Sök i Ratio Lex

Angående riktlinjer för luftfartsverkets verksamhet och organisation

1967-03-03 · 60 sidor, varav 56 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 56 av 60 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1967:57, Angående riktlinjer för luftfartsverkets verksamhet och organisation

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1967

1

Nr 57

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående riktlinjer för

luftfartsverkets verksamhet och organisation; given

Stockholms slott den 3 mars 1967.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Olof Palme

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås •— på grundval av ett av 1963 års luftfartsutredning

framlagt betänkande (SOU 1966:34) — att de av 1963 års riksdag

antagna riktlinjerna för den statliga trafikpolitiken (prop. 1963: 191, SL3U

1, rskr 424) även skall gälla i fråga om den civila luftfarten. Nuvarande

anslag för täckning av underskott i luftfartsverkets rörelse föreslås upphöra

och ersättas av ett driftbidrag tills avsedd kostnadstäckning uppnås. Därigenom

jämställs luftfartsverket med de övriga affärsdrivande verken.

Driftbidraget, som för budgetåret 1967/68 föreslås utgå med 22,5 milj. kr.,

förutsätts bli avtrappat successivt för att slutligen bortfalla.

I propositionen föreslås vidare, att vissa riktlinjer för kommunala bidrag

till investeringar i statliga flygplatser för linjefart fastläggs. Enligt dessa

normer bör alla flygplatser behandlas lika. Kommun, som tillskjuter

investeringsbidrag enligt avtal som träffas efter den 30 juni 1967, föreslås

i princip kunna få viss ersättning härför sedan statens driftbidrag till luftfartsverket

avvecklats. Ersättningens utformning förutsätts bli prövad

när driftbidrag ej längre erfordras.

Luftfartsverkets huvuduppgift bör vara att driva och förvalta statliga

flygplatser för linjefart (primärflygplatser). Vissa krav för att driva flygplats

för linjefart i kommunal eller enskild regi (sekundärflygplatser) upp1—Bihang

till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 57

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1967

ställs. Andra flygplatser än sådana för linjefart blir som hittills en angelägenhet

för lokala intressenter. Luftfartsverket föreslås utöva övervakning

och tillsyn från flygsäkerhetssynpunkt.

Luftfartslånefonden föreslås avvecklad och långivning ur fonden ej ske

efter den 30 juni 1967.

I fråga om luftfartsverkets organisation föreslås att driftfunktionerna samordnas

i en driftavdelning och att för de ekonomiska och administrativa

uppgifterna inrättas en ekonomiavdelning och en administrativ avdelning.

Förslag läggs vidare fram till sektionsindelning av dessa huvudavdelningar.

Verkets styrelse föreslås utökad med en ledamot som representerar det

kommunala intresset.

Organisationsåtgärderna föreslås bli genomförda under hösten 1967.

Slutligen anmäls att avtal träffats om viss utbyggnad av Torslanda

flygplats.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1967

3

Utdrag au protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott

den 3 mars 1967.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Kling, Edexman, Johansson, Holmqvist, Aspling,

Palme, Sven-Eric Nilsson, Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odhnoff.

Chefen för kommunikationsdepartementet statsrådet Palme anmäler efter

gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om riktlinjer

för luftfartsverkets verksamhet och organisation samt anför.

I prop. 1967: 1 (bil. 8 s. 127) har jag anmält att 1963 års luftfart sutredning

i betänkandet Luftfartsverkets ekonomi och organisation (SOU 1966:

34) lagt fram förslag som bygger på förutsättningen att de i prop. 1963: 191

angivna riktlinjerna för den statliga trafikpolitiken på sikt även bör gälla

i fråga om den civila luftfarten. Med anledning härav har Kungl. Maj :t i

propositionen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition

i ämnet, för budgetåret 1967/68 beräkna ett anslag av 22,5 milj. kr. till

driftbidrag till luftfartsverket. Beredningen av ärendet är nu avslutad .pcb

jag anhåller att få redogöra för det närmare, ’ ''

Inledning , .

Eöx att utreda luftfartsverkets framtida ställning m. in. erhöll dåvarande

departementschefen den 16 november 1962 och den 1 mars 1963 Kungl.

Maj:ts bemyndigande att tillkalla åtta sakkunniga (direktiv se 1964 års

riksdagsberättelse s. 193). Som sakkunniga har slutligen tillkallats landshövdingen

Thure Andersson, ordf., riksdagsmännen Einar Eriksson, Einar

Gustafsson och Sigvard Larsson, departementsrådet Erik Nilsson, direktören

Per Norlin, f. d. andre vice talmannen, greve Torgil von Seth samt budgetchefen

Bo Jonas Sjönander. De sakkunniga, som antagit namnet 1963 års

luf tf artsutredning, har den 25 augusti 1966 avgett betänkandet Luftfartsverkets

ekonomi och organisation (SOU 1966:34). I betänkandet lägger

utredningen enhälligt fram förslag som bl. a. ansluter sig till den uppfattningen

att de av 1963 ars riksdag antagna riktlinjerna för den statliga

opaginerad Kontrollera mot PDF

■4

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1967

trafikpolitiken (prop. 1963: 191, SL3U 1, rskr 424) på sikt även bör gälla

för den civila luftfarten. Förslagen avser bl. a. omfattningen av luftfartsverkets

verksamhet, ekonomi samt avgifts- och investeringspolitik. Utredningen

föreslår också vissa ändringar i huvudorganisationen lör verket.

Efter remiss bär yttranden över betänkandet avgetts av Göta hovrätt,

chefen för flygvapnet, fortifikationsförvaltningen, flygförvaltningen, postverket,

televerket, statens järnvägar (SJ), Sveriges meteorologiska och

hydrologiska institut (SMHI), byggnadsstyrelsen, luftfartsverket, statskontoret,

riksrevisionsverket, överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser, affärsverksutredningen,

Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet,

Svenska teknologföreningen, Näringslivets trafikdelegation, Tjänstemännens

centralorganisation (TCO), Statstjänstemannens riksförbund (SR),

Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Landsorganisationen i

Sverige (LO), AB Aerotransport (ABA), Svensk interkontinental lufttrafik

AB (SILA), Scandinavian Airlines System (SAS), Linjeflyg AB

(LIN), Transair Sweden AB (TSA), Internord Aviation AB (Internord),

Kungl. svenska aeroklubben (KSAK), Svenska privat- och affärsflygföreningen

(SPAF) samt Svensk pilotförening. ABA, SILA och SAS har avgett

gemensamt yttrande. Vidare bär överståthållarämbetet och vissa länsstyrelser

bifogat yttranden från bl. a. städer och kommuner. Härjämte har Samarbetsdelegationen

för de fyra nordligaste länen och Svensk flygtrafikledarförening

inkommit med synpunkter i ärendet. Svenska landstingsförbundet

har avstått från att yttra sig.

De förslag till lönegradsplacering av vissa tjänster, som redovisas i det

följande, har varit föremål för förhandlingar mellan statens avtalsverk

och berörda personalorganisationer. Avtal har sedermera träffats — under

förbehåll av Kungl. Maj :ts godkännande — angående löneställningen för

de i förslaget ingående tjänsterna. Riksdagens lönedelegation har godkänt

avtalet.

A. Luftfartsverkets verksamhet

1. Nuvarande förhållanden

Luftfartsverkets arbetsuppgifter och kompetensområde regleras genom

instruktionen den 3 december 1965 (nr 845) för luftfartsverket. Enligt

instruktionen har verket till uppgift dels att driva och förvalta statens

flygplatser för civil luftfart och därmed sammanhängande rörelse, dels att

handlägga ärenden om den civila luftfarten.

Verkets arbetsuppgifter beror också av internationella avtal och särskilda

svenska författningar på luftfartens område.

Den internationella luftfarten regleras bl. a. genom konventionen angåen
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 57 år 1967

de internationell civil luftfart, avslutad i Chicago den 7 december 1944

(Sveriges överenskommelser med främmande makter nr 2/1946). Den är

ett mellan de anslutna staternas regeringar träffat avtal enligt vilket de

fördragsslutande staterna förbinder sig till ett visst samarbete och ikläder

sig vissa förpliktelser. Ivonventionstexten innehåller 96 artiklar, som under

årens lopp kompletterats och preciserats genom att till densamma fogats

15 annex, som behandlar tekniska och operativa frågor i vidsträckt mening.

Luftfartsverkets befattning med internationella luftfartsfrågor regleras

bl. a. i verkets instruktion och i särskilda av Kungl. Maj :t meddelade beslut.

De grundläggande svenska bestämmelserna för luftfarten har sammanförts

i luftfartslagen den 6 juni 1957 (nr 297; ändrad senast 1964: 211).

Med stöd av denna har Kungl. Maj :t genom luftfartskungörelsen den 24

november 1961 (nr 558; ändrad senast 1966:67) utfärdat vissa kompletterande

föreskrifter. Andra hithörande författningar, som reglerar vissa

delar av luftfartens rättsliga förhållanden, är lagen den 26 maj 1922 (nr

382) angående ansvarighet för skada i följd av luftfart, lagen den 12 maj

1955 (nr 227) om inskrivning av rätt till luftfartyg och kungörelsen deri

2 december 1955 (nr 635) med närmare bestämmelser om luftfartygsregistret

in. in. (ändrad 1961: 558). Genom nämnda författningar har till luftfartsverket

delegerats vissa befogenheter att som luftfartsmyndighet utfärda

tillämpningsföreskrifter samt utöva inspektion och kontroll. I kraft härav

har luftfartsverket utfärdat ett stort antal tillämpningsbestämmelser. De

flesta bestämmelserna finns sammanförda i särskilda publikationsserier

av vilka de viktigaste är Bestämmelser för civil luftfart (BCL) och AIPSverige

(Aeronautical Information Publication).

Luftfartsverket driver och förvaltar f. n. 13 civila flygplatser för regelbunden

luftfart (linjefart) — s. k. trafikflygplatser — nämligen StockholmArlanda

(öppnades för linjefart år 1960 ), Kiruna (1960), Skellefteå (1961);

Umeå (1961), Örnsköldsvik (1961), Sundsvall/Härnösand (1945), Stocltholm-Bromma

(1936), Karlstad (1945), Norrköping-Kungsängen (1937),

Visby (1942), Jönköping (nya; 1960), Göteborg-Torslanda (1925) och

Malmö-Bulltofta (1924). Vidare förvaltar verket vissa civila anläggningar

på åtta militära flygfält, som enligt avtal mellan chefen för flygvapnet och

luftfartsverket upplåtits för linjefart, nämligen Luleå (1944), Östersund

(1958), Borlänge (1962), Kalmar (1957), Halmstad (1958), Ängelholm

(1960), Ronneby (1958) och Kristianstad (1961). Sammanlagt finns 21

flygplatser för linjefart som ägs och drivs av staten. Dessutom förvaltar

luftfartsverket åtta staten tillhöriga s. k. småflygfält vid vilka inte förekommer

linjefart, nämligen Backamo (Uddevalla), Eslöv, Norrtälje, Strömstad-Näsinge,

Varberg, Visingsö, Vängsö och Örebro.

Förutom de av luftfartsverket förvaltade flygplatserna finns ett antal

allmänna flygplatser, som inte används för linjefart, samt enskilda flyg1

platser.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1967

'' Luftfartsverket, som inrättades den 1 juli 1945, är genom beslut av 1947

års riksdag ett affärsdrivande verk (prop. 1947: 194, SU 126, rskr 254) och

dess tillgångar, skulder, intäkter och kostnader redovisas på en affärsverksfond

— luftfartsfonden. I enlighet med detta riksdagsbeslut bedriver luftfartsverket

inte någon trafikrörelse i egentlig mening utan dess verksamhet

hålls i ekonomiskt avseende skild från flygtrafikföretagens.

Enligt avtal mellan luftfartsverket och televerket svarar televerket för

anskaffning, teknisk drift och underhåll av de radiotekniska anordningar

som luftfartsverket behöver för flygsäkerhetstjänsten. Luftfartsverket, som

endast svarar för den operativa användningen av anläggningarna, lämnar

televerket för varje budgetår på visst sätt beräknad ersättning. Större delen

av den radiotekniska utrustning, som anskaffas för den civila luftfartens

behov, bokförs på televerkets fond. I prop. 1967: 1 (bil. 8 s. 201) har Kungl.

Maj :t föreslagit att dessa kapitaltillgångar förs över till luftfartsfonden den

30 juni 1967.

SMHI svarar för den civila luftfartens behov av flygväderlekstjänst. Luftfartsverkets

kostnader härför motsvarar det belopp som anvisas på riksstaten

under sjätte huvudtitelns anslag Sveriges meteorologiska och hydrologiska

institut: Väderlekstjänst för luftfarten. På samma sätt påförs

luftfartsverket en tredjedel av det belopp som anvisas under anslaget Bidrag

till väderleksstationer i Nordatlanten och på Grönland m. m.

Enligt beslut av 1947 års riksdag är syftet med luftfartsverkets affärsdrivande

verksamhet att genom god planläggning av investeringarna i flygfält

in. in. och rationell drift av markorganisationen hålla kostnaderna för

verksamheten så låga som det med hänsyn till trafiksäkerhetens krav och

skäliga anspråk på en i övrigt god service är möjligt. Taxesättningen skall

under beaktande härav ske på sådant sätt att, i den mån internationella

förhållanden inte lägger hinder i vägen, täckning erhålls för kostnaderna

för markorganisationen. Häri skall inräknas kapitalkostnader som hänför

sig till de fr. o. in. budgetåret 1947/48 gjorda investeringarna i luftfartsfonden.

Beträffande tidigare gjorda investeringar uttalades att åtminstone

t. v. kunde bortses från kapitalkostnaderna. Riksdagen räknade med att

full kostnadstäckning för markorganisationen skulle kunna uppnås i början

av 1950-talet. Luftfartsverkets ekonomiska resultat har emellertid inte utvecklats

i avsedd riktning. I stället har riksdagen för varje budgetår nödgats

anvisa ett anslag under luftfartsfonden till täckning av underskott.

Anslaget har också för varje budgetår tagits i anspråk av luftfartsverket

för att täcka driftunderskott. För budgetåret 1965/66 utgjorde detta 6,1

milj. kr. exkl. förräntning på det statskapital som investerats i fonden.

Verket redovisar f. n. inte heller någon förräntning i sina räkenskaper.

Motsvarande driftunderskott var budgetåret 1964/65 13,6 milj. kr. Eftersom

luftfartsfonden alltid visat underskott tas fonden i riksstaten upp under

en särskild rubrik vid sidan av övriga affärsverksfonder.

Det bokförda nettovärdet av tillgångarna på luftfartsfonden var den

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1967

7

30 juni 1966 225,7 milj. kr. Nettovärdet av de investeringar i radioanläggningar

för luftfarten, som bokförts på televerkets fond, var 11,4 milj. kr.

Det sammanlagda bokförda nettovärdet av statskapitalet för luftfarten vid

nämnda tidpunkt uppgick sålunda till (225,7 + 11,4) 237,1 milj. kr.

2. 1963 års luftfartsutredning

Verksamhetens omfattning

Beträffande huvudmannaskapet för trafikflygplatserna, dvs. de statliga

civila flygplatserna för linjefart, framhåller utredningen att flera av dessa

ursprungligen tillhörde resp. städer och att flygplatserna sedermera överlåtits

eller upplåtits åt staten. Sålunda ingår f. n. alla för linjefart utnyttjade

flygplatser i den statliga civila flygplatsorganisationen. I andra länder

däremot är det vanligt att trafikflygplatser drivs av kommunala eller

enskilda företag. I fråga om huvuddelen av trafikflygplatserna finner utredningen

att ingenting torde kunna vinnas praktiskt eller ekonomiskt

genom att föra över dem till kommuner eller andra lokala förvaltningsorgan.

Utredningen förordar därför att luftfartsverkets trafikflygplatser förblir

under gemensam huvudman, men anser att det i fråga om enstaka flygplatser

med lågt trafikunderlag kan finnas skäl för att förvaltningen sköts

av kommunalt eller annat regionalt organ som är fristående från den gemensamme

huvudmannen.

Utredningen behandlar härefter frågan om i vilken företagsform markorganisationen

lämpligen bör bedrivas. Principiellt anser utredningen fördelarna

med gemensam huvudman vara desamma oberoende av om huvudmannen

är staten, flygföretag eller särskilt förvaltningsföretag. För inrättandet

av ett förvaltningsföretag med t. ex. flygtrafikföretagen som delägare

vid sidan av staten talar enligt utredningens mening den omständigheten

att markorganisationen som en integrerad del av flygtransportarbetet

utgör en produktionsfaktor med samma rätt till ersättning ur luftfartens

totala intäkter som varje annan produktionsfaktor. Utredningen finner att

det i och för sig föreligger samma möjligheter för luftfartsverket som för

en organisation i annan företagsform att arbeta under affärsmässiga former

och att genom effektiv och företagsekonomiskt riktig taxepolitik skaffa sig

kostnadstäckning för dess tjänster. Utredningen förordar därför att luftfartsverket

bibehålls vid nuvarande företagsform som affärsdrivande verk

men anser det samtidigt nödvändigt att understryka vikten av att verket

drivs på affärsmässiga grunder och att klara riktlinjer utformas för dess

ekonomiska handlande.

Omfattningen av luftfartsverkets befattning med markorganisationen anser

utredningen liksom hittills böra vara koncentrerad till två huvuduppgifter.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1967

Den ena är att förvalta och driva flygplatser, som är avsedda för linjefart.

Dessa flygplatser — inkl. för linjefart upplåtna militära flygfält —

benämner utredningen primär flyg platser.

Utredningen anser att denna huvuduppgift för luftfartsverket inte utesluter

att flygplatser för linjefart kan anläggas, förvaltas och drivas av

landsting, kommun eller enskild intressent. Sådana flygplatser bör kallas

sekundärflygplatser. Linjefart skall sålunda kunna ske överallt där

tekniska och ekonomiska förutsättningar för trafiken föreligger, oavsett

äganderättsförhållandena i fråga om flygplatserna. Utredningen anser att

för utbyggande av kommunalt eller enskilt ägda flygplatser till trafikflygplatser

eller för anläggande av nya sådana flygplatser bör förutsättas,

förutom erforderlig teknisk standard, att anläggandet av flygplatsen är

lämpligt från allmän transportförsörjningssynpunkt, att en varaktig trafik

kan beräknas uppkomma och att trafiken kan bedrivas utan direkta subventioner

från det allmänna.

Den andra huvuduppgiften för verket inom den civila markorganisationen

bör enligt utredningen vara att svara för eller ombesörja erforderlig trafikledning

och från flygsäkerhetssynpunkt påkallad övervakning och tillsyn

såväl vid primär- och sekundärflygplatser som eljest i det luftrum som

används för civil luftfart. Undantag härifrån skall göras för de militära

flottilj flygfält, som enligt avtal mellan chefen för flygvapnet och luftfartsverket

är upplåtna för linjefart, och där ansvaret vilar på flygvapnet. Luftfartsverket

bör framdeles inte ta annan befattning med sådana flygplatser,

som inte är avsedda för linjefart, än som avser övervakning och tillsyn från

flygsäkerhetssynpunkt.

Utredningen anser följaktligen att anläggande, förvaltning och drift av

flygplatser, som inte är avsedda för linjefart, inte är en statlig angelägenhet

utan bör ankomma på landsting, kommun eller enskild intressent. Enligt

denna principiella ståndpunkt anser utredningen att luftfartsverket, där så

är företagsekonomiskt lämpligt, bör avveckla det statliga engagemanget i de

civila småflygfält, som förvaltas av verket.

För att minska underskottet på luftfartsfonden anser utredningen att verket

i största möjliga omfattning bör komplettera den till flygtrafiken direkt

knutna verksamheten med annan verksamhet som indirekt anknyter till

flygtrafiken. I det sammanhanget konstaterar utredningen att det f. n. genom

Kungl. Maj :ts beslut den 29 juni 1964 och den 30 juni 1965 finns vissa föreskrifter

om uppdelning mellan luftfartsverket och SAS av rätten att bedriva

bl. a. den del av stationstjänsten på flygplatserna som hänförs till ramptjänst.

Enligt utredningens mening är ramptjänsten, dvs. omhändertagande

av luftfartyg vid ankomst och avgång (t. ex. lastning, lossning, städning och

rengöring av luftfartyg) en verksamhet som naturligt bör ankomma på

luftfartsverket i den mån verket inte anser förenligt med sina intressen

att överlåta den på annan företagare. Sådan överlåtelse bör främst ske till

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1967

svenska flygtrafikföretag och avtal liärom träffas mellan luftfartsverket

samt SAS och LIN.

I syfte att förstärka luftfartsverkets möjligheter att arbeta på ett ändamålsenligt

sätt föreslår utredningen vidare att det bör stå verket fritt att i

fråga om den radiotekniska verksamheten och flygväderlekstjänsten antingen

arbeta i egen regi eller anlita televerket resp. SMHI eller annan entreprenör.

Vägledande vid sådana val bör endast vara vad som från företagsekonomiska

synpunkter visar sig vara mest ändamålsenligt.

Utredningen anser slutligen att viss uppmjukning bör övervägas i vad avser

bundenheten till byggnadsstyrelsen i fråga om projektering och utförande

av husbyggnader.

