekologi och skogsbotanilc

vid högskolan sedan flera år vid botaniska institutionen vid universitetet.

Vid skogshögskolan kan skoglig licentiatexamen numera avläggas vid

samtliga institutioner. Den primärexamen som avläggs vid högskolan är

bäst lämpad för fortsatta studier i de mera utpräglat skogliga ämnena

såsom skogsskötsel, skogsföryngring, skogsproduktion, skogsteknik, skogsuppskattning

och skogsindelning samt virkeslära. Detta förhållande är

naturligt, då jägmästarexamen främst avser att tillgodose rekryteringen

i skogsbruket. Licentiatexamen vid högskolan har därför avlagts huvudsakligen

i nämnda ämnen, nämligen av 37 av de 43 personer, som från år

1942 avlagt licentiatexamen vid högskolan. Vad gäller de mer naturvetenskapligt

präglade ämnena vid högskolan har vid institutionen för skogsgenetik

avlagts tre licentiatexamina och vid var och en av institutionerna

för skogsbotanik, skogszoologi och skoglig marklära endast en licentiatexamen.

En ökning av forskningen och forskarutbildningen vid de naturvetenskapligt

inriktade institutionerna vid skogshögskolan skulle enligt utredningen

vara av stort värde för utvecklingen av den skogliga produktionsforskningen.

Den skogliga forskningen bygger på grundvetenskaper som hör hemma

vid universiteten och de tekniska högskolorna. En förstärkning av dessa

läroanstalter bör därför komma även skogsforskningen till godo.

Vill man skapa bättre förutsättningar för att få studerande i naturvetenskapliga

ämnen vid universiteten att inrikta sig mot skogliga forskningsmål,

bör enligt utredningen möjligheter öppnas att vid universitet avlägga

primärexamen, vari ett rent skogligt ämne ingår. En sådan examen bör bli

av särskilt värde som grundexamen för skoglig licentiatexamen och skogsvetenskaplig

doktorsdisputation vid skogshögskolan.

Utredningen tar därefter upp frågan om behovet av forskare inom det

skogliga området. Utredningen konstaterar att det är utsiktslöst att för något

enda skogligt område ange, vilka forskningsresurser som kan betraktas

som optimala. Över hela världen förutses en period av allt starkare forskningsinsatser

som grund för den starka materiella och andliga utveckling

som eftersträvas. Insatserna kommer ytterst att begränsas av tillgängliga resurser

i fråga om människor och kapital och blir beroende av angelägenhetsgraderingen

mellan olika forskningsområden. Utredningen framhåller

att när det gäller de svenska universitetens framtida resurser synes man

ha antagit att dessa bör stiga parallellt med antalet studerande framräknat

ur befolkningsdata, tillströmningen till olika discipliner och kalkyler

över studieintressen m. in. Skogsvetenskapen har ännu inte intagit en sådan

plats i den svenska forskarvärlden, att den kan påräkna något större

spontant intresse hos den ungdom som går till akademiska studier. Rekryteringen

av forskare på det skogliga området från skogshögskolans jäg
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1967

mästarutbildning eller universiteten beror väsentligen på personliga insatser

av forskare vid högskolan. De befintliga skogliga forskartjänster

vid vetenskapliga institutioner, i skogsbruket och på andra håll utgör inte

någon tillförlitlig utgångspunkt.

Utredningen framhåller, att svårigheter förelegat att intressera unga naturvetenskapliga

forskare från universiteten för assistenttjänster och liknande

tjänster vid skogshögskolan. Detta antar utredningen kan bero

på begränsade möjligheter till goda sluttjänster men kan även sammanhänga

med att man inom naturvetenskapliga kretsar vid universiteten inte

kommit till full insikt om att den skogliga forskningen erbjuder ett mycket

tacksamt arbetsfält.

Den nödvändiga förstärkningen av de personella resurserna inom skogsvetenskapen

vinns enligt utredningen naturligt genom att den tankegång

fullföljs som redovisades i prop. 1960: 119 angående riktlinjer för utbyggande

av universitet och högskolor m. m. samt i prop. 1961: 118 angående

upprustning av forskningen och den högre utbildningen på skogsbrukets

område, nämligen att skogsvetenskapen bör få hemortsrätt vid

något eller några av universiteten, varvid närmast åsyftades en på norrlandsförhållanden

inriktad läroanstalt. Utredningen föreslår därför, att

eu laboratur i ett skogligt ämne inrättas vid institutionen för biologi

vid universitetet i Umeå och att i anslutning härtill bereds möjlighet

att vid universitetet avlägga en skogsbetonad filosofie kandidatexamen

som kan ge behörighet att avlägga skoglig licentiatexamen vid skogshögskolan.

Vidare föreslår utredningen att filosofie licentiatexamen får

avläggas vid universiteten i vissa ämnen som endast är representerade vid

skogshögskolan.

Enligt utredningen bör vid universitetet i Umeå införas ett skogligt examensämne

som har tillräcklig omfattning för att ge kunskaper om skiftande

skogliga sammanhang. Ämnet bör samtidigt ge möjlighet till fördjupning.

Ämnet bör enligt utredningens mening benämnas skoglig produktionslära.

I ämnet bör finnas den nyssnämnda laboraturen vid institutionen

för biologi jämte erforderligt antal assistenter och annan personal.

Ämnet bör omfatta grundläggande delar av skogsekologi, skogsföryngring

och skogsproduktion med tyngdpunkten lagd på skogsproduktion.

Det bör kunna ingå i kombination med två andra till filosofiska fakulteten

hörande ämnen och bör läsas som sista ämne. Vid val av kombinationer

gäller det att välja ämnen, som kan ge behörighet att avlägga

skoglig licentiatexamen i ämne vid skogshögskolan. En samordning med

universitetets övriga utbildningslinjer bör beaktas. Ämnet skoglig produktionslära

bör ingå i kombination med något eller några av ämnena botanik,

kemi, genetik, zoologi, mikrobiologi, statistik, nationalekonomi och företagsekonomi.

Även ämnet geografi (kulturgeografi) kan i kombination med annat

ämne komma i fråga. Studiekurser bör göras upp för betygsgraderna

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1967

25

Godkänd, Med beröm godkänd och Berömlig. För att den som avlagt skogsbetonad

filosofie kandidatexamen skall äga behörighet att avlägga skoglig

licentiatexamen bör fordras att han erhållit minst två betygsenheter i skoglig

produktionslära. Studiekursen för denna betygsgrad bör enligt utredningens

mening innefatta följande fem delstudiekurser, nämligen allmän

orientering om landets förutsättningar för skogsbruk, boniteringens och

skogsuppskattningens elementära metoder, mark- och klimatfaktorers inverkan

på skogens tillväxt, beståndsutveckling och volymproduktion samt

skogens reproduktion (skogsföryngring). Till kurserna bör höra tolv dagars

fältundervisning.

Utredningen erinrar om att universitetskanslersämbetet f. n. utreder frågan

om fasta studiegångar inom de filosofiska fakuteterna. Utredningens

förslag ligger helt i linje med tankegångarna i direktiven för ämbetets

utredning om målinriktade studiegångar som tillgodoser avnämarintressena.

Utredningen förutsätter att de båda ämnen som skall föregå det

föreslagna skogliga ämnet kan inordnas i några av de baskombinationer

som skall utgöra första ledet i en fast studiegång.

Vad beträffar personal, lokaler och utrustning för ämnet skoglig produktionslära

anför utredningen följande. Lokaler torde kunna erhållas i

byggnaden för botanik vid universitetet. Laboratorielokaler är ej erforderliga.

Försöksmarker torde komma att anordnas gemensamt med det planerade

institutet för virkesproduktion. I fråga om personal erfordras 1 000 assistenttimmar

för allmänt institutionsarbete samt två biträden. Medel till

undervisning förutsätter utredningen bli anvisade via universitetsautomatiken.

Utredningen föreslår, att laboraturen i ämnet inrättas den 1 juli

1968.

Det är enligt utredningens mening naturligt, att en skogligt inriktad filosofie

kandidatexamen skall kunna avläggas också vid universitetet i Stockholm.

Därvid bör som skogligt ämne kunna ingå ett examensämne vid

skogshögskolan som medger tillräcklig skoglig allmänorientering. F. n. saknas

emellertid sådant ämne, och det kommer, anser utredningen, att bereda

svårigheter att anordna sådan undervisning parallellt med att annan angelägen

utbyggnad tillgodoses. Utredningen förordar därför att frågan får anstå

till dess erfarenheter vunnits av den nya utbildningslinjen i Umeå.

