Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om tryggande av pensionsutfästelse m. m

1967-03-31 · 292 sidor, varav 284 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 284 av 292 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1967:83, Med förslag till lag om tryggande av pensionsutfästelse m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

1

Nr 83

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

tryggande av pensionsutfästelse m. m.; given Stockholms

slott den 31 mars 1967.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag

till

1) lag om tryggande av pensionsutfästelse m. in.,

2) lag om ändring i 17 kap. handelsbalken,

3) lag om ändring i konkurslagen,

4) lag om ändring i utsökningslagen,

5) lag om ändrad lydelse av 7 § bokföringslagen den 31 maj 1929 (nr

117),

6) lag angående ändring i lagen den 24 maj 1929 (nr 116) om tillsyn

över stiftelser,

7) lag angående ändring i lagen den 14 september 1944 (nr 705) om

aktiebolag,

8) lag angående ändring i lagen den 17 juni 1948 (nr 433) om försäkringsrörelse,

9) lag angående ändring i lagen den 31 mars 1955 (nr 183) om bankrörelse,

10) lag angående ändring i lagen den 3 juni 1955 (nr 416) om sparbanker,

11) lag angående ändring i lagen den 1 juni 1951 (nr 308) om ekonomiska

föreningar,

12) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1956 (nr 216) om jordbrukskasserörelsen.

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 83

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en omläggning av de former, under vilka en arbetsgivare

kan trygga sina pensionsutfästelser. I stället för att avsätta medel

till en pensionsstiftelse genom att till stiftelsen överlämna en revers på beloppet

(reversstiftelse) skall arbetsgivaren kunna redovisa motsvarande avsättning

enbart i bokföringen som en särskild skuldpost, benämnd Avsatt till

pensioner. Det är avsett att sådan avsättning skall berättiga till avdrag vid

inkomsttaxeringen. Befintliga reversstiftelser — med en uppskattad förmögenhet

om sammanlagt minst 6 miljarder kr. — avskaffas i samband härmed.

Möjlighet att på angivet sätt bokföra pensionsskuld skall tillkomma

alla arbetsgivare i fråga om sådana pensioner som ingår i allmän pensionsplan

(t. ex. ITP-planen). Arbetsgivare, som är aktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag,

ekonomisk förening eller sparbank, skall kunna redovisa skuld

på samma sätt även för andra pensionsutfästelser. Särregler ges för pensionsutfästelse

till s. k. huvuddelägare i aktiebolag eller ekonomisk förening.

Sådana pensionsstiftelser som har andra medel än fordringar mot arbetsgivaren,

s. k. realstiftelser, skall finnas kvar. För dem föreslås regler, som

innebär att de får en betydligt självständigare ställning mot arbetsgivaren

än f. n. Värdet av deras tillgångar skall i huvudsak vara oberoende av arbetsgivarens

ekonomiska läge. I stiftelsens styrelse skall finnas lika många

representanter för arbetstagarna som för arbetsgivaren.

Särskilda bestämmelser meddelas till skydd för pensionsborgenärerna för

det fall att arbetsgivaren överlåter sin näringsverksamhet på annan eller i

annat fall upphör med den.

För sådana arbetstagare som på grund av sin ålder inte alls eller endast

i begränsad omfattning får del av den allmänna tilläggspensionen (ATP)

innebär förslaget, att deras pensionsfordringar i arbetsgivarens konkurs intill

visst belopp utgår med förmånsrätt närmast efter fastighetsinteckningar.

Om en arbetsgivare vill bereda sina arbetstagare annan välfärd än pension,

kan detta enligt förslaget ske genom särskild s. k. personalstiftelse.

Det är avsett att de civilrättsliga reglerna i detta lagförslag skall kompletteras

med skatterättsliga bestämmelser.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 mars 1968.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

3

Förslag

till

Lag

om tryggande av pensionsutfästelse m. in.

Allmänna bestämmelser

1 §•

Arbetsgivares utfästelse om pension till arbetstagare eller arbetstagares

efterlevande kan tryggas enligt denna lag genom särskild redovisning av

pensionsskuld eller avsättning av medel till pensionsstiftelse.

Förbehåll vid pensionsutfästelse att pension skall utgå endast i den mån

stiftelses medel förslår därtill är utan verkan och arbetsgivaren svarar för

utfästelsen utan avseende på förbehållet.

Lagen äger icke tillämpning på pensionsutfästelse som lämnats efter den

31 december 1966, om rätten till pension gjorts beroende av att arbetstagaren

kvarstår i arbetsgivarens tjänst vid inträdet i pensionsåldern. Även i

sådant fall äger dock lagen tillämpning på utfäst pension som börjat utgå.

2 §.

Har ej andra regler om intjänande knutits till pensionsutfästelse, anses

arbetstagaren vid varje tillfälle ha intjänat så stor del av utfäst pension som

motsvarar förhållandet mellan det antal år arbetstagaren varit i arbetsgivarens

tjänst och antalet år från tjänstens början till pensionsåldern. Vid denna

beräkning bortses dock från tid som ligger längre tillbaka än fyrtio år

före pensionsåldern.

Med upplupen del av utfäst pension förstås kapitalvärdet av den pension

som arbetstagaren intjänat vid beräkningstillfället.

3 §•

Beräkning av kapitalvärde sker med ledning av försäkringstekniska grunder

som fastställes av Konungen eller av den myndighet Konungen bestämmer.

4 §•

Med allmän pensionsplan avses sådana allmänna grunder för pensionering

av arbetstagare eller arbetstagares efterlevande som innehåller regler

om tryggande av arbetsgivarens utfästelse genom kreditförsäkring, avsättning

till pensionsstiftelse enligt denna lag eller annan likvärdig anordning

och som på arbetstagarsidan är godkända av organisation vilken enligt

lagen den 11 september 1936 (nr 506) om förenings- och förhandlingsrätt

är att anse såsom huvudorganisation.

Särskild redovisning av pensionsskuld

5 §.

Arbetsgivare äger i balansräkningen som skuld under rubriken Avsatt till

pensioner upptaga vad han enligt allmän pensionsplan åtagit sig att redovisa

under denna rubrik.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

Aktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag, ekonomisk förening och sparbank

äger under rubriken Avsatt till pensioner redovisa även upplupen del

av pensionsutfästelse som ej omfattas av allmän pensionsplan. I fråga om

arbetstagare, som har bestämmande inflytande över bolaget eller föreningen,

eller sådan arbetstagares efterlevande får, under den tid inflytandet består,

vid redovisningen avseende dock icke fästas vid annan pensionsutfästelse

än sådan som ingår i allmän pensionsplan. Till grund för bedömandet

huruvida en person har bestämmande inflytande lägges hans eget samt hans

föräldrars, far- och morföräldrars, makes, avkomlings och avkomlings makes

samlade innehav av aktier eller andelar.

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer kan förordna att

vad som sägs i andra stycket första punkten skall äga tillämpning även på

annan arbetsgivare än som avses där.

6 §■

Med arbetsgivares pensionsreserv avses hans skuld för åtagande enligt

allmän pensionsplan och för upplupen del av sådan utfäst pension som han

i övrigt äger redovisa enligt 5 §.

7 §•

Posten Avsatt till pensioner får icke minskas under arbetsgivarens pensionsreserv

i vidare mån än denna har täckning i pensionsstiftelses förmögenhet.

Till den del arbetsgivarens pensionsreserv avser pensionsutfästelse, som

tryggas även av pensionsstiftelse, anses pensionsreserven täckt av stiftelsen,

så långt dess förmögenhet förslår. Tryggar stiftelsen samtidigt utfästelse

som icke får medräknas i pensionsreserven, anses stiftelsen i första hand

täcka upplupen del av sådan utfästelse. Finns flera pensionsstiftelser som

är knutna till samma arbetsgivare och tjänar stiftelserna helt eller delvis

till tryggande av samma pensionsutfästelser, anses upplupen del av utfästelserna

i första hand täckt av stiftelse, som omfattar en trängre krets av

personer, eller, om stiftelserna omfattar samma krets av personer, av den

äldre stiftelsen.

Att pensionsstiftelse endast i vissa fall anses trygga arbetsgivares utfästelse

enligt allmän pensionsplan, framgår av 10 §.

8 §•

Arbetsgivare, som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet minskar posten

Avsatt till pensioner i strid med 7 §, dömes till böter.

Pensionsstiftelse

9 §•

Med pensionsstiftelse avses en av arbetsgivare grundad stiftelse vars uteslutande

ändamål är att trygga utfästelse om pension till arbetstagare eller

arbetstagares efterlevande.

10 §.

Arbetsgivaren äger i stiftelseurkunden förordna, att pensionsstiftelse skall

omfatta endast viss grupp av arbetstagare eller efterlevande.

Stiftelse anses icke trygga utfästelse enligt allmän pensionsplan utan att

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

detta framgår av stiftelsens stadgar, avtal mellan arbetsgivaren och dem

som omfattas av stiftelsens ändamål eller andra omständigheter.

Stiftelse äger icke trygga utfästelse åt arbetstagare eller efterlevande, som

avses i 5 § andra stycket andra punkten, utöver vad som kan anses sedvanligt

för arbetstagare med motsvarande uppgifter eller hans efterlevande.

För stiftelse, som är gemensam för flera arbetsgivare, skall särskilda

grunder upprättas beträffande gemenskapen i tillgångar och skulder.

11 §•

Pensionsstiftelse får icke mottaga fordran mot arbetsgivaren. Avtal i strid

härmed är ogiltigt. Stiftelsen äger dock utlåna medel till arbetsgivaren, om

betryggande säkerhet ställes för lånet eller tillsynsmyndigheten medger det.

Stiftelse får icke från arbetsgivaren mottaga egendom på villkor, som

väsentligt begränsar stiftelsens rätt att förfoga över egendomen. Ej heller

får stiftelse, som grundats av aktiebolag, utan att tillsynsmyndigheten godkänner

det äga aktier i bolaget eller i bolag, vilket står i sådant förhållande

till detta, som avses i 221 § lagen den 14 september 1944 (nr 705) om aktiebolag.

12 §.

Pensionsstiftelse äger ej utfästa pension. Sådan utfästelse är ogiltig.

13 §.

Pensionsstiftelse äger för arbetsgivarens räkning betala pensionspost eller

annat som avses i 14 § endast om det kan antagas, att den berättigade annars

ej erhåller betalning av arbetsgivaren utan avsevärt dröjsmål, eller om

tillsynsmyndigheten för särskilt fall medger det.

14 §.

Arbetsgivaren äger ur pensionsstiftelse gottgöra sig för vad han utgivit

såsom

a) pensionspost, avgift för pensionsförsäkring eller annan utgift i samband

med pensionering,

b) engångsunderstöd till arbetstagare vid långvarig oförmåga till arbete

på grund av sjukdom, lyte eller annat men eller vid avgång ur tjänsten på

grund av uppnådd ålder samt engångsunderstöd till efterlevande vid arbetstagarens

frånfälle eller utgift för försäkring av sådant understöd.

Dessutom äger arbetsgivaren gottgöra sig för vad som särskilt redovisats

under rubriken Avsatt till pensioner till fullgörande av bestämmelse i allmän

pensionsplan.

Gottgörelse enligt denna paragraf får ej avse utgift eller redovisning för

annan arbetstagare än sådan, som omfattas av stiftelsens ändamål, eller

sådan arbetstagares efterlevande.

15 §.

Gottgörelse sker ur överskott på kapitalet. Sådant överskott föreligger

när pensionsstiftelses tillgångar överstiger den skuld stiftelsen ådragit sig

samt upplupen del av den utfästa pension, som tryggas av stiftelsen, eller,

om stiftelsen tryggar utfästelser enligt allmän pensionsplan, pensionsreserven

enligt denna.

För utgift, som avses i 14 § första stycket a) och som omfattas av stiftel
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj ds proposition nr 83 år 1967

sens ändamål, äger arbetsgivaren gottgöra sig ur årets avkastning, även om

stiftelsen saknar överskott på kapitalet.

Gottgörelse får avse löpande utgifter eller utgifter som arbetsgivaren haft

under närmast föregående räkenskapsår.

Beräknar arbetsgivare vid taxering till beskattning sin inkomst enligt

bokföringsmässiga grunder, skall gottgörelse avse kostnad i stället för utgift.

Gottgörelse för avgift till försäkring för allmän tilläggspension får avse

den del av avgiften som kan anses hänföra sig till lön eller annan ersättning

åt person vilken omfattas av stiftelsens ändamål.

16 §.

Ledamöter och suppleanter i stiftelses styrelse väljes till lika antal av

arbetsgivaren och de arbetstagare som omfattas av stiftelsens ändamål. Val

sker för en tid av tre år, om stadgarna icke föreskriver annat.

Tryggar pensionsstiftelse utfästelse om pension till sådan arbetstagare

eller efterlevande som avses i 5 § andra stycket andra punkten, utser tillsynsmyndigheten

ordförande i styrelsen. I annan stiftelse äger styrelseledamöterna

utse ordförande. Valet får falla på ledamot eller utomstående. Kan

ledamöterna ej enas om vem som skall vara ordförande, utses denne av tillsynsmyndigheten.

Styrelsen är beslutför, när de vid sammanträde närvarandes antal utgör

minst hälften av hela antalet styrelseledamöter. Av ledamöterna skall lika

många närvara från vardera sidan. Som styrelsens beslut gäller den mening

om vilken de flesta röstande enar sig. Vid lika röstetal förordnar tillsynsmyndigheten

på styrelsens begäran utomstående att deltaga i ärendets avgörande.

17 §.

Företrädare för arbetstagarna i pensionsstiftelses styrelse väljes vid sammanträde

med arbetstagarna. Tillhör mer än tre fjärdedelar av arbetstagarna

samma fackförening eller liknande förening, äger denna dock välja

företrädarna. Tillhör samma flertal av arbetstagarna två eller flera sådana

föreningar, äger dessa välja företrädarna. Vid val skall tillses att olika yrkesgrupper

bland arbetstagarna blir företrädda inom styrelsen i lämplig utsträckning.

Styrelsen skall i god tid före utgången av valperioden erinra arbetsgivaren

och arbetstagarna om deras rätt att utse ledamöter samt i förekommande

fall utlysa sammanträde.

Om stadgarna ej innehåller annat, skall arbetsgivaren utse revisor. Tillsynsmyndigheten

äger utse särskild revisor, när anledning därtill finnes.

Revisors berättelse skall åtfölja styrelsens årsredovisning, som skall inges

till tillsynsmyndigheten inom sex månader efter räkenskapsårets utgång.

18 §.

Ledamot av pensionsstiftelses styrelse och revisor i sådan stiftelse äger

uppbära skäligt arvode av stiftelsen för sina uppdrag ävensom ersättning

för kostnader och utlägg.

19 §.

Pensionsstiftelse skall träda i likvidation, om

a) stiftelsens medel under avsevärd tid varit helt otillräckliga för sitt

ändamål,

opaginerad Kontrollera mot PDF

/

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

b) stiftelsens medel icke längre kan anses behövliga för sitt ändamål,

c) arbetsgivaren blivit försatt i konkurs,

d) arbetsgivaren upphör med sin näringsverksamhet utan att stiftelsen i

samband därmed överföres till annan enligt bestämmelserna i 24 §.

Pensionsstiftelses fordran mot arbetsgivaren är vid likvidation omedelbart

förfallen till betalning, om icke tillsynsmyndigheten medger att fordringen

får betalas under loppet av viss tid, högst tre år.

20 §.

Likvidation ombesörj es av pensionsstiftelsens styrelse, som därvid framlägger

förslag till fördelning av stiftelsens medel. Förslaget skall hållas

tillgängligt på arbetsplatsen och omedelbart tillställas förening som avses

i 17 § första stycket.

Den som har fordran på pension eller annan rätt till ersättning ur stiftelsen

äger hos tillsynsmyndigheten anmäla klander mot förslaget till

fördelning inom en månad från den dag då förslaget blev tillgängligt på

arbetsplatsen. För skada, som tillfogas fordringsägare, ansvarar styrelsens

ledamöter efter de grunder som anges i 209, 211 och 212 §§ lagen om aktiebolag.

O

21 §•

Sedan medel vid likvidation avsatts för den skuld pensionsstiftelsen själv

ådragit sig, betalar stiftelsen förfallna pensionsbelopp.

Återstående medel användes i första hand till inköp av försäkring för

arbetstagares och efterlevandes pensionsfordringar eller, om tillsynsmyndigheten

medger det, betalning av sådana fordringar. I andra hand användes

medlen till understöd åt arbetstagare och efterlevande. Sådant understöd

får ej överstiga skälig pension för arbetstagare med motsvarande anställningstid

och anställningsförmåner. Skulle även därefter medel finnas

kvar i stiftelsen, användes dessa till välgörande eller annat allmännyttigt

ändamål som tillsynsmyndigheten bestämmer.

Förslår stiftelsens medel icke till att infria skuld på grund av pensionsutfästelse

som tryggas av stiftelsen, tillämpas vid fördelningen de grunder

som gäller om utdelning i konkurs.

22 §.

Finns icke längre någon, som omfattas av pensionsstiftelses ändamål

eller överstiger stiftelses kapital väsentligen vad som kan komma att fordras

för att tillgodose ändamålet eller förekommer i övrigt särskilda skäl att ändra

innehållet i stiftelsens stadgar, äger tillsynsmyndigheten på ansökan av

stiftelsen förordna om ändring. Förordnandet får avse sammanslagning av

två eller flera stiftelser.

Anser tillsynsmyndigheten att ärendet är av sådan beskaffenhet att det

bör ankomma på Konungen att fatta beslut, äger myndigheten underställa

Konungen ärendet.

Upphörande av näringsverksamhet m. m.

23 §.

Övergår näringsverksamhet från en arbetsgivare till annan och avtalas

därvid att ansvaret för pensionsutfästelse skall överflyttas på efterträdaren,

skall samtycke till överflyttningen inhämtas från innehavaren av pensions
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

fordringen. Tillsynsmyndigheten äger medge att samtycke icke behöver inhämtas,

om efterträdaren kan anses god för pensionsutfästelsen.

Har i författning meddelats särskilda bestämmelser om tillvaratagande

av fordringsägares rätt vid fusion, gäller dessa i stället för reglerna i första

stycket.

Har ansvaret för pensionsutfästelse sålunda överflyttats, anses utfästelsen

ha samma rättsverkningar som om arbetstagaren varit anställd hos efterträdaren

från dagen för anställningen hos företrädaren. Efter överflyttningen

är företrädaren fri från ansvar för utfästelsen.

24 §.

Hör pensionsstiftelse till företrädarens näringsverksamhet, avgör tillsynsmyndigheten

med beaktande av stiftelsens ändamålsbestämning, om

och på vilka villkor stiftelsen skall överföras till efterträdaren.

Har stiftelse överskott på kapitalet, beslutar tillsynsmyndigheten för vilket

ändamål detta får användas.

Om särskilda skäl föreligger, äger tillsynsmyndighet förordna att stiftelsen

efter överförandet skall avse endast den som innehaft fordran på pension

mot företrädaren.

25 §.

Upphör arbetsgivare med näringsverksamhet utan att ansvaret för pensionsutfästelse

överflyttas på annan, skall han trygga upplupen del av

pensionsutfästelsen genom att köpa pensionsförsäkring i den mån den berättigade

icke tillgodoses enligt bestämmelsen i 21 § andra stycket. Detta

gäller dock ej, om utfästelsen är kreditförsäkrad eller tillsynsmyndigheten

medger undantag.

Pensionsförsäkring, som avses i första stycket, skall tecknas vid ett tillfälle

eller, om tillsynsmyndigheten medger det, vid flera tillfällen under viss

tidrymd, högst tre år.

Om innehavare av pensionsfordran icke själv för talan om fullgörelse

enligt första stycket, får sådan talan föras av fackförening eller annan

liknande sammanslutning som kan anses företräda den grupp arbetstagaren

tillhör.

26 §.

Har innehavare av pensionsfordran, såsom anställd hos arbetsgivare

med del i gemensam pensionsstiftelse, tagit tjänst hos annan arbetsgivare

med del i samma stiftelse, och har den senare övertagit ansvaret för pensionsfordringen,

äger stiftelsen efter medgivande av tillsynsmyndigheten

minska företrädarens andel i stiftelsen med upplupen del av fordringen

och öka efterträdarens andel med motsvarande belopp. Beträffande pensionsutfästelsens

rättsverkningar äger bestämmelsen i 23 § motsvarande

tillämpning.

Åtgärd enligt första stycket får medges endast om deras intressen ej eftersättas,

vilkas pensionsfordringar den gemensamma stiftelsen har till uppgift

att trygga.

Personalstiftelse

27 §.

Med personalstiftelse avses en av arbetsgivare grundad stiftelse med

ändamål att främja sådan välfärd åt arbetstagare eller arbetstagares efter
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

9

levande som ej avser pension, avlöning eller annan förmån vilken arbetsgivaren

är skyldig att utge till enskild arbetstagare.

Arbetsgivaren äger i stiftelseurkunden förordna, att stiftelse skall omfatta

endast viss grupp av arbetstagare eller efterlevande.

28 §.

Personalstiftelse får ej inneha fordran mot arbetsgivaren. Avtal i strid

härmed är ogiltigt. I fråga om stiftelses rätt att inneha annan tillgång äger

bestämmelserna i 11 § motsvarande tillämpning.

29 §.

Arbetsgivare äger för varje räkenskapsår ur personalstiftelse gottgöra

sig för utgifter som han haft inom ramen för stiftelsens ändamål.

Finns ytterligare medel tillgängliga, förfogar stiftelsen över dessa i den

mån stiftelsens styrelse efter samråd med arbetsgivaren prövar medlen icke

vara erforderliga för utgivande av gottgörelse under de närmaste tre åren.

Stiftelse äger vägra gottgörelse, om stiftelsen skulle nödgas avstå fast

egendom som nyttjas till personalens välfärd. Stiftelsen är icke heller skyldig

att för gottgörelse avstå från medel som fordras för underhåll och skötsel

av sådan egendom.

30 §.

Beträffande personalstiftelse äger bestämmelserna i 15 § tredje och fjärde

styckena, 16—20 samt 22 och 24 §§ motsvarande tillämpning.

Sedan medel vid stiftelses likvidation avsatts för den skuld stiftelsen själv

kan ha ådragit sig, användes återstående medel till att främja välfärd för

dem som omfattas av stiftelsens ändamål.

Tillsyn

31 §.

Tillsynsmyndighet är länsstyrelsen i det län där arbetsgivaren har sitt

hemvist.

32 §.

Om tillsynsmyndighetens befogenheter och åligganden enligt denna lag

beträffande pensions- och personalstiftelse gäller i tillämpliga delar bestämmelserna

i lagen den 24 maj 1929 (nr 116) om tillsyn över stiftelser.

33 §.

Talan mot tillsynsmyndighetens beslut föres genom besvär.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 mars 1968. Genom lagen upphäves med

de undantag som följer av nedanstående bestämmelser

lagen den 18 juni 1937 (nr 521) om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser,

lagen den 8 december 1961 (nr 583) med vissa bestämmelser om pensionsstiftelse.

2. Tillgodoser en av arbetsgivare grundad stiftelse utom pensionering av

arbetstagare eller efterlevande annat personaländamål, utgör stiftelsen vid

lf Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt Nr 83

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

lagens ikraftträdande en pensionsstiftelse eller — om dess medel förslår —

en pensionsstiftelse och en personalstiftelse. Fordringar mot arbetsgivare

påföres pensionsstiftelsen jämte medel till ett belopp motsvarande den ursprungliga

stiftelsens skuld samt upplupen del av de utfästelser om pension

som stiftelsen tryggar. Återstående medel utgör eu personalstiftelse, om de

är tillräckliga att under särskild förvaltning tjäna eget ändamål.

3. Pensionsstiftelses fordran mot arbetsgivare upphör vid lagens ikraftträdande,

i den mån fordringen får anses avse åtagande enligt allmän pensionsplan,

och detsamma gäller sådan stiftelses fordran mot arbetsgivare,

som är aktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag, ekonomisk förening eller

sparbank, till den del säkerhet för fordringen ej är ställd. Intill motsvarande

belopp övertager arbetsgivaren ansvaret för stiftelsens gäld. I denna

ingår skuld för pensioner, som stiftelsen själv kan ha utfäst sig att betala.

Överstiger vid lagens ikraftträdande upplupen del av sådana utfästa pensioner

jämte stiftelsens övriga skuld fordringsbeloppet och återstår hos stiftelsen

inga medel, får arbetsgivaren ändra utfästelserna så att de avser pensioner

med sammanlagt kapitalvärde motsvarande skillnaden mellan fordringsbeloppet

och stiftelsens övriga skuld. Om sådan ändring av pensionsutfästelse

skall arbetsgivaren underrätta innehavaren av pensionsfordringen

senast den 28 februari 1969, vid äventyr att arbetsgivaren blir ansvarig för

upplupen del av utfästelsen. Kan arbetsgivaren ej underrätta borgenären i

rätt tid, skall han för att undgå ansvar införa underrättelsen i tidning inom

orten.

4. Upphör arbetsgivares skuld till pensionsstiftelse enligt 3, skall han per

den 1 mars 1968 under rubriken Avsatt till pensioner som skuld i sin bokföring

upptaga ett belopp motsvarande skillnaden mellan den skuld till

stiftelsen som sålunda upphör och sådan från denna övertagen skuld som

ej avser stiftelsens egna pensionsutfästelser.

5. Pensionsstiftelse, som vid lagens ikraftträdande icke förfogar över annat

än sådan fordran mot arbetsgivaren som avses under 3 första punkten,

anses upplöst genom de åtgärder, som angivits under 3 och 4.

Sådan upplösning skall arbetsgivaren senast den 31 december 1968 anmäla

till länsstyrelsen i det län där arbetsgivaren har sitt hemvist. Anmälan skall

vara åtföljd av utdrag ur stiftelsens och arbetsgivarens senaste räkenskaper,

utvisande den redovisning som föranledes av 4.

6. Bestämmelserna under 3—5 skall ej tillämpas på pensionsstiftelse, som

är knuten till bankaktiebolag, sparbank eller kreditkassa inom jordbrukskasserörelsen,

eller på gemensam stiftelse med gemensam förmögenhet. Utan

hinder av bestämmelserna i nya lagen får pensionsstiftelse och personalstiftelse

inneha fordran mot arbetsgivaren, som tillkommit före lagens ikraftträdande

och som ej upphör enligt 3.

7. Stiftelse som vid lagens ikraftträdande tillhandahåller bostad eller annan

liknande förmån äger, ntan hinder av att utgivandet av förmånen

icke är att hänföra till ändamål som avses i 27 §, fortsätta att bereda sådan

förmån. Sådan stiftelse anses såsom personalstiftelse enligt den nya lagen.

8. År arbetsgivare i likvidation eller försatt i konkurs vid lagens ikraftträdande,

skall äldre lag tillämpas, så länge likvidationen eller konkursen

pågår.

9. Grunder för gemensam pensionsstiftelse, som finns vid lagens ikraftträdande

och som skall bestå, skall inges till tillsynsmyndigheten senast

den 31 december 1968.

10. Strider pensionsstiftelses eller personalstiftelses innehav av aktier mot

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967 11

bestämmelse i nya lagen, skall aktierna avyttras så snart detta lämpligen

kan ske.

11. Bestämmelserna i 1 § andra stycket och 12 § avser ej pensionsutfästelse

given med stöd av äldre rätt.

12. Pensionsstiftelse, som med stöd av äldre rätt givit pensionsutfästelse,

äger utan hinder av 13 § betala pensionspost eller avgift till pensionsförsäkring

eller bestrida annan utgift i samband med pensionering.

13. För stiftelse, som bildats före lagens ikraftträdande och som skall

bestå såsom pensionsstiftelse eller personalstiftelse, skall styrelse enligt

lagen vara utsedd senast den 31 december 1968.

14. Är en av arbetsgivare bildad pensions- eller personalstiftelse den 1

mars 1968 icke längre knuten till viss arbetsgivare, skall tillsynsmyndigheten

besluta, om stiftelsen skall likvidera eller bestå, samt i sistnämnda

fall meddela grunder för stiftelsens fortsatta verksamhet.

15. Om särskilda skäl föreligger, äger Konungen förordna, att viss stiftelse,

som finns vid lagens ikraftträdande och som enligt lagen skulle

utgöra pensions- eller personalstiftelse, skall undantagas från lagens tilllämpning.

16. Arbetsgivare, som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosätter

övergångsbestämmelse till lagen, dömes till böter.

Förslag

till

Lag

om ändring i 17 kap. handelsbalken

Härigenom förordnas, dels att 17 kap. 4 och 11 §§ handelsbalken1 skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges, dels att i kapitlet skall införas

en ny paragraf, betecknad 6 a §, av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

4 §•

Är gäldbunden man död, och haver

någon försträckt penningar, eller

varor, till hans begravning; det

skall först gäldas, sedan det gods avskilt

är, som förr är sagt. Därnäst

den kostnad, som å egendomens

uppteckning skäligen gjord är, sedan

läkarelön, läkedom och föda under

den dödas sista sjukdom, deras

arvode, som honom däri skött hava,

så ock borgenärs kostnad för gäldenärens

försättande i konkurs eller

för beslut om egendomens avträde

1 Senaste lydelse av 4 och 11 §§ se 1953: 74.

Är gäldbunden man död, och haver

någon försträckt penningar, eller

varor, till hans begravning; det

skall först gäldas, sedan det gods avskilt

är, som förr är sagt. Därnäst

den kostnad, som å egendomens uppteckning

skäligen gjord är, sedan

läkarelön, läkedom och föda under

den dödas sista sjukdom, deras arvode,

som honom däri skött hava,

så ock borgenärs kostnad för gäldenärens

försättande i konkurs eller

för beslut om egendomens avträde

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

(Nuvarande lydelse)

till förvaltning av boutredningsman,

betjänters och tjänstehjons lön för

sista året, annan arbetares dagspenning

eller avlöning, den där ej stått

inne längre än sex månader efter

förfallodagen, samt sådan begravningshjälp

eller för de tre sista månaderna

upplupen sjukhjälp eller

livränta, som det enligt lag angående

ersättning för skada till följd av

olycksfall i arbete åligger gäldenären

att utgiva. Vad nu är stadgat om förmånsrätt

för arbetares avlöning äge

ock tillämpning i avseende å skadestånd,

som i händelse av obehörigt

avskedande eller arbetsavtals hävande

må tillkomma arbetaren i stället

för avlöning, som skulle med förmånsrätt

utgått. Innestår hos arbetsgivare

viss del av arbetares lön till

säkerhet för arbetarens fullgörande

av sina skyldigheter, äge arbetaren

för sålunda innestående lön enahanda

förmånsrätt som nu angående

arbetares avlöning är sagd, evad

fordringen stått inne längre eller

kortare tid.

Förmånsrätt i den ordning, som i

första stycket stadgas för betjänters

och tjänstehjons lön, gälle ock för

fordran å pension, som tillkommer

pensionstagare på grund av tjänst eller

annan arbetsanställning, vilken

innehafts av honom själv eller av

anhörig till honom, dock ej för längre

tid än sammanlagt ett år och ej

heller för längre tid tillbaka än ett

år innan konkursansökningen gjordes.

Samma förmånsrätt äge ock

pensionsstiftelse, som bildats enligt

lagen om aktiebolags pensions- och

andra personalstiftelser, för fordran

varom i 2 § nämnda lag sägs, i den

mån fordringen motsvarar pensionsfordringar

som utgå med förmånsrätt

efter vad nu är sagt, dock allenast

såvitt fordringarna avse pen
-

(Föreslagen lydelse)

till förvaltning av boutredningsman,

betjänters och tjänstehjons lön för

sista året, annan arbetares dagspenning

eller avlöning, den där ej stått

inne längre än sex månader efter

förfallodagen, samt sådan begravningshjälp

eller för de tre sista månaderna

upplupen sjukhjälp eller

livränta, som det enligt lag angående

ersättning för skada till följd av

olycksfall i arbete åligger gäldenären

att utgiva. Vad nu är stadgat om förmånsrätt

för arbetares avlöning äge

ock tillämpning i avseende å dels

utestående försäkringsavgift för privat

pension åt gäldenärens arbetare

avseende det sista året dels skadestånd,

som i händelse av obehörigt

avskedande eller arbetsavtals hävande

må tillkomma arbetaren i stället

för avlöning, som skulle med förmånsrätt

utgått. Innestår hos arbetsgivare

viss del av arbetares lön

till säkerhet för arbetarens fullgörande

av sina skyldigheter, äge arbetaren

för sålunda innestående lön

enahanda förmånsrätt som nu angående

arbetares avlöning är sagd,

evad fordringen stått inne längre elkortare

tid.

Förmånsrätt i den ordning, som i

första stycket stadgas för betjänters

och tjänstehjons lön, gälle ock för

fordran å pension, som tillkommer

pensionstagare på grund av tjänst eller

annan arbetsanställning, vilken

innehafts av honom själv eller

av anhörig till honom och som är

förfallen till betalning före den dag,

från vilken tiden för klander mot

utdelnings förslag år att räkna, dock

ej för längre tid än sammanlagt ett

år och ej heller för längre tid tillbaka

än ett år innan konlcursansökningen

gjordes. Förmånsrätten avser

även pension, som intjänats hos föregående

arbetsgivare, när gäldenären

övertagit ansvaret för pensionen

under de betingelser som angivas i

23 och 26 §§ lagen den

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

sion intill belopp varom stadgas i 9 § 1967 (nr ) om tryggande av pen
sista

stycket nämnda lag. sionsutfästelse m. m.

Har på—---—--— ----innehållna beloppet.

Därefter skall-----------lag sägs.

6 a §.

Därefter åtnjuter arbetstagare, som

är född år 1907 eller tidigare, eller

dennes efterlevande förmånsrätt i

arbetsgivarens konkurs för fordran

på framtida pension, varvid intjänad

del av utfäst pension dock icke må

antagas avse högre årlig pension än

som motsvarar basbeloppet enligt lagen

den 25 maj 1962 (nr 381) om

allmän försäkring. Från det sålunda

beräknade fordringsbeloppet skall i

förekommande fall avdragas upplupen

del av pension enligt allmän pensionsplan

eller enligt privat pensionsförsäkring.

Förmånsrätt enligt första stycket

gäller även fordran på framtida pension,

som intjänats hos föregående

arbetsgivare, när gäldenären övertagit

ansvaret för pensionsfordringen

under de betingelser som angivas

i 23 och 26 §§ lagen den

1967 (nr ) om tryggande av pensionsutfästelse

m. in.

Beträffande fast egendom gäller

förmånsrätten enligt denna paragraf

först närmast efter de i 9 § angivna

fordringarna.

11 §•

Därefter skola ---------.— är sagd.

Sedan uttages — -—- — ------innehållna beloppet.

Förmånsrätt efter vad i andra

stycket sägs tillkomme pensionsstiftelse,

som bildats enligt lagen om

aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser,

för fordran varom i

2 § nämnda lag sägs, i den mån fordringen

icke utgår med förmånsrätt

enligt 4 §.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1968. Äldre lag äger tillämpning i

konkurs vari beslut om egendomsavträde meddelats dessförinnan.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj ds proposition nr 83 år 1967

Förslag

till

Lag

om ändring i konkurslagen

Härigenom förordnas, att 28 a, 29, 100 och 139 §§ konkurslagen1 skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

28 a

Har, på sätt i lagen om aktiebolags

pensions- och andra personalstiftelser

stadgas, beslut fattats om

överföring av medel från aktiebolag,

bankaktiebolag eller försäkringsaktiebolag

till pensionsstiftelse eller

annan personalstiftelse, som hör till

bolaget, och finnas bolagets borgenärer

därav hava lidit märklig skada,

skall, om den balansräkning enligt

vilken medlens överföring skett

icke till registreringsmyndigheten

eller, såvitt angår .bankaktiebolag,

till tillsynsmyndigheten inkommit

tidigare ån etthundraåttio dagar innan

konkursansökningen gjordes,

eller, där registrering av stiftelsen

skett först efter det balansräkningen

inkommit, registreringen icke

ägt rum tidigare än nyss år sagt,

överföringen av medlen på talan av

konkursboet återgå.

§•

Har gäldenären inom etthundraåttio

dagar innan konkursansökningen

gjordes eller under tiden

därefter till dess beslutet om egendomsavträde

meddelades överlämnat

medel till pensionsstiftelse och

har stiftelsen därigenom erhållit

överskott på kapitalet, skall överskottet

på talan av konkursboet

återgå. Har gäldenären inom samma

tid överlämnat medel till personalstiftelse,

skola även dessa medel

återgå till konkursboet.

29 §.

Har gäldenären---konkursboet åter.

Har borgenär---inteckningens dödande.

Vad sålunda---om konkursansökningen.

Vad i första stycket stadgas äger

motsvarande tillämpning i fråga om

överlämnande av medel till pensionsstiftelse.

100 §.

I konkurs-----egendomsavträde meddelades.

Fordran må-------till betalning.

1 Senaste lydelse av 28 a § se 1955: 185 och av 29 § se 1955: 236.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

Pensionsfordran må icke göras

gällande till den del den gäldas av

pensionsstiftelse.

139 §.

Vid upprättande------ortens pris.

I den mån fordran på ränta eller

annan dylik förmån, som skall utgå

under någons livstid, icke är förfallen

å den dag, från vilken tiden

för klander mot utdelningsförslag,

vari fordringen upptagits, är att

räkna, varde fordringen efter en

räntefot av fem för hundra om året

uppskattad till sitt kapitalvärde å

nämnda dag. Uppskattningen skall

ske med användande av den dödlighets-

och liv släng dstab ell för riket,

som av vederbörande myndighet

sist blivit utgiven.

Fordran på pension, som icke är

förfallen till betalning den dag, från

vilken tiden för klander mot utdelningsförslag

är att räkna, uppskattas

till det belopp, som motsvarar

upplupen del av pensionsutfästelsen

nämnda dag. Uppskattningen sker

med ledning av 2 och 3 §§ lagen den

1967 (nr )

om tryggande av pensionsutfästelse

m. m. Fordran på ränta eller annan

förmån, som skall utgå under någons

livstid och som icke är förfallen

till betalning förstnämnda

dag, uppskattas med ledning av 3 §

angivna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1968. Äldre lag äger tillämpning i

konkurs vari beslut om egendomsavträde meddelats dessförinnan.

Förslag

till

Lag

om ändring i utsökningslagen

Härigenom förordnas, att 110 och 149 §§ utsökningslagen1 skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

no §.

Fordran, som--— -—----

Ränta eller annan dylik fordran,

som ej är till kapitalet bestämd,

varde efter samma räntefot uppskattad

till sitt kapitalvärde å fördelningsdagen.

Är fråga om livränta,

skall uppskattningen ske med

--- äga rum.

Ränta eller annan dylik fordran,

som ej är till kapitalet bestämd,

uppskattas efter samma räntefot till

sitt kapitalvärde å fördelningsdagen.

Är fråga om livränta, skall uppskattningen

ske med ledning av 3 § lagen

1 Senaste lydelse av 110 och 149 §§ se 1912: 211.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

användande av den dödlighets- och

livslängdstabell för riket, som av

vederbörande myndighet sist blivit

utgiven.

den 1967 (nr

) om tryggande av pensionsutfästelse

m. m.

149 8.

Skall ersättning — —----

Kapitalvärdets beräkning skall

ske efter en räntefot av fem för

hundra om året och, där rättigheten

är någon för livstiden tillförsäkrad,

med användande av den dödlighetsoch

livslängdstabell för riket, som

av vederbörande myndighet sist blivit

utgiven.

ortens pris.

Kapitalvärdets beräkning skall

ske efter en räntefot av fem för

hundra om året. Rättighet, som är

tillförsäkrad någon för livstiden,

skall uppskattas med ledning av 3 §

lagen den 1967 (nr

) om tryggande av pensionsutfästelse

in. m.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1968. Äldre lag äger tillämpning i

fall då utmätning skett dessförinnan.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 7 § bokföringslagen den 31 maj 1929 (nr 117)

Härigenom förordnas, att 7 § bokföringslagen den 31 maj 1929 skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

7

Inventariet skall upptaga den bokföringsskyldiges

samtliga tillgångar

i fastigheter, varulager, övriga lösören,

fordringar, värdepapper, kontanta

penningar och annat ävensom

hans samtliga skulder, evad tillgångarna

och skulderna ingå i rörelsen

eller ej. De skola specificeras

och för varje post skall värde därå

utsättas. Lösören, som icke ingå i

rörelsen, må dock upptagas i en

post. Jämväl i övrigt må i en post

sammanföras sinsemellan likartade

§•

Inventariet skall upptaga den bokföringsskyldiges

samtliga tillgångar

i fastigheter, varulager, övriga lösören,

fordringar, värdepapper, kontanta

penningar och annat ävensom

hans samtliga skulder, evad ''tillgångarna

och skulderna ingå i rörelsen

eller ej. De skola specificeras

och för varje post skall värde därå

utsättas. Lösören, som icke ingå i

rörelsen, må dock upptagas i en

post. Jämväl i övrigt må i en post

sammanföras sinsemellan likartade

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

17

(Nuvarande lydelse)

tillgångar eller skulder, så framt de

äro med åsatta värden överskådligt

införda i handelsbok eller bilaga och

hänvisning göres till boken eller bilagan.

Tillgångar och skulder skola

var för sig sammanräknas och skillnaden

mellan slutsummorna utsättas.

Inom linjen skola angivas dels

samtliga borgens- och övriga ansvarsförbindelser

för annan, vilka

den bokför in gsskyldige iklätt sig, i

den mån de icke upptagits bland

skulderna, dels ock samtliga av den

bokföringsskyldige ställda panter,

evad förbindelserna eller panterna

äga samband med rörelsen eller icke.

Bolag, som--—--— hos

(Föreslagen lydelse)

tillgångar eller skulder, så framt de

äro med åsatta värden överskådligt

införda i handelsbok eller bilaga och

hänvisning göres till boken eller bilagan.

Tillgångar och skulder skola

var för sig sammanräknas och skillnaden

mellan slutsummorna utsättas.

Den bokföringsskyldiges pensionsåtaganden

behöva ej upptagas

bland skulderna.

Inom linjen skola angivas dels de

pensionsåtaganden, som ej upptagits

bland skulderna, dels samtliga

borgens- och övriga ansvarsförbindelser

för annan, vilka den bokföringsskyldige

iklätt sig, i den mån

de icke upptagits bland skulderna,

dels ock samtliga av den bokföringsskyldige

ställda panter, evad förbindelserna

eller panterna äga samband

med rörelsen eller icke.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1968.

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 24 maj 1929 (nr 116)

om tillsyn över stiftelser

Härigenom förordnas, att 1—3 och 8 §§ lagen den 24 maj 1929 om tillsyn

över stiftelser1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §•

Har någon anslagit egendom att

såsom självständig förmögenhet

fortvarande tjäna ett bestämt ändamål,

skall den sålunda grundade

stiftelsen anmälas hos Konungens

1 Senaste lydelse av 2, 3 och 8 §§ se 1961: 585.

1 §■

Har någon anslagit egendom att

såsom självständig förmögenhet

fortvarande tjäna ett bestämt ändamål,

skall den sålunda grundade

stiftelsen anmälas hos Konungens

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

(Nuvarande lydelse)

befallningshavande i det län, där

stiftelsens förvaltning huvudsakligen

skall utövas.

(Föreslagen lydelse)

befallningshavande i det län, där

stiftelsens förvaltning huvudsakligen

skall utövas. Beträffande pensionsstiftelse

och personalstiftelse skall

dock anmälan ske hos Konungens

befallningshavande i det län, där arbetsgivaren

har sitt hemvist.

2 §•

Anmälningsplikt föreligger ej beträffande:

1) stiftelse, vars------i riksräkenskapsverket;

2) stiftelse, som-----—fastställt stadgar;

3) stiftelse, som----— anordnad tillsyn;

4) stiftelse, anförtrodd------annat samfund;

5) stipendiestiftelse vid enskild undervisningsanstalt;

6) stiftelse till —----- — vissa släkter;

7) stiftelse, vars---tiotusen

kronor;

8) stiftelse, varom i lagen om aktiebolags

pensions- och andra personalstiftelser

stadgas; samt

9) stiftelse, som genom Konungens

förordnande eller stiftarens föreskrift

är undantagen från tillsyn enligt

denna lag.

Anmälningsplikt föreligger dock

städse beträffande stiftelse, som avses

i lagen med vissa bestämmelser

om pensionsstiftelse och icke är sådan

stiftelse varom ovan under 8)

förmäles.

3

Anmälningsplikt skall av stiftelsens

styrelse fullgöras inom sex månader

efter det styrelsen mottagit

sitt uppdrag eller, där uppdraget

mottagits under stiftarens livstid,

inom sex månader efter hans död.

Pensionsstiftelse, som avses i 2 §

andra stycket, skall av styrelsen alltid

anmälas inom sex månader efter

det styrelsen mottagit sitt uppdrag.

Finnes vid---------

Har vid-----------

7) stiftelse, vars —--tiotusen

kronor; samt

8) stiftelse, som genom Konungens

förordnande eller stiftarens föreskrift

är undantagen från tillsyn

enligt denna lag.

Anmälningsplikt föreligger dock

städse beträffande pensionsstiftelse

och personalstiftelse.

§•

Anmälningsplikt skall av stiftelsens

styrelse fullgöras inom sex månader

efter det styrelsen mottagit

sitt uppdrag eller, där uppdraget

mottagits under stiftarens livstid,

inom sex månader efter hans död.

Pensionsstiftelse och personalstiftelse

skola av styrelsen alltid anmälas

inom sex månader efter det styrelsen

mottagit sitt uppdrag.

■ med styrelse,

årets utgång.

8 §■

Anmäld stiftelse skall stå under Anmäld stiftelse skall stå under

Konungens befallningshavandes till- Konungens befallningshavandes tillsyn,

där Konungens befallningsha- syn, där Konungens befallningsha
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

(Nuvarande lydelse)

vande finner stiftelsen främja ett

allmännyttigt ändamål. Konungens

befallningshavande äge dock från

tillsyn undantaga stiftelse, som redan

är underkastad nöjaktig tillsyn

eller för vilken tillsyn enligt denna

lag eljest på grund av särskilda omständigheter

finnes icke vara behövlig.

Har stiftelses förmögenhet nedgått

under tiotusen kronor, må Konungens

befallningshavande jämväl

undantaga stiftelsen från tillsyn, där

ej fråga är om pensionsstiftelse som

avses i 2 § andra stycket.

För stiftelse, som står under tillsyn

enligt denna lag, gälle vad här

nedan i 9—18 §§ stadgas.

(Föreslagen lydelse)

vande finner stiftelsen främja ett

allmännyttigt ändamål. Konungens

befallningshavande äge dock från

tillsyn undantaga stiftelse, som redan

är underkastad nöjaktig tillsyn

eller för vilken tillsyn enligt denna

lag eljest på grund av särskilda omständigheter

finnes icke vara behövlig.

Har stiftelses förmögenhet nedgått

under tiotusen kronor, må

Konungens befallningshavande jämväl

undantaga stiftelsen från tillsyn,

där ej fråga är om pensionsstiftelse

eller personalstiftelse.

För stiftelse, som står under tillsyn

enligt denna lag, gälle vad här

nedan i 9—18 §§ stadgas. I fråga om

pensionsstiftelse och personalstiftelse

gäller dock vad i 10 och li §§

stadgas med de ändringar och tilllägg

som följa av 16 och 17 §§ lagen

den 1967 (nr ) om tryggande

av pensionsutfästelse m. m.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1968.

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 14 september 1944 (nr 705)

om aktiebolag

Härigenom förordnas, dels att 101 § 5 mom. lagen den 14 september 1944

om aktiebolag skall upphöra att gälla, dels att 9 § 2 inom., 67 § 1 mom.,

68 §, 72 § 2 mom., 101 § 1 och 7 mom., 111 § 1 mom., 112 §, 113 § 1 mom.,

156, 161 och 165 §§, 174 § 1 mom. samt 213 och 216 §§ samma lag1 skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

9 §•

2 mom. Ej må----------- 177 §§ sägs.

Ej heller må i bolagsordningen

intagas bestämmelse, som inskränker

bolagsstämmas rätt att besluta

1 Senaste lydelse av 67 § 1 mom., 68 § och 174 § 1 mom. se 1946: 850 samt av 72 § 2 mom. se

1959: 253.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

om bildande av stiftelse enligt lagen

om aktiebolags pensions- och andra

personalstiftelser eller om överföring

av vinstmedel till sådan stiftelse.

67 §.

1 mom. Beslut om-----rättens tillstånd.

Rättens tillstånd--— — — ansökningen bifallen.

Har stiftelse, som bildats enligt lagen

om aktiebolags pensions- och

andra personalstiftelser, hos bolaget

fordran, som avses i 2 § nämnda lag,

utgöre fordringen ej hinder mot bifall

till ansökningen, där inför rätten

visas att å fordringen avbetalats

så stor del som svarar mot nedsättningen

av aktiekapitalet.

Om ansökan, — — — — — till registreringsmyndigheten.

Rättens beslut,-----av lagakraftbevis.

Aktiekapitalet skall —- -—---blivit registrerat.

68 §.

Innefattar beslut-----svarande belopp.

Ansökan om — — —----— äga rum.

Har stiftelse, som bildats enligt

lagen om aktiebolags pensions- och

andra personalstiftelser, hos bolaget

fordran, som avses i 2 § nämnda

lag, utgöre fordringen ej hinder mot

bifall till ansökningen om tillstånd

till vinstutdelning; men skall, där

vinstutdelning äger rum innan aktiekapitalet

enligt verkställd registrering

ökats med ett mot nedsättningen

svarande belopp, skyldighet åvila

bolaget att erlägga betalning för så

stor del av stiftelsens fordran vid tiden

för nedsättningsbeslutet som

vinstutdelningen motsvarar av aktiekapitalet

efter nedsättningen. Sådan

skyldighet upphöre, när å fordringen

avbetalats så stor del som svarar

mot nedsättningen av aktiekapitalet.

Rättens beslut,----— av lagakraftbevis.

72 §.

2 mom. Vid tillämpning-----mot totalförlust.

Har för--------bland skulderna.

Belopp, som upptagits under rubriken

Avsatt till pensioner, räknas

icke heller som skuld i den mån

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

21

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

det överstiger det belopp, under vilket

posten jämlikt 7 § första stycket

lagen den 1967 (nr

) om tryggande av pensionsutfästelse

m. m. icke får nedbringas.

Där förskott---------är tillverkat.

101 §.

Vid uppställande — -----nedan iakttagas.

1 mom. Följande poster------god köpmannased:

A. Bland tillgångarna.

—---—-----— —- — för räkenskapsåret.

B. Bland skulderna.

I. Aktiekapitalet, reservfonden-----för sig.

II. Värdeminskningskonton med---särskilda tillgångsposterna.

III. Långfristiga skulder. III. Långfristiga skulder.

1. obligationslån; 1. pensionsskuld som redovi
2.

andra långfristiga skulder. sas under rubriken Avsatt

till pensioner;

2. obligationslån;

3. andra långfristiga skulder.

IV. Kortfristiga skulder.

—• — -— -----— kortfristiga skulder.

V. Oguldna, på---——--före balansdagen.

VI. Vinst å

--—-------— för räkenskapsåret.

Har bolag---------— god köpmannased.

7 mom. Inom linjen-----—• — dess slag.

Inom linjen skall ock angivas Inom linjen skola ock angivas de

sammanlagda beloppet för år av pensionsåtaganden, som ej upptagits

pensioner, utgående på grund av bland skulderna,

förpliktelser, vilka ej upptagits såsom

skuld i balansräkningen eller

motsvaras av där upptagen skuld

till pensionsstiftelse. Pensionsförpliktelser,

som i närmast föregående

balansräkning upptagits såsom

skuld, må ej redovisas inom linjen.

in §•

1 mom. Det åligger —-------vara erforderliga.

Revisorerna hava ■—--------mot bolagsordningen.

Om det-------— — sådant förbehåll.

Styrelsen och —-•—------• -— direktör vägras.

Hör till bolaget stiftelse, som bildats

enligt lagen om aktiebolags

pensions- och andra personalstiftelser,

skall revisorernas granskning

avse jämväl stiftelsens förvaltning

samt dess räkenskaper; och skall

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

vad i fjärde stycket är stadgat beträffande

bolagets styrelse och verkställande

direktör äga motsvarande

tillämpning å styrelse eller god man

för stiftelsen.

112 §.

Revisorerna skola-------till revisionsberättelsen.

Där stiftelse, som i 111 § 1 mom.

sägs, står under särskild förvaltning,

skola revisorerna, samtidigt

med överlämnande till bolagets styrelse

av revisionsberättelsen, till styrelsen

eller gode mannen för stiftelsen

överlämna särskilt yttrande rörande

granskningen av stiftelsens

förvaltning och räkenskaper.

113 §.

1 mom. Revisionsberättelsen skall -— --- aktieägarnas kännedom.

Revisionsberättelsen skall---— eller skuldregleringsfond.

Har uppskrivning-------i revisionsberättelsen.

Hör till bolaget stiftelse, varom

i lagen om aktiebolags pensions- och

andra personalstiftelser sägs, skola

revisorerna i sin berättelse jämväl

yttra sig om granskningen av stiftelsens

förvaltning och dess räkenskaper.

Revisor, som---— särskild revisionsberättelse.

156

Det åligger------------

I inventarium och balansräkning

för aktiebolag i likvidation skola

upptagas bolagets tillgångar och

skulder, tillgångarna till värde som

skall beräknas enligt vad i 100 §

4 mom. andra stycket är stadgat.

Om vid värdets bestämmande hänsyn

tagits därtill att vissa tillgångar

eller slag av tillgångar skäligen må

antagas kunna försäljas i ett sammanhang,

skall det anmärkas i balansräkningen.

Aktiekapitalet skall

i balansräkningen upptagas inom

linjen. Finnes skuld till stiftelse,

som bildats enligt lagen om aktiebolags

pensions- och andra perso
-

- — och balansräkning.

I inventarium och belansräkning

för aktiebolag i likvidation skola

upptagas bolagets tillgångar och

skulder, tillgångarna till värde som

skall beräknas enligt vad i 100 §

4 mom. andra stycket är stadgat.

Om vid värdets bestämmande hänsyn

tagits därtill att vissa tillgångar

eller slag av tillgångar skäligen må

antagas kunna försäljas i ett sammanhang,

skall det anmärkas i balansräkningen.

Aktiekapitalet skall

i balansräkningen upptagas inom

linjen. I övrigt skall beträffande inventarium

och balansräkning för

aktiebolag i likvidation gälla vad i

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

23

(Nuvarande lydelse)

nalstiftelscr, skall skulden i balansräkningen

redovisas i särskild post.

I övrigt skall beträffande inventarium

och balansräkning för aktiebolag

i likvidation gälla vad i 7 och

8 §§ bokföringslagen är stadgat.

Likvidatorerna skola-----

161

Inom en månad efter det redovisningshandlingarna

överlämnats till

likvidationsrevisorerna skola de till

likvidatorerna avlämna berättelse

över granskningen av deras förvaltning

och bolagets räkenskaper för

räkenskapsåret. Revisionsberättelsen,

som skall vara underskriven av

likvidationsrevisorerna, skall innehålla

uttalande, huruvida enligt deras

mening likvidationen onödigt

fördröjes eller icke. Om revisionsberättelsens

innehåll i övrigt och om

redovisningshandlingarnas återställande

och förseende med påskrift

skall i tillämpliga delar gälla vad

i 112 § första stycket och 113 §

1 mom. är stadgat. Hör till bolaget

stiftelse som i 111 § 1 mom. sägs,

skall 112 § andra stycket äga motsvarande

tillämpning.

165

Sedan likvidatorerna fullgjort sitt

uppdrag, skola de så snart ske kan

avgiva slutredovisning för sin förvaltning

genom avlämnande av förvaltningsberättelse

rörande likvidationens

gång från likvidationens

början till dess avslutande. Berättelsen

skall ock innehålla redogörelse

för utskiftning. Vid berättelsen

skola fogas redovisningshandlingar

för hela likvidationstiden. Berättelsen

och redovisningshandlingarna

skola i huvudskrift eller avskrift

avlämnas till likvidationsrevisorerna

samt, där god man förordnats, till

denne. Likvidationsrevisorerna hava

att inom en månad därefter avgiva

en av dem underskriven revisions
-

(Föreslagen lydelse)

7 och 8 §§ bokföringslagen är stadgat.

till likvidationsrevisorerna.

§•

Inom en månad efter det redovisningshandlingarna

överlämnats till

likvidationsrevisorerna skola de till

likvidatorerna avlämna berättelse

över granskningen av deras förvaltning

och bolagets räkenskaper för

räkenskapsåret. Revisionsberättelsen,

som skall vara underskriven av

likvidationsrevisorerna, skall innehålla

uttalande, huruvida enligt deras

mening likvidationen onödigt

fördröj es eller icke. Om revisionsberättelsens

innehåll i övrigt och om

redovisningshandlingarnas återställande

och förseende med påskrift

skall i tillämpliga delar gälla vad

i 112 § första stycket och 113 §

1 mom. är stadgat.

§•

Sedan likvidatorerna fullgjort sitt

uppdrag, skola de så snart ske kan

avgiva slutredovisning för sin förvaltning

genom avlämnande av förvaltningsberättelse

rörande likvidationens

gång från likvidationens

början till dess avslutande. Berättelsen

skall ock innehålla redogörelse

för utskiftning. Vid berättelsen

skola fogas redovisningshandlingar

för hela likvidationstiden. Berättelsen

och redovisningshandlingarna

skola i huvudskrift eller avskrift

avlämnas till likvidationsrevisorerna

samt, där god man förordnats, till

denne. Likvidationsrevisorerna hava

att inom en månad därefter avgiva

en av dem underskriven revisions
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

(Nuvarande lydelse)

berättelse över förvaltningen under

likvidationen och återställa handlingarna.

Om revisionsberättelsens

innehåll och om redovisningshandlingarnas

återställande och deras

förseende med påskrift skall i tilllämpliga

delar gälla vad i 112 §

första stycket och 113 § 1 mom. är

stadgat. Hör till bolaget stiftelse som

i 111 § 1 mom. sägs, skall 112 §

andra stycket äga motsvarande tilllämpning.

Efter det

(Föreslagen lydelse)

berättelse över förvaltningen under

likvidationen och återställa handlingarna.

Om revisionsberättelsens

innehåll och om redovisningshandlingarnas

återställande och deras

förseende med påskrift skall i tilllämpliga

delar gälla vad i 112 §

första stycket och 113 § 1 mom. är

stadgat.

nämnda handlingar.

174 §.

1 mom. Äger moderbolag----rättens tillstånd.

Inom fyra--- ------- — fusion förfallen.

Senast fyra--- ----till registreringsmyndigheten.

Rättens beslut--------av lagakraftbevis.

När rättens —- ---------

Hör till dotterbolaget stiftelse,

som bildats enligt lagen om aktiebolags

pensions- och andra personalstiftelser,

skall vad i nämnda lag

är stadgat rörande överförande av

aktiebolags personalstiftelse till annat

aktiebolag äga tillämpning vid

fusionen. Rättens tillstånd till futionsavtalets

verkställande må ej

meddelas, med mindre det styrkes,

att tillsynsmyndigheten givit sitt tillstånd

till stiftelsens överförande till

moderbolaget. Anmälan för registrering

rörande stiftelsens överförande

skall göras samtidigt med anmälan

varom i fjärde stycket stadgas.

av moderbolaget.

Hör till dotterbolaget pensionsstiftelse

eller personalstiftelse, gäller

om stiftelsens överförande till moderbolaget

vad i lagen den

1967 (nr ) om tryggande

av pensionsutfästelse m. m. är stadgat.

213 §.

Med dagsböter----—--

5. styrelseledamot eller verkställande

direktör, där han vid upprättande

av balansräkning, vinst- och

förlusträkning eller förvaltningsberättelse,

som avses i 98, 146 eller

154 §, uppsåtligen förfar i strid mot

bestämmelserna i 100 §, 101 § 2—7

mom., 102 § första stycket, 103 §

eller 146 §;

6. likvidator som vid upprättande

av balansräkning, likvidationsräk
-

till aktieägare;

5. styrelseledamot eller verkställande

direktör, där han vid upprättande

av balansräkning, vinst- och

förlusträkning eller förvaltningsberättelse,

som avses i 98, 146 eller

154 §, uppsåtligen förfar i strid mot

bestämmelserna i 100 §, 101 § 2—4,

6 och 7 mom., 102 § första stycket,

103 § eller 146 §;

6. likvidator som vid upprättande

av balansräkning, likvidationsräk
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

(Nuvarande lydelse)

ning eller förvaltningsberättelse,

som avses i 156, 160 eller 165 §,

uppsåtligen förfar i strid mot bestämmelserna

i nämnda lagrum; så

ock likvidator som vid upprättande

av balansräkning, som avses i 172 §,

uppsåtligen förfar i strid mot vad

som stadgas i 146 § samt 100 § eller

101 § 2—7 mom.;

7. revisor, likvidationsrevisor--

8. revisor eller likvidationsrevisor,

där han uppsåtligen eller av grov

vårdslöshet meddelar oriktig eller

vilseledande uppgift i yttrande, vilket

enligt 112 § andra stycket, 161 §

eller 165 § överlämnats till styrelse

eller god man för stiftelse som avses

i lagen om aktiebolags pensions- och

andra personalstiftelser.

(Föreslagen lydelse)

ning eller förvaltningsberättelse,

som avses i 156, 160 eller 165 §,

uppsåtligen förfar i strid mot bestämmelserna

i nämnda lagrum; så

ock likvidator som vid upprättande

av balansräkning, som avses i 172 §,

uppsåtligen förfar i strid mot vad

som stadgas i 146 § samt 100 § eller

101 § 2—4, 6 och 7 mom.;

— därtill föreligger.

216

Med dagsböter-------

7. revisor, vilken underlåter att

iakttaga föreskrift som meddelats i

112 §, 113 § 1 mom. fjärde stycket,

127 § fjärde stycket, 154 § andra

stycket eller i 154 § tredje stycket,

jämfört med 112 § eller 113 § 1 mom.

fjärde stycket, så ock likvidationsrevisor,

som försummar att fullgöra

vad i 161 § första punkten, tredje

punkten, jämförd med 112 § första

stycket eller 113 § 1 mom. fjärde

stycket, eller fjärde punkten eller

165 § första stycket femte punkten,

sjätte punkten, jämförd med 112 §

första stycket eller 113 § 1 mom.

fjärde stycket, eller sjunde punkten

eller 172 § tredje stycket finnes stadgat;
8.

god man----tredje stycket;

9. ledamot i styrelse eller god man

för aktiebolags personalstiftelse, där

han underlåter att iakttaga vad honom

enligt 111 § 1 mom. femte stycket

åligger; samt

10. förvaltare i aktiebolags konkurs,

som bryter mot vad i 169 §

tredje stycket är stadgat.

fjärde stycket;

7. revisor, vilken underlåter att

iakttaga föreskrift som meddelats i

112 §, 127 § fjärde stycket, 154 §

andra stycket eller i iö4 § tredje

stycket, jämfört med 112 §, så ock

likvidationsrevisor, som försummar

att fullgöra vad i 161 § första punkten,

tredje punkten, jämförd med

112 § första stycket, eller fjärde

punkten eller 165 § första stycket

femte punkten, sjätte punkten, jämförd

med 112 § första stycket, eller

sjunde punkten eller 172 § tredje

stycket finnes stadgat;

8. god man---tredje stycket;

samt

9. förvaltare i aktiebolags konkurs,

som bryter mot vad "i 169 §

tredje stycket är stadgat.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Där föreskrift —--—-----— —- --allenast denne.

Förseelse mot--- —■ —- ------varje aktieägare.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1968. Äldre lag äger tillämpning på

aktiebolag som är i likvidation vid lagens ikraftträdande.

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 17 jnni 1948 (nr 433) om försäkringsrörelse

Härigenom förordnas, dels att 94 § 2 mom. och 105 § lagen den 17 juni

1948 om försäkringsrörelse skall upphöra att gälla, dels att 10 § 2 mom.,

62 § 1 inom., 83 §, 94 § 4 mom. samt 145, 146, 148, 153, 157, 326 och 329 §§

samma lag1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

10 §.

2 mom. Ej må------—---65 § sägs.

Ej heller må i bolagsordningen intagas

bestämmelse, som inskränker

bolagsstämmas rätt att besluta om

bildande av stiftelse enligt lagen om

aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser

eller om överföring av

vinstmedel till sådan stiftelse.

62 §.

1 mom. Beslut om--------- — rättens tillstånd.

Rättens tillstånd---------- ansökningen bifallen.

Har stiftelse, som bildats enligt lagen

om aktiebolags pensions- och

andra personalstiftelser, hos bolaget

fordran, som avses i 2 § nämnda

lag, utgöre fordringen ej hinder mot

bifall till ansökningen, där inför

rätten visas att å fordringen avbetalats

så stor del som svarar mot nedsättningen

av aktiekapitalet.

Om ansökan-------till försäkringsinspektionen.

Rättens beslut--------av lagakraftbevis.

Aktiekapitalet skall----------blivit registrerat.

1 Senaste lydelse av 329 § se 1961: 610.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

63 §.

Innefattar beslut---------svarande belopp.

Ansökan om----------äga rum.

Har stiftelse, som bildats enligt lagen

om aktiebolags pensions- och

andra personalstiftelser, hos bolaget

fordran, som avses i 2 § nämnda lag,

ut g öre fordringen ej hinder mot bifall

till ansökningen om tillstånd till

vinstutdelning till aktieägarna; men

skall, där sådan vinstutdelning äger

rum innan aktiekapitalet enligt verkställd

registrering ökats med ett mot

nedsättningen svarande belopp, skyldighet

åvila bolaget att erlägga betalning

för så stor del av stiftelsens

fordran vid tiden för nedsättningsbeslntet

som vinstutdelningen motsvarar

av aktiekapitalet efter nedsättningen.

Sådan skyldighet upphöre

när å fordringen avbetalats så

stor del som svarar mot nedsättningen

av aktiekapitalet.

Rättens beslut--------av lagakraftbevis.

94

4 mom. Inom linjen--------

Inom linjen skall ock angivas sammanlagda

beloppet för år av pensioner,

utgående på grund av förpliktelser,

vilka ej upptagits såsom

skuld i balansräkningen eller motsvaras

av där upptagen skuld till

pensionsstiftelse. Pensions förpliktelser,

som i närmast föregående balansräkning

upptagits såsom skuld,

må ej redovisas inom linjen.

— bland skulderna.

Inom linjen skola ock angivas de

pensionsåtaganden, som ej upptagits

bland skulderna.

145 §.

Å den bolagsstämma------

Vad i 29 §, 99 § tredje, fjärde och

femte styckena, 100 §, 101 ''§, 102 § 1

mom., 105 § första stycket och 114 §

är stadgat om revisor och suppleant

för revisor, om revisors rättigheter

och skyldigheter samt om anmälan

eller meddelande för registrering beträffande

revisor skall i tillämpliga

delar gälla rörande likvidationsrevi
-

--hans ställe.

Vad i 29 §, 99 § tredje, fjärde och

femte styckena, 100 §, 101 §, 102 §

1 mom. och 114 § är stadgat om revisor

och suppleant för revisor, om

revisors rättigheter och skyldigheter

samt om anmälan eller meddelande

för registrering beträffande revisor

skall i tillämpliga delar gälla rörande

likvidationsrevisor och suppleant,

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

(Nuvarande lydelse)

sor och suppleant, där ej annat följer

av vad här nedan är stadgat.

Angående likvidationsrevisor---

(Föreslagen lydelse)

där ej annat följer av vad här nedan

är stadgat.

-----i 290 §.

Då bolaget

Redovisningshandlingarna skola

I fråga om styrelsens och verkställande

direktörens redovisning, om

146 §.

å bolagsstämma.

revisorernas granskning och revisionsberättelsen,

om handlingars

framläggande å bolagsstämma, tillhandahållande

under viss tid före

denna och insändande till försäkringsinspektionen,

om behandlingen

av frågan om ansvarsfrihet samt om

anställande av talan mot styrelseledamot

eller verkställande direktören

skall i tillämpliga delar gälla

vad i 91—96, 102—105, 113, 118,

120—124 och 284 §§ är stadgat. Omfattar

den tid, för vilken redovisning

skall avgivas enligt första stycket,

även föregående räkenskapsår, skall

särskild redovisning avgivas för

nämnda år och skall därvid jämväl

97 § äga tillämpning. I

--redovisningen omfattar.

I fråga om styrelsens och verkställande

direktörens redovisning,

om revisorernas granskning och revisionsberättelsen,

om handlingars

framläggande å bolagsstämma, tillhandahållande

under viss tid före

denna och insändande till försäkringsinspektionen,

om behandlingen

av frågan om ansvarsfrihet samt om

anställande av talan mot styrelseledamot

eller verkställande direktören

skall i tillämpliga delar gälla

vad i 91—96, 102—704, 113, 118,

120—124 och 284 §§ är stadgat. Omfattar

den tid, för vilken redovisning

skall avgivas enligt första stycket,

även föregående räkenskapsår, skall

särskild redovisning avgivas för

nämnda år och skall därvid jämväl

97 § äga tillämpning.

148 §.

Det åligger--------och balansräkning.

I inventarium och balansräkning

för försäkringsaktiebolag i likvidation

skola beträffande tillgångar och

skulder som avses i 296 § där omnämnda

värdering och beräkning

följas. Andra tillgångar skola upptagas

till värde som skall beräknas enligt

vad i 93 § 1 mom. andra stycket

är stadgat. Aktiekapitalet skall i balansräkningen

upptagas inom linjen.

Finnes skuld till stiftelse, som bildats

enligt lagen om aktiebolags pensions-

och andra personalstiftelser,

skall skulden i balansräkningen redovisas

i särskild post. I övrigt skall

beträffande inventarium och balansräkning

för försäkringsaktiebolag i

likvidation gälla vad i 7 och 8 §§

bokföringslagen är stadgat.

Likvidatorerna skola —-----

I inventarium och balansräkning

för försäkringsaktiebolag i likvidation

skola beträffande tillgångar och

skulder som avses i 296 § där omnämnda

värdering och beräkning

följas. Andra tillgångar skola upptagas

till värde som skall beräknas enligt

vad i 93 § 1 mom. andra stycket

är stadgat. Aktiekapitalet skall i balansräkningen

upptagas inom linjen.

I övrigt skall beträffande inventarium

och balansräkning för försäkringsaktiebolag

i likvidation gälla

vad i 7 och 8 §§ bokföringslagen är

stadgat.

till likvidationsrevisorerna.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

(Nuvarande lydelse)

153

Inom en månad efter det redovisningshandlingarna

överlämnats till

likvidationsrevisorerna skola de till

likvidatorerna avlämna berättelse

över granskningen av deras förvaltning

och bolagets räkenskaper för

räkenskapsåret. Revisionsberättelsen,

som skall vara underskriven av

likvidationsrevisorerna, skall innehålla

uttalande, huruvida enligt deras

mening likvidationen onödigt

fördröjes eller icke. Om revisionsberättelsens

innehåll i övrigt och om

redovisningshandlingarnas återställande

och förseende med påskrift

skall i tillämpliga delar gälla vad i

103 §, 104 § 1 mom. och 105 § andra

stycket andra punkten är stadgat.

Hör till bolaget stiftelse som i 105 §

sägs, skall vad i andra stycket första

punkten av samma paragraf är stadgat

äga motsvarande tillämpning.

157

Sedan likvidatorerna fullgjort sitt

uppdrag, skola de så snart ske kan

avgiva slutredovisning för sin förvaltning

genom avlämnande av förvaltningsberättelse

rörande likvidationens

gång från likvidationens början

till dess avslutande. Berättelsen

skall ock innehålla redogörelse för

utskiftning. Vid berättelsen skola fogas

redovisningshandlingar för hela

likvidationstiden. Berättelsen och

redovisningshandlingarna skola i

huvudskrift eller avskrift avlämnas

till likvidationsrevisorerna, vilka

hava att inom en månad därefter avgiva

en av dem underskriven revisionsberättelse

över förvaltningen

under likvidationen och återställa

handlingarna. Om revisionsberättelsens

innehåll och om redovisningshandlingarnas

återställande och deras

förseende med påskrift skall i

tillämpliga delar gälla vad i 103 §,

104 § 1 mom. och 105 § andra stycket

andra punkten är stadgat. Hör

till bolaget stiftelse som i 105 § sägs,

(Föreslagen lydelse)

§•

Inom en månad efter det redovisningshandlingarna

överlämnats till

likvidationsrevisorerna skola de till

likvidatorerna avlämna berättelse

över granskningen av deras förvaltning

och bolagets räkenskaper för

räkenskapsåret. Revisionsberättelsen,

som skall vara underskriven av

likvidationsrevisorerna, skall innehålla

uttalande, huruvida enligt deras

mening likvidationen onödigt

fördröjes eller icke. Om revisionsberättelsens

innehåll i övrigt och om

redovisningshandlingarnas återställande

och förseende med påskrift

skall i tillämpliga delar gälla vad i

103 § och 104 § 1 mom. är stadgat.

Sedan likvidatorerna fullgjort sitt

uppdrag, skola de så snart ske kan

avgiva slutredovisning för sin förvaltning

genom avlämnande av förvaltningsberättelse

rörande likvidationens

gång från likvidationens början

till dess avslutande. Berättelsen

skall ock innehålla redogörelse för

utskiftning. Vid berättelsen skola fogas

redovisningshandlingar för hela

likvidationstiden. Berättelsen och

redovisningshandlingarna skola i

huvudskrift eller avskrift avlämnas

till likvidationsrevisorerna, vilka

hava att inom eu månad därefter avgiva

en av dem underskriven revisionsberättelse

över förvaltningen

under likvidationen och återställa

handlingarna. Om revisionsberättelsens

innehåll och om redovisningshandlingarnas

återställande och deras

förseende med påskrift skall i

tillämpliga delar gälla vad i 103 §,

och 104 § 1 mom. är stadgat.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungi. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

skall vad i andra stycket första

punkten av samma paragraf är stadgat

äga motsvarande tillämpning.

Efter det--------nämnda handlingar.

Angående insändande-------284 § stadgas.

326 §.

Med dagsböter-------

4. styrelseledamot eller verkställande

direktör, där han vid upprättande

av balansräkning, vinst- och

förlusträkning, förvaltningsberättelse

eller redogörelse, som avses i 91

eller 97 § eller 205 §, jämförd med

Öl och 97 §§, eller 139, 146 eller

241 §, uppsåtligen förfar i strid mot

bestämmelserna i 93 §, 94 § 2—5

mom., 95 §, 96 §, 97 § första stycket

första punkten eller 139 § eller 205 §

jämförd med 93 § 1—5, 7 och 8

mom., 94 § 3—5 mom., 95 §, 96 §

samt 97 § första stycket första punkten;
5.

likvidator som vid upprättande

av balansräkning, likvidationsräkning,

vinst- och förlusträkning eller

förvaltningsberättelse, som avses i

148, 152, "l 57, 243, 247 eller 252 §,

uppsåtligen förfar i strid mot bestämmelserna

i nämnda lagrum, så

ock likvidator som vid upprättande

av balansräkning enligt 163 eller

259 § uppsåtligen förfar i strid mot

bestämmelserna i 139 § samt 93 §

eller 94 § 2—5 inom.;

6. revisor eller — — -----

7. revisor eller likvidationsrevisor,

där han uppsåtligen eller av grov

vårdslöshet meddelar oriktig eller

vilseledande uppgift i yttrande, vilket

enligt 105 § andra stycket första

punkten, 153 § eller 157 § överlämnas

till styrelse eller god man för

stiftelse som avses i lagen om aktiebolags

pensions- och andra personalstiftelser.

är delägare;

4. styrelseledamot eller verkställande

direktör, där han vid upprättande

av balansräkning, vinst- och

förlusträkning, förvaltningsberättelse

eller redogörelse, som avses i 91

eller 97 § eller 205 §, jämförd med

91 och 97 §§, eller 139, 146 eller

241 §, uppsåtligen förfar i strid mot

bestämmelserna i 93 §, 94 § 3—5

inom., 95 §, 96 §, 97 § första stycket

första punkten eller 139 § eller 205 §

jämförd med 93 § 1—5, 7 och 8

inom., 94 § 3—5 inom., 95 §, 96 §

samt 97 § första stycket första punkten;
5.

likvidator som vid upprättande

av balansräkning, likvidationsräkning,

vinst- och förlusträkning eller

förvaltningsberättelse, som avses i

148, 152, 157, 243, 247 eller 252 §,

uppsåtligen förfar i strid mot bestämmelserna

i nämnda lagrum, så

ock likvidator som vid upprättande

av balansräkning enligt 163 eller

259 § uppsåtligen förfar i strid mot

bestämmelserna i 139 § samt 93 §

eller 94 § 3—5 inom.;

--därtill föreligger.

329 §.

Med dagsböter-------156 § andra stycket.

3. ledamot i styrelse eller god man

för försäkringsaktiebolags personalstiftelse,

där han underlåter att iakt
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

taga vad honom enligt 105 § första

stycket åligger.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1968. Äldre lag äger tillämpning på

försäkringsaktiebolag som är i likvidation vid lagens ikraftträdande.

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 31 mars 1955 (nr 183) om bankrörelse

Härigenom förordnas, dels att 92 § 2 mom. och 103 § lagen den 31 mars

1955 om bankrörelse skall upphöra att gälla, dels att 8 § 2 inom., 47 § 1

inom., 48 §, 92 § 3 mom. samt 128, 131, 137, 141, 183, 186 och 191 §§ samma

lag skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

8 §•

2 mom. Ej må-----------av 18 §.

Ej heller må i bolagsordningen

intagas bestämmelse, som inskränker

bolagsstämmas rätt ait besluta

om bildande av stiftelse enligt lagen

om aktiebolags pensions- och andra

personalstiftelser eller om överföring

av vinstmedel till sådan stiftelse.

47 §.

1 mom. Beslut om------rättens tillstånd.

Rättens tillstånd----------ansökningen bifallas.

Har stiftelse, som bildats enligt

lagen om aktiebolags pensions- och

andra personalstiftelser, hos bolaget

fordran, som avses i 2 § nämnda lag,

skall fordringen ej utgöra hinder

mot bifall till ansökningen, där inför

rätten visas att å fordringen avbetalats

så stor del som svarar mot

nedsättningen av aktiekapitalet.

Om ansökan,-------till registreringsmyndigheten.

Rättens beslut,------av lagakraftbevis.

Aktiekapitalet skall-------blivit registrerat.

48 §.

Innefattar beslut —-----svarande belopp.

Ansökan om--------äga rum.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Har stiftelse, som bildats enligt

lagen om aktiebolags pensions- och

andra personalstiftelser, hos bolaget

fordran, som avses i 2 § nämnda lag,

utgör fordringen ej hinder mot bifall

till ansökningen om tillstånd till

vinstutdelning till aktieägarna, men

skall, där vinstutdelning äger rum

innan aktiekapitalet enligt verkställd

registrering ökats med ett mot nedsättningen

svarande belopp, skyldighet

åvila bolaget att erlägga betalning

för så stor del av stiftelsens

fordran vid tiden för nedsättningsbeslutet

som vinstutdelningen motsvarar

av aktiekapitalet efter nedsättningen.

Sådan skyldighet upphör

när å fordringen avbetalats så stor

del som svarar mot nedsättningen

av aktiekapitalet.

Rättens beslut,--------av lagakraftbevis.

92 §.

3 mom. Inom linjen------bokförda värde.

Inom linjen skall ock angivas Inom linjen skola ock angivas de

sammanlagda beloppet för år av pensionsåtaganden, som ej upptagits

pensioner, utgående på grund av för- bland skulderna,

pliktelser, vilka ej upptagits såsom

skuld i balansräkningen eller motsvaras

av där upptagen skuld till

pensionsstiftelse. Pensions för pliktelser,

som i närmast föregående balansräkning

upptagits såsom skuld,

må ej redovisas inom linjen.

128 §.

Å den---------hans ställe.

Vad som är stadgat i 96 § andra

stycket, 97 §, 98 §, 99 § första och

tredje styckena, 100 §, 103 § första

stycket och 107 § 2 mom. om revisor

och suppleant för revisor samt om

revisors rättigheter och skyldigheter

skall i tillämpliga delar gälla beträffande

likvidationsrevisor och

suppleant, där ej annat följer av vad

nedan föreskrives.

Angående likvidationsrevisor--

Vad som är stadgat i 96 § andra

stycket, 97 §, 98 §, 99 § första och

tredje styckena, 100 § och 107 § 2

mom. om revisor och suppleant för

revisor samt om revisors rättigheter

och skyldigheter skall i tillämpliga

delar gälla beträffande likvidationsrevisor

och suppleant, där ej annat

följer av vad nedan föreskrives.

----i 158 §.

131 §.

Det åligger-------och balansräkning.

I inventarium och balansräkning I inventarium och balansräkning

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

(Nuvarande lydelse)

för bankaktiebolag i likvidation skola

upptagas bolagets tillgångar och

skulder, tillgångarna till verkliga

värdet. Aktiekapitalet skall i balansräkningen

upptagas inom linjen.

Finnes skuld till stiftelse, som bildats

enligt lagen om aktiebolags pensions-

och andra personalstiftelser,

skall skulden i balansräkningen redovisas

i särskild post. I övrigt skall

beträffande inventarium och balansräkning

för bankaktiebolag i likvidation

gälla vad i 7 och 8 §§ bokföringslagen

är stadgat.

Likvidatorerna skola-----

(Föreslagen lydelse)

för bankaktiebolag i likvidation skola

upptagas bolagets tillgångar och

skulder, tillgångarna till verkliga

värdet. Aktiekapitalet skall i balansräkningen

upptagas inom linjen. I

övrigt skall beträffande inventarium

och balansräkning för bankaktiebolag

i likvidation gälla vad i 7

och 8 §§ bokföringslagen är stadgat.

till likvidationsrevisorerna.

137

Inom en månad efter det redovisningshandlingarna

överlämnats till

likvidationsrevisorerna skola dessa

till likvidatorerna avlämna berättelse

över granskningen av deras förvaltning

och bolagets räkenskaper

för räkenskapsåret ävensom återställa

handlingarna. Revisionsberättelsen,

som skall vara underskriven

av likvidationsrevisorerna, skall innehålla

uttalande, huruvida enligt

deras mening likvidationen onödigt

fördröjes eller icke. Om revisionsberättelsens

innehåll i övrigt och om

redovisningshandlingarnas förseende

med påskrift skall i tillämpliga

delar gälla vad som är stadgat i 101

och 102 §§. Hör till bolaget stiftelse

som i 103 § sägs, skall vad som är

stadgat i andra stycket av samma

paragraf äga motsvarande tillämpning.

Inom en månad efter det redovisningshandlingarna

överlämnats till

likvidationsrevisorerna skola dessa

till likvidatorerna avlämna berättelse

över granskningen av deras förvaltning

och bolagets räkenskaper

för räkenskapsåret ävensom återställa

handlingarna. Revisionsberättelsen,

som skall vara underskriven

av likvidationsrevisorerna, skall innehålla

uttalande, huruvida enligt

deras mening likvidationen onödigt

fördröj es eller icke. Om revisionsberättelsens

innehåll i övrigt och om

redovisningshandlingarnas förseende

med påskrift skall i tillämpliga

delar gälla vad som är stadgat i 101

och 102 §§.

141 S.

Sedan likvidatorerna-----

Vid berättelsen skola fogas redovisningshandlingar

för hela likvidationstiden.

Berättelsen och redovisningshandlingarna

skola i huvudskrift

eller avskrift avlämnas till likvidationsrevisorerna,

vilka hava att

inom en månad därefter avgiva en

av dem underskriven revisionsberättelse

över förvaltningen under likvi
2

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1

— för utskiftning.

Vid berättelsen skola fogas redovisningshandlingar

för hela likvidationstiden.

Berättelsen och redovisningshandlingarna

skola i huvudskrift

eller avskrift avlämnas till likvidationsrevisorerna,

vilka hava att

inom en månad därefter avgiva en

av dem underskriven revisionsberättelse

över förvaltningen under likvisamt.

Nr 83

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

(Nuvarande lydelse)

dationen och återställa handlingarna.

Om revisionsberättelsens innehåll

och om redovisningshandlingarnas

förseende med påskrift skall i

tillämpliga delar gälla vad som är

stadgat i 101 och 102 §§. Hör till

bankaktiebolaget stiftelse som i

103 § sägs, skall vad som är stadgat

i andra stycket av samma paragraf

äga motsvarande tillämpning.

Efter det------

Angående insändande--

(Föreslagen lydelse)

dationen och återställa handlingarna.

Om revisionsberättelsens innehåll

och om redovisningshandlingarnas

förseende med påskrift skall i

tillämpliga delar gälla vad som är

stadgat i 101 och 102 §§.

— nämnda handlingar.

-----i 152 §.

183 §.

Med dagsböter------- — till aktieägare;

4. styrelseledamot, där han vid 4. styrelseledamot, där han vid

upprättande av balansräkning, vinst- upprättande av balansräkning, vinstoch

förlusträkning eller förvaltnings- och förlusträkning eller förvaltningsberättelse,

som avses i 89, 120 eller berättelse, som avses i 89, 120 eller

129 § uppsåtligen förfar i strid med 129 § uppsåtligen förfar i strid med

bestämmelserna i 91 §, 92 § 2 och 3 bestämmelserna i 91 §, 92 § 3 inom.,

inom., 93 § eller 94 §; 93 § eller 94 §;

5. likvidator som-------därtill föreligger.

7. revisor eller likvidationsrevisor,

där han uppsåtligen eller av grov

vårdslöshet meddelar oriktig eller

vilseledande uppgift i yttrande, vilket

enligt 103 § andra stycket första

punkten, 137 § eller 141 § överlämnas

till styrelse eller god man

för stiftelse, som avses i lagen om

aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser.

186 §.

Med dagsböter-----— andra stycket;

3. ledamot i styrelse eller god man

för stiftelse, som avses i 103 §, där

han underlåter att iakttaga vad som

åligger honom enligt första stycket

i nämnda paragraf;

4. den som bryter mot vad som 3. den som bryter mot vad som

stadgas i 69 §. stadgas i 69 §.

191

Finnes särskild stiftelse till tryggande

av pensioner åt pensionstagare

eller anställda hos bankaktiebolag

samt efterlevande till pensionstagare

och anställda eller ock för

anställdas eller deras efterlevandes

§•

Hör till bankaktiebolag pensionsstiftelse

eller personalstiftelse och

härrör stiftelsens förmögenhet huvudsakligen

från överföring av medel

från bolaget, har tillsynsmyndigheten

att tillse att stiftelsens till
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

(Nuvarande lydelse)

välfärd annorledes än genom beredande

av pension, och härrör stiftelsens

förmögenhet huvudsakligen

från överföring av medel från bolaget,

har tillsynsmyndigheten, om

stiftelsen icke är underkastad bestämmelserna

i lagen om aktiebolags

pensions- och andra personalstiftelser,

att tillse att stiftelsens tillgångar

äro placerade på sätt som med

beaktande av stiftelsens ändamål

och med hänsyn jämväl till vad i

denna lag är föreskrivet beträffande

placering av bankbolags medel bereder

skälig säkerhet. Har så ej

skett, må tillsynsmyndigheten förelägga

stiftelsen att vidtaga rättelse.

Det åligger —--------

(Föreslagen lydelse)

gångar äro placerade på sätt som

med beaktande av stiftelsens ändamål

och med hänsyn jämväl till vad

i denna lag är föreskrivet beträffande

placering av bankbolags medel

bereder skälig säkerhet. Har så ej

skett, må tillsynsmyndigheten förelägga

stiftelsen att vidtaga rättelse.

myndigheten äskas.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1968. Äldre lag äger tillämpning på

bankaktiebolag som är i likvidation vid lagens ikraftträdande.

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 3 juni 1955 (nr 416) om sparbanker

Härigenom förordnas, att 48 §, 78 § 3 mom. och 97 § lagen den 3 juni

1955 om sparbanker1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

48

Jämte vad-------såsom

11. Inom linjen skall anmärkas

sammanlagda beloppet av sparbankens

ansvarsförbindelser, i den mån

de icke upptagits bland skulderna.

Tillika skall inom linjen upptagas av

sparbanken ställda panters sammanlagda

bokförda värde. Inom linjen

skall ock angivas sammanlagda beloppet

för år av pensioner utgående

på grund av förpliktelser, vilka ej

upptagits såsom skuld i balansräkningen.

Pensionsförpliktelser, som

i närmast föregående balansräkning

1 Senaste lydelse se 1962: 234.

tillgång.

11. Inom linjen skall anmärkas

sammanlagda beloppet av sparbankens

ansvarsförbindelser, i den mån

de icke upptagits bland skulderna.

Tillika skall inom linjen upptagas av

sparbanken ställda panters sammanlagda

bokförda värde. Inom linjen

skola ock anmärkas de pensionsåtaganden,

som ej upptagits bland skulderna.

Ytterligare skall inom linjen

uppföras ränta å garantifond eller

grundfond, som till följd av reglerna

i 19 § icke kunnat utbetalas.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

upptagits såsom skuld, må ej redovisas

inom linjen. Ytterligare skall

inom linjen uppföras ränta å garantifond

eller grundfond, som till följd

av reglerna i 19 § icke kunnat utbetalas.

Vad i---— --------eller bilaga.

78 §.

3 mom. Senast fyra------till verkställighet.

Tillsynsmyndighetens tillståndsprövning — — — allmän synpunkt.

När lagakraftvunnet---övertagande sparbanken.

Hör till den överlåtande sparban
-

97

Sparbank må icke överföra medel

till annan pensionsstiftelse än sådan,

som bildats uteslutande för pensionering

av personal, som är eller varit

anställd i sparbankens tjänst,

eller efterlevande till sådan personal.

överföringen må icke ske med

mindre dels överföring erfordras för

att uppbringa stiftelsens förmögenhet

till belopp, som motsvarar kapitalvärdet

vid överföringstillfället

av intjänade pensioner jämte dyrtidstillägg

eller andra därmed jämförliga

tillägg, vilka enligt gjorda utfästelser

eller inom sparbanken tilllämpad

sedvänja högst skola utgå,

dels ock överskott vid upplösning av

stiftelsen skall i enlighet med stiftelsens

stadgar användas främst till

betalning av pensionspremier för

anställda hos sparbanken och i övrigt

för allmännyttigt eller välgörande

ändamål, som icke på grund av

gällande författning skall tillgodoses

genom skattebidrag.

Beträffande stiftelse,-----

ken pensionsstiftelse eller personalstiftelse,

gälla om stiftelsens överförande

till den övertagande sparbanken

bestämmelserna i lagen den

1967 (nr )

om tryggande av pensionsutfästelse

in. m.

§•

Sparbank må icke överföra medel

till pensionsstiftelse i vidare mån än

som erfordras för att uppbringa stiftelsens

förmögenhet till belopp, som

motsvarar den skuld stiftelsen ådragit

sig samt upplupen del av den utfösta

pension, som tryggas av stiftelsen,

eller, om stiftelsen tryggar

utfästelser enligt allmän pensionsplan,

pensionsreserven enligt denna.

andra stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1968.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

37

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 1 juni 1951 (nr 308)

om ekonomiska föreningar

Härigenom förordnas, dels att i 17 § lagen den 1 juni 1951 om ekonomiska

föreningar skall införas ett nytt moment, betecknat 2 mom., av nedan

angiven lydelse dels att 2 mom. samma paragraf skall erhålla beteckningen

3 inom., dels att 41 § 1 och 4 mom. samt 97 § samma lag skall erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

17 §.

2 mom. Vid tillämpning av bestämmelserna

i 1 mom. skall belopp,

som upptagits under rubriken Avsatt

till pensioner, ej räknas som

skuld i den mån det överstiger det

belopp, under vilket posten jämlikt

7 § första stucket laqen den

1967 (nr ) om

tryggande av pensionsutfästelse

m. m. icke får nedbringas.

41 §.

Vid uppställande — -— —----nedan iakttagas.

1 mom. Följande poster — —----anses påkallat:

A. Bland tillgångarna.

—---------för räkenskapsåret.

B. Bland skulderna.

I. Långfristiga skulder. I. Långfristiga skulder.

1. pensionsskuld som redovisas

under rubriken Avsatt till pensioner;
2.

andra långfristiga skulder.

II. Kortfristiga skulder.

III. Oguldna skatter------räkenskapsårets utgång.

IV. Eget kapital.

----------för räkenskapsåret.

4 mom. I balansräkningen-------- egendomens slag.

I balansräkningen skall ock an- I balansräkningen skola ock anmärkas

sammanlagda beloppet för märkas de pensionsåtaganden, som

år av pensioner, utgående på grund ej upptagits bland skulderna.

av förpliktelser vilka ej upptagits

såsom skuld i balansräkningen. Pen
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

sionsförpliktelse, som i närmast föregående

balansräkning upptagits

såsom skuld, skall fortfaranae redovisas

som sådan.

97 §.

Senast fyra — —------till länsstyrelsen.

Rättens beslut------ — av lagakraftbevis.

När rättens----—----fusionen genomförd.

Hör till den överlåtande föreningen

pensionsstiftelse eller personalstiftelse,

gäller om stiftelsens överförande

till den övertagande föreningen

vad i lagen den

1967 (nr ) om tryggande av pensionsutfästelse

m. m. är stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1968.

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 25 maj 1956 (nr 216)

om jordbrukskasser öreisen

Härigenom förordnas, att 45 och 84 §§ samt 87 § 2 mom. lagen den 25 maj

1956 om jordbrukskasserörelsen1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

45 §.

I balansräkningen----- —- — allmänna bokföringsgrunder.

Fordran på-----— ■—- särskild skuldpost.

Ej må medelsredovisning ske under

benämningen pensionsfond eller

understödsfond eller under annan

benämning, som utmärker att fonden

bildats för tryggande av pension

eller eljest för anställdas eller

deras anhörigas välfärd.

Inom linjen ---------bokförda värde.

Inom linjen skall ock angivas sam- Inom linjen skola ock angivas de

manlagda beloppet för år av pensio- pensionsåtaganden, som ej upptagits

bland skulderna.

1 Senaste lydelse av 87 § 2 mom. se 1962: 88.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ner, utgående på grund av förpliktelser,

vilka ej upptagits såsom skuld

i balansräkningen. Pensionsförpliktelse,

som i närmast föregående balansräkning

upptagits såsom skuld,

må ej redovisas inom linjen.

84 §.

Med dagsböter eller fängelse straffes

1. styrelseledamot, vilken vid upprättande

av förvaltningsberättelse,

balansräkning eller vinst- och förlusträkning

som avses i 38 § lagen

om ekonomiska föreningar eller i

81 § samma lag, jämförd med 56 §

denna lag, eller i 74 § andra stycket

denna lag uppsåtligen förfar i

strid med bestämmelserna i 43 §,

44 §, 45 § andra, tredje, fjärde och

femte styckena, 46 § eller 47 § denna

lag;

2. lilcvidator, vilken-----

Har gärning--------

1. styrelseledamot, vilken vid upprättande

av förvaltningsberättelse,

balansräkning eller vinst- och förlusträkning

som avses i 38 § lagen

om ekonomiska föreningar eller i

81 § samma lag, jämförd med 56 §

denna lag, eller i 74 § andra stycket

denna lag uppsåtligen förfar i strid

med bestämmelserna i 43 §, 44 §,

45 § andra, tredje och fjärde styckena,

46 § eller 47 § denna lag;

— därtill föreligger.

--straffet dagsböter.

87 §.

2 mom. Senast fyra---1—---registrering skett.

Tillsynsmyndighetens tillståndsprövning —---- till länsstyrelsen.

Tillsynsmyndigheten skall —------- sist angivits.

Beslut, varigenom------av lagakraftbevis.

När beslut--------— fusionen genomförd.

Hör till den överlåtande kreditkassan

pensionsstiftelse eller personalstiftelse,

gäller om stiftelsens

överförande till den övertagande kreditkassan

vad i lagen den

1967 (nr ) om tryggande

av pensionsutfästelse m. m. är stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1968.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

16 december 1966.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Kling, Edenman, Johansson,

Hermansson, Holmqvist, Aspling, Pai.me, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist,

Gustafsson, Geijer.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om lag om tryggande

av privata pensioner m. m. och anför.

Inledning

Enligt lagen den 18 juni 1937 (nr 521) om aktiebolags pensions- och andra

personalstiftelser (1937 års lag) äger aktiebolag att till särskild pensionsstiftelse

avsätta vinstmedel i den formen att de avsatta medlen redovisas

som en stiftelsens fordran hos bolaget och en motsvarande skuld i

bolagets balansräkning. Genom att avsättningen sker på detta sätt kan bolaget

i sin rörelse behålla de belopp som motsvarar avsättningarna. Stiftelse,

som bildats med stöd av 1937 års lag och är underkastad den i lagen givna

regleringen, brukar kallas bunden stiftelse.

Vid sidan av de bundna stiftelserna har bildats pensionsstiftelser med

stöd av allmänna stiftelserättsliga grundsatser. Dessa stiftelser brukar kallas

fria stiftelser och utmärks bl. a. av att avsättningen betraktas som en

bokföringsmässig kostnad och inte som en vinstdisposition. Avsättningen

tar sig vanligen uttryck i en revers på skuldbeloppet, som överlämnas till

stiftelsen.

Pensionsstiftelse, som inte har annan tillgång än en sådan fordran hos

arbetsgivaren, kallas i fortsättningen reversstiftelse, oavsett om stiftelsen är

bunden eller fri. Stiftelse med andra tillgångar kallas realstiftelse.

Den nuvarande ordningen med bundna resp. fria revers- och realstiftelser

har utsatts för allvarlig kritik. För att söka finna en lösning på de problem

som uppstått bl. a. på grund av den bristande enhetligheten tillsattes år

1954 en utredning, som antog namnet pensionsstiftelseutredningen. Utredningsarbetet

fick vila under tiden november 1956—den 30 september 1959

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

41

i väntan på de allmänna pensionsfrågornas lösning. När arbetet inom utredningen

återupptogs, inriktades det på anpassningen till den då beslutade allmänna

tilläggspensioneringen samt på vissa andra frågor, som ansågs

brådskande. Utredningen avgav i april 1961 betänkandet »Pensionsstiftelser

I» (SOU 1961:14), som efter vederbörlig behandling (prop.

1961:177, L4U 50, rskr 387; prop. 1961:178, BevU 78, rskr 389) ledde

till lagen den 8 december 1961 (nr 583) med vissa bestämmelser om pensionsstiftelse

samt vissa ändringar (SFS 1961:586) i kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370).

Med hänsyn bl. a. till att 1961 års lag var av provisorisk karaktär inriktades

utredningsarbetet i fortsättningen på en förutsättningslös prövning

av rättsområdet i hela dess vidd. Det slutliga resultatet av utredningen föreligger

i ett i juni 1965 avgivet betänkande »Pensionsstiftelser II. Lagförslag

om tryggande av privata pensioner m. m.» (SOU 1965: 41).1 I betänkandet,

som är enhälligt, föreslås att reversstiftelserna avskaffas. I stället skall arbetsgivaren

kunna redovisa sin pensionsskuld på en särskild post i balansräkningen,

benämnd Avsatt till pensioner. Realstiftelser föreslås däremot

skola bestå och få en självständigare ställning gentemot arbetsgivaren.

Fordran på pension föreslås få förmånsrätt i arbetsgivarens konkurs. Betänkandet

innehåller också förslag till en särskild lag om personalstiftelse.

Utredningens förslag till lag om tryggande av pensionslöften, om personalstiftelser

och om införande av dessa lagar torde få fogas till statsrådsprotokollet

i detta ärende som bilaga 1.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgivits av Svea hovrätt,

hovrätten för Västra Sverige, lagberedningen, kammarrätten, riksförsäkringsverket,

bankinspektionen, försäkringsinspektionen, patent- och registreringsverket,

kommerskollegium, riksskattenämnden, bokföringsutredningen,

aktiebolags utredningen, ordföranden i företagsskatteutredningen,

överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Malmöhus,

Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands, Västmanlands, Västernorrlands

och Norrbottens län, allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden,

Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges

köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO),

Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk, Sveriges redareförening,

Kooperativa förbundet, Svenska arbetsgivareföreningen

(SAF), Svenska bankföreningen, Familjeföretagens förening, Svenska sparbanksföreningen,

Svenska livförsäkringsbolags förening, Svensk industriförening,

Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation

(TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Taxe
1

Betänkandet är undertecknat av professor Folke Schmidt, ordförande, ombudsmannen i

Landsorganisationen i Sverige Bertil Bolin, direktören i Sveriges juristförbund Styrbjörn von

Feilitzen. Industriens skattesakkunnige docenten Dag Helmers, direktören i Försäkringsbolaget

Pensionsgaranti, ömsesidigt, Sven Hydén, departementsrådet i finansdepartementet Sture Lundell,

landskamreraren Gösta Löfstedt samt advokaten Axel Wahlberg.

2f Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 83

opaginerad Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

ringsnämndsordförandenas riksförbund, Sveriges advokatsamfund, Föreningen

auktoriserade revisorer samt Enskilda företags tjänstepensionärsförbund.

Av kommerskollegium har överlämnats yttranden från vissa av rikets

handelskamrar. Sveriges arbetsledareförbund (SALF) har inkommit med

särskilt yttrande.

Sveriges industriförbund, Svenska bankföreningen, Svenska försäkringsbolags

riksförbund, Svenska livförsäkringsbolags förening, Svenska arbetsgivareföreningen

samt Stockholms handelskammare har gemensamt åberopat

yttrande av delegerade för vissa näringsorganisationer, kallade Näringslivets

skattedelegation. I detta yttrande har SHIO förklarat sig instämma

i huvudsak. Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens

folk har som gemensamt yttrande åberopat utlåtande av Lantbrukets skattedelegation.

Jag anhåller nu att till närmare behandling få ta upp frågan om en reform

av den civilrättsliga regleringen av pensionsstiftelseväsendet. Frågan

om vilka skatterättsliga regler, som behöver utfärdas till följd av den civilrättsliga

regleringen, kommer att anmälas av chefen för finansdepartementet.

Gällande rätt m. in.

Historik. Före tillkomsten av 1937 års lag förekom tämligen allmänt att

aktiebolag gjorde avsättningar av vinstmedel till fonder för särskilt angivna

ändamål vid sidan av de i lag föreskrivna avsättningarna till reservfond.

Många bolag inrättade särskilda pensionsfonder. Om ett aktiebolags rörelse

gick med förlust, skulle enligt föreskrift i den tidigare gällande

lagen den 12 augusti 1910 (nr 88) om aktiebolag de särskilda fonderna först

tas i anspråk för att täcka förlusten. Reservfonden fick inte tillgripas

förrän i andra hand. Under 1930-talets depressionsperiod utnyttjade åtskilliga

bolag pensions- och välfärdsfonder till täckning av förlust. Med

anledning därav riktades uppmärksamheten på att dessa fondbildningar inte

skänkte den trygghet som pensionsborgenärerna och aktieägarna liksom

bolagets ledning föreställt sig. Det ansågs därför föreligga behov av ett ökat

skydd för bolagens pensionsfonder. Lagberedningen fick i uppgift att utarbeta

förslag till lagstiftning härom. Enligt beredningens mening kunde

syftet att trygga fonderna genom en lagstiftning inom aktiebolagsrättens

ram lättast vinnas genom stiftelsebildning. Mot denna bakgrund tillkom

1937 års lag. Denna bygger på uppfattningen, att avsättning till bunden

stiftelse är en vinstdisposition. En följd av detta betraktelsesätt är, att den

föreskrivna avsättningen till reservfond enligt den nu gällande lagen den 14

september 1944 (nr 705) om aktiebolag beräknas på årsvinsten före överföringen

till bunden stiftelse.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

43

Det finns f. n. omkring 930 bundna stiftelser i landet med en sammanlagd

förmögenhet av ungefär 500 milj. kr., varav 25 milj. kr. i realtillgångar.

De fria stiftelserna har enligt vad jag förut nämnt tillkommit utan stöd av

1937 års lag. De har i stället bildats enligt allmänna stiftelserättsliga grundsatser

och har utvecklats efter olika mönster. I många fall har stiftelsen

haft att på egen hand ombesörja arbetsgivarens pensioneringsverksamhet,

antingen så att den direkt till pensionstagare utbetalat de pensioner arbetsgivaren

utlovat eller så att den själv både utfäst pensionen och svarat

för utbetalningen (s. k. beredandestiftelse). I skattelagstiftningen har

emellertid efter hand vissa villkor uppställts för att avsättning av medel till

fri pensionsstiftelse skall vara avdragsgill, vilket medfört viss likformighet

inom de fria stiftelsernas krets.

Genom 1961 års lag med vissa bestämmelser om pensionsstiftelse har

även de fria pensionsstiftelserna blivit föremål för viss reglering, så att de

bättre skall kunna tjäna sitt ändamål. En viss sammansmältning av de

bundna och fria stiftelserna har därmed ägt rum.. Detta har skett genom

att lagen upptar några av de väsentligaste principerna i 1937 års lag, främst

att stiftelsens uppgift skall vara att trygga arbetsgivarens pensionslöften

(pantstiftelse). Genom den nya lagen spärras stiftelsens medel intill måttet

för stiftelsens pensionsreserv, dvs. arbetsgivarens skuld för pensioner

åt dem som omfattas av stiftelsens ändamål (destinatärerna). Vidare föreskrivs,

att överskjutande medel inte får användas till annat än att bereda

arbetsgivaren gottgörelse för dennes utgifter i samband med pensionering.

Till sådana utgifter räknas bl. a. avgifter till den allmänna tilläggspensioneringen.

Fri stiftelse skall slutligen stå under tillsyn av länsstyrelse. ;

Utvecklingen inom den privata pensioneringen under senare år har framför

allt bestämts av den anpassning till den allmänna pensioneringen (folkpension

och allmän tilläggspension) som ägt rum genom omfattande överenskommelser

om privat pensionering mellan arbetsmarknadens organisationer.

Den 30 juni 1960 träffades sålunda uppgörelse mellan Svensk^

arbetsgivareföreningen (SAF), å ena sidan, samt Svenska industri^änstemannaförbundet

(SIF) och SALF, å andra sidan, om plan för kompletterande

pensionsförmåner samt plan för tjänstegrupplivförsäkring.: Uppgörelsen

brukar kallas ITP-planen (industriens tilläggspension för tjänstemän).

ITP-planen omfattar enligt sitt ursprungliga innehåll ålderspension, intjänad

fr. o. m. den 1 januari 1960, invalidpension och änkepension. Pensionsåldern

är 65 år för man och 60 år för kvinna, om annat ej bestämis.

Pensionsgrundande är lön intill 15 gånger det vid årets ingång gällande

basbeloppet enligt lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring.

För full pension krävs en tjänstetid av 30 år.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

Genom överenskommelse den 13 och 14 juli 1966 mellan SAF, å ena

sidan, och SIF, SALF och Handelstjänstemannaförbundet (HTF), å andra

sidan, har vissa ändringar gjorts i 1960 års ITP-plan. Ändringarna avser

bl. a. en förbättrad ålders- och familjepension samt en höjning av pensionsåldern

för kvinnor till 62 år. Ändringarna avses skola träda i kraft den 1

januari 1967.

I ITP-planen ingår föreskrift om att pensionsförmånerna skall tryggas

enligt det enskilda företagets bestämmande antingen genom pensionsförsäkring

i Svenska personal-pensionskassan (SPP) eller i följande ordning.

Pensioneringen administreras av företaget med hjälp av en av avtalsparterna

stiftad ideell förening, benämnd Pensionsregistreringsinstitutet

(.PRI). Arbetsgivaren tecknar kreditförsäkring i ett likaså tillskapat kreditförsäkringsbolag,

benämnt Försäkringsbolaget Pensionsgaranti, ömsesidigt

(FPG). Arbetsgivaren avsätter mot pensionsskulden svarande medel

till en pensionsstiftelse, som inrättats särskilt för ändamålet, s. k. PRIstiftelse.

ITP-planen har formen av en rekommendation från SAF till de anslutna

arbetsgivareförbunden. Rekommendationen har antagits av samtliga förbund

med SIF, SALF och HTF som motparter. Liknande pensionsuppgörelser

har träffats mellan ett stort antal andra organisationer, varvid den yttre

formen varit antingen rekommendation eller kollektivavtal.

Även inom den konsumentkooperativa rörelsen ingicks under hösten 1960

vissa pensionsöverenskommelser (pensionsplaner). Planerna innehåller bestämmelser

om att pensionerna skall säkerställas genom försäkring eller

på annat sätt som kan anses betryggande. Enligt en år 1963 fastställd

»konstitution» för den konsumentkooperativa pensioneringen administreras

all pensionering av ett nyinrättat förvaltningsorgan, benämnt Kooperationens

pensionsanstalt (KP), som är en ideell förening. Medlemmar i denna

förening är Konsumentkooperationens pensionskassa, understödsförening,

och konsumentkooperationens pensionsstiftelse. Ålderspension, intjänad

före den 1 januari 1960, är försäkrad i pensionskassan. Övrig ålderspensionering

tryggas genom avsättning till den gemensamma pensionsstiftelsen.

All familje- och invalidpension är försäkrad i pensionskassan.

En redogörelse för pensionsstiftelsen och dess konstruktion finns i betänkandet

s. 88—90.

Bundna pensionsstiftelser. Bundna pensionsstiftelser kan enligt 1937 års

lag bildas endast av aktiebolag och har till uteslutande syfte att trygga pensioner

från bolaget. Stiftelsen kan inte själv ikläda sig pensionsförpliktelser

eller utbetala pensioner. 1937 års lag avser att bereda skydd för bolagets

fondering av vinstmedel för pensionering.

I fråga om pensionsstiftelses ändamål äger bolaget enligt 1 § bestämma

att stiftelsen skall avse tryggandet av pensioner endast åt pensionstagare och

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj. ts proposition nr 83 år 1967

anställda, som innehar vissa befattningar eller vissa slag av befattningar

hos bolaget, samt efter sådan pensionstagares och anställds död åt efterlevande

till denne. Sådan stiftelse kallas särskild pensionsstiftelse, t. ex. för

tjänstemän eller för arbetare eller för en på annat sätt angiven grupp av

anställda. Har någon inskränkning av stiftelsens ändamål inte gjorts, avser

stiftelsen tryggandet av pension till alla pensionstagare och anställda hos

bolaget samt deras efterlevande utan begränsning till vissa kategorier, s. k.

allmän pensionsstiftelse.

Beslut om bildande av pensionsstiftelse och om överföring av vinstmedel

till sådan stiftelse fattas enligt 2 § av ordinarie bolagsstämma. Vid bildandet

skall bolagsstämma besluta om namn på stiftelsen. Namnet skall innehållaordet

pensionsstiftelse och i fråga om särskild pensionsstiftelse även ange

ändamålet. I beslut om bildande av särskild stiftelse skall tydligt anges de

befattningar eller slag av befattningar hos bolaget som avses med stiftelsen,

överföring av vinstmedel till pensionsstiftelse beslutas av bolagsstämma vid

fastställande av balansräkning för föregående räkenskapsår. Pensionsstiftelse

får inte bildas, om inte minst 500 kr. överförs till densamma. Det överförda

beloppet kan överstiga stiftelsens pensionsreserv, varmed menas kapitalvärdet

av de pensioner stiftelsen skall trygga till den del pensionerna

bar intjänats.

Beslutar bolagsstämma att bilda pensionsstiftelse, skall anmälan därom

göras för registrering av stiftelsen i aktiebolagsregistret. Sedan registrering

skett, äger pensionsstiftelsen på grund av överföring av medel från bolaget

till stiftelsen fordran hos bolaget till motsvarande belopp. Denna fordran

äger dock bolaget ha innestående hos sig.

1937 års lag föreskriver inte att skuldebrev på beloppet skall utfärdas. Bolaget

kan frivilligt göra avbetalningar på stiftelsens fordran. Stiftelsen kan

däremot inte genom förtidsuppsägning kräva betalning av bolaget före likvidation

och inte heller på grund av sin fordran begära bolaget i konkurs.

I aktiebolags balansräkning får, efter vad som föreskrivs i aktiebolagslagen

(101 § 5 mom.), fond inte redovisas under benämningen pensionsfond

eller understödsfond eller under annan benämning, som utmärker att fonden

bildats för tryggande av pension eller eljest för anställdas eller deras

anhörigas välfärd. Skuld på grund av överföring av medel till pensionsstiftelse

skall redovisas i särskild post med upptagande av stiftelsens namn.

Stiftelsens hela förmögenhet kan enligt 1937 års lag bestå av fordringar

mot bolaget, men förmögenheten kan också utgöras av annan egendom. Sådan

annan egendom skall, i den mån penningmedel inte bör hållas tillgängliga

för utbetalningar från stiftelsen, placeras enligt föreskrifter som

fastställts av Kungl. Maj :t i brev den 24 november 1939.

Pensionsstiftelses förvaltning handhas av bolagets styrelse, om inte särskild

styrelse har utsetts. Närmare föreskrifter ges om utseende av styrelsen.

I vissa fall räcker det att en god man förordnas av rätten.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kutigl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

-■ Bolaget skall i princip erlägga ränta på sin skuld till stiftelsen efter vissa

i 8 § första stycket angivna normer, dock inte på det belopp med vilket stiftelsens

förmögenhet överstiger stiftelsens pensionsreserv. Till skydd för bolagets

borgenärer föreskrivs, att högre ränta än 6 % för år inte får gottgöras

stiftelsen. Emellertid kan bolaget helt frita sig från eller begränsa ränteplikten

genom att göra förbehåll därom vid stiftelsens bildande.

För de utgifter bolaget haft för pensionering äger bolaget enligt 8 § första

stycket göra avräkning på stiftelsens räntefordran mot bolaget. Däremot har

bolaget ej rätt att fritt nedsätta sin skuld till stiftelsen för att bestrida löpande

pensionsutgifter. En sådan rätt skulle äventyra stiftelsens uppgift

att i händelse av bolagets obestånd eller upphörande utgöra säkerhet för utgående

pensioner och gjorda pensionsåtaganden. Därför stadgar 8 § andra

Stycket, att stiftelseförmögenheten inte får nedbringas under det belopp som

svarar mot stiftelsens pensionsreserv, den s. k. spärregeln, överskott, dvs.

medel över pensionsreserven, får däremot användas till att gottgöra bolaget

för de pensionsutgifter under räkenskapsåret som inte kunnat avräknas mot

stiftelsens räntefordran.

Upphör bolagets verksamhet på grund av likvidation i eller utan samband

med konkurs, skall stiftelsens förmögenhet användas för att trygga bolagets

personal mot de ogynnsamma verkningar som upphörandet av verksamheten

kan medföra. Därvid skall förmögenheten i första hand användas till

täckande av fordringar på grund av pensionsrätt mot bolaget och i andra

hand — i den mån tillgångar återstår — till gottgörelse åt övriga intressenter

i stiftelsen, t. ex. pensionstagare som utan att äga fordran på grund av

pensionsrätt mot bolaget faktiskt åtnjutit pension.

Vid likvidation utan samband med konkurs skall bolaget erlägga betalning

till de med stiftelsen avsedda personer, som äger fordran på grund av

pensionsrätt mot bolaget. För vad sålunda utgivits som betalning för förfallna

pensionsposter eller gottgörelse för kapitalvärdet av pensionsrätt skall

enligt 9 § ersättning beredas bolaget genom avräkning på stiftelsefordringen

med UppluDen ränta; även utbetalning av stiftelsemedel till bolaget kan förekomma.

Av stiftelsens behållning skall tilldelning efter billighet ske till övrigaintressenter

i stiftelsen.

Försätts bolaget i konkurs, har de som äger fordran mot bolaget på grund

av pensionsrätt att bevaka sina fordringar. Värderingen av pensionsfordringärna

sker därvid enligt 139 § konkurslagen, som bygger på vissa äldre

antaganden om dödlighet m. m. samt en räntefot av 5 %. På grund av att

stiftelsen är subsidiärt betalningsskyldig mot dem, vilkas pensionsfordringar

godkänns i konkursen, har stiftelsen enligt 10 § tillerkänts ställning av

medgäldenär i konkursen. Vad som i konkursen utdelas på pensionsfordringarna

skall dras av från utdelningen till stiftelsen för dess fordran

hös bolaget.

Pensionstagare äger för pensionsfordran på grund av tjänst eller annan

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

arbetsanställning, som han själv eller anhörig till honom innehaft, förmånsrätt

i konkursen enligt 17 kap. 4 § handelsbalken. Förmånsrätten gäller

dock inte för längre tid än sammanlagt ett år och inte heller för längre tid

tillbaka än ett år innan konkursansökningen gjordes. Även stiftelsen äger,

med viss maximering, förmånsrätt för sin fordran mot bolaget såvitt den

motsvarar de pensionsfordringar som utgått med förmånsrätt. Till den del

stiftelsefordringen inte utgår med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken,

är den förenad med förmånsrätt enligt 17 kap. 11 § samma balk.

Förmånsrätten gäller hela stiftelsefordringen, även för det fall att beloppet

av pensionsborgenärernas sammanlagda fordringar är mindre. T. o. m. om

pensionsborgenärer saknas, får stiftelsens fordran bevakas med förmånsrätt.

Sedan konkursen avslutats, skall fördelning av pensionsstiftelsens behållning

äga rum. De som åtnjutit betalningsrätt i konkursen för fordringar på

grund av pensionsrätt mot bolaget men ej fått full utdelning skall först ha

tilldelning. Skulle medel därefter återstå, fördelas de efter billighet mellan

övriga intressenter i stiftelsen.

En stiftelse kan överföras från ett bolag till ett annat i samband med

överlåtelse av det förra bolagets rörelse. Vissa villkor måste dock vara uppfyllda.

De bundna pensionsstiftelserna står under tillsyn av försäkringsinspektionen.

Beträffande de regler som gäller för tillsynens utövande får jag hänvisa

till betänkandet »Pensionsstiftelser I» (SOU 1961: 14) s. 119.

Fria pensionsstiftelser. Fria pensionsstiftelser kan bildas inom alla slags

företag, såväl av juridiska som av fysiska personer.

Som villkor för bildande av stiftelse i allmänhet brukar krävas att en

viljeförklaring avgivits, som går ut på att en stiftelse skall bildas med visst

ändamål, samt att en förvaltare utsetts som åtagit sig att handha stiftelsen

och verka för ändamålet på föreskrivet sätt. Viljeförklaringen brukar komma

till uttryck i stiftelseurkund eller i stiftelsestadgar. Stiftaren äger i

princip full frihet att bestämma om stiftelsens ändamål, organisation och

förvaltning m. m. Han brukar i dessa hänseenden lämna mer eller mindre

utförliga föreskrifter i urkunden eller i stadgarna.

En stiftelses ändamålsbestämning kan principiellt inte ändras vare sig

av stiftaren, stiftelsens styrelse eller av destinatärerna, om inte särskilt ändringsförbehåll

gjorts i stiftelseförordnandet. Stiftelseändamålet kan ändras

av Kungl. Maj :t genom s. k. permutation.

En fri stiftelse kan vara knuten till mer än en arbetsgivare (gemensam

stiftelse). Ett exempel utgör konsumentkooperationens pensionsstiftelse.

Det finns inga allmänna regler om hur styrelsen för en fri stiftelse skall

vara sammansatt eller hur ledamot av styrelsen skall utses. Stiftelsens styrelse

kan utgöras av styrelse för en annan juridisk person. I fråga om pen
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

sionsstiftelser innebär detta att stiftarföretagets styrelse kan vara identisk

med stiftelsens. Ofta innehåller emellertid en pensionsstiftelses stadgar

föreskrift om representation för de anställda i stiftelsens styrelse.

Lagregler finns inte heller om överförande av fri stiftelse till annan

arbetsgivare i samband med fusion eller om likvidation av stiftelsen.

Liksom i fråga om de bundna stiftelserna möter inte hinder mot att en

fri stiftelses hela förmögenhet består av fordringar mot stiftarföretaget.

Detta är i själva verket det vanligaste. I förmögenheten kan även andra

tillgångar än fordran på företaget ingå.

Lagregler saknas beträffande de fria pensionsstiftelsernas ställning i förmånsrättshänseende

vid stiftarföretagets konkurs. Lagregler saknas också

för den situationen att destinatärerna och stiftelsen, var för sig, bevakar

sin fordran i arbetsgivarens konkurs. I praxis har emellertid stiftelsen ansetts

berättigad att bevaka det belopp, med vilket dess fordran överstiger

de direkt bevakade pensionsfordringarna (NJA 1956 s. 748).

I fråga om tillsyn över fria pensionsstiftelser gäller liksom för stiftelser

i allmänhet bestämmelserna i lagen den 24 maj 1929 (nr 116) om tillsyn

över stiftelser (1929 års lag). Enligt 1 § i lagen anmäls stiftelse till länsstyrelsen

i det län där stiftelsens förvaltning huvudsakligen skall utövas.

Anmäld stiftelse skall enligt 8 § i princip stå under länsstyrelsens tillsyn,

om länsstyrelsen finner stiftelsen främja ett allmännyttigt ändamål.

Att bereda pensionsförmåner åt anställda har i praxis ansetts vara ett

sådant ändamål.

Efter lagändring i samband med genomförandet av 1961 års lag med

vissa bestämmelser om pensionsstiftelse föreligger anmälningsplikt beträffande

alla fria pensionsstiftelser, på vilka 1961 års lag är tillämplig.

Fria pensionsstiftelser, som är knutna till bankaktiebolag eller sparbank,

står under viss tillsyn av bankinspektionen enligt 191 § lagen den 31 mars

1955 (nr 183) om bankrörelse och 97 § lagen den 3 juni 1955 (nr 416) om

sparbanker.

För de närmare bestämmelserna om tillsynen över fria pensionsstiftelser

redogörs i betänkandet »Pensionsstiftelser I» (SOU 1961:14) s. 116.

1961 års lag med vissa bestämmelser om pensionsstiftelse. Lagen innehåller

vissa regler för såväl bundna som fria pensionsstiftelser men har sin

största praktiska betydelse för de fria stiftelserna. Syftet med lagen är

framför allt att åstadkomma anpassning till det ändrade läge som uppstått

i och med lagstiftningen om allmän tilläggspension. Här kan nämnas omvandlingen

av (fria) beredandestiftelser till pantstiftelser och den i anslutning

därtill givna föreskriften att stiftelses medel är spärrade intill måttet

för pensionsreserven. Ytterligare kan pekas på bestämmelsen om arbetsgivares

rätt att ur stiftelsen erhålla gottgörelse för pensionsutgifter oavsett

innehållet i stiftelsens stadgar.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

Med pensionsstiftelse i lagens mening avses enligt 1 § en av arbetsgivare

grundad stiftelse, vars huvudsakliga ändamål är pensionering av arbetstagare

eller arbetstagares efterlevande. Som framgår av ordalydelsen behöver

ändamålet inte vara enbart pensionering. Ett obetydligt biändamål —

t. ex. annat personaländamål — betager ej stiftelsen dess karaktär av pensionsstiftelse.

Likaså kan stiftelsen trygga pensionering av andra än arbetstagare

eller arbetstagares efterlevande, om pensionering av arbetstagare utgör

det huvudsakliga ändamålet. En av en rörelseidkare bildad stiftelse kan

således trygga pension även åt honom själv, trots att han inte är arbetstagare

i rättslig mening. Att märka är däremot att kommunalskattelagen

såsom villkor för avsättning med rätt till avdrag vid taxering uppställer,

att stiftelsens ändamål skall vara enbart pensionering på grund av tjänst

(ren pensionsstiftelse).

I 2 § fastslås att pensionsstiftelses uppgift skall vara att trygga pensioner

eller utfästelser om pension från arbetsgivaren. Genom denna bestämmelse

får stiftelsen karaktär av s. k. pantstiftelse. De med stöd av 1937 års lag

bildade stiftelserna är enligt tvingande föreskrifter sådana pantstiftelser.

De fria stiftelserna kunde däremot före tillkomsten av 1961 års lag ha till

uppgift att på egen hand ombesörja arbetsgivarens pensioneringsverksamhet,

s. k. beredandestiftelser. Genom 2 § omvandlas dessa alltså till pantstiftelser.

Som ett komplement till 2 § föreskrivs i 3 §, att pensionsstiftelse inte får

utfästa pension. Sker det ändå, är utfästelsen ogiltig. Den grundläggande

tanken i 1961 års lag, att stiftelsens ändamål är att trygga arbetsgivarens

utfästelser om pensionering, kommer också till uttryck i 4 §, som principiellt

förbjuder stiftelse att verkställa betalning av pension direkt till pensionstagaren.

Arbetsgivaren har däremot rätt till gottgörelse ur stiftelsen

för sina pensionsutgifter, förutsatt alt stiftelsen efter gottgörelsen har kvar

medel till täckning av pensionsreserven (7 §).

Gottgörelsen får enligt 5 § avse alla slags utgifter i samband med pensionering

liksom vissa ändamål som står nära pensionering. För att nå en

anpassning till den allmänna tilläggspensioneringen är rätten till gottgörelse

utsträckt till att avse även avgift för pensionsförsäkring. Gottgörelse

får emellertid inte ske för utgifter som avser andra arbetstagare än destinalärer.

Eu och samma arbetsgivare kan ha flera pensionsstiftelser. Det är vanligt

att arbetsgivaren har flera stiftelser, om han antagit den s. k. ITP-planen och

fullgör tryggandet av ITP-pensionerna genom anslutning till det s. k. FPG/

PRI-systemet. Som ett led i detta system ingår att arbetsgivaren bildar eu

särskild PRI-stiftelse, till vilken han årligen med revers avsätter så mycket

att stiftelsen har täckning för »PRI-skulden». Det finns därför behov att

kunna överföra medel till en PRI-stiftelse från överskott i en annan stiftelse

hos arbetsgivaren. Även i andra fall kan det vara av betydelse för arbets
-

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Mcij.ts proposition nr 83 år 1967

givaren att föra över medel mellan olika stiftelser. I 8 § föreskrivs att överföring

av medel från en stiftelse till en annan hos samma arbetsgivare är

tillåten, om den avstående stiftelsen omfattar samtliga personer, som avses

med den mottagande stiftelsen, samt överföringen påkallas för att helt

eller delvis täcka den mottagande stiftelsens pensionsreserv. Den avstående

stiftelsen måste dock efter överföringen ha kvar medel som täcker dess

pensionsreserv.

Det förhållandet, att en arbetsgivare har flera pensionsstiftelser, kan skapa

ytterligare problem. Stiftelserna har nämligen ofta till ändamål att helt

eller delvis trygga samma pensioner. En allmän stiftelse kan t. ex. också

trygga sådan pension som tryggas av en PRI-stiftelse. I fråga om PRI-skulden

(ålderspension fr. o. in. år 1960) sägs då stiftelserna ha gemensam

pensionsreserv. Vill arbetsgivaren i sådant fall överföra medel från en stiftelse

till en annan, måste han utreda dels huruvida det finns överskott, om

stiftelserna ses som en helhet, dels i vilken av stiftelserna överskottet är

tillgängligt. I 9 § lämnas föreskrifter om rangordningen mellan olika stiftelser

i fråga om gemensam pensionsreserv, en rangordning som alltså kan

gälla ett stort antal stiftelser med delvis skilda destinatärskretsar. Bästa

rang har tillerkänts PRI-stiftelse. Rörande de tekniskt invecklade frågor

som kan uppstå vid beräkningar av nu förevarande slag lämnas en redogörelse

i »Pensionsstiftelser I» (SOU 1961: 14) s. 97.

I 10 § anges närmare vad som förstås med stiftelses pensionsreserv och

hur denna skall uttryckas i siffror. Med pensionsstiftelses pensionsreserv

avses kapitalvärdet av utgående pensioner samt, i fråga om pensioner som

ännu ej börjat utgå, kapitalvärdet av utfästa pensioner till den del de enligt

utfästelsen intjänats vid tillfället för beräkningen. Sådan pensionsreserv

brukar kallas den civilrättsliga pensionsreserven. Särskilda regler för beräkning

av pensionsreserven gäller för det fall att arbetsgivare förbundit sig att

lämna dyrtidstillägg på utgående pension och åtagit sig att trygga även dessa

tillägg genom avsättning till stiftelse. I detta fall inräknas i pensionsreserven

även en s. k. överräntefond (»PRI-puckel»), bestämd på visst sätt.

I detta sammanhang är att märka, att avdrag vid taxering inte alltid medges

för den avsättning till stiftelse som är påkallad för att täcka den civilrättsliga

pensionsreserven. Som ett praktiskt viktigt exempel framstår pensionslöften

åt huvuddelägare i familj ebolag. Pensionsskuld grundad på sådana

löften ingår i den civilrättsliga pensionsreserven men medför inte

rätt till avdrag vid taxering enligt kommunalskattelagen. I de fall överensstämmelse

inte råder är den skatterättsliga pensionsreserven snävare.

Vissa skatterättsliga regler. Enligt 1961 års lag beräknas som framgått

pensionsreserven på grundval bl. a. av de utgående pensionerna. Det är

inte nödvändigt att dessa utgår på grund av utfästelse från arbetsgivaren

utan det avgörande är om pensionen rent faktiskt utgår. Enligt anvisning
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

arna till 29 § kommunalskattelagen godtas däremot såsom avdragsgill inte

annan aktuell pension än sådan som utgår på grund av utfästelse från arbetsgivaren.

Den skatterättsliga pensionsreserven blir därigenom snävare än

den civilrättsliga.

Vad angår den ännu inte aktuella pensionen beaktas alla pensionslöften

vid beräkning av den civilrättsliga pensionsreserven. Enligt nyssnämnda anvisningar

i kommunalskattelagen får däremot inte alla pensionslöften läggas

till grund vid uträknande av arbetsgivarens avdragsgilla pensionskostnad.

Sålunda underkänns pensionslöften, som lämnats efter utgången av

år 1962 och inte är förenade med fribrev. Pensionslöfte till huvuddelägare i

familjebolag medför som nämnt inte heller rätt till avdrag för avsättning

till pensionsstiftelse. Som huvuddelägare betraktas person, vilken genom

eget eller anhörigas innehav av aktier har ett avgörande inflytande i bolaget.

Avrättning till stiftelse skall för att medföra avdragsrätt göras med kontanter

eller jämförliga tillgångar. Aktiebolag, ekonomiska föreningar och

likställda rättssubjekt får emellertid fullgöra avsättning även i den formen

att ett räntebärande skuldebrev utfärdas på avsättningsbeloppet och överlämnas

till stiftelsen.

Innestår i pensionsstiftelse mera än som motsvarar 120 % av den civilrättsliga

pensionsreserven, är arbetsgivare, som önskar erhålla avdrag för

avgift till den allmänna tilläggspensioneringen, skyldig att intill denna gräns

såsom intäkt redovisa ett motsvarande belopp. Denna s. k. avtappningsregel

uttrycks i 29 § 4 mom. kommunalskattelagen så, att avdrag inte får göras

för »avgifter från arbetsgivare enligt lagen om allmän försäkring för allmän

tilläggspension till den del kostnaden härför motsvaras av under räkenskapsåret

erlagda dylika avgifter, för vilka den skattskyldige ägt gottgöra

sig enligt 5 § lagen med vissa bestämmelser om pensionsstiftelse men för

vilka han icke uttagit gottgörelse, dock att vad nu sagts skall gälla endast i

den mån gottgörelsen kunnat uttagas utan att stiftelsens förmögenhet

bringats att underskrida ett belopp motsvarande etthundratjugu procent av

stiftelsens pensionsreserv».

Pensionsstiftelsernas förmögenhet m. m. Den sammanlagda förmögenheten

i samtliga pensionsstiftelser uppgick vid utgången av år 1964 till omkring

7,5 miljarder kr. Fördelad efter tillgångarnas beskaffenhet består förmögenheten

till 6 miljarder kr. av reversfordringar och till återstående del av

realtillgångar. Reversfordringar uppgår med andra ord till omkring 80 %

av den samlade stiftelseförmögenheten.

Fördelas förmögenheten på stiftelserna efter dessas rättsliga karaktär

(bundna och fria), hänför sig omkring 7 miljarder kr. till fria stiftelser och

omkring 500 milj. kr. till bundna stiftelser.

Enligt den senast gjorda uppskattningen, som avser läget den 31 december

1958, uppgick antalet stiftelser till omkring 7 200 (SOU 1961: 14 s. 163).

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj. ts proposition nr 83 år 1967

Till denna siffra skall läggas omkring 1 850 s. k. PRI-stiftelser. Det är inte

känt, hur inånga stiftelser som upphört efter den 31 december 1958. Av det

angivna antalet — omkring 9 000 — är omkring 950 stiftelser bundna.

Man kan anta, att den samlade pensionsskulden — dvs. arbetsgivarens

skuld för lämnade pensionslöften — uppgår till samma belopp som stiftelsernas

sammanlagda förmögenhet, dvs. omkring 7,5 miljarder kr. Av denna

skuld utgjorde vid 1964 års utgång PRI-skulden, dvs. skuld för sådan ITPpension

som tryggas i PRI-stiftelse, omkring 1,5 miljarder kr. PRI-skulden

kan antas växa med omkring 400 milj. kr. om året under den närmaste

tioårsperioden. Pensionsskulden i övrigt hänför sig i huvudsak till följande

kategorier av pensionslöften, nämligen a) äldre arbetarepensioner, b) fribrev

åt tjänstemän intjänade före den 1 januari 1960 samt c) pensioner till

tjänstemän inom företagsledarskiktet vid sidan av ITP-pensioner. Löftena

enligt a) kommer att minska i värde i de fall arbetsgivarna reducerar pensioner

med utgående avgifter till den allmänna tilläggspensioneringen. Skulden

enligt b), som utgör huvuddelen, beräknas öka något under den närmaste

10-årsperioden, för att därefter minska, till en början långsamt, sedan

allt hastigare och nedgå till 0 i början av 2000-talet. Skulden för löften enligt

c) kan väntas undergå en liknande utveckling.

Till jämförelse kan nämnas fonderingen av medel för pensioner utanför

pensionsstiftelsernas ram. I SPP finns fonderat omkring 7,2 miljarder kr., i

övriga livbolag omkring 200 milj. kr. och i understödsföreningar omkring

2,8 miljarder kr. eller tillsammans sålunda omkring 10,2 miljarder kr. Summan

av fonderade medel för privat pensionering blir därigenom omkring

17,7 miljarder kr. Som ytterligare jämförelse kan nämnas att allmänna pensionsfonden,

avseende allmänna tilläggspensioner, vid utgången av år 1965

uppgick till omkring 10 miljarder kr.

Utredningen

Utredningens förslag innebär, att reversstiftelserna avskaffas och ersätts

med en särskild skuldpost i arbetsgivarens balansräkning, kallad Avsatt till

pensioner. Rätt att redovisa skuld för pension under denna rubrik tillkommer

aktiebolag och liknande rättssubjekt, dock i huvudsak endast beträffande

sådan pension som ingår i centrala överenskommelser på arbetsmarknaden

(allmän pensionsplan). Skuldposten tillerkänns rättsverkan även från

skatterättslig synpunkt genom att avdragsrätten föreslås knuten till den.

Realstiftelser består men erhåller en självständigare ställning till arbetsgivaren.

Pensionsstiftelse får tjäna endast pensionering. Annat välfärdsändamål

tillgodoses genom eu särskild stiftelseform, personalstiftelse.

Pensionsrätten föreslås bli tryggad — förutom genom möjligheterna att

skuldföra och att avsätta till pensionsstiftelse (realstiftelse) — genom för
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kurtgl. Maj. ts proposition nr 83 år 1967 53

månsrätt och särskilda regler för det fall att arbetsgivaren upphör med sin

rörelse.

Pensionsutfästelsens natur. Av praktiska skäl skiljer utredningen mellan

pension som redan utgår (aktuell pension) och pension som ännu inte börjat

utgå (ännu ej aktuell pension). Det största intresset knyter sig enligt

utredningen till sistnämnda slag av pension, dvs. den pensionsrätt som tillkommer

arbetstagare under yrkesaktiv ålder. Utredningen framhåller, att

pension enligt modernt synsätt jämställs med lön. Tidigare uppfattades däremot

pension närmast som ett understöd av gåvokaraktär.

Från arbetstagarens synpunkt innebär den moderna uppfattningen av

pensionens natur enligt utredningen, att arbetstagaren för sin insats i arbetsgivarens

tjänst får en fordran såväl på kontant lön som på framtida

pension. Arbetstagaren sägs successivt för varje år intjäna rätt till pension.

Den del av utlovad pension som vid en viss tidpunkt intjänats brukar kallas

fribrev.

Utredningen föreslår att vissa regler om intjänande av pension, som nu

finns intagna i 1961 års lag, överflyttas till en av utredningen föreslagen lag

om tryggande av pensionslöften (tryggandelagen). Dessa regler riktar sig

närmast till arbetsgivaren. Reglerna anger bl. a. storleken av den skuld arbetsgivaren

har på grund av den pensionsrätt som arbetstagarna intjänat.

Reglerna har däremot inte tillämpning på beräkning av den sammanlagda

pensionsfordringens storlek, en beräkning som är nödvändig för bevakning

i arbetsgivarens konkurs. Utredningen föreslår nya regler för bestämmande

av pensionsfordran att tas in i konkurslagen. Nuvarande regler för bestämmande

av sådan fordran i en konkurssituation anses nämligen av utredningen

föråldrade med hänsyn till att de bygger på den svenska befolkningsstatistiken

för tiden 1901—1910. Likaså föreslår utredningen regler om förmånsrätt

för pensionsfordran och om tryggande av pensionsfordran för det

fall att arbetsgivaren upphör med sin rörelse.

Utredningen framhåller, att det tidigare ofta förekom att arbetsgivaren

till sitt löfte om pension knöt villkoret att arbetstagaren skulle stå kvar i

tjänst till pensionsfallet. På senare tid har enligt utredningen den uppfattningen

alltmer vunnit insteg bland parterna på arbetsmarknaden, att ett

pensionslöfte skall vara ovillkorligt eller oantastbart. Utredningen har ansett

det angeläget att kodifiera denna uppfattning och föreslår ett tillägg till avtalslagen,

enligt vilket ett villkor av nyssnämnda slag kan jämkas eller lämnas

utan avseende, om dess tillämpning skulle uppenbarligen anses otillbörlig.

Med hänsyn därtill finns det enligt utredningens mening inte längre

anledning att lika strängt som tidigare göra skillnad mellan löften av olika

slag. Utredningen kallar därför den som fått ett pensionslöfte för pensionsborgenär,

oavsett om löftet är oantastbart eller inte.

Vad arbetstagaren successivt intjänar i pension motsvaras från arbets
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

givarens synpunkt av en växande kostnadspost. Arbetsgivarens kostnad för

pensioner under ett visst år består i dels kapitalvärdet av de ytterligare fribrev

som intjänats under året dels ökningen under året av kapitalvärdena

av tidigare intjänade fribrev. I den mån beloppet inte utbetalats som premie

till en försäkringsinrättning eller pensionskassa, utgör beloppet en skuldökning.

I verkligheten bestämmer man dock inte skuldökningen för varje

enskilt löfte. Man beräknar i stället pensionsskulden vid årets början och

vid årets slut med hänsyn till hela beståndet av pensionslöften. År skulden

större vid årets slut än vid årets början, utgör skillnaden arbetsgivarens

pensionskostnad för året. Har arbetsgivaren pensionärer, tillkommer som

ytterligare kostnad löpande pensionsutbetalningar. Till årets kostnad hör

också eventuell avgift för pensionsförsäkring. Den gjorda beskrivningen

bygger på den företagsekonomiska uppfattningen att arbetsgivarens driftkostnad

är lika med den del av pensionens uppbyggnad som belastar produktionen

för varje år (periodisering.). Arbetsgivaren har sålunda ett berättigat

intresse av att för varje år reservera så mycket medel som motsvarar

hans skuld för lämnade pensionslöften (pensionsskulden). Samtidigt

har han enligt utredningen intresse av att kunna få avdrag för de reserverade

medlen vid taxering till beskattning. Utredningen påpekar, att det för

rätt till sådant avdrag enligt gällande skattepraxis fordras att arbetsgivaren

avsätter medlen till en pensionsstiftelse. Enbart reservering i bokföringen

anses således inte vara tillräcklig. Däremot kan arbetsgivaren använda försäkringsformen,

varvid premier för pensionskostnaden erläggs till försäkringsinrättningen.

I sådant fall saknas behov av reservering i bokföringen.

Utredningen erinrar i det följande om att pensionering, som grundas på

ett tjänsteavtal, kan ske antingen genom att arbetsgivaren lämnar ett pensionslöfte

och själv svarar för pensionsutbetalningarna (direktpensionering)

eller genom att han anförtror pensioneringen åt en försäkringsinrättning

(pensionsförsäkring). Väljs det förra alternativet kan pensionslöftet,

om arbetstagaren lever länge, ge upphov till en större ekonomisk belastning

på arbetsgivaren än vad försäkringspremierna skulle ha utgjort. Å andra

sidan kan belastningen motverkas av att en annan arbetstagare dör tidigt.

Dödsfallen kan emellertid naturligtvis inträffa i en ordning som ekonomiskt

blir ogynnsam för arbetsgivaren. Det anförda är enligt utredningen av särskild

betydelse, när gruppen arbetstagare är så liten att någon tillfredsställande

riskutjämning inte äger rum. Utredningen väljer exemplet att en arbetsgivare

har fem pensionsborgenärer anställda, som är lika gamla och

har samma pensionsålder (65 år), och att arbetsgivaren fortlöpande till pensionsstiftelse

avsatt vad som motsvarar upplupen kostnad för deras pensionering.

De medel, som pensionsstiftelsen äger vid tidpunkten för borgenärernas

inträde i pensionsåldern, skall visserligen enligt utredningen förslå

till att då inköpa pensionsförsäkringar på motsvarande belopp mot engångspremier

i en försäkringsinrättning. Men det är inte säkert, att medlen räc
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

ker till att betala pension till var och en av pensionärerna. Under inga förhållanden

räcker medlen, om alla lever till exempelvis 85 år. Enligt de

normer, som ligger till grund för beräkning av pensionsreserv, är nämligen

den återstående medellivslängden för en 65-årig man 16,53 år. För att medlen

skall förslå måste dödsfallen ha en viss »spridning» kring den antagna

medellivslängden. För att uppnå en utjämning krävs därför att beståndet av

pensionsborgenärer är tillräckligt stort. Utredningen erinrar om att en understödsförening,

som avser att bereda ålderspension, måste bestå av minst

50 medlemmar.

Bortsett från konsekvenserna av bristande riskutjämning frågar sig utredningen,

om arbetsgivaren lämpligen bör bära det ekonomiska ansvaret

själv för pensioner till arbetstagarna. Alternativet är att pensioneringen sker

genom en försäkringsinrättning. Utredningen finner frågan så mycket mer

befogad som avsättning till pensionsstiftelse enligt gällande rätt är frivillig

och därtill får ske i form av överlämnande av revers utan säkerhet. I sådant

fall blir stiftelsens fordran till sitt värde beroende av arbetsgivarens ekonomiska

ställning. Fribrevens kapitalvärde representerar ofta mycket stora belopp.

Vill man trygga arbetstagarnas anspråk på pension på ett så effektivt

sätt som möjligt, bör försäkringsformen därför enligt utredningen ha företräde.

Utredningen framhåller att svaret på den ställda frågan påverkas av åtskilliga

faktorer. Enligt vedertagen uppfattning är en arbetsgivare inte skyldig

att lämna sina arbetstagare pension, om man bortser från den allmänna

tilläggspensionen. Förmånen av pension har nämligen inte ansetts utgöra

del av anställningsvillkoren på samma sätt som lön och semester. Ett krav

på pensionsförsäkring, som ekonomiskt sett är hårdare för arbetsgivaren

än avsättning till pensionsstiftelse, skulle därför enligt utredningen kunna

motverka arbetsgivarens benägenhet att lämna pensionslöften. Försäkringsformen

anses av utredningen hårdare för arbetsgivaren därför att

denne måste till försäkringsinrättningen avstå likvida medel motsvarande

premierna. Premieinbetalningarna ger honom ingen möjlighet till återlån.

Utredningen erinrar om att försäkringsbolag enligt lagen den 17 juni

1948 (nr 433) om försäkringsrörelse inte äger placera medel motsvarande

försäkringsfonden för livförsäkringar fritt. Med försäkringsfonden avses

bolagets skuld på grund av dels inträffade försäkringsfall, dels löpande försäkringar

och dels, när rörelsen avser livförsäkring, tilldelad återbäring

(274 och 262 §§).

Den privata pensioneringen måste enligt utredningen också ses mot bakgrund

av den allmänna pensioneringen. Till följd av utbyggnaden av denna

pensionering har den privata pensioneringens betydelse minskat avsevärt.

Utredningen påpekar vidare, att den privata pensioneringen numera ändrat

karaktär genom att den pension som utlovas mestadels lämnas enligt bestämmelser

i kollektivavtal eller i rekommendationer som antagits av ar
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

betsmarknadens parter. Sådan pension kallar utredningen pension enligt

allmän pensionsplan eller planpension. Planerna innehåller regelmässigt bestämmelser,

som är avsedda att garantera pensionens utgående.

Utredningens slutsats blir, att pensionsförsäkring generellt sett är att föredra

för arbetstagarna. Men systemet med reversstiftelser har vunnit hävd

med hänsyn till arbetsgivarens intresse av att kunna behålla pensionsmedlen

i sin rörelse. Utredningen har inte ansett, att det finns tillräckliga skäl

att ändra grundvalen för detta bestående system, utan har i stället väsentligen

inriktat sitt arbete på att göra nuvarande form för finansiering av privata

pensioner mer arbetsduglig. Uppgiften har enligt utredningen underlättats

av att arbetsmarknadsparterna i pensionsplanerna på olika sätt tillgodosett

tryggandesynpunkten. Planpensionerna har därigenom för de enskilda

blivit mer likvärdiga med pensioner genom pensionsförsäkring.

Obligatorisk eller frivillig bokföring av pensionsskuld. Utredningen har

ifrågasatt, om inte arbetsgivaren bör vara skyldig att vid privat pensionering,

när pensionsmedlen behålls i arbetsgivarens rörelse, göra årliga avsättningar

till pensionsstiftelse eller vidta någon motsvarande åtgärd för den kostnad

som pensioneringen utgör. Utredningen frågar sig vidare om det finns

anledning att inom pensionsområdet göra avsteg från vedertagna bokföringsprinciper

om att alla skulder skall redovisas i balansräkningen. Enligt

utredningens mening föreligger en skuld hos arbetsgivaren till det belopp

som motsvarar den pension arbetstagarna intjänat genom sitt arbete

hos arbetsgivaren. I gällande rätt föreligger emellertid ingen plikt att bokföra

pensionsskulden. Utredningen framhåller att arbetsgivaren enligt bokföringslagen

den 31 maj 1929 (nr 117) och aktiebolagslagen visserligen är

berättigad att i sin balansräkning ta upp kapitalvärdet av pensionsförpliktelserna

såsom skuld men att han inte är skyldig att göra detta.

Enligt utredningen talar inte endast borgenärsintressen för en ändring,

som innebär att pensionsskulden måste redovisas som en skuldpost i balansräkningen.

Man kan också vinna den finanspolitiska fördelen, att pensionsskulden

inte längre kan användas i syfte alt utjämna vinst från ett år

till ett annat. Vinstutjämning skulle då i stället ske efter regler, som strikt tar

sikte på detta ändamål. En obligatorisk redovisning av pensionsskulden

framstår också enligt utredningen för flertalet näringsidkare som något

naturligt och riktigt. De flesta större företag har enligt utredningens mening

en sådan ställning att de under en övergångsperiod på fyra eller fem år

kan bygga upp nödiga reserver. Utredningen anser dock att vissa förhållanden

manar till försiktighet. Inom en del branscher — t. ex. husbyggnad och

väg- och vattenbyggnad — finns det företag som arbetar med ett ganska

litet eget kapital i förhållande till omsättningen. Det har sagts, att en föreskrift

om att pensionsskulden måste tas upp i balansräkningen skulle kunna

få till följd att flera företag inom dessa branscher, som i och för sig är

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

fullt bärkraftiga, kunde komma att tvingas likvidera därför att aktiekapitalet

skulle anses ha gått förlorat till mer än två tredjedelar (jfr 142 § aktiebolagslagen).

Utredningen bär därför ansett sig böra tills vidare avstå från att kräva

obligatorisk skuldföring. Samtidigt hänvisar utredningen till förekomsten

av allmänna pensionsplaner och framhåller, att arbetsgivaren i fråga om

dessa — vilka för framtiden förmodas bli de dominerande — avtalsenligt är

skyldig att göra årliga avsättningar för sin pensionsskuld. Ett led i utredningens

förslag är en föreskrift, att arbetsgivaren skall räkna ut sin faktiska

skuld med vissa mellanrum, vare sig skulden upptagits i själva balansräkningen

eller inte. Härtill kommer förslag, att varje arbetsgivare skall

vara skyldig att anmärka sina pensionsåtaganden inom linjen i balansräkningen.

Omvandling av reversstiftelse till skuldpost. I ett följande avsnitt går utredningen

närmare in på frågan om reversstiftelse som instrument för tryggande

av pension. Utredningen framhåller att den trygghet en sådan stiftelse

bjuder pensionsborgenärerna normalt inte är större än värdet av

stiftelsens fordran. Är arbetsgivarens företag bärkraftigt, svarar det för sina

pensionsåtaganden utan att stiftelsen behöver anlitas. Är arbetsgivaren däremot

insolvent och försätts i konkurs, är stiftelsens fordran normalt vård

detsamma som en lika stor fordran i en pensionsborgenärs hand. Detta är

åtminstone fallet i fråga om de fria stiftelserna, som saknar förmånsrätt

för sina fordringar.

Mot bakgrunden av att huvuddelen av existerande pensionsstiftelser är

s. k. reversstiftelser ställer utredningen frågan om stiftelsekonstruktionen

behövs för att i balansräkningen åstadkomma en spärrad skuldpost, som

har upphov i lämnade pensionslöften. Anledningen till att gällande rätt

erkänner reversstiftelser bör enligt utredningen sökas i de förhållanden

som förelåg när 1910 års aktiebolagslag gällde. De på den tiden i balansräkning

uppförda pensionsfonderna, som tillkom genom avsättning av vinst,

betraktades som en del av det egna kapitalet eller som likställda med aktiekapital,

reservfond och dispositionsfond. Enligt denna bedömning av fondernas

karaktär hade bolagsstämma rätt och även skyldighet att använda

dessa till täckande av bokföringsmässig förlust. Fonderna för pensionering

var således inte skyddade mot upplösning. Självfallet saknade de »egna medel».

I likhet med andra poster på passivsidan skulle fonderna endast upplysa

om hur företagets tillgångar finansierades. För att hindra att de till

pensionering anslagna medlen skulle kunna »upplösas» ansåg lagstiftaren

det nödvändigt att som bärare av »pensionsfonden» uppställa en särskild

juridisk person, nämligen pensionsstiftelsen, till vilken medlen kunde föras

över. Ingenting hindrade dock att vad som fördes över utgjorde en fordran

mot företaget självt. Tvärtom förutsattes detta bli det normala. Eftersom

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj. ts proposition nr 83 år 1967

samma skattelättnader kunde uppnås utan att arbetsgivaren behövde underkasta

sig lagens omfattande reglering av stiftelseinstitutet tillkom sedermera

de fria stiftelserna.

Enligt utredningen är stiftelseinstitutet inte som sådant nödvändigt för

att skydda en för pensionering tillskapad post i balansräkningen från att

upplösas i bokföringsteknisk mening. Ett i lag inskrivet förbud mot att

upplösa posten fyller enligt utredningen samma funktion som en reversstiftelse.

Att lagstiftaren inte år 1937 övervägde en sådan lösning tillskriver

utredningen det förhållandet, att fondering för pensionering då ansågs

skola ske av vinstmedel. Först genom åtgärden att avsätta till pensionsstiftelse

fick avsättningsbeloppet karaktär av en arbetsgivarens skuld. Utredningen

menar att man bör nå samma verkan genom en föreskrift, att

reservering för pensioner skall redovisas bland skulderna jämte ett förbud

mot upplösning av skuldposten. Enligt utredningen utgör sålunda en pensionsstiftelse,

som fungerar endast som bärare av den mot posten i balansräkningen

svarande fonderingen, en överflödig juridisk konstruktion. Utredningen

föreslår därför, att reversstiftelserna (såväl bundna som fria)

avskaffas och ersätts med en särskild skuldpost i arbetsgivarens balansräkning,

benämnd Avsatt till pensioner. Vad som redovisats under denna

skuldpost föreslås vara bundet intill måttet för arbetsgivarens pensionsreserv.

Utredningen anser att skuldredovisning i balansräkningen innebär ett

tryggande av pensioner genom att skuldposten får ett motvärde i tillgångarna

såsom kollektiv. Upptagandet av en skuldpost kan dock sakna praktisk

betydelse, om inte arbetsgivaren samtidigt är underkastad andra bestämmelser,

som »låser» tillgångar till motsvarande värde i rörelsen. Av

det skälet anser utredningen, att kretsen av redovisningsberättigade

inte bör utsträckas till andra rättssubjekt än sådana som följer

särskilda bokföringsregler av innehåll att tillgångar motsvarande skulderna

binds i rörelsen. Det blir sålunda fråga om aktiebolag, ekonomiska föreningar

och liknande subjekt. Uteslutna blir däremot enskilda rörelseidkare

och handelsbolag. De sistnämnda medges dock rätt att skuldföra pension

om den ingår i allmän pensionsplan. Utredningen anmärker att den sålunda

bestämda kretsen — bortsett från handelsbolag — överensstämmer med

den som enligt gällande skatterätt tillåts göra reversavsättning till pensionsstiftelse.

Utredningen anser att Kungl. Maj :t bör kunna genom dispens tilllåta

även andra rättssubjekt, såsom ideella föreningar och stiftelser, att under

vissa betingelser skuldföra pension under rubriken Avsatt till pensioner.

Med det föreslagna systemet kommer tryggheten för pensionsborgenärerna

att ligga däri, att arbetsgivaren binder tillgångar i rörelsen som motsvarar

minst pensionsskulden jämte övriga skulder. Utredningen utvecklar

närmare sin uppfattning om bindning av tillgångar genom att hänvisa till

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

72 § aktiebolagslagen. Till grund för denna paragraf ligger uppfattningen

att ett bolag bör arbeta med lika mycket eget som främmande kapital (skulder).

Genom att finansieringen sålunda bör ske till hälften med det egna

kapitalet är å andra sidan sagt, att tillgångarna bör vara dubbelt så stora

som skulderna (T=S+E; S=E; T=2S=2E). En nytillkommen skuldpost

kan följaktligen lätt rubba de uppställda förhållandetalen. I så fall inträder

skyldighet för bolaget att företa ytterligare fondering. Syftet därmed är, att

bolagets konsolidering och utveckling skall främjas. Så snart de lagfästa förhållandetalen

återställs, förfaller kraven på särskild fondbildning. Bestämmelserna

i 72 § kompletteras av andra regler, som anger hur tillgångarna

skall värderas.

Syftet med 72 § är enligt utredningen att åstadkomma konsolidering, något

som skall ske medelst vinstmedel. Bestämmelsen hindrar inte något

bolag från att fortsätta en verksamhet, som går med förlust. Först om förskjutningen

mellan eget kapital och skulder lett ända dithän, att den bokföringsmässiga

förlusten måste täckas med aktiekapitalet, inträder sanktioner.

Utredningen hänvisar här till 142 §. Enligt denna bestämmelse föreligger

anledning till tvångslikvidation, om aktiekapitalet »gått förlorat» till

två tredjedelar. Läget är då det att tillgångssidan i balansräkningen inte

förslår att täcka såväl skulderna som minst en tredjedel av aktiekapitalet.

Utredningen anser sig böra påpeka att aktiekapitalets storlek inte behöver

uppgå till någon bestämd andel av skulderna. Regeln om skyldighet att träda

i likvidation verkar därför mycket ojämnt. Aktiebolagslagens regler om

fondering och om likvidationstvång har inte gått fria från kritik. Det pågående

arbetet med revision av de nordiska aktiebolagslagarna kan komma

alt leda till ändringsförslag. Inte desto mindre utgör reglerna enligt utredningens

mening ett betydelsefullt skydd till förmån för borgenärerna, bland

dem pensionsborgenärerna.

Utredningen behandlar därefter frågan vilka pensionslöften

som bör få ligga till grund för skuldföring. Utredningen erinrar om att de

på arbetsmarknaden föreliggande allmänna pensionsplanerna i regel innehåller

föreskrift om särskilt garantiåtagande (borgen), såsom från kreditförsäkringsbolaget

FPG, förutsatt att arbetsgivaren inte tecknar pensionsförsäkring,

Genom denna anordning har pensionsrätten ansetts i det väsentliga

lika tryggad som genom pensionsförsäkring. I sammanhanget säger

sig utredningen ha tillmätt förekomsten av pensionsplaner betydelse vid

bedömandet av frågan om arbetsgivarens skyldighet att teckna pensionsförsäkring

eller att företa skuldredovisning. Utredningen anser det emellertid

också från social synpunkt önskvärt att verka för tillkomsten av

ytterligare pensionsplaner. Utgångspunkt har då varit det förut omvittnade

förhållandet, att man på arbetsmarknaden ansett skuldredovisning

såsom ett i och för sig otillräckligt medel för tryggande av pensioner. Man

kan enligt utredningen också hävda att det allmänna inte bör tillåta

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

skatteavdrag för skuldredovisning av andra pensionslöften än sådana,

där pensionsborgenärernas trygghet verkligen är tillgodosedd. Utredningen

föreslår mot bakgrund av denna bedömning, att skuldredovisning under

rubriken Avsatt till pensioner i arbetsgivarens balansräkning inte får

ske för andra pensionslöften än sådana som ingår i allmän pensionsplan.

Med sådan plan avser utredningen grunder för pensionering, vilka på

arbetstagarsidan är godkända av huvudorganisation. Berättigade att göra

den föreslagna redovisningen bör enligt utredningen vara aktiebolag och

därmed likställda subjekt. Övergångsvis får dock enligt förslaget även andra

löften inom vissa gränser tas i betraktande. Sålunda får löften som lämnats

senast den 31 december 1966 beaktas intill pensionens nominella belopp

nämnda dag. Därigenom uppnås bl. a. att redan gjorda avsättningar till

reversstiftelse kan överföras till posten Avsatt till pensioner, oavsett pensionens

beskaffenhet. Beträffande dyrtidstillägg, som utfästs före den 1

januari 1960, får dock redovisning ske även för framtiden. Vidare får pensionslöfte

till arbetstagare född år 1907 eller tidigare beaktas intill tre basbelopp,

oavsett när löftet kommit till stånd. Genom att skatteavdrag avses

skola tillkomma avsättning för sistnämnda slag av löften har utredningen

velat uppmuntra arbetsgivare att lämna pensionslöften till sådana arbetstagare

vilka åtnjuter endast begränsad ATP-pension.

Skuldredovisning i bokföringen är avsedd att ersätta även befintliga reversstiftelser.

De lagtekniska och praktiska fördelar som står att vinna med

förslaget skulle annars, menar utredningen, till stor del utebli. Utredningen

berör närmare frågan, om en avveckling av befintliga reversstiftelser kan

anses innebära förfång för dem som avses med stiftelserna (destinatärerna).

Efter att ha företagit en jämförelse mellan läget nu och i framtiden blir utredningens

slutsats, att destinatärerna normalt sett inte kommer att få sin

ställning försämrad genom den åsyftade reformen. I ett fall kan dock enligt

utredningen viss försämring inträda, nämligen om en bunden stiftelses förmånsberättigade

fordran överstiger kapitalvärdet av de pensionslöften som

stiftelsen tryggar. Enligt gällande regler får då hela stiftelsefordringen bevakas

i konkurs. Utredningen anser emellertid att innehållet i gällande rätt på

denna punkt är diskutabelt. Vill man av sociala skäl tillgodose en borgenär

framfor en annan, bör detta enligt utredningen ske genom att hans fordran

utrustas med förmånsrätt och inte genom att fordringen görs större än vad

den i verkligheten är.

Realstiftelse som instrument för tryggande av pension. Utredningen behandlar

vidare olika frågor rörande realstiftelse som instrument för tryggande

av pension. För sådana stiftelser, alltså stiftelser som förfogar över

andra tillgångar än fordringar mot arbetsgivaren, blir enligt utredningens

mening bedömningen en annan än i fråga om reversstiftelser. En realstiftelse

erbjuder för pensionsborgenärerna en pant, som har självständigt vär
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

61

de. Dessa stiftelser bör därför enligt utredningen få bestå, men lagstiftaren

bör ge närmare regler om förvaltning och tillsyn i syfte att göra stiftelserna

ekonomiskt fristående från arbetsgivaren. Utredningen föreslår sålunda särskilda

regler för realstiftelses likvidation och vidare en förenkling av permutationsförfarandet.

I detta sammanhang påpekar utredningen, att pensionsstiftelse

utgör en ganska säregen typ av stiftelse. Ett kännetecken på

stiftelser i allmänhet är att stiftelsen är inriktad på varaktighet. I lagen om

tillsyn över stiftelser avses sålunda fall då »någon anslagit egendom att såsom

självständig förmögenhet fortvarande tjäna ett bestämt ändamål». Med

pensionsstiftelse förhåller det sig delvis annorlunda. Sådan stiftelse bildas

av en arbetsgivare för att tjäna till tryggande av pensioner, som han utfäst.

Stiftelsen är därför knuten till arbetsgivaren och beroende av honom. Upphör

arbetsgivaren med sin rörelse eller har han inte längre någon pensionsreserv,

har stiftelsen spelat ut sin roll. Som en följd härav skall enligt utredningens

förslag stiftelsen då likvidera, om den inte överflyttas till någon

som övertagit arbetsgivarens rörelse. Det skulle därför enligt utredningens

mening från rättslig synpunkt kunna göras gällande, att medel som anslagits

för pensionering bör klädas i en annan juridisk form. Emellertid är pensionsstiftelse

en inarbetad konstruktion. Den rättsliga beteckningen är f. ö.

av underordnad betydelse. Avgörande bör enligt utredningen vara att den

reglering av stiftelseinstitutet som lagen om tillsyn över stiftelser innehåller

är användbar för den bindning av medel som det här är fråga om.

Utredningen räknar i likhet med 1961 års lag med vissa bestämmelser om

pensionsstiftelse inte med s. k. beredandestiftelser, dvs. stiftelser som själva

utfäster och utbetalar pensioner, utan endast med s. k. pantstiftelser.

Utredningsförslaget innebär att stiftelse hädanefter i princip inte skall få

ta emot fordran mot arbetsgivaren. Detta avses emellertid inte hindra, att

arbetsgivaren lånar tillbaka avsatta medel från stiftelsen under förutsättning

att stiftelsen för återlånet får en »affärsmässigt försvarlig» säkerhet.

Med pensionsstiftelse vill utredningen till skillnad från 1961 års lag förstå

endast sådan stiftelse som uteslutande har pensionering till ändamål. Utredningen

har nämligen från olika synpunkter funnit det ändamålsenligt att

skapa en särskild stiftelseform för det fall att arbetsgivaren vill främja annan

välfärd för sina arbetstagare än pensionering. Sådan stiftelse kallar utredningen

personalstiftelse. Bestående stiftelse med skilda ändamål skall

enligt utredningens förslag i enlighet härmed delas upp i en pensionsstiftelse

och en personalstiftelse.

Förmånsrätt för pensionsfordran. Utredningen framhåller att en enskild

pensionsborgenär f. n. inte åtnjuter förmånsrätt för sin pensionsfordran

utom såvitt avser viss aktuell pension. Förmånsrätt för ej aktuell pension

tillkommer däremot enligt 17 kap. 11 § handelsbalken bunden pensionsstiftelse

för dess fordran. Fri pensionsstiftelse har inte förmånsrätt.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

De nuvarande förhållandena har enligt utredningen föranlett kritik. 1

motioner vid 1953 års riksdag (1:40 samt 11:51 och 11:88) hemställdes

dels att den förmånsrätt som tillkom bunden pensionsstiftelse skulle förbättras,

dels att fri pensionsstiftelse skulle likställas med bunden stiftelse

i detta avseende. I sitt utlåtande (LHJ 36) anförde första lagutskottet bl. a.

att — i ett tidigare sammanhang — endast LO tillstyrkt yrkandet om förbättring

av bunden stiftelses förmånsrätt, medan statskontoret och SAF

avstyrkt yrkandet och övriga remissinstanser ställt sig tveksamma. Avstyrkandet

motiverades med att man i kreditväsendets intresse borde iaktta

synnerlig försiktighet vid utökning av de fordringar som har förmånsrätt

före olika slag av inteckningar. Denna synpunkt fann utskottet så

tungt vägande att en förbättring av förmånsrätten knappast syntes kunna

genomföras. Utskottet ansåg dock, att frågorna borde göras till föremål

för särskild utredning.

Enligt utredningens mening talar främst den sociala synpunkten för att

pensionsfordran utrustas med förmånsrätt. Särskild tyngd får denna synpunkt

beträffande pension till sådan arbetstagare som inte alls eller endast i

begränsad omfattning får del av den allmänna tilläggspensioneringen. Härtill

kommer, att en pensionsborgenär enligt gällande rätt saknar möjlighet

att säga upp sin fordran i förtid, om arbetsgivaren får sin ekonomiska

ställning försämrad. Sådan uppsägningsrätt kan däremot tillkomma andra

grupper av borgenärer. Utredningen hänvisar bl. a. till 15 § i den numera

antagna lagen den 29 juli 1966 (nr 454) om företagsinteckning. Mot bakgrund

härav föreslår utredningen, att fordran på framtida pension förlänas

förmånsrätt enligt 17 kap. 11 § handelsbalken, dvs. förmånsrätt efter bl. a.

fastighets- och företagsinteckning. En starkare förmånsrätt, nämligen före

företagsinteckning, föreslås för pensionsfordran, som tillkommer personer

i sådana åldersgrupper som inte blivit delaktiga av den allmänna tilläggspensionen

i större omfattning. Sådan förmånsrätt skall tillkomma fordran

på pension till personer födda år 1907 och tidigare samt deras efterlevande

men får inte avse pension till högre belopp än ett basbelopp enligt lagen om

allmän försäkring. I gengäld föreslås att bunden stiftelses förmånsrätt avskaffas.

I anslutning till sitt förslag om förmånsrätt påpekar utredningen att,

om eu pensionsborgenär bevakar sin fordran i arbetsgivarens konkurs,

värderingsreglerna i 10 § i 1961 års lag inte äger tillämpning. I stället

gäller 139 § konkurslagen. Men konkurslagens regler om värdering av livsvariga

förmåner är till sin innebörd oklara. Vidare utnyttjas tabeller, som

enligt utredningen bygger på en föråldrad befolkningsstatistik (avseende

årtiondet 1901—1910), och tillämpas en räntefot om 5 %. Utredningen

föreslår, att konkurslagens värderingsregler ändras och anpassas efter de

normer som förordas för värdering av pensionsskulden.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ris proposition nr 83 år 1967

63

Upphörande av näringsverksamhet. Det förhållandet, alt pensionsfordringar

kan sägas ha långfristig karaktär, får enligt utredningen till följd

att pensionshorgenären blir i hög grad beroende av arbetsgivarens ekonomiska

ställning. En jämförelse med läget utanför pensionsområdet ger visserligen

vid handen att en vanlig borgenär i princip inte äger rätt till förtidsuppsägning,

om man bortser från reglerna i köplagen om anteciperat

dröjsmål. Men inom andra livsområden kan en borgenär skydda sig genom

att betinga sig säkerhet, såsom i inteckning, eller genom att göra förbehåll

om rätt till förtidsuppsägning. Och sådant skydd torde borgenär enligt

utredningen regelmässigt skaffa sig vid beviljande av kredit för en längre

tid (t. ex. åt kunder med »långa» leveranskontrakt). Därtill kommer att

borgenären, trots att han erhållit säkerhet, ändå kan ha rätt till förtidsuppsägning.

Utgörs säkerheten t. ex. av företagsinteckning, har han sålunda

rätt till sådan uppsägning i det fall att säkerhetens värde minskats i

märklig mån.

Enligt utredningen utfaller den gjorda jämförelsen till nackdel för

pensionshorgenären. Det finns därför anledning att uppmärksamma behovet

av en skyddsregel om förtidsuppsägning, låt vara att behovet i viss mån

minskat genom tillkomsten av allmänna pensionsplaner. Utredningen

framkastar tanken att som allmän uppsägningsgrund införa den omständigheten

att arbetsgivaren i sin balansräkning inte har en nöjaktig relation

mellan tillgångar och skulder. Mot denna tanke kan emellertid enligt utredningen

invändas att en sådan jämförelse inte beaktar sådana faktorer

som framtida lönsamhet och utvecklingsmöjligheter. Därtill kommer att

arbetsgivaren enligt nuvarande rätt ej är skyldig att skuldföra sina pensionsåtaganden.

Från flera synpunkter kunde det enligt utredningen synas

önskvärt att genom ny lagstiftning uppställa kravet att arbetsgivare

skall redovisa sin pensionsskuld i balansräkningen. Utredningen anser dock,

att man alltjämt bör låta det bero på frivillighet vid redovisning av pensionsskulden.

Det synes då inte riktigt att uppställa en uppsägningsgrund

av antydd art.

Utredningen har i stället inriktat sig på vissa särskilda förfoganden från

arbetsgivarens sida, som är ägnade att inverka på pensionsborgenärernas

rätt. Gemensamt för dessa förfoganden är att arbetsgivaren upphör med

sin verksamhet och att tjänsteförhållandet därför också bringas att upphöra.

Utredningen har särskilt i sikte det fallet att rörelsen överlåts på

annan. Utredningen belyser sitt påstående att överlåtelse av rörelse kan

lända pensionsborgenär till förfång, om efterträdaren ej övertar ansvaret

för överlåtarens pensionsåtaganden. Före överlåtelsen hade pensionsborgenär

erna — jämte övriga borgenärer — den säkerhet för sina fordringar

som bestod i den samlade tillgångssidan. Skulderna förutsätts ju enligt

utredningen ha motvärde i tillgångarna såsom kollektiv. Efter den angivna

överlåtelsen kommer säkerheten att avse vederlaget i pengar. Är ve
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

derlaget affärsmässigt, behåller företrädaren samma ekonomiska ställning

såsom förut. Enligt utredningens bedömande var pensionsborgenärerna

likväl tryggare före överlåtelsen. Om två företag visar samma resultat i

kronor räknat, men det ena har stora skulder och därmed också stora tillgångar

medan det andra endast har sin pensionsskuld, är det förra företaget

ur pensionsborgenärernas synvinkel bättre än det senare. Utredningen förklarar

detta med att pensionsfordran enligt utredningens förslag har utrustats

med förmånsrätt samt att företrädaren har större möjligheter att

undandra borgenärerna ett vederlag i pengar än rörelsetillgångarna, vilkas

förhandenvaro faktiskt kan ha spelat stor roll för kreditgivare.

Ytterligare framhåller utredningen att det generellt sett kan vara till

fördel för pensionsborgenärerna att som gäldenär ha en arbetsgivare, som

fortsätter med sin rörelse. Rörelsen kan nämligen komma att lämna bättre

avkastning än ett »dött» kapital.

Utredningen granskar därefter de civilrättsliga grundsatser som avser

överlåtelse av rörelse och framhåller, att den som övertar en rörelse inte

därigenom blir skyldig att svara för företrädarens skulder i rörelsen. Lagen

den 17 maj 1963 (nr 114) om semester innehåller däremot enligt utredningen

en regel i motsatt riktning. Utredningen åsyftar föreskriften i 6 §

att överlåtelse av företag eller fartyg inte får inverka på arbetstagarens rätt

till semester. Regeln är så att förstå, att ny ägare skall låta en arbetstagare,

som övergår i hans tjänst, tillgodoräkna sig en vid överlåtelsen redan upplupen

kvalifikationstid. Semesterrätten knyts enligt utredningen så att säga

till arbetsplatsen som sådan. Efter en överlåtelse har arbetstagaren därför

två gäldenärer, nämligen företrädaren och efterträdaren.

Utredningen anser det dock inte lämpligt att föra över semesterlagens

regler på pensionsåtaganden. Det är här enligt utredningen fråga om gäld

av helt annan storlek och om åtaganden för mycket lång tid framåt.

I stället bygger utredningens förslag på tanken, att man bör främja en

överenskommelse om att pensionsskulden vid överlåtelse flyttas över på

efterträdaren samtidigt med att företrädaren friskrivs från sitt ansvar.

Kommer inte sådan överflyttning till stånd, bör arbetsgivaren enligt utredningen

vara skyldig att teckna pensionsförsäkring och betala engångspremie

för sitt pensionslöfte. Detsamma föreslås gälla om rörelsen läggs

ned. Som utredningen ser det kan anspråket på tecknande av pensionsförsäkring

sägas vara en förtidsuppsägning av pensionsfordran. Pensionsborgenärerna

har dock inte rätt att begära mer än att deras fordran säkerställs

på angivet sätt. Utredningen anmärker till sist att motsvarande gäller

för PRI-pensioner enligt kreditförsäkringsbolaget FPG:s bolagsordning.

Överlåter en till FPG ansluten arbetsgivare sin rörelse på annan, skall nämligen

ettdera av följande fall inträffa. Antingen träffas överenskommelse

om att efterträdaren skall inträda i kreditförsäkringsavtalet med företrädarens

rättigheter och skyldigheter eller också är företrädaren skyldig att i

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

65

fråga om pensionsrätt som tjänats in hos honom inköpa pensionsförsäkring

i svensk försäkringsinrättning. Förmår inte företrädaren att köpa in

en pensionsförsäkring, är FPG skyldigt att skjuta till vad som brister.

Enligt utredningen bör det förda resonemanget i princip vara tillämpligt

även om överlåtelsen inskränker sig till en viss rörelsegren. Rörelsegrenen

får likväl ej utgöra en alltför liten del av rörelsen som helhet. Som kriterium

har utredningen därför uppställt, att överlåtelsen får till följd att

en väsentlig del av arbetstagarna friställs.

Personalstiftelse. Utredningen erinrar om att den enligt direktiven haft

att undersöka, om de bestämmelser som kunde komma att föreslås beträffande

pensionsstiftelserna, t. ex. i fråga om publicitet och tillsyn och de

anställdas representation i styrelsen, bör gälla även andra stiftelser än

pensionsstiftelser med arbetstagarnas välfärd som syfte. Utredningen påpekar,

att personalstiftelserna tilldragit sig störst intresse från skattesynpunkt,

och konstaterar här, att det inte kan anses nöjaktigt att medel kan

»lagras» i stiftelser av detta slag för obegränsad tid utan att beskattas.

Som regel bör medel som anslagits till personalstiftelse användas inom rimlig

tid.

Utredningen framhåller att för personalstiftelses ändamål bör uppställas

en ganska snäv ram. Stiftelsen bör bli föremål för ökad kontroll från

det allmännas sida och arbetstagarna bör få inflytande på verksamheten.

Utredningen föreslår därför att en särskild lag om personalstiftelse införs

efter mönster av utredningens förslag till regler om realstiftelse.

Personalstiftelse skall enligt förslaget främja arbetstagares eller deras

efterlevandes välfärd men får inte sörja för pensionering eller avlöning

eller liknande. Vidare skall sådan stiftelse alltid stå under tillsyn enligt

lagen om tillsyn över stiftelser och inte få inneha fordran mot arbetsgivaren.

Även återlån förbjuds enligt förslaget. I fråga om stiftelses styrelse

överensstämmer förslaget rätt väl med motsvarande förslag till regler om

realstiftelse.

Tillsyn. Utredningen fäster uppmärksamheten på att det allmännas tillsyn

över pensionsstiftelser f. n. utövas av olika myndigheter. Tillsynen över

bunden stiftelse handhas sålunda av försäkringsinspektionen, medan fri

stiftelse står under tillsyn av länsstyrelse. Härtill kommer att de skatterättsliga

frågorna, avseende främst avsättning till och avtappning från

pensionsstiftelse, ligger i taxeringsmyndigheternas hand. Utredningen föreslår

att tillsynen över alla i framtiden bestående stiftelser skall utövas

av länsstyrelse. Samtidigt erinrar utredningen om att enligt dess förslag

reversstiftelserna kommer att upphöra. Erforderlig kontroll över tillämpad

skuldföring torde komma att utövas av taxeringsmyndigheterna.

3 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 83

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

Vad angår sambandet mellan civilrätten och skatterätten framhåller utredningen,

att den ansett det ändamålsenligt att undvika att regler av likartat

materiellt innehåll lämnas såväl i civillag som i skattelag. Lagförslagen har

därför av utredningen utformats så, att skattereglerna i allt väsentligt kan

referera till tryggandelagen och till lagen om personalstiftelse. Särskilt tryggandelagen

har därigenom samtidigt, påpekar utredningen, fått karaktär

av bokföringslag.

I utredningens förslag behandlas även frågor av renodlad skattenatur.

Dessa frågor upptas i det förslag till ändringar i skattelagstiftningen som

chefen för finansdepartementet har för avsikt att anmäla.

I anslutning till förslagen till lagar om tryggande av pensionslöfte, om

personalstiftelse och om införande av dessa lagar lägger utredningen fram

förslag till följdändringar i ett flertal lagar, såsom handelsbalken, lagen

den 11 juni 1915 (nr 218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens

område, aktiebolagslagen, lagen den 1 juni 1951 (nr 308) om

ekonomiska föreningar, bokföringslagen den 31 maj 1929 (nr 117) och

lagen den 3 juni 1955 (nr 416) om sparbanker.

Remissyttrandena

Grundlinjerna i förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av det

övervägande antalet remissinstanser. Bland dem återfinns t. ex. Svea hovrätt,

hovrätten för Västra Sverige, kommer skollegium, länsstyrelser, riksskattenämnden,

Näringslivets skattedelegation, LO, TCO och SACO. I åtskilliga

betydelsefulla frågor — framför allt de som rör skatterättsliga avgränsningar

och som här inte behandlas ingående — har dock avvikande meningar kommit

till uttryck. Endast lagberedningen avstyrker förslaget i dess helhet.

Några remissinstanser anser viss överarbetning erforderlig främst i fråga

om skuldföring av pensionsförpliktelser och om förmånsrätt. Till denna

grupp av remissinstanser hör Sveriges grossistförbund, Lantbrukets skattedelegation,

Föreningen auktoriserade revisorer och Sveriges advokatsamfund.

Av dessa uttalar sig de båda sistnämnda positivt om huvuddelen av

förslaget.

Behovet av ny lagstiftning. Angående behovet av ny lagstiftning på området

framhåller Svea hovrätt, att rättsläget i fråga om den privata tjänstepensioneringen

otvivelaktigt är så invecklat och svåröverskådligt att det

framstår som välmotiverat att pröva rättsområdet i hela dess vidd i syfte

att finna en samlad lösning av hithörande frågor. Utredningens förslag är

enligt hovrättens uppfattning i stort väl ägnat att läggas till grund för ny

lagstiftning. I sammanhanget betonar hovrätten att förslaget till tryggandelag

tillgodoser både civilrätt och skatterätt, varför en viss spänning kan upp
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

komma mellan civilrättsliga hänsyn och skattesynpunkter. Ett stort antal

remissinstanser — bland dem länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs och

Bohus, Älvsborgs, Västmanlands och Västernorrlands län samt ombudet hos

mellankommunala prövningsnämnden och Svensk industriförening — anser

likaledes, att lagförslaget medför stora lagtekniska och administrativa

fördelar och att det bör kunna bringa ordning och reda i åtskilliga frågor,

som hittills varit oklara eller bristfälligt reglerade. Försäkringsinspektionen

uttalar, att betänkandet på ett grundligt och systematiskt sätt presenterar

lösningar av en mångfald juridiska, ekonomiska och tekniska problem. Förslaget

innebär, att brister i nuvarande lagstiftning undanröjs och att mera

rationella former för finansiering av privata tjänstepensioner skapas. Enligt

inspektionens mening hade det dock varit att föredra att pensionsstiftelseinstitutet

avskaffats helt. Inspektionen tillägger, att det nu kan vara svårt

att överblicka följderna av förslaget med tanke på behovet av teknisk konsultservice.

Samma bedömning gör TCO, som tillstyrker förslaget men beklagar

att utredningen inte förordat obligatorisk skuldföring. Sveriges advokatsamfund

hälsar med tillfredsställelse, att utredningen från grunden angripit

de civilrättsliga och skatterättsliga frågor som har samband med

tryggande av privata pensioner. Den av utredningen begagnade systematiken

tillgodoser enligt samfundets mening ett länge känt behov av större överensstämmelse

mellan civillag och skattelag.

Viss tvekan om behovet av lagstiftning i enlighet med förslaget anmäler

kammarrätten. Denna anför att lagstiftning i ämnet skulle ha fyllt en vida

större uppgift om den kommit till stånd i ett tidigare skede, innan de stora

pensionsfrågorna vunnit sin lösning. Kammarrätten vill likväl inte avstyrka

förslaget, som synes väl ägnat att tillgodose kravet på tryggande av privata

pensioner och att även i övrigt ge en tillfredsställande reglering av en påtagligt

svårbemästrad materia. Kammarrätten tillägger, att lösandet av civilrättsliga

och skatterättsliga frågor i ett sammanhang synes rationellt. Kammarrätten

hyser dock vissa farhågor för att förslaget under ett övergångsskede

kan medföra ökat arbete för myndigheterna. Sedan systemet genomförts

torde det däremot komma att kräva inte oväsentligt mindre arbete än

tidigare och även möjliggöra bättre tillsyn över kvarvarande stiftelser. Länsstyrelsen

i Norrbottens län finner förslaget väl ägnat att läggas till grund

för lagstiftning men frågar sig, om det numera — efter tillkomsten av de

allmänna pensionerna — föreligger behov av att lagfästa ett system med privat

tjänstepensionering i den omfattning och med den räckvidd som föreslagits.

Länsstyrelsen ställer också frågan, om den tillämnade lagstiftningen

måste vara så detaljrik som föreslagits.

Även lagberedningen, som avstyrker lagförslaget i dess helhet, framhåller

i sammanhanget betydelsen av den allmänna pensioneringen och av den

självsanering som ägt rum beträffande privata pensioner främst genom de

allmänna pensionsplanerna. Enligt lagberedningen hade man bort under
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

söka om det varit möjligt att bygga på nuvarande ordning och avlägsna påtalade

brister genom adekvata jämkningar i lagstiftningen. Utredningens

omfattande och komplicerade förslag sträcker sig längre än vad som är

påkallat från tryggandesynpunkt och går vida utanför stiftelseområdet. Särskilt

gäller detta enligt beredningen förslaget angående förmånsrätt för pensionsfordringar.

Överståthållarämbetet godtar förslaget, sådant det utformats från de valda

utgångspunkterna, men frågar sig om det inte varit ändamålsenligare

att ta FPG/PRI-systemet till utgångspunkt för en reform. Man borde ha

övervägt att skapa ett särskilt pensionsinstitut, till vilket inbetalningar skulle

få ske med full avdragsrätt vid taxering och med full rätt till återlån mot

godtagbar säkerhet.

Obligatorisk eller frivillig bokföring av pensionsskuld. Frågan om arbetsgivaren

skall vara skyldig att bokföra sin pensionsskuld som en särskild

skuldpost i balansräkningen eller inte har behandlats av åtskilliga remissinstanser.

Uppfattningen att redovisningen även i fortsättningen bör vara

frivillig delas av bl. a. Näringslivets skattedelegation. Denna understryker

att införandet av ett pensionskonto inte innebär någon ändring i fråga

om pensionslöftets rättsliga karaktär och att avsättning på sådant konto

är att uppfatta som en bokföringsmässig reservering för en kostnad. Denna

reservering är vidare i det fall kreditförsäkring förekommer snarare en åtgärd

till uppfyllande av ett försäkringsavtal än ett moment i rättsförhållandet

mellan arbetsgivare och arbetstagare. Med hänsyn till de förutsättningar

under vilka äldre pensionslöften kommit till stånd kan delegationen inte

ansluta sig till tanken på en obligatorisk kontoföring resp. obligatorisk

avsättning. Ett sådant tvång skulle kunna medföra påfrestningar för vissa

företag till men för pensionsborgenärerna.

Även Skånes handelskammare delar utredningens bedömning och framhåller,

att betydelsen av obligatoidsk skuldföring minskas genom utredningens

förslag om förmånsrätt och om anteckning inom linjen av pensionsskulden.

Till förmån för tanken på obligatorisk skuldföring uttalar sig däremot

bokföringsutredningen, aktiebolagsntredningen, TCO, Föreningen auktoriserade

revisorer, Enskilda företags tjänstepensionärsförbund och Sveriges

advokatsamfund.

Bokföringsutredningen finner sålunda, att de skäl som åberopats mot

obligatorisk redovisning inte är tillräckligt bärande, speciellt med hänsyn

till den stora roll som pensionsförpliktelser spelar i fråga om företagens resultatberäkningar.

För att mildra övergången är dock särskilda övergångsbestämmelser

påkallade. Enligt aktiebolagsutredningen kan förslaget om

frivillig skuldföring leda till att de regler som aktiebolagslagen uppställer

i syfte att skydda ett företags soliditet blir ganska illusoriska; bolaget kan

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

t. ex. tänkas dela ut vinst trots att pensionsskulden inte är täckt. Denna

fråga synes inte ha gjorts till föremål för mera ingående överväganden. Enligt

aktiebolagsutredningen borde man ha infört skyldighet för företagen

att inom viss inte för kort tid övergå till den riktiga redovisningsprincipen.

Föreningen auktoriserade revisorer, som också anser att utelämnandet av

en skuld strider mot god bokföringssed, instämmer i uppfattningen att

övergångsbestämmelser är nödvändiga om man inför obligatorisk skuldtöring.

Enligt föreningens mening kan det dock vara tveksamt om obligatorisk

skuldföring bör avse några andra rättssubjekt än aktiebolag och liknande

juridiska personer. Ett skäl till tvekan är, att balansräkningarna i

dessa fall inte är offentliga. Därtill kommer att man synes kunna ställa

något lägre krav på redovisning i företagsformer, där personligt ansvar

föreligger. Även Sveriges advokatsamfund förordar obligatorisk skuldredovisning

särskilt med hänsyn till förslaget om förmånsrätt för pensionsfordran,

som nödvändiggör publicitet i förhållande till arbetsgivarens övriga

borgenärer. Vad angår det av utredningen anförda skälet, att ett förslag om

obligatorisk skuldredovisning måste avse redan befintlig pensionsskuld för

att få avsedd verkan, anmärker samfundet, att denna pensionsskuld ändå

belastar arbetsgivaren rent faktiskt. I sammanhanget observerar samfundet

även förslaget, att arbetsgivaren under viss förutsättning har att inköpa

pensionsförsäkring för hela sin pensionsskuld. Förslaget förutsätter enligt

samfundet, att arbetsgivaren garderar sig för att kunna möta en sådan

kostnad.

Omvandling av reversstiftelse till skuldpost. Förslaget att ersätta reversstiftelse

med en skuldpost i balansräkningen har med något undantag tillstyrkts

av alla remissinstanser, som yttrat sig i denna del. Länsstyrelsen i

Västernorrlands län anser förslaget på denna punkt i sin enkelhet närmast

»genialt». Pensionsborgenärernas intressen anses bli tillvaratagna i tillbörlig

utsträckning. Hovrätten för Västra Sverige framhåller, att förslaget att

förvandla reversstiftelserna till en särskild skuldpost i balansräkningen

och att utrusta pensionsfordran med förmånsrätt utgör en lagtekniskt god

lösning av problemet att skapa säkerhet för de anställdas pensionsfordringar.

Stiftelsekaraktären framstår enligt hovrättens mening som en oformlighet

i sådana fall, där den enda tillgången består av fordran mot arbetsgivaren.

Hovrätten tillägger, att det synes ändamålsenligt att utforma bl. a.

tryggandelagen så att den rymmer både civilrätt och skatterätt. Därigenom

undviks att det uppstår en »skatterättens civilrätt» som avviker från »den

äkta civilrätten».

I uppfattningen att omvandlingen av reversstiftelserna medför avsevärda

fördelar instämmer bl. a. kommerskollegium, riksskattenämnden, länsstyrelsen

i Stockholms län och länsstyrelsen i Värmlands län, som också hälsar

upphävandet av dualismen mellan civilrätt och skatterätt med tillfreds
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

ställelse. I samma riktning uttalar sig ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden,

som livligt tillstyrker renodlingen av pensionsstiftelserna

och samordningen av civilrätt och skatterätt. Detsamma gäller LO, TCO,

SACO, Sveriges redareförening och Sveriges köpmannaförbund, som framhåller

att en del av den nu ganska omfattande och tyngande pappersexercisen

kommer att minska. Familjeföretagens förening, Smålands och Blekinge

handelskammare, Skånes handelskammare samt handelskammaren i

Gefle intar i huvudsak samma ståndpunkt, varvid den sistnämnda dock

med hänsyn till ämnets art anser att uppdrag bör lämnas åt någon myndighet

att lämna information och råd samt anmoda felande arbetsgivare att

vidta rättelse, innan straff utdöms. Förslaget bedöms ungefär på samma

sätt av Sveriges advokatsamfund, Föreningen auktoriserade revisorer och

Näringslivets skattedelegation. Den senare anser att omvandlingen av reversstiftelserna

kommer att leda till eu väsentlig förenkling. Enligt delegationens

mening har kontosystemet (skuldföring) företräde framför varje

annat tänkbart alternativ, t. ex. någon form av enhetsstiftelse. Inte minst

med beaktande av pågående strukturförändringar inom näringslivet är

kontosystemet fördelaktigt. Stiftelsesystemet har ofta försvårat fusioner

och andra former av samgående, framhåller delegationen. Enligt delegationen

följer en annan betydande administrativ fördel med förslaget om kontoföring.

De två väsentligaste förutsättningarna därför, nämligen att spärrade

medel inte minskas och att avdragsrättens omfattning iakttas, kommer

under kontroll av företagets ledning och revisorer resp. av taxeringsmyndigheterna.

Den införda publicitetsprincipen är ägnad att underlätta

denna interna och externa kontroll. Även Kooperativa förbundet instämmer

i omdömet att omvandlingen av reversstiftelserna torde komma att innebära

påtagliga fördelar. Förbundet ser med utomordentlig tillfredsställelse att

utredningen vinnlagt sig om att i sitt förslag till nya lagar ge dessa en sådan

utformning att den konsumentkooperativa pensioneringen, som inom

svensk privat tjänstepensioner ing intar en särställning, kan fortsätta i

oförändrade former.

Tveksam till förslaget att avskaffa reversstiftelserna ställer sig aktiebolagsutredningen.

Denna finner visserligen, att förslaget kan innebära en

förenkling i vissa hänseenden, men anser å andra sidan att användningen

av stiftelseformen inte i och för sig behöver medföra några särskilt vidlyftiga

regler. Så länge ingen konfliktsituation föreligger, kan en reversstiftelse

fungera nästan lika stillsamt och okomplicerat som en bokföringspost. Å

andra sidan innebär stiftelseformen att man vid behov i olika situationer

kan återfalla på en känd och praktisk juridisk teknik. Stiftelsen företräder

destinatärerna och har att genom sin styrelse bevaka och vid behov göra

gällande destinatärernas rätt. En sådan enhetlig representation kan vara

värdefull och kan även i olika situationer (konkurs m. nr.) betyda en väsentlig

förenkling. Det kan därför enligt utredningens mening ifrågasättas,

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967 71

om man inte genom att bibehålla såväl reversstiftelser som realstiftelser

inom en enda pensionsstiftelseform skulle kunna få ett tillfredsställande

system för tryggande av pensioner. Därigenom skulle man enligt utredningen

kunna undgå det i och för sig ganska konstlade förslaget, att stiftelse

inte får mottaga fordran från arbetsgivaren, ett förbud som dock inte

hindrar återlån mot affärsmässigt försvarlig säkerhet.

Förslaget avstyrks av lagberedningen, som inte finner motiven för att

avskaffa reversstiftelserna grundade. Tvärtom talar enligt beredningen

många omständigheter av teknisk och praktisk art till förmån för att bevara

stiftelsekonstruktionen — alternativt i form av en enhetsstiftelse —

såsom att stiftelsen är ett instrument för att tillvarata destinatärernas rätt

gentemot arbetsgivaren, att destinatärerna bättre kan bevaka sina intressen

genom stiftelsen än var och en för sig, att systemet blir klarare och redigare

med avsättning till stiftelse än med sltuldföring, bl. a. från kontrollsynpunkt,

att återvinning enligt konkurslagen kan ske av vinstmedel som under publicitet

avsätts till en stiftelse men däremot inte av medel som skuldförs internt

samt att enklare försäkringstekniska beräkningar kan tillåtas vid användande

av stiftelseinstitutet än vid motsvarande beräkning av pensionsfordringarnas

kapitaliserade värde. Med stiftelsen som hjälpmedel kan statsmakterna

lättare tillåta avsättning och gottgörelse med summariskt beräknade

belopp med tillfälle till noggrannare kontroll vid konkurs, varjämte

det är möjligt att ge stiftelsen viss marginal för att motverka inflation.

Beträffande de närmare förutsättningarna för att få trygga pensioner genom

skuldföring enligt förslaget behandlar åtskilliga remissinstanser den

föreslagna begränsningen av kretsen av de redovis ningsberättigade

till att omfatta endast aktiebolag, ekonomiska föreningar,

ömsesidiga försäkringsbolag,''sparbanker och vissa handelsbolag. Sveriges

advokatsamfund, som utgår från att begränsningen av de rättssubjekt vilka

får redovisa pensionsskuld är motiverad av civilrättsliga och skatterättsliga

hänsyn, anser sig kunna godta den föreslagna gränsdragningen med hänsyn

till den av utredningen föreslagna allmänna dispensbestämmelsen och till

möjligheten för varje arbetsgivare att göra avsättning till realstiftelse med

rätt till skatteavdrag och med möjlighet för stiftelsen att mot säkerhet återlåna

medlen. Som ett särskilt skäl för tillstyrkan av förslaget i sin helhet

åberopar handelskammaren för Örebro och Västmanlands län, att utredningen

varit sammansatt av representanter för arbetsgivare och arbetstagare,

att förslaget är enhälligt och att det därför kan sägas vara i vissa hänseenden

jämförbart med en uppgörelse på arbetsmarknaden.

Begränsningen av kretsen redovisningsberättigade har däremot föranlett

erinringar från övriga remissinstanser, som yttrat sig i denna del. Det gäller

länsstyrelsen i Västernorrlands län, Sveriges köpmannaförbund, Föreningen

auktoriserade revisorer, Skånes handelskammare, Familjeföretagens

förening samt Svensk industriförening.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

Enligt länsstyrelsen i Västernorrlands län kan förslaget sägas innebära

viss favorisering av aktiebolagen, vilket kan tänkas medföra ökad övergång

till sådan företagsform. Den starka anknytningen till de allmänna pensionsplanerna

har motiverats av de förändringar i den privata pensioneringens

karaktär som utvecklingen inom näringslivet medfört och är måhända erforderlig.

Från allmänna synpunkter kan emellertid betänkligheter resas

mot det krav på organisationstillhörighet som blir en indirekt följd av en

sådan ordning. Köpmannaförbundet gör också erinran mot att förslaget

utesluter enskilda företagare från skuldföring. I själva verket är det dock

så, menar förbundet, att många enskilda företagare har en väsentligt starkare

ekonomisk ställning än många aktiebolag och handelsbolag. Förbundet

kan förstå, att man är tveksam i fråga om möjligheten för en enskild företagare

att under rubriken Avsatt till pensioner redovisa skuld för pension

till honom själv. Däremot bör det vara möjligt att redovisa skuld för pension

till anställda. Om man vill uppställa visst krav på företagarens ekonomiska

ställning, kunde som mätare användas ett visst medelantal arbetstagare och,

om detta icke skulle vara tillräckligt, att det i rörelsen redovisade egna kapitalet

uppgick till visst lägsta belopp t. ex. 25 000 kr. Föreningen auktoriserade

revisorer menar, att de motiv som utredningen anfört för att låta

handelsbolag få skuldföra åtaganden enligt allmän pensionsplan är lika tilllämpliga

på varje annan arbetsgivare som befinner sig i samma situation,

däribland enskilda rörelseidkare. Den föreslagna begränsningen bör därför

slopas.

Även Skånes handelskammare — som i likhet med utredningen anser det

nödvändigt att göra skillnad mellan sådana företagsformer vilkas tillgångar

»låses» i rörelsen på grund av särskilda lagregler och andra företagsformer

— hävdar, att enskilda företagare samt handelsbolag i fråga om andra pensionslöften

än planlöften bör kunna genom dispens erhålla rätt till skuldföring.

I samma riktning uttalar sig Familjeföretagens förening och Svensk

industriförening. Den senare finner dock att redovisning under rubriken

Avsatt till pensioner inte bör få avse mer än pension enligt allmän pensionsplan,

om företaget inte är aktiebolag, ekonomisk förening, försäkringsbolag

eller sparbank.

Förslaget att knyta rätten till skuldföringen till viss k rets av p e ns

i o n s 1 ö f t e n, nämligen dem som ingår i allmän pensionsplan, har tilldragit

sig stort intresse. Praktiskt taget alla remissinstanser som yttrat sig

i denna del har funnit denna anknytning alltför snäv för att kunna tillgodose

föreliggande eller uppkommande behov. Åtskilliga remissinstanser har

visserligen inte riktat någon erinran mot principen om anknytning till allmän

pensionsplan som sådan men har hävdat att denna anknytning inte bör

hindra skuldföring inom vissa gränser utanför sådan plan. Här förekommer

uppfattningen, att alla kostnader som hänför sig till löften tillkomna före

den 1 januari 1967 (indextillägg och annan höjning av pensionsnivån) bör

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

73

få beaktas vid skuldföring. Vidare förekommer uppfattningen att skuld för

utgående (aktuell) pension alltid bör få skuldföras. Slutligen har i vissa

yttranden förordats att även andra av borgensman garanterade löften än

sådana som innefattas i allmän pensionsplan bör tillerkännas beaktande.

Ett stort antal remissinstanser bär avstyrkt anknytningen till allmän

pensionsplan. De har därvid åberopat att en arbetsgivare kommer att rent

faktiskt känna sig hindrad att utlova pension utanför pensionsplanens ram,

eftersom han skulle gå miste om avdragsrätten vid taxering för det fall att

pensionsutfästelsen inte inordnas i sådan plan.

Kommerskollegium betonar, att anknytningen till allmän pensionsplan

kan antas leda till ett ökat intresse för kompletterande pensioner, något som

måste hälsas med tillfredsställelse. Mot anknytningen har emellertid enligt

kollegiet invänts, att arbetsgivaren kommer att ställas inför valet att antingen

lämna ett pensionslöfte av viss kvalitet eller att avstå från att ge något

löfte alls. En sådan ordning innebär en inskränkning i avtalsfriheten och

gör arbetsgivare mindre benägna att lämna pensionslöften. För egen del finner

kollegiet dock nämnda farhågor något överdrivna, även om kollegiet

principiellt anser att all reservering för infriande av pensionslöften bör vara

förenad med avdragsrätt vid taxering. Som ett från allmän synpunkt godtagbart

alternativ till allmän pensionsplan kan man enligt kollegiet tänka

sig sådan kreditförsäkring eller likvärdig trygghetsanordning som av arbetstagarsidan

inom ett företag godkänns som garanti, trots att huvudorganisationen

inte lämnat sin medverkan. Slutligen förordar kollegiet att

kapitalvärdet av utgående pension alltid skall få skuldföras liksom de tilllägg

till tidigare utlovad pensionsförmån vilka efter lagens ikraftträdande betingas

av penningvärdeförsämringen.

Sistnämnda yrkande återkommer — helt eller delvis — hos ett stort antal

remissinstanser, bland dem kammarrätten, Näringslivets skattedelegation,

Lantbrukets skattedelegation, Föreningen auktoriserade revisorer samt vissa

handelskamrar.

Näringslivets skattedelegation påpekar att ett företagsekonomiskt resonemang

onekligen leder till att all reservering för pensionslöften bör vara förenad

med avdragsrätt vid taxering. Lagen bör enligt delegationen skapa möjlighet

till skuldföring av kreditförsäkrade pensionslöften utanför allmän

pensionsplan.

I kritiken mot anknytningen till allmän pensionsplan som villkor för

skuldföring instämmer bl. a. Kooperativa förbundet, Sveriges advokatsamfund,

Föreningen auktoriserade revisorer och vissa handelskamrar.

Föreningen auktoriserade revisorer anser t. ex. att utredningen fäst för

stor vikt vid allmän pensionsplan. Ett mycket stort antal företag kan

f. n. inte ansluta sig till någon sådan. Många pensionslöften är inte heller

av den art att de kan ingå i en allmän plan. Konsekvenserna av förslaget

blir därför enligt föreningen, att vissa företag inte kommer att lämna

3f Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 83

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

pensionslöften som annars är motiverade, att många företag, som vid lagens

ikraftträdande kunnat avveckla sina pensionsstiftelser, ånyo måste

bilda pensionsstiftelser för »specialpensionernas» skull samt att genomförandet

av obligatorisk skuldredovisning försvåras. Av dessa skäl bör enligt

föreningen tidsbegränsningen till den 31 december 1966 tas bort, med påföljd

att punkten om pensionslöfte till arbetstagare födda år 1907 eller tidigare

blir överflödig. I allt fall bör sådan ändring vidtas att begränsningen

till sådana dyrtidstillägg till pension som utlovats före den 1 januari 1960

slopas. Skånes handelskammare understryker, att anknytningen till allmän

pensionsplan motverkar annars möjliga förbättringar av pensioner genom

att arbetsgivaren hindras från att lämna löften utanför planens ram. Handelskammaren

gör vidare gällande, att det från skatterättslig synpunkt inte

kan vara riktigt med anknytning till pensionsplan. Utgångspunkten bör vara,

att alla kostnader är avdragsgilla. Undantag från principen kan enligt handelskammaren

vara tillåtet endast om kostnaden kan anses otillbörligt hög

eller avdragsrätten kan befaras bli utnyttjad för skatteflykt. Det skulle innebära

en helt ny princip, om avdrag vägrades för vissa pensionslöften. Utredningens

ståndpunkt, att garanti måste föreligga för att pensionen obetingat

kan förväntas utgå, kan därför inte godtas av handelskammaren.

Handelskammaren framhåller att avdrag åtnjuts för upplupen men inte

förfallen ränta, oavsett om företagets (gäldenärens) ekonomiska ställning

är sådan att det är sannolikt att räntan aldrig kommer att erläggas. Varken

civilrättsliga eller skatterättsliga skäl kan därför enligt handelskammaren

åberopas till förmån för den inskränkning i rätten till skuldföring som

utredningen uppställt. — I allt fall vill handelskammaren bestämt motsätta

sig att avsättnings- och avdragsrätten begränsas i fråga om redan

gjorda pensionsåtaganden till pensionsnivån den 31 december 1966. Hänsyn

bör få tas även till den stegring av pensionskostnaden som inträffar därefter

med anledning av att lönen stiger eller indexklausulen utlöses. Att

förbjuda detta är enligt handelskammaren en direkt obillighet, då arbetsgivaren

inte har möjlighet att återta sitt pensionslöfte.

I uppfattningen att anknytningen till allmän pensionsplan hindrar eller

försvårar pensionering — t. ex. av personal i förtroendeställning — instämmer

handelskammaren i Gefle samt Västernorrlands och Jämtlands läns

handelskammare. En liknande bedömning gör Kooperativa förbundet, som

hänvisar till att den privata tjänstepensioneringen blivit en intressefråga

mellan arbetsmarknadens parter och som därav drar slutsatsen att alla

pensionslöften, om vilka parterna träffat överenskommelse, bör få göras

till föremål för skuldföring. I allt fall bör pensionstillägg — avseende kompensation

för penningvärdeförsämring — utan undantag få göras till föremål

för skuldföring. Även Sveriges advokatsamfund anser att begränsningen

kan ge intryck av att utredningen inte hyst fullt förtroende för arbetsmarknadsparternas

förmåga att förhandlingsvägen uppnå överenskommel
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

75

se om kvalitativt tillfredsställande pensionslöften. I allt fall bör förslaget

avseende arbetstagare födda år 1907 eller tidigare omfatta dels alla arbetstagare,

som inte åtnjuter full allmän tilläggspension, dels också det fulla

beloppet av givna pensionslöften. Enligt samfundets mening är utredningens

skäl för den uppställda begränsningen inte godtagbar.

Realstiftelse som instrument för tryggande av pension. Förslaget att bibehålla

realstiftelse som instrument för tryggande av pension vid sidan om

förfarandet med skuldredovisning i arbetsgivarens balansräkning bär inte

föranlett yttranden från andra än f ör säkring sinspektionen, Näringslivets

skattedelegation och TCO.

Enligt försäkringsinspektionen och TCO framstår det som mest rationellt

att avskaffa hela pensionsstiftelseinstitutet och ersätta denna form av

tryggande med pensionsförsäkring. Att märka är att inte ens en realstiftelse

alltid erbjuder full trygghet. TCO tillstyrker dock förslaget på denna

punkt, ehuru med tvekan.

Det av försäkringsinspektionen och TCO anlagda betraktelsesättet delas

inte av Näringslivets skattedelegation, som tillstyrker bibehållandet av stiftelseinstitutet

och även i huvudsak den föreslagna lagregleringen. Enligt

delegationens mening skulle det tvärtom vara felaktigt att begränsa valmöjligheterna

i en civilrättslig lagstiftning oavsett vilket antagande man gör

om den framtida utvecklingen. Därtill kommer nödvändigheten av att tillgodose

andra företagsformer än aktiebolag och ekonomiska föreningar. Inte

heller bör enligt delegationens uppfattning bestående realstiftelser tillåtas

bli avvecklade mot stiftarens vilja.

Pensionsstiftelses rätt att bevilja arbetsgivare åter lån av avsatta medel

har tillstyrkts av Näringslivets skattedelegation, LO och Kooperativa förbundet.

Vissa betänkligheter har uttalats av kammarrätten, överståthållarämbetet

och vissa länsstyrelser, som anser att säkerhetskravet är alltför

vagt utformat.

Förmånsrätt för pensionsfordran. Förslaget att införa förmånsrätt för

pensionsfordran tillstyrks av kommerskollegium, länsstyrelsen i Östergötlands

län, Sveriges köpmannaförbund, LO och SACO. Även Näringslivets

skattedelegation godtar förslaget.

Sveriges advokatsamfund finner starka skäl tala för att i princip utrusta

pensionsfordran med förmånsrätt men anser sig likväl inte f. n. — med

hänsyn till annan pågående lagstiftning med verkningar inom förmånsrättens

område — kunna ta slutlig ställning till förslaget.

Förslaget avstyrks av lagberedningen och Sveriges grossistförbund.

Näringslivets skattedelegation framhåller, att förslaget att utan särskilda

övergångsbestämmelser införa en särskild förmånsrätt för personer födda

år 1907 eller tidigare motiverats av sociala skäl, nämligen att den kategori

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

anställda som uppbär en starkt reducerad allmän tilläggspension bör erhålla

särskilda garantier för sina privata pensionsförmåner. I princip innebär

införandet av en dylik förmånsrätt enligt delegationen ett väsentligt avsteg

från vad som eljest kan godkännas i fråga om civillagstiftning. Effekten

av en sådan förmånsrätt varierar också företagen emellan till följd av

olika ålderssammansättning och skillnader i pensionsförmåner och är

därför svår att överblicka. Ett sådant avsteg från annars tillämpad lagstiftningsteknik

kan enligt delegationen accepteras endast om den ökade belastningen

görs temporär. Detta krav har utredningen sökt tillgodose genom

anknytningen till en speciell kategori äldre anställda. Delegationen

godtar förslaget i denna del under framhållande att utredningens förslag

utgör ett absolut maximum i fråga om förmånsrätt. Även förslaget om förmånsrätt

i övrigt biträds av skattedelegationen, trots den retroaktivitet som

enligt delegationen kännetecknar detta.

Sveriges advokatsamfund finner det vanskligt att bedöma såväl var i förmånsrättsordningen

fordran på pension skall inplaceras som huruvida

förmånsrätten bör begränsas till att avse pension intill visst belopp. Förslaget

om förmånsrätt bör vid departementsbehandlingen göras till föremål för

en grundlig omprövning. Därvid bör enligt samfundet olika borgenärsintressen

allsidigt belysas och vägas mot varandra. Samfundet understryker

vikten av att förmånsrätten inte får inverka störande på näringslivets kreditmöjligheter

eller på kreditmarknaden över huvud. Såsom villkor för förmånsrätt

enligt förslaget uppställer samfundet krav på att redovisningen av

pensionsskulden blir obligatorisk.

Lagberedningen framhåller inledningsvis i denna del, att utredningsförslaget

inte presenterats för de nordiska grannländerna. Med hänsyn till det

nordiska samarbete som äger rum i fråga om bl. a. de förmånsrättsliga reglerna

förutsätter beredningen, att samråd med grannländerna äger rum innan

en för borgenärerna så betydelsefull reform som den av utredningen föreslagna

genomförs. Förslagets verkningar bör bedömas även med hänsyn

till de europeiska samarbetssträvandena.

Vidare framhåller beredningen, att betänkandet inte innehåller något som

kan belysa hur den föreslagna förmånsrätten skulle drabba i de individuella

fallen. Man hade kunnat tänka sig en undersökning av ett antal konkursfall

av någon betydenhet med tänkt införande av förmånsrätt för kapitaliserade

pensionsfordringar. Inte heller vet man genom betänkandet, hur stort

det kapitaliserade beloppet av förmånsberättigade pensionsfordringar skulle

bli för hela landet. Förslaget berör arbetsgivare av alla slag och någon

samlad statistik över deras förpliktelser torde inte finnas. I den mån förpliktelserna

motsvaras av pensionsstiftelser — vilket ingalunda alltid är förhållandet

— har sammanlagda beloppet uppskattats till 7,5 miljarder kr.

per utgången av år 1964, varav emellertid 1,5 miljarder täcktes av realtill
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

gångar hos stiftelser. Hur stort belopp som skulle tillkomma på grund av

pensionsutfästelser vilka inte täcks av pensionsstiftelser kan man inte gissa

sig till. I vad mån nya pensionsförpliktelser tillkommer framdeles eller

i vad mån utfästa belopp kommer att stiga kan man inte heller yttra sig

om. Att fordringsägare, som inte haft någon säkerhet, skulle i föreslagen

omfattning utan vidare utrustas med förmånsrätt på andra redan befintliga

— eller blivande — borgenärers bekostnad torde enligt beredningen vara

något unikt för våra förhållanden.

Förutsättningarna för den kredit som andra borgenärer lämnat kan enligt

beredningen helt förändras om gamla och nya pensionsutfästelser får kapitaliseras

och njuta förmånsrätt utan begränsning, också i den mån de belöper

på intjänande före utfästelsens tillkomst. Särskilt de oprioriterade

borgenärerna kan genom förslaget bli helt lottlösa.

Beredningen anser, att förslaget inte rimligen kan godtas i föreliggande

skick. Enligt beredningens mening måste det sålunda för att förmånsrätt

skall kunna medges åtminstone fordras, att avsättning, lämpligen till stiftelse,

skett av vinstmedel och redovisas som verklig skuld i balansräkningen,

att pensionernas belopp begränsas och att verkställd avsättning kan bli

föremål för återvinning, om den skett inom viss inte alltför kort tid före

konkursansökningen.

Om systemet med reversstiftelser bibehålls, kan enligt beredningen återvinning

av medelsöverföring till stiftelsen ske enligt konkurslagen. Det kan

däremot bli svårigheter att i sak åstadkomma motsvarande återvinning,

om man som utredningen föreslagit nöjer sig med avsättning genom en bokföringsåtgärd

i företagarens egen bokföring.

Beredningen framhåller vidare, att förmånsrätt enligt förslaget skall inträda

alldeles oavsett om pensionsutfästelsen skett före lagens ikraftträdande

eller om pensionen intjänats dessförinnan. Detta kan innebära stora

överraskningar för andra borgenärer. Med en ordning som betjänar sig av

pensionsstiftelser och medelsöverföring till dem under betryggande villkor

kan sådana överraskningar lättare förebyggas. Beredningen anser det inte

kunna godtas att, utan någon övergångsreglering, förmånsrätt ges med

återverkande kraft för vissa pensionsfordringar före bl. a. redan befintliga

företagsinteckningar och före oprioriterade borgenärer.

Frågan om tillåtligheten av tillbakaverkande kraft inställer sig enligt beredningen

inte endast i samband med lagens ikraftträdande. Det kan också

inträffa, att en företagare med ett slag åtar sig oantastbara pensionsförpliktelser

mot sina arbetstagare även i den mån pensionen skall anses intjänad

under tid före den dag då förpliktelserna blev oantastbara. En motsvarande

fråga om återverkande kraft uppkommer även när en företagare ikläder sig

en oantastbar pensionsförpliktelse mot viss enskild anställd, t. ex. verkställande

direktör, och pensionen har intjänats före åtagandet. Hithörande fall

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

skulle enligt beredningen kunna få en rimligare lösning, om avsättning av

vinstmedel krävs för att förmånsrätt skall åtnjutas och återvinning kan

äga rum under lämpliga förutsättningar.

I sammanhanget påpekar beredningen, att vanliga skulder skall samvetsgrant

upptagas i bokföringen och balanseras mot företagets tillgångar för

att man skall få en uppfattning om bolagets ställning. De i balansräkningen

upptagna skulderna skall bl. a. ligga till grund för beräkning av erforderlig

avsättning till skuldregleringsfond. Även avsättningen till reservfond är i

viss mån beroende av skuldredovisningen. Ett företag är emellertid enligt

gällande lag inte pliktigt att i balansräkningen utföra kapitaliserade beloppet

av pensionsskulder som gäld, och utredningen föreslår ej någon ändring

i denna del. Godtas utredningens förslag kan man, framhåller beredningen,

räkna med att mycket stora kapitaliserade pensionsbelopp dyker upp i konkurs

med förmånsrätt utan att de ens i balansräkningen utförts bland företagets

skulder eller föranlett skyldighet att göra avsättning till skuldregleringsfond.

Den här påtalade inkonsekvensen vidlåder inte ett system som

förutsätter överföring av vinstmedel till stiftelse.

Lagberedningen anser sålunda att man måste behandla hela frågan om

förmånsrätt på annat sätt än utredningen gjort och lägger fram ett eget förslag

till tryggande av pensionsfordringar, som inte skulle stå i strid med

nuvarande ordning. Beredningens förslag innebär följande.

1. Pensionsförpliktelser får fortfarande upptagas inom linjen. Till stöd

för en sådan ståndpunkt kan anföras, att företaget, så länge det kan visa

hygglig vinst, i realiteten inte belastas av pensionsfordringarnas hela kapitaliserade

värde på samma sätt som av vanliga skulder. Vanliga kapitalskulder

måste ju amorteras med den behållna vinst som återstår sedan bl. a.

avdrag skett för skatt, medan de årliga pensionskostnader som ingått i det

kapitaliserade beloppet får avdragas från den skattepliktiga inkomsten. Det

är först i konkurs eller vid därmed jämförliga förfaranden som hela det

kapitaliserade beloppet fullt kommer fram som en verklig belastning av

boet. För företagen bör det vara en lättnad att inte behöva i balansräkningen

redovisa kapitalskuld av pensionsförpliktelser vare sig de har förmånsrätt

före eller efter företagsinteckningarna. Företagets möjligheter att erhålla

kredit ökas, förutsatt att den som ger kredit ej behöver räkna med senare

överraskningar.

2. För tillgodoseende av önskemålet, att pensionsborgenärernas rätt tryggas

inom rimliga gränser, har man på arbetsmarknaden redan beträtt försäkringsvägen.

Beredningen förordar en undersökning, huruvida inte kreditförsäkringen

kan och bör utvidgas så att den i princip får gälla alla oantastbara

pensionsförpliktelser, oavsett under vilken tid de intjänats. Vissa begränsningar

i fråga om belopp och liknande bör dock naturligen kunna uppställas.

Systemet innebär, att arbetsgivaren svarar för pensionsförpliktelserna,

vilkas fullgörande emellertid skulle garanteras av kreditförsäkringsinrättningen.

Intet hindrar, att denna ordning i likhet med det nuvarande

FPG/PRI-systemet kombineras med pensionsstiftelser, om man så vill. Den

antydda utvidgningen skulle givetvis medföra ökade försäkringspremier

men mot denna ökning svarar större möjligheter för företagaren att erhålla

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

kredit och dessutom ökad trygghet för pensionsborgenärerna. Till undvikande

av missförstånd må särskilt framhållas, att här ej avses att försäkringsinrättningen

skulle i första hand svara för pensionerna. Den skulle

endast vara garant.

3. Kreditförsäkringsinrättningen bör ha vissa möjligheter att vägra företagare

att erhålla försäkring och att uppsäga försäkring. I de ekonomiskt

svagaste företagen skulle sålunda pensionsborgenärerna ej få önskat skydd.

Det synes emellertid naturligt, att man just i de svaga företagen undviker

att belasta dem med stora kapitaliserade pensionsförpliktelser på andra borgenärers

bekostnad. I den mån sådana företag ej försvinner får man trygga

pensionerna genom vanlig pensionsförsäkring i inrättningar av typen SPP.

4. För att det antydda systemet skall fungera krävs, att kreditförsäkringsinrättningen

ej får regressrätt med förmånsrätt i vidare mån än pensionstagaren

själv har förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § HB. Regressrätt med förmånsrätt

skulle alltså ej föreligga för det kapitaliserade värdet av framtida pensioner,

även om kreditförsäkringsinrättningen inköpt pensioner åt vederbörande.

Ännu radikalare vore att kreditförsäkringsinrättningen avstod från

all regressrätt för det kapitaliserade beloppet av pensionsutfästelserna. Det

kan ju för oprioriterade borgenärer bli en obehaglig överraskning att de kapitaliserade

beloppen dyker upp i konkurs, även om de ej är utrustade med

förmånsrätt.

Enligt Sveriges grossistförbund kan förslaget, om det genomförs, medföra

mycket otillfredsställande konsekvenser. Förmånsrätten kan avse betydande

belopp, som inte kommer till synligt uttryck i bokslutet (»tyst»

förmånsrätt). En sådan konsekvens är enligt förbundet allvarlig från alla

synpunkter. Svårigheten att få en rättvisande bild av ett företags ekonomiska

ställning ökar genom att förmånsrätten avses gälla oberoende av när pensionslöftet

givits och när pensionen intjänats. Rent allmänt framhåller förbundet

att frågan om utformningen av en förmånsrätt bör ses i ett större,

även internationellt sammanhang och förbundet uttalar sig härvid i samma

riktning som lagberedningen.

Upphörande av näringsverksamhet. Förslaget om tryggande av pensionsfordran

i det fall då arbetsgivaren upphör med sin rörelse hälsas med till»

fredsställelse av länsstyrelsen i Östergötlands län och LO. Enligt Sveriges

köpmannaförbund får förslaget utomordentligt stor betydelse för företag

inom detaljhandeln, inom vilken det normalt sker en viss omsättning av

företag genom att företagare på grund av ålder eller sjukdom överlåter sin

x-örelse. Näringslivets skattedelegation framhåller, att flertalet av de frågor

som i denna del omfattas av förslaget hittills varit oreglerade. Den viktigaste

av dessa frågor är pensionslöftets behandling vid fusion enligt aktiebolagslagen.

Hittills har i fråga om fria stiftelser permutation i en eller annan

form varit den enda vägen för att bringa reda i stiftelseförhållandena efter

sammanslagning av företag. Nuvarande ordning har med rätta kritiserats.

Delegationen, som anmärker att ett starkare betonande av tryggandesynpunkten

inte bör ändra pensionsfordrans rättsliga karaktär, uppfattar de

föreslagna reglerna som endast en sammanfattning av regler för vissa

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

speciella situationer. Ett väsentligt och berättigat krav på dessa reglers utformning

är, att de inte motverkar eller försvårar företagsekonomiskt motiverade

och från allmän synpunkt nödvändiga och önskvärda strukturförändringar.

Eftersom företagens kontoavsättningar framdeles till allt större

del kommer att avse kreditförsäkrade pensionslöften, vilka bör följa särskilda

regler, får de allmänna regler som föreslås ett med tiden alltmer begränsat

tillämpningsområde.

Lantbrukets skattedelegation anser att förslaget avser endast rörelse och

inte jordbruksfastighet och annan fastighet.

Förslagets anknytning till rörelsebegreppet uppmärksammas av hovrätten

för Västra Sverige, som anser att detta utan tvivel innebär en betydande

svårighet. Detta påpekande får dock ej uppfattas som kritik, framhåller

hovrätten. Därtill kommer att man enligt förslaget bör främja en

överenskommelse om att överflytta pensionsskulden på efterträdaren. Med

hänsyn därtill biträder hovrätten förslaget på denna punkt.

Personalstiftelse. Förslaget om uppdelning i rena pensions- och personalstiftelser

anses ändamålsenligt av remissinstanserna. Ingen erinran riktas

mot förslaget att personalstiftelse skall utgöra en realstiftelse. Det förordade

förbudet mot återlån kritiseras dock av vissa remissinstanser, såsom

Sveriges advokatsamfund, Lantbrukets skattedelegation och SHIO.

I de delar, där de föreslagna reglerna överensstämmer med vad som föreslagits

om pensionsstiftelse, föreligger ingen kritik.

Tillsyn. Förslaget att länsstyrelse skall vara tillsynsmyndighet tillstyrks

av bl. a. kammarrätten, Familjeföretagens förening och Näringslivets skattedelegation.

Delegationen hänvisar till att tillsynsarbetet successivt kommer

att minska genom nedgången i antalet stiftelser. Även beträffande de

kvarstående stiftelserna kommer tillsynen att förenklas genom den nu

förordade regleringen. Enligt delegationens mening är det nödvändigt att

tillsynen utövas lokalt genom länsstyrelserna, särskilt med hänsyn till att

de frågor som uppstår vid upphörande och överlåtelse av rörelse ofta har

en stark lokal anknytning. Vidare konstaterar delegationen, att tillsynsmyndigheten

genom förslaget kommer att befrias från att syssla med den

vanligaste formen för överlåtelse, nämligen fusioner.

Flera instanser uttrycker farhågor för att länsstyrelserna kommer att få

nya och svåra arbetsuppgifter i alltför stor omfattning. I sådan riktning

uttalar sig länsstyrelserna i Västmanlands och Norrbottens län och TCO, som

tillägger att länsstyrelserna bör få generella anvisningar om vilka krav som

behöver ställas vid behandlingen av ifrågakomna ärenden. Länsstyrelserna

måste enligt dessa remissinstansers mening utrustas med sådana resurser

att arbetsgivare, pensionsborgenärer och styrelser för pensionsstiftelserna

kan få vägledning, information och förhandsbesked i svåra frågor.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

Häri instämmer handelskammaren i Gefle, som påpekar att erfarenheterna

från försäkringsinspektionens befattning med bundna stiftelser i dessa hänseenden

varit mycket goda. Länsstyrelsen i Västernorrlands län befarar, att

förslaget under en övergångstid kommer att medföra avsevärd belastning

för länsstyrelserna.

Föreningen auktoriserade revisorer och Lantbrukets skattedelegation för

fram tanken på en central nämnd — en »pensionsstiftelsenämnd» -—- såsom

tillsynsmyndighet i länsstyrelses ställe. Föreningen anser, att hittillsvarande

erfarenheter av tillsynen visar betydande skillnader mellan olika länsstyrelser

vid tillämpningen av gällande bestämmelser. Tillsynsmyndigheten

kommer att få nya och svåra uppgifter, vilket enligt föreningen gör att man

kan befara en ännu större ojämnhet i tillämpningen. Det finns därför enligt

föreningen skäl att överväga, om inte en central tillsynsmyndighet är lämpligare.

Eftersom många avgöranden kommer att vara av rent affärsmässig

art, borde denna centrala myndighet innehålla företrädare för näringslivet

och för arbetstagarorganisationerna. En central »pensionsstiftelsenämnd»

synes föreningen vara den lämpligaste tillsynsmyndigheten. Lantbrukets

skattedelegation hänvisar till att företagen i viktiga frågor behöver ha möjlighet

att få bindande förhandsbesked och detta även inom pensionsstiftelsernas

område. Erfarenheterna från en central instans som riksskattenämnden

anser delegationen vara enbart positiva. Att riksskattenämnden

inte utan svårighet kan lämna förhandsbesked inom pensioneringens område

beror enligt delegationen på att även civilrättsliga frågor berörs. En

central instans för detta område borde lämpligen knytas till försäkringsinspektionen

och kunde eventuellt överta samtliga tillsynsuppgifter. Delegationen

anser, att det därigenom skulle skapas garanti för att granskningen

blir sakkunnig och bedömningen enhetlig.

Även Sveriges advokatsamfund och Kooperativa förbundet anser att önskvärdheten

av en enhetlig bedömning talar för inrättandet av en central tillsynsmyndighet.

Båda remissinstanserna anser försäkringsinspektionen bäst

lämpad för uppgiften.

Departementschefen

Inledning. I vårt land förekommer vid sidan av den allmänna pensioneringen

en omfattande privat pensionering som har sin grund i arbetsgivares

pensionsutfästelser till sina anställda. En arbetsgivare kan säkerställa

sina pensionsutfästelser genom att teckna pensionsförsäkring. Han kan

också svara för sina utfästelser med den egna förmögenheten.

En arbetsgivares utfästelse om ålderspension ger redan under arbetstagarens

yrkesaktiva ålder upphov till vissa rättsverkningar. En sådan verkan

är att den del av pensionen som arbetstagaren tjänar in under ett år utgör

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

en kostnad för arbetsgivaren och bildar en successivt växande skuldpost.

Denna kan redovisas i balansräkningen. Enligt gällande skatteregler åtnjuter

arbetsgivaren emellertid rätt till avdrag för denna skuldökning vid

taxering till inkomstskatt endast under förutsättning att han avsätter motsvarande

medel till en särskild pensionsstiftelse. Avsättningen kan fullgöras

antingen genom överföring av kontanter eller andra medel eller också

genom överlämnande av en av arbetsgivaren utställd revers. I det sistnämnda

fallet föreligger dock avdragsrätt endast om arbetsgivaren är aktiebolag,

ekonomisk förening, ömsesidigt försäkringsbolag eller sparbank.

Består stiftelsens tillgångar av enbart fordringar mot arbetsgivaren, kallas

stiftelsen reversstiftelse. Har stiftelsen även andra tillgångar kallas den

realstiftelse.

Flertalet pensionsstiftelser är av typen reversstiftelse. Av de belopp som

sammanlagt avsatts till pensionsstiftelser — omkring 7,5 miljarder kr. -—- beräknas omkring 6 miljarder kr. utgöra reversfordringar och återstoden

andra tillgångar.

Det avgörande skälet till att en arbetsgivare ofta föredrar att avsätta

årets pensionskostnad till en reversstiftelse framför att betala premier till

en försäkringsinrättning eller inrätta en s. k. realstiftelse är önskemålet

att kunna förfoga över det kapital som motsvarar premierna. Tecknar han

försäkring, måste kapitalet föras över till försäkringsinrättningen och förvaltas

hos denna enligt de regler som gäller för placeringen av försäkringsfonden

för livförsäkringar. Arbetsgivaren kan inte räkna med att säkert

få återlåna överlämnade medel. En avsättning till realstiftelse innebär likaså

att arbetsgivaren avstår från de avsatta medlen, låt vara att dessa ofta

kan lånas tillbaka. Fullgör arbetsgivaren däremot avsättningen till en pensionsstiftelse

med revers, kan kapitalet ligga kvar och användas i arbetsgivarens

rörelse.

Pensionsstiftelsen har emellertid inte till enda uppgift att vara ett instrument

för arbetsgivaren när det gäller att reservera medel för privata

pensioner med rätt till skatteavdrag för avsättningen. Stiftelsen skall också

tjäna syftet att trygga arbetstagarnas pensionsrätt. Har stiftelsen bildats

enligt 1937 års lag om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser

(bunden stiftelse), åtnjuter fordringen förmånsrätt enligt 17 kap. 11 §

handelsbalken, i den mån den inte utgår med förmånsrätt enligt samma

kap. 4 §. Av det totala antalet pensionsstiftelser, omkring 9 000, är det

emellertid endast en tiondel som är bundna. Övriga, s. k. fria stiftelser, åtnjuter

ingen förmånsrätt. Har stiftelsen realtillgångar, utgör dessa trygghet

för pensionsfordringarna.

Behovet av ny lagstiftning. Den nuvarande ordningen med både bundna

och fria stiftelser samt revers- och realstiftelser har utsatts för allvarlig

kritik. Denna har framför allt riktat sig mot reversstiftelserna och gått ut

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

på att dessa utgör ett bräckligt skydd för arbetstagarnas pensionsfordringar.

Är arbetsgivarens företag bärkraftigt, anses arbetstagarna inte behöva

utnyttja stiftelsen, eftersom arbetsgivaren ändå kan infria sina pensionsutfästelser.

Är arbetsgivaren insolvent och går i konkurs, är stiftelsens

fordran normalt inte mera värd än vilken fordran som helst. Detta är åtminstone

fallet i fråga om de fria stiftelserna, som saknar förmånsrätt för

sina fordringar. De fria stiftelserna anses därför inte fylla någon reell uppgift

från tryggandesynpunkt. Vidare har erinran riktats mot att det finns

två stiftelsetyper som följer skilda regler. Detta gäller som redan nämnts

bl. a. förmånsrätten. För de fria stiftelsernas del saknas också regler om

t. ex. styrelse och likvidation och om stiftelsens överförande till annan

arbetsgivare i samband med fusion m. m. Särskilt bristen på regler för

överförande av stiftelse från en arbetsgivare till en annan har känts besvärande

för näringslivet. Även bevakningsproceduren i arbetsgivarens

konkurs är en annan för de fria stiftelserna än för de bundna stiftelserna.

Det har likaså väckt kritik, att lagen om aktiebolags pensions- och andra

personalstiftelser betraktar avsättning till bunden stiftelse som en vinstdisposition

och inte som en kostnad. Detta synsätt har kommit till uttryck

även i konkurslagen, där avsättning till bunden stiftelse kan återvinnas

under samma tidsperiod som gåva.

De bundna stiftelserna har stått under tillsyn alltsedan deras tillkomst.

De fria stiftelserna har däremot tidigare inte varit underkastade obligatorisk

tillsyn. Först efter utredningens tidigare förslag infördes genom 1961

års lagstiftning bestämmelser om sådan tillsyn även för dem. Men tillsynen

utövas av olika myndigheter. Bunden stiftelse står under tillsyn av

försäkringsinspektionen, medan fri stiftelse står under länsstyrelsens tillsyn.

Slutligen inverkar olika skatterättsliga regler på bedömandet av de båda

stiftelsetyperna. I kommunalskattelagen regleras de förutsättningar under

vilka avsättning får göras med revers för att rätt till avdrag för avsättningen

skall föreligga vid taxeringen. Reglerna innehåller bl. a. vissa begränsningar

i avsättningsbeloppens storlek. Vidare föreskrivs skyldighet att återföra

överskottsmedel i stiftelse till beskattning. Dessa skatterättsliga regler

sätter i flera avseenden en prägel på stiftelserna, som skiljer sig från vad

som följer av den civilrättsliga lagstiftningen.

De nu anförda omständigheterna har gjort en översyn av formerna för

den privata pensioneringen behövlig. Denna översyn har verkställts av pensionsstiftelseutredningen.

På grundval av ett första betänkande av utredningen

antogs år 1961 lagen med vissa bestämmelser om pensionsstiftelse

och i anslutning därtill vissa ändringar i annan lagstiftning. Med 1961 års

lagstiftning avsågs att lösa vissa problem rörande anpassningen av pensionsstiftelsernas

verksamhet till det ändrade läge som uppstått på tjänstepensioneringens

område i och med den allmänna tilläggspensioneringens

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

tillkomst. Lagstiftningen tog sikte även på vissa andra civilrättsliga och

skatterättsliga frågor som ansågs särskilt brådskande. Lagen innebär bl. a.

att det i pensionsstiftelserna skall kvarhållas så mycket av befintliga medel

som fordras för att säkerställa utgående pensioner och utfästelser om pension

(stiftelsens pensionsreserv). Vidare ges regler om användning av pensionsstiftelses

överskottsmedel. Dessa kan anlitas dels till gottgörelse åt

arbetsgivaren för dennes utgifter för pensionering och för ändamål som

står nära pensionering och dels till överföring från en pensionsstiftelse till

en annan hos samma arbetsgivare. Därmed ges möjligheter för arbetsgivare

att gottgöra sig för avgifter till allmän tilläggspension och att föra över

medel till stiftelse som bildats för att trygga ITP-pension.

Den år 1961 tillkomna lagstiftningen har delvis provisorisk karaktär. I

sitt andra betänkande, som avgavs år 1965, har utredningen gjort en förutsättningslös

och samlad prövning av rättsområdet i hela dess vidd. I huvudsak

går utredningens förslag ut på att reversstiftelseformen utmönstras

och ersätts med möjlighet för arbetsgivare att under vissa förutsättningar

föra upp en spärrad och avdragsgill skuldpost för pensioner i balansräkningen,

benämnd »Avsatt till pensioner». Stiftelseformen kräver enligt förslaget

avsättning med kontanta medel eller liknande för pension eller andra

ändamål än pensionering. Vidare föreslås arbetstagarnas pensionsfordringar

bli utrustade med viss förmånsrätt genom bestämmelser i 17 kap. handelsbalken.

Förslaget bygger på tanken att särskilda regler om likvidation,

fusion, tillsyn in. m. blir onödiga i fråga om sådan avsättning för pensionering,

vilken redovisas som en skuldpost i bokföringen, och att motsvarande

regler i fråga om realstiftelserna kan förenhetligas och förenklas. Genom

att skuldposten under straffansvar spärras intill måttet för pensionsreserven

avses pensionsfordringarna bli effektivt tryggade.

Utredningens förslag är enhälligt och har tillkommit efter överläggningar

med bl. a. företrädare för arbetsmarknadens olika huvudorganisationer.

Förslaget har i stort fått ett gynnsamt mottagande av remissinstanserna.

Alldeles särskilt gäller detta förslaget att avskaffa reversstiftelserna. Under

remissbehandlingen har också uttalats bl. a., att lagförslaget medför

avsevärda lagtekniska och administrativa fördelar och att det särskilt genom

samordningen mellan civilrätt och skatterätt bör kunna bringa ordning

och reda på åtskilliga punkter som hittills varit bristfälligt reglerade

eller i övrigt oklara.

Viss tvekan om behovet av ny lagstiftning i enlighet med utredningens

uppläggning har anmälts av kammarrätten och en länsstyrelse. De menar

att en lagstiftning i ämnet skulle ha fyllt en vida större uppgift, om

den kommit till stånd tidigare, innan de stora pensionsfrågorna vunnit

sin lösning. Lagberedningen har avstyrkt förslaget. Beredningen anser, att

utredningen gått väsentligt längre än som i nuvarande läge är påkallat

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

från tryggandesynpunkt. Särskilt anses detta gälla utredningens förslag

om förmånsrätt. Enligt beredningen hade det bort undersökas, om det inte

varit möjligt att bygga vidare på nuvarande ordning med pensionsstiftelser

och avlägsna påtalade brister genom adekvata jämkningar i lagstiftningen.

Beredningen menar, att många omständigheter av både teknisk och

praktisk art talar för att bevara stiftelsekonstruktionen, alternativt i form

av en enhetsstiftelse.

Det är uppenbart att utbyggnaden av den allmänna pensioneringen och

de i anslutning därtill träffade centrala överenskommelserna på arbetsmarknaden

om kompletterande privat tilläggspensionering, särskilt ITPplanen,

minskat betydelsen av en lagreform inom pensionsstiftelseväsendet.

Av särskilt intresse är att de omkring 1 800 pensionsstiftelser, som bildats

med anledning av ITP-planen för att trygga ålderspension enligt nämnda

plan, fått sin faktiska tryggandefunktion stärkt genom garantiåtagande

från det särskilt inrättade Försäkringsbolaget Pensionsgaranti ömsesidigt

(FPG/PRI-systemet). ITP-planen och dess efterföljare synes därmed för

näringslivets anställda innebära en tillfredsställande garanti för den pensionsrätt

som avses med planerna.

Att märka är emellertid, att bestående fria och bundna stiftelser av äldre

typ, dvs. de som bildats före nyssnämnda överenskommelser, är omkring

7 000 till antalet och avser pensionsfordringar till ett sammanlagt belopp

om ca 6 miljarder kr., medan PRI-stiftelserna inte är flera än omkring

1 800 och ännu inte avser fordringar till högre belopp än omkring 1,8 miljarder

kr. Man måste därför anta, att de problem som nu vidlåder pensionsstiftelseväsendet

kommer att utgöra kännbara olägenheter under en ganska

lång övergångstid, sannolikt minst omkring 40 år. Härtill kommer att den

nuvarande ordningen är behäftad med brister, som är kännbara även för

PRI-stiftelserna. Att utvecklingen medfört, att nuvarande brister till viss

del fått karaktär av övergångsproblem, utgör därför enligt min mening

inte skäl nog för att avstå från en mer omfattande reform av stiftelseväsendet.

Syftet med den föreslagna lagreformen är alt såvitt möjligt skapa trygghet

för privata pensionsfordringar i former som inte innebär onödiga ekonomiska

eller praktiska påfrestningar för näringslivet. En sådan reform

torde väl, som lagberedningen framhållit, kunna nås efter andra och delvis

mindre genomgripande linjer än dem utredningen följt. En ny analys

av problematiken med sikte på andra lösningar förutsätter emellertid

ytterligare utredningsarbete under medverkan av företrädare för arbetsmarknadens

organisationer. Det föreliggande utredningsförslaget, som tillkommit

under sådan medverkan, är enhälligt och har i huvudsak vunnit

remissinstansernas stöd. Förslaget innebär en avsevärd rationalisering av

formerna för den privata tjänstepensioneringen. Jag anser därför att frågan

om tryggande av privata pensioner bör lösas på grundval av utred
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

ningsförslaget. I vissa avseenden bör dock modifikationer ske. Enligt min

mening bör avvägningen mellan arbetsgivar- och arbetstagarintressena ske

mot bakgrund av följande synpunkter.

Systemet med bundna och fria revers- och realstiftelser som instrument

för pensionering har visat sig svåröverskådligt och invecklat. Särskilt har

kritik riktats mot reversstiftelserna. En förenkling av formerna för den

privata arbetstagarpensioneringen är därför av behovet påkallad, inte minst

för att underlätta rationaliseringssträvandena inom näringslivet. Här har

den föreslagna omvandlingen av reversstiftelse till särskild, spärrad skuldpost

i bokföringen sin största betydelse. Jag ämnar föreslå att utredningsförslaget

i huvudsak följs i denna del.

De nuvarande stiftelserna erbjuder inte i och för sig något fullt tillfredsställande

mått av trygghet för pensionsfordringarnas infriande. För reversstiftelsernas

del synes den viktigaste trygghetsfaktorn ligga däri att

kretsen av stiftare i praktiken -— med hänsyn till rätten att göra avdrag

vid taxering — är begränsad till aktiebolag, ekonomiska föreningar och

andra, som genom lagstiftning omfattas av vissa konsolideringskrav till

borgenärernas skydd. De stiftelser, övervägande reversstiftelser, som tryggar

åtaganden enligt ITP-planen, bereder emellertid med hänsyn till den inbyggda

FPG-kreditförsäkringen en i det närmaste fullständig trygghet för

fordringarnas infriande i fall av arbetsgivarens obestånd. Anslutningen till

allmänna pensionsplaner ökar och det finns skäl anta, att man om några

decennier inte behöver räkna med andra pensionsfordringar än sådana som

är lcreditförsäkrade. Möjligheterna att effektivt trygga sådana äldre pensionsfordringar

som inte är garanterade på detta sätt synes vara mer begränsade.

En så vidsträckt förmånsrätt som utredningen föreslagit synes

inte böra införas av skäl som närmare skall utvecklas i det följande. Den

särskilda skuldföringsmetoden bereder som sådan inte större trygghet än

en reversstiftelse. Viktigt är därför att kretsen av arbetsgivare, som får

använda den nya metoden, begränsas till de rättssubjekt för vilka de

förut nämnda konsolideringskraven till borgenärernas skydd gäller. Vad angår

de pensionsstiftelser som avses få bestå för framtiden, s. k. realstiftelser,

finns vissa möjligheter att genom reformen förbättra deras tryggandefunktion.

Detta bör enligt min mening ske genom att stiftelserna ges en

väsentligt självständigare ställning i förhållande till arbetsgivaren än f. n.

Av betydelse från tryggandesynpunkt är slutligen de särskilda regler jag

vill föreslå för det fall att arbetsgivaren upphör med sin rörelse.

De nu i korthet redovisade reformerna avses skola inrymmas i en särskild

lag om tryggande av pensionsutfästelse m. m., som ersätter 1937 och 1961

års lagar på området. I den nya lagen bör också upptagas vissa regler om

arbetsgivares stiftelse med annat ändamål än pensionering, s. k. personalstiftelse,

och om tillsyn över pensions- och personalstiftelse. Som en följt

av reformen bör ändringar vidtas i en rad civilrättsliga lagar.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

Pensionsutfästelsens natur. Som utredningen framhållit är pension enligt

modernt synsätt att jämställa med lön och inte som det förr vanligen

ansågs att betrakta som ett understöd av gåvokaraktär. Avsättning till

pensionsstiftelse utgör med andra ord en kostnadsdisposition och inte _

som man sag saken vid tillkomsten av 1937 års lag — en vinstdisposition.

Från arbetstagarens synpunkt innebär denna grundsyn, att arbetstagaren

för varje år intjänar en viss andel av sin framtida pension, av utredningen

benämnd fribrev. Pensionsfordringen är lika med kapitalvärdet av

detta fribrev. För att stärka arbetstagarens pensionsfordran har utredningen

föreslagit regler om förmånsrätt för fordringen och om särskilda åtgärder

från arbetsgivarens sida i det fall att arbetsgivaren upphör med sin rörelse.

Utredningen har också föreslagit särskild lagreglering för att hindra

för arbetstagarna ogynnsamma verkningar av s. k. antastbart pensionslöfte,

dvs. löfte till vilket arbetsgivaren knutit villkoret, att arbetstagaren står kvar

i tjänst när pensionsfallet inträffar.

Från arbetsgivarens synpunkt innebär den nämnda uppfattningen om

pensionsutfästelsens — eller med utredningens beteckning pensionslöftets

— natur, att utfästelsen för varje år ger upphov till en kostnad. Denna

motsvarar den del av pensionens uppbyggnad som belastar rörelsen för

varje år i sänder (periodisering). Detta synsätt överensstämmer med den

kostnadsfördelning som är den vanliga när arbetsgivaren betalar premier

för en pensionsförsäkring (premiereservsystemet).

Riktigheten av den uppfattning som jag nu berört och som kommit till

uttryck i utredningens förslag har ifrågasatts endast av lagberedningen.

Denna menar att avsättning eller reservering av medel för pension bör ske

av vinstmedel och inte betraktas som en kostnad som belastar rörelsen. Jag

ansluter mig emellertid till utredningens principiella ståndpunkt i denna

del. Jag vill därmed ge eftertryck åt den numera vanliga uppfattningen, att

en arbetstagares pensionsfordran till den del pensionen är intjänad utgör

ett med lönefordran likställt anspråk.

Som ett ytterligare uttryck för denna uppfattning är att betrakta utredningens

förslag till tillägg till avtalslagen, enligt vilket domstol kan jämka

eller lämna utan avseende ett antastbart villkor, om dess tillämpning från

arbetstagarens sida uppenbarligen skulle vara otillbörlig. Enligt min mening

torde denna utredningens bedömning av ett antastbart löfte inte behöva

uttryckligen lagfästas. Redan jämlikt grunderna för bestämmelsen i

8 § skuldebrevslagen, som utgjort förebild för utredningens förslag, synes

det vara möjligt att i tillräcklig utsträckning ingripa mot sådana förfaranden.

Den omständigheten, att ett pensionslöfte är antastbart, har hittills inte

från civilrättslig synpunkt ansetts böra medföra att pensionsstiftelse skall

vara hindrad att trygga löftet. Vid bestämmandet av stiftelses civilrättsliga

pensionsreserv skall sålunda även antastbara löften medräknas. Om ett

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

sådant löfte lämnats efter utgången av år 1962 får arbetsgivaren däremot

inte njuta avdrag vid taxering för avsättning på grund av löftet. Det får förutsättas

att skatterätten kommer att stå fast vid denna ståndpunkt. Överensstämmelse

mellan civil- och skatterätten på förevarande område är av stor

praktisk betydelse. Från civilrättslig synpunkt torde man kunna hävda,

att lagstiftningsåtgärder för att trygga en pensionsborgenärs rätt blir av

tämligen tvivelaktigt värde, om själva löftet är antastbart. Jag förordar

därför att tryggandelagen i princip skall ta sikte endast på oantastbara

pensionslöften. Antastbara löften, som lämnats före den 1 januari 1967,

bör emellertid få beaktas.

Obligatorisk eller frivillig bokföring av pensionsskuld. Utredningen har

mot bakgrund av sin uppfattning om pensionsutfästelsens natur ställt frågan,

om inte arbetsgivaren bör vara skyldig att under alla förhållanden

upptaga sin pensionskuld på passivsidan i balansräkningen. Utredningen

framhåller, att arbetsgivaren enligt såväl bokföringslagen som aktiebolagslagen

är berättigad att i sin balansräkning ta upp pensionsskulden men

att någon skyldighet att göra detta inte anses föreligga. Fn annan sak är

att skattepraxis som villkor för avdragsrätt vid taxering ställer, att avsättning

för pensionskostnad sker till en pensionsstiftelse.

Enligt utredningen är det i och för sig principiellt riktigt att kräva bokföringsskyldighet

i fråga om all pensionsskuld. Utredningen anser dock

vissa skäl mana till försiktighet. Inom vissa branscher -— t. ex. bland byggnadsföretagen

-— finns det sålunda många företag som arbetar med ett

ganska litet eget kapital i förhållande till pensionsskulden. En föreskrift

om obligatorisk bokföring skulle kunna få till följd att flera sådana företag,

som i och för sig är fullt bärkraftiga, tvingades likvidera därför att aktiekapitalet

skulle anses ha gått förlorat till mer än två tredjedelar. Med

hänsyn härtill har utredningen avstått från att föreslå obligatorisk bokföring.

I stället föreslår utredningen, att alla pensionsåtaganden skall anmärkas

»inom linjen» i balansräkningen. Den påpekar vidare, att sådana arbetsgivare

som omfattas av ITP-planen åtagit sig att i balansräkningen

bokföra sådan pensionsskuld som beror av planen.

Remissinstansernas uppfattning är ganska splittrad i denna fråga. Företrädare

för åsikten, att pensionsskulden ovillkorligen måste redovisas i balansräkningen,

har främst gjort gällande att utelämnandet av en skuld

står i strid med god bokföringssed. Som ytterligare skäl för obligatorisk

bokföring har anförts att de regler som aktiebolagslagen uppställer i syfte

att skydda ett företags soliditet i annat fall kan bli ganska illusoriska. Bolaget

kan då t. ex. dela ut vinst trots att pensionsskulden inte är täckt. Även

utredningens förslag att pensionsfordringen skall åtnjuta förmånsrätt anses

kräva ett så vidsträckt offentliggörande av pensionsskulden som möjligt.

Mot tanken på obligatorisk bokföring har framför allt Näringslivets

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

skattedelegation vänt sig. Delegationen har framhållit att en sådan ordning

inte är en nödvändig följd av den föreslagna omvandlingen av reversstiftelse

till särskild skuldpost och att den ändrar de förutsättningar

under vilka äldre pensionslöften tillkommit. Dessutom skulle bokföringsplikt

kunna medföra påfrestningar för vissa företag till skada för pensionsborgenärerna.

Principiella skäl talar enligt min mening onekligen för att pensionsskulden

skall bokföras som vilken annan skuld som helst. Det är också att

märka att den som är bokföringsskyldig enligt bokföringslagen skall redovisa

samtliga sina skulder. Trots detta anses god bolcföringssed i dag inte

kräva redovisning av pensionsskuld. Inte heller aktiebolagslagen föreskriver

sådan skyldighet.

Verkningarna av en övergång till obligatorisk bokföring av pensionsskuld

kan inte helt överblickas. Enligt vad utredningen har framhållit och Näringslivets

skattedelegation har bekräftat torde emellertid risk föreligga att

åtskilliga företag inte skulle kunna redovisa sin pensionsskuld i balansräkningen

utan att tvingas likvidera. Som utredningen också har framhållit

innebär detta dock inte, att dessa företag skulle sakna förutsättningar att

successivt infria sina pensionsåtaganden allteftersom skyldighet därtill inträder.

Det sammanhänger givetvis med att pensionsfordringarna normalt

inte förfaller till betalning i sin helhet på en gång utan successivt. Man

torde inte kunna begära att alla företag som belastas av pensionsskuld

med en gång eller efter en kortare övergångstid skall behöva bokföra hela

det kapitaliserade värdet av arbetstagarnas pensionsfordringar som skuld.

Det synes tillräckligt att dessa ges publicitet, så att var och en kan bilda sig

en uppfattning om de pensionsförpliktelser, som vilar på företaget. Detta

kan ske genom att pensionsskulden i enlighet med utredningens förslag tas

upp i balansräkningen inom linjen.

Jag medger att detta kan anses utgöra en inte helt tillfredsställande ordning.

Det är emellertid att märka att denna ordning kommer att gälla väsentligen

endast för sådana pensioner som tjänats in före år 1960. De centrala

pensionsöverenskommelser som träffats på arbetsmarknaden, såsom

t. ex. ITP-planen, kräver att pensionsskuld som föranleds av dessa redovisas

i balansräkningen som vanlig skuld. Det innebär, att praktiskt taget

all pension som intjänas fr. o. m. år 1960 kommer att redovisas i balansräkningen

som arbetsgivarens skuld, i den mån den inte tryggas genom försäkring

eller genom avsättning till realstiftelse. Det förslag som i det följande

läggs fram torde också, om det antages, leda till att den pensionsskuld

som grundar sig på äldre utfästelse och för vilken aktiebolag eller

liknande rättssubjekt vill göra avdrag vid beskattningen kommer att redovisas

som skuld i balansräkningen.

En ytterligare anledning till att jag anser mig böra biträda utredningsförslaget

i denna del är att den av mig år 1962 tillsatta utredningen för

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

översyn av bokföringslagen (1963 års riksdagsberättelse s. 83) väntas framlägga

förslag till nya bokföringsregler i en nära framtid. Det synes inte

vara lämpligt att nu föregripa det slutliga reformarbetet på bokföringsområdet

genom att föreslå någon väsentlig ändring av bokföringssystemet.

Omvandling av reversstiftelse till skuldpost. Som jag tidigare har nämnt

uppskattar utredningen att av den nuvarande behållningen i pensionsstiftelser,

omkring 7,5 miljarder kr., ungefär 6 miljarder kr. utgörs av reverstillgångar.

Behålls den nuvarande ordningen på pensionsstiftelseområdet,

kommer sannolikt framtida avsättningar till pensionsstiftelser att ske huvudsakligen

med reverser. Arbetsgivare, som antagit ITP-planen, har nämligen

förbundit sig att trygga ITP-pensionen antingen genom försäkring i

SPP eller genom anslutning till det s. k. FPG/PRI-systemet. Det sistnämnda

innebär skyldighet att teckna kreditförsäkring i försäkringsbolaget

FPG och att hålla pensionsskulden täckt genom årliga reversavsättningar

till en PRI-stiftelse. Efter vad utredningen anfört kan man räkna med att

den s. k. PRI-skulden (total skuld för alla arbetsgivare som anslutit sig till

FPG/PRI-systemet) ökar med omkring 400 milj. kr. under vart och ett av

de närmaste tio åren.

Utredningen har emellertid föreslagit att reversstiftelseinstitutet skall avskaffas.

Detta förslag, som utgör en av de centrala punkterna i utredningens

betänkande, innebär både att en arbetsgivare i fortsättningen inte skall

kunna bilda pensionsstiftelse, till vilken avsättning sker med egen revers,

och att nu bestående pensionsstiftelser, som har arbetsgivarens reverser

som enda tillgång, skall upplösas. Förslaget baseras främst på följande omständigheter.

En reversavsättning innebär att arbetsgivaren i sin balansräkning

redovisar ett belopp motsvarande avsättningen. Skuldposten i balansräkningen

överensstämmer därför i princip med behållningen i reversstiftelsen.

Den omständigheten, att det reverserade beloppet överlämnas till

en pensionsstiftelse som särskild juridisk person, skänker visserligen pensionsborgenärerna

trygghet såtillvida att arbetsgivaren inte kan frigöra sig

från sitt ansvar för skuldsättningen utan att stiftelsen upplöses. Samma

resultat från trygghetssynpunkt kan emellertid enligt utredningen uppnås

genom att arbetsgivaren under straffsanktion förbjuds att minska skuldposten

i sin balansräkning. Skuldposten binder då tillgångar, som motsvarar

pensionsskulden i balansräkningen. Utredningen anser därför att en

pensionsstiftelse, som inte fungerar annat än som bärare av den mot posten

i balansräkningen svarande fordringen, är en överflödig juridisk konstruktion.

I stället för reversstiftelseinstitutet har utredningen föreslagit,

att avsättningarna för pensioneringen skall ske under en särskild skuldpost

i balansräkningen, benämnd Avsatt till pensioner.

Praktiskt taget alla remissinstanser — däribland ax-betsmarknadens huvudorganisationer

och näringslivets övriga organisationer — har god
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

91

tagit detta förslag. Man anser i allmänhet att avsevärda fördelar av lagteknisk

och administrativ art kan vinnas med förslaget. Aktiebolagsutredningen

har däremot sagt sig hysa viss tvekan med hänsyn till att stiftelseformen

innebär möjligheter att vid behov falla tillbaka på en känd och

praktisk juridisk teknik. Den ifrågasätter därför om man inte kan skapa

ett slags enhetsstiftelse, omfattande både revers- och realstiftelse. Lagberedningen

har avstyrkt förslaget bestämt. Den har framhållit bl. a., att

stiftelsen som instrument för destinatärerna bättre kan bevaka deras intressen

än destinatärerna var för sig. Vidare har beredningen ansett stiftelsesystemet

vara bl. a. från kontrollsynpunkt klarare och redigare än ett

skuldföringssystem. Återvinning enligt konkurslagen kan också ske av

vinstmedel som under publicitet avsätts till en stiftelse men däremot inte

av medel som skuldförs internt.

Utredningen har enligt min mening anfört starka skäl till stöd för att

avskaffa reversstiftelseinstitutet inom pensioneringen. Genom att man överger

stiftelsekonstruktionen undanröjs vissa betydande svårigheter som nu

uppkommer vid fusioner och andra rationaliseringsåtgärder inom näringslivet.

Det av utredningen förordade skuldföringssystemet förenklar den privata

pensioneringen utan att något väsentligt från vare sig tryggande- eller

kontrollsynpunkt kan anses gå förlorat. Med den uppfattning jag har om

pensionsutfästelsens natur kan jag inte dela lagberedningens åsikt att stiftelsekonstruktionen

innebär några mera betydande fördelar. En viss fördel

ligger väl i att stiftelsen utgör ett gemensamt instrument för pensionsborgenärerna

och därför har möjligheter att i vissa situationer tillvarata

deras rätt, men detta kan inte anses utgöra tillräcklig grund för att behålla

den i många avseenden otympliga stiftelsekonstruktionen. Jag föreslår

därför att utredningsförslaget i denna del läggs till grund för lagstiftning.

Den föreslagna metoden med skuldföring skall enligt utredningens förslag

inte kunna tillämpas generellt, utan vissa begränsningar föreslås. En

begränsning gäller kretsen av redovisnings berättigade, en

annan kretsen av pensionsutfästelser, som får ligga till

grund för skuldföring. Dessa begränsningar sammanhänger med den med

skuldföringen följande rätten till avdrag vid inkomsttaxeringen och har viss

motsvarighet i gällande rätt.

Möjligheten att med rätt till skatteavdrag bokföra pensionsskuld skall

enligt utredningsförslaget inte stå öppen för andra rättssubjekt än sådana,

för vilka skuldföringen enligt andra regler medför att tillgångar av motsvarande

värde binds i företaget. Passivsidan i balansräkningen skall med

andra ord vara täckt av tillgångar på aktivsidan för att systemet med skuldföring

skall innebära någon trygghet. Endast för aktiebolag, ekonomiska

föreningar, ömsesidiga försäkringsbolag och sparbanker gäller att skulderna

inte får tära på det egna kapitalet i alltför stor omfattning utan att

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

ett likvidationsförfarande måste inledas. Utredningen anser, att i princip

endast de nu nämnda rättssubjekten skall få möjlighet att ersätta

reversstiftelse med en skuldpost. Metoden anses dock kunna få tillämpas

även av handelsbolag i fråga om pensioner i enlighet med allmän pensionsplan.

Motivet härför är att sådan pension tryggas i annan ordning,

nämligen genom garantiåtagande från FPG. Slutligen föreslås också, att

Kungl. Maj :t skall kunna medge andra typer av rättssubjekt, såsom ideella

föreningar och stiftelser, att under vissa betingelser skuldföra pension enligt

förslaget. I stort sett är förutsättningarna för att få tillämpa den föreslagna

metoden med skuldföring desamma som enligt nuvarande skatteförfattningar

gäller för rätten att njuta avdrag vid inkomsttaxering för avsättningar

till pensionsstiftelse medelst reverser.

Enligt utredningens förslag får vidare skuldföring i princip tillämpas endast

i fråga om pensionslöften, som ingår i centrala pensionsöverenskommelser

mellan arbetsmarknadens parter (allmänna pensionsplaner). Motiveringen

härför är att det beträffande sådana pensioner föreligger en garanti för att

pensionen kommer att utgå. Enligt utredningen bör arbetsgivarens kostnader

för andra pensionsutfästelser inte medföra rätt till avdrag vid inkomsttaxeringen.

Övergångsvis avses skuldföring dock få ske utanför pensionsplanens ram

i ett par fall. Utfästelser om pension till arbetstagare födda år 1907 eller tidigare

skall sålunda få beaktas intill visst belopp. Vidare skall alla pensionsutfästelser

som givits senast den 31 december 1966 få medräknas intill

pensionens nominella belopp sistnämnda dag.

I fråga om kretsen av redovisningsberättigade har vissa remissinstanser

gjort invändning mot att enskilda rörelseidkare och handelsbolag ställs utanför,

de sistnämnda såvitt avser annan pensionsskuld än sådan som grundar

sig på allmän pensionsplan. Föreningen auktoriserade revisorer har påpekat

t. ex., att utredningens motiv för att ge handelsbolagen rätt att skuldföra

kostnader för planpension, nämligen att sådan pension omfattas av särskild

garanti, är detsamma för varje annan arbetsgivare i samma situation, dvs.

även för enskild rörelseidkare. Enligt föreningens mening saknas fog för

begränsningen till handelsbolag.

Beträffande utredningens förslag att i princip anknyta skuldföringsmetoden

till utfästelser enligt allmän pensionsplan har remissinstanserna varit

ännu mer kritiska. Praktiskt taget alla som yttrat sig i denna del har

funnit anknytningen allför snäv. Många har också förordat att de av utredningen

föreslagna tidsgränserna för skuldföring av avsättningar på grund

av äldre pensionslöften skall slopas.

De enskilda pensionsborgenärernas fordringar får enligt min mening anses

vara tryggade på ett tillfredsställande sätt, när arbetsgivarens pensionsutfästelse

grundar sig på en mellan parterna på arbetsmarknaden

överenskommen allmän pensionsplan. Sådan pensionsplan innefattar näm
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

ligen som nämnts särskild garanti (FPG/PRI-systemet) för att pensionslöftet

infrias, även om arbetsgivaren skulle komma på obestånd. Det förefaller

därför från tryggandesynpunkt rimligt att låta varje arbetsgivare i

sin balansräkning särskilt redovisa all pensionsskuld, som avser planpension.

När det gäller annan pensionsskuld synes förbudet mot otillbörlig minskning

av pensionsskuldposten som utredningen framhållit i och för sig inte

innebära ett tillräckligt tryggande av givna pensionsutfästelser. Någon garanti

för att skulden balanseras av tillgångar finns i allmänhet inte. I fråga

om aktiebolag och ekonomiska föreningar gäller dock särskilda regler om

konsolidering som måste anses erbjuda ett visst mått av trygghet för pensionsborgenärerna.

Enligt dessa regler får nämligen förhållandet mellan

skulderna och det egna kapitalet inte utvecklas ogynnsamt, utan att särskild

fonderingsskyldigliet inträder. Ett aktiebolag skall vidare tvångslikvidera,

om förhållandet mellan tillgångs- och skuldsidan i balansräkningen utvecklas

på sådant sätt, att tillgångssidan inte förslår till att täcka såväl skulderna

som minst en tredjedel av aktiekapitalet. Även i fråga om banker samt

försäkringsbolag gäller soliditetskrav, som innebär viss trygghet för pensionsborgenärerna.

De står dessutom under offentlig tillsyn.

Det system för konsolidering av aktiebolag, ekonomiska föreningar och

likartade rättssubjekt som lagstiftningen erbjuder får enligt min mening

anses innebära ett så pass gott skydd för pensionsborgenärerna, att nämnda

rättssubjekt i princip bör ha möjlighet att bokföra sin pensionsskuld

enligt det av utredningen föreslagna och av mig i huvudsak godtagna systemet,

oavsett om skulden avser pensionering enligt allmän pensionsplan

eller annan pension. Jag vill erinra om att denna krets av rättssubjekt motsvarar

den som enligt gällande skatteregler äger göra avdrag vid taxering

för sina avsättningar till reversstiftelse. Jag ansluter mig till den mening

som kommit till starkt uttryck under remissbehandlingen och som

innebär att någon begränsning inte bör ske till pensionsskuld enligt allmän

pensionsplan när det gäller aktiebolag, bankaktiebolag, försäkringsaktiebolag,

ömsesidiga försäkringsbolag, sparbanker och ekonomiska föreningar.

Därmed kan tillgodoses det angelägna behovet att kunna göra avsättningar

även i fortsättningen för äldre pensionsutfästelser, som inte ingår i planpensioneringen.

Den begränsning till vissa rättssubjekt, som jag föreslagit, kan måhända

föranleda invändningen, att det från tryggandesynpunkt skulle vara lämpligt

att tillåta bokföring av pensionsskuld under särskild spärrad post i

så stor utsträckning som möjligt. Just i fråga om sådana pensionslöften

som i övrigt inte är tillfredsställande tryggade skulle den straffsanktionerade

spärrbestämmelsen kunna anses få sin största betydelse. Som jag

redan påpekat är det dock från tryggandesynpunkt angeläget med en begränsning

av kretsen av skuldföringsberättigade, som i huvudsak motsvarar

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

den som f. n. i praktiken existerar med avseende på rätten att använda

reversstiftelse för pensionering. Det är viktigt att den föreslagna metoden

med skuldföring omfattas med förtroende av arbetstagarna. Detta skulle

inte kunna påräknas, om tryggandesynpunkten beaktades mindre. För

pensionsutfästelser, som inte får omfattas av skuldföringssystemet, bör den

från allmän synpunkt mest tillfredsställande tryggandeformen alltjämt vara

pensionsförsäkring eller den särskilda pensionsstiftelsen. Till detta återkommer

jag i det följande.

Med den något mera vidsträckta ram för tillämpningen av metoden med

skuldföring som jag sålunda förordar behöver jag inte gå in på de olika

speciella undantag som utredningsförslaget innehåller. I fråga om viss

begränsning beträffande s. k. huvuddelägares rätt till skuldföring återkommer

j ag i specialmotiveringen.

Som utredningen föreslagit bör Kungl. Maj :t äga utsträcka tillämpningen

till även andra subjekt än dem som nämns i förslaget.

Realstiftelse som instrument för tryggande av pension. Enligt utredningens

förslag reserveras för framtiden beteckningen pensionsstiftelse i princip för

sådana stiftelser, som har andra tillgångar än fordringar mot arbetsgivaren,

dvs. realstiftelser. Deras tillgångar förutsätts bestå av kontanter, värdepapper,

fastigheter e. d. Utredningen menar att en sådan stiftelse kan

komma att ge ett betydande mått av trygghet åt pensionsborgenärerna, om

stiftelsen får en självständig ställning gentemot arbetsgivaren. Detta anser

sig utredningen kunna nå genom att ställa upp en rad bestämmelser som

skall hindra att arbetsgivaren får ett alltför dominerande inflytande över

stiftelsen. Som exempel kan nämnas bestämmelser om lika representation

för arbetsgivare och arbetstagare i stiftelsens styrelse.

Remissinstanserna har i allmänhet inte riktat någon kritik mot förslaget

i fråga om realstiftelserna. Ett par remissinstanser har emellertid ansett,

att pensionsstiftelseinstitutet bör utmönstras helt. Några remissinstanser

har också kritiserat utredningen för att realstiftelseidén såtillvida inte helt

fullföljts, som arbetsgivaren förutsätts kunna återlåna avsatta medel från

pensionsstiftelse.

Den i det föregående föreslagna begränsningen av kretsen av skuldföringsberättigade

innebär att åtskilliga rättssubjekt inte äger trygga pensionsåtaganden

genom skuldföringssystemet. För dessa öppnas däremot en

möjlighet att i tillförlitliga former trygga givna pensionslöften, om pensionsstiftelseinstitutet

bibehålls och stiftelsen ges en självständigare ställning

gentemot arbetsgivaren än som hittills varit fallet. Med utgångspunkt i uppfattningen,

att pensioneringen bör äga rum i former, som bereder ett tillfredsställande

mått av trygghet, har sålunda uppdelningen skett mellan

å ena sidan de redovisningsberättigade och å andra sidan de rättssubjekt

som bör anlita pensionsstiftelseformen eller teckna försäkring för utlo
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

vade pensioner. Pensionsstiftelse kan av arbetsgivaren användas som en

likviditetsreserv. Behovet av stiftelseinstitutet kvarstår alltså på förevarande

område. Jag vill därför tillstyrka utredningens förslag i denna del.

Vad beträffar de olika regler som utredningen föreslår för att hindra att

arbetsgivaren får ett dominerande inflytande över stiftelsen vill jag i detta

sammanhang ta upp endast den centrala frågan om stiftelses rätt att ta

emot fordran mot arbetsgivaren. Realstiftelsetanken är en naturlig följd

av utredningens grundläggande uppfattning i fråga om pensionsstiftelserna.

Det kan därför synas något förvånande att utredningens förslag innebär att

stiftelse kan inneha fordran mot arbetsgivaren, även om detta är möjligt endast

i sådana fall då fordringen uppkommit genom ett återlån från stiftelsen

till arbetsgivaren. Utredningen försvarar detta avsteg från huvudprincipen

med att ett återlån i själva verket är en av stiftelsens styrelse beslutad

placering av stiftelsens egna medel och att det till säkerhet för den uppkomna

fordringen skall finnas en affärsmässigt försvarlig säkerhet. Inte

så få remissinstanser har framhållit den stora betydelse som inom näringslivet

tillmäts återlånemöjligheten. Realstiftelseinstitutets framtid anses av

dessa i stor utsträckning beroende av om denna möjlighet kommer att stå

öppen eller inte.

Det torde vara riktigt som utredningen antagit, att regler som i alltför

hög grad slår vakt om tryggandesynpunkten motverkar uppkomsten av

tryggade pensionslöften och därigenom försätter arbetstagarna i stort i ett

sämre läge än som annars skulle vara fallet. Å andra sidan gäller det självfallet

att se till att säkerställandet av arbetstagarnas pensionsrätt inte blir

illusorisk. Med hänsyn till det mycket starka intresse som anses föreligga

inom näringslivet av att få behålla återlånemöjligheten och riskerna för

hela pensionsstiftelseinstitutet, ifall den slopas, anser jag mig böra i huvudsak

biträda utredningsförslaget i denna del. Därvid förutsätts emellertid,

att arbetsgivaren för återlån ställer nöjaktig säkerhet.

Till innehållet överensstämmer de av utredningen föreslagna reglerna om

pensionsstiftelse i stort med motsvarande regler i 1961 års lag. Vissa frågor,

som inte tagits upp i denna lag, behandlas dessutom. Det senare gäller

t. ex. medelsförvaltning, tillsyn, representation i stiftelsestyrelse och likvidation.

Utredningens förslag bygger på den från 1961 års lag hämtade

grundläggande tankegången, att pensionsstiftelse inte själv får vare sig utlova

eller betala pension direkt till pensionsborgenärerna. Stiftelsens uppgift

skall vara att trygga pension, som utlovats av arbetsgivaren (pantstiftelse

till skillnad från beredandestiftelse). Vid 1961 års lagstiftning i ämnet

anslöt jag mig till denna uppfattning. Något skäl som nu motiverar en annan

inställning i frågan har inte framkommit. Jag förordar därför en reglering

av pensionsstiftelseinstitutet i huvudsak efter de riktlinjer utredningen

dragit upp.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

Förmånsrätt för pensionsfordran. F. n. äger pensionstagare förmånsrätt i

konkurs enligt 17 kap. 4 § handelsbalken för fordran på pension som förfallit

till betalning, dock inte för längre tid än sammanlagt ett år och inte

heller för längre tid tillbaka än ett år innan konkursansökningen gjordes.

Samma förmånsrätt åtnjuter bunden pensionsstiftelse för fordran mot stiftarbolaget,

i den mån fordringen motsvarar pensionsfordringar som åtnjuter

förmånsrätt enligt vad jag nyss nämnde. För den del av pensionsfordringen

som inte omfattas av 4 § åtnjuter den enskilde pensionsborgenären ingen

förmånsrätt. Däremot äger bunden pensionsstiftelse förmånsrätt enligt 17

kap. 11 § tredje stycket handelsbalken för återstoden av sin fordran.

Frågan om förmånsrätt för sådana pensionsfordringar, som inte åtnjuter

förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken, uppmärksammades av 1953

års riksdag. Med anledning av motioner i båda kamrarna (I: 40 samt II: 51

och 88) om utvidgad förmånsrätt anförde första lagutskottet i sitt av riksdagen

godkända utlåtande bl. a., att man i kreditväsendets intresse borde

iaktta stor försiktighet vid utökning av de fordringar som har förmånsrätt

före olika slag av inteckningar. Frågan borde emellertid utredas.

Vid de överväganden som pensionsstiftelseutredningen nu gjort beträffande

en vidgad förmånsrätt för pensionsfordringar har utredningen ansett,

att sådan förmånsrätt inte skall få inverka på fastighetskrediten i högre

grad än som redan är fallet enligt gällande rätt. Bestämmelserna i 17 kap.

4 § handelsbalken bör därför enligt utredningen behålla sin nuvarande ram.

Enligt utredningens uppfattning bör varje pensionsborgenär vara tillförsäkrad

ett rimligt grundskydd, varvid även folkpension och den allmänna

tilläggspensionen måste beaktas. Till personer som är födda före år 1896

utgår ingen allmän tilläggspension. För personer, som är födda mellan åren

1896 och 1914, reduceras den allmänna tilläggspensionen på sådant sätt att

den som är född år 1896 erhåller 10 %, den som är född år 1897 15 % osv. av

full tilläggspension. För den som är född år 1907 uppgår pensionen till 65 %

av full pension. Som förutsättning för att tilläggspension skall utgå enligt

dessa grunder gäller att pensionsgrundande inkomst föreligger för varje år

fr. o. m. år 1960 till och med det år, då arbetstagaren fyller 65 år.

I fråga om dessa äldre åldersgrupper talar enligt utredningen sociala

skäl med särskild styrka för att privata pensioner utrustas med god förmånsrätt.

Utredningen har föreslagit att personer födda år 1907 eller tidigare

för sin privata pensionsfordran skall åtnjuta förmånsrätt framför företagsinteckning

men efter fastighetsinteckning. Den begränsningen föreslås emellertid

att fribrevet vid tidpunkten för utdelning i konkursen inte får antas

gälla för högre belopp än ett basbelopp enligt lagen om allmän försäkring.

Även i övrigt har vissa begränsningsregler föreslagits.

För den del av den sammanlagda pensionsfordringen som inte omfattas

av denna förmånsrätt har utredningen föreslagit förmånsrätt enligt 17 kap.

11 § handelsbalken, dvs. efter företagsinteckning men före skatter och

böter.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

97

Remissinstansernas inställning till utredningens förslag är tämligen oenhetlig.

Förslaget har tillstyrkts av bl. a. kommerskollegium, Sveriges köpmannaförbund,

LO och SACO. Det har också godtagits av Näringslivets

skattedelegation. Lagberedningen och Sveriges grossistförbund har däremot

avstyrkt förslaget.

Lagberedningen, som riktar sin kritik främst mot förslaget om den generellt

verkande förmånsrätten enligt 17 kap. 11 § handelsbalken, anser

till en början att utredningen inte tillräckligt beaktat de internationella

aspekterna. Beredningen har också anmärkt att samråd inte synes ha förekommit

med de nordiska grannländerna. Verkningarna av förmånsrätten

mot övriga borgenärsgrupper är inte heller kartlagda, vilket förefaller beredningen

särskilt betänkligt med hänsyn till att förmånsrätten avses gälla

såväl äldre som nya pensionslöften och att pensionsfordringar får grundas

på intjänande även före den nya lagens tillkomst. Förmånsrätten kan sålunda

få retroaktiv verkan. En oprioriterad borgenär lcan enligt beredningens

uppfattning befaras bli lottlös med hänsyn till omfattningen av

den föreslagna förmånsrätten enligt 17 kap. 11 § handelsbalken. Utredningsförslaget

innefattar ingen rätt till återvinning i fråga om pensionsfordringar,

som uppstått inom eu kritisk tidrymd före en konkurs.

Grossistförbundets bedömning överensstämmer i stort med lagberedningens.

Särskilt betonas, att en förmånsrätt för pensionsfordringar kan

få ogynnsamma följder för kreditlivet därför att fordringarna är »dolda».

Det föreligger nämligen enligt utredningsförslaget inte skyldighet att

bokföra pensionsskulden.

Det är alltid en grannlaga och ömtålig uppgift att rubba bestående förhållanden

på förmånsrättens område, särskilt om den grupp av fordringar

som prioriteras i förhållande till andra har stor omfattning eller är svår

att överblicka. Det system för tryggande av pensioner som det av mig förordade

förslaget i övrigt innehåller förutsätter i och för sig inte en förmånsrätt

för det kapitaliserade värdet av intjänad men ännu inte förfallen

pension. Systemet vilar ju på tanken, att en tämligen tillförlitlig pensionstrygghet

skall kunna nås antingen genom bildande av realstiftelser eller

genom det särskilda skuldföringssystemet. I sammanhanget vill jag åter

peka på den avsevärda betydelse från tryggandesynpunkt som ligger i de

av parterna på arbetsmarknaden ingångna pensionsplanerna. Dessa planer,

som tillkommit efter år 1960, innehåller som nämnts särskilda garantier

— såsom FPG-försäkring — för att pensionen skall utgå. Man

kan förutsätta att praktiskt taget all pension, som utlovats efter år 1960

eller kommer att utlovas i framtiden, ingår i allmänna pensionsplaner och

att denna utveckling blir bestående i framtiden. I anslutning härtill vill

jag inte heller underlåta att erinra om den förmån för arbetstagare som

tjänstegrupplivförsäkringen utgör. Sådant försäkringsskydd tillkommer i

dag nära nog samtliga arbetstagare.

4 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. År 83

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

I likhet med utredningen anser jag att alla pensionsborgenärer bör ha ett

garanterat rimligt grundskydd och att det därför är särskilt angeläget att

sådana arbetstagare som f. n. inte äger ett sådant skydd får sina pensionsfordringar

utrustade med förmånsrätt. En sådan inställning talar starkt till

förmån för utredningens förslag, att personer födda år 1907 eller tidigare

får åtnjuta förmånsrätt för sin privata pensionsfordran. Dessa åldersgrupper

saknar det tillfredsställande grundskydd som den allmänna tilläggspensionen

innebär.

Nackdelarna med den av utredningen härvidlag föreslagna förmånsrätten

med placering framför företagsinteckning synes inte vara särskilt besvärande.

Med de begränsningar, som förslaget innefattar, torde det totala

förmånsberättigade fordringsbeloppet inte bli så stort. Det kommer dessutom

att krympa successivt för att vara helt borta om 20—30 år. Någon risk

för nya pensionslöften med tillbakaverkande kraft för de här avsedda

åldersgrupperna, som delvis redan upphört att vara yrkesaktiva, torde

knappast föreligga. Den gränsdragning mellan fast och lös egendom, som

lagen den 29 juli 1966 (nr 453) om vad som är fast egendom innefattar,

gör vidare att industrikrediterna knappast kan röna någon mer betydande

inverkan av den ifrågavarande förmånsrätten.

Jag ansluter mig av nu angivna skäl till utredningsförslaget i denna del.

Vad härefter beträffar den föreslagna förmånsrätten enligt 17 kap. 11 §

handelsbalken för alla övriga pensionsfordringar, föreligger inte samma

starka sociala skäl som i fråga om de nyss berörda åldersgrupperna. Den

kompletterande trygghet, som en förmånsrätt enligt 17 kap. 11 § handelsbalken

skulle innebära, kunde visserligen komma att få visst värde för

borgenärer med pensionslöften, som inte är knutna till allmän pensionsplan.

Med den utveckling som f. n. pågår och som får antas fortsätta mot

en alltmer omfattande planpensionering synes emellertid sannolikt att förmånsrättens

väsentliga uppgift skulle bli att trygga FPG:s och liknande instituts

regresskrav mot arbetsgivare för utgivna garantibelopp. FPG och liknande

institut torde emellertid också kunna skydda sig mot förluster genom

en reglering av avgifterna.

Det förhållandet att skälen för att införa en förmånsrätt enligt 17 kap.

11 § inte är lika starka som i fråga om de tidigare berörda fallen motiverar

måhända inte i och för sig ett avstyrkande av utredningsförslaget i denna

del. De uppenbara nackdelar och risker för kreditmarknaden som är förknippade

med den föreslagna förmånsrätten inger däremot stora betänkligheter.

Den föreslagna förmånsrätten skulle komma att avse ett mycket stort

fordringsbelopp, ca 7,5 miljarder kr., som genom lagstiftningens ikraftträdande

fick bättre placering än alla oprioriterade fordringar. Som lagberedningen

och grossistförbundet framhållit kunde detta i själva verket innebära

lottlöshet för oprioriterade borgenärer i åtskilliga konkurser. Förslaget innebär

vidare att en förmånsberättigad pensionsfordran av stor omfattning kan

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

uppstå genom att en arbetsgivare ger sina anställda utfästelser om pension,

som intjänats under förfluten tid. Som lagberedningen framhållit är denna

»retroaktiva verkan» av ett pensionslöfte särskilt riskfylld. Pensionsskulden

kan också vara dold för andra borgenärer, eftersom skyldighet att bokföra

pensionsskuld inte är förutsatt. En så beskaffad förmånsrätt måste antas kunna

leda till kreditsvårigheter för ett företag med pensionsskulder. I det läge

som f. n. råder på kreditmarknaden måste risken för en ytterligare försämring

av kreditmöjligheterna tillmätas stor betydelse. ■

Med hänsyn till vad jag sålunda anfört har jag ansett mig inte böra förorda

att någon annan förmånsrätt för ännu ej förfallna pensionsfordringar

införs än den som avser fordringar, tillkommande personer födda år 1907

eller tidigare, och som begränsar sig till visst belopp.

Upphörande av näringsverksamhet. Slutar en arbetstagare sin anställning

hos en arbetsgivare, som lovat honom pension, innebär detta inte att det

kapitaliserade värdet av hans pensionsfordran förfaller till betalning. Arbetsgivarens

löfte avser endast pension vid pensionsfallets inträde. Vad arbetstagaren

erhåller, när han lämnar sin anställning, är därför endast ett

tillgodohavande som motsvarar dittills upplupen del av det givna pensionslöftet,

av utredningen benämnd fribrev. Den utfallande pensionen till en

arbetstagare, vilken under sin yrkesaktiva ålder arbetat åt olika arbetsgivare,

som utfäst pension, kommer sålunda att bestå av belopp, som stammar

från flera håll. För ITP-pensionens del betalas pensionen genom PRIinstitutet

med rätt till återkrav mot de olika arbetsgivarna.

Den omständigheten att en pensionsfordran sålunda innestår hos arbetsgivaren

under mycket lång:tid innebär självfallet att pensionsborgenären

blir i hög grad beroende av arbetsgivarens ekonomiska ställning, även

under tid då han själv kanske inte är i arbetsgivarens tjänst. Utredningen

har velat undersöka hur pensionshorgenären skall kunna skydda sig mot

att hans långvariga fordran far ett lägre värde på grund av en försämring

av arbetsgivarens ekonomiska ställning. Ett sådant skydd har för utredningen

framstått som särskilt angeläget, eftersom pensionshorgenären inte

kan säkerställa sin fordran genom att skaffa sig inteckningar eller genom

att göra förbehåll om förtidsuppsägning, åtgärder som står andra kreditgivare

till buds.

I enlighet härmed har utredningen diskuterat att införa en generell regel

om rätt till förtidsuppsägning av pensionsfordran. En sådan lösning avvisas

dock av olika skäl. Ett skäl anses vara svårigheten att finna ett användbart

kriterium för antagandet, att arbetsgivarens ekonomiska ställning nedgått

i sådan grad att pensionsfordringarna kan bli nödlidande. En hänvisning

till relationen mellan tillgångar och skulder i balansräkningen vill utredningen

inte godta, eftersom en sådan utesluter att hänsyn tas till sådana

faktorer som framtida lönsamhet och utvecklingsmöjligheter. Ett annat skäl

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

är enligt utredningen, att redovisning av pensionsskulden föreslås vara frivillig

även i framtiden. Utredningen avstår därför från att framlägga förslag

om generell förtidsuppsägning av pensionsfordran och inriktar sig i stället

på att söka skydda pensionsborgenären i en speciell situation, som är särskilt

ägnad att inverka på hans rätt, nämligen när arbetsgivaren upphör

med sin rörelse.

Upphör arbetsgivaren med sin rörelse, bringas också de bestående tjänsteavtalen

att upphöra. Överlåts rörelsen, kan efterträdaren tänkas med pensionsborgenärens

goda minne överta ansvaret för givna pensionslöften från

företrädaren. Om efterträdaren är god för företrädarens löften, påverkas

måhända pensionsborgenärernas ställning relativt litet. Upphör däremot rörelsen

utan att ansvaret för löftena övertas av annan, t. ex. om rörelsen läggs

ned, kan detta lända pensionsborgenärerna till påtagligt förfång. Utredningen

gör en jämförelse mellan pensionsborgenärens ställning före upphörandet

och läget därefter. En anledning till att pensionsborgenärens ställning

kan försämras är enligt utredningen, att en rörelse med dess tillgångar i

form av inventarier, varulager m. in. som kollektiv utgör ett väsentligt säkrare

motvärde för pensionsskulden än motsvarande belopp i pengar eller

fordringar. Mot bakgrunden härav föreslår utredningen, att arbetsgivaren

när han upphör med sin rörelse skall teckna pensionsförsäkring i lörsäkringsinrättning

för sina pensionsutfästelser, om ansvaret för pensionsskulden

inte övertas av annan i samband med att rörelsen upphör. Utredningen

anmärker att samma förfarande som det föreslagna gäller i fråga om PRTskuld

och förordar, att pensionsförsäkringskravet skall uppställas även för

det fall överlåtelsen inskränker sig till rörelsegren.

Remissinstanserna har överlag godtagit utredningens förslag från principiell

synpunkt, låt vara att Näringslivets skattedelegation har understrukit

att förslaget inte bör få motverka eller försvåra strukturförändringar

som är önskvärda även från samhällets synpunkt.

Har arbetsgivaren tillräckliga medel att betala alla sina skulder, bör han

utan vidare också kunna uppfylla kravet att inköpa en pensionsförsäkring.

Är arbetsgivaren en juridisk person, t. ex. ett aktiebolag, skall nedläggandet

av bolaget ske i form av likvidation. Utskiftning på andelsägarna får inte äga

rum förrän all skuld blivit reglerad. Det åligger därför likvidatorn att tillse,

att pensionsborgenärernas intressen blir tillvaratagna innan utskiftning

kan äga rum. Även om särskild föreskrift därom saknas, torde likvidatorn

böra inköpa pensionsförsäkring för de medel som förbehålls pensionsborgenärerna,

eftersom kontant utbetalning strider mot pensioneringens idé. Är

arbetsgivaren å andra sidan enskild rörelseidkare, gäller f. n. inte några

särskilda bestämmelser rörande formerna för rörelsens avveckling. I sådant

fall innebär kravet på pensionsförsäkring, att arbetsgivaren förbjuds

att i fortsättningen ha pensionsskulden innestående hos sig. Den av utredningen

föreslagna regeln träffar härutöver främst företag som lägger ned

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

101

viss rörelsegren eller aktiebolag, som reellt nedlägger sin verksamhet utan

att formellt träda i likvidation.

För den händelse arbetsgivaren inte förmår betala sina skulder när rörelsen

läggs ned, torde det normala vara att arbetsgivaren försätts i konkurs,

Huruvida arbetsgivarens konkursbo kan uppfylla kravet på pensionsförsäkring,

beror av den företrädesrätt till betalning som tillkommer pensionsfordringen.

I ett underskottsfall utgör den föreslagna regleringen närmast

en anvisning till konkursförvaltaren att inte dela ut det belopp som

faller på pensionsborgenären utan i stället inköpa en pensionsförsäkring

för beloppet.

Det får på de av utredningen anförda skälen anses vara angeläget att

pensionsskulden inte tillåts innestå hos arbetsgivaren utan att ha motvärde

i rörelsetillgångarna som kollektiv. Även om risken för att så skulle bli

fallet vid avveckling av rörelse Synes vara rätt liten, förordar jag att en

regel införs huvudsakligen i enlighet med utredningsförslaget.

För den händelse en pensionsstiftelse hör till en arbetsgivare, som överlåter

sin rörelse, bör såsom utredningen föreslagit tillsynsmyndigheten

med beaktande av stiftelsens ändamålsbestämning avgöra om och på vilka

villkor stiftelsen skall överföras till efterträdaren.

Personalstiftelse. Sådan stiftelse, som liar till ändamål att i en arbetsgivares

intresse främja arbetstagares eller deras efterlevandes välfärd, kallar

utredningen personalstiftelse och föreslår särskild lagreglering — såväl civilrättslig

som skatterättslig — för denna typ av stiftelse. Personalstiftelse

föreslås inte få ha till ändamål att sörja för pensionering eller avlöning eller

annan förmån, som arbetsgivaren är skyldig utge till enskild arbetstagare.

Behovet av särskild lagreglering för personalstiftelse motiveras framför

allt av skatterättsliga hänsyn. Självfallet är det emellertid också ett betydande

arbetstagarintresse att dessa stiftelser regleras på ett sådant sätt att

de kommer att tjäna sitt syfte på ett tillfredsställande sätt. I likhet med utredningen

anser jag det därför lämpligt att personalstiftelser underkastas

eu närmare civilrättslig reglering än f. n. Det förefaller då naturligt att

till huvudsaklig utgångspunkt ta samma regler som i fråga om pensionsstiftelser

enligt förslaget. Mot en sådan ordning har remissinstanserna i allmänhet

inte haft något att erinra. Personalstiftelse bör alltså liksom pensionsstiftelse

vara en pantstiftelse, varur arbetsgivaren kan gottgöra sig för utgifter,

som ligger inom ramen för det uppställda ändamålet. Inte heller personalstiftelse

bör ha rätt att ta emot fordringar mot arbetsgivaren. Personalstiftelse

bör alltså vara en realstiftelse. För personalstiftelse bör också

finnas en styrelse med lika representation för arbetsgivarna och arbetstagarna.

Beträffande tillsyn bör detsamma gälla som i fråga om pensionsstiftelse.

Tillsyn. Enligt gällande ordning utövas tillsynen över bunden pensionsstiftelse

av försäkringsinspektionen och över fri stiftelse av länsstyrelse.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Mäj.ts proposition nr 83 år 1967

Denna splittring av tillsynsfunktionen har föranlett kritik. 1952 års företagsbeskattningskommitté

ägnade sålunda frågan uppmärksamhet. Vidare

berördes frågan av pelisionsstiftelseutredningen i dess första betänkande

och av vissa remissinstanser i yttranden över nämnda betänkande. I dessa

sammanhang framhölls att det borde vara samma tillsynsmyndighet för

alla pensionsstiftelser, antingen försäkringsinspektionen eller länsstyrelse.

Utredningen påpekar* att frågan om tillsynen kommer i ett nytt läge

om revers stiftelserna'' avskaffas. Vad som kommer att motsvara reversstiftelserna,

bokföringsposten Avsatt till pensioner, anses inte behöva stå under

särskild offentlig tillsyn. Posten är ändå såsom en del av bokföringen

underkastad lagreglering och insyn, framhåller utredningen, som hänvisar

till att posten från pensionsborgenärernas synpunkt kan jämföras med posterna

aktiekapital och reservfond. Dessa poster får inte upplösas utan vidare.

Därtill kommer att regleringen av posten Avsatt till pensioner avser att

tjäna även skatteintressen. På grund härav förutsätter utredningen, att efterlevnaden

av de föreslagna reglerna kommer att övervakas av skattemyndigheterna.

Tillsynsuppgifterna beträffande kvarstående pensionsstiftelse kommer

enligt utredningen framför allt att ta sikte på frågan hur stiftelsen förvaltar

sin förmögenhet och på förfarandet vid gottgörelse. På dessa punkter

innebär förslaget inga väsentliga nyheter. Utredningen pekar på lättnader

för tillsynsmyndigheten i andra avseenden. F. n. anslås enligt utredningen

betydande tid åt prövning av ärenden angående överföring av medel från en

stiftelse till en annan inom samma företag. Många av dessa ärenden är föranledda

av FPG/PRI-systemet med dess krav på årlig avsättning till PRIstiftelse.

Det kommer eriligt förslaget inte att föreligga samma behov i framtiden

att överföra medel från en stiftelse till annan hoS samma arbetsgivare.

Samtidigt kommer ehligt utredningen förutsättningarna för en effektiv tillsyn

att bli gynnsammare än förut. Det förhållandet, att pensionsstiftelses

styrelse föreslås skola äga lika många företrädare för arbetstagarna som för

arbetsgivaren och i viSsa fall dessutom ha en av tillsynsmyndigheten utsedd

ordförande, är enligt utredningen ägnat att befordra en allsidig belysning

av föreliggande frågor och en ingående avvägning mellan olika intressen.

Trycket på tillsynsmyndigheten kominer enligt utredningens bedömande

att bli mindre även äv den anledningen att antalet stiftelser kommer att

minska betydligt. '' ■'' -;;i

Mot denna bakgrund bär utredningen, som anser det självklart att den

civilrättsliga tillsynen ''inte längre bör vara splittrad på olika myndigheter,

föreslagit att länsstyrelse bör anförtros uppgiften att vara tillsynsmyndighet.

I frågan om lämplig tillsynsmyndighet är meningarna delade bland remissinstanserna.

Förslaget tillstyrks av bl. a. kammarrätten och Näringslivets

skattedelegatiön* som hänvisar till att förslaget kan underlätta ett

fruktbärande samarbete mellan tillsyns- och beskattningsmyndigheterna. De
-

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

103

legationen understryker även den lokala anknytningens företräde t. ex. vid

prövning av fråga om upphörande och överlåtelse av rörelse. Farhågor för

att länsstyrelsen kommer att påläggas nya och besvärliga arbetsuppgifter i

en omfattning som är svår att överblicka uttalas bl. a. från några länsstyrelsers

sida. Med instämmande häri föreslår TCO, att länsstyrelserna bör få

generella anvisningar om de krav på specialisering, som måste ställas på

behandlingen av ifrågakomna ärenden.

Som alternativ till länsstyrelse som tillsynsmyndighet framförs från

några håll tanken på en central nämnd — en pensionsstiftelsenämnd, som

av hänsyn till avgörandenas art bör vara sammansatt av representanter

för näringslivet och arbetstagarnas organisationer. Lantbrukets skattedelegation

hänvisar i denna fråga till de positiva erfarenheterna av riksskattenämnden,

som är en likartad central instans. Önskvärdheten av en enhetlig

bedömning talar enligt Sveriges advokatsamfund och Kooperativa förbundet

till förmån för en central myndighet som tillsynsmyndighet, närmast försäkringsinspektionen.

Goda skäl kan enligt min mening anföras till förmån såväl för att länsstyrelse

skall vara tillsynsmyndighet som för att tillsynen skall anförtros

ett centralt organ. Det är f. n. inte möjligt att förutse om den samlade

tillsynen på grund av vad som föreslagits blir mer eller mindre arbetskrävande

än hittills. Det torde dock vara säkert, att vissa tillsynsuppgifter kommer

att ställa stora krav på de enskilda tjänstemännen. Sålunda innebär

den föreslagna reformen att en del nya komplicerade och intrikata uppgifter

läggs på tillsynsmyndigheten, exempelvis att ta ställning till kravet

på säkerhet vid återlån eller under vilka förhållanden stiftelse äger förfoga

över aktier i arbetsgivarens bolag. Detta talar till förmån för att välja en

central myndighet.

Ett mycket starkt skäl för att anförtro tillsynsuppgiften åt länsstyrelse

utgör å andra sidan det samband som i fråga om pensionsstiftelserna kontinuerligt

måste hållas med skattemyndigheterna. Den omständigheten att

reversstiftelserna avvecklas och tillsynsfunktionen sålunda kan koncentreras

på de omkring 1 500 bestående realstiftelserna och nytillkommande sådana

stiftelser ger skäl för antagandet, att tillsynsuppgiften kvantitativt blir

mindre betungande än tidigare. I stort torde sålunda den föreslagna reformen

innebära att tillsynen begränsas. Även detta talar till förmån för att välja

länsstyrelsen som tillsynsmyndighet. Slutligen är den lokala kännedomen

av stor betydelse för de uppgifter som avses ankomma på tillsynsmyndigheten

i vissa fall då näringsverksamheten upphör.

Vid en slutlig avvägning av de anförda skälen har jag funnit mig böra

föreslå att tillsynsuppgiften anförtros åt länsstyrelse. Det synes inte f. n.

möjligt att bedöma verkningarna av denna tillsynsuppgift. Länsstyrelse är

oförhindrad att inhämta behövliga upplysningar av försäkringsteknisk natur

från försäkringsinspektionen.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

På grund av vad jag sålunda anfört om grunderna för en reform av

pensionsstiftelseväsendet har inom departementet upprättats förslag till

lag om tryggande av pensionsutfästelse in. m. Detta lagförslag föranleder

vissa ändringar i annan lagstiftning. Samtidigt har därför inom departementet

upprättats förslag till lag om ändring i 17 kap. handelsbalken, lag

om ändring i konkurslagen, lag om ändring i utsökningslagen, lag om ändrad

lydelse av 7 § bokföringslagen den 31 maj 1929 (nr 117), lag angående

ändring i lagen den 24 maj 1929 (nr 116) om tillsyn över stiftelser,

lag angående ändring i lagen den 14 september 1944 (nr 705) om aktiebolag,

lag angående ändring i lagen den 17 juni 1948 (nr 433) om försäkringsrörelse,

lag angående ändring i lagen den 31 mars 1955 (nr 183) om

bankrörelse, lag angående ändring i lagen den 3 juni 1955 (nr 416) om

sparbanker, lag angående ändring i lagen den 1 juni 1951 (nr 308) om

ekonomiska föreningar och lag angående ändring i lagen den 25 maj 1956

(nr 216) om jordbrukskasserörelsen.

Jag anhåller nu att få till närmare behandling uppta dessa lagförslag

som torde få fogas som bilaga 2 vid statsrådsprotokollet i detta ärende.

Specialmotivering

Förslaget till lag om tryggande av pensionsutfästelse m. m.

Allmänna bestämmelser

1 §.

Departementschefen. Den föreslagna lagens inledande paragraf har i departementsförslaget

ett något annat innehåll än i utredningens förslag.

Den presenterar i ett första stycke de två metoder enligt vilka en arbetsgivares

utfästelser om privat pension kan tryggas enligt lagen. I ett andra

stycke upptas den viktiga regeln, att lagen i princip tar sikte på sådana

utfästelser som är oantastbara, dvs. sådana som inte påverkas av att arbetstagaren

slutar sin anställning hos arbetsgivaren före pensionsfallet.

Som jag har anfört i den allmänna motiveringen föreslås vissa rättssubjekt,

nämligen aktiebolag, ekonomiska föreningar, ömsesidiga försäkringsbolag

och sparbanker, få möjlighet att — med visst undantag •— redovisa

sin pensionsskuld i balansräkningen under en särskild skuldpost,

oavsett om pensionen utgår enligt allmän pensionsplan eller inte. Är det

fråga om pensionslöften enligt allmän pensionsplan, får sådan redovisning

ske av varje juridisk eller fysisk person. I andra fall skall enligt förslaget

pension tryggas genom avsättning till pensionsstiftelse. Sådan stiftelse

måste enligt förslaget ha karaktär av realstiftelse, vilket innebär att av
-

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungi. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

sättningen inte får bestå av fordringar mot arbetsgivaren eller annan egendom,

vars värde är omedelbart beroende av arbetsgivarens ekonomiska läge.

Som jag vidare framhållit i den allmänna motiveringen bör den nu föreslagna

lagstiftningen principiellt inte avse andra pensionslöften än sådana

som är oantastbara. Därmed förstås att löftesmottagaren vid avgång ur

tjänsten innan pensionsfall inträffat har eu ovillkorlig rätt att tillgodoräkna

sig den del av pensionen som han tjänat in vid avgången. Denna

princip har sin motsvarighet inom skatterätten (jfr 2 a anvisningarna

till 29 § kommunalskattelagen). För sådan avsättning som avser antastbara

pensionslöften, vilka tillkommit efter den Öl december 1962, får sålunda

avdrag inte göras vid taxeringen.

För avsättning på grund av äldre löften får däremot alltjämt avdrag ske,

även om löftena är antastbara. Fn regel, som civilrättsligt helt skulle avskära

möjligheterna att göra avsättning för löften, som givits före lagens ikraftträdande,

kunde innebära att lagen fick en omotiverad tillbakaverkande

kraft. Skulle inte redan givna antastbara pensionslöften undantas från förbudet,

skulle följden bli, att de belopp i reversstiftelserna, som tryggar sådana

löften, inte får medräknas vid bestämmande av arbetsgivares pensionsreserv

enligt 5 §. Därigenom skulle ifrågavarande belopp frigöras till nackdel

för destinatärerna. Vidare uppstår skattekonsekvenser, som inte är avsedda.

I enlighet med utredningens förslag på denna punkt bör därför hänsyn

tas endast till sådana antastbara löften, som givits före utgången av år

1966.

För ett senast den Öl december 1966 givet antastbart löfte måste emellertid

fastställas en översta gräns, som därefter inte får överskridas. Avgörande

blir den nominella pension, som var utlovad nämnda dag. Skuldredovisning

får ske för fortsatt intjänande av pensionen under denna gräns.

Till pensionens belopp bör dock —- i överensstämmelse med vad som gäller

inom skatterätten — få läggas de pensionstillägg, som föranletts av levnadskostnadernas

ökning fram till tidpunkten för redovisningen.

Slutligen vill jag påpeka, att tryggande genom redovisning under Avsatt

till pensioner eller genom avsättning till pensionsstiftelse självfallet inte får

äga rum för pensionslöften som är pensionsförsäkrade (jfr prop. 1961: 177

s. 97).

2 och Ö §§.

Dessa paragrafer motsvarar 2 kap. 2 och ö §§ i utredningens förslag.

Utredningen. Inledningsvis framhåller utredningen att dess förslag i stort

syftar till att skapa möjlighet för arbetsgivaren att trygga pensionslöften.

Med anledning därav är det enligt utredningen nödvändigt med regler, som

översätter ett pensionslöfte till ett kapitalvärde.

Översättande av ett pensionslöfte till ett kapitalvärde förutsätter enligt

utredningen tillgång till uppgifter i följande tre hänseenden, nämligen

4f Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 83

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj. ts proposition nr 83 år 1967

a) storleken av den utlovade pensionen,

b) vad av den utlovade pensionen, som är att anse såsom intjänad av

den anställde vid bokslutsdagen eller det beräkningstillfälle som eljest är

i fråga samt

c) kapitaliseringsfaktorn.

Har pensionen redan börjat utgå (aktuell pension), är enligt utredningen

hela pensionen intjänad, varför beräkning i det av punkten b) avsedda

hänseendet bortfaller.

Beträffande utredningens närmare överväganden i ämnet se betänkandet

s. 124—129. Utredningen anmärker att den år 1964 utgivit »Tabellsamling

för beräkning av pensionsreserv i pensionsstiftelse» (SOU 1964: 28), vilken

tabellsamling bibehåller sin giltighet även enligt det nya förslaget.

Departementschefen. Departementsförslaget beskriver i 2 § hur storleken

av pensionsfordran skall beräknas. Metoden för beräkningen är densamma

som enligt 10 § i 1961 års lag; jfr prop. 1961: 177 s. 92 och hänvisningen

där till SOU 1961: 14 s. 38 ff. Vid framräknande av ett pensionslöftes

kapitalvärde måste det klargöras, om pensionslöftet bestämts enligt

den s. k. netto- eller hruttometoden, dvs. om allmän tilläggspension inräknats

eller inte. Härutöver måste man ha uppgift om fribrevets storlek. Detta

räknas ut med ledning av den från 10 § i 1961 års lag överflyttade s. k.

40-årsregeln, såvida inte särskilda regler om intjänande knutits till pensionslöftet.

Kapitalisering sker med ledning av försäkringstekniska antaganden

om ränta och dödlighet in. m.

Definitionen i 2 § andra stycket på upplupen del av utlovad pension

motsvarar i sak vad som enligt 10 § första stycket i 1961 ars lag utgöi

stiftelses pensionsreserv. Begreppet pensionsreserv har stor praktisk användbarhet

inom lagstiftningen. Beträffande den närmare innebörden av

begreppet hänvisas till utredningens första betänkande (SOU 1961:14 s.

46). Bestämmande av pensionsreserv sker enligt departementsförslagets 6 §

såvitt avser arbetsgivares pensionsreserv vid utnyttjande av skuldföringssystemet.

För pensionsstiftelses del finns en motsvarighet i 15 §, som alltså

avser stiftelsens pensionsreserv.

I 3 § i departementsförslaget anges att de försäkringstekniska grunderna

fastställs av Kungl. Maj :t eller den myndighet Kungl. Maj :t bestämmer.

.Tåg vill anmärka att Kungl. Maj :t den 8 december 1961 med stöd av 10 §

sista stycket i 1961 års lag bemyndigat försäkringsinspektionen att fastställa

försäkringstekniska grunder samt att de av inspektionen senast fastställda

grunderna är från den 29 januari 1964 (jfr SOU 1964: 28).

4 §•

Paragrafen motsvarar 2 kap. 4 § i utredningens förslag.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj.ts proposition nr 83 år 1967

107

Utredningen. Utredningen har tillagt begreppet allmän pensionsplan

rättsverkan i olika hänseenden. I 4 § i sitt förslag beskriver utredningen vad

som skall förstås med sådan pensionsplan.

Till skillnad från bestämmelser om arbetstid eller lön gäller överenskommelser

om pension förhållanden för en mycket lång tidsperiod. Mellan

den tidpunkt, då den enskilde erhåller löftet om pension, och den tid, då

pension börjar utgå, antages normalt kunna förflyta 40 år (så enligt 2 §).

Åtskilliga personer kan tänkas uppbära pension i 20—30 år. Bl. a. av det

skälet har utredningen ansett att det till pensionsborgenärernas skydd bör

ställas vissa villkor på beskaffenheten av en allmän pensionsplan.

Till en början bör det sålunda enligt utredningen vara sörjt för att de

av planen omfattade pensionerna blir tryggade på ett från allmän synpunkt

godtagbart sätt. På denna punkt uppställer utredningen därför — som

alternativ till pensionsförsäkring — kravet på kreditförsäkring, avsättning

till pensionsstiftelse (varmed menas stiftelse i förslagets mening) eller

annan likvärdig anordning.

Enligt utredningens mening bör det vidare inte vara tillräckligt att planen

godkänns av7 de enskilda arbetstagarna. I olika författningar har medgivits

att avvikelse från en annars tvingande ordning får ske genom bestämmelse

i kollektivavtal. Vänligen fordras då att avtalet på arbetstagarsidan

sluts eller godkänns av organisation, som enligt lagen om föreningsoch

förhandlingsrätt är att anse såsom huvudorganisation. Som exempel

därpå nämner utredningen 4 a § lagen den 16 maj 1930 (nr 138) om arbetstidens

begränsning och 6 § andra stycket i 1901 års lag. Utredningen

föreslår, att godkännande av pensionsplan skall lämnas av huvudorganisation

enligt lagen den 11 september 1936 (nr 506) om. förenings- och förhandlingsrätt.

Med hänsyn till den betydelse som en pensionsplan bär för den enskilde

hade det enligt utredningen varit önskvärt att därutöver kräva att organisationen

är av viss störlek och har erforderlig representativitet. Därigenom

skulle också uppnås ett Visst enhetligt'' pensionssystem^ I detta hänseende

framhåller utredningen, alt det i prop. 1959: 100 med förslag till lagen om

allmän försäkring som villkor för undantagande från försäkringen föreslogs

att avtal därom skulle slutas i kollektivavtal mellan arbetsgivare och

sådan organisation vilken är att anse såsom huvudorganisation och som

ensam eller tillsammans med annan sådan organisation »uppenbarligen

omfattar flertalet arbetstagare som hos arbetsgivare* vilka skulle bliva

bundna av ifrågavarande avtal, sysselsättas i därmed avsett arbete». Utredningen

säger sig ha övervägt att föreskriva, att huvudorganisationen skulle

ingå i någon av arbetsmarknadens toppörganisationer. Denna lösning har

utredningen likväl avvisat av andra skäl. Vidare skulle enligt utredningen

kunna tänkas det kravet att pensionsplanen skulle underställas försäkringsinspektiohen

för godkännande. Därigenom kunde det allmänna erhålla

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

KtUigl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

det inflytande på utformningen av en pensionsplan som fordras för att förebygga

planer vilka innehåller olämpliga villkor för de anställda och för

det allmänna med hänsyn till dess skatteanspråk. Eftersom utredningen

förutsatt att den föreslagna ordningen skall vara tillräckligt betryggande

för uppgörande av vederhäftiga pensionsplaner, har utredningen emellertid

avvisat tanken på sådan medverkan från inspektionens sida.

En pensionsplan, som-tillkommit enligt vad som nu sagts, kan enligt utredningen

tillämpas av arbetsgivaren gentemot samtliga arbetstagare utan

hinder av att vissa arbetstagare inte är organiserade i den huvudorganisation

som godkänt planen.

Remissyttrandena. Enligt SACO är det riktigt, att ansvaret för tryggandet

av pension i överensstämmelse med förslaget läggs på arbetsmarknadens

parter. Sveriges redareförening anser, att föreskriften om att allmän

pensionsplan skall innehålla regler om tryggande kan vara obehövlig

ibland, när det är fråga om ekonomiskt utomordentligt starka företag.

Föreskriften synes därför inte behöva vara obligatorisk. SALF önskar en

spärregel, som gör det omöjligt att med uteslutande av andra tjänstemän

i företaget skapa en allmän pensionsplan endast för huvuddelägare och

denne närstående personer, låt vara att en viss garanti däremot föreligger

enligt FPG:s bolagsordning.

Den av utredningen berörda men avvisade tanken, att pensionsplan skall

fordra medverkan av myndighet eller topporganisation, har berörts av

länsstyrelsen i Värmlands län och Enskilda företags tjänstepensionärsförbund.

Länsstyrelsen ifrågasätter om inte pensionsplan bör godkännas av

myndighet, såsom försäkringsinspektionen. Ett sådant godkännande synes

enligt länsstyrelsen erforderligt för att planerna skall bli tillräckligt noggrant

utarbetade dels för att planerna skall kunna »omfatta även oorganiserad

arbetstagare eller arbetstagare som är medlem i annan än den avtalsslutande

organisationen». Pensionärsförbundet anser, att utsikterna att

få till stånd ett enhetligt pensionssystem — något som utredningen i och

för sig bedömt vara eftersträvansvärt — skulle öka om topporganisation

företräder arbetstagarna.

Med hänsyn till de rättsverkningar som enligt utredningens förslag anses

skola tillkomma begreppet allmän pensionsplan förordar Familjeföretagens

förening det tillägget, att »med allmän pensionsplan skall likställas plan

eller annat arrangemang, som är förenat med kreditförsäkring eller liknande

garanti». -

Departementschefen. Som jag anfört i den allmänna motiveringen avses

begreppet allmän pensionsplan få betydelse bl. a. för arbetsgivares rätt att

redovisa pension under rubriken Avsatt till pensioner. I denna fråga har

jag intagit den ståndpunkten att all pension, som ingår i sådan plan, får

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

109

redovisas på angivet sätt, oberoende av den företagsform under vilken rörelsen

bedrivs. Til] skillnad från utredningen har jag däremot inte ansett

mig kunna förorda, att begränsningen av vad som får skuldföras upprätthålls

för aktiebolag och liknande rättssubjekt. Detta mitt ställningstagande

har delvis ändrat betydelsen från skuldföringssynpunkt av att pension ingår

i en pensionsplan. Remissyttrandena måste självfallet ses mot denna

bakgrund. ;> •

Definitionen av allmän pensionsplan i depärtémentsförslaget överensstämmer

med utredningens förslag. Planen bör alltså innehålla allmänna

grunder för pensionering av en kategori arbetstagare, t. ex. alla arbetstagare,

som är anslutna till viss fackorganisatiön eller är anställda inom

visst företag, eller alla tjänstemän vid företaget. Grunderna bör vidare

innehålla regler om tryggande genom kreditförsäkring, avsättning till

pensionsstiftelse eller annan likvärdig anordning. Detta krav på trygghet

kommer uppenbarligen i allmänhet att vara uppfyllt genom att arbetsgivaren

ansluter sig till FPG/PRI-systemet : med den garanti FPG

ger. Uteslutet är det dock inte att en allmän pensionsplan grundas på eu

realstiftelse. Den viktigaste förutsättningen för att grunder för arbetstagarpensionering

skall kunna anses utgöra en allmän pensionsplan är att

grunderna på arbetstagarsidan godkänts av sådan organisation som enligt

lagen om förenings- och förhandlingsrätt är att anse som huvudorganisation.

Därigenom vinns en viss garanti för ätt grunderna blir av kollektiv

natur och att systemet med allmänna pensionsplaner får en tillfredsställande

organisation och även i övrigt blir av god kvalitet. Jag vill erinra om

motsvarande reglering i 4 a § lagen om arbetstidens begränsning och 12 §

femte stycket lagen om semester: v, -

Med hänsyn till att arbetsmarknadens huvudorganisationer avses medverka

vid tillkomsten av allmän pensionsplan anser jag det inte behövligt

att någon central myndighet kopplas in för att godkänna planen. Inte heller

torde det vara nödvändigt att kräva att sådan plan skall godkännas av den

topporganisation, under vilken den ävtalsslutandé huvudorganisationen

lyder. De erfarenheter som vunnits av organisationernas medverkan på

semesterlagens och arbetstidslägstiftningens område ger nämligen ingen

anledning till antagande, att organisationerna skulle komma att medverka

till överenskommelser, som inte uppfyller alla de krav som bör ställas på

dem. Den av en remissinstans framkastade tanken, ätt med allmän pensionsplan

skall jämställas annan anordning som är förenad med liknande

garanti för pensionsrätten, kan jag inte biträda med hänsyn till vikten av

att anordningen — i de fall då sådan utgör villkor för rätt att redovisa

pensionsskuld under rubriken Avsatt till pensioner ‘ verkligen innefattar

ett från allmän synpunkt godtagbart tryggande. : fi

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

Särskild redovisning av pensionsskuld

5 §•

Paragrafen motsvarar 1 kap. 1 § och 2 kap. 1 § i utredningens förslag.

Utredningen. Inledningsvis erinrar utredningen om att redovisning av

pensionsskuld under rubriken Avsatt till pensioner i balansräkningen utgör

en form av tryggande av pensioner. Utredningens förslag innebär att

aktiebolag och liknande rättssubjekt får möjlighet att företa sådan skuldredovisning

under förutsättning att pensionen hänför sig till allmän pensionsplan

eller till pensionslöften, som givits senast den 31 december 1966,

eller också gäller arbetstagare födda år 1907 eller tidigare. Samma möjlighet

att redovisa skuld i balansräkningen föreslås också för handelsbolag,

såvitt pensionen grundar sig på allmän pensionsplan.

Utredningen har föreslagit en särskild begränsning av skuldföringssystemets

användning när det gäller s. k. huvuddelägare. Med sådan förstår utredningen

en person, som ensam eller tillsammans med anhöriga genom

innehav av aktier eller andelar utövar ett bestämmande inflytande över ett

aktiebolag eller en ekonomisk förening. Även efterlevande till sådan person

avses. Pensionslöfte till huvuddelägare får enligt utredningens förslag redovisas

under rubriken Avsatt till pensioner endast om löftet omfattas av allmän

pensionsplan. .

Utredningen erinrar i detta sammanhang om att avdrag för avsättning

till pensionsstiftelse för att trygga löfte om pension till huvuddelägare sedan

år 1955 inte medges enligt 2 a i anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen.

Grunden till den anförda begränsningen för huvuddelägare är enligt utredningen

att söka i, en önskan att skydda det allmänna mot missbruk av

avdragsrätten. Framför allt hade man uppmärksamheten riktad på det förhållandet,

att huvuddelägares pension kan avse större belopp än som är befogat

med hänsyn till huvuddelägarens arbete i bolaget och därigenom innefatta

förtäckt utdelning. Risken härför anses särskilt stor i det fall då huvuddelägaren

är den ende anställde.

Enligt utredningen saknas anledning att i och för sig bedöma ett pensionslöfte

till en huvuddelägare på annat sätt än ett löfte till en annan arbetstagare.

Det har därför framstått som angeläget för utredningen att

slopa den nuvarande särregleringen för huvuddelägare, så långt detta låter

sig göra utan att det leder till missbruk. Sådant missbruk är enligt utredningen

inte att befara, om pensionslöftet ingår i en allmän pensionsplan.

En pensionsplan innehåller nämligen regler bl. a. om pensionens nivå och

om pensionsålder. Därigenom hindras en huvuddelägare från att tillförsäkra

sig oskälig pension och att efter behag uppskjuta mottagande av pen
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

sionen. Andra pensionslöften än sådana som ingår i pensionsplan bör

däremot enligt utredningen inte få läggas till grund för skuldföring.

Utredningen har föreslagit en närmare bestämning av begreppet huvuddelägare,

så att nuvarande tvekan kan undanröjas om vilka släktskapsrelationer

som ger egenskapen av huvuddelägare. Samtidigt föreslås att

verkan av huvuddelägarskap begränsas till den tidsperiod under vilken själva

inflytandet består, en regel som får betydelse i det fall att en person

varit omväxlande vanlig arbetstagare och huvuddelägare. Utredningen väljer

det exemplet, att person under viss tid varit vanlig arbetstagare (period

1), därefter huvuddelägare under viss tid (period 2) och slutligen

vanlig arbetstagare igen (period 3). Vid skuldredovisning under period 2

får beaktas vad som intjänats under period 1, något som ej är tillåtet

enligt gällande skatterätt. Vid skuldredovisning under period 3 gäller inga

begränsningar alls.

Enligt utredningen bör Kungl. Maj :t kunna ge annan arbetsgivare än

förut nämnts dispens att redovisa pensionsskuld under rubriken Avsatt till

pensioner. Enligt utredningen kan dispensregeln bli av betydelse i två hänseenden.

Sålunda säger sig utredningen förutsätta att Kungl. Maj :t kommer

att lämna dispens åt följande institutioner, nämligen Sveriges allmänna

bypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, hypotelrsföreningarna,

Svenska bostadskreditkassan och bostadskreditföreningarna.

Dessa subjekt har enligt gällande skatteregler rätt att erhålla avdrag för

avsättning till stiftelse medelst revers. Möjligheten att göra avdrag för pensionsmedel

som behålls i rörelsen bör enligt utredningen inte rubbas av den

tekniska omvandlingen av reversstiftelser till en särskild skuldpost. De

grundläggande bestämmelserna om dessa institutioner återfinns i förordningen

den 29 november 1963 (nr 573) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa

och om stadshypoteksföreningar, förordningen samma dag

(nr 575) om Svenska bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar

samt förordningen den 4 mars 1955 (nr 110) om Sveriges allmänna hypoteksbank

och om landshypoteksföreningar. I nämnda förordningar samt i

reglementen, som utfärdats av Kungl. Maj :t, har meddelats utförliga föreskrifter

om förvaltning, revision in. in. Därjämte har det allmänna tillförsäkrats

direkt inflytande över institutionerna genom att vissa styrelseledamöter

och vissa revisorer utses av offentlig myndighet. Vidare säger

sig utredningen ha haft i sikte bl. a. ideella föreningar, som driver rörelse.

Remissyttrandena. I fråga om remissinstansernas inställning till bestämmandet

av tillämpningsområdet i stort för systemet med redovisning i balansräkningen

av pensionsskuld får jag hänvisa till den allmänna motiveringen.

Förslaget att tillåta skuldföring för pensionslöfte åt huvuddelägare har

vunnit allmänt gillande. Begränsningen i skuldföringsrätten med avseende

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

på löften enligt allmän pensionsplan har emellertid föranlett vissa erinringar

med hänsyn till utredningsförslagets avsedda skatterättsliga konsekvenser.

Departementschefen. När det gäller formerna för att trygga pensionsutfästelser

har jag — i likhet med utredningen — intagit den ståndpunkten,

att skillnad bör göras mellan sådana företagsformer, där insyn och konsolideringskrav

kan anses innebära ett betydande mått av trygghet för pensionsborgenärerna,

och andra företagsformer. Till den förra gruppen hör vanliga

aktiebolag, bankaktiebolag, försäkringsaktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag,

sparbanker och ekonomiska föreningar. Till de sistnämnda hör

bl. a. kassor för jordbrukskredit.

På skäl som jag har anfört i den allmänna motiveringen har jag frångått

den av utredningen föreslagna och av remissinstanserna hårt kritiserade

begränsning i aktiebolags och liknande rättssubjekts rätt att redovisa pensionsskuld

som består i att redovisningen huvudsakligen måste vara knuten

till allmän pensionsplan. Aktiebolag och liknande rättssubjekt föreslås få

trygga sina pensionslöften genom skuldföringssystemet, förutsatt att pensionsutfästelserna

är oantastbara eller givna senast den 31 december 1966

(jfr 1 § andra stycket).

Anknytningen till pensionsplan har däremot tillagts rättsverkan för andra

arbetsgivare. Den i planen inbyggda kreditförsäkringen bereder nämligen

pensionsborgenärerna tillfredsställande trygghet. All pensionskuld, som

beror av åtagande enligt allmän pensionsplan, bör därför kunna tryggas

genom skuldföringssystemet. Departementsförslaget följer här utredningens

förslag utom såtillvida att utredningens begränsning till handelsbolag slopats.

Som påpekats av några remissinstanser saknas anledning att från

civilrättslig synpunkt göra skillnad mellan handelsbolag och enskild rörelseidkare.

Från civilrättslig synpunkt finns som jag påpekat i den allmänna motiveringen

knappast någon anledning att göra andra begränsningar i rätten

att tillämpa skuldföringssystemet än dem som jag nu har redogjort för i

kombination med regeln i 1 § andra stycket, att lagen principiellt avser endast

oantastbara pensionslöften. Det föreslagna tillämpningsområdet för

skuldföringssystemet överensstämmer i huvudsak med det nu gällande tilllämpningsområdet

för rätten att göra avsättning till reversstiftelse med rätt

till avdrag vid taxeringen. Vissa undantag finns dock och kommer med

visshet att föreslås gälla även i fortsättningen. Ett sådant undantag förtjänar

i detta sammanhang särskilt intresse. Det gäller s. k. huvuddelägare.

Med sådan menas som tidigare nämnts en person som genom eget eller anhörigs

innehav av aktier eller andelar har ett avgörande inflytande i aktiebolag

eller ekonomisk förening. Även efterlevande till sådan person avses

(2 a i anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen). Avdragsrätt vid taxe
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

ring föreligger f. n. inte för pensionsåtaganden till huvuddelägare. Utredningen

föreslår den ändringen, att under tid då huvuddelägarskap består

hänsyn skall få tas till åtaganden enligt allmän pensionsplan men inte till

andra pensionslöften. Bestämmelsen avses beakta även det fallet, att en arbetstagare

varit omväxlande vanlig arbetstagare och huvuddelägare. Den

pensionsskuld, som belöper sig på tid innan han blev huvuddelägare, berörs

inte av den föreslagna särregleringen, trots att utfästelsen inte ingår

i allmän pensionsplan.

Det är av stort intresse att den i förevarande paragraf uppställda regeln

om rätt till avsättning och den i följande paragraf uppställda regeln om arbetsgivares

pensionsreserv, varmed avses hans skuld för upplupen del av

sådan utlovad pension, som får redovisas enligt paragrafen, blir tillämpliga

även för skatterättens vidkommande. Detta sammanhänger med den inom

skatterätten uppställda principen, att belopp som överskjuter den skatterättsligt

beräknade pensionsreserven måste återföras till beskattning i viss

ordning, s. k. avtappning. Räknade man med en snävare pensionsreserv

för skatterättens vidkommande än den som föreslås här, skulle arbetsgivaren

enligt skattereglerna vara skyldig att skriva ned skuldposten Avsatt

till pensioner under belopp, som enligt förevarande paragraf utgör pensionsreserv.

Med hänsyn till det straffsanktionerade förbudet i 7 § mot

att minska ifrågavarande post under måttet av sistnämnda reserv är en,

sådan konstruktion otänkbar. På grund av sambandet med skatterätten

och eftersom jag inhämtat att chefen för finansdepartementet ämnar föreslå

en sådan begränsning i fråga om rätten att ta hänsyn till avsättning till

huvuddelägare som tidigare nämnts, föreslår jag att begränsningsregeln

tas in i lagen i förevarande paragraf.

Enligt förslaget erhåller Kungl. Maj :t befogenhet att lämna dispens till

annan arbetsgivare än sådan som omfattas av reglerna i första stycket

törsta punkten, när det gäller rätten att tillämpa skuldföringssystemet.

Frågan om sådan dispens torde bli beroende även av skatterättsliga avvägningar.

6 §■

Paragrafen motsvarar 2 kap. 5 § första stycket i utredningens förslag.

Gällande rätt. Enligt 7 § i 1961 års lag och 8 § i 1937 års lag är arbetsgivarens

möjligheter att förfoga över en pensionsstiftelses medel inskränkta

till att avse medel, som finns tillgängliga utöver vad som krävs för att täcka

stiftelsens pensionsreserv. Bestämmelserna vilar på den uppfattningen, att

stiftelsen inte skall frånhändas medel som är behövliga för att täcka upplupen

del av givna pensionsåtaganden. Begreppet pensionsreserv är bestämt

i 10 § i 1961 års lag (jfr i departementsförslaget 2 §).

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

Departementschefen. Som utredningen framhållit utgör begreppet arbetsgivares

pensionsreserv ett mått på arbetsgivarens skuld för pensioner, bestämd

på visst sätt. Detta begrepp tilläggs rättsverkan i olika avseenden.

En sådan rättsverkan avser posten Avsatt till pensioner. Som jag kommer

att beröra under 7 § får arbetsgivaren normalt inte nedbringa beloppet på

denna post under måttet för pensionsreserven. Storleken av det på posten

redovisade beloppet är alltså beroende av pensionsreserven.

Lagförslaget bygger på utredningens uppfattning att pensionsreserven

är lika med det belopp som arbetsgivaren äger redovisa under rubriken Avsatt

till pensioner, om han inte grundat en pensionsstiftelse, som får bestå

enligt nya lagen. Denna bestämning av begreppet arbetsgivarens pensionsreserv

följer av hänvisningen till 5 §. Pensionsreserven utgör också måttet

för vad som skall vara spärrat under nämnda rubrik, om pensionsstiftelse

inte finns. Har arbetsgivaren en stiftelse knuten till sig, påverkas visserligen

inte storleken av arbetsgivarens pensionsreserv därav, men det belopp

som är spärrat enligt 7 § kan då bli mindre än pensionsreserven. Till denna

fråga, som har samband med begreppet »gemensam pensionsreserv»,

återkommer jag i anslutning till 7 §.

Beräkningen av pensionsreserven, grundad på sådana pensionslöften som

får skuldföras enligt förslaget, sker med tillämpning av reglerna i 2 och

3 §§•

Hänvisningen i lagtexten till »tillägg till utgående pension» är föranledd

av vissa regler, som parterna på arbetsmarknaden intagit i allmän pensionsplan.

Utredningen har utförligt redogjort för dessa på s. 115 i betänkandet.

Syftet med nämnda — delvis invecklade —- regler är att skapa trygghet

för sådana dyrtidstillägg som kan utgå på aktuell pension. Reglerna kan

sägas innebära en viss form av periodisering av framtida väntade dyrtids
-

7 §•

Paragrafen motsvarar 2 kap. 5 § andra—fjärde styckena i utredningens

förslag.

Gällande rätt. Enligt 7 § i 1961 års lag är så mycket av stiftelsens medel

som fordras för att täcka stiftelses pensionsreserv spärrat. I 9 § i 1961

års lag behandlas det fallet att en arbetsgivare har flera stiftelser knutna

till sig. Om stiftelserna då tjänar till tryggande helt eller delvis av samma

pensionsutfästelse, skall stiftelserna ha »gemensam pensionsreserv». Innebörden

är att stiftelserna i förhållande till pensionslöftena inte skall betraktas

var för sig utan som en helhet. Den gemensamma pensionsreserven

skall därför placeras i viss ordningsföljd i de olika stiftelserna. Även

denna ordningsföljd (rangordningen) regleras i paragrafen. Bästa rang

har s. k. PRI-stiftelse.

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungi. Maj:is proposition nr 83 år 1967

Utredningen. Det under rubriken Avsatt till pensioner reserverade skuldbelopp

som överskjuter pensionsreserven kallar utredningen »disponibla

pensionsmedel». Dessa medel är disponibla för arbetsgivaren i den meningen

att han fritt kan minska beloppet. Efter vad utredningen framhållit innebär

den omständigheten, att arbetsgivaren har rätt att minska sina disponibla

pensionsmedel med valfritt belopp, dock inte att samma belopp

blir tillgängligt för utdelning till aktieägarna. Beloppet måste nämligen först

tas upp som intäkt i företagets vinst- och förlusträkning, vilket kommer

att påverka rörelseresultatet. Skulle företaget uppvisa vinst, blir intäkten

föremål för beskattning. Vad som i sådant fall återstår efter beskattning är

det belopp som kan bli föremål för utdelning till aktieägarna. Utredningen

påpekar att den då bortsett från reglerna om avsättning till reservfond och

skuldregleringsfond.

För att veta vad som är disponibelt måste arbetsgivaren beräkna vad som

är spärrat på posten Avsatt till pensioner. Enligt huvudregeln är vad som

finns redovisat där spärrat intill måttet för pensionsreserven. Så är dock

inte alltid fallet, om pensionsstiftelse finns. Hela pensionsreserven behöver

då inte vara spärrad, framhåller utredningen under hänvisning till de föreslagna

reglerna för sambandet mellan posten Avsatt till pensioner och pensionsstiftelse.

Enligt dessa regler skall det spärrade beloppet under rubriken

Avsatt till pensioner minskas så mycket som motsvarar stiftelsens förmögenhet,

under förutsättning att stiftelsen tx-yggar ifrågavarande pensionslöften.

Utredningen understryker, att den därvid förutsatt att täckning

av pensionslöften i första hand skall ske med stiftelsens medel. Utredningen

anmärker, att det i och för sig varit möjligt att i stället täcka

pensionslöftena med de hos arbetsgivaren befintliga tillgångar som binds

genom posten Avsatt till pensioner. Enligt utredningen är frågan hur täckningen

skall ske av stor betydelse, vilket utredningen åskådliggör med ett

sifferexempel (s. 134). Utredningens förslag, att täckning avses ske i första

hand med stiftelsens tillgångar, överensstämmer med den princip som

ligger till grund för 9 § i 1961 års lag (SOU 1961: 14 s. 97 ff).

Utredningen behandlar därefter det fallet, att stiftelsen samtidigt tryggar

även andra löften än dem, som ingår i arbetsgivarens pensionsreserv.

Detta är — framhåller utredningen — möjligt därigenom att reglerna om

pensionsstiftelse inte innehåller några begränsningar för avsättning till

stiftelse motsvarande dem som föreslagits för skuldföring. Utredningen föreslår

att stiftelse i första hand, vid konkurrens med andra pensionslöften,

skall anses täcka upplupen del av sådant löfte som inte ingår i arbetsgivarens

pensionsreserv (s. 135).

Slutligen behandlar utredningen den situationen att arbetsgivaren har

flera stiftelser knutna till sig. Utredningens förslag på denna punkt överensstämmer

med 9 § i 1961 års lag.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

Departementschefen. Departementsförslaget överensstämmer i sak med

utredningens förslag. I första stycket uppställs den s. k. spärregeln, som

förbjuder arbetsgivaren att minska posten Avsatt till pensioner, så att den

understiger pensionsreserven. Regeln är av central betydelse för själva

skuldföringssystemet. Har arbetsgivaren en pensionsstiftelse knuten till

sig, kan dock det spärrade beloppet tillåtas bli lägre än måttet för pensionsreserven.

Till denna fråga återkommer jag strax. Som framgår av utredningens

förslag är den grundläggande tankegången, att arbetsgivarens pensionsreserv

till den del den avser pensionslöften som tryggas även av pensionsstiftelse

i första hand skall täckas av stiftelsens medel så långt dessa

förslår (gemensam pensionsreserv). Om t. ex. arbetsgivarens pensionsreserv

beträffande löften, som tryggas även av stiftelse, vid bokföringsårets

utgång uppgår till 400 000 kr., behållningen i stiftelsen vid samma

tidpunkt till 200 000 kr. och posten Avsatt till pensioner vid bokföringsårets

ingång till 300 000 kr., uppkommer frågan vilket belopp som är bundet

på posten Avsatt till pensioner. Av det anförda följer att det spärrade

beloppet med hänsyn till stiftelsens behållning är 200 000 kr. Posten kan

alltså minskas med 100 000 kr.

Andra punkten i andra stycket i departementsförslaget erhåller ett

väsentligt mindre tillämpningsområde än motsvarande regel enligt utredningens

förslag. Detta beror på departementsförslagets definition av begreppet

»arbetsgivarens pensionsreserv». För aktiebolag och liknande rättssubjekt

gäller i princip inga begränsningar i fråga om möjligheten att

trygga pensionsskuld genom redovisning under rubriken Avsatt till pensioner,

bortsett från kravet på oantastbarhet. Sådan begränsning föreslås

däremot gälla för övriga rättssubjekt, t. ex. handelsbolag. Beträffande sådana

är föremålet för vad som kan tryggas på detta sätt (arbetsgivarens

pensionsreserv) inskränkt till att avse skuld för pensionslöften enligt allmän

pensionsplan. Har ett sådant rättssubjekt en pensionsstiftelse knuten

till sig, kan denna stiftelse ha till ändamål att trygga en vidare krets av

pensionslöften än sådana som får särskilt redovisas under rubriken Avsatt

till pensioner. Detta är möjligt, om stiftelsen tryggar såväl pensionslöften

enligt pensionsplan som löften utanför sådan plan. För detta fall blir lagregeln

att tillämpa. Fn annan sak är att en stiftelse normalt inte kommer

att trygga löften enligt allmän pensionsplan beroende på föreskriften i 10 §

andra stycket. En erinran härom har dessutom gjorts i tredje stycket.

I övrigt får jag hänvisa till betänkandet s. 135.

Sista punkten av andra stycket i departementsförslaget behandlar en

annan situation av »gemensam pensionsreserv», nämligen att arbetsgivaren

har mer än en pensionsstiftelse. Departementsförslaget -— som är lika med

utredningens — motsvarar 9 § punkterna b) och c) i 1961 års lag. Även på

denna punkt vill jag hänvisa till exempel i betänkandet s. 135.

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

117

8 §.

Paragrafen motsvarar delvis 2 kap. 8 § i utredningens förslag.

Gällande rätt. De grundläggande reglerna om bokföring finns i bokföringslagen.

Enligt 4 § skall genom bokföringen lämnas redovisning för

rörelsens gång och för den bokföringsskyldiges ekonomiska ställning vid

rörelsens början och vid utgången av varje räkenskapsår. För att fullgöra

denna redovisning skall den bokföringsskyldige, förutom att han skall

föra dagbok och övriga handelsböcker, upprätta balansräkning. Balansräkningen,

som utgör ett sammandrag av inventariet, skall enligt 7 § upptaga

samtliga tillgångar och skulder. Skulderna skall redovisas antingen

såsom skuldpost i balansräkningen eller inom linjen. Den som bryter

mot bokföringslagens föreskrifter ådrager sig inte omedelbart straffansvar.

Lagen innehåller nämligen inte några egna straffbestämmelser utan

hänvisar till brottsbalken. Enligt It kap. 5 § brottsbalken skall gäldenär,

som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosatt honom åliggande bokföringsskyldighet

på sådant sätt att ställningen och rörelsens gång inte kan

i huvudsak bedömas med ledning av bokföringen, straffas för bokföringsbrott,

under förutsättning bl. a. att han försatts i konkurs inom fem år

från brottet.

Aktiebolagslagen uppställer krav på upprättande av balansräkning och

innehåller närmare bestämmelser därom i 101 §. Såvitt angår den belastning

av rörelsen, som föranleds av pensionering, innehåller 101 § 7 mom.

andra stycket den föreskriften att bolaget skall antingen upptaga kapitalvärdet

av pensionsförpliktelserna bland skulderna eller också inom linjen

anmärka det sammanlagda beloppet för år av de pensioner som på grund

av bolagets förpliktelser utgår vid tiden för räkenskapsårets slut. Motsättningsvis

följer att pension, som ännu inte är aktuell, inte behöver redovisas.

Enligt 213 § punkt 5 aktiebolagslagen kan straff ådömas styrelseledamot

eller verkställande direktör, som vid upprättande av balansräkning

uppsåtligen förfar i strid mot de uppställda reglerna för balansräkningens

innehåll. Motsvarande bestämmelser finns i lagen om ekonomiska föreningar

(41 § 4 mom. och 110 §).

Utredningen. Utredningen föreslår straff för överträdelse av samtliga

regler i 2 kap. i dess förslag. Arbetsgivare avses sålunda kunna straffas, om

han underlåter att redovisa pensionsskulden inom linjen i balansräkningen,

om han under rubriken Avsatt till pensioner bokför skuld för andra pensionslöften

än vissa särskilt angivna, om han beräknar pensionsreserven

till felaktigt belopp eller om han minskar posten Avsatt till pensioner under

bundet belopp. För straffbarhet krävs uppsåt eller grov oaktsamhet.

Remissyttrandena. Svea hovrätt ifrågasätter om inte bestämmelsens till1

ämpningsområde bör begränsas till att avse endast otillåten minskning av

posten Avsatt till pensioner.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

Departementschefen. Den av utredningen föreslagna straffbestämmelsen

vilar delvis på en annan grund än departementsförslaget. Jag kan här hänvisa

till 5 § med dess regler för de civilrättsliga förutsättningarna för skuldföringen

av pensioner. Departementsförslaget upptar inte annat förfarande

som straffbart än överträdelse av den centrala spärregeln i 7 §. Syftet är

att markera att arbetsgivare inte får minska posten Avsatt till pensioner

under spärrat belopp.

Pensionsstiftelse

9 §•

Paragrafen motsvarar 3 kap. 1 § första stycket i utredningens förslag.

Gällande rätt. Enligt 1937 års lag får bunden pensionsstiftelse inte ha

annat ändamål än pensionering. Enligt 1961 års lag krävs däremot endast

att stiftelsens »huvudsakliga» ändamål är pensionering. En pensionsstiftelse

kan alltså enligt sistnämnda lag tjäna även annat ändamål än pensionering,

såsom sjukvård, stöd vid arbetslöshet och rekreation. 1961 års lag

gör det också möjligt för pensionsstiftelse att trygga pensionering av andra

än arbetstagare, förutsatt att pensionering av sådana utgör det huvudsakliga

ändamålet. Inom skatterätten gäller emellertid som villkor för avdrag

vid taxering, att avsättning sker till pensionsstiftelse, som enbart har till

ändamål att trygga pensionering av anställda. För stiftelse bildad före den

5 juni 1955 godtas dock eif biändamål.

Utredningen. Utredningen framhåller att definitionen i 1961 års lag tillkom

främst av hänsyn till äldre skattelagstiftning och anser, att »blandade»

stiftelser inte längre bör få förekomma. Bestående stiftelse med blandat

ändamål bör enligt utredningen delas i en pensionsstiftelse och en s. k

personalstiftelse. I vissa fall kan det emellertid inträffa, att avsatta medel

inte förslår att tillgodose personalstiftelseändamålet. En stiftelse, där pensionsändarnålet

är huvudändamål, bör i sådant fall förvandlas till en ren

pensionsstiftelse. I lagförslaget definierar utredningen pensionsstiftelse som

en stiftelse med ändamål att i arbetsgivarens intresse främja pensionering

av arbetstagare eller dess efterlevande.

Att en stiftelse utgör realstiftelse bör enligt utredningen inte innebära att

medlen under alla förhållanden måste användas enbart för pensionering.

I detta avseende hänvisar utredningen till vad som föreslås om gottgörelse

ur stiftelse.

Remissyttrandena. Den av utredningen föreslagna definitionen av begreppet

pensionsstiftelse har föranlett vissa erinringar från Svea hovrätt,

överståthållarämbetet och Skånes handelskammare.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

119

Hovrätten anser att definitionen inte är entydig, medan överståthållarämbetet

riktar uppmärksamheten på att definitionen inte utesluter, att

stiftelsen kan ha till ändamål att främja annat än pensionering av arbetstagare,

s. k. biändamål. Detta förhållande kan leda till oklarhet. Det framgår

inte om tillsynsmyndigheten skall äga förbjuda stiftelsen att tillgodose

biändamålet. Inte heller är det klarlagt om stiftelsen får trygga pensionering

av person, som inte är arbetstagare enligt rättssedvänja (enskild fysisk

arbetsgivare eller bolagsman i ett handelsbolag). Skånes handelskammare

anser att uttrycket »i arbetsgivarens intresse» är mindre väl valt.

Departementschefen. Förevarande avsnitt av lagen innehåller de regler

som avses gälla om pensionsstiftelse, sedan reversstiftelseinstitutet avvecklats.

Det kommer som framhållits i den allmänna motiveringen att omfatta

både redan existerande och nytillkommande realstiftelser.

Liksom i 1961 års lag innehåller den första paragrafen i detta avsnitt

en definition av begreppet pensionsstiftelse. Enligt utredningens uppfattning

skall pensionsstiftelse inte få tjäna annat ändamål än pensionering

av arbetstagare eller deras efterlevande. Denna ståndpunkt bör ses mot

bakgrund av förslaget till särskild reglering av sådana stiftelser, som skall

främja annat personaländamål än pensionering, i utredningens förslag kallade

personalstiftelser. Den föreslagna renodlingen av pensionsstiftelsebegreppet

har lämnats utan erinran av remissinstanserna. Jag anser mig kunna

biträda förslaget, inte minst med hänsyn till den av skatteskäl betingade

samordningen av pensionsstiftelse och posten Avsatt till pensioner som

förslaget bygger på. Frågan huruvida arbetsgivarens pensionsreserv behöver

vara spärrad intill måttet av vad som upptagits under posten Avsatt

till pensioner är som nämnts under 7 § beroende av om arbetsgivarens

pensionslöften också tryggas av en pensionsstiftelse. Vid en bedömning

härav bör förutsättas att hela stiftelsens kapital är avsett för pensionering.

Jag vill erinra om att jag vid tillkomsten av 1961 års lagstiftning på pensionsstiftelseområdet

(prop. 1961: 177 s. 42) uttalade, att det skulle ha

inneburit en i och för sig eftersträvansvärd förenkling, om man i 1961 års

lag kunnat inskränka pensionsstiftelsebegreppet till att avse stiftelse med

enbart pensionsändamål. De skäl som då ansågs hindra en sådan inskränkning

kan inte längre anses vara för handen, om det nu förevarande utredningsförslaget

godtas i sina huvuddrag. Att jag nu förordar nyssnämnda

inskränkning innebär sålunda endast att jag fullföljer min tidigare uttalade

uppfattning. Jag vill också biträda förslaget om att pensionering —

i likhet med vad skatterätten i dag fordrar för avdragsgill avsättning till

pensionsstiftelse — skall ha endast arbetstagare och deras efterlevande till

föremål. Jag ansluter mig därför till den ståndpunkt utredningen intagit.

Vad beträffar paragrafens avfattning är jag ense med de remissinstanser

som anser att utredningsförslaget inte klart ger uttryck åt tanken att stif
-

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

telse inte får bildas av annan än arbetsgivaren och att stiftelsen inte heller

får tjäna något biändamål. Bestämmelsen har därför jämkats i huvudsaklig

överensstämmelse med vad remissinstanserna föreslagit. Med anledning

av överståthållarämbetets uttalande, att skäl kan finnas för att tillåta annan

än arbetsgivare att bilda pensionsstiftelse, vill jag framhålla, att jag

under förarbetena till 1961 års lag stannade för att sådan stiftelse inte borde

falla under lagen, och att skäl saknas att nu frångå denna ståndpunkt.

10 §.

Paragrafen motsvarar 3 kap. 1 § andra—fjärde styckena i utredningsförslaget.

Utredningen. Utredningen har i förslaget uppställt presumtionen, att

pensionsstiftelse inte har till uppgift att trygga åtaganden enligt

allmän pensionsplan, om inte stiftelsen särskilt avser att trygga

sådana åtaganden. Presumtionsregeln har avseende främst på FPG/PPJsystemet.

En arbetsgivare, som anslutit sig till detta system, har åstadkommit

tryggande av sin ITP-pension genom kreditförsäkringen i FPG.

Denna anordning måste enligt utredningen anses innebära tillräcklig trygghet

för pensionsborgenärerna. Med tanke på det fallet, att arbetsgivaren

också har en realstif telse, har från arbetsgivarhåll föreslagits, att de löften

som kreditförsäkrats generellt undantas från realstiftelsens tryggandeuppgift.

Löftena behöver då inte beaktas vid beräkning av stiftelsens pensionsreserv.

Detta föranleder i sin tur, att det belopp som enligt andra regler

skall vara bundet hos stiftelsen blir lägre än som annars skolat följa. Ett

annat resultat av detta undantagande blir enligt utredningen att avsättning,

som avses bli avdragsgill vid taxering, kan ske till skuldkontot Avsatt till

pensioner utan hänsyn till att en pensionsstiftelse knutits till arbetsgivaren.

Beräkning av gemensam pensionsreserv hos arbetsgivaren och hos stiftelsen

blir således inte behövlig. Sett från arbetstagarens synpunkt innebär

regeln enligt utredningen, att sådana pensionslöften som inte säkerställts

i annan ordning får företräde till stiftelsen.

Utredningen tar härefter upp ett problem, som avser stiftelseändamålets

omfattning, såvitt gäller huvuddelägare. Med huvuddelägare förstår

utredningen såsom anförts under 5 § arbetstagare eller efterlevande,

som på grund av arbetstagarens eget eller nära anhörigs innehav av aktier

eller andelar i ekonomisk förening har ett bestämmande inflytande över

bolaget eller föreningen. I fråga om sådan person föreslår utredningen,

att stiftelse inte får trygga förmåner utöver den gräns som följer av vad

som inom branschen är sedvanligt för arbetstagare med motsvarande uppgifter.

Begränsningen innebär att överskjutande förmåner inte får läggas

till grund för gottgörelse ur stiftelse och inte heller vid fördelning av stiftelsens

medel i det fall stiftelsen likvideras. Samtidigt skapas enligt utred
-

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967 121

ningen möjlighet att medge skatteavdrag för avsättning till stiftelse till den

del förmånerna ligger under denna gräns.

En stiftelse kan tänkas vara knuten till flera arbetsgivare, s. k. gemensam

pensionsstiftelse. Orsaken till att två eller flera företag bildar

en gemensam stiftelse kan vara en strävan att centralisera administrationen

för de olika arbetsgivarnas pensioneringsverksamhet. Det kan vara

särskilt naturligt, om flera företag ingår i en koncern. Även möjligheten

att underlätta en eventuell fusion kan spela in. Utredningen påpekar att

1961 års lag inte lägger hinder i vägen för sådan stiftelsebildning. Å andra

sidan innehåller lagen inga uttryckliga föreskrifter i ämnet. Ett behov av

lagreglering har framträtt särskilt i frågor rörande gottgörelse ur stiftelse

och möjlighet till avsättning med skatteavdrag såväl till gemensam stiftelse

som till annan stiftelse, vilken grundats av samma arbetsgivare.

Enligt utredningens mening kan man tänka sig två huvudfall av gemensam

pensionsstiftelse. I det ena fallet bildar de olika arbetsgivarna förvaltningsgemenskap,

medan i det andra fallet fråga dessutom är om förmögenhetsgemenskap.

Utredningen anför följande exempel.

1) Arbetsgivarna A och B bildar förvaltningsgemenskap. A:s och B:s

medel i den gemensamma stiftelsen redovisas då var för sig. B får sålunda

icke någon del i den förmögenhetsökning, som må hänföra sig till A:s

avsättningar. Man kan jämföra med den ordning, som gäller för förmögenhetsförvaltning

hos en banks notariatavdelning, där de olika kunderna

givit »förvaltaren» i uppdrag att omhänderha egendom, som alltjämt tillhör

envar av dem. Stadgarna för den gemensamma stiftelsen måste i detta fall

— förutom regler om styrelsens sammansättning — noggrant angiva grunden

för fördelning av förvaltningskostnaderna.

b) A och B bildar en förmögenhetsgemenskap. Tillskotten från A och B

sammanslås till en gemensam förmögenhetsmassa. A och B får del i denna

förmögenhet i förhållande till sina förmögenhetstillskott efter avdrag för

uttag från stiftelsen. Förlust i värde på viss egendom kan då utjämnas

mot värdestegring på annan.

Gemensamt för de båda typfallen (förvaltningsgemenskap och förmögenhetsgemenskap)

är enligt utredningen, att vad som tillkommer varje

arbetsgivare betraktas som en egen (intern) stiftelse beträffande rätten

till gottgörelse ur och avdragsgill avsättning till pensionsstiftelsen samt —

med hänsyn till det av utredningen föreslagna sambandet mellan stiftelse

och posten Avsatt till pensioner — rätten till skatteavdrag för skuldredovisning

under rubriken Avsatt till pensioner och därmed sammanhängande

frågor. För en gemensam stiftelse måste det därför, konstaterar utredningen,

finnas grunder, med vilkas hjälp man kan bestämma »vad som

tillkommer ettvart av delägareföretagen». Utredningen föreslår en regel av

denna innebörd.

Utredningen har fått sin uppmärksamhet riktad på de angivna spörsmålen

bl. a. genom konsumentkooperationens pensionsstiftelse. I denna

stiftelses stadgar föreskrivs bl. a., att stiftelsen för varje företag lägger upp

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

ett konto, som utvisar företagets innestående pensionsfond i stiftelsen. För

fullgörande av pensionsutfästelser, som företaget iklätt sig, får av stiftelsens

medel tas i anspråk endast så mycket som svarar mot företagets

innestående pensionsfond i stiftelsen. Denna föreskrift motsvarar enligt

utredningen de krav som kan ställas på grunder för en gemensam stiftelse

av typ »förmögenhetsgemenskap».

Remissyttrandena. Med anledning av den föreslagna regeln, att pensionsstiftelse

skall presumeras inte ha till ändamål att trygga åtaganden

enligt allmän pensionsplan, påpekar överståthållarämbetet att

en stiftelse inte bör vara förhindrad att trygga såväl åtaganden enligt allmän

pensionsplan som övriga pensionslöften.

Ett spörsmål om pensionsstiftelses (realstiftelses) ersättande med skuldföring

har väckts av Kooperativa förbundet, som framhåller att det i framtiden

kan uppkomma sådana förhållanden att det från såväl pensionsborgenärernas

som gäldenärernas synpunkt blir önskvärt att pensionslöftena kan

tryggas genom redovisning på konto »Avsatt till pensioner» i stället för

genom avsättning till pensionsstiftelse. Något hinder bör enligt förbundets

mening inte föreligga för eu stiftelse med ändamål att trygga allmän pensionsplan

att, om särskilda skäl föreligger och efter ansökan hos tillsynsmyndigheten,

få tillstånd att ändra ändamålsbestämningen till att avse

tryggande enbart av löften som inte ingår i allmän pensionsplan. Ur det

överskott som därvid uppkommer i stiftelsen skulle arbetsgivaren kunna

gottgöra sig för vad som i bokföringen avsatts till tryggande av löften

enligt allmän pensionsplan. Detta förutsätter enligt förbundet, att en mellan

berörda arbetsmarknadsorganisationer träffad överenskommelse om att

allmän pensionsplan skall tryggas genom redovisning på konto Avsatt till

pensioner utgör ett för tillsynsmyndigheten godtagbart skäl att ändra stiftelses

ändamålsbestämning. Skulle förbundets tolkning inte anses riktig,

bör bestämmelserna ändras så att dessas innebörd blir den angivna.

Förslaget att stiftelse äger trygga förmåner åt huvuddelägare

inom ramen för vad som inom branschen är vanligt för arbetstagare med

motsvarande uppgifter har mött kritik i fråga om den gjorda bestämningen

av pensionens storlek. Kammarrätten, som finner en begränsning av pensionslöftets

storlek i och för sig nödvändig, anser sålunda, att regeln i

dess föreslagna utformning är ägnad att orsaka tvist eller hindra befogad

avsättning. Som exempel nämner kammarrätten en huvuddelägare, vilken

i konsolideringssyfte begränsat sin lön i avsikt att framdeles ta ut högre

pension. Vidare kan det enligt kammarrätten tänkas, att en person, som

är huvuddelägare i flera företag, av olika skäl vill fördela kostnaderna så,

att han tar ut lön i ett företag och pension i ett annat. Försäkringsinspektionen

menar, att hänvisningen till »vad som inom branschen är sedvanligt»

bör fortlöpande uttydas av riksskattenämnden. I uppfattningen att den

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

i lagtexten föreslagna begränsningen av pensionens storlek kan föranleda

tillämpningssvårigheter instämmer länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län,

som anmärker att det inte alltid är möjligt att spåra någon sedvana, länsstyrelsen

i Västernorrlands län, handelskammaren i Gefle och Taxeringsnämnds

ordförandenas riksförbund.

I några yttranden har framförts förslag om att pensionens storlek skall

bestämmas efter andra grunder än dem utredningen valt. För länsstyrelsen

i Östergötlands län framstår sålunda rekvisitet »sedvänja inom branschen»

inte som någon adekvat mätare av pensionens storlek. Enligt länsstyrelsens

mening bör företagsskickligheten premieras med ersättning, som grundas

på helt andra omständigheter. Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare

förordar, att jämförelsen mellan huvuddelägare och arbetstagare

i annat företag grundas på vad som är brukligt inom företag av motsvarande

storlek oavsett bransch. Näringslivets skattedelegation delar den av

handelskammaren framförda uppfattningen och anför, att en hänvisning

till branschens förhållanden inte alltid ger en nöjaktig ledning för bedömningen.

Inom vissa branscher är nämligen spridningen i fråga om företagsstorlek

sådan att något för branschen sedvanligt inte låter sig fixera. De

huvuddelägare som det är fråga om är oftast företagsledare, och lönesättningen

för denna grupp av tjänstemän är inte branschbunden. Helt

avgörande är däremot ax-betsuppgiftens art och det därmed förenade ansvaret,

vilket för den erforderliga bedömningen bättre kan värderas genom

eix jämförelse med företag av motsvarande storlek oavsett bransch. Delegationen

yrkar därför att orden »inom branschen» utgår.

I yrkandet att begränsningen till viss bransch bör utgå instämmer Familjeföretagens

förening, som hävdar att avgörande bör vara endast den pension

som tillkommer andra arbetstagare med motsvarande uppgifter och

att anledning normalt saknas att betrakta ett pensionslöfte åt huvuddelägare

på annat sätt än ett löfte till vilken annan arbetstagare som helst.

Kooperativa förbundet har med sikte på den ordning som tillämpas för

konsumentkooperationens pensionsstiftelse framfört vissa synpunkter på

den av utredningen berörda frågan om sättet för fördelningen av en g emensam

pensionsstiftelses avkastning på de olika företagen.

Förbundet anför, att utredningen valt att vid beräkningen av mätetal för

fördelning av ett visst års avkastning ställa respektive delägarföretags nettokapitalinsats

vid utgången av föregående år mot den gemensamma nettokapitalinsatsen

vid samma tidpunkt. Denna metod kräver enligt förbundet

att man för varje delägarföretag fortlöpande redovisar nettokapitalinsatsen

skild från den avkastning på förmögenhet som under årets lopp gottskrivits

företaget. En sådan uppdelning innebär kanske inte några större

problem i en relativt nystartad gemensam stiftelse med ett fåtal anslutna

företag. I en gemensam stiftelse med mångårig verksamhet och hundratals

anslutna företag, t. ex. konsumentkooperationens pensionsstiftelse, skulle

däremot en dylik ordning erbjuda stora praktiska svårigheter.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

Förbundet anser att en ur redovisningssynpunkt smidigare behandling

skulle erhållas om till grund för beräkningen av mätetalen i stället lades

delägarföretagens förmögenhet i stiftelsen, dvs. nettokapitalinsats plus den

år för år fördelade avkastningen, och ställde denna mot den gemensamma

förmögenheten. Förbundet utgår från att även en sådan fördelningsgrund

är tillåten. Företagets förmögenhet måste under alla förhållanden redovisas

i stiftelsens bokföring för bedömning av avsättningsbehovet och är alltså

en lätt åtkomlig post. Dessutom blir med denna metod företagets andel i

årets avkastning av den gemensamma förmögenheten direkt proportionell

mot förhållandet mellan egen och gemensam förmögenhet.

Departementschefen. Den av utredningen föreslagna regeln om att pensionsstiftelse

inte har till ändamål att trygga åtaganden enligt

allmän pensionsplan, om inte stiftelsen särskilt avser ett sådant

tryggande, kan sägas utgöra en form av legal permutation. En stiftelse tryggar

nämligen enligt stiftelserättsliga grundsatser pension åt alla arbetstagare

(allmän stiftelse), såvida inte inskränkning gjorts i stadgarna (särskild

stiftelse). Utredningens av mig godtagna förslag innebär en inskränkning

i stiftelseändamålet såtillvida att därur utesluts pensionslöften av viss

beskaffenhet (löften enligt allmän pensionsplan). På denna punkt sker

en avvikelse från gällande rätt, men avvikelsen är närmast av teknisk natur,

vilket framgår av gottgörelsereglerna i 14 § i departementsförslaget.

Skälen till förslaget i denna del är följande.

Om en arbetsgivare för sina arbetstagares pensionering ansluter sig till

en allmän pensionsplan, t. ex. ITP-planen, skall han som nämnt trygga ITPpension

antingen genom pensionsförsäkring eller genom FPG/PRI-systemet,

som innebär FPG-garanti för att pensionslöftet infrias. Den sistnämnda

tryggandeformen får anses i det närmaste likvärdig med pensionsförsäkring.

Det saknas därför anledning att låta denna pensionsskuld — PR1- skulden — tryggas av en realstiftelse, som arbetsgivaren har knutit till

sig. Stiftelse bör i överensstämmelse med utredningsförslaget, som inte föranlett

någon principiell erinran från remissinstanserna, inte ha till ändamål

att trygga pension enligt allmän pensionsplan, om inte motsatsen framgår

av stadgarna eller särskilt avtal mellan arbetsgivaren och destinatärerna

eller övriga omständigheter. Lydelsen av den föreslagna bestämmelsen är

betingad av att huvuddelen av nu befintliga pensionsstiftelser bildats innan

allmänna pensionsplaner skapats. I stiftelsernas stadgar saknas därför

föreskrift om huruvida stiftelsen har till ändamål att trygga planlöften eller

inte. Är avsikten ändå att realstiftelse skall trygga planlöften, bör detta

framgå på ett tydligt sätt, t. ex. genom avtal. Som exempel härpå kan

nämnas konsumentkooperationens gemensamma pensionsstiftelse.

Med anledning av vad överståthållarämbetet anfört vill jag framhålla, att

ingenting bör hindra en och samma stiftelse från att trygga samtliga förekommande

pensionslöften, t. ex. också löften enligt allmän pensionsplan.

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

Kooperativa förbundet har väckt frågan, om eu stiftelse som i dag anses

trygga planpension sedermera kan ändra sin ändamålsbestämning så att

planpension undantas. Frågan har intresse för kooperationens pensionsstiftelse,

som är av typen realstiftelse, eftersom denna stiftelse delvis tryggar

pension enligt allmän pensionsplan. Enligt min mening bör en sådan

ändring i princip kunna äga rum.

Utredningen har ägnat betydande uppmärksamhet åt att söka åstadkomma

en rimlig lösning av frågan om pensionering av s. k. huvuddelägar

e. Denna fråga har vid åtskilliga tillfällen under senare år varit föremål

lör diskussion i riksdagen (Bet. s. 91—104). Ett led i utredningens förslag

till lösning utgör bestämmelsen att huvuddelägare jämställs med vanlig arbetstagare

intill ett pensionsbelopp, som maximeras på visst sätt. I civilrättsligt

sammanhang saknas anledning att göra en bedömning av alla de

omständigheter som ansetts inverka på ett ställningstagande till frågan.

Jag delar emellertid utredningens åsikt att pensionsstiftelse principiellt —- i likhet med vad som nu är fallet i civilrättsligt hänseende — skall kunna

trygga även pension åt huvuddelägare.

Utredningsförslaget innebär från civilrättslig synpunkt, att stiftelse inte

får trygga förmåner, som kan sägas gå utöver vanlig pension. Med en sådan

regel förtas verkan av att ett företag utlovar en som pension betecknad

förmån på ett osedvanligt högt belopp. En stiftelse kan då inte tjäna

som pant för förmånen till dennas hela belopp. Härigenom skyddas övriga

destinatärer från att stiftelsens tillgångar »konsumeras» av ifrågavarande

förmån. Den föreslagna regeln är också av betydelse för att åstadkomma en

lämplig överensstämmelse mellan civil- och skatterätt.

Invändningarna mot förslaget under remissbehandlingen avser endast

själva bestämmandet av gränsen mellan den pension till huvuddelägare, som

får tryggas enligt lagen, och överskjutande utlovade förmåner. Självfallet

kan olika meningar råda om hur denna gräns bör dras. Utredningen har

menat att stiftelse inte bör få trygga förmåner, vilka betecknas som pension

men som egentligen utgör något annat. För detta ändamål har utredningen

föreslagit, att förmånerna inte får överstiga vad som är sedvanligt

inom branschen för arbetstagare med motsvarande uppgifter.

Jag kan i huvudsak ansluta mig till utredningsförslaget. De av bl. a. Näringslivets

skattedelegation åberopade skälen talar emellertid för att begränsningen

till viss bransch bör slopas. Härigenom torde utrymmet för

tvist om beloppets storlek minska. Jämförelse bör alltså göras med arbetstagare

med motsvarande uppgifter men utan begränsning till bransch.

Lagregler om gemensam pensionsstiftelse, dvs. stiftelse som

är gemensam för två eller flera arbetsgivare, saknas f. n. Utredningen har visat

att behov föreligger av regler, som ger svar på vissa praktiska frågor rörande

sådana stiftelser. Detta gäller inte minst frågan om förhållandet mellan olika

delägarföretag och stiftelsen. Enligt vad som framgått är frågorna del
-

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

vis av invecklad beskaffenhet. I förevarande sammanhang föreslår utredningen

en regel om att grunder beträffande gemenskapen i stiftelsens tillgångar

och skulder bör bestämmas i samband med stiftandet. Mot en sådan

bestämmelse finns ingenting att erinra. Tvärtom synes skäl föreligga

att slopa begränsningen till stiftandetillfället. Departementsförslaget har

utformats i överensstämmelse härmed.

Kooperativa förbundet har i anslutning till vissa av utredningen förda

resonemang tagit upp en fråga som rör innehållet i de grunder som bör fastställas.

Det av förbundet uppmärksammade problemet avser fördelningen

av en gemensam stiftelses avkastning på olika delägarföretag. Jag är emellertid

inte beredd att uttala mig till förmån för någon speciell fördelningsmetod.

Den lämpligaste utformningen av sådana bör anförtros åt den praktiska

tillämpningen.

11 §•

Paragrafen motsvarar 3 kap. 6 § i utredningsförslaget.

Utredningen. Mot bakgrund av sina allmänna överväganden om realstiftelsebegreppet

föreslår utredningen en uttrycklig regel, enligt vilken stiftelse

inte äger att från arbetsgivaren ta emot fordran mot denne. Skulle en

sådan fordran likväl ha överlämnats, är den att anse som ogiltig. Skulle

fordringen vara åtföljd av säkerhet, bör arbetsgivaren enligt allmänna rättsgrundsatser

återfå denna. Bevakningsrätt för fordringen i arbetsgivarens

konkurs föreligger följaktligen inte. Den fordran, som stiftelse på grund av

arbetsgivarens åt er lån av avsatta medel kan få mot arbetsgivaren, berörs

emellertid inte av det uppställda förbudet. Till följd därav bör enligt

utredningen hinder inte möta för stiftelse att bevaka denna fordran i arbetsgivarens

konkurs. Vid återlån förutsätts att arbetsgivaren ställer »affärsmässigt

försvarlig säkerhet».

Utredningen erinrar om att pensionsstiftelse enligt nuvarande ordning

kan äga tillgång av annat slag än fordran mot arbetsgivaren. För fri stiftelse

finns inte någon begränsning i detta hänseende. Bunden stiftelse får

däremot på grund av ett kungl. brev den 24 november 1939 inte anbringa

förmögenhet i annat än vissa slag av tillgångar.

Utredningen föreslår vidare förbud för stiftelse att från arbetsgivaren ta

emot tillgång, till vilken knutits inskränkande villkor. Förbudet

bör enligt utredningen ses mot bakgrund av att stiftelsens styrelse föreslås

få full handlingsfrihet i fråga om placering av stiftelsens tillgångar. Utredningen

har funnit att en sådan ordning är att föredra framför utfärdande

av detaljerade föreskrifter rörande medelsplaceringen. Av det skälet bör arbetsgivaren

enligt utredningen inte tillåtas att vid avsättningar fästa villkor

som binder styrelsen i denna fråga.

Slutligen föreslår utredningen förbud för stiftelse, som är knuten till

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

aktiebolag, att äga aktier i bolaget. I likhet med vad som gäller beträffande

det förbud mot innehav av egna aktier som finns i 69 § aktiebolagslagen

bör förbudet enligt utredningen avse förvärv även av aktie i moderbolag

samt av aktie i dotterbolag till stiftarbolaget. Har stiftelse aktier av

nämnda slag vid lagens ikraftträdande, skall innehavet enligt en särskild

övergångsbestämmelse avyttras så snart det lämpligen kan ske.

Remissyttrandena. Förslaget om förbud mot reversavsättning har tilldragit

sig uppmärksamhet fr. a. såvitt avser stiftelsens möjligheter att såsom

en form av medelsplacering utlåna medel till arbetsgivaren (återlån).

Utredningens uttalande att stiftelse inte bör vara hindrad att å t e r1

å n a medel till arbetsgivaren tillstyrks av Näringslivets skattedelegation,

LO och Kooperativa förbundet. Enligt delegationen är tillsynslagens allmänna

placeringsregler med beaktande även av stiftelsestyrelsens sammansättning

fullt betryggande. Kooperativa förbundet understryker den särskilda

betydelse som frågan om återlån har för den konsumentkooperativa pensionsstiftelsen

och anför. Formuleringen »affärsmässigt försvarlig» har förbundet

uppfattat som ett uttryck för att utredningen menat att placering

utan formell säkerhet under vissa omständigheter bör kunna accepteras av

tillsynsmyndigheten. En närmare precisering av de omständigheter som i

så fall bör vara för handen låter sig svårligen göra. En sådan tolkning synes

förbundet stå i samklang med de normer som vanligen gäller vid kreditbedömning,

där formella säkerheter inte alltid spelar den största eller avgörande

rollen utan där det låntagande företagets utvecklingsmöjligheter

och företagsledningens kvalitet ofta tillmäts större betydelse. En sådan tolkning

skulle också göra det möjligt att placera stiftelsens medel även hos

den växande kategori av företag som arbetar med relativt små fasta belåningsbara

tillgångar men vilkas kreditvärdighet av andra, nyss antydda

skäl, kan anses vara helt tillfredsställande. De speciella förhållanden som

råder inom Konsumentkooperationens pensionsstiftelse har givit förbundet

särskild anledning att uppmärksamma frågan om principerna för utlåningen

av stiftelses medel. Nämnda pensionsstiftelse är enligt förbundet med

utredningens terminologi en gemensam stiftelse av typ förmögenhetsgemenskap

och med central förmögenhetsförvaltning. Alltsedan stiftelsens tillkomst

har betydande medel placerats i delägarföretag som lån utan särskild

säkerhet. Detta har skett i enlighet med stiftelsens stadgar och i överensstämmelse

med reglerna i 1929 års lag om tillsyn av stiftelser. Detta system

med en tämligen fri utlåning till delägarföretagen har varit en grundläggande

förutsättning för uppbyggandet av det konsumentkooperativa pensionssystemet.

De anställdas representation i stiftelsestyrelsen har medverkat

till att destinatärernas krav på trygghet beaktas vid medelsplaceringen.

Det är därför enligt förbundet av stor vikt att vederbörande tillsynsmyndighet

vid tillämpningen av den nya lagstiftningen strikt följer de av utred
-

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

ningen framförda och de nu påtalade riktlinjerna angående pensionsstiftelsens

medelsplacering. Skulle däremot tillsynsmyndigheten genomgående

ställa krav på särskild säkerhet i konventionell mening vid utlåning av medel

från stiftelsen till anslutna företag, skulle detta ovillkorligen medföra

synnerligen A''ittgående konsekvenser för Konsumentkooperationens pensionsstiftelse.

Betänkligheter mot motivuttalandet om återlån har uttalats a\T kammarrätten,

överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Värmlands län. Kammarrätten

menar, att vissa skäl talar för att återlån skall kräva bankmässig säkerhet,

även om yrkande inte framställs därom, och enligt överståthallarämbetets

mening fordrar trygghetskravet att medlen skall vara placerade på

ekonomiskt betryggande sätt. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län finner

uttrycket »affärsmässigt försvarlig» alltför vagt, särskilt i jämförelse

med föreskriften om nöjaktig placering i 15 § i 1929 års tillsynslag. Äventyrliga

placeringar skulle kunna godtas, om de kunde anses försvarliga

rent affärsmässigt. Länsstyrelsen anser det önskvärt med en bestämmelse,

enligt vilken återlån får ske endast mot fullgod säkerhet och att därmed

avses samma krav som för placering aAr omyndigs medel (såsom obligationer

och inteckning i fast egendom), dock att kapitalets realvärde inte bör

förminskas.

Som ett särskilt skäl för att förbjuda stiftelse att placera sina medel i

annat än statsobligationer och fast egendom åberopar länsstyrelsen i Malmöhus

län det förhållandet, att en konflikt kan uppstå vid återlån, om stadgarna

innehåller föreskrift om att arbetsgiAaren inte behöver ställa säkerhet.

Detta gäller även nu med hänsyn till 15 § tillsynslagen, som föreskriver att

stiftelsens förmögenhet skall vara nöjaktigt placerad. Länsstyrelsen hänvisar

härvid till några av regeringsrätten avgjorda mål.

Föreningen auktoriserade revisorer, handelskammaren i Gefle och SHIO

framför önskemål om att redan arbetsgivarens avsättning till stiftelsen skall

kunna ske i form av revers mot »affärsmässigt försvarlig säkerhet». Som

ett särskilt skäl därför åberopas av SHIO, att det därigenom underlättas för

mindre eller medelstora företag, som inte anslutit sig eller inte önskar ansluta

sig till allmän pensionsplan, att företa aArdragsgilla avsättningar till

stiftelse.

Enligt lagberedningen inträder svårighet, om pant lämnats för en fordran

som är ogiltig. Det är inte säkert att pantsättningen också blir ogiltig,

något som utredningen antagit följa av allmänna grundsatser. I detta fall

måste arbetsgivaren, framhåller beredningen, förutsättas veta vad han gör.

Vore antagandet åter riktigt, kan därav föranledas afl en konkursförvaltare

i en sedermera inträffad konkurs nödgas undersöka förutsättningarna för

stiftelsens åtkomst av panten. Beredningen finner den föreslagna skillnaden

mellan pensions- och personalstiftelse med avseende på återlån otillräckligt

motiverad och möjligen ägnad att skapa förvirring.

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

129

Mot förbudet för pensionsstiftelse att från arbetsgivaren ta emot egendom

på villkor, som begränsar dess befogenhet att förfoga över

egendomen, riktar lagberedningen och hovrätten för Västra Sverige den anmärkningen

att sanktion inte är utsagd i lagtexten. Enligt lagberedningen

framgår inte heller klart av motiven, huruvida sanktionen skall vara ogiltighet

över huvud eller endast ogiltighet av villkoret. Hovrätten framhåller,

att påföljden måste vara ogiltighet av avtalet.

Förslaget om förbud mot innehav av aktier i arbetsgivarbolaget har

mött kritik av länsstyrelsen i Malmöhus län, aktiebolagsutredningen, Föreningen

auktoriserade revisorer, Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare,

Skånes handelskammare samt Sveriges advokatsamfund.

Länsstyrelsen anser att förbudet mot aktieinnehav är onödigt med hänsyn

till de vittgående möjligheter till kontroll av och insyn i företagets förvaltning

som stiftelsens styrelse fått. Bestämmelsen gör det omöjligt för stiftelse

att förvärva aktier i stiftarbolaget, om detta vid nyemission erbjuder de

anställda att teckna sig för aktier till förmånlig »förstadagskurs». Aktiebolagsutredningen

frågar sig varför en stiftelse inte skall kunna ta emot en gåva

av aktier i stiftarbolaget. Ett förbud bör, om sådant skall gälla, avse förvärv

endast mot vederlag. Även ett sådant generellt förbud kan dock enligt aktiebolagsutredningen

anses tvivelaktigt, t. ex. om det gäller aktier i ett stort

börsnoterat bolag. Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare

finner det överraskande att stiftelse inte skall få äga aktier i stiftarbolaget,

ens om aktierna från banksynpunkt kan bedömas som fullgoda. Föreningen

auktoriserade revisorer hävdar, att förbudet mot aktieinnehav inte kan motiveras

med en hänvisning till 69 § aktiebolagslagen. Avgörande måste vara,

huruvida stiftelses placering av medel i aktier i moder- eller dotterbolag kan

anses vara mera riskabel än annan aktieplacering med hänsyn till stiftelsens

ändamål. Det torde visserligen enligt föreningens uppfattning inte kunna

förnekas, att risk finns för att t. ex. en konkurs i det bolag, vartill stiftelsen

är knuten, även medför att dotterbolag till detta bolag indrages i fallissemanget.

Risken torde däremot för moderbolags del vara mindre. I många

fall, t. ex. när moderbolaget är ett stort och välkonsoliderat företag, kanske

med aktierna noterade på fondbörs, borde det enligt föreningen inte vålla

nämnvärda betänkligheter att medge pensionsstiftelsen rätt att placera kapital

i moderbolagets aktier. Dessa överväganden synes leda till att innehav

av aktier i moderbolag och dotterbolag bör tillåtas under förutsättning av

tillsynsmyndighetens medgivande. Även Skånes handelskammare, som i

princip delar utredningens uppfattning, anser att stiftelse bör få äga aktier i

stiftarbolaget, om aktierna är börsnoterade. För att inte säkerhetsintresset

skall eftersättas bör dock endast viss del av kapitalet tillåtas bli placerad

på detta sätt.

Sveriges advokatsamfund hänvisar till den föreslagna möjligheten för stiftelsen

att återlåna medel till arbetsgivaren och att i samband därmed av5

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 83

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

göra vilket slag av säkerhet som gör placeringen affärsmässigt försvarlig.

Lika väl som stiftelsens styrelse får ett sådant förtroende bör den kunna få

bedöma, huruvida placering i aktier i arbetsgivarbolaget är affärsmässigt

försvarlig eller inte. Befogenheten att placera stiftelsens kapital i sådana

aktier kan ha stor praktisk betydelse, framhåller samfundet. Stiftarens intresse

av att bilda en pensionsstiftelse med realtillgångar kan väl tänkas bli

stimulerat, om stiftelsens kapital får placeras i arbetsgivarbolagets aktier

och det därigenom till fromma för arbetstagarna skapas trygghet mot splittring

av aktierna. För arbetstagarna torde det också enligt samfundets åsikt

kunna vara av visst intresse att genom representanter i stiftelsens styrelse

på grund av stiftelsens aktieinnehav kunna få medinflytande i bolaget.

Departementschefen. Förevarande paragraf innehåller de begränsningar

som ansetts böra uppställas beträffande vilka olika slag av egendom pensionsstiftelse

skall äga förfoga över, dvs. placeringsreglerna för realstiftelse.

Den principiella utgångspunkten är liksom enligt gällande rätt, att stiftelse

skall få fritt placera de medel som arbetsgivaren anförtror den. Med hänsyn

till grundtanken, att realstiftelse är den enda form av pensionsstiftelse som

hädanefter erkänns, måste emellertid som framhållits i den allmänna motiveringen

stiftelses rätt att förfoga över skilda slag av tillgångar begränsas

när det gäller fordran mot arbetsgivaren. En bestämmelse om att pensionsstiftelse

inte äger ta emot sådan fordran inleder paragrafen. Skulle arbetsgivaren

likväl överlämna en egen revers, äger stiftelsen inte grunda någon

fordringsrätt på denna. Skulle fordringen vara förenad med säkerhet, t. ex.

inteckning i fast egendom, bör säkerheten återgå till arbetsgivaren-pantsättaren.

Lagberedningen har ifrågasatt riktigheten av utredningens uttalande, att

arbetsgivaren är berättigad att återfå säkerhet som ställts för en sålunda

ogiltig fordran. Visserligen leder inte ogiltigheten hos en huvudfordran automatiskt

till att pantsättningen återgår, låt vara att återgång får anses vara

det normala. I förevarande fall finns emellertid fog för antagandet att arbetsgivaren

inte skulle ha ställt säkerhet, om han insett att huvudfordringen

(reversavsättningen) var ogiltig. Även för stiftelsen bör detta framstå

som naturligt.

Jag har redan i den allmänna motiveringen påpekat den principiella skillnad

som föreligger mellan det fallet att stiftelsen tar emot fordran från arbetsgivaren

i form av avsättning och det fallet att en fordran uppkommer

genom återlån — försträckning från stiftelsen till arbetsgivaren. I enlighet

med utredningsförslaget bör sistnämnda fordringsförhållande inte omfattas

av det föreslagna förbudet utan anses som ett led i stiftelsens medelplacering.

I detta sammanhang vill jag emellertid något utförligare uppehålla mig vid

det av utredningen föreslagna kravet på säkerhet vid återlån. Detta krav

innebär, att arbetsgivaren är skyldig att ställa säkerhet som stiftelsen finner

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

131

»affärsmässigt försvarlig». Förslaget har tillstyrkts av Näringslivets skattedelegation,

LO och Kooperativa förbundet. Från förbundets sida har därvid

understrukits den speciella betydelse som frågan har för den konsumentkooperativa

stiftelsen med hänsyn till att formell säkerhet för avsättningarna

inte brukat krävas.

Från andra håll, t. ex. länsstyrelserna i Malmöhus, Göteborgs och Bohus

samt Värmlands län, har emellertid uttalats önskemål om strängare krav

på säkerhet.

Ett krav på »affärsmässigt försvarlig» säkerhet, som utredningen föreslagit,

är enligt min mening alltför vagt och obestämt. Införandet av ett

säkerhetskrav som kan ge utrymme för vitt skilda tolkningar kan innebära

att realstiftelsereformen i praktiken förfuskas. Jag anser därför att bankmässig

säkerhet bör krävas för rätt att få återlåna medel ur stiftelse. Säkerhetskravet

innebär då normalt att stiftelsen för sin fordran mot arbetsgivaren

får förmånsrätt enligt handelsbalken framför oprioriterade fordringar

eller att fordringsrätten utsträcks att gälla även mot annan än ar

betsgivaren (borgen). Undantagsvis bör även annan säkerhet kunna godkännas

eller säkerhetskravet efterges. Frågan härom bör i så fall underkastas

tillsynsmyndighetens prövning.

De normer som bör gälla i fråga om återlån till arbetsgivaren har ansetts

böra komma till tydligt uttryck i lagförslaget. En bestämmelse i ämnet

avslutar därför första stycket. Innebörden i säkerhetskravet har ansetts bäst

kunna anges genom uttrycket betryggande (jfr 56 § lagen om bankrörelse).

Tillsynsmyndigheten bör som nämnt äga medge befrielse från skyldigheten

att ställa sådan säkerhet om den kan anses obehövlig. Ett exempel härpå

utgör det fallet, att en till bank knuten pensionsstiftelse gör en insättning

hos banken och får en motboksfordran mot denna.

Från några håll har under remissbehandlingen förordats att ett skuldoch

fordringsförhållande mellan arbetsgivare och stiftelse borde kunna tilllåtas

uppstå direkt genom en reversavsättning under samma betingelser som

föreslagits för återlån. Mot bakgrund av det principiella resonemang som

förts i frågan anser jag emellertid detta uteslutet.

För att ytterligare markera en realstiftelses självständighet gentemot

arbetsgivaren har i paragrafen också upptagits ett par bestämmelser, som

syftar till att såvitt möjligt avskära stiftelsens beroende av arbetsgivarens

ekonomiska ställning. Det bör undvikas att värdet av stiftelsens tillgångar

i någon högre grad påverkas ogynnsamt, om arbetsgivaren kommer på obestånd

och försätts i konkurs.

Utredningen har föreslagit en regel, enligt vilken arbetsgivaren inte får

knyta inskränkande villkor till stiftelsens rätt att förfoga över

tillgång, som överlämnats av arbetsgivaren. Remissinstanserna har inte funnit

anledning till saklig anmärkning mot förslaget på denna punkt. Vissa

skäl till tvekan kan emellertid uppstå med hänsyn till att destinatärerna

genom ett sådant förbud kan gå helt miste om en förmögenhetstillgång. Det

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

kan sålunda tänkas vara fördelaktigare för destinatärerna att få del i vissa

tillgångar än att helt behöva avstå från dem, bara därför att arbetsgivaren

förbehållit sig t. ex. rätt till avkastning av tillgången under en begränsad

tid. Ett sådant villkor torde nämligen, såsom hovrätten för Västra

Sverige framhållit, föranleda ogiltighet av hela avsättningen. Bestämmelsen

synes därför böra jämkas så, att förbudet kommer att avse villkor

som väsentligt begränsar rätten att förfoga över egendomen. Med väsentlig

begränsning bör avses t. ex. ett avyttringsförbud eller ett förbehåll om

rätt till avkastning, som inte är tidsbegränsat.

Som en ytterligare inskränkning i stiftelses medelsförvaltning föreslår

utredningen ett ovillkorligt förbud för stiftelse att äga aktier i stiftar - bolaget och detta närstående bolag. Förslaget i denna del har avstyrkts

av åtskilliga remissinstanser. Aktiebolagsutredningen har frågat sig varför

en stiftelse inte skall få ta emot en gåva av aktier i bolaget. I andra remissyttranden

har hänvisats till utredningens uttalande, att stiftelsen i

princip har fria händer vid medelsförvaltningen — såsom t. ex. vid återlån.

Särskilt svårförståeligt har man funnit förbudet vara beträffande börsnoterade

aktier. Advokatsamfundet har framhållit, att det i vissa fall kan

vara till fördel för en stiftelse att äga aktier i stiftarbolaget: dels kan bolaget

stimuleras att överlämna aktier, dels motverkas splittring av aktierna.

Enligt Föreningen auktoriserade revisorer kan förbudet mot aktieinnehav

inte, som utredningen menat, grundas på en hänvisning till aktiebolagslagens

regler om förbud för bolag att förvärva egna aktier. Det avgörande

måste i stället vara, om stiftelsens placering av medel i aktier i

moder- eller dotterbolag skall anses vara mera riskabel än annan aktieplacering.

Föreningen drar slutsatsen, att förbudet bör ersättas med en regel,

som gör det möjligt för tillsynsmyndigheten att lämna dispens för sådant

aktieinnehav.

Även enligt min mening saknas tillräckligt skäl att göra ett så bestämt

avsteg från den uttalade principen om att stiftelse skall ha fria händer vid

sin medelsförvaltning. Stiftelse bör få inneha aktier i stiftarbolag eller närstående

bolag, om tillsynsmyndigheten godkänner det. Jag förordar därför

den regeln att stiftelse som grundats av aktiebolag inte skall få äga aktier i

bolaget utan att tillsynsmyndigheten godkänner det. Detsamma bör gälla

aktier i annat bolag, som står i sådant förhållande till nyssnämnda bolag

som avses i 221 § aktiebolagslagen.

12 §.

Paragrafen motsvarar 3 kap. 7 § i utredningsförslaget.

Departementschefen. Paragrafen, som slår fast att pensionsstiftelse är

en pantstiftelse, motsvarar i sak 3 § i 1961 års lag. Angående bestämmelsernas

närmare innebörd får jag hänvisa till prop. 1961: 177 s. 43 och SOU

1965: 41 s. 178.

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

13 §.

Paragrafen motsvarar 3 kap. 4 § i utredningens förslag.

Gällande rätt. Förbudet i 3 § i 1961 års lag för stiftelse att själv ikläda

sig pensionsåtaganden kompletteras av en bestämmelse i 4 § i samma lag

om att stiftelse, som är knuten till arbetsgivare, inte får betala pensionspost

eller avgift till pensionsförsäkring eller bestrida annan utgift i samband

med pensionering eller utgift för vissa pensionering närstående ändamål

annat än om det sker i anslutning till arbetsgivarens död, likvidation

av dennes företag eller dennes konkurs eller ackord utan konkurs

eller också tillsynsmyndigheten av annan särskild anledning finner att

sådan betalning får äga rum.

Utredningen. Utredningen knyter an till den ståndpunkt som intogs vid

tillkomsten av 1961 års lag, nämligen att pensionsstiftelses ändamål är att

trygga löften om pension (pantstiftelse). Ett konsekvent genomförande av

pantstiftelsesystemet förutsätter enligt utredningen — förutom förbud för

stiftelse att själv ikläda sig pensionsåtaganden — förbud mot att verkställa

betalning direkt till pensionsborgenärerna. Stiftelsens betalningar

bör i stället göras till arbetsgivaren i form av gottgörelse för dennes utgifter

för pensioneringen. Utredningen vill emellertid skapa möjlighet för utbetalning

direkt till pensionsborgenärerna under vissa speciella förhållanden.

Enligt utredningens förslag skall sålunda stiftelse äga betala pensionspost

direkt till pensionsborgenären när denne inte kan antagas erhålla

betalning av arbetsgivaren utan avsevärt dröjsmål. Med pensionspost

jämställs annan utgift som arbetsgivaren äger göra med rätt till gottgörelse

ur stiftelsen. Betalningen fullgörs för arbetsgivarens räkning. Enligt utredningen

är stiftelsen vid sådan betalning inte hänvisad till att utnyttja överskott

på kapitalet eller årets avkastning. Har stiftelsen inte medel att

täcka sin pensionsreserv, skall styrelsen emellertid beakta kravet, att stiftelsens

samtliga pensionsborgenärer behandlas efter samma grunder. Förslagets

största betydelse ligger enligt utredningen i att pensionsborgenärerna

inte behöver avvakta arbetsgivarens försättande i konkurs eller stiftelsens

trädande i likvidation för att erhålla betalning för förfallna pensionsposter.

Utredningen föreslår att pensionsstiftelse även i andra fall får göra direktutbetalning

till pensionsborgenärer om tillsynsmyndigheten medger det.

Bestämmelsen är avsedd för sådana fall, då avsevärda organisatoriska och

administrativa fördelar kan vinnas genom en sådan direktutbetalning, t. ex.

i fråga om en gemensam stiftelse (jfr prop. 1961:177 s. 56). En sådan

stiftelse kan nämligen ha utrustats med ett särskilt organ, som fått i uppgift

att registrera olika arbetstagares pensionsförmåner, att räkna ut och

från varje arbetsgivare infordra dennes utlovade tillskott till stiftelsen

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

samt att utbetala förfallna pensionsposter; jfr PRI:s uppgift. Vidare bör

enligt utredningens mening gemensam stiftelse under ett löpande år kunna

få verkställa betalning oavsett om medlen vid betalningstillfället har

egenskap av överskott på kapitalet eller inte, under förutsättning att de

olika arbetsgivarna förbundit sig att årligen tillskjuta det belopp som

fordras för att täcka bristen och att betryggande garantier föreligger därför.

Departementschefen. Den föreslagna paragrafen vilar på den uppfattningen

att stiftelse principiellt sett inte har rätt att betala pensionsbelopp

direkt till pensionsborgenärerna. Som jag framhöll vid tillkomsten av 1961

års lag (prop. 1961: 177 s. 57) är en föreskrift om att stiftelse inte får

utlova pension verkningslös från synpunkten att de anförtrodda medlen

binds hos stiftelsen, om denna likväl på egen hand får betala ut pension

till pensionsborgenärerna (beredandestiftelse). I 1961 års lag har gjorts

vissa undantag från förbudet för stiftelse att utlova och utbetala pension.

Stiftelsen äger t. ex. själv utbetala pensioner vid arbetsgivarens död eller

vid hans konkurs. Som utredningen föreslagit bör betalningsförbudet uppmjukas

ytterligare.

Departementsförslaget upptar i 19 § regler för den situation som föreligger

vid stiftelses likvidation. Vid sidan därav har i förevarande paragraf

upptagits en allmän föreskrift om att stiftelse för arbetsgivarens räkning får

betala direkt till pensionsborgenär, om denne inte kan antas erhålla betalning

av arbetsgivaren utan avsevärt dröjsmål eller om tillsynsmyndigheten

tillåter det. Avsikten med bestämmelsen, som i sak motsvarar utredningsförslaget,

är i första hand att göra det möjligt för pensionsborgenärer

att uppbära förfallna pensionsposter utan att behöva avvakta att arbetsgivaren

försätts i konkurs eller dylikt. Även i andra fall kan det, såsom

utredningen visat, tänkas vara av intresse att stiftelsen får verkställa utbetalningar.

I sådana fall bör tillsynsmyndighetens medgivande inhämtas.

14 §.

Paragrafen motsvarar 3 kap. 3 § första och andra styckena i utredningens

förslag.

Gällande rätt. Ett aktiebolag med bunden pensionsstiftelse har möjlighet

att ur stiftelsen bereda sig gottgörelse för sina pensionsutgifter. Motsvarande

gäller för fri stiftelse enligt 5—7 §■§ i 1961 års lag. Gottgörelse får

hämtas endast ur stiftelsens överskottsmedel, dvs. vad som överstiger stiftelsens

pensionsreserv. Enligt 1961 års lag får överskottsmedlen användas

till gottgörelse för alla slag av utgifter i samband med pensionering, liksom

till vissa närstående ändamål. Gottgörelse kan sålunda avse utgift för familjepension,

trots att stiftelsens ändamål är att trygga enbart ålderspension.

För att uppnå anpassning till den allmänna tilläggspensioneringen

s. 135 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

135

omfattar rätten till gottgörelse även avgift till försäkring för allmän tilläggspension.

En beräkningsmetod för gottgörelse för sådan avgift ges i 5 §. Gottgörelsen

får avse den del av avgiften som kan anses hänföra sig till lön

eller annan ersättning åt destinatärerna.

Enligt 6 § i 1961 års lag får arbetsgivaren ytterligare gottgöra sig för vissa

engångsunderstöd. Det är här fråga om antingen engångsunderstöd åt arbetstagare

vid långvarig arbetsoförmåga på grund av sjukdom, lyte eller annat

men eller vid arbetstagarens avgång ur tjänsten på grund av uppnådd

ålder eller engångsunderstöd åt efterlevande vid arbetstagares frånfälle eller

också försäkring av sådana understöd. Här inräknas bl. a. premier för

grupplivförsäkring. Rätten till gottgörelse för dessa ändamål är dock inte

ovillkorlig utan förutsätter samtycke av de destinatärer som är i tjänst eller

av deras fackorganisation, om utgiften inte gjorts enligt bestämmelse i kollektivavtal.

Utredningen. Utredningen framhåller att, om en stiftelse enligt sina

stadgar avser t. ex. endast tjänstemän, stiftelsens medel enligt 5 § i 1961

års lag inte får användas till gottgörelse för pensionering av arbetare. Lagen

bortser däremot från föreskrift i stadgarna att stiftelsen skall avse endast

visst slag av pensionering, exempelvis ålderspension. Överskott får alltså

användas för all slags pensionering. Utredningens förslag överensstämmer

i den förra punkten helt med 1961 års lag. Avser stiftelsen viss personkrets,

måste gottgörelsen följaktligen hänföra sig till denna personkrets. Vad angår

pensionens art hänvisar utredningen till en annan bestämmelse som den

föreslår och som förutsätter att en stiftelse inte omfattar löften enligt allmän

pensionsplan (10 § i departementsförslaget). Med denna utgångspunkt finner

utredningen det knappast möjligt att behålla regeln i 1961 års lag om

att stiftelse äger tillhandahålla gottgörelse för all slags pensionering oavsett

stiftelseurkundens innehåll. Avser gottgörelse förfallna pensionsposter,

avgifter för pensionsförsäkring och övriga utgifter i samband med pensionering

bör enligt utredningen stiftelseurkundens samtliga föreskrifter om

stiftelseändamålet efterlevas.

I fråga om rätt till gottgörelse för vissa engångsunderstöd har utredningen

däremot anslutit sig till samma ståndpunkt som kommit till uttryck

i 1961 års lag. Utredningen uppställer sålunda här endast det kravet att utgiften

skall avse arbetstagare, som omfattas av stiftelsens ändamål. Det

nuvarande kravet på samtycke av destinatärerna har utredningen emellertid

låtit utgå.

Samma begränsning som för engångsunderstöd föreslår utredningen

beträffande gottgörelse för vad arbetsgivaren i bokföringen avsatt till fullgörande

av bestämmelse i allmän pensionsplan. Sistnämnda punkt är ett

uttryck för den anpassning som förslaget innehåller till allmänna pensionsplaner.

I sammanhanget erinrar utredningen om den möjlighet som enligt

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

gällande rätt föreligger för överföring av överskott till en PRI-stiftelse från

annan stiftelse med tjänstemän såsom destinatärer.

Remissyttrandena. De ändamål för vilka gottgörelse får ske enligt förslaget

har inte föranlett annat yttrande än att Näringslivets skattedelegation

förutsatt, att dessa omfattar även vad som framdeles kan komma att tas ut

i form av arbetsgivaravgift för finansiering av folkpension.

Förslaget att stiftelseurkundens föreskrifter skall lända till efterrättelse

inte endast beträffande personkretsen utan även i fråga om pensionens art

(ålders- eller familjepension o. dyl.) vid tillämpning i fråga om förfallna

pensionsposter m. m. har avstyrkts av Skånes handelskammare och av Näringslivets

skattedelegation.

Departementschefen. Paragrafen innehåller bestämmelser om under vilka

förutsättningar och i vilken utsträckning arbetsgivaren äger bereda sig

gottgörelse ur en till företaget knuten pensionsstiftelse för vad han utgett

till pensionsborgenärer.

I första stycket i utredningens förslag tas de utgifter upp för vilka gottgörelse

enligt lagen får ske. De under a) nämnda utgifterna — förfallna

pensionsposter, avgifter för pensionsförsäkring och övriga utgifter i samband

med pensionering — är naturligtvis de ojämförligt vanligaste, medan

de under b) upptagna engångsunderstöden mer har karaktär av undantagsföreteelser.

Dessa båda grupper står kvar i första stycket i departementsförslaget.

Den tredje gruppen i utredningens förslag, nämligen vad

som i bokföringen avsatts till fullgörande av bestämmelse i allmän pensionsplan,

har i departementsförslaget tagits upp för sig i ett andra stycke.

I fråga om utgifter under a) innebär utredningsförslaget en betydelsefull

skillnad jämfört med gällande rätt. För rätt till gottgörelse för sådan utgift

föreligger f. n. endast ett krav på att utgiften gjorts till person som omfattas

av den med stiftelsen avsedda personkretsen, däremot inte att utgiften

avsett samma slag av pension, som stiftelsen avser att trygga. Om en

stiftelse enligt stadgarna skall trygga enbart ålderspension, föreligger alltså

enligt 1961 års lag inte hinder för arbetsgivaren att gottgöra sig för utbetald

familjepension. Utredningsförslaget innebär däremot att gottgörelse för utgift

som avses under a) inte får ske, om inte utgiften stått i full överensstämmelse

med stiftelsens ändamål, såsom detta anges i stadgarna. Samtliga

de begränsningar som stadgarna innehåller skall sålunda beaktas även

i fråga om pensionens art. Förslaget motiveras med en hänvisning till den

i 10 § i departementsförslaget upptagna presumtionsregeln, att pensionsstiftelse

inte skall anses trygga planpension, om det inte uttryckligen anges.

I fråga om engångsunderstöd intar utredningen samma ståndpunkt som

gällande lag, vilket innebär, att gottgörelse får ske, blott understödstagaren

ingår i stiftelsens destinatärskrets. Samma vidsträckta möjlighet till gott
-

s. 137 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

137

görelse ur stiftelse — utan avseende vid andra ändamålsbegränsningar som

stiftelsens stadgar kan innehålla — föreligger i fråga om avsättningar till

planpensionering. Till stöd härför åberopar utredningen bl. a. bestående ordning.

Enligt vissa regler om överföring av medel från en stiftelse till en

annan i 8 § i 1961 års lag kan arbetsgivaren under vissa betingelser överföra

överskottsmedel från en realstiftelse till en PRI-stiftelse för att täcka

dennas pensionsreserv.

Utredningens förslag om vidgad bundenhet i fråga om utgifter under a)

har kritiserats av några remissinstanser under hänvisning till att sådan

bundenhet inte avsetts skola gälla i fråga om övriga utgifter. För egen del

fäster jag särskilt avseende vid att arbetsgivaren inte avses vara bunden

till stadgeändamålen när det gäller gottgörelse för avsättning till planpension.

En arbetsgivare skall sålunda ur stiftelse kunna gottgöra sig för vad

han avsatt till ITP-pension, fastän stiftelsen inte tjänar syftet att trygga sådan

pension. Vad utredningen åberopat till stöd härför bör godtas. Vid

sådant förhållande föreligger emellertid enligt min mening inte tillräckliga

skäl att med avseende på förfallna pensionsposter el. dyl. frångå den mer

liberala inställning i fråga om arbetsgivares rätt till gottgörelse, som 1961

års lag intagit. Även för utgifter för förfallen pension — bl. a. ITP-pension

—- bör arbetsgivaren alltså kunna gottgöra sig ur stiftelse, så snart detta

är möjligt med hänsyn till destinatärskretsen. Departementsförslaget har

utformats i enlighet härmed. Till frågan om ett strängare iakttagande av

ändamålsbestämningarna återkommer jag i följande paragraf.

Näringslivets skattedelegation har förutsatt, att under a) ingår även sådan

arbetsgivaravgift för finansiering av folkpension som kan komma att utgå

vid en framtida omläggning av skattesystemet. Eu sådan avgift torde inrymmas

under ordalagen »annan utgift i samband med pensionering», och

gottgörelse bör därför kunna ske för sådan avgift.

Som utredningen föreslagit bör det i 1961 års lag uppställda kravet på

samtycke från destinatärerna när det gäller gottgörelse för engångsunderstöd

utgå som obehövligt.

15 §.

Paragrafen motsvarar 3 kap. 2 § och 3 § tredje—sjätte styckena i utredningens

förslag.

Gällande rätt. I 10 § i 1961 års lag lämnas föreskrifter om hur pensionsstiftelses

pensionsreserv beräknas. Med pensionsreserven avses kapitalvärdet

av utgående pensioner samt, i fråga om pensioner som ännu inte börjat

utgå, kapitalvärdet av utfästa pensioner till den del de enligt utfästelsen

intjänats vid tillfället för beräkningen. Kapitalvärdet bestäms enligt försäkringstekniska

grunder, som med stöd av paragrafen fastställs av försäkringsinspektionen.

Stiftelse, som bildas med anledning av ITP-överenskom
5f

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt Nr 83

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

melsen av år 1960, äger beräkna sin pensionsreserv efter en särskild regel.

Enligt 7 § i 1961 års lag är arbetsgivarens rätt till gottgörelse begränsad

till tiden så, att den är bunden till det räkenskapsår under vilket utgiften

gjorts. Tillsynsmyndigheten äger dock medge gottgörelse för utgift under

tidigare räkenskapsår, om särskilda skäl föreligger.

Utredningen. Utredningen kallar det belopp som finns i stiftelsen utöver

dess pensionsreserv för överskott på kapitalet. Vid beräkningen av om

stiftelsen har överskott eller inte är det avgörande enligt utredningen vilka

slag av pensionslöften som skall beaktas. Utredningen påpekar att stiftelsens

pensionsreserv och arbetsgivarens pensionsreserv inte behöver sammanfalla.

I det fall, att stiftelsen tryggar pensionslöften enligt pensionsplan, skall

enligt utredningen i stiftelsens pensionsreserv inräknas vad arbetsgivaren

åtagit sig att avsätta utöver upplupen del av pension. Bestämmelsen syftar

till en anpassning till innehållet i förefintliga allmänna pensionsplaner.

Beräkningen av ev. överskott bör enligt utredningen ske vid utgången

av varje räkenskapsår. Därmed förstås stiftelsens räkenskapsår, vilket inte

nödvändigt behöver sammanfalla med arbetsgivarens. Utredningen har inte

ansett det nödvändigt att föreslå särskilda bestämmelser för värderingen

av stiftelsens tillgångar. Dessa bör åsättas ett med försiktighet

uppskattat saluvärde. Fast egendom bör upptagas till anskaffningsvärdet

eller taxeringsvärdet, beroende på vilketdera som är högst, men inte högre

än saluvärdet. Tveksamma värderingsfrågor torde enligt utredningen få

överlåtas åt praxis. I fråga om aktier bör som alternativ till börsvärdet få

användas det lägsta värde som förekommit under de senaste två åren.

Arbetsgivaren bör enligt utredningen — liksom hittills — ha rätt till

avdrag vid taxeringen för sådan avsättning som är nödvändig för att stiftelsens

förmögenhet skall motsvara stiftelsens pensionsreserv.

Skyldigheten för stiftelse att lämna gottgörelse efter arbetsgivarens framställning

är, anmärker utredningen, som regel begränsad till att avse överskott

å kapitalet. Utredningen har emellertid ansett att arbetsgivare bör ha

möjlighet att efter eget bedömande ta i anspråk stiftelses medel i något större

omfattning. Utredningen föreslår sålunda, att gottgörelse för förfallna

pensionsposter, avgifter för pensionsförsäkring och övriga utgifter

i samband med pensioneringen alltid skall få ske ur årets avkastning.

Genom detta förslag säger sig utredningen delvis beakta ett av

Skånes handelskammare anmält önskemål. Handelskammaren har nämligen

i en till Kungl. Maj :t ställd, till utredningen överlämnad skrift år 1962 anfört,

att enligt bestämmelserna i 1961 års lag stiftelses reala medel inte kan

användas till gottgörelse förrän arbetsgivaren reglerat sin skuld till stiftelsen.

Från en annan synpunkt innebär detta enligt handelskammaren, att

företagen inte kan sörja för att likvida medel finns tillgängliga för framtida

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

139

pensionsutgifter genom att avsätta reala medel till sina pensionsstiftelser.

Även om avsättningarna skett före tillkomsten av 1961 års lag, blir medlen

bundna med påföljd att den likviditetsreserv som kan ha byggts upp inte

längre kan användas. Med anledning av handelskammarens påpekande konstaterar

utredningen, att hinder liksom hittills bör möta mot att ta i anspråk

stiftelsens kapital, om detta inte förslår till att täcka stiftelsens

pensionsreserv. Däremot bör avkastningen på de av handelskammaren anförda

skälen få utnyttjas, och detta trots att kapitalet inte räcker till att

täcka pensionsreserven. Har för stiftelsen föreskrivits, att avkastning skall

läggas till kapitalet, skall denna föreskrift dock enligt utredningen följas

intill dess att kapitalet blir tillräckligt för att täcka pensionsreserven.

Gottgörelse skall enligt en av utredningen föreslagen bestämmelse avse

arbetsgivarens löpande utgifter eller utgifter som uppkommit under året

dessförinnan. Bestämmelsen har till syfte att förmå arbetsgivaren att ta i

anspråk överskottsmedel i fortlöpande takt. Gör han inte detta — t. ex.

därför att han med hänsyn till sitt rörelseresultat vill uppskjuta mottagandet

av gottgörelse — förlorar han rätten att framdeles åberopa samma utgift

såsom gottgörelsegrund. Bestämmelsen utgör således enligt utredningens

mening en preklusionsregel. Utredningen jämför denna regel med motsvarande

bestämmelse i 1961 års lag. Enligt denna får arbetsgivaren inte utan

särskilt tillstånd gottgöra sig för utgift under senare år än det då han haft

utgiften. Enligt förslaget likställs utgifter under det närmast föregående räkenskapsåret

med löpande utgifter.

Utredningen framhåller att uttrycken kostnad, utgift och utbetalning

inom företagsekonomin har skilda betydelser. Variationerna belyses med ett

exempel: Antag att ett företag i slutet av år 1965 inköper en maskin och att

denna skall betalas år 1966. Maskinen beräknas kunna användas i 10 år. Utgiften

har då uppkommit år 1965. Utbetalningen redovisas år 1966. Kostnaden

slutligen fördelas med 1/10 på ettvart av åren 1966—1975 (avskrivning

för slitning). Kostnadsposten redovisas i vinst- och förlusträkningen.

När rätten till gottgörelse som i gällande rätt är knuten till utgiftsbegreppet,

uppstår enligt utredningen en skillnad mellan vad arbetsgivaren

redovisat såsom kostnad för räkenskapsåret och det belopp med vilket gottgöreise

för samma år får krävas från en stiftelse. Gottgörelse kan vissa år

inte sökas för hela kostnaden, medan gottgörelsen andra år avser ett större

belopp än kostnaden. Enligt utredningens mening är denna fråga av praktisk

betydelse bl. a. i fråga om avgift till den allmänna pensioneringen. Utgiften

är här lika stor som de för året preliminära avgifterna, ökat eller

minskat med den samtidigt skeende slutregleringen för föregående år. Kostnaden

å sin sida motsvarar de beräknade avgifterna för året (jfr prop.

1961: 177 s. 73).

Utredningen har ansett sig böra förorda, att arbetsgivare, som har kostnadsbokföring

och som lägger denna till grund vid taxering till beskattning,

opaginerad Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

skall vara skyldig att lägga uppkomna kostnader till grund för gottgörelse.

Utredningen hänvisar till gällande rätt vid tolkningen av vad som skall

förstås med utgifter i samband med pensionering, med pension, pensionsförsäkring

samt med engångsunderstöd och försäkring av sådana understöd.

Remissyttrandena. Frågan om värdering av stiftelsens tillgångar

har berörts i vissa yttranden.

Önskemål om uttryckliga värderingsregler har framförts av kammarrätten,

riksskattenämnden, länsstyrelsen i Värmlands län, Taxeringsnämndsordförandenas

riksförbund, Näringslivets skattedelegation och Kooperativa

förbundet. Rikskattenämnden framhåller, att värderingen också är en civilrättslig

angelägenhet med hänsyn till frågan om gottgörelse och att nämnden

därför inte kan lämna närmare föreskrifter i ämnet. Några av remissinstanserna

framhåller särskilt den intressemotsättning, som i fråga om

värderingen föreligger mellan tillsynsmyndighet, arbetsgivare, pensionsborgenärer

och skattemyndighet.

Vad angår utredningens synpunkter på riktlinjerna för värderingen har

dessa föranlett yttranden från Sveriges advokatsamfund, handelskammaren

i Gefle, Näringslivets skattedelegation och Kooperativa förbundet. Advokatsamfundet

tillstyrker den föreslagna värderingsprincipen för aktier. Handelskammaren

anser, att uttalanden i motiven angående värderingen är klarläggande,

men menar att värderingen av börsnoterade aktier bör få ske i huvudsaklig

överensstämmelse med principerna för värdering av vissa värdepapper

hos sparbanker m. m. Näringslivets skattedelegation biträder uttalandet

om värdering av fast egendom men föreslår en annan regel för värdering

av aktier, nämligen att börsnoterade aktier tas upp till högst 80 % av hörsvärdet

vid räkenskapsårets utgång. Dessa båda regler skulle enligt delegationens

mening kunna tjäna som vägledning vid tolkningen av huvudnormen

för värdering efter ett med försiktighet uppskattat saluvärde. Kooperativa

förbundet ansluter sig till utredningens bedömning med understrykande av

att uppskattningen av tillgångarnas saluvärde måste ske med tillbörlig försiktighet.

Den av utredningen också berörda frågan om stiftelses räkenskapsår och

bokföringsskyldighet har föranlett överståthållarämbetet och handelskammaren

i Gefle att uttala, att stiftelsens räkenskapsår av praktiska skäl bör

sammanfalla med arbetsgivarens. Handelskammaren ifrågasätter vidare om

inte en särskild föreskrift om bokföringsskyldighet för stiftelse bör införas.

Föreningen auktoriserade revisorer framhåller, att uträkningen av stiftelsens

förmögenhet och pensionsreserv normalt sett inte är färdig vid själva

balansdagen. Frågan om avsättning kan därför inte bedömas förrän någon

tid därefter. Det vore enligt föreningen värdefullt med ett uttalande att hinder

inte möter mot avsättning för det gångna räkenskapsåret före deklarationens

avlämnande.

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

Den föreslagna föreskriften att gottgörelse i visst fall får tas u r

stiftelsens avkastning, fastän stiftelsen inte kan redovisa överskott

på kapitalet, har tillstyrkts av Skånes handelskammare men avstyrkts

av Lantbrukets skattedelegation och Enskilda företags tjänstepensionärsförbund.

Skånes handelskammare, som uttalar sin tillfredsställelse över att förslaget

på denna punkt delvis utformats med beaktande av handelskammarens

framställning till Kungl. Maj :t år 1962, anser att även stiftelsens kapital

bör få utnyttjas i de fall då stiftelsen tecknat en försäkring »å den pensionsberättigades

inträde i pensionsåldern». Syftet är då att stiftelsen skall tillföras

likvida medel till pensionsutbetalningen efter hand som behov av medel

uppstår.

Lantbrukets skattedelegation anser, att förslaget på denna punkt länder

övriga borgenärer med förmånsrätt efter pensionsborgenärer till skada, eftersom

pensionsfordringen inte är avsedd att få bevakas till den del den

betalas av pensionsstiftelse. Ju större underskott en stiftelse har, desto sämre

bevakningsrätt tillkommer således övriga borgenärer. Delegationen förordar

därför, att förslaget om rätt att utnyttja årets avkastning i ett underskottsfall

utgår. Enskilda företags tjänstepensionärsförbund har liknande

synpunkter.

Departementschefen. I förevarande paragraf har i överensstämmelse med

utredningens förslag till en början tagits upp regler om vad som skall anses

utgöra överskott på pensionsstiftelses tillgångar. Den naturliga principen

är, att vad som överstiger den vid varje tillfälle bestående pensionsreserven

utgör sådant överskott. Mot de bestämmelser som utredningen i detta sammanhang

föreslagit, har remissinstanserna inte haft något att invända. Jag

har inte heller någon erinran mot dessa regler i sak. Jag vill särskilt understryka

utredningens påpekande, att stiftelses pensionsreserv och arbetsgivares

pensionsreserv inte behöver sammanfalla. Den dualism som kan finnas

är en ofrånkomlig följd av att stiftelsen kan ha en destinatärskrets, som

inte omfattar alla arbetstagare till vilka arbetsgivaren utfäst pension eller

av att stiftelsen — trots att den är allmän — kan trygga endast vissa slag av

löften (t. ex. andra löften än planlöften eller löften till huvuddelägare utanför

plan).

Frågan om värdering av stiftelses tillgångar behandlades

vid tillkomsten av 1961 års lagstiftning (prop. 1961:177 s. 78). Jag

framhöll då — med tanke framför allt på reversstiftelserna — att särskilda

värderingsregler inte var behövliga. Som huvudnorm för värdering av annan

egendom än fordran mot arbetsgivaren angav jag saluvärdet och tilläde,

att tveksamma värderingsfrågor fick överlåtas åt praxis.

Utredningen har som norm för värdering av pensionsstiftelses tillgångar i

allmänhet anknutit till ett med försiktighet uppskattat saluvärde samt läm
-

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

nät vissa speciella synpunkter på värderingen av fast egendom och aktier.

Fast egendom skall enligt utredningen tas upp till det högsta av anskaffnings-

och taxeringsvärdena, dock inte högre än saluvärdet. Aktier skall enligt

utredningen tas upp till börsvärdet eller till det lägsta saluvärde som

förekommit under de två senaste åren. Utredningens uttalande i fråga om

värdering av fast egendom har fått stöd av de remissinstanser som yttrat sig

i saken. I fråga om värdering av aktier har däremot ett par remissinstanser

förordat annan värderingsgrund.

Jag finner i och för sig utredningens uttalanden i dessa frågor välövervägda.

Några generellt verkande regler i värderingsfrågorna torde inte böra

uppställas. Mot lagfästande talar att det kan vara oklokt att inte hålla dörren

öppen för rättstillämpningen att göra de avvikelser från normerna,

som kan föranledas av ändrade förhållanden eller annan orsak. I likhet med

vad jag framhöll i samband med 1961 års lagstiftning synes alltså tveksamma

värderingsfrågor böra lämnas åt lösning genom praxis.

Jag har ingenting att invända mot vad Föreningen auktoriserade revisorer

framhållit rörande den senaste tidpunkten för avsättning, som skali

hänföras till ett visst räkenskapsår.

Till grund för bestämmelsen i andra stycket i departementsförslaget ligger

den ganska naturliga uppfattningen att en stiftelse för att kunna tjäna

syftet att vara pant för arbetsgivarens pensionslöften inte skall få lämna

från sig medel i sådan utsträckning att pensionsreserven kommer att sakna

täckning. Denna grundsats är fastslagen i 1961 års lag. Förevarande förslag

innebär endast den avvikelsen därifrån att en arbetsgivare anses böra

få ta ut gottgörelse ur stiftelses avkastning för utgift som

avses under 14 § a), även om resultatet därav blir att pensionsreserven inte

är täckt. Denna möjlighet att utnyttja avkastningen i ett under skottsfall bör

enligt min mening dock inte gälla beträffande andra utgifter än sådana som

ligger inom ramen för stiftelsens ändamål. Arbetsgivare bör sålunda inte få

göra anspråk på avkastning i ett underskottsfall för att täcka t. ex. aktuell

PRI-pension, om stiftelsen inte har till ändamål att trygga sådan pension.

Härigenom uppnås på denna punkt överensstämmelse med utredningens

förslag att gottgörelse enligt 14 § första stycket a) inte skulle få avse annat

slag av pension än sådan som omfattades av stiftelsens ändamål. Departementsförslaget

utgör enligt min mening en rimlig avvägning mellan destinatärernas

krav på tryggande och önskemål från arbetsgivare att kunna

skapa en likviditetsreserv för löpande pensionsutgifter genom att göra avsättning

till stiftelsen. Skånes handelskammares yrkande att även stiftelses

kapital skall få utnyttjas i ett underskottsfall för vissa angivna ändamål

kan jag däremot inte tillstyrka.

I fjärde stycket har upptagits bestämmelse att arbetsgivare, som vid

taxering beräknar sin inkomst enligt bokföringsmässiga grunder, skall

övergå till kostnads- i stället för utgiftsberäkning. Förslaget beaktar här den

s. 143 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

143

kritik som framfördes under förarbetena till 1961 års lag, bl. a. från Föreningen

auktoriserade revisorer (prop. 1961: 177 s. 72), mot att 1961 års lagförslag

byggde på utgiftsbegreppet. Jag ansåg då, att kostnadsbegreppet

skulle innebära vissa fördelar från rent bokföringsmässiga synpunkter men

att denna princip stod i strid med allmänna stiftelserättsliga grundsatser,

sådana dessa tog sig uttryck i 1937 års lag. När nu utredningen i sina slutliga

överväganden funnit kostnadsbegreppet vara att föredra — samtidigt

som 1937 års lag föreslås upphävd — vill jag emellertid inte motsätta mig

att beräkning av gottgörelse i berörda fall får ske med ledning av kostnadsbegreppet.

Som riksförsäkringsverket påpekat innebär detta fördelar inte

minst med tanke på arbetsgivaravgiften till den allmänna tilläggspensioneringen.

16 §.

Paragrafen motsvarar 3 kap. 8 § andra och tredje styckena i utredningens

förslag.

Gällande rätt m. m. Stiftelse, som avses stå under tillsyn enligt 1929 års

tillsynslag, skall enligt 1 § i lagen anmälas hos länsstyrelse i det län, där

stiftelsens förvaltning huvudsakligen skall utövas.

Enligt 2 § i 1929 års lag är bunden pensionsstiftelse inte anmälningsskyldig,

däremot alla övriga pensionsstiftelser. Även sådan fri stiftelse som avses

i 191 § lagen den 31 mars 1955 (nr 183) om bankrörelse och 97 § lagen

den 3 juni 1955 (nr 416) om sparbanker ryms under tillsynslagen.

Av 3 § 1929 års lag framgår hur anmälningsplikten skall fullgöras. Fri

pensionsstiftelse skall anmälas av styrelsen inom sex månader efter det styrelsen

mottagit sitt uppdrag.

Om det är möjligt skall enligt 4 § vid anmälningen fogas stiftarens förordnanden,

stadgar och andra föreskrifter för stiftelsen samt uppgift om

stiftelsens förmögenhet. Finns särskild styrelse för stiftelsen, skall styrelseledamöternas

namn, nationalitet och hemvist anges.

Begär stiftelse att länsstyrelse skall fastställa dess stadgar, skall stadgarna

innehålla uppgifter i vissa hänseenden, som anges i 5 §.

Övriga bestämmelser i 1929 års lag innehåller anvisningar till stiftelsens

styrelse och till tillsynsmyndigheten om hur deras uppdrag skall fullgöras.

Vidare innehåller bestämmelserna regler om ansvar för styrelsen, varjämte

tillsynsmyndigheten har utrustats med vissa maktmedel. Slutligen har domstol

fått befogenhet att förordna om annan förvaltning av stiftelsen.

För fria pensionsstiftelser saknas särskilda regler om styrelse. Frågan om

representation för destinatärerna har varit föremål för uppmärksamhet, särskilt

av företagsbeskattningskommittén. (Se härom SOU 1954: 19 s. 335 och

SOU 1965: 41 s. 182).

För bundna stiftelser gäller däremot vissa bestämmelser enligt 1937 års

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

lag. Så länge annat inte förekommer än överföring av vinstmedel i balansräkningen

från bolaget, behöver särskilt förvaltningsorgan inte inrättas. Tillförs

stiftelsen däremot realtillgångar, skall i princip särskild styrelse inrättas.

Så skall i princip också ske, om bolaget önskar tillgodogöra sig ersättning

för pensionsutgifter genom nedsättning av dess skuld till stiftelsen, liksom

när bolaget träder i likvidation eller konkurs. Även annars skall styrelse

i princip tillsättas, om intressekollision kan uppkomma mellan bolaget

och stiftelsen. Destinatärerna har dock inte någon möjlighet att framtvinga

att styrelse tillsätts. I lagen anvisas ett annat förfarande, nämligen utseende

av god man. Inrättas styrelse, skall denna äga ett lika starkt inslag från

pensionstagare och anställda som från bolaget. De valda ledamöterna skall

utse ytterligare en ledamot, som skall vara styrelsens ordförande. I händelse

av oenighet ankommer det på domstol att förordna ordförande.

Det förhållandet, att laglig skyldighet f. n. inte föreligger för fri pensionsstiftelse

att inrätta styrelse med representation för de anställda och pensionstagarna,

innebär inte att samtliga fria stiftelser saknar representanter

för destinatärerna. Sådan representation förekommer i betydande omfattning

(jfr SOU 1961: 14 s. 164).

Frågan om representation har uppmärksammats också i de pensionsuppgörelser

som träffats mellan arbetsmarknadens parter. Uppgörelsen den 26

oktober 1960 mellan SAF, SIF och SALF innebär som tidigare nämnts bl. a.

att särskilda pensionsstiftelser, PRI-stiftelser, bildas. För dessa stiftelser

skall finnas stadgar med föreskrifter bl. a. om representation för pensionsborgenärerna.

Styrelsen består av fem personer, vilka utses av företagets

styrelse. Av dessa fem ledamöter skall två hämtas från de grupper som företräds

av SIF och SALF. Styrelsen utser inom sig ordförande.

Utredningen. Inledningsvis framhåller utredningen, att pensionsstiftelse

bör vara underkastad bestämmelserna i 1929 års lag om tillsyn över stiftelser.

De där upptagna särreglerna för bunden stiftelse bör emellertid upphävas

som en följd av utredningens förslag att slopa 1937 års lag.

Om utseende av styrelse och dess sammansättning föreslår utredningen

detaljerade föreskrifter. Ledamöter och suppleanter i styrelsen skall till lika

antal väljas av arbetsgivaren och arbetstagarna. Antalet ledamöter kan bestämmas

av stiftaren. Enligt utredningen bör antalet bestämmas så, att föreliggande

intressen på arbetstagarsidan kan bli tillgodosedda. Skulle stiftelsen

avse olika kategorier arbetstagare, bör möjlighet skapas för var och

en av dessa att låta sig företrädas i styrelsen. Utredningen har inte ansett

det nödvändigt att anmärka, att arbetstagarna måste ha ställning av destinatärer

för att betraktas som väljare.

Styrelsen kan utse ordförande inom sig. Det finns enligt utredningen anledning

anta, att ledamöterna i många fall skall anse det onödigt att tillkalla

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

en utomstående, när handhavandet av stiftelsen inte föranleder meningsskiljaktigheter.

I händelse av oenighet mellan ledamöterna om valet av ordförande

bör däremot enligt utredningens förslag tillsynsmyndigheten utse

ordförande. Tryggar stiftelsen utfästelse om pension till huvuddelägare, bör

ordförande alltid finnas. Han bör utses av tillsynsmyndigheten.

Består styrelse av enbart arbetsgivar- och arbetstagarrepresentanter ocl

uppnås inte majoritet vid omröstning i ett ärende, föreslås styrelsen skola

hemställa hos tillsynsmyndigheten om förordnande av ordförande att delta

i ärendets avgörande.

Styrelsen bör enligt utredningen ha befogenhet att på eget ansvar handha

stiftelsens medel utan att vara bunden av andra föreskrifter än dem som

lämnas i It §. Även annars bör styrelsen äga företräda stiftelsen, såsom i

frågor om arbetsgivares rätt till gottgörelse och om fördelning av stiftelsens

medel vid likvidation. Denna ordning finner utredningen mest smidig med

hänsyn till de mångskiftande frågor, som kan uppstå. Den omständigheten,

att olika intressen finns företrädda i styrelsen, utgör enligt utredningen ett

skydd mot missbruk. Tillsynsmyndighetens arbete bör därför bli mindre betungande

än som annars skulle ha blivit fallet.

Remissyttrandena. Utredningens förslag att ledamöterna i stiftelsens styrelse

skall väljas till lika antal av arbetsgivaren och arbetstagarna har föranlett

erinran från några håll. Enligt Skånes handelskammare bör styrelsen

— i överensstämmelse med vad som gäller för PRI-stiftelse — ha sådan

sammansättning att arbetsgivaren äger tillsätta en ledamot mer än arbetstagarna.

Därigenom får arbetstagarna full insyn med möjlighet att påkalla

ingripande från tillsynsmyndigheten samtidigt som arbetsgivaren kan hindra

att medlen placeras i strid med företagets intressen. Handelskammaren

i Karlstad anser, att det är tillfyllest om arbetstagarna och pensionärerna

företräds av en ledamot jämte suppleant. I annat fall föreligger risk för att

stiftelseförvaltningen blir alltför tungrodd.

Förslaget om att ordförande alltid skall utses av tillsynsmyndigheten,

om stiftelsen tryggar pension åt huvuddelägare, godtas av Näringslivets

skattedelegation, som påpekar, att det klart bör utsägas att förordnandet

av ordförande upphör om tryggandet av huvuddelägares pension upphör.

Föreningen auktoriserade revisorer framhåller, att den föreslagna regeln

enligt sin ordalydelse omfattar även det fall att stiftelsen tryggar pension

enbart åt huvuddelägare samt hävdar att motiv för regeln saknas i detta

fall. Kritiska mot förslaget är också SHIO, Svensk industriförening och

Familjeföretagens förening. Svensk industriförening befarar att förslaget

kan få negativa verkningar på samarbetet inom styrelsen genom att övriga

ledamöter känner sig övervakade av ordföranden. Regeln innebär en överdriven

misstänksamhet mot familjeföretagen och kan därför inte tillstyr
-

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

kas av föreningen. Enligt dess mening är det allmännas skatteintresse tillräckligt

väl tillgodosett genom möjligheten för tillsynsmyndigheten att utse

revisor, när särskild anledning därtill finns.

Vissa andra frågor som rör styrelsens sammansättning tas upp av överståthållarämbetet,

som påpekar, att det enligt tillsynslagen åligger styrelsen

att till tillsynsmyndigheten anmäla såväl sin sammansättning som ändringar

däri. Emellertid saknas skyldighet att upplysa om vem som är ordförande.

Denna brist skulle, framhåller ämbetet, kunna undanröjas genom ett

tillägg till tillsynslagen. Dessutom anser ämbetet att det skulle vara värdefullt

med ett stadgande av innebörd att det förhållandet, att arbetsgivaren

försätts i konkurs, inte rubbar giltigheten av ett givet uppdrag som ledamot

eller hindrar arbetsgivaren att utse ny ledamot, då så annars skulle ha

skett.

Svea hovrätt fäster uppmärksamheten vid att uppgift saknas om det

minsta antal ledamöter, som måste närvara för beslutförhet.

Departementschefen. Som anförts i den allmänna motiveringen bör pensionsstiftelse

liksom hittills vara underkastad 1929 års tillsynslag. Denna

saknar emellertid särskilda regler om styrelse och dess sammansättning.

Utredningen har efter ingående överväganden enhälligt föreslagit vissa

kompletterande bestämmelser i denna del. Dessa har tillstyrkts eller lämnats

utan erinran av remissinstanserna med några enstaka undantag. Med

hänsyn härtill och då de föreslagna reglerna ger uttryck åt en långt driven

önskan att stiftelsen skall intaga en så opartisk ställning som möjligt till

arbetsgivare resp. pensionsborgenärer har departementsförslaget utformats

i huvudsaklig överensstämmelse med utredningsförslaget.

Bestämmelsen i första stycket om styrelses paritetiska sammansättning

har föranlett erinran från två handelskammare, som menat att arbetsgivaren

bör ha starkare representation än arbetstagarna. Enligt min mening

förefaller utredningens förslag om full balans mellan arbetsgivaren och

arbetstagarna naturlig bl. a. med hänsyn till att stiftelsen i annat fall inte

kan anses inta en tillräckligt självständig ställning i förhållande till arbetsgivaren

och pensionsborgenärerna. Denna självständighet utgör ett av kriterierna

på pensionsstiftelse enligt utredningens förslag. Att märka är att i

17 § förutsätts, att antalet arbetstagarledamöter på lämpligt sätt bestäms

med hänsyn till de olika yrkesgrupper som är företrädda inom företaget.

Röstberättigade vid val av arbetstagares företrädare bör självfallet endast

de vara, som omfattas av stiftelsens ändamål. Detta har kommit till

uttryck i departementsförslaget.

Om stiftelse tryggar pension åt huvuddelägare, skall enligt utredningens

förslag tillsynsmyndigheten alltid utse ordförande. I denna del har förslaget

föranlett kritik från ett antal remissinstanser, som ansett att förslaget

är oberättigat negativt i förhållande till huvuddelägarna. Bestäm''''

s. 147 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

147

melsen får emellertid anses behövlig för att förebygga viss risk för afl pensionsutfästelse

till huvuddelägare brukas på ett sätt som står i strid med

vissa andra beaktansvärda och skyddsvärda intressen. En sådan pensionsutfästelse

kan, om den avser ett oskäligt belopp, åsidosätta övriga pensionsborgenärers

anspråk på säkerhet i stiftelsens tillgångar. Den föreslagna

bestämmelsen har därför utformats i enlighet med utredningens förslag.

Jag vill dock med anledning av vad Näringslivets skattedelegation anfört

framhålla, att särregleringen betingas av att stiftelsen faktiskt tryggar eu

eller flera pensionsutfästelser åt huvuddelägare.

Den omständigheten att arbetsgivare försätts i konkurs bör inte rubba

givet uppdrag att vara ledamot eller hindra arbetsgivaren att utse ny sådan.

Med anledning av Svea hovrätts anmärkning, att utredningsförslaget saknar

särskild föreskrift om styrelses beslutförhet, förordar jag en regel om

att lika många representanter för arbetsgivaren resp. arbetstagarna skall

vara närvarande för att beslut skall kunna fattas. Någon föreskrift om hur

många närvarande som skall krävas på vardera sidan torde däremot inte

behövas.

17 g.

Paragrafen motsvarar 3 kap. 8 § fjärde—åttonde styckena i utredningens

förslag.

Utredningen. Utredningen föreslår att arbetstagarnas ledamöter och

suppleanter i styrelsen skall väljas av den organisation som företräder

»det stora flertalet» av arbetstagarna eller vid sammanträde med arbetstagarna.

Om flera organisationer tillsammans företräder det stora flertalet

arbetstagare, bör ledamöterna utses av dessa tillsammans. Beträffande uttrycket

»det stora flertalet» arbetstagare hänvisar utredningen till 20 § arbetarskyddslagen,

där samma uttryck förekommer.

Utredningen påpekar att 1929 års tillsynslag inte innehåller några föreskrifter

om revisor för stiftelse. För att fylla denna lucka för pensionsstiftelserna

föreslår utredningen en särskild bestämmelse om att arbetsgivaren

skall utse revisor. Revisionsberättelsen bör åtfölja styrelsens årsredovisning,

som skall inges till tillsynsmyndigheten. Tiden, inom vilken detta

skall ske, har av utredningen satts till sex månader efter räkenskapsårets

slut och inte till tre månader, som gäller enligt 1929 års lag. Anledningen

härtill är enligt utredningen, att aktiebolag ofta håller sina bolagsstämmor

senare än tre månader efter räkenskapsårets slut. Enligt 121 § aktiebolagslagen

skall ordinarie bolagsstämma hållas inom sex månader från räkenskapsårets

utgång. Genom att utsträcka tiden för avgivande av stiftelses redovisning

till sex månader blir reglerna enligt utredningen bättre anpassade

till vad som gäller för aktiebolagen. Utredningen föreslår vidare, att de

i aktiebolagslagen givna reglerna för revision av bunden pensionsstiftelse

upphävs.

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

Utredningen anser, att uppdrag som styrelseledamot inte behöver vara

oavlönat och att styrelsen inte behöver vara jävig att bestämma sitt eget

arvode. Stiftelsen bör också kunna göra utbetalningar för bestridande av

förvaltningsutgifter, oavsett om överskottsmedel finns (prop. 1961: 177 s.

63 och 65).

Remissyttrandena. TCO framhåller att, om arbetstagarna tillhör olika

organisationer, styrelseledamöter bör utses av dessa gemensamt. Avsikten

bör vara att olika yrkesgrupper blir företrädda i styrelsen, så långt detta

kan ske. Detta bör framgå av bestämmelserna i lagen. SALF yrkar för sin

del att SALF alltid skall vara representerat, när stiftelsen berör arbetsledare.

Enskilda företags pensionärsförbund gör gällande, att de yrkesaktivas

organisationer inte kan sägas representera pensionstagarna. Enligt

1937 års lag har pensionärerna medbestämmanderätt vid utseende av styrelseledamöter.

Vidare hänvisar förbundet till att försäkringsinspektionen

i yttrande till Kungl. Maj :t den 8 november 1962 med anledning av föreslagen

ändring i sammansättningen av SPP:s överstyrelse framhöll att

pensionärernas intressen och önskemål i tjänstepensionssammanhang inte

alltid torde vara identiska med de i arbetslivet kvarvarande gruppernas.

Enligt förbundets mening är det därför av utomordentlig vikt att pensionstagarna

bereds tillfälle att själva eller genom tillsynsmyndigheten tillsätta

en representant i pensionsstiftelsens styrelse.

Förslaget att revisor skall utses av arbetsgivaren bör enligt Kooperativa

förbundet få en dispositiv utformning. Fall kan nämligen föreligga, då arbetsgivarens

styrelseledamöter utses inte av arbetsgivaren själv utan av ett

från arbetsgivaren fristående organ och det är i sådant fall lämpligt att

detta organ får utse även revisor. Innehåller stadgarna bestämmelser i denna

fråga, bör dessa därför få gälla, framhåller förbundet.

TCO förordar, med instämmande av SALF, att revisorn skall vara auktoriserad,

såvida det inte kan visas att särskilda skäl kan anföras däremot,

t. ex. svårighet att anskaffa sådan revisor.

Departementschefen. I huvudsaklig överensstämmelse med utredningens

förslag bör val av arbetstagarnas företrädare i styrelsen ske vid sammanträde

med sådana arbetstagare som omfattas av stiftelsens ändamål, eller

genom den eller de organisationer som arbetstagarna tillhör. I departementsförslaget

har förutsatts att sådan organisation har karaktär av fackförening

eller liknande förening av arbetstagare (jfr 1 § lagen om kollektivavtal).

Tillhör en mycket stor del av arbetstagarna samma fackförening eller liknande

förening bör val med alla arbetstagare inte företas. Valet bör i så fall,

som utredningen förordat, ankomma på föreningen. Om valet kommer att

företas av föreningens styrelse eller vid föreningssammanträde beror på in
-

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kungl. Maj. ts proposition nr 83 år 1967

nehållet i föreningens stadgar. Representerar flera föreningar en mycket

stor del av arbetstagarna, bör också som utredningen föreslagit ett val

kunna ske genom att de olika föreningarna utser företrädare. Annars bör

valet förrättas vid sammanträde med stiftelsens destinatärer bland arbetstagarna.

Det är viktigt att val av arbetstagarnas styrelserepresentanter sker på sådant

sätt att olika yrkesgrupper bland destinatärerna blir företrädda inom

styrelsen. Detta bör som TCO framhållit komma till tydligt uttryck i lagen.

Departementsförslaget upptar därför en särskild regel att det vid val skall

tillses att olika yrkesgrupper inom företaget blir företrädda inom styrelsen i

lämplig utsträckning. Därigenom torde särskilda bestämmelser kunna undvaras

angående tillvägagångssättet vid sådant val som destinatärerna själva

förrättar eller som sker genom att två eller flera föreningar utser var sina

företrädare.

För att val genom förening skall äga rum förutsätter utredningen att »det

stora flei talet» arbetstagare tillhör föreningen. Enligt min mening är en sådan

gräns i detta sammanhang alltför obestämd och jag föreslår därför som

villkor att mer än tre fjärdedelar av destinatärerna biand arbetstagarna tillhör

föreningen.

Att i lagen ta in en särskild regel med avseende på SALF kan jag inte förorda.

Med anledning av yrkandet från Enskilda företags pensionärsförbund att

pensionärer skall vara representerade i stiftelsestyrelse vill jag erinra om

att Kungl. Maj :t genom beslut den 31 maj 1963 avslog försäkringsinspektionens

förslag om att representanter för SPP-pensionärer borde ingå som särskilda

ledamöter i SPP:s överstyrelse. Enligt min mening saknas anledning

anta att ledamöter tillhörande arbetsmarknadens huvudorganisationer

skulle underlåta att tillräckligt tillvarata pensionärernas speciella intressen

i stiftelsen. Jag är därför inte beredd att frångå utredningens förslag på

denna punkt.

I paragrafen har i huvudsaklig överensstämmelse med utredningsförslaget

upptagits en regel om att styrelsen skall underrätta arbetsgivare och arbetstagare

om när nyval stundar och i förekommande fall utlysa sammanträde.

Däremot har i departementsförslaget inte upptagits vissa andra detalj föreskrifter,

som utredningen förordat. (Se 3 kap. 8 § fjärde och femte styckena;

bet. s. 185).

Den av utredningen föreslagna bestämmelsen, att arbetsgivaren skall utse

revisor, finner jag ändamålsenlig. Skäl saknas för en generell föreskrift

om att revisorn skall vara auktoriserad. Skulle anledning uppkomma, har

tillsynsmyndigheten möjlighet att utse sådan revisor för att granska stiftelsens

verksamhet. Mot Kooperativa förbundets uppfattning, att bestämmelsen

bör ha dispositiv utformning, har jag ingen erinran. Departementsförslaget

har utformats i överensstämmelse därmed.

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

18 §.

Departementschefen. Som nämnts innebär förslaget att pensionsstiftelse

även i fortsättningen skall stå under tillsyn enligt 1929 års tillsynslag. Bestämmelserna

i denna lag kompletteras enligt departementsförslaget av de

regler, som upptagits i de båda föregående paragraferna, 16 och 17 §§. I vissa

hänseenden innehåller dessa paragrafer också regler som avviker från bestämmelserna

i 1929 års lag. För att klarlägga att tryggandelagens föreskrifter

såvitt nu är i fråga gäller med ändring av och tillägg till 1929 års lag föreslås

i förevarande paragraf en särskild bestämmelse därom.

19 §.

Paragrafen motsvarar 3 kap. 9 § första och tredje styckena i utredningens

förslag.

Gällande rätt m. m. Bunden pensionsstiftelse upphör vid stiftarbolagets

upplösning, om stiftelsen inte överförs till annat bolag. De händelser som

kan föranleda bolagets upplösning är framför allt konkurs och likvidation

utan konkurs. Stiftelsens tillgångar skall då främst användas till gottgörelse

åt bolaget eller konkursboet för vad som utgivits till pensionsborgenärer.

Fri pensionsstiftelse får enligt 4 § i 1961 års lag i princip — liksom bunden

stiftelse — inte göra direktbetalning till destinatärerna. Vissa undantag

gäller dock. Sålunda gäller förbudet endast så länge stiftelsen är knuten till

arbetsgivaren. Hinder möter inte för en fri stiftelse att fortsätta sin pensioneringsverksamhet

även sedan arbetsgivaren upphört med sin rörelse. För

att då kunna göra tjänst måste den ha möjlighet att göra egna pensionsutbetalningar.

Men även medan stiftelsen är knuten till arbetsgivaren får direktbetalning

från stiftelsen ske, om arbetsgivaren avlidit, gått i konkurs eller

erhållit ackord utan konkurs eller trätt i likvidation, eller om tillsynsmyndigheten

lämnar tillstånd därtill.

Att märka är vidare att äldre stiftelse, som själv utlovat pension, äger infria

sina löften genom direktbetalning. Bestämmelsen i 4 § i 1961 års lag är

nämligen inte tillämplig på pensionsutfästelse som givits av stiftelsen före

lagens ikraftträdande, dvs. före den 13 december 1961.

Efter vilka principer stiftelse får verkställa betalning framgår inte av 1961

års lag.

Vid sådan betalning som nu berörts är stiftelse inte underkastad föreskriften

i 7 § i 1961 års lag, att gottgörelse inte får ske med större belopp än

att stiftelsen har kvar medel tillräckliga att täcka pensionsreserven.

Utredningen. Utredningen föreslår, att pensionsstiftelse skall träda i likvidation

under vissa förhållanden. Förslaget grundar sig bl. a. på den principiella

uppfattningen, att stiftelse inte bör bestå sedan arbetsgivaren upphört

med sin rörelse. Utredningen behandlar till en början frågan, på vilket

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Iiungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

sätt och under vilka former stiftelse skall fullgöra sin betalningsskyldighet

när den bör bringas att upphöra. Eu fråga är hur omfattande likvidationsförfarandet

bör göras. Med hänsyn till pensionsstiftelsernas natur och det

förhållandet, att de skall stå under tillsyn, synes man enligt utredningen

inte behöva räkna med alt pensionsstiftelser kommer att ikläda sig egen

skuld eller andra förbindelser i nämnvärd omfattning. Inte heller torde

pensionsstiftelse komma att driva rörelse. I allt fall synes det enligt utredningen

kunna hållas för visst att stiftelsens styrelse äger kännedom om

vilka borgenärer stiftelsen har. Utredningen säger sig därför sakna anledning

att närmare gå in på frågan, om stiftelse äger rätt att föranstalta om

kallelse på okända borgenärer. Innan stiftelse verkställer betalning till sina

pensionsborgenärer, bör tillses, att stiftelsens egen skuld blir reglerad. Skulle

den egna skulden inte regleras innan stiftelsens medel används till förnöjande

av pensionsborgenärerna eller tillgodoseende av de övriga ändamål

paragrafen uppställer, uppstår enligt utredningen frågan hur stiftelsens

egna borgenärer skall kunna få rättelse. Enligt 163 § aktiebolagslagen,

som innehåller regler om skifte av bolags behållna tillgångar, är

aktieägare återbetalningsskyldig för vad han uppburit, om bolaget inte

kan fullgöra sina förbindelser. För brist som kan uppkomma vid återbäringen

är likvidatorerna ansvariga. Utredningen har avvisat tanken på en

föreskrift att pensionsborgenärerna eller andra som tillgodosetts vid likvidationen

skall vara skyldiga att återbära vad som fordras för att borgenärerna

skall bli förnöjda. Däremot bör enligt utredningen likvidatorerna ansvara

därför. Utredningen föreslår i denna del en hänvisning till aktiebolagslagens

bestämmelser om likvidators ansvar.

Bland olika likvidationsaniedningar har utredningen först upptagit den

omständigheten att pensionsstiftelsens medel under avsevärd

tid varit helt otillräckliga för att tjäna ändamålet. Utredningen

har därvid framför allt haft den situationen i sikte, att stiftelsen

saknar egentlig betydelse för pensionsborgenärerna, därför att behållningen

är obetydlig i förhållande till stiftelsens pensionsreserv. Det bör

emellertid enligt utredningen stå arbetsgivaren fritt att låta en sådan stiftelse

bestå, om han avser att inom rimlig framtid tillföra stiftelsen nya medel.

På grund därav föreslås likvidationstvång inträda först sedan tillståndet

bestått under avsevärd tid.

Som anledning till likvidation föreslår utredningen vidare att stiftelsens

medel får anses inte längre behövliga för sitt

ändamål. Utredningen åsyftar det fallet, att stiftelsens förmögenhet inte

i rimlig omfattning kan utnyttjas som pantsäkerhet, t. ex. därför att stiftelsen

inte har destinatärer eller dessa inte är bärare av pensionslöften. Bedömandet

skall enligt utredningen göras från deras synpunkt, som stiftelsen

skall tillgodose. Beror den föreliggande överskottssituationen på att

destinatärskretsen är för snäv, kan stiftelsen, om den vill undvika likvida
-

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

tion, hos tillsynsmyndigheten begära ändring av stiftelseurkunden. Utredningen

anmärker att regeln uppbärs även av skatteskäl. Avdragsgilla medel

bör nämligen inte få innestå i stiftelsen under obegränsad tid.

Att arbetsgivaren blir försatt i konkurs innebär att

hans egendom övertas av borgenärerna för att användas till betalning av

deras fordringar. Visserligen anses konkurs inte i och för sig rubba tjänsteavtalets

bestånd. I detta fall tillkommer emellertid, framhåller utredningen,

den omständigheten att stiftelsens pensionsborgenärer i likhet med andra

arbetsgivarens borgenärer har bevakningsrätt i arbetsgivarens konkurs. Det

gäller därför att avgöra vilket belopp pensionsborgenärerna skall äga rätt

att göra gällande i konkursen med hänsyn till stiftelsens uppgift att trygga

deras pensionsanspråk. För utredningen har den ordningen synts mest ändamålsenlig

att stiftelsens pensionsborgenärer i första hand skall vända

sig mot stiftelsen, som kan betraktas såsom pant. Vad som brister får de

bevaka i arbetsgivarens konkurs. Utredningen åberopar i detta sammanhang

behandlingen av bl. a. lönefordran enligt 17 kap. 4 § handelsbalken.

Denna förmånsrätt får enligt 17 kap. 13 § samma balk nämligen inte göras

gällande i fast egendom, så länge lös egendom finns att tillgå. För att

avgöra, om den lösa egendomen förslår, är det nödvändigt att gäldenären

försätts i konkurs.

Att stiftelsens pensionsborgenärer sålunda i första hand bör hålla sig till

stiftelsen förutsätter enligt utredningen i sin tur, att stiftelsen träder i likvidation.

Av hänsyn till samordningen med bevakningsförfarandet i arbetsgivarens

konkurs är det enligt utredningen angeläget, att borgenärerna

snabbt kan få besked hur långt stiftelsens tillgångar förslår i avräkning

på deras pensionsfordringar. Kan besked inte vinnas före utgången av bevakningstiden,

bör pensionsborgenärerna enligt utredningen äga rätt att

bevaka hela fordringen.

Med det fall, att arbetsgivaren råkar i konkurs, likställer utredningen det

fallet att en arbetsgivare, som är juridisk person, träder i likvidation. Även

en sådan händelse innebär, att rörelsen skall upphöra. Utredningen anser

det ändamålsenligt att stiftelsen då fullgör arbetsgivarens åtaganden intill

måttet för sina tillgångar.

Arbetsgivarens död skulle enligt utredningen också kunna sägas utgöra

ett fall, då rörelsen upphör. Utredningen har emellertid i annat sammanhang

intagit den ståndpunkten, att rörelse inte skall anses ha upphört, så

länge den fortsätts av dödsboet.

Upphör arbetsgivarens rörelse genom att han lägger ned den,

skall stiftelsen också enligt utredningens förslag träda i likvidation. Utredningen

har nämligen velat undvika, att en stiftelse fortbestår sedan arbetsgivarens

rörelse upphört. Är avsikten att rörelsen skall drivas vidare

av annan, kan dock stiftelsen under vissa villkor överföras till den nye

arbetsgivaren (23—26 §§ i departementsförslaget). Enligt utredningen bör

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

motsvarande gälla när arbetsgivaren av annan anledning upphör med sin

rörelse i vissa med överlåtelse likställda situationer. Här avses övergångav

äganderätt genom t. ex. ackord utan samband med konkurs, fusion, tillskott

vid bolagsbildning och upplösning av handelsbolag med en delägare.

Som ett led i likvidationsförfarandet skall stiftelsens egendom förvandlas

till pengar (jfr 157 § aktiebolagslagen). Äger stiftelsen fordran mot arbetsgivaren

skall denna enligt utredningens förslag omedelbart vara förfallen

till betalning. Sådan fordran kan enligt utredningen ha uppkommit

genom att arbetsgivaren lånat tillbaka medel från stiftelsen mot skuldebrev

(återlån). Däremot avses inte »fordran», som arbetsgivaren kan ha

upplåtit till stiftelsen för att trygga pensioner. Sådan fordran är nämligen

enligt en annan av utredningen föreslagen bestämmelse ogiltig och följaktligen

inte utkrävbar. Under bestämmelsen faller dock enligt utredningen

fordran som tillkommer kvarstående reversstiftelse. Den föreslagna bestämmelsen

är enligt utredningen också erforderlig för att stiftelsen skall

äga tillgodogöra sig den pant, som kan ha ställts för fordringen.

Remissyttrandena. Mot den föreslagna likvidationsanledningen, att s t i ftelsens

medel under avsevärd tid varit helt otillräckliga,

riktas invändning av Föreningen auktoriserade revisorer och Sveriges

köpmannaförbund. Enligt föreningen saknas skäl att låta stiftelse

likvidera, om den har otillräckliga medel. Den bör få fortleva för att kunna

ta emot ytterligare avsättningar. Däremot bör styrelsen äga rätt att besluta

om likvidation, då detta i vissa fall kan vara ändamålsenligt.

Skånes handelskammare tar upp likvidationsanledningen arbetsgivarens

konkurs. Enligt handelskammaren är utredningens motivering,

att stiftelsen måste träda i likvidation för att få fastställt, vilket belopp

som får bevakas i arbetsgivarens konkurs, inte riktig. Man bör kunna

låta sig nöja med en beräkning av hur stor del av pensionsfordringarna som

stiftelsen kan antas täcka. Arbetsgivarens konkurs bör därför inte undantagslöst

leda till stiftelsens likvidation. Tillsynsmyndigheten bör här få rätt

att medge att stiftelsen består i angivna fall.

Likvidationsanledningen, att arbetsgivaren upphör med sin

rörelse, är enligt Skånes handelskammare och Sveriges köpmannaförbund

alltför generellt avfattad. Enligt handelskammaren bör den omständigheten,

att arbetsgivaren upphör med sin rörelse, inte obetingat leda till

stiftelsens likvidation. I vissa hänseenden kan nämligen stiftelsens ändamål

antas bli bättre tillgodosett om stiftelsen får bestå. Att mot destinatärernas

vilja — och kanske i strid med stadgarna — framtvinga en likvidation

av en stiftelse med verkliga realtillgångar för att köpa pensionsförsäkringar,

som inte är värdebeständiga, kan sålunda inte anses riktigt.

Enligt köpmannaförbundet bör likvidationstvång inte föreligga, om ett företag

nedlägger sin verksamhet för kortare tid, t. ex. i samband med pågå
-

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

ende saneringsarbeten i stad, för att därefter ånyo upptaga verksamheten.

Förhållandet mellan stiftelsen och tillsynsmyndigheten i samband med

likvidation uppmärksammas av överståthållarämbetet. Ämbetet frågar sig

vad som händer, om stiftelsen och tillsynsmyndigheten har olika mening

huruvida en likvidationsgrund är för handen. Ett alternativ är att myndigheten

med stöd av 16 och 17 §§ tillsynslagen förelägger styrelsen att vid

vite föranstalta om likvidation. En annan möjlighet är att frågan om likvidation

hänskjuts till domstol. I så fall fordras en lagbestämmelse härom.

Det är enligt ämbetet av värde för tillsynsmyndigheten att snabbt få veta

när arbetsgivaren försätts i konkurs eller upphör med sin rörelse utan att

den övergår till annan. I sådana fall skall stiftelsen träda i likvidation. Skyldighet

att underrätta tillsynsmyndigheten finns dock inte. Stiftelsen bör

därför enligt ämbetet åläggas att underrätta myndigheten, så snart en situation

inträffar, som utgör likvidationsanledning.

Förslaget, att stiftelses likvidation skall innebära att stiftelsens fordran

mot arbetsgivaren omedelbart förfaller till betalning, avstyrks av Sveriges

advokatsamfund. Samfundet kan inte finna att utredningen anfört godtagbara

motiv för att sådan fordran i motsats till andra långfristiga fordringar

och i strid med annars gällande civilrättsliga principer skall förfalla till

omedelbar betalning. Överståthållarämbetet påpekar, att förslaget får retroaktiv

verkan, om bestämmelsen anses tillämplig även på fordran, som

uppkommit före lagens ikraftträdande. Att märka är att säkerhet inte behöver

finnas för fordringen. Stiftelse med revers utan säkerhet betraktas

sålunda som realstiftelse, om den är knuten till fysisk rörelseidkare eller

handelsbolag. Är stiftelsens likvidation föranledd av att arbetsgivaren går

i konkurs, sker visserligen ingen orätt mot reversutfärdaren. I stiftelsens

tryggandeuppgift ingår ju att stiftelsens fordran skall kunna förvandlas till

penningar. Läget kan emellertid vara annorlunda, om likvidationsanledningen

inte är arbetsgivarens konkurs. Sveriges köpmannaförbund invänder,

att förslaget kan verka alltför hårt i likviditetshänseende beträffande sådana

aktiebolag som gjort avsättning till pensionsstiftelse med revers. Arbetsgivaren

kan behöva skäligt rådrum eller möjlighet att ställa säkerhet.

Departementschefen. Bestämmelser om pensionsstiftelses likvidation tas

i departementsförslaget upp i 19—21 §§. Förevarande paragraf innehåller

främst'' de olika likvidationsanledningarna.

Utredningen har menat, att en pensionsstiftelse i princip inte bör äga bestånd

längre än arbetsgivaren driver sin rörelse. För pensionsborgenärerna

måste det enligt utredningen genomsnittligt sett vara fördelaktigare, att ansvaret

för att pensionsutfästelserna blir infriade överlämnas till en försäkringsinrättning,

så långt stiftelsens medel förslår, än att stiftelsen lever vidare

sedan rörelsen upphört. Mot denna utredningens uppfattning har remissinstanserna

inte haft något att erinra.

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

Frågan om riskutjämning i en stiftelse kommer också enligt min mening

i en helt ny belysning, om destinatärskretsen stagnerar och nyavsättningar

inte sker. Detta blir fallet, när rörelsen upphör och nya arbetstagare

inte knyts till stiftelsen som pensionsborgenärer. Dödsfallen i ett

mindre bestånd kan utvecklas så att de inte motsvarar de försäkringstelcniska

antagandena. Även om destinatärerna i ett enskilt fall kan gynnas

av att stiftelsen består, torde det därför normalt sett vara till gagn för pensionsborgenärerna

att stiftelsens medel används för köp av pensionsförsäkring,

när arbetsgivaren upphör med sin rörelse. Det kan också som

utredningen framhållit uppstå administrativa besvär om en stiftelse tillåts

föra en självständig tillvaro efter det att arbetsgivaren lagt ned rörelsen.

Jag vill därför ansluta mig till utredningens principresonemang på denna

punkt.

Vad därefter angår de olika likvidationsanledningarna upptas i departementsförslaget

i överensstämmelse med utredningens förslag som första

punkt den omständigheten att stiftelsens medel under avsevärd

tid varit helt otillräckliga för att tjäna stiftelsens ändamål.

Utredningen har här haft i sikte den situationen att stiftelsen saknar

egentlig betydelse för destinatärerna därför att behållningen är obetydlig

i förhållande till pensionsreserven. Avgörande är alltså relationen mellan

behållning och pensionsreserv. Denna relation skall dessutom ha bestått

under avsevärd tid. I det sistnämnda vill utredningen se ett bevis för att

arbetsgivaren inte är benägen att tillföra stiftelsen ytterligare medel. Jag

ansluter mig till utredningens ståndpunkt i denna del. Har den bristande

relationen mellan behållning och pensionsreserv bestått under avsevärd tid

finns det inte anledning att som förordats i ett par remissyttranden låta

stiftelsen fortleva för att kunna mottaga ytterligare avsättningar eller som

villkor för likvidation uppställa att stiftelsens medel inte kan antas komma

att öka i framtiden i tillräcklig grad.

Därefter upptas liksom i utredningens förslag som likvidationsanledning,

att ,stiftelsens medel inte vidare anses behövliga för

sitt ändamål. Därmed åsyftas i förhållande till det föregående det omvända

fallet, nämligen att stiftelsens medel inte i rimlig omfattning behöver utnyttjas

som pantsäkerhet.

Som tredje likvidationsanledning upptas liksom i utredningens förslag

arbetsgivarens konkurs. Det främsta skälet är här sambandet

med bevakningsförfarandet i konkursen. Pensionsborgenärerna skall sålunda

först vända sig till stiftelsen med begäran om tilldelning för sin fordran.

Det som brister skall därefter bevakas i konkursen. Enligt utredningen kan

eventuell brist typiskt sett inte fastställas, förrän stiftelsen likviderat och

dess tillgångar omvandlats i reda pengar. Häremot har Skånes handelskammare

invänt att likvidation inte behövs för att bestämma bristbeloppet.

, Enligt handelskammarens mening räcker det med en uppskattning

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

av hur stor andel stiftelsen täcker. Arbetsgivarens konkurs bör därför enligt

handelskammaren inte undantagslöst medföra likvidation av stiftelsen.

Att utredningen valt att anvisa stiftelsen för täckande av pensionsfordran

i första hand torde emellertid bero på att denna ordning helt likställer en

pensionsfordran som inte tryggas genom pensionsstiftelse med övriga fordringar,

såvitt angår fordringsbeloppets storlek i bevakningsproceduren. Täcker

stiftelsen t. ex. en pensionsfordran om 100 000 kr. till ett värde av

60 000 kr., får utdelning beräknas på 40 000 kr. Övriga borgenärer har

därför ett intresse av att stiftelsen verkligen utnyttjas till sitt fulla värde.

En uppskattning, som skulle ge till resultat att stiftelsen täckte inte 60 000

utan 50 000 kr., skulle därför försämra övriga borgenärers rätt. Jag biträder

därför utredningens förslag.

Den omständigheten att arbetsgivarens rörelse upphör hör

enligt utredningen i princip leda till att stiftelsen likviderar. Detta avses

dock inte ske, om rörelsen överförs till annan, som övertar ansvaret för

pensionsskulden och samtidigt också själva stiftelsen. Denna fortsätter då

att trygga pension åt arbetstagare i rörelsen.

Tanken att stiftelse i princip skall likvidera i samband med att arbetsgivare

upphör med sin rörelse sammanhänger med utredningens förslag till

reglering i övrigt av denna situation. Den förevarande likvidationsanledningen

kan därför inte ses isolerad. Som jag närmare utvecklat i den allmänna

motiveringen ansluter jag mig i huvudsak till utredningsförslaget i

fråga om rörelses upphörande. Jag är därför också beredd att godta den

föreslagna likvidationsanledningen. Som Sveriges köpmannaförbund framhållit

bör den omständigheten att en rörelse tillfälligt — i avvaktan på

vissa saneringsarbeten — är s. a. s. förpuppad, inte innebära att rörelsen

skall anses ha upphört.

Under remissbehandlingen har överståthållarämbetet riktat uppmärksamheten

på förhållandet mellan stiftelsen och tillsynsmyndigheten i visst fall.

Ämbetet har väckt frågan, vad som händer om stiftelsen och tillsynsmyndigheten

har olika mening när det gäller att bedöma om en likvidationsanledning

är för handen. Den naturligaste lösningen förefaller mig vara att tillsynsmyndigheten

använder de medel som 1929 års tillsynslag anvisar. Det

kan förutsättas — inte minst med hänsyn till styrelsens sammansättning —

att tillsynsmyndigheten utan vidare får besked om sådana osedvanliga händelser

som kan leda till likvidation.

Utredningen har vidare föreslagit att stiftelses fordran mot arbetsgivaren

genast skall förfalla till betalning, när stiftelsen träder i likvidation. Förslaget

gäller sådan fordran som uppstått genom återlån. Däremot kommer inte

sådan »fordran» i fråga, som arbetsgivaren upplåtit i syfte att trygga pensioner,

annat än i det fall en med stöd av äldre rätt bildad reversstiftelse är

knuten till exempelvis enskild rörelseidkare. Utredningen motiverar förslaget

bl. a. med att fordringen måste förfalla till betalning för att stiftelsen

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

Kungl. Mcij.ts proposition nr 83 år 1967

skall äga tillgodogöra sig den pant som kan finnas ställd. Mot förslaget i

denna del har Sveriges advokatsamfund anfört att utredningen inte åberopat

godtagbara motiv för att fordran som avses här skall behöva förfalla till

omedelbar betalning till skillnad från andra långfristiga fordringar.

Enligt min mening är det nödvändigt att härvidlag skilja mellan sådana

fordringar som uppkommer genom tillämpning av förevarande lagstiftning

och sådana som föreligger redan då lagen träder i kraft. Vad angår de förstnämnda

fordringarna är till en början av intresse den reglering, som på denna

punkt finns i 1937 års lag. Upphör ett bolag, vartill bunden stiftelse hör,

med sin verksamhet på grund av konkurs eller likvidation, skall stiftelsens

förmögenhet användas till betalning av bolagets pensionsskuld. Stiftelsens

fordran hos bolaget förfaller till betalning senast då skifte sker av bolagets

tillgångar (SOU 1937: 13 s. 83). Utredningens förslag är enligt min mening

väl förenligt med denna ordning. Härtill kommer det av utredningen anförda

skälet att föreskriften är erforderlig för att stiftelsen skall kunna tillgodogöra

sig den pant som arbetsgivaren kan ha ställt när återlån ägde rum.

Det är svårt att se hur stiftelsen, sedan den trätt i likvidation, skall kunna

lullgöra sina legala åtaganden att betala förfallna pensionsposter och att

inköpa pensionsförsäkringar (jfr 25 §), om dess tillgångar ej omvandlas

i reda pengar. Utredningens förslag får därför anses välgrundat.

I fråga om stiftelsefordringar, som uppkommit före den nya lagens ikraftträdande,

är läget inte detsamma. På denna punkt innebär förslaget att det i

efterhand skapas andra förfalloanledningar än dem gäldenären — arbetsgivaren

kände till då rättshandlingen företogs. Överståthållarämbetet har här

haft i åtanke stiftelser av reverstyp, vilka ej avvecklas genom den nya

lagstiftningen, dvs. stiftelser knutna till enskild rörelseidkare och handelsbolag.

Antalet sådana stiftelser uppgick år 1958 till omkring 300 (SOU

1961: 14 s. 164). Härutöver kommer emellertid fordringar i realstiftelser,

för vilka särskild säkerhet är ställd. År förfallogrunden ytterst föranledd

av arbetsgivarens konkurs, sker visserligen ingen orätt mot reversutfärdaren.

I stiftelsens tryggandeuppgift ingår ju att stiftelsens fordran i ett

konkursfall skall förvandlas till likvida medel. Men likvidation av stiftelse

avses skola utlösas även av andra händelser. Ett sådant fall är att stiftelsens

tillgångar inte längre behövs för sitt ändamål. Detta kan vara fallet

om pensionsreserven är mycket obetydlig. Tillgångarna behöver då inte tas

i anspråk fullt ut för inköp av pensionsförsäkringar åt dem som har pensionsutfästelser.

Jag förordar därför att enbart den omständigheten, att en

stiftelse träder i likvidation enligt förevarande paragraf, inte undantagslöst

skall medföra att äldre fordringar förfaller till betalning. Tillsynsmyndigheten

bör äga rätt att medge dispens i tre år. Därvid skall beaktas huruvida

pant är ställd för arbetsgivarens skuld samt, om så skett, lämplig tidpunkt

för realisation av panten (t. ex. en börspost aktier) och arbetsgivarens likviditet

i stort.

s. 158 Kontrollera mot PDF

158 Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

20 §.

Paragrafen motsvarar delvis 3 kap. 9 § andra stycket och 11 § i utredningens

förslag.

Gällande rätt. Vid likvidation av bunden pensionsstiftelse skall dess tillgångar

fördelas efter en i 1937 års lag särskilt angiven ordning. Enligt 14 §

andra stycket skall stiftelsens förvaltningsorgan för detta ändamål upprätta

förslag till fördelning av stiftelsens medel. Förslaget skall underställas

tillsynsmyndigheten för prövning och fastställelse. För det fall att arbetsgivaren

nedskrivit sin skuld till stiftelsen (gottgörelse) gäller enligt 1937 års

lag, att stiftelsens styrelse i händelse av missnöje kan hänskjuta frågan till

tillsynsmyndigheten. För de fria stiftelserna saknas föreskrifter.

Utredningen. Enligt utredningens mening bör själva likvidationsförfarandet

handhas av pensionsstiftelsens styrelse. Utredningen behandlar särskilt

frågan, hur den situationen skall bedömas att styrelsen fördelar stiftelsens

alla medel innan stiftelsens egna skulder blivit betalda. Enligt aktiebolagslagen

gäller för motsvarande fall att aktieägare är återbetalningsslcyidig

för vad han uppburit, om inte bolaget ändå kan fullgöra sina förbindelser,

samt att likvidatorerna svarar för den brist som kan kvarstå. Utredningen

avvisar tanken att pensionsborgenärerna skall vara skyldiga att återbära

vad som erfordras för att reglera stiftelsens egen gäld. Däremot bör likvidatorerna

i enlighet med vad som gäller på grund av 163 § aktiebolagslagen

bli ersättningsskyldiga. Sedan stiftelsen betalat sina skulder, skall dess

medel enligt angivna grunder fördelas på pensionsborgenärer och andra

intressenter. Om denna fördelning görs så, att någon person anser sig missgynnad,

bör styrelsebeslutet enligt utredningen kunna överklagas.

Utredningen pekar också på den situationen att arbetsgivaren och stiftelsestyrelsen

har olika uppfattning i fråga om gottgörelse. Anledning till skilda

uppfattningar kan exempelvis föreligga i frågan, huruvida överskott finns

på kapitalet — vilket i sin tur kan bero på tvist om värderingen av tillgångarna

— eller huruvida den av arbetsgivaren åberopade utgiften berättigar till

gottgörelse. Även sådant beslut bör kunna överklagas.

Departementschefen. I departementsförslaget har regler om själva likvidationsförfarandet

tagits upp i en särskild paragraf, 20 §. I likhet med utredningen

finner jag det lämpligt att likvidationen ombesörjes av stiftelsens

styrelse. I egenskap av lilcvidator skall styrelsen först förvandla stiftelsens

egendom i pengar och betala stiftelsens egna skulder. Med återstående

tillgångar skall styrelsen förfara så som framgår av 21 §.

För att uppfylla sina åligganden bör styrelsen upprätta ett förslag till fördelning

av stiftelsens medel. Detta överensstämmer med motsvarande för
-

s. 159 Kontrollera mot PDF

159

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

farande i konkurs och med innehållet i 1937 års lag. Departementsförslaget

upptar en särskild regel i ämnet. Styrelsens förslag till fördelning bör hållas

tillgängligt för stiftelsens pensionsborgenärer och övriga intressenter

och skall kunna klandras inom en månad från offentliggörandet. Därigenom

uppnås — till skillnad från vad som skulle vara fallet om utredningsförslaget

följdes på denna punkt — att fördelningen i förekommande fall

kan klandras, innan stiftelsens medel tas i anspråk för inköp av pensionsförsäkring

och andra ändamål som anges i 21 §.

Utredningens förslag innebär en särskild reglering för den situationen

att arbetsgivaren begär gottgörelse för sina pensionsutgifter och stiftelsen

motsätter sig att lämna sådan. Enligt min mening kan en sådan situation

endast tänkas uppkomma undantagsvis. I så fall torde parterna under

hand ta kontakt med tillsynsmyndigheten för att inhämta dess synpunkter

på frågan, t. ex. om utgiften ryms under gottgörelseparagraferna. Särskild

lagreglering av denna fråga finner jag onödig. Likaså torde utan särskild

föreskrift följa att pensionsborgenär kan utverka domstols fastställelse

av att han intar ställning av destinatär och att hans pensionsrätt därigenom

tryggas av stiftelsen. Skulle en sådan talan inte vara avgjord då stiftelsen

träder i likvidation, bör styrelsen självfallet reservera motsvarande

medel.

21 §.

Paragrafen motsvarar 3 kap. 9 § fjärde—åttonde styckena i utredningens

förslag.

Gällande rätt. Enligt 1937 års lag skall stiftelses tillgångar vid stiftarbolagets

upplösning användas till gottgörelse åt bolaget eller dess konkursbo

för vad som utgivits till pensionstagare och anställda som haft fordran på

grund av pensionsrätt mot bolaget. Återstående medel tilldelas övriga intressenter

i stiftelsen efter vissa närmare grunder (delning).

Enligt 14 § andra stycket i 1937 års lag skall av stiftelsens förvaltningsorgan

upprättat förslag till delning av stiftelsens medel prövas och fastställas

av tillsynsmyndigheten. Vid fastställandet bör föreskrift att belopp som tillkommer

pensionstagare skall användas till inköp av livränta eller överlevelseränta

eller till pensionsförsäkring meddelas av tillsynsmyndigheten, där

denna inte finner särskilda skäl tala emot det.

Utredningen. Sedan stiftelsens egendom förvandlats i pengar, skall enligt

utredningens förslag stiftelsens egna skulder betalas först. År förfallotiden

inte inne och vill borgenär inte ta emot betalning i förtid, bör medel

avsättas för ändamålet (jfr 163 § aktiebolagslagen).

Därefter skall enligt utredningen stiftelsens pensionsborgenärer erhålla

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungi. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

tilldelning. En första grupp utgör de, vilkas fordringar är förfallna. Den tidpunkt

som avgör om fordringen är förfallen eller inte, bör enligt utredningen

vara den dag då stiftelsen är utredd så att fördelning kan verkställas.

Utredningen behandlar också fördelningen av återstående egendom. Utredningen

erinrar först om att fordran på pension innefattar rätt att i händelse

av arbetsgivarens konkurs erhålla dels belopp som förfallit till betalning

före konkursen, dels belopp som förfaller under konkursen intill den

dag, från vilken tiden för klander mot utdelningsförslaget skall räknas, och

dels kapitalvärdet av den del av pensionen som är intjänad sistnämnda dag.

Medlen bör av sociala skäl inte utbetalas till pensionsborgenärerna. Utredningen

erinrar om ett uttalande i motiven till 14 § i 1937 års lag, att »det i

regel framstår såsom för vederbörande intressent i stiftelsen mest betryggande

och från social synpunkt ändamålsenligast, att det honom tilldelade

beloppet av stiftelsen används efter omständigheterna till inköp av en genast

börjande eller uppskjuten livränta eller överlevelseränta eller till pensionsförsäkring».

Utredningen föreslår emellertid att tillsynsmyndigheten

skall kunna medge undantag, när särskilda skäl talar mot inköp av livränta

eller annan försäkring. Utredningen hänvisar här till motiven till 1937 års

lag, enligt vilka undantag kan ske när beloppet är ringa eller när användandet

av ett kapitalbelopp är särskilt fördelaktigt för en pensionsborgenär till

att starta en rörelse eller köpa en fastighet.

Utredningen föreslår vidare att återstående medel utdelas till andra arbetstagare

eller efterlevande till dem än sådana som har fordran på pension.

I första hand avses de, som har ställning av destinatärer, men hinder

möter enligt utredningen inte att — såvitt angår särskild stiftelse — tillgodose

även övriga anställda hos arbetsgivaren eller deras efterlevande. Vid

fördelningen, som skall äga rum efter billighet, skall enligt utredningen beaktas

vad som på arbetsmarknaden anses utgöra skälig pension för den som

haft motsvarande anställningstid och anställningsförmåner. De angivna

riktlinjerna för fördelningen överensstämmer i övrigt väsentligen med motsvarande

föreskrift i 1937 års lag.

Skulle det inträffa att medel ändå återstår, skall dessa enligt utredningen

anslås till allmännyttigt ändamål. Bestämmelsens betydelse ligger enligt utredningen

i att den markerar att avsatta medel definitivt frångått stiftaren

till välfärdsändamål. Utredningen jämför här med motsvarande föreskrift i

1937 års lag.

Den föreslagna ordningen för fördelning av stiftelses egendom grundar sig

på antagandet att stiftelsens medel förslår till full täckning av pensionsborgenärernas

fordringar. Skulle så inte vara fallet, uppkommer fråga efter vilken

norm tilldelning skall ske. Utredningen har funnit det ändamålsenligt

att här anknyta till den ordning, som gäller för bevakning och utdelning i

konkurs.

I och med att stiftelsens medel är fördelade, får stiftelsen enligt utred
-

s. 161 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967 161

ningens mening anses upplöst (jfr 166 § aktiebolagslagen). Meddelande

därom bör inges till tillsynsmyndigheten.

Slutligen anmärker utredningen, att pensionsborgenär eller annan, som

kan komma i åtnjutande av tilldelning, har möjlighet att klandra stiftelsens

fördelning av medlen.

Remissyttrandena. Försäkringsinspelrtionen erinrar om att det vid fördelningen

av överskott enligt förslaget skall beaktas »vad som må anses utgöra

skälig pension för den som haft motsvarande anställningstid och anställningsförmåner».

De i motiven angivna riktlinjerna bör till förhindrande

av tvister kompletteras med ett uttalande att fördelning bör ske med ledning

av ett försäkringstekniskt betraktelsesätt. I tveksamma fall kan inspektionen

stå till förfogande för rådgivning.

Mot förslaget att stiftelses överskottsmedel i sista hand skall anslås till

välgörande ändamål, vänder sig Smålands och Blekinge handelskammare.

Den anser att arbetsgivarens övriga borgenärer ligger närmare till hands.

Nämnda ändamål bör vinna beaktande först sedan alla borgenärer blivit

förnöjda.

Departementschefen. Paragrafen innehåller bestämmelser om den ordning

i vilken en stiftelses tillgångar skall tas i anspråk när stiftelsen träder

i likvidation. I överensstämmelse med utredningens förslag innehåller första

stycket, att medel först skall avsättas för de skulder stiftelsen själv dragit på

sig. Därefter skall pensionsborgenärerna tillgodoses. Bestämmelse därom tas

upp i andra stycket. Utredningen har i denna del föreslagit att betalning i

första hand skall ske av förfallna pensionsposter. Återstående belopp skall

enligt utredningens förslag användas till inköp av pensionsförsäkring för

arbetstagares och efterlevandes pensionsfordringar. Finns ytterligare medel

i stiftelsen, skall dessa användas till pensioner och understöd åt arbetstagare

eller efterlevande och i sista hand till välgörande eller annat allmännyttigt

ändamål efter tillsynsmyndighetens medgivande.

Remissinstanserna har i allmänhet godtagit detta fördelningssystem. Försäkringsinspektionen

har emellertid anfört, att fördelning av de medel som

kan finnas kvar, sedan förfallna pensionsbelopp och värdet av pensionsborgenärernas

fordringar täckts, bör ske med ledning av ett försäkringstekniskt

betraktelsesätt. Utredningen har på denna punkt föreslagit, att fördelningen

bör ske med beaktande av vad som kan anses utgöra skälig pension för den

som haft motsvarande anställningstid och anställningsförmåner. Utredningens

förslag innebär att en utbetalning inte skall bli större än om ett pensionslöfte

givits. Det torde vara tillräckligt att ansluta till vanliga pensionsprinciper

på detta sätt. För det fall åter att behållningen inte räcker för att

tillgodose berörda arbetstagare, skulle ett försäkringstekniskt fördelningssystem

få till följd en proportionell nedsättning av varje belopp. Denna kon
6

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr S3

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

sekvens kan som framhållits i motiven till 1937 års lag (SOU 1937: 14 s. 85)

ibland stå i strid med billighetens krav. För att inte binda stiftelsens handlingsfrihet

med tanke på alla de situationer som kan föreligga vill jag inte

förorda en bestämmelse i enlighet med vad försäkringsinspektionen föreslagit.

Mot regeln att medel i sista hand skall anslås till välgörande eller annat

allmännyttigt ändamål har Smålands och Blekinge handelskammare invänt,

att arbetsgivarens övriga borgenärer inte bör stå tillbaka för ett sådant ändamål.

Utredningens förslag har i denna del motsvarighet både i 1937 års

lag och i kommunalskattelagen. Jag vill också ansluta mig till denna lösning.

Den synes bäst förenlig med de verkningar i beskattningshänseende som de

tidigare gjorda avsättningarna till stiftelsen haft.

I paragrafens sista stycke behandlas det fallet att stiftelsens medel inte

förslår till att infria pensionsskulden. Fördelning av medlen skall då enligt

den av utredningen föreslagna regeln ske efter samma grunder som gäller

i konkurs. De av utredningen föreslagna principerna har inte föranlett någon

erinran under remissbehandlingen. Jag biträder också förslaget i denna

del. Huvudregeln om inköp av pensionsförsäkring bör som försäkringsinspektionen

framhållit gälla även i detta fall. Detta hindras inte av den

föreslagna bestämmelsen, som endast avser den inbördes företrädesrätten

mellan pensionsborgenärerna.

22 §.

Paragrafen motsvarar 3 kap. 10 § i utredningens förslag.

Gällande rätt. 1937 års lag innehåller i 15 § föreskrifter om vissa åtgärder,

som bolagsstämman får besluta med anledning av ändrade förhållanden.

Sålunda får bunden stiftelses tillgångar, helt eller delvis, överföras till

allmän eller särskild stiftelse, som hör till bolaget. Vidare får ändring göras

i fråga om de befattningar eller slag av befattningar som skall tillgodoses av

särskild stiftelse. Skulle stiftelsen sakna tillgångar, får den upphöra att äga

bestånd. För åtgärdernas genomförande fordras tillstånd av tillsynsmyndigheten.

Enligt 1961 års lag har arbetsgivaren möjlighet att utnyttja pensionsstiftelses

överskottsmedel för vissa i lagen angivna ändamål, även om de inte

omfattas av stiftelsens stadgar, såsom gottgörelse för avgift till allmän tillläggspensionering

(5 §) och engångsunderstöd till arbetstagare vid långvarig

oförmåga till arbete på grund av sjukdom, lyte eller annat men (6 §).

I de ämnen som inte omfattas av 1961 års lag torde Kungl. Maj :t såvitt avser

fri stiftelse enligt gällande rätt äga befogenhet att vidtaga ändring (permutation).

Som exempel på sådana fall då permutation är möjlig nämndes i

prop. 1961 nr 177 s. 35 fråga om överlåtelse av pensionsstiftelses tillgångar

på pensionskassa eller om överföring av ett företags stiftelse till annat företag.

s. 163 Kontrollera mot PDF

163

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

Departementschefen. Kungl. Maj :t äger i princip besluta om ändring av

stiftelses ändamål utan stöd av föreskrift i lag. Förevarande paragraf är föranledd

av önskemålet att tillerkänna tillsynsmyndigheten viss befogenhet

att förordna om ändringar. En överföring på denna myndighet av vissa permutationsärenden

överensstämmer med uppfattningen att statsdepartementen

bör befrias från ärenden som med fördel kan avgöras av lokala eller

centrala myndigheter (jfr prop. 1965: 65 s. 8).

Anser tillsynsmyndigheten att ärendet är sådant att det bör ankomma på

Kungl. Maj :t att besluta i ärendet, äger myndigheten hänskjuta detta till

Kungl. Maj :t för avgörande. Så bör enligt utredningen ske, om justitiekanslerns

hörande av någon anledning anses påkallat.

Som en anledning till permutation upptager paragrafen i överensstämmelse

med utredningsförslaget det fall att ingen destinatär kvarstår längre.

Detta kan enligt utredningen tänkas inträffa, om en stiftelse enligt sina stadgar

skall tjäna en begränsad grupp av arbetstagare och denna grupp försvunnit

till följd av att yrkesuppgiften bortfallit eller överförts på andra.

Besläktat härmed är det fallet att stiftelsens kapital väsentligen överstiger

vad som fordras för att tillgodose ändamålet.

För de båda nu nämnda situationerna finns också möjlighet att låta stiftelsen

träda i likvidation enligt 19 § i departementsförslaget. Stiftelsen har

m. a. o. valrätt beträffande frågan, huruvida stiftelsen skall likvidera eller

begära en sådan utvidgning av sitt ändamål att stiftelsens förmögenhet kan

utnyttjas som pantsäkerhet i större omfattning.

Särskilda skäl till att ändra stadgarnas innehåll kan föreligga även i

andra fall, exempelvis när det är önskvärt att slå samman flera stiftelser.

Permutation för detta syfte kan vara påkallad, om destinatärskretsarna i två

stiftelser är praktiskt taget lika eller om den ena stiftelsen i det närmaste

saknar medel och därför inte kan fullgöra sitt ändamål.

Upphörande av näringsverksamhet m. m.

23 §.

Paragrafen motsvarar 4 kap. 2 § i utredningens förslag.

Utredningen. Utredningen föreslår särskilda regler för det fall att en

arbetsgivare, som lämnat pensionsutfästelse, upphör med sin rörelse eller

med rörelsegren och därvid en väsentlig del av arbetstagarna friställs. Utredningen

anför att det ibland kan vara besvärligt att bestämma om en rörelse

upphör. Avgörandet måste enligt utredningen grundas på alla omständigheter

i det enskilda fallet. Liknande svårigheter kan uppkomma vid tolkningen

av begreppet »rörelsegren». I tveksamma fall bör avseende fästas vid huruvida

den ifrågasatta rörelsegrenen utgör en väsentlig del av företaget.

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Knngl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

Begreppet »upphörande» täcker enligt utredningen sådana händelser som

att rörelsen läggs ned eller överlåts till annan. Avlider arbetsgivaren, bör detta

enligt utredningen inte anses innebära, att rörelsen upphör, om dödsboet

fortsätter rörelsen.

Vid övergång av rörelse kan företrädaren och efterträdaren sinsemellan

avtala om att efterträdaren skall överta ansvaret för de till rörelsen hörande

pensionslöftena. Utredningen föreslår att detta kommer till uttryck i lagtexten.

Enligt utredningen berör ett avtal mellan företrädaren och efterträdaren

inte utan vidare pensionsborgenärs rätt. För att företrädaren skall bli fri

från sitt ansvar i förhållande till borgenären fordras enligt allmänna rättsgrundsatser

dennes samtycke. Utredningen erinrar om att avtalet mellan företrädare

och efterträdare måste godkännas av pensionsborgenären för att

företrädaren skall bli friskriven.

Kan pensionsborgenärs samtycke inte erhållas, bör tillstånd till överflyttning

enligt utredningen kunna lämnas av tillsynsmyndigheten. Utredningen

beaktar den situationen att borgenären inte alls låter höra av sig eller att

borgenären motsätter sig utbyte av gäldenär. Det är även möjligt att pensionsborgenären

inte kan anträffas. Tillsynsmyndighetens prövning skall

inrikta sig på efterträdarens ekonomiska ställning. Anser myndigheten att

efterträdaren är god för pensionslöftena, skall enligt utredningen tillstånd

till överflyttning lämnas. Blir de berörda pensionslöftena tryggade hos efterträdaren

genom att de, även i fråga om den del som hänför sig till företrädaren,

kommer att omfattas av ett garantiåtagande — från försäkringsbolag

eller annan borgensman — som ingår i allmän pensionsplan, bör myndigheten

kunna lämna tillstånd utan att pröva övriga omständigheter. Myndighetens

beslut har verkan endast för de pensionsborgenärer vilkas samtycke

inte utverkats.

Utredningen föreslår att pensionsborgenär beträffande pensionsutfästelse,

för vilken ansvaret överflyttats, skall anses som anställd hos efterträdaren

från dagen för anställningen hos företrädaren. Bestämmelsen har till syfte

att skapa ett tjänsteförhållande mellan efterträdaren och pensionsborgenären,

som omfattar även den tid borgenären varit anställd hos företrädaren.

Enligt utredningens mening blir bestämmelsen av betydelse bl. a. för bevakning

av pensionsfordran med ev. förmånsrätt i efterträdarens konkurs.

Borgenärens fordran i efterträdarens konkurs omfattar, sedan pensionsskulden

överflyttats, även vad som motsvarar den pensionsrätt han tjänat

in hos företrädaren. Den föreslagna bestämmelsen får också betydelse i

skatterättsligt hänseende. Enligt 29 § 1 mom. kommunalskattelagen får

som driftkostnad anses bl. a. pensioner för personal, som är eller varit anställd

i rörelsen. Bestämmelsen, att pensionsborgenären beträffande utfästelsens

rättsverkningar är att anse som anställd hos efterträdaren från den

dag då han tog tjänst hos företrädaren, gör det möjligt för efterträdaren

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

att med skatteavdrag företa skuldredovisning i bokföringen eller avsättning

till pensionsstiftelse för upplupen del av övertagna pensionslöften. De angivna

rättsverkningarna inträder enligt utredningen, även om pensionsborgenären

inte anställts av efterträdaren.

I fortsättningen behandlar utredningen verkan av fusion. Kännetecknande

för fusion enligt aktiebolagslagen (174—176 §§) är att det överlåtande

bolaget upplöses utan likvidation och att alla dess tillgångar och skulder

övertas av det övertagande bolaget. Fusionsfrågan handhas av domstol, som

bl. a. bär att tillvarata det överlåtande bolagets borgenärers intressen. Borgenärerna

underrättas om att de som även i fortsättningen önskar hålla sig till

det överlåtande bolaget skall anmäla detta inom viss tid. Underlåter borgenär

detta, får han i stället det övertagande bolaget som gäldenär. Ger han

sig åter till känna, får rätten inte lämna tillstånd till fusion utan att borgenären

fått betalning för sin fordran eller erhållit säkerhet som rätten godkänt.

Bunden stiftelse får inte överföras utan tillsynsmyndighetens godkännande,

ett godkännande som i sin tur utgör förutsättning för fusion.

Motsvarande regler gäller enligt utredningen för fusion enligt lagen om

ekonomiska föreningar. Enligt utredningens mening saknas anledning att

rubba den lagfästa ordning, som uppställts för verkställande av avtal om

fusion. Vad som föreslagits om pensionsborgenärs samtycke skall därför

inte gälla vid fusion.

Har företrädaren i ett fusionsfall en pensionsstiftelse knuten till sig, förutsätter

utredningen att beslut om överförande av stiftelsen lämnas av

tillsynsmyndigheten.

Remissyttrandena. Förslaget, att särskilda lagregler skall vinna tillämpning

för det fall att arbetsgivaren upphört med »rörelsegren» och en »väsentlig

del av arbetstagarna» friställts, har utsatts för ganska skarp kritik

från flera remissinstanser. Näringslivets skattedelegation anser att de föreslagna

uttrycken lider av bristande precision. Det bör enligt delegationen

absolut undvikas att en teknisk eller företagsekonomisk förändring inom

ett företag föranleder att de föreslagna reglerna vinner tillämpning. Delegationen

föreslår att de föreslagna begränsningarna utgår lielt. I samma riktning

uttalar sig Sveriges grossistförbund, Föreningen auktoriserade revisorer

och Familjeföretagens förening.

Föreskriften att pensionsborgenärens samtycke måste inhämtas till överflyttning

av pensionsskulden från företrädare till efterträdare har ansetts

opraktisk av Lantbrukets skattedelegation, eftersom flertalet borgenärer

svårligen kan förstå frågans innebörd. Inom FPG/PRI-systemet regleras

överflyttning av pensionsskulden för planlöften av FPG:s försältringsvillkor.

Godtas efterträdaren av FPG, synes pensionsborgenärernas rätt därigenom

vara tryggad. Det bör då vara tillräckligt med en anmälan därom

till tillsynsmyndigheten. Enligt Sveriges grossistförbund kommer föreskrif
-

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

ten att leda till vanskliga tillämpningsproblem genom att företaget i fall

av överlåtelse måste inhämta tillstånd av varje pensionsborgenär till en

överflyttning av pensionsskulden. För att inte ytterligare försvåra ett fusionsförfarande

bör företaget ha möjlighet att vända sig direkt till tillsynsmyndigheten.

Förslaget om att tillstånd till överflyttningen får lämnas av tillsynsmyndigheten,

förutsatt att pensionsborgenärens samtycke inte utverkats, har

föranlett riksskattenämnden och Näringslivets skattedelegation att uttala,

att företrädaren bör äga välja mellan att antingen inhämta pensionsborgenärernas

samtycke eller utverka tillstånd av tillsynsmyndigheten direkt.

Eu sådan valrätt är av betydelse särskilt om pensionsborgenärernas antal

är mycket stort.

Mot det föreslagna villkoret för tillsynsmyndighetens tillstånd, nämligen

att efterträdaren får anses vara god för pensionslöftet, har Familjeföretagens

förening vänt sig under påstående att tillsynsmyndigheten inte bör

äga så långt gående befogenhet som att pröva detta. Myndigheten skall i

stället vara pliktig att lämna tillstånd, såvida det inte är uppenbart att

skäl talar däremot.

Förslaget, att pensionsborgenär under viss förutsättning beträffande löftets

rättsverkningar skall anses som anställd hos efterträdaren från dagen

för anställningen hos företrädaren, har berörts av Kooperativa förbundet.

Enligt förbundets mening förutsätts att efterträdaren får med stöd av den

föreslagna bestämmelsen göra skatteavdrag även för sådana dyrtidstillägg,

som kan anses utgå på pension vilken intjänats under anställningstid hos

företrädaren.

Departementschefen. Som jag framhållit i den allmänna motiveringen

finns det anledning att från tryggandesynpunkt särskilt beakta den situation

som uppkommer när en arbetsgivare, som lämnat pensionsutfästelse,

upphör med sin rörelse. Utredningen har föreslagit att samma regler som

föreslås gälla för denna situation skall gälla också när en rörelsegren upphör

och »en väsentlig del» av arbetstagarna friställs. Mot detta förslag har

under remissbehandlingen riktats ganska hård kritik.

Begreppet rörelse i utredningsförslaget synes motsvara begreppet näringsverksamhet

i lagen den 29 juli 1966 (nr 454) om företagsinteckning.

Med näringsverksamhet avses verksamhet som näringsidkare driver i denna

sin egenskap. Näringsidkare är enligt varumärkeslagen den 2 december

1960 (nr 644) var och en som yrkesmässigt driver verksamhet av ekonomisk

art (prop. 1960: 167, s. 39 och 48, jfr även prop. 1966: 23 s. 76).

Det synes ibland vara förenat med svårigheter att tillförlitligt bestämma

begreppet rörelse eller näringsverksamhet. Ännu svårare kan det vara att avgöra

vad som avses med rörelsegren — eller del av rörelse — eller bestämma

hur många arbetstagare som bör vara berörda för att man skall anse

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

att de utgör en väsentlig del av alla arbetstagarna hos en arbetsgivare. Med

hänsyn till dessa svårigheter anser jag i likhet med de inånga remissinstanser

som kritiserat förslaget i denna del, att de regler som föreslås gälla

för det fall att näringsverksamhet upphör inte uttryckligen bör avse andra

fall än dem då en hel verksamhet läggs ned eller överlåts. Om de båda

parterna i ett överlåtelseavtal beträffande en särskild gren av en näringsverksamhet

träffar överenskommelse om att förvärvaren skall överta ansvaret

för överlåtarens pensionsutfästelse torde ett sådant avtal få giltighet

enligt allmänna rättsgrundsatser med samma konsekvenser som lagen

uppställer. Lägger en arbetsgivare ned viss verksamhetsgren eller övertas

inte ansvaret för de pensionsutfästelser, som givits åt arbetstagare inom

denna gren, synes däremot någon skyldighet för arbetsgivaren att teckna

pensionsförsäkring för utfästelserna inte böra föreligga. Att märka är ju i

denna situation, att ett väsentligt motvärde i tillgångar kan finnas kvar

och att arbetsgivaren alltjämt förfogar över en verksamhetsorganisation.

För den händelse en näringsverksamhet inte skall läggas ned utan övergå

på annan bör som utredningen framhåller det bästa för pensionsborgenärerna

vara, att en överenskommelse träffas med efterträdaren om att

denne övertar ansvaret för givna pensionsutfästelser. Förevarande paragraf

tar sikte på en sådan ordning. För det fall att sådan överflyttning inte kommer

till stånd, blir 25 § i departementsförslaget tillämplig. Att de båda parterna

i överlåtelseavtalet kan träffa en sådan överenskommelse framgår som

antytts av allmänna rättsgrundsatser och behöver inte komma till särskilt

uttryck i lagen. Eftersom överenskommelsen i förhållande till pensionsborgenärer

innebär utbyte av gäldenär, krävs för dess giltighet mot borgenärerna

i princip att dessa samtycker till utbytet. Utredningen har emellertid

menat att kravet på samtycke inte behöver upprätthållas under alla

förhållanden. Det gäller sådana situationer där pensionsborgenärernas

ställning inte kan antas bli menligt påverkad av gäldenärsbytet. För dessa

fall har utredningen föreslagit ett särskilt undantag från huvudregeln om

samtycke. Om samtycke inte utverkas och om efterträdaren får anses vara

god för pensionslöftet, skall sålunda enligt denna undantagsregel tillsynsmyndigheten

kunna lämna tillstånd till överflyttningen i borgenärernas ställe.

Mot denna undantagsregel har i några remissyttranden gjorts invändningar.

Dessa riktar sig mot att företrädaren måste söka utverka pensionsborgenärs

samtycke innan undantagsregeln kan tillämpas, vilket i många fall

anses vara skäligen opraktiskt. För att undvika dessa olägenheter vill jag

gå ett steg längre än utredningen. Som framhållits av riksskattenämnden

och Näringslivets skattedelegation kan pensionsborgenärernas antal inom

ett företag vara mycket stort. Det synes därför lämpligt att överlåtaren kan

ha möjlighet att vända sig direkt till tillsynsmyndigheten för att få tillstånd

till överflyttningen. Jag förordar en regel av denna innebörd. Ett annat

fall då samma ordning kan vara ändamålsenlig är när en ITP-skuld

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

skall överföras. Inom FPG/PRI-systemet är pensionsskulden garanterad av

FPG. Överflyttas sådan pensionsskuld berör detta FPG:s intressen. Enligt

FPG:s bolagsordning skall FPG då antingen säga upp försäkringsavtalet

med företrädaren och kräva inlösen av skulden i SPP eller godkänna att

skulden överflyttas. I sistnämnda fall skall efterträdaren inträda i försäkringsavtalet

med företrädarens rättigheter och skyldigheter. FPG:s garanti

omfattar därefter den från företrädaren övertagna pensionsskulden.

Tillsynsmyndighetens befattning med ett sådant ärende torde kunna inskränka

sig till en prövning av övriga omständigheter.

Som utredningen framhållit bör tillsynsmyndighetens prövning i princip

avse, att efterträdaren får anses vara god för pensionslöftena. Ingenting bör

sålunda tyda på att efterträdaren skall sakna möjlighet att successivt infria

dessa. Jag kan inte finna att en sådan prövning kan anses gå utöver vad

som krävs i den förevarande situationen.

I överensstämmelse med vad jag nu har anfört inleds förevarande paragraf

med en föreskrift om att arbetsgivaren skall inhämta pensionsborgenärs

samtycke till att överföra ansvaret för en pensionsutfästelse i samband

med överlåtelse av näringsverksamhet. Därefter föreskrivs, att tillsynsmyndigheten

äger medge undantag från denna huvudregel, när efterträdaren

anses god för pensionsutfästelsen.

I likhet med utredningen anser jag att fusionsfallet bör lämnas utanför

den nu ifrågavarande regleringen. I aktiebolagslagen lämnas särskilda

skyddsregler för borgenärer i allmänhet hos det överlåtande bolaget. Dessa

regler som omfattar även pensionsborgenärer får anses tillräckliga. Detsamma

gäller vid fusion enligt lagen om ekonomiska föreningar och vissa

andra associationsrättsliga lagar. En erinran härom har tagits upp i andra

stycket av paragrafen.

I tredje stycket anges verkan av att pensionsskulden överflyttas. Som utredningen

påpekat är det viktigt att skapa ett tjänsteförhållande mellan

efterträdaren och pensionsborgenärerna även för den tid dessa varit anställda

hos företrädaren. Den viktigaste verkan torde vara att hänföra till

skatterättens område. Efterträdaren kan nämligen med stöd av bestämmelsen,

under förutsättning att dennas räckvidd inte inskränks genom särskilda

skatteregler, räkna pensionsborgenärerna som anställda redan från

dagen för anställningen hos företrädaren. Härigenom kan efterträdaren

göra avsättning i bokföringen eller till pensionsstiftelse för den pensionsskuld

som övertagits från företrädaren. Med anledning av vad Kooperativa

förbundet anfört vill jag uttala, att efterträdaren bör få beakta även sådana

pensionstillägg som hänför sig till anställningstiden hos företrädaren.

Någon särskild bestämmelse om att en arbetsgivares näringsverksamhet

inte skall anses ha upphört, när verksamheten efter arbetsgivarens död

fortsätts av hans dödsbo, behövs enligt min mening inte. Detta torde följa

av allmänna rättsgrundsatser.

s. 169 Kontrollera mot PDF

169

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

24 §.

Paragrafen motsvarar 4 kap. 3 § i utredningens förslag.

Utredningen. Har vid överlåtelse ansvaret för företrädarens pensionsutfästelser

överflyttats på efterträdaren, bör detta förhållande enligt utredningen

normalt leda till att en pensionsstiftelse, som är knuten till företrädaren,

överförs till efterträdaren. Stiftelsen behåller då sin uppgift att trygga

företrädarens pensionsutfästelser.

I vissa undantagsfall kan det enligt utredningen i stället vara ändamålsenligt

att låta stiftelsen träda i likvidation, trots att ansvaret för pensionsutfästelser

på behörigt sätt överflyttats på efterträdaren. Som exempel härpå

nämner utredningen, att pensionsborgenärerna består huvudsakligen av

pensionärer. Ett annat exempel utgör det fall, att pensionsstiftelsens tillgångar

består av en fordran mot arbetsgivaren, för vilken säkerhet inte är

ställd. Av hänsyn till innehållet i äldre rätt kan det nämligen även i framtiden

inträffa, att en så beskaffad stiftelse är knuten till enskild arbetsgivare

eller handelsbolag.

En särskild fråga är enligt utredningen, om det förhållandet att stiftelsen

överförs till efterträdaren skall föranleda ändrad sammansättning av styrelsen.

Att representanter för företrädaren — t. ex. den föregående arbetsgivarens

disponent eller verkställande direktör — inte bör sitta kvar i stiftelsestyrelsen,

efter det att stiftelsen knutits till ny arbetsgivare, synes självklart.

I annat fall skulle efterträdaren utestängas från medinflytande över

stiftelsens förvaltning. Vad arbetstagarnas representanter angår torde, framhåller

utredningen, avseende böra fästas vid huruvida dessa kan anses representativa

även efter överförandet samt hur stor del av mandattiden som

återstår. Av betydelse blir här vilken destinatärskrets stiftelsen skall tjäna

i fortsättningen. Att meddela särskilda bestämmelser i detta ämne har emellertid

utredningen funnit obehövligt. Det bör ankomma på tillsynsmyndigheten

att, efter samråd med berörda parter, meddela erforderliga föreskrifter.

Utredningen berör därefter det fall att stiftelsen har överskott på kapitalet

vid tidpunkten för överförandet. Skulle ett sådant överskott överflyttas

till efterträdaren, kunde företrädaren betinga sig vederlag för överskottet av

efterträdaren. Så bör enligt utredningen inte få ske, ty stiftelsens medel är

inte stiftarföretagets egendom. Allmänna stiftelserättsliga grundsatser synes

därför förutsätta att det i samband med överförande förordnas särskilt

om överskottets användning. Därvid kan komma i fråga att använda medlen

för inköp av pensionsförsäkring åt stiftelsens pensionsborgenärer avseende

tillägg till utlovad pension. Skäl kan också finnas att gynna sådana

destinatärer som inte har pensionsutfästelser. Viss del av medlen kan också

förbehållas stiftelsens pensionsborgenärer för att möta framtida tillväxt av

pensionsfordringen. En sådan anordning synes motiverad främst om bor
6|

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 83

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

genär hos företrädaren varit tillförsäkrad en högre pensionsnivå än den han

kan väntas få hos efterträdaren. Meddelas sådant förordnande, kan man tala

om en osjälvständig stiftelse inom stiftelsens ram. Att lämna närmare

riktlinjer låter sig enligt utredningen inte göra. Bedömandet får ske från fall

till fall.

En särskild fråga är enligt utredningen att bestämma vilka personer som

stiftelsen skall tjäna efter överförandet. Tänkbart är att låta stiftelsen tjäna

endast dem, som haft ställning av destinatärer hos företrädaren. I så fall kan

tryggandet alternativt begränsas till de fribrev som var intjänade vid överlåtelsen.

Utredningen har dock föredragit en av 1937 års lag anvisad lösning,

nämligen att stiftelsen i princip skall avse tryggande av pension både åt den

personal som övertagits och åt förutvarande samt nyanställd personal hos

efterträdaren (SOU 1937: 13 s. 97, 98). Utredningen anmärker att, om stiftelsen

från början tillhört efterträdaren, den utan vidare hade kommit att

omfatta alla från företrädaren övertagna arbetstagare, som rymts inom ändamålet.

Företrädesrätt för efterträdarens gamla personal hade därvidlag

inte kommit i fråga. Om särskilda skäl föreligger bör dock, framhåller utredningen,

tillsynsmyndigheten kunna föreskriva att företrädesrätt till stiftelsens

medel skall tillkomma dem som varit anställda hos företrädaren. Ett

sådant skäl finner utredningen vara, att företrädaren i enlighet med en inom

företaget utbildad praxis lämnat pension först då arbetstagaren inträtt i

pensionsåldern. Tidigare var det inte ovanligt, att en arbetsgivare reserverade

medel härför genom avsättning till stiftelse. Ett annat fall har samband

med fusion enligt aktiebolagslagen och lagen om ekonomiska föreningar.

Frågan huruvida det överlåtande bolagets stiftelse efter överförandet bör

vara »öppen» eller förbehållen det överlåtande bolagets förutvarande anställda,

synes enligt utredningen vara att bedöma olika för olika fall. Har

det övertagande bolaget en pensionsstiftelse och erbjuder denna täckning för

pensionsreserven åtminstone i samma utsträckning som fallet är med det

överlåtande bolagets stiftelse, bör det överlåtande bolagets stiftelse vid överförandet

kunna sammanslås med denna stiftelse. Men om det övertagande

bolaget saknar stiftelse eller har en stiftelse med otillräckliga medel, skulle

»öppnande» av det överlåtande bolagets stiftelse medföra, att ett större antal

personer än före fusionen kunde göra anspråk på stiftelsens tillgångar i

ett konkursfall. Är inte det övertagande bolagets ekonomiska ställning så

betryggande att tillsynsmyndigheten finner sig kunna bortse från kravet på

den säkerhet stiftelsen erbjuder, bör myndigheten därför kunna förordna om

företrädesrätt för det överlåtande bolagets pensionsborgenärer.

Bedömandet av stiftelsens krets av fordringshavare får vidare enligt utredningen

betydelse för den domstol som beslutar om fusion. Tillsynsmyndigheten

bör därför samråda med domstolen före sitt beslut. För att främja

handläggningen bör det överlåtande bolaget fördenskull samtidigt med ansökan

om rättens tillstånd till fusion hos tillsynsmyndigheten begära över
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967 171

förande av stiftelsen. Särskilda lagregler i detta ämne har ansetts kunna

undvaras.

Remissyttrandena. I remissyttrandena berörs endast frågan om styrelsens

sammansättning, sedan stiftelsen överförts till efterträdaren. Öuerståthållarämbetet

anser att särskilda bestämmelser bör meddelas i frågan. Skulle saken

ställas på sin spets -— t. ex. genom att arbetstagarnas representanter

vägrar att avgå med sina organisationers goda minne — saknar tillsynsmyndigheten

befogenhet att åstadkomma rättelse, framhåller ämbetet.

Departementschefen. Tanken bakom de särskilda regler som föreslås

gälla när näringsverksamhet läggs ned eller överlåts på annan är att pensionsskulden

skall säkerställas. Skall rörelsen fortsätta anvisar 23 § hur

parterna kan avtala om att efterträdaren övertar ansvaret för pensionsskulden.

Särskilda problem uppstår, om arbetsgivaren har en pensionsstiftelse

knuten till sig. Lagförslaget bygger här på den uppfattningen, att stiftelsens

fortsatta tillvaro är beroende av pensionsskuldens. Överflyttas skulden till

efterträdaren bör stiftelsen normalt sett överföras till denne. I motsatt fall

skall stiftelsen träda i likvidation enligt 19 § i departementsförslaget. Sådan

likvidationsskyldighet bör, som utredningen framhåller, undantagsvis inträda

även om pensionsskulden överflyttats på behörigt sätt.

Lagförslaget tar vidare sikte på den situationen att pensionsstiftelsen har

överskottsmedel, dvs. överskott på kapitalet, och ger här en regel om befogenhet

för tillsynsmyndigheten att förordna om användande av detta överskott.

Regeln bör ses som ett medel att hindra företrädaren från att betinga

sig vederlag för överskottet hos efterträdaren. Utredningen anför som stöd

för denna ståndpunkt, att stiftelsens medel inte är stiftarföretagets egendom,

sedan de avsatts till stiftelsen för pensioneringsändamål. På detta förhållande

grundar sig också de regler som jag i det föregående föreslagit för

stiftelses likvidation och som innebär att överskottsmedel skall användas för

pensionering av andra än pensionsborgenärer eller anslås till allmännyttigt

ändamål. Medlen tillfaller däremot inte arbetsgivaren.

Paragrafen behandlar också frågan om stiftelsens destinatärslcrets efter

överförandet. Utredningens förslag utgår från att stiftelse efter överförandet

skall trygga pensionen såväl åt de förutvarande destinatärerna hos företrädaren

som åt den personal hos efterträdaren, som ryms under stiftelsens ändamålsbestämning.

Som utredningen påpekat överensstämmer denna ståndpunkt

med den i 1937 års lag. I vissa fall bör dock de förutvarande destinatärerna

ha företrädesrätt till de förmåner stiftelsen tryggar. Utredningen

nämner två sådana typfall. Företrädaren kan ha en sådan praxis att han

inte lämnar några pensionsutfästelser men däremot rent faktiskt utger pension

till pensionärerna, varvid han tar i anspråk medel i sin stiftelse. Jag de
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

lar utredningens mening att det här kan vara rimligt att stiftelsens medel

förbehålls företrädarens destinatärer, så att möjlighet skapas för ett fullföljande

av denna praxis. Ett annat fall avser fusion, där det överlåtande bolaget

har en stiftelse. Om denna skall »öppnas» eller förbehållas det överlåtande

bolagets anställda, beror enligt utredningen på situationen på det övertagande

bolagets sida. Saknar detta bolag stiftelse eller har dess stiftelse inte täckning

för pensionsreserven, innebär ett öppnande av det överlåtande bolagets

stiftelse till förmån för efterträdarens personal att ett större antal personer

än före fusionen kommer att göra anspråk på stiftelsens tillgångar i ett konkursfall.

Som utredningen visar kan frågan om den hos det överlåtande bolaget

anställda personalens förhållande till stiftelsen vara av betydelse för

domstolens prövning av fnsionsärendet.

I likhet med utredningen anser jag det överflödigt med särskilda regler,

som endast tar sikte på att anpassa styrelsens sammansättning till situationen

efter det stiftelsen överförts till efterträdaren.

25 §.

Paragrafen motsvarar 4 kap. 4 § i utredningens förslag.

Utredningen. Paragrafen tar sikte på det fall att ansvaret för pensionslöfte

inte överflyttas på efterträdaren. Arbetsgivaren är då enligt utredningens

förslag skyldig att teckna pensionsförsäkring. Denna skyldighet kan enligt

utredningen sägas motsvara en förtidsuppsägning av pensionsfordringen.

Att skyldighet ålagts arbetsgivaren att teckna pensionsförsäkring i stället

för att kontant utbetala fordringsbeloppen till berörda pensionsborgenärer

är, påpekar utredningen, förestavat av samma skäl som ligger till grund

för motsvarande situation då stiftelse träder i likvidation.

Kravet på pensionsförsäkring behöver enligt utredningen inte upprätthållas,

om pensionslöftena även framdeles tryggas genom kreditförsäkring eller

annars särskilda skäl föranleder sådant avsteg. Med hänvisningen till kreditförsäkrade

pensionslöften åsyftar utredningen främst FPG/PRI-systemet.

Förslaget får enligt utredningens mening sin betydelse för pensioner, som

inte är planpensioner. För arbetstagare inom LO-fackförbund ger bestämmelsen

en möjlighet att skydda de pensioner som utgår till personer vilka

inte får del av allmän tilläggspension. Även för tjänstemännen är förslaget

viktigt, främst beträffande de äldre pensionerna.

Utredningen upptar därefter frågan vilken pension som skall försäkras.

Vad angår aktuell pension avser skyldigheten att teckna pensionsförsäkring

kapitalvärdet av hela pensionen. För ännu inte aktuell pension är det fråga

om kapitalvärdet av det fribrev, som är att anse såsom intjänat vid upphör

andetidpunkten.

Skulle arbetsgivaren underlåta att fullgöra vad som åligger honom, bör

pensionsborgenären enligt utredningen ha rätt att vid allmän domstol yrka

s. 173 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mctj:ts proposition nr 83 år 1967 173

förpliktande för arbetsgivaren att vid vite fullgöra sin skyldighet. Enskild

borgenär äger inte yrka annat än för egen del. Utredningen finner det praktiskt

att tillerkänna vederbörande fackorganisation behörighet att föra talan

för deras räkning, som tillhör den grupp av personer organisationen enligt

sina stadgar avser att företräda. Utredningen förutsätter, att fackföreningen

också representerar pensionärer. Organisationen har dock enligt förslaget

inte talerätt i förhållande till sådan person, som själv uppträder såsom kärande.

Utredningen finner särskilda regler inte påkallade för det — sällsynta

— fall att arbetsgivaren vill väcka s. k. negativ fastställelsetalan.

Enligt utredningens mening framstår det som angeläget att arbetsgivaren

fullgör sin skyldighet att teckna försäkring så snabbt som möjligt. Domstols

dom, varigenom skyldighet ålagts arbetsgivaren att teckna försäkring, bör

därföi normalt gå i verkställighet utan hinder av att domen inte äger laga

kraft. Utredningen föreslår en föreskrift av detta innehåll. Enligt 17 kap.

14 § rättegångsbalken har domstol befogenhet att — utan särskild föreskrift

i den lag, om vars tillämpning det är fråga --- med hänsyn till förhållandena

i varje särskilt fall förordna om omedelbar verkställighet av dom. Med den

föreslagna regeln vill utredningen ge uttryck åt sin mening i den processuella

frågan, att domstolen inte bör kräva att part åberopar särskilda skäl för

omedelbar verkställighet.

Utredningen tillägger att, om arbetsgivaren har en stiftelse knuten till sig,

han har möjlighet att dra nytta av stiftelsens medel när han skall fullgöra

sin försäkringsskyldighet.

Remissyttrandena. Sveriges köpmannaförbund och Lantbrukets skattedelegation

hyser båda farhågor för att föreskrifterna i paragrafen kan drabba

en företagare hårt, eftersom hans kapital ofta är bundet på sådant sätt

att han inte genast kan frigöra vad som motsvarar engångspremien. Det är

därför önskvärt med ett dispensförfarande, som gör det möjligt för arbetsgivaren

att fördela en inbetalning under längre tid eller att ställa säkerhet.

Som ett ytterligare exempel åberopar delegationen det fall att arbetsgivarens

kvarvarande egendom består av jordbruksfastighet eller annan fastighet,

som kanske inte utan olägenhet kan avyttras vid den aktuella tidpunkten.

Departementschefen. Lagförslaget i denna del anger — i överensstämmelse

med vad som anförts i den allmänna motiveringen — rättsföljderna av

att en rörelse läggs ned eller övergår på annan utan att denne övertar ansvaret

för pensionsskulden. För kravet på inköp av pensionsförsäkring, som

kan tecknas inte endast i försäkringsbolag, görs undantag i det fall pensionsrätten

likväl är tryggad såsom t. ex. genom borgen från FPG. Kravet

på inköp av försäkring får betydelse främst om arbetsgivaren är en fysisk

person eller om arbetsgivaren är en juridisk person och rörelsen nedläggs

medan organisationen består. Ett aktiebolag kan t. ex. omvandlas från ett

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

försäljningsbolag till ett fastighetsbolag. Är avsikten att även organisationen

skall upphöra, sker däremot avvecklingen i form av likvidation. Har bolaget

råd att betala sina skulder, har likvidatorn att reservera medel för

pensionsskulden och att inköpa pensionsförsäkring. Har bolaget inte råd

att betala sina skulder, torde likvidationen övergå i konkurs. Föreskriften

om inköp av pensionsförsäkring riktar sig då till konkursförvaltaren.

Med anledning av vad som framförts i ett par remissyttranden om arbetsgivares

ev. svårigheter att erlägga engångspremie föreslår jag, att tillsynsmyndigheten

skall kunna medge arbetsgivaren att fullgöra sitt försäkringsåtagande

under en viss kortare tidrymd. Denna synes böra bestämmas till

högst tre år.

Försummar arbetsgivaren att fullgöra vad som åligger honom, bör talan

mot honom kunna väckas vid domstol. Talan bör kunna väckas dels av enskild

vars rätt berörs och dels av förening av arbetstagare, vilken enligt 17 §

första stycket ägt välja arbetstagarnas företrädare i stiftelsens styrelse.

26 §.

Paragrafen motsvarar 4 kap. 5 § i utredningens förslag.

Utredningen. Enligt utredningen tar paragrafen närmast sikte på det

konsumentkooperativa pensionssystemet. Den avser det fallet att en pensionsberättigad

arbetstagare övergår från en arbetsgivare till en annan när de

båda arbetsgivarna har del i samma pensionsstiftelse. Utredningen åskådliggör

paragrafens innehåll med följande exempel. Arbetsgivarna A och B har

del i en gemensam pensionsstiftelse. Arbetstagaren X, som är anställd hos

A, vill övergå i B:s tjänst. X har erhållit ett pensionslöfte av A, och av pensionen

är ett fribrev på 5 000 kronor intjänat. I samband med att X övergår

i B:s tjänst, tar B i förhållande till A på sig ansvaret för pensionslöftet, vilket

är liktydigt med att B ansvarar för den del av pensionen som intjänats

hos A eller sålunda 5 000 kronor. Detta avtal mellan A och B har den rättsverkan

att X under åberopande därav kan kräva B på fullgörelse i enlighet

med avtalets innehåll (tredjemansavtal).

Utredningen önskar nå det resultatet att tillgångar flyttas över från A:s

del i stiftelsen till B:s del i samma stiftelse. För stiftelsens vidkommande betvder

överflyttningen, att B och inte längre A blir stiftelsens motpart i fråga

om X:s pensionsutfästelse. Sedan tillgångar sålunda överflyttats från A:s

till B :s del i stiftelsen, skall X enligt utredningen anses anställd hos B beträffande

pensionsutfästelsens rättsverkningar med verkan från dagen för anställningen

hos A. En följd därav är enligt utredningen, att A:s pensionsreserv

skall — oavsett att A fortfarande kan vara gäldenär i förhållande till X

— minskas med det belopp som motsvarar upplupen del av pensionsutfästelsen.

Beloppet skall i stället hänföras till B:s pensionsreserv.

För att förebygga missförstånd anmärker utredningen, att den omständig
-

s. 175 Kontrollera mot PDF

175

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

heten att B i förhållande till A övertar ansvaret för X:s pensionering, inte innebär

att A utträder ur rättsförhållandet till X. För att A skall bli friskriven

från sin pensionsskuld till X krävs enligt allmänna rättsgrundsatser, att X

som borgenär samtyckt till skuldövertagandet.

Utredningen ger vidare instruktioner för tillsynsmyndighet vid beviljande

av tillstånd till överflyttning av tillgångar. Åtgärden får inte leda till att de

pensionsborgenärers intressen eftersätts, som den gemensamma stiftelsen

avser att trygga. Utredningen säger sig ha förutsatt, att pensionsreserven

som regel måste vara täckt både hos företrädaren och hos efterträdaren.

Skulle nämligen någonderas andel i stiftelsens förmögenhet vara mindre än

hans pensionsreserv, skulle ett överflyttande kunna leda till förfång för

destinatärerna hos företrädaren eller för den pensionsborgenär som byter

tjänst. Utredningen väljer först det fallet att underskott föreligger hos företrädaren.

Skulle då hela kapitalvärdet av pensionsborgenärens fribrev överflyttas

till efterträdarens del i stiftelsen, blir följden att företrädarens övriga

pensionsborgenärer får sin ställning försämrad. Ligger bristen åter hos

efterträdaren, skulle ett överflyttande få till följd att efterträdarens pensionsborgenärer

blir delaktiga i de sålunda överflyttade tillgångarna, varigenom

pensionsborgenären i fråga skulle kunna lida förfång. Inom konsumentkooperationen

förutsätts också enligt utredningen, att ett enskilt företags

tillgodohavande i den gemensamma stiftelsen inte får utvisa underskott

i förhållande till sin pensionsreserv. Varje företag har nämligen årligen att

till stiftelsen tillskjuta vad som fattas för att företagets »fond» skall motsvara

pensionsreserven.

Utredningen anser det lämpligt att ge tillsynsmyndigheten befogenhet att

lämna generellt tillstånd till överflyttningsåtgärder för viss tid. Skulle anledning

därtill uppkomma, får tillståndet genast återkallas.

Departementschefen. För närvarande saknas regler om överflyttande av

tillgångar inom en gemensam pensionsstiftelse. Att en sådan stiftelse kan ge

upphov till besvärliga rättsliga problem i ett antal situationer har berörts under

10 §.

I förevarande paragraf har reglerats den situationen att en arbetstagare

flyttar från en arbetsgivare till en annan, när båda arbetsgivarna har del i

en gemensam pensionsstiftelse. Som utredningen framhållit tar paragrafen

närmast sikte på den konsumentkooperativa pensionsstiftelsen. Departementsförslaget

överensstämmer i huvudsak med utredningens förslag, som

tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna.

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

Personalstiftelse

27 §.

Paragrafen motsvarar 1 § i utredningens förslag till lag om personalstiftelse.

Gällande rätt. I nuvarande lagstiftning används termen personalstiftelse

som en sammanfattande benämning på stiftelser, som inrättas av arbetsgivare

för anställdas och deras anhörigas välfärd. Personalstiftelse omfattar

således både pensionsstiftelser och andra stiftelser. Begreppet bestäms i

1937 års lag på det sättet att aktiebolag får bilda stiftelse för att dit avsätta

medel för anställdas och deras anhörigas välfärd annorledes än genom beredande

av pension. 1961 års lag avser endast pensionsstiftelser. I skatteförfattningarna

lämnas utförliga regler för personalstiftelses skattskyldighet

och för arbetsgivares rätt till avdrag för avsättning till sådan stiftelse.

Utredningen. Enligt utredningens mening har personalstiftelse en funktion

som förmedlare av välfärd till arbetstagare vid sidan om den välfärd,

som direkt erbjuds i arbetsgivarens näringsverksamhet. Nuvarande lagstiftning

om personalstiftelse, som huvudsakligen är av skatterättsligt slag, anser

utredningen dock inte tillfredsställande. Utredningen pekar på det förhållandet

att medel f. n. kan »lagras» i stiftelsen under obegränsad tid. Den

omständigheten, att arbetsgivaren åberopat visst ändamål som grund för avsättning,

hindrar honom nämligen inte från att själv bestrida samma utgift

med medel ur sin egen rörelse och få avdrag även därför. Som huvudregel

bör därför enligt utredningen gälla, att till personalstiftelse anslagna medel

skall komma till användning inom rimlig tid.

Enligt utredningens mening bör personalstiftelseinstitutet regleras i civillag.

För detta talar inte endast relationen till pensionsstiftelse utan även den

omständigheten att regleringen till stor del tar sikte på rent civilrättsliga ämnen.

Eu sak för sig är enligt utredningen, att institutet personalstiftelse ofta

utnyttjas för att bereda arbetsgivaren förmåner vid beskattning.

De viktigaste momenten i en civilrättslig reglering är enligt utredningen

följande.

Personalstiftelse skall ha till ändamål att i arbetsgivarens intresse främja

arbetstagares eller deras efterlevandes välfärd. Denna ändamålsbestämning

bör enligt utredningen ersätta nuvarande föreskrift i skatteförfattning om

att stiftelsens ändamål skall vara sådant, att den skattskyldige varit berättigad

till avdrag vid direkt omkostnad. Det föreslås att personalstiftelse inte

heller får ha till ändamål att sörja för pensionering eller avlöning eller annan

förmån, som arbetsgivaren är skyldig utge till enskild arbetstagare. Som

villkor för avdrag vid beskattning bör enligt utredningen därutöver gälla att

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

medlen beräknas komma till användning under de närmaste åren. Detta

villkor skall enligt utredningen framgå av skatteregler. Samtliga personalstiftelser

föreslås bli ställda under tillsyn enligt 1929 års tillsynslag. Ett annat

led i kontrollen utgör den föreslagna föreskriften, att ordföranden i stiftelsens

styrelse alltid skall utses av tillsynsmyndigheten. Det nuvarande skatterättsliga

kravet på kontant avsättning bibehålls. Förbud uppställs mot

innehav av fordran mot arbetsgivaren även i form av återlån till arbetsgivaren

av avsatta medel. Förbudet avses gälla även om fullgod säkerhet erbjuds

stiftelsen. De anställda avses få ökad insyn i stiftelsen och medbestämmanderätt

vid förvaltningen av stiftelsens förmögenhet. Detta skall ske genom

föreskriften, att styrelsens ledamöter — ordföranden inte inräknad — skall

till lika delar bestå av representaner för arbetsgivaren och arbetstagarna.

Genom nämnda bestämmelser anser utredningen sig ha förebyggt missbruk

av rätten till avdrag för avsättning till personalstiftelse. Samtidigt bör

det enligt utredningen tillses, att arbetsgivares benägenhet att avsätta medel

till personalens bästa inte motverkas i högre grad. Utredningen erinrar om

att personalstiftelse även enligt förslaget tillåts att i personalfrämjande syfte

äga fast egendom, såsom semesterhem, och att detta förhållande ger arbetsgivaren

avsevärda fördelar i skattehänseende i jämförelse med det fallet

att sådan fastighet inköpts i rörelsen. För inköp av fastighet i rörelsen är arbetsgivaren

nämligen inte berättigad till avdrag i annan form än som värdeminskningsavdrag

på byggnad. Avsättning till stiftelsen betraktas däremot

som kostnad och grundar därför avdragsrätt.

