Sök i Ratio Lex

Angående organisationen av den statliga redovisningsoch revisionsverksamheten, m. m

1967-03-17 · 32 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 32 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1967:79, Angående organisationen av den statliga redovisningsoch revisionsverksamheten, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1967

1

Nr 79

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående organisationen

av den statliga redovisnings- och revisionsverksamheten,

m. m.; given Stockholms slott den 17 mars

1967.

i

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram principförslag om organisationen av den statliga

redovisnings- och revisionsverksamheten. Förslaget innebär, att redovisning

och utbetalning skall centraliseras till större kamerala enheter. Samtidigt

införs automatisk databehandling för redovisningen. För att underlätta

revisionsarbetet förstärks den interna kontrollen hos myndigheterna.

Vid större myndigheter anordnas intern revision. Den sakrevisionella verksamheten

byggs ut och kallas förvaltningsrevision.

Omläggningen skall genomföras successivt efter närmare förslag av riksrevisionsverket.

För att ge verket resurser för detta och för att effektivisera

revisionsarbetet omorganiseras verket. I stället för nuvarande byråindelning

införs avdelningar.

Vidare läggs fram förslag till medelsanvisning till riksrevisionsverket för

budgetåret 1967/68.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967.1 samt. Nr 79

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Iiungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1967

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

på Stockholms slott den 17 mars 1967.

Närvarande:

Statsråden Sträng, Andersson, Lange, Kling, Edenman, Johansson,

Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson,

Geijer, Odi-inoff, Wickman.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om organisationen

av den statliga redovisnings- och revisionsverksamheten, m. m., och anför.

I statsverkspropositionen (bil. 9 s. 35) har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen

att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1967/

68 beräkna till Riksrevisionsverket: Avlöningar ett förslagsanslag av

7 530 000 kr. och till Riksrevisionsverket: Omkostnader ett förslagsanslag

av 1 724 000 kr. Reredningen av denna fråga är nu avslutad och jag anhåller

att få redogöra för den närmare.

Inledning

Under åren 1965 och 1966 har inom riksrevisionsverket gjorts en utredning

om verkets framtida arbetsuppgifter och organisation. Bakgrunden till

utredningen är den utveckling som skett på redovisnings- och revisionsområdet

och i fråga om användningen av den automatiska databehandlingen

(ADB) inom administrativ verksamhet. Som resultat av utredningen har

verket den 1 december 1966 inkommit med ett principförslag till omorganisation

av den statliga redovisnings- och revisionsverksamheten och gjort

framställning om anslag för budgetåret 1967/68.

Yttranden över riksrevisionsverkets förslag har avgetts av kriminalvårdsstyrelsen,

rikspolisstyrelsen, styrelsen för internationell utveckling, försvarets

civilförvaltning, försvarets förvaltningsdirektion, försvarets forskningsanstalt,

socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, medicinalstyrelsen, postverket,

statens järnvägar, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, sjöfartsstyrelsen,

statskontoret, kammarrätten, generaltullstyrelsen, statistiska centralbyrån,

kontrollstyrelsen, centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden, exekutionsväsendets

organisationsnämnd, riksarkivet, universitetskanslersämbe
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1967

tet, skolöverstyrelsen, lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen, patent- och

registreringsverket, statens vattenfallsverk, statens provningsanstalt, arbetsmarknadsstyrelsen,

bostadsstyrelsen, civilförsvarsstyrelsen, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Östergötlands, Malmöhus, Älvsborgs, Västmanlands

och Västerbottens län, fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret,

landskontorsutrcdningen, Föreningen Auktoriserade revisorer,

Statstjänstemännens riksförbund (SR), Sveriges akademikers centralorganisation

(SACO) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO).

Universitetskanslersämbetet har bifogat yttranden från rektorsämbetena

vid universiteten i Uppsala, Lund, Stockholm, Göteborg, Umeå, karolinska

institutet, tekniska högskolan i Stockholm, Chalmers tekniska högskola,

handelshögskolan i Göteborg och farmaceutiska institutet.

Den statliga revisionens nuvarande organisation och inriktning

Organisationen av medelsförvaltning och revision

De anslag som anvisas av riksdagen ställs av Kungl. Maj :t till myndigheternas

förfogande genom regleringsbrev. Ur medelsförvaltningssynpunkt

kan myndigheterna indelas i två kategorier, nämligen huvudförvaltningar

och underförvaltningar. Huvudförvaltningar är sådana myndigheter som

har dragningsrätt på statsverkets checkräkning i riksbanken. De redovisar

sina anslagsmedel direkt mot budgeten. De avger månatliga kassarapporter

till riksrevisionsverket. Både den löpande riksbokföringen och riksbokslutet

bygger på uppgifter från huvudförvaltningarna. Underförvaltningarna är

helt självständiga myndigheter med som regel egen bokförings- och utbetalningsverksamhet.

De har emellertid inte dragningsrätt på statsverkets checkräkning.

Erforderliga anslagsmedel rekvireras från en huvudförvaltning.

Härav följer att underförvaltningens anslag redovisas mot budgeten via huvudförvaltningen.

En annan distinktion i fråga om medelsförvaltning gäller centralförvaltning

och lokalförvaltning. De regionala eller lokala förvaltningsenheter, som

är underordnade en huvudförvaltning, kallas lokalförvaltning.

Den nuvarande organisationen för den statliga redovisnings- och revisionsverksamheten

fastställdes av 1960 års riksdag (prop. 1960: 126, SU

107, rskr 282). Det nya centrala revisions- och statsbokföringsorganet, riksrevisionsverket,

bildades genom sammanslagning av dåvarande riksräkenskapsverket

och statens sakrevision.

Den revisionsverksamhet, som är underställd Kungl. Maj :t, är organiserad

så att riksrevisionsverket är det centrala statliga revisionsorganet. Härutöver

finns ett antal s. k. specialrevisioner. Riksrevisionsverket har dock

befogenhet att göra den revision verket önskar även inom specialrevisioner
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kurigl. Maj:ts proposition nr 79 år 1967

nas arbetsfält. Specialrevisioner finns f. n. vid affärsverken, försvarets civilförvaltning

och generaltullstyrelsen. Granskningen avser de lokala organ

som lyder under den centrala myndigheten.

Riksrevisionsverket leds av en styrelse. Revisionsverksamheten är organiserad

på fyra byråer. Dessutom finns en budgetbyrå för riksbokföring och

riksbokslut, en finansstatistisk byrå samt ett kansli. Totala antalet tjänster

hos riksrevisionsverket för budgetåret 1966/67 uppgår till 218, varav hälften

är biträdestj änster.

Revisionens inriktning

Den statliga revisionsverksamheten brukar indelas i kameral revision och

sakrevision. Den kamerala revisionen avser såväl redovisningsfrågor som

författningsmässiga och undantagsvis även rent civilrättsliga frågor. Sakrevision

kan definieras som en kontroll ur allmänt ekonomiska synpunkter.

Gränsen mellan kameral revision och sakrevision är emellertid flytande.

Sammanfattningsvis kan sägas att 1960 års riksdagsbeslut i fråga om målsättningen

för den statliga revisionsverksamheten i stora drag innebar, att

den kamerala förgranskningen av det statliga räkenskapsmaterialet skulle

ske i relativt begränsad omfattning, att den kamerala eftergranskningen

skulle utvecklas mot en ökad grad av sakrevision och att en intensifiering

skulle ske av den sakrevisionella verksamheten.

Riksrevisionsverket granskade under budgetåret 1964/65 nära 8,5 milj.

fol. (verifikationssidor) räkenskaper från statliga myndigheter, skatteräkenskaperna

inte inräknade.

Verket bedriver dels en granskning i anslutning till räkenskapsmaterialet,

dels en granskning som är obunden av detta material. På grundval av räkenskapsmaterialet

sker huvudboksgranskning, förgranskning och eftergranskning.

Målsättningen för huvudboksgranskningen är i första hand att kontrollera

medelsförvaltningen hos den myndighet som upprättat huvudboken. Huvudboken

utgör ett sammandrag av myndighetens bokföring under ett budgetår.

I denna redovisas uppburna inkomster, anslagsdispositionen enligt

fastställda avlönings- och omkostnadsstater eller andra stater, disposition

av checkräkning och postgirokonto samt tillgångar och skulder. Till huvudböckerna

lämnas ett stort antal bilagor som ytterligare specificerar inkomsterna

och utgifterna. Granskningen tar sikte på såväl formella som sakliga

frågor. Genom huvudboksgranskningen kontrolleras bl. a. att utgifterna

täcks av anvisade medel, att tillgångar och skulder redovisats i vederbörlig

ordning, att tillgångarna är inventerade och styrkta och att utnyttjandet av

checkräkning och postgiro m. m. svarar mot de transaktioner som centralt

bokförts på dessa konton.

Förgranskningen avser företrädesvis formell och siffermässig kontroll, så
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1967 5

som kontrollsummeringar av skilda slag och prickning av ett material mot

ett annat för kontroll och avstämning. Granskningen sker stickprovsmässigt

och uppgår till mellan 2,5 och 10 % för olika revisionssektioner.

Den eftergranskning som utförs i anslutning till räkenskapsmaterialet

omfattar såväl kameral revision som sakrevision. Granskningen kan utföras

som en allmän genomgång av samtliga verifikationer för en viss tidsperiod,

t. ex. en månad eller längre tid (fortlöpande granskning). Härvid sker kameral

revision och sakrevision i ett sammanhang. Vanligare är emellertid

numera att granskningen inriktas på något eller några anslag eller på kontroll

ur någon särskild aspekt (systematisk granskning).

Som regel granskas endast mindre myndigheters räkenskaper fullständigt.

Dessa myndigheter har i allmänhet ingen särskild kameral organisationsenhet,

varför räkenskaper och bokslut måste ägnas en ingående uppmärksamhet.

Även redovisningar för statsbidrag, kommittéräkenskaper och andra

dylika småräkenskaper granskas i allmänhet fullständigt.

Vid stickprovstagning enligt statistisk metod (sampling) avser stickprovet

inte viss tidsbegränsad del av budgetåret, som vid den traditionella urvalsmetoden.

I stället väljer man slumpvis ut enstaka verifikationer ur hela

budgetårets räkenskaper för granskning. Denna metodik ger möjligheter att

på ett mycket begränsat urval bilda sig ett omdöme om felproportionerna i

hela räkenskapsmaterialet.

Vid den sakrevisionella granskningen kontrollerar riksrevisionsverket i

första hand att de åtgärder eller förhållanden som föranlett kostnader är

motiverade och ändamålsenliga. Liksom vid den kamerala granskningen infordras

vid behov handlingar som kompletterar räkenskaperna i ett eller

annat avseende. Vidare kontrollerar man t. ex. att lämpliga inköpskällor använts

och att så förmånliga priser som möjligt erhållits. Vid den sakrevisionella

granskningen tillses även att ersättningar för hyror, arrenden, uppdrag

m. m. som skall inbetalas till staten är upptagna till skäliga belopp. Som

ett led i den sakrevisionella granskningen ingår besök hos myndigheterna.