Ekonomisk målsättning

Innan utredningen kommer in på frågan om det mål för luftfartsverkets

ekonomi, som enligt utredningens mening bör gälla i fortsättningen, redovisar

man vissa faktiska uppgifter rörande det ekonomiska resultatet av

luftfartsfonden. Utredningen konstaterar, att luftfartsfonden sedan den

1 juli 1947 då verket blev affärsdrivande varje år visat underskott. Exkl.

ränta på i fonden investerat kapital (på bokfört nettovärde), vilken ränta

inte redovisas i verkets räkenskaper, uppgår det sammanlagda underskottet

för budgetåren 1947/48—1964/65 till 167,7 milj. kr. Tas hänsyn till ränta

efter 5 % på investerat kapital och ränta på ränta efter samma procentsats

på underskotten stiger de ackumulerade förlusterna till 365,2 milj. kr. Underskottet

för budgetåret 1964/65 inkl. ränta på bokfört nettovärde (224,6

milj. kr.) enligt normalräntefoten 5,25 % uppgår till 25,4 milj. kr. Ställt i

relation till antalet passagerare beräknar utredningen att detta underskott

motsvarar i genomsnitt ca 10 kr. för varje passagerare vid enkel flygresa.

De av 1947 års riksdag fastställda riktlinjerna för luftfartsverkets verksamhet

anser utredningen formellt kunna berättiga till krav på täckning av

de ackumulerade förlusterna efter den 1 juli 1947, såväl direkta driftunderskott

som utebliven kapitalränta. Utredningen anser det emellertid inte vara

möjligt att belasta luftfarten med krav på täckning av dessa förluster. De

bör i stället betraktas som utvecklingskostnader, något som även bör gälla

de förluster som uppkommer intill dess ställning tagits till det framtida

reglerandet av luftfartsverkets ekonomiska förhållanden.

Utredningen behandlar i anslutning till redogörelsen för luftfartsfondens

resultat de normer för redovisningen på fonden som hänger samman med

beräkningen av ränta, avskrivning och pensionskostnad. F. n. innefattar de

redovisade utgifterna i luftfartsverkets räkenskaper varken ränta på i luftfartsfonden

redovisat kapital eller kalkylerade pensionskostnader utöver

faktiskt utbetalda pensioner och ATP-avgifter. Avskrivningsmetoden är

genomgående konstant avskrivning till noll på historiska anskaffningsvärden.

I avvaktan på resultatet av affärsverksutredningens arbete anser ut
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1967

redningen att det bokförda statskapitalet t. v. bör förräntas efter den normalränta

som gäller för utlåning från statens utlåningsfonder, ati i den löpande

redovisningen avskrivning bör ske enligt hittills tillämpade principer och att

kostnaden för pensioner liksom hittills bör tas upp endast med faktiskt utbetalda

belopp.

Utredningen anser att de i prop. 1963: 191 angivna riktlinjerna för den

statliga trafikpolitiken, som bl. a. innebär att varje trafikgren i princip bör

svara för de kostnader den förorsakar det allmänna, på sikt även bör gälla

i fråga om såväl inrikes som utrikes luftfart. Det allmänna definieras i propositionen

som stat och kommun. Med de kostnader som en trafikgren förorsakar

det allmänna avses enligt 1953 års trafikutredning de kostnader som

det allmänna skulle undgå om trafikgrenen i fråga inte existerade. Med tilllämpning

av denna definition på luftfartens kostnadsansvar anser utredningen

att luftfarten bör bära alla kostnader för det allmänna som föranleds

av trafikgrenen, bl. a. kostnaderna för luftfartsverkets hela centrala administration.

Om det av statsmakterna beslutade trafikpolitiska reformprogrammet genomförs

omedelbart för luftfartens del innebär detta att avgifterna för luftfartsverkets

tjänster genast måste höjas kraftigt. Utredningen anser det

orealistiskt att söka förverkliga målsättningen om full kostnadstäckning så

snabbt. Den finner det rimligt att flygtrafikföretagen medges en övergångstid

för att successivt anpassa sin verksamhet till kravet om full kostnadstäckning.

Utredningen föreslår att övergångstiden anges till tio år. Statens bidrag

till täckning av underskotten i rörelsen skulle alltså successivt bortfalla

under en tioårsperiod.

I anslutning till att luftfartsverket bör ges möjlighet att på ett mera effektivt

sätt än hittills arbeta som affärsdrivande verk anser utredningen angeläget

att det nuvarande systemet med underskottstäckning snarast avvecklas.

Det praktiska förfaringssättet att under övergångstiden uppnå anpassning

till de trafikpolitiska riktlinjerna synes i stället lämpligen böra vara

att ett särskilt anslag anvisas under sjätte huvudtiteln avseende driftbidrag

till luftfartsverket. Bidraget bör anvisas första gången för budgetåret 1967/68.

Det ekonomiska utfallet av luftfartsverkets verksamhet under budgetåret

1966/67 beräknas visa ett totalt underskott om ca 25 milj. kr., inkl. ränta

beräknad efter räntesatsen 5,75 % på disponerat kapital. Med utgångspunkt

i detta belopp och under förutsättning att övergångstiden begränsas till

högst tio år, varvid driftbidraget årligen bör minskas med en tiondel, skulle

bidraget under budgetåret 1967/68 utgå med 22,5 milj. kr. Utredningen föreslår,

att driftbidrag skall utgå längst t. o. m. budgetåret 1975/76 och för

detta budgetår utgöra högst 2,5 milj. kr. Bidraget föreslås utgå med angivna

belopp, oavsett eventuella räntc- och penningvärdeförändringar.

Enligt utredningen föreligger inte några hinder varken i inrikes eller utrikes

trafik att ta ut avgifter för navigationshjälpmedel i terminalområden

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1967

och luftleder (undervägskostnader). Flertalet länder med internationell luftfart

av större omfattning underlåter f. n. att genom särskilda avgifter täcka

sina undervägskostnader. Vid sådant förhållande finner utredningen skäligt

att anstå med införandet av avgifter för dessa undervägskostnader. De uppgår

emellertid redan nu till betydande belopp. Utredningen föreslår därför,

att frågan om hur undervägskostnaderna skall täckas prövas inom fem år.

Denna prövning bör således ske före den 1 juli 1972 och frågan om avtrappningen

av den återstående delen av driftbidraget efter utgången av budgetåret

1971/72 bli beroende av de därvid gjorda övervägandena.

Utredningen anser angeläget, att luft fartsfondens karaktär av affärsverksfond

omedelbart understryks genom att fonden omkonstrueras. Genom

driftbidraget avses fonden bokföringsmässigt uppnå balans och bokföringstekniskt

bli likställd med övriga affärsverksfonder. Den bör således fr. o. m.

budgetåret 1967/68 i riksstaten under rubriken Statens affärsverksfonder

redovisa ett överskott motsvarande normalräntan på disponerat statskapital.

Kommunala bidrag till primärflygplatser

Det föreligger enligt utredningens mening starka skäl för att kommun,

som i första hand betjänas av en viss flygplats för linjefart, bidrar till dess

anläggning och fortsatta utveckling.

Bidrag från kommun, landsting eller annan intressent (kommunala bidrag)

till investering i och drift av statliga flygplatser som är öppna för

linjefart har aktualiserats vid skilda tillfällen. I särskilt hög grad har detta

varit fallet under det uppbyggnadsskede av svensk inrikes luftfart som inföll

under senare delen av 1950-talet och de första åren under 1960-talet.

överenskommelser om bidrag har efter förhandlingar träffats i varje särskilt

fall.

I anslutning till sådana överenskommelser utgick kommunala bidrag till

täckande av driftkostnaderna vid primärflygplatser under budgetåret 1964/65

med sammanlagt 365 000 kr., nämligen vid flygplatserna i Hultsfred, Karlstad,

Kiruna, Kristianstad, Skellefteå och Örnsköldsvik. Sådana bidrag tas

upp som inkomster i luftfartsverkets räkenskaper och utgör således ett understöd

åt luftfarten med kommunala medel.

De kommunala bidragen till investeringar i flygplatsanläggningar har

uppgått till betydande belopp. Exempelvis har kommunen vid utbyggnad av

Jönköpings flygplats ställt erforderlig mark till förfogande och i övrigt bidragit

med 50 % av anläggningskostnaderna. Vid anläggandet av Skellefteå

flygplats ställdes likaledes mark till förfogande. Dessutom lämnades bidrag

från kommunen och arbetsmarknadsstyrelsen med sammanlagt 65 % av anläggningskostnaden.

Till vissa utbyggnadsarbeten på Torslanda flygplats

har Göteborgs stad genom avtal år 1963 och 1965 ställt mark till förfogande

och därutöver bidragit till utbyggnadskostnaderna med 37,5 %. Detta bidrag

har konstruerats så att för inrikestrafiken beräknats 50 % bidrag och för

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1967

utrikestrafiken 25 %. Avtal har träffats med Skellefteå stad resp. örnsköldsviks

stad samt Grundsunda och Själevads kommuner om bidrag med 50 %

till kostnaderna för vissa kompletteringsarbeten under åren 1966 och 1967

på Skellefteå resp. örnsköldsviks flygplatser. Enligt avtal angående avveckling

av Bulltofta flygplats och utbyggnad av en ny allmän flygplats i Malmöområdet

skall Malmö stad bidra till investeringen. Beträffande markförvärv

skall staten svara för ett belopp motsvarande överlåtelsevärdet för dess

mark vid Bulltofta flygplats och staden för återstående kostnad för mark.

I fråga om övriga investeringar skall staden bidra med ett indexreglerat belopp

av 25 milj. kr. som motsvarar ca 37,5 % av anläggningskostnaden,

exkl. mark. För utbyggnaden av Arlanda flygplats bar hittills inte lämnats

kommunalt bidrag. Bromma flygplats har byggts ut utan direkta investeringsbidrag

från Stockholms stad. Vid komplettering av militära flygfält för

civilt bruk bar i allmänhet kommun, landsting eller annan intressent helt

bestritt kostnaderna.

De kommunala bidragen till investeringar i flygplatser belastar inte luftfartsfonden.

Genom luftfartsverket sker alltså ingen förräntning eller amortering

av detta kapital. Eftersom verket inte skaffar intäkter för att täcka

dessa kostnader utgör de belopp som motsvarar ränta och avskrivning på

kommunernas investeringsbidrag ett understöd åt luftfarten med kommunala

medel.

Utredningen bar vid sina överväganden i frågan om kommunala investeringsbidrag

utgått från att ett visst utrymme måste lämnas det kommunala

intresset av medinflytande och medansvar för primärflygplatserna. Detta

gäller särskilt så länge ett stort antal flygplatser har så låga intäkter att inte

ens särkostnaderna täcks. Vid det av utredningen gjorda ställningstagandet

om en successiv kostnadstäckning för luftfartsverket kommer inom övergångsperioden

den civila luftfarten att vara beroende av bidrag från det allmänna.

Utredningen anser det angeläget att frågan om kommunala investeringsbidrag

närmare klarläggs. Storleken av en kommuns investeringsbidrag

bör enligt utredningens uppfattning utgöra en viss i förväg fastställd

del av anläggningskostnaderna. För budgetåren 1967/68—1976/77 bör bidraget

till primärflygplatser i princip motsvara i runt tal halva investeringskostnaden.

Staten bör dock av praktiska skäl utan att ifrågasätta kommunalt

bidrag kunna svara för investeringar uppgående till högst 100 000 kr. per

flygplats och budgetår. Utredningens förslag till kommunala investeringsbidrag

till ny-, till- eller ombyggnad av primärflygplatser redovisas i följande

sammanställning.

Motsvarande uppdelning anser utredningen i tillämpliga delar bör ske

beträffande de civila anläggningarna på militärt flygfält som upplåtits eller

upplåts för linjefart.

Vad beträffar Arlanda flygplats anser utredningen att så länge flygplatsen

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1967

13

Bidragsprocent

Kommun

Stat

Anm.1

1. Erforderlig mark för flygplatsens funktion

100

Marken återgår till

(inberäknat erforderlig mark för bilparke-

kommunen om flygplat-

ringsplatser och plats för inflygningsljus)

samt inlösen av byggnader

sen läggs ner

2. Anslutning till byggnader eller punkter,

100

som anvisas av luftfartsverket, av vatten

och avlopp samt högspänd elström med

tillräcklig kapacitet för flygplatsens drift

3. Väg till stationsbyggnad

4. Anläggningskostnader:

100

Kommunen väghållare

a) Rullbanor, taxibanor, stationsplatta

och uppställningsplatser för flygplanen

50

50

b) Stations- och driftbyggnader, stängsel

50

50

c) Yttre parkeringsplatser (kort- och lång-

50

50

tidsparkering)

d) Banbelysning och inflygningsljus

50

50

e) Övriga anläggningar m. m. (radio, tele,

100

fordon, maskiner osv.)

1 Samtliga anläggningar skall uppfylla tekniska krav enligt luftfartsverkets normer.

avses för enbart internationell trafik bör bidrag lämnas från Stockholms

stad och Stockholms läns landsting motsvarande hälften av de bidrag som

angetts i nyssnämnda sammanställning. Om flygplatsen kommer att utnyttjas

för inrikes trafik anser utredningen, att frågan om kommunalt bidrag

bör bedömas på samma sätt som för övriga primärflygplatser.

Enligt utredningens mening bör kommunerna i princip erhålla ersättning

från luftfartsverket för sina kapitaltillskott till investeringar. Återbetalning

av redan lämnade eller avtalade bidrag torde ej kunna ifrågakomma.

Endast sådant kommunägt kapital, som tillskjuts fr. o. m. budgetåret 1967/

68 enligt de av utredningen föreslagna riktlinjerna för investeringsbidrag,

bör kunna komma i fråga såsom ersättningsgrundande. Utredningens förslag

till driftbidrag till luftfartsverket under tioårsperioden innebär, att

staten bär betydande kostnader för luftfartsverkets direkta drift under

periodens första år. Med hänsyn härtill och då statens underskott för luftfartsverket

inte avses bli helt täckt förrän vid utgången av perioden anser

utredningen att någon ersättning till kommun för dess kapitaltillskott inte

bör utgå under perioden. Utredningen har inte ansett det möjligt att framlägga

något praktiskt förslag till lösning av frågan hur ersättning bör utgå

efter tioårsperiodens utgång.

Utredningen föreslår, att kommunala bidrag till luftfartsverket för drift

av primärflygplats framdeles inte bör utgå. I de fall dylika driftbidrag f. n.

utgår bör dessa fortsätta längst t. o. m. budgetåret 1.971/72 och därefter

upphöra. I samband med att kommunalt driftbidrag till viss flygplats

upphör bör prövas om det är motiverat att bibehålla flygplatsen som primärflygplats.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kithgl. Maj:ts proposition nr 57 år 1967

Riktlinjer för avgifts politiken

Vid sina överväganden i fråga om kravet på full kostnadstäckning för

luftfartsverket har utredningen kommit till den uppfattningen att tillräckliga

resultatförbättringar inte kan uppnås genom ingrepp enbart på kostnadssidan.

Utredningen utgår från att varje möjlighet till kostnadsminskningar

tillvaratas och att en effektiv kontroll av kostnaderna kommer till

stånd. För att nå balans mellan kostnader och intäkter fordras emellertid

dessutom en mera aktiv taxepolitik som bör utformas så att den gradvis

leder till full kostnadstäckning senast vid den föreslagna övergångstidens

slut. Verksamheten skall därvid så långt som möjligt drivas på affärsmässiga

grunder och under beaktande av möjligheterna för en sund utveckling

av den civila luftfarten. Utredningen finner i det sammanhanget ingen

anledning att föreslå ändring av gällande ordning för fastställandet av

luftfartsverkets taxor och avgifter.

I fråga om nuvarande taxenivå lämnar utredningen jämförelsesiffror

mellan avgiftsuttaget i europeiska länder som bygger på en undersökning

utförd inom flygtrafikföretagens internationella organisation, IATA (International

Air Traffic Association). Utredningen redovisar dessutom vissa

uppgifter som inhämtats från SAS och LIN rörande storleken av de svenska

statliga avgifternas andel på passagerarnas flygresekostnader. Uppgifterna

från SAS avser juli 1965 och för LIN budgetåret 1965/66. I beräkningarna

ingår, förutom landningsavgifter, såväl passageraravgifter som genomströmningsavgifter

för drivmedel. För utrikestrafiken visar uppgifterna att de

svenska statliga avgifternas andel av resekostnaderna motsvarar ca 1,4 %

för avresande passagerare och ca 1,7 % för ankommande passagerare på

sträckan Stockholm—New York, ca 3,5 % för avresande passagerare och

ca 1,9 % för ankommande passagerare på sträckan Stockholm—Paris samt

ca 11,4 % för avresande passagerare och ca 8,5 % för ankommande passagerare

på sträckan Stockholm—Köpenhamn. För iiirikestrafiken visar uppgifterna

att de statliga avgifterna för SAS motsvarar ca 13,9 % exkl. genomströmningsavgifter

och att avgifterna för LIN motsvarar ca 17,9 % av trafikinkomsterna

eller ca 18,8 % inkl. genomströmningsavgifter.

För att nå det uppställda målet, dvs. att successivt nå upp till full kostnadstäckning

under en period av tio år fordras relativt betydande taxehöjningar.

Utformningen av höjningarna blir enligt utredningen beroende av

ställningstagandet till hur kostnadstäckningen skall ske. Denna skulle kunna

tänkas ske för varje tjänst, för varje flygplats, för varje trafikslag eller

för verket som helhet. Enligt utredningens uppfattning bör kostnadstäckningskravet

avse luftfartsverket som helhet och de olika avgifterna för verkets

tjänster vara så avpassade att de tar hänsyn till efterfrågeelasticiteten.

I avvaktan på prövningen av frågan om hur undervägskostnaderna skall

tas ut har utredningen låtit sin prognos över inkomster vid nuvarande taxor
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1967

och kostnader samt taxe- och avgiftsförslag omfatta enbart perioden 1967/68

—1971/72. Totala antalet avresande passagerare antas härvid komma att

öka från ca 1,7 milj. år 1965 till ca 2,5 milj. år 1970 och ca 3,6 milj. år 1975.

Detta motsvarar en årlig ökning med i medeltal ca 9 % under den första

och ca 7 % under den andra femårsperioden. Taxehöjningar för att erhålla

de erforderliga ackumulerade inkomstökningarna beräknas uppgå till 3,6

milj. kr. för budgetåret 1967/68, 8,2 milj. kr. 1968/69, 12 milj. kr. 1969/70,

16,3 milj. kr. 1970/71 och 21,6 milj. kr. 1971/72.

Förutom årliga höjningar av avgifterna för stationstjänst och för upplåtelse

av försäljning i tax-free shops samt fr. o. m. budgetåret 1968/69 av

genomströmningsavgiften innebär utredningens förslag följande tidsplan

för de olika avgiftsändringarna.

1967/68 Höjning av passageraravgiften i utrikes trafik med 5 kr., vissa

ändringar i flygplatstaxan samt höjning av avgifterna för luftfartsinspektionens

tjänster med ca 25 %.

1968/69 Höjning av årsavgifterna för landningar och av landningsavgifterna

för flygplan med högsta tillåten startvikt över 40 000 kg.

1969/70 Höjning för utrikes trafik och viss inrikes trafik av landningsoch

parkeringsavgifter med ca 10 % samt av årsavgifterna för landningar.

1970/71 Höjning av passageraravgiften i utrikes trafik med 2 kr.

1971/72 Höjning för utrikes trafik och viss inrikes trafik av landningsoch

parkeringsavgifter med ca 10 % samt av årsavgifterna för landningar.

Utredningen lägger avgiftshöjningarna i väsentligt större utsträckning

på utrikes trafik än på inrikes trafik. För inrikes luftfart föreslås ingen

höjning av passageraravgiften och beträffande landningsavgifterna för inrikes

trafik — utom i fråga om årskort för småflygplan — bibehålls avgifterna

på i huvudsak realt sett oförändrad nivå. Enligt utredningens mening

bör även småflyget i fortsättningen i ökad utsträckning bidra till luftfartsverkets

kostnadstäckning.

Utredningen uttalar slutligen i denna del, att om kostnaderna under

femårsperioden ökar mer än vad utredningen räknat med eller trafikökningen

skulle bli av mindre omfattning, bör den inkomstökning som då

erfordras tas ut genom en höjd passageraravgift. Därvid bör i första hand

övervägas möjligheterna att ta ut en sådan höjd avgift av den ej regelbundna

luftfarten.

För att belysa storleken av taxeökningarna uttryckt per passagerare lämnar

utredningen exempel som berör de båda beloppsmässigt största avgifterna,

landningsavgift och passageraravgift.

För flygplan av typ Caravelle i utrikes trafik innebär enligt utredningen

höjningen att landningsavgiften vid Arlanda flygplats stiger från 460 kr.

till 708 kr. budgetåret 1971/72. Vid en antagen genomsnittlig beläggning

av 57 passagerare motsvarar landningsavgiften en höjning från ca

8 kr. till ca 12 kr. per ankommande passagerare, ökningen av passagerar
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 57 år 1967

avgiften under perioden innebär en höjning från 15 kr. till 22 kr. per avresande

passagerare. Biljettpriset för enkel resa i ekonemiklass på exempelvis

sträckan Stockholm—Paris uppgår till (532 + 15) 547 kr. Avgiften

för en ankommande passagerare motsvarar vid oförändrat biljettpris budgetåret

1971/72 2,1 % av biljettpriset och för en avresande passagerare 4 %.

För en tur- och returbiljett motsvarar avgiftshöjningarna sålunda ca 11 kr.

från 1966/67 till 1971/72.

För flygplan av typ Metropolitan i inrikes trafik innebär höjningen att

landningsavgiften vid Bromma flygplats stiger från 184 kr. till 224 kr.

budgetåret 1971/72. Vid en antagen genomsnittlig beläggning av 30 passagerare

motsvarar landningsavgiften en höjning från ca 6 kr. till ca 7 kr.

per ankommande passagerare. Passageraravgiften kommer att vara oförändrad

10 kr. under perioden. Vid inrikes trafik kommer båda avgifterna

att utgå för varje resa och totala beloppet per passagerare stiger sålunda

från ca 16 kr. till ca 17 kr. Biljettpriset för enkel resa på exempelvis sträckan

Stockholm—Sundsvall/Härnösand uppgår till 157 kr. Vid oförändrat biljettpris

budgetåret 1971/72 motsvarar avgifterna 11 % av biljettpriset mot

f. n. 10 %. Då landningsavgiften under perioden är oförändrad i Sundsvall

motsvarar avgiftshöjningen för en tur- och returbiljett sålunda ca 1 kr.

från 1966/67 till 1971/72.

Utredningen anser att de föreslagna ökningarna kan bäras av den civila

luftfarten. Med hänsyn till de kostnadsökningar, som övriga transportmedel

torde få vidkännas under perioden, synes luftfartens relativa konkurrenskraft

inte komma att minska.

Vidare framför utredningen synpunkter och förslag i fråga om några

enskilda avgifter. Utredningen anser bl. a. att införandet av en godsavgift

bör ske när detta är affärsmässigt motiverat.

Riktlinjer för investeringspolitiken

Utredningen beräknar med utgångspunkt i sin kännedom om teknikens

och trafikens utveckling en investeringsvolym för luftfartsverket under

budgetåren 1966/67—1974/75 om sammanlagt ca 360 milj. kr. För den

första perioden om fem år beräknas totalt 145 milj. kr. och för den andra

om fyra år 215 milj. kr. Beloppen inkluderar kommunala bidrag och kostnader

för ny flygplats i Malmö-regionen. Förslaget ansluter i stort sett till

ett alternativ III bland tre prognosticerade investeringsalternativ som utredningen

infordrat från luftfartsverket. Den tidsplan som legat till grund

för detta alternativ anser utredningen vara den mest realistiska med hänsyn

såväl till luftfartsverkets resurser som till den ekonomiska belastningen

för trafiken.

Eftersom luftfartsverket inte utrett lönsamheten hos de olika objekten

har utredningen begränsat sig till att i princip endast behandla den totala

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1967

ramen för investeringarna. En väsentlig synpunkt för samtliga investeringar,

som inte är av ren säkerhetskaraktär, måste vara räntabiliteten. Utförandet

av de olika objekten blir därför beroende av lönsamhetskalkyler, som utredningen

förutsätter att luftfartsverket utför för varje investeringsobjekt,

samt av den prioritering av de lönsamma objekten som fordras med hänsyn

till kravet på kostnadstäckning för verket.

Utbyggnaden av det statliga flygplatsnätet anser utredningen i första

hand böra riktas in på komplettering av befintliga primärflygplatser, särskilt

med sådana anordningar som är av väsentlig betydelse för trafiksäkerheten

och regulariteten, och med syfte att nå en likvärdig standard för

dessa flygplatser. Enligt utredningens bedömande torde inte någon av de

av luftfartsverket ifrågasatta nya flygplatserna för linjefart (Borås, Växjö,

Skaraborgs län, Vänersborg—Trollhättan—Uddevalla, Örebro, Linköping

och Ådalen) kunna under perioden t. o. m. budgetåret 1974/75 beräknas

få ett sådant trafikunderlag att de utgör en lönsam investering. Samma

förhållande bedömer utredningen gälla beträffande de orter från vilka särskilda

framställningar inkommit till utredningen (bl. a. Gällivare och Funäsdalen).

Utredningen finner sålunda att några nya primärflygplatser, dvs.

statliga flygplatser för linjefart, inte bör komma till stånd under perioden.

Om någon sekundärflygplats, dvs. kommunalt eller enskilt ägd flygplats

för linjefart, kan bli aktuell far bli beroende av de undersökningar som i

det enskilda fallet underställs Kungl. Maj :t för prövning jämlikt luftfartslagen,

bl. a. vad gäller frågan om att inrätta och driva allmän flygplats.

Utredningen anser att kommunalt ägda flygplatser bör få byggas som beredskapsarbete.

Utredningen redovisar några allmänna synpunkter beträffande investeringsverksamheten.

Sålunda finner utredningen att verket i syfte att minska

kostnaderna för investeringar i byggnader bör ompröva de krav som ställs

upp inom verket. Med beaktande av byggnadernas funktion bör från ekonomiska

synpunkter prövas byggnadernas utformning, byggmetoder och

^*ySSm^i®rial samt projekteringskostnader. Utredningen anser att uppförande

av fraktbyggnader och hangarbyggnader inte bör ankomma på luftfartsverket

utan på flygtrafikföretag och/eller annan intressent på mark som

verket mot ersättning upplåter på flygplatsen. I fråga om fraktbyggnader

kan härigenom kravet på rationella anordningar för godshantering bli bäst

tillgodosett.

Utredningen anför synpunkter på räntabilitetsberäkningar inom luftfartsverket

och övergår därefter till att ange de lönsamhetskrav för nya

primärflygplatser som bör gälla till vägledning för bedömandena.

För ett statligt engagemang i anläggandet av en ny flygplats anser utredningen

att dels full kostnadstäckning bör erhållas för heia det i anläggningen

investerade statliga kapitalet enligt kalkyl som omfattar hela den

beräknade ekonomiska livslängden, dels intäkterna bör överstiga drift2

— Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 sand. Nr 57

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1967

och kapitalkostnaderna senast tio år efter flygplatsens anläggande. Samma

ekonomiska förutsättningar och bedömningar beträffande flygplatsens totala

resultat bör — med vederbörlig hänsyn tagen till flygsäkerhetens krav

— gälla vid större investeringar i befintliga primärflygplatser.

Vidare bör för statens övertagande av en befintlig kommunalt eller enskilt

ägd flygplats sådana ekonomiska förutsättningar föreligga att dels

staten under flygplatsens återstående beräknade ekonomiska livslängd erhåller

full kostnadstäckning för sin investering, dels intäkterna överstiger

drift- och kapitalkostnaderna senast fem år efter flygplatsens övertagande.

För varje primärflygplats bör i beräkningarna ingå kostnader för den fullständiga

tekniska utrustning som fordras för att trygga fullgod säkerhet

och regularitet.

Utredningen anser att Borlänge och Kristianstads flygplatser f. n. inte

har ett trafikunderlag som ekonomiskt kan motivera att dessa drivs som

primärflygplatser. Statlig drift av dessa flygplatser bör därför upphöra

senast budgetåret 1967/68. Vidare bör statens drift av flygplatsen vid Hultsfred

inte återupptas. Utredningen motsätter sig inte att ifrågavarande flygplatser

drivs som sekundärflygplatser, varvid förutsätts att erforderlig

teknisk standard upprätthålls. Vidare bör varaktig trafik beräknas uppkomma

och denna trafik kunna bedrivas utan direkta subventioner från

det allmänna. För övriga primärflygplatser med svagt trafikunderlag bör

eu fortlöpande prövning ske inom luftfartsverket av dessa flygplatsers

räntabilitet totalt sett. Frågan om eu avveckling av den statliga driften bör

tas upp där så bedöms ekonomiskt motiverat.

Särskilt yttrande

Betänkandet läggs fram utan reservation men ett särskilt yttrande har

avgetts av ledamoten, direktören Per Norlin med instämmande av experterna,

direktörerna Sven-Eric Svanberg och Åke Weimar.

Norlin anser (f.) att perioden tio år efter vilken kostnadstäckning skall

ha uppnåtts för det allmänna knappast kan anses realistisk. Enligt hans

mening är luftfarten ännu en ung industri och flygföretagen kan inte räkna

med den stabilitet i olika hänseenden som rimligen bör anses utgöra kännetecknet

på att övergången från utvecklingsskede till exploateringsskede har

ägt rum. Han ifrågasätter om inte (2.) alla investeringar som belöper på

hittills förfluten tid bör undantas från krav på kostnadstäckning eftersom

det rör sig om investeringar vilka beslutats utan att flygtrafikföretagen haft

anledning anta att kostnaderna sedermera skulle helt få bäras av dem.

Vidare (3.) bör redan nu beslut träffas om att undanta undervägskostnaderna

från kravet på kostnadstäckning. För en dylik ståndpunkt talar att

dessa kostnader är av sådan natur att de bör betalas av staten. Den reguljära

luftfarten (4.) bör inte belastas med kostnader för andra former av

civil luftfart, t. ex. charterflyg, annat kommersiellt flyg och allmänflyg,

eller med kostnader för militärt flyg på civila flygplatser. På grund av all
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ls proposition nr 57 år 1967

mänflygets stora betydelse anser Norlin det skäligt att det liksom andra

trafikgrenar under sitt utvecklingsskede får stöd av det allmänna: Däremot

bör inte denna kostnad övervältras på den kommersiella luftfarten.1 Slutligen

framhåller Norlin (5.) att luftfartsverkets avgifter dels inte bör fixeras

för en lång period, dels bör utgå inte efter verkets faktiska kostnader

utan efter ett marknadsmässigt något så när riktigt avvägt pris och i huvudsak

med hänsyn tagen till flygtrafikföretagens konjunkturläge. Avgifterna

bör således omprövas löpande under medverkan av flygtrafikföretagen:

"... . ; ...;?■/•

3. Yttranden

Verksamhetens omfattning

Ifråga om huvudmannaskapet för trafikflygplätserna

ansluter sig remissinstanserna allmänt till utredningens uppfatD

ning.

Utredningens förslag att bibehålla luftfartsverket vid nuvarande företagsform

som affärsdrivande verk tillstyrks genomgående av dem som

yttrat sig särskilt i den delen. Länsstyrelsen i Gävleborgs lön framhåller att

utredningens alternativförslag till företagsform, ett särskilt träfikföretag

under statlig medverkan, på sikt kan innefatta den bästa lösningen för di Huvudmannaskapet

och att hinder inte bör möta för en framtida omprövning

av företagsformen sedan möjligheterna att överblicka trafikflygets fortsatta

utveckling ytterligare vidgats. •; ,, v

Länsstyrelsen i Kalmar län instämmer inte helt i att de statliga konir

munikationsverken skall drivas på rent affärsmässiga grunder utan ånser

att andra faktorer i den översiktliga samhällsplaneringen kan behöva tillmätas

stor vikt. ;

Utredningens förslag rörande luftfartsverkets befattning med

primär- resp. sekundärflygplatser tillstyrks av övervägande

antalet remissinstanser. Luftfartsverket finner ingenting att erinra mot

att sekundärflygplatser förvaltas och drivs av annan huvudman än luftfartsverket,

under förutsättning att sådana flygplatser byggs enligt verkets

normer. Ansvaret för flygsäkerhetstjänsten vid dessa flygplatser bör odelat

vila på luftfartsverket som bör få ersättning från flygplatsinnehavaren.-

Länsstyrelsen i Älvsborgs län delar helt utredningens synpunkter bl. a.

i fråga om de villkor som bör uppställas som förutsättningar för tillkomsten

av sekundärflygplatser. Om emellertid betryggande garantier kan lämnas

för att kommunen svarar för såväl investering i som underhåll och

drift av anläggningen, synes enligt länsstyrelsens mening hinder inte böra

möta mot en liberalare syn på detta engagemang än vad utredningen anlagt.

Utvecklingen från kommunal till statlig förvaltning av landets trafikflygplatser

har enligt överståthållarämbetet varit lämplig och riktig. Utredningens

förslag om statlig förvaltning av primärflygplatser och kommunal

förvaltning av sekundärflygplatser innebär ett avsteg från denna

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ls proposition nr 57 år 1967

utveckling. Ämbetet ifrågasätter om den av utredningen valda vägen innebär

en rationell och ändamålsenlig lösning av markorganisationen för linjefarten.

Länsstyrelserna i Kalmar och Västernorrlands lön samt Svenska

stadsförbundet anser att staten bör bära huvudansvaret för den framtida

utvecklingen på inrikesflygets område.

Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot förslaget om a vveckling

av statliga småflygfält.

Beträffande stationstjänsten biträds utredningens synpunkter

av flera remissinstanser medan statskontoret ifrågasätter om inte luftfartsverkets

engagemang i stationstjänsten bör avvecklas. LIN, Transair och

Internord anser att även andra än luftfartsverket bör äga rätt att driva

rampt jänsten.

Utredningens förslag om större frihet för luftfartsverket i förhållande

till televerket, SMHI och byggnadsstyrelsen tillstyrks i princip

av luftfartsverket men avstyrks av övriga berörda verk.

Ekonomisk målsättning

Redogörelsen för luftfartsfondens resultat och utredningens

uppfattning i fråga om de ackumulerade förlusterna på

fonden efter den 1 juli 1947 föranleder inga erinringar från remissinstanserna.

Näringslivets trafikdelegation anför liksom länsstyrelsen i Uppsala

län att även om en täckning av de tidigare förlusterna i och för sig kan

vara berättigad, torde det inte vara realistiskt att räkna med att sådan

täckning skall kunna åstadkommas inom rimlig tid.

I fråga om normerna för ränta, avskrivning och pensionskostnad

delar affärsvarksutredningen utredningens uppfattning.

När det gäller avskrivningstiderna förordar emellertid affärsverksutredningen

en omedelbar övergång till avskrivningar i enlighet med de

av luftfartsutredningen i kalkylsammanhang rekommenderade kortare

livslängderna.

Utredningens förslag att riktlinjerna för den statliga trafikpolitiken

på sikt även bör gälla i fråga om såväl

inrikes som utrikes luftfart tillstyrks av det helt övervägande

antalet remissinstanser bl. a. luftfartsverket, postverket, SJ, statskontoret,

riksrevisionsverket, flertalet länsstyrelser, affärsverksutredningen, Näringslivets

trafikdelegation och KSAK. Sålunda anser statskontoret att även om

luftfartsverket åläggs att driva verksamheten så att full kostnadstäckning

erhålls ligger det utanför ramen för verkets målsättning att pröva det allmänna

behovet av en väl utbyggd och konkurrenskraftig luftfart eller lokaliseringspolitiskt

betingade motiv för flygplatsorganisationens utbyggnad.

Dessa frågor bör prövas inom ramen för budgetarbetet inom regering och

riksdag. I den mån statsmakterna, med stöd av politiska beslut, vill stödja

luftfarten, bör detta stöd öppet redovisas så att dess berättigande kan be
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1967

dömas. Den nuvarande formen för täckning av underskottet på luftfartsfonden

kan sägas utgöra en allmän subvention åt luftfarten. Det är dock i

detta fall svårt att avgöra vilken verksamhet det är man egentligen stöder.

Den invändningen kan också riktas mot en sådan stödform att den inte innehåller

incitament till ett rationellt kostnadstänkande vare sig för luftfartsverket

eller flygtrafikföretagen. I den mån man önskar stödja luftfarten kan det

bli aktuellt att låta stödet utgå direkt till flygtrafikföretagen och inte över

luftfartsverket. Ett sådant förfaringssätt bör anses som ett köp från det allmännas

sida av vissa transporttjänster som företaget självt från företagsekonomiska

synpunkter inte har anledning utföra. Ett stöd till allmänflyget

skulle på liknande sätt kunna utgå direkt till flygklubbar och motsvarande

organisationer. Länsstyrelserna i Kopparbergs och Västernorrlands län

anför i huvudsak samma synpunkter som statskontoret. Länsstyrelserna i

Stockholms och Malmöhus län, som anser att de trafikpolitiska riktlinjerna

på sikt även bör gälla luftfarten och dess olika grenar, understryker angelägenheten

av att allmänflyget under utvecklingsskedet erhåller erforderligt

stöd från det allmänna utan att kostnaderna tillåts belasta den kommersiella

luftfarten. KSAK finner det rimligt att även luftfarten i princip omfattas

av de nya trafikpolitiska idéerna. Beträffande de olika trafikmedlens del i

kostnaderna bör härvid utgångspunkten vara den att trafikmedlet endast

skall belastas med de kostnader som skulle falla bort om trafikmedlet ifråga

inte fanns.

Länsstyrelsen i Jämtlands län kan för sin del biträda utredningens uppfattning

endast i den mån denna är förenlig med de allmänna samhällsintressena

och önskvärdheten att hålla taxorna på en rimlig nivå. Lokaliiseringspolitiska

hänsyn kan göra det nödvändigt att under en avsevärd,

övergångstid subventionera trafiken på vissa linjer. Svenska stadsförbundet

har ingenting att erinra mot principen under förutsättning att luftfarten

inte ställs i oförmånligare läge än andra av staten styrda kommunikationsmedel

däri inbegripet det allmänna vägväsendet.

ABA, SILA och SAS anser att luftfartsutredningen inte bort känna sig

bunden av de allmänna trafikpolitiska riktlinjerna i prop. 1963:191. LIN,

som säger sig ha starka invändningar mot utredningens tolkning av riktlinjerna,

anser att i konsekvens med desamma något kostnadsansvar inte

skall åläggas den inrikes linjefarten för annat än sådant som direkt kan

hänföras till det reguljära inrikesflygets verksamhet. Enligt Svensk pilotförening

har utredningen förfallit till bekvämlighetstänkande i stället för

att söka finna nya vägar i syfte att medverka till trafikflygets sunda ut/eckling.

Föreningen framhåller bl. a. att trafikflyget befinner sig i både

särklass och strykklass eftersom övriga transportmedel inte är belastade

med kostnader för motsvarande säkerhetskrav. Målet att varje trafikgren

skall bära sina egna kostnader överensstämmer med Svenska teknologföreningens

allmänna synsätt. Detta mål kan dock enligt föreningen inte

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj ris proposition nr 57 år 1967

tillämpas utan beaktande av de svenska flygtrafikföretagens internationella

konkurrensförhållanden. En anpassning av flygtrafikföretagens avgifter

till de verkliga kostnaderna måste enligt föreningen genomföras på internationell

basis och inte isolerat för de svenska företagen.

Beträffande omfattningen av luftfartens ansvar för

de kostnader den förorsakar det allmänna ansluter sig

Övervägande antalet remissinstanser till utredningens uppfattning att inga

kostnadsslag bör undantas från luftfartens täckningsansvar. Bland dessa

instanser märks postverket, SJ, statskontoret, riksrevisionsverket, flertalet

länsstyrelser, affärsverksutredningen samt KSAK.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller, att den civila luftfartens

markorganisation med nödvändighet är intimt integrerad med civilflygets

trafikrörelse. Länsstyrelsen anser därför att den i och för sig riktiga principen

att varje statlig verksamhet av affärsmässig natur bör ha full täckning

för sina kostnader lika litet i förevarande hänseende som då det gäller

SJ :s verksamhet kan strikt vidhållas. Härtill anför länsstyrelsen att det

måste, finnas möjligheter att öppna reguljära flygförbindelser med områden,

vars näringsliv man vill utveckla även om inte full kostnadstäckning

för denna flygtrafik kan påräknas. Sistnämnda mening uttrycker även

länsstyrelserna i Jämtlands och Västerbottens län.

En del remissinstanser gör gällande att vissa kostnader som det allmänna

har på grund av den civila luftfarten inte bör täckas av luftfarten utan bäras

av; det allmänna. Uppfattningarna om och motiven för vilka kostnader som

bör .undantas från luftfartens kostnadsansvar varierar kraftigt. I„uftfartsperket

anser att undervägskostnaderna t. v. bör undantas för att svensk

internationell luftfart inte skall komma i ett ogynnsamt konkurrensläge

och .svensk inrikestrafik inte alltför hårt betungas under sitt uppbyggnadsskede.

För chefen för flygvapnet och flygförvaltningen synes det trafikpolitiska

målet kunna innebära risker för att sådana ekonomiska avvägningar

kommer till stånd som menligt kan påverka flygsäkerheten och ifrågasätter

därför om inte särskilda statliga anslag bör utgå för täckande av

kostnader som direkt hänger samman med åtgärder för att tillgodose kravet

på flygsäkerhet. Länsstyrelsen i Östergötlands län anser inte att det efter

en tioårsperiod är realistiskt att kräva täckning för samtliga kostnader som

trafikmedlet förorsakar det allmänna. Länsstyrelsen i Gotlands län uttalar

att en del av kostnaderna för flygsäkerhetstjänsten bör undantas från täckningskravet.

Belastningen kan annars bli alltför kännbar genom att den

trafikerande allmänheten vant sig vid en ej oväsentlig subventionering.

Länsstyrelsen i Örebro län anser att luftfartsinspektionens verksamhet är

att jämställa med den statliga kontroll- och säkerhetsverksamhet som bedrivs

av exempelvis yrkesinspektionen, sprängämnesinspektionen, bankinspektionen

etc. och att kostnaderna härför med hänsyn härtill helt bör

komma på staten. Näringslivets trafikdelegation ifrågasätter om kravet på

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1967

23

fullständig kostnadstäckning bör upprätthållas även i fråga om undervägskostnaderna.

Enligt AB A, SILA och SAS’ mening bör luftfartsverkets allmänna

myndighetskostnader och undervägskostnader inte hänföras till de

delar av luftfartsverkets kostnader för vilka den civila luftfarten har ett

kostnadsansvar. LIN anser att luftfarten inte rimligen kan vara kostnadsansvarig

för de delar av luftfartsverket som är att betrakta som offentligrättsliga,

t. ex. vissa delar av centralförvaltning, flygsäkerhetstjänst och inspektionsverksamhet.

Med hänsyn till luftfartens betydelse för landets försvarsberedskap

och ekonomi anser Transair att luftfartsverket inte bör

eftersträva full kostnadstäckning. SPAF anser att starka skäl talar för att

de uppgifter, som utgörs av flygsäkerhetsarbete och luftfartsinspektion, bör

täckas av allmänna medel. Det är enligt föreningen fullt rimligt att allmänna

medel täcker de kostnader som representerar samhällets förpliktelser

för att medborgarna över huvud taget skall ha tillgång till ett fullvärdigt

trafiksystem. Enligt Svensk pilotförening får det anses orimligt att ekonomiska

åtaganden grundade på Chicago-konventionen helt skall täckas av

trafikflyget. Hit hör också kostnader för väderleksskeppen på nordatlanten

och kostnader för haveriutredningar osv. Vad rör kostnaderna för luftfartsinspektionens

verksamhet anser pilotföreningen det i hög grad rimligt att

kostnaderna för detta trafikflygets polisorgan vars verksamhet också flygsäker

hetsmässigt berör tredje man helt belastar riksstaten.

KS AK och SPAF framhåller att allmänflyget varken utnyttjar eller behöver

utnyttja alla de anordningar och tjänster som i första hand tillkommit

för det reguljära trafikflyget. Allmänflyget får därför inte belastas

med kostnader för vilka det ej erhåller full valuta.

Beträffande tioårsperioden för anpassning av luftfarten

till de trafikpolitiska riktlinjerna anser luftfartsverket

att övergångstidens längd måste bli beroende av hur den civila luftfartens

ekonomiska betingelser kommer att utveckla sig i framtiden. Det

är emellertid angeläget att ett mål preciseras redan nu, dock med den reservationen

att detta framdeles kan få omprövas med hänsyn till den ekonomiska

utvecklingen. Luftfartsverket kan under angivna förutsättningar

tillstyrka att övergångstiden anges till tio år. Länsstyrelsen i Blekinge län

anser den föreslagna tiden i och för sig vara tillräcklig, men uttalar att möjligheter

bör finnas att anpassa avvecklingen efter erfarenheterna rörande

flygtrafikens utveckling. Även överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Uppsala,

Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Västmanlands och Norrbottens län,

Näringslivets trafikdelegation samt LO instämmer i eller har uttryckligen

inga erinringar mot utredningens förslag.

Statskontoret ansluter sig till förslaget beträffande behovet av viss övergångstid

innan kravet på full kostnadstäckning skall gälla. Ämbetsverket

föreslår dock sex år som en lämplig tidsperiod, uppdelad på två etapper

om vardera tre år. Efter utgången av den första treårsperioden bör frågan

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj tis proposition nr 57 år 1967

om luftfartsverkets ekonomi prövas på nytt. Med hänsyn till principuttalanden

i 1953 års trafikutredning enligt vilka varje trafikslag skall bära sina

kostnader i slutet av 1960-talet anser affärsverksutredningen den föreslagna

tidsperioden vara tilltagen i längsta laget. SR finner övergångstiden vara

onödigt lång, åtminstone vad gäller den inländska trafiken. SJ framhåller

att kravet på full kostnadstäckning bör gälla för luftfarten liksom för andra

trafikmedel. Luftfartens avgifter till luftfartsverket bör därför snarast möjligt

böjas i sådan omfattning att staten och kommunerna får full täckning

av de kostnader som luftfarten orsakar det allmänna. Riksrevisionsverket

accepterar inte tanken att kravet på full kostnadstäckning skjuts ytterligare

tio år framåt i tiden. Berörda parter har sedan år 1947 haft att anpassa

sig till detta krav och 30 år skulle enligt ämbetsverkets uppfattning

bli en alltför lång övergångstid. Verket anser att täckning av alla kostnader

utom undervägskostnaderna nu bör uppnås snabbt och vill därför i

första hand förorda att de taxeböjningar, som utredningen föreslagit för

den närmaste femårsperioden, genomförs omedelbart. Dessa kan inte anses

vara av sådan storlek alt de menligt inverkar på ett rationellt flygtrafikföretags

ekonomi eller efterfrågan på flygresor. Frågan om hur undervägskostnaderna

skall täckas bör enligt verkets mening prövas inom tre år.

Länsstyrelsen i Södermanlands län och Svenska stadsförbundet ifrågasätter

om inte den föreslagna övergångstiden bör förlängas. AB A, SILA och

SAS ansluter sig till ledamoten Norlins synpunkt att perioden tio år knappast

är realistisk. Enligt LIN:s uppfattning är en betydligt längre avtrappningsperiod

mera realistisk och ägnad att ge luftfarten en sund ekonomisk

utveckling. Internord anser att tiden bör utsträckas väsentligt, förslagsvis

till 20 år. Svensk pilotförening anser övergångsperioden helt otillräcklig.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anser att övergångstiden inte bör fixeras.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län är tveksam om den föreslagna perioden

är den rätta och anser att frågan förtjänar ett fortsatt ingående övervägande.

Samma uppfattning redovisar länsstyrelsen i Stockholms län.

Den föreslagna metoden att avveckla underskottet

med ett på visst sätt avtrappat och omprövat driftbidrag

har affärsverksutredningen i princip inget att invända mot. Utredningen

uppfattar förslaget så att den föreslagna avtrappningen av driftbidraget

inte skall kunna ändras annat än enligt vad som betingas av internationella

förhandlingar rörande täckningen av undervägskostnaderna. Utredningen

vill emellertid understryka att driftbidraget rätteligen borde medföra

förräntningsskyldighet från luftfartsverkets sida. Det kan ifrågasättas

om inte ett eftersättande av denna förräntningsskyldighet innebär ett avsteg

från principuttalanden i 1953 års trafikutredning, enligt vilka varje

trafikslag i slutet av 1960-talet skall bära sina kostnader. De statliga driftbidrag,

som kan ifrågakomma under övergångstiden, bör enligt Närings
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1967

livets trafikdelegation redovisas öppet som fallet är med statliga bidrag till

buss- och järnvägstrafik.

bör AB A, SILA och SAS framstar den föreslagna metoden att begränsa

statsverkets driftbidrag till ett för varje år fixerat belopp som oacceptabelt

för luftfarten. Kostnadsansvaret för framtida underskott, utöver de som

täcks av statsbidraget, skulle sålunda komma att vila helt på flygtrafikföretagen

vilka endast i begränsad omfattning kan påverka luftfartsverkets

resultatutveckling.

Luftfartsverket, som anser att undervägskostnaderna t. v. bör undantas

från luftfartens kostnadsansvar, finner det naturligare att i stället ett anslag

anvisas till ersättning för den civila luftfartens undervägskostnader

in. in. Anslaget kommer enligt luftfartsverkets beräkningar redan första

budgetåret att bli större än underskottet på luftfartsfonden beräknat enligt

nu gällande grunder. Luftfartsfonden skulle sålunda komma att uppvisa

visst överskott motsvarande till en början en relativt liten förräntning på

statskapitalet. Luftfartsverket föreslår att frågan om avveckling av detta

bidragsanslag tas upp till prövning efter fem år och målet bör då vara att

— om möjligt inom en ny femårsperiod — helt avveckla anslaget. Eftersom

luftfartsutredningen förordar att frågan om införande av avgifter för undervägskostnader

bör anstå i avvaktan på överväganden inom ramen för

ICAO anser statskontoret att luftfartsverket bör tillföras eif på driftbudgeten

öppet redovisat bidrag till täckande av undervägskostnaderna som enligt

vad statskontoret inhämtat beräknas utgöra ungefär hälften av dagens

underskott. Efter utgången av den första perioden, som ämbetsverket föreslår

till tre år, bör frågan om luftfartsverkets ekonomi prövas på nytt. Därvid

bör beslutas om undervägsverksamhetens finansiering med hänsynstagande

till ICAO:s rekommendation i frågan. Om beslutet innebär att luftfarten

skall betala samtliga undervägskostnader bör denna kostnadstäckning

uppnås inom en följande treårsperiod. Som tidigare redovisats anser

riksrevisionsverket i första hand att de taxehöjningar, som utredningen

föreslagit för den närmaste femårsperioden, bör genomföras omedelbart och

att frågan om undervägskostnaderna prövas inom tre år.

I fråga om luftfartsfondens konstruktion anser statskontoret

i likhet med utredningen att fonden snarast bör omkonstrueras så att

största möjliga likställighet uppnås med övriga affärsverksfonder.

Utredningens förslag om att k ommunala investeringsbidrag

bör utgå till primärflygplats tillstyrks eller lämnas uttryckligen utan erinran

av de flesta remissinstanserna, bl. a. luftfartsverket, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Östergötlands, Jönköpings,

Skaraborgs, Västmanlands och Norrbottens län, affärsverksutredningen,

Näringslivets trafikdelegation, LO, LIN och Svensk pilotförening.

Länsstyrelsen i Blekinge län framhåller att från kommunalt håll inom

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungi. Maj:ts proposition nr 57 år 1967

länet gjorts gällande att kravet på kommunala investeringsbidrag inte skulle

vara förenligt med det allmänna målet för trafikpolitiken. I samband härmed

har man uttalat att företrädare för kommunerna borde få tillfälle till

överläggningar i frågan. Det synes mot bakgrund härav kunna ifrågasättas

om inte frågan borde prövas ytterligare. Länsstyrelsen i Jämtlands lön, som

anser att linjefarten bör vara en statlig angelägenhet, finner det märkligt

att utredningen förutsatt att kommuner (landsting) skall svara för praktiskt

taget alla kostnader för markanskaffning samt hälften av anläggningskostnaderna

för nya flygfält.

Statskontoret, som framhåller att förslaget innebär att staten skall låna

pengar av kommunerna utan att närmare precisera återbetalningsvillkoren,

avstyrker förslaget som det iitformats. Ämbetsverket ifrågasätter också

lämpligheten av delat ekonomiskt ansvar. Enligt länsstyrelsen i Gotlands

län bör anläggning av primärflygplats helt vara en statlig angelägenhet för

att erhålla större garanti för en strikt lönsamhets- och behovsprövning.

Länsstyrelsen i Örebro län anser att eftersom sådana flygplatser i likhet med

riksvägnätet och järnvägstrafiken ingår som led i det allmänna kommunikationssystemet

bör såväl anläggning som drift helt vila på staten. Svenska

stadsförbundet och Svenska kommunförbundet avstyrker förslaget eftersom

enligt deras mening ansvaret för att landet har tillgång till ett väl utvecklat

nät av flygplatser lämpade för regelbunden trafik är en rent statlig

angelägenhet i likhet med vad som gäller beträffande de allmänna vägarna

och järnvägsnätet. Stadsförbundet framhåller att ett investeringssystém,

som bygger på ekonomisk medverkan från lokala intressenter, lätt kan ge

upphov till en osund konkurrens exempelvis mellan olika kommuner vilket

i sin tur innebär en fara för att investeringar på detta område erhåller en

olämplig lokalisering. Kommunförbundet tillägger att många skäl talar

för att man upprätthåller så klar ansvarsfördelning som det är möjligt

mellan å ena sidan statliga och å andra sidan kommunala uppgifter.

Beträffande normerna för investeringsbidrag anser länsstyrelsen

i Stockholms län, affärsverksutredningen och Näringslivets trafikdelegation

att bidragen skall regleras genom särskilda normer av de slag

som luftfartsutredningen rekommenderat.

I riktlinjerna för bidragspolitiken finner luftfartsverket skillnad böra

göras mellan nyanläggning av flygplats samt om- och tillbyggnad av sådan.

Vid nyanläggning bör kostnadsberäkningarna grunda sig på att bidrag skall

utgå till hela den tekniska utrustning som krävs för att trygga fullgod säkerhet

och regularitet. Verket har inget att erinra mot av utredningen föreslagna

bidragsprocentsatser, dock att bidrag bör utgå även till övriga anläggningar

m.m. med 50 %. Vid om- och tillbyggnad av flygplatser bör anläggningar

för säkerhetstjänsten, vilka inte förutsetts i den ursprungliga

planen, helt betalas av staten. Till sådana anläggningar bör i detta sammanhang

även räknas belysningsanläggningar. Den föreslagna nedre gränsen

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1967

för kommunalt bidrag 100 000 kr. per flygplats och budgetår anser luftfartsverket

för låg, i varje fall i vad avser de större flygplatserna. Det synes

vidare böra undvikas att genom lagstiftning ålägga kommun och andra lokala

intressenter bidragsskyldighet. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser

det angeläget att frågan om bidragens storlek bättre klarläggs. Länsstyrelsen

vill ifrågasätta om det inte är lämpligare att bestämma bidraget till

viss procentuell del av hela investeringskostnaden, eventuellt efter avdrag

för kostnaderna för vissa flygsäkerhetsanordningar. Vidare synes det kunna

diskuteras om inte bidragsprocenten bör variera allt efter flygtrafikens karaktär.

Innan ställning tas till frågan om kommunala investeringsbidrag

anser länsstyrelsen att frågan hur de kommunala bidragen skall fördelas

mellan bidragsgivarna, om flera kommuner inträder som sådan, bör utredas.

Enligt länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus län samt Gävleborgs län bör

bidraget bestämmas från fall till fall. Länsstyrelsen i Jämtlands län vill

starkt ifrågasätta det rimliga i att kräva så stora insatser från kommunernas

sida.

Utredningens förslag rörande investeringsbidrag till Arlanda

flygplats har föranlett yttranden från några remissinstanser.

Luftfartsverket anser att reducerade kommunala bidrag i enlighet med

utredningens förslag bör utgå även till Göteborgs och Malmö flygplatser i

den mån investeringen är betingad av den internationella trafiken. På Arlanda

flygplats torde kostnaderna för markförvärv även framgent böra

falla helt på staten. Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att likartade

förhållanden som för Arlanda flygplats torde föreligga exempelvis för Bulltofta

flygplats som har en omfattande internationell trafik med trafikanter

från stora delar av landet. Enligt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

bör beaktas att utöver Arlanda flygplats även andra flygplatser av internationell

betydelse och betjänande stora delar av landet bör helt bekostas

av statsmedel. Överståthållarämbetct och länsstyrelsen i Stockholms län

ifrågasätter lämpligheten av att nu, nästan tio år efter riksdagens anläggningsbeslut,

räkna med att Stockholms stad och Stockholms läns landsting

skall lämna bidrag till kostnaderna vid Arlanda flygplats.

Beträffande frågan om ersättning till kommun för investeringsbidrag

anser SJ det angeläget att luftfartens avgifter till luftfartsverket

inkluderar full täckning även av de kostnader som luftfarten

orsakar kommunerna. Affärsverksutredningen och Näringslivets trafikdelegation

hävdar att även beträffande dessa kommunala bidrag bör krävas

kostnadstäckning.

Svenska stadsförbundet anser sig böra påtala att utredningen inte räknat

med någon ersättning till kommunerna för redan tidigare lämnade kommunala

bidrag vilket innebär ett klart missgynnande av kommunerna i förhållande

till staten som förutsätts erhålla full räntegottgörelse även beträffande

tidigare nedlagt kapital.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1967

Enligt luftfartsverkets uppfattning bör hinder inte möta för en kommun

att lämna direkta investeringsbidrag utan ränteanspråk. Motivet härför kan

vara att en kommun bedömer transportförsörjningen vara så angelägen för

området i fråga att sådant bidrag framstår som motiverat.

Länsstyrelsen i Östergötlands län finner det vara av största vikt att frågan

om återbetalning av kommunernas bidrag till flygplatser löses i detta sammanhang.

Bl. a. med hänsyn till betydelsen av olika lokala initiativ för ökat

utnyttjande av flygtransporter ifrågasätter länsstyrelsen om inte kommunernas

rätt till ersättning lämpligen bör i någon form anknytas till lönsamheten

av resp. flygplats. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser det vara en

brist att något förslag till lösning av ersättningsfrågan efter utgången av

tioårsperioden inte lagts fram av utredningen. Frågan härom bör utredas

innan slutlig ställning tas till kommunala investeringsbidrag.

Mot utredningens förslag att avveckla kommunala bidrag till

luftfartsverket för drift av prim är flygplats reses inga

invändningar från remissinstansernas sida.

Svenska stadsförbundet anser förslaget från kommunal synpunkt i och

för sig vara ett steg i rätt riktning men framhåller att konsekvensen kan bli

att kommun, som formellt slipper att betala överenskommet driftbidrag, i

stället får ikläda sig ett betydligt större kostnadsansvar om flygplatsen inte

läggs ner utan förvandlas till sekundärflygplats. Detta kan från kommunal

synpunkt inte accepteras om flygplatsen alltjämt måste tillmätas betydelse

från allmän kommunikationssynpunkt.

Enligt chefen för flygvapnet bör det enbart vara en kommunal fråga om

bidrag skall utgå eller ej. Speciellt om militära flygplatser upplåts för civil

luftfart kan visst kommunalt stöd fordras. Kommunerna bör ha möjlighet

återfå viss del av utgivna bidrag om verksamheten vid de militära flygplatserna

i övrigt går med vinst för luftfartsverket. Även länsstyrelsen i Kristianstads

län anser att det bör ankomma på regionala och lokala intressenter

att bedöma om driftanslag från deras sida bör ifrågakomma för att upprätthålla

trafik på sådana platser där luftfartsverkets driftintäkter understiger

driftkostnaderna. Med hänsyn till kommuners, landstings och industriers

intressen för flygplatser finner Svensk pilotförening det vara rimligt och

riktigt att dessa bidrar till såväl flygplats anläggande som drift.

Riktlin jer för avgifts politiken

Utredningens allmänna synpunkter på avgiftspolitikens

utformning kommenteras av några remissinstanser. Luftfartsverket

och flygförvaltningen uttalar sin principiella anslutning till de synpunkter

som framförts av ledamoten Norlin i vad avser avgifternas anpassning

till konjunkturläget. I detta sammanhang ifrågasätter statskontoret

om lättnader i luftfartsverkets taxor är den lämpligaste formen att stödja

luftfarten. Länsstyrelsen i Jönköpings län anser att avgiftspolitiken inte bör

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kangl. Maj:ts proposition nr 57 år 1967

vara för stel utan anpassas även med hänsyn till flygtrafikföretagens intressen.

Det synes på grund härav kunna ifrågasättas om de föreslagna taxehöjningarna

bör genomföras så snabbt och på det sätt som utredningen tänkt sig.

AB A, SILA och SAS instämmer till alla delar i vad ledamoten Norlin anfört.

För att bibehålla sin position på marknaden måste SAS under den närmaste

sjuårsperioden investera 1,9 miljarder kr. i ny materiel. Härvid har

inte inräknats några investeringar för s. k. jumbojetflygplan eller för överIjudsflygplan

för vilka flygplantyper anskaffningskostnaden bli tre till fyra

gånger så hög som för de största jetflygplan som nu tillverkas. För att genomföra

ett sådant program med den grad av självfinansiering detta kräver

fordras en minutiös sparsamhet och en utomordentlig anspänning av alla

krafter inom SAS-samarbetet. Att i detta läge ålägga SAS ytterligare ökade

avgifter vars följdverkningar inte går att överblicka kommer att verka hämmande

på SAS’ utveckling med de konsekvenser detta får för den civila luftfarten

och därmed för landets näringsliv. LIN anser att aktiv taxepolitik

inte ensidigt innebär avgiftsökningar. I begreppet måste även anses ligga eu

affärs- och konjunkturmässigt avvägd avgift spolitik som bl. a. medger stimulerande

åtgärder för ett ökat utnyttjande av de utbjudna tjänsterna.

Internord, som inte kan acceptera att ökade kostnader för luftfartsverket

utöver dem utredningen förutsatt skall tas ut av den ej regelbundna luftfarten,

ansluter sig i övrigt till de av Norlin anförda synpunkterna vad gäller

kostnadsbelastningen på olika grenar av den civila luftfarten. KS AK anför

att om taxorna blir alltför höga uppstår risken att de småflygplan, som inte

orkar bära dem, avstår från att utnyttja luftfartsverkets flygplatser och i

stället väljer andra baseringsalternativ, vilket menligt kan inverka på flygsäkerheten.

SPAF anser att avgiftspolitiken bör ytterligare prövas för allmänflygets

del. Svensk pilotförening anser det rimligt att allmänflyget får

ta en större del av kostnaderna än vad som föreslagits av utredningen.

I fråga om sättet för kostnadstäckning ansluter sig SJ, luftfartsverket

och statskontoret till utredningens uppfattning att täckningen

bör avse luftfartsverket som helhet och inte varje tjänst, flygplats eller trafikslag.

Hur stora överskott som i detta syfte tas ut av olika tjänster bör enligt

SJ:s mening bli beroende av tjänsternas efterfrågeelasticitet. Om en sådan

taxepolitik medför att en viss flyglinje blir olönsam bör linjen läggas

ned såvida inte samhälleliga skäl motiverar ett bibehållande. Om statsmakterna

anser att flygtrafiken på den aktuella linjen bör upprätthållas torde

enligt riktlinjerna för den statliga trafikpolitiken särskilda anslag (driftersättning)

anvisas av staten för ifrågavarande underskottstrafik. I

I fråga om föreslagna taxeåtgärder anser Näringslivets trafikdelegation

det rimligt att den av utredningen föreslagna tidsplanen och

taxeåtgärderna under denna betraktas som vägledande. Jämkningar bör

dock kunna ske efter förhandlingar mellan luftfartsmyndigheten och flyg
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr Öl år 1967

trafikföretagen. Transair och Svensk pilotförening har inga invändningar

mot systemet för avgifternas uttagande.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anser att höjningarna av avgifterna bör

reduceras och tidsplanen för genomförandet utsträckas. Med tanke på inrikesflygets

stora priskänslighet kan ifrågasättas om en höjning av dess

passagerar- och landningsavgifter över huvud taget bör vidtas.

Vad avser effekten av avgiftshöjningarna framhåller AB A,

SILA och SAS att med utgångspunkt i den beräknade trafiken budgetåret

1971/72 skulle SAS’ avgifter i Sverige öka från 8,4 milj. kr. till 31,7

milj. kr. Av ökningen hänför sig 15,0 milj. kr. till ökad trafikvolym och

7,7 milj. kr. till den höjda avgiftsnivån. Man får emellertid inte glömma att

SAS har att erlägga avgifter inte endast i Sverige och att avgiftsnivån i ett

land tenderar att påverka avgifterna i andra länder. Någon möjlighet att

kompensera de höjda avgifterna med högre biljettpriser kommer med största

sannolikhet inte att finnas. All erfarenhet hittills visar att den internationella

luftfarten undan för undan sänker sina priser så att intäkten per

trafikenhet kontinuerligt går ner. LIN framhåller att den statliga avgiftsbelastningen

på bolaget nu uppgår till 19 % av bruttointäkterna eller 21 %

av flygdriftkostnaderna. Denna kostnadsbörda påverkar självfallet i högsta

grad prissättningen som redan nu befinner sig på en nivå där man inte kan

tala om konkurrenskraft med övriga transportmedel. SJ, som tidigare uttalat

att bristande kostnadstäckning föreligger under tioårsperioden, framhåller

att detta i förening med de föreslagna principerna för utformningen

av luftfartens avgifter till luftfartsverket enligt SJ:s åsikt kommer att medföra

risker för att luftfarten får en inriktning och omfattning som inte är

förenlig med en från samhällsekonomisk synpunkt rationell trafikfördelning

mellan olika trafikmedel.

Riktlinjer för investeringspolitiken

Utredningens synpunkter på den framtida investeringsinriktningen

tillstyrks eller lämnas uttryckligen utan erinran av det övervägande

antalet remissinstanser, bl. a. luftfartsverket, postverket, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Uppsala, Jönköpings, Hallands, Skaraborgs,

Värmlands och Västmanlands län, affärsverksutredningen, Näringslivets trafikdelegation,

LO och LIN. Sistnämnda remissinstans tillägger att utredningens

uttalande att någon ny statlig flygplats för linjefart inte bör tillkomma

under perioden är alltför kategoriskt. Beträffande uppförande av

fraktbyggnader framhåller luftfartsverket att undantag från den av utredningen

uttalade principen bör kunna ske i fall då särskilda skäl föranleder

detta.

Byggnadsstyrelsen understryker betydelsen av att luftfartens verksamhet

ges en regional samplanering samt att luftfartsverket genom samordning

med övrig riksplanering ges större möjlighet till vidare bedömanden av in
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1967

satser på luftfartens område än föreslagna finansieringsramar ger utrymme

för. Länsstyrelserna i Malmöhus, Värmlands och Örebro län anför ungefär

samma synpunkter. Länsstyrelsen i Kronobergs län vill göra sig till tolk för

de starka förhoppningar som föreligger i länet om att ett flygfält snarast

skall komma till stånd vid Växjö. Enligt länsstyrelsens uppfattning bör ett

flygfält byggas så snart förnyade lönsamhetsundersökningar ger positivt

utslag. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller att statsmakterna

vid bedömningen av investeringsbehoven vid Torslanda flygplats noga

bör beakta att på grund av att flygplatsen är starkt underdimensionerad i

förhållande till upptagningsområdets ekonomiska aktivitet liksom befolkningsunderlaget

föreligger ett betydande ackumulerat behov av ökat trafikflyg.

Länsstyrelsen i Västernorrlands lån uttalar sig för att en flygplats bör

byggas i Ådals-regionen. Länsstyrelsen i Norrbottens län noterar med tillfredsställelse

att utredningen konstaterar att kommunalt ägda flygfält bör få

byggas som beredskapsarbete. Utvecklingen i Gällivare-regionen ställer krav

på sådana radikala grepp av lokaliseringsbefrämjande karaktär såväl fölen

turist- som en industriexpansion att det synes länsstyrelsen fullt motiverat

att ett flygfält byggs i Gällivare även om underlaget i dag måste bedömas

som otillfredsställande.

Statskontoret avstyrker utredningens förslag till detaljreglering av investeringsverksamheten

t. o. in. budgetåret 1974/75. Luftfartsverket bör i sin

verksamhet bedriva en långsiktig och detaljerad investeringsplanering. Planerna

bör dock kunna regelbundet omprövas med hänsyn till inträffade förändrade

förutsättningar för verksamheten.

I fråga om lönsam hetskraven för nya p r i in a r f 1 y g p 1 a tser

finner luftfartsverket dem i huvudsak godtagbara som vägledning för

bedömandet om staten bör engagera sig. Verket, som funnit att hinder inte

bör föreligga för kommun att lämna investeringsbidrag utan anspråk på ersättning,

anser emellertid att staten i sådant fall bör kunna engagera sig i

byggandet av en primärflygplats förutsatt att lönsamhetskravet i vad avser

de statliga investeringarna blir uppfyllt (de kommunala bidragen skall alltså

inte räknas in i kapitalkostnaderna). SJ och affärsverksutredningen, som

likaledes inte har något att erinra mot luftfartsutredningens förslag, finner

däremot anledning uttala att räntabilitetsberäkningarna skall omfatta hela

den i flygplatsen nedlagda kostnaden och således inte bör begränsas till att

avse endast det i anläggningen investerade statliga kapitalet.

Som generellt krav för statligt engagemang bör det enligt statskontorets

mening räcka om investeringarna är lönsamma under den totala ekonomiska

livslängden. LIN finner kravet på ekonomisk balans mellan intäkter samt

drift- och kapitalkostnader inom tio år efter en flygplats tillkomst vara

orealistiskt och alltför generellt.

Statskontoret har ingen erinran mot utredningens förslag beträffande ned
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1967

läggning av den statliga driften av vissa primärflygplatser.

Luftfartsverket anser att frågan om den framtida förvaltningen av Borlänge

och Kristianstads flygplatser som primär- eller sekundärflygplatser

bör närmare övervägas från praktiskt administrativa synpunkter.

Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller att kravet på att framtida reguljär

flygtrafik på Hultsfred skall drivas efter enbart affärsmässiga grunder kommer

att ytterligare försvåra trafikförsörjningen i länets norra del. Såvitt

länsstyrelsen i Kristianstads län kan bedöma bör på sikt förutsättningar för

en gynnsam utveckling av trafiken vid Kristianstads flygplats föreligga med

hänsyn till den expansion av näringslivet i området som de senaste åren inletts

och kan väntas fortsätta. Den reguljära trafiken på Kristianstads flygplats

bör därför t. v. upprätthallas på oförändrade villkor. Länsstyrelsen i

Kopparbergs län har inget att erinra mot att Borlänge flygplats drivs som

sekundärflygplats och framhåller vikten av att principavtalen mellan Dalarnas

trafikflyg AB och bl. a. luftfartsverket görs långsiktiga, varigenom

bättre möjligheter skulle erhållas att driva flygplatsen på billigaste och effektivaste

sätt.

IJN hävdar att ett upphörande av den statliga driften av Kristianstads

flygplats inte bör ske enligt utredningens förslag utan att detta övervägande

bör skjutas framåt i tiden.

B. Luftfartsverkets organisation

1. Nuvarande organisation

Central organisation

Den högsta ledningen av luftfartsverket utövas av en kollegialt beslutande

lekmannastyrelse bestående av fem ledamöter med verkschefen som självskriven

ordförande.

Den direkta ledningen av luftfartsverket åligger generaldirektören som

är chef för verket.

Under verksledningen finns en central byråindelning som enligt instruktionen

skall utgöras av en trafikbyrå, en kanslibyrå, en marktjänstbyrå

samt luftfartsinspektionen. Chef för trafikbyrån är en trafikdirektör, för

kanslibyrån en byråchef samt för vardera marktjänstbyrån och luftfartsinspektionen

en överingenjör. Vid sidan av byråerna har år 1955 inrättats

ett självständigt utrikessekretariat.

Regional organisation

Verkets regionala organisation är indelad i fem lokala flygplatsförvaltningar

som består av organ för egentlig förvaltningstjänst, flygsäkerhetstjänst

och besiktningstjänst. Flygplatsförvaltningar finns inrättade vid

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1967

Stockholm-Arlanda, Stockholm-Bromma, Malmö-Bulltofta och GöteborgTorslanda

flygplatser samt vid Umeå flygplats för de norrländska flygplatserna.

Som chef för var och en av de fem flygplatsförvaltningarna finns

en flygplatschef. Under förvaltningarna sorterar ett antal statliga civila

småflygfält, som inte har egen flygplatsförvaltning, samt luftfartsverkets

personal och anläggningar på vissa militära flygplatser som enligt avtal med

flygvapnet utnyttjas för linjefart. Trafikflygplatserna vid Jönköping, Karlstad,

Norrköping och Visby samt flygplatserna vid Visingsö, Vängsö och

Örebro förvaltas direkt från den centrala organisationen, genom chefen för

marktjänstbyråns förvaltningssektion.

För besiktningstjänsten finns en särskild lokal organisation, som i vissa

avseenden är knuten till flygplatsförvaltningarna. Chef för organisationen

är en luftfartsinspektör som samtidigt är chef för underhållssektionen inom

luftfartsinspektionen. Landet är geografiskt indelat i norra, mellersta,

västra och södra besiktningsområdena med lokalkontor vid resp. Umeå,

Arlanda, Torslanda och Bulltofta flygplatser. Chef för lokalkontor är en

besiktningsingenj ör.

En tablå över luftfartsverkets nuvarande organisation (1/1 1967) torde

få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1.

Trafikbgrån svarar för planering och drift av flygsäkerhetstjänstens

olika specialgrenar som trafikledning, väderlekstjänst, informationstjänst,

flygräddningstjänst och teletjänst. Tillhandahållandet av flygtrafikledning

innefattar även utfärdande av till denna tjänst anpassade flygtrafikregler

samt rekrytering, utbildning och kontroll av trafikledningspersonal. Det

åligger byrån att för televerket precisera luftfartens behov av anläggning

och underhåll av radiotekniska hjälpmedel samt att till SMHI ange behovet

av flygväderlekstjänst.

Trafikbyrån arbetar på fyra sektioner, nämligen trafiklednings-, navigations-,

informations- och skolsektionen. Direkt under byrån sorterar flygtrafikledningen

på de statliga civila flygplatserna. På de militära flygplatserna,

som upplåtits för civil luftfart, sköts trafikledningen av flygvapnet.

Kanslibgrån handlägger ärenden rörande verkets personal och ekonomi,

juridiska spörsmål, organisatoriska och kontorstekniska frågor samt försvarsberedskapsfrågor.

Byrån har hand om medelsförvaltningen och medelsredovisningen

samt övriga kamerala frågor, utarbetar statistik, ekonomiska

prognoser och analyser samt framställningar till Kungl. Maj :t rörande investeringsanslag

och driftstat m. m. Inom byrån handläggs verkets taxefrågor

— utom stationstjänsttaxan — samt frågor om tillstånd till luftfart

i inrikes regelbunden trafik samt om godkännande av flygtrafikföretagens

inrikes befordringsavgifter.

Byrån är delad på en ombudsmannasektion, ett sekretariat, en personalsektion,

ett kamrerarkontor, en ekonomisektiqn och ett försvarskontor.

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 sand. Nr 57

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1967

Marktjänstbyrån svarar för planering, drift och underhåll av flygplatserna

med tillhörande anläggningar och utrustning som inte sorterar under

trafikbyrån, som banor, plattformar, byggnader, elektriska anläggningar,

tillfartsvägar, dränerings- och avloppssystem m. m. och stationstjänst samt

brandtjänst och katastrofberedskap. Byrån svarar för utbildningen inom

brandtjänsten. Till byråns arbetsuppgifter hör vidare att anskaffa och

utföra flygplatsanläggningar. I fråga om ny-, till- och ombyggnad av flygfält

samt av husbyggnad, vars byggkostnad beräknas understiga 500 000 kr.,

får programarbete, projektering och utförande ske i egen regi eller genom

utomstående. För utförandet anlitas därvid nästan uteslutande entreprenörer.

Projektering och utförande av husbyggnadsarbete, vars byggkostnad

beräknas överstiga 500 000 kr., ankommer på byggnadsstyrelsen i samverkan

med marktjänstbyrån. Programutredning för sådana större husbyggnadsföretag

bedrivs däremot i egen regi i samråd med bl. a. byggnadsstyrelsen.

Byrån äger mot ersättning utöva viss rådgivande verksamhet åt

kommunala eller enskilda företag vid projekterandet av flygplatsanläggningar

och handlägger ärenden rörande godkännande av flygplatser. Byrån

handhar den centrala upphandlingen av bl. a. fordon, maskiner, redskap,

drivmedel, brandmateriel och diverse förnödenheter samt handlägger ärenden

rörande underhåll och drift av fordon och maskiner. Under byrån

sorterar centralförrådet vid Bromma flygplats.

Marktjänstbyrån är indelad i en drift-, en planerings-, en elektro-, en

husbyggnads- och en förvaltningssektion. Under byrån lyder den egentliga

förvaltningstjänsten vid de lokala flygplatsförvaltningarna. Vissa flygplatser

förvaltas genom byråns förvaltningssektion.

Luf tf artsinspektionen är tillsynsorgan för den civila luftfartens och dess

markanordningars tillförlitlighet från trafiksäkerhetssynpunkt. Den handhar

bl. a. ärenden rörande bestämmelser för samt godkännande och kontroll

av den civila flygmaterielens luftvärdighet, av flygföretagens tekniska och

driftmässiga organisation, av flygverkstädernas behörighet för underhållsarbeten

samt av flygskoleverksambet och utbildning av flygpersonal. I fråga

om ärenden rörande tillstånd till luftfart i förvärvssyfte utför inspektionen

de tekniska bedömningarna av flygföretagen och utfärdar drifttillstånd

för dessa. Inspektionen handlägger ärenden rörande hjälpf^verksamhet.

Vidare sker genom inspektionens försorg registrering av svenska civila

luftfartyg och undersökning av luftfartshaverier.

Inspektionens arbetsuppgifter är uppdelade på en driftsektion, en luftvärdighetssektion,

en underhållssektion, en certifikatsektion och en haverisektion.

Under inspektionen sorterar den regionala besiktningsorganisationen.

Utrikessekretariatet har till uppgift att handlägga och förbereda internationella

avtals- och samarbetsfrågor av luftfartspolitisk natur samt följa

det arbete som bedrivs inom internationella luftfartsorganisationen, ICAO

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:fs proposition nr 57 år 1967

35

(International Civil Aviation Organization), och europeiska luf tf artskonferensen,

ECAC (European Civil Aviation Conference) samt andra inter^- nationella organisationer i den mån ärende inte faller inom viss fackbyrås

kompetensområde. Sekretariatet handlägger vidare ärenden rörande tillstånd

för utländska flygtrafikföretag att bedriva linjefart och för såväl in- som utländska

flygtrafikföretag att bedriva ej regelbunden luftfart (huvudsakligen

charterflygtrafik) samt frågor om godkännande av befordringsavgifter i

trafik mellan Sverige och utlandet. Sekretariatet arbetar på en sektion för

avtals- och ICAO-frågor samt en charterflygsektion.

2. 1963 års liiftfartsutredning

Utredningen har funnit det lämpligt att i anslutning till sina synpunkter

och förslag rörande luftfartsverkets verksamhet se över de organisatoriska

förhållandena inom verket. Syftet har därvid i första hand varit att lägga

fram sådana förslag till ändringar i nuvarande huvudorganisation som

utredningen funnit angelägna för att verket så effektivt som möjligt skall

kunna lösa sina uppgifter som statligt organ för den civila luftfarten.

Nuvarande ansvarsfördelning

Ansvaret för den egentliga driften vid flygplatserna är delat på verkets

trafikbyrå och marktj änstbyrå. Till trafikbyrån hör nämligen trafiklednings

funktionen i vidsträckt bemärkelse medan verkets egentliga förvaltningstjänst

vid flygplatserna, som även inkluderar rangerings-, viss rampoch

klareringstjänst samt katastrofberedskap, tillhör marktjänstbyråns ansvarsområde.

Denna tudelning av ansvaret för den egentliga driftfunktionen

återspeglas även regionalt så till vida, att inom de lokala flygplatsförvaltningarna

trafikledningsfunktionen lyder direkt under chelen för trafikbyrån

samtidigt som personalen i administrativt hänseende är underställd

vederbörande flygplatschef. Ansvaret för underhållet av flygplatsernas anläggningar

och utrustning, som i princip också bör räknas till driftfunktionen,

är likaledes delat mellan trafikbyrån och marktj änstbyrån. Således

svarar trafikbyrån tillsammans med televerket för att de radiotekniskas

hjälpmedel, som krävs för trafikledningsverksamheten, är funktionsdugliga

medan marktj änstbyråns underhållsansvar hänför sig till driftdugligheten

hos övriga anordningar som banor och byggnader, elektrisk utrustning, fordon

och maskiner. Ansvaret för projektering, inkl. förekommande konstruktionsarbete,

samt ny-, till- och ombyggnad av banor och uppställningsplatser,

byggnader, elektriska anläggningar o. d. vilar på marktj änstbyrån. Projekteringen

av större husbyggnader samt huvuddelen av byggandet sker genom

entreprenörer. Byrån planerar, projekterar och utför fält- och belysningsanläggningar,

varvid entreprenörer anlitas i växlande omfattning.

Utredning av navigations-, kommunikations- och annan utrustning inom

flygsäkerhetstjänstens område ankommer på trafikbyrån. Projektering och

opaginerad Kontrollera mot PDF

3G

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1067

byggande av sådana anläggningar utförs huvudsakligen av televerket och

endast i mindre omfattning av byrån.

Teknisk kontroll och besiktning hänför sig bl. a. till flygföretagens,

underhållsverkstädernas, flygmaterielens och flyg- och mekanikerutbildningens

tillförlitlighet från flygsäkerhetssynpunkt. I denna funktion ingår

även ärenden rörande prov och kontroll av luftfartscertifikat och behörighetsbevis.

Ansvaret för detta verksamhetsområde vilar på luftfartsinspektionen.

Under byrån sorterar den regionala besiktningsorganisationen vars

personal — liksom trafikledningspersonalen — i allmänt administrativt

hänseende är underställd vederbörande flygplatschef för den lokala flygplatsförvaltningen.

För sådana företagsadministrativa funktioner som personalfrågor, juridiska

frågor samt organisations- och kontorsdriftfrågor svarar kanslibyrån.

Rekryteringen av trafikledningspersonal sker inom trafikbyrån liksom utbildningen

av personal inom trafikledningstjänsten. För utbildningen inom

brandtjänsten svarar marktjänstbyrån. Under kanslibyrån sorterar även

de ekonomiska frågorna.

För svar sberedskapsfrågorna ankommer på kanslibyrån.

Frågor rörande tillstånd till regelbunden trafik i förvärvssyfte meddelas

av Kungl. Maj :t. Under resp. ärendens remissbehandling handläggs de

inom luftfartsverkets kanslibyrå. Tillstånd till andra former av yrkesmässig

luftfart meddelas av luftfartsinspektionen som även utställer erforderliga

certifikat (behörighetsbevis) för tjänst ombord på luftfartyg och

vid den tekniska markorganisationen. Utrikessekretariatet meddelar kommersiella

tillstånd berörande in- och utländska företag som bedriver vissa

former av kvalificerad ej regelbunden luftfart (särskilt s. 1c. charterflygyerksamhet).

Inom marktjänstbyrån prövas ärenden om godkännande av

flygplats. Tillståndsärendena är sålunda fördelade på fackbyråerna.

Samtliga byråer engageras i verksamhet med internationell anknytning.

Arbetsuppgifter i anslutning till luftfartspolitislca överläggningar vilar i

första hand på utrikessekretariatet.

Synpunkter och förslag

Utredningen anser, att ett särhållande av trafikledningsfunktionen från

de övriga delarna av driften under hänvisning till den förstnämndas särskilda

karaktär inte är övertygande. Däremot torde betydande fördelar

lcunna vinnas från bl. a. effektivitetssynpunkt av en odelad och klar ansvarslinje

för driften och dess planering. Sålunda torde ett enhetligt ansvar

över huvud taget underlätta en enligt utredningens mening önskvärd ökad

delegering av befogenheter och ansvar från fackbyråerna till cheferna på

den regionala nivån. Ansvaret för driften av flygplatserna bör därför samordnas

i en huvudenhet och även komma till synes vertikalt i hela orga
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1967

nisationen. Trafikledningsfunktionen bör därför regionalt inordnas i de

lokala flygplatsförvaltningars verksamhetsområde. Utredningen finner inte

anledning föreslå geografisk distriktsindelning, utan de flygplatser, som

f. n. förvaltas direkt genom marktj änstbyråns förvaltningssektion, bör på

lämpligt sätt fördelas på ifrågakommande flygplatsförvaltningar.

Utredningen anser att kostnadsbesparingar på sikt kan uppnås om endast

en flygplatsförvaltning för storstockholmsområdet finns och föreslår därför

att Stockholm-Bromma flygplatsförvaltning inordnas i StockholmArlanda

flygplatsförvaltning.

F. n. är projekterings- och byggandefunktionerna organisatoriskt knutpa

till driften av flygplatserna. Verksamheten omfattar i huvudsak tillsyn

och kontroll av anlitade konsulter och entreprenörer. I egen regi utförs inom

verket — förutom all programutredning — endast viss mindre projektering

samt byggande av flygfält jämte belysningsanläggningar och byggnadsunderhåll.

I övrigt anlitas utomstående, bl. a. byggnadsstyrelsen. Verkets

egen organisation för ifrågavarande arbetsuppgifter är därför av relativt

begränsad omfattning. Projekteringen och byggandet i egen regi bör enligt

utredningens uppfattning även i fortsättningen begränsas genom anlitande

av utomstående. Med hänsyn till funktionernas samband med planering

och underhåll inom driften bör därför — liksom i nuvarande organisation

— projektering och byggande inordnas i huvudenheten för driften av flygplatserna.

Om det visar sig lämpligt för verket att i egen regi projektera

och utföra ett tekniskt mera krävande företag anser utredningen att viss

tillfällig personalförstärkning bör kunna ske.

Utredningen föreslår att den nuvarande trafikbyrån och marktjänstbyrån

förs samman till en huvudenhet. Denna bör kallas driftavdelning och dess

chef ges tjänstetiteln driftdirektör. Under driftavdelningen skall sortera

de lokala flygplatsförvaltningarna. Utredningen anser det praktiskt och

rationellt att den regionala besiktningsorganisationen även i fortsättningen

har viss administration gemensam med flygplatsförvaltningarna.

Vid överväganden om ekonomifunktionens organisatoriska ställning finner

utredningen synnerligen angeläget med hänsyn till det mål för eko^

nomin, som utredningen samtidigt föreslår, att handläggningen och samordningen

av ekonomiska frågor sker inom en fristående huvudenhet för

ekonomin. Utredningen föreslår därför att en ekonomiavdelning inrättas

och alt dess chef ges tjänstetiteln ekonomidirektör. Ekonomiavdelningen

bör även svara för den centrala förrådshållningen och vara samordnande

organ för verkets inköp av bl. a. fordon, maskiner och förrådsförnödenheter.

Ansvaret för underhåll och drift av verkets fordon och maskiner

bör däremot ankomma på den föreslagna driftavdelningen. Ekonomiavdelningen

bör ha det centrala ansvaret för verkets kommersiella verksamhet

samt handha statistik och prognosverksamhet. Den bör vidare handlägga

ärenden rörande godkännande av flygtrafikföretagens befordringsavgifter

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1967

och efter förslag från övriga huvudenheter samordna framställningar till

Kungl. Maj:t rörande investeringsanslag och driftstat.

Utredningen anser att kanslibyrån framdeles bör handha verkets personaladministrativa,

juridiska och organisatoriska frågor samt försvarsberedskapsfrågor.

Byråns benämning bör ändras till administrativ avdelning och

chefen ges tjänstetiteln administrativ direktör. Utöver de arbetsuppgifter,

som kvarstår sedan bl. a. de ekonomiska frågorna skilts ut, finner utredningen

att vissa ytterligare uppgifter lämpligen bör åläggas avdelningen.

Sålunda bör utbildningen av verkets personal samordnas och prioriteras

av administrativa avdelningen, medan kartläggningen av utbildningsbehoven

bör ske inom resp. huvudenhet. Till avdelningen bör även föras den

rekrytering av trafikledningspersonal, som f. n. sker inom trafikbyrån.

Likaså bör samtliga tillståndsärenden lämpligen handläggas inom administrativa

avdelningen, med undantag av ärenden rörande drifttillstånd för

flygföretag och rörande certifikat som prövas inom luftfartsinspektionen.

Med hänsyn bl. a. till att verkets befattning med luftfartsavtal genom den

senaste lydelsen av instruktionen för luftfartsverket i viss utsträckning

begränsats finner utredningen inte anledning föreslå att utrikessekretariatet

ges ställning som självständig avdelning. I stället föreslår utredningen att

sekretariatets nuvarande arbetsuppgifter inordnas i en särskild sektion

inom administrativa avdelningen. Sektionschefen bör kunna självständigt

under generaldirektören handlägga ärenden, som denne överlämnar till

honom.

Enligt utredningens mening är det nödvändigt att luftfartsverket som

affärsdrivande verk i fortsättningen, vid sidan av den externa revisionen,

bedriver egen såväl kameral- som sakrevision. En väsentlig uppgift för

sakrevisionen skall vara att genom granskning av vidtagna åtgärders ekonomiska

ändamålsenlighet bl. a. ge impulser till rationaliseringsåtgärder.

Utredningen föreslår att internrevision sker inom ett särskilt revisionsorgan.

För att stärka dess oberoende bör detta ställas direkt under generaldirektören

men i administrativt avseende placeras inom administrativa avdelningen.

Med hänsyn till förslaget om kommunala bidrag till investeringar föreslår

utredningen att luftfartsverkets styrelse utökas med en ledamot som

representerar de kommunala intressena.

Utredningen anser att den föreslagna omorganisationen bör ske snarast

möjligt och vara genomförd senast den 1 juli 1967.

En tablå över utredningens förslag till huvudorganisation för luftfartsverket

torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 2.

Med hänsyn till att luftfartsinspektionens arbetsuppgifter innebär tillsyn

från flygsäkerhetssynpunkt såväl över luftfartsverket som över flygföretagen

anser utredningen vidare ändamålsenligt att inspektionen självständigt

svarar för handläggningen av dylika frågor och att detta anges i verkets

instruktion.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 ur 1967

39

Särskilt yttrande i fråga om utredningens förslag till huvudorganisation

har avgetts av experten, byråchefen hos luftfartsverket Sven Sörenson, som

anför kritiska synpunkter i huvudsak i fråga om förslaget att samordna

driftfunktionerna i en driftavdelning.

o

3. Yttranden

Utredningens synpunkter på arbets- och ansvarsfördelningen

inom luftfartsverket och förslagen till ändringar

i huvudorganisationen m. m. tillstyrks generellt eller lämnas

uttryckligen utan erinran av chefen för flygvapnet, SJ, riksrevisionsverket,

överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Uppsala, Gotlands, Skaraborgs,

Värmlands, Västmanlands, Gävleborgs och Norrbottens län, Näringslivets

trafikdelegation, SR, LO, ABA, SILA och SAS, Transair och Internord. SJ

finner att av utredningens principiella motiv för och beskrivning av organisationsförslaget

framgår att förutsättningar kommer att skapas för en klar

ansvars- och befogenhetsfördelning. Länsstyrelsen i Värmlands län anför

att för en ändamålsenlig utveckling av flygtrafiken är det angeläget att

man har en luftfartsorganisation som med kraft och effektivitet kan lösa

både de aktuella och de långsiktiga problemen, t. ex. när det gäller säkerheten,

investeringarna och de olika ekonomiska avvägningarna. De av utredningen

föreslagna åtgärderna, som berör luftfartsverkets organisation,

synes ägnade att underlätta ett sådant arbete. Länsstyrelsen i Västmanlands

län framhåller att såvitt länsstyrelsen kan finna, innebär utredningens förslag

integration av väsentliga funktioner som nu finns uppsplittrade på olika

håll inom verket. Integrationen ger ökade möjligheter till regional och lokal

decentralisering av funktionerna. För SR synes alla de organisationsändringar,

som utredningen förordar, vara ägnade att effektivisera luftfartsverkets

verksamhet. ABA, SILA och SAS framhåller att man inte har några

särskilda kommentarer då man förstår att målet varit att effektivisera och

förbilliga verkets drift.

Luftfartsverket framhåller att dess nuvarande organisation inte bär ändrats

i sina huvuddrag sedan verkets tillkomst år 1945. Det är därför inte

förvånande om man ifrågasätter om organisationen fyller de krav som i

dag och under överskådlig framtid måste ställas på densamma. Luftfartsverket,

som därvid har stöd i den av statskontoret för några år sedan gjorda

organisationsundersökningen av verket, känner för egen del inget behov

av en mera djupgående omorganisation vare sig på det centrala eller det

regionala planet. Någon väsentlig skillnad med avseende på av utredningen

aktualiserade spörsmål råder inte mellan luftfartsverket och ett stort antal

luftfartsmyndigheter runt om i världen. Detta torde tala för att rådande

organisationsform bör passa för den civila luftfartens administration även

i Sverige.

I fråga om driftavdelningen ifrågasätter länsstyrelsen i Västmanlands

län om säkerhetstjänsten och trafikledningen inom flyget är så

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ls proposition nr 57 år 1967

artskild från administrationen av driften i övrigt att en integration ej bör

ske. Inom andra verk, t. ex. SJ, torde föreligga långt gående integration i

dessa hänseenden.

Luftfartsverket finner förslaget ytterst betänkligt. Karaktären av de arbetsuppgifter,

som nu var för sig vilar på trafikbyrån och marktjänstbyrån,

är i alla avseenden så fundamentalt olika och fördelade på så artskilda arbetsenheter

och specialister inom olika områden att en sammanslagning av

verksamhetsgrenarna otvivelaktigt måste anses orationell både i ledningsfunktionen

och ute på linjen. F. n. råder inte någon oklarhet i fråga om ansvarslinjen

mellan trafikbyrån och marktjänstbyrån. Likaså är enligt verkets

uppfattning graden av delegering av befogenheter och ansvar till driftfunktionerna

inom flygplatsorganisationen tämligen väl avvägd. En sammanslagning

av trafik- och marktjänstbyråerna kan i varje fall inte i och för

sig ytterligare underlätta en ökning av delegeringen. Med hänsyn till artskildheten

mellan driftfunktionerna är det svårt att även vid flygplatser

med relativt begränsad flygtrafik lägga ansvaret för flygplatsens samtliga

driftfunktioner på en gemensam ledning. I anslutning till beredningen av

remissutlåtandet inhämtade luftfartsverket yttranden från flggplatscheferna.

Av yttrandena framgår att fyra flygplatschefer tillstyrker utredningens

förslag. En av flygplatscheferna ställer sig tveksam i vad avser sammanslagningen

inom verkets centrala förvaltning som enligt hans mening inte

synes medföra någon arbetsmässig besparing. Flygförvaltningen anser nödvändigt

att flygsäkerhetstjänsten, å ena, och den s. k. förvaltningstjänsten,

å andra sidan, hålls åtskilda på centralt och lokalt plan eftersom samarbetet

med luftfartsverket kräver detta. Statskontoret avstyrker förslaget eftersom

ämbetsverket anser sig inte kunna ta ställning i frågan på grundval av det

av utredningen presenterade materialet. I övrigt anlägger även TCO och

SPAF kritiska synpunkter på utredningens förslag.

Svenska teknologföreningen och Svensk flygtrafikledarförening anser att

frågan fordrar mera ingående överväganden innan beslut fattas om en förändrad

organisation.

Vad avser inordnandet av Stockholm — Bromma fly gplatsförvaltning

i Stockholm •— Arlanda flygplatsförvaltning

framhåller luftfartsverket, som avstyrker förslaget, att

en sådan åtgärd övervägts i tidigare sammanhang bl. a. inom statskontoret,

varvid man funnit att kostnadsbesparingar varken på längre eller kortare

sikt kommer att uppstå. Statskontoret avstyrker förslaget då ämbetsverket

anser sig inte kunna ta ställning i frågan på grundval av det av utredningen

presenterade materialet. I övrigt är Näringslivets trafikdelegation, TCO och

SPAF tveksamma i fråga om besparingsmöjligheterna.

Remissinstanserna ansluter sig allmänt till utredningens förslag om afl

inrätta en ekonomiavdelning. Luftfartsverket ställer sig dock tvek
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1967

samt till att koncentrera verkets inköpsverksamhet till denna avdelning.

Utredningens förslag om administrativa avdelningen föranleder

inga erinringar från remissinstanserna. I fråga om att inordna nuvarande

utrikessekretariatets arbetsuppgifter i en särskild

sektion inom administrativa avdelningen anser luftfartsverket att

behov inte föreligger av omedelbara överväganden i denna fråga eftersom

åtgärden knappast innefattar några ekonomiska aspekter. Även utredningens

uttalanden om luftfartsverkets behov av internrevision delas av

de remissinstanser som yttrat sig i denna del. Statskontoret anser att ett

gemensamt revisions- och rationaliseringsorgan bör inrättas. I fråga om

luftfartsinspe k tionens ställning anser luftfartsverket utredningens

uppfattning i princip riktig. Verket anför därefter synpunkter

på utformningen av instruktionen i de delar som avser luftf art sinspektionen.

C. Departementschefen

Flyget har på relativt kort tid kommit att få en växande betydelse på

transportområdet. Särskilt har persontrafiken utvecklats snabbt. Antalet

avresande passagerare i inrikes regelbunden luftfart (linjefart) under perioden

1955—1965 har ökat från 103 000 till 742 000 och i utrikes linjefart från

233 000 till 567 000. Den icke regelbundna luftfarten ökade under samma tid

från 25 000 till 365 000 avresande passagerare. Totalt mer än fyrdubblades

således passagerarantalet under perioden. Under år 1964 svarade den inrikes

luftfarten för ca 10 % av antalet personkm på avstånd över 300 km i den

sammanlagda järnvägs- och flygtrafiken. Även under år 1966 har ökningen

av antalet avresande passagerare varit betydande och uppgick totalt till ca

11 %. För utrikes linjefart val- ökningen 10 % och för inrikes linjefart 8 %.

Vad beträffar gods- och postbefordran har utvecklingen varit liknande.

Fraktmängden ökade under år 1966 med ca 9 % i utrikes linjefart och med

ca 4 % i inrikes.

Det ligger i linje med snabb ekonomisk utveckling och ökande internationell

handel och turism att det internationella flyget bör ha stora möjligheter

till fortsatt utveckling. De här anförda synpunkterna äger också giltighet

för inrikesflygets möjligheter till fortsatt expansion. I vårt land med dess

relativt stora avstånd och markerade tätortsområden torde man därför för

inrikesflyget kunna räkna med fortsatt snabb ökningstakt. 1963 års luftfartsutredning

räknar med att totala antalet avresande passagerare i inrikes samt

utrikes linjefart och icke regelbunden trafik på luftfartsverkets flygplatser

kommer att öka från 1,7 milj. år 1965 till ca 2,5 milj. år 1970 och till ca

3,6 milj. år 1975. Detta motsvarar en årlig ökning av i medeltal ca 8 %,

vilken fördelar sig med ca 9 % på den första och ca 7 % på den andra

femårsperioden.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1967

Luftfartsverket driver och förvaltar statens flygplatser för civil luftfart

och därmed sammanhängande rörelse samt handlägger ärenden om den

civila luftfarten. Antalet statliga civila flygplatser är f. n. 21, av vilka 13

används för linjefart, s. k. trafikflygplatser. Övriga åtta är s. k. småflygfält

på vilka det inte förekommer linjefart. Verket förvaltar dessutom civila anläggningar

på åtta militära flygfält, vilka enligt avtal mellan chefen för flygvapnet

och luftfartsverket är upplåtna för linjefart.

Enligt avtal med televerket sköter detta verk mot ersättning anskaffning

samt teknisk drift och underhåll av den radiotekniska utrustning, som används

inom flygsäkerhetstjänsten. Däremot har luftfartsverket hand om den

operativa användningen av utrustningen. SMHI svarar helt för flygväderlekstjänsten.

Luftfartsverkets kostnader för institutets flygväderlekstjänst

motsvarar det belopp som anvisas på riksstaten under sjätte huvudtitelns

anslag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Väderlekstjänst

för luftfarten.

Genom beslut av 1947 års riksdag är luftfartsverket ett affärsdrivande

verk. Dess ekonomiska ställning och rörelseresultat redovisas på luftfartsfonden.

Under varje budgetår har emellertid verksamheten visat betydande

underskott och statsmakterna bär därför regelbundet anvisat anslag på riksstaten

för att täcka dessa underskott. För budgetåren 1964/65 och 1965/66

var underskotten 13,6 resp. 6,1 milj. kr., exkl. ränta på investerat statskapital.

Räknas ränta efter normalräntefoten skulle förräntningskravet ha varit

11,8 resp. 13 milj. kr. och den totala förlusten för de två budgetåren således

25,4 resp. 19,1 milj. kr. Räkenskaperna för budgetåret 1965/66 har inte påförts

retroaktivt utbetalda löner om 1,1 milj. kr., vilket belopp i stället kommer

att belasta budgetåret 1966/67. För detta budgetår har i riksstaten

underskottet beräknats till 10,5 milj. kr. Räntan kan uppskattas till ca 14,1

milj. kr., varför det totala underskottet kan anges till 24,6 milj. kr.

Kungl. Maj:t beslöt den 16 november 1962 att tillkalla särskilda sakkunniga

för att utreda luftfartsverkets framtida ställning. I yttrande till statsrådsprotokollet

uttalade dåvarande departementschefen, att den principiella

utgångspunkten för utredningens arbete bör vara att för luftfartsverket

liksom för statens affärsverksamhet i övrigt skall eftersträvas full kostnadstäckning

inkl. ränta på investerat kapital. Därefter har 1963 års riksdag

godkänt de riktlinjer för den statliga trafikpolitiken, som Kungl. Maj :t

föreslog i prop. 1963: 191. Det grundläggande ställningstagandet härvid

innebar, att varje trafikgren i princip själv skall svara för de kostnader den

förorsakar det allmänna. I propositionen framhöll departementschefen att de

skillnader i detta hänseende som då förelåg mellan olika trafikgrenar skulle

beaktas i samband med revision av vägtrafikbeskattningen och vid utredningen

om bl. a. luftfartsverkets ekonomi.

Luftfartsutredningen lägger i sitt betänkande fram ett enhälligt förslag.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1967

En utgångspunkt för utredningen är att riktlinjerna för den statliga trafikpolitiken

på sikt bör gälla även för den civila luftfarten.

Utredningen har mot denna bakgrund diskuterat frågan om kommuner

eller andra lokala förvaltningsorgan lämpligen bör överta huvudmannaskapet

för trafikflygplatserna och kommit till den uppfattningen att staten

även i fortsättningen bör stå som huvudman för dessa.

I anslutning härtill föreslår utredningen att luftfartsverket även i fortsättningen

bibehålls som affärsdrivande verk. Det är emellertid enligt utredningen

nödvändigt att verksamheten avgränsas så att verket kan fylla det

för affärsverken principiella målet att intäkterna skall täcka kostnaderna.

Utredningen lägger i detta avseende fram en rad förslag, vilka avser riktlinjer

för omfattningen av verkets rörelse, plan för avveckling av underskottet,

förslag till normering av kommunala bidrag samt riktlinjer för avgiftspolitiken

och investeringsverksamheten. Slutligen föreslår utredningen

vissa ändringar i verkets organisation.

I fråga om omfattningen av luftfartsverkets verksamhet anser jag i likhet

med utredningen och remissinstanserna att luftfartsverket bör förvalta och

driva statliga flygplatser för linjefart. Enligt min mening bör dock även

landsting, kommun eller enskild intressent kunna anlägga, driva och

förvalta flygplats för linjefart. Härvid bör dock vissa krav uppfyllas. Sålunda

bör förutsättas att flygplatsen är lämpligt belägen från allmän transportförsörjningssynpunkt,

att en varaktig trafik kan beräknas uppkomma,

att trafiken kan bedrivas utan direkta subventioner från det allmänna och

alt flygplatsen fyller de tekniska krav som luftfartsverket föreskriver.

Enligt luftfartslagen erfordras tillstånd av Kungl. Maj :t för inrättande och

drift av flygplats till allmänt bruk. Jag har inte heller något att erinra mot

att benämningarna primär- och sekundärflygplats används med den betydelse

utredningen föreslagit. Andra flygplatser än sådana med linjefart

bör även i fortsättningen vara en angelägenhet för landsting, kommun eller

enskild intressent. Jag anser att verket bör avveckla sitt engagemang i

småflygfälten om företagsekonomiska skäl talar härför.

Luftfartsverket bör förutom att förvalta och driva statliga flygplatser för

linjefart ha som huvuduppgift att svara för eller ombesörja civil flygtrafikledning

och från flygsäkerhetssynpunkt påkallad övervakning och tillsyn vid

primärflygplatser och sekundärflygplatser samt av det luftrum som används

av civilflyget. Undantag härifrån bör göras för de militära flottilj flygplatser

som är upplåtna för linjefart, och där flygvapnet enligt avtal svarar för

flygsäkerhetstjänsten. Luftfartsverkets befattning med övriga flygplatser

bör inskränkas till övervakning och tillsyn från flygsäkerhetssynpunkt.

Enligt utredningens mening bör luftfartsverket utveckla den del av stationst

jänsten som är ramptjänst och komplettera den till flygtrafiken knutna

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 57 år 1967

verksamheten med annan verksamhet som indirekt anknyter till flygtrafiken.

I den mån verket anser det förenligt med sina intressen bör verket

kunna överlåta ramptjänsten på annan företagare. Sådan överlåtelse anser

utredningen böra ske främst till svenska flygtrafikföretag och avtal härom

träffas mellan luftfartsverket samt SAS och LIN.

I huvudsak har jag intet att erinra i denna fråga. Ramptjänsten på primärflygplatserna

bör således vara förbehållen luftfartsverket. Om verket

finner det företagsekonomiskt motiverat bör genom avtal upplåtelse mot

ersättning kunna ske av rätten att utöva ramptjänst på viss eller vissa primärflygplatser.

Däremot anser jag det inte lämpligt att genom särskilt uttalande

om avtalsparter begränsa verkets möjligheter att träffa avtal.

Utredningen föreslår att verkets möjligheter att arbeta på ett ändamålsenligt

sätt bör förstärkas genom alt dess befogenheter i förhållande till

televerket, SMHI och byggnadsstyrelsen ökas. I remissvaren motsätter sig

nämnda myndigheter förslaget medan luftfartsverket i princip tillstyrker

detta. I sammanhanget bör erinras om att Kungl. Maj :t i enlighet med vad

jag förordat i årets statsverksproposition (prop. 1967: 1 bil. 8 s. 201) föreslagit

riksdagen, att den på televerkets fond bokförda radiotekniska utrustningen

den 30 juni 1967 förs över till luftfartsfonden, vilken i analogi med

de övriga affärsverksfonderna föreslås benämnd luftfartsverkets fond. För

egen del vill jag ansluta mig till den av utredningen föreslagna större friheten

för verket att handla självständigt när det gäller tele- och väderlekstjänstfrågorna.

Avtal som kan komma att träffas om köp av tjänster bör avse sådan

tidsperiod att planeringen av verksamheten kan ske på ett ekonomiskt riktigt

sätt hos berörda parter. Självfallet bör i detta sammanhang beaktas arbetet

inom den i november 1966 tillsatta flygtrafikledningskommittén. I vad

avser gränsdragningen mellan byggnadsstyrelsen och luftfartsverket rörande

byggnadsverksamheten äger luftfartsverket f. n. enligt Kungl. Maj :ts beslut

den 7 juli 1966 att i likhet med bl. a. postverket och sjöfartsverket självt

projektera och utföra ny-, om- och tillbyggnadsobjekt som beräknas understiga

500 000 kr. Denna beloppsgräns anser jag lämpligt avvägd t. v. för

luftfartsverkets behov. I här angivna frågor bör Kungl. Maj :t och efter

Kungl. Maj :ts bemyndigande verket äga besluta.

Utredningen konstaterar att luftfartsfonden sedan verket blev affärsdrivande

varje år visat underskott. Exkl. ränta på i fonden investerat kapital

uppgår det sammanlagda underskottet för budgetåren 1947/48—1964/65 till

167,7 milj. kr. Om hänsyn tas till ränta efter 5 % på investerat kapital och

ränta på ränta efter samma procentsats på underskotten stiger de ackumulerade

förlusterna till 365,2 milj. kr. De av 1947 års riksdag fastställda

riktlinjerna för luftfartsverkets verksamhet anser utredningen formellt

kunna berättiga till krav på täckning av de ackumulerade förlusterna efter

den 1 juli 1947, såväl direkta driftunderskott som utebliven kapitalränta.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.ts proposition nr 57 år 1967

Utredningen anser det emellertid inte vara möjligt att belasta luftfarten

med krav på täckning av dessa förluster. Remissinstanserna bär i denna

del inga erinringar mot utredningens uppfattning. Inte heller jag anser, att

staten bör fordra att luftfarten skall täcka dessa ackumulerade förluster.

i fråga om de redovisningstekniska normerna föreslår utredningen att

luftfartsverket t. v. bör förränta det kapital, som staten investerat i luftfartsfonden

efter den normalränta som gäller för utlåning från statens utlåningsfonder.

Vidare föreslår utredningen att avskrivning sker enligt hittills tilllämpade

principer och att kostnaden för pensioner liksom hittills bör tas

upp med faktiskt utbetalda belopp. Affärsverksutredningen har i sitt remissyttrande

beträffande avskrivningarna förordat omedelbar övergång till de

kortare avskrivningstider som utredningen föreslagit vara normgivande vid

utförande av investeringskalkyler inom verket, nämligen 40 år för banor

och byggnader, 20 år för belysningsanläggningar och 10 år för tele- och

radioanläggningar samt fordon och maskiner. Enligt min mening är de

avskrivningstider som används i verkets redovisning från företagsekonomiska

synpunkter alltför långa. Jag ansluter mig därför till affärsverksutredningens

förslag. I övrigt har jag i avvaktan på resultatet av affär sverksutredningens

arbete inte något att erinra mot att förräntning sker enligt

normalräntefoten och att pensionskostnaderna tas upp med faktiskt utbetalda

belopp. Kungl. Maj :t äger besluta i dessa frågor.

Enligt min mening bör nu åtgärder vidtas för att anpassa den civila luftfarten

till kravet på kostnadstäckning, dvs. full täckning av det allmännas

kostnader. I likhet med utredningen anser jag, att en sådan anpassning till

det trafikpolitiska reformprogrammet inte kan ske omedelbart. En viss

övergångstid bör medges. Utredningen anser att denna bör anges till tio år

och föreslår att under övergångstiden bristen i kostnadstäckning fylls ut

med ett driftbidrag som avtrappas med en tiondel per budgetår. Med hänsyn

till att budgetåret 1966/67 beräknas visa ett totalt underskott om ca

25 milj. kr. inkl. förräntning efter 5,75 % på disponerat kapital, föreslår

utredningen att driftbidrag bör utgå första gången budgetåret 1967/68 och

då med 22,5 milj. kr. och sista gången budgetåret 1975/76 och för detta budgetår

med högst 2,5 milj. kr. Utredningen konstaterar, att det internationellt

sett inte föreligger hinder att ta ut avgifter för kostnaderna för navigationshjälpmedel

i terminalområden och luftleder (undervägskostnader). Ett

flertal länder med internationell luftfart av stor omfattning underlåter

emellertid f. n. att ta ut sådana särskilda avgifter. Vid sådant förhållande

har utredningen funnit skäligt att låta anstå med införandet av avgifter

för undervägskostnaderna. Frågan om hur dessa kostnader lämpligen bör

täckas kommer att behandlas på en internationell taxekonferens våren

1967. Utredningen föreslår att frågan om hur undervägskostnaderna skall

täckas bör prövas före den 1 juli 1972, dvs. före utgången av den första

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ls proposition nr 57 år 1967

femårsperioden i den av utredningen föreslagna avtrappningsperioden.

Frågan om avtrappningen av driftbidraget efter budgetåret 1971/72 föreslås

därför bli beroende av den prövningen.

Remissinstanserna ansluter sig i princip till den föreslagna ekonomiska

målsättningen. Ett fåtal ifrågasätter dock om inte vissa kostnadsslag bör

nndantas från luftfartens kostnadsansvar. I några remissyttranden förekommer

dessutom synpunkter på frågan om övergångstidens längd.

Jag anser att driftbidraget bör avvecklas i den takt som bedöms lämplig

med hänsyn till möjliga utgiftsbegränsningar och intäktsökningar i verket.

Riktpunkten för avtrappningen av driftbidraget bör vara en minskning av

storleksordningen 2,5 milj. kr. per år. I likhet med landsvägstrafik, järnvägar

och sjöfart bör luftfarten svara för samtliga de kostnader den förorsakar

det allmänna. Jag ansluter mig således till utredningens uppfattning

att luftfartsverkets kostnader i sin helhet bör innefattas i luftfartens kostnadsansvar.

Det innebär att även undervägskostnaderna bör täckas av luftfarten.

På vilket sätt detta bör ske får som utredningen föreslagit närmare

övervägas, när resultatet av förestående internationella taxekonferens föreligger.

Det nuvarande systemet för underskottstäckning bör avvecklas och ersättas

med ett driftbidrag som under övergångstiden tas upp med så stort

belopp, att full täckning erhålls för verkets kostnader inkl. ränta på i fonden

investerat kapital. Härigenom avses fonden bokföringsmässigt uppnå

balans och bokföringstekniskt bli likställd med övriga affärsverksfonder.

I enlighet med vad jag preliminärt föreslagit i årets statsverksproposition

(prop. 1967: 1 bil. 8 s. 127) bör på sjätte huvudtiteln för budgetåret 1967/68

tas upp ett anslag till driftbidrag till luftfartsverket. Med utgångspunkt

i utredningens beräkningar och med hänsynstagande till de bedömningar

verket gjort i sitt förslag till driftstat för budgetåret 1967/68 anser jag mig

böra förorda, att driftbidraget bestäms till 22,5 milj. kr. för nästa budgetår.

Verket bör vid bifall härtill leverera in ränta till statsverket motsvarande

normalräntan på i medeltal under budgetåret disponerat statskapital. Räntan

kan för nästa budgetår beräknas till 14,5 milj. kr.

I frågan om kommunala bidrag till primärflygplatser anför utredningen

att starka skäl föreligger för att kommun, som i första hand betjänas av

en viss primärflygplats, bidrar till dess anläggning och fortsatta utveckling.

Kommunala bidrag till täckande av driftkostnaderna vid primärflygplatser

utgår f. n. för flygplatserna vid Karlstad, Kiruna, Kristianstad

och Ängelholm. Under budgetåret 1965/66 fick luftfartsverket kommunala

bidrag till driften vid primärflygplatser med sammanlagt drygt 360 000

kr. De kommunala bidragen till investeringar i flygplatsanläggningar har

uppgått till betydande belopp.

Utredningen har vid sina överväganden i fråga om kommunala investeringsbidrag

utgått från att ett visst utrymme måste lämnas det kommunala

intresset av medinflytande och medansvar för primärflygplatserna. Stor
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1967

47

leken av en kommuns investeringsbidrag bör enligt utredningens uppfattning

utgöra en viss i förväg fastställd del av anläggningskostnaderna. För

budgetåren 1967/68—1976/77 anser utredningen att bidraget till primärflygplatser

i princip bör motsvara i runt tal halva totala investeringskostnaden

och utgå efter fasta normer enligt den sammanställning för vilken

jag tidigare redogjort (s. 13). Staten bör dock av praktiska skäl utan att

ifrågasätta kommunalt bidrag kunna svara för investeringar uppgående

till högst 100 000 kr. per flygplats och budgetår. Så länge Arlanda flygplats

avses enbart för internationell trafik anser utredningen att kommunalt

bidrag bör lämnas med hälften av de bidrag, som föreslagits utgå i övriga

fall. Utredningen anser att kommunerna i princip bör få ersättning för sina

kapitaltillskott. Sådan ersättning föreslås inte utgå under tioårsperioden

eftersom staten enligt utredningens förslag då lämnar luftfartsverket driftbidrag.

Enligt utredningens mening bör kommunala bidrag till drift av primärflygplatser

inte utgå och nuvarande avtal om sådana upphöra senast budgetåret

1971/72. I samband med att kommunalt driftbidrag till viss flygplats

upphör bör prövas om det är motiverat att bibehålla flygplatsen som

primärflygplats.

I fråga om det kommunala engagemanget i primärflygplatser ansluter sig

huvuddelen av remissinstanserna till utredningens förslag. I några remisssvar,

bl. a. från Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet,

anförs principiella betänkligheter mot utredningens förslag om kommunala

investeringsbidrag. Förbunden anser att det är statens uppgift att svara

för landets flygplatser för linjefart och att följaktligen kommunala bidrag

inte bör utgå.

På luftfartens område synes det mig var till gagn för både stat och

kommun om ett samgående kan ske. En sådan samverkan har skett under

så lång tid att viss praxis kan sägas ha uppstått för samarbetet.

I praktiken har genom överenskommelser med kommuner under senare

år utvecklats ett mönster som innebär att kommunerna svarat för markkostnaderna

samt för inrikes trafik 50 % och för utrikes trafik 25 % av

kostnaderna för byggnader och anläggningar. I prop. 1966: 1 (bil. 8 s. 295)

anmäldes bl. a. avtal om kommunala bidrag till utbyggnad av örnsköldsviks

och Skellefteå flygplatser och i årets statsverksproposition (prop. 1967:1

bil. 8 s. 203) avtal med Karlstads stad om bidrag till utbyggnad av flygplatsen

där. I samtliga dessa fall har bidragen till de aktuella investeringarna

uppgått till 50 % av kostnaderna.Vad beträffar ny flygplats i Malmö-regionen

innebär avtalet med Malmö stad att bidrag lämnas med 37,5 %,

motsvarande 50 % för inrikes och 25 % för utrikes trafik. I sammanhanget

vill jag anmäla att preliminärt avtal träffats med Göteborgs stad

om utbyggnad av Torslanda flygplats. Staten åtar sig att inom en kostnadsram

av 10 milj. kr. utföra vissa arbeten som i huvudsak avser nytt

trafikledningstorn, utbyggnad av passagerar- och andra stationsutrymmen,

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Majrls proposition nr 57 år 1967

till- och ombyggnad av driftbyggnader, ombyggnad av godsbyggnad samt

utökning av stationsplattform och av utrymmen för bilparkering. I kostnadsramen

är inräknat kostnader för de åtgärder som kan erfordras i

avvaktan på att nyssnämnda arbeten färdigställts. Arbetena skall om möjligt

vara avslutade före 1969 års utgång. Staden skall i likhet med vad som

gäller enligt avtal från år 1963 angående vissa andra arbeten på flygplatsen

bidra med 37,5 % av kostnaderna, dock med högst 3 750 000 kr. Kostnadsfördelningen

motsvarar vad som gäller enligt avtalet med Malmö stad

om ny flygplats i Malmö-regionen. För arbetena på Torslanda flygplats

krävs inte någon ökning av investeringsanslaget till flygplatser m. m. för budgetåret

1967/68. Däremot kan en höjning av investeringsramen bli nödvändig.

Jag avser att, om riksdagen inte har något att erinra mot nu ifrågavarande

avtal, sedermera föreslå Kungl. Maj :t att godkänna vad som sålunda avtalats.

Till Stockholms flygplatser har kommunala bidrag inte lämnats.

I likhet med utredningen anser jag det angeläget att vissa normer anges

för samarbetet i dessa frågor. De överenskommelser som träffats under

senare år om utbyggnad av flygplatser med blandad inrikes och utrikes

trafik har inneburit att kommunerna svarat för markkostnaderna och 37,5 %

av kostnaderna för byggnader och anläggningar, inkl. investeringar i radioanläggningar.

Jag anser att samma normer bör gälla för alla primär flygplatser.

Någon särbehandling av Arlanda flygplats anser jag sålunda inte

motiverad. Principiella och praktiska skäl kan anföras för att kommunernas

engagemang bör vara oberoende av fördelningen mellan inrikes och utrikes

trafik. Jag har funnit övervägande skäl tala för att den kostnadsfördelning

som tillämpats för flygplatser med blandad inrikes och utrikes trafik, dvs.

att kommunerna svarar för markkostnader och 37,5 % av kostnader för

byggnader och anläggningar, bör tillämpas för alla primärflygplatser. Mitt

förslag innebär sålunda att de kommunala bidragen till de mindre primärflygplatser

som endast har inrikestrafik i fortsättningen blir mindre.

Det är naturligt att den kommunala bidragsgivningen kan ske i samverkan

mellan de kommunala intressenterna i den region som berörs av

flygplatsen. För att inte tynga samarbetet mellan stat och kommun med

avtal om mindre investeringar förordar jag att kommunalt bidrag inte

skall behöva komma i fråga för investeringsobjekt som beräknas uppgå

till högst 200 000 kr. per flygplats och budgetår. Mitt förslag i det avseendet

innebär att gränsen sätts vid ett dubbelt så högt belopp som i utredningsförslaget.

Kommunala bidrag till driftkostnaderna vid statliga flygplatser bör i

princip inte utgå. Nuvarande avtal om sådana bidrag bör inte förlängas.

I fråga om Borlänge och Kristianstads flygplatser anser jag, att förhandlingar

bör tas upp med vederbörande intressenter om att föra över dessa

flygplatser till kategorin sekundärflygplatser i anslutning till att nuvarande

avtal löper ut.

Med beaktande av de riktlinjer rörande bidrag från landsting, kommun

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:is proposition nr 57 år 1967

eller enskild intressent vilka jag nu angett bör Kungl. Maj :t äga besluta om

godkännande av sådana avtal.

1 likhet med utredningen anser jag att kommun i princip bör kunna få

viss ersättning från luftfartsverket för sina bidrag till investeringar. Detta

bör inte avse redan lämnade eller före den 1 juli 1967 avtalade bidrag. Jag

delar utredningens uppfattning att så länge staten bär kostnader för luftfartsverkets

direkta drift i form av driftbidrag bör någon ersättning inte

utgå. Frågan om ersättningens utformning bör prövas, då statens driftbidrag

till luftfartsverket avvecklats.

Utredningen behandlar i fortsättningen de riktlinjer som bör gälla för

taxor och avgifter och föreslår vissa taxehöjningar som erfordras för att

nå full täckning av luftfartsverkets kostnader under tioårsperioden. De

erinringar som gjorts mot utredningens förslag hänför sig till detaljer i

enskilda taxor och till verkningarna av avgiftsuttagets storlek för flygtrafikföretagen.

För min del anser jag att omfattningen av och tidpunkten för erforderliga

taxe- och avgiftsförändringar bör bli beroende av hur de faktorer utvecklas

som är bestämmande för luftfartsverkets rörelseresultat. Utredningens

förslag till åtgärder får därför närmast betraktas som en preliminär bedömning

av hur avgiftshöjningarna bör fördelas mellan olika slag av flygverksamhet.

Ändring av luftfartsverkets taxor kräver inte riksdagens medverkan.

Jag vill dock anmäla min avsikt att föreslå Kungl. Maj :t att höja

passageraravgiften i utrikes trafik med fem kronor den 1 oktober 1967

och att i övrigt i huvudsak genomföra de av utredningen föreslagna taxeåtgärderna

för budgetåret 1967/68. Höjningarna beräknas ge ca 3,6 milj. kr.

i ytterligare intäkter för nämnda budgetår.

Vid skandinaviskt trafikministermöte i Oslo den 17 januari 1967, vid

vilket redovisning lämnades från svensk sida av luftfartsutredningens förslag

och av beredningen inom kommunikationsdepartementet, enades man

om att en arbetsgrupp med två representanter från varje land skulle tillsättas

för att klarlägga kostnadstäckningens reala innebörd inom den civila

lutfartens område i de tre länderna och för att behandla laxestruktur och

taxenivå med hänsyn till skilda förutsättningar. Arbetsgruppens synpunkter

och förslag har inte ansetts böra påverka ställningstagandet till utredningens

förslag om taxeförändringar för budgetåret 1967/68.

Jag ansluter mig i princip till utredningens synpunkter rörande investeringarnas

inriktning. Jag vill understryka det angelägna i att vid investeringsavvägningen

prioritet ges investeringar för säkerhet, regularitet och

enhetlig standard. Luftfartsverket bör i fortsättningen i allmänhet inte uppföra

och bekosta fraktbyggnader och hangarbyggnader. Investeringsbehoven

får prövas av statsmakterna på sedvanligt sätt i samband med behandlingen

av i första hand verkets årliga framställning om investeringsanslag.

Utredningen har föreslagit att några nya statliga flygplatser utöver den

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 sand. Nr 57

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 57 dr 1967

redan beslutade i Malmö-regionen inte skall anläggas under övergångsperioden

eftersom sådana f. n. inte kunnat ekonomiskt motiveras. Enligt

min mening bör fråga om ny primärflygplats prövas av statsmakterna i

vanlig ordning på grundval av de lönsamhetskalkyler som i det aktuella

fallet kan föreligga. Jag vill erinra om att särskild sakkunnig tillkallats för

att utreda flygplatsfrågan i Göteborgs-regionen. Om någon sekundärflygplats,

dvs. kommunalt eller enskilt ägd flygplats för linjefart, kan bli

aktuell, får likaledes bli beroende av de undersökningar som i det enskilda

fallet underställs Kungl. Maj :t för prövning enligt luftfartslagen, bl. a. vad

gäller fråga om att inrätta och driva allmän flygplats.

Vid sidan av de frågor som luftfartsutredningen behandlat i sitt betänkande

vill jag ta upp frågan om det fortsatta behovet av luf tf artslånefonden.

Fonden tillkom genom beslut av 1925 års riksdag (prop. 1925: 93, SU 105,

rskr 227). Ansökan om lån ur fonden prövas av Kungl. Maj :t. Enligt kungörelsen

den 14 maj 1948 (nr 240) angående allmänna villkor och bestämmelser

för lån ur luftfartslånefonden sker utlåning dels för inköp av flygplan,

som skall användas i yrkesmässig luftfart, inkl. reservdelar och tillbehör,

dels för uppförande av för yrkesmässig luftfart erforderliga byggnader

och andra anläggningar. För fondens utlånade medel gäller bl. a. att

ränta utgår enligt bestämmelserna i kungörelsen den 31 december 1943

(nr 939) angående ränta å lån från statens utlåningsfonder. Räntesatsen

är för budgetåret 1966/67 fastställd till 5,75 %. Den 30 juni 1966 var kapitaltillgångarna

på fonden drygt 89 milj. kr. Mot bakgrunden av utvecklingen

bl. a. inom luftfarten har jag inte funnit tillräckliga skäl för en

fortsatt statlig kreditgivning av detta slag. Jag föreslår därför att luftfartslånefonden

avvecklas och att utlåning från fonden inte sker efter den 30

juni 1967.

Jag övergår härefter till att behandla utredningens förslag till vissa ändringar

i huvudorganisationen för luftfartsverket.

Mot bakgrund av de riktlinjer, som utredningen förordat beträffande

luftfartsverkets verksamhet bar den funnit angeläget alt töreslå organisatoriska

förändringar för alt öka verkets effektivitet. I detta syfte föreslår

utredningen att ansvaret för driften av flygplatserna samordnas i en huvudenhet,

som benämns driftavdelning. De administrativa och ekonomiska

uppgifterna föreslås också samordnas i en administrativ och en ekonomisk

huvudenhet. Den regionala organisationen föreslås underställd driftavdelningen

och uppdelad på fyra flygplatsförvaltningar. Vidare föreslås att

verkets styrelse utökas med en ledamot som representerar de kommunala

intressena. Med hänsyn till att luftfartsinspektionens arbetsuppgifter innebär

tillsyn från flygsäkerhetssynpunkt av såväl luftfartsverket som flygtrafikföretagen

anser utredningen ändamålsenligt att inspektionen självständigt

svarar för handläggningen av sådana frågor.

Remissinstanserna ansluter sig i allmänhet till utredningens synpunkter

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1967 51

på arbets- och ansvarsfördelningen inom luftfartsverket och till föreslagna

organisationsändringar. I fråga om driftavdelningen finner dock luftfartsverket

utredningens förslag betänkligt med hänsyn till i huvudsak att

arbetsuppgifterna för nuvarande marktjänstbyrå och trafikbyrå är fundamentalt

olika och fördelade på specialister inom skilda områden. Statskontoret

avstyrker förslaget till driftavdelning eftersom man anser sig inte

kunna ta ställning på grundval av det av utredningen presenterade materialet.

Flygplatscheferna, dvs. luftfartsverkets chefer för de regionala flygplatsförvaltningarna,

tillstyrker utredningens förslag om att samordna driftfunktionerna.

Luftfartsverket och statskontoret avstyrker sammanslagning

av Stockholm-Bromma och Stockholm-Arlanda flygplatsförvaltningar.

I likhet med utredningen anser jag att de förändringar i verksamheten,

som blir följden av det föreslagna ekonomiska målet, kräver att verkets

nuvarande organisation, som byggts upp från andra utgångspunkter, anpassas

till de ändrade förutsättningarna. Det väsentliga är därvid enligt min mening

att finna en organisationsform som blir effektiv och som kan anpassas

till verkets behov. I dessa avseenden anser jag verkets nuvarande organisation

inte vara lämplig. Jag ansluter mig till de synpunkter på organisationens

uppbyggnad som utredningen föreslagit. Utredningens synpunkter på

verkets huvudorganisation ansluter sig till de principer som varit vägledande

under senare år vid omorganisation av andra affär sdrivande verk. För min

del framstår en samordning och integration av de f. n. organisatoriskt åtskilda

driftfunktionerna som välmotiverad. Utredningen har inte presenterat

detalj förslag i frågan och förutsatt att indelning av huvudenheterna

i sektioner eller motsvarande arbetsenheter bör ankomma på luftfartsverket.

Verksamheten bör således fördelas på fyra huvudenheter, som bör benämnas

driftavdelning, administrativ avdelning, ekonomiavdelning och

luftfartsinspektion. Cheferna för dessa bör ges tjänstetiteln driftdirektör,

administrativ direktör, ekonomidirektör samt överingenjör. Luftfartsinspektionen

bör ges en självständig ställning inom verksorganisationen på

det sätt som utredningen föreslagit. Kungl. Maj :t äger i det avseendet utfärda

bestämmelser i instruktion för luftfartsverket. I övrigt bör luftfartsinspektionens

organisation bibehållas oförändrad. Som utredningen föreslagit

bör nuvarande utrikessekretariatet inordnas som sektion i administrativa

avdelningen men sektionschefen självständigt under generaldirektören

kunna handlägga vissa ärenden som denne överlämnar till honom.

I den utsträckning så sker bör de ärenden det gäller anges i verkets arbetsordning.

Dessutom bör det i enlighet med utredningens förslag inrättas en

revisionssektion direkt underställd generaldirektören för kameral revision

och sakrevision. Revisionssektionen bör även initiera de rationaliseringsåtgärder

som revisionsverksamheten ger anledning till. Jag avser att längre

fram i mitt anförande ta ställning till fördelningen av de mindre ärendegrupper,

som utredningen särskilt berört.

Jag delar utredningens uppfattning att en sammanslagning av Stock
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj ris proposition nr 57 år 1967

holm-Bromma flygplatsförvaltning med Stockholm-Arlanda flygplatsförvaltning

på sikt kan innebära kostnadsbesparingar. En integration torde

redan nu vara möjlig av vissa administrativa funktioner och i fråga om

inflygningskontrollerna vid de två flygplatserna Bromma och Arlanda.

Möjligheterna till sammanslagning av de båda flygplatsförvaltningarna

bör följas med uppmärksamhet. Tills vidare torde emellertid fem flygplatsförvaltningar

få bibehållas, nämligen Arlanda, Bromma, Göteborgs, Malmö

och Umeå flygplatsförvaltning.

Jag föreslår att styrelsen utökas med en ledamot till sex ledamöter och

att en av dem bör representera kommunala intressen.

För att tjäna som underlag för bedömningen av anslagsbehovet bör riksdagen

lämnas en redogörelse för hur verket bör vara organiserat på avdelningar

och sektioner samt hur arbetet bör fördelas mellan enheterna.

I enlighet med vad utredningen föreslagit gav Kungl. Maj :t den 25 november

1966 luftfartsverket uppdrag att med utgångspunkt i utredningens

organisationsförslag föreslå indelning av huvudenheterna i sektioner eller

motsvarande arbetsenheter. I skrivelse den 10 januari 1967 avlämnade verket

sådant förslag avseende administrativa avdelningen, ekonomiavdelningen

och luftfartsinspeklionen. I fråga om driftavdelningen var verkets

förslag otillräckligt. Sedan Kungl. Maj :t därför den 13 januari 1967 gett

statskontoret motsvarande uppdrag beträffande driftavdelningen, inkom

statskontoret med förslag i skrivelse den 9 februari 1967. I särskild skrivelse

har generaldirektören för luftfartsverket avstyrkt statskontorets förslag.

Luftfartsverkets förslag till indelning innebär följande.

Administrativa avdelningen föreslås uppdelad på en ombudsmannasektion,

ett sekretariat, en personalsektion, en utrikessektion och ett försvarskontor.

Ekonomiavdelningen föreslås bestå av en kameral sektion, en budgetsektion,

en utredningssektion, en kommersiell sektion och en inköps- och

förrådssektion.

Statskontoret föreslår att driftavdelningen indelas i en planeringsenhet,

en driftledningsenhet, en anläggningsenhet, en expedition och en skolenhet.

I två hänseenden har statskontoret avvikit från de av luftfartsutredningen

angivna riktlinjerna. Den ena avvikelsen avser luftfartsverkets utbildning

av trafikledningspersonal. Statskontoret delar i princip utredningens

uppfattning att den bör förläggas till administrativa avdelningen. Med

hänsyn till att den av Kungl. Maj :t tillsatta flygtrafikledningskommittén har

att även pröva förutsättningarna för en gemensam lokalisering och sammanslagning

av luftfartsverkets och flygvapnets trafikskolor och att resultatet

av denna prövning relativt snart ånyo kan påkalla organisationsförändring

vid verket anser statskontoret det vara en fördel om överföringen till ad
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

5&

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1967

ministrativa avdelningen av ansvaret för ifrågavarande utbildningsverk-.:

samhet t. v. anstår. Den andra avvikelsen gäller verkets förrådshållning;.:

Statskontort finner det mindre ändamålsenligt att lägga den under ekonomi-;

avdelningen eftersom förrådsverksamheten är en del av flygplatsdriftpm En

effektiv flygplatsverksamhet anser statskontoret bäst främjas om driftavdelningen

leder förrådstjänsten och ombesörjer såväl anskaffning av utrustning

som driften vid centralförrådet.

I fråga om administrativa avdelningen har jag inget att erinra mot.luft-,

fartsverkets förslag till sektionsindelning. Ombudsmannasektionen och

sekretariatet bör dock i stället benämnas juridisk sektion resp. allmän sektion.

Revisionssektionen bör inordnas i avdelningen enbart i rent administrativt

hänseende. 1 fråga om ärendefördelningen ansluter, jag mig till.utredningens

lörslag'' som bl. a. innebär att administrativa avdelningen bär.,

samordna och prioritera all personalutbildning och rekrytering. Dessa ärenden

bör handläggas av personalseklionen. Som utredningen uttalat bönresj).

huvudavdelning ange behovet av att utbilda sin personal. Personalsektionen

bör även handha frågor rörande driften vid trafikskolan.

Ekonomiavdelningen bör indelas i en budgetsektion och en. redovis-,

ningssektion. Till budgetsektionen bör även hänföras den av verket före-;

slagna utredningssektionen, kommersiella sektionen samt inköps-, och-för - rådssektionen. Ekonomiavdelningen bör bl. a. handlägga ärenden rörande,

godkännande av flygtrafikföretagens befordringsavgifter samt samordna

verkets inköp av fordon, maskiner och förrådsförnödenheter. Budgetsek-.,

tionen bör bl. a. sköta dessa arbetsuppgifter. Underhåll och drift av verkets

fordon och maskiner bör däremot ankomma på driftavdelningen.

I fråga om driftavdelningen ansluter jag mig till statskontorets, förslag

till sektionsindelning. Samordning av all utbildning bör dock ske inom

administrativa avdelningen och samordning av inköp av bl. a. fordon;

maskiner och förrådsförnödenheter inom ekonomiavdelningen. Vidare bÖBexpeditionsenheten

inordnas i sektionerna. , ....

Sektionsindelningen och fördelningen av arbetsuppgifterna på ädmini-*

strativa avdelningen, ekonomiavdelningen och driftavdelningen bör våra

följande. -

Administrativa avdelningen bör indelas i en allmän sektion, en personalsektion,

eu juridisk sektion, en utrikessektion, ett försvarskontor och én

revisionssektion. . '' .

Allmänna sektionen skall utarbeta förslag till riktlinjer i organisationsfrågor

samt handlägga och samordna ärenden rörande verkets instruktion

och arbetsordning, remisser, lillståndsärenden, exkl. drifttillstånd och certifikat

inom luftfartsinspektionen. Sektionen skall vidare handha frågor''

rörande kontorsdriften.

Personalsektionen skall handlägga personaladministrativa ärenden, såsom

personalplanering, rekrytering, anställning, befordran och entledigande,

5 — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 57

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj ds proposition nr 57 år 1967

löne- och pensionsärenden, tolkning av anställnings- och löneavtal m. m.,

personalvårdsfrågor, personalutbildning. Sektionen skall vidare handha frågor

rörande driften vid trafikskolan.

Juridiska sektionen skall handlägga allmänna juridiska ärenden och

disciplinärenden.

Utrikessektionen skall handlägga frågor rörande internationellt luftfartssamarbete,

tillämpning och registrering av luftfartsavtal samt utarbeta

luftfartspolitiska översikter.

Försvarskontoret skall bereda ärenden rörande försvarsberedskap.

Revisionssektionen skall utföra kameral revision och sakrevision samt

initiera därav betingade rationaliseringsåtgärder.

Ekonomiavdelningen bör uppdelas i en budgetsektion och en redovisningssektion.

Budgetsektionen skall handlägga ärenden rörande ekonomiska policyfrågor,

finans- och budgetfrågor, anslagsframställningar, taxor, avgifter

och kommersiell verksamhet samt prövning av befordringstaxor. Sektionen

skall vidare göra ekonomiska utredningar och prognoser, utarbeta

statistik samt samordna inköp av bl. a. fordon, maskiner och förrådsförnöden

heter.

Redovisningssektionen skall handha kamerala ärenden rörande verkets

medelsförsörjning, bokföring, redovisning och kassarörelse.

Driftavdelningen bör indelas i en planeringssektion, en driftledningssektion

och en anläggningssektion.

Planeringssektionen skall planera flygplatser och trafikledningssystem

samt samordna resursplaneringen inom driftavdelningen.

Driftledningssektionen skall svara för drift av trafikledning och marktjänst,

information till luftfarten, trafikregler, stationstjänst, brand- och

räddningstjänst, fält- och förrådshållning samt underhåll av fordon och

maskiner.

Anläggningssektionen skall projektera, bygga och underhålla flygfält,

byggnader samt radio-, tele- och elanläggningar.

Utöver indelningen i sektioner eller motsvarande arbetsenheter bör det

ankomma på luftfartsverket att i övrigt vidta den indelning på lägre organisationsnivå

som verket finner behövlig.

En tablå över den nya organisationen för luftfartsverket torde få fogas

vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 3.

I anslutning till genomförandet av organisationsförändringarna bör vissa

nya tjänster inrättas. Jag föreslår sålunda att för cheferna för huvudenheterna

bör fr. o. in. den 1 juli 1967 inrättas fyra tjänster, nämligen en som

driftdirektör i C 2, en som administrativ direktör i C 2, en som ekonomidirektör

i C 2 och en som överingenjör i C 2 (luftfartsinspektionen). För

cheferna för sektioner eller motsvarande arbetsenheter bör fr. o. m. den

1 juli 1967 finnas följande tjänster, nämligen tre som avdelningsdirektör

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1967

55

i B 7 (utrikessektionen, driftledningssektionen och anläggningssektionen),

tre som avdelningsdirektör i B 5 (juridiska sektionen, budgetsektionen

och planeringssektionen), tre som byrådirektör i A 30 (allmänna sektionen,

personal sektionen och redovisningssektionen), en som byrådirektör i A 28

(revisionssektionen) och en som byrådirektör i A 26 (för svar skontoret).

Frågan om lönegradsplaceringen av ifrågavarande tjänster har varit föremål

för förhandling mellan statens avtalsverk och berörda personalorganisationer.

Förhandlingsöverenskommelsen har den 1 mars 1967 godkänts

av riksdagens lönedelegation. Anställningsformen för dessa tjänstemän

bör vara extra ordinarie med möjlighet dock att för bestämd tid förordna

den, som redan tidigare innehar sådan förordnandetjänst.

Följande tjänster bör utgå ur organisationen, nämligen en som trafikdirektör

i Cp 1, en som byråchef i Co 1, en som byråchef i Ce 1, en som

överingenjör i Co 1, en som överingenjör i Cp 1, en som avdelningsdirektör

i Bo 5, en som avdelningsdirektör i Be 5, en som byrådirektör i Ae 30, en

som byrådirektör i Ao 28, två som byrådirektör i Ae 28, en som trafikinspektör

i Ae 28, två som byrådirektör i Ao 26, tre som byrådirektör i Ae 26

och två som förste trafikledare i Ae 26. Vidare bör två tjänster som byrådirektör

i A 28 och en tj änst som byrådirektör i A 26 utgå ur verkets organisation.

Övriga förordnandetjänster vid verket bör vid nybesättning förändras

till extra ordinarie.

Kungl. Maj :t bör i den utsträckning som fordras i samband med genomförandet

av den nya organisationen äga föra tjänster på övergångsstat och

utfärda erforderliga övergångsbestämmelser.

Det är angeläget att organisationsförändringarna genomförs så snart

som möjligt. Jag räknar med att omorganisationen skall kunna vara genomförd

i sin helhet under hösten 1967.

D. Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t föreslår

riksdagen att

1. godkänna de riktlinjer jag angett för luftfartsverkets

verksamhet,

2. godkänna de riktlinjer jag föreslagit för omorganisation

av luftfartsverket,

3. bemyndiga Kungl. Maj :t att på personalförteckning

för luftfartsverket föra upp tjänster på löneplan C i enlighet

med vad jag föreslagit i det föregående,

4. bemyndiga Kungl. Maj :t att vidta de övergångsanordningar

som fordras i anledning av omorganisationen,

5. godkänna att luftfartslånefonden avvecklas,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 57 år 1967

6. till Driftbidrag till luftfartsverket för budgetåret

1967/68 på driftbudgeten under sjätte huvudtiteln anvisa

ett anslag av 22 500 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bilaga 1

Tablå över luftfartsverkets nuvarande organisation (1/1 1967)

Verkstyrelsé

Generaldirektör

Trafikbyrå

Kanslibyrå

Marktjånstbyrå

Luf tfartsinspektion

Trafikledningssektion

Ombudsmannasektion

Driftsektion

Driftsektion

Navigationssektion

Sekretariat

Planeringssektion

Luftvård! ghetssektion

Informationssektion

Personalsektion

Elektrosektion

Underhållssektion

Skolsektion

Kamrerarkontor

Husbyggnadssektion

Certifikatsektiön

Ekonomisektion

Försvarskontor

Förvaltningssektion —

Haverisektion

Flygsäkerhetstjänst2

Fem lokala flygplatsförvaltningar1

Organ för drift, underhåll och administration

av resp. flygplatser

Besiktningsorganisa
tion2
-

1 Stockholm — Arlanda

Stockholm — Bromma

Göteborg — Torslanda

Malmö — Bulltofta

Norra flygplatsförvaltningen (Umeå)

2 Personalen är i administrativt avseende underställd vederbörande chef för flygplatsförvaltning
-

Utrikesselcretariat

Avtals- och ICAOsektion
Gharterflygsektion
-

Flygplatser direkt

underställda marktjänstbyråns

förvaltningssektion
-

Jönköping

Visingsö

Karlstad

Norrköping

V ängsö

Visby

Örebro

o»

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 dr 1967

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1967

Bilaga 2

Tablå över 1963 års luft fartsutrednings förslag till huvudorganisation för

luftfartsverket

Verkstyrelse

Generaldirektör

Administrativ Ekonomiavdel- _ ... ...

avdelning ning Dnftavdelnmg

Luftfartsinspek-

tion

Fyra flygplatsförvaltningar1

Besiktningsor-

ganisation2

Organ för drift, underhåll, flygsäkerhetstjänst och administra- tion av resp. flygplatser

1 Stockholm, Göteborg, Malmö, Umeå

2 Personalen är i administrativt avseende underställd vederbörande chef för flygplatsförvalt
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1967

59

Bilaga 3

Tablå över departementschefens förslag titt organisation för luftfartsverket

Administrativ

avdelning

Ekonomi
avdelning
-

Driftavdelning

Luf tf artsinspektion

Planerings
sektion
-

5 flygplatsförvaltningar1
-

Anläggnings
sektion
-

Luftvärdig
hetssektion
-

Personal
sektion
-

Besiktningsor
ganisation2
-

Revisions
sektion
-

Försvars
kontor
-

Certifikat
sektion
-

Utrikessektion

Haverisektion

Allmän sektion

Driftsektion

Redovisnings
sektion
-

Budgetsektion

Driftlednings
sektion
-

Juridisk

sektion

Underhålls
sektion
-

Generaldirektör

Verkstyrelse

1 Arlanda, Bromma, Göteborg, Malmö, Umeå

2 Personalen är i rent administrativt hänseende underställd chef för flygplatsförvaltning.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Majrts proposition nr 57 år 1967

Innehållsförteckning

Inledning

3

4

4

7

19

32

32

33

39

41

55-

A. Luftfartsverkets verksamhet

1. Nuvarande förhållanden

2. 1963 års luftfartsutredning

3. Yttranden ...............

B. Luftfartsverkets organisation

1. Nuvarande organisation . .

2. 1963 års luftfartsutredning

3. Yttranden .............

C. Departementschefen

D. Hemställan ......

Bilaga 1. Tablå över luftfartsverkets nuvarande organisation (1/1 1967)

Bilaga 2. Tablå över 1963 års luftfartsutrednings förslag till huvudorganisation

för luftfartsverket

Bilaga 3. Tablå över departementschefens förslag till organisation för luftfartsverket
-

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. SU 1967:195 Skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning och förslag rörande en samordnad översiktlig planering för investeringar på trafikoch samfärdselområdet i enli s. 2 i texten
  2. Rskr. 1967:267 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående överlåtelse av viss staten tillhörig mark m. m. a1 i texten
  3. SU 1967:107 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående riktlinjer för luftfartsverkets verksamhet och organisation jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten