Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 4 mars 1955 (nr 110) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar, m. m

1967-03-03 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1967:58, Med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 4 mars 1955 (nr 110) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1967

1

Nr 58

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående ändring i förordningen den 4 mars

1955 (nr 110) om Sveriges allmänna hypoteksbank

och om landshypoteksföreningar, m. m.; given Stockholms

slott den 3 mars 1967.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att

dels anta härvid fogade förslag till förordning angående ändring i förordningen

den 4 mars 1955 (nr 110) om Sveriges allmänna hypoteksbank och

om landshypoteksföreningar,

dels bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås höjning av grundfonden för Sveriges allmänna

hypoteksbank från 200 milj. kr. till 300 milj. kr. Samtidigt föreslås att

grundfondens konstruktion ändras så att den kommer att bestå av en garantiförbindelse,

som utfärdas av riksgäldsfullmäktige, i stället för som

f. n. av statsobligationer.

Dessutom föreslås att kravet att endast inteckning med bästa förmånsrätt

får utgöra säkerhet för hypotekslån slopas. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 58

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1967

Förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 4 mars 1955 (nr 110) om Sveriges

allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar

Härigenom förordnas, att 3, 4, 5, 31 och 43 §§ förordningen den 4 mars

1955 om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3

Till grundfond för hypoteksbanken

överlämnar staten genom riksgäldskontoret

ett belopp av nominellt

tvåhundra miljoner kronor i

svenska statens fyra och en halv

procent obligationer, vilka skola vara

ouppsägbara från innehavarens

sida.

Grundfondsobligationerna fortfara

att tillhöra staten, som dock ej äger

förfoga över dem för annat ändamål

förrän bankens samtliga förbindelser

äro fullgjorda.

4

1 mom. Grundfondsobligationer

må, efter anmälan till riksgäldskontoret,

tagas i anspråk till fullgörande

av hypoteksbankens förbindelser

om banken tillfälligt skulle sakna

tillgängliga medel samt i enlighet

med bestämmelserna i 31 § vid bankens

likvidation.

2 mom. Om grundsfondsobligationer

tagits i anspråk av banken

annorledes än vid bankens likvidation,

åligger det banken att så snart

ske kan till grundfonden återställa

obligationer som svara mot de i anspråk

tagna, ävensom att gottgöra

1 Senaste lydelse av 3 § se 1962:117.

Som grundfond för hypoteksbanken

ställer staten till förfogande en

av riksgäldsfullmäktige utfärdad garantiförbindelse

på trehundra miljoner

kronor.

§•

1 mom. Grundfonden må, efter

anmälan till riksgäldskontoret, tagas

i anspråk till fullgörande av hypoteksbankens

förbindelser om banken

tillfälligt skulle sakna tillgängliga

medel samt i enlighet med bestämmelserna

i 31 § vid bankens likvidation.

2 m o m. Om grundfonden tagits

i anspråk av banken annorledes än

vid bankens likvidation, skall banken

ersätta staten den ränta, som

staten med anledning härav må ha

utgivit, och snarast möjligt återbetala

vad som tagits i anspråk.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

staten den obligationsränta, som staten

i sådant fall nödgas utgiva. I

samband med anmälan, som i 1

mom. sägs, skall avtal träffas mellan

riksgäldskontoret och banken

angående den närmare tidpunkt före

vilken obligationerna skola återställas.

Återställandet skall under

alla förhållanden ha skett senast två

år efter det att obligationerna tagits

i anspråk.

Kan banken icke återanskaffa i

anspråk tagna obligationer inom avtalad

tid, skall banken erlägga full

likvid till riksgäldskontoret för obligationerna,

därvid banken äger rätt

att erhålla nya obligationer till motsvarande

belopp.