I den granskning som är obunden av räkenskapsmaterialet ingår bl. a.

övervakning av att den statliga upphandlingen bedrivs i så affärsmässiga

former som möjligt. I detta syfte gör riksrevisionsverket omfattande utredningar

inom upphandlingsområdet för att förbilliga och rationalisera varuanskaffning

in. in.

Till samma grupp av uppgifter hör övervakningen av att staten får skäligt

betalt för de prestationer den tillhandahåller. Detta är en mycket viktig

angelägenhet för verket. Denna taxegranskning har hittills koncentrerats

till ett 60-tal myndigheter och i dessa fall resulterat i anpassning till det

aktuella kostnads- och löneläget.

Utöver granskningsuppgifterna har emellertid riksrevisionsverket åtskilliga

andra åligganden. Verket handhar sålunda den löpande riksbokföringen

och riksbokslutet, utarbetar budgetredovisning och rikshuvudbok, beräknar

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 79 år 1967

approximativt utfallet av statsregleringen för löpande budgetår och kontrollerar

statsverkets checkräkning i riksbanken. På det finansstatistiska

området upprättas förslag till beräkning av statens inkomster och utarbetas

verkets statistik över statens finanser samt verkets egen årsbok. Verket

skall också se till att statens räkenskapsväsen fungerar ändamålsenligt och

att behövliga förbättringar genomförs. Verket skall vidare bedriva upplysningsverksamhet,

besvara remisser och upprätta statsliggaren.

Riksrevisionsverkets förslag till omorganisation av den statliga

redovisnings- och revisionsverksamheten

Centraliserad redovisning och automatisk databehandling

Principiella överväganden

Riksrevisionsverket erinrar inledningsvis om den expansion som skett inom

den offentliga sektorn under efterkrigsåren och — vilket är ännu viktigare

— den expansion som är att vänta i framtiden. Av en utredning som

gjorts inom verket framgår, att civila och militära myndigheters avlöningar

under tioårsperioden 1955/56—1964/65 ökat från inte fullt 1 336 milj. kr.

till 3 367 milj. kr. Detta innebär en indexstegring till 252, om index för det

förstnämnda året anges till 100. Omkostnaderna har under samma tid

ökat från drygt 420 till drygt 1 068 milj. kr. (index 254). Även om hänsyn

tas till stegringen av konsumentprisindex, kvarstår en deflaterad ökning av

dessa kostnader på 65—66 %.

Antalet anställda i statlig och statsunderstödd verksamhet har samtidigt

ökat från knappt 221 000 till inte fullt 279 000 eller med 26 %. Om man enbart

räknar med den egentliga statsverksamheten — den civila förvaltningen

och försvaret — är ökningen procentuellt nästan dubbelt så stor, nämligen

51 %. I verkliga tal innebär detta en ökning från drygt 107 000 till nära

163 000 personer.

Enligt 1965 års långtidsutredning (SOU 1966: 1) kommer den totala arbetsstyrkan

i landet att öka med 110 000 personer under perioden 1965—70

samtidigt som den totala efterfrågan på arbetskraft, utan arbetstidsförkortning,

skulle öka med 165 000 personer eller, om arbetstiden samtidigt kortas

med exempelvis 2,5 timmar, 265 000 personer.

Både kostnadsökningarna och svårigheterna att konkurrera med andra

sektorer av samhällsekonomin om arbetskraften gör det enligt riksrevisionsverket

nödvändigt att snabbt sätta in åtgärder för att effektivisera statsverksamheten.

Mot denna bakgrund lägger verket fram ett förslag som är

avsett att ge både ökad effektivitet inom revisionsverksamheten och betydande

rationaliseringsvinster. Förslaget bygger på rapporter från två arbetsgrupper,

som inom verket haft i uppdrag att utreda förbättringar i statens

redovisnings- och revisionssystem.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1967

7

Båda arbetsgrupperna förordade, att redovisning och utbetalning centraliseras

till större kamerala enheter. Samtidigt påpekade man, att en övergång

till automatisk databehandling (ADB) är en förutsättning för rationellt arbete

vid dessa större enheter. De räkenskaper som riksrevisionsverket granskar

varierar starkt till omfånget. Som exempel nämns å ena sidan rikspolisstyrelsens

cirka 400 000 fol. för budgetåret 1965/66 och å den andra justitiekanslersämbetets

250 och försäkringsrådets 775 fol. De kamerala göromålen

är också olika både till sin natur och svårighetsgrad. Riksrevisionsverket har

kommit till slutsatsen att det knappast är rationellt, att mindre myndigheter

svarar för kvalificerat kameralt arbete. Åtskilliga skäl talar enligt verket för

att större kamerala enheter bildas.

Större kamerala enheter skulle öka möjligheterna till specialisering på

olika arbetsuppgifter. De skulle vidare medföra arbetstekniska fördelar,

t. ex. genom att ställtiderna när olika arbetsmoment påbörjas blir proportionsvis

mindre. De stegrade personalkostnaderna motiverar också ett intensivare

utnyttjande av tekniska hjälpmedel, vilket i sin tur förutsätter större

kameralenheter. Specialiseringen är motiverad även av att den kamerala

verksamheten blir alltmer komplicerad ur författningsmässiga synpunkter

på grund av en alltmer utbredd detaljreglering ifråga om avlöningar, bidrag

m. in.

De kamerala frågorna är givetvis lika svåra hos de små som hos de stora

myndigheterna. Trots detta vilar ansvaret för dessa frågor vid mindre myndigheter

ofta på tjänstemän som dels inte har utbildning för dem, dels är

betungade av andra uppgifter som de kanske finner mera angelägna. Även

vid en centralisering av det kamerala arbetet skulle den mindre myndigheten

teckna utbetalningsbesked med hänsyn till faktiska omständigheter,

lämplighetssynpunkter etc. Kameral prövning och utbetalning skulle däremot

göras av en central förvaltning.

Ytterligare ett — och kanske ännu starkare — skäl talar enligt riksrevisionsverket

för en sådan ny ordning, nämligen säkerhetssynpunkten. Verket

har gjort den erfarenheten att små myndigheter ofta inte kan sköta de kamerala

göromålen på ett tillfredsställande sätt. Detta förorsakar verket betydande

merarbete. Ibland medför det t. o. in. att bokföring och bokslut måste

helt och hållet göras om av riksrevisionsverket. Även ifråga om redovisningen

mot budgeten och rikshuvudboken skulle en mängd arbete sparas om alla

underförvaltningars och mindre huvudförvaltningars löpande bokföring och

bokslut ombesörjs av större förvaltningar med stark kameral organisation.

Centrala kameralmyndigheter och anslutna kameralmyndigheter

Sammanförandet till större kamerala enheter skulle enligt riksrevisionsverket

i första hand ske genom att det kamerala arbetet centraliseras vid

centralförvaltningar med lokalorgan. För det andra skulle till centralförvaltningar

i kameralt hänseende kunna anslutas även helt fristående myn
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 7967

digheter. Enligt riksrevisionsverkets mening bör ingenting hindra att

såväl nuvarande underförvaltningar som huvudförvaltningar ansluts till

andra kamerala myndigheter. Givetvis skulle en sådan anslutning inte på

något sätt innebära att myndigheten i annat administrativt hänseende skulle

bli underordnad den stora kameralmyndigheten.

Det skisserade systemet för centraliserad redovisning kan i och för sig

genomföras under konventionella arbetsformer. För att ge största möjliga

rationaliseringsvinst och fylla kraven på effektivitet är emellertid automatisk

databehandling i de flesta fall ofrånkomlig. En centraliserad redovisning

är enligt riksrevisionsverket en förutsättning för ett rationellt ADBsystem.

Riksrevisionsverket ifrågasätter i detta sammanhang lämpligheten av den

gängse terminologin med huvudförvaltningar och underförvaltningar. Termen

huvudförvaltning anger inte att det är fråga om en kameral indelning

och kan ge intryck av att myndighetens befogenheter skulle vara större än

vad de är. Verket använder därför i stället begreppen centrala kameralmyndigheter,

anslutna kameralmyndigheter och lokala kameralmyndigheter.

Centrala kameralmyndigheter skall ungefär motsvara nuvarande huvudförvaltningar.

Till denna kategori hänförs således länsstyrelserna. De centrala

kameralmyndigheterna skall redovisa direkt mot budgeten och ha dragningsrätt

på statsverkets checkräkning. De bör i allmänhet vara större än

nuvarande huvudförvaltningar. En principiell skillnad är att de skall kunna

handha utbetalning och bokföring för anslutna myndigheter. Under budgetåret

1965/66 uppgick antalet huvudförvaltningar till 132. Riksrevisionsverket

anser det inte osannolikt, att de centrala kameralmyndigheternas antal

skulle kunna begränsas till ett 60-tal.

Till anslutna myndigheter hänförs sådana myndigheter vilkas utbetalningar

och bokföring ombesörjs av centrala kameralmyndigheter. Den anslutna

myndigheten är dock inte underställd centralmyndigheten utan disponerar

själv riksstatsanslag, dvs. har ansvaret för hur anslagen utnyttjas.

Arbetsfördelningen mellan ansluten kameralmyndighet och central kameralmyndighet

skulle enligt riksrevisionsverkets förslag i huvudsak bli

följande. Den anslutna myndigheten tar emot fakturor och upprättar underlag

för löneberälcning. Attester ing och den kontroll som ligger i detta

begrepp samt kontering utförs på den anslutna myndigheten. Utbetalningsbesked

tecknas på handlingarna, innan de skickas över till den centrala

kameralmyndigheten. Vid den centrala kameralmyndigheten sker siffergranskning,

kontroll av rabatter, reseräkningsgranskning m. m. Avlöningslistor

upprättas även hos centralmyndigheten. Efter utanordning sker i

ett manuellt system utbetalning och bokföring. Månadsvisa bokföringsrapporter

avlämnas till riksrevisionsverket, och rapporter sänds till den anslutna

myndigheten. För bokslut m. m. svarar den centrala kameralmyndigheten.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1967

9

I ett ADB-redovisningssystem tar den centrala kameralmyndigheten emot

materialet, granskar det, ansvarar för stansning, bokföring och utbetalning

samt rapportering till riksrevisionsverket och den anslutna myndigheten.

Centralmyndigheten svarar också för kontakten med datacentralen, som

kan vara antingen en egen anläggning eller en servicebyrå.

För arbetsuppgifternas fördelning mellan centralmyndighet och lokalmyndighet

gäller i princip vad som nyss sagts beträffande centralmyndighet

och ansluten myndighet.

Då den principiella lösningen skall omsättas i praktiken uppkommer frågan

om myndigheterna hör föras samman till större kamerala enheter på

regional eller funktionell grund. Riksrevisionsverket konstaterar, att båda

indelningsgrunderna tillämpas i nuvarande kamerala system. Den funktionella

indelningen råder beträffande verk med centralförvaltning och lokalförvaltningar.

Den regionala principen tillämpas däremot för den medelsförsörjning

som går genom statskontorets fondbyrå och länsstyrelserna.

De stora förvaltningarna med regionala organ måste enligt riksrevisionsverket

vara särskilda enheter även i en ny kameral organisation. Beträffande

anslutning av fristående myndigheter måste man emellertid överväga

vilka principer som skall tillämpas. Härvid har verket funnit, att det

torde vara lämpligt att länsstyrelserna bildar stommen i en regional organisation.

Till länsstyrelserna bör således anslutas fristående myndigheter

inom respektive län, såvida inte särskilda skäl föranleder anknytning

till annan myndighet. Sådana särskilda skäl kan vara ett funktionellt samband

med andra myndigheter.

För Stockholm, Göteborg, Malmö, Lund, Uppsala och Umeå med närliggande

områden uppkommer speciella problem. I dessa regioner förekommer

vid sidan av länsstyrelserna ett antal huvudförvaltningar. Dessa

har i flera fall så speciella verksamhetsområden att anslutning till länsstyrelsen

inte synes vara lämplig. Detta gäller särskilt universitet och högskolor.

Dessa skulle emellertid enligt riksrevisionsverket kunna föras samman

till större kamerala enheter.

Som en allmän princip skulle enligt riksrevisionsverket följande indelningsgrunder

gälla.

1. Centralförvaltningar med regionala organ bildar särskilda kamerala

enheter, exempelvis väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och vägförvaltningarna.

2. Länsstyrelserna bildar regionala kamerala enheter. Till länsstyrelsen

ansluts inom länen befintliga landsarkiv, statliga skolor m. fl.

3. För speciella verksamhetsområden bildas särskilda kamerala enheter.

Särskilt gäller detta i Stockholm. Som exempel kan nämnas centrala försvarsmyndigheter

och byggnadsstyrelsen.

4. Universitet och högskolor på varje universitetsort förs samman till

kamerala enheter.

lf Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 79

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1967

ADB-redovisningssystem

Riksrevisonsverket konstaterar att det krävs ADB-redovisning, om man

skall kunna genomföra förslaget om större kamerala enheter med största

rationaliseringsvinst. Det är också enligt verket uppenbart, att centraliserad

redovisning är en förutsättning för ett rationellt ADB-system.

Ämbetsverket har i samverkan med statskontoret under år 1966 bedrivit

ett utvecklingsarbete rörande ett ADB-redovisningssystem för statsförvaltningen.

Detta system skall vara generellt i den meningen att det kan tilllämpas

på flertalet statsmyndigheter. Dessutom skall i systemet även inrymmas

rutiner för den centrala riksbokföringen. Det generella systemet

skall lämna information till skilda intressenter såväl utanför som inom en

statlig myndighet. Systemet kommer att innehålla ett flertal olika rutiner.

Det skall sålunda tillgodose bl. a. den officiella bokföringens krav, behovet

av budgetuppföljning och budgetprognoser och de krav som kostnadsredovisningen

ställer. Övriga rutiner gäller integrering med centralsystem

för löneuträkning, internbudgetering, finansstatistik, långtidsbudget och

myndighetsbokslut. I en senare etapp avses den löpande riksbokföringen

och riksbokslutet kopplas samman med det övriga systemet.

För riksrevisionsverket innebär det nämnda ADB-redovisningssystemet

och andra administrativa ADB-system flera djupgående konsekvenser. Arbetsuppgifter

tillkommer som sammanhänger med utvecklandet, införandet

och den löpande kontrollen av ADB-systemen. Verket är enligt sin instruktion

skyldigt att se till att statens räkenskapsväsen fungerar ändamålsenligt

och att erforderliga förbättringar vidtas. Verket måste därför medverka vid

systemutvecklingen och även bevaka kontroll- och revisionsaspekter när

man bygger upp ett ADB-redovisningssystem. Verkets nuvarande arbetsuppgifter

kommer även att påverkas genom ADB-redovisningen. Sådana

revisionskontroller som avser att kontrollera manuell redovisning bortfaller

till stor del. Detta gäller främst förgranskningsrutinen. ADB-systemen

innebär vidare bättre möjligheter för verket att utföra effektivitetsoch

lönsamhetskontroll.

Den utveckling på det statliga redovisningsområdet som kan förutses

kommer att medföra ett ökat behov av vidareutbildning av olika personalkategorier.

Riksrevisionsverket har utarbetat en särskild utbildningsplan.

Medel för att realisera denna plan har erhållits för budgetåret 1966/67.

Denna plan täcker även behovet av specialkunskaper i ADB-revisionsfrågor

för den revisionspersonal som huvudsakligen kommer att arbeta med

kontroll av befintliga ADB-rutiner.

Införandet av ADB-system för redovisning och utbetalning på en myndighet

måste föregås av information till myndighetens personal och utbildning

av de personalkategorier som skall hantera materialet. En förutsättning

för att ADB-systemet skall fungera tillfredsställande är att grund
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 79 år 1967

11

materialet är av god kvalitet. Stora krav ställs därför på utbildning och instruktion

av den personal som skall kontera och granska källmaterialet.

Riksrevisionsverket framhåller, att det aktivt måste medverka i en utbildningsverksamhet

av sådant innehåll.

Genomförandet av det ändrade redovisningssystemet

Om de av riksrevisionsverket rekommenderade riktlinjerna för organisationen

av den statliga kameralförvaltningen antas av statsmakterna, kan

omorganisationen i princip påbörjas ett år efter statsmakternas beslut.

Riksrevisionsverket konstaterar, att en så genomgripande förändring inte

kan ske utan ytterligare undersökningar. Vidare kan omorganisationen

endast genomföras successivt. Det står även klart, att vissa av de centrala

kameralenheternas arhetsvolym skulle bli så stor, att tillämpning av ADBtekniken

är en förutsättning för ett rationellt arbete.

Enligt riksrevisionsverkets mening bör de fortsatta undersökningarna och

genomförandet anförtros åt verket. Därvid ankommer det först på detta

att välja ut de myndigheter som skall vara centrala kameralmyndigheter

och föreslå vilka myndigheter, som skall anslutas till dessa. Dessa förslag

hör utarbetas successivt och därefter underställas Kungl. Maj :ts prövning.

Efter godkännande av förslagen skall riksrevisionsverket i samråd med

berörda myndigheter genomföra omorganisationen. Verket understryker,

att reformen bör genomföras utan allt för lång tidsutdräkt för att vinsterna

ifråga om effektivare kameralförvaltning och bättre revision snarast möjligt

skall kunna tillvaratas.

Riksrevisionsverket framhåller vidare, att arbetet med ADB-systemutvecklingen

bör ske centralt i riksrevisionsverkets regi, givetvis i nära samverkan

med statskontoret. Detta motiveras av både kostnadsmässiga synpunkter

och kravet på integration med den centrala bokföringen.

ADB-redovisningssystemet bör byggas upp så att det kan tillämpas på olika

kategorier av statsmyndigheter. Riksrevisionsverket tänker sig närmast

att ett systempaket utarbetas med vissa obligatoriska grundrutiner, såsom

anslagsbokföring, dispositionsbokföring och budgetkontroll samt uppgifter

till den centrala riksbokföringen. Speciella behov av särskild redovisning

såsom kostnadsbokföring, som föranleds av t. ex. programbudgetering

och beställningsredovisning, skulle tillgodoses genom ett alternativt

systempaket.

Införandet av det skisserade ADB-systemet innebär enligt riksrevisionsverket

en rationalisering av och en ökad säkerhet i det statliga bokföringssystemet.

Emellertid kommer systemutvecklingen att dra vissa kostnader.

Eu totalkostnad av ca 2 milj. kr. har beräknats för systemutvecklingen.

Härtill kommer kostnader för systemomläggningen och för teknisk

utrustning.

Ett redovisningssystem över större kamerala enheter i kombination med

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Iiungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1967

ADB kommer enligt rilcsrevisionsverkets uppfattning att medföra en rationaliseringsvinst.

Även med hänsyn till att de kamerala resurserna i flera

fall behöver ökas på de centrala kameralmyndigheterna, kommer statens

kamerala personal totalt sett, enligt uppskattningar som gjorts av statskontoret,

att på sikt kunna minskas med 1 500 personer. Detta innebär en

årlig kostnadsbesparing av 30 milj. kr.

Intern kontroll, intern revision och förvaltningsrevision

Användningen av intern kontroll och intern revision

Med intern kontroll avses en kontrollåtgärd som företas före, parallellt

med eller omedelbart efter den egentliga verksamheten. Den försiggår alltså

oavbrutet och som en regelbunden del av verksamheten. Den interna

kontrollen kan göras såväl med maskiner såsom kassaapparater, vågar

med automatisk registrering, mätningsinstrument och datamaskiner som

genom en manuell kontroll som är en integrerad del av verksamheten.

Revision företas däremot regelmässigt efter det att den egentliga verksamheten

utförts. Den görs inte alltid regelbundet utan ofta på obestämda

tider och överraskande. Revision förutsätter i allmänhet att kontroll redan

skett. Det ankommer på revisionen att undersöka om, hur och i vilken

utsträckning kontroll utövas.

I större företag inom det enskilda näringslivet förekommer i stor utsträckning

särskilda interna revisionsenheter. Den interna revisorns uppdragsgivare

är företagsledningen. En av hans viktigaste uppgifter är att

övervaka att företagsledningens intentioner följs inom företaget. Kostnadsanalyser,

lönsamhetsbedömningar och kontroll av att det interna kontrollsystemet

fungerar är arbetsuppgifter som regelmässigt åvilar en internrevisor.

Givetvis skiftar den interna revisionens utformning och arbetsuppgifter

i olika branscher, men den huvudsakliga inriktningen är gemensam.

Även på det statliga området finns intern revision. Sålunda finns s. k.

specialrevisioner vid några myndigheter. Denna revision är i huvudsak

inriktad mot kameral revision.

Riksrevisionsverket erinrar i detta sammanhang om att man på flera

håll i utlandet har intern revision inom den offentliga förvaltningen. I den

amerikanska förvaltningen fäster man sålunda stor vikt vid att varje myndighet

har en väl utbyggd ekonomifunktion. Man har i organisationen ekonomichefer

med företagsekonomisk utbildning på olika nivåer. I England

är den interna kontrollen en viktig funktion i departementen. I några av

de stora förvaltningarna med självständiga finansavdelningar finns interna

revisionskontor, som utför revision i efterhand.

Inom den danska statsförvaltningen har sedan en tid pågått utvecklingsarbete

rörande revisionens utformning. Speciell uppmärksamhet har ägnats

frågan om intern kontroll och intern revision.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1967

13

Utformningen av intern kontroll och intern revision

Riksrevisionsverket understryker, att en effektiv förvaltningsverksamhet

förutsätter att intern kontroll ingår som en uppgift för en statsmyndighet

med samma ansvar för denna som för övriga arbetsuppgifter. Det fordras

alltså inte bara att medelsförvaltningen är betryggande utan även att det

förekommer intern kontroll och beträffande större myndigheter intern revision.

Systemet med interna revisionsorgan har enligt riksrevisionsverket åtskilliga

fördelar jämfört med extern revision. Den reviderande personalen

blir t. ex. mera specialiserad och får bättre kunskap om verksamheten vid

de myndigheter som skall revideras. Vidare nås bättre kontakter med specialister

inom olika fack vid de myndigheter där revisionsorgan placeras.

Även kontinuiteten i granskningen torde vara bättre vid de interna revisionsorganen

än vid ett revisionsverk med ett stort antal myndigheter att

kontrollera och ett flertal arbetsuppgifter vid sidan av revisionsarbetet. Det

är vidare lättare för en intern enhet att få upplysningar i tveksamma fall.

Granskningen bör i allmänhet kunna börja tidigare genom att räkenskaperna

är lättare tillgängliga. Troligen kan man även till interna revisionsorgan

lättare rekrytera personal som har erfarenhet av fältarbetet, t. ex. vid

lokalförvaltningar.

Genom att revisionen i första hand underställs respektive verk får man

ett organ som både kan kontrollera verksamheten och inhämta upplysningar

av värde för den interna rationaliseringen.

Å andra sidan har också en central, extern revision fördelar i åtskilliga

avseenden. Den kan t. ex. specialgranska ett visst område inom flera räkenskaper

och på så sätt effektivisera granskningen. Vidareutbildning kan lättare

ordnas inom ett specialiserat ämbetsverk. Det kan dessutom finnas

större möjligheter till impulsgivande kontakter mellan revisorer inom olika

områden, om dessa är placerade inom samma verk.

Riksrevisionsverket anser, att man i högre grad än hittills bör söka ta

tillvara fördelarna med båda dessa organisationsformer. Interna revisionsorgan

bör därför skapas vid centralförvaltningar och andra större myndigheter.

Samtidigt bör riksrevisionsverket behålla viktiga revisionsfunktioner.

Utformningen av den interna kontrollen blir beroende av växlande förhållanden

inom olika delar av statsverksamheten. Riksrevisionsverket anger

emellertid vissa allmänna riktlinjer för en god intern kontroll. Verket konstaterar

sålunda, att en plan, som löpande ses över, bör finnas för kontrollens

utformning. Data som är av betydelse för ekonomisk bedömning skall

fortlöpande ställas samman och studeras. Arbetsordning och övriga arbetsinstruktioner

bör utformas skriftligt. Det bör finnas ändamålsenliga regler

för ansvar, beslut, attest, utanordning och redovisning. Arbetsuppgifter och

redovisningsrutiner skall om möjligt fördelas på olika personer för säkerhetens

och rättstillämpningens skull.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 7967

Den interna revisionen bör enligt riksrevisionsverket koncentreras på att

granska verksamheten, dvs. på en värdering av olika transaktioner, använda

metoder, uppnådda resultat in. in. Mindre vikt bör däremot fästas vid

den detaljerade sifler- och bokföringsgranskningen. Med utgångspunkt häri

bör den interna revisionens uppgifter vara att även utföra sakrevision, även

om denna centralt bör vila på riksrevisionsverket. Detta gäller mest rutinmässig

granskning men även viss kvalificerad sådan inom speciella fack där

internrevisionen får särskild sakkunskap. Granskningen bör vidare inriktas

på upphandling och taxesättning.

Den kontroll av tillämpningen av författningar som behövs bör i första

hand ankomma på den interna revisionen, liksom inventering av kassor,

värdehandlingar och förråd samt löpande granskning av att nödvändiga säkerhetsåtgärder

vidtagits i fråga om förvaring av värdehandlingar. Övrig

kameral revision — motsvarande riksrevisionsverkets förgranskning — bör

liksom hittills endast ske stickprovsmässigt. Denna torde för övrigt komma

att nästan helt bortfalla vid övergång till ADB.

Riksrevisionsverket bör vägleda och övervaka kameralverksamheten och

den interna revisionen inom statsförvaltningen. Kontakt med myndigheterna

bör upprätthållas genom personliga besök samt genom sammankomster

och vidareutbildning på riksrevisionsverket.

Förvaltningsrevision

Enligt förslaget bör riksrevisionsverket centralt svara för förvaltningsrevisionen.

I detta begrepp inläggs en i jämförelse med den nuvarande sakrevisionen

utvidgad och intensifierad revisionsverksamhet. Begreppet sakrevision

finns inte definierat författningsmässigt eller bestämt genom praxis.

Enligt 1941 års revisionsutredning (SOU 1942:57) kan sakrevisionens uppgifter

anses vara att granska huruvida statens förvaltning utövas på ett sätt

som är tillfredsställande från ekonomiska synpunkter. 1956 års rationaliseringsutredning

(SOU 1959:22) talade beträffande sakrevision om en

planmässig och effektiv granskning, vid vilken framför allt bedöms ändamålsenligheten

av de betydelsefulla ekonomiska dispositioner som vidtas.

En granskning från lönsamhets- och ändamålssynpunkt förefaller alltså

enligt dessa bedömningar att vara riksrevisionsverkets uppgift.

Denna sakrevisionella verksamhet motsvaras i stort sett av vad som i

lagen den 14 september 1944 (nr 705) om aktiebolag avses med förvaltningsrevision.

När riksrevisionsverket avser att utvidga dessa uppgifter utöver

vad som hittills betecknats som sakrevision föreslår verket att detta

begrepp byts ut mot »förvaltningsrevision».

Målsättningen för riksrevisionsverkets förvaltningsrevisionella verksamhet

skall vara en kontinuerlig tillsyn över all statlig verksamhet som är

väsentlig från ekonomisk synpunkt. Verket framhåller att det vid förvaltningsrevisionen

har att beakta de intentioner som ligger bakom statsmak
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1967 15

ternas anslagsbeslut. Vid lönsamlietskontrollen måste granskningsobjekten

prioriteras. Det är de stora enheterna, de omfattande och kostnadskrävande

arbetsuppgifterna och de allmänt förekommande rutinerna som bör

uppmärksammas. Ett nära samarbete med statskontoret är en förutsättning

för ett givande resultat från båda verken.

Till grund för förvaltningsrevisionen skall utom huvudböckerna i princip

även ligga verksamhetsberättelser. Myndigheter med mera omfattande

ekonomisk verksamhet bör enligt riksrevisionsverkets mening upprätta

verksamhetsberättelse med tillhörande ekonomisk redovisning. I många fall

torde tabellariska översikter och diagram kunna ersätta längre redogörelser.

I sammanhanget bör även uppmärksammas den differentierade redovisning

som tillämpning av programbudgettekniken kan komma att ge. Enligt

de anvisningar som numera gäller för myndigheternas anslagsframställningar

åligger det myndigheterna att i betydande utsträckning lämna

de informationer som här sagts.

Det förhållandet att räkenskapsmaterialet stannar kvar hos den redovisande

myndigheten innebär ingen begränsning i revisionsverkets rätt och

möjligheter till insyn i detta material. De iakttagelser som den interna revisionen

gjort kan behöva följas upp, rapporter från huvudboksgranskningen

och från granskningen av verksamhets- och revisionsberättelser kan

föranleda verifikationskontroll. Det är även fallet med de speciella kontoanalyser,

som en revision ofta kräver.

De informationskällor som redovisats här är av väsentlig betydelse för

förvaltningsrevisionen. Det kan emellertid också krävas att revisionens informationer

ligger närmare förvaltningsbeslutet än vad det nämnda materialet

ger möjlighet till. Revisionsmyndigheten bör därför kunna initiera

undersökningar hos myndigheten under pågående verksamhetsår.

Väsentligt för förvaltningsrevisionen blir även en aktiv och utåtriktad

kontaktverksamhet med myndigheterna. Denna kan ge riksrevisionsverket

uppslag till utredningar av skilda slag. Kostnadskontroll och lönsamhetsbedömningar

underlättas även av studium på platsen av verksamhetens organisation

och inriktning.

Ny organisation för riksrevisionsverket

Riksrevisionsverkets framtida arbetsuppgifter

Riksrevisionsverkets förslag påverkar i hög grad ämbetsverkets framtida

arbetsuppgifter. Vissa uppgifter förändras successivt genom den föreslagna

omorganisationen av statsförvaltningens kamerala organisation och

den nya målsättningen för revisionsverksamheten. Detta gäller främst den

egentliga revisionsverksamheten som genom förvaltningsrevisionens inriktning

får en utvidgad målsättning. Andra arbetsuppgifter faller bort genom

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.9 år W67

att man inrättar större kamerala enheter, förstärker den interna kontrollen

och inför intern revision samt går över till ett generellt ADB-redovisningssystem.

Nya arbetsuppgifter tillkommer som hänger samman bl. a. med

verkets förslag till nytt redovisningssystem för statsförvaltningen.

Riksrevisionsverket föreslår inte någon förändring beträffande budgetbyråns

och finansstatistiska byråns arbetsuppgifter. Sålunda skall riksbokföringen,

riksbokslutet med tillhörande huvudboksgranskning och övriga

arbetsuppgifter på budgetbyrån även i framtiden åvila ämbetsverket. Samma

sak gäller för inkomstberäkningarna, prognosverksamheten och upprättandet

av verkets årsbok. Remissverksamheten och upplysningsverksamheten

kommer likaledes att vara en fast arbetsuppgift för verket.

Planering och samordning

Riksrevisionsverket har utrett de arbetsuppgifter som kommer att åvila

verket i samband med utvecklandet, införandet och det löpande underhållet

av det nya redovisningssystemet. Utvecklingsfunktionens två stora arbetsuppgifter

är dels att vidareutveckla frågorna om större kamerala enheter

och ett ekonomiskt informationssystem, dels att utarbeta ADB-redovisningssystemet.

En väsentlig arbetsuppgift är vidare att upprätthålla kontakt med

berörda myndigheter och förbereda genomförandet. Härvid måste detaljförslag

utarbetas och anpassas till den berörda kameralmyndighetens struktur.

Verket skall dessutom centralt svara för löpande ADB-revision och ADBkontroll

beträffande både det föreslagna systemet och andra administrativa

ADB-system. Utvecklingen på ADB-området kan beräknas fortgå genom

såväl nya maskiner som nya system. Detta kommer att ställa verket inför

ständigt nya frågeställningar av revisionell och redovisningsteknisk natur.

Beträffande planering och samordning framhåller riksrevisionsverket, att

det för ett ämbetsverk av riksrevisionsverkets storlek krävs en central verksplanering.

Det föreligger även ett klart behov av central planering av själva

revisionsarbetet. Statsmakterna har inte preciserat vare sig detaljmålsättning

eller metoder. Det blir därför verksledningens uppgift att fastställa

revisionsplaner och prioritera olika revisionsprojekt. För dessa uppgifter

behövs en funktion för centralplanering och samordning. Denna enhet

skulle således förbereda de planeringsärenden som beslutas av verksledningen.

Riksrevisionsverket föreslår även att en utbildningsfunktion skall inrättas.

Denna skall ansvara för realiserandet av verkets utbildningsplan. En

viktig arbetsuppgift blir att utveckla utbildningsfrågorna. Nya ämnen tillkommer

genom utvecklingen på redovisnings- och revisionsområdet. Kursernas

innehåll behöver ses över och kompendierna revideras, övergången

till ADB kommer vidare att ställa stora krav på information och utbildning

för de verks personal som kommer att beröras av systemet.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 7.9 år 1067

De olika arbetsuppgifterna som faller under planering och samordning

bör enligt riksrevisionsverkets förslag hållas samman inom en avdelning.

Organisation

Riksrevisionsverket framhåller, att byråerna bör föras samman till större

avdelningar. Ifråga om styrelsens sammansättning föreslås den ändringen

att antalet ledamöter utökas med en, varvid en auktoriserad revisor bör ingå

i styrelsen.

Den inriktning, som verksamheten kommer att få, gör det enligt riksrevisionsverket

nödvändigt att verkschefen får möjlighet att planera och

leda verkets arbete i stort samt tillse atl tillgängliga resurser utnyttjas effektivt

och ändamålsenligt. En förutsättning härför är att han befrias från

vissa av de administrativa uppgifter, som nu åvilar honom. Dessa uppgifter

bör i stället fullgöras av en tjänsteman med ställning som överdirektör

och souschef. Denne bör även ha vissa ledande och samordnande funktioner

ifråga om såväl revisionsavdelningarna som övriga avdelningar.

Riksrevisionsverket bör enligt verkets mening omorganiseras på fem avdelningar,

nämligen tre revisionsavdelningar, en avdelning för budget och

finansstatistik samt en avdelning för planering och samordning. Dessutom

bör en administrativ byrå finnas.

Tre revisionsavdelningar bedömer verket vara en lämplig avvägning med

hänsyn till såväl kravet på att inom avdelningarna kunna samla specialister

på förvaltningsrevision och andra arbetsuppgifter som behovet av en ändamålsenlig

uppdelning av verksamhetsområdet. En av avdelningarna bör vara

något större än de båda övriga beroende på att den förutom förvaltningsrevision

även skall handha upphandlings- och taxefrågor. Avdelningen för

budget och finansstatistik skulle bildas genom att man för samman de nuvarande

byråerna för motsvarande uppgifter.

En sammanfattning av förslaget till ny organisation för riksrevisionsverket

har gjorts i följande tablå beträffande verksledning och handläggande

personal.

Gen.dir.

Över.dir.

Avd.-

chefer

Revi-

sionsdir.

Byrådir.

l:e revi- sor/revisor

Summa

Verkschef och sous-

chef............

1

1

2

Revisionsavd. 1 . . . .

1

5

11

5

22

Revisionsavd. 2 ....

1

5

11

5

22

Revisionsavd. 3 . .. .

1

5

16

8

30

Avd. för budget och

finansstatistik . ..

1

3

6

4

14

Avd. för planering

och samordning . .

1

4

9

4

18

Administrativ byrå .

1

2

1

4

Summa

1

1

5

23

55

27

112

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1967

Beträffande övrig personal räknar riksrevisionsverket med att den vid

en helt genomförd omorganisation kommer att uppgå till ett 70-tal. tjänstemän.

Härav beräknas 24 komma att hänföras till avdelningen för budget

och finansstatistik och 25 till administrativa byrån. För administrativa

uppgifter på avdelningarna och biträde vid revision har beräknats 8 tjänstemän.

Övrig personal är avsedd för såväl sekreterargöromål som allmänna

skriv- och kontorsgöromål.

Med hänsyn till att riksrevisionsverkets omorganisation hänger samman

med och är beroende av strukturen på det statliga redovisnings- och revisionssystemet

kan inte hela den föreslagna omorganisationen av ämbetsverket

genomföras på en gång. Ett successivt genomförande under en period

av tre år torde enligt riksrevisionsverkets mening vara en lämplig riktpunkt.

I följande sammanställning redovisas verkets nuvarande antal tjänster

samt förändringarna genom omorganisationen.

Antal

Förändringar

Total

Totala

tjänster

ändring

antalet

1966/67

1967/68

1968/69

1969/70

1967/68—

tjänster

1969/70

1969/70

Verksledning (gen. dir., överdir.,

avd. chefer)..............

1

+ 4

—

+ 2

+ 6

7

Byråchefer.................

7

- 4

—

- 3

- 7

—

Handläggande personal (revi-

sionsdir.—1: e rev./rev.) ....

77

+ 26

—

+ 2

+ 28

105

Assistent- och kanslistpersonal

13

+ 1

—

- 1

—

13

Biträden (kvalificerade)......

41

+ 2

—

- 20

- 18

23

Biträden (övriga)............

79

- 1

—

- 40

- 41

38

Summa

218

+ 28

—

- 60

- 32

186

överdirektörsfunktionen bör inrättas den 1 juli 1967. Beträffande avdelningarna

bör planerings- och samordningsavdelningen organiseras så tidigt

som möjligt. Inrättandet av denna avdelning föreslås därför ske den 1 juli

1967. Vidare bör avdelningen för budget och finansstatistik organiseras vid

samma tidpunkt. Den speciella revisionen av utlandsmyndigheter in. m.

som nu åvilar finansstatistiska byrån förutsätts i samband med inrättandet

av nämnda avdelning övergångsvis bli överförd till en av revisionsbyråerna.

En revisionsavdelning torde även kunna organiseras den 1 juli 1967. På

denna avdelning skulle ankomma den taxe- och upphandlingsgranskning,

som nu ombesörjs av verkets fjärde revisionsbyrå. Vidare skulle förvaltningsrevisionen

av affärsverken samt statens vägverk åvila avdelningen.

Dessa verk har eller skall den 1 juli 1967 få interna revisionsorgan. Härutöver

bör förvaltningsrevisionen i fråga om försvarets centrala förvaltningar

ankomma på nämnda avdelning. Administrativa byrån bör likaledes organiseras

den 1 juli 1967.

Den övriga omorganisationen beräknar riksrevisionsverket kunna genom
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1967

föra tidigast under budgetåret 1969/70. Genom att man organiserar större

kamerala enheter, inför ADB-redovisning och upprättar enheter för intern

revision vid de större myndigheterna kommer riksrevisionsverkets uppgifter

med den kamerala revisionen att minska. Härigenom kommer ett antal biträdest

jänster att kunna dras in.

En helt genomförd omorganisation skulle för riksrevisionsverket innebära

en kostnadsökning av 705 000 kr.

Anslagsframställningar

Riksrevisionsverket föreslår att verkets avlöningsanslag för nästa budgetår

ökas med 2 133 000 kr. Verket föreslår följande personalförändringar,

nämligen för verksledningen en överdirektör (80 268), för den nya revisionsavdelningen

en avdelningschef, 5 revisionsdirektörer, 16 byrådirektörer,

8 förste revisorer eller revisorer och 8 biträden (1 672 668), för den nya

avdelningen för budget och finansstatistik en avdelningschef, 3 revisionsdirektörer,

6 byrådirektörer, 4 förste revisorer eller revisorer, 3 assistenter,

en kanslist och 20 biträden (1 247 232), för den nya avdelningen för planering

och samordning en avdelningschef, 4 revisionsdirektörer, 9 byrådirektörer,

4 förste revisorer eller revisorer och 3 biträden (1 004 736) och för

den nya administrativa byrån en revisionsdirektör, 2 byrådirektörer, en

förste revisor eller revisor, en assistent, 2 kanslister, en bokhållare och 25

biträden (821 880). Samtidigt avgår 103 tjänster (3 206 892) och tillfällig

personalförstärkning (250 000). För löneomräkning beräknas 763 108 kr.

Ifråga om omkostnader begär verket en ökning med 487 000 kr. Denna

beror främst på att verket under innevarande budgetår kommer att flytta

in i nya lokaler och på ökade blankettkostnader.

Remissyttrandena

Remissinstanserna delar riksrevisionsverkets uppfattning om behovet

av rationalisering av den statliga redovisnings- och revisionsverksamheten.

Ingen av remissinstanserna har heller haft något att erinra mot

de allmänna principerna för rationaliseringen. Många instanser understryker

vikten av att omorganisationen genomförs snarast.

Beträffande centraliseringen till större kamerala enheter råder

stor enighet bland remissinstanserna om lämpligheten av en sådan organisation

av det statliga redovisningsväsendet. Statskontoret ansluter sig

till riksrevisionsverkets uppfattning om att centraliseringen bör genomföras

allmänt. Enligt statskontorets mening bör centraliseringen på lång

sikt kunna leda till att räkenskaperna vid statliga lokalförvaltningar kan

avskaffas. Statskontoret framhåller vidare, att antalet centrala kameralmyndigheter

bör begränsas så långt som möjligt. Lantmäteristyrelsen påpe
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1967

kar, att styrelsen har goda erfarenheter av den centralisering som genomförts

till styrelsens kameralbyrå av det kamerala arbetet inom lantmäteriet.

De lokala lantmäterienheterna har kunnat avlastas arbetet med såväl utbetalningar

och uppbörd av ersättningar för verksamheten som upphandling

av utrustning in. in. Länstyrelsen i Västerbottens län menar att länsstyrelserna

bör utgöra kärnan i gruppen av centrala kameralmyndigheter. Därmed

tillskapas grundförutsättningen för en lämplig storlek och spridning

av dessa enheter. Landskontorsutredningen ansluter sig till de allmänna

riktlinjerna för kameralförvaltningens ordnande och framhåller att dessa

är väl anpassade både till den nuvarande länsförvaltningen och till den

framtida organisation som landskontors- och länsförvaltningsutredningarna

kan komma att leda till. Exekutionsväsendets organisationsnämnd anser att

riksrevisionsverkets förslag till större kamerala enheter öppnar så stora

möjligheter till arbetsbesparingar och ökad effektivitet att förberedelsearbetet

för att realisera förslaget måste ges hög angelägenhetsgrad.

Synpunkter liknande nyss nämnda instansers har framförts av praktiskt

taget samtliga remissorgan.

Beträffande det föreslagna ADB-redovisningssystemet framhålls

allmänt behovet av ADB-redovisning i samband med att man bildar

större kamerala enheter. Statskontoret framhåller att de mest påtagliga

rationaliseringsvinsterna torde följa av att den föreslagna centraliseringen

kombineras med ett ADB-redovisningssystem. Särskild vikt lägger ämbetsverket

vid att det finns möjlighet att i systemet lägga in kostnadsredovisning.

Vad gäller den lämpliga storleken på de centrala kameralmyndigheterna

bör enligt statskontorets mening såväl mängden av transaktioner

som andra aspekter vara avgörande. Centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden

understryker starkt vad riksrevisionsverket föreslagit beträffande

ADB-redovisningssystemet. Nämnden framhåller att det är ytterligt angeläget,

att de revisionella synpunkterna beaktas redan när man bygger upp

ett ADB-system. Nämnden instämmer i att den nuvarande granskningen i

efterhand måste ersättas med förebyggande åtgärder och kontroller. Detta

medför ett behov hos de olika förvaltningsorganen av generella föreskrifter

och anvisningar rörande kraven på redovisningssystem ur revisionell synpunkt.

Därjämte krävs att riksrevisionsverket vid utveckling av ADB-system

kan biträda med ADB-tekniskt utbildad revisionsexpertis.

Generaltullstyrelsen anser att samordning bör ske mellan ett inom styrelsen

utarbetat ADB-system för uppbörd och redovisning av tullmedel

och det av riksrevisionsverket föreslagna systemet. Närmast gäller det inkomst-

och utgiftsredovisningen. Utformningen av denna redovisning bör

enligt styrelsen ske helt enligt det generella redovisningssystemet.

Länsstyrelsen i Östergötlands län förordar att ADB-redovisning införs

i samband med övergång till större kamerala enheter. Utskrivandet av redovisningshandlingar,

utbetalningshandlingar och girokort bör enligt läns
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1967

21

styrelsens mening ske på länsanläggning, medan däremot uppgifter för

riksbokföring och statistik bör bearbetas centralt och underlag härför erhållas

genom samordning mellan läns- och rikscentralerna. Liknande synpunkter

på önskvärdheten av att utnyttja länsanläggningar har framförts

av länsstyrelserna i Malmöhus, Älvsborgs, Västmanlands och Västerbottens

län.

Statistiska centralbyrån ansluter sig i stort sett till de krav på information

som bör ställas på ADB-redovisningssystemet och understryker särskilt

vikten av att underlag skapas för en kostnadsbokföring. Centralbyrån

framhåller att samordning beträffande statistiken bör uppmärksammas vid

systemutformningen. Föreningen Auktoriserade revisorer understryker vikten

av att revisionssidan medverkar vid förberedelsen och uppbyggandet

av ett ADB-system.

Praktiskt taget samtliga remissinstanser framhåller behovet av ett ADBredovisningssystem

för den egna redovisningen.

Riksrevisionsverkets förslag rörande intern kontroll och intern

revision har flera remissinstanser berört. Statskontoret understryker

sålunda vikten av en väl fungerande intern kontroll och av att den

centrala revisionsmyndigheten ger vägledning för utformningen av myndigheternas

interna kontroll. Statskontoret instämmer principiellt i att

interna revisionsorgan bildas vid centralförvaltningar och andra större myndigheter.

Härigenom erhåller man enligt statskontorets mening bättre insyn

i och kontakter med verksamheten samt större kontinuitet i granskningen

än om all revision skulle utföras av riksrevisionsverket. Försvarets

civilförvaltning framhåller att uppdragsgivare för den interna revisionen

är ledningen för myndigheten och den interna revisionen utgör därför närmast

ett organ i verksledningens tjänst. Härigenom kommer givetvis den

förvaltningsrevision som skulle rikta sig mot verkets ledning att falla

utanför den interna revisionens område. Granskning av ändamålsenligheten

av beslut hos underställda organ och tjänstemän kan däremot enligt civilförvaltningens

mening bli en viktig funktion för den interna revisionen.

Länsstyrelsen i Västmanlands län finner fördelningen av revisionella arbetsuppgifter

mellan riksrevisionsverket och myndigheterna både ändamålsenlig

och praktisk. Länsstyrelsen påpekar att internrevisionen ur organisatorisk

synpunkt bör ges en viss självständig ställning såsom en fristående

stabsfunktion inom myndigheten. Länsstyrelsen i Östergötlands län och

arbetsmarknadsstyrelsen understryker att ett ADB-redovisningssystem av

den omfattning det här är fråga om kräver god intern kontroll och beträffande

större myndigheter intern revision. Avvägningen mellan riksrevisionsverkets

arbetsuppgifter och den interna revisionens bedöms som lämplig och

riktig. Föreningen Auktoriserade revisorer förordar riksrevisionsverkets

förslag att låta intern kontroll och intern revision hos de centrala kameralmyndigheterna

ersätta den kamerala revisionen hos riksrevisionsverket.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungi. Maj. ts proposition nr 79 år 1967

Föreningen framhåller att en sådan utveckling helt stämmer överens med

vad som skett och sker på revisionsområdet inom den privata sektorn

såväl inom landet som utomlands.

Liknande synpunkter framförs även av bostadsstyr elsen, exekutionsväsendets

organisationsnämnd, generaltullstyrelsen, lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen,

postverket, riksförsäkringsverket, sjöf arts styr elsen, skolöverstyrelsen,

statens järnvägar, statens pr övning sanstalt, statens vattenfallsverk,

statistiska centralbyrån, universitetskanslersämbctet, överståthållarämbetet

och länsstyrelsen i Västerbottens län.

Viss tveksamhet beträffande behovet av intern revision har kontrollstyrelsen

och länsstyrelsen i Älvsborgs län. Enligt kontrollstyrelsen är den

interna kontrollen i nuläget så utbyggd och genomarbetad att det knappast

finns någon plats för intern revision. Länsstyrelsen menar att internrevisionens

ställning och förhållande till riksrevisionsverket är något oklar.

Förvaltningsrevisionen berörs av statskontoret, som stöder

riksrevisionsverkets strävan att i sin verksamhet lägga större tonvikt på

frågan om målsättningarna och utbytet inom olika statliga verksamhetsgrenar.

övervägandena i principförslaget ger enligt statskontorets bedömning

en god grundval för att ompröva den statliga revisionsverksamhetens

syften och innehåll. Försvarets förvaltnings direktion hävdar, att försvarets

centrala förvaltningar bör utföra förvaltningsrevision av underlydande myndigheter

inom var och en sitt verksamhetsområde. Poststyrelsen delar riksrevisionsverkets

mening att förvaltningsrevision bör utföras såväl av det

centrala revisionsverket som av internrevisionen.

Beträffande detaljutformningen av större kamerala enheter

och ADB har flera remissinstanser framfört synpunkter berörande

respektive myndighets eget område, nämligen arbetsmarknadsstyrelsen,

centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden, civilförsvarsstyrelsen, exekutionsväsendets

organisationsnämnd, försvarets civilförvaltning, försvarets

forskningsanstalt, generaltullstyrelsen, kontrollstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen,

lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen, patent- och registreringsverket,

riksförsäkringsverket, sjöfartsstyrelsen, skolöverstyrelsen, socialstyrelsen,

statistiska centralbyrån, styrelsen för internationell utveckling, universitet

skanslers ämbetet, våg- och vattenbyggnadsstyrelsen, överståthållarämbetet,

länstyrelserna i Östergötlands, Malmöhus, ÄIvsborgs, Våstermanlands

och Västerbottens län.

Riksrevisionsverket har i sitt förslag ifrågasatt om inte vissa arbetsuppgifter,

som nu åvilar verkets tredje revisionsbyrå och som berör uppbördsoch

indrivningsområdet, bör flyttas över till andra myndigheter. Centrala

folkbokförings- och uppbördsnämnden och exekutionsväsendets organisationsnämnd

framhåller att en uppdelning av tredje revisionsbyråns arbetsuppgifter

med uppbördsfrågor in. m. bör ske mellan centrala folkbokföringsoch

uppbördsnämnden och exekutionsväsendets organisationsnämnd. Detta

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1967

bör genomföras successivt. Bl. a. påverkas revisionen av att man inför ADB

inom skatteuppbörden.

Kammarrätten ifrågasätter om inte vid genomförandet av förslaget om

större kamerala enheter den kamerala revisionen av riksrevisionsverkets

räkenskaper som nu faller på kammarrätten borde överföras på den centrala

kameraimyndighet som riksrevisionsverket torde komma att anslutas till.

Beträffande utbildningsverksamheten har flera remissinstanser

framhållit, att ett klart behov föreligger av utbildning på redovisningens

och revisionens område. Lantmäteristyr elsen understryker att övergången

till större kamerala enheter och införandet av ADB kommer att ställa stora

krav på information och utbildning av den berörda personalen. Styrelsen

finner det naturligt att erforderlig utbildning ombesörjs av riksrevisionsverket.

Styrelsen förutsätter dock att viss utbildning även behövs inom

myndigheterna för att tillgodose ett lokalt behov. Denna utbildning bör samordnas

på lämpligt sätt med riksrevisionsverkets. Liknande synpunkter

framförs av poststyrelsen, statens järnvägar, statens vattenfallsverk och

generaltullstyrelsen.

Förslaget angående större kamerala enheter medför vissa arkivvårdsp

r o b 1 e m, framhåller riksarkivet. En centraliserad redovisning och en

decentraliserad kontroll kommer att medföra att arkivhandlingarna från

anslutna myndigheter och lokalmyndigheter kommer att förvaras hos den

centrala kameralmyndigheten. Härvid uppstår behov av arkivutrymme. Ett

annat arkivvårdsproblem är gallringsfrågorna. I samband med ADB-redovisning

aktualiseras även frågor om förvaring av magnetband. Riksarkivet,

som framhåller att enhetliga regler för bevarande och avmagnetisering av

lagringsmedia för ADB saknas, föreslår att den myndighet som får till

uppgift att närmare utforma den föreslagna organisationens detaljer i samråd

med riksarkivet utarbetar förslag till lösning av dessa arkivvårdsproblcm.

Beträffande förslaget till ny organisation för riksrevisionsverket

framhåller statskontoret att det är svårt att nu bedöma hur riksrevisionsverket

bör vara organiserat i framtiden. Förvaltningsrevisionens innehål!

och inriktning har inte närmare preciserats, och ADB-redovisningen

kommer att påverka riksrevisionsverkets arbetsrutiner. Det bör ankomma

på riksrevisionsverket att självt ytterligare utreda och bedöma hithörande

frågor. Statskontoret tillstyrker att den 1 juli 1967 inrättas en ny avdelning

för planering och samordning, eu avdelning för budget och finansstatistik

och en revisionsavdelning. Med hänsyn till de omfattande arbetsuppgifter

som kommer att åvila riksrevisionsverket i samband med realiserandet av

det framlagda förslaget tillstyrker statskontoret även att en tjänst som överdirektör

inrättas den 1 juli 1967. Däremot avstyrker statskontoret att en

administrativ byrå inrättas redan i år. Det nuvarande kansliet anses under

uppbyggnadsskedet liksom hittills kunna svara för ifrågavarande arbets
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1967

uppgifter. Slutligen tillstyrker statskontoret att styrelsen utökas med en

auktoriserad revisor.

Fullmäktige i riksgäldskontoret finner det angeläget att riksrevisionsverket

får resurser för det fortsatta utredningsarbetet med hänsyn till de rationaliseringsvinster

som ligger inom räckhåll. Liknande synpunkter framförs

av arbetsmarknadsstyrelsen, skolöverstyrelsen och överståthållarämbetet.

Kontrollstyrelsen och lantbruksstyrelsen finner den föreslagna organisationen

för riksrevisisionsverket lämplig och ändamålsenlig.

Föreningen Auktoriserade revisorer tillstyrker förslaget att en auktoriserad

revisor i fortsättningen skall ingå som ledamot i riksrevisionsverkets

styrelse. Härigenom skulle enligt föreningens mening förutsättningar skapas

för ett värdefullt utbyte av erfarenheter mellan den statliga och den privata

sektorn av revisionsverksamheten.

TCO ställer sig tveksam till behovet att tillföra verksstyrelsen ytterligare

särskild sakkunskap. Däremot tillstyrks förslaget om inrättande av en befattning

som överdirektör och souschef med i huvudsak ledande och samordnande

uppgifter. SACO understryker att tidsavståndet mellan de olika etapperna

i verkets omorganisation blir minsta möjliga. SACO förordar därför

att man närmare undersöker om den andra etappen av omorganisationen kan

ske tidigare än under budgetåret 1969/70.

Departementschefen

Behovet av en effektiv redovisnings- och revisionsorganisation

Förverkligandet av de målsättningar som statsmakterna ställt upp för

olika delar av den statliga och statsunderstödda verksamheten har under

senare år medfört stora krav på resurser. De utredningar som gjorts och

som redovisats bl. a. i 1965 års långtidsutredning (SOU 1966: 1) och de

senaste årens långtidsbudgeter visar, att efterfrågan på personal och andra

resurser från den offentliga sektorn kommer att vara stor även under den

tid som nu kan överblickas. Samtidigt kan man räkna med att bristen på

arbetskraft accentueras och att det samhällsekonomiska utrymmet för en

utbyggnad kommer att vara starkt begränsat. Detta medför att ytterligare

ansträngningar måste göras för att tillgänglig personal och andra resurser

inom statsverksamheten utnyttjas effektivt.

I årets statsverksproposition (bil. 1 s. 29) berörde jag frågan om rationaliseringen

inom den statliga sektorn. Jag framhöll därvid bl. a. att

takten i den fortsatta utbyggnaden av samhällets resurser i hög grad blir

beroende av kostnadsutvecklingen i den redan pågående verksamheten. Nya

utgiftsåtaganden måste trängas in i ett utrymme som redan upptas av olika

aktiviteter. Besparingar i den nu bedrivna verksamheten måste ske. Ändamål

som inte längre är absolut nödvändiga måste slopas. Jag konstaterade,

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts proposition nr 79 år 1967

25

att vad som krävs är en konsekvent genomförd rationalisering inom det allmännas

verksamhet.

Rationaliseringen måste göras efter en rad olika linjer. Ett viktigt led är

att den statliga redovisnings- och revisionsverksamheten är effektivt organiserad.

I syfte att förbättra det statliga redovisnings- och budgetsystemet

har under de senaste åren pågått ett utvecklingsarbete inom statskontoret

om införande av programbudgetering. Detta arbete har nyligen avslutats

och en omfattande rapport har lagts fram. Som jag redan anförde i statsverkspropositionen

är det min avsikt att med ledning av erfarenheterna från

programbudgetutredningen låta utvidga utredningsarbetet kring kostnadsoch

produktivitetsfrågorna.

Det är även angeläget att de organisatoriska formerna för den kamerala

verksamheten hos myndigheterna och revisionsverksamheten är rationellt

ordnade. Organisationen måste vara utformad på ett sådant sätt att rationaliseringssträvanden

underlättas och främjas.

Den nuvarande organisationen för den statliga revisionsverksamheten

fastställdes genom beslut av 1960 års riksdag (prop. 1960: 126, SU 107,

rskr 282). Riksräkenskapsverket och statens sakrevision fördes då samman

till ett nytt revisions- och statsbokföringsverk, som fick namnet riksrevisionsverket.

Det nya verket skulle svara för den kamerala revisionen, sakrevision

och uppgifter i samband med riksbokföring, riksbokslut och finansstatistik.

En grundtanke var att den sakrevisionella verksamheten skulle

förstärkas i förhållande till den kamerala revisionen. Granskningen skulle

alltså i ökad utsträckning gälla ändamålsenligheten i vidtagna åtgärder

och prövning av prestationernas förhållande till kostnaderna.

Sedan 1960 års beslut har flera nya faktorer tillkommit som påverkar revisionsarbetet.

En av de viktigaste är den ökade användningen av automatisk

databehandling (ADB). ADB-tekniken är av betydelse för det kamerala

arbetet och revisionsarbetet på flera sätt. Sålunda tillkommer nya arbetsuppgifter

med att utveckla och underhålla system för ADB-redovisning. Vidare

måste kontrollen och revisionen hos myndigheterna få en annan inriktning,

när man inför ADB-redovisning. Genom den säkerhet som datamaskinerna

arbetar med bortfaller en del rutinkontroller av revisionell karaktär.

Datamaskinerna kan också användas direkt i revisionsarbetet.

Andra faktorer som påverkar den framtida utformningen av revisionstekniken

är behovet av kostnadskontroll hos myndigheterna och en målmedveten

inriktning av revisionsarbetet mot prövning av prestationernas

förhållande till kostnaderna. Denna effektivitets- och lönsamhetskontroll

är en av förutsättningarna för en konsekvent genomförd programbudgetering.

Som jag anförde i prop. 1966: 1 (bil. 9 s. 46) har riksrevisionsverket under

de båda senaste budgetåren fått medel för att följa den revisionstelmiska

utvecklingen på databehandlingens område. Även andra revisionsaspek
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Iiungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1967

ter har behandlats. De utredningar som verket gjort har nu resulterat i ett

principförslag till omorganisation av den statliga redovisnings- och revisionsverksamheten.

I samband därmed föreslår verket att dess egen organisation

ändras. Förslaget har allmänt tillstyrkts av de remissinstanser som

yttrat sig över det.

Omorganisationen av den statliga redovisningsverksamheten

En av huvudgrunderna i riksrevisionsverkets förslag är att redovisning

och utbetalning skall centraliseras till större kamerala enheter. Genom en

sådan centralisering vinner man bl. a. att uppgifterna kan anförtros åt mera

specialutbildad personal och tekniska hjälpmedel utnyttjas effektivare. De

större kamerala enheterna skall enligt verkets förslag åstadkommas dels

genom att det kamerala arbetet hos lokalmyndigheter flyttas över till

centralmyndigheten, dels genom att flera myndigheter replierar på en större

myndighet i kameralt avseende. Enligt förslaget skulle man alltså få ett

system med centrala kameralmyndigheter, anslutna kameralmyndigheter

och lokala kameralmyndigheter. De anslutna kameralmyndigheterna skall

själva disponera sina anslag, men utbetalning och bokföring skall skötas

av den centrala myndigheten. I jämförelse med nuvarande huvudförvaltningar

kommer antalet centrala kameralmyndigheter att begränsas från

ca 130 till omkring 60.

Riksrevisionsverket har framhållit att den föreslagna organisationen kan

genomföras under konventionella arbetsformer. För att omorganisationen

skall medföra större effektivitet har verket dock föreslagit, att man samtidigt

inför system med ADB-redovisning. Verket har därför i samverkan

med statskontoret utarbetat principer för ett sådant redovisningssystem.

Detta skall kunna tillämpas för flertalet statsmyndigheter.

Den föreslagna redovisningsorganisationen och ADB-systemet har i sina

huvudprinciper allmänt godtagits av de remissinstanser som hörts.

Jag kan i likhet med remissinstanserna i allt väsentligt ansluta mig till

riksrevisionsverkets förslag. Detta synes mig väl ägnat som riktpunkt för

organisationen av den statliga redovisningsverksamheten. Centraliseringen

bör ge en ökad stadga åt det kamerala arbetet inom statsförvaltningen. Genom

ett enhetligt utformat ADB-redovisningssystem bör såväl statsmakterna

som de enskilda myndigheterna få ett bättre underlag för anslags- och

budgetuppföljning, budgetprognoser och andra sammanställningar som är

väsentliga för den ekonomiska styrningen av myndigheternas verksamhet.

Centraliseringen och ADB-redovisningen ger på sikt möjligheter till betydande

besparingar inom statsverksamheten, även om omfattningen härav

svårligen kan preciseras. För de anslutna kameralmyndigheterna kommer

centraliseringen att innebära en inte obetydlig avlastning av arbetsuppgifter.

Även för de centrala myndigheterna kommer det manuella arbetet att minska

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1967

27

genom ADB-redovisningen. Jag finner det angeläget att dessa besparingsmöjligheter

tillvaratas vid utformningen av de större kamerala enheterna.

Utvecklingen och driften av ett ADB-system drar stora kostnader. Det är

därför angeläget att utvecklingsarbetet med ADB-system samordnas. Genom

ett enhetligt utformat redovisningssystem, som kan tillämpas vid flertalet

myndigheter, bör kostnaderna kunna minskas väsentligt. Jag delar riksrevisionsverkets

uppfattning att arbetet med att utveckla ett sådant system

bör utföras i samråd mellan riksrevisionsverket och statskontoret.

Som riksrevisionsverket framhållit kan en så genomgripande ändring av

det statliga redovisningssystemet som den nu föreslagna inte genomföras

utan ytterligare undersökningar och under en längre tidsperiod. För att nå

önskvärda rationaliseringsvinster anser jag det angeläget att det nya redovisningssystemet

kan genomföras så snart som möjligt. Jag avser att senare

föreslå Kungl. Maj :t, att riksrevisionsverket får i uppdrag att fortsätta utredningsarbetet

samt successivt efter samråd med berörda myndigheter

lägga fram förslag till ny redovisningsorganisation.

Revisionens uppläggning och inriktning

Vid omorganisationen av det statliga redovisningssystemet måste man

givetvis även uppmärksamma problemen med den interna kontrollen hos

myndigheterna. Intern kontroll är en integrerad del av redovisningssystemet,

där kontrollåtgärderna företas före, parallellt med eller omedelbart

efter den egentliga verksamheten. Vid övergången till ett ADB-redovisningssystem

är det därför möjligt att också effektivisera den interna kontrollen.

Därigenom minskas behovet av efterföljande kamerala revision.

Riksrevisionsverket har i sitt förslag utgått från att den interna kontrollen

hos myndigheterna skall byggas ut. Vid större kameralmyndigheter föreslår

verket att det skall finnas interna revisionsorgan. Detta aktualiserar frågan

om en ändrad inriktning av den centrala revisionen. Riksrevisionsverket

föreslår att denna främst skall vara en förvaltningsrevision. I detta begrepp

inlägger verket en i jämförelse med nuvarande sakrevision utvidgad och

intensifierad verksamhet.

Jag kan helt ansluta mig till riksrevisionsverkets förslag när det gäller

uppläggningen och inriktningen av revisionsverksamheten. Detta förslag har

ocksä biträtts av det övervägande antalet remissinstanser. Redan när den

nuvarande organisationen för revisionsverksamheten beslutades år 1960'',

betonades att den sakrevisionella verksamheten skulle intensifieras. Nu bör

steget tas fullt ut och den centrala revisionen konsekvent inriktas på sakrevision.

Som riksrevisionsverket framhållit synes uttrycket förvaltningsrevision

vara ett mera adekvat begrepp för denna revisionsverksamhet.

En förutsättning för att den centrala revisionen skall kunna läggas om är,

såsom riksrevisionsverket framhållit, att den interna kontrollen hos myn
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1967

digheterna förstärks. I samband med det fortsatta utredningsarbetet rörande

detaljutformningen av redovisningssystemet bör därför övervägas den

närmare utformningen av denna interna kontroll. Likaledes bör övervägas i

vilken utsträckning särskilda interna revisionsorgan behövs hos större myndigheter.

Målsättningen för förvaltningsrevisionen bör vara en fortlöpande tillsyn

över all statlig och statsunderstödd verksamhet som är väsentlig ur ekonomisk

synpunkt. Kontrollen bör inriktas på att bedöma lönsamheten av

verksamheten och på en prövning av att verksamheten drivs i så effektiva

former som möjligt.

Jag framhöll inledningsvis att nya utgiftsåtaganden av statsmakterna

måste avvägas mot redan pågående verksamhet. I de anvisningar som utfärdats

för myndigheternas anslagsframställningar har också betonats vikten

av en noggrann prioritering av utgiftsbehoven. Tillkomsten av en effektiv

förvaltningsrevision bör bli ett värdefullt medel när det gäller att göra

sådana prioriteringar. Genom förvaltningsrevisionen får såväl statsmakterna

som de enskilda myndigheterna en redovisning av lönsamheten inom skilda

verksamhetsgrenar.

Ett viktigt område för den nuvarande sakrevisionen gäller granskning av

taxor och avgifter i den statliga verksamheten och granskningen av formerna

för den statliga upphandlingen. Detta blir även en väsentlig uppgift

för förvaltningsrevisionen.

Omläggningen av redovisnings- och revisionsverksamheten medför behov

av utbildning av den berörda personalen. Detta gäller såväl den personal

som hos myndigheterna skall svara för redovisningen efter det nya systemet

som den centralt verkande revisionspersonalen. Riksrevisionsverket bör få

i uppdrag att jämsides med arbetet att lägga om redovisnings- och revisionssystemet

även svara för information och utbildning av den berörda personalen.

Riksrevisionsverkets organisation

Den ändrade uppläggningen av redovisnings- och revisionssystemet medför

att riksrevisionsverkets organisation behöver ändras. Verket har föreslagit

att detta sker genom att verket under styrelsen organiseras på ett

antal avdelningar, nämligen tre revisionsavdelningar, en budget- och finansstatistisk

avdelning och en planerings- och samordningsavdelning. Dessutom

skulle det nuvarande kansliet ändras till en administrativ byrå. Bl. a.

för ledningen av utvecklings- och omorganisationsarbetet föreslås att en

överdirektörstj änst inrättas. Avdelningarna skulle inrättas successivt med

början den 1 juli i år. Fullt genomförd skulle omorganisationen medföra

att personalen hos verket kan minskas med drygt 30 tjänster.

Jag finner den föreslagna organisationen lämplig i princip. Jag är dock

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1967

29

inte beredd att redan nu ta slutlig ställning till organisationen. Erfarenheterna

under de kommande åren får visa i vilken takt omorganisationen bör

genomföras.

För nästa budgetår föreslår jag i likhet med verket att följande avdelningar

inrättas, nämligen en revisionsavdelning, en avdelning för budget

och finansstatistik samt en planerings- och samordningsavdelning. Vidare

bör den administrativa byrån inrättas. Denna organisation innebär att tre

av de nuvarande revisionsbyråerna kommer att vara kvar tills vidare med

i huvudsak oförändrade arbetsuppgifter.

Riksrevisionsverket har föreslagit att verkets styrelse skall utökas med

en ledamot, vilken skulle vara auktoriserad revisor. Kungl. Maj :t bör äga

bestämma om utökning av antalet ledamöter. Jag avser att senare anmäla

denna fråga för Kungl. Maj :t.

För ledningen av de nya avdelningarna bör inrättas 3 tjänster som avdelningschef

i Ce 2. I samband härmed kan 3 byråchefstjänster i Ce 1 dras

in. Vidare bör inrättas 11 tjänster som revisionsdirektör i Be 6 eller Ce 1

för att närmast under avdelningscheferna svara för arbetet inom avdelningarna.

En tjänst som revisionsdirektör i Be 6 eller Ce 1 bör även inrättas

för chefen för administrativa byrån. Den av verket föreslagna överdirektör

stjänsten är jag inte nu beredd att tillstyrka.

För den handläggande personalen i övrigt på de nämnda avdelningarna

och administrativa byrån beräknar jag medel för 29 byrådirektörer, förste

revisorer eller revisorer, 14 förste revisorer eller revisorer, 7 assistenter, 3

kanslister samt 53 biträden och expeditionsvakter.

Frågan om lönegradsplaceringen av de tjänster som berörs av omorganisationen

har varit föremål för förhandling mellan statens avtalsverk

och berörda personalorganisationer. Avtalet har den 16 mars 1967 godkänts

av riksdagens lönedelegation, dock under förbehåll att riksdagen godkänner

de organisatoriska förutsättningar som legat till grund för avtalet.

I samband med omorganisationen kan medelsbehovet minskas med ett

belopp motsvarande lönen till 3 byråchefer, 6 avdelningsdirektörer, 15 byrådirektörer,

16 förste revisorer eller revisorer, 6 kanslister, en bokhållare

och 53 biträden och expeditionsvakter samt viss tillfällig personal inom den

nuvarande organisationen. Kungl. Maj :t bör äga vidta de övergångsåtgärder

som behövs i samband med omorganisationen.

Sammanlagt innebär mitt förslag en förstärkning av personalen med 18

tjänster för nästa budgetår. Mot denna ökning skall dock vägas den totala

minskning av verkets personal som beräknas kunna ske när omorganisationen

genomförts helt samt den rationalisering som uppnås inom myndigheterna

i övrigt.

Beräkningen av verkets avlönings- och omkostnadsanslag framgår av följande

sammanställning.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1967

Beräknad ändring

1966/67

1967/68

Riksrev.

verket

Dep.chefen

Personal

Ledningspersonal ............

8

—

— 1

Handläggande personal ........

77

+ 26

+ 18

Övrig personal................

133

+ 2

+ 1

218

+ 28

+ 18

Anslag

Avlöningar

Avlöningar till tjänstemän......

6 217 000

+ 2 133 000

+ 1 706 000

Arvoden och särskilda ersättningar

50 000

—

—

Ersättning till expertis ........

500 000

—

—

6 767 000

+

2 133 000

+

1 706 000

Omkostnader

1. Sjukvård m. m.............

2. Reseersättningar

30 000

+

5 000

+

3 000

a) Ersättningar för resor inom

riket ................

100 000

—■

—

b) Ersättningar för resor utom

riket ................

100 000

—

—

3. Expenser

a) Bränsle, lyse och vatten ..

b) Övriga expenser för eget

25 000

+

30 000

+

30 000

behov ................

274 000

+

102 000

+

94 000

c) Övriga expenser för annat

än eget behov .........

1 000 000

+

300 000

+

300 000

4. Publikationstryck ..........

5. Övriga utgifter

200 000

+

50 000

+

50 000

Transportkostnader ........

25 000

—

—

1 754 000

+

487 000

+

477 000

Särskilda uppbördsmedel

Försålda blanketter m. m.......

30 000

—

—

1 724 000

+

487 000

+

477 000

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1967

31

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, alt Kungl. Maj:t föreslår

riksdagen att

a) godkänna de riktlinjer för organisationen av den statliga

redovisnings- och revisionsverksamheten som jag förordat

i det föregående,

b) bemyndiga Kungl. Maj :t att ändra personalförteckningen

för riksrevisionsverket i fråga om tjänster på löneplan

C i enlighet med vad jag föreslagit i det föregående,

c) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidta de övergångsåtgärder

som behövs med anledning av omorganisationen,

d) till Riksrevisionsverket: Avlöningar för budgetåret

1967/68 på driftbudgeten under sjunde huvudtiteln anvisa

ett förslagsanslag av 8 473 000 kr.,

e) till Riksrevisionsverket: Omkostnader för budgetåret

1967/68 på driftbudgeten under sjunde huvudtiteln anvisa

ett förslagsanslag av 2 201 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1967

Innehållsförteckning

Inledning .................................... 2

Den statliga revisionens nuvarande organisation och inriktning ...... 3

Organisationen av medelsförvaltning och revision.................. 3

Revisionens inriktning ........................................ 4

Riksrevisionsverkets förslag till omorganisation av den statliga redovisnings-

och revisionsverksamheten................................. 6

Centraliserad redovisning och automatisk databehandling ........ 6

Intern kontroll, intern revision och förvaltningsrevision............ 12

Ny organisation för riksrevisionsverket......................... 15

Anslagsframställningar ........................................ 19

Remissyttrandena .............................................. 19

Departementschefen ............................................. 24

Hemställan .................................................... 31

MARCUS BOKTR. STHLMI967 670245

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1967:194 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående organisationen av den statliga redovisningsoch revisionsverksamheten. a1 i texten
  2. SU 1967:82 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående organisationen av den statliga redovisningsoch revisionsverksamheten. s. 4 i texten