Utredningen framhåller, att den som avlägger skogsbetonad filosofie

kandidatexamen givetvis bör bli behörig att avlägga filosofie licentiatexamen

i något av de icke-skogliga ämnen som ingår i primärexamen. Ämnet

skogsbotanik vid skogshögskolan kan som tidigare nämnts ingå i filosofie

licentiatexamen vid Stockholms universitet. Enligt utredningens mening

bör filosofie licentiatexamen vid universiteten få avläggas även i andra

naturvetenskapligt betonade skogsämnen som skogsgenetik, skogsekologi,

skoglig marklära, skogszoologi, skoglig vertebratekologi och skogsentomologi.

Däremot bör filosofie licentiatexamen ej få avläggas i de mer fackbe
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1967

tonade skogliga ämnena och alltså ej heller i det nya ämnet skoglig produktionslära

vid Umeå universitet.

Skogshögskolan disponerar f. n. två försöksparker i Västerbottens kustland.

Åtgärder har vidtagits för att avsätta och uppbygga ett större försöksområde

inom Norrbottens läns lappmark i trakten av Gällivare. Utredningen

nämner att inom högskolan har vid flera tillfällen övervägts att

placera en mindre avdelning för skogsföryngring och en laboratur i skogsodlingsteknik

i Umeå. Utredningen, som enligt sina direktiv inte har att ta

befattning med högskolans ordinarie anslag, anser dock frågan om stärkandet

av skogshögskolans verksamhet i norrlandsfrågor nära förbunden

med utredningsuppdraget. Utredningen finner därför värdefullt att en avdelning

av högskolans institution för skogsföryngring fr. o. m. budgetåret

1967/68 förläggs till Umeå och att en laboratur i skogsodlingsteknik med

placering vid denna avdelning som högskolan begärt i sin anslagsframställning

för budgetåret 1967/68 inrättas samtidigt.

Remissyttrandena

Inrättande av ett forskningsrådsorgan för skoglig forskning

Förslaget att inrätta ett forskningsrådsorgan för skogligt forsknings- och

utvecklingsarbete tillstyrks eller lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser.

Förslaget om ett gemensamt råd för skogs- och jordbruksforskning

tillstyrks genomgående. Ett par remissinstanser, skogsvårdsstyrelsen i

Örebro län och stiftsnämnden i Härnösands stift, anser dock att ett självständigt

råd för den skogliga verksamheten är mera ändamålsenligt. Samverkande

träfacken förordar att ett forskningsråd bildas gemensamt för

skoglig och skogsindustriell forskning.

Jordbrukets forskningsråd anser, att det samband som finns mellan forskningsuppgifterna

på jord- och skogsbrukets områden bäst tillgodoses genom

en gemensam forskningsorganisation. Enligt rådets mening har dock utredningen

dragit gränsen mellan de båda sektionerna för skoglig forskning

resp. jordbruksforskning väl hårt. Risker finns för att sektionerna isoleras

från varandra. Gemensamma sammanträden mellan sektionerna bör

därför ske i en inte alltför ringa omfattning. Ledamöterna i jordbrukssektionen

bör ha möjlighet att närvara — utan beslutsrätt — vid den skogliga

sektionens sammanträden och vice versa. Antalet vetenskapsmän i

sektionerna bör inte begränsas alltför mycket, eftersom ansökningarna

om forskningsbidrag kan falla inom många olikartade ämnesområden.

Inom varje sektion bör därför finnas sju företrädare för forskningen och

två för den praktiska verksamheten. Vidare bör de sistnämnda utses direkt

av Kungl. Maj :t och inte efter förslag av vissa organisationer.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1967

Rådet biträder förslaget att Skogs- och lantbruksakademiens sekreterare

ej längre skall vara självskriven ledamot av rådet. Förslaget att akademisekreteraren

skall bli det nya rådets självskrivne huvudsekreterare avstyrks

av forskningsrådet.

Skogs- och lantbruksakademien ansluter sig i huvudsak till utredningens

förslag men framhåller, att de föreslagna anslagen till den skogliga forskningen

måste betraktas som minimibelopp. Motsvarande anslag för jordbruksforskningen

kan förutses bli betydligt högre. Den skogsindustriella

forskningen bör, såsom utredningen föreslagit, i princip inte falla inom den

skogliga sektionens område. Akademin är införstådd med bortfallet av sin

nuvarande rätt att utse tre rådsledamöter. Akademin motsätter sig ej heller

att sekreterarens självskrivna ledamotskap i forskningsrådet upphör. Akademin

utgår dock från att Kungl. Maj :t normalt kommer att utse sekreteraren

till ledamot av en av rådets sektioner och att denne blir verkställande

ledamot i sektionen.

Styrelsen för Fonden för skoglig forskning tillstyrker att fonden avvecklas

på det sätt utredningen föreslår. Den skogliga forskningen bör stå under

stark egen ledning. Styrelsen anser visserligen att ett fristående skogligt

forskningsråd är bättre men accepterar utredningens förslag om en skoglig

sektion inom det för skogs- och jordbruksforskning gemensamma rådet.

Statens naturvetenskapliga forskningsråd och statens tekniska forskningsråd

tillstyrker förslaget om ett nytt forskningsråd men framför vissa

synpunkter rörande rådets organisation. Det förra rådet anför att sektionsindelningen

inte bör göras i förväg utan att det bör få ankomma på rådet

att självt besluta härom. Tekniska forskningsrådet framhåller att ett betydligt

intimare samarbete mellan sektionerna bör eftersträvas samt att rådet

bör för viktiga områden tillskapa särskilda nämnder som är gemensamma

för sektionerna eller hör under endast en sektion. Antalet ledamöter

anser rådet böra reduceras till sex per sektion. Tekniska forskningsrådet

framhåller vidare vikten av nära samarbete mellan råden i skogtekniska

frågor. Naturvetenskapliga forskningsrådet anser att de medel som kommer

från Fonden för skoglig forskning bör reserveras för särskilt angelägna

och dyrbara projekt.

Styrelserna för skogshögskolan resp. lantbrukshögskolan liksom universitetskanslersämbetet

och universiteten ansluter sig till utredningens förslag.

Skogsstyrelsen framhåller, att ökade forskningsinsatser är ett livsvillkor

för svenskt skogsbruk. Detta genomgår en period av stark utveckling och

strukturförändring som är nödvändig om skogsnäringen skall kunna hävda

sig i den hårdnande internationella konkurrensen. Styrelsen anser det självklart

att staten genom ökade forskningsanslag skall bidra till denna utveckling

även om vissa ytterligare insatser kan väntas från näringen själv. Styrelsen

tillstyrker den föreslagna organisationen och verksamhetsområdena

för forskningsrådet. Detta bör dock inte i förväg bindas till vissa bestämda

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1967

arbetsfält såsom utredningen förordat vad gäller strukturfrågorna och den

skogliga vägforskningen. I fråga om organisationen framhåller styrelsen att

åtminstone en plats i rådet bör besättas av en representant för skogsadministrationen.

Skogsvårdsstyrelserna tillstyrker även utredningens förslag.

Domänstyrelsen finner att en förstärkning av stödet till den skogliga forskningen

är synnerligen angelägen. Utredningens förslag om statligt stöd åt

skoglig forskning med stark anknytning till det praktiska skogsbruket är

väl avvägt och fyller det aktuella behovet. Det nya forskningsrådet tillstyrks

men styrelsen ifrågasätter om inte i rådet bör finnas fem företrädare för

skogsforskningen och fyra för det praktiska skogsbruket. De fyra senare

ledamöterna bör utses efter förslag av domänstyrelsen, skogsstyrelsen,

Skogsindustriernas samarbetsutskott samt Sveriges skogsägareföreningars

riksförbund. Någon viss mandattid bör ej utsättas för rådets ledamöter.

Lantbruksstijrelsen anför, att skogs- och jordbruksnäringarna berör varandra

nära och möts i många sammanhang. Med hänsyn härtill bör representanter

för skogsstyrelsen och lantbruksstyrelsen ha närvaro- och yttranderätt

i såväl jordbruks- som skogssektionerna.

Statskontoret delar utredningens uppfattning om organisationen av rådet.

Riksrevisionsverket anför att fonden för skoglig forskning bör förvaltas av

statskontorets fondbyrå. Vidare bör de årliga belopp som tas i anspråk ur

fonden tillgodoföras anslaget till skoglig forskning såsom uppbördsmedel

så att bidragsgivningen i sin helhet sker från anslaget.

