Med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 4 mars 1955 (nr 110) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar, m. m
1967-03-03 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1967:58, Med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 4 mars 1955 (nr 110) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar, m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1967
1
Nr 58
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående ändring i förordningen den 4 mars
1955 (nr 110) om Sveriges allmänna hypoteksbank
och om landshypoteksföreningar, m. m.; given Stockholms
slott den 3 mars 1967.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att
dels anta härvid fogade förslag till förordning angående ändring i förordningen
den 4 mars 1955 (nr 110) om Sveriges allmänna hypoteksbank och
om landshypoteksföreningar,
dels bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås höjning av grundfonden för Sveriges allmänna
hypoteksbank från 200 milj. kr. till 300 milj. kr. Samtidigt föreslås att
grundfondens konstruktion ändras så att den kommer att bestå av en garantiförbindelse,
som utfärdas av riksgäldsfullmäktige, i stället för som
f. n. av statsobligationer.
Dessutom föreslås att kravet att endast inteckning med bästa förmånsrätt
får utgöra säkerhet för hypotekslån slopas. 1
1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 58
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1967
Förslag
till
Förordning
angående ändring i förordningen den 4 mars 1955 (nr 110) om Sveriges
allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar
Härigenom förordnas, att 3, 4, 5, 31 och 43 §§ förordningen den 4 mars
1955 om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
3
Till grundfond för hypoteksbanken
överlämnar staten genom riksgäldskontoret
ett belopp av nominellt
tvåhundra miljoner kronor i
svenska statens fyra och en halv
procent obligationer, vilka skola vara
ouppsägbara från innehavarens
sida.
Grundfondsobligationerna fortfara
att tillhöra staten, som dock ej äger
förfoga över dem för annat ändamål
förrän bankens samtliga förbindelser
äro fullgjorda.
4
1 mom. Grundfondsobligationer
må, efter anmälan till riksgäldskontoret,
tagas i anspråk till fullgörande
av hypoteksbankens förbindelser
om banken tillfälligt skulle sakna
tillgängliga medel samt i enlighet
med bestämmelserna i 31 § vid bankens
likvidation.
2 mom. Om grundsfondsobligationer
tagits i anspråk av banken
annorledes än vid bankens likvidation,
åligger det banken att så snart
ske kan till grundfonden återställa
obligationer som svara mot de i anspråk
tagna, ävensom att gottgöra
1 Senaste lydelse av 3 § se 1962:117.
Som grundfond för hypoteksbanken
ställer staten till förfogande en
av riksgäldsfullmäktige utfärdad garantiförbindelse
på trehundra miljoner
kronor.
§•
1 mom. Grundfonden må, efter
anmälan till riksgäldskontoret, tagas
i anspråk till fullgörande av hypoteksbankens
förbindelser om banken
tillfälligt skulle sakna tillgängliga
medel samt i enlighet med bestämmelserna
i 31 § vid bankens likvidation.
2 m o m. Om grundfonden tagits
i anspråk av banken annorledes än
vid bankens likvidation, skall banken
ersätta staten den ränta, som
staten med anledning härav må ha
utgivit, och snarast möjligt återbetala
vad som tagits i anspråk.
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1967
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
staten den obligationsränta, som staten
i sådant fall nödgas utgiva. I
samband med anmälan, som i 1
mom. sägs, skall avtal träffas mellan
riksgäldskontoret och banken
angående den närmare tidpunkt före
vilken obligationerna skola återställas.
Återställandet skall under
alla förhållanden ha skett senast två
år efter det att obligationerna tagits
i anspråk.
Kan banken icke återanskaffa i
anspråk tagna obligationer inom avtalad
tid, skall banken erlägga full
likvid till riksgäldskontoret för obligationerna,
därvid banken äger rätt
att erhålla nya obligationer till motsvarande
belopp.
5
För den händelse erforderliga medel
för återställande eller likvid,
som i 4 § 2 mom. sägs, icke på annat
sätt kunna anskaffas, äger hypoteksbanken
att uttaga det erforderliga
beloppet från hypoteksföreningarna
i förhållande till deras
delaktighet. Envar förening är, därest
medel för nämnda ändamål icke
finnas tillgängliga, skyldig att genom
uttagande av ett efter behovet
lämpat tillskott av sina delägare bereda
sig täckning för vad föreningen
nödgas utgiva till banken.
31
Om förfarandet-------
Vid likvidation av banken må
grundfondsobligationer tagas i anspråk
allenast i den mån annan tillgång
saknas, som svarar för bankens
förbindelser.
43
Lån må beviljas endast mot inteckning
med bästa förmånsrätt för
fordran i jordegendom, som av lånesökanden
innehaves med ägande- eller
fideikommissrätt. Såsom säkerhet
för lån till sambruksförening el
-
För den händelse erforderliga medel
för återbetalning, som i 4 § 2
mom. sägs, icke på annat sätt kunna
anskaffas, äger hypoteksbanken
att uttaga det erforderliga beloppet
från hypoteksföreningarna i förhållande
till deras delaktighet. Envar
förening är, därest medel för nämnda
ändamål icke finnas tillgängliga,
skyldig att genom uttagande av ett
efter behovet lämpat tillskott av sina
delägare bereda sig täckning för vad
föreningen nödgas utgiva till banken.
§• _
- förordnar Konungen.
Vid likvidation av banken må
grundfonden tagas i anspråk allenast
i den mån annan tillgång saknas,
som svarar för bankens förbindelser.
§•
Lån må beviljas endast mot inteckning
för fordran i jordegendom,
som lånesökanden innehar med
ägande- eller fideikommissrätt. Såsom
säkerhet för lån till sambruksförening
eller andelsladugårdsföre
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1967
(Nuvarande lydelse)
ler andelsladugårdsföretag må dock
godtagas gemensam första inteckning
i egendom, varav en del äges
av föreningen (företaget) och återstoden
av medlemmarna (delägarna).
Utan hinder av vad nu sagts må
lån beviljas mot inteckning med
förmånsrätt efter inteckning för
fordran, som icke pantsatts hos föreningen,
under förutsättning
dels att sistnämnda inteckning
utgör säkerhet för belopp, som på
grund av donationsbestämmelser eller
dylikt icke kan uppsägas till
återbetalning,
dels att nämnda intecknings
kapitalbelopp avräknas från det lånebelopp,
som eljest kunnat beviljas.
Inteckningar för-------
(Föreslagen lydelse)
tag må dock godtagas gemensam inteckning
i egendom, varav en del
äges av föreningen (företaget) och
återstoden av medlemmarna (delägarna).
Inteckning skall lyda på minst det
belopp, till vilket lån beviljas, och i
sin helhet ligga inom det värde, till
vilket lån enligt 40 § högst får beviljas.
Tillhandahåller lånesökanden ej
inteckning med bästa förmånsrätt,
får lån beviljas endast under förutsättning
att lån, som lämnats mot
säkerhet av inteckning med bättre
förmånsrätt, finnes vara ordnat på
betryggande sätt och att även sådan
inteckning pantsättes för lån, som
hypoteksföreningen beviljar.
— för hypotekslån.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad upgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1967
5
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott
den 3 mars 1967.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Kling, Edenman, Johansson, Holmqvist, Aspling,
Palme, Sven-Eric Nilsson, Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odhnoff.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om höjning av
grundfonden för Sveriges allmänna hypoteksbank, m. m., och anför.
Med skrivelse den 12 oktober 1966 har Sveriges allmänna hypoteksbank
överlämnat betänkande med förslag1 till vissa ändringar i förordningen
den 4 mars 1955 (nr 110) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om
landshypoteksföreningar (LF).
Efter remiss har yttranden över hypoteksbankens förslag avgetts av
fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret, statskontoret,
bankinspektionen, allmänna pensionsfonden, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen,
kommerskollegium, skogsbruksutredningen, Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa och Svenska bostadskreditkassan (gemensamt yttrande),
Sveriges jordbrukskasseförbund, Svenska bankföreningen, Svenska
sparbanksföreningen, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Sveriges lantbruksförbund
och Riksförbundet Landsbygdens folk.
Kommerskollegium har överlämnat yttranden från handelskamrarna i
Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Jönköping, Borås, Karlstad,
Gävle, Sundsvall och Luleå.
Efter remissbehandlingen har hypoteksbanken i särskild skrivelse återkallat
förslaget i vissa delar.
Gällande ordning
Landshypoteksväsendet består av Sveriges allmänna hypoteksbank och
tio hypoteksföreningar, som är delägare i banken. Hypoteksbanken har till
uppgift att sörja för upplåningen åt föreningarna, som sedan i sin tur har
till ändamål att — var och en inom sitt område — lämna ut långfristiga lån
1 Förslaget grundas på en inom landshypoteksinstitutionen företagen utredning. Denna har
utförts av en kommitté bestående av godsägaren Johan Tresclww, ordförande, friherre Malte
Barnekow, förbundsordföranden Sigge Oscarsson och direktören Stig Lindström, sekreterare.
opaginerad Kontrollera mot PDF
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1967
till fast ränta mot säkerhet i vissa slag av jordegendom och andra s. k.
garantilån för jordbruksändamål. Hypoteksförenings låntagare är delägare
i föreningen. Hypoteksbanken anskaffar sina lånemedel i huvudsak
genom upplåning på obligationsmarknaden. Som säkerhet för obligationslånen
ligger inteckningar i de belånade jordegendomarna. Hypoteksbanken
har en särställning på så sätt att den är den enda kreditinrättning, som har
rätt att ge ut obligationer mot säkerhet i sådan jordegendom som hypoteksföreningarna
får belåna. Föreningarna är solidariskt ansvariga för hypoteksbankens
förbindelser i förhållande till de oguldna beloppen av sina lån
hos hypoteksbanken. För varje förenings förbindelser är i sin tur denna
förenings låntagare solidariskt ansvariga i förhållande till de oguldna beloppen
av erhållna lån. Som ytterligare trygghet finns såväl hos hypoteksbanken
som hos varje förening en reservfond till vilken den behållna årsvinsten
skall överföras. Hypoteksbankens reservfond utgjorde vid utgången
av år 1965 1,22 % av obligationsskulden medan hypoteksföreningarnas
sammanlagda reservfonder vid samma tidpunkt utgjorde 1,46 % av samtliga
utestående lånebelopp. I sista hand garanteras hypoteksbankens förbindelser
av en av staten tillskjuten grundfond.
I 3 § LF (senast ändrad 1962: 117) stadgas, att staten genom riksgäldskontoret
till g r u ndfond för hypoteksbanken överlämnar ett belopp
av nominellt 200 milj. kr. i svenska statens 4 1/2 % obligationer, som är
ouppsägbara från innehavarens sida. Grundfondsobligationerna fortfar att
tillhöra staten, som emellertid inte får förfoga över dem för annat ändamål,
förrän bankens samtliga förbindelser är fullgjorda.
Grundfonden utgör beräkningsunderlag vid bestämmande av hypoteksbankens
upplåningsmaximum. Sammanlagda beloppet av hypoteksbankens
utelöpande obligationer får inte uppgå till mera än tio gånger grundfondens
belopp (6 § 1 mom. tredje stycket).
Hypoteksbanken kan, efter anmälan till riksgäldskontoret, ta grundfondsobligationer
i anspråk för att fullgöra sina förbindelser, när banken
tillfälligtvis saknar medel. Vidare kan grundfondsobligationer tas i anspråk
vid bankens likvidation. Tas grundfondsobligationerna i anspråk i annat
fall än vid likvidation skall banken så snart som möjligt tillföra grundfonden
obligationer, som svarar mot de ianspråktagna, och ersätta staten
den ränta, som staten kan ha utgett i anledning av att banken tagit obligationerna
i anspråk. Om banken inte kan skaffa tillbaka de obligationer som
tagits i anspråk skall banken utge full likvid till riksgäldskontoret för obligationerna,
varefter banken har rätt att få nya obligationer till motsvarande
belopp (4 §). Kan banken inte på annat sätt skaffa medel för att
återställa obligationerna eller utge likvid för dessa äger banken ta ut det
belopp som behövs från föreningarna i förhållande till deras delaktighet.
Om förening inte har medel tillgängliga för detta ändamål skall föreningen
genom att ta ut tillskott av sina delägare skaffa sig täckning för vad för
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1967
7
eningen nödgas utge till banken (5 §). Vid likvidation får grundfondsobligationer
tas i anspråk endast i den mån det saknas andra tillgångar,
som svarar för bankens förbindelser (31 §).
Går hypoteksbankens grundfond genom förluster ner med en tiondel av
sitt belopp, får banken inte ta upp nytt lån förrän grundfonden blivit återställd
till sitt ursprungliga belopp (6 § 1 mom. fjärde stycket).
Landshypoteksorganisationens utlåningsverksamhet är, som nämnt, i princip
inriktad på belåning av vissa slag av jordegendom (36 §). Endast egendom,
som utgör en självständig, huvudsakligen på jordens växtkraft grundad
produktionsenhet och som är taxerad på visst närmare angivet sätt
kan komma i fråga som belåningsobjekt. Lånets storlek beror på det belåningsvärde,
som hypoteksföreningens styrelse fastställer på egendomen.
Detta värde fastställs antingen på grundval av senaste taxeringsvärde eller
efter särskild värdering (38 §). Belåningsvärdet på skogsmark och växande
skog och på egendom som är taxerad som annan fastighet är dock maximerat
till senaste taxeringsvärdet. I belåningsvärdet får inte tomt- och industrivärde
eller värde på maskiner eller liknande tillgångar ingå (39 §).
Lån får beviljas till högst 60 % av belåningsvärdet, till den del det gäller
egendom som är taxerad som j ordbruksfastighet, och till högst 40 % av belåningsvärdet,
till den del det gäller annan fastighet (40 §).
Enligt 43 § första stycket LF får lån beviljas endast om inteckning
med bästa förmånsrätt ställs som säkerhet för hypoteksföreningens
lån. Från denna regel medges dock i paragrafens andra och tredje
stycken två undantag. Sålunda får lån beviljas mot säkerhet av inteckning
med förmånsrätt efter inteckning till säkerhet för belopp, som på grund av
donationsbestämmelser e. d. är ouppsägbart. I sådant fall skall den senare
inteckningens kapitalbelopp avräknas från det lånebelopp, som annars
kunnat beviljas. Det andra undantaget gäller inteckning för annat än fordran,
om denna inteckning inte har avsevärd betydelse för egendomens värde.
Sådan inteckning får stå kvar med bättre förmånsrätt än inteckning för
hypotekslån utan att lånebeloppet sätts ned.
Hypoteksbanken
I det betänkande som hypoteksbanken överlämnade föreslogs större rörelsefrihet
vid långivningen såvitt avser låneobjekten, lånegränserna och
värderingsprinciperna. Vidare hemställdes, att grundfonden skulle höjas
från 200 milj. kr. till 300 milj. kr. och att grundfondens konstruktion skulle
ändras. Dessutom föreslogs att regeln, att hypotekslån får beviljas endast
mot inteckning med bästa förmånsrätt, skulle avskaffas.
I betänkandet uttrycktes vidare önskemål om ändringar såvitt avser bestämmelserna
om styrelseval m. in., amorteringsskyldighet, dröjsmålsränta
och reservfonder.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1967
Efter remissbehandlingen har hypoteksbanken med hänvisning till remissyttrandena
och de krav, som från flera håll ställts på en ökad reservfondavsättning
inom hypoteksrörelsen, frånfallit sin hemställan utom såvitt
avser frågorna om grundfondens storlek och sammansättning samt
rätten att bevilja lån mot säkerhet av inteckning som inte ligger med
bästa förmånsrätt. Hypoteksbanken avser att ytterligare överväga hur de
övriga frågorna lämpligen bör behandlas.
Hypoteksbankens framställning innefattar som framgår av det redan anförda
begäran om höjning av grundfondens belopp från
200 till 300 milj. kr., vilket enligt bestämmelserna om hypoteksbankens
upplåningsrätt skulle möjliggöra en högsta obligationsupplåning av 3 miljarder
kr. mot f. n. 2 miljarder kr. Hypoteksbanken erinrar om att frågan
om grundfondens storlek senast prövades av 1962 års riksdag (prop. 1962:
84, B:oU 12, rskr 160, SFS 1962: 117), då grundfonden höjdes med 50
milj. kr. Bankens obligationsskuld utgjorde vid 1965 års utgång
1 742 125 000 kr. och vid 1966 års utgång 1 923 507 000 kr. Den av grundfondens
nuvarande belopp bestämda gränsen för obligationsupplåningen
kan beräknas vara uppnådd redan vid mitten av år 1967. Med hänsyn
till att en betydande efterfrågan på lån i hypoteksföreningarna kan väntas,
inte minst i anledning av de förslag som framlagts av 1960 års jordbruksutredning
(SOU 1966:30 och 31), anser hypoteksbanken det motiverat att
grundfonden redan nu höjs med ett så stort belopp som 100 milj. kr.
Hypoteksbanken framhåller att den är väl medveten om att den föreslagna
grundfondshöj ningen skapar endast formella förutsättningar för en ökad
obligationsutgivning och att den faktiska upplåningen liksom hittills måste
följa de normer som utstakas av den allmänna kreditpolitiken.
Hypoteksbanken tar i detta sammanhang också upp frågan om grundfondens
konstruktion. Man hänvisar till att konstruktionen för
stadshypoteks- och bostadskreditkassornas motsvarande fonder ändrats genom
förordningar den 3 juni 1966 (SFS 1966: 190 och 191) så att fonderna
numera utgörs av garantiförbindelser, som utfärdas av riksgäldsfullmäktige
och ställs till förfogande av staten. Hypoteksbanken erinrar om
att det i den proposition, som låg till grund för ändringen, framhölls att
konstruktionen med en grundfond bestående av räntebärande obligationer
innebär att fondens reella värde varierar i förhållande till ändringarna
i ränteläget på marknaden för långfristiga obligationer. Då de skäl, som
föranledde ändrad konstruktion av stadshypoteks- och bostadskreditkassornas
grundfonder, äger giltighet även i fråga om hypoteksbankens grundfond,
hemställer hypoteksbanken att dess grundfond konstrueras på samma
sätt. Hypoteksbanken påpekar att en sådan konstruktion som den föreslagna
återfinns också i förordningen den 26 maj 1965 (nr 139) om
Svenska skeppshypotekskassan och Skeppsfartens sekundärlånekassa.
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1967
Hypoteksbanken hemställer vidare att bestämmelsen i 43 § LF om att
hypotekslån får beviljas endast mot inteckning
med bästa förmånsrätt skall slopas. Bestämmelsen sägs ha visat
sig medföra avsevärda praktiska olägenheter. I 18 § av den numera upphävda
kungörelsen den 7 juni 1940 (nr 589) angående den statliga egnahemsverksamheten
föreskrevs att säkerhet skulle utgöras av första inteckning.
I den mån egnahemslånen ännu inte återbetalts uppstår enligt hypoteksbanken
svårigheter exempelvis i sammanläggningsärenden, när anspråk
ställs på bästa förmånsrätt i den nybildade fastigheten för såväl inteckningar
för hypotekslån som för egnahemslån. Vidare omöjliggör den
nuvarande regeln i 43 § LF en utökad primärbelåning av jordbruksfastighet
genom hypoteksförening i de fall ett egnahemslån ligger i botten. Hypoteksbanken
kan inte finna någon saklig motivering för att regeln om
bästa förmånsrätt skall behållas. Från säkerhetssynpunkt är det enligt banken
fullt tillräckligt att inteckning ligger inom de lånegränser som gäller
f. n. Slopandet av ifrågavarande regel behöver enligt hypoteksbanken inte
föranleda skärpta regler om avsättning till reservfonderna.
Hypoteksbanken har upprättat förslag till ändrad lydelse av 3, 4, 31 och
43 §§ LF.
Remissyttrandena
Remissbehandlingen har som framgått av det tidigare anförda avsett
hypoteksbankens ursprungliga ändringsförslag. I det följande redovisas
emellertid remissyttrandena endast i den mån de berör de frågor som kvarstår
efter hypoteksbankens återkallelse.
Frågan om höjning av grundfonden och ändring av
dess konstruktion har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av
remissinstanserna. Riksbanksfullmäktige erinrar emellertid i sitt yttrande
om att grundfonden enligt gällande bestämmelser får tas i anspråk under
två skilda förutsättningar, som enligt hypoteksbankens förslag skall bestå
oförändrade. Grundfonden kan nämligen tas i anspråk inte bara för fullgörande
av bankens förpliktelser vid likvidation utan även om banken
tillfälligt saknar erforderliga medel. Fullmäktige ifrågasätter om inte den
senare förutsättningen, som har sin motsvarighet i författningarna för
stadshypoteks- och bostadskreditkassorna, är alltför vitt formulerad, eftersom
syftet med regeln inte kan vara att exempelvis vid en stram kreditmarknad
medel skall kunna rekvireras för rörelsen från riksgäldskontoret.
Fullmäktige förordar därför att ifrågavarande regel närmare prövas om
ändringar i övrigt blir aktuella i LF.
Förslaget att slopa regeln om bästa förmånsrätt för hypoteksinteckningar
har inte heller mött motstånd i och för sig. Flera remissinstanser,
däribland stadshypoteks- och bostadskreditkassorna, anser emel
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1967
lertid att, om regeln slopas, en bestämmelse bör införas motsvarande den
som återfinns i 30 § tredje stycket reglementet den 29 november 1963 (nr
574) för Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och för stadshypoteksföreningar.
Där föreskrivs att underliggande kredit skall vara betryggande
placerad och att inteckning som lämnats som säkerhet för sådan
kredit skall pantsättas även för förenings lån. Jordbrukskasseförbundet
påpekar att slopandet av bestämmelsen om bästa förmånsläge för hypotekslån
i vissa fall kan medföra ett något ökat risktagande.
Departementschefen
Landshypoteksväsendets uppgift är att tillgodose jordbrukets behov av
bunden primärkredit. Kontakten med låntagarna ombesörjs av landshypoteksföreningarna,
som lämnar ut lån mot säkerhet av inteckningar med
bästa rätt i jordegendom. De medel som behövs för utlåningsrörelsen anskaffas
av hypoteksbanken genom upplåning på obligationsmarknaden. Den
väsentliga säkerheten för de av banken utgivna obligationerna utgörs av
låntagarnas reverser till föreningarna med tillhörande hypotek. Det andra
ledet i den ansvarskedja, som skall trygga obligationsköparnas rätt, är resp.
förenings och hypoteksbankens reservfonder, som bildas genom avsättning
av den behållna årsvinsten. Nästa led i ansvarskedjan är den solidariska
ansvarigheten inom hela organisationen. Föreningarna är solidariskt
ansvariga för hypoteksbankens förbindelser i förhållande till de oguldna
beloppen av sina lån hos banken och låntagarna är i sin tur solidariskt ansvariga
för föreningarnas förbindelser i förhållande till vad som återstår
att betala av erhållna hypotekslån. Som säkerhet för utelöpande obligationer
ligger i sista hand grundfonden, som ställts till förfogande av staten.
Grundfonden, som utgörs av 4 1/2 % statsobligationer, uppgår f. n.
till 200 milj. kr. Grundfondsobligationerna, som fortfar att tillhöra staten,
får efter anmälan till riksgäldskontoret tas i anspråk till fullgörande av
bankens förbindelser, om banken tillfälligt skulle sakna tillgängliga medel.
Dessutom får obligationerna tas i anspråk vid likvidation i den mån det
saknas annan tillgång, som svarar för bankens förbindelser. Sammanlagda
beloppet av hypoteksbankens utelöpande obligationer får uppgå till högst
tio gånger grundfondens belopp.
Hypoteksbanken har begärt höjning av grundfonden med 100 milj. kr.
och ändring av grundfondens konstruktion till överensstämmelse med vad
som numera gäller för stadshypoteks- och bostadskreditkassorna. I dessa
institutioner utgörs nämligen grundfonderna av garantiförbindelser, som
utfärdas av riksgäldsfullmäktige och ställs till förfogande av staten.
Hypoteksbankens grundfond höjdes senast efter beslut av 1962 års riksdag
från 150 till 200 milj. kr. Sedan dess har som framgår av det tidigare
anförda hypoteksbankens upplåning och den därpå baserade kredit
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1967
11
givningen utvecklats så att maximigränsen för obligationsupplåningen beräknas
vara uppnådd redan vid mitten av innevarande år. Jag finner
därför i likhet med hypoteksbanken en höjning av grundfonden motiverad.
Höjningen bör ske med det belopp hypoteksbanken föreslagit eller med 100
milj. kr. Mot den föreslagna höjningen har heller ingen invändning rests
från remissinstansernas sida.
Som framhållits i samband med tidigare beslut om grundfondhöjningar
innebär dessa endast formella möjligheter till ökad upplåning mot obligationer.
Den faktiska upplåningen måste självfallet liksom hittills följa de
normer som gäller för den allmänna kreditpolitiken.
Den konstruktion av grundfonden som hypoteksbanken begärt överensstämmer
med den som beslutades av 1966 års riksdag för stadshypoteksoch
bostadskreditkassornas del. Genom den föreslagna konstruktionen uppnås
den fördelen att grundfondens reella värde inte som f. n. varierar i förhållande
till ändringarna i ränteläget på marknaden för långfristiga obligationer.
Hypoteksbankens förslag i denna del har tillstyrkts av remissinstanserna
och även jag biträder förslaget.
Riksbanksfullmäktige har i detta sammanhang erinrat om att grundfonden
enligt gällande bestämmelser får tas i anspråk till fullgörande av
bankens förbindelser, förutom vid likvidation, även när banken tillfälligt
saknar tillgängliga medel. Denna bestämmelse är enligt hypoteksbankens
förslag avsedd att behållas. Fullmäktige ifrågasätter om inte bestämmelsen,
som f. ö. har sin motsvarighet i förordningarna om stadshypoteksoch
bostadskreditinstitutionerna, är alltför vitt formulerad, eftersom syftet
med regeln inte kan vara att hypoteksbanken exempelvis vid en stram
kreditmarknad skall kunna rekvirera för rörelsen erforderliga medel från
riksgäldskontoret.
I anledning av vad riksbanksfullmäktige anfört får jag erinra om de
bestämmelser om ianspråktagande av reservfonden som gällde före nu gällande
LF. I 13 § förordningen den 16 maj 1890 (nr 21 s. 1) angående Sveriges
allmänna hypoteksbank (ändrad 1930:203 och 1948:363) föreskrevs
att grundfonden liksom f. n. fick tas i anspråk i två fall, dels då banken
för tillfället saknade tillgängliga medel, dels vid bankens likvidation. Dessutom
fanns en specialregel, som numera saknar motsvarighet, av innehåll
att grundfonden under vissa förutsättningar till ett begränsat belopp kunde
användas för täckande av förluster vid skogsbelåning. I 13 § sista stycket
föreskrevs att grundfondsobligationerna inte fick tas i anspråk i andra fall
än de nu nämnda och att de inte fick »i någon händelse tagas i anspråk
till anskaffande av medel för bankens utlåning». Av förarbetena till LF
(prop. 1955:4 s. 26 och 38, B:oU 3, rskr 109) framgår att någon ändring
av de villkor som tidigare gällde för grundfondens ianspråktagande inte
åsyftades utan endast en förenkling i utformningen av ifrågavarande bestämmelse.
Mot bakgrund av vad här anförts synes inte någon tvekan behöva råda
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1967
om att grundfonden inte får användas i det av riksbanksfullmäktige befarade
syftet. Jag finner därför en omarbetning av bestämmelsen obehövlig.
Hypoteksbanken har vidare hemställt om slopande av regeln om att
hypotekslån får lämnas endast mot inteckning med bästa förmånsläge.
Som skäl för sin hemställan har hypoteksbanken anfört att kravet på
bästa inteckningsrätt medför svårigheter i de fall fastighet besväras av
inteckning för lån ur egnahemslånefonden. För sådana lån gäller nämligen
fortfarande i tillämpningen det krav på första inteckning, som stadgades
i 18 § av den numera upphävda kungörelsen angående den statliga
egnahemsverksamheten. I sammanläggningsärenden uppstår enligt hypoteksbanken
inte sällan den situationen att bästa inteckningsrätt i den nybildade
fastigheten krävs både för hypotekslån och för egnahemslån. Vidare
sägs den nuvarande bestämmelsen i LF hindra jordbrukare, som har
egnahemslån som bottenlån i sina fastigheter, att utöka sin primärkredit
genom hypotekslån. Remissinstanserna är positiva till hypoteksbankens
hemställan. I flera yttranden, däribland stadshypoteks- och bostadskreditkassornas,
understryks emellertid att, om kravet på bästa förmånsläge slopas,
det samtidigt bör föreskrivas att underliggande krediter skall vara betryggande
ordnade och att säkerheten för sådana krediter skall pantförskrivas
även för hypoteksförenings lån.
Då kravet på inteckning med bästa rätt i praktiken vållar svårigheter
och dessutom inte förefaller påkallat från säkerhetssynpunkt bör det
kunna frånfallas. Landshypoteksväsendets karaktär av primärlåneinstitut
bibehålls dock. Säkerheten för hypoteksbankens obligationer utgörs även i
fortsättningen i regel av inteckningar med bästa förmånsrätt. Som villkor
för godtagande av sämre inteckningssäkerhet än första inteckning bör
gälla föreskrifter motsvarande dem som f. n. gäller inom stadshypoteksväsendet.
I enlighet med vad jag anfört har inom finansdepartementet upprättats
förslag till ändring av 3, 4, 5, 31 och 43 §§ LF.
I 3 § LF har den föreslagna ändringen av grundfondens storlek och
sammansättning tagits upp. Denna ändring föranleder vissa konsekvensändringar
i 4, 5 och 31 §§.
I 43 § har de föreslagna ändringarna beträffande inteckningssäkerheten
förts in. I första stycket har kravet på inteckning med bästa rätt tagits
bort. Andra stycket är utformat efter mönster av bestämmelserna i 30 §
första stycket förordningen den 29 november 1963 (nr 573) om Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar samt
30 § tredje stycket reglementet för kassan och föreningarna.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag att Kungl.
Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att
dels anta ett inom finansdepartementet upprättat förslag till förord
-
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1967
ning angående ändring i förordningen den h- mars 1955 (nr 110) om Sveriges
allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar,
dels bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att utfärda garantiförbindelser
på sammanlagt högst 300 milj. kr. att ingå i hypoteksbankens
grundfond i stället för svenska statens fyra och en halv procent obligationer
till ett nominellt belopp av 200 milj. kr.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
MARCUS BOKTR. STHLMI967 670204
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- JoU 1967:25 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående riktlinjer för jordbrukspolitiken m.m. jämte i ämnet väckta motioner. a59 i texten
- Rskr. 1967:159 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser om riksbankens sedelutgivning, m. m. a1 i texten