Angående de nya lant- /^c bruksnämndernas organisation, in. in
1967-03-17 · 133 sidor, varav 122 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 122 av 133 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1967:74, Angående de nya lant- /^c bruksnämndernas organisation, in. in
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
1
Nr 74
AK *-?: tf?
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående de nya lant- /^c
bruksnämndernas organisation, in. in.; given Stockholms
slott den 17 mars 1967.
A
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels anta härvid fogade förslag till
1) lag angående ändring i lagen den 23 december 1914 (nr 451) om
hingstbesiktningstvång,
2) lag angående ändring i lagen den 20 juni 1918 (nr 399) om förbud mot
utsläppande av tjur eller hingst å samfälld betesmark,
3) lag angående ändring i lagen den 14 juni 1928 (nr 196) om galtbesiktningstvång,
4) förordning om ändring i förordningen den 8 maj 1942 (nr 341) med
vissa bestämmelser angående nötboskapsaveln,
5) förordning om seminverksamhet för avel av nötkreatur, får och svin,
6) lag angående ändring i lagen den 26 maj 1933 (nr 231) om utrotande
av berberis å viss mark,
7) förordning angående ändrad lydelse av 11 och 13 §§ förordningen den
21 april 1961 (nr 77) med vissa bestämmelser om skydd mot flyghavre,
8) förordning angående ändrad lydelse av 3 § förordningen den 15 mars
1946 (nr 81) om bekämpande av smittsamma sjukdomar hos bin,
9) förordning om upphävande av förordningen den 8 juni 1923 (nr 228)
angående visst villkor för statsbidrag åt hushållningssällskap,
10) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370),
11) förordning angående ändrad lydelse av 28 och 38 §§ förordningen den
6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt,
dels bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
BERTIL
Eric Holmquist
1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 74
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
Propositionens huvudsakliga innehåll
Enligt principbeslut av 1965 års riksdag skall lantbruksnämnderna omorganiseras
och från hushållningssällskapen ta över uppgifter som är av sår
dan betydelse för jordbrukets och trädgårdsnäringens rationalisering att de
bör has om hand av staten. På grundval av nämnda beslut läggs i propositionen
nu fram förslag om arbetsuppgifter, organisation och personalsammansättning
för de nya nämnderna. Hushållningssällskapens verksamhet av
statlig natur på fiskets område och hemkonsulentverksamheten förordas
tills vidare inordnas i nämnderna. De två lantbruksnämnderna i Älvsborgs
län föreslås bli sammanförda. Förslaget till personalplan för de nya nämnderna
upptar sammanlagt 1 341 tjänster. Härutöver beräknas särskilda medel
för tillfällig personal.
I fråga om lantbruksstyrelsen föreslås i propositionen att styrelsen vid behandling
av frågor som rör trädgårdsnäringen utökas med en ledamot med
särskild insikt i detta ämne. I övrigt föreslås vissa förstärkningar jämte vissa
smärre ändringar i styrelsens nuvarande organisation.
Vidare läggs i propositionen fram förslag till ett nytt samarbetsorgan för
informationsverksamhet på jordbrukets och trädgårdsnäringens områden.
Organet avses ersätta jordbrukets upplysningsnämnd. Huvuduppgiften för
organet avses vara att verka för samordning av den statliga informationsverksamheten
på ifrågavarande områden som nu bedrivs på olika håll.
De nya lantbruksnämnderna förordas skola påbörja sin verksamhet den 1
juli 1967. För att underlätta omställningen för hushållningssällskapen föreslås
-sussa övergångsanordningar.
Vad beträffar hushållningssällskapens framtida uppgifter framhålls i propositionen
att det ankommer på sällskapen själva att dra upp riktlinjerna
för verksamheten. Vidare förutsätts att sällskapen själva har att ta ställning
till sin framtida organisationsform. I de fall sällskapen väljer att även i
fortsättningen ha ställning som offentligrättsligt organ förordas vissa förmåner.
I propositionen förordas rödare att lantbrukshögskolan erhåller en konsulentavdelning,
som skall överta de arbetsuppgifter som specialrådgivningen
nu har.
Slutligen läggs i propositionen fram förslag till medelsanvisning för bl. a.
lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna.
Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1967
3
Förslag
till
Lag
angående ändring i lagen den 23 december 1914 (nr 451)
om hingstbesiktningstvång
Härigenom förordnas, dels att 5 och 6 §§ lagen den 23 december 1914
om hingstbesiktningstvång skall upphöra att gälla, dels att 1 och 4 §§ lagen1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
Där förhållandena inom något
hushållningssällskaps område sådant
påkalla, äger Konungen, på
framställning av hushållningssällskapet
och vederbörande landsting,
förordna, att hingstbesiktningstvång
skall införas inom hushållningssällskapets
område eller viss del därav.
Hingstbesiktningstvång skall--
4
Förseelse mot denna lag straffas
med böter från och med etthundra
till och med trehundra kronor. Äro
omständigheterna synnerligen mildrande
må bötesbeloppet nedsättas
till tjugufem kronor.
Därest någon under tid, då han är
ställd under tilltal för sådan förseelse,
densamma fortsätter, skall han
för varje gång stämning därför utfärdats
och delgivits fällas till de
böter, som för förseelsen äro stadgade.
5
, (Föreslagen lydelse)
§•
Där förhållandena inom lantbruksnämnds
område sådant påkalla,
äger Konungen på framställning
av lantbruksnämnden och landstinget
förordna, att hingstbesiktningstvång
skall införas inom området
eller viss del därav.
— tillhöriga beskällare.
§•
Den som bryter mot 2 § första
stycket dömes till böter, högst femhundra
kronor.
5 §•
För förseelse, som med husbondes
vetskap begås av hans husfolk
eller i hans arbete antagen person,
ansvare husbonden likasom vore förseelsen
begången av honom själv.
1 Senaste lydelse av 4 § se 1936:52.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
6 §■
Förseelse mot denna lag åtalas av
allmän åklagare.
Böter, som enligt denna lag ådömas,
tillfalla kronan.
Saknas tillgång till böternas fulla
gäldande, skola de förvandlas enligt
allmän strafflag.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1967.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 7-4 år 1967
0
Förslag
till
Lag
angående ändring i lagen den 20 juni 1918 (nr 399) om förbud mot
utsläppande av tjur eller hingst å samfälld betesmark
Härigenom förordnas, dels att 3 och 5 §§ lagen den 20 juni 1918 om förbud
mot utsläppande av tjur eller hingst å samfälld betesmark skall upphöra
att gälla, dels att 1 och 2 §§ lagen skall erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
1
Där förhållandena inom något hushållningssällskaps
område sådant
påkalla, äger Konungen, på framställning
av hushållningssällskapet
och vederbörande landsting, förordna,
att inom hushållningssällskapets
område eller viss del därav tjur, som
är över sex månader, eller hingst,
som är över ett år, icke må utsläppas
å samfälld betesmark, med
mindre alla, som äga rätt till bete
därstädes, det medgiva.
(Föreslagen lydelse)
Där förhållandena inom lantbruksnämnds
område sådant påkalla,
äger Konungen på framställning
av lantbruksnämnden och landstinget
förordna, att inom området
eller viss del därav tjur, som är över
sex månader, eller hingst, som är
över ett år, icke må utsläppas å samfälld
betesmark, med mindre alla,
som äga rätt till bete därstädes, det
medgiva.
I dylikt
— dess ikraftträdande.
2
Förseelse mot enligt 1 § meddelat
förordnande, vare sig den sker med
uppsåt eller genom försummelse eller
oförsiktighet, straffes med böter
från och med fem till och med tvåhundra
kronor.
Därest någon under tid, då han
år ställd under tilltal för förseelse,
varom ovan sägs, densamma fortsätter,
skall han för varje gång
stämning därför utfärdats och delgivits
fällas till de böter, som för
förseelsen äro stadgade. 3
3 §•
För förseelse, som med husbondes
vetskap begås av hans hustru,
barn, husfolk eller i hans arbete an
-
Den som bryter mot förordnande,
som meddelats med stöd av 1 §
första stycket, dömes till böter, högst
femhundra kronor.
6
Kungl. Maj;ts proposition nr 74 år 1967
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
tagen person, ansvare husbonden, likasom
vore förseelsen begången av
honom själv.
5 §•
Förseelse, varom i denna lag sägs,
åtalas av allmän åklagare.
Böter, som enligt denna lag ådömas,
tillfalla kronan och skola vid
bristande tillgång till deras fulla
gäldande förvandlas enligt allmän
strafflag.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1967.
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
7
Förslag
till
Lag
angående ändring i lagen den 14 juni 1928 (nr 196)
om galtbesiktningstvång
Härigenom förordnas, dels att 5 och 6 §§ lagen den 14 juni 1928 om galtbesiktningstvång
skall upphöra att gälla, dels att 1 och 4 §§ lagen1 skall
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
1
Där förhållandena inom hushållningssällskaps
område sådant påkalla,
äger Konungen på framställning
av hushållningssällskapet och vederbörande
landsting förordna, att
galtbesiktningstvång skall införas
inom hushållningssällskapets område
eller del därav.
Galtbesiktningstvång kan---
4
Förseelse mot denna lag straffes
med böter från och med tio till och
med tvåhundra kronor.
Därest någon under tid, då han är
ställd under åtal för sådan förseelse,
fortsätter densamma, skall han
för varje gång stämning därför utfärdats
och delgivits fällas till de böter,
som äro stadgade för förseelsen.
5 §■
För förseelse, som med husbondes
vetskap begås av hans husfolk eller
i hans arbete antagen person, ansvare
husbonden likasom förseelsen
vore begången av honom själv.
6 §■
Förseelse mot denna lag åtalas av
allmän åklagare. Åtal anhängiggöres
vid allmän domstol.
(Föreslagen lydelse)
§•
Där förhållandena inom lantbruksnämnds
område sådant påkalla, äger
Konungen på framställning av lantbruksnämnden
och landstinget förordna,
att galtbesiktningstvång skall
införas inom området eller del därav.
eller allmänt.
Den som bryter mot 2 §l första
eller andra stycket dömes till böter,
högst femhundra kronor.
1 Senaste lydelse av 1 och 2 §§ se 1946:61.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
Böter, som ådömas enligt denna
lag, tillfalla kronan.
Saknas tillgång till böternas fulla
gäldande, skola de förvandlas enligt
allmän strafflag.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1967.
Förslag
till
Förordning
om ändring i förordningen den 8 maj 1942 (nr 341) med vissa
bestämmelser angående nötboskapsaveln
Härigenom förordnas, dels att 4 och 5 §§ förordningen den 8 maj 1942
med vissa bestämmelser angående nötboskapsaveln skall upphöra att gälla,
dels att 1 och 3 §§ förordningen skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
anges.
(Nuvarande lydelse)
1
Kungl. Maj :t äger på framställning
av hushållningssällskap förordna,
att inom sällskapets verksamhetsområde
eller del därav tjur icke
må, vare sig kostnadsfritt eller mot
ersättning, användas till betäckning
av kor, som tillhöra annan än tjurens
ägare, och ej heller, därest tjuren
äges av två eller flera personer
samfällt, till betäckning av kor, som
tillhöra någon av dem enskilt, med
mindre tjuren med avseende på härstamning
uppfyller de fordringar,
som i förordnandet angivas.
(Föreslagen lydelse)
§•
Kungl. Maj :t äger på framställning
av lantbruksnämnd förordna, att
inom nämndens område eller del
därav tjur icke må, vare sig kostnadsfritt
eller mot ersättning, användas
till betäckning av kor, som tillhöra
annan än tjurens ägare, och ej
heller, därest tjuren äges av två eller
flera personer samfällt, till betäckning
av kor, som tillhöra någon av
dem enskilt, med mindre tjuren med
avseende på härstamning uppfyller
de fordringar, som i förordnandet
angivas.
3
Förseelse mot föreskrifter, som
meddelats med stöd av denna förordning,
straffes med böter från och
med tio till och med tvåhundra kronor.
4
§•
Den som bryter mot förordnande
som meddelats med stöd av 1 §, dömes
till böter, högst femhundra kronor.
4 §•
För förseelse, som med husbondes
vetskap begås av hans husfolk eller
Kungl. Maj:ts proposition nr Ib år 1967
9
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
i hans arbete antagen person, ansvare
husbonden liksom förseelsen
vore begången av honom själv.
5 §•
Böter, som ådömas enligt denna
förordning, tillfalla kronan.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1967.
Förslag
till
Förordning
om seminverksamhet för avel av nötkreatur, får och svin
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Vid verksamhet för befruktning på konstgjord väg (seminverksamhet)
av nötkreatur, får eller svin får användas sperma endast från djur som uppfyller
de fordringar lantbruksstyrelsen bestämmer.
Närmare bestämmelser om seminverksamhet meddelas av Konungen eller
myndighet som Konungen förordnar.
2 §•
Den som bryter mot 1 § eller mot bestämmelse som meddelats med stöd
därav, dömes till böter.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1967.
Genom förordningen upphäves förordningarna den 20 september 1950
(nr 532) med vissa bestämmelser angående seminverksamhet bland nötkreatur,
den 16 maj 1958 (nr 242) med vissa bestämmelser angående seminverksamhet
bland svin och den 13 mars 1964 (nr 33) med vissa bestämmelser
angående seminverksamhet bland får.
lf Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 74
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
Förslag
till
Lag
angående ändring i lagen den 26 maj 1933 (nr 231) om utrotande av
berberis å viss mark
Härigenom förordnas, dels att 4 § lagen den 26 maj 1933 om utrotande
av berberis å viss mark skall upphöra att gälla, dels att 1, 2 och 3 §§ lagen1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt
(Nuvarande lydelse)
1
Där förhållandena inom hushållningssällskaps
område sådant påkalla,
äger Kungl. Maj :t på framställning
av hushållningssällskapet
förordna, att vanlig berberis (Berberis
vulgaris), däri inbegripet dess
varieteter, samt andra arter av för
svartrost (Puccinia graminis) mottaglig
berberis skola inom hushållningssällskapets
område utrotas.
Skyldighet att — —- ------
Förordnande, varom-----
2
Utrotandet skall verkställas inom
tid, som angives i förordnandet. Tiden
må sättas olika för skilda delar
av det område förordnandet avser.
Förekommer efter utgången av den
i förordnandet angivna tiden inom
området sådan art av berberis, varå
denna lag äger tillämpning, skola,
där ej Kungl. Maj :t efter framställning
av hushållningssällskapet annorledes
förordnat, åtgärder omedelbart
vidtagas för utrotandet. Erinran
härom skall intagas i förordnandet.
3
Uraktlåter jordägare eller nyttjanderättshavare,
som avses i 1 §, att
verkställa föreskriven utrotning av
berberis, straffes med böter från och
nedan anges.
(Föreslagen lydelse)
§•
Där förhållandena inom lantbruksnämnds
område sådant påkalla, äger
Kungl. Maj :t på framställning av
lantbruksnämnden förordna, att vanlig
berberis (Berberis vulgaris), däri
inbegripet dess varieteter, samt andra
arter av för svartrost (Puccinia
graminis) mottaglig berberis skola
inom lantbruksnämndens område
utrotas.
--- skälig ersättning.
--- högre undervisningsanstalter.
§•
Utrotandet skall verkställas inom
tid, som angives i förordnandet. Tiden
må sättas olika för skilda delar
av det område förordnandet avser.
Förekommer efter utgången av den
i förordnandet angivna tiden inom
området sådan art av berberis, varå
denna lag äger tillämpning, skola,
där ej Kungl. Maj :t efter framställning
av lantbruksnämnden annorledes
förordnat, åtgärder omedelbart
vidtagas för utrotandet. Erinran
härom skall intagas i förordnandet.
§•
Den som uraktlåter att fullgöra
skyldighet enligt 1 § andra stycket
att utrota berberis dömes till böter,
högst femhundra kronor. Rätten äger
1 Senaste lydelse av 1 och 2 §§ se 1944:112 samt av 3 och 4 §§ se 1950:39.
Kungl. Maj:ts proposition nr 7 b år 1967
11
med tio till och med tvåhundra kronor;
och äge rätten tillika på yrkande
av åklagaren vid vite förelägga den
försumlige att inom viss tid hava
verkställt honom åliggande åtgärder.
Därest givet--------
Är vite----------
tillika på yrkande av åklagaren vid
vite förelägga den försumlige att inom
viss tid ha verkställt honom åliggande
åtgärder.
--den försumlige.
- föreläggandet avser.
4 §.
Böter och viten, som ådömas enligt
denna lag, tillfalla kronan.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1967.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
Förslag
till
Förordning
angående ändrad lydelse av 11 och 13 §§ förordningen den 21 april 1961
(nr 77) med vissa bestämmelser om skydd mot flyghavre
Härigenom förordnas, att 11 och 13 §§ förordningen den 21 april 1961
med vissa bestämmelser om skydd mot flyghavre skall erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
11
Där förhållandena inom hushållningssällskaps
område sådant påkalla,
äger Kungl. Maj :t på framställning
av hushållningssällskapet
förordna att flyghavre inom området
eller viss del därav skall bekämpas
enligt en av sällskapet upprättad
och av Kungl. Maj :t eller,
efter Kungl. Maj :ts bemyndigande,
av lantbrulcsstyrelsen fastställd plan.
Skyldighet att------ -—• :
(Föreslagen lydelse)
§•
Där förhållandena inom lantbruksnämnds
område sådant påkalla, äger
Kungl. Maj :t på framställning av
lantbruksnämnden förordna att flyghavre
inom området eller viss del
därav skall bekämpas enligt en av
nämnden upprättad och av Kungl.
Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande,
av lantbrulcsstyrelsen
fastställd plan.
v nyttjanderätten.
13 §.
Uraktlåter jordägare eller nyttj
anderättsinnehavare, som avses i
It §, att inom utsatt tid vidtaga
åtgärd som angives i bekämpningsplan,
äger länsstyrelsen på framställning
av hushållningssällskapet vid
vite förelägga den försumlige att
inom viss tid verkställa honom
åliggande åtgärder.
Efterkommes icke---
Uraktlåter jordägare eller nyttj
anderättsinnehavare, som avses i
It §, att inom utsatt tid vidtaga åtgärd
som angives i bekämpningsplan,
äger länsstyrelsen på framställning
av lantbruksnämnden vid vite
förelägga den försumlige att inom
viss tid verkställa honom åliggande
åtgärder.
-----försumliges bekostnad.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1967.
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
13
Förslag
till
Förordning
angående ändrad lydelse av 3 § förordningen den 15 mars 1946 (nr 81)
om bekämpande av smittsamma sjukdomar hos bin
Härigenom förordnas, att 3 § förordningen den 15 mars 1946 om bekämpande
av smittsamma sjukdomar hos bin1 skall erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
3
I län, där biodling av någon betydenhet
bedrives, skall länsstyrelsen
efter samråd med vederbörande hushållningssällskaps
förvaltningsutskott
och styrelserna för större biodlarföreningar
inom länet, utse erforderligt
antal tillsyningsmän med
uppgift att inom för var och en av
dem bestämt tillsyningsdistrikt verka
för bekämpande av sjukdomar
som avses i denna förordning.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1967.
(Föreslagen lydelse)
§■
I län, där biodling av någon betydenhet
bedrives, skall länsstyrelsen
efter samråd med lantbruksnämnden
och styrelserna för större biodlarföreningar
inom länet, utse erforderligt
antal tillsyningsmän med
uppgift att inom för var och en av
dem bestämt tillsyningsdistrikt verka
för bekämpande av sjukdomar
som avses i denna förordning.
1 Förordningen omtryckt 1962:60.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
Förslag
till
Förordning
om upphävande av förordningen den 8 juni 1923 (nr 228) angående visst
villkor för statsbidrag åt hushållningssällskap
Härigenom förordnas, att förordningen den 8 juni 1923 angående visst
villkor för statsbidrag åt hushållningssällskap skall upphöra att gälla vid
utgången av juni 1967.
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
15
Förslag
till
Lag
om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 32 § 3 mom. och 53 § 1 mom. kommunalskattelagen
den 28 september 1928 samt punkt 4 av anvisningarna till 32 § samma
lag1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
3 m o m. Såsom intäkt — —
Vad i första stycket sägs skall äga
tillämpning i fråga om motsvarande
kostnadsersättning som anvisats
av kommun, hushållningssällskap eller
skogsvårdsstyrelse. Riksskattenämnden
må därjämte, när skäl därtill
äro, förklara att vad i första stycket
sägs skall äga tillämpning i fråga
om motsvarande ersättning, som
anvisats av annan offentlig institution.
Sådant beslut må, när omständigheterna
det föranleda, av riksskattenämnden
återkallas. Över beslut,
som riksskattenämnden meddelat
enligt detta stycke, må klagan icke
föras.
Förmånen av —
Såsom intäkt--
(Föreslagen lydelse)
32 §.
avsedda utgifter.
Vad i första stycket sägs skall äga
tillämpning i fråga om motsvarande
kostnadsersättning som anvisats
av kommun eller skogsvårdsstyrelse.
Riksskattenämnden må därjämte,
när skäl därtill äro, förklara att vad
i första stycket sägs skall äga tilllämpning
i fråga om motsvarande
ersättning, som anvisats av annan
offentlig institution. Sådant beslut
må, när omständigheterna det föranleda,
av riksskattenämnden återkallas.
Över beslut, som riksskattenämnden
meddelat enligt detta stycke,
må klagan icke föras.
— befattningshavare gällande.
— utfört arbete.
1 m o m. Skyldighet att
c) landsting, kommuner och andra
menigheter ävensom hushållningssällskap
:
för inkomst av fastighet och av
rörelse;
d) akademier, Nobelstiftelsen — - Riksskattenämnden må, -—- — -—
53 §.
egna behov;
c) landsting, kommuner och andra
menigheter ävensom hushållningssällskap
med stadgar som fastställts
av Konungen eller myndighet
som Konungen bestämmer:
för inkomst av fastighet och av
rörelse;
- — eller rörelse,
icke föras.
1 Senaste lydelse av 32 § 3 mom. och 53 § 1 mom. se 1966:729 samt av punkt 4 av anvisningarna
till 32 § se 1963:265.
opaginerad Kontrollera mot PDF
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
Anvisningar
till 32 §.
4. I vissa---------—
Är fråga om statlig tjänst, skall
den anvisade ersättningen icke upptagas
som intäkt av tjänsten, liksom
å andra sidan de kostnader, som skola
med ersättningen bestridas, ej få
avföras såsom utgift, även om ersättningen
icke förslår till kostnadernas
gäldande. Vad nu sagts gäller för de
fall, då den anvisade ersättningen är
avsedd att täcka utgifterna i fråga.
Är ersättningen däremot endast avsedd
att utgöra ett mindre bidrag till
kostnadernas bestridande, skall ersättningen
i sin helhet upptagas såsom
intäkt, medan å andra sidan
kostnaderna få avdragas såsom utgift,
även i den mån de överskjuta
ersättningen. Vad nu sagts skall gälla
även i fråga om kommunal tjänst
och tjänst hos hushållningssällskap
eller skogsvårdsstyrelse så ock eljest
vid anställning hos offentlig institution,
beträffande vilken förklaring
enligt 32 § 3 mom. andra stycket gäller.
I fråga
-enskild tjänst.
Är fråga om statlig tjänst, skall
den anvisade ersättningen icke upptagas
som intäkt av tjänsten, liksom
å andra sidan de kostnader, som skola
med ersättningen bestridas, ej få
avföras såsom utgift, även om ersättningen
icke förslår till kostnadernas
gäldande. Vad nu sagts gäller för de
fall, då den anvisade ersättningen är
avsedd att täcka utgifterna i fråga.
Är ersättningen däremot endast avsedd
att utgöra ett mindre bidrag till
kostnadernas bestridande, skall ersättningen
i sin helhet upptagas såsom
intäkt, medan å andra sidan
kostnaderna få avdragas såsom utgift,
även i den mån de överskjuta
ersättningen. Vad nu sagts skall gälla
även i fråga om kommunal tjänst
och tjänst hos skogsvårdsstyrelse så
ock eljest vid anställning hos offentlig
institution, beträffande vilken
förklaring enligt 32 § 3 mom. andra
stycket gäller.
till 33 §.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1968. Äldre bestämmelser gäller vid
1968 års taxering och vid eftertaxering för år 1968 eller tidigare år.
Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1967
17
Förslag
till
Förordning
angående ändrad lydelse av 28 och 38 §§ förordningen den 6 juni 1941
(nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt
Härigenom förordnas, att 28 och 38 §§ förordningen den 6 juni 1941 om
arvsskatt och gåvoskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
28 §.
Arvs- eller-------6 000 kronor.
Tillfaller lott--------ålder uppnås.
Efterlevande make — —-----från skatt.
I fråga-------tidigare tidpunkt.
Skattefri är------- 1 000 kronor.
Vid tillämpning-------med skyldskap.
I övrigt-------tio år.
Klass III. För testamentslott tillkommande
kyrka, landsting, kommun eller kyrka, landsting, kommun eller
annan menighet ävensom hushåll- annan menighet ävensom hushållningssällskap;
ningssällskap med stadgar som fast
ställts
av Konungen eller myndighet
som Konungen bestämmer;
stiftelse med huvudsakligt syfte----65 % av återstoden.
För skattelott,------2 procent av återstoden.
38 §.
Från gåvoskatt---personer, befriade:
kyrka, landsting, kommun eller
annan menighet ävensom hushållningssällskap;
-
stiftelse med huvudsakligt syfte —
Skattebefrielse enligt -— —---
kyrka, landsting, kommun eller
annan menighet ävensom hushållningssällskap
med stadgar som fastställts
av Konungen eller myndighet
som Konungen bestämmer;
--allmän samlingslokal.
■ del därav.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968 men tillämpas icke
om skattskyldighet inträtt dessförinnan.
1 Senaste lydelse av 28 § se 1958:562 och av 38 § se 1952:246.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
på Stockholms slott den 17 mars 1967.
N ärvarande:
Statsråden Sträng, Andersson, Lange, Kling, Edenman, Johansson,
Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson,
Geijer, Odhnoff, Wickman.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, anmäler efter
gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om de nya
lantbruksnämndernas organisation, m. m. samt anför.
Inledning
Enligt principbeslut av 1965 års riksdag (prop. 100, JoU 17, rskr 256)
skall organisationen för jordbrukets och trädgårdsnäringens rationalisering
ändras så att lantbruksnämndens och hushållningssällskapets uppgifter på
området förs samman i ett organ. Det nya regionalorganet skall vara statlig
myndighet och benämnas lantbruksnämnd. Hushållningssällskapen avses
bestå och ha till huvudsaklig uppgift att vara kontaktorgan mellan lantbruksnämnderna
och näringsutövarna inom jordbruk och trädgårdsnäring.
Den nya organisationen beräknades kunna genomföras tidigast den 1 juli
1967.
Den närmare utformningen av de nya lantbruksnämndernas organisation
och vissa därmed sammanhängande frågor har utretts av 1965 års lantbruksorganisationsutredning1.
Utredningen har den 8 augusti 1966 avlämnat
betänkandet Lantbruksnämndernas nya organisation m. in. (SOU 1966:
49). Yttranden har avgetts av justitiekanslersämbetet, arbetsmarknadsstyrelsen,
samtliga länsstyrelser, statskontoret, statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket
(RRV), statens personalpensionsverk, skolöverstyrelsen, domänstyrelsen,
lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen, skogsstyrelsen, veterinärstyrelsen,
fiskeristyrelsen, byggnadsstyrelsen, statens naturvårdsnämnd,
statens jordbruksnämnd, styrelsen för statens växtskyddsanstalt,
styrelsen för statens lantbrukskemiska kontrollanstalt, styrelsen för lantbrukshögskolan,
jordbrukets upplysningsnämnd, styrelsen för statens centrala
frökontrollanstalt, statens veterinärmedicinska anstalt, trädgårdsnä
1
Utredningsman överdirektören Hans Wetterhall.
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
19
ringsutredningen, fritidsfiskeutredningen, veterinärväsendeutredningen,
hemkonsulentutredningen, hemslöjdsutredningen, 1964 års rennäringssakkunniga,
Hushållningssällskapens förbund, Landsorganisationen i Sverige
(LO), Riksförbundet Landsbygdens folk (RLF) och Sveriges lantbruksförbund
gemensamt, Skogs- och Lantarbetsgivareföreningen, Svenska landstingsförbundet,
Svenska kommunförbundet, landstinget i Älvsborgs län,
Svenska Lantarbetareförbundet, Sveriges Akademikers Centralorganisation
(SACO), Sveriges Handelsträdgårdsmästareförbund, Sveriges Yrkesfruktodlares
Riksförbund, Föreningen skogs- och lantbruksfilm, Fiskefrämjandet
samt Tjänstemännens centralorganisation (TCO). Flera länsstyrelser har bilagt
yttranden av olika länsorgan. Lantbruksstyrelsen har bifogat yttranden
av samtliga lantbruksnämnder och hushållningssällskap. I anledning av betänkandet
har vidare skrifter inkommit från samarbetskommittén för hälsovårdsfrågor
i Jönköpings län, kommunalfullmäktige i Urshults kommun,
styrelsen för Kronobergs länsförbund av RLF, Kronobergs Yrkesfruktodlareförening
och Värends bärodlareförening, Björnekulla Fruktindustri, förening
u.p.a., vissa representanter för den yrkesmässiga bärodlingen i Finnerödj
aområdet, Sveriges lantmätareförening samt Länsingenjörers förening.
Lantbruksorganisationsutredningen har därjämte med skrivelse den 18
november 1966 överlämnat promemoria angående vissa fiskerifrågor i anledning
av omorganisationen av lantbruksnämndernas verksamhet m. m.
Häröver har yttranden avgetts av fiskeristyrelsen, lantbruksstyrelsen, statens
jordbruksnämnd, statistiska centralbyrån, statskontoret, riksrevisionsverket,
Svenska landstingsförbundet, landstinget i Göteborgs och Bohus län,
Hushållningssällskapens förbund och Sveriges fiskares riksförbund. Lantbruksstyrelsen
har bifogat yttrande av vissa hushållningssällskap.
Dessutom har Hushållningssällskapens förbund i skrift den 5 september
1966 hemställt om åtgärder för att säkerställa den fortsatta driften av sällskapens
veterinärbakteriologiska laboratorier. Yttranden häröver har avgetts
av veterinärstyrelsen, riksrevisionsverket, statens bakteriologiska laboratorium,
statens veterinärmedicinska anstalt, statens institut för folkhälsan
och veterinärväsendeutredningen.
Slutligen torde i förevarande sammanhang få redovisas skrivelser den 15
och 25 juli 1966 av styrelsen för lantbrukshögskolan, vari styrelsen
lagt fram förslag beträffande den framtida organisationen av specialrådgivningen
vid högskolan resp. publikationsverksamheten vid högskolan och
statens lantbruksbyggnadsförsök. Det sistnämnda förslaget har utarbetats
i samråd med statskontoret. Över förslagen har yttranden avgetts av lantbruksstyrelsen,
styrelsen för Alnarpsinstitutet, Sveriges lantbruksförbund,
RLF och Hushållningssällskapens förbund. Över det förstnämnda förslaget
har dessutom yttrande avgetts av TCO.
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1967
I årets statsverksproposition (bil. 11 s. 12 och 165) har Kungl. Maj :t föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret
1967/68 beräkna
dels på driftbudgeten
a) till Lantbruksstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag av 5 898 000 kr.,
b) till Lantbruksstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag av 1 133 000
kr.,
c) till Lantbruksnämnderna: Avlöningar ett förslagsanslag av 39 901 000
kr.,
d) till Lantbruksnämnderna: Omkostnader ett förslagsanslag av 10 850 000
kr.,
e) till Lantbruksnämnderna: Utrustning ett reservationsanslag av
1 000 000 kr.,
f) till Utbildningskurser för viss personal vid lantbruksorganisationen
ett förslagsanslag av 150 000 kr.,
g) till Kursverksamhet för jordbrukets rationalisering m. m. ett förslagsanslag
av 2 950 000 kr.,
h) till Lantbrukshögskolan: Försöksverksamheten ett reservationsanslag
av 6 745 000 kr.,
dels på kapitalbudgeten under Fonden för förlag till statsverket
till Förskott för inköp av inventarier för lantbrukshögskolans försöksverksamhet
ett investeringsanslag av 1 200 000 kr.
Lantbruksorganisationsutre dningens förslag
Huvuddragen i den nya lantbruksorganisationens verksamhet
Allmänt. Inledningsvis behandlar utredningen den allmänna u tvec
k lingen inom jord- och skogsbruket. Sammanfattningsvis
karakteriseras denna utveckling av minskade insatser av arbetskraft,
avspaltning av svagare jordbruksjord och högre kapacitetsutnyttjande av
de kvarstående produktionsresurserna. Detta sker genom storleksrationalisering
och utnyttjande av modern teknik samt genom nya produktionsformer.
En snabb och genomgripande strukturanpassning måste bygga på
ökad rörlighet av de till lantbruket knutna produktionsmedlen d. v. s. arbetskraft
och jord, på effektiva finansieringsvägar, på företagareutbildning
samt rådgivning för att sprida nya rön.
I fråga om lantbruksnämndernas framtida huvuduppgifter och ställning
erinrar utredningen om 1965 års riksdagsbeslut. Enligt detta beslut
skall de nya lantbruksnämndernas huvudsakliga uppgift vara att svara
för statens medverkan i jordbrukets och trädgårdsnäringens rationalisering.
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
21
Detta innebär bl. a. att lantbruksnämnderna kommer att besluta i jordförvärvsärenden
m. m., köpa, förvalta och sälja fast egendom för rationaliseringsändamål
och besluta om omfattande ekonomiska åtaganden från statens
sida. Lantbruksnämnderna skall därför enligt riksdagsbeslutet vara
helstatliga organ. Beslutet innebär vidare bl. a. att serviceuppgifter av olika
slag kommer att falla inom nämndernas verksamhetsfält. De skall i princip
tillhandahålla sådan service som är angelägen för rationaliseringsverksamheten
och som inte nu kan väntas bli tillgodosedd utan de statliga insatserna.
En framträdande uppgift för lantbruksnämnderna blir att befrämja
näringsutövarnas egna initiativ till näringarnas utveckling och
medverka till att initiativen kan fullföljas. Nämnderna får sålunda en väsentlig
uppgift som rådgivnings- och serviceorgan till näringsutövarnas
tjänst. Enligt statsmakternas beslut skall nämnderna vidare med olika insatser
verka för strukturförbättring beträffande skogsmark. I anslutning
därtill erinrar utredningen om att det ankommer på den skogspolitiska
utredningen att ytterligare behandla frågan om den framtida organisatoriska
samordningen av de statliga insatserna för jordbrukets resp. skogsbrukets
rationalisering. Lantbruksorganisationen skall även medverka i vissa
överväganden och insatser i samband med den allmänna samhällsplaneringen.
Vissa verksamhetsgrenar. Mot bakgrunden av 1965 års riksdagsbeslut och
1960 års jordbrulcsutrednings förslag rörande den framtida jordbrukspolitiken
(SOU 1966:30 och 31) tar lantbruksorganisationsutredningen upp
vissa verksamhetsgrenar till närmare belysning. Detta gäller sådana uppgifter
för lantbruksorganisationen som väntas bli av särskild betydelse.
I fråga om den översiktliga planeringen för lantbruksorganisationens
verksamhetsfält — jordbruket, skogsbruket och trädgårdsnäringen
— framhåller utredningen vikten av att denna utformas som en
integrerande del av samhällsplaneringen i stort och inordnas i dess allmänna
ram. Bl. a. måste tillämpningen av de allmänna riktlinjerna för
såväl jordbrukspolitiken som arbetsmarknads- och lokaliseringspolitiken
samordnas. Härför erfordras att den centrala översiktliga planeringen på
jord- och skogsbrukets område inom samhällsplaneringens ram utformas
så att de allmänt formulerade riktlinjerna för jordbrukspolitiken in. m.
omsätts i en regionalt differentierad och konkretiserad plan som hålls aktuell
och tjänar som underlag för rationaliseringsinsatserna. Lantbruksorganisationen
bör i sin verksamhet svara för att sakuppgifter införskaffas,
bearbetas och ställs till förfogande för samhällsplaneringen.
En väsentlig uppgift för lantbruksstyrelsen blir att analysera behovet av
olika åtgärder och värdera effekten av insatta rationaliserings- och omställningsmedel
i syfte att ge den fortsatta verksamheten en så effektiv inrikt
-
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
ning som möjligt. För lantbruksnämndernas arbete är det angeläget bl. a.
att rationaliseringsinsatserna kan avvägas mot bakgrunden av den sannolika,
mer långsiktiga prisnivån på jordbruksprodukter och produktionsmedel.
Verkan av prispolitiska åtgärder bör därför studeras med särskilt
beaktande av sambandet prispolitik-strukturpolitik. Anknytningen till forskningen
inom området blir angelägen. Ett vidgat samarbete bör komma till
stånd mellan lantbruksstyrelsen och lantbrukshögskolan i fråga om bl. a.
metodikstudier rörande kombination av resurser inom jordbruket, undersökningar
rörande jordbrukets insatser av produktionsmedel och deras
utnyttjande samt undersökningar rörande lantbrukets effektiviseringsvägar.
Underlaget för den centrala verksamhetsplaneringen bör kunna erhållas
från bl. a. utvecklingsplaneringen i länen samt genom speciella
studier och undersökningar. Inom ramen för planeringen bör statistik läggas
upp och bearbetas så att den såvitt möjligt belyser sambandet priserrationalisering.
För att vinna arbetsbesparing och ökad säkerhet bör de
statistiska uppgifterna, prognoserna och behovsanalyserna systematiseras
och samordnas. En viktig uppgift för lantbruksstyrelsen blir att utveckla
och anvisa metodik för den översiktliga planeringen och lämna central
service till länen för statistisk bearbetning m. m.
De allmänna riktlinjerna för landet i dess helhet bör stegvis omsättas
till regionala riktlinjer för rationaliseringsverksamheten. Den centrala planeringen
bör därför även vara en allmän sammanhållande ram för den regionala
utvecklingsplaneringen och underlätta att centralt anpassa resurserna
efter behovet i de olika länen.
Den regionala planeringen bör samordnas centralt och integreras i den
allmänna planering för lokalisering och samhällsutveckling m. m. som bedrivs
under länsstyrelsens överinseende. En angelägen uppgift blir härvid
att avväga markresurserna, bl. a. med hänsyn till att permanentbebyggelse,
vägar, fritidsbebyggelse etc. tar alltmer mark i anspråk. Därför behövs en
god samordning med bebyggelseplaneringen, fritidsplaneringen och naturvårdsplaneringen.
En annan viktig uppgift vid den regionala planeringen
blir att belysa utvecklingsvägar för de enskilda företagen och utreda de ekonomiska
förutsättningarna för olika företagsformer. Vidare erfordras överväganden
beträffande omflyttningen av resurser mellan jordbruket och
andra näringar och mellan olika företag inom jordbruket. Andra viktiga
uppgifter blir att utarbeta vägledande riktlinjer för dispositionen av det
statliga finansieringsstödet, strukturrationaliseringen i skogsmark, inriktningen
av den aktiva inköpsverksamheten, omfattningen av samlade insatser
för jord- och skogsbrukets rationalisering samt inriktningen av upplysnings-
och rådgivningsverksamheten. Allmänt bör den regionala planeringen
syfta till att bilda underlag för diskussion av konkreta handlingsprogram
och forma ut sådana samt att ange utvecklingstendenser och anpassningsmöjligheter
som kan ingå i en allmän riksöverblick. Utrednings- och plane
-
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
ringsarbetet bör bedrivas i intimt samarbete med berörda länsorgan och
kommunerna. Samråd bör likaså ske med jordbrukets och skogsbrukets
ekonomiska och fackliga organisationer vid diskussion av utvecklingstendenser
och vid överväganden rörande handlingsprogram.
Beträffande rådgivningsverksamheten förutsätter utredningen
att staten i första hand skall medverka i sådan verksamhet som är av
betydelse för rationaliseringsverksamheten i vidare bemärkelse. Kommersiellt
betonad rådgivning bör däremot inte ingå i de statliga insatserna utan
i princip förbli en uppgift för näringsutövarnas egna organisationer. Utredningen
framhåller vikten av att rådgivningsverksamheten planeras mot
bakgrunden av de allmänna ekonomiska utvecklingstendenserna och riktlinjerna
för rationaliseringsverksamheten. Av central betydelse blir rådgivning
med syfte att främja en fortlöpande strukturanpassning med beaktande
av arbetsmarknadsfrågor och sammanhangen med näringslivet i övrigt.
En närliggande viktig uppgift, som bl. a. innefattar rådgivning, blir att i
samarbete med arbetsmarknadsorganen underlätta omställningen av arbetskraft
från jordbruket till andra näringsgrenar. En viktig del i de nya lantbruksnämndernas
rådgivning blir att medverka till att snabbt förmedla resultaten
av forsknings- och försöksverksamheten samt de praktiska rönen
på lantbruks- och trädgårdsnäringsområdet till yrkesutövarna. För att effektivera
rådgivningsverksamheten förordar utredningen bl. a. att den programmering
av rådgivningen som nu bedrivs såväl på riksplanet som på
länsplanet fortsätts och utvecklas. Verksamheten bör innefatta undersökning
och värdering av effekten av rådgivningsinsatserna. Det är därför angeläget
anser utredningen att lantbrukshögskolan får tillräckliga resurser för
forsknings- och utvecklingsarbete rörande mätningen av denna effekt.
Vad gäller fältorganisationen av rådgivningen understryker utredningen
behovet av fler specialinriktade rådgivare inom växtodlings-, husdjurs- och
trädgårdsområdena. Specialister krävs även på anläggningssidan, i första
hand rörande byggnader, maskiner och arbetsmetodik, markanläggningar
samt i företagsekonomi, struktur- och skogsfrågor. För verksamheten i de
nya nämnderna erfordras dylika specialister såväl med högskoleutbildning
som med lägre lantbruksutbildning. I lantbruksnämndernas rådgivning
kommer stor vikt att få fästas vid allmän företagsekonomisk planering och
driftsanpassningsproblem. En utbyggnad av den ekonomiska rådgivning,
som nu bedrivs främst genom ekonomikonsulenterna, med assistentpersonal
med lantmästarutbildning är därför påkallad. På grund av behovet av god
kontakt mellan rådgivarna och yrkesutövarna särskilt vad gäller de allmänt
företagsekonomiskt inriktade rådgivarna anser utredningen det mest ändamålsenligt
att dessa — vilka i fortsättningen bör benämnas distriktsrådgivare
—■ kan arbeta inom mindre distrikt. Vissa nackdelar med en alltför
spridd organisation talar dock för att distriktsrådgivarna placeras på kansliorten.
I de fall detta inte kan genomföras med hänsyn till reslängder etc. bör
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
vederbörandes arbetsplats väljas så att han får tillgång till normal kontorsservice
och ordnade, fortlöpande kontakter med lantbruksnämnden.
Rådgivningen bör, framhåller utredningen slutligen, bedrivas i nära kontakt
med yrkesutövarnas organisationer samt berörda myndigheter och
forsknings- och försöksinstitutioner på lantbrukets och trädgårdsnäringens
områden. Den bör stå öppen för alla yrkesutövare och således inte begränsas
till sådana som behöver statligt ekonomiskt stöd för rationaliseringsåtgärder.
Vad gäller åtgärderna för strukturanpassning framhåller utredningen
inledningsvis att dessa innefattar såväl uppbyggnad av effektiva
företagsenheter som utflyttning av resurser från näringen, främst arbetskraft
samt sådan jordbruks jord som inte lämpligen bör utnyttjas i det
framtida jordbruket. Verksamheten bör därför inriktas på att parallellt söka
lösa problemen för dem som stannar kvar i näringen och dem som av olika
skäl lämnar den. Utredningen betonar att arbetsuppgifterna på ifrågavarande
område — avvägning i frågor om markanvändning för olika ändamål,
markinköp och markförsäljning för uppbyggnad av effektiva företagsenheter,
handhavandet av det statliga stödet vid strukturrationaliseringen, prövning
av ärenden enligt jordförvärvslagen samt rörelsestimulerande medel på
arbetsmarknaden — växer genom den aktuella utvecklingen och vidgas enligt
jordbruksutredningens förslag. Sålunda krävs betydligt ökade insatser
för markanskaffningen till uppbyggnad av rationella enheter. I fråga om
verksamheten för strukturförbättring i skogsmark anser utredningen att nuvarande
skogligt utbildad personal i stort sett bör föras över till den nya
organisationen. I avvaktan på skogspolitiska utredningens förslag i fråga
om skogsvårdsstyrelsernas framtida organisation bör gälla att service från
utomstående skogliga organ anlitas så långt detta lämpligen kan ske. Nämnderna
bör emellertid utrustas med skoglig personal i den utsträckning som
erfordras för att tillgodose det löpande arbetet med strukturrationaliseringen.
I fråga om lantbruksnämndernas projekterings- och serviceverksamhet
föreslår utredningen att beställningsverksamheten avvägs
efter följande grunder. I princip bör servicebehovet tillgodoses genom den
verksamhet som bedrivs inom den privata sektorn av näringsutövarnas egna
organisationer och av andra företag. Lantbruksnämnderna bör emellertid
tillhandahålla sådan service som är angelägen för rationaliseringsverksamheten
och som inte nu kan väntas bli tillräckligt tillgodosedd utan de statliga
insatserna. Lantbruksorganisationen skall sålunda inte eftersträva någon
ensamrätt eller prioritet till serviceverksamhet inom visst område utan
verksamheten bör bedrivas i konkurrens på lika villkor. En allmän förutsättning
bör vara att staten avvecklar verksamheten i den mån näringslivet
är berett att självt ombesörja den i fortsättningen. Servicen bör i prin
-
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
cip sta öppen för alla företagare in. fl. i berörda näringar och inte begränsas
till sådana projekt som får statligt finansieringsstöd.
Utredningen anser som särskilt angeläget bl. a. att lantbruksnämnderna
står till tjänst med företagsekonomisk kalkylering och planering, Därigenom
främjas bl. a. att förekommande investeringar av betydenhet sker i
företag med ekonomiska förutsättningar att bära dem och felinvesteringar
motverkas. Beträffande dikning och ekonomibyggnader är det av stor vikt
att åtgärderna görs med tillfredsställande lösningar och nämndernas medverkan
bör också omfatta projektering för dessa ändamål. Nämnderna bör
sålunda stå till tjänst med projektering av sådana ekonomibyggnader, som
är angelägna ur rationaliseringssynpunkt och inte kräver detaljplaner till
grund för entreprenad. Arbetet bör kunna begränsas genom att typritningar
får ökad användning. Verksamheten vid lantbruksstyrelsens byggnadskontor
bör även i fortsättningen — men med ökade resurser — inriktas på
att i praktiska anvisningar omsätta de resultat som framkommer från försök
och forskning. Byggnadskontoret bör lämna länsorganen en omfattande
service, bl. a. i typritningar. Täckdikningen behöver intensifieras i
jordbrukslänen. Lantbruksnämnderna, som nu planlägger ca 90 % av
täckdikningen, bör även i fortsättningen kunna svara för planläggningen
på samma sätt som nu. Nämnderna bör också bl. a. vara beredda att lämna
eu väsentlig medverkan på vattenvårdens område, särskilt med tanke på att
avfall från siloanläggningar och djurstallar är vattenförorenande och att
näringsrika tillflöden från odlad jord är ägnade att påskynda igenväxning
av sjöar och vattendrag. Detta kräver en ständig uppmärksamhet bl. a. vid
planeringen av driftsbyggnader, uppsamlingsanordningar och dikessystem.
Bland övriga viktiga uppgifter nämner utredningen produktionsteknisk
service. I den senare ingår sådana uppgifter som att upprätta markkartor
till ledning för gödsling och val av växtodlingsinriktning samt växtodlings-,
utfodrings- och mekaniseringsplaner och planer för rationalisering inom
trädgårdsnäringen m. m.
Vad gäller försöksverksamheten på jordbrukets och trädgårdsnäringens
områden utgår utredningen från att ansvaret för och ledningen
av densamma skall åvila lantbrukshögskolan och att lantbruksnämnderna
i regel inte bör bedriva egen försöksverksamhet. Utredningen förordar att
lantbrukshögskolan skall äga begära lantbruksnämndernas medverkan i försöksverksamheten
i dess helhet d. v. s. även i den del för vilken statliga medel
inte disponeras för ändamålet. Nämnderna bör ha sådana resurser att
de kan vara beredda att på lantbrukshögskolans begäran medverka i en försöksverksamhet
som svarar mot de nuvarande riksförsöken samt ungefär
hälften eller ca 1 100 av de nuvarande länsförsöken. Kostnaden för de senare
försöken kan uppskattas till ca 1 milj. kr. årligen. F. n. uppgår statsbidragen
till länsförsöken till totalt ca 355 000 kr. per år. Även i fortsättningen
bör medel stå till förfogande för att säkerställa och möjliggöra att
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år i967
angelägna försök utanför riksprogrammet kan genomföras. Utredningen
förutsätter att nämnderna i viss utsträckning skall biträda också andra
statliga forskningsinstitutioner, bl. a. statens växtskyddsanstalt, med försök.
Utredningen understryker vikten av att ledningen av försöksverksamheten
vid lantbrukshögskolan och den ledning av rådgivningsverksamheten
som ankommer på lantbruksstyrelsen nära knyts samman. Lantbruksstyrelsen
bör därför vara representerad inom varje sektion av lantbrukshögskolans
försökslcollegium. Lantbruksnämnderna bör vara representerade i
distriktsförsöksnämnderna på liknande sätt som nu är fallet beträffande
hushållningssällskapen. Vid varje lantbruksnämnd bör bildas en särskild
rådgivande arbetsgrupp för försöksverksamhet. I arbetsgruppen bör
ingå representanter för yrkesutövarna. Sådan arbetsgrupp kan lämpligen
knytas till produktionsdelegation.
Enligt utredningens mening bör lantbruksnämnderna tillhandahålla den
personal som erfordras för att genomföra de försök som beställs av lantbrukshögskolan
och skaffa lämpliga försöksvärdar och försöksfält. Nämnderna
bör även tillhandahålla försöksutrustningen. Inköpen bör ske efter
anvisningar från lantbrukshögskolan.
Den närmaste lokala ledningen av försöksverksamheten bör enligt utredningen
handhas av en konsulent. Den fältarbetande personalen bör liksom
nu organiseras i försökspatruller. Utredningen räknar med att ca 50 sådana
patruller erfordras. Patrullerna bör placeras centralt inom verksamhetsområdet
och försöken bör såvitt möjligt koncentreras till speciella försöksgårdar
eller försöksplatser med särskilda försöksfält inom bestående
jordbruksbygder. Försöken bör handhas av en av de fast anställda assistenterna
på växtodlingsområdet med särskilt anlitade biträden. I den
mån det finns flera patruller inom ett län bör assistenten ha överinseendet
över patrullernas arbete. Behovet av förmän och övrig personal vid patrullerna
bör fyllas genom tillfälligt anställda. I län med mer omfattande försöksverksamhet
bör assistenten ha en försökstekniker till förfogande. Om
den senare kan utnyttjas för mera kvalificerade arbetsuppgifter såsom
markkarteringsuppgifter, ritarbeten in. in. bör vederbörande årsanställas.
Kostnaderna för personalen i försökspatrullerna samt för intrångsersättningar
till lantbrukare vilkas gårdar utnyttjas som demonstrationsgårdar
bör enligt utredningen täckas genom att lantbrukshögskolan betalar ersättning
härför till lantbruksorganisationen. För inköp av försöksutrustning
bör särskilda medel ställas till förfogande, lämpligen via lantbrukshögskolans
försöksanslag. Kostnaden härför beräknas av utredningen till minst
4 350 000 kr.
För att tillgodose de nya lantbruksnämndernas behov av olika medel för
demonstrationsverksamhet, bl. a. demonstrationsodlingar för att belysa
olika rationaliseringsåtgärders effekt vid enskilda lantbruk, bör särskilda
Kungl. Mcij:ts proposition nr 74 år 1967
27
medel ställas till lantbruksstyrelsens förfogande. Kostnaden för denna
verksamhet kan beräknas till 75 000 kr.
Enligt utredningens mening bör hushållningssällskapen skörda försöken
under hösten 1967. I den mån personal övergått till de nya lantbruksnämnderna
från den 1 juli 1967 bör hushållningssällskapen i tillräcklig utsträckning
kunna disponera personalen för att fullfölja försöksåtagandena. Utläggningen
av de försök som lantbrukshögskolan beställer bör däremot
ske i lantbruksnämndens regi hösten 1967.
Med beaktande av den strukturförändring som på senare år skett inom
animalieproduktionen och producentsammanslutningarna på detta område
har utredningen funnit starka skäl föreligga att administrationen och ledningen
av husdj urskontrollen och stam bokföringen i
ökad omfattning övertas av näringsutövarna själva. Staten bör endast behålla
en övervakande funktion och för det ändamålet ha viss insyn i verksamheten.
I fråga om övriga arbetsuppgifter inom växtodlings-
och husdj ursområdet föreslår utredningen att vissa i
olika författningar reglerade kontrolluppgifter m. m. flyttas över från hushållningssällskapen
till lantbruksnämnderna samt att bestämmelserna ändras
i enlighet därmed.
Det allmännas insatser för att främja utvecklingen av den yrkesmässiga
trädgårdsnäringen bör enligt utredningen inordnas i
de nya lantbruksnämndernas verksamhet. Arbetsuppgifterna bör, liksom
nu gäller för hushållningssällskapens trädgårdskonsulenter, huvudsakligen
omfatta rådgivning, projektering av vissa anläggningar samt handläggning
av ärenden rörande finansieringsstöd. Den s. k. allmänna trädgårdsrådgivningen,
d. v. s. den som avser mer amatörmässig trädgårdsskötsel samt
projektering av hemträdgårdar och parkanläggningar in. m., faller däremot
i det väsentliga utanför de nya lantbruksnämndernas verksamhetsfält. Enligt
vad utredningen erfarit avser flera hushållningssällskap att fortsätta
sin verksamhet på detta område.
Lantbruksnämndernas personalbehov för ifrågavarande uppgifter beräknar
utredningen till samma antal (25) konsulenter som nu finns hos sällskapen
jämte tio nya assisstenter. Härvid förutsätter utredningen att det
även i fortsättningen skall finnas två rådgivningscentraler i Malmö resp.
Stockholm. För dessa erfordras tio specialiserade konsulenter och fem av
de nya assistenterna. Övriga konsulenter och assistenter bör utplaceras i
olika län enligt lantbruksstyrelsens bestämmande. Utredningen föreslår vidare
att den arbetsenhet som inom lantbruksstyrelsen handhar uppgifter
på trädgårdsnäringens område förstärks med en kvalificerad befattningshavare.
Utredningen har även behandlat vissa frågor rörande jordbruksstatistik.
Härvid redogör utredningen för förslaget om obligatorisk skör
-
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
deskadeanmälan och uppgiftsinsamlingen till jordbruksräkningarna och
jordbruksinventeringarna. Lantbruksnämndernas personalbehov för hithörande
uppgifter beräknas till tolv assisstenter och tio biträden. Med hänsyn
till att granskningsuppgifterna för lantbruksnämndernas del väntas bli
väsentligt mer omfattande vid uppläggningen av det nya systemet än i fortsättningen
beräknas dock personalbehovet för startåret till 23 assistenter
och 31 biträden. Även andra året väntas arbetet vid nämnderna bli större.
Merkostnaden bar uppskattats till ca 100 000 kr. Den personal som inom
lantbruksnämnderna skall utföra granskningsarbeten m. m. bör enligt lantbruksorganisationsutredningens
mening föras upp på lantbruksnämndernas
personalstat. På grund av arbetets art bör kostnaderna hänföras till anslaget
Kostnader i samband med permanent skördeskadeskydd.
Den nuvarande utformningen av det lokala arbetet med skördeuppskattningarna
bör enligt utredningens mening behållas. Arbetet bör föras över
från hushållningssällskapen till de nya nämnderna. Provyteledarna bör tas
upp på nämndernas personalstat. Medel till ändamålet bör anvisas under
anslaget Kostnader i samband med permanent skördeskadeskydd. Vidare
förordar utredningen att de uppgifter som f. n. åligger hushållningssällskapen
vad gäller årsväxtrapporteringen, betäckningsstatistiken för suggor
och statistiken över lantarbetarnas löner förs över till lantbruksnämnderna.
1 fråga om fiskestatistiken erinrar utredningen om att denna f. n. övervägs
av en arbetsgrupp inom statistiska centralbyrån. Tills vidare bör lantbruksnämnderna
överta hushållningssällskapens roll som lokalorgan för insamling
av sådan statistik.
Utredningen har i sammanhanget närmare utvecklat jordbruksutredningens
förslag beträffande ett officiellt företagsregister över jordoch
skogsbruk. Utredningen lämnar vissa kompletterande synpunkter till
förslaget och föreslår att frågan om registrets innehåll, insamlingsrutiner
m. in. närmare utreds. Detta bör lämpligen göras av lantbruksstyrelsen,
statistiska centralbyrån och jordbruksnämnden gemensamt genom en särskild
arbetsgrupp. I anslutning härtill framhåller utredningen att registret
bör läggas upp redan under år 1967 om det skall kunna användas bl. a.
som utgångspunkt för bedömningen av verkningarna av den nya jordbrukspolitiken.
I
I fråga om veterinär verksamhet erinrar utredningen om att
veterinärväsendeutredningen har i uppdrag att göra en översyn av den
veterinära fältorganisationen. Uppdraget omfattar även den veterinära verksamhet
som hushållningssällskapen nu driver. Med hänsyn härtill har lantbruksorganisationsutredningen
inte närmare behandlat frågan om någon
del av denna verksamhet provisoriskt bör inordnas i lantbruksnämnderna.
För sin del finner utredningen det emellertid erforderligt att lantbruksnämnderna
bl. a. vid projektering av byggnader och planläggning av driften
har tillgång till erforderlig veterinärmedicinsk expertis. Utredningen anser
29
Kungl. Maj. ts proposition nr 74 år 1967
dock inte detta behov vara så stort att det motiverar att särskilda veterinära
befattningar inrättas inom lantbruksnämnderna. Nämnderna bör i stället
enligt utredningens mening erhålla medel på sakkunniganslag för att
anlita veterinärer. Genom resp. länsveterinär bör nämnderna få anvisning
på lämplig veterinär som konsult. Härvid bör bl. a. de regionala veterinärlaboratorierna
kunna ställa erforderlig personal till förfogande. Utredningen
erinrar i sammanhanget även om den särskilda sakkunskap som representeras
genom konsulenterna vid statens veterinärmedicinska anstalt.
Verksamheten vid hushållningssällskapens laboratorier bör enligt utredningens
mening tills vidare bedrivas i stort sett i samma omfattning som
f. n. och i sådan ordning att veterinärväsendeutredningens bedömningar
inte föregrips. I den mån hushållningssällskap inte håller egen personal för
det administrativa och kamerala arbetet för dess laboratorium bör tills vidare
lantbruksnämnd få befogenhet att på begäran av sällskapet och efter
närmare prövning av lantbruksstyrelsen åta sig att ombesörja detta arbete.
Eu annan möjlighet kan vara att hushållningssällskap i sådant fall får ett
tillfälligt administrativt bidrag. Den från Hushållningssällskapens förbund
inkomna skriften angående den fortsatta driften vid sällskapens laboratorier
redovisar jag i samband med remissutlåtandena över utredningens förslag.
Vad gäller lantbruksnämndernas befattning med fiskerifrågor erinrar
utredningen inledningsvis om att den verksamhet som hushållningssällskapen
f. n. bedriver på detta område i stor utsträckning berörs av
tritidsfiskeutredningens pågående arbete. Förslag till en mera permanent
lösning av organisatoriska anordningar för administrationen av de statliga
uppgifterna på fiskets område bör därför anstå. Utredningen föreslår att
lantbruksnämnderna fr. o. m. den 1 juli 1967 tills vidare övertar hushållningssällskapens
ifrågavarande uppgifter i den mån de är av statlig natur.
I samband med överföringen bör de personalförtecknade fiskerikonsulenterna
föras på lantbruksnämndernas personalstat. De övriga konsulenterna
och assistenterna bör, om inte annat överenskommes, föras över till nämnderna
på i princip oförändrade anställningsvillkor. Vid eventuellt uppkommande
vakans bör sådan tjänst inte få återbesättas utan Kungl. Maj :ts medgivande.
Verksamhet med fiskodlingsanstalter o. dyl. bör enligt utredningen
inte föras över till eller tas upp av lantbruksnämnderna. Utredningens
promemoria angående vissa fiskerifrågor i anledning av omorganisationen
av lantbruksnämndernas verksamhet m. in. återkommer jag till i det följande
under rubriken Vissa särskilda frågor.
Beträffande hemkonsulentverksamheten erinrar utredningen
om att hemkonsulentutredningen har att pröva frågan om huvudmannaskapet
för hemkonsulenterna. Enligt direktiven bör därvid bl. a. övervägas
om inte lämpligen annat organ än de nya lantbruksnämnderna skall
30
Kungl. Maj. ts proposition nr 74 år 1967
vara huvudman. Enligt lantbruksorganisationsutredningens mening torde
hemkonsulenternas insatser i fråga om lantbruksföretag främst komma att
bestå i att lämna upplysning till jordbrukshushållen liksom till andra hushåll
i syfte att främja hushållsarbetets rationalisering. I övrigt kommer deras
medverkan huvudsakligen att behövas vid överväganden om att bäst
utnyttja familjens arbetskraft. Behovet av medverkan från hemkonsulenterna
i lantbruksnämndernas arbete bör enligt utredningens mening kunna
tillgodoses genom överenskommelser om samarbete. Skulle frågan om det
framtida huvudmannaskapet för hemkonsulenterna inte avgöras före den
1 juli 1967 bör dock dessa tills vidare inordnas i nämnderna. De icke personalförtecknade
konsulenterna bör kunna anställas på i princip oförändrade
villkor. Vid eventuellt uppkommande vakans bör sådan tjänst inte få återbesättas
utan Kungl. Maj :ts medgivande.
Hem slöjds verksam heten bör enligt utredningen — som erinrar
om att det statliga stödet till hemslöjden f. n. utreds av hemslöjdsutredningen
— inte tillhöra lantbruksnämndernas arbetsuppgifter. Utredningen
har vidare inte funnit anledning föreligga att infoga de lokala lantbrukskemiska
stationerna i den nya lantbruksorganisationen.
Lantbruksnämnderna bör fylla sitt behov av analyser såväl vid markkartering
som i andra sammanhang genom beställning hos de institutioner som
bedriver sådan analysverksamhet. Några särskilda bestämmelser härom
behöver inte utformas i förevarande sammanhang. Likaså har enligt utredningen
något skäl inte framkommit för att föra över verksamheten vid d e
lokala frö kontrollanstalterna till lantbruksnämnderna.
Lantbruksnämndernas organisation m. m.
Organisationen. Utredningen erinrar inledningsvis om 1965 års riksdagsbeslut
i ämnet. Enligt detta skall i fråga om lantbruksnämndernas
organisation gälla i huvudsak följande. Lantbruksnämnden skall bestå
av nio ledamöter. Av dessa skall Kungl. Maj :t utse ordförande och tre andra
ledamöter samt landstinget fyra ledamöter. Organets chef skall ingå som
självskriven ledamot. Landshövdingen i länet skall i regel utses till ordförande.
För att tillgodose behovet av samordning vid nämndens behandling
av frågor som berör annan länsmyndighets verksamhet skall representant
för den andra myndigheten beredas tillfälle att delta i överläggningarna.
Nämnden in pleno skall huvudsakligen dra upp de närmare riktlinjerna för
nämndens verksamhet, besluta i frågor av principiell natur samt avgöra
andra viktiga ärenden. Beslut i övriga ärenden skall fattas av delegationer.
Rutinärenden skall kunna delegeras till tjänstemän. Vid varje lantbruksnämnd
skall finnas en delegation för ärenden rörande strukturrationalisering.
Strukturdelegationen skall bestå av sex ledamöter, nämligen tre lelcmannaledamöter,
överlantmätaren, länsjägmästaren och organets chef.
31
Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1967
Vidare skall i regel finnas en jordbruks- och en utbildningsdelegation. Därutöver
skall vid behov kunna inrättas ytterligare delegationer, t. ex. i vissa
län för frågor rörande trädgårdnäringen. Lantbruksnämnderna skall ha
ortsombud.
Med beaktande av riksdagsbeslutet föreslår utredningen att lantbruksnämnden
organiseras enligt plan som återges på s. 32.
Utredningen utvecklar förslaget på i huvudsak följande sätt.
Ledamöterna i lantbruksnämnden bör förordnas för en tid av fyra år.
För envar av de icke självskrivna ledamöterna bör utses en suppleant.
Lantbruksnämnden bör inom sig utse vice ordförande. För att nämnden
in pleno skall vara beslutför bör minst sex ledamöter delta i besluten.
Nämnden bör i betydande utsträckning arbeta i delegationer. Antalet
delegationer och fördelningen av ärendena mellan dem bör kunna inom
vissa gränser anpassas efter förutsättningarna i olika län. I de större
länen bör finnas tre delegationer: en för strukturfrågor, en för investeringsfrågor
och en för produktionsfrågor. I flertalet övriga län bör det med
hänsyn till verksamhetens mer begränsade volym eller inriktning vara
lämpligt med två delegationer. Å andra sidan kan det i undantagsfall med
hänsyn till ärendenas art vara motiverat att utöka antalet delegationer för
särskilda ändamål, t. ex. i Stockholms och Malmöhus län för ärenden rörande
trädgårdsfrågor. Ytterligare permanent delegation bör därför kunna
inrättas efter medgivande av lantbruksstyrelsen.
Följande huvudsakliga arbetsfördelning bör gälla där tre delegationer
inrättas.
Strukturdelegationen bör normalt avgöra de enskilda ärenden som
avser individualplanering, tillämpning av förvärvslagstiftning, markanvändningsfrågor,
köp och försäljning av egendom för rationaliseringsändamål
och övriga strukturfrågor inberäknat det statliga ekonomiska stödet
till yttre rationalisering. Inom delegationen bör vidare behandlas frågor
rörande omställning av jordbrukets arbetskraft och frågor rörande jordbrukets
bostäder. Delegationen bör även ha att förbereda eller besluta i
ärenden rörande översiktlig planering, principfrågor rörande större rationaliseringsprojekt
in. m.
Investeringsdelegationen bör handlägga frågor om ekonomiskt stöd till
byggnader och markanläggningar, om jordförvärvslån och driftslån samt
om projektering av tekniska anläggningar (byggnader, maskiner, dikning
etc.), om sistnämnda frågor inte skall handläggas inom produktionsdelegationen.
Produktionsdelegationen bör bereda eller besluta i frågor rörande utbildning
och rådgivning inkl. planläggning av grupprådgivning i kursform. I
övrigt bör delegationen besluta i sådana jordbruksfrågor som inte handläggs
av annan delegation, bl. a. frågor rörande kontrollverksamheten, försöksverksamheten,
skördeskadeskyddet och skördeskadeuppskattningen. I vissa
32
Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1967
Investerings
delegation
-
Särskild
delegation
Produktions
delegation
-
Struktur
delegation
-
1 + 4 av Kungl. Maj:t
4 av landstinget
Nämnd
Kan inrättas
Programnämnd
Samrådsgrupp för
planering
Samrådsgrupp för
trädgårdsfrågor
Investerings
avdelning
-
Stabsorgan
Chef
Administrativ
avdelning (Kansli)
Produktions
avdelning
-
Struktur
avdelning
-
fall bör tekniska projekteringsfrågor behandlas inom delegationen. Vidare
bör ärenden rörande trädgårdsnäringen handläggas i denna delegation.
I nämnder med endast två delegationer bör investeringsfrågorna i allmänhet
avgöras i strukturdelegationen.
I fråga om delegationernas sammansättning hänvisar utredningen vad
gäller strukturdelegationen till riksdagens beslut. Då strukturdelegationen
handlägger ärenden som har betydelse för arbetet inom andra länsmyndigheter,
såsom länsstyrelse, länsarbetsnämnd och länsbostadsnämnd, bör vid
behov dessa myndigheter vara representerade vid delegationens sammanträden.
För att delegationen skall anses beslutför bör gälla, att fyra ledamöter
varav minst två lekmän deltar i beslutet. Produktionsdelegationen
och investeringsdelegationen bör enligt utredningens mening bestå av tre
lekmannaledamöter, organets chefstjänsteman samt vederbörande avdelningschef.
För att säkerställa samordning mellan bedömningar rörande investeringsfrågor,
strukturfrågor och frågor rörande rådgivning och projektering
bör investeringsdelegationen innehålla minst en lekmannaledamot ur
vardera strukturdelegationen och produktionsdelegationen. För att produktionsdelegationen
och investeringsdelegationen skall vara beslutföra bör
gälla att tre ledamöter, varav två lekmän, deltar i beslutet.
33
Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1967
För att trygga kontakten mellan lantbruksnämnd och företrädare för
skilda intressen vid överväganden i vissa frågor, speciellt sådana som avser
riktlinjer för verksamheten, bör bl. a. särskilda sa m rådsgrupper
kunna inrättas. Detta gäller bl. a. uppläggningen av kursverksamheten där
det liksom nu bör finnas en programnämnd. Den översiktliga planeringen
bör ske i intim kontakt med företrädare för länsstyrelse, lantmäteri, länsarbetsnämnd,
länsbostadsnämnd, naturvårdsorgan, skogsvårdsstyrelse och
domänverket. Ett forum för överläggningar med näringslivet bör organiseras
som en rådgivande grupp. För frågor rörande försöksverksamheten
bör produktionsdelegationen kunna med sig adjungera behövlig expertis
inom området. Motsvarande kan gälla t. ex. beträffande växtodlings-, husdjurs-
och trädgårdsområdet. Or t sombuden kommer i fortsättningen
liksom hittills att fylla eu väsentlig uppgift för kontakten mellan lantbruksnämnden
och näringsutövarna. Någon särskild formell ordning för utseende
av ortsombud anser utredningen inte bör föreskrivas. Det får ankomma
på lantbruksnämnden att ta erforderliga kontakter innan nämnden utser
ortsombud. Det förutsätts att nämnden därvid rådgör med bl. a. kommunalnämnden.
I fråga om arbetsfördelningen på avdelningar bör gälla att nämnderna
skall kunna — med bibehållande av indelningen i huvudsak — vidta
de ändringar som kan motiveras av lokala förhållanden, personaltillgång,
arbetsbelastning o. s. v. I de större länen bör finnas en administrativ avdelning
samt tre fackavdelningar, nämligen en för strukturfrågor, en för produktionsfrågor
och eu för investeringsfrågor. I andra län bör verksamheten
kunna bedrivas på en administrativ avdelning och två fackavdelningar. Vidare
behövs ett stabsorgan till ledningens direkta förfogande.
Vid arbetets fördelning bör i huvudsak följande gälla.
Stabsorganet bör ha till uppgift att stå till chefstjänstemannens förfogande
i hans arbete för långsiktiga handlingsprogram samt för att samordna
arbetet i olika verksamhetsgrenar och biträda de olika avdelningarna
med informationer och material samt med sakkunskap enligt chefstjänstemannens
bestämmande. Särskild personal bör avdelas till förfogande
för ledningen för stabsorganet.
Strukturavdelningen, investeringsavdelningen resp. produktionsavdelningen
skall närmare handlägga de ärenden, som i det föregående angetts
ankomma på strukturdelegationen, investeringsdelegationen resp. produklionsdelegationen.
1 nämnd som har två fackavdelningar bör investeringsfrågorna föras till
strukturavdelningen, medan den företagsekonomiska rådgivningen och den
tekniska projekteringen bör tillkomma produktionsavdelningen.
Administrativa avdelningen bör ha att handlägga ärenden rörande personal,
organisations- och kamerala frågor samt frågor i övrigt av övervägande
administrativ natur. Fn viktig uppgift blir att lämna biträde vid be
2
Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 74
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
redning av ärenden rörande lån och bidrag samt köp, försäljning och förvaltning
av fastigheter och verkställa nämndens beslut i sådana ärenden
samt fullgöra vad som ankommer på nämnden i avseende på inskrivningsoch
deklarationsåtgärder m. m. Inom avdelningen bör vidare ombesörjas
huvuddelen av serviceuppgifter på kontorsområdet, t. ex. maskinskrivnings-,
rälcne- och ritarbeten, registrering, expediering m. m.
Arbetsformer. I fråga om beslutsfunktioner inom lantbruksnämnderna
utgår utredningen från 1965 års riksdagsbeslut att nämnden i plenum huvudsakligen
bör dra upp de närmare riktlinjerna för nämndens verksamhet
och besluta i frågor av principiell natur och andra ärenden av större vikt.
Beslut i övriga frågor bör på grundval av tillämpad praxis i största möjliga
utsträckning fattas av delegation eller tjänsteman på nämndens vägnar.
Utredningen finner det inte påkallat att närmare reglera beslutsfördelningen
mellan nämnden in pleno och delegation.
Beträffande frågan om delegering av beslutanderätt anför utredningen
närmare bl. a. att det liksom nu bör gälla att lantbruksnämnden äger överlämna
till ordföranden, organets chefstjänsteman eller annan tjänsteman
att avgöra ärenden eller grupper av ärenden som inte är av beskaffenhet
att böra prövas av lantbruksnämnden i plenum eller i delegation. Denna
möjlighet bör enligt utredningens mening användas i ökad utsträckning.
Samordning med andra myndigheter m. fl. För att trygga en nödvändig
samordning med länsstyrelsen bör enligt utredningens mening Kungl. Maj :t
liksom hittills utse länets landshövding till ordförande i lantbruksnämnden.
Därutöver bör eu företrädare för länsstyrelsen, närmast från dess planeringsavdelning,
beredas tillfälle att närvara vid nämndens och strukturdelegationens
sammanträde och delta i överläggningarna. Nämndens chefstjänsteman
bör alltid kallas till sammanträden med länsstyrelsens planeringsråd
liksom till s. k. länsråd och sammanträden med naturvårdsråden.
Några ytterligare fasta former för samarbetet mellan lantbruksnämnd och
länsstyrelse erfordras knappast nu. Närmare bestämmelser härom bör övervägas
vid behandlingen av länsförvaltningsutredningens förslag.
Samrådsförfarandet mellan lantbruksnämnden och länsarbetsnämnden
bör organiseras så att eu gemensam planering för olika åtgärder kommer
till stånd och en smidig och tillräckligt effektiv kontakt etableras för de
enskilda ärendenas handläggning. Länsarbetsdirektören eller ersättare för
honom bör kallas till nämndens och strukturdelegationens sammanträden
då frågor av intresse för länsarbetsnämnden behandlas. Vidare har lantbruksnämnden
en företrädare i de särskilda samarbetsgrupper som länsarbetsnämnderna
i flertalet län knutit till sig för att främst följa den arbetsmarknadsmässiga
utvecklingen inom jordbruket och sprida informa
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
35
tion om densamma. Utöver den kontakt som kan hållas genom dessa grupper
bör lantbruksnämndens chefstjänsteman beredas tillfälle att delta i
länsarbetsnämndens överläggningar när frågor av väsentlig betydelse för
strukturanpassningen behandlas. I övrigt framhåller utredningen bl. a. att
ömsesidiga kontakter vid handläggningen inom de båda nämnderna av enskilda
ärenden som regel bör ske genom att föredragande samråder under
beredningen.
Vad gäller lantmäteri^ pekar utredningen på att ett organiserat samarbete
tryggas genom att överlantmätaren ingår som ledamot i lantbruksnämndens
strukturdelegation. Vidare framhåller utredningen att det varit
till stor fördel för rationaliseringsarbetet att det i en del län funnits eu
specialenhet inom lantmäteriet som ställts till överlantmätarens förfogande
med huvudsaklig uppgift att biträda lantbruksnämnden vid arbetet med
jord- och skogsbrukets rationalisering och för att utföra därav föranledda
lantmäteriförrättningar. Det är enligt utredningens mening angeläget att
även i fortsättningen sådana specialenheter finns med resurser att tillgodose
lantbruksnämnderna med denna service. Några ytterligare bestämmelser
rörande samarbetet mellan lantbruksorganisationen och lantmäteriet
behövs enligt utredningen inte nu.
I fråga om samarbetet med skogsvårdsstyrelsen framhåller utredningen
att länsjägmästaren eller ställföreträdare för honom avses ingå i strukturdelegationen.
Utredningen erinrar vidare om att lantbruksstyrelsen och
skogsstyrelsen i samråd meddelat anvisningar beträffande den service som
lantbruksnämnden kan behöva från bl. a. skogsvårdsstyrelsen i vissa frågor.
Det bör ankomma på ämbetsverken att i mån av behov revidera dessa
anvisningar. Att under det relativt korta övergångsskedet i avvaktan på
resultatet av den skogspolitiska utredningen nu skapa ytterligare fasta
samarbetsformer kan enligt utredningens mening inte anses befogat. För
att främja samarbetet bör dock i instruktionen för skogsvårdsstyrelserna
införas en bestämmelse om att lantbruksnämndens chefstjänsteman alltid
skall kallas till skogsvårdsstyrelsens sammanträden och underrättas om
ärenden som skall förekomma därvid.
Beträffande samarbetet mellan lantbruksnämnden och länsbostadsnämnden
erinrar utredningen om att detta f. n. är reglerat genom anvisningar
som utfärdats gemensamt av lantbruksstyrelsen och bostadsstyrelsen. Även
i fortsättningen bör frågan kunna ordnas på liknande sätt genom att anvisningar
avpassade efter de nya förhållandena utfärdas gemensamt av de
båda centralorganen efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen. Några ytterligare
organisatoriska anordningar på detta område anser utredningen
knappast vara påkallade.
Utredningen framhåller vidare, att utvecklingen gör behovet av kontakt
med primärkommunerna alltmer framträdande. I första hand gäller detta
den översiktliga planeringen samt överväganden om markanvändningsfrå
-
36
Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1967
gor och därmed sammanhängande lokaliseringsspörsmål. De riktlinjer som
utformas t. ex. för investeringsinsatser och omställningsstöd är likaså av
klart intresse för kommunerna. Utredningen anser angeläget, att samarbetet
med primärkommunerna i sådana frågor av större vikt sker genom
att lantbruksnämnden tar upp direkta överläggningar med företrädare lör
vederbörande kommunala myndigheter.
Sammanförande av lantbruksnämnderna i Älvsborgs län. Utredningen har
inte funnit tillräckliga skäl föreligga att vid omorganisationen inrätta
två lantbruksnämnder i Älvsborgs län. Med hänsyn härtill föreslår utredningen
att fr. o. m. den 1 juli 1967 en lantbruksnämnd inrättas i nämnda
län med hela länet som verksamhetsfält. Denna bör ha Vänersborg som
kansliort. På grund av bl. a. alt en ändrad länsindelning kan bli aktuell
relativt snart bör en avdelning av nämnden tills vidare vara förlagd till
Borås. Det bör ankomma på lantbruksstyrelsen att i samråd med den nya
lantbruksnämnden närmare precisera Boråsavdelningens verksamhetsområde
och arbetssätt. Den bör vara uppbyggd så att den södra länsdelens behov
av insatser på det arbetsfält som den nya nämnden övertar från den nuvarande
lantbruksnämnden i Borås och hushållningssällskapet där blir väl
tillgodosett. Den nya lantbruksnämnden bör sammansättas så att de båda
nuvarande länsdelarna blir representerade. För handläggningen av vissa
löpande ärenden som inte ankommer på strukturdelegationen bör eventuellt
inrättas en särskild delegation för södra länsdelen.
Personalbehov. Utredningen framhåller inledningsvis att viktiga arbetsuppgifter
nu släpar efter och att initiativverksamhet hämmas av att personalresurserna
blivit otillräckliga. Bl. a. är så fallet med rådgivningen, markinköpsverksamheten
och servicen med företagsekonomisk kalkylering.
Det krävs, såsom också jordbruksutredningen framhållit, betydligt ökade
insatser från staten för att förverkliga det av jordbruksutredningen avsedda
målet för rationaliseringsverksamheten. Å andra sidan har utredningen
understrukit att ökad effekt kan nås om möjligheterna till arbetsrationalisering
tillvaratas i nära anslutning till omorganisationen. Arbetsuppgifter
bör i ökad omfattning dels föras över från högre utbildade befattningshavare
till assistentpersonal och dels flyttas över från fältarbetande
befattningshavare till kanslipersonal. En förutsättning härför är dels att
assistentpersonalen får ett tillskott och bereds tillfälle, bl. a. genom fortbildning,
att ytterligare kvalificera sig, dels att nämnderna får fler mellangradstjänster
bl. a. på kanslist- och kansliskrivarnivå. Utredningen utgår
från att befintlig personal vid omorganisationen skall flyttas över från en
del avtagande arbetsuppgifter till växande eller nya sådana, och likaså från
att en viss omgruppering av personalresurser mellan de olika länen skall
37
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
ske. Vid eu framtida övergång till större men färre län bör, framhåller utredningen,
arbetsfördelningen ytterligare kunna förbättras.
Utredningen framför därefter följande mera allmänna förslag i fråga om
personalbehovet vid de nya lantbruksnämnderna. Ledningen av verksamheten
vid de nya lantbruksnämnderna skall utövas av organets chef som
liksom vid nuvarande nämnder bör benämnas lantbruksdirektör. Samarbetet
med övriga myndigheter och organisationer inom länet förutsätts ta betydande
tid i anspråk för direktören. Vid varje avdelning har dess chef det
närmaste ansvaret för arbetsenheternas verksamhet. En av avdelningscheferna
fungerar som ställföreträdare för direktören. Inom de olika fackavdelningarna
bör finnas högskoleutbildad expertis för strukturanpassning,
företagsekonomi, mekanisering, växtodlingsfrågor, liusdjursfrågor och i åtskilliga
län för trädgårdsfrågor. För att göra det möjligt för den högskoleutbildade
expertisen att ägna sig åt verksamhetsledning samt andra kvalificerade
uppgifter erfordras assistentpersonal utan högskoleexamen. Även
denna personal bör i allmänhet vara i rätt hög grad specialiserad. Utredningen
har utgått ifrån att uppgifter i större utsträckning än hittills förs
över till denna personalgrupp. För varje högskoleutbildad specialist bör i
regel finnas 1—3 assistenter utan högskoleexamen. Personalen bör inte bindas
alltför hårt till ett visst ämnesområde. Särskilt assistentpersonalen bör
efter behov kunna fördelas mellan avdelningarna. Även i fortsättningen bör
personalstaten vara gemensam för samtliga lantbruksnämnder. Den närmare
fördelningen av personalen på olika lantbruksnämnder bör ankomma
på lantbruksstyrelsen.
Därefter framlägger utredningen förslag rörande behovet av personal
inom de olika arbetsenheterna. Förslaget utvecklas i huvudsak enligt följande.
Inom stabsorgan bör finnas en högskoleutbildad specialist, som närmast
under lantbruksdirektören handhar beredningen av den översiktliga
planeringen och samordningen av rådgivningen samt föredrar viktigare
ärenden som hör till stabsorganet. Dessutom erfordras en assistent som
biträder med förekommande uppgifter inom stabsorganet. Sammanlagt
erfordras i stabsorganen 15 högskoleutbildade befattningshavare och 24
assistenter. Av de senare behövs 12 för det obligatoriska skördeskadeskyddet.
I ledningen för strukturavdelning bör stå en chef, som vid sin
sida bör ha dels högskoleutbildad expertis, dels assistentpersonal med
agrar utbildning, dels skogligt utbildad personal (skogsmästare). Befattningshavarna
bör vara väl insatta i företagsekonomiska frågor och i jordlagstiftningen
samt närliggande delar på det fastighetsrättsliga området
ävensom planlagstiftningen.
För frågor som hänger samman med jord- och skogsbrukets strukturanpassning
har utredningen bedömt det sammanlagda personalbehovet till 78
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
högskoleutbildade. Härav kan förslagsvis 25 vara rekryteringstjänster. Behovet
av assistenter med agrar utbildning har bedömts till 93. För skogliga
arbetsuppgifter har beräknats 5 jägmästare samt dessutom 57 med annan
skoglig utbildning än jägmästarexamen.
Inom produktionsavdelning bör förutom chefen finnas dels
högskoleutbildade specialister på växtodlings- och trädgårdsfrågor samt
husdjursfrågor och dels assistentpersonal.
Sammanlagt erfordras vid produktionsavdelningarna 65 högskoleutbildade
befattningshavare — av vilka tjänster ca 15 bör vara rekryteringstjänster
— 89 assistenter inom växtodlingsområdet varav 24 för skördeskadeuppskattningen,
40 assistenter inom husdj ursområdet samt 25 konsulenter och
10 assistenter för trädgårdsfrågor.
I län där investeringsfrågor och företagsekonomisk rådgivning skall ingå
i en speciell investeringsavdelning bör vid avdelningen finnas
chef, högskoleutbildad personal för företagsekonomisk kalkylering, markanläggningsfrågor
samt byggnads- och mekaniseringsfrågor och assistentpersonal
med lägre utbildning.
För uppgifter med företagsekonomisk rådgivning och statligt ekonomiskt
stöd erfordras inom investeringsavdelningarna 64 högskoleutbildade, varav
13 i rekryteringstjänst, samt 88 assistenter. För projekteringsverksamheten
i fråga om markanläggningar behövs 45 ingenjörer och 58 assistenter. Inom
mekaniseringsområdet erfordras 24 högskoleutbildade befattningshavare.
För rådgivning och projektering inom byggnadsområdet behövs 22 konsulenter
och 9 ingenjörer. För mekaniserings- och byggnadsområdena gemensamt
krävs vidare 21 assistenter. Härutöver föreslår utredningen att inom
lantbruksorganisationen även i fortsättningen skall finnas sex lantbruksingenjörer
med regional placering.
I ledningen för administrativ avdelning bör stå en chef som
vid sin sida bör ha minst en, vid de större lantbruksnämnderna två kvalificerade
medarbetare med huvudsakliga arbetsuppgifter avseende personaloch
kamrerarfunktioner resp. fastighetsärenden. Till dessa bör finnas medhjälpare
i mån av behov.
Behovet av administrativ personal vid de nya lantbruksnämnderna beräknas
till sammanlagt 576 befattningshavare, nämligen 24 avdelningschefer,
35 befattningshavare närmast under avdelningschefen, 34 kanslister, 59
mera kvalificerade biträden (kansliskrivare eller högre), 400 övriga biträden
(varav 68 kartritningsbiträden) samt 24 expeditionsvakter. Därjämte
bör liksom f. n. möjligheter finnas att vid behov anställa administrativ personal
mera tillfälligt. Relationen mellan det föreslagna antalet fältarbetande
och administrativ personal blir i genomsnitt 3: 2.
Det totala behovet av personal i de nya lantbruksnämnderna
uppskattas således av utredningen till 1 438 befattningshavare, var
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 74- år 1967
39
av dock 9 (6 lantbruksingenjörer och 3 jägmästare) beräknas avlönas på
lantbruksstyrelsens avlöningsanslag. I den beräknade personalstyrkan ingår
dels 24 assistenter med huvudsaklig uppgift att handha den objektiva
skördeskadeuppskattningen, dels 12 assistenter och 10 biträden för granskning
av blanketter i samband med det obligatoriska skördeskadeskyddet,
statistikgranskning m. m. En betydande del av personalen förutsätts komma
att ägna sig åt sådan verksamhet som ger taxeinkomster. Utöver de
nämnda 1 438 befattningshavarna tillkommer under en övergångsperiod
38 befattningshavare för hemkonsulentverksamheten och 41 för fiskerifrågor.
Fördelningen av personal på olika kategorier vid en fullt utbyggd organisation
av de nya lantbruksnämnderna enligt utredningens förslag framgår
— förutom av den föregående redogörelsen — av en i betänkandet
redovisad sammanställning, vilken återges på s. 40. I sammanställningen
har som jämförelse medtagits en beräkning av personalläget vid lantbruksnämnderna
och hushållningssällskapen. Jämförelsen baseras på personalstyrkan
den 1 mars 1966 med i stort sett motsvarande uppgifter hos dels
nämnderna, dels sällskapens rådgivande personal med vissa undantag
samt den administrativa personalen vid sällskapens centrala kanslier. Av
sammanställningen framgår att utredningens förslag i förhållande till
personalresurserna hos nämnderna och hushållningssällskapen vid nämnda
tidpunkt innebär en total ökning med 122 befattningshavare, varav 80 fältarbetande
och 42 på administrativa avdelningar. Sålunda tillkommer 45
högskoleutbildade befattningshavare inom fackavdelningarna och stabsorganen,
60 agrara assistenter, 12 skogsmästare, 6 byggnadskonsulenter eller
byggnadsingenjörer, 4 assistenter för byggnader och maskiner samt 42
administrativa befattningshavare. Å andra sidan inbesparas 26 chefstjänster,
varjämte antalet ingenjörer för torrläggningsfrågor minskar med 21.
I sammanhanget framhåller utredningen bl. a., att en viss del av den
personal vid hushållningssällskapen, som tagits med i sammanställningen,
avlönas av sällskapens egna medel. Detta innebär vid ett genomförande
av utredningens förslag att statens lönekostnader ökar inte blott i anledning
av den föreslagna ökningen med 122 tjänster utan även till en viss
del med lönemedel till sådan personal som tidigare avlönats av sällskapens
egna medel.
För att bl. a. möjliggöra en god rekrytering och en successiv anpassning
till nya och tillkommande arbetsuppgifter bör enligt utredningens mening
utbyggnaden av de nya lantbruksnämnderna ske under en treårsperiod.
Med hänsyn till riktlinjerna för intensifiering av verksamheten och till nytillkommande
arbetsuppgifter bör utbyggnaden i första hand ske inom
strukturavdelningarna, stabsorganen och kanslienheterna. Som närmare
framgår av den förut nämnda sammanställningen förutsätter utredningen
opaginerad Kontrollera mot PDF
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
Den personella utbyggnaden av lantbruksnämnderna under åren 1967168, 1968/69
och 1969/70 i jämförelse med faktiska personalläget vid lantbruksnämnder och hushållningssällskap
i mars 1966
Tjänst (grupp)
Antal mars 1966
Föreslå-
+
Föreslaget antal
Ln
Hs
Totalt
get ant.
totalt
budgetåren
1967/ 1968/ 1969/
68
69
70
Chef ....................
25
25
50
24
—
26
24
24
24
Fackavdelningar och stabsorgan
Högskoleutbildade bef. h.
(utom nedanst. spec.) ....
98
104
202
246
+
44
227
236
246
Trädgårdskonsulent .......
25
25
25
25
25
25
Jägmästare ..............
3
3
5
+
21
4
5
5
Byggnadskonsulent........
23
23
22
—
i
22
22
22
Ingenjör (torrläggn.) ......
66
66
45
—
21
55
50
45
» (byggnads) ......
2
2
9
+
7
9
9
9
Assistent (skogl. inkl. skogl.
ass.) ..................
Assistent (agrar utom skör-
45
45
57
+
12
50
54
57
deuppsk.)..............
131
176
307
368
61
332
353
368
Assistent (trädg.)..........
Assistent (agrar skörde-
10 (+ 18)2
10 (+ 18)
2 10
10
10
10
uppsk.)................
25
25
24
—
1
24
24
24
Assistent (byggn. o. maskin)
9
8
17
21
+
4
19
21
21
377
348
725
832
+ 1073
777
809
832
Hemkonsulent............
38
38
38
38
38
38
Fiskerikonsulent..........
38
38
38
38
38
38
Assistent (fiskeri)..........
3
3
3
3
3
3
79
79
79
79
79
79
Lantbruksingenjör
(lantbruksstyr.) ........
6
6
6
6
6
6
Administrativa avdelningen
Avdelningschef............
25
25
50
24
26
24
24
24
Närm. avd.chefen ........
35
+
35
30
33
35
Kanslist ................
5
3
8
34
+
26
24
29
34
Mera kval. bitr. (kosk, kask)
25
9
34
59
+
25
47
53
59
Övr. biträden ............
261
164
425
400
—
25
400
400
400
Exp.vakt................
9
8
17
24
4*
7
24
24
24
325
209
534
576
+
42
549
563
576
Totalt
733
661
1 394
1 517
+
123
1 435
1 481
1 517
1 En av tjänsterna avlönas från styrelsens anslag. Av de fem regionalt placerade tjänsterna
avlönas tre från styrelsens anslag och två från nämndernas anslag.
2 Personal knuten till sådan projekteringsverksamhet som inte kommer att ingå i de nya lantbruksnämndernas
arbetsuppgifter.
2 En av de nytillkommande tjänsterna avlönas på lantbruksstyrelsens anslag.
att personalen under budgetåret 1967/68 ökas med 25 fältarbetande och
15 administrativa befattningshavare. Motsvarande tal för de båda följande
budgetåren anges till 32 och 14 resp. 23 och 13.
Utredningen framhåller slutligen, att personalstyrkan beräknats med
Kungl. Maj:ts proposition nr 7fr år 1967
41
utgångspunkt från att de nya lantbruksnämnderna skall ha möjlighet att
i rätt betydande omfattning anställa tillfällig personal. För försöksverksamheten
bör nämnderna sålunda kunna anlita tillfällig personal som biträdande
patrulledare under försöksperioden. Fn sådan anordning bör även kunna
väljas t. ex. för vissa serviceuppgifter för intensifierade insatser under
en kortare period inom ett visst bestämt område eller för att klara arbetsbelastningen
vid speciella arbetstoppar.
Lantbruksstyrelsens organisation m. m.
Allmänt. Vid sina överväganden om lantbruksstyrelsens organisation utgår
utredningen från att beslutanderätten i görlig mån decentraliseras till
lantbruksnämnderna. Å andra sidan kan det enligt utredningens mening
vara lämpligt att vissa uppgifter inom de nuvarande länsorganen, främst
göromål som hänger samman med serviceuppgifter, efter hand centraliseras.
Detta gäller fall då man kan utnyttja personalbesparande tekniska hjälpmedel
och fördelarna med en långt driven specialisering. Under dessa betingelser
får, fortsätter utredningen, lantbruksstyrelsen som en huvuduppgift
att ge lantbruksnämnderna erforderlig ledning och hjälp i deras verksamhet.
Det kan bl. a. gälla att avväga var tillgängliga resurser skall sättas
in och vilka åtgärder som skall stödjas. Vidare erfordras en initiativverksamhet
för att söka effektivera arbetet inom organisationen. Styrelsen bör
enligt utredningens mening därför — såsom 1960 års jordbruksutredning
anfört i sitt organisationsbetänkande SOU 1964:55, kap. VII — i första
hand ha följande arbetsuppgifter, nämligen
att ombesörja den allmänt verksledande funktionen, inbegripet fördelningen
av de ekonomiska och personella resurserna, handhavandet i stort
av rekryterings- och andra personalfrågor, fortbildning m. in.,
att följa den allmänna utvecklingen inom näringslivet och dess återverkningar
för jordbruks-, skogsbruks- och trädgårdssektorernas del, analysera
utvecklingstendenserna inom nämnda sektorer och ta initiativ till lämplig
anpassning av verksamhetens uppläggning och innehåll,
att i stort planera och programmera den löpande rationaliseringsverksamheten,
att i anvisningar och på annat sätt lämna direktiv i syfte att vinna enhetlighet
i ärendenas handläggning och att samordna den regionala verksamheten,
att handha överprövningen, fungera som besvärsinstans och remissorgan
inom sitt kompetensområde,
att rationalisera organisationen och förbättra arbetsmetodiken inom det
egna verket och underställda organ, samt
att lämna service åt regionalorganen inom sådana speciella områden, där
centralt placerade specialister visat sig vara den organisatoriskt bästa lösningen.
2f Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 sam''. Nr 74
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
Organisationen. Utredningen föreslår, att lantbrnksstyrelsen organiseras
enligt följande plan.
Överdirektör
Arbetsgrupp
för rådgivningsfrågor
-
Arbetsgrupp
för översiktlig
planering
Jordbruks|
ekonomisk I
. byrå
Under|
visningsbyrå
-
Admi
nistrativ
byrå
-
Struk
turbyrå
-
Lant
bruks
byrå
-
djurs
-
Hus
-
Investe
rings
byrå
-
General
direktör
-
Styrelse
Utredningen utvecklar förslaget på i huvudsak följande sätt.
Verksstyr elsen bör utgöras av generaldirektören, som är styrelsens
ordförande och verkets chef, hans ställföreträdare överdirektören
samt minst fyra av Kungl. Maj:t särskilt utsedda lekmannaledamöter. Bestämmelserna
om att cheferna för vissa andra myndigheter skall äga närvara
personligen eller genom ställföreträdare vid behandling i plenum av
ärenden som berör vederbörande myndighets arbetsfält bör kvarstå och utvidgas
till att avse även arbetsmarknadsstyrelsen. Liksom hittills bör särskilda
nämnder kunna knytas till styrelsen som kontaktorgan i speciella
verksamhetsgrenar mellan styrelsen och olika berörda intressen.
I fråga om arbetets fördelning på arbetsenheter bör valet enligt
utredningens mening stå mellan två alternativ, nämligen antingen huvudavdelningar
som indelas i byråer eller indelning i ett fåtal byråer som direkt
underställs verksledningen. Med hänsyn bl. a. till att de olika delarna av
rationaliseringsverksamheten har så nära sammanhang förordar utredningen
det sistnämnda alternativet, vilket innebär att den nuvarande avdelningsindelningen
slopas. Utredningen förutsätter härvid att beslutsfunktionen
läggs på byråchefer och sektionschefer i sådan utsträckning att
verkschefen och hans ställföreträdare kan frigöras från flertalet löpande
ärenden. De fördelar som kan vara förknippade med en indelning i av
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
43
delningar bör enligt utredningen kunna vinnas genom att generaldirektören
och överdirektören fördelar arbetsuppgifterna mellan sig.
I förhållande till nuvarande byråindelning vid lantbruksstyrelsen innebär
utredningens förslag endast vissa justeringar som betingas av ökade eller
ändrade arbetsuppgifter för styrelsen i samband med att nya riktlinjer för
rationaliseringsverksamheten m. m. genomförs.
Administrativa byrån bör enligt utredningen bestå med funktioner av
samma art som nu. Yttre rationaliseringsbyrån och byrån för inre rationalisering
bör likaledes bibehållas men benämnas strukturbyrån resp. investeringsbyrån.
Byråerna bör ha kvar nuvarande uppgifter men får därutöver
vissa vidgade uppgifter. I fråga om lantbruksbyrån och husdjursbyrån har
utredningen övervägt olika alternativ, bl. a. att sammanföra dem till en
byrå, men stannat för att de bör bestå var för sig. Härför talar bl. a. arbetsuppgifternas
skilda art samt tendenserna till allt längre gående specialisering
inom jordbruksföretagen. I avvaktan på av jordbruksutredningen
föreslagen omprövning av den jordbruksekonomiska undersökningen
vad gäller såväl inriktning som uppläggning och metoder bör enligt utredningens
mening den nuvarande jordbruksekonomiska byrån inte nu
omorganiseras utan tills vidare kvarstå som en fristående arbetsenhet med
huvudsaklig uppgift att handha nämnda undersökning. Med hänsyn till att
det i nuvarande läge inte bör vidtas några förändringar som kan föregripa
behandlingen av organisationsfrågorna rörande skolorna bör enligt utredningen
undervisningsbyrån likaledes tills vidare kvarstå som en särskild
enhet med uppgift att ha hand om de ärenden, som ankommer på lantbruksstyrelsen
beträffande lantbrukets skolor, således även personal- och
anslagsärenden. För att tillgodose behovet av en väl kvalificerad arbetsenhet
för ledningen av rådgivningsverksamheten bör den nu provisoriskt
inrättade arbetsgruppen för rådgivningsfrågor fast inordnas i styrelsen.
Rådgivningsfrågornas mera definitiva ställning inom lantbruksstyrelsen
bör enligt utredningen närmare övervägas i samband med den slutliga lösningen
av organisationen av skolfrågorna inom lantbruksområdet. Arbetsenheten
bör därför tills vidare utgöra en arbetsgrupp till verksledningens
förfogande. Likaså bör enligt utredningens mening den nuvarande arbetsgruppen
för översiktlig planering fast inrättas och utbyggas med hänsyn
till de vidgade centrala arbetsuppgifter som följer av jordbruksutredningens
förslag. Utredningen framhåller att arbetsgruppens ställning kan komma
att behöva omprövas i samband med den slutliga bedömningen av den jordbruksekonomiska
byråns ställning. Ett alternativ kan härvid vara att föra
samman dessa två enheter till en utrednings- och planeringsbyrå.
Verksamheten inom byråerna bör enligt utredningen på lämpligt sätt
fördelas på sektioner eller andra underavdelningar. Den närmare fördelningen
av arbetsuppgifter och personal mellan byråer och sektioner bör
ankomma på lantbruksstyrelsen. I sammanhanget betonar utredningen vik
-
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
ten av att personalen, särskilt biträdespersonalen, kan omfördelas mellan
byråerna allt efter tillkommande och avtagande arbetsuppgifter.
I anslutning till organisationsförslaget har utredningen gjort vissa överväganden
i fråga om central service. Utredningen förordar bl. a. att verksamheten
med uppbörd, utbetalning och bokföring centraliseras till styrelsen.
I första hand bör detta gälla bokföringen.
Personalbehov. Enligt utredningen föreligger redan nu ett angeläget
behov av ytterligare personal vid lantbruksstyrelsen för vissa viktigare
verksamhetsavsnitt. Detta behov kan endast till en del fyllas genom interna
omflyttningar. Härtill kommer, att jordbruksutredningens förslag innebär
vidgade arbetsuppgifter även för styrelsen. Dessutom bör det eftersträvas
att erhålla en rationellare och effektivare organisation med större
möjligheter att följa upp viktigare verksamhetsavsnitt samt att driva verksamheten
med en verkligt initiativ- och servicebetonad inriktning. Mot denna
bakgrund lägger utredningen fram förslag till förstärkning av lantbruksstyrelsen
med sammanlagt 42 tjänster. Förslaget utvecklas på i huvudsak
följande sätt.
Vid administrativa byrån bör närmast under chefen för personalsektionen
för handläggning av personalärenden inrymmas tuå kvalificerade
befattningshavare för att avlasta sektionschefen. Den ene bör vara
sektionschefens närmaste man och svara för kvalificerade uppgifter avseende
tjänstetillsättningsfrågor och övriga mer svårbemästrade anställningsoch
personalärenden. Den andre bör ha att bereda och föredra olika personalärenden
och i övrigt att företa utredningar av kvalificerad art. För
att avlasta chefen för kamerala sektionen bör medel anvisas för att anställa
en befattningshavare med speciell kompetens att medverka med utredningar
rörande ekonomisk planering av verksamheten, analyser och uppföljning
därav, petitaarbete och bearbetning av verksamhetsstatistik. För
att centralisera utbetalning och bokföring bör en bokföringscentral inrättas
vid styrelsens ekonomienhet. Härför erfordras en föreståndare och två
operatriser, vartill kommer fyra biträden för den centraliserade uppbörden.
Alternativt ifrågasätts att endast bokföringen nu centraliseras.
Med hänsyn till att nuvarande system med särskild organisationsföredragande
visat sig ge alltför begränsade möjligheter att fullgöra uppgifterna
avseende organisations- och rationaliseringsfrågor bör en särskild enhet
inrättas för det interna rationaliseringsarbetet. Det bör ankomma på enheten
att genom utredningar av olika slag söka åstadkomma en rationell
och arbetsbesparande handläggning av de olika ärendegrupperna. Beträffande
vissa frågor — arbetsfördelning, arbetsrutiner, utrustning in. m. —
bör enheten lämna service såväl åt lantbruksstyrelsens arbetsenheter som
åt lantbruksnämnderna och övriga organ för vilka styrelsen är chefsmyndighet.
Inom styrelsen bör enheten ha en ledande och sammanhållande
Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1967
45
funktion avseende olika serviceområden, t. ex. registratorsexpeditioner,
skrivcentraler, expeditionsvaktsgöromål och duplicering. Härför erfordras
förstärkning med en högt kvalificerad befattningshavare, som är rationaliseringsinriktad
och har erfarenhet av organisationsarbete. Till enheten bör
dessutom knytas en kanslist samt ett biträde med utbildning i blankettteknik.
Vid styrelsen bör vidare anställas en väl kvalificerad befattningshavare
med huvudsakliga uppgifter som pressombudsman. Med hänsyn till att
styrelsen fått allt mer omfattande uppgifter avseende internationella kontakter
bör anställas en befattningshavare, som är kvalificerad för att organisera
och svara för hithörande uppgifter.
Lantbruk sby råns sektion för trädgårdsärenden bör bestå och utökas
med en kvalificerad befattningshavare för trädgårdsfrågor. Denne bör
ha att insamla och sammanställa tillgängliga statistiska data om trädgårdsproduktionen
och dess ekonomiska utveckling inom olika produktionsgrenar
och företagstyper, om trädgårdsprodukternas avsättningsförhållanden,
om import och export av trädgårdsprodukter m. in., genomföra vissa
statistiska undersökningar som underlag till prognosverksamhet beträffande
den fortsatta utvecklingen inom trädgårdsnäringen, följa trädgårdspolitiken
i andra länder samt i övrigt biträda sektionschefen i hans arbete.
Lantbruksnämndernas ökade uppgifter på rådgivningsområdet motiverar
att byrån utökas med två befattningshavare för de initiativ och den vägledning
m. m. till länsorganen, som styrelsen bör svara för inom växtodlingsområdet.
I fråga om husdjur sbyrån föreslås med hänsyn till de speciella
förhållanden varunder rennäringen drivs, att de med näringen sammanknippade
frågorna i fortsättningen handläggs på en särskild rennäringssektion.
I avvaktan på 1964 års rennäringssakkunnigas överväganden rörande
den framtida regionala organisationen för rennäringsfrågorna bör det
få anstå med definitivt förslag till personalsammansättning inom sektionen.
Redan nu bör emellertid nuvarande arvodesbefattning som byrådirektör
personalförtecknas. De år 1963 tillkomna arvodesbefattningarna på fjäderfänäringens
och fårskötselns områden bör föras på personalstat.
Vad gäller strukturbyrån framhålls att jordbruksutredningens
förslag syftar till en kraftig intensifiering av verksamheten, bl. a. genom
särskilda insatser för att åstadkomma större rörlighet på fastighetsmarknaden
och underlätta omställning av brukare på svaga enheter till annan
verksamhet. Vidare förutsätts verksamheten med koncentrerade rationaliseringsinsatser
(KR-verksamheten) bli utvidgad. På grund härav erfordras
två fackutbildade befattningshavare vid byrån.
På byrån erfordras vidare ytterligare en juristtjänst. Härvid hänvisar utredningen
till att spörsmål av juridisk art, företrädesvis inom fastighetsrättens
och förvaltningsrättens områden, förekommer i stor utsträckning.
46
Kungi. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
Dessutom framhålls att lantbruksnämnderna har ett stort behov av vidgad
central service för det fastighetsjuridiska området. För att avlasta jägmästarna
kalkylarbeten m. m. behöver den skogliga sektionen förstärkas med
en skogsmästare. Vidare bör ytterligare en tjänst inrättas för en jägmästare.
På sektionen redovisas f. n. två jägmästare (byrådirektörer), som tjänstgör
vid fältorganisationen eller en krets av lantbruksnämnder för att leda
och bistå skogsmästarna. De tre jägmästarna aA^ses för tjänstgöring utanför
styrelsen i var sin krets av län.
Sammanlagt föreslås således strukturbyrån öka med tre fackutbildade
högre befattningshavare för de allmänna uppgifterna avseende strukturanpassning
och juridiska uppgifter samt för skogliga uppgifter med en
jägmästare för regional placering och en skogsmästare.
Vid investerings b yr ån behövs minst två högre tjänster för arbetet
med att utarbeta anvisningar samt bereda och föredra besvärs- och
underställningsärenden avseenden statligt investeringsstöd in. in. Dessa
tjänster kan inrymmas i nuvarande personalstab om en nu vakant tjänst
återbesätts. Vidare bör den allmänna sektionen vid byrån ökas ut med en
väl kvalificerad befattningshavare för kalkylverksamhet.
Eftersom förslaget att reducera personalen vid lantbruksnämnderna för
projektering av torrläggningsföretag bl. a. förutsätter att den centrala servicen
inom området utökas i fråga om mätteknik, databehandling m. m. bör
torrläggningssektionen förstärkas med minst en hgdrotekniker. För att styrelsen
skall kunna lämna länsorganen en omfattande och effektiv service
i samband med arbetsuppgifterna rörande ekonomibyggnader bör sektionen
för byggnadsfrågor förstärkas med en civilingenjör och en kvalificerad befattningshavare
på arbetsmetodikens område. I ledningen för sektionen
bör i fortsättningen stå en överingenjör, varvid nuvarande tjänst som chefsarkitekt
kan dras in.
De nuvarande befattningshavarna inom arbetsgruppen för rådgivningsfrågor
bör föras över till personalstat. Enheten bör dessutom
ökas ut med två kvalificerade befattningshavare. Den ene erfordras
för att systematiskt följa upp och studera effekten av olika rådgivningsinsatser
samt för att lämna service åt lantbruksnämnderna i fråga om planering
av lokalt anordnade koncentrerade rådgivningsinsatser och mätning
av effekten av dessa. Den andre befattningshavaren behövs för att tillgodose
lantbruksnämnderna med aktuellt rådgivningsmaterial inom olika fackområden
samt för att lämna central service i materialfrågor för nämndernas
demonstrationsverksamhet och utarbeta formulär och arbetshäften för
tekniska och ekonomiska planer etc.
Vid arbetsgruppen för översiktlig planering bör två
befattningar i Bg 1 och Ag 27 föras på personalstat. Vidare bör enheten
med hänsyn till nytillkommande arbetsuppgifter förstärkas med två befattningshavare.
Den ene bör fullgöra uppgifter rörande företagsregister och
47
Kungl. Maj.ts proposition nr 7i år 1967
verksamhetsstatistik samt bl. a. lägga upp och bearbeta statistik i syfte
att belysa sambandet priser-rationalisering samt ge underlag för värdering
av insatta rationaliseringsåtgärder. Den andre bör främst svara för
metodikstudier till grund för översiktlig planering, biträda nämnderna vid
utvecklingsplanering samt medverka i samarbetet med arbetsmarknadsverket
i frågor rörande omställning av arbetskraft som är sysselsatt i jordbruket.
En av tjänsterna kan inrättas genom att ombilda den byrådirektörstjänst
i Ae 25, som nu finns inrättad till förfogande för överdirektören på
rationaliseringsavdelningen. För den andra tjänsten bör särskilda medel
ställas till förfogande.
Vad gäller behovet av kanslister, biträdes- och expeditionsvaktspersonal
framhåller utredningen att styrelsen f. n. genom tillgång
till olika medel har ett stort antal dylika befattningshavare anställda
som extra tjänstemän eller mot arvode. Samtliga nuvarande, mer eller
mindre fast inordnade tjänster eller motsvarande bör inrymmas i styrelsen
även efter den 1 juli 1967. Till följd av de olika förslagen och övervägandena
bör dessutom medel totalt sett anslås för att ifrågavarande personalkategori
skall kunna ökas ut med tre kanslister, två kansliskrivare och 18
övriga biträden.
Sammanfattningsvis innebär utredningens förslag till personalförändringar
vid lantbruksstyrelsen följande. 21 högre tjänster tillkommer,
av vilka en är jägmästartjänst som föreslås placerad regionalt och
två hänför sig till det enligt det följande föreslagna samarbetsorganet för
informationsverksamhet. Av dessa 21 tjänster kan dock tre erhållas genom
att vissa nu befintliga tjänster omdisponeras. Utöver nämnda tjänster erfordras
medel för två befattningshavare i motsvarande lönegrader. Vidare
tillkommer en skogsmästare, tre kanslister, två kansliskrivare och 18 övriga
biträden. Å andra sidan inbesparas enligt förslaget en av de två nuvarande
överdirektör stjänsterna, en byråsekreterartjänst på övergångsstat
samt efter en viss tid en tjänst i 19 lönegraden.
Samarbetsorgan för informationsverksamhet
Mot bakgrunden av principbeslutet härom vid 1965 års riksdag framlägger
utredningen förslag till ett nytt samarbetsorgan för informationsverksamhet
på jordbrukets och trädgårdsnäringens områden. Organet är
avsett att ersätta jordbrukets upplysningsnämnd.
Samarbetsorganet avses närmast vara en plattform för gemensamma
överläggningar mellan företrädare för informationstjänsten vid vetenskapliga
institutioner, myndigheter och organisationer inom berörda delar av
näringslivet, som har intresse av att medverka till en samordning av information
med anknytning till ifrågavarande näringsgrenar. Huvuduppgiften
för organet bör således vara att verka för bästa möjliga samordning
48
Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1967
av sådana upplysningsinsatser där flera organisationer samverkar. Genom
samrådet bör arbetsuppgifter kunna fördelas på lämpligt sätt mellan de
olika medverkande organisationerna, överenskommelser träffas om framställning
av material för gemensamt bruk, m. in. Sådant upplysningsmaterial
som samarbetsorganet i första hand bör låta framställa är broschyrer,
foldrar, flygblad, affischer etc. för massdistribution till näringsutövarna.
Organet bör även kunna svara för en utbyggd presservice liknande den
jordbrukets upplysningsnämnd nu handhar med aktuella fackartiklar till
såväl dags- som fackpressen. Däremot bör upplysningsnämndens nuvarande
uppgifter avseende litteraturtjänst föras över till högskolornas egna informationsavdelningar.
För att nå full effekt av det upplysningsmaterial
som samarbetsorganet kommer att utge för massdistribution till näringsutövarna
och andra bör i princip samma spridningsvägar utnyttjas som
f. n. används av upplysningsnämnden. De bör emellertid kompletteras så
att materialet kan nå ut även utanför jordbrukets kretsar.
Styrelsen bör förordnas av Kungl. Maj :t och bör förslagsvis bestå av ordförande
och tio ledamöter. Institutioner, myndigheter och organisationer,
som verkar inom berörda områden, bör delta aktivt i organets arbete genom
att utse företrädare som knyts till organet som adjungerade ledamöter
av styrelsen. Styrelsen bör arbeta på sektioner. Personalen vid samarbetsorganets
kansli bör bestå av en sekreterare (avdelningsdirektör) för alt
handha samordningsfunktioner och leda arbetet, en redaktör för presstjänsten
och organets periodiska publikationer, två byrådirektörer för att
handha organets övriga publikationsverksamhet samt en kanslist, en kontorist,
ett kanslibiträde och ett skrivbiträde. I förhållande till den personal,
som nu är redovisad på lantbruksstyrelsens personalstat och ställd till jordbrukets
upplysningsnämnds förfogande, innebär förslaget förstärkningar
på så sätt att den nuvarande sekreterarsysslan på deltid ändras till heltidstjänst
samt att en ny byrådirektörstjänst inrättas, varjämte kontorspersonalen
ökas ut med en kontorist och ett skrivbiträde. Liksom i fråga
om upplysningsnämnden bör personalen redovisas på lantbruksstyrelsens
personalstat och lokaler ställas till förfogande genom lantbruksstyrelsens
försorg.
Det statsbidrag, som f. n. utgår till Föreningen Skogs- och lantbruksfilm
för film- och bildframställning, föreslås bli överfört till samarbetsorganet.
För att verksamheten skall kunna bedrivas i tillfredsställande omfattning
föreslås att anslagsposten för upplysningsverksamhet på lantbruksstyrelsens
omkostnadsanslag för budgetåret 1967/68 höjs från 100 000 kr. till
300 000 kr.
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
49
Vissa särskilda frågor
Lokalfrågor. Utredningen framhåller att såväl lantbruksnämndernas som
lantbruksstyrelsens behov av lokaler kommer att öka väsentligt om utredningens
förslag till personalförstärkningar genomförs. Slutlig ställning till
lokalbehoven, även hushållningssällskapens, kan emellertid tas först i anslutning
till riksdagsbehandlingen av organisationsfrågan. Detta innebär
bl. a. att åtskilliga lokalfrågor kan komma att lösas successivt först efter
den 1 juli 1967. Under tiden dessförinnan är det angeläget att förberedande
åtgärder vidtas. Det bör ankomma på lantbruksstyrelsen och byggnadsstyrelsen
att verka för att erforderliga hyresavtal i förekommande fall så snart
som möjligt träffas med hushållningssällskapen.
Utrustningsfrågor. De nya lantbruksnämndernas behov av utrustning av
olika slag bör enligt utredningen kunna tillgodoses dels genom att de nuvarande
lantbruksnämndernas samt, i viss utsträckning, hushållningssällskapens
utrustning övertas, dels genom att utrustning nyanskaffas. Utredningen
föreslår att Kungl. Maj :t meddelar närmare föreskrifter om förfarandet
från statens sida vid inlösen av utrustning från sällskapen samt att
lantbruksstyrelsen får i uppdrag att träffa avtal med sällskapen och genomföra
inlösningen. Som ett alternativ härtill nämner utredningen att försvarets
fabriksverk, som besitter sakkunskap i hithörande frågor, eventuellt
bör få ombesörja värdering och träffa avtal. Avtalen bör helst träffas centralt
med Hushållningssällskapens förbund.
Under förutsättning att de nya nämnderna får omkring 1 520 tjänstemän
-— inkl. fiskeri- och hemkonsulenter under en övergångsperiod — uppskattar
utredningen engångskostnaderna för utrustning vid nämnderna, jämte
vissa flyttningskostnader, till 4 050 000 kr. vid nyanskaffning och 3 630 000
kr. vid inlösen från sällskapen. Kostnaderna redovisas närmare enligt följande
sammanställning.
Utan inlösen
Vid inlösen
från sällskapen
från sällskapen
kr.
kr.
Kontorsmöbler .................
........... 1 690 000
1 440 000
Mattor .......................
........... 160 000
160 000
Gardiner.......................
........... 90 000
80 000
Kontorsmaskiner ...............
........... 650 000
530 000
Undervisningsmateriel ...........
........... 302 000
302 000
Telefonväxlar m. m..............
........... 700 000
700 000
Flyttningskostnader.............
........... 72 000
72 000
Övrig utrustning ...............
........... 96 000
96 000
Oförutsett.....................
........... 290 000
250 000
Summa 4 050 000 3 630 000
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
Medel härför hör enligt utredningen anvisas på ett nytt reservationsanslag
benämnt Lantbruksnämnderna: Engångsutrustning. Anslaget bör få
disponeras av lantbruksstyrelsen under budgetåren 1967/68—1969/70.
Kostnaden för inköp av teknisk utrustning för fältarbete vid försöksverksamheten
uppskattas av utredningen vid inlösen från hushållningssällskapen
till 4 350 000 kr. och vid nyanskaffning till 5 250 000 kr. Härvid förutsätter
utredningen att omkring 50 försökspatruller bildas. För inköp av
sådan utrustning föreslås såsom tidigare berörts speciella medel ställas till
lantbruksnämndernas förfogande över anslaget till lantbrukshögskolans
försöksverksamhet.
Finansiering av beställnings verksam heten in. m. Utredningen lämnar inledningsvis
i sammandrag en beskrivning över vissa taxesystem av intresse
i sammanhanget och redogör för vissa uttalanden i hithörande frågor, bl. a.
av 1960 års jordbruksutredning i dess slutbetänkande SOU 1966: 31. Därefter
redovisar utredningen sina överväganden rörande finansiering av beställningsverksamheten.
Utredningen anför därvid i huvudsak följande.
Det är önskvärt att anordningar skapas för att behålla taxeinlcomsterna
inom lantbruksorganisationen för att mera direkt bekosta vissa med beställningsverksamheten
förenade verksamhetsgrenar. Hushållningssällskapen
förfogar fritt över sina taxeinkomster medan kartverkets fotogrammetriska
uppdragsverksamhet och skogsvårdsstyrelsernas serviceverksamhet
enligt vissa regler är bundna till omfattningen av inflytande taxeinkomster.
Dessa system ger en betydande rörelsefrihet. För beställningsverksamheten
vid de helstatliga lantbruksnämnderna ligger det nära till hands
att upprätta ett system som närmast liknar det som gäller för kartverket
och som får tillämpas under särskilda förutsättningar.
För viss sådan verksamhet bör därför under lantbruksnämndernas omkostnadsanslag
tas upp en särskild anslagspost på 1 000 kr. för projekterings-
och serviceverksamhet. Inom ramen för de inkomster som inflyter
under detta anslag bör, med avdrag för indirekta kostnader såsom utgifter
för pensionsförpliktelser, lokaler och allmän administration, medel få disponeras
för verksamheten enligt lantbruksstyrelsens bestämmande. För att
detta system skall få tillämpas för en verksamhetsgren bär krävas att omfattningen
av verksamheten är mera omedelbart beroende av efterfrågan
på service samt att verksamheten avser uppdrag som betalas av rekvirenten
efter självkostnadsprincipen och att dit hänförliga personal- och andra
kostnader kan klart särskiljas.
Beträffande den del av projekterings- och serviceverksamheten inom vilken
kostnaderna även i fortsättningen delvis kommer att stanna på statsverket
eller där en uppdelning av personalen efter taxebelagda och icke
taxebelagda uppgifter inte lämpligen kan göras bör utgifterna föras upp
under särskilda avlönings- och omkostnadsanslag och inkomsterna tillgodo
-
51
Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1967
föras för lantbruksnämnderna uppförd inkomsttitel på riksstaten. Lantbruksorganisationen
bör vidare efter lantbruksstyrelsens bestämmande
kunna utnyttja icke-statliga medel som kan komma att ställas till dess förfogande
av olika uppdragsgivare för viss verksamhetsgren. Erforderliga
bokföringstransaktioner bör därvid få vidtas över en för ändamålet särskild
upprättad diversemedelstitel.
I fråga om de framtida ersättningsnormerna och taxenivåerna på projekterings-
och serviceområdet anser utredningen att enhetliga principer i görlig
mån bör tillämpas på hela området och att bestämmelserna bör tas in
i samma kungörelse. Enligt utredningens mening bör i huvudsak följande
riktlinjer ligga till grund för taxebestämmelserna.
Utgångspunkten vid taxesättningen bör vara att resp. verksamhet skall
vara självbärande d. v. s. att taxeersättningen i princip skall ge full kostnadstäckning.
De kostnader, som härvid skall beaktas, synes böra tas fram
enligt den metod som ligger till grund för lantmäteritaxan. Vid taxerevideringen
bör observeras att förenklad arbetsmetodik och ökad delegering av
arbetsuppgifter till biträdespersonal sänker självkostnaderna. Å andra sidan
bör taxan kunna modifieras på vissa punkter för att den inte skall
hämma rationaliseringsintresset.
Insatser för strukturrationalisering — upplysningsverksamhet, planläggning,
markinköps-, bytes- och försäljningsverksamhet m. m. — som sker i
syfte att genomföra initiativ av allmänt intresse bör liksom hittills bekostas
av staten. Detta bör också gälla verksamheten för att underlätta omställningen
av arbetskraft.
I fråga om teknisk projektering och driftsplanering o. dyl. som utförs
på beställning av jordbrukare bör huvudregeln vara att ersättning skall utgå
enligt självkostnadsprincipen. Vissa avsteg härifrån bör dock kunna
göras. Kostnader för åtgärder som vidtas helt på lantbruksnämndens initiativ,
t. ex. att upprätta detaljplaner för större dikningsföretag eller för driftsekonomisk
planering avseende en by, bör stanna på nämnden. Skulle sådana
detaljplaner leda till fullföljd bör man dock kunna ta betalt. För
åtgärder som har samband med yttre rationalisering, främst samlade insatser
såsom KR-verksamheten, bör reducerad avgift eller avgiftsfrihet
kunna ifrågakomma. Det bör få ankomma på lantbruksstyrelsen att närmare
överväga i vilken omfattning denna möjlighet bör utnyttjas. Härvid
bör hänsyn tas bl. a. till angelägenheten ur allmän synpunkt av att vissa
projekt kommer till stånd. Befrielse från avgift bör vidare kunna medges
i sådana fall då lantbruksnämnden avråder vederbörande från att fullfölja
visst projekt. En klarläggande bestämmelse härom bör införas i lantbruksnämndstaxan.
Enklare skisser som upprättas vid en första kontakt
mellan nämnden och lantbrukaren bör likaledes i regel vara kostnadsfria.
Rådgivning som jordbrukaren beställer bör i princip betalas efter självkostnadsprincipen.
Undantag i övrigt från nämnda princip bör i stort sett
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
följa samma linjer som angetts beträffande teknisk projektering och driftsplanering.
Råd och upplysningar som inte påkallar särskild undersökning
eller utredning bör även i fortsättningen vara ersättningsfria. Vidare bör
rådgivning kunna lämnas utan kostnad då rådgivningen tar kort tid i anspråk.
I likhet med vad som nu gäller bör det ankomma på lantbruksstyrelsen
att bestämma huruvida lantbruksnämnd skall uppbära ersättning för uppdrag
som utförs åt statlig eller kommunal myndighet.
Utredningen påpekar slutligen att vissa områden ur ersättningssynpunkt
bör bli föremål för särskilda överväganden. Hit hör uppgifter, t. ex. försöksverksamheten,
som fullgörs åt andra statliga myndigheter och institutioner.
Beträffande ersättningar för projektering av ekonomibyggnader ifrågasätter
utredningen — som erinrar om att dessa f. n. beräknas med tillämpning
av en volym-, yt- eller timkostnadsmetod — om man inte för att vinna
bättre anpassning till projektens storlek och svårighetsgrad bör övergå till
ett system som baseras på byggnadens anläggningskostnad.
Vissa fiskerifrågor. I fråga om administrationen av fiskerifrågor som ankommer
på staten har utredningen som tidigare nämnts föreslagit att de
nya lantbruksnämnderna fr. o. m. den 1 juli 1967 tills vidare övertar hushållningssällskapens
uppgifter. I en särskild, i inledningen nämnd promemoria
har utredningen behandlat vissa spörsmål som uppkommer därvid.
Det gäller främst förmedlingen av låneunderstöd från fonden för fiskerinäringens
befrämjande (fiskerilånefonden) samt vad därmed hänger samman.
Vidare berörs fiskerikonsulenternas uppgifter i fråga om fiskodling
och fisketillsyn samt statsbidragen till undervisning och statistikinsamling
på fiskets område. Dessutom behandlas frågan om överföring av den särskilda
fiskerikonsulenten för Vänern till den nya lantbruksorganisationen.
Beträffande fiskerilånefonden erinrar utredningen om att nu gällande
bestämmelser för lån från fonden finns i kungörelsen den 7 augusti 1907
angående ändrade bestämmelser rörande fonden för fiskerinäringens befrämjande
(omtryckt 1962:98; ändr. 1963:63, 1966:333). Fonden förvaltas
av statskontoret. Lån från fonden beviljas av fiskeristyrelsen till hushållningssällskap
eller när det gäller Göteborgs och Bohus län till landstinget.
Dessa förmedlar låneunderstöd till fiskare främst för att anskaffa fiskebåtar
samt motorer eller annan maskinell utrustning för sådana båtar. Låneförmedlare
har att fastställa säkerhet för låneunderstöd och står s. k.
delcredereansvar för lämnat understöd. Detta innebär att låneförmedlaren
ansvarar för låneunderstödet såsom för egen skuld om innehavaren
av understödet brister i fullgörandet av sina skyldigheter. Enligt bemyndigande
av riksdagen äger Kungl. Maj :t att efter prövning av i varje fall
förekommande omständigheter bevilja låneförmedlare gottgörelse för förluster
med skäligt belopp. Beloppet får dock inte i något fall överskrida hälf
-
53
Kangl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
ten av förlusten. Gottgörelse med hälften kan påräknas endast då det kan
styrkas att låneförmedlaren anskaffat och utnyttjat säkerhet som kunnat
bedömas som fullt betryggande vid beviljande av låneunderstödet.
Låneunderstöd beviljas av hushållningssällskapens förvaltningsutskott
resp. förvaltningsutskottet vid landstinget i Göteborgs och Bohus län. Arbetet
med förmedlingen av låneunderstöden omfattar i huvudsak granskning
av ansökningar, upprättande av förslag till fördelning av lånemedlen, införskaffande
av skuldförbindelser med borgen och inteckningar, uppbörd och
bokslut samt viss rådgivning. Granskningen av ansökningshandlingar och
upprättandet av förslag till fördelning av lånemedlen ombesörjs vid hushållningssällskapen
normalt av fiskerinämnd och vid landstinget av en
särskild fiskeridelegation. Närmare bestämmelser rörande fiskerinämnd
vid hushållningssällskap har utfärdats i Kungl. Maj :ts brev den 16 november
1962 till fiskeristyrelsen angående föreskrifter i anledning av
upphävande av kungörelsen den 17 juni 1948 (nr 502) angående statsbidrag
till vissa åtgärder för fiskets främjande m. m. Fiskerinämnden
handhar sällskapets verksamhet för fiskets främjande. Nämnden skall bestå
av minst fem ledamöter som utses av sällskapets förvaltningsutskott.
Vid valet av ledamöter skall tillses att inom sällskapets område verksamma
yrkesfiskare i erforderlig utsträckning blir representerade i nämnden.
Vidare skall i vissa län även ingå företrädare för domänverket samt lappväsendet.
Till sekreterare i fiskerinämnd skall utses fiskerikonsulent hos
hushållningssällskap. Fiskeridelegationen vid landstinget i Göteborgs och
Bohus län består av två ledamöter av förvaltningsutskottet och två fiskarerepresentanter.
Riksdagen fastställer för varje budgetår ram för utlåningen från fiskerilånefonden.
För budgetåret 1966/67 utgör ramen 9 milj. kr. Landstinget i
Göteborgs och Bohus län svarar för omkring hälften av låneunderstöden.
Landstinget uppskattar sina årliga administrationskostnader för verksamheten
till minst 20 000 kr. Några särskilda administrations- eller andra
bidrag för förmedlingen av låneunderstöden lämnas inte. Låneförmedlare
har emellertid möjlighet att tillgodogöra sig ränta från den dag lånet lyfts
hos statskontoret till dess understöden utlämnats.
Utredningen utgår från att statligt stöd till fisket alltjämt skall lämnas
efter ett lånesystem lika det nuvarande och inte ersättas med bestämmelser
om statlig kreditgaranti. Vidare förutsätter utredningen att fiskerilånefonden
även i fortsättningen skall förvaltas av statskontoret genom
dess fondbyrå.
I fråga om låneförmedlingen diskuterar utredningen olika system. Ett är
att även andra landsting än det i Göteborgs och Bohus län förmedlar lån
till fiskare. Flertalet landsting har emellertid på förfrågan från utredningen
ställt sig avvisande därtill. Långivningen kan också ske direkt till låntagarna
genom statliga organ. Härvid kan olika lösningar tänkas. En är att lant
-
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
bruksnämnderna beviljar låneunderstöd sedan fiskeristyrelscn enligt beslut
av riksdagen fastställt låneram för resp. län. En annan är att fiskeristyrelsen
efter förslag av lantbruksnämnd centralt beslutar om låneunderstöd
till fiskare. Ett sådant system kan också kombineras med att landstinget
i Göteborgs och Bohus län även i fortsättningen fungerar som låneförmedlare
i länet. Härför talar bl. a. att låneverksamheten har sin tyngdpunkt
i detta län. Eventuellt kan låneförmedlingen även i andra län handhas
av landsting som är villiga därtill. Andra möjligheter som utredningen
pekar på är att företagarföreningarna, riksbankens avdelningskontor eller
länsstyrelserna ombesörjer låneverksamheten. Beträffande handhavandet
av säkerhetshandlingar, utbetalning och återbetalning av lån, bokföring,
krav o. dyl. kan olika lösningar övervägas. Om landstingen förmedlar låneunderstöd
bör göromålen i fråga övertas av dessa. I annat fall kan uppgifterna
antingen helt centraliseras till statskontoret, fislceristyrelsen eller
lantbruksstyrelsen eller också helt eller delvis läggas på lantbruksnämnd
eller på lantbruksnämnd och landstinget i Göteborgs och Bohus län.
Enligt utredningens mening bör tills vidare följande system tillämpas
för låneverksamheten. Beslut om låneunderstöd bör fattas av landstinget i
Göteborgs och Bohus län och av lantbruksnämnderna i övriga län. Fiskeristyrelsen
bör liksom f. n. fastställa den låneram som skall gälla för resp.
län. Styrelsens beslut bör grundas på framställningar från nämnda landsting
och lantbruksnämnderna. Lantbruksnämnd bör kunna uppdra sin beslutanderätt
till en delegation inom nämnden. Nämndens beslut bör fattas
efter beredning och förslag från en fiskerinämnd eller fiskerikommitté och
under medverkan av fiskerikonsulent. Utredningen förutsätter att fiskerinämnderna
inte enbart skall syssla med lånefrågor utan ha motsvarande
uppgifter som f. n. Fiskerinämnderna bör utses av lantbruksnämnderna,
eventuellt efter förslag av vederbörande organisationer. De bör i princip
ha den sammansättning som de nuvarande fiskerinämnderna har. I Göteborgs
och Bohus län bör nuvarande ordning med dels en till landstinget
knuten fiskeridelegation, dels en till hushållningssällskapet knuten fiskerinämnd
bibehållas. Delegationen och nämnden bör sammansättas som nu.
Härvid erfordras inte någon särskild fiskerinämnd vid lantbruksnämnden
i länet. Hushållningssällskapet behöver emellertid anlita fiskerikonsulenten
hos lantbruksnämnden. Omkostnaderna härför bör bestridas av sällskapet.
Utredningens förslag innebär att nuvarande bestämmelser om låneansvar
alltjämt skall gälla beträffande Göteborgs och Bohus län. Härvid skall bl. a.
beaktas de säkerhetsföreskrifter som landstinget utfärdat. Beträffande övriga
län föreslår utredningen att lantbruksstyrelsen skall i samråd med fiskeristyrelsen
utfärda de närmare föreskrifter som behövs för att erhålla
betryggande säkerhet vid långivningen. Handhavandet av säkerhetshandlingar,
utbetalning av låneunderstöd, uppbörd m. in. bör ankomma på
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967 55
landstinget i fråga om Göteborgs och Bohus län och i övriga län på resp.
lantbruksnämnd.
Vad gäller nu uteliggande lån anser utredningen det vara enklast att inte
vidta någon ändring i Göteborgs och Bohus län. I övriga län bör lantbruksnämnderna
överta hushållningssällskapens uppgifter med förvaltningen av
lånen. Detta bör medföra att lantbruksnämnderna också övertar ansvaret
för lån som tidigare lämnats ut av sällskapen. Statskontoret bör närmare
överväga de föreskrifter som erfordras för att föra över de uteliggande lånen
till lantbruksnämnderna.
Som nämnts tidigare anser utredningen att verksamhet med fiskodling
inte bör föras över från hushållningssällskapen till de nya lantbruksnämnderna
eller tas upp av dessa. Enligt utredningens mening bör emellertid
sällskapen under övergångstiden för hithörande uppgifter kunna påräkna
medverkan av fiskerikonsulenterna främst i form av vägledning och expertråd.
Fiskerikonsulenternas uppgifter i fråga om fisketilisyn bör enligt utredningen
kunna fullgöras av konsulenterna såsom tjänstemän i lantbruksnämnderna.
För att inte konsulenternas arbete med rådgivning skall bli lidande
bör deras polisiära tillsynsverksamhet begränsas och uppgifterna därmed
företrädesvis skötas av andra personer.
Utredningen erinrar om att statsbidrag till undervisning och insamling av
statistik på fiskets område utgår över reservationsanslaget Befrämjande av
fiskerinäringen. Anslaget disponeras av fiskeristyrelsen. Bidraget till utbildningsverksamheten
bör i fortsättningen avses för lantbruksnämnderna.
Statsbidrag till insamling av fiskeristatistik lämnas f. n. till hushållningssällskap
eller annan ortskorporation med belopp som får motsvara högst
tre fjärdedelar av de medel som använts för ändamålet. För återstoden tillskjuter
sällskapen egna medel. Kostnaderna för denna verksamhet bör enligt
utredningen helt bestridas av statsmedel.
Slutligen förordar utredningen att arvodesbefattningen vid Värmlands
läns hushållningssällskap som fiskerikonsulent för Vänern förs över till den
nya organisationen. Utredningen förutsätter härvid att även övriga fiskerikonsulenter
inordnas i denna.
Vissa övergångsanordningar. Utredningen behandlar först ordningen
för vissa tjänstetillsättningar m. m. Då det redan vid 1965 år riksdag beslutats
hur nämnden i den nya organisationen skall vara sammansatt föreligger
enligt utredningens mening inget hinder för att de särskilda ledamöterna
i de nya nämnderna utses redan i början av år 1967. Det bör bl. a.
ankomma på nämnderna i deras nya sammansättning att ge förord till eller
tillsätta befattningar vid de nya lantbruksnämnderna. Särskilt beslut torde
erfordras om befogenhet för nämnderna att redan före den 1 juli 1967 behandla
tjänstetillsättningsärenden m. m. Chefstjänstemännen i de nya
56
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
nämnderna bör kunna utnämnas så snart riksdagsbeslut i organisationsfrågan
föreligger. Övriga tjänster vid nämnderna bör, såvitt inte annat
bestäms för vissa grupper, tillsättas efter ledigförklarande.
Med hänsyn till att inte alla tjänstetillsättningsärenden kan vara avgjorda
före den 1 juli 1967 föreslår utredningen att den nuvarande personalen
vid lantbruksnämnderna automatiskt får ingå i de nya lantbruksnämnderna
under ett övergångsskede. Likaså förordar utredningen att de personalförtecknade
befattningshavarna i hushållningssällskapen, vilka helt avlönas
av statsmedel, generellt förs över till de nya nämnderna på i princip
oförändrade anställningsvillkor under ett övergångsskede och att staten
därigenom inträder i sällskapens förpliktelser som arbetsgivare. Undantag
härifrån bör i särskilda fall kunna göras beträffande befattningshavare i
nyckelställning vid hushållningssällskap, i första hand chefstjänsteman.
Beslut bör träffas efter överenskommelse från fall till fall med vederbörande
sällskap om att sådan statsavlönad befattningshavare kvarstår i
sällskapets anställning tills vidare i avvaktan på sällskapets överväganden
om dess framtida administration. Denna tillfälliga anordning kan delvis behöva
tillämpas under andra halvåret 1967. Vidare bör undantag från överförandet
till lantbruksnämnderna få göras för sådana befattningshavare,
som förklarar sig inte önska anställning vid lantbruksnämnd.
Utredningen tar även upp vissa andra spörsmål som hänger samman med
verksamheten vid nämnderna och sällskapen under ett övergångsskede,
huvudsakligen under andra halvåret 1967. Sålunda bör hushållningssällskapen
få möjligheter att slutföra och avveckla sådana verksamhetsgrenar
som de i fortsättningen inte alls eller i mindre omfattning kommer att
syssla med. Som exempel härpå erinrar utredningen om förslaget att den
medverkan i försöksverksamheten, varom avtal träffats med lantbrukshögskolan,
skall fullföljas av sällskapen till utgången av år 1967. Hushållningssällskapens
personalbehov för sådana ändamål bör i viss utsträckning
kunna tillgodoses genom att tillträdet av eu del befattningar hos lantbruksnämnderna
får ske vid en lämplig tidpunkt efter den 1 juli 1967. I
övrigt bör personal som överflyttats till lantbruksnämnderna vid behov få
ställas till sällskapens disposition för att avsluta och avveckla verksamhetsgrenar
hos sällskapen. Vakanser vid lantbruksnämnderna på tjänster som
motsvaras av befattningshavare som kvarstår vid hushållningssällskapen
bör under en övergångstid i lämplig utsträckning kunna fyllas genom att
de senare förordnas att tills vidare som extra befattningshavare hos nämnden
fullgöra motsvarande göromål. Sådana tillfälliga anställningar bör inte
särskilt ledigförklaras.
Vidare föreslår utredningen riktlinjer för alt lösa vissa ekonomiska
spörsmål under övergångsskedet. Utredningen påpekar sålunda att en del
personal som övergångsvis kvarstår i anställning hos hushållningssällskap
kan vara sådan som nu är avlönad med statsmedel från de för sällskapens
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
57
verksamhet anvisade omkostnads- och avlöningsanslagen. Så länge befattningar
hos lantbruksnämnd, vilka är avsedda för motsvarande arbetsuppgifter,
ännu inte tillsatts eller tillträtts, uppstår på nämndens anslag en besparing
motsvarande lönekostnaden för vederbörande. I förekommande fall
bör därför medel för att täcka hushållningssällskapens lönekostnader för
dylika befattningshavare kunna disponeras genom överföring från nämndernas
anslag. Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att besluta om sådana
dispositioner. Dessutom kommer vissa andra kostnader för vilka medel nu
disponeras från hushållningssällskapens omkostnadsanslag att övergångsvis
kunna belasta sällskapen i viss utsträckning under budgetåret 1967/68.
Detta gäller kostnader för årsmöten och andra sammanträden samt för åtgärder
som författningsenligt kan komma att åligga dem under någon tid
ävensom kostnader för försöksverksamheten och hyreskostnader för lokaler
till vissa statsavlönade befattningshavare m. in. Utredningen föreslår med
hänsyn till anförda förhållanden att medel för kostnader i samband med omorganisationen
anvisas för budgetåret 1967/68.
Utredningen redovisar ävén vissa överväganden om särskilda övergångsanordningar
angående personal. Sådana erfordras huvudsakligen för personal
i relativt hög ålder som inte lämpligen kan beredas arbete med liknande
uppgifter som de nu har samt t. ex. för befattningshavare som av
hälso- eller andra skäl har nedsatt arbetsförmåga. Vidare kan övertalig
personal komma att finnas lokalt bl. a. genom att omorganisationen får
väntas medföra minskning av personalstyrkan i en del län och ökning i
andra. Vissa åtgärder har vidtagits i syfte att i förväg undanröja eller överbrygga
svårigheter vid övergången till en ny organisation. Sålunda har
vissa tjänster i nämnder och sällskap vakantsatts. Lantbruksstyrelsen har
i samråd med utredningen planerat och satt igång kurser för fortbildning
av personal med hänsyn bl. a. till uppgifter som kommer till eller får ändrat
innehåll. Särskilda insatser för att under detta och följande budgetår
kunna fylla behovet av sådan utbildning förbereds. Kurserna omfattar
befattningshavare från såväl hushållningssällskap som lantbruksnämnder
varigenom de får likvärdiga förutsättningar att skaffa sig ökat kunnande
med inriktning på de kommande arbetsuppgifterna. Utredningen förutsätter
vidare att lantbruksstyrelsen i kontakt med andra myndigheter på allt
sätt söker medverka till att den nuvarande personalen bereds tillfredsställande
anställningar i samband med omorganisationen.
Utöver de övergångsanordningar som gällande bestämmelser om övergångsstat
m. m. innebär har utredningen funnit det angeläget att särskilda
regler om förtidspensionering m. m. under vissa förutsättningar får tilllämpas
i samband med omorganisationen. Utredningen redogör härvid för
de bestämmelser om pension och liknande förmåner som gäller för de
anställda vid hushållningssällskapen. Vidare framhåller utredningen att
personal som blir övertalig i samband med att staten övertar enskild verk
-
58
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
samhet eller vid organisationsändringar på det statliga området av billighetsskäl
brukar erhålla viss gottgörelse. Utredningen lämnar vissa exempel
härpå och föreslår att möjligheter öppnas att i samband med omorganisationen
i vissa fall medge förtidspensionering eller andra avskedsförinåner
av liknande innehåll som därvid tillämpats. Sådana bestämmelser
bör gälla såväl beträffande sådana tjänstemän hos hushållningssällskapen
som avlönas av medel från avlönings- eller omkostnadsanslag som beträffande
tjänstemän vid de nuvarande lantbruksnämnderna.
Vissa punktvis förekommande personalspörsmål som uppmärksammats
under utredningen föreslås få redovisas i särskild ordning. Detsamma
gäller sådana ytterligare frågor som kan uppkomma bl. a. vid kommande
förhandlingar.
Slutligen framhåller utredningen bl. a. att bestämmelserna för dispositionen
av fonden för stöd åt lantbruksmötesverksamheten med hänsyn till
ändrade förutsättningar bör omprövas.
Hushållningssällskapens framtida uppgifter m. m.
Utredningen erinrar inledningsvis om att 1965 års riksdagsbeslut i ämnet
utgår från att sällskapen bör vara kvar som formellt fristående organ
med uppgift bl. a. att vara kontaktorgan mellan lantbruksnämnderna och
näringsutövarna. Enligt utredningen, som haft överläggningar med samtliga
sällskap och med Hushållningssällskapens förbund, synes sällskapen
allmänt vilja medverka härvid men från åtskilliga håll betvivlas att denna
kontaktfunktion blir tillräcklig för att hålla intresset för medlemsanslutning
vid liv. Möjligheterna och förutsättningarna för att bedriva rådgivnings-
och serviceverksamhet har varit en förgrundsfråga vid överläggningarna.
Sammanfattningsvis konstaterar utredningen följande.
Såväl förhållandena inom näringsgrenarna som hushållningssällskapens
resurser är så olika i olika delar av landet, att det knappast kan påvisas en
gemensam nämnare av dylika uppgifter, som skulle kunna bilda underlag
för en i egen regi bedriven verksamhet hos samtliga sällskap. Även beträffande
den verksamhet, som sällskapen bedriver i anslutning till sina egna
gårdar eller vid olika inrättningar såsom veterinärlaboratorier, lantbrukskemiska
stationer, frökontrollanstalter och fiskodlingsanstalter, är olikheterna
stora. En del sällskap har en betydande rörelse, som de med all sannolikhet
vill fortsätta och kan bedriva med ekonomiskt tillfredsställande
resultat, medan andra sällskap har obetydlig eller ingen motsvarande verksamhet.
En stor del av sällskapen synes vara inställda på att i samband
med omorganisationen inrätta sig så att deras jordbruk och inrättningar
får en central ställning i verksamheten. Några sällskap torde överväga att
i varje fall för närmaste åren så gott som helt koncentrera sin verksamhet
till dessa.
Vid överläggningarna med de olika sällskapen har som ett gemensamt
önskemål framkommit att deras framtida resurser skall användas främst
59
Kungi. Maj:ts proposition nr 74- år 1967
i syfte att ta initiativ till nytta för utvecklingen av jordbruket och närstående
näringsgrenar i det egna länet. Med denna utgångspunkt har olika
framtida organisationsformer diskuterats, såsom bibehållen ställning som
offentlig institution eller övergång till stiftelseform eller övergång till helt
fristående organ.
I fråga om den förstnämnda huvudtypen har förutsatts att sällskapens
nuvarande förmåner — viss skattebefrielse enligt 53 § kommunalskattelagen,
tjänstebrevsrätt och möjlighet att mot nedsatt avgift få anslutning
till det statliga pensionssystemet — i princip bibehålls, vilket utredningen
förordar. Vid det andra alternativet kan enligt utredningen så inte bli fallet.
Vid en sådan lösning får också frågan om förfogandet över de nuvarande
tillgångarna och förvaltningen av donationsfonder tas under särskilt
övervägande. Därjämte bortfaller uppgiften som kontaktorgan.
Såvitt hittills framgått synes hushållningssällskapen anse övervägande
skäl tala för att de även i fortsättningen skall ha en status liknande den
nuvarande. I valet mellan formen av officiell institution och stiftelseformen
har övervägande antalet sällskap ansett den förra vara att föredra.
Vid vissa sällskap, som har relativt små tillgångar och där möjligheterna
att på sikt bedriva egen verksamhet starkt ifrågasatts, har intresse för
stiftelseformen visat sig förefinnas.
Under fortlöpande kontakt mellan utredningen och Hushållningssällskapens
förbund har ett utkast till kungörelse utarbetats, avseende framtida
stadgebestämmelser m. m. för hushållningssällskap, som kvarstår
som offentlig institution med av Kungl. Maj :t fastställda stadgar. Det
har därvid förutsatts att i den mån hushållningssällskap kommer att ägna
sig åt arbetsuppgifter, som ligger inom lantbruksnämndernas arbetsfält,
detta skall ske i samråd med lantbruksstyrelsen eller, efter styrelsens bestämmande,
med lantbruksnämnderna. Hithörande frågor bör lösas genom
överenskommelser mellan staten och hushållningssällskapen, varvid ekonomiska
avtal kan aktualiseras. Utredningen föreslår bl. a. en förenklad
procedur för val av de ombud, som utövar beslutanderätt på hushållningssällskapens
sammanträden. De skulle enligt förslaget i fortsättningen benämnas
fullmäktige i stället för lantbruksombud. Genom att förlägga valproceduren
till hushållningsgillenas sammanträden synes radikala förenklingar
av valet bli möjliga. Vidare förutsätts bl. a. att hushållningssällskaps
räkenskaper och förvaltning skall granskas av tre revisorer varav en utses
av länsstyrelsen och två av hushållningssällskapet.
Vid överläggningarna har vidare framgått att hushållningssällskapen
vill ha möjlighet att åstadkomma större verksamhetsområden än de nuvarande
antingen genom en organiserad samverkan mellan närliggande
sällskap eller genom sammanför ing av två eller flera sällskap till att
bilda en enhet. Det föreliggande kungörelseförslaget innehåller icke några
bestämmelser, som begränsar befogenheterna att genomföra ombildning
60
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
till större verksamhetsområden. Utredningen har i sammanhanget tagit upp
frågor om dispositionsbestämmelser för donationsfonder m. m. i samband
med fusion.
Utredningen har även behandlat frågor om vissa ersättningar till hushållningssällskap
av statsmedel. Härvid erinrar utredningen inledningsvis bl. a.
om att enligt uttalande av departementschefen i prop. 1965: 100 behovet av
direkta statsbidrag till hushållningssällskapen för deras verksamhet på jordbrukets
och trädgårdsnäringens område bortfaller. Jordbruksutskottet (JoU
1965: 17) framhöll att i den mån sällskapen åtar sig statliga uppgifter,
frågan om statligt vederlag härför bör prövas i sådant sammanhang. Som
exempel på tjänster för vilka sällskapen bör åtnjuta ersättning nämner
utredningen insatser som kontaktorgan, nämligen genom sammankomster
för diskussion angående rationaliseringsverksamheten, medverkan vid anordnande
av kurser in. m., utgivande av publikationer som behandlar rationaliseringsverksamheten
etc. Vidare bör ersättning utgå då de statliga
organen anlitar hushållningssällskaps gårdar och anläggningar för kurser
demonstrationer, försök in. in. I övrigt kan tjänster av olika slag komma i
fråga allt efter de lokala förutsättningarna och de verksamhetsgrenar som
kommer att bedrivas av de olika sällskapen. Avtal om ersättningar bör då
kunna träffas antingen som normerande avtal eller som överenskommelser
från fall till fall för särskilda uppdrag. Utredningen föreslår att medel för att
betala av hushållningssällskapen utförda tjänster anvisas på en särskild
post under lantbruksnämndernas omkostnadsanslag. För budgetåret 1967/
68 beräknar utredningen medelsbehovet till 300 000 kr.
I den mån ersättning för hushållningssällskaps tjänster som kontaktorgan
utgår genom att lantbruksnämnden utför de administrativa uppgifter
som hänger samman med kontaktverksamheten bör olika ersättningsanordningar
väljas i olika sammanhang, bl. a. beroende på hur sällskapen
ordnar sin administration. Utredningen anför.
Hushållningssällskap, som avser att ha relativt omfattande verksamhet,
torde själva vilja hålla administrativ personal för hela sin verksamhet och då
helst uppbära kontant ersättning även för administration avseende kontaktverksamheten.
Företrädare för en del sällskap med små tillgångar har
understrukit det angelägna i att administrationskostnaderna för den framtida
verksamheten bringas ner till ett minimum, så att tillgångarna i största
möjliga utsträckning kan användas till sådana speciella ändamål, som
från tid till annan bedöms vara mest angelägna. Alternativ med administrationen
anknuten till lantbruksnämnden eller med endast deltidsanställd
administrativ personal blir då aktuella. I sistnämnda fall torde sällskapen
exempelvis önska anlita särskilda befattningshavare hos lantbruksnämnden.
Vad beträffar arbetsuppgifter som kan fullgöras utan att inkräkta på
tjänsten, torde tjänsteman hos lantbruksnämnd kunna åta sig dem som
eget uppdrag. I andra fall får överenskommelse mellan sällskap och nämnd
övervägas. Från vissa sällskap och Hushållningssällskapens förbund har
framhållits att vederbörande tjänsteman i vad rör sällskapets förvaltning
61
Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1967
bör vara underställd och ansvarig direkt inför sällskapets förvaltningsutskott.
Att så bör vara fallet synes utredningen självklart.
Hushållningssällskapens tillgångar har närmare kartlagts av utredningen.
Hushållningssällskapens tillgångar och skulder år 1965 redovisas i tabell,
som återges på s. 62. Som framgår av tabellen uppgår överskottet av
tillgångar över skulder inkl. sällskapens fonder och reserverade medel till
48 milj. kr. Bl. a. som en följd av olika bokföringssystem hos de olika sällskapen
torde de redovisade talen ej kunna göras till föremål för en entydig
tolkning. Sällskapens tillgångar utgörs till betydande del av fastigheter för
vilka redovisade värden ej överensstämmer med de verkliga. Hushållningssällskapen
disponerar över totalt 179 fastigheter, varav bl. a. 92 jordbruksfastigheter
och 40 stadsfastigheter. Av fastigheterna äger sällskapen 137,
arrenderar 39 medan övriga disponeras på annat sätt. Det sammanlagda
taxeringsvärdet för de av sällskapen ägda fastigheterna uppgår till i det
närmaste 55 milj. kr.
Utredningen begränsar sig i fortsättningen huvudsakligen till frågor om
sällskapens fonder och reserverade medel. Hushållningssällskapens fonder
har därvid uppdelats på följande två grupper: a) donationsfonder, bildade
av egendom som överlämnats till sällskapet som gåva eller på grund av
testamente för att av sällskapet användas för visst ändamål, b) fonder eller
reserverade medel, som sällskapen avsatt av överskottsmedel av verksamheten
för att användas för vissa bestämda ändamål. Frågan huruvida staten
har anledning att ställa anspråk på återbetalning av vissa medel bör enligt
utredningens mening ställas i beroende av vilken status hushållningssällskapen
framdeles kommer att få. Om sällskap behåller sin nuvarande
karaktär av offentligt organ med av Kungl. Maj :t fastställda stadgar talar
mycket för att det hålls intakt i fråga om förmögenhetstillgången. Sedan
statsmakterna tagit ställning i princip till hithörande frågeställningar, bör
staten föranstalta om förhandlingar med hushållningssällskapen, bl. a. om
ekonomiska uppgörelser.
62
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
Hushållningssällskapens tillgångar och skulder år 1965
Län
Tillgångar
Skulder
Be-
hållning1 2 3 4
Totala
tillgångar
Totalt
belopp
Därav
till av
sällska- pet av- satta
fonder
Andra av sällskapet
förvalt. fonder
Av skpt
till sär- skilda
ändamål
reserv.
medel
Tillgång
utöver
skulder
(nettotill-
gångar)
För särskil- da ända- mål reser- verade me- del ej upp- tagna i
balansen
Hskpt
tillhöriga
fonder
Andra
tillhöriga
fonder
AB
2 571 741
2 371 287
246 856
49 474
117 906
200 454
615 000
C
3 430 405
2 926 123
—
899 026
9 534
215 121
504 282
2 165 047
1 783 000
D
2 250 080
1 834 293
—
521 133
—
208 156
415 787
—
1 145 000
E
6 241 772
6 125 489
115 000
1 607 203
143 886
184 376
116 283
—
2 023 000
F
3 127 335
2 874 817
121 800
248 761
10 134
49 626
252 568
—
673 000
G
2 369 798
2 119 150
103 540
399 777
—
193 102
250 648
—
947 000
H
5 094 682
4 637 493
153 806
171 694
--
335 598
457189
2 79 897
3 6 863
1 198000
I
2 867 374
2 778 316
246 724
365 218
—
30 260
89 058
—
731 000
K
6 162 259
6 117 555
100 000
118 566
17 867
255 186
44 704
—
518 000
L
9 533 561
9 404 299
450 000
151 081
—
339 158
129 262
3 721 174
1 070 000
M
14 846 079
14 705 899
—
—
—
4 905 000
140 180
--
5 045 000
N
11 898 577
11 842 684
531 867
879 634
—
—
55 893
-•
1 467 000
0
4 300 737
3 489 375
58 771
829 090
—
601 800
811362
—
2 301 000
Pn
3 200 969
2 632 472
--
988 819
—
181 228
568 497
—
1 739 000
Ps
3 203 851
2 455 174
—
—
—
248 702
748 677
2 2 317 124
3 612 125
3 315 000
R
15 216 889
15 166 089
183 178
11 424 995
—
250 000
50 800
—
11 909 000
S
5 316 869
4 888 183
144 718
—
175 640
506 059
428 686
—
1 079 000
T
4 467 292
3 695 377
343 142
249 822
—
326 252
771 915
—
1 691 000
U
1 583 275
1 320 109
109 000
—
18 931
13 471
263 166
—
386 000
w
2 498194
2 275 329
—
1 329 251
210
8 023
222 865
—
1 560 000
X
3 118 364
2 582 481
279 442
36 580
13 060
246 286
535 883
—
1 098 000
Y
4 010 738
3 878 371
569 681
311 818
224 763
482 631
132 367
--
1 497 000
Z
3 253140
3 227 112
--
221 487
104 177
93 737
26 028
3 973 072
341 000
AG
6 353 487
6 306 981
—
203 257
—
1 828 638
46 506
—
2 078 000
BD
6 560 812
5 909 664
15 736
259 922
314 496
864 912
651 148
—
1 792 000
Hela
landet
133 478 330
125 564 122
3 773 261
21 266 608
1 032 698
12 485 228
7 914 208
2 2 562 068
3 2 313 234
448 001 000
1 Tillgångar utöver skulder; häri ingår sällskapens fonder och reserverade medel.
2 Hushållningssällskapet tillhöriga.
3 Andra tillhöriga.
4 Därjämte förvaltar några förvaltningsutskott, däribland i Malmöhus län och Älvsborgs läns
södra område, betydande fondmedel såsom styrelser för särskilda stiftelser. I andra fall disponerar
hushållningssällskap avkastning från donationer, som förvaltas av särskilda styrelser. Som
exempel kan nämnas stiftelsen C. R. Prytz’ donation.
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
63
Anslagsberäkningar och kostnadsfrågor
Inkomst- och utgiftsförändringarna under budgetåret 1967/68 till följd
av den föreslagna omorganisationen framgår av följande i betänkandet redovisade
sammanställning.
Belopp enligt riks- Beräknad inkomst
Inkomst-
stat 1966/67
1967/68
ökning
Inkomster:
Uppbörd i statens verksamhet
Inkomster vid lantbruksnämnderna ....
1 700 000
3 000 000
1 300 000
Summa inkomstökning
1 300 000
Beräknad utgift
Beräknad utgift
Utgifts-
1966/67
1967/68
ökning
Utgifter:
L antbruksst j relsen:
Avlöningar..........................
5 356 000
6 480 000
1 124 000
Omkostnader........................
953 000
1 360 000
407 000
Lantbruksnämnderna:
Avlöningar..........................
19 061 000
Hushållningssällskapen:
Avlöningar..........................
16 608 000
37 790 000
2 121 000
Lantbruksnämnderna:
Omkostnader........................
4 555 000
Hushållningssällskapen:
Omkostnader........................
Utbildningskurser för viss personal vid
4 395 000
10 330 000
1 380 000
lantbruksnämnder och hushållnings- sällskap ..........................
82 000
200 000
118 000
Summa utgiftsökning
5 150 000
Avgår inkomstökning
1 300 000
Utgiftsökning, netto
3 850 000
Erforderligt engångsanslag
Lantbruksnämnderna:
Engångsutrustning ...................
3 630 000
3 630 000
Härtill kommer tidigare berörda särskilda kostnader för budgetåret
1967/68 i samband med omorganisationen. Beloppet bör enligt utredningen
få bestämmas senare. Utredningen uppskattar medelsbehovet till
storleksordningen 0,5—1 milj. kr.
Vid anslagsberäkningen har utredningen utgått från att vissa personaloch
övriga kostnader för organisationen, vilka f. n. bestrids över s. k. sakanslag,
i fortsättningen bör tas upp under avlönings- och omkostnadsanslag.
För att få ett rättvisande uttryck för de nuvarande statliga kostnaderna
i jämförelse med vad som beräknas för den nya organisationen har
utredningen i sammanställningen för budgetåret 1966/67 tagit med de belopp
som under resp. sakanslag är att hänföra till administrativa kostnader.
Anslag som bortfaller genom omorganisationen har i berörda delar
inarbetats i sammanställningen. Anslagsberäkningen har grundats på de
64
Kungl. Maj. ts proposition nr 74 år 1967
för budgetåret 1966/67 i 1966 års riksstat angivna beloppen. Förhandlingsöverenskommelsen
den 22 juli 1966 om tjänstemannalönerna har inte kunnat
beaktas i beräkningarna.
Avlönings- och omkostnadsstaterna för lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna
beräknar utredningen närmare enligt följande.
Lantbruksstyrelsen: Avlöningar
1. Avlöningar till tjänstemän .............................. 6 289 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Maj :t ................................................. 41000
3. Ersättningar till sakkunniga ............................ 150 000
Summa kr. 6 480 000
I anslagsposten Avlöningar till tjänstemän har räknats in dels ett belopp
av 100 000 kr., som enligt utredningens mening erfordras för att möjliggöra
den tillfälliga personalförstärkning som behövs för att genomföra
omorganisationen, dels 100 000 kr. för vikariats- och övertidsersättningar.
Anslagsposten har vidare räknats upp med 1 164 000 ler. till följd av den
föreslagna personalökningen.
Anslagsposten Ersättningar till sakkunniga har räknats ned med 55 000
kr. till följd av att viss lönekostnad förts över till anslagsposten Avlöningar
till tjänstemän.
Lantbruksstyrelsen: Omkostnader
1. Sjukvård in. in......................................... 16 000
2. Reseersättningar........................................ 396 000
3. Expenser .............................................. 530 000
4. Publikationstryck ...................................... 18 000
5. Upplysningsverksamhet ................................. 300 000
6. Kostnader för viss informationsverksamhet .............. 100 000
Summa kr. 1 360 000
Anslagsposterna Sjukvård m. in., Reseersättningar och Expenser har räknats
upp med resp. 3 000, 102 000 och 189 500 kr. till följd av den föreslagna
personalökningen om sammanlagt 42 personer.
Anslagsposten Upplysningsverksamhet har som tidigare berörts räknats
upp med 200 000 kr.
Lantbruksnämnderna: Avlöningar
1. Avlöningar till tjänstemän............................. 36 979 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Maj :t ................................................ 250 000
65
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
3. Ersättningar till sakkunniga m. nr....................... 171 000
4. Arvoden till ortsombuden .............................. 390 000
Summa kr. 37 790 000
Avlöningskostnaden för de nya nämnderna beräknar utredningen vid fullt
utbyggd organisation uppgå till 40 266 000 kr. Härav utgör lönekostnaderna
för den personal, som sysslar med fiske och hemkonsulentverksamhet,
1 063 000 kr. resp. 990 000 kr. Utredningen räknar med en personalstyrka
av 1 508 personer. Under de två budgetåren 1968/69 och 1969/70 räknar
utredningen med ett tillskott av sammanlagt 82 personer. Lönekostnaderna
för dessa beräknas till 2 476 000 kr. För budgetåret 1967/68 beräknas lönekostnaderna
således till (40 266 000 — 2 476 000 =) 37 790 000 kr.
I anslagsposten Avlöningar till tjänstemän ingår bl. a. ett belopp om
1 milj. kr. för tillfällig personal samt ett belopp om 200 000 kr. till övertids-
och vikariatsersättningar.
Lantbruksnämnderna: Omkostnader
1. Sjukvård in. m........................................ 85 000
2. Reseersättningar ...................................... 7 250 000
3. Expenser ............................................ 2 320 000
4. Kostnader i samband med projekteringsverksamheten .... 300 000
5. Ersättningar till hushållningssällskapen för medverkan i
nämndernas verksamhet .............................. 300 000
6. Ersättning för driftsintrång på demonstrationsgårdar...... 75 000
7. Beställningsverksamhet ................................ 1 000
Summa kr. 10 331 000
Särskilda uppbördsmedel:
Inkomst av beställningsverksamhet ........................ 1 000
Nettoutgift kr. 10 330 000
Anslagsposterna Sjukvård m. m., Reseersättningar och Expenser har beräknats
med utgångspunkt från en personalstyrka av 1 426 personer. Anslagsposten
Kostnader i samband med projekteringsverksamheten har dels
till följd av intensifierad verksamhet, dels till följd av att vissa arbetsuppgifter
flyttats över till nämnderna räknats upp med 100 000 kr. I fråga
om motiveringen för de föreslagna nya anslagsposterna Ersättningar till
hushållningssällskapen för medverkan i nämndernas verksamhet, Ersättning
för driftsintrång på demonstrationsgårdar och Beställningsverksamhet
torde få hänvisas till den föregående redogörelsen (resp. s. 60, 26 och
50). Den nya uppbördsposten Inkomst av beställningsverksamhet är avsedd
för bokföring av inflytande ersättningar för beställningsverksamheten.
3 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 74
66
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
Lantbruksnämndernas omkostnader vid en helt utbyggd organisation
1969/70 i enlighet med utredningens förslag beräknas efter 1965 års kostnadsnivå
till 10 645 000 kr.
Höjningen av anslaget till utbildningskurser från 82 000 kr. till 200 000
kr. motiverar utredningen med att utbildningsfrågorna måste ges ökad vikt i
samband med omorganisationen. Beträffande anslaget till engångsutrustning
vid lantbruksnämnderna, vilket föreslås föras upp med 3 630 000 kr., hänvisar
utredningen till sina i det föregående redovisade beräkningar (s. 49).
Remissyttrandena m. m.
Remissinstanserna ansluter sig allmänt i allt väsentligt till utredningens
förslag vad gäller såväl huvuddragen i den nya lantbruksorganisationens
verksamhet som den närmare utformningen av organisationen in. in.
Viss huvudsakligen mera detalj betonad kritik framförs dock mot utrednens
förslag på flera punkter. I det följande redogörs främst för yttranden
där sådan kritik framförts.
Beträffande åtgärderna för strukturanpassning har ett par remissinstanser
tagit upp frågan om ansvarsfördelningen mellan skogsvårdsorganisationen
och lantbruksnämnderna vad gäller verksamheten med
strukturförbättring i skogsmark. Sålunda framhåller skogsstyrelsen att den
skogliga aspekten vid överförandet av nedlagd jordbruksjord till skogsbruk
enligt nu gällande ansvarsfördelning helt åvilar skogsvårdsorganisationen.
Styrelsen erinrar om att skogsvårdsstyrelserna sedan några år bedriver företagsekonomisk
rådgivning i samarbete med hushållningssällskap och
fr. o. m. år 1966 även med lantbruksnämnder. Med nuvarande uppdelning
synes det styrelsen vara mest ändamålsenligt att lantbruksnämnderna ansvarar
för den skogliga företagsplanering, som i enskilda fall direkt föranleds
av strukturanpassningsprojekt, medan skogsvårdsstyrelserna svarar
för den allmänna skogliga företagsekonomiska planeringen och rådgivningen.
I avvaktan på skogspolitiska utredningens förslag bör enligt styrelsens
mening lantbruksnämndernas skogliga personal f. n. inte utökas.
Styrelsen bedömer det som fullt möjligt för skogsvårdsstyrelserna att som
beställningsuppdrag handlägga de ökade uppgifter i fråga om skogsvärdering,
skoglig företagsplanering samt skötseln av skogen på nämndernas
fastigheter som under de närmaste åren kan aktualiseras av den förväntade
ökningen av nämndernas köp och försäljningar av fastigheter. Domänstyrelsen
framhåller betydelsen av att nämnderna vid planeringen av markanvändningen
i ökad omfattning även tar hänsyn till skogsbolagens och
domänverkets intressen, då behovet av skogsmark för arronderingsförbättringar
av enskilda jordbruk minskar eller bortfaller. Nämnderna har enligt
styrelsens erfarenhet tidigare inte tillräckligt beaktat storskogsbrukets
67
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
intressen i hithörande frågor. I anslutning härtill förordar styrelsen att i
rådgivande grupp vid lantbruksnämnd skall ingå företrädare för bondeskogsbruket
samt skogsbolag och övrigt storskogsbruk.
I fråga om lantbruksnämndernas projekterings- och serviceverksamhet
föreslår lantbruksnämnden och hushållningssällskapet i
Gotlands län att nämnderna får åta sig mer sådan verksamhet än vad utredningen
föreslagit. Som exempel nämner nämnden och sällskapet byggnadsproj
ekteringen och planeringen av trädgårdsanläggningar. Bär tillgång
på privata och fristående projektorer och annan servicepersonal saknas
uppstår stora svårigheter om nämnderna inte åtminstone under en övergångstid
tar upp hela den verksamhet på området som bedrivits av sällskapen.
Vad angår försöksverksamheten på jordbrukets och trädgårdsnäringens
områden framhåller styrelsen för lantbrukshögskolan att
en rad förutsättningar måste vara uppfyllda för att denna efter den föreslagna
omorganisationen skall fungera på ett tillfredsställande sätt. Sålunda
anser styrelsen att den s. k. länsförsöksverksamheten vid överförandet till
högskolan bör ges en kostnadsram av minst 1 milj. kr. i inledningsskedet.
Annan lokalt inriktad försöksverksamhet bör så långt möjligt samordnas
med högskolans verksamhet. Lantbruksnämndernas medverkan i högskolans
försöksverksamhet bör regleras genom avtal i överensstämmelse med
vad som gäller för hushållningssällskapen. Lantbruksnämnderna bör efter
samråd med högskolan tillhandahålla försöksteknisk utrustning och årligen
erhålla ersättning härför genom de avtalsmässigt reglerade försöksersättningarna.
Den i utredningen föreslagna kostnadsramen för utrustningen
är otillräcklig och omfattar över huvud taget inte trädgårdsförsöken.
En uppräkning är därför nödvändig. Den av lantbruksnämnderna tillhandahållna
personalen för försöksverksamheten bör vara årsanställd. Hushållningssällskapen
bör om möjligt ombesörja all verksamhet med anläggning,
skötsel och skörd av försöken under år 1967. I likhet med styrelsen för
lantbrukshögskolan anser bl. a. lantbruksstyrelsen att hela fältförsöksarbetet
under år 1967 bör utföras av hushållningssällskapen. För en fast anknytning
av personalen i försökspatrullerna till lantbruksnämnderna uttalar
sig även styrelsen för statens växtskyddsanstalt och SACO.
Hushållningssällskapens förbund framhåller att utredningens förslag
kan medföra att en dubbelorganisation för fältförsökens utförande erhålls
i vart fall i de större och mera betydande jordbrukslänen. Med hänsyn till
de redan nu stora investerings- och driftkostnaderna för dessa förefaller
det förbundet i hög grad tveksamt om även lantbruksnämnderna bör utrustas
med för sökspatruller och allt vad därmed följer. Sällskapen har
successivt byggt upp och skaffat sig en utrustning för försöksändamål
som i mycket replierar på sällskapens gårdar. Dessa förhållanden bidrar
till att hålla kostnaderna nere. Nämnderna torde inte få sådana möjlig
-
68
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
heter. Det syns då riktigast att även i fortsättningen knyta an till och utnyttja
den utrustning och apparatur som redan finns. Samverkan mellan
lantbrukshögskolan och sällskapen i vad avser försöken har inte lämnat
sådana erfarenheter att det nu är motiverat att ändra och begränsa
utrymmet för redan befintlig organisation samt att för de statliga försöken
bygga upp eu ny sådan med de kostnader detta innebär. Förbundet
anför vidare bl. a. att det torde finnas goda förutsättningar för att i samverkan
mellan nämnder och sällskap finna en tillfredsställande lösning
på de samordningsproblem som följer med att jordbruks- och trädgårdslconsulenterna
fortsättningsvis är placerade hos nämnderna och att sällskapen
får svara även för de statliga försökens utförande.
Flera hushållningssällskap framför invändningar mot att länsförsökens
antal minskas och uttrycker önskemålet att det regionala biträdet åt lantbrukshögskolan
vad gäller såväl riks- som länsförsöken även skall kunna
uppdras åt sällskapen. Lantbruks styrelsen förutsätter att lantbrukshögskolan
även i fortsättningen skall äga avtala med bl. a. hushållningssällskapen
om att utföra riksförsök. Sveriges lantbruksförbund och RLF finner
det önskvärt att lantbruksnämnderna utöver den försöksram som fastställs
av lantbrukshögskolan skall kunna ntföra lokala försök eller privata
beställningsförsök. Härigenom skulle en del av den stelhet som utmärker
en riksprogrammering av försöksverksamheten knnna undvikas.
För att i framtiden trygga en lämplig sammansättning av distriktsförsöksnämnderna
inom trädgårdssektorn förordar Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund
att i nämnderna skall ingå representanter för olika produktionsgrenar
inom näringen samt förslagsvis tre trädgårdskonsulenter
för skilda ämnesområden.
I fråga om husdjur skontrollen och stambokföringen
framhåller bl. a. flera lantbruksnämnder och hushållningssällskap nödvändigheten
av att lantbruksnämnderna under en övergångstid medverkar
vid kontrollverksamheten. Beträffande övriga uppgifter inom
växtodlings- och husdj ursområdet berör remissinstanserna
särskilt frågan om berberisbekämpning. Lantbruksstyrelsen anser att de
bidrag som nu utgår för berberisbekämpning i fortsättningen bör få disponeras
av lantbruksnämnderna. Även styrelsen för statens växtskyddsanstalt
anser att nämnderna bör ta initiativ till och utföra berberisbekämpning.
Enligt styrelsens mening bör vidare nämnderna bistå anstalten med
inspektion av växtmaterial från utlandet på orter där anstalten saknar
personal härför.
Vad gäller lantbruksnämndernas handläggning av trädgårdsfråg
o r anser som tidigare berörts lantbruksnämnden och hushållningssällskapet
i Gotlands län att denna även bör kunna omfatta s. k. allmän trädgårdsrådgivning.
Hushållningssällskapens förbund framhåller att trädgårdsskötselns
roll i fritids- och friluftsverksamheten är mycket betydande
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967 69
och finner det starkt motiverat med ett fortsatt stöd härtill ehuru i andra
former än f. n. Liknande synpunkter framförs av lantbruksstyrelsen, som
anser att frågan om fortsatt statsstöd till den allmänna trädgårdsrådgivningen
bör prövas i annat sammanhang, eventuellt i samband med statliga
åtgärder i fråga om landskapsvård och fritidssysselsättning. TCO anser att
ifrågavarande verksamhet bör handhas av hushållningssällskapen och att
bidrag härför bör lämnas av stat och landsting. Behovet av tjänstemän för
ändamålet bedömer TCO till minst en per län. _——
Synpunkter på utredningens bedömning av behovet av personal för uppgifterna
på trädgårdsnäringens område framförs av vissa remissinstanser.
Styrelsen för lanlbrukshögskolan påpekar att det behövs en konsulent i
Kronobergs län där det under senare år uppstått en omfattande bärodling
i anslutning till tidigare yrkesfruktodlingar kring Urshult. Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund
anser att ytterligare en konsulenttjänst erfordras
med placering i övre Norrland. Förbundet understryker vidare vikten
av att konsulenterna verkar inom större områden än det län vari de placeras.
SACO ifrågasätter om inte västra Sverige blivit missgynnat när det
gäller trädgårdsrådgivningen och finner det befogat att även där inrätta
en konsulentcentral av liknande typ som i Stockholm och Malmö. Denna
borde i första hand få en odlingskonsulent och en konsulent i företagsekonomiska
frågor.
Frågorna om jordbruksstatistik och företagsregister
behandlas närmare av några remissinstanser. Statens jordbruksnämnd förordar
att hushållningssällskapens gillesombud under en övergångstid anlitas
som uppgiftslämnare till årsväxtrapporteringen. Statistiska centralbyrån
förutsätter att lantbruksorganisationen svarar för eventuella kostnader
för ersättning till gillesombuden härför.
Statskontoret understryker betydelsen av att uppläggningen av olika
slags data inom förevarande sektor av näringslivet sker så att materialet
kan infogas i ett större samhällsekonomiskt sammanhang. Ämbetsverket
betonar vidare att utformningen av företagsregistret bör ske med beaktande
av de synpunkter som fastighetsregisterutredningen har att lägga till
grund för sitt arbete. Enligt statens jordbruksnämnds mening bör företagsregistret
även kunna användas som underlag för planläggning av den
ekonomiska försvarsberedskapen samt tjäna till ledning för uttagning av
traktorer och hästar till bl. a. krigsmakten och civilförsvaret. Enligt lantbruksstyrelsen
bör en närmare prövning av företagsregistrets innehåll göras
i samband med att detta definitivt utformas. Några remissinstanser, bl. a.
statistiska centralbyrån, Sveriges lantbruks förbund och RLF, framhåller
angelägenheten av att sekretessfrågan i samband med statistikuppgifterna
snarast utreds. De båda sistnämnda remissinstanserna ifrågasätter vidare
bl. a. om inte utredningen underskattat behovet av arbetskraft för företagsregistrets
å-jourhållning.
70
Kungl. Maj.ts proposition nr 7-4 år 1967
I sammanhanget erinrar statistiska centralbyrån om att de föreslagna
ändringarna av formerna för uppgiftsinsamlingen till de olika statistikgrenarna
aktualiserar en ändring av bestämmelserna på området.
Vad gäller den veterinära verksamheten ifrågasätter bl. a.
veterinärstyrelsen om inte någon slags provisorisk anknytning av hushållningssällskapens
veterinäravdelningar, i varje fall de laboratorier som sällskapen
inte förmår driva, bör ske till lantbruksnämnden i vederbörande
län. Statens veterinärmedicinska anstalt, som delar utredningens uppfattning
att det inte är nödvändigt att inrätta särskilda veterinära befattningar,
förordar att länsveterinären ingår i strukturdelegation eller på annat
sätt knyts till lantbruksnämnden. Veterinärväsendeutredningen framhåller
att ett fast årsarvode till en särskilt utsedd veterinär såsom expert skulle
underlätta ett mera kontinuerligt utnyttjande av veterinär även i detaljfrågor.
Då hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska laboratorier i
fortsättningen inte kan räkna med att få disponera medel från hushållningssällskapen
och laboratorierna behöver vissa förskottsmedel för att bestrida
löner in. m. bör enligt utredningens mening ett särskilt förslagsanslag
anvisas för detta ändamål. Även veterinärstyrelsen och statens veterinärmedicinska
anstalt föreslår åtgärder för att förbättra laboratoriernas
likviditet. Utredningen anser det vidare motiverat att veterinärstyrelsen
som administrativ huvudman för veterinärväsendet i riket i samråd med
riksrevisionsverket och laboratoriernas huvudmän snarast tar upp frågan
om en översyn av den vid laboratorierna tillämpade taxan så att en ny taxa
kan träda i kraft redan den 1 juli 1967.
I detta sammanhang torde få redogöras för den i inledningen nämnda
skriften av Hushållningssällskapens förbund om åtgärder för att säkerställa
den fortsatta driften av sällskapens veterinärbakteriologiska laboratorier
samt för remissyttrandena över densamma.
Förbundet erinrar inledningsvis om att laboratoriernas verksamhet undan
för undan har ändrat karaktär. En rad undersökningar, obduktioner
m. m., som tidigare utförts centralt av statens veterinärmedicinska anstalt,
har successivt överflyttats till sällskapens laboratorier. En annan utvecklingstendens
är att laboratorierna från att till en början ha varit helt inriktade
på veterinär service och hjälp åt djurägare i allt större utsträckning
anlitas för allmän- och livsmedelshygieniska uppgifter. Laboratoriernas
taxor fastställs enligt av Kungl. Maj :t utfärdat reglemente av veterinärstyrelsen,
som därvid följer vad som gäller för statens veterinärmedicinska
anstalt. Anstaltens taxesättning innebär inte full kostnadstäckning.
Trots sällskapens stöd samt bidrag från landsting och jordbrukets
ekonomiska föreningsrörelse har laboratoriernas driftresultat undan för
undan försämrats. Underskotten har eliminerats med vissa från svinhälsokontrollen
härrörande fonderade medel. På så sätt har sagda kontroll fått
i betydande grad subventionera övrig laboratorieverksamhet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
71
Beträffande laboratoriernas insatser och uppgifter av allmännyttig karaktär
anför förbundet bl. a. följande.
Laboratoriernas personal och utrustning utgör en beredskap som kan utnyttjas
dels för bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar, dels föde
regionala hälsovårdsmyndigheternas undersökningar och åtgärder vid
salmonellainfektioner och matförgiftningar, vid sjukdomsutbrott där vattensmitta
befaras samt vid förekomst av andra vattenföroreningar m. m.
Medverkan från laboratorierna ingår som ett led i myndigheternas planering
för krig och beredskap, bl. a. i fråga om åtgärder mot bakteriologisk
krigföring. Dylik medverkan kräver förberedelser av olika slag.
Förbundet framhåller, att i och med omorganisationen av statens lantbruksorganisation
torde något omkostnadsanslag av hittillsvarande slag
inte längre komma att utgå till sällskapen. Dessa kommer således inte att
erhålla något statligt anslag, vars uppbärande kan sägas inrymma skyldighet
eller plikt att svara för kostnader av allmännyttig karaktär. Sällskapen
har inte heller egna eller andra resurser för ifrågavarande ändamål.
Vid förbundets överläggningar med berörda sällskap har framkommit,
att man från sällskapens sida är beredd att fortsätta laboratorieverksamheten,
om statsmakterna så önskar och under förutsättning att sällskapen
erhåller ersättning av statsmedel för kostnaderna för uppgifter och insatser
av allmännyttig karaktär. Förbundet utgår ifrån att storleken av eventuell
ersättning, bestämmelserna härför, m. m. blir föremål för överläggningar
mellan statsmakterna och sällskapen.
Styrelserna för statens bakteriologiska laboratorium och statens institut
för folkhälsan understryker starkt den betydelse sällskapens veterinärbakteriologiska
laboratorier har även för deras verksamhet. De förordar, att
åtgärder vidtas för att säkra en fortsatt drift av laboratorierna i hittillsvarande
omfattning. Att en regional laboratorieverksamhet av det slag
sällskapen bedriver oundgängligen måste upprätthållas vitsordas vidare
av veterinärstyrelsen. Styrelsen erinrar om att i de fall taxan för laboratorierna
inte täcker kostnaderna beror det på det allmännas intresse av att
inte genom kostnaden avskräcka allmänheten från att insända material,
som kan vara av betydelse för att på tidigt stadium upptäcka olika smittsamma
sjukdomar. Praktiskt taget all salmonella i fjäderfäbesättningar
har upptäckts på djur som insänts för obduktion. Styrelsen framhåller, att
det främst är obduktionerna som ger dålig kostnadstäckning. En obduktion
av en höna drar en kostnad av 30—40 kr. samtidigt som avgiften är
5 kr.
Om behov av statsbidrag till sällskapens laboratorieverksamhet föreligger
bör enligt riksrevisionsverkets mening medel härför anvisas under ett
maximerat anslag.
72
Kungi. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
Vad gäller lantbruksnämndernas befattning med fiskerifrågor
ifrågasätter fiskeristijrelsen, om inte utredningen övervärderat fritidsfiskeutredningens
betydelse för lösandet av den lokala fiskeriadministrationens
problem. Enligt styrelsens mening borde lantbruksorganisationsutredningen
ha framlagt förslag till principlösningar i fråga om t. ex. huvudmannaskap,
stationering samt ansvars- och befälslinjer. Styrelsen erinrar
om att fiskerinämnden f. n. står i centrum för hushållningssällskapens fiskeriorganisation.
Gällande bestämmelser härom återfinns i Kungl. Maj :ts
brev den 16 november 1962 till fiskeristyrelsen angående föreskrifter i anledning
av upphävandet av kungörelsen den 17 juni 1948 (nr 502) angående
statsbidrag till vissa åtgärder för fiskets främjande. Styrelsen förordar att
någon form av nämndinstitution organiseras och knyts till de nya lantbruksnämnderna
i länen. Till allmän motivering härför framhåller styrelsen
betydelsen av den lokala anknytning beträffande fiskefrågor som
fiskerinämnderna innebär. Denna lokala sakkunskap är ovärderlig för utredningar
i många fiskeekonomiska och fiskesociala frågor inom styrelsens
verksamhetsområde. Ur mera speciell synpunkt erinrar styrelsen i sammanhanget
vidare om att lantbruksnämnderna enligt utredningens förslag tills
vidare bör överta hushållningssällskapens roll som lokalorgan för insamlingav
fiskestatistiken. Fiskerinämnderna bör ha att beakta såväl yrkesfiskets
som fritidsfiskets intressen. Eventuellt bör även representation i nämnderna
beredas det organiserade jordägarintresset vilket i stor utsträckning sammanfaller
med det s. k. fiskevattensägarintresset.
Lantbruksnämnden i Göteborgs och Bohus län föreslår att en särskild fiskeridelegation
inrättas vid lantbruksnämnden i länet med hänsyn bl. a.
till havsfiskets betydelse för sysselsättningen i länet. Hushållningssällskapet
i Kalmar län anser att motsvarigheter till nuvarande fiskerinämnder, nämligen
fiskerikommittéer, bör knytas till lantbruksnämnderna. Några remissinstanser,
bl. a. länsstyrelsen i Skaraborgs län och Hushållningssällskapens
förbund, anser det lämpligast att låta fiskeripersonalen kvarstanna hos sällskapen
till dess organisationsfrågorna beträffande denna personal lösts. Om
en överflyttning finnes böra ske anser förbundet med hänsyn bl. a. till
vattenvårdsfrågornas ökade aktualitet att personalen bör placeras i länsstyrelserna.
Utredningens närmare förslag om administrationen av vissa statliga fiskerifrågor
som f. n. ankommer på hushållningssällskapen har föranlett
vissa avvikande synpunkter och erinringar från remissinstanserna.
Låneunderstöd från fislcerilånefonden, bör enligt statskontoret
i fortsättningen inte förmedlas lokalt genom lantbruksnämnd eller
landsting. En sådan ordning kan enligt statskontorets mening motverka
en rationell fördelning av lånemedlen till fiskarna. Statskontoret förordar
i stället att fiskeristyrelsen skall besluta i låneärendena. Styrelsen bör även
besluta om säkerhet för låneunderstöd i den mån detta inte regleras i låne
-
73
Kungl. Maj:ts proposition nr 7-4 år 1967
författningen. Ansökan om låneunderstöd bör ges in till vederbörande fiskerikommitté
inom lantbruksnämnderna resp. ifrågakommande landsting,
som bör ha att med eget yttrande vidarebefordra ansökan till fiskeristyrelsen.
Vidare bör statskontorets fondbyrå lämna ut och förvalta låneunderstöden
och sköta därmed förknippat kameralt arbete. Härför talar
att fondbyrån redan nu administrerar sådan verksamhet bl. a. vad gäller
den utlåning från fiskerilånefonden som sker i arbetslöshetsbekämpande
syfte. En sådan ordning skulle dessutom kräva avsevärt mindre förstärkning
med arbetskraft på fondbyrån än om ärendena sprids ut. Statskontoret
har inte något att erinra mot att landstinget i Göteborgs och Bohus län liksom
tidigare får handha det kamerala arbetet med lån beviljade inom
detta län. Härvid förutsätter statskontoret att detta kan ske utan särskilda
kostnader för statsverket.
Statens jordbruksnämnd erinrar om att nämnden i olika remissyttranden
under senare år uttalat sig för att ersätta fiskerilånefonden med ett system
med statlig lånegaranti. I samband därmed har nämnden förordat en allmän
översyn av verksamheten i syfte att få till stånd en viss centralisering
av långivningen och därmed en mera ändamålsenlig inriktning av verksamheten.
Nämnden anför att systemet med beslutanderätt för fiskeristyrelsen
ligger närmast den ståndpunkt nämnden sålunda redan intagit. Ledamoten
Levin har anmält avvikande mening och anslutit sig till utredningens
förslag.
Svenska landstingsförbundet framhåller att företagarföreningarna förmedlar
statligt bidragsstöd för att främja bl. a. småindustri, hemslöjd och
hantverk. Enligt förbundets mening talar vissa skäl för att även nu ifrågavarande
verksamhet anförtros dessa föreningar. Några hushållningssällskap
anser att verksamheten generellt bör handhas av lantbruksnämnderna,
således även i Göteborgs och Bohus län.
Göteborgs och Bohus läns landsting har inget att invända mot att tills
vidare förmedla låneunderstöd från fiskerilånefonden. Härvid förutsätter
landstinget att det go tf görs av statliga medel såväl för alla kostnader för
handläggningen av ärendena som för eventuella förluster som kan uppkomma
i samband med verksamheten. Endast om det kan styrkas att landstinget
eftersatt kraven på normalt betryggande säkerhet, dvs. eftersatt sitt
delcredereansvar, bör det sättas i fråga att landstinget skall delta
i kostnaderna för att täcka förluster.
Fiskeristgrelsen anser också att det är olämpligt att behålla delcredereansvaret
för Göteborgs och Bohus läns landsting. Såväl landstinget som
den lånebehövande fiskarbefolkningen i länet kan bli lidande härpå. Eftersom
landstinget har delcredereansvar för stora belopp samt beskattningsrätt
är nämligen villkoren för låneunderstöden f. n. något strängare där än på
vissa andra håll i landet. Styrelsen anser att alla som förmedlar låneunderstöd
från fiskerilånefonden bör beredas ansvarsfrihet i civilrättsligt avse
3f
Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 74
74
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
ende. Vidare bör bestämmelserna beträffande lånetider, kraven på säkerheter
o. s. v. vara lika för alla. Göteborgs och Bohus läns landsting bör
anlitas efter frivilligt åtagande och mot ersättning av statsmedel för administrationskostnaderna.
Likaså finner Svenska landstingsförbundet starka
skäl tala för att nuvarande bestämmelser om ansvar för låneunderstöd
omprövas så att inte vederbörande landsting åsamkas ekonomisk förlust.
Statskontoret förutsätter som tidigare nämnts att säkerhet för låneunderstöd
i fortsättningen skall bestämmas av statlig myndighet. Som en
följd härav bör enligt statskontoret delcredereansvar för låneunderstöd
inte förekomma. Fondbyrån bör få befogenhet att besluta om avskrivning
och eftergift i anledning av de förluster som kan uppstå sedan lämnade
säkerheter och andra legala åtgärder utnyttjats. Vad gäller redan beviljade
låneunderstöd tillstyrker statskontoret att ansvaret skall upphöra för hushållningssällskapens
del. Härvid förutsätter statskontoret att lämnade säkerheter
är av sådan beskaffenhet som hädanefter avses skola godtas för
lån från fiskerilånefonden. Beträffande låneunderstöd som beviljats av
landstinget i Göteborgs och Bohus län bör landstingets delcredereansvar
kvarstå.
Beträffande övriga frågor som hänger samman med låneverksamheten anförs
bl. a. följande. Utredningens uppfattning att någon fiskerinämnd eller
fiskerikommitté inte behövs vid lantbruksnämnden i Göteborgs och Bohus
län delas inte av fiskeristyrelsen. Enligt styrelsens mening saknas skäl för
att där ha andra anordningar än dem som skall gälla inom andra län. Till
nämnden bör därför knytas en fiskerikommitté med den sammansättning
som hushållningssällskapets fiskerinämnd nu har. Sällskapets fiskerikonsulent
bör underställas lantbruksnämnden och vara sekreterare åt kommittén.
Hushållningssällskapet i Göteborgs och Bohus län anser att konsulenten
under en övergångstid alltjämt bör knytas till sällskapet eller i
varje fall stå till dess odelade disposition. Sällskapet utgår härvid från att
lantbruksnämnden i länet inte kommer att handlägga fiskefrågor. I sammanhanget
anför sällskapet erinringar mot utredningens förslag att det
skall bestrida omkostnaderna för att anlita konsulenten. Sällskapet redovisar
vissa beräkningar rörande utgifterna för dess fiskeriverksamhet.
Dessa täcks redan nu delvis av sällskapets egna medel. Enligt sällskapets
mening bör avtal upprättas mellan staten och sällskapet om ersättning för
att det fullgör vissa uppgifter. Riksrevisionsverket förutsätter att ersättningarna
för att nyssnämnda hushållningssällskap anlitar vederbörande fiskerikonsulent
tillförs lantbruksnämndernas inkomsttitel.
Önskemål om sammansättningen av fiskerinämnderna framförs från
några håll. Enligt lantbruksstgrelsen och Hushållningssällskapens förbund
samt flera hushållningssällskap bör eu av ledamöterna utses på förslag
av hushållningssällskapet. Där det kan vara motiverat med hänsyn till
Kungl. Maj:ts proposition nr 7i år 1967 75
lokala förhållanden bör även fritidsfisket och jordägarna vara representerade
i nämnden.
Ett villkor för att fiskerinämnderna inte enbart skall syssla med lånefrågor
utan ha motsvarande uppgifter som f. n. bör enligt riksrevisionsverket
vara att dessa uppgifter i princip skall övertas av statsverket i samband
med omorganisationen av hushållningssällskapen.
Några remissinstanser påpekar att de nuvarande fiskerinämnderna vid
sällskapen även sysslar med frågor om fördelning av återburna bensinskattemedel
från yrkesfisket. Hushållningssällskapet i Norrbottens lån
anför att denna verksamhet varit betydande för länets del och föreslår att
den förs över till lantbruksnämnderna. Detta föreslås även av bi. a. hushållningssällskapet
i Stockholms län och stad. Sveriges fiskares riksförbund
anser att dessa uppgifter alternativt kan övertas av yrkesfiskarnas organitioner
inom länet.
Några hushållningssällskap ställer sig tveksamma till möjligheterna för
sällskapen att i fortsättningen bedriva verksamhet med fiskodling.
Örebro läns hushållningssällskap framhåller att verksamheten med fiskodling
behöver byggas ut i enlighet med de nya rön som gjorts på området.
Detta kräver åtminstone till en början kunnig personal och ganska stora
investeringar. Efter omorganisationen kan sällskapen knappast belastas
därmed. Med hänsyn bl. a. till risken för spridning av fisksjukdomar och
kräftpest behöver verksamheten kontrolleras av myndighet eller annat ansvarigt
organ. Sällskapet hemställer att verksamheten allsidigt utreds. Liknande
synpunkter anförs av Älvsborgs läns norra hushållningssällskap.
Hushållningssällskapens förbund påpekar att utredningen inte berört de
frågor som har samband med främst Norrlandssällskapens åtaganden att
vidta och svara för fiskevårdande kompensationsåtgärder i anslutning till
kraftverksbyggen och andra vattenexploateringar. Dessa åtaganden som är
av betydande ekonomisk storleksordning bygger på förutsättningen att
sällskapen har fiskeexpertis anställd hos sig. Hithörande frågor måste enligt
förbundets mening beaktas. Motsvarande synpunkter anförs av hushållningssällskapet
i Gävleborgs län.
Befintlig fiskodlingsverksamhet som bedrivs med statsbidrag och inte är
kommersiellt inriktad bör enligt hushållningssällskapet i Gotlands län få
fortsätta under fiskerikonsulentens ledning om verksamheten kan anses
vara av betydelse för fisket i länet. Det allmänna bör härvid svara för kostnaderna
för fiskerikonsulentens medverkan. Hushållningssällskapet i Hallands
län anser att de sällskap som antagit av Kungl. Maj :t fastställda
stadgar skall äga rätt att utan ersättning anlita fiskerikonsulent för fiskodling.
Enligt lantbruksstgrelsens mening bör sällskap som anlitar konsulent
för fiskodlings- eller annan kommersiell verksamhet ersätta lantbruksnämnden
för resor och traktamenten.
76
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
Beträffande fiskerikonsulenternas uppgifter i fråga om fisketillsyn
råder delade meningar bland remissinstanserna. Enligt Stockholms läns
och stads hushållningssällskap bör fiskerikonsulenternas befattning med
fisketillsyn inte begränsas utan tvärtom ökas. Fisketillsynen i länet är f. n.
alltför splittrad och en samordning måste komma till stånd. Fiskerikonsulenterna
bör i första hand svara för denna samordning. Östergötlands läns
hushållningssällskap anser i likhet med Sveriges fiskares riksförbund att
fiskerikonsulenterna även i fortsättningen bör förordnas som fisketillsynsmän
och som förmän för övriga tillsynsmän som förordnas av länsstyrelsen.
Hushållningssällskapens förbund finner det vara mest realistiskt att
räkna med att konsulenterna måste handha dessa uppgifter i nuvarande
omfattning.
Andra hushållningssällskap stöder utredningens mening att fiskerikonsulenternas
arbete med fisketillsynen bör begränsas. Västmanlands låns
hushållningssällskap anser att fisketillsynen endast i undantagsfall bör ankomma
på konsulenten. Däremot bör andra, mera komplicerade arbetsuppgifter
som direkt har med fiske och fiskproduktion samt vattenförorening
att göra kunna inordnas i dennes arbetsuppgifter.
I anledning av utredningens förslag att bidraget till utbildningsverksamhet
på fiskets område i fortsättningen skall avses för
lantbruksnämnderna anför riksrevisionsverket viss erinring. Om verksamheten
avsetts skola bedrivas helt i statlig regi bör kostnaderna enligt riksrevisionsverkets
uppfattning bestridas på samma sätt som sker för lantbruksnämndernas
verksamhet över huvud taget. Vid beräkningen av medelsbehovet
under anslaget Befrämjande i allmänhet av fiskerinäringen
bör motsvarande minskning av belastningen på anslaget beaktas. Västmanlands
läns hushållningssällskap anför i sammanhanget att det bör
undersökas om inte utbildningsverksamheten på jordbruksnäringens och
fiskerinäringens områden kan samordnas under lantbruksstyrelsen. Härigenom
skulle vinnas en betydande arbetsbesparing och administrativ förenkling.
Utredningens förslag att kostnaderna för att insamla statistik på
fiskets område i fortsättningen skall helt bestridas av statsmedel
biträds av statistiska centralbyrån. Detta motiverar enligt centralbyrån att
den härför avsedda anslagsposten under anslaget Befrämjande i allmänhet
av fiskerinäringen räknas upp med i första hand en tredjedel. För att beloppet
skall helt motsvara sällskapens faktiska kostnader behöver posten
emellertid räknas upp ytterligare. Centralbyrån utgår från att fiskerikonsulenternas
hittillsvarande uppgifter med att insamla och sammanställa
fiskeristatistiskt primärmaterial inte ändras i avvaktan på resultatet av
pågående utredning rörande utformningen och organisationen av fiskestatistiken.
Förslaget att föra över arvodesbefattningen som fisk eri konsulent
77
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
f ör Vänern till den nya organisationen tillstyrks av fiskeristyrelsen.
Styrelsen förutsätter att befattningen i likhet med övriga fiskerikonsulenter
hos hushållningssällskap skall vara ordinarie och således i fortsättningen
finansieras över riksstaten i stället för med fiskeavgiftsmedel. Förslaget
biträds även av hushållningssällskapet i Värmlands län. Sällskapet
anser att konsulenten bör placeras inom Värmlands län, som upptar det
längsta kustavsnittet av Vänern. Befattningen har registrerats hos statens
personalpensionsverk. Sällskapet förutsätter att staten ikläder sig ansvaret
för pensionsförmånerna. I sammanhanget förordar sällskapet att lantbruksnämnden
i Värmlands län omhänderhar all verksamhet beträtfande fiskeriiånen
för Vänernfisket. Vidare föreslår sällskapet att det även i fortsättningen
skall finnas en fiskerinämnd för Vänern. F. n. utser hushållningssällskapen
i Värmlands och Skaraborgs län samt Älvsborgs läns norra hushållningssällskap
vardera två ledamöter i nämnden. Ledamöterna bör efter
omorganisationen utses på motsvarande sätt av de berörda lantbruksnämnderna.
Utredningens förslag rörande lantbruksnämndernas organisation
och arbetsformer har likaledes föranlett vissa avvikande
synpunkter och förslag från remissinstansernas sida.
Vad gäller sammansättningen av lantbruksnämnden framhåller Sveriges
handelsträdgårdsmästareförbund att även trädgårdsnäringen bör vara representerad
i nämnden. Detta skulle enligt förbundets mening avsevärt
främja ett intimt samarbete mellan rationaliseringsorganen och trädgårdsnäringens
utövare.
Rörande behovet av olika delegationer vid nämnderna framförs från några
håll avvikande meningar eller särskilda synpunkter. Sålunda anser lantbruksnämnden
och hushållningssällskapet i Gotlands län att investeringsdelegationer
bör inrättas vid alla nämnder för att de ekonomiska problemen
i jordbruket skall kunna tillbörligt beaktas. Å andra sidan ställer sig
lantbruksnämnden och hushållningssällskapet i Västmanlands län tveksamma
till behovet av investeringsdelegation och ifrågasätter om inte riskerna
för bristande samordning säkrast elimineras om investeringsfrågorna
behandlas av strukturdelegationen. Andra remissinstanser anser att
ytterligare delegationer erfordras för särskilda ändamål. Främst framförs
från bl. a. några lantbruksnämnder önskemål om att fiskeridelegationer
inrättas. Lantbruksnämnden i Västernorrlands län anser att två smärre
delegationer erfordras för att sanera ärendeflödet till de stora delegationerna
och plenarsammanträdena.
I fråga om sammansättningen av delegationerna framförs avvikande
meningar särskilt vad gäller strukturdelegationen. Sålunda anser länsstyrelsen
i Älvsborgs län att chefen för strukturavdelningen bör ingå i nämnda
delegation. Länsstyrelsen framhåller härvid att de ärenden som skall
handläggas inom strukturdelegationen är av särskild vikt för rationalise
-
78 Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
ringsverksamheten och därigenom i särskilt hög grad berör andra länsorgan
samt att chefen för strukturavdelningen har det närmaste ansvaret
för beredningen av de viktiga strukturärendena. Av samma uppfattning
är bl. a. lantbruksnämnderna i Östergötlands och Hallands län, lantbruksnämnden
i Älvsborgs läns norra område samt lantbruksnämnden och hushållningssällskapet
i Västmanlands län. För att bevara eftersträvad jämvikt
mellan lekmanna- och tjänstemannainflytande i strukturdelegationen
föreslår de båda sistnämnda remissinstanserna att antalet lekmannaledamöter
utökas till fyra. Lantbruksnämnden i Älvsborgs läns norra område
föreslår även att överlantmätaren eller länsj ägmästaren inte skall ingå i
delegationen utan adjungeras till denna. Enligt lantbruksnämnden i Hallands
län bör möjligheterna att adjungera både överlantmätaren och länsjägmästaren
till delegationen undersökas. Å andra sidan anser lantbruksstgrelsen
det med hänsyn till kravet på enkelhet i arbetsformerna och till
vederbörandes ställning som ansvarig tjänsteman inte motiverat att chefen
för strukturavdelningen ingår i strukturdelegationen. Samtidigt framhåller
styrelsen att, om strukturdelegationen skulle få att i större mängd
handlägga andra ärenden än sådana som motiverat dess speciella sammansättning,
det kan vara ändamålsenligt att föreskriva att delegationen vid
handläggning av dylika ärenden skall vara beslutför om två leltmannaledamöter
jämte chefstjänstemannen är närvarande. Styrelsen uttalar vidare
bl. a. att ordföranden i nämnden, som regel landshövdingen, bör kunna
ingå som lekmannaledamot i delegationer vilket främst får betydelse i fråga
om strukturdelegationens sammansättning. Lantbruksnämnden i Stockholms
län och stad anser det likaledes lämpligt att landshövdingen ingår i
nämnda delegation med hänsyn till övriga länsorgans intressen och samhällsplaneringen
i stort i länet.
Vad gäller sammansättningen av produktions- och investeringsdelegationerna
kan statskontoret inte finna att tillräckliga skäl anförts för att avdelningschef
vid lantbruksnämnd skall ingå i dessa delegationer. I trädgårdsdelegation
bör enligt Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund ingå
två representanter för den yrkesmässiga trädgårdsodlingen vilka bör väljas
utanför nämnden. Förbundet anser det vidare nödvändigt att inrätta
samrådsgrupper för trädgårdsfrågor inom de lantbruksnämnder som inte
får trädgårdsdelegationer. Dessa samrådsgrupper bör enligt förbundets
mening i likhet med vad som nu gäller vid hushållningssällskapen benämnas
trädgårdsnämnder. Som tidigare nämnts anser fiskeristyrglsen att
någon form av fiskerinämnder bör inrättas vid lantbruksnämnderna.
I fråga om antalet fackavdelningar vid lantbruksnämnd anför lantbruksstgrelsen
att dessa normalt bör vara två. Styrelsen bör dock ha möjlighet
att medge avvikelse härifrån där så motiveras av arbetsmängd eller speciella
förhållanden. Preliminärt beräknar styrelsen att tre fackavdelningar
kan behövas vid tio lantbruksnämnder. Härutöver kan avdelningar för
opaginerad Kontrollera mot PDF
79
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
trädgårdsärenden behöva inrättas vid lantbruksnämnderna i Stockholms
och Malmöhus län. Preliminärt kan antalet fackavdelningar vid lantbruksnämnderna
således beräknas till 60.
Förslaget att sammanföra lantbruksnämnderna i Älvsborgs län tillstyrks
av bl. a. länsstyrelsen i länet och lantbruksnämnden i länets norra
område men avstyrks av lantbruksnämnden i länets södra område och de
båda hushållningssällskapen i länet. Avstyrkandet motiveras främst med
att utredning pågår angående länsindelningen.
Utredningens bedömning av personalbehovet vid lantbruksn
ämn derna bär föranlett viss kritik från remissinstansernas sida i
fråga om såväl personalantalet som sammansättningen av personalen.
Lantbruksstyrelsen anför att utredningens beräkningar i stort kan godtas.
Antalet avdelningschefer, cheferna för de administrativa avdelningarna
ej inräknade, beräknar styrelsen till 58. På styrelsens stat bör även tas
upp jägmästarna i Västerbottens och Norrbottens län. De tjänstemän som
närmast är avsedda att biträda chef för administrativ avdelning med
handläggning av fastighetsärenden bör i viss utsträckning kunna vara
kanslister. En av de fem ekonomiassistenter som föreslås bli överförda
från styrelsen till lantbruksnämnderna bör behållas på styrelsens stat.
Antalet assistenter och kanslister såväl absolut som i relation till antalet
tjänstemän med högre utbildning synes vara beräknat i underkant. Det kan
enligt styrelsen därför antas att ett behov av flera sådana tjänstemän
kommer att ge sig till känna sedan organisationen varit i verksamhet någon
tid. I fråga om behovet särskilt av byggnadsteknisk personal framhåller
styrelsen att utvecklingen mot större lantbruksföretag medfört att
byggnadsutformning och konstruktioner blir mera komplicerade än tidigare.
Detta leder i sin tur till att kraven såväl på byggnadshandlingarnas
och konstruktionernas utförande som på byggnadsbedömningen och konstruktionskontrollen
ökar. Samtidigt måste byggnadskontrollen skärpas på
de företag till vilka statligt stöd utgår. Behovet av personal för ifrågavarande
uppgifter kommer därför enligt styrelsen att inom en snar framtid få
omprövas.
Ytterligare personalförstärkningar föreslås av ett flertal lantbruksnämnder.
Bl. a. understryker lantbruksnämnderna i Göteborgs och Bohus m. fl.
län starkt behovet av personal med administrativ utbildning. Lantbruksnämnden
i Stockholms län och stad m. fl. kan inte godta att antalet ingenjörer
minskar bl. a. med hänsyn till torrläggningsuppdrag och vattenvårdsfrågor.
Lantbruksnämnden i Jämtlands län framhåller bl. a. att utredningen
inte närmare behandlat personalbehovet för vissa speciella verksamhetsgrenar,
t. ex. ärenden i anslutning till förvaltningen av fjällägenheter,
vilka endast förekommer inom vissa norrlandslän men som av olika
skäl är mycket arbetskrävande. Lantbruksnämnden i Älvsborgs läns södra
område ifrågasätter om inte proportionerna mellan skogliga och agrara
80
Kungl. Majrts proposition nr 7 k år 1967
assistenter blivit oförmånliga för den skogliga sidan. Nämnden förordar
att antingen en jämnare fördelning av dessa tjänster sker eller att ett
antal befattningar hålls öppna för båda slagen av assistenter. Lantbruksnämnden
i Gävleborgs län framför önskemål om fler befordringstjänster
för biträden för att nämnderna skall kunna behålla denna personal vars
rörlighet på arbetsmarknaden är stor.
Styrelsen för lantbrukshögskolan framför likaledes erinringar mot utredningens
förslag. Styrelsen framhåller att den ekonomiska planeringen
kräver ökade insatser på de tekniska och biologiska områdena. Hittills
vunna erfarenheter talar för att jordbrukarnas intresse och behov av kunskaper
och fortlöpande information påtagligt ökar med ökad specialiseringsgrad.
Storleksrationaliseringen får anses verka i samma riktning. Med hänsyn
härtill anser styrelsen att utredningens förslag till nedskärning av den
fältarbetande personalen på assistentnivå, särskilt inom husdjurs- och
växtodlingsområdena, kan få olyckliga konsekvenser. Vad gäller förslaget
om att rådgivning på byggnads- resp. maskinområdet skall åvila särskilda
byggnads- eller mekaniseringskonsulenter anser styrelsen det mera rationellt
att rådgivningen på dessa områden samordnas under en konsulent.
Enligt styrelsens mening bär nämligen utvecklingen på byggnadsområdet
medfört att den tekniska utrustningen blivit en allt mera dominerande del
av byggnaden och att denna måste bedömas samtidigt med byggnadskonstruktionen.
Agronomerna på det tekniska området ges numera en sådan
utbildning att de kan verka som kombinerade byggnads- och maskinkonsulenter.
Under senare år har sålunda undervisningen i lantbruksbyggnader
vid lantbrukshögskolan ökat och samordnats med utbildningen i maskinteknik
och arbetsmetodik. Därjämte ges dessa studerande ekonomisk utbildning
och i vissa fall utbildning i hydroteknik. Den kombinerade konsulenten
bör vara chef för den tekniska rådgivningsverksamheten inom länsorganet
och till sin hjälp ha två specialister, en på vardera byggnads- och
maskinområdet, samt därtill tillgång till assistenthjälp allt efter behovet i
olika län. Specialisten på byggnadsområdet bör ha byggnadsingenjör sutbildning.
Vidare ifrågasätter styrelsen om inte ett slopande av den föreslagna
investeringsavdelningen skulle inom den föreslagna ramen möjliggöra en
ökning av antalet högskoleutbildade rådgivare.
Några remissinstanser, bl. a. länsstyrelsen i Kopparbergs län, understryker
vikten av att de nya lantbruksnämnderna i någon form tillförs juridisk
expertis vid de administrativa avdelningarna. Länsstyrelsen framhåller att
många ärenden som handläggs vid dessa avdelningar kräver ett större eller
mindre mått av juridisk bedömning och hävdar att i varje fall en civilekonom-
eller jur.kand.examen inte bara är önskvärd utan även nödvändig
vad gäller cheferna för avdelningarna.
SACO riktar i sitt yttrande inledningsvis uppmärksamheten på den långt
drivna specialisering som genomförts inom agronomutbildningen. Denna
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
81
specialisering förutsätter att de nya lantbruksnämnderna förses med specialister
inom de olika verksamhetsfälten. Då det inte klart framgår hur
utredningen tänkt sig den högskoleutbildade personalen för projekteringsverksamheten
i fråga om markanläggningar understryker förbundet att det
i princip får anses nödvändigt att inom varje nämnd räkna med en specialist
i hydroteknik. Förbundet har vidare funnit att några rekryteringstjänster
inte föreslagits inom ämnesområdena för mekanisering och trädgård.
Enligt förbundets mening är det lika angeläget här som på övriga
specialområden med rekryteringstjänster och förbundet föreslår därför att
ett antal sådana inrättas.
Förbundet riktar vidare stark kritik mot nedskärningen av den högskoleutbildade
personalen för produktionsteknisk och produktionsekonomisk
rådgivning samt assistentpersonalen för dessa uppgifter. Även beträffande
maskinområdet synes enligt förbundets mening den föreslagna assistentpersonalen
vara för lågt tilltagen och förbundet föreslår därför att på
varje specialist skall finnas minst en assistent med agrar utbildning. På
trädgårdsområdet bör enligt förbundets mening assistentpersonalen utökas
så att de områden som blir utan hortonom åtminstone får eu assistent. Förbundet
har i likhet med utredningen funnit att frågan om nya dikningsföretag
för den utökade täckdikningen f. n. har den största aktualiteten inom
de viktigare jordbrukslänen men anser att frågan om underhåll av befintliga
eller moderniserade dikningsföretag bär och kommer att få allt större
betydelse inom hela landet. Mot denna bakgrund ställer sig förbundet tveksamt
till utredningens förslag om minskning av antalet ingenjörer.
I likhet med SACO ifrågasätter TCO lämpligheten av att redan från början
minska antalet ingenjörer. Den föreslagna personalstyrkan för skoglig
personal förefaller vidare TCO vara för liten med tanke på den starka
expansionen inom denna sektor.
Mera allmänna uttalanden för en ytterligare personalförstärkning görs
i några remissyttranden. Sålunda anser t. ex. Hushållningssällskapens förbund
att starka skäl talar härför, särskilt i fråga om den fältarbetande
personalen och då främst inom produktionsavdelningarna och för byggnads-
och mekaniseringsåtgärderna. Om en sådan ytterligare förstärkning
inte är möjlig i nuvarande läge bör enligt förbundets mening fördelningen
av personalresurserna omprövas. Sveriges lantbruksförbund och RLF betraktar
den föreslagna dimensioneringen av personalstyrkan för rådgivning
som uttryck för ett minimibehov, bl. a. vad gäller projekteringsverksamhet
i fråga om markanläggningar.
Å andra sidan saknas inte uttalanden i motsatt riktning mot de som redovisats
i det föregående. Sålunda ställer sig länsstyrelsen i Blekinge län
tveksam till den föreslagna personalutökningen. Enligt länsstyrelsens mening
borde det vara möjligt att vid en sammanslagning av lantbruksnämnder
och hushållningssällskap uppnå betydande rationaliseringsvinster, sär
-
82
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
skilt vad gäller den administrativa och kamerala verksamheten. Länsstyrelsen
finner det vidare befogat att utgå ifrån att den statliga administrationen
för jordbruksnäringen bör kunna begränsas med hänsyn
till att antalet sysselsatta inom näringen blir allt mindre. Utvecklingen
inom jordbruket mot större och bärkraftigare enheter medverkar enligt
länsstyrelsen till att behovet av statliga insatser för företagsekonomisk rådgivningsverksamhet
kan bli mindre.
Kompetenskraven för tjänsterna har något berörts av SACO och TCO.
Enligt SACO förefaller det som om någon av specialisterna på det företagsekonomiska
området eller markanläggningsområdet avses bli chef för
inve sterings avdelningen. Förbundet finner inte någon sådan begränsning
i kompetenskraven befogad utan anser att kompetenskraven för avdelningschefstjänsterna
bör vara så utformade, att hela den högskoleutbildade
personalen oavsett ämneskombination får möjlighet att på samma
villkor konkurrera om tjänsterna. TCO påtalar den anmärkningsvärt
stränga åtskillnad mellan högskoleutbildade och andra som fortfarande
upprätthålls inom lantbruksorganisationen trots att de formella kompetenskraven
för länge sedan slopats.
Frågan om lantbruk sstyrelsens organisation behandlas
närmare av några remissinstanser.
I fråga om sammansättningen av verksstyrelsen framför Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund
önskemål om att i styrelsen skall få ingå en
representant för trädgårdsnäringen.
Vad gäller lantbruksstyrelsens inre organisation godtar lantbruksstyrelsen
i allt väsentligt utredningens förslag. Styrelsen föreslår sålunda, att
verket under generaldirektören och en överdirektör organiseras på följande
sätt. Två arbetsgrupper skall finnas för resp. översiktlig planering och
rådgivningsfrågor. Administrativa byrån organiseras på en allmän avdelning,
en personalavdelning, en kameralavdelning och en organisationsavdelning.
Till byrån skall vidare knytas personal till förfogande för samarbetsorganet
för informationsverksamhet, registratorskontor, skrivcentral,
dupliceringscentral, vakttjänst, arkiv och bibliotek samt telefonväxel. Lantbruksbyrån
indelas i en allmän avdelning och en avdelning för trädgårdsärenden.
Husdjursbyrån organiseras på en allmän avdelning, en avdelning
för svinskötselärenden, en avdelning för hästärenden och en avdelning
för rennäringsärenden. Strukturbyrån indelas i en allmän avdelning och en
skoglig avdelning. Investeringsbyrån organiseras på en allmän avdelning,
en kalkylavdelning, en torrläggningsavdelning och en byggnadsavdelning.
Jordbruksekonomiska byrån indelas inte i avdelningar medan slutligen
undervisningsbyrån organiseras på en allmän avdelning och en avdelning
för undervisningsärenden.
Personalbehovet beräknas av lantbruksstyrelsen till sammanlagt 211
tjänstemän, varav 114 i högre lönegrader och 97 i ställning motsvarande
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1987
83
högst kanslist (assistent). I förhållande till utredningens förslag innebär
styrelsens bedömning bl. a. följande avvikelser. Arbetsgruppen för rådgivningsfrågor
förstärks med en byråassistent, motsvarande en av de fem
vid lantbruksnämnd eller hushållningssällskap placerade ekonomiassistenter,
vilka f. n. tillhör gruppen. Administrativa byrån förstärks med ytterligare
en byrådirektör för allmänna administrativa uppgifter, såsom handläggning
av mera omfattande remisser av allmänt innehåll, utarbetande av
föreskrifter och anvisningar i allmänt administrativa ämnen, m. m. För avdelningen
för rennäringsärenden vid husdjursbyrån beräknar styrelsen preliminärt
sex befattningshavare, nämligen en överinspektör, en byrådirektör,
två byråassistenter och två biträden varav ett kvalificerat. På strukturbyrån
tillkommer vid den skogliga avdelningen två j ägmästare, som f. n.
är placerade vid lantbruksnämnderna i Västerbottens och Norrbottens län
och även i forsättningen avses vara placerade regionalt. Byggnadsavdelningen
vid investeringsbyrån tillförs två tjänster som ritare samtidigt som en
befattning som tekniskt biträde indras. Vid undervisningsbyrån tillkommer
— under förutsättning att riksdagens principbeslut om överförande
av yrkesutbildningen på jordbrukets område till skolöverstyrelsen inte genomförs
inom en nära framtid — en skolkonsulent för trädgårdsskolorna,
två assistenter samt ett kvalificerat biträde. Dessutom innebär förslaget
att en befattning som rektor på övergångsstat, som finns uppförd på lantbrukshögskolans
personalstat, ändras till byrådirektör och tas upp på
styrelsens stat.
Statskontoret har i och för sig inte något att erinra mot utredningens
förslag till organisation för lantbruksstyrelsen men förutsätter att organisationen
betraktas som provisorisk i avvaktan på att övervägandena rörande
den jordbruksekonomiska undersökningen och yrkesutbildningen på
lantbrukets område slutförts. Statskontoret understryker emellertid angelägenheten
av att personal särskilt avdelas för rationalisering av den egna
verksamheten. Denna personal bör dock enligt statskontorets mening inte
inordnas i den administrativa byrån utan bör i stabsfunktion vara direkt
underställd generaldirektören.
Styrelsen för lantbrukshögskolan finner förslaget att öka antalet tjänster
vid lantbruksstyrelsen mindre motiverat än en utbyggnad av fältorganisationen.
Särskilt gäller detta mot bakgrunden av att ett informationsorgan
byggts upp vid lantbrukshögskolan, nämligen specialrådgivningen,
och att andra vetenskapliga institutioner enligt 1960 års j ordbruksutrednings
förslag bör erhålla motsvarande organ. Högskolestyrelsen erinrar
vidare om att lantbruksstyrelsen är representerad i styrelsen och i olika
nämnder vid lantbrukshögskolan. Högskolans verksamhet inom berörda
sektorer kan genom denna representation påverkas i önskvärd riktning.
Med hänsyn till nämnda förhållanden ifrågasätter högskolestyrelsen behovet
av att man inom lantbruksstyrelsen bygger upp en organisation med
84
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
produktionstekniska rådgivare på växtodlings- och husdjursområdena. SACO
finner det inte tillrådligt att skjuta upp frågan om personalförstärkning
vid undervisningsbyrån och föreslår därför att byrån tillförs ett antal
nya tjänster av bl. a. skolkonsulenttyp. TCO finner starka skäl tala för
att styrelsen tillförs en personalkonsulent och förordar vidare att en särskild
tjänst inrättas för ledningen av den interna utbildningsverksamheten.
Några remissinstanser, bl. a. lantbruksstyrelsen och vissa lantbruksnämnder,
ställer sig tveksamma till förslaget att nu centralisera bokföringen
m. m. Lantbruksstyrelsen erinrar härvid om att det f. n. inom riksrevisionsverket
pågår en utredning som syftar till att införa ett enhetligt
system för redovisning och bokföring inom statsförvaltningen. Med hänsyn
härtill har styrelsen vid sin bedömning av personalbehovet inte räknat
med den av utredningen för ändamålet föreslagna personalförstärkningen
med sju befattningshavare vid styrelsens kamerala avdelning. Inte heller
har styrelsen räknat med medel för att anskaffa de maskiner som skulle
behövas för att genomföra centraliseringen. Om denna inte genomförs blir
det enligt styrelsens bedömning nödvändigt att i stället anskaffa bokföringsmaskiner
till lantbruksnämnderna. Kostnaden härför beräknar styrelsen
preliminärt till sammanlagt ca 360 000 kr. Statskontoret erinrar
likaledes om riksrevisionsverkets pågående utredning och föreslår, att lantbruksstyrelsen
i denna fråga håller fortlöpande kontakt med riksrevisionsverket.
Utredningens förslag till ett nytt sam arbetsorgan för infortionsverksamhet
bör enligt Hushållningssällskapens förbund överarbetas
med hänsyn bl. a. till att styrelsen för lantbrukshögskolan framlagt
förslag till ny organisation för specialrådgivningen. I övrigt framförs
huvudsakligen endast mera begränsad kritik mot förslaget. Lantbruksstyrelsen
anser att organet bör benämnas lantbrukets upplysningsnämnd medan
jordbrukets upplysningsnämnd förordar att benämningen på organet
inte ändras. Enligt upplysningsnämndens mening bör frågan om litteraturbevakningen
till rådgivare och lärare utredas ytterligare och i avvaktan
på resultatet av en sådan översyn tills vidare handhas av samarbetsorganet.
Lantbruksstyrelsen ifrågasätter likaledes lämpligheten av att överflytta
litteraturtjänsten till högskolorna. Såväl lantbruksstyrelsen som upplysningsnämnden
finner de föreslagna personella och materiella resurserna
vid organet vara ett minimum och styrelsen förordar för sin del att anslaget
höjs med ytterligare 75 000 kr., vilket belopp motsvarar det anslag
som f. n. utgår till Föreningen Skogs- och lantbruksfilm. Å andra sidan
erinrar statskontoret om att det i en särskild utredning angående lantbrukshögskolans
publikationsverksamhet föreslagits att en tjänst som förste
byråsekreterare förs över från upplysningsnämnden till lantbrukshögskolan.
Enligt statskontorets mening kan under nämnda förhållande den före
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 74- år 1967
85
slagna personalen vid samarbetsorganet minskas. Styrelsen för lantbrukshögskolan
tillstyrker för sin del utredningens förslag till utbyggnad av
samarbetsorganet men framhåller att tjänsterna bör besättas med journalistiskt
utbildad arbetskraft. Vidare framhåller högskolestyrelsen samt
Hushållningssällskapens förbund önskvärdheten av att nuvarande system
för film- och bildframställning bibehålls. Detta inbjuder enligt högskolestyrelsen
till ett fruktbärande samarbete mellan statliga institutioner och
näringslivets organisationer.
Beträffande lokalfrågorna anför byggnadsstyrelsen att goda lokaler
bör kunna stå till flertalet lantbruksnämnders förfogande från den 1
juli 1967 eller kort tid därefter. I några fall har det inte lyckats styrelsen
att skaffa sammanhängande kontorslokaler till nämnda tidpunkt. Även på
de platser där så inte kunnat ske synes emellertid förutsättningar finnas
för en samlad förläggning inom ett eller ett par år från tidpunkten för
organisationens genomförande. Lantbruksnämnden i Stockholms län och
stad torde inte kunna påräkna att få lokaler i nuvarande centrala läge inom
staden. Däremot räknar styrelsen med att kunna bereda nämnden lokaler i
Solna. I dessa eller närliggande lokaler skulle även ytterligare utrymmen
kunna beredas för lantbruksstyrelsens behov.
Utredningens förslag angående vissa utrustningsf rågor har ej
föranlett annan erinran från remissinstansernas sida än att styrelsen för
lantbrukshögskolan förordat en uppräkning av kostnadsramen för inköp av
försöksteknisk utrustning. Vad gäller övertagandet av vass utrustning från
hushållningssällskapen anser Hushållningssällskapens förbund i likhet med
utredningen det vara lämpligast att som utgångspunkt för regionala uppgörelser
ha centrala överenskommelser. Förbundet är berett att medverka
härvid.
Vad gäller det av utredningen föreslagna systemet för finansieringen
av beställningsverksamheten framförs i viss del kritik
av riksrevisionsverket. Sålunda framhåller riksrevisionsverket att systemet
för finansieringen av vissa verksamhetsgrenar inte ansluter sig till vad
som gäller för kartverket. Däremot påminner det om vad som tillämpas vid
fiskeristyrelsen genom anslaget Undersökningar inom fiskeriorganisationen.
Detta senare system bör enligt riksrevisionsverket få betraktas som
ett undantag från de f. n. i allmänhet tillämpade reglerna. Med hänsyn härtill
och då någon ändring av nuvarande principer inte bör ske i avvaktan
på vad programbudgetberedningen kan komma att föreslå finner riksrevisionsverket
ej skäl tillstyrka utredningens förslag i denna del. Ämbetsverket
har däremot inte något att erinra mot att redovisningen läggs upp i
överensstämmelse med det system som tillämpas vid kartverket för de
delar av projekterings- och serviceverksamheten som skall vara självbärande
och för vilka kostnaderna kan klart avgränsas. För ifrågavarande grenar
86
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
av verksamheten bör således föras upp ett förslagsanslag med ett belopp
som beräknas ungefärligen täcka kostnaderna härför. Under anslaget bör
avlönings- och omkostnadsstater tas in. Dessutom bör föreskrift meddelas
om att av anslagsposterna må disponeras sammanlagt högst så stort belopp
som motsvarar de ersättningar som lantbruksnämnderna betingar sig av
uppdragsgivarna med avdrag för de i ersättningarna ingående tilläggen för
pensions- och kapitalkostnader m. m.
I övrigt framförs endast mera allmänna synpunkter på förslaget. Lantbruksstyrelsen
understryker nödvändigheten av att vid uppbyggnaden av
taxesystemet kunna göra avsteg från principen att verksamheten skall vara
självbärande för att inte rationaliseringsintresset skall hämmas. Lantbruksnämnden
i Älvsborgs läns norra område framhåller särskilt betydelsen av
att med taxerabatt kunna stimulera till samlade planläggningsåtgärder för
större områden i ett sammanhang. Enligt lantbruksnämnden och hushållningssällskapet
i Kronobergs län bör de nya lantbruksnämnderna få förhållandevis
stor frihet att själva avgöra när rådgivning skall vara taxebelagd
och att fastställa taxenivåerna. Lantbruksnämnden i Värmlands län
förutsätter att individuell rådgivning på nämndens initiativ blir kostnadsfri
för brukaren. Lantbruksnämnden i Älvsborgs läns södra område är beträffande
kostnaderna för projektering av ekonomibyggnader tveksam om
vinsten av att byta nu tillämpad metod mot ett system baserat på byggnadens
anläggningskostnad. Nämnden erinrar härvid om att huvudregeln är
att ersättningen skall utgå enligt självkostnadsprincipen.
Utredningens förslag rörande vissa övergångsanordningar
har likaledes föranlett olika såväl allmänna som speciella erinringar av remissinstanserna.
Allmänt hävdas av hushållningssällskapen och av Hushållningssällskapens
förbund att den föreslagna tidpunkten för omorganisationens genomförande
inte ger utrymme för erforderliga förberedelser i olika avseenden.
Enligt förbundet och vissa hushållningssällskap bör omorganisationen därför
uppskjutas åtminstone ett halvår, medan andra hushållningssällskap
förordar att tidpunkten framflyttas ett helt år. Liknande uttalanden görs
även av ett par lantbruksnämnder. Sålunda anser lantbruksnämnden i Göteborgs
och Bohus län att arbetsuppgifter som övertas från sällskapen bör
överflyttas till nämnderna fr. o. in. den 1 januari 1968 även om omorganisationen
i princip genomförs den 1 juli 1967. Lantbruksnämnden i Gotlands
län föredrar att omorganisationen genomförs först den 1 januari 1968.
Lantbruksstyrelsen uttalar också att vissa skäl talar för att omorganisationens
genomförande uppskjuts till den 1 januari 1968. Härvid hänvisar
styrelsen främst till att verksamheten vid hushållningssällskapen är anpassad
till produktionsåret vid jordbruket samt att sällskapen får svårigheter
att i god tid före omorganisationen fatta erforderliga beslut om avveckling
av sådana verksamhetsgrenar som skall föras över till lantbruks
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
87
nämnderna och om sin fortsatta verksamhet. Med hänsyn till såväl ett allmänt
intresse som speciella personalintressen av att omorganisationen nu
genomförs snabbt anser sig styrelsen likväl böra förorda att genomförandet
sker den 1 juli 1967. Under förutsättning att så sker biträder styrelsen
utredningens förslag i fråga om utbyte av tjänster mellan lantbruksnämnd
och hushållningssällskap. I fråga om personalförtecknad tjänsteman som
förs över till lantbruksnämnd bör ett sådant utbyte kunna ske genom order
att i tjänsten fullgöra vissa uppgifter hos sällskapet. Beträffande annan befattningshavare
vid sällskapet bör utbytet kunna ske genom tillfällig anställning
hos nämnden. För sällskapens kostnader i samband med avvecklingen
av den verksamhet som skall föras över till lantbruksnämnder bör
enligt styrelsens mening anvisas ett förslagsanslag av 1,5 milj. kr. Anslaget
bör disponeras enligt föreskrifter som Kungl. Maj :t fastställer efter
förslag av styrelsen. Vidare framhåller styrelsen angelägenheten av att de
av utredningen föreslagna bestämmelserna om förtidspensionering och
andra avskedsförmåner får ett generöst innehåll och en generös tillämpning.
Styrelsen framhåller även att den nya lantbruksorganisationen bör
ses över på nytt sedan den varit i verksamhet en tid. Detta bör bl. a. beaktas
vid valet av anställningsform för personalen under de första åren.
Hushållningssällskapens förbund beräknar för sin del hushållningssällskapens
anslagsbehov för budgetåret 1967/68 preliminärt till ca 4 983 000
kr.
TCO finner att utredningen i stort sett intagit en positiv attityd till frågan
om de anställdas intressen i samband med omorganisationen. Samtidigt
anför TCO emellertid starka betänkligheter mot förslaget i vad avser
den personal vid hushållningssällskapen som avlönas med sällskapens egna
medel och för vilken sällskapen själva är huvudmän. Att göra åtskillnad
mellan denna personal och de personalförtecknade befattningshavarna vid
sällskapen strider enligt TCO:s uppfattning mot allmänt vedertagna grunder
för behandling av personalproblem i samband med förstatligande av
enskilda företag och institutioner och avviker också från den positiva inställning
till denna fråga som deklarerats av jordbruksutskottet i dess utlåtande
1965: 17. Enligt TCO:s mening måste statsmakternas beslut att
överta verksamheten vid sällskapen innebära att arbetsgivaransvaret för
samtliga anställda ytterst övergår på staten. Detta betyder enligt TCO i
praktiken att personalen utom personalförteckning skall i alla avseenden
behandlas på samma sätt som övrig personal. Förslaget om att övergångsvis
överföra personal till de nya lantbruksnämnderna kommer därför att,
i den mån inte personalens framtida anställning ordnas på annat fullt betryggande
sätt, få gälla även den s. k. fria sektorns personal. Lösningen av
denna fråga bör enligt TCO:s uppfattning ges högsta prioritet i samband
med omorganisationen.
Vad gäller pensionsfrågorna erinrar statens personalpensionsverk om att
88
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
den del av hushållningssällskapens personal som finns upptagen på personalförteckning
vilken Kungl. Maj :t fastställt med stöd av riksdagens beslut
omfattas av statens allmänna tjänstepensionsreglemente (SPR) på samma
sätt som personal i statlig tjänst och utan villkor om avgiftsbetalning. SPR
omfattar även annan anställningshavare hos hushållningssällskap i verksamhet
till främjande av jordbruk med binäringar samt fiske och hemslöjd
liksom anställningshavare vid till sällskap anknuten lokal lantbrukskemisk
kontrollstation eller lokal frökontrollanstalt, under förutsättning
att vederbörande anmäls för pensionsrätt och att avgift er läggs. Beträffande
nyssnämnda båda grupper bör de frågor som uppstår i samband med
lantbruksnämndernas omorganisation kunna lösas inom ramen för nu gällande
bestämmelser. Om nya kategorier av statliga tjänster skulle inrättas
i sammanhanget bör enligt personalpensionsverket i vanlig ordning övervägas
huruvida ändringar erfordras i bestämmelserna om pensioneringsperioder
m. m. Sådana ändringar kan vidare behövas på grund av avveckling
av vissa typer av anställningar på den icke-statliga sidan.
Personalpensionsverket erinrar vidare om att •— i den mån och så länge
som hushållningssällskapen även i fortsättningen har anställningshavare
inom verksamhet till främjande av jordbruk med binäringar samt fiske och
hemslöjd eller vid lokala lantbrukskemiska kontrollstationer och frökontrollstationer
— enligt nuvarande bestämmelser möjlighet kommer att finnas
till s. k. SPV-anslutning för sådana anställningshavare. Behovet av författningsändring
bör övervägas först sedan sällskapens framtida ställning
och förhållanden klarlagts. Frågan hur det skall ordnas för personal som
blir övertalig i samband med omorganisationen bör tas upp till övervägande
i samband med den närmare planläggningen av genomförandet av organisationsändringarna.
Slutligen erinrar personalpensionsverket om att det
vid överföring av viss personal från anställningar med s. k. helstatlig pensionering
till avgiftspensionering genom verket under vissa förutsättningar
kan erfordras inbetalning av särskilda engångsavgifter, om försämringar
i pensionsförmånerna skall undvikas.
Utredningens förslag i fråga om hushållningssällskapens
framtida uppgifter m. m. har föranlett såväl mera allmänna invändningar
som erinringar i speciella frågor.
Hushållningssällskapens förbund förordar i sammanhanget — som tidigare
berörts — ett uppskov med att genomföra den nya lantbruksorganisationen.
Förbundet pekar på att utredningen förutsätter fortsatta överväganden
och förhandlingar. I allt väsentligt torde dock sällskapen själva få dra
upp riktlinjerna. Av dessa skäl blir enligt förbundets mening tiden mellan
det nya riksdagsbeslutet och den föreslagna tidpunkten för genomförandet
alltför knapp. Sällskapen måste beredas tid och rådrum för att kunna med
någorlunda fasthet och stadga anpassa sig till de nya förhållandena inom
sina nuvarande verksamhetsområden. Definitiva besked härom kan inte be
-
89
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
räknas föreligga förrän våren 1967. Ett viktigt led i denna anpassning är att
få klarhet i riktlinjerna för det samarbete sällskapen emellan som den nya
situationen torde kräva i åtskilliga avseenden. Andra skäl som enligt förbundet
talar för ett uppskov är bl. a. de svårigheter som uppstår för sällskapen
att kunna fortsätta vissa verksamheter, t. ex. fiskodlingsverksamheten,
när nuvarande vei''ksamhetsledning faller bort. Liknande synpunkter
anförs av flera hushållningssällskap.
Vad gäller sällskapens möjligheter att i framtiden bedriva olika verksamheter
har vid remissbehandlingen i stort sett inte framkommit andra synpunkter
än de som redovisats i betänkandet. I sammanhanget framhåller
flera hushållningssällskap att gränsdragningen mellan nämndernas och
sällskapens blivande uppgifter behandlats ofullständigt av utredningen.
Hushållningssällskapens förbund önskar få närmare klarlagt hur sällskapen
skall få möjlighet att följa nämndernas verksamhet så att kontaktverksamheten
kan fungera på avsett sätt. Lantbruksstyrelsen ifrågasätter om
inte i instruktionen för de blivande lantbruksnämnderna bör tas in en
bestämmelse om att hushållningssällskapets verkställande befattningshavare
skall äga närvara vid nämndens sammanträden in pleno även om han
inte är ledamot av nämnden. Liknande förslag framförs av bl. a. hushållningssällskapet
i Kristianstads län.
Ej heller i fråga om sällskapens framtida organisationsformer har mera
väsentliga nya synpunkter framkommit vid remissbehandlingen.
Det av utredningen beräknade medelsbehovet, 300 000 kr., för ersättningar
till hushållningssällskapen för deras medverkan i lantbruksnämndernas
verksamhet förefaller bl. a. Hushållningssällskapens förbund alltför begränsat
för att kunna inrymma ifrågasatta åtgärder.
Utredningens synpunkter i fråga om dispositionen av hushållningssällskapens
tillgångar har föranlett vissa invändningar och påpekanden från
remissinstansernas sida.
Justitiekanslern finner det i princip riktigt att hushållningssällskapen
skall behålla förvaltningen av donationsfonderna och framhåller att detta
i och för sig inte påkallar något särskilt beslut. Det synes dock ej kunna
uteslutas att beträffande någon donationsfond förvaltningen lämpligen bör
överföras till annat organ med hänsyn till ändringarna i hushållningssällskapens
verksamhet. Om fusioner av hushållningssällskap sker bör detta
föranleda permutationsbeslut beträffande de berörda sällskapens donationsfonder
såvitt rör förvaltningsreglerna för fonderna och fondernas verksamhetsområde.
Det senare bör i regel vara oförändrat. I och för sig kan det
vara lämpligt att det allmänna tillförsäkras insyn i förvaltningen av donationsfonderna
genom en av länsstyrelsen utsedd revisor. Detta synes dock
knappast helt nödvändigt om fonderna skulle komma under länsstyrelses
tillsyn enligt 1929 års lag om tillsyn över stiftelser. Omorganisationen av
hushållningssällskapen kan tänkas även komma att påverka den framtida
90
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
användningen av donationsfonderna, särskilt i fall då verksamhet som
hittills tillgodosetts med donationsmedel genom omorganisationen övertas av
det allmänna. Även av andra skäl kan i detta sammanhang en översyn av
donationsfondernas ändamål vara lämplig. Förhållandena är därvidlag emellertid
så skiftande att det inte är möjligt att generellt ange under vilka förutsättningar
och efter vilka riktlinjer permutation bör ske utan en prövning
från fall till fall erfordras.
Sammanfattningsvis uttalar justitiekansler!! att — sedan beslut föreligger
om hushållningssällskapens framtida organisation —- varje hushållningssällskap
bör verkställa en översyn av förvaltningen och användningen
av donationsfonderna och i förekommande fall inkomma till Kungl. Maj :t
med framställning om de ändringar i dessa hänseenden som påkallas av
hushållningssällskapets ändrade organisation eller eljest.
Riksrevisionsverket framhåller att, om stadgarna för hushållningssällskapen
kan inrymma en verksamhet som i en eller annan form innebär
beviljande av bidrag eller annan disposition av de donationer m. in. varom
här är fråga, permutation ej synes kunna ifrågakomma. Det torde enligt
riksrevisionsverket även vara osäkert om permutation bör ifrågasättas för
det fall verksamhet fortsätts i form av stiftelse och det allmänna härvid
tillförsäkras insyn i förvaltningen av donationsfonderna på sätt utredningen
föreslagit. Om sällskapen övergår till andra organisationsformer kommer
frågan däremot i ett annat läge. Lantbruksstyrelsen föreslår att hushållningssällskap
oavsett vilken framtida organisationsform det väljer i
princip skall få behålla sina tillgångar även till den del de härrör från verksamhet
med statliga insatser under förutsättning att garanti kan anses finnas
för att tillgångarna kommer att användas till fromma för jordbruket
eller eljest i överensstämmelse med de ändamål som avses med desamma.
Liknande synpunkter framförs av bl. a. Sveriges lantbruksförbund och RLF.
Förbunden anser vidare i likhet med flera hushållningssällskap att hushållningssällskapens
rätt att disponera över fondmedlen inte bör vara beroende
av deras ställning som officiellt eller icke officiellt organ.
Remissinstanserna har i allmänhet inte gått in på någon närmare bedömning
av utredningens förslag rörande anslagsberäkningar
och kostnadsfrågor. Beträffande vissa erinringar och förslag som
framförts torde få hänvisas till den föregående redogörelsen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
91
Lantbruks styrelsens anslagsyrk anden
Lantbruksstyrelsen: Avlöningar
1966/67 Anslag ........
1967/68 Förslag .......
.......... 5 128 000
.......... 8 620 000
Tjänster
Föreslagen ändring
1966/67 1967/68
Handläggande personal................
____ 75
+ 27
Övrig personal ......................
+ 23
160
+ 50
Anslag
Avlöningar till tjänstemän..............
____ 4 882 000
+ 3 548 000
Arvoden och särskilda ersättningar......
41 000
1 000
Ersättningar till sakkunniga............
____ 205 000
55 000
5 128 000
+ 3 492 000
Beträffande organisationen och personaluppsättningen hänvisar styrelsen
till sitt i den föregående redogörelsen redovisade yttrande över lantbruksorganisationsutredningens
förslag. I gruppen handläggande personal redovisar
styrelsen, förutom generaldirektören och en överdirektör, 11 byråchefer,
76 byrådirektörer, 9 tjänstemän med högskoleutbildning och 4 byråingenjörer.
Till övrig personal hänför styrelsen 11 assistenter, 12 kanslister,
32 kvalificerade biträden varav 2 ritare och 5 kartritningsbiträden,
47 övriga biträden samt 6 expeditionsvakter. Då styrelsen utgår från att
lönerna för personalen kommer att bli föremål för s. k. AB-förhandling
har posten för avlöningar till tjänstemän beräknats preliminärt. I posten
ingår 170 000 kr. för tillfällig arbetskraft och 100 000 kr. för vikariatsoch
övertidsersättningar. I beloppet för ersättningar till sakkunniga ingår
liksom för innevarande budgetår 125 000 kr. för att anlita extra arbetskraft
för omorganisationens genomförande.
Lantbruksstyrelsen: Omkostnader
1966/67 Anslag .................... 893 000
1967/68 Förslag ...................1 744 000
Föreslagen ändring
1966/67 1967/68
13 000 + 4 000
294 000 + 237 000
1. Sjukvård......
2. Reseersättningar
92
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
Föreslagen ändring
1966/67 1967/68
3. Expenser
a) Bränsle, lyse och vatten.................. 14 000 + 3 000
b) Övriga expenser........................ 326 500 + 345 000
4. Publikationstryck ........................ 18 000 + 7 000
5. Upplysningsverksamhet.................... 130 000 + 245 000
6. Kostnader för viss informationsverksamhet .... 100 000 —
7. Fritidsverksamhet ........................ — + 5 000
8. Representation ....................... .. — + 5 000
895 500 + 851 000
Särskilda uppbördsmedel:
Försålda formulär, blanketter och kungörelser in. m. 2 500
Nettoutgift 893 000 + 851 000
Styrelsen erinrar inledningsvis om att omkostnader för styrelsens personal
f. n. även bestrids från styrelsens och lantbruksnämndernas avlöningsanslag
samt från anslaget Bidrag till jordbrukets rationalisering, m. in. För
budgetåret 1965/66 uppgick dessa omkostnader till sammanlagt 60 000 kr.
Enligt styrelsens beräkningar fördelade sig nämnda belopp på de under
förevarande anslag upptagna posterna till sjukvård in. in., reseersättningar
och expenser med resp. 1 000 kr., 39 000 kr. och 20 000 kr.
Till motivering för förslagen under de olika anslagsposterna anför styrelsen
i huvudsak följande.
1. 1 000 kr. tillkommer från förut nämnda anslag. Den föreslagna personalförstärkningen
ökar sjukvårdskostnaderna med ca 3 000 kr.
2. 39 000 kr. tillkommer från förut nämnda anslag. Höjningar av biljettpriserna
för järnvägsresor samt av bil- och traktamentsersättningarna ökar
utgifterna med 28 000 kr. Den föreslagna personalförstärkningen ökar reseoch
traktamentsersättningarna med 120 000 kr. Tjänsteresorna ökar betydligt
i omfattning på grund av den intensifierade rationaliseringsverksamheten
samt fortbildningen av lantbruksnämndernas personal och behovet
av personliga kontakter med nämnda personal i samband med omorganisationen.
På grund härav erfordras 50 000 kr.
Även behovet av internordiska kontakter beräknas öka. Av anslagsposten
bör därför under nästa budgetår 10 000 kr. få disponeras för internordiska
resor.
3 a), ökningen motiveras av omorganisationen.
3 b). 20 000 kr. tillkommer från förut nämnda anslag. På grund av
höjda löner och viss utökning av styrelsens lokaler ökar kostnaderna för
städning och renhållning med 18 000 kr. Höjda telefonavgifter ökar ut
-
93
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
gifterna med 10 000 kr. Med hänsyn till belastningen vad gäller telefon och
annonsering erfordras ytterligare 15 000 kr. Höjda priser ökar kostnaderna
för skrivmaterialier, papper, blanketter o. d. samt kontorsmöbler och kontorsmaskiner
med ca 20 000 kr. För personalvård erfordras 1 000 kr. Med
hänsyn till den föreslagna personalförstärkningen bör delposten räknas upp
med 185 000 kr. Härav avser 110 000 kr. engångsbelopp för att anskaffa kontorsutrustning
m. m. I samband med personalförstärkningen behöver telefonväxeln
hyggas ut vilket beräknas kosta ca 55 000 kr. Härtill kommer årliga
abonnemangskostnader med ca 8 000 kr. För att fullfölja den påbörjade
upprustningen av kontorsmaskiner krävs ett engångsbelopp av 33 000 kr.
För att anskaffa en snabbtelefonanläggning erfordras ytterligare ett engångsbelopp
av 5 000 kr.
Till följd av att arbetet med elektronisk databehandling av avlöningsuträkning
m. m. den 1 januari 1967 flyttas över till försvarets civilförvaltning
inbesparas ca 25 000 kr.
4. Ökningen motiveras av belastningen samt ökat behov av nytryck av
cirkulär, kungörelser och anvisningar m. nr.
5. För verksamheten vid det av lantbruksorganisationsutredningen föreslagna
samarbetsorganet för informationsverksamhet erfordras 375 000 kr.
Beloppet bör i huvudsak disponeras med 50 000 kr. för presstjänst, 50 000
kr. för en seriepublikation om tolv nummer per år, 60 000 kr. för övriga
seriepublikationer och referattjänst, 20 000 kr. för en årsbok, 120 000 kr.
för upplysningskampanjer, foldrar och broschyrer samt 75 000 kr. för film.
7. Styrelsen erinrar om att vissa myndigheter har medel till förfogande
för att stödja de anställdas fritidsverksamhet. Sådana medel finns inte att
tillgå inom lantbruksorganisationen. Detta är enligt styrelsens mening en
hrist ur personalvårdande synpunkt. För ändamålet bör ett fritidsförbund
bildas med lokala avdelningar. Styrelsen anser det angeläget att förbundet
får ekonomiskt stöd. För ändamålet bör 5 000 kr. anvisas på en ny, förslagsvis
betecknad anslagspost.
8. För representation vid studiebesök av utlänningar bör 5 000 kr. anvisas
på en ny, förslagsvis betecknad anslagspost. Beloppet skall användas
för representation vid såväl styrelsen som nämnderna. Anslagsposten bör
efter Kungl. Maj :ts bestämmande få disponeras av lantbruksstyrelsen.
Lantbruksnämnderna: Avlöningar
1966/67 Anslag ................. 17 924 000
1967/68 Förslag ................ H7 070 000 1
1 I anledning av omorganisationen förs tidigare anslag till lantbruksnämndernas och hushållningssällskapens
avlöningar samman till ett anslag. Vidare har personalkostnader, som bestritts
över vissa sakanslag, förts över till rubricerade anslag.
94
Kungl. Maj ds proposition nr 74 år 1967
Tjänster
Föreslagen ändring
1966/67 1967/68
Handläggande personal.................. 184 -f 302
Övrig personal ........................ 465 + 477
649
+ 779
Anslag
1.
Avlöningar till tjänstemän ............
16 475 000
+ 30 175 000
2.
Arvoden och särskilda ersättningar......
227 000
+ 23 000
3.
Arvoden till ortsombuden..............
390 000
- 390 000
4,
Ersättning till täckdiknings- och cemente-
ringsförmän ........................
50 000
- 50 000
5.
Ersättningar till sakkunniga ..........
782 000
- 612 000
17 924 000
+ 29 146 000
Vad gäller organisationen och personaluppsättningen vid lantbruksnämnderna
hänvisar styrelsen till sitt i den föregående redogörelsen redovisade
yttrande över lantbruksorganisationsutredningens förslag. Enligt vad styrelsen
tillstyrkt skulle under budgetåret 1967/68 sammanlagt 1 428 tjänstemän
finnas vid nämnderna. I gruppen handläggande personal redovisar
styrelsen 24 chefer, 82 avdelningschefer, 194 tjänstemän med högskoleutbildning,
22 byggnadskonsulenter, 38 hemkonsulenter, 64 ingenjörer, 38
fiskerikonsulenter samt 24 kamrerare. Till övrig personal hänför styrelsen
437 assistenter, 34 kanslister, 155 kvalificerade biträden varav 37 kartritningsbiträden,
292 övriga biträden samt 24 expeditionsvakter. Med hänsyn
till att lönerna måste fastställas genom förhandlingar har posten för avlöningar
till tjänstemän beräknats preliminärt. I posten ingår 1 milj. kr.
för tillfällig personal och 200 000 kr. för övertids- och vikariatsersättningar.
Lantbruksnämnderna: Omkostnader
1966/67 Anslag......
1967/68 Förslag ____
1. Sjukvård ..............
2. Reseersättningar ........
3. Expenser
a) Bränsle, lyse och vatten
4 147 000
Hl 023 000
Föreslagen ändring
1966/67 1967/68
40 000 + 46 000
2 710 000 + 4 900 000
43 000 + 22 000
1 I anledning av omorganisationen förs tidigare anslag till lantbruksnämndernas och hushållningssällskapens
omkostnader samman till ett anslag.
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
95
1966/67
Föreslagen ändring
1967/68
b) Anskaffning av instrument och annan
fältutrustning ......................
c) Övriga expenser ....................
4. Kostnader i samband med projekteringsverk-
samhet ..............................
70 000
1 084 000
200 000
+ 70 000
+ 1 438 000
+ 100 000
5. Ersättningar till hushållningssällskapen för
medverkan i nämndernas verksamhet......
+ 300 000
6. Beställningsverksamhet ................
—
+ 1 000
4 147 000
+ 6 877 000
Särskilda uppbördsmedel:
Inkomst av beställningsverksamhet..........
_
1 000
Nettoutgift
4 147 000
+ 6 876 000
Till motivering för förslagen under de olika anslagsposterna anför styrelsen
i huvudsak följande.
1. Vid en personalstyrka om 1 428 personer krävs en ökning av posten
med 46 000 kr.
2. Rese- och flyttningskostnadsersättningar samt traktamenten beräknas
för nästa budgetår komma att uppgå till 7 610 000 kr. Vid beräkningarna
har hänsyn tagits till kostnadsläget den 1 juli 1966.
3 a). Posten bör med hänsyn till den föreslagna personalstyrkan och
utökat behov av kontorslokaler föras upp med 65 000 kr.
3 b). För att ersätta försliten utrustning erfordras liksom för innevarande
budgetår 40 000 kr. Med hänsyn till behovet att kompensera minskningen
av personal för torrläggningsverksamheten erfordras 18 automatiska
avvägningsinstrument. Till följd av ökad användning av flygbilder
för stereoändamål behövs 10 spegelstereoskop och 5 optiska pantografer.
Kostnaderna för att anskaffa nämnda, arbetsbesparande utrustning beräknas
till sammanlagt ca 100 000 kr.
3 c). På grund av löne- och andra kostnadshöjningar ökar utgifterna för
renhållning och städning med ca 61 000 kr. Nya lokaler ökar städningskostnaden
med ytterligare 200 000 kr. Höjda telefonavgifter ökar belastningen
med 30 000 kr. Prisstegringar ökar kostnaderna för inköp av skrivmaterialier,
papper, blanketter o. dyl. samt kontorsutrustning m. m. med
ca 60 000 kr. De löpande kostnaderna beräknas dessutom stiga med ca
1 060 000 kr. till följd av personalökningen. För att anskaffa ytterligare
modern facklitteratur erfordras 38 000 kr. För personalvård behövs 8 000
kr. Till förevarande anslagspost bör föras över vissa expensmedel på sammanlagt
60 000 kr. som f. n. belastar anslagen Lantbruksnämnderna: Avlöningar,
Bidrag till jordbrukets rationalisering, m. in., Bidrag till produk
-
96
Kungl. Maj.ts proposition nr Ib år 1967
tionsbefrämjande åtgärder i Norrland, m. in. och Befrämjande av husdjursaveln
in. in. Delposten kan räknas ned med 79 000 kr. som anvisats som engångsbelopp
för innevarande budgetår.
I sammanhanget anmäler styrelsen att flyttningskostnaderna och kostnaderna
för viss utrustning i de nya lokalerna inte nu kan beräknas. Styrelsen
avser att återkomma härtill sedan lokalfrågorna lösts.
4. Styrelsen hänvisar till behovet att anpassa projekteringsverksamheten
mot ytterligare automatisering av mätnings- och beräkningstekniken.
För hyra av datamaskin, stansning o. dyl. beräknas ca 20 000 kr. Utökad
flygkartering höjer kostnaderna med 50 000 kr. Automatiska höjningar av
de kostnader som i övrigt skall bestridas från posten ökar belastningen med
30 000 kr.
5. Styrelsen hänvisar till lantbruksorganisationsutredningens förut redovisade
förslag.
I lorevarande sammanhang erinrar lantbruksstyrelsen om att lantbruksorganisationsutredningen
föreslagit att 75 000 kr. anvisas på en särskild
anslagspost under nämndernas omkostnadsstat för att bestrida ersättningar
för driftsintrång på demonstrationsgårdar. Styrelsen föreslår att medel
härtill i stället anvisas under anslaget Kursverksamhet för jordbrukets rationalisering
in. in.
Lantbruksnämnderna: Engångsutrustning
1967/68 Förslag .................. 3 500 000
Lantbruksstyrelsen erinrar om att lantbruksorganisationsutredningen föreslagit
att ett nytt reservationsanslag på 3 630 000 kr. förs upp i riksstaten
för att täcka kostnader som uppstår vid utrustningen av de nya lantbruksnämnderna.
Utredningen har därvid beräknat medel dels för anskaffning
av kontorsmöbler, kontorsmaskiner, mattor, gardiner, teleutrustning
och undervisningsmateriel, dels för flyttningar. Därutöver erfordras enligt
lantbruksstyrelsens mening snabbtelefon- och personsökaranläggningar i
vart fall vid de större nämnderna. För att täcka ett förstahandsbehov behövs
70 000 kr. I avvaktan på en övergång till automatisk databehandling
vad gäller bokföringen in. m. bör nämnderna vidare utrustas med maskiner
för postgiroremittering och bokföring. Härför erfordras 375 000 kr.
Enär styrelsen inte räknar med att hela det angivna beloppet för utrustningsändamål,
4 075 000 kr., behövs under budgetåret 1967/68 föreslås att
anslaget för nämnda budgetår förs upp med 3,5 milj. kr.
Vad gäller flyttningskostnaderna framhåller styrelsen att utredningen
endast kunnat beräkna kostnaderna för de interna omflyttningarna. Beträffande
flyttningskostnaderna i övrigt avser styrelsen att återkomma sedan
nämndernas lokalfrågor definitivt lösts.
97
Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1967
Särskilda kostnader i samband med lantbruksnämndernas och hushållningssällskapens
omorganisation
1967/68 Förslag .................. 1 500 000
Lantbruksstyrelsen föreslår att ett nytt förslagsanslag med angiven rubrik
förs upp i riksstaten för budgetåret 1967/68. Anslaget erfordras med
hänsyn till att hushållningssällskapen även efter omorganisationen den
1 juli 1967 kommer att belastas med vissa kostnader som hittills täckts med
statliga bidrag. Styrelsen har preliminärt beräknat kostnaderna enligt följande
sammanställning.
1. Sammanträdeskostnader
(ett ordinarie och ett extra sammanträde med hushållningssällskapen;
sammanträden med förvaltningsutskott och nämn
-
der under andra halvåret 1967) ......................... 500 000
2. Hyror av lokaler samt expenser för fältarbetande personal
under senare hälften av år 1967 ........................ 300 000
3. Hästpremieringarna under andra halvåret 1967 ........... 120 000
4. ATP-avgifter .......................................... 420 000
5. Arbetsgivaravgifter .................................... 65 000
6. Oförutsett ............................................ 95 000
1 500 000
Styrelsen föreslår att anslaget disponeras enligt föreskrifter som bestäms
av Kungl. Maj :t efter förslag av styrelsen.
Utbildningskurser för viss personal vid lantbruksnämnder och hushållningssällskap
-
1966/67 Anslag .................... 82 000
1967/68 Förslag ................... 220 000
Lantbruksstyrelsen föreslår att anslaget på de skäl som anförts av lantbruksorganisationsutredningen
och med hänsyn till bl. a. höjda arvoden
till föreläsare höjs med 138 000 kr. Därjämte föreslår styrelsen att anslagsrubriken
ändras till Utbildningskurser för personal vid lantbruksstyrelsen
och lantbruksnämnderna.
Kursverksamhet för jordbrukets rationalisering m. m.
1966/67 Anslag1 .................. 2 820 000
1967/68 Förslag .................. 3 100 000
1 Avser den del, som disponeras av lantbruksstyrelsen.
4 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 74
98
Kungl. Maj ds proposition nr 74 år 1967
Lantbruksstyrelsen föreslår att den del av anslaget som står till förfogande
för styrelsen för nästa budgetår höjs med 280 000 kr. enligt följande
sammanställning.
1. Kursverksamhet .......................
2. Studieresor ...........................
3. Framställning av undervisningsfilm och bild
serier.................................
4. Medel överförda från anslaget Bidrag till jord
brukets rationalisering, m. m............
5. Ersättning för driftsintrång på demonstrations
gårdar ...............................
6. För utökad verksamhet .................
Till motivering för förslagen under de olika punkterna anför styrelsen i
huvudsak följande.
1. ökningen hänför sig till höjda lär ararvoden samt höjda bil- och traktamentser
sättningar.
3. Medlen bör enligt lantbruksorganisationsutredningen fr. o. in. nästa
budgetår ställas till förfogande för det av utredningen föreslagna samarbetsorganet
för central informations- och upplysningsverksamhet pa lantbrukets
och trädgårdsnäringens områden.
4. Omföringen bär föreslagits av lantbruksorganisationsutredningen.
5. Lantbruksorganisationsutredningen har föreslagit att 75 000 kr. tas
upp på lantbruksnämndernas omkostnadsstat till kostnader för ersättning
för driftsintrång på demonstrationsgårdar. Verksamheten vid demonstrationsgårdarna
ansluter nära till grupprådgivningen. Kostnaderna bör därför
tas upp under förevarande an''lag.
6. Kursverksamheten bör intensiiieras till följd av jordbruksutredningens
förslag om ökade rationaliseringsinsatser och omställningsåtgärder. På
grund härav beräknas belastningen på anslaget öka.
1966/67
1967/68
2 713 000
+ 135 000
32 000
—
75 000
—
75 000
—
+
56 000
_
+
75 000
—
+
89 000
2 820 000 + 280 000
Styrelsens för lantbrukshögskolan förslag beträffande specialrådgivningen
och publikationsverksamheten vid högskolan
Styrelsen. I fråga om s p e c i a 1 r å d g i v n i n g e n vid högskolan erinrar
styrelsen inledningsvis om att den sedan dess tillkomst för fem år
sedan haft eu provisorisk organisation. Specialrådgivningen står under ledning
av högskolans styrelse. Den omedelbara ledningen utövas av en kommitté,
som styrelsen utsett och som består av högskolans rektor, förestån
-
99
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
darna för de institutioner, där specialrådgivningens experter är placerade,
samt dessa experter. I en rådgivande nämnd, som likaså utses av styrelsen,
ingår representanter för högskolan, lantbruksstyrelsen, hushållningssällskapen,
RLF, Sveriges lantbruksförbund och lantmäteristyrelsen. Personalen
vid specialrådgivningen utgörs av fyra experter, tio specialrådgivare
och nio biträden. Medlen till specialrådgivningen anvisas undgr anslaget
Kursverksamhet för i ordbrukets rationalisering-m. in. och uppgår budgetåret
1966/67 till totalt 1 045 000 kr. All personal vid specialrådgivningen
är arvodesanställd.
Anledningen till inrättandet av specialrådgivningen vid lantbrukshögskolan
var, framhåller styrelsen, behovet av att åstadkomma en effektivare
och snabbare spridning av de forsknings- och försöksresultat som framkommer
dels vid högskolan, dels utomlands. Till forskning och försök på
jordbruks- och trädgårdsområdena anslås varje år 15—20 milj. kr. För att
verksamheten skall få avsedd effekt måste de resultat som framkommer
utan dröjsmål nå berörda näringsutövare och utnyttjas av dessa. Specialrådgivningen
är alltså det organ, som har till uppgift att sprida kännedom
om forsknings- och försöksresultaten på j ordbruks- och trädgårdsområdena.
Det bör enligt styrelsen därvid åligga specialrådgivningen att samordna och
presentera resultaten från såväl inhemsk som utländsk forskning och försöksverksamhet
i sådan form, att dessa kan omsättas i praktisk verksamhet,
samt att företrädesvis genom rådgivare vid lantbruksnämnderna, lärare
och övriga, som handhar information inom jordbruk och trädgårdsnäring,
förmedla forskningens och försöksverksamhetens resultat till berörda näringar.
Den bör vidare ha hand om högskolans publikationsverksamhet
samt förmedla jordbrukets och trädgårdsnäringens problem till forskningen
och försöksverksamheten.
Specialrådgivningsorganisationen bör enligt styrelsen i fortsättningen benämnas
lantbrukshögskolans informationstjänst och lyda under högskolans
styrelse och rektorsämbete. Det viktigaste informationsmediet för informationstjänsten
bör enligt styrelsens mening vara publikationsverksamheten.
Andra viktiga uppgifter för denna bör vara fortbildningen, anordnandet av
konferenser, demonstration av nya försöksresultat samt informationsspridning
genom radio och television.
För specialrådgivningen tillämpas f. n. i stort sett samma ämnesindelning
som för försöksverksamheten. Specialrådgivningen är företrädd inom
fyra områden, nämligen ekonomi, jordbruk, husdjur och teknik. Därjämte
finns en specialrådgivare inom trädgårdsområdet. Styrelsen anser att även
för framtiden en liknande ämnesindelning bör tillämpas. Detta är motiverat
bl. a. av att informationstjänsten alljämt bör vara lokalmässigt förlagd till
de viktigaste institutionerna för de tillämpade ämnesområdena. Informationstjänsten
bör organiseras på fem avdelningar, nämligen för ekonomi,
teknik, jordbruk, husdjur och trädgård. Den ekonomiska avdelningen fö
-
100
Kungl. Maj:ts proposition nr 7-4 år 1967
reslås inriktad på struktur- och anpassningsfrågor samt pris- och marknadsfrågor,
jordbruksavdelningen på grovfoder- och potatisodling, norrländsk
växtodling, ogräsfrågor, växtföljder, växtnäring samt markfrågor,
husdjursavdelningen på mjölk-, kött- och fjäderfäproduktion, svinskötsel
samt pälsdjursuppfödning, tekniska avdelningen på lantbruksbyggnader
och lantbruksmaskiner samt trädgårdsavdelningen på köksväxt- och
prydnadsväxtodling samt frukt- och bärodling.
För att samordna och leda informationsverksamheten föreslår styrelsen
en tjänsFsöm informationschef/Vidare föreslås nya tjänster som redaktör
och förste byråsekreterare. De befintliga experterna och specialrådgivarna
bör i fortsättningen benämnas statskonsulenter. Under perioden t. o. m.
budgetåret 1971/72 föreslås antalet statskonsulenter öka med åtta till 22.
Medel för informationstjänsten bör enligt styrelsen fr. o. in. nästa budgetår
anvisas under lantbrukshögskolans anslag till avlöningar, omkostnader
och materiel m. m. Förslaget innebär att medelsanvisningen för budgetåret
ökar med 1 106 000 kr. under avlöningsanslaget, 208 000 kr. under omkostnadsanslaget
och 165 000 kr. under materielanslaget eller totalt 1 479 000
kr. I stället kan anslaget Kursverksamhet för jordbrukets rationalisering
in. m. minskas med 1 045 000 kr.
Beträffande publikationsverksamheten vid lantbrukshögskolan
och statens lantbruksbyggnadsförsök lämnar styrelsen i huvudsak
följande redogörelse.
Vid högskolan utges publikationsserierua »Lantbrukshögskolans annaler»,
»Lantbrukshögskolans meddelanden», »Aktuellt från lantbrukshögskolan»,
»Grundförbättringar» samt »Publikationstjänsten». Tryckkostnaderna
för dessa serier uppgick år 1965 till 141 000 kr.
I »Lantbrukshögskolans annaler» presenteras materialet förutom på
svenska även på engelska, tyska eller franska. Publikationen utkommer
med 3—4 häften per år. »Lantbrukshögskolans meddelanden, Serie A» innehåller
företrädesvis försöksrapporter. Språket är svenska, men varje meddelande
förses med engelsk sammanfattning och kompletteras med engelsk
figur- och tabelltext. Ämnesområdena ekonomi, mark-växter, trädgård och
husdjur behandlas omväxlande. »Serie B» innehåller sådant material som
inte låter sig hänföras till någon av de andra publikationsserierna. Språket
är svenska. »Aktuellt från Lantbrukshögskolan» är främst specialrådgivningens
språkrör och innehåller litteratursammanfattningar, problemöversikter
och referat riktade främst till rådgivarna. Språket är svenska. De
ämnesgrupper som behandlas är ekonomi, arbete-maskiner-byggnader,
mark-växter, trädgård och husdjur. Tidskriften »Grundförbättring» utges
av institutionerna för lantbrukets hydroteknik och marklära vid lantbrukshögskolan
och institutionen för kulturteknik vid tekniska högskolan i
Stockholm. »Publikationstjänsten» är en stencilerad, månatlig publikation,
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967 101
som innehåller ett index över artiklar i nordisk lantbrukspress och korta
referat av utvalda utländska uppsatser.
Från statens lantbruksbyggnadsförsök utges tre serier, nämligen »Handlingar»,
»Meddelanden» och »Förhandsmeddelanden.» Därjämte utges av
lantbruksstyrelsen serierna »Typritningar» och »Tekniska blad», som innehåller
sammanfattningar av bl. a. resultaten från de olika meddelandeserierna
från lantbruksbyggnadsförsöken. Tryckningskostnaderna vid lantbruksbyggnadsförsöken
belöpte sig budgetåret 1964/65 till 27 000 kr. Inkomsterna
för försålda publikationer var under motsvarande tid 11 000 kr.
Publikationsverksamheten vid lantbruksbyggnadsförsöken bör enligt styrelsen
inordnas i lantbrukshögskolans. Den samordnade publikationsverksamheten
bör föras över till den föreslagna informationstjänsten vid högskolan.
Styrelsen understryker behovet av ökade resurser för informationsverksamheten.
Ett attraktivare utförande av serierna kommer att dra större
kostnader. Samtidigt bör dock priset kunna höjas och försäljningen komma
att öka. Styrelsen förordar slutligen att de intäkter som publikationsverksamheten
ger får användas för att täcka verksamhetens kostnader.
Föreståndaren för statens lantbruksbyggnadsförsök, N. Holmqvist, som
varit medlem i högskolans arbetsgrupp rörande publikationsverksamheten,
har i särskilt yttrande bl. a. framhållit, att det inte är möjligt att få en
publikationsverksamhet, som är kvalitativt godtagbar, med de begränsade
personalresurser som högskolestyrelsen föreslår. Med hänsyn till att utbyggnaden
av redaktionsverksamheten inom specialrådgivningen torde komma
att gå relativt långsamt, bör enligt Holmqvist denna verksamhet först byggas
ut innan lantbruksbyggnadsförsökens publikationsverksamhet inlemmas
i högskolans.
Remissyttrandena. I fråga om organisationen av specialrådgivningen
understryker lantbruksstyrelsen behovet av att forskningens och
försöksverksamhetens resultat snabbt sprids till näringsutövarna för att
påskynda utvecklingstakten inom lantbruket. Ett informationsorgan knutet
till lantbrukshögskolan bör enligt styrelsens uppfattning vara ägnat
att bidra till att ge en ökad spridning av dessa resultat. Med den föreslagna
uppbyggnaden av informationstjänsten omfattande ett stort antal specialister
föreligger dock enligt styrelsen risk för att informationstjänsten utvecklas
till ett rådgivningsorgan, vars verksamhet kan komma att inriktas
direkt på näringsutövarna och sålunda bedrivas parallellt med de nya lantbruksnämndernas
rådgivningsarbete. Detta skulle medföra en splittring av
verksamheten. Styrelsen finner det därför nödvändigt, att hela frågan om
informationsverksamheten vid lantbrukshögskolan liksom vid andra högskolor
utreds ytterligare.
Om den föreslagna omorganisationen dock skulle komma till stånd anser
102
Kungl. Maj:ts proposition nr 7h år 1967
lantbruksstyrelsen bl. a. att i informationskollegiet bär ingå två representanter
för styrelsen. Liksom förhållandet är f. n. bör såväl befattningshavare
vid informationstjänsten som forskare och försölcsmän m. fl. medverka
i den utbildning av rationaliseringsorganens personal, som administreras
av styrelsen. Vidare bör informationstjänstens personal medverka i
den demonstrationsverksamhet, som bedrivs av jordbrukets rationaliseringsorgan.
Styrelsen för Alnarpsinstitutet biträder förslaget om en fastare organisation
av och ökade resurser för specialrådgivningen.
Sveriges lantbruks förbund anför, att specialrådgivningen på ett tillfredsställande
sätt löst sina arbetsuppgifter och varit till stor nytta då det gällt
att effektivisera rådgivningen inom jordbruket. I strävandena att påskynda
utvecklingstakten inom jordbruket, vilket kraftigt understrukits av 1960 års
jordbruksutredning och till vilket förbundet också ansluter sig, kommer
verksamheten att ha en stor och ständigt växande betydelse. Förbundet
framhåller att informationstjänsten bör ges resurser även för att inhämta
utländska forskningsresultat. En angelägen uppgift för informationstjänsten
bör också vara att från det praktiska jordbruket och rådgivningsorganen
förmedla önskemål om forskningsprojekt till högskolan. Informationstjänsten
bör ha nära kontakt med det centrala samarbetsorgan, som av 1965
års lantbruksorganisationsutredning föreslagits bli inrättat vid lantbruksstyrelsen.
Den föreslagna organisationen med fem avdelningar finner förbundet
vara lämplig. Förbundet tillstyrker även befattningen som informationschef.
Högskolans förslag tillstyrks av RLF, som i huvudsak anför samma
synpunkter som lantbruksförbundet, samt av Hushållningssällskapens förbund
och TCO.
När det gäller publikationsverksamheten anför lantbruksstyrelsen
att den publikationsverksamhet vid lantbrukshögskolan, som riktar
sig direkt till näringsutövarna, bör samordnas med övrigt central information
på lantbrukets område. Frågan om publikationsverksamheten vid
högskolan bör tas upp till förnyad prövning i samband med den utredning
rörande högskolans informationsverksamhet, som styrelsen förordat.
Styrelsen för Alnarpsinstitutet finner, att informationstjänsten inte bör
ha hand om publikationsverksamheten. Ledningen av denna verksamhet
bör i stället ankomma på ett särskilt organ, i vilket ingår representanter
för såväl forskningen och försöksverksamheten som informationstjänsten.
Sveriges lantbruksförbund, RLF och Hushållningssällskapens förbund
tillstyrker att högskolans och lantbruksbyggnadsförsökens publikationsverksamhet
samordnas och handhas av informationstjänsten.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
103
Departementschefen
Enligt principbeslut av 1965 års riksdag skall lantbruksnämndens och hushållningssällskapets
uppgifter med jordbrukets och trädgårdsnäringens rationalisering
föras samman i ett organ. Det nya regionalorganet skall vara
statlig myndighet och benämnas lantbruksnämnd. Hushållningssällskapen
avses bestå och ha till huvudsaklig uppgift att vara kontaktorgan mellan
lantbruksnämnderna och näringsutövarna inom jordbruk och trädgårdsnäring.
Beslutet innefattar vissa närmare ställningstaganden till och riktlinjer
för den nya organisationen. Härtill får jag återkomma i det följande.
1965 års lantbruksorganisationsutredning har utrett och lämnat detaljförslag
rörande de nya lantbruksnämndernas arbetsuppgifter och organisation
samt personalbehov. Förslaget innefattar sammanföring av de båda
lantbruksnämnderna i Älvsborgs län. Vidare har utredningen lagt fram förslag
om viss ändring av lantbruksstyrelsens organisation och om personalförstärkningar
vid styrelsen. Utredningen har även lämnat förslag till ett
nytt samarbetsorgan för informationsverksamhet på jordbrukets och trädgårdsnäringens
områden. Organet avses ersätta jordbrukets upplysningsnämnd.
Organisationsändringarna föreslås böra genomföras med början
den 1 juli 1967. I anslutning till förslagen har utredningen lagt fram beräkningar
av medelsbehovet för de olika ändamålen. Slutligen har utredningen
bl. a. behandlat frågor om hushållningssällskapens framtida arbetsuppgifter
och organisation m. m.
Som framgår av den föregående redogörelsen har remissinstanserna i allt
väsentligt anslutit sig till utredningens förslag. Detta gäller såväl huvuddragen
i den nya lantbruksorganisationens verksamhet som den närmare utformningen
av organisationen. Kritik har dock framförts på vissa punkter.
Även jag anser att utredningens förslag i huvudsak bör kunna ligga till grund
för den nya organisationen.
I sammanhanget finner jag det lämpligt att även behandla förslag av styrelsen
för lantbrukshögskolan beträffande den framtida organisationen av
specialrådgivningen vid högskolan samt publikationsverksamheten vid högskolan
och statens lantbruksbyggnadsförsök.
Lantbruksnämndernas uppgifter och organisation. I lantbruksorganisationsutredningens
uppdrag har ingått att närmare överväga arbetsuppgifterna
för de nya lantbruksnämnderna. I prop. 1965: 100 angav jag vissa riktlinjer
för utredningens överväganden. Enligt 1965 års riksdagsbeslut i ämnet
bör nämnderna i princip överta uppgifter som är av sådan betydelse för jordbrukets
och trädgårdsnäringens rationalisering i vid bemärkelse att de bör
handhas av staten. Annan från statens synpunkt i och för sig angelägen verksamhet,
som hushållningssällskapen nu bedriver, bör föras över till annat or
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
104
Kungl. Maj ds proposition nr 74 år 1967
gan än lantbruksnämnderna. Är detta f. n. inte möjligt bör verksamheten tillfälligt
inordnas i nämnderna. Övrig verksamhet kan ligga kvar hos hushållningssällskapen.
Det huvudsakliga innehållet och omfattningen av lantbruksnämndernas
arbetsuppgifter i fråga om jordbrukets rationalisering bestäms till väsentliga
delar av de förslag, som kommer att föreläggas riksdagen i proposition
angående riktlinjer för jordbrukspolitiken m. m. Jag begränsar mig därför
i förevarande sammanhang till att behandla vissa särskilda frågor rörande
nämndernas arbetsuppgifter.
Rationaliseringsverksamheten på jordbrukets område syftar till att fortlöpande
anpassa näringen till målet för jordbrukspolitiken. Härför krävs ett
handlingsprogram för verksamheten som ständigt hålls aktuellt. Översiktlig
och regional planering samt individualplanering har sedan länge använts
som medel i lantbruksnämndernas verksamhet. Den översiktliga jordbrulcsplaneringen
har växt fram parallellt med motsvarande verksamhet inom andra
sektorer i samhället. Lantbruksstyrelsen har anvisat lantbruksnämnderna
en för hela riket likartad uppläggning och metodik beträffande översiktsplaneringen.
Härigenom har möjlighet öppnats att få fram jämförbara resultat
och skapa en förhållandevis riktig bild av nuläget, som täcker landet i dess
helhet.
Den översiktliga planeringen bör enligt min mening kunna utvecklas till ett
värdefullt medel för att samordna de olika insatserna för lantbrukets rationalisering
i vidare bemärkelse. Eu väsentlig uppgift för lantbruksstyrelsen bör
vara att analysera behovet av olika åtgärder och värdera effekten av insatta
rationaliserings- och omställningsmedel i syfte att ge den fortsatta verksamheten
en så effektiv inriktning som möjligt. En annan viktig uppgift för lantbruksstyrelsen
bör vara att utveckla och anvisa metodik för den översiktliga
planeringen och lämna central service till länen för statistisk bearbetning
m. m. Den centrala planeringen bör mynna ut i regionalt differentierade
handlingsprogram.
Viktiga uppgifter vid den regionala planeringen bör bl. a. vara att avväga
markresurserna och belysa utvecklingsvägar och ekonomiska förutsättningar
för de enskilda företagen. Andra viktiga uppgifter blir att utarbeta riktlinjer
för dispositionen av det statliga finansieringsstödet, strukturrationaliseringen,
den aktiva inköps- och försäljningsverksamheten samt upplysnings- och
rådgivningsverksamheten. Vidare erfordras överväganden beträffande omflyttningen
av resurser mellan jordbruket och andra näringar samt inom
jordbruket.
Utvecklingen i jordbruket och i andra samhällssektorer är beroende av
varandra, särskilt vad gäller lokaliseringen av näringslivet samt efterfrågan
på arbetskraft och på mark för bebyggelse- och fritidsändamål. Jag vill därför
understryka vikten av att planeringen såväl centralt som regionalt inord
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
105
nas i den allmänna ramen för samhällsplaneringen. Inte minst gäller detta
frågor om markanvändning och omställning av arbetskraft.
Jag återkommer till dessa frågor vid anmälan av proposition rörande riktlinjer
för jordbrukspolitiken m. m.
Ett av de viktigaste medlen i rationaliseringsverksamheten är rådgivningen.
Lantbruksstyrelsen gör nu upp riksprogram för rådgivningsverksamheten
på lantbrukets område. Härvid medverkar vederbörande högskolor och myndigheter
samt de organisationer som företräder företagare och arbetstagare
inom de berörda näringarna. Programmen bildar en ram för rådgivnings- och
upplysningsverksamheten i allmänhet inom området. De tjänar vidare till
ledning för de särskilda programnämnder genom vilka samråd sker på länsplanet.
Rådgivningen och upplysningen sker såväl individuellt som genom
kurser.
I likhet med utredningen anser jag att staten bör medverka i första hand
i sådan rådgivningsverksamhet som är av särskild betydelse för rationaliseringen
inom jordbruket. Kommersiellt betonad produktionsrådgivning bör
dock i princip skötas av näringsutövarnas egna organisationer. För att effektivisera
den rådgivning som staten skall svara för bör såsom utredningen
förordat programmeringen fortsättas och utvecklas. Denna rådgivning bör
anpassas till ändrade förutsättningar inom lantbruket. Den förskjutning
som ägt rum från en huvudsakligen produktionsteknisk rådgivning mot en
mer företagsekonomiskt inriktad verksamhet bör fortsätta. Rådgivningen
bör stå öppen för alla yrkesutövare. Den bör således inte begränsas till sådana
som behöver statligt ekonomiskt stöd för rationaliseringsåtgärder.
I lantbruksnämndernas rationaliseringsverksamhet intar den aktiva inköps-
och försäljningsverksamheten en framträdande plats. Den har visat
sig vara ett verksamt medel för strukturanpassningen. Härtill kommer uppgiften
att bevilja statligt ekonomiskt stöd till storleksrationalisering eller
arronderingsförbättring. I nämndernas uppgift ingår även att bevilja sådant
stöd till investeringar i byggnader och andra anläggningar. I detta och i
andra sammanhang har nämnderna att överväga markanvändningsfrågor
och frågor om omställning av arbetskraft i jordbruket. Enligt min mening
bör stor vikt läggas på dessa arbetsuppgifter för att åstadkomma en snabb
strukturanpassning inom lantbruket.
Utredningens bedömning av de uppgifter som bör ingå i lantbruksnämndernas
beställningsverksamhet synes väl avvägd. Jag förutsätter härvid att,
såsom utredningen förordat, endast sådan service tillhandahålls som är angelägen
för rationaliseringsverksamheten och som inte blir tillräckligt tillgodosedd
utan de statliga insatserna. En allmän riktlinje bör således vara
att staten avvecklar verksamheten i den mån näringslivet är berett att sj älvt
ombesörja den i fortsättningen. Servicen bör bedrivas i konkurrens på lika
villkor och stå öppen för alla företagare i berörda näringar. Den bör således
5 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 74
106
Kungl. Maj. ts proposition nr 74 år 1967
inte begränsas till sådana projekt som får statligt finansieringsstöd. Finansieringen
av beställningsverksamheten kommer jag att behandla i ett senare
avsnitt.
Lantbruksnämnderna bör således liksom f.n. bedriva beställningsverksamhet
i fråga om projektering av dikning samt ekonomibyggnader. Vidare bör
nämnderna kunna bedriva företagsekonomisk kalkylering och planläggning
även på beställning. Dessutom bör nämnderna från hushållningssällskapen
överta uppgifterna med sådan produktionsteknisk service såsom markkartering
och planer för växtodling, huscljursavel och utfodring. Därtill kommer
planer för att lösa mekaniseringsfrågor samt rationaliseringsarbetet inomgårds
och för rationalisering inom trädgårdsnäringen.
De lantbrukskemiska stationerna och frökontrollanstalterna bör däremot
inte inordnas under nämnderna. Nämnderna bör inte heller bedriva fiskodling
i egen regi eller åta sig att projektera trädgårdar och parker eller ha
några uppgifter på hemslöjdens område. Bokföringsuppgifter och deldarationsservice
bör också ligga utanför nämndernas arbetsområde. Här berörda
uppgifter är enligt min mening nämligen inte av sådan betydelse för
jordbrukets och trädgårdsnäringens rationalisering att de bör has om hand
av staten.
Hushållningssällskapens uppgifter med undervisningsverksamheten behandlas
i reglementet den 30 juni 1949 (nr 451) för statsunderstödd utbildningsverksamhet
på lantbrukets område. Härvid har föreskrivits att bl. a.
lantbruksnämnd eller hushållningssällskap kan anordna undervisning i
jordbrukets rationalisering och andra till lantbruket hörande ämnen. Enligt
kungörelsen den 30 juni 1949 (nr 452) angående statsbidrag till utbildningsverksamhet
på lantbrukets område kan hushållningssällskap beviljas
statsbidrag för ändamålet. Efter omorganisationen bör emellertid
i första hand lantbruksnämnderna svara för denna kursverksamhet. Hushållningssällskapen
bör även i fortsättningen kunna anlitas i sådan verksamhet.
Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bestämmande, lantbruksstyrelsen
bör få besluta närmare härom.
Utredningen har i betänkandet lämnat en utförlig redogörelse för de bestämmelser
som gäller i fråga om husdjurskontroll och stambokföring. Vid
anmälan av prop. 1965: 100 ifrågasatte jag om hushållningssällskapens befattning
med hithörande uppgifter borde övertas av lantbruksnämnderna.
På de skäl utredningen angett finner jag starka skäl tala för att administrationen
och ledningen av kontrollverksamheten och stambokföringen i ökad
utsträckning övertas av näringsutövarna själva. Hushållningssällskapen
har därutöver vissa uppgifter på animalieproduktionens område. Dessa bör
i enlighet med vad utredningen närmare föreslagit föras över till lantbruksnämnderna.
Enligt kungörelsen den 2 juni 1950 (nr 501) angående statsbidrag till
kontrollföreningsverksamheten m. in. kan statsbidrag under vissa förut
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 7 b år 1967
107
sättningar utgå för kontrollverksamhet beträffande nötboskap. Genom att
lantbruksnämnderna nu övertar vissa av de uppgifter som hittills åvilat
hushållningssällskapen på husdjursområdet bör formerna för denna bidragsgivning
ändras. Det bör ankomma på lantbruksstyrelsen att pröva frågan
om statsbidrag bör beviljas samt meddela närmare föreskrifter om villkoren
för dessa bidrag. Bidragen bör lämnas av lantbruksnämnderna och
som hittills avse kreatursbesättningar om högst tio kor och uppgå till högst
de belopp som gäller enligt nuvarande bestämmelser.
Jag vill emellertid anmäla att jag senare avser att föreslå Kungl. Maj :t att
lantbruksstyrelsen får i uppdrag att, mot bakgrunden av den utveckling som
skett rörande kontrollverksamheten, överväga om behov föreligger av här
ifrågavarande statsbidrag även efter nästa budgetårs utgång och att avge
de förslag vartill undersökningen kan leda.
För tillsyn av kontrollverksamheten beträffande nötboskap skall enligt
kungörelsen angående statsbidrag till kontrollföreningsverksamheten m. infinnas
en särskild kontrollnämnd med viss angiven sammansättning. Enligt
kungörelsen den 16 maj 1958 (nr 244) om stambokföring och kontroll
av avelssvin skall för den svinstamkontroll som föreskrivs i kungörelsen
finnas en rådgivande nämnd, även den med viss bestämd sammansättning.
Då som förut nämnts avsikten är att administrationen och ledningen av
kontrollverksamheten i ökad omfattning skall övertas av djurägarnas medlemsorganisationer
synes det inte längre erforderligt att särskilda nämnder
är inrättade för dessa ändamål. Anser sig emellertid lantbruksstyrelsen
behöva anlita speciell sakkunskap för att övervaka kontrollverksamheten,
har jag ingen erinran mot att styrelsen tillkallar rådgivande nämnder.
Några särskilda författningsbestämmelser härom eller om nämndernas sammansättning
och verksamhet är emellertid inte behövliga.
Förslagen i det föregående kräver att vissa lagar och förordningar ses
över, nämligen:
1) lagen den 23 december 1914 (nr 451) om hingstbesiktningstvång,
2) lagen den 20 juni 1918 (nr 399) om förbud mot utsläppande av tjur
eller hingst å samfälld betesmark,
3) lagen den 14 juni 1928 (nr 196) om galtbesiktningstvång,
4) förordningen den 8 maj 1942 (nr 341) med vissa bestämmelser angående
nötboskapsaveln,
5) förordningen den 29 september 1950 (nr 532) med vissa bestämmelser
angående seminverksamhet bland nötkreatur,
6) förordningen den 16 maj 1958 (nr 242) med vissa bestämmelser angående
seminverksamhet bland svin,
7) förordningen den 13 mars 1964 (nr 33) med vissa bestämmelser angående
seminverksamhet bland får.
Beträffande de fyra första författningarna erfordras i sakligt hänseende
bara den ändringen, att lantbruksnämnden ersätter hushållningssällskapet
108
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
beträffande framställning till Kungl. Maj :t om vissa tvångsförordnanden
till skydd för husdjursaveln. Samtidigt bör vissa straffrättsliga bestämmelser
uteslutas från nämnda författningar såsom överflödiga och övriga straffrättsliga
bestämmelser ges en tidsenlig redaktionell utformning. I överensstämmelse
med förekommande bestämmelser i brottsbalken om penningböter
bör bötesmaximum höjas.
Enligt de tre sistnämnda författningarna, dvs. förordningarna om seminverksamhet
bland nötkreatur, svin och får, gäller bl. a., att handjur som är
infört i s. k. riksstambolc får användas för seminverksamhet. Eftersom avsikten
är att stambokföringen i princip skall övertas av näringsutövarna
utan skyldighet för dem att föra stambok, bör bestämmelserna om stambokföring
som förutsättning för seminavel utgå. I stället bör lantbruksstyrelsen
få ange de fordringar som från avelssynpunkt bör ställas på handjur
som skall användas för seminavel. Fordringarna torde kunna anpassas till
nuvarande regler på sådant sätt, att övergångsbestämmelser kan undvaras.
Djur som vid tiden för de nya bestämmelsernas ikraftträdande är godkända
för seminavel liksom sperma från sådana djur bör alltså i princip få användas
i verksamheten även i fortsättningen. De tre förordningarna om seminverksamhet
bör i samband med dessa ändringar ersättas av eu ny förordning
om seminverksamhet för avel av nötkreatur, får och svin.
Vad beträffar de nya lantbruksnämndernas befattning med vissa växtskyddsfrågor
ansluter jag mig till utredningens förslag. Lantbruksnämnderna
bör alltså svara för bl. a. samhällets åtgärder i fråga om berberis- och
flyghavrebekämpningen. Skyldighet för markägare och nyttjanderättshavare
att medverka i bekämpningen föreligger enligt lagen den 26 maj 1933 (nr
231) om utrotande av berberis å viss mark och förordningen den 21 april
1961 (nr 77) med vissa bestämmelser om skydd mot flyghavre. Dessa författningar
bör ändras så, att lantbruksnämnden i stället för hushållningssällskapet
har att göra framställning hos Kungl. Maj :t rörande förordnande
om bekämpingsåtgärder. En överflödig straffrättslig bestämmelse i
berberislagen kan samtidigt utgå. I överensstämmelse med förekommande
bestämmelser i brottsbalken om penningböter bör bötesmaximum höjas.
Enligt förordningen den 15 mars 1946 (nr 81) om bekämpande av smittsamma
sjukdomar hos bin är innehavare av bisamhälle skyldig att vidta
vissa bekämpningsåtgärder. Dessa föreskrivs av en särskild tillsynsman
som utses av länsstyrelsen i samråd med hushållningssällskapets förvaltningsutskott.
Förordningen bör ändras så, att sådant samråd i fortsättningen
sker med lantbruksnämnden, som bör handha även vissa andra uppgifter till
skydd för pollenöverförande insekter.
I enlighet med vad jag i det föregående anfört har inom jordbruksdepartementet
upprättats förslag till
1) lag angående ändring i lagen den 23 december 1914 (nr 451) om hingstbesik
in ings tvång,
109
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
2) lag angående ändring i lagen den 20 juni 1918 (nr 399) om förbud mot
utsläppande av tjur eller hingst å samfälld betesmark,
3) lag angående ändring i lagen den 14 juni 1928 (nr 196) om galtbesiklningstvång,
4) förordning om ändring i förordningen den 8 maj 1942 (nr 341) med
vissa bestämmelser angående nötboskapsaveln,
5) förordning om seminverksamhet för avel av nötkreatur, får och svin,
6) lag angående ändring i lagen den 26 maj 1933 (nr 231) om utrotande
av berberis å viss mark,
7) förordning angående ändrad lydelse av 11 och 13 §§ förordningen den
21 april 1961 (nr 77) med vissa bestämmelser om skydd mot flyghavre,
8) förordning angående ändrad lydelse av 3 § förordningen den 15 mars
1946 (nr 81) om bekämpande av smittsamma sjukdomar hos bin.
De författningar i övrigt på husdjurs- och växtskyddsområdena som behövs
i anledning av lantbruksnämndernas nya organisation kan utfärdas
av Kungl. Maj :t utan riksdagens medverkan.
•’ Det allmännas insatser för att främja utvecklingen av den yrkesmässiga
trädgårdsnäringen anser jag i likhet med utredningen böra inordnas i de
nya lantbruksnämndernas verksamhet. Arbetsuppgifterna bör huvudsakligen
omfatta rådgivning, projektering av vissa anläggningar samt handläggning
av ärenden rörande finansieringsstöd. Uppgifter på trädgårdsområdet
i övrigt t. ex. rådgivning och projektering av villaträdgårdar och parkanläggningar
är enligt min mening knappast att betrakta som en statlig uppgift.
Service på detta område torde i den mån den ej ombesörjs av kommunerna
alltjämt kunna handhas av hushållningssällskapen. Jag är ej heller
beredd att såsom ifrågasatts i ett remissyttrande förorda att statsbidrag
utgår till verksamhet av ifrågavarande slag. ''/<
Lantbruksnämnderna och hushållningssällskapen svarar f. n. regionalt
för vissa uppgifter i fråga om jordbruksstatistik och skördeskadeskydd.
Sålunda fungerar hushållningssällskapen tillsammans med kommunerna
som lokalt organ för insamling och granskning av primäruppgifter till jordbruksstatistiken
medan lantbruksnämnderna granskar skördeskadeanmälningar.
De uppgifter i samband med skördeskadeskyddet som f. n. vilar på hushållningssällskapen
bör föras över till lantbruksnämnderna. Vidare anser
jag att fältarbetet med den objektiva skördeuppskattningen bör föras över
till de nya lantbruksnämnderna. Arbetet bör i huvudsak bedrivas på samma
sätt som nu. Provyteledarna bör såsom utredningen föreslagit föras upp på
nämndernas personalstat. Därav följer att medel för denna personal bör
anvisas på lantbruksnämndernas avlönings- och omkostnadsanslag.
I enlighet med lantbruksorganisationsutredningens förslag bör vidare hushållningssällskapens
uppgifter vad gäller årsväxtrapporteringen, betäckningsstatistiken
för suggor och statistiken över lantarbetarnas löner övertas
opaginerad Kontrollera mot PDF
no
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
av lantbruksnämnderna. I avvaktan på närmare förslag från statistiska
centralbyrån angående fiskestatistiken bör nämnderna dessutom tills vidare
överta hushållningssällskapens uppgifter med insamling av material till
sådan statistik.
Statistiska centralbyrån och jordbruksnämnden har på uppdrag av Kungl.
Maj :t i samråd med lantbruksstyrelsen och skördestatistislca nämnden utrett
frågan om eventuell övergång till obligatorisk anmälan till skördeskadeskyddet.
I denna utredning har sambandet mellan obligatorisk anmälan
och uppgiftsinsamling till jordbruksstatistiken beaktats. 1960- års jordbruksutredning
har föreslagit att ett företagsregister över jord- och skogsbruk inrättas.
Lantbruksorganisationsutredningen har lämnat vissa kompletterande
synpunkter till förslaget och förordat att frågan om registrets innehåll
m. m. utreds. Jag kommer att vid anmälan av den tidigare omnämnda propositionen
angående riktlinjer för jordbrukspolitiken m. in. behandla frågan
om obligatorisk skördeskadeanmälan och företagsregistret.
Hemkonsulentverksamhetens organisatoriska ställning utreds f. n. av
hemkonsulentutredningen. Utredningen har bl. a. att överväga om inte
annat organ än den nya lantbruksnämnden lämpligen bör vara lokal huvudman
för verksamheten. I avvaktan på beslut i ämnet bör hemkonsulenterna
enligt min mening tills vidare föras över till nämnderna.
Till utredningens förslag i fråga om försöksverksamheten på jordbrukets
och trädgårdsnäringens områden samt nämndernas befattning med veterinär
verksamhet och fiskerifrågor återkommer jag i ett senare avsnitt.
I fråga om lantbruksnämndernas organisation m. m. skall enligt 1985
års riksdagsbeslut lantbruksnämnden bestå av nio ledamöter. Av dessa skall
Kungl. Maj :t utse ordförande och tre andra ledamöter samt landstingen
fyra ledamöter. Därjämte skall nämndens chefstjänsteman ingå som självskriven
ledamot. Till ordförande skall i regel utses landshövdingen i länet.
Lekmannaledamöterna skall utses så att de såvitt möjligt allsidigt företräder
berörda näringar samt konsumenterna. Landstingen skall innan
de utser ledamöter samråda med hushållningssällskapen. Överlantmätaren,
länsjägmästaren och länsarbetsdirektören skall äga närvara vid
nämndens behandling av ärenden som rör lantmäteriets, skogsvårdsstyrelsens
resp. länsarbetsnämndens uppgifter. Nämnden in pleno skall huvudsakligen
dra upp riktlinjerna för nämndens verksamhet, besluta i frågor
av principiell natur samt avgöra andra viktigare ärenden. Beslut i övriga
ärenden skall fattas av delegationer. Rutinärenden skall kunna avgöras av
tjänstemän.
I delegatipnerna skall ingå ledamöter i nämnden samt vissa tjänstemän.
Nämnden skall själv utse de lekmannaledamöter av nämnden som skall ingå
i delegationerna. Nämndens chefstjänsteman skall ingå i samtliga delegationer.
Efter medgivande av nämnden skall han dock äga sätta annan tjänsteman
hos nämnden i sitt ställe. Strukturdelegationen skall bestå av chefs
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
in
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
tjänstemannen och ytterligare tre ledamöter av nämnden samt överlantmätaren
och läns jägmästaren. Till ordförande i strukturdelegationen skall
nämnden utse en av lekmannaledamöterna. Vid delegationens sammanträden
bör företrädare för andra länsmyndigheter än de redan nämnda, t. ex.
länsstyrelse, länsarbetsnämnd och länsbostadsnämnd, vid behov kunna närvara.
Ledamot av nämnden som ingår i delegation skall äga påfordra att
ärende hänskjuts till nämnden för avgörande.
För lantbruksorganisationsutredningens förslag till närmare utformning
av lantbruksnämndernas organisation m. in. har lämnats redogörelse i det
föregående. Rörande vissa där behandlade organisatoriska frågor äger Kungl.
Maj :t besluta. Jag begränsar mig därför till att i det följande ta upp vissa
spörsmål, som är av beskaffenhet att böra underställas riksdagen.
Lantbruksnämnd bör som utredningen förordat i görlig mån arbeta i delegationer.
Vid varje lantbruksnämnd bör förutom strukturdelegationen
finnas ytterligare en permanent delegation. Den bör benämnas produktionsdelegation
och behandla de ärenden som ej skall hänföras till strukturdelegationen.
Som jag anförde i prop. 1965: 100 kan dock i vissa län ytterligare
delegationer behöva inrättas, t. ex. för frågor rörande trädgårdsnäringen.
Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bestämmande, lantbruksstyrelsen bör
äga besluta härom.
Produktionsdelegationen och eventuella övriga delegationer bör bestå av
högst fem ledamöter, nämligen fyra lekmannaledamöter samt nämndens
chefstjänsteman. Nämndens ordförande bör kunna ingå som ordförande
eller ledamot i såväl dessa delegationer som strukturdelegationen.
I prop. 1965: 100 förutsatte jag att arbetsgrupper skall kunna bildas för
samarbete mellan lantbruksnämnden och företrädare för skilda intressen.
Till lantbruksnämnd bör sålunda knytas programnämnd med uppgift att
utarbeta länsprogram för rådgivningen m. in. Vidare bör varje lantbruksnämnd
såsom nu är fallet i fråga om hushållningssällskapen ha en fislcerinämnd
med rådgivande funktioner. Därjämte bör för kontakter i övrigt
med näringslivet kunna bildas rådgivande grupper.
Lantbruksnämnderna bör enligt riksdagsbeslutet liksom nu ha ortsombud
med uppgift att bl. a. bistå nämnderna med upplysningar om de lokala
förhållandena. Vederbörande kommunalnämnd skall beredas tillfälle att
föreslå ortsombud. Härvid skall eftersträvas att till ortsombud utses kommunal
förtroendeman. Lantbruksorganisationsutredningen har ifrågasatt
den ändringen i detta beslut att någon formell ordning ej bör föreskrivas
för utseende av ortsombud. Jag finner emellertid ej att skäl framkommit
som bör leda till att riksdagsbeslutet i denna fråga frångås. Det torde
kunna förutsättas att till ortsombud kommer att föreslås personer som är
väl förtrogna med jordbrukets förhållanden.
Som jag tidigare berört finns det f. n. två lantbruksnämnder och två
hushållningssällskap i Älvsborgs län. Dessa har Vänersborg resp. Borås som
112 Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
kansliort. För att vinna ökad effektivitet och minskade kostnader bör såsom
utredningen föreslagit fr. o. m. den 1 juli 1967 finnas endast en lantbruksnämnd
i länet. Nämnden bör ha Vänersborg som kansliort. I likhet
med utredningen anser jag det lämpligt att förlägga en arbetsenhet till Borås.
Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, lantbruksstyrelsen
bör äga besluta i frågor som uppkommer på grund av sammanslagningen.
I lantbruksnämndernas kansliorganisation bör enligt min mening i regel
ingå två arbetsenheter, en för strukturfrågor samt en för produktionsfrågor.
Fiskefrågorna och hemkonsulentverksamheten bör tills vidare handhas
av produktionsenheten. Dessutom bör finnas en administrativ enhet för
ärenden rörande personal, organisations- och kamerala frågor samt frågor
i övrigt av övervägande administrativ natur. Vidare bör till chefens förfogande
stå en eller ett par tjänstemän för bl. a. planeringsuppgifter.
Utredningens bedömning av personalbehovet i den nya organisationen
har i stort sett godtagits av remissinstanserna. Enligt min mening bör sammanföringen
av de statliga uppgifterna rörande jordbrukets och trädgårdsnäringens
rationalisering medföra betydande vinster från effektivitetssynpunkt.
Genom samordningen bör det således redan inom nuvarande
personalram vara möjligt att få en ökad verksamhet för jordbrukets rationalisering.
Vid beräkning av personalbehovet har jag bl. a. utgått ifrån
att antalet tjänster skall motsvara förutom lantbruksnämndernas nuvarande
personalstat och viss personal för vilka kostnaderna nu belastar
sakanslag även det antal tjänster vid hushållningssällskapen vars innehavare
i huvudsak är sysselsatta med uppgifter som förs över till den nya
organisationen. Jag har därvid räknat med de befattningar som är personalförtecknade,
de som avlönas från hushållningssällskapens omkostnadsanslag
och därjämte ett betydande antal befattningar, som nu avlönas med
taxeinkomster in. m. Med hänsyn till vikten av att arbetet med jordbrukets
rationalisering intensifieras har jag vidare räknat med en real förstärkning
av organisationen med 13 assistenttjänster och sju biträdestjänster. Jag vill
framhålla att jag i likhet med skogsstyrelsen anser det vara lämpligt att
lantbruksnämnderna vid behov av skoglig expertis för inköps- och försäljningsverksamheten
i görligaste mån utnyttjar den personal inom skogsvårdsstyrelserna
som är utbildad för skogsvärdering. Sammanlagt upptar
mitt förslag till personalplan 1 341 tjänster. Härvid har jag också tagit hänsyn
till att 30 tjänster som hemkonsulent och 33 tjänster som fiskerikonsulent
tills vidare bör ingå i organisationen. Personalplanen redovisas i sin
helhet i det följande. Härutöver beräknar jag särskilda medel för tillfällig
personal. Personalstaten bör även i fortsättningen vara gemensam för samtliga
lantbruksnämnder.
Förslaget till personalorganisation för de nya lantbruksnämnderna medför
ett väsentligt ökat behov av lokaler. Det åligger byggnadsstyrelsen att
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967 113
i samråd med lantbruksstyrelsen vidta förberedelser för att lämpliga lokaler
skall kunna ställas till förfogande den 1 juli 1967 eller snarast möjligt
därefter.
I det föregående har jag uttalat att jag ansluter mig till utredningens
förslag att de nya lantbruksnämnderna skall kunna driva viss beställningsverksamhet.
I fråga om finansieringen av beställningsverksamheten understryker
utredningen angelägenheten av att ramen för anslagsmedel till
tillfälliga personalförstärkningar görs så vid att en önskvärd flexibilitet
i verksamheten kan ernås. Utredningen finner det vidare önskvärt att anordningar
skapas för att behålla vissa taxeinkomster inom lantbruksorganisationen
för att mera direkt bekosta vissa verksamhetsgrenar som är
förenade med beställningsverksamhet. Utredningen förutsätter härvid bl. a.
att verksamheten avser uppdrag som betalas av rekvirenten efter sjäh''- kostnadsprincipen och att dit hänförliga personal- och andra kostnader
kan klart särskiljas.
Enligt min mening bör inkomsterna av lantbruksnämndernas förrättningsverksamhet
liksom nu i sin helhet tillgodoföras särskild inkomsttitel
på riksstaten och utgifterna för verksamheten tas upp under avlöningsresp.
omkostnadsanslaget. För att möta uppkommande behov av speciell
förrättningsverksamhet bör Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bestämmande,
lantbruksstyrelsen äga disponera visst belopp av anslagsmedlen.
Som jag uttalade i prop. 1965: 100 bör hinder inte möta mot att nämnderna
efter tillstånd tar emot medel för viss verksamhet som ställs till förfogande
av t. ex. hushållningssällskap, landsting eller organisationer. Frågan
om tillstånd härtill bör prövas av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts
bestämmande, av lantbruksstyrelsen enligt gällande generella regler.
Som närmare framgår av den föregående redogörelsen har utredningen
lagt fram förslag till riktlinjer för taxebestämmelser för beställningsverksamheten.
Jag anser i likhet med utredningen att utgångspunkten bör
vara att beställda tjänster i princip skall betalas så att ersättningen ger
full kostnadstäckning. Under en övergångstid bör dock som utredningen
föreslagit full kostnadstäckning ej krävas. Jag föreslår därför att kostnadstäckningen
under budgetåret 1987/68 i regel bör vara 60 % mot nu 40 %
för förrättningar, som rör jordbrukets och trädgårdsnäringens rationalisering.
Insatserna för strukturrationalisering bör liksom hittills göras på statens
bekostnad. Detta gäller också verksamhet för att underlätta omställningen
av arbetskraft. För åtgärder som vidtas på nämndens initiativ bör kostnaden
få stanna på nämnden. Lantbruksnämnderna bör bl. a. ha relativt
vida befogenheter att själva ta initiativ till individuell rådgivning. Den
närmare utformningen av taxebestämmelserna ankommer på Kungl. Maj :t.
5f Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 74
114
Kungl. Maj:ts proposition nr 7 k år 1967
Den försöksverksamhet som hushållningssällskapen f. n. bedriver består
dels av medverkan i lantbrulcshögskolans fältförsöksverksamhet (riksförsök),
dels egna försök för vilka sällskapen erhåller statsbidrag (länsförsök),
dels ock försök för enskilda uppdragsgivare (övriga beställningsförsök).
Den framtida, med statliga medel finansierade försöksverksamheten
bör, såsom utredningen framhållit, i sin helhet planeras centralt för att
största möjliga utbyte skall erhållas. I likhet med utredningen anser jag
därför att lantbrukshögskolan bör svara för planeringen och ledningen av
denna försöksverksamhet, som alltså helt kommer att ingå i högskolans
riksförsöksprogram.
Utredningen har räknat med att endast omkring hälften av de nuvarande
länsförsöken bör behållas och inordnas i riksförsökens ram samt att lantbruksnämnderna
i stället för hushållningssällskapen i fortsättningen bör biträda
med försökens genomförande. Nämnderna bör som regel inte bedriva
egen försöksverksamhet. Jag ansluter mig till utredningens uppfattning om
försöksverksamhetens anordnande. Under år 19(57 bör dock hushållningssällskapen
svara för försöksverksamheten.
Det bör i den mån lantbrukshögskolans försöksdistrikt ej själva handhar
skötseln av försöken i allmänhet ankomma på lantbruksnämnderna att biträda
vid försökens genomförande. Lantbruksnämnderna skall därvid tillhandahålla
den personal som erfordras för försöksverksamheten samt anskaffa
lämpliga försöksvärdar och försöksfält. Kostnaderna för personalen i
försökspatrullerna, intrångsersättningar samt andra direkta kostnader bör
täckas av lantbrukshögskolan och sålunda debiteras högskolan av nämnderna.
Hinder bör dock ej föreligga att om så befinnes lämpligt högskolan
efter samråd med vederbörande lantbruksnämnd överenskommer med hushållningssällskap
att även i fortsättningen ombesörja vissa arbetsuppgifter
med försöken.
För att lantbrukshögskolan skall kunna finansiera de länsförsök, som bör
ingå i riksförsöksprogrammet, bör en höjning ske av högskolans anslag till
försöksverksamheten. Från detta anslag bör även kunna bestridas kostnaderna
för smärre lokala projekt utanför de fastställda årsprogrammen. För
att anskaffa erforderlig försöksutrustning bör medel ställas till högskolans
förfogande på investeringsanslaget Förskott för inköp av inventarier för
lantbrukshögskolans försöksverksamhet. Jag återkommer senare till anslagsfrågorna.
Till följd av omorganisationen bör lantbruksstyrelsen enligt utredningen
vara representerad i de olika sektionerna i högskolans försökskollegium. Likaså
bör enligt utredningen representanter för lanbruksnämnderna ingå i
distriktsförsöksnämnderna inom högskolans fältförsöksorganisation i stället
för de nuvarande representanterna för hushållningssällskapen. Lantbruksorganisationen
får därmed möjlighet att såväl centralt som lokalt delta
i planeringen av försöksverksamheten. Jag har ingen erinran häremot.
Kungl. Maj :t äger besluta i denna fråga.
115
Kungl. Maj:ts proposition nr 7J år 1967
Hushållningssällskapen driver viss veterinär verksamhet. Sålunda har
sällskapen ett fyrtiotal veterinärer anställda för hälsokontroll hland husdjuren.
Veterinärerna avlönas av sällskapen. Tolv sällskap driver veterinärbakteriologiska
laboratorier. En år 1965 tillsatt utredning, veterinärväsendeutredningen,
har i uppdrag att överse den veterinära fältorganisationen.
Uppdraget omfattar även sällskapens veterinära verksamhet. Närmare ställning
till denna bör enligt min mening tas vid prövningen av de förslag som
kommer att lämnas av nyssnämnda utredning. Jag anser det därför inte befogat
att tills vidare inordna verksamheten i lantbruksnämnderna.
Lantbruksnämnderna kommer såsom utredningen påpekat i sin verksamhet
i kontakt med veterinärmedicinska frågor. Detta gäller bl. a. vid projektering
av byggnader och driftplanläggning. Nämnderna bör i sådana fall
kunna anlita expertis. Kostnaderna härför bör bestridas från sakkunnigposten
under nämndernas avlöningsanslag.
Enligt min mening bör i avvaktan på resultatet av veterinärväsendeutredningens
arbete i fråga om den veterinära verksamheten vid hushållningssällskapens
laboratorier vidtas åtgärder som tryggar sådan verksamhet som är
av betydelse ur det allmännas synpunkt. Jag biträder därför förslaget att
lantbruksnämnd efter prövning av lantbruksstyrelsen får möjlighet att tills
vidare biträda veterinärbakteriologiskt laboratorium med administrativa
och kamerala uppgifter. Jag föreslår vidare att medel ställs till lantbruksstyrelsens
förfogande för att i samråd med veterinärstyrelsen disponeras för
lån åt veterinärbakteriologiska laboratorier och därmed sammanhängande
verksamhet för att klara uppkommande likviditetssvårigheter. Jag förordar,
att för nämnda ändamål under fonden för låneunderstöd för nästa budgetår
anvisas ett investeringsanslag till lån till driften av veterinärbakteriologiskt
laboratorium m. m. av 100 000 kr. Kungl. Maj :t bör äga besluta rörande
ränte- och amorteringsvillkor för nämnda lån.
I detta sammanhang vill jag erinra om att Kungl. Maj :t den 30 december
1966 på min föredragning beslutat uppdra åt veterinärstyrelsen att i samråd
med riksrevisionsverket och veterinärväsendeutredningen överse taxan
för vissa undersökningar vid hushållningssällskapens laboratorier i sådan
tid att ny taxa kan tillämpas fr. o. in. den 1 juli 1967. Styrelsen skall därvid
i de fall då undersökningarna vid sällskapens laboratorier avses bli taxesatta
med beaktande av andra grunder än kostnadstäckningsprincipen överväga
lämpligt system för bidrag av statsmedel härför. Jag avser att återkomma
till Kungl. Maj :t i denna fråga sedan veterinärstyrelsen kommit in
med förslag i ämnet.
Administrationen av de lokala statliga insatserna på fiskets område är
uppdelad mellan staten och hushållningssällskapen. Sällskapens hithörande
uppgifter bör tills vidare — i avvaktan på resultatet av de överväganden
i särskild ordning som kan visa sig erforderliga rörande fiskerifrågorna —
handläggas av de nya lantbruksnämnderna. Härav föranledda ändringar av
116
Knngl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
författningar och särskilda föreskrifter samt åtgärder i övrigt ankommer i
stor utsträckning på Kungl. Maj :t eller underlydande organ. Vissa frågor är
emellertid av den natur att de bör underställas riksdagen.
Överflyttningen av de personalförtecknade fiskerikonsulenterna till lantbruksnämndernas
personalstat medför att lagen den 5 maj 1960 (nr 130)
om fiskevårdsområden bör ändras. Yttrande skall nämligen, enligt lagen, inhämtas
från hushållningssällskapets fiskerikonsulent när fiskevårdsområde
bildas eller upplöses. Denna föreskrift bör i stället avse motsvarande befattningshavare
vid lantbruksnämnd.
Även i fiskeristadgan, som utfärdats efter riksdagens hörande, bör vidtas
ett par liknande ändringar. Beslut härom torde kunna fattas av Kungl.
Maj:t utan att utarbetade författningsförslag anmäls för riksdagen (jfr.
prop. 1954: 183 s. 23).
Enligt 2 kap. 9 § vattenlagen slutligen har hushållningssällskap samma
befogenhet som kronan och kommun att i vissa närmare angivna hänseenden
vara verksamt till förmån för allmänna fiskeintressen. Denna befogenhet
bör i konsekvens med det i det föregående anförda ej längre kvarstå.
Beträffande de nämnda ändringarna i lagen om fiskevårdsområden och
vattenlagen torde jag få återkomma i ett annat sammanhang.
Vad gäller förmedlingen av låneunderstöd från fiskerilånefonden
anser jag det ändamålsenligt att tills vidare tillämpa ett
system som i huvudsak ansluter till nuvarande ordning. Jag biträder därför
utredningens förslag att låneförmedlingen skall skötas lokalt i Göteborgs
och Bohus län av landstinget och i övriga län av lantbruksnämnderna. Härvid
förutsätter jag att överenskommelse härom kan träffas med nämnda
landsting på i det följande angivna villkor. I annat fall bör uppgifterna
skötas av lantbruksnämnden i länet. Lantbruksnämnd bör självfallet kunna
uppdra beslutanderätten i fråga om låneunderstöd till delegation inom
nämnden. Ärendena bör beredas av de fiskerinämnder som i enlighet med
vad jag förordat i det föregående bör finnas vid nämnderna.
Fislceristyrelsen bör liksom f. n., inom den av riksdagen för varje budgetår
beslutade ramen för utlåning från fiskerilånefonden, fastställa de låneramar
som skall gälla för resp. län. Styrelsens beslut bör grundas på förslag
från landstinget och lantbruksnämnderna. Enligt min mening bör
Kungl. Maj :t eller den myndighet Kungl. Maj :t bestämmer äga meddela de
närmare föreskrifter som behövs för att erhålla betryggande säkerhet vid
långivningen. Landstinget i Göteborgs och Bohus län bör, såsom förordats
av bl. a. fiskeristyrelsen och landstinget, inte stå s. k. delcredereansvar för
de lån som lämnas ut i fortsättningen.
Handhavandet av säkerhetshandlingar, utbetalning av lån till fiskarna
och övriga administrativa uppgifter som är förenade med låneverlcsamheten
bör liksom f. n. ankomma på låneförmedlarna. I likhet med utredningen
anser jag att landstinget inte bör erhålla ersättning av statsmedel för ad
-
117
Kungl. Maj:ts proposition nr 7i år 1967
ministrationskostnaderna. Med anledning av den avvikande mening härom
som framförts av fiskeristyrelsen och landstinget vill jag erinra om att
landstinget liksom f. n. kan tillgodogöra sig ränta från den dag lånebeloppet
lyfts hos statskontoret till dess lånet utlämnats.
Förvaltningen av lån som beviljats av hushållningssällskap före den 1 juli
1967 bör såsom utredningen förordat övertas av den nya lantbruksnämnden.
I likhet med utredningen och statskontoret anser jag att sällskapens
delcredereansvar för dessa lån i princip bör upphöra. Statskontoret bör äga
utfärda de närmare föreskrifter som behövs för att föra över de uteliggande
lånen till lantbruksnämnderna. Delcredereansvaret för lån som beviljats i
Göteborgs och Bohus län före den 1 juli 1967 bör emellertid även i fortsättningen
ligga på landstinget.
Utredningens förslag att hushållningssällskapen tills vidare skall kunna
påräkna viss medverkan av fiskerikonsulenterna vid nämnderna för sällskapens
verksamhet med fiskodling kan jag biträda. Denna medverkan bör
såsom utredningen anfört i huvudsak begränsas till vägledning och expertråd.
I den mån resekostnader eller andra kostnader uppkommer vid sådan
medverkan förutsätter jag att de åvilar sällskapen.
I likhet med utredningen anser jag hinder inte föreligga att fiskerikonsulenterna
vid nämnderna fullgör uppgifter i fråga om fisketillsyn. Omfattningen
av dessa uppgifter bör få bli beroende av konsulenternas ordinarie
arbetsuppgifter.
Medel för bidrag enligt reglementet den 2 juni 1950 (nr 269) för statsunderstödd
utbildningsverksamhet på fiskerinäringens område anvisas som
en särskild post under reservationsanslaget Befrämjande i allmänhet av
fiskerinäringen. Med bidragen anordnas undervisningskurser och studieresor
på området. Kurserna anordnas av hushållningssällskap eller, efter
tillstånd av fiskeristyrelsen i varje särskilt fall, av annan institution eller
myndighet. Statsbidrag för ändamålet beviljas av fiskeristyrelsen. Enligt
min mening bör ifrågavarande kursverksamhet även i fortsättningen kunna
bedrivas på i stort sett motsvarande sätt som hittills. Med hänsyn härtill
har jag i statsverkspropositionen för budgetåret 1967/68 liksom tidigare
beräknat medel för ändamålet under förut nämnda anslag. Jag avser att
föreslå Kungl. Maj :t att uppdra åt fiskeristyrelsen att, om erfarenheterna
visar att annan ordning behövs för att kursverksamheten skall kunna bedrivas
på ett tillfredsställande sätt, lägga fram förslag härom.
Medel för bidrag till hushållningssällskap eller andra ortskorporationer
för att insamla primäruppgifter till fiskestatistik beträffande saltsjöfisket
har hittills anvisats på en särskild post under anslaget Befrämjande i
allmänhet av fiskerinäringen. Ifrågavarande statsbidrag lämnas enligt nuvarande
ordning med belopp som får motsvara högst tre fjärdedelar av de
medel som använts för ändamålet. För återstoden tillskjuter sällskapen
egna medel. I fortsättningen bör såsom utredningen förordat kostnaderna
118
Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1967
för denna verksamhet helt bestridas av statsmedel. Jag beräknar i det följande
medel för ändamålet på en särskild post under lantbruksnämndernas
omkostnadsanslag. I avvaktan på resultatet av pågående utredning inom
statistiska centralbyrån rörande fiskeristatistikens utformning och organisation
bör verksamheten tills vidare bedrivas som nu.
Jag kan slutligen biträda utredningens förslag att nuvarande arvodestjänst
som fiskerikonsulent för Vänern tills vidare skall vara inordnad i den
nya lantbrulcsorganisationen.
Utredningens förslag att genomföra den nga organisationen den 1 juli
1967 har rönt kritik från vissa remissinstanser och därvid särskilt från hushållningssällskapens
sida. Härvid har bl. a. uttalats att den tidpunkt utredningen
föreslår ej ger utrymme för erforderliga förberedelser i olika avseenden.
Omorganisationen bör därför enligt dessa remissinstanser flyttas
fram åtminstone ett halvt år. Även lantbruksstyrelsen har ställt sig tveksam
men har på vissa skäl ansett sig böra förorda att omorganisationen genomförs
den 1 juli 1967. Jag är medveten om att under ett övergångsskede vissa
problem kan komma att uppstå. Jag har emellertid funnit att uppkommande
problem kommer att vara av natur att kunna lösas i samförstånd mellan
hushållningssällskapet och lantbruksnämnden. De övergångsanordningar
som jag i det följande kommer att föreslå har också utformats så att de
skall underlätta omställningen för resp. organ. Jag förordar att de nya lantbruksnämnderna
skall börja sin verksamhet den 1 juli 1967. Tidpunkten
synes mig lämpligt vald särskilt med hänsyn till att då är att vänta vissa
ändringar i arbetsuppgifterna för lantbruksorganisationen som har samband
med beslut som riksdagen i annat sammanhang kan komma att fatta
rörande riktlinjer för jordbrukspolitiken in. in. Även ur personalsynpunkt
är det angeläget att undvika tidsutdräkt med omorganisationen.
För att de nya lokalorganen så snabbt som möjligt skall kunna organisera
sig för sina uppgifter bör enligt min mening all den personal som i dag handhar
uppgifter, vilka skall övertas av de nya lantbruksnämnderna, kunna gå
över till nämnderna den 1 juli 1967. Jag räknar med att så gott som all sådan
personal vid hushållningssällskapen, som haft sin huvudsakliga verksamhet
med uppgifter som övertas av de nya lantbruksnämnderna, skall
kunna erhålla tjänst vid nämnderna. Om detta ej blir fallet beträffande
tjänsteman vid hushållningssällskap, som innehar personalförtecknad
tjänst, bör denne erhålla motsvarande tjänst på övergångsstat hos lantbruksnämnden.
Befattningshavare hos hushållningssällskap, som ej innehar
personalförtecknad tjänst men som haft sina huvudsakliga arbetsuppgifter
i fråga om verksamhet som förs över till lantbruksnämnderna, bör
efter prövning i det enskilda fallet kunna erhålla arvodestjänst vid lantbruksnämnd.
Fråga om eventuell förtidspensionering av befattningshavare
vid lantbruksnämnd och hushållningssällskap får prövas av Kungl. Maj :t
i varje särskilt fall med utgångspunkt från de principer som i detta hän
-
119
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
seende tillämpas i samband med omorganisationer. Kungl. Maj :t bör äga
närmare bestämma om övergångsanordningar som i övrigt krävs.
För att göra det möjligt för hushållningssällskapen att smidigt avveckla
sådana verksamhetsgrenar som de i fortsättningen inte skall handha biträder
jag utredningens förslag att personal, som går över till lantbruksnämnden
den 1 juli 1967, under ett övergångsskede t. o. m. den 31 december
1967 skall kunna ställas till hushållningssällskapens förfogande. Avlönings-
och andra kostnader för sådan personal bör alltjämt belasta lantbruksnämndernas
anslag. Jag förutsätter därvid att i den mån personalinsatsen
medför taxeinkomster desamma tillgodoförs lantbruksorganisationen.
I vilken omfattning som personal på nyss angivet sätt skall ställas till
hushållningssällskapens förfogande bör lantbruksstyrelsen äga besluta efter
samråd med vederbörande hushållningssällskap.
Hushållningssällskapens framtida uppgifter m. m. 1965 års riksdagsbeslut
grundade sig på antagandet att hushållningssällskapen skulle kunna vara
kvar som formellt fristående organ. En väsentlig uppgift för sällskapen angavs
därvid vara att de bl. a. skulle verka som kontaktorgan mellan lantbruksnämnderna
och näringsutövarna. Som framgår av den tidigare redogörelsen
har utredningen närmare sökt klarlägga vilka arbetsuppgifter sällskapen
lämpligen bör handha. Utöver funktionen som kontaktorgan bör
de enligt utredningen kunna ta upp sådan rådgivnings- och serviceverksamhet,
som inte täcks av de statliga organen. Liksom nu bör hushållningssällskapen
vara oförhindrade att driva särskilda inrättningar på affärsmässig
grund. För många sällskap kommer enligt utredningen driften av egna gårdar
att inta en central ställning i verksamheten. Vad utredningen anfört
om sällskapens framtida verksamhet har jag ej något att erinra mot. Jag
vill emellertid understryka att det ankommer på hushållningssällskapen
själva att dra upp riktlinjerna för den verksamhet som de framdeles vill
bedriva.
Samtliga hushållningssällskap har sedan länge haft stadgar som fastställts
av Kungl. Maj :t. Detta har nämligen varit förutsättningen för statsunderstöd
till sällskapens verksamhet. Enligt förordningen den 8 juni 1923
(nr 228) angående visst villkor för statsbidrag åt hushållningssällskap skall
stadgarna vara avfattade i huvudsaklig överensstämmelse med de allmänna
grunder för sällskapens organisation som Kungl. Maj :t bestämmer. I detta
avseende gäller f. n. kungörelsen den 19 juli 1947 (nr 394) med allmänna
grunder för hushållningssällskaps organisation. Med den ställning hushållningssällskapen
hittills intagit såsom offentligrättsliga korporationer har
följt viss begränsning av skatteplikten. Sällskapen har på detta område varit
jämställda med kommuner, landsting och andra menigheter. Till detta har
kommit tjänstebrevsrätt och rätt att ansluta sällskapens anställda till det
statliga pensionssystemet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
i 20
Kungl. Maj:ts proposition nr 74- år 1967
Sällskapens framtida organisation är en fråga som sällskapen själva har
att ta slutlig ställning till. Den nu tillämpade formella grunden till statens
inflytande på hushållningssällskapens organisation och verksamhet bortfaller
genom att sällskapen inte längre skall uppbära statsbidrag. 1965 års
riksdagsbeslut förutsätter dock att hushållningssällskap, som skall verka
som kontaktorgan mellan lantbruksnämnd och näringsutövarna, skall
ha stadgar som fastställts av Kungl. Maj :t eller myndighet Kungl. Maj :t bestämmer.
Enligt min mening är detta påkallat av de särskilda förmåner, som
dessa hushållningssällskap alltjämt bör få åtnjuta och som jag återkommer
till i det följande.
För att ta slutlig ståndpunkt i denna fråga torde sällskapen behöva visst
ytterligare rådrum. Jag föreslår därför, att samtliga hushållningssällskap
under eu övergångstid utan att nya stadgar fastställts får behålla sin nuvarande
karaktär av offentligrättsliga organ. Övergångstiden bör dock inte
sträcka sig längre än till den 1 januari 1968, vilket betyder att Kungl. Maj :ts
fastställelsebeslut beträffande sällskapens nuvarande stadgar bör gälla
längst till årets slut. Senast vid denna tidpunkt bör sålunda de sällskap som
önskar kvarstå som offentligrättsliga organ ha antagit nya stadgar. Nyssnämnda
riksdagsbeslut innebär att stadgarna bl, a. bör innehålla föreskrifter
om vilka som äger bli medlemmar, om val inom sällskapet samt om ändamål
och uppgifter. Härjämte bör stadgarna för afl kunna fastställas innehålla
föreskrifter om sällskapets verksamhet, som i princip ej strider mot
vad jag nyss anfört angående sällskapens framtida uppgifter. För att sällskap
med fastställda stadgar skall få ta upp ny verksamhet bör krävas medgivande
av lantbruksstyrelsen. Enligt min mening bör stadgar som i övrigt
utformats i huvudsaklig överensstämmelse med det förslag som lantbruksorganisationsutredningen
framlagt kunna godtas.
Hushållningssällskapen åtnjuter som nämnts f. n. vissa förmåner i skattehänseende.
Enligt 53 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370) är hushållningssällskaps skyldighet att betala kommunalskatt
sålunda begränsad till inkomst av fastighet och av rörelse. Befrielse
från skyldighet att betala statlig inkomstskatt gäller enligt 7 § förordningen
den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt för all inkomst och i följd
härav även beträffande skatt för förmögenhet enligt 6 § 1 mom. förordningen
den 26 juli 1947 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt. Vidare
stadgas i förordningen den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt
i 28 § att arvsskatt för hushållningssällskap uttas efter klass III och
i 38 § att hushållningssällskap är befriade från gåvoskatt.
Med hänvisning till vad jag tidigare anfört och efter samråd med chefen
för finansdepartementet anser jag att dessa begränsningar av skatteplikten
bör bestå för alla hushållningssällskap t. o. in. den 31 december 1967 och
för sådana sällskap som fått nya stadgar officiellt fastställda även för tiden
därefter. En sådan ordning uppnås, om hushållningssällskapens för
-
121
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
månsställning enligt nämnda författningsrum fr. o. m. 1969 års taxering
förknippas med ett uttryckligt villkor om officiellt fastställda stadgar samt
hittills meddelade fastställelsebeslut upphör att gälla den 1 januari 1968.
Med denna lösning bör förordningen angående visst villkor för statsbidrag
åt hushållningssällskap jämte den därtill anslutna kungörelsen med allmänna
grunder för hushållningssällskaps organisation upphöra att gälla
vid utgången av juni 1967.
Enligt 32 § 3 mom. andra stycket första meningen kommunalskattelagen
och punkt 4 av anvisningarna till samma paragraf gäller vidare att traktamentsersättningar
m. m. som anvisats av bl. a. hushållningssällskap i beskattningshänseende
likställs med statliga traktamentsersättningar. Detta
innebär bl. a. att de inte behöver tas upp som intäkt vid beskattningen. Den
nya ordningen beträffande hushållningssällskapen bör medföra att denna
ovillkorliga likställighet upphävs. Om likställighet i fortsättningen skall
föreligga i förevarande hänseende får bero på beslut av riksskattenämnden
enligt andra meningen i förenämnda stycke av 32 § 3 mom. kommunalskattelagen.
Skulle nämnden finna att likställighet inte bör medges finns
möjlighet för hushållningssällskap som berörs av ett sådant beslut att hos
förste taxeringsintendenten utverka rätt att lämna förenklad kontrolluppgift
rörande traktamentsersättning under förutsättning att riksdagen bifaller
det förslag som framlagts i prop. 1967: 31.
I enlighet med vad jag nu anfört har inom jordbruksdepartementet upprättats
förslag till
1) förordning om upphävande av förordningen den 8 juni 1923 (nr 228)
angående visst villkor för statsbidrag åt hushållningssällskap,
2) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370),
3) förordning angående ändrad lydelse av 28 och 38 §§ förordningen den
6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt.
Erforderlig ändring i förordningen om statlig inkomstskatt kommer att
föreslås i annat sammanhang.
Vad gäller tjänstebrevsrätten bör hushållningssällskap kunna få behålla
den i sin verksamhet som kontaktorgan mellan lantbruksnämnd och näringsutövare.
I fråga om annan förekommande verksamhet bör sällskapen
inte ha denna rätt.
Personalförtecknade tjänster vid hushållningssällskapen är enligt stadgande
i bilagan till SPR anslutna till den statliga personalpensioneringen.
Möjlighet till sådan anslutning föreligger också beträffande vissa andra anställningar
vid sällskapen och dem närstående institutioner. I och med att
den av mig nu föreslagna omorganisationen genomförs bör kvarblivande
anställningar vid sällskapen och närstående institutioner inte vidare vara
inordnade under SPR, vilket förutsätter viss ändring i bilagan till reglementet.
Den som redan är underkastad SPR i sådan anställning bör dock ges
122
Kungl. Maj. ts proposition nr 7 k år 1967
möjlighet att erhålla en personlig pensionsrätt mot det att huvudmannen
svarar för hela kostnaden för pensioneringen. Riksdagens bemyndigande
bör inhämtas att göra avsedd ändring i SPR. Det torde få ankomma på
Kungl. Maj :t att utfärda bestämmelser om personlig pensionsrätt enligt vad
jag här förordat.
1965 års jordbruksutskott uttalade i sitt av riksdagen godkända utlåtande
nr 17 i anledning av prop. 1965: 100 att i den mån hushållningssällskapen
åtar sig statliga uppgifter frågan om statligt vederlag härför bör prövas i
sådant sammanhang. Utredningen har i den i det föregående lämnade redogörelsen
angett vilka slag av utgifter som bör kunna komma i fråga att ersättas
av staten. Även jag anser att i den mån hushållningssällskap åtar sig
uppgifter av statlig natur ersättning härför bör kunna lämnas av statsmedel.
Lantbruksnämnd bör ockå där så befinns lämpligt kunna åta sig att
utan kostnad för hushållningssällskap handlägga vissa administrativa göromål
som sammanhänger med kontaktverksamheten.
Frågan om de nuvarande sällskapens tillgångar bör som utredningen föreslagit
bedömas utifrån den organisationsform sällskapen väljer. Om sällskap
behåller karaktären av offentliga organ och således har fastställda
stadgar, anser jag i likhet med utredningen att de bör kunna hållas intakta
i fråga om förmögenhetstillgången. Om sällskapen däremot övergår till
annan organisationsform, bör enligt min mening förhandlingar tas upp om
dispositionen av tillgångar som uppkommit genom statlig medverkan. Jag
avser att föreslå Kungl. Maj :t att lämna uppdrag om de förhandlingar som
bör ske i anslutning till att de nuvarande hushållningssällskapen väljer
organisationsform. Oavsett vilken organisationsform hushållningssällskapen
väljer bör dock förhandlingar upptas med sällskapen om att staten utan
kostnad eller mot reducerad kostnad får överta sådan inventarieutrustning
in. in. som direkt utnyttjats för den verksamhet som förs över på de nya
lokalorganen och till huvudsaklig del bestritts med statsmedel.
I fråga om hushållningssällskapens donationsfonder uttalar justitiekanslern
i sitt remissyttrande att omorganisationen av hushållningssällskapen
kan tänkas påverka den framtida användningen av donationsfonderna
men att förhållandena är så skiftande att det inte är möjligt att generellt
ange under vilka förutsättningar och efter vilka riktlinjer permutation bör
ske. Därför bör prövning ske från fall till fall. I enlighet med vad justitiekanslern
anfört får det förutsättas att hushållningssällskapen efter omorganisation
ser över förvaltningen och användningen av sina donationsfonder
och i de fall så krävs kommer in till Kungl. Maj :t med framställning om de
ändringar som påkallas.
Lantbruksstyrelsens organisation. Enligt instruktionen utgörs lantbruksstyrelsen
av en generaldirektör och chef, två överdirektörer, varav en är
souschef, och minst fyra andra ledamöter, som Kungl. Maj :t utser särskilt.
123
Kungl. Maj:ts proposition nr 7k år 1967
Vid behandling i plenum av ärende, som berör statens jordbruksnämnds,
lantmäteristyrelsens, skogsstyrelsens eller i fråga om rennäringen kammarkollegiets
verksamhetsområde, äger chefen för berörda myndighet närvara.
överdirektörerna förestår var sin avdelning, nämligen rationaliseringsavdelningen
med en byrå för yttre rationalisering och en för inre rationalisering
samt lantbruksavdelningen med en lantbruksbyrå, en husdjursbyrå,
en undervisningsbyrå och en jordbruksekonomisk byrå. Vid sidan av avdelningarna
finns en administrativ byrå. Till denna är knuten jordbrukets
upplysningsnämnds kansli.
I fråga om verksstyrelsen föreslår utredningen ingen annan ändring än
den som följer av utredningens i det följande berörda förslag att en av
överdirektörstjänsterna skall dras in. Ej heller jag finner det befogat att
vidta annan ändring av styrelsens ordinarie sammansättning. I anledning
av vad Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund anfört i sitt remissyttrande
bör dock styrelsen vid behandling av frågor som rör trädgårdsnäringen utökas
med en ledamot med särskild insikt i detta ämne. I likhet med utredningen
finner jag det också lämpligt att chefen för arbetsmarknadsstyrelsen
skall äga närvara vid behandling i plenum av ärende som berör arbetsmarknadsstyrelsens
verksamhetsområde.
Vad gäller lantbruksstyrelsens inre organisation anser jag liksom utredningen
det vara mest ändamålsenligt att byråerna ställs direkt under verksledningen.
Härför talar bl. a. att en sådan organisation gör det möjligt att
genomföra en längre gående delegering av beslutanderätten än nu. Härigenom
kan verkschefen och hans ställföreträdare frigöras från flertalet löpande
ärenden. Den nuvarande avdelningsindelningen bör således slopas.
I samband därmed kan som förut antytts en av överdirektörstjänsterna dras
in. Jag delar vidare utredningens uppfattning att nuvarande indelning i sju
byråer bör behållas tills vidare. Arbetsgrupperna för översiktlig planering
resp. för rådgivningsfrågor bör såsom utredningen förordat behållas som
fristående arbetsenheter till verksledningens förfogande. Jag kan dock inte
biträda utredningens förslag att arbetsgrupperna fast inordnas i styrelsen.
Med hänsyn bl. a. till att det i senare sammanhang kan bli aktuellt att ändra
styrelsens inre organisation, främst vad gäller jordbruksekonomiska byrån
och undervisningsbyrån, bör arbetsgrupperna enligt min mening även i
fortsättningen vara provisoriskt inrättade. Kostnaderna för personal som
ingår i arbetsgrupperna bör helt bestridas från lantbruksstyrelsens avlöningsanslag.
Med hänsyn till nya och utökade arbetsuppgifter anser jag mig kunna tillstyrka
att styrelsen tillförs en avdelningsdirektör stjänst, en byrådirektörstjänst,
en kanslisttjänst och två kansliskrivartjänster. Å andra sidan bör
såsom förut nämnts den ena överdirektör stjänsten kunna dras in liksom två
tjänster som lantbruksingenjör med hänsyn till minskad verksamhet med
stora torrläggningsförrättningar.
124
Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1967
Den föreslagna avdelningsdirektörstj änsten bör i enlighet med statskontorets
förslag särskilt avdelas för rationalisering av den egna verksamheten
och ställas direkt under generaldirektören.
Samarbetsorgan för informationsverksamhet på jordbrukets och trädgårdsnäringens
områden. Kontakt- och informationsorgan har byggts upp vid
olika myndigheter. Som jag uttalade i prop. 1965: 100 behöver den centrala
informationsverksamheten om rönen från forskning och försök och om annat
material av betydelse för rationaliseringsverksamheten på ett effektivt
sätt samordnas. För dessa uppgifter bör därför finnas ett särskilt samarbetsorgan.
I utredningens uppdrag har ingått att närmare överväga denna fråga.
Utredningen har lagt fram ett i det föregående närmare redovisat förslag till
ett nytt samarbetsorgan för informations- och upplysningsverksamhet på
jordbrukets och trädgårdsnäringens områden. Organet avses ersätta jordbrukets
upplysningsnämnd. Förslaget har i huvudsak tillstyrkts av remissinstanserna.
Även jag ansluter mig i huvudsak till förslaget. Jag föreslår således, att
jordbrukets upplysningsnämnd den 1 juli 1967 ersätts med ett nytt samarbetsorgan
för informations- och upplysningsverksamhet på jordbrukets
och trädgårdsnäringens områden. Huvuduppgiften för organet bör vara att
verka för samordning av den centrala informationsverksamhet på ifrågavarande
områden, som bedrivs på olika håll. Verksamheten bör såsom utredningen
framhållit inte begränsas till enbart forsknings- och försöksresultat.
Kännedom bör också spridas om i praktiken vunna erfarenheter och
resultat samt om allmänna föreskrifter och lagbestämmelser.
En viktig uppgift för samarbetsorganet blir att sprida upplysning till näringsutövarna
genom broschyrer, foldrar och annat informationsmaterial
samt genom massmedia. Nämnda material bör i princip spridas på samma
sätt som nu sker från upplysningsnämnden. Härvid bör eftersträvas att
materialet når även utanför jordbrukets kretsar. Organet bör även kunna
svara för presservice liknande den upplysningsnämnden nu handhar med
aktuella fackartiklar till såväl dags- som fackpressen.
I upplysningsnämndens uppgifter ingår litteraturtjänst. Denna innehåller
korta referat av in- och utländska forskningsresultat och riktar sig till lantbrukets
rådgivare och lärare. Jag delar utredningens uppfattning att litteraturtjänst
inte bör ingå i det nya samarbetsorganets arbetsuppgifter. Enligt
min mening bör upplysningsnämndens litteraturtjänst föras över till
lantbrukshögskolan. Detta berörs närmare i det förslag rörande specialrådgivningen
och publikationsverksamheten vid lantbrukshögskolan, som jag
lägger fram i det följande.
Samarbetsorganet bör såsom utredningen föreslagit ha karaktären av en
styrelse. I denna bör ingå representanter för berörda myndigheter och vetenskapliga
institutioner samt för det praktiska jordbruket och trädgårdsnä
-
125
Kungl. Maj:ts proposition nr 7h år 1967
ringen ävensom för konsumenterna och massmedia. Kungl. Maj :t bör äga
att bestämma antalet ledamöter i styrelsen och utse dessa. För att under
styrelsen leda och samordna arbetet behövs såsom utredningen anfört en
sekreterare. För att handha publikationsverksamheten och presstjänsten bör
det enligt min mening vara till fyllest med två byrådirektör stjänster. För
övriga uppgifter bedömer jag personalbehovet till tre biträden.
Samarbetsorganets personal bör redovisas på lantbruksstyrelsens personalstat.
I likhet med vad som nu gäller bör de direkta kostnaderna för upplysningsverksamheten
bestridas från en särskild anslagspost under lantbruksstyrelsens
omkostnadsanslag. Övriga kostnader för verksamheten bör
belasta resp. anslagsposter under styrelsens omkostnadsanslag.
Specialrådgivningen vid lantbrukshögskolan. Den s. k. specialrådgivningen
insamlar, samordnar och sprider resultaten från inhemsk och utländsk
forsknings- och försöksverksamhet på jordbrukets och trädgårdsnäringens
områden. Resultaten skall presenteras på sådant sätt att de kan tillämpas
i praktisk verksamhet. Specialrådgivningen vänder sig i första hand till
personal vid rationaliseringsorganen, lärare och andra personer som svarar
för rådgivning och undervisning inom de berörda näringarna. I specialrådgivningens
arbetsuppgifter ingår även att förmedla dessa näringars problem
till dem som handhar forskning och försök. Verksamheten påbörjades
år 1961 och har därefter successivt byggts ut. Den omfattar f. n. fyra experter
och tio specialrådgivare samt nio biträden. Personalen är placerad vid
lantbrukshögskolan i Ultuna. Två specialrådgivare har dock sin verksamhet
förlagd till högskolans anläggningar i Alnarp resp. Röbäcksdalen. Kostnaderna
för specialrådgivningen bestrids f. n. från anslaget till kursverksamhet
för jordbrukets rationalisering m. m.
Forsknings- och försöksarbetet vid lantbrukshögskolan utgör enligt min
mening ett viktigt led i jordbrukets och trädgårdsnäringens rationalisering.
Särskilt försöksverksamheten är inriktad på att få fram praktiska resultat,
som kan utnyttjas inom näringen. Det är av väsentlig betydelse att dessa
resultat snabbt når ut till dem som svarar för rationaliseringsverksamheten
och till de enskilda näringsutövarna. Specialrådgivningen tillkom i första
hand för att tillgodose detta syfte. Den har visat sig på ett effektivt sätt kunna
fylla uppgiften. Verksamheten har hittills haft försökskaraktär men bör
nu få eu fastare organisation. Även om en viss tveksamhet kan råda om lantbrukshögskolan
eller lantbruksstyrelsen bör vara huvudman för verksamheten
har jag stannat för att den tills vidare liksom nu i administrativt hänseende
bör vara knuten till högskolan och direkt underställas högskolestyrelsen
och rektor. Jag. fi)inrdai\.alt xerksainheten hålls ihop i en särskild avdelning
inom högskolan, kallad konsulentavdelningen. Liksom nu bör
tjänstemännen dock vara placerade vid de institutioner till vilkas område
deras arbetsuppgifter hör. I frågor som rör verksamheten vid avdelningen
126 Kungl. Mnj:ts proposition nr 7 fr år 1967
bör liksom hittills hållas nära kontakt mellan högskolan och lantbruksstyrelsen.
För ledningen av konsulentavdelningen bör inrättas en extra ordinarie
tjänst som förste statskonsulent. Någon motsvarande tjänst finns f. n. inte.
Vidare bör räknas medel för 14 extra ordinarie tjänster som statskonsulent.
Dessa tjänster motsvarar de nuvarande arvodestjänsterna som experter och
specialrådgivare. Medel bör vidare beräknas för nio extra ordinarie biträdest
jänster.
Beträffande löneställningen för dessa tjänster har avtal träffats mellan
statens avtalsverk och berörda personalorganisationer. Avtalet har den 3
mars 1967 överlämnats till riksdagens lönedelegation för godkännande och
denna har för sin del godkänt avtalet på riksdagens vägnar, dock under förbehåll
att riksdagen godkänner de organisatoriska förutsättningarna som legat
till grund för avtalet. Enligt avtalet skall tjänsten som förste statskonsulent
vara placerad i C 1 samt sju av tjänsterna som statskonsulent vara placerade
i B 5 och sju i högst A 28. Av biträdestjänsterna skall en vara kontorsskrivare
i A 13, fyra kansliskrivare i A 11 och fyra kontorsbiträden i
högst A 9.
Konsulentavdelningen kommer i sin verksamhet att vända sig till lantbruksnämndernas
personal, lärare och andra som är sysselsatta med undervisning,
rådgivning och rationalisering inom jordbruks- och trädgårdsområdena.
I avdelningens uppgifter bör ingå att ombesörja den s. k. litteraturtjänsten
på jordbrukets område som nu has om hand av jordbrukets upplysningsnämnd.
Avdelningens verksamhet kommer alltså inte att sammanfalla
med de uppgifter som samarbetsorganet för informationsverksamhet på
jordbrukets och trädgårdsnäringens områden skall ha. Som jag tidigare
nämnt skall samarbetsorganet lämna information m. m. direkt till näringsutövarna.
För att samordning skall ske mellan konsulentavdelningen och
samarbetsorganet avser jag att föreslå Kungl. Maj :t att konsulentavdelningens
chef eller någon annan representant för lantbrukshögskolan ingår i styrelsen
för det sistnämnda organet.
Lantbrukshögskolan har föreslagit att konsulentavdelningen skall svara
för publikationsverksamheten vid högskolan och statens lantbruksbyggnadsförsök.
Förslaget innebär en samordning av de båda institutionernas publikationsverksamhet.
För min del har jag i princip inget att erinra häremot.
Det ankommer på högskolestyrelsen att inom ramen för de resurser, som
står till högskolans och byggnadsförsökens förfogande för ändamålet, besluta
om hur publiceringen av resultaten från de båda organens forskningsoch
försöksverksamhet skall organiseras.
I prop. 1967: 1 (bil. 11 s. 36, 40—42) har under lantbrukshögskolans anslag
till avlöningar, omkostnader, materiel m. m. och bokinköp m. in. för
budgetåret 1967/68 beräknats medel för konsulentavdelningen och publikationsverksamheten.
127
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
Anslagsfrågor. På grundval av mina i det föregående gjorda uttalanden
om lantbruksstyrelsens organisation har jag beträffande lantbruksstyrelsens
avlöningsanslag beräknat medel för ytterligare en avdelningsdirektör
i Be 5, en byrådirektör i Ae 28 samt för en kanslist och två
kansliskrivare. För den personal, som skall ställas till förfogande för samarbetsorganet
för informationsverksamhet och som skall föras upp på lantbruksstyrelsens
personalstat, har jag utöver tidigare personalkostnader för
jordbrukets upplysningsnämnd beräknat medel för en avdelningsdirektör
i Be 5 och en kansliskrivare. Vidare har jag beräknat medel för sex tjänster,
för vilka kostnaderna tidigare belastat anslaget Bidrag till jordbrukets rationalisering,
m. m., nämligen en avdelningsdirektör i Bg 5, fyra byrådirektörer
varav två i Ag 28 och två i Ag 26 och en kansliskrivare. Jag har därutöver
beräknat bl. a. 490 000 kr. för löneomräkning. Å andra sidan kan anslaget
minskas med tillhopa 191 000 kr. till följd av att en tjänst som överdirektör
och souschef och två lantbruksingenjörstjänster kan föras av från
personalförteckningen. Vidare bör 20 000 kr. föras över från posten till sakkunniga
till styrelsens omkostnadsanslag. Anslaget bör föras upp med
5 957 000 kr.
Under lantbruksstyrelsens omkostnadsanslag bör med
hänsyn till kostnadsstegringar anslagsposterna till reseersättningar, övriga
expenser, publikationstryck samt upplysningsverksamhet räknas upp med
resp. 21 000, 32 000, 1 000 och 9 000 kr. Av anslagsposten till upplysningsverksamhet
bör disponeras 30 000 kr. för den s. k. litteraturtjänsten på jordbrukets
område, vilken jag i det föregående förordat böra ombesörjas av
konsulentavdelningen vid lantbrukshögskolan. Från jordbruksdepartementets
anslag Extra utgifter bör föras över ett belopp av 10 000 kr. för utrikes
resor. Vidare bör 20 000 kr. föras över från lantbruksstyrelsens avlöningsanslag
såsom förut nämnts samt 37 000 kr. från anslaget Bidrag till jordbrukets
rationalisering, in. in., motsvarande omkostnaderna för den personal,
som enligt förslag under föregående punkt bör föras över på lantbruksstyrelsens
stat. Dessutom bör från anslaget Kursverksamhet för
jordbrukets rationalisering m. m. föras över 75 000 kr. som hittills anvisats
för framställning av undervisningsfilm och bildserier. Beloppet bör
i fortsättningen disponeras av samarbetsorganet för informationsverksamhet.
Vidare bör anslaget räknas upp med 70 000 kr. för att allmänt förstärka
samarbetsorganets resurser. På grund av föreslagen personalförstärkning
vid styrelsen bör posten till övriga expenser räknas upp med ett
engångsbelopp av 37 000 kr. Anslaget bör sålunda höjas med ett sammanlagt
belopp av 312 000 kr.
Vad gäller lantbruksnämndernas avlöningsanslag har
förslaget till omorganisation föranlett en översyn av personalens lönegradsplacering
m. m. Beträffande löneställningen för dessa tjänster har avtal träf
-
128
Kungi. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
fats mellan statens avtalsverk och berörda personalorganisationer. Avtalet
har den 3 mars 1967 överlämnats till riksdagens lönedelegation för godkännande
och denna har för sin del godkänt avtalet på riksdagens vägnar, dock
under förbehåll att riksdagen godkänner de organisatoriska förutsättningarna,
som legat till grund för avtalet.
I följande förteckning ingår samtliga nu föreslagna tjänster vid lantbruksnämnderna.
Kungl. Maj :t äger själv inrätta dessa tjänster. Redovisningen
sker för att ge underlag för anslagsberäkningen.
Förteckning med förslag rörande tjänster vid lantbruksnämnderna
Antal
och benämning Lönegrad
24 lantbruksdirektörer..................................... Bo 7
Fackenheterna
48 avdelningsdirektörer .................................... Bo 5
25 förste lantbrukskonsulenter.............................. Ao 30
80 lantbrukskonsulenter ................................... Ao 28
16 lantbrukskonsulenter ................................... Ae 28
25 lantbrukskonsulenter ................................... Ao 26
34 lantbrukskonsulenter ................................... Ae 26
24 konsulenter............................................ Ae 23
22 byggnadskonsulenter ................................... Ae 23
26 ingenjörer............................................. Ao 23
30 hemkonsulenter ........................................ Ao 22
24 lantbrukskonsulenter .............................. Ag 18/Ae 22
28 assistenter ............................................ Ao 21
20 assistenter ............................................ Ae 21
33 fiskerikonsulenter ...................................... Ao 21
12 ingenjörer............................................. Ao 21
35 assistenter............................................. Ao 19
61 assistenter............................................. Ae 19
8 ingenjörer ............................................ Ao 19
4 ingenjörer ............................................ Ae 19
43 assistenter............................................. Ao 17
98 assistenter............................................. Ae 17
96 assistenter............................................. Ae 15
Administrativa enheterna och gemensam personal
24 byrådirektörer ........................................ Ao 26
24 kamrerare ........................................... Ao 21
30 kanslister....................................... Ag 11/Ae 17
74 kontorsskrivare/förste ritare ........................... Ao 13
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967 129
Antal och benämning Lönegrad
20 kontorsskrivare/förste ritare............................ Ae 13
11 kansliskrivare ........................................ Ao 11
109 kansliskrivare ........................................ Ae 11
24 kartritningsbiträden . ........................... högst Ae 11
209 kontorsbiträden ................................. högst Ae 9
Om den nu angivna personalorganisationen genomförs får lantbruksnämnderna
sammanlagt 1 341 tjänster. Medel har beräknats i enlighet med
den redovisade förteckningen samt därjämte med 950 000 kr. för tillfällig
personal m. m. Anslagsposterna till arvoden och särskilda ersättningar
samt till ersättningar till sakkunniga in. in. bör föras upp med resp. 250 000
kr. och 171 000 kr. Vidare bör anslagsposten till arvoden till ortsombud
tas upp med oförändrat 390 000 kr. Slutligen bör anvisas ett belopp av
500 000 kr., vilket bör stå till Kungl. Maj :ts disposition för att vid behov
användas till bestridande av vissa övergångskostnader i samband med
omorganisationen. De framlagda förslagen medför att anslaget bör föras
upp med 44 700 000 kr.
Vad beträffar lantbruksnämndernas o in k o s t n a d s a n s 1 a g
har för sjukvård beräknats 75 000 kr. och för reseersättningar 7 340 000 kr.
Vidare har jag för bränsle, lyse och vatten beräknat 55 000 kr., för anskaffning
av instrument och annan fältutrustning 130 000 kr. samt för övriga
expenser 2 350 000 kr. För kostnader i samband med proj ekteringsverksamheten
har jag beräknat 300 000 kr. och för ersättningar för tjänster som
hänger samman med kontakterna mellan nämnderna och näringsutövarna
100 000 kr. Till kostnaden för att insamla material till fiskestatistik bör
beräknas 50 000 kr. Vidare har jag beräknat ett särskilt belopp av 500 000
kr. för bestridande av vissa övergångskostnader i anledning av omorganisationen.
Anslaget bör således tas upp med 10 900 000 kr.
Utredningen har föreslagit att ett reservationsanslag betecknat Lantbruksnämnderna:
Utrustning tas upp på riksstaten för att
täcka de kostnader som uppstår vid utrustningen av de nya lantbruksnämnderna.
Jag ansluter mig till detta förslag. Anslaget bör för budgetåret 1967/
68 föras upp med 1 milj. kr.
Lantbruksnämndernas anslag till Utbildn in g skurser för viss
personal vid lantbruk sorganisationen1 bör räknas upp
med 68 000 kr. till 150 000 kr. Det ökade medelsbehovet bör ses mot bakgrunden
av nu föreslagna organisationsändringar. Medel bör i erforderlig
omfattning finnas tillgängliga för att anordna fortbildningskurser för berörda
personalkategorier.
1 Tidigare rubrik: Utbildningskurser för viss personal vid lantbruksnämnder och hushållningssällskap.
130
Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1967
Av anslaget Kursverksamhet för jordbrukets rationalisering
m. m., vilket för innevarande budgetår tagits upp med 3 895 000
kr., har hittills 1 075 000 kr. disponerats av styrelsen för lantbrukshögskolan
för specialrådgivningen. Såsom jag anfört i det föregående bör kostnaderna
för ifrågavarande verksamhet — som föreslagits i fortsättningen
bli bedriven inom en konsulentavdelning -—• fr. o. in. nästa budgetår belasta
lantbrukshögskolans avlönings-, omkostnads, materiel- och bokinköpsanslag.
Från anslaget Kursverksamhet för jordbrukets rationalisering m. m.
bör dock bestridas kostnader om tillhopa 30 000 kr. avsedda för ersättningar
till deltagare i kurser anordnade i anslutning till konsulentavdelningens
verksamhet samt till kostnader för att anlita andra föreläsare än
sådana som tillhör konsulentavdelningen vid dessa kurser. Anslaget bör
därför minskas med 1 045 000 kr. Vidare bör som förut nämnts 75 000 kr.
föras över till lantbruksstyrelsens omkostnadsanslag. Till följd av ökade
kostnader för lärararvoden samt rese- och traktamentsersättningar beräknar
jag ytterligare 100 000 kr. Anslaget bör således föras upp med tillhopa
2 875 000 kr.
Anslaget till Lantbruk shögs kolan: Försöksverksamheten
har för innevarande budgetår tagits upp med 4 745 000 kr. Såsom jag
tidigare anfört bör vissa av de försök som hushållningssällskapen utfört
övertas av högskolan. Till följd av att högskolans analyslaboratorium
fr. o. m. budgetåret 1967/68 inordnas i statens lantbrukskemiska laboratorium
uppstår också kostnader för den analysverksamhet som laboratoriet
kommer att utföra åt högskolan. Med hänsyn till det anförda och för att i
övrigt göra en ökning av försöksverksamheten möjlig förordar jag för budgetåret
1967/68 en sammanlagd ökning av anslaget med 2 milj. kr.
Vidare föreslår jag under hänvisning till vad jag tidigare anfört rörande
den veterinära verksamheten att ett investeringsanslag till Lån till driften
av veterinärbak t eriologis k t laboratorium m. m.
tas upp under fonden för låneunderstöd. Anslaget bör för budgetåret 1967/
68 föras upp med 100 000 kr.
Till förskott för inköp av inventarier vid vissa jordbruksegendomar som
disponeras för lantbrukshögskolans försöksverksamhet har under kapitalbudgeten
för innevarande budgetår anvisats ett investeringsanslag av 200 000
kr. För detta ändamål bör för budgetåret 1967/68 beräknas ett oförändrat
belopp. Till högskolans förfogande bör vidare ställas medel för anskaffning
av viss utrustning i samband med att högskolan övertar de försök som hushållningssällskapen
hittills bedrivit. Detta medelsbehov beräknar jag till
1 milj. kr. Det totala medelsbehovet under budgetåret 1967/68 till Förskott
för inköp av inventarier för lantbrukshögskolans
försöksverksamhet beräknar jag alltså till 1,2 milj. kr.
131
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
Under åberopande av vad jag anfört i det föregående hemställer jag att
Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att
a) anta de författningsförslag, som jag angett i det föregående,
b) godkänna de grunder för omorganisationen av lantbruksnämnderna,
som jag förordat i det föregående,
c) godkänna vad jag i det föregående förordat i fråga om
lantbruksstyrelsens organisation,
d) bemyndiga Kungl. Maj :t att från personalförteckningen
för lantbruksstyrelsen avföra eu tjänst som överdirektör
och souschef i lönegrad Cp 3,
e) godkänna vad jag i det föregående anfört i fråga om
hushållningssällskapens verksamhet,
f) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidta de ändringar i statens
allmänna tjänstepensionsreglemente den 28 maj 1959
(nr 287), som föranleds av förslaget om hushållningssällskapen,
g) inrätta ett samarbetsorgan för informationsverksamhet
på jordbrukets och trädgårdsnäringens områden i stället
för jordbrukets upplysningsnämnd i överensstämmelse
med vad som förordats i det föregående,
h) godkänna vad jag i det föregående förordat om att
upphäva hushållningssällskapens s. k. delcredereansvar för
låneunderstöd från fiskerilånefonden,
i) besluta om vad jag i det föregående förordat angående
organisation för den särskilda rådgivningen vid lantbrukshögskolan,
j) bemyndiga Kungl. Maj :t att på personalförteckningen
för lantbrukshögskolan föra upp en tjänst som förste statskonsulent
i Ce 1,
k) på riksstaten för budgetåret 1967/68 under nionde
huvudtiteln anvisa
1) till Lantbruksstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag
av 5 957 000 kr.,
2) till Lantbruksstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag
av 1 205 000 kr.,
3) till Lantbruksnämnderna: Avlöningar ett förslagsanslag
av 44 700 000 kr.,
4) till Lantbruksnämnderna: Omkostnader ett förslagsanslag
av 10 900 000 kr.,
5) till Lantbruksnämnderna: Utrustning ett reservationsanslag
av 1 000 000 kr.,
132
Iiungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1967
6) till Utbildning skur ser för viss personal vid
lantbruksorganisationen ett reservationsanslag av
150 000 kr.,
7) till Kursverksamhet för jordbrukets rationalisering
in. m. ett förslagsanslag av 2 875 000 kr.,
8) till Lantbrukshögskolan: Försöksverksamheten
ett reservationsanslag av 6 745 000 kr.,
l) på kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd
till Lån till driften av veterinärbakteriologiskt laboratorium
m. m. för budgetåret 1967/68 anvisa ett investeringsanslag
av 100 000 kr., samt
m) på kapitalbudgeten under fonden för förlag till statsverket
till Förskott för inköp av inventarier för lantbrukshögskolans
försöksverksamhet för budgetåret 1967/68 anvisa
ett investeringsanslag av 1 200 000 kr.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1967
133
Innehållsförteckning
Propositionen ................................................. 1
Propositionens huvudsakliga innehåll ............................ 2
Författningsförslag ............................................ 3
Utdrag av statsrådsprotokollet den 17 mars 1967 .................. 18
Inledning ................................................... 18
Lantbruksorganisationsutredningens förslag .................... 20
Huvuddragen i den nya lantbruksorganisationens verksamhet . . 20
Allmänt ................................................ 20
Vissa verksamhetsgrenar................................. 21
Lantbruksnämndernas organisation m. m..................... 30
Organisationen .......................................... 30
Arbetsformer ........................................... 34
Samordning med andra myndigheter m. fl................. 34
Sammanförande av lantbruksnämnderna i Älvsborgs län .... 36
Personalbehov .......................................... 36
Lantbruksstyrelsens organisation m. m....................... 41
Allmänt ................................................ 41
Organisationen .......................................... 42
Personalbehov .......................................... 44
Samarbetsorgan för informationsverksamhet................. 47
Vissa särskilda frågor...................................... 49
Lokalfrågor............................................. 49
Utrustningsfrågor ....................................... 49
Finansiering av beställningsverksamheten in. m............. 50
Vissa fiskerifrågor ...................................... 52
Vissa övergångsanordningar .............................. 55
Hushållningssällskapens framtida uppgifter m. m............. 58
Anslagsberäkningar och kostnadsfrågor ...................... 63
Remissyttrandena m. m....................................... 66
Lantbruksstyrelsens anslag syrkanden .......................... 91
Styrelsens för lantbrukshögskolan förslag beträffande specialrådgivningen
och publikationsverksamheten vid högskolan.......... 98
Styrelsen ................................................. 98
Remissyttrandena.......................................... 101
Departementschefen.......................................... 103
Lantbruksnämndernas uppgifter och organisation ............ 103
Hushållningssällskapens framtida uppgifter m. m............. 119
Lantbruksstyrelsens organisation............................ 122
Samarbetsorgan för informationsverksamhet på jordbrukets och
trädgårdsnäringens områden................................ 124
Specialrådgivningen vid lantbrukshögskolan.................. 125
Anslagsfrågor ............................................ 127
Departementschefens hemställan .............................. 131
MARCUS BOKTR. STHLMI967 670075
Doktrin (1)
- Utredningsuppdrag, FT 1973 nr 6 s. 289, på s. 292 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.
Hänvisas hit från
10 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (9)
9 kopplingar.
- JoU 1967:25 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående riktlinjer för jordbrukspolitiken m.m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 64 i texten
- Rskr. 1967:244 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj :ts ''proposition angående de nya lantbruksnämndernas organisation, m. m., i vad propositionen hänvisats till a1 i texten
- Rskr. 1967:248 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 86 och 88 §§ lagen den 8 april 1927 a1 i texten
- Rskr. 1967:214 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående de nya lantbruksnämndernas organisation, m. m., jämte i ämnet väckta motioner, såvitt a1 i texten
- 3LU 1967:41 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vattenlagen m. m. jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten
Doktrin (1)
1 koppling.
- FT 1973 s. 289 Utredningsuppdrag s. 292 i texten