5

För den händelse erforderliga medel

för återställande eller likvid,

som i 4 § 2 mom. sägs, icke på annat

sätt kunna anskaffas, äger hypoteksbanken

att uttaga det erforderliga

beloppet från hypoteksföreningarna

i förhållande till deras

delaktighet. Envar förening är, därest

medel för nämnda ändamål icke

finnas tillgängliga, skyldig att genom

uttagande av ett efter behovet

lämpat tillskott av sina delägare bereda

sig täckning för vad föreningen

nödgas utgiva till banken.

31

Om förfarandet-------

Vid likvidation av banken må

grundfondsobligationer tagas i anspråk

allenast i den mån annan tillgång

saknas, som svarar för bankens

förbindelser.

43

Lån må beviljas endast mot inteckning

med bästa förmånsrätt för

fordran i jordegendom, som av lånesökanden

innehaves med ägande- eller

fideikommissrätt. Såsom säkerhet

för lån till sambruksförening el
-

För den händelse erforderliga medel

för återbetalning, som i 4 § 2

mom. sägs, icke på annat sätt kunna

anskaffas, äger hypoteksbanken

att uttaga det erforderliga beloppet

från hypoteksföreningarna i förhållande

till deras delaktighet. Envar

förening är, därest medel för nämnda

ändamål icke finnas tillgängliga,

skyldig att genom uttagande av ett

efter behovet lämpat tillskott av sina

delägare bereda sig täckning för vad

föreningen nödgas utgiva till banken.

§• _

- förordnar Konungen.

Vid likvidation av banken må

grundfonden tagas i anspråk allenast

i den mån annan tillgång saknas,

som svarar för bankens förbindelser.

§•

Lån må beviljas endast mot inteckning

för fordran i jordegendom,

som lånesökanden innehar med

ägande- eller fideikommissrätt. Såsom

säkerhet för lån till sambruksförening

eller andelsladugårdsföre
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1967

(Nuvarande lydelse)

ler andelsladugårdsföretag må dock

godtagas gemensam första inteckning

i egendom, varav en del äges

av föreningen (företaget) och återstoden

av medlemmarna (delägarna).

Utan hinder av vad nu sagts må

lån beviljas mot inteckning med

förmånsrätt efter inteckning för

fordran, som icke pantsatts hos föreningen,

under förutsättning

dels att sistnämnda inteckning

utgör säkerhet för belopp, som på

grund av donationsbestämmelser eller

dylikt icke kan uppsägas till

återbetalning,

dels att nämnda intecknings

kapitalbelopp avräknas från det lånebelopp,

som eljest kunnat beviljas.

Inteckningar för-------

(Föreslagen lydelse)

tag må dock godtagas gemensam inteckning

i egendom, varav en del

äges av föreningen (företaget) och

återstoden av medlemmarna (delägarna).

Inteckning skall lyda på minst det

belopp, till vilket lån beviljas, och i

sin helhet ligga inom det värde, till

vilket lån enligt 40 § högst får beviljas.

Tillhandahåller lånesökanden ej

inteckning med bästa förmånsrätt,

får lån beviljas endast under förutsättning

att lån, som lämnats mot

säkerhet av inteckning med bättre

förmånsrätt, finnes vara ordnat på

betryggande sätt och att även sådan

inteckning pantsättes för lån, som

hypoteksföreningen beviljar.

— för hypotekslån.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad upgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1967

5

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott

den 3 mars 1967.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Kling, Edenman, Johansson, Holmqvist, Aspling,

Palme, Sven-Eric Nilsson, Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odhnoff.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om höjning av

grundfonden för Sveriges allmänna hypoteksbank, m. m., och anför.

Med skrivelse den 12 oktober 1966 har Sveriges allmänna hypoteksbank

överlämnat betänkande med förslag1 till vissa ändringar i förordningen

den 4 mars 1955 (nr 110) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om

landshypoteksföreningar (LF).

Efter remiss har yttranden över hypoteksbankens förslag avgetts av

fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret, statskontoret,

bankinspektionen, allmänna pensionsfonden, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen,

kommerskollegium, skogsbruksutredningen, Konungariket Sveriges

stadshypotekskassa och Svenska bostadskreditkassan (gemensamt yttrande),

Sveriges jordbrukskasseförbund, Svenska bankföreningen, Svenska

sparbanksföreningen, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Sveriges lantbruksförbund

och Riksförbundet Landsbygdens folk.