Skogspolitiska utredningen tillstyrker det föreslagna stödet till den skogliga

forskningen. Utredningen uttalar.

Den stora naturtillgång, som skogen utgör, måste utnyttjas optimalt. För

att det skall bli möjligt erfordras en intensifiering av den skogliga forskningen.

Till övervägande del blir det fråga om tillämpad forskning, vars

kostnader i princip bör bäras av näringen själv. Med hänsyn till svårigheterna

att med nuvarande ägostruktur få fram en rättvis kostnadsfördelning

men framför allt på grund av det stora samhällsintresse det här är fråga

om tillstyrker utredningen att staten genom ökat stöd och samordning av

resurserna bidrar till den förstärkning av den skogliga forskningen som föreslås

i betänkandet. Utredningen förutsätter att även de olika företagen och

organisationerna inom skogsnäringen väsentligt skall bidra till upprustningen.

Betänkandets förslag om den skogliga forskningens organisatoriska

utformning synes väl ansluta sig till hittillsvarande praxis och utvecldingssträvanden

på andra forskningsområden. Enligt utredningens uppfattning

talar åtskilliga skäl för inrättandet av ett särskilt skogligt forskningsråd.

Om av praktiska skäl den föreslagna samordningen med jordbrukets forskningsråd

genomförs, vill skogspolitiska utredningen kraftigt understryka

vad som i betänkandet anförs om att skogsforskningen bör ställas under

stark egen ledning och att den inte får besväras av inflytande från speciella

jordbruksintressen.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1967 29

Industriforskningsutredningen anför.

Utredningen har inget att invända mot den strävan att koncentrera forskningsadministrativt

arbete till större enheter som utredningsförslaget vittnar

om. Den eftersträvade samverkan synes dock i viss mån motverkas av

den föreslagna uppdelningen i sektorer av rådsorganisationen. Man kan

därför överväga att sedan erfarenhet av den föreslagna organisationen vunnits

undersöka om den eftersträvade koncentrationen i än högre grad kan

förverkligas genom en mera enhetlig organisationsform.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Samarbetsnämnden för skoglig

växtförädling och genetik, Norrlandsfonden samt Forskningsstiftelsen

Skogsarbeten biträder utredningsförslaget. Det sistnämnda organet ifrågasätter

det lämpliga i att binda sammansättningen av ledamöter i den skogliga

sektionen. En friare utformning av ledamöternas representation gynnar

möjligheterna att erhålla de rätta personerna.

Skogsindustriernas samarbetsutskott som i princip tillstyrker utredningens

förslag framhåller bl. a. att det finns forskningsområden såsom skogskemi

som inte berörs av utredningen. Dessa kan befaras komma utanför såväl

det tekniska som det skogliga forskningsrådets arbetsfält. Det är påkallat

med ett klarläggande att det skogliga rådet är behörigt att bevilja bidrag

i dessa fall. Det förhållandet att staten hittills eftersatt det skogliga forskningsbehovet

får inte föranleda en fortsatt njugg medelstilldelning.

Enligt Samverkande träfackens mening bör ett statligt råd för skogs- och

skogsindustriell forskning uppbyggt på två sektioner vara det ur skogsnäringens

synpunkt mest lämpliga alternativet. Det föreligger nämligen f. n.

en stark integration mellan skog och skogsindustri som kommer att utökas.

Om antalet forskningsråd inte anses böra ökas ut bör den skogliga forskningen

knytas till statens tekniska forskningsråd.

Utredningens förslag beträffande skogsvägforskning tillstyrks av de remissorgan

som uttalat sig i frågan, däribland skogsstyrelsen, domänstyrelsen,

transportforskningsutredningen och Skogsindustriernas samarbetsutskott.

Flera remissinstanser såsom lantbruks styr elsen, skogsstyrelsen, lantmäteristyrelsen

och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund delar utredningens

uppfattning att struktur- och arronderingsfrågorna utgör ett viktigt

område som fordrar ytterligare stöd för att kunna lösas. Lantbruks styr elsen

anför att omedelbara åtgärder bör vidtas. Forskningsrådet bör snarast

engagera sig i problemen och skogshögskolans resurser byggas ut. Lantmäteristyrelsen

anser att i första hand bör institutionerna för fastighetsstrukturens

ekonomi och fastighetsteknik vid tekniska högskolan i Stockholm

förstärkas för att undvika splittring av forskningen inom området.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1967

Inrättande av ett forsknings- och serviceinstitut

I det närmaste samtliga remissinstanser ställer sig positiva till förslaget

att ett branschforskningsinstitut inrättas för forskning och serviceverksamhet

på skogsträdförädlingens och skogsgödslingens områden. Många instanser

framhåller att institutet bör ha ett nära samarbete med andra organ och

då i första hand skogshögskolan samt skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna.

Lärarkollegiet vid skogshögskolan accepterar utredningens förslag. Kollegiet

anför bl. a.

Det är f. n. knappast möjligt att föra över hela fröplantageverksamlieten

till skogshögskolan. Det är samtidigt inte ändamålsenligt att försöka skilja

fröplantageverksamlieten från växtförädlingsarbetet, vari den utgör en

integrerande del.

Kollegiet delar utredningens uppfattning att nuvarande situation på skogsgödslingens

område innebär risker för felinvesteringar och att en centralt

ledd försöks- och konsultverksamhet är i hög grad påkallad. F. n. brister

det framför allt i enhetlighet i planeringen och dessutom genomförs de praktiska

försöken ofta utan erforderliga överväganden av matematisk-statistisk

natur. De ganska talrika försök som tillkommit under den senaste tioårsperioden

är av ojämn kvalitet, sammanhängande framför allt med försöksutläggarens

kompetens, men också med graden av samråd med experter.

Kollegiet anser att den centrala ledningen av försöksverksamheten måste

ha ett betydligt fastare grepp om de lokala verkställighetsåtgärderna än som

förutsatts i utredningen.

Kollegiet anför vidare att många av de forskningsuppgifter som utredningen

tänker sig att institutet skall kunna omhänderha redan ingår i högskolans

arbetsprogram. Detta kan medföra dubbelarbete. Enligt kollegiets

mening bör institutet endast åta sig serviceuppdrag. Institutets namn bör

då ändras till Institutet för skoglig växtförädling och gödsling eller till Skogsbrukets

service-institut. En närmare samordning av institutets och högskolans

verksamhet kräver ökad integration på styrelse- och institutionsnivåerna.

Institutets styrelse bör bestå av ledamöter och lämpligt antal suppleanter.

Av ledamöterna bör högskolans rektor vara självskriven. Härutöver bör

högskolans styrelse hos Kungl. Maj :t föreslå fem ledamöter, varav fyra efter

förslag av lärarkollegiet. Övriga sex ledamöter jämte suppleanter bör utses

av den planerade stiftelsen.

Stgrelsen för skogshögskolan som i likhet med lärarkollegiet tillstyrker

inrättandet av branschforskningsinstitutet delar de synpunkter som lärarkollegiet

framfört utom i fråga om institutsstyrelsens sammansättning och

institutets namn. Styrelsen uttalar att högskolan bör ha en starkare representation

i institutets styrelse än vad utredningen tänkt sig. Högskolestyrelsen

anser vidare att skogsadministrationen bör vara representerad i institutets

styrelse. När det gäller namnet på institutet tillstyrker högsltole
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1967

styrelsen utredningens förslag. Ledamöterna Näslund och Hagberg biträder

dock lärarkollegiets förslag.

Ledamöterna Näslund och Ebeling har gjort särskilda uttalanden till högskolestyrelsens

yttrande. Näslund anför därvid att ett fristående institut

kan vara berättigat som övergångsform men att ett samgående bör ske med

högskolan så småningom. Verksamheten vid Föreningen Skogsträdsförädling

är nämligen så mångskiftande och omfattande att den inte på en gång

bör föras över till högskolan. Institutets verksamhet bör dock på sikt föras

över till en ny institution vid högskolan för skogligt utvecklingsarbete och

service. Denna institution bör finansieras av staten och Föreningen Skogsträdsförädling

gemensamt.

Ebeling anför att två platser i institutets styrelse bör besättas med representanter

för skogsadministrationen, varav en bör vara länsjägmästare.

Universitetskansler sämbetet samt övriga universitets- och högskoleorgan

tillstyrker förslaget om branschforskningsinstitutet. Även Skogs- och lantbruksakademien,

statens naturvetenskapliga forskningsråd och statens tekniska

forskningsråd tillstyrker förslaget. Akademin anser dock att institutets

namn är för vittomfattande.

Skogsstyrelsen, domänstyrelsen och flertalet skogsvårdsstyrelser biträder

utredningens förslag men anser att skogsadministrationen bör vara företrädd

i institutets styrelse. Skogsvårdsstyrelserna i Kopparbergs och Jämtlands

län ställer sig tveksamma till institutet och skogsvårdsstyrelsen i

Örebro län avstyrker förslaget med hänsyn till den splittring av resurserna

som institutets tillkomst medför.

Stifisnämnderna — med ett par undantag — tillstyrker institutet och förklarar

sig villiga att ingå i den nya stiftelsen för virkesproduktion.

Länsstyrelsen i Norrbottens län, som ansluter sig till förslaget om ett

branschforskningsinstitut, anser att institutet bör bli ett mer renodlat organ

för utvecklings- och serviceverksamhet. Institutet bör fastare knytas till

skogshögskolan än vad utredningen tänkt sig. Liknande synpunkter framförs

av Norrlandsfonden.

Skogspolitiska utredningen och statskontoret liksom också styrelsen för

Fonden för skoglig forskning, Föreningen Skogsträdsförädling, Sveriges

skogsägareföreningars riksförbund, Skogsindustriernas samarbetsutskott

och Samarbetsnämnden för skoglig växtförädling och genetik tillstyrker i

allt väsentligt utredningsförslaget. Samverkande träfacken anser att institutets

verksamhet bör utsträckas att även omfatta frågor som gäller skogsreproduktion.

Enligt skogsbruksutredningen bör institutet koncentrera sina

resurser på de sammanhållande och rådgivande uppgifterna när det gäller

plantageverksamheten. Institutet bör avstå från att ta upp kommersiella delar

av frö- och plantproduktionen för att kunna stå fritt från sådana intressen

i sitt handlande.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1967

Industriforskningsutredningen ifrågasätter om inte statens bidrag bör

sättas i viss bestämd relation till insatsen från industrins sida.

Skoglig forskning och utbildning vid universitetet i Umeå, m. m.

Utredningens förslag rörande universitetens medverkan i skoglig forskning

och utbildning tillstyrks i princip av flertalet remissinstanser. Några

instanser, bl. a. stgrelsen för lantbrukshögskolan, anser dock att de resurser

som finns vid skogshögskolan i första hand bör tas i anspråk för en

vidgad skoglig utbildning. Andra remissorgan såsom statskontoret samt

Sveriges förenade studentkårer ställer sig tveksamma till eller avstyrker

utredningens förslag till utbildning vid Umeå universitet av filosofie

kandidater med ett skogligt ämne i examen. Dessa instanser önskar frågan

ytterligare utredd med hänsyn till bl. a. att någon undersökning av behovet

av förevarande utbildningslinje ej företagits samt att den nya utbildningens

innehåll och uppläggning ej tillfredsställande utretts.

Lärarkollegiet vid skogshögskolan delar helt utredningens uppfattning att

universiteten bör engageras i den skogliga forskningen. Kollegiet finner det

lämpligt att såsom en början en laboratur inrättas i ett skogligt ämne vid

universitetet i Umeå och att där anordnas undervisning så att en skogsbetonad

filosofie kandidatexamen, i vilken ingår ämnet skoglig produktionslära,

kan avläggas där. Kollegiet framhåller att även sådana ämnen som f. n.

inte finns representerade vid Umeå universitet såsom geologi och naturgeografi

bör kunna tas med i examen. Om i en framtid marklära blir universitetsämne,

är detta ämne lämpligt att kombinera med skoglig produktionslära.

Kollegiet finner också att en skogsbetonad filosofie kandidatexamen i

princip bör vara lämplig grund för högre skogliga studier vid skogshögskolan

inom vissa ämnesområden, även om det därvid kan bli fråga om att

inhämta vissa kompletteringar till grundexamen. En alltför ensidig grund

för skogliga licentiatstudier är nämligen inte till fördel vare sig för skogshögskolan

eller för de studerande. Det är enligt kollegiet inte lämpligt att

den skogliga licentiatexamen får alltför olika omfattning för studerande

från högskolan och för studerande från universitetet. Kollegiet anser att en

utredning snarast bör göras rörande den föreslagna primärexamens förhållande

till civiljägmästarexamen. Man bör därvid ägna speciellt intresse

åt utbildningsmålen för resp. utbildningsväg. Utredningen bör dessutom

omfatta det nya universitetsämnets lämpliga anknytning till licentiatstudier

vid skogshögskolan samt civiljägmästarnas rätt att avlägga licentiatexamen

vid universitet och högskolor. Kollegiet har inget att erinra mot att de

skogsbetonade filosofie kandidaterna på grundval av sina studier vid skogshögskolan

erhåller sin filosofie licentiatexamen i likhet med vad som redan

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Ma j. ts proposition nr 51 år 1967

nu kan ske för filosofie kandidater som studerar skogsbotanik eller genetik

vid skogshögskolan.

Styrelsen för skogshögskolan instämmer i de synpunkter och förslag som

lärarkollegiet framfört. Styrelsen förutsätter att utbildningen för den föreslagna

primärexamen får karaktär av försöksverksamhet samt att den

eventuellt också begränsas i fråga om antalet elever i varje fall intill dess

den utredning slutförts, som lärarkollegiet förordar.

Universitets kansler sämbetet finner det motiverat att de skogliga forskningsinsatserna

i NoiTland stärks, eftersom näringslivet där är starkt beroende

av skogarnas avkastning. Ämbetet tillstyrker också att möjlighet öppnas

att vid universitet avlägga primärexamen i vilken ett skogligt ämne

ingår. Som ett viktigt led i utbyggnaden av det högre utbildningsväsendet

ingår nämligen att göra utbildningsresurserna mer tillgängliga och att

skapa nya utbildningsvägar.

Ämbetet tillstyrker att skoglig produktionslära blir examensämne i filosofie

kandidatexamen vid universitetet i Umeå. Den skogsbetonade primärexamens

sammansättning bör tas upp till behandling av arbetsgruppen för

fasta studiegångar m. m. Ämbetet är därför inte berett att i detta sammanhang

ta slutlig ställning till ämneskombinationer, delstudiekurser och andra

spörsmål om utbildningens uppläggning. En förutsättning för den nya

utbildningslinjen är enligt ämbetets mening att resurserna vid universitetet

i Umeå förstärks med en laboratur. Denna bör benämnas skoglig produktionslära,

särskilt ekologi. Utredningens förslag beträffande skoglig licentiatexamen

och filosofie licentiatexamen i skogligt ämne biträder ämbetet.

Rektorsämbetet vid universitetet i Umeå anser, att ett skogligt utbildnings-

och forskningsinstitut i Umeå blir av stort värde för det norrländska

näringslivet samt att det ger universitetet en mycket naturlig kontaktyta

med näringslivet. Rektorsämbetet tillstyrker därför i allt väsentligt de av

utredningen framlagda förslagen. Ämbetet finner dock lämpligt, att benämningen

på det nya ämnet blir skoglig produktionsekologi och att laboraturen

inrättas i detta ämne. Rektorsämbetet tillstyrker förslaget att sltogsbetonad

filosofie kandidatexamen skall ge behörighet att avlägga skoglig

licentiatexamen vid skogshögskolan. Det bör fastställas i vilka ämnen en

sådan skoglig licentiatexamen får avläggas. Ämbetet anser, att filosofie

licentiatexamen eller skoglig licentiatexamen skall kunna avläggas även i

det skogliga ämnet vid universitetet. Annars kan utredningens syfte att från

universiteten rekrytera skogliga forskare äventyras.

Rektorsämbetet anser det önskvärt att lokalerna för en del av virkesinstitutet

liksom för filialen av skogshögskolans institution för skogsföryngring

förläggs till universitetsområdet. Dessa lokaler bör få så nära anknytning

som möjligt till universitetets biologiska institutioner. Rektorsämbetet

bedömer möjligheterna härför som goda om beslut i frågan kan fattas, innan

uppförandet av universitetets biologiska institutionsbyggnad påbörjas.

3 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 51

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1967

Biologisk-geografiska sektionen vid universitetet i Uppsala anser att

skogshögskolans forskningsavdelning med en laboratur i skogsodling blir

till stor fördel för Umeå universitet. Sektionen tillstyrker även inrättandet

av laboraturen i skoglig produktionslära vid universitetet men gör vissa

anmärkningar mot uppläggningen av den föreslagna undervisningen i ämnet.

Bl. a. erfordras enligt sektionen större resurser än vad utredningen beräknat

och tillgång till laboratorielokaler.