Kommerskollegium har överlämnat yttranden från handelskamrarna i

Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Jönköping, Borås, Karlstad,

Gävle, Sundsvall och Luleå.

Efter remissbehandlingen har hypoteksbanken i särskild skrivelse återkallat

förslaget i vissa delar.

Gällande ordning

Landshypoteksväsendet består av Sveriges allmänna hypoteksbank och

tio hypoteksföreningar, som är delägare i banken. Hypoteksbanken har till

uppgift att sörja för upplåningen åt föreningarna, som sedan i sin tur har

till ändamål att — var och en inom sitt område — lämna ut långfristiga lån

1 Förslaget grundas på en inom landshypoteksinstitutionen företagen utredning. Denna har

utförts av en kommitté bestående av godsägaren Johan Tresclww, ordförande, friherre Malte

Barnekow, förbundsordföranden Sigge Oscarsson och direktören Stig Lindström, sekreterare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1967

till fast ränta mot säkerhet i vissa slag av jordegendom och andra s. k.

garantilån för jordbruksändamål. Hypoteksförenings låntagare är delägare

i föreningen. Hypoteksbanken anskaffar sina lånemedel i huvudsak

genom upplåning på obligationsmarknaden. Som säkerhet för obligationslånen

ligger inteckningar i de belånade jordegendomarna. Hypoteksbanken

har en särställning på så sätt att den är den enda kreditinrättning, som har

rätt att ge ut obligationer mot säkerhet i sådan jordegendom som hypoteksföreningarna

får belåna. Föreningarna är solidariskt ansvariga för hypoteksbankens

förbindelser i förhållande till de oguldna beloppen av sina lån

hos hypoteksbanken. För varje förenings förbindelser är i sin tur denna

förenings låntagare solidariskt ansvariga i förhållande till de oguldna beloppen

av erhållna lån. Som ytterligare trygghet finns såväl hos hypoteksbanken

som hos varje förening en reservfond till vilken den behållna årsvinsten

skall överföras. Hypoteksbankens reservfond utgjorde vid utgången

av år 1965 1,22 % av obligationsskulden medan hypoteksföreningarnas

sammanlagda reservfonder vid samma tidpunkt utgjorde 1,46 % av samtliga

utestående lånebelopp. I sista hand garanteras hypoteksbankens förbindelser

av en av staten tillskjuten grundfond.

I 3 § LF (senast ändrad 1962: 117) stadgas, att staten genom riksgäldskontoret

till g r u ndfond för hypoteksbanken överlämnar ett belopp

av nominellt 200 milj. kr. i svenska statens 4 1/2 % obligationer, som är

ouppsägbara från innehavarens sida. Grundfondsobligationerna fortfar att

tillhöra staten, som emellertid inte får förfoga över dem för annat ändamål,

förrän bankens samtliga förbindelser är fullgjorda.

Grundfonden utgör beräkningsunderlag vid bestämmande av hypoteksbankens

upplåningsmaximum. Sammanlagda beloppet av hypoteksbankens

utelöpande obligationer får inte uppgå till mera än tio gånger grundfondens

belopp (6 § 1 mom. tredje stycket).

Hypoteksbanken kan, efter anmälan till riksgäldskontoret, ta grundfondsobligationer

i anspråk för att fullgöra sina förbindelser, när banken

tillfälligtvis saknar medel. Vidare kan grundfondsobligationer tas i anspråk

vid bankens likvidation. Tas grundfondsobligationerna i anspråk i annat

fall än vid likvidation skall banken så snart som möjligt tillföra grundfonden

obligationer, som svarar mot de ianspråktagna, och ersätta staten

den ränta, som staten kan ha utgett i anledning av att banken tagit obligationerna

i anspråk. Om banken inte kan skaffa tillbaka de obligationer som

tagits i anspråk skall banken utge full likvid till riksgäldskontoret för obligationerna,

varefter banken har rätt att få nya obligationer till motsvarande

belopp (4 §). Kan banken inte på annat sätt skaffa medel för att

återställa obligationerna eller utge likvid för dessa äger banken ta ut det

belopp som behövs från föreningarna i förhållande till deras delaktighet.

Om förening inte har medel tillgängliga för detta ändamål skall föreningen

genom att ta ut tillskott av sina delägare skaffa sig täckning för vad för
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1967

7

eningen nödgas utge till banken (5 §). Vid likvidation får grundfondsobligationer

tas i anspråk endast i den mån det saknas andra tillgångar,

som svarar för bankens förbindelser (31 §).

Går hypoteksbankens grundfond genom förluster ner med en tiondel av

sitt belopp, får banken inte ta upp nytt lån förrän grundfonden blivit återställd

till sitt ursprungliga belopp (6 § 1 mom. fjärde stycket).

Landshypoteksorganisationens utlåningsverksamhet är, som nämnt, i princip

inriktad på belåning av vissa slag av jordegendom (36 §). Endast egendom,

som utgör en självständig, huvudsakligen på jordens växtkraft grundad

produktionsenhet och som är taxerad på visst närmare angivet sätt

kan komma i fråga som belåningsobjekt. Lånets storlek beror på det belåningsvärde,

som hypoteksföreningens styrelse fastställer på egendomen.

Detta värde fastställs antingen på grundval av senaste taxeringsvärde eller

efter särskild värdering (38 §). Belåningsvärdet på skogsmark och växande

skog och på egendom som är taxerad som annan fastighet är dock maximerat

till senaste taxeringsvärdet. I belåningsvärdet får inte tomt- och industrivärde

eller värde på maskiner eller liknande tillgångar ingå (39 §).

Lån får beviljas till högst 60 % av belåningsvärdet, till den del det gäller

egendom som är taxerad som j ordbruksfastighet, och till högst 40 % av belåningsvärdet,

till den del det gäller annan fastighet (40 §).

Enligt 43 § första stycket LF får lån beviljas endast om inteckning

med bästa förmånsrätt ställs som säkerhet för hypoteksföreningens

lån. Från denna regel medges dock i paragrafens andra och tredje

stycken två undantag. Sålunda får lån beviljas mot säkerhet av inteckning

med förmånsrätt efter inteckning till säkerhet för belopp, som på grund av

donationsbestämmelser e. d. är ouppsägbart. I sådant fall skall den senare

inteckningens kapitalbelopp avräknas från det lånebelopp, som annars

kunnat beviljas. Det andra undantaget gäller inteckning för annat än fordran,

om denna inteckning inte har avsevärd betydelse för egendomens värde.

Sådan inteckning får stå kvar med bättre förmånsrätt än inteckning för

hypotekslån utan att lånebeloppet sätts ned.

Hypoteksbanken

I det betänkande som hypoteksbanken överlämnade föreslogs större rörelsefrihet

vid långivningen såvitt avser låneobjekten, lånegränserna och

värderingsprinciperna. Vidare hemställdes, att grundfonden skulle höjas

från 200 milj. kr. till 300 milj. kr. och att grundfondens konstruktion skulle

ändras. Dessutom föreslogs att regeln, att hypotekslån får beviljas endast

mot inteckning med bästa förmånsrätt, skulle avskaffas.

I betänkandet uttrycktes vidare önskemål om ändringar såvitt avser bestämmelserna

om styrelseval m. in., amorteringsskyldighet, dröjsmålsränta

och reservfonder.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1967

Efter remissbehandlingen har hypoteksbanken med hänvisning till remissyttrandena

och de krav, som från flera håll ställts på en ökad reservfondavsättning

inom hypoteksrörelsen, frånfallit sin hemställan utom såvitt

avser frågorna om grundfondens storlek och sammansättning samt

rätten att bevilja lån mot säkerhet av inteckning som inte ligger med

bästa förmånsrätt. Hypoteksbanken avser att ytterligare överväga hur de

övriga frågorna lämpligen bör behandlas.

Hypoteksbankens framställning innefattar som framgår av det redan anförda

begäran om höjning av grundfondens belopp från

200 till 300 milj. kr., vilket enligt bestämmelserna om hypoteksbankens

upplåningsrätt skulle möjliggöra en högsta obligationsupplåning av 3 miljarder

kr. mot f. n. 2 miljarder kr. Hypoteksbanken erinrar om att frågan

om grundfondens storlek senast prövades av 1962 års riksdag (prop. 1962:

84, B:oU 12, rskr 160, SFS 1962: 117), då grundfonden höjdes med 50

milj. kr. Bankens obligationsskuld utgjorde vid 1965 års utgång

1 742 125 000 kr. och vid 1966 års utgång 1 923 507 000 kr. Den av grundfondens

nuvarande belopp bestämda gränsen för obligationsupplåningen

kan beräknas vara uppnådd redan vid mitten av år 1967. Med hänsyn

till att en betydande efterfrågan på lån i hypoteksföreningarna kan väntas,

inte minst i anledning av de förslag som framlagts av 1960 års jordbruksutredning

(SOU 1966:30 och 31), anser hypoteksbanken det motiverat att

grundfonden redan nu höjs med ett så stort belopp som 100 milj. kr.

Hypoteksbanken framhåller att den är väl medveten om att den föreslagna

grundfondshöj ningen skapar endast formella förutsättningar för en ökad

obligationsutgivning och att den faktiska upplåningen liksom hittills måste

följa de normer som utstakas av den allmänna kreditpolitiken.

Hypoteksbanken tar i detta sammanhang också upp frågan om grundfondens

konstruktion. Man hänvisar till att konstruktionen för

stadshypoteks- och bostadskreditkassornas motsvarande fonder ändrats genom

förordningar den 3 juni 1966 (SFS 1966: 190 och 191) så att fonderna

numera utgörs av garantiförbindelser, som utfärdas av riksgäldsfullmäktige

och ställs till förfogande av staten. Hypoteksbanken erinrar om

att det i den proposition, som låg till grund för ändringen, framhölls att

konstruktionen med en grundfond bestående av räntebärande obligationer

innebär att fondens reella värde varierar i förhållande till ändringarna

i ränteläget på marknaden för långfristiga obligationer. Då de skäl, som

föranledde ändrad konstruktion av stadshypoteks- och bostadskreditkassornas

grundfonder, äger giltighet även i fråga om hypoteksbankens grundfond,

hemställer hypoteksbanken att dess grundfond konstrueras på samma

sätt. Hypoteksbanken påpekar att en sådan konstruktion som den föreslagna

återfinns också i förordningen den 26 maj 1965 (nr 139) om

Svenska skeppshypotekskassan och Skeppsfartens sekundärlånekassa.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1967

Hypoteksbanken hemställer vidare att bestämmelsen i 43 § LF om att

hypotekslån får beviljas endast mot inteckning

med bästa förmånsrätt skall slopas. Bestämmelsen sägs ha visat

sig medföra avsevärda praktiska olägenheter. I 18 § av den numera upphävda

kungörelsen den 7 juni 1940 (nr 589) angående den statliga egnahemsverksamheten

föreskrevs att säkerhet skulle utgöras av första inteckning.

I den mån egnahemslånen ännu inte återbetalts uppstår enligt hypoteksbanken

svårigheter exempelvis i sammanläggningsärenden, när anspråk

ställs på bästa förmånsrätt i den nybildade fastigheten för såväl inteckningar

för hypotekslån som för egnahemslån. Vidare omöjliggör den

nuvarande regeln i 43 § LF en utökad primärbelåning av jordbruksfastighet

genom hypoteksförening i de fall ett egnahemslån ligger i botten. Hypoteksbanken

kan inte finna någon saklig motivering för att regeln om

bästa förmånsrätt skall behållas. Från säkerhetssynpunkt är det enligt banken

fullt tillräckligt att inteckning ligger inom de lånegränser som gäller

f. n. Slopandet av ifrågavarande regel behöver enligt hypoteksbanken inte

föranleda skärpta regler om avsättning till reservfonderna.

Hypoteksbanken har upprättat förslag till ändrad lydelse av 3, 4, 31 och

43 §§ LF.

Remissyttrandena

Remissbehandlingen har som framgått av det tidigare anförda avsett

hypoteksbankens ursprungliga ändringsförslag. I det följande redovisas

emellertid remissyttrandena endast i den mån de berör de frågor som kvarstår

efter hypoteksbankens återkallelse.

Frågan om höjning av grundfonden och ändring av

dess konstruktion har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av

remissinstanserna. Riksbanksfullmäktige erinrar emellertid i sitt yttrande

om att grundfonden enligt gällande bestämmelser får tas i anspråk under

två skilda förutsättningar, som enligt hypoteksbankens förslag skall bestå

oförändrade. Grundfonden kan nämligen tas i anspråk inte bara för fullgörande

av bankens förpliktelser vid likvidation utan även om banken

tillfälligt saknar erforderliga medel. Fullmäktige ifrågasätter om inte den

senare förutsättningen, som har sin motsvarighet i författningarna för

stadshypoteks- och bostadskreditkassorna, är alltför vitt formulerad, eftersom

syftet med regeln inte kan vara att exempelvis vid en stram kreditmarknad

medel skall kunna rekvireras för rörelsen från riksgäldskontoret.

Fullmäktige förordar därför att ifrågavarande regel närmare prövas om

ändringar i övrigt blir aktuella i LF.

Förslaget att slopa regeln om bästa förmånsrätt för hypoteksinteckningar

har inte heller mött motstånd i och för sig. Flera remissinstanser,

däribland stadshypoteks- och bostadskreditkassorna, anser emel
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1967

lertid att, om regeln slopas, en bestämmelse bör införas motsvarande den

som återfinns i 30 § tredje stycket reglementet den 29 november 1963 (nr

574) för Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och för stadshypoteksföreningar.

Där föreskrivs att underliggande kredit skall vara betryggande

placerad och att inteckning som lämnats som säkerhet för sådan

kredit skall pantsättas även för förenings lån. Jordbrukskasseförbundet

påpekar att slopandet av bestämmelsen om bästa förmånsläge för hypotekslån

i vissa fall kan medföra ett något ökat risktagande.

Departementschefen

Landshypoteksväsendets uppgift är att tillgodose jordbrukets behov av

bunden primärkredit. Kontakten med låntagarna ombesörjs av landshypoteksföreningarna,

som lämnar ut lån mot säkerhet av inteckningar med

bästa rätt i jordegendom. De medel som behövs för utlåningsrörelsen anskaffas

av hypoteksbanken genom upplåning på obligationsmarknaden. Den

väsentliga säkerheten för de av banken utgivna obligationerna utgörs av

låntagarnas reverser till föreningarna med tillhörande hypotek. Det andra

ledet i den ansvarskedja, som skall trygga obligationsköparnas rätt, är resp.

förenings och hypoteksbankens reservfonder, som bildas genom avsättning

av den behållna årsvinsten. Nästa led i ansvarskedjan är den solidariska

ansvarigheten inom hela organisationen. Föreningarna är solidariskt

ansvariga för hypoteksbankens förbindelser i förhållande till de oguldna

beloppen av sina lån hos banken och låntagarna är i sin tur solidariskt ansvariga

för föreningarnas förbindelser i förhållande till vad som återstår

att betala av erhållna hypotekslån. Som säkerhet för utelöpande obligationer

ligger i sista hand grundfonden, som ställts till förfogande av staten.

Grundfonden, som utgörs av 4 1/2 % statsobligationer, uppgår f. n.

till 200 milj. kr. Grundfondsobligationerna, som fortfar att tillhöra staten,

får efter anmälan till riksgäldskontoret tas i anspråk till fullgörande av

bankens förbindelser, om banken tillfälligt skulle sakna tillgängliga medel.

Dessutom får obligationerna tas i anspråk vid likvidation i den mån det

saknas annan tillgång, som svarar för bankens förbindelser. Sammanlagda

beloppet av hypoteksbankens utelöpande obligationer får uppgå till högst

tio gånger grundfondens belopp.

Hypoteksbanken har begärt höjning av grundfonden med 100 milj. kr.

och ändring av grundfondens konstruktion till överensstämmelse med vad

som numera gäller för stadshypoteks- och bostadskreditkassorna. I dessa

institutioner utgörs nämligen grundfonderna av garantiförbindelser, som

utfärdas av riksgäldsfullmäktige och ställs till förfogande av staten.

Hypoteksbankens grundfond höjdes senast efter beslut av 1962 års riksdag

från 150 till 200 milj. kr. Sedan dess har som framgår av det tidigare

anförda hypoteksbankens upplåning och den därpå baserade kredit
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1967

11

givningen utvecklats så att maximigränsen för obligationsupplåningen beräknas

vara uppnådd redan vid mitten av innevarande år. Jag finner

därför i likhet med hypoteksbanken en höjning av grundfonden motiverad.

Höjningen bör ske med det belopp hypoteksbanken föreslagit eller med 100

milj. kr. Mot den föreslagna höjningen har heller ingen invändning rests

från remissinstansernas sida.

Som framhållits i samband med tidigare beslut om grundfondhöjningar

innebär dessa endast formella möjligheter till ökad upplåning mot obligationer.

Den faktiska upplåningen måste självfallet liksom hittills följa de

normer som gäller för den allmänna kreditpolitiken.

Den konstruktion av grundfonden som hypoteksbanken begärt överensstämmer

med den som beslutades av 1966 års riksdag för stadshypoteksoch

bostadskreditkassornas del. Genom den föreslagna konstruktionen uppnås

den fördelen att grundfondens reella värde inte som f. n. varierar i förhållande

till ändringarna i ränteläget på marknaden för långfristiga obligationer.

Hypoteksbankens förslag i denna del har tillstyrkts av remissinstanserna

och även jag biträder förslaget.

Riksbanksfullmäktige har i detta sammanhang erinrat om att grundfonden

enligt gällande bestämmelser får tas i anspråk till fullgörande av

bankens förbindelser, förutom vid likvidation, även när banken tillfälligt

saknar tillgängliga medel. Denna bestämmelse är enligt hypoteksbankens

förslag avsedd att behållas. Fullmäktige ifrågasätter om inte bestämmelsen,

som f. ö. har sin motsvarighet i förordningarna om stadshypoteksoch

bostadskreditinstitutionerna, är alltför vitt formulerad, eftersom syftet

med regeln inte kan vara att hypoteksbanken exempelvis vid en stram

kreditmarknad skall kunna rekvirera för rörelsen erforderliga medel från

riksgäldskontoret.

I anledning av vad riksbanksfullmäktige anfört får jag erinra om de

bestämmelser om ianspråktagande av reservfonden som gällde före nu gällande

LF. I 13 § förordningen den 16 maj 1890 (nr 21 s. 1) angående Sveriges

allmänna hypoteksbank (ändrad 1930:203 och 1948:363) föreskrevs

att grundfonden liksom f. n. fick tas i anspråk i två fall, dels då banken

för tillfället saknade tillgängliga medel, dels vid bankens likvidation. Dessutom

fanns en specialregel, som numera saknar motsvarighet, av innehåll

att grundfonden under vissa förutsättningar till ett begränsat belopp kunde

användas för täckande av förluster vid skogsbelåning. I 13 § sista stycket

föreskrevs att grundfondsobligationerna inte fick tas i anspråk i andra fall

än de nu nämnda och att de inte fick »i någon händelse tagas i anspråk

till anskaffande av medel för bankens utlåning». Av förarbetena till LF

(prop. 1955:4 s. 26 och 38, B:oU 3, rskr 109) framgår att någon ändring

av de villkor som tidigare gällde för grundfondens ianspråktagande inte

åsyftades utan endast en förenkling i utformningen av ifrågavarande bestämmelse.

Mot bakgrund av vad här anförts synes inte någon tvekan behöva råda

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1967

om att grundfonden inte får användas i det av riksbanksfullmäktige befarade

syftet. Jag finner därför en omarbetning av bestämmelsen obehövlig.

Hypoteksbanken har vidare hemställt om slopande av regeln om att

hypotekslån får lämnas endast mot inteckning med bästa förmånsläge.

Som skäl för sin hemställan har hypoteksbanken anfört att kravet på

bästa inteckningsrätt medför svårigheter i de fall fastighet besväras av

inteckning för lån ur egnahemslånefonden. För sådana lån gäller nämligen

fortfarande i tillämpningen det krav på första inteckning, som stadgades

i 18 § av den numera upphävda kungörelsen angående den statliga

egnahemsverksamheten. I sammanläggningsärenden uppstår enligt hypoteksbanken

inte sällan den situationen att bästa inteckningsrätt i den nybildade

fastigheten krävs både för hypotekslån och för egnahemslån. Vidare

sägs den nuvarande bestämmelsen i LF hindra jordbrukare, som har

egnahemslån som bottenlån i sina fastigheter, att utöka sin primärkredit

genom hypotekslån. Remissinstanserna är positiva till hypoteksbankens

hemställan. I flera yttranden, däribland stadshypoteks- och bostadskreditkassornas,

understryks emellertid att, om kravet på bästa förmånsläge slopas,

det samtidigt bör föreskrivas att underliggande krediter skall vara betryggande

ordnade och att säkerheten för sådana krediter skall pantförskrivas

även för hypoteksförenings lån.

Då kravet på inteckning med bästa rätt i praktiken vållar svårigheter

och dessutom inte förefaller påkallat från säkerhetssynpunkt bör det

kunna frånfallas. Landshypoteksväsendets karaktär av primärlåneinstitut

bibehålls dock. Säkerheten för hypoteksbankens obligationer utgörs även i

fortsättningen i regel av inteckningar med bästa förmånsrätt. Som villkor

för godtagande av sämre inteckningssäkerhet än första inteckning bör

gälla föreskrifter motsvarande dem som f. n. gäller inom stadshypoteksväsendet.

I enlighet med vad jag anfört har inom finansdepartementet upprättats

förslag till ändring av 3, 4, 5, 31 och 43 §§ LF.

I 3 § LF har den föreslagna ändringen av grundfondens storlek och

sammansättning tagits upp. Denna ändring föranleder vissa konsekvensändringar

i 4, 5 och 31 §§.

I 43 § har de föreslagna ändringarna beträffande inteckningssäkerheten

förts in. I första stycket har kravet på inteckning med bästa rätt tagits

bort. Andra stycket är utformat efter mönster av bestämmelserna i 30 §

första stycket förordningen den 29 november 1963 (nr 573) om Konungariket

Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar samt

30 § tredje stycket reglementet för kassan och föreningarna.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag att Kungl.

Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att

dels anta ett inom finansdepartementet upprättat förslag till förord
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1967

ning angående ändring i förordningen den h- mars 1955 (nr 110) om Sveriges

allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar,

dels bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att utfärda garantiförbindelser

på sammanlagt högst 300 milj. kr. att ingå i hypoteksbankens

grundfond i stället för svenska statens fyra och en halv procent obligationer

till ett nominellt belopp av 200 milj. kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLMI967 670204

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. JoU 1967:25 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående riktlinjer för jordbrukspolitiken m.m. jämte i ämnet väckta motioner. a59 i texten
  2. Rskr. 1967:159 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser om riksbankens sedelutgivning, m. m. a1 i texten