Måt ematisk-natur vet enskaplig a fakulteten vid universitetet i Lund instämmer

i utredningens synpunkter rörande universitetens medverkan i

skoglig forskning och utbildning. Vid biokemiska institutionen vid universitetet

bedrivs redan samarbete med skogshögskolan och detta samarbete bör

enligt fakultetens mening stärkas.

Biologisk-geografiska sektionen vid universitetet i Göteborg, som inte

har något emot en utvidgning av den skogliga utbildningen, anser dock att

utredningen inte i tillräcklig grad beaktat konsekvenserna av en utbyggnad.

Utredningen har inte redovisat att behov föreligger av de föreslagna

examina. Vidare finner sektionen innehållet i den föreslagna skogliga universitetsutbildningen

inte vara genomtänkt och de framlagda kombinationsförslagen

orealistiska.

Biologisk-geografiska sektionen vid universitetet i Stockholm anser att det

är nödvändigt med en breddad bas för rekryteringen av forskare inom den

skogliga ämnessfären. Förslaget att inrätta en skogsbetonad filosofie kandidatexamen

biträds i princip av sektionen. Bland de ämnen som föreslås

ingå i examen har utredningen inte medtagit de geovetenskapliga ämnena

som dock har stor betydelse för den skogliga utbildningen men saknas vid

Umeå universitet. Detta senare förhållandet talar emot Umeå som enda förläggningsort

för utbildningen. Sektionen föreslår att genom samverkan

mellan Stockholms universitet och skogshögskolan undervisning i skoglig

produktionslära anordnas vid högskolan för elever vid universitetet.

Sektionen för lantmäteri vid tekniska högskolan i Stockholm tillstyrker

utredningens förslag om förläggning till Umeå av förevarande forskning

och undervisning. Sektionen framhåller att många skäl talar för att i en

skogsbetonad filosofie kandidatexamen även ta med ämnen som skogsbotanik,

skogsgenetik, skogsekologi och skoglig marklära. Vissa skogliga ämnen

borde på motsvarande sätt efter dispens även kunna ingå i civilingenjörsexamen.

Stgrelsen för lantbrukshögskolan anser, att behovet av forskning rörande

norrländska problem bör kunna tillgodoses genom skogshögskolan direkt

och genom tillkomsten av branschforskningsinstitutet. Den föreslagna

verksamheten vid Umeå universitet får enligt styrelsen inte sådan omfattning

att den kan tillgodose behovet av undervisning för en skoglig kandidatexamen

eller genomföra eu effektiv och målbunden forskningsinsats.

Ur samhällsekonomisk synpunkt kan dessutom ifrågasättas det lämpliga

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 51 år 1967 35

i att bygga ut eu undervisningsaktivitet på skogsområdet i Umeå när skogshögskolan

har stor kapacitet outnyttjad. Styrelsen förordar därför att en

utbyggnad i stället sker vid skogshögskolan. Genom aktiv forskningsrådspolitik

bör forskare vid högskolan kunna stimuleras att i licentiand- och

doktorandarbeten ta upp norrländska problem. Utredningens förslag att inrätta

en skoglig kandidatexamen är bl. a. ämnesmässigt otillräckligt underDen

rekrytering av forskare inom det skogliga området som kan

komma till stånd från universitetssektorn bör befrämjas bättre av en informell

samverkan mellan skogshögskolan och institutioner vid universiteten

och andra högskolor än genom införandet av en formell examenslinje. Genom

dispensförfarande föreligger redan nu i stort sett obegränsade möjligheter

för forskare med grundläggande utbildning vid universiteten att

bedriva fortsatta högre studier vid exempelvis skogshögskolan och lantbrukshögskolan.

Skogs- och lantbruksakademien framhåller, att de föreslagna nya ämneskombinationerna

bör verksamt kunna bidra till en välbehövlig breddning

av rekryteringsbasen för den högre skogliga utbildningen. Utredningens

förslag bör dock snarast göras till föremål för en grundligare utredning.

Statens naturvetenskapliga forskningsråd finner det viktigt att skogshögskolan

erhåller vidgade möjligheter att utforska de skogliga problemkomplexen

i övre Norrland. Rådet understryker även betydelsen av att mer

djupgående kontakter kommer till stånd mellan högskolan och universiteten

när det gäller skogligt forskningsarbete. Statens tekniska forskningsråd

anser förslaget om ett norrländskt centrum för skoglig forskning och

undervisning i Umeå välbetänkt.

Sveriges förenade studentkårer delar utredningens uppfattning, att skoglig

utbildning och forskning bör få hemortsrätt vid universiteten. Ett genomförande

av utredningens förslag medför dock enligt SFS:s mening avsevärda

negativa effekter. Anledningen härtill är, att den nya utbildningsvägen

inte förutsätts bli spärrad. Då skogshögskolan tillämpar intagningsspärr

föreligger fara för ett negativt urval till den nya utbildningen. Vidare

kan det enligt SFS inte vara riktigt att lägga upp utbildningsvägar med

väsentligt olika innehåll då det samtidigt antas att i stort sett samma avnämarsektor

skall tillgodoses. Eu svaghet i utredningens resonemang finner

organisationen också vara att utredningen ej gjort något försök att uppskatta

den skogliga forskningens och skogsbrukets arbetskraftsbehov mot

bakgrunden av näringens ändrade struktur.

Skogsstgrelsen ansluter sig helt till utredningens förslag. Även från

skogsvårdsstgrelsernas sida biträds förslaget. Ett undantag är skogsvårdsstgrelsen

i Västerbottens län, som i första hand vill förstärka anslagen till

skogshögskolan. Skogsvårdsstgrelserna i Skaraborgs, Örebro och Västmanlands

län anser eu lokalisering till Uppsala eller Stockholm vara bättre än

till Umeå. Skogsvårdsstgrelsen i Stockholms län ställer sig tveksam till

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1967

skogshögskolans filial i Umeå, eftersom den innebär en splittring av resurserna

och den blir relativt isolerad från övrig skoglig forskning. Skogsvårdsstyrelserna

i Uppsala och Hallands län framhåller att de sydsvenska

skogsproblemen också bör beaktas.

Domänstyrelsen bedömer, att behovet av specialutbildade skogsforskare

kommer att bli allt större, varför styrelsen finner förslaget till forskarutbildning

vid universiteten i Umeå och Stockholm väl motiverat. Förläggningen

till Umeå av en avdelning av skogshögskolan är också angelägen.

Båda åtgärderna är ägnade att bredda den skogliga forskningen och knyta

den närmare till universiteten. Styrelsen framhåller, att tyngdpunkten i det

svenska skogsbruket förskjuts allt längre söderut. Styrelsen anser därför

att skoglig forskarutbildning bör komma till stånd även vid universiteten i

södra Sverige.

Stiftsnämnderna tillstyrker eller lämnar utan erinran utredningens förslag.

Skogspolitiska utredningen, länsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens

län samt Umeå stad biträder likaså förslagen.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund tillstyrker att en avdelning

av skogshögskolan förläggs till Umeå. Även förslaget om cn skogsbetonad

filosofie kandidatexamen tillstyrks med hänsyn till att basen för rekrytering

av skogliga forskare bör breddas. Utredningen har dock inte närmare behandlat

förhållandet mellan skogshögskolan och universiteten och inte heller

vad den nya examensordningen vid högskolan kan innebära för forskningen.

Dessa frågor är av sådan betydelse att riksförbundet anser att de bör bli

föremål för ytterligare överväganden.

Skogsindustriernas samarbetsutskott, Sveriges industriförbund, Samverkande

träfacken, Norrlandsfonden, Samarbetsnåmnden för skoglig växtförädling

och genetik, Styrelsen för Fonden för skoglig forskning samt Forskningsstiftelsen

Skogsarbeten tillstyrker i princip utredningens förslag.

Samverkande träfacken framhåller bl. a. att ett närmande bör ske även

mellan skogshögskolan och de ekonomiska och tekniska högskolorna, eftersom

skogsbruket får allt större behov av ekonomisk och teknisk expertis.

Norrlandsfonden understryker att avdelningen i Umeå av institutionen

för skogsföryngring måste ledas av skogshögskolan. Vidare måste väsentligt

ökade resurser i övrigt ställas till högskolans förfogande för att tillgodose

Norrlands forskningsproblem.

Statskontoret, som inte har någon erinran mot en förläggning av högre

skoglig utbildning till universitetet i Umeå om detta kan ske utan men för

skogshögskolans verksamhet, anser att frågan bör ytterligare övervägas.

Detta bör göras av universitetskanslersämbetets utredning rörande fasta

studiegångar vid de filosofiska fakulteterna. Förhållandet mellan skogshögskolans

och institutets för virkesproduktion avdelningar i Umeå samt

universitetet där — huvudsakligen samordningsfrågor av praktisk art —

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1967

har inte behandlats av utredningsmannen. Även dessa frågor bör klarläggas,

innan skoglig utbildning och forskning förläggs till Umeå.

Enligt byggnadsstyrelsen finns inom Umeå universitets område erforderliga

markresurser för en förläggning av de av utredningen föreslagna verksamheterna.

En samförläggning med institutioner tillhörande universitetet

är eventuellt möjlig.

Departementschefen

Skogsnäringen intar en mycket framträdande plats inom vårt lands näringsliv.

Av vår totala export utgör produkter från skogen inte mindre än en

tredjedel. Skogsbruket och skogsindustrin har under senare år fått känna

på en stigande konkurrens på världsmarknaden. Utredningen angående

stödet till skoglig forskning har framhållit att trots det hårdnande marknadsläget

är utsikterna för det svenska skogsbruket inte oroande. Efterfrågan

på skogsprodukter fortsätter nämligen att stiga i oförändrad takt. Utredningen

betonar dock att avgörande för det svenska skogsbrukets och

den svenska skogsindustrins konkurrensmöjligheter på världsmarknaden

är i vilken utsträckning rationaliseringar kan genomföras. Vad gäller skogsbruket

pekar utredningen bl. a. på behovet av förbättrad arrondering och

transportteknik. För skogsindustrins del kan enligt utredningen vinster

främst göras genom eu allt hårdare strukturrationalisering. Ett viktigt led

i strävandena att stärka skogsnäringens konkurrenskraft är vidare enligt

utredningen att öka insatserna för skoglig forskning. Dessa är låga i jämförelse

med forskningsinsatserna inom andra näringsgrenar. Utredningen

förmodar att detta förhållande beror på att skogen betraktats som en råvara

som det funnits riklig tillgång på och för vilken några särskilda åtgärder

inte behövts för att trygga återväxten. Enligt utredningen föreligger

nu en helt annan situation. I norra Sverige har vi underskott på virke. I

södra Sverige föreligger visserligen f. n. ett inte oväsentligt virkesöverskott

men utvecklingstendenserna inom skogsindustrin är sådana att detta överskott

inom kort kan komma att förbytas i underskott.

Mot bakgrunden av denna allmänna bedömning av behovet av ökat stöd

till den skogliga forskningen lägger utredningen fram förslag om inrättande

av ett forskningsrådsorgan för skoglig forskning och ett forskningsoch

serviceinstitut för skogsträdsförädling och skogsgödsling samt införande

av ett skogligt ämne vid universitetet i Umeå.

Jag tar först upp frågan om ett forskningsråd. Utredningen erinrar om

att det i främsta rummet varit Fonden för skoglig forskning som hittills

lämnat bidrag till den skogliga forskningen. Fondens möjligheter att i fortsättningen

stödja denna är små med hänsyn till bl. a. att fondkapitalet är

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Iiungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1967

A-*

begränsat och att nya medel inte tillförs fonden. Flera andra organ stöder

visserligen också skoglig forskning men deras verksamhet omfattar huvudsakligen

andra områden. Utredningen understryker att skogsbruket behöver

ett organ som odelat kan ta sig an skogsbrukets forskningsproblem.

Detta organ bör enligt utredningen vara ett statligt forskningsråd. Utredningens

uppfattning delas av remissinstanserna.

Utredningen diskuterar två huvudalternativ för organisationen av forskningsrådet,

nämligen dels ett särskilt råd för skoglig forskning, dels ett för

skogs- och jordbruksforskning gemensamt råd med en sektion för skogsforskning

och en för jordbruksforskning. Utredningen förordar det senare

alternativet med hänsyn till bl. a. att de båda forskningsområdena till sin

karaktär är relativt likartade. Också från administrativ synpunkt är alternativet

med ett gemensamt forskningsråd att föredra. Remissinstanserna

tillstyrker nästan utan undantag det senare alternativet.

Enligt min mening har utredningen klart belyst behovet av ett forslcningsrådsorgan

för det skogliga området. Jag ansluter mig till utredningens förslag

till organisation av organet. Jag förordar alltså att ett nytt statligt

forskningsråd — gemensamt för skogs- och jordbruksforskning — inrättas

den 1 juli 1967. Forskningsrådet bör kallas statens råd för skogs- och jordbruksforskning.

Det bör arbeta på två sektioner, en för skogsforskning och

en för jordbruksforskning. Inom rådet bör den senare sektionen överta

jordbrukets forskningsråds uppgifter. Detta forskningsråd bör därför upphöra

vid utgången av juni 1967. För jordbruksforskningen — till vilken

även räknas forskning som hänför sig till trädgårdsnäringen — innebär

mitt förslag endast förändringar i organisatoriskt hänseende. Någon ändring

i övrigt av den verksamhet som jordbrukets forskningsråd nu bedriver

bör alltså inte ske.

Verksamhetsområdet för den skogliga sektionen bör enligt utredningen

omfatta all forskning som främjar skogsbruket. Alla grenar av den skogliga

produktionsforskningen — inbegripet skogsbrukets arbetsprocesser, arbetsfysiologi

och vägbyggnad — bör alltså falla inom sektionens område. Detsamma

bör gälla skogstaxering, skogsekonomi, skoglig mätnings- och värderingslära,

strukturfrågor, arronderingsfrågor och driftsplanering. Utredningen

understryker vidare att det nya forskningsrådet bör ta upp ett nära

samarbete med framför allt de tekniska och naturvetenskapliga forskningsråden.

Vad utredningen anfört bör enligt min mening vara en lämplig ram

för den skogliga sektionens verksamhetsområde.

Jag går härefter över till frågan om sammansättningen av det nya forskningsrådet.

Enligt utredningens förslag bör rådets båda sektioner ha en

gemensam ordförande som alltså bör vara rådets ordförande. Varje sektion

bör förutom ordföranden bestå av nio ledamöter utsedda av Kungl. Maj :t

för en tid av tre år. Utredningen föreslår att tre ledamöter i varje sektion

utses efter förslag av vissa organisationer på jordbrukets och trädgårdsnä
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 51 år 1967

39

ringens områden resp. skogsbrukets område. Enligt min mening bör självfallet

den praktiska verksamheten inom dessa näringsområden vara företrädd

inom forskningsrådet. Jag kan dock inte ansluta mig till förslaget

att vissa ledamöter i rådet skall utses efter förslag av särskilda organisationer.

Ett undantag bör dock göras. Så länge rådet disponerar medel från

Fonden för skoglig forskning bör en av ledamöterna i den skogliga sektionen

utses efter förslag av Skogsindustriernas samarbetsutskott. Till frågan

om dispositionen av fondens medel återkommer jag senare. Mitt ställningstagande

innebär vidare att den rätt att utse tre ledamöter i jordbrukets

forskningsråd som Skogs- och lantbruksakademien nu har inte bör avse det

nya rådet. Jag anser inte heller att akademins sekreterare, såsom nu är fallet

beträffande jordbrukets forskningsråd, bör vara självskriven ledamot av

det nya rådet. Kungl. Maj :t äger besluta om sammansättningen av det nya

forskningsrådet.

I utredningens uppdrag har ingått att pröva frågan om överlåtelse av de

medel som tillhör Fonden för skoglig forskning till det nya forskningsrådet.

I denna fråga fordras inte beslut av riksdagen. Enligt sina grundstadgar har

fonden till ändamål att stödja grundforskning och tillämpad forskning som

avser skogen och dess produkter och som är ägnad att främja skogsnäringens

utveckling och öka dess bärkraft. Fondens ändamål står således i nära

överensstämmelse med den verksamhet som det nya forskningsrådets skogliga

sektion skall bedriva. Utredningen föreslår därför att sektionen får rätt

att disponera över fondmedlen. För egen del finner jag att en samordning

av förevarande forskningsstöd med de medel som över riksstaten kommer

att ställas till förfogande för den skogliga sektionen bör ske så långt som

möjligt. Jag tillstyrker därför utredningens förslag. Fondmedlen bör även

i fortsättningen disponeras enligt nuvarande grunder. Fondkapitalet som

kan beräknas uppgå till ca 13 milj. kr. den 30 juni 1967 bör tas i anspråk

under en tid av tio år. Förevarande förslag tillstyrks av styrelsen för Fonden

för skoglig forskning samt Svenska cellulosaföreningen, Svenska pappersbruksföreningen,

Svenska trämasseföreningen och Svenska trävaruexportföreningen.

Det belopp som årligen tas i anspråk av fondens medel

bör bestämmas av Kungl. Maj:t. 1 fråga om förvaltningen av fonden bör

Kungl. Maj :t äga besluta.

Utredningen föreslår att för nästa budgetår ställs sammanlagt 3 milj. kr.

till förfogande för skoglig forskning. Av detta belopp bör 1,5 milj. kr. utgå

från Fonden för skoglig forskning och återstående del anvisas över riksstaten.

Jag förordar att 1 milj. kr. anvisas för nästa budgetår till skoglig forskning

under ett nytt reservationsanslag under nionde huvudtiteln med rubriken

Skoglig forskning. Vidare avser jag att föreslå Kungl. Maj :t att 1,5

milj. kr. ställs till förfogande för nästa budgetår ur Fonden för skoglig

forskning.

Förvaltningskostnaderna för det nya forskningsrådet bör bestridas från

opaginerad Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1967

anslagen under nionde huvudtiteln till jordbruksforskning resp. skoglig

forskning. Kungl. Maj :t bör äga besluta i denna fråga.

Som framgått av min tidigare redogörelse föreslår utredningen som ett led

i strävandena att stärka den skogliga forskningen att ett forsknings- och serviceinstitut

inrättas. Verksamheten vid institutet föreslås omfatta två områden

som är av väsentlig betydelse för skogsbruket, nämligen skogsträdsförädling

och skogsgödsling. Den verksamhet som Föreningen Skogsträdsförädling

bedriver och som omfattar det förstnämnda området avses bli överlagen

av institutet. Institutets verksamhet föreslås bli finansierad av staten

och en stiftelse som bildats av Föreningen Skogsträdsförädling. I denna

förening är bl. a. domänverket, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund

och Skogsindustriernas samarbetsutskott medlemmar. Vid remissbehandlingen

har förslaget tillstyrkts av nära nog alla instanser. Från vissa håll

har samarbetet mellan det föreslagna institutet och skogshögskolan särskilt

behandlats, varvid betonats att ett sådant samarbete bör komma till stånd i

största möjliga utsträckning.

Då jag för egen del funnit att ett samarbete mellan staten och företrädare

för skogsbruket såsom utredningen föreslagit är väl ägnat att stödja skogsbruket

i strävandena att nå bättre produktionsbetingelser har överläggningar

tagits upp med Stiftelsen Skogsförbättring som bildats av Föreningen

Skogsträdsförädling. Dessa överläggningar har lett till att avtal har träffats

med stiftelsen om inrättande och drift av ett forsknings- och serviceinstitut

för skogsförbättring, kallat Institutet för skogsförbättring. Avtalet

har slutits under förbehåll av Kungl. Maj :ts godkännande och gäller

för tiden den 1 juli 1967—den 30 juni 1972.

Enligt avtalet skall Institutet för skogsförbättring ha till uppgift att i

samarbete med skogshögskolan, universitet och andra vetenskapliga institutioner

samt det praktiska skogsbrukets organ bedriva vetenskaplig

och praktisk verksamhet rörande skogsträdsförädling samt olika trädslags,

proveniensers och förädlade arters användning vid skogsodling. Det skall

vidare planlägga och delta i skogsbrukets försöksverksamhet för gödsling

av skogsmark. Institutet skall kunna utföra särskilda uppdrag som avser

skogliga produktionsfrågor och som enligt särskilda avtal lämnas institutet.

De resultat av verksamheten som kommer fram vid de arbeten som utförs

enligt allmänt program skall i princip stå till allmän disposition och fortlöpande

delges stiftelsens bidragsgivare samt skogsvårdsstyrelserna. Företag

och organisationer inom skogsbruket samt kommuner och enskilda

personer som är intresserade av verksamheten skall efter prövning av stiftelsens

styrelse bli delaktiga i institutets verksamhet enligt samma grunder

som gäller för stiftarna.

Stiftelsen förbinder sig enligt avtalet att ställa de byggnader och försöksområden

som disponeras eller kan komma att disponeras av stiftelsen i

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1967

Stockholm, Ekebo, Brunsberg och Umeå till institutets förfogande mot ersättning

för stiftelsens självkostnad för dispositionen.

Institutets driftskostnader beräknas under avtalsperioden utgöra sammanlagt

2 270 000 kr. för budgetår. Enligt avtalet förbinder sig staten att

bidra med 740 000 kr. för budgetår och stiftelsen med minst 1 110 000 kr.

för budgetår. Återstoden av kostnaderna, som i huvudsak hänför sig till

uppdrag som institutet skall åta sig, beräknas bli täckta av institutets egna

inkomster. Staten åtar sig härutöver att utge ett engångsanslag av 140 000

kr. för utrustning av institutets lokaler och laboratorier under förutsättning

att stiftelsen för samma ändamål bidrar med minst 280 000 kr. Vidare innehåller

avtalet bestämmelser om att bidragen skall kunna bli föremål för nya

förhandlingar, om löneläget för statstjänstemän ändras på visst närmare

angivet sätt. Institutet skall kunna ta emot anslag för särskilda forskningsuppgifter

från annan än stiftarna. Det skall också kunna åta sig särskilda

uppdrag för annan än stiftarna för anläggning och skötsel av plantager eller

för andra serviceuppdrag som står i överensstämmelse med syftet med institutets

verksamhet enligt styrelsens närmare bestämmande.

Avtalet träder i kraft den 1 juli 1967 under förutsättning dels att stiftarna

dessförinnan visat att bindande utfästelser getts om årligt bidrag till

stiftelsen om minst 1 110 000 kr. samt bidrag med minst 280 000 kr. till utrustning

av lokaler och laboratorier, dels att avtalet godkänns av Kungl.

Maj :t. Avtalet gäller t. o. in. juni 1972. Avtalet förlängs på fem år, om inte

uppsägning från någondera sidan sker senast ett år före avtalstidens utgång,

och förlängs därefter under samma förutsättning på fem år i sänder.

Avtalet rörande Institutet för skogsförbättring har utformats i huvudsak

enligt de grunder som tillämpas i fråga om s. k. branschforskningsinstitut.

Genom avtalet tillgodoses enligt min mening de krav som bör ställas i samband

med stöd till verksamhet av här ifrågavarande slag. Jag förordar därför

att Kungl. Maj :t inhämtar riksdagens bemyndigande att för statens del

godkänna avtalet. Uppkommer under avtalstiden behov av smärre jämkningar

i avtalet, bör Kungl. Maj :t äga att för statens del besluta härom.

Sådana jämkningar kan bli aktuella t. ex. vid förskjutningar i löneläget.

För ifrågavarande ändamål bör för budgetåret 1967/68 föras upp ett nytt

anslag av 880 000 kr. under nionde huvudtiteln med rubriken Bidrag till

Institutet för skogsförbättring. Av beloppet är 140 000 kr. ett engångsbidrag.

Liksom anslagen till flertalet befintliga branschforskningsinstitut bör detta

anslag vara förslagsanslag.

Som ytterligare en åtgärd för att främja den skogliga forskningen lägger

utredningen fram förslag om införande av ett skogligt ämne vid universitetet

i Umeå. Utredningen framhåller, att en förstärkning av den skogliga

forskningen även bör avse åtgärder för att öka rekryteringen av forskare.

Utredningen konstaterar att endast ett fåtal personer har avlagt skoglig li
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1967

centiatexamen i sådana skogliga ämnen som är naturvetenskapligt inriktade.

Studerande vid universitetens matematik-naturvetenskapliga fakulteter bör

därför enligt utredningen intresseras för att skaffa sig forskarutbildning

inom de skogliga ämnesområdena. Utredningen föreslår i detta syfte att ett

skogligt ämne, kallat skoglig produktionslära, införs vid universitetet i

Umeå. Ämnet avses att i kombination med vissa andra ämnen, som är betydelsefulla

för forskning på det skogliga området och som finns representerade

vid universitet, ingå i primärexamen vid filosofiska fakulteten. En sådan

examen skall sedan kunna ligga till grund för fortsatta studier till skoglig

licentiatexamen vid skogshögskolan. Med förslaget avses även att allmänt

öka intresset för skogliga frågor hos i första hand de naturvetenskapliga

studerandena vid universitetet.

Vid remissbehandlingen har förslaget rönt ett övervägande positivt mottagande.

Vissa invändningar görs dock mot förslaget. Bl. a. framhålls att

skogshögskolans och universitetets i Stockholm resurser i första hand bör

tas i anspråk vid en utbyggnad av en skoglig forskarutbildning. Vidare påpekas

att utredningens förslag bör övervägas i samband med den utredning

rörande fasta studiegångar vid de filosofiska fakulteterna som nu görs av

universitetskanslersämbetet.

Efter samråd med chefen för ecklesiastikdepartementet får jag anföra

följande.

Förslaget att införa ett skogligt ämne vid universitetet i Umeå får anses

vara ett värdefullt bidrag till strävandena att överbrygga de organisatoriska

gränserna mellan forskningsområden som har mycket att vinna genom

samarbete. Vidare bör beaktas att en förläggning till Umeå av forskningsresurser

inom det slcogliga området bör vara ägnat att särskilt uppmärksamma

det norrländska skogsbrukets problem. Som utredningen framhållit

fordrar produktionsfrågorna i denna landsända starkt ökade forskningsinsatser.

Jag vill även nämna att Institutet för skogsförbättring avses

förlägga en avdelning till Umeå. Av skäl som jag nu nämnt förordar jag

att fr. o. m. budgetåret 1968/69 på försök inrättas en extra laboratur i

skoglig produktionslära. Laboraturen bör tills vidare vara inrättad vid universitetet

i Umeå. Jag vill emellertid understryka, att anordningen får ses

som en försöksverksamhet. Flera remissinstanser har nämligen ansett att

förläggningen av förevarande forskning och utbildning samt utbildningens

innehåll och organisation bör ytterligare utredas. Universitetskanslersämbetet

bör ges i uppdrag att efter hörande av skogshögskolan göra erforderliga

utredningar rörande det nya ämnets innehåll och organisation.

Jag vill i detta sammanhang beröra frågan om lokaler för den avdelning

vid Institutet för skogsförbättring, som planeras bli förlagd till Umeå. Jag

räknar med att lokaler skall kunna ställas till förfogande i en nybyggnad

för högre utbildning och forskning inom fysiologi, botanik m. m., som nu

uppförs vid universitetet. För att detta skall bli möjligt måste emellertid

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1967

43

ämnet medicinsk fysik, för vilket ifrågavarande lokaler ursprungligen varit

avsedda, flyttas till en planerad nybyggnad för det naturvetenskapliga fysikämnet.

Jag vill vidare nämna att Stiftelsen J. C. Ivempes Minne anslagit

1 milj. kr. till universitetet i Umeå som bidrag till uppförande och inredning

av förut nämnda lokaler för Institutet för skogsförbättring och den

verksamhet vid skogshögskolan som kan komma att förläggas till Umeå.

Vissa frågor, som utredningen tagit upp, såsom möjlighet för filosofie

kandidat med skoglig produktionslära i sin examen att avlägga skoglig

licentiatexamen samt ökad möjlighet att avlägga filosofie licentiatexamen

i skogliga ämnen vid universitet, ankommer på Kungl. Maj :t att pröva.

Hemställan

Under åberopande av vad jag anfört i det föregående hemställer jag, att

Kungl. Maj :t föreslår riksdagen att

1) besluta att ett nytt forskningsråd för skogs- och jordbruksforskning,

kallat statens råd för skogs- och jordbruksforskning,

skall inrättas den 1 juli 1967 och att jordbrukets

forskningsråd samtidigt upphör,

2) till Skoglig forskning för budgetåret 1967/68 under nionde

huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 1 000 000

kr.,

3) bemyndiga Kungl. Maj :t att godkänna det mellan staten

och Stiftelsen Skogsförbättring den 7 februari 1967 träffade

avtalet om inrättande och drift av ett forsknings- och

serviceinstitut för skogsförbättring,

4) till Bidrag till Institutet för skogsförbättring för budgetåret

1967/68 under nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 880 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj. ts proposition nr 51 år 1967

Bilaga

Avtal

mellan staten och Stiftelsen Skogsförbättring om inrättande och drift av

ett forsknings- och serviceinstitut för skogförbättring

1 §•

Staten och Stiftelsen Skogsförbättring åtar sig att i enlighet med detta

avtal inrätta och driva ett forsknings- och serviceinstitut, benämnt Institutet

för skogsförbättring.

2 §•

Institutet har till ändamål att i samarbete med skogshögskolan, universitet

och andra vetenskapliga institutioner samt det praktiska skogsbrukets

organ bedriva vetenskaplig och praktisk verksamhet rörande skogsträdsförädling

samt olika trädslags, proveniensers och förädlade arters användning

vid skogsodling ävensom planlägga och deltaga i skogsbrukets försöksverksamhet

för gödsling av skogsmark.

Institutet äger därjämte utföra särskilda uppdrag, som avser skogliga

produktionsfrågor och som enligt särskilda avtal lämnas institutet.

De resultat av verksamheten som framkommer vid de enligt allmänt program

utförda arbetena skall, såvitt icke efter styrelsens bedömande särskilda

hinder föreligger häremot, stå till allmän disposition och fortlöpande delges

stiftelsens bidragsgivare samt skogsvårdsstyrelserna.

3 §■

Vid institutet skall finnas anställd en chef samt den personal i övrigt, som

institutets styrelse med hänsyn till behovet och medelstillgången bestämmer.

4 §•

Institutets driftskostnader beräknas under avtalsperioden den 1 juli 1967

—den 30 juni 1972 utgöra sammanlagt 2 270 000 kronor för budgetår. Staten

bidrar till kostnaderna med 740 000 kronor för budgetår och stiftelsen

med minst 1 110 000 kronor för budgetår under det att återstoden, som i huvudsak

hänför sig till uppdrag som institutet antas åtaga sig, beräknas bli

täckt av institutets egna inkomster. Om lönerna för statstjänstemännen allmänt

ökas eller minskas med mer än 10 % jämfört med de för år 1966 gällande

lönerna, skall på yrkande av avtalspart bidraget enligt denna paragraf

bli föremål för nya förhandlingar.

Institutet skall äga att mottaga anslag från annan än staten och stiftelsen

för särskilda forskningsuppgifter ävensom åtaga sig särskilda uppdrag

för annan än staten och stiftelsen för anläggning och skötsel av plantager

eller andra serviceuppdrag enligt avtal, allt i överensstämmelse med syftet

med institutets verksamhet enligt styrelsens närmare bestämmande.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 51 år 1967

45

5 §■

Staten åtar sig att, utöver bidraget enligt 4 §, även utge ett engångsanslag

på 140 000 kronor för utrustning av institutets lokaler och laboratorier

under förutsättning att stiftelsen för samma ändamål bidrar med minst

280 000 kronor.

6 §•

Stiftelsen förbinder sig att ställa de byggnader och försöksområden som

disponeras eller kan komma att disponeras av stiftelsen i Stockholm, Ekebo,

Brunsberg och Umeå till institutets förfogande mot ersättning för stiftelsens

självkostnad för dispositionen.

7 §•

Företag och organisationer inom skogsbruket samt av verksamheten intresserade

kommuner och enskilda personer skall efter prövning och godkännande

av stiftelsens styrelse äga rätt att genom bidrag till stiftelsen bli

delaktiga i institutets verksamhet enligt samma grunder som gäller för

stiftarna.

8 §•

Institutets verksamhet regleras av detta avtal jämte stadgar, fastställda

av Kungl. Maj :t, samt av arbetsordning och kompletterande föreskrifter i

övrigt, meddelade av institutets styrelse.

9 §•

Detta avtal träder i kraft den 1 juli 1967 under förutsättning att dessförinnan

stiftelsen visat att bindande utfästelser givits om bidrag till stiftelsen

med sammanlagt minst det belopp, som stiftelsen har att svara för

enligt 4 och 5 §§, samt att avtalet godkänns av Kungl. Maj :t.

Avtalet gäller t. o. in. juni 1972. Sker icke uppsägning från någondera

sidan senast ett år före avtalstidens utgång är avtalet förlängt på fem år och

därefter under samma förutsättning på fem år i sänder.

Stockholm den 7 februari 1967.

För staten: För Stiftelsen Skogsförbättring:

Ivan Eckersten Torsten Andrén

MARCUS BOKTR. STHLMI967 470 I 58

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1967:164 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ökat stöd till skoglig forskning. a1 i texten
  2. JoU 1967:12 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ökat stöd till skoglig forskning. s. 1 i texten
  3. JoU 1967:13 Utlåtande i anledning av väckt motion om samordning och utveckling av skogsnäringens forskningsarbete. a1 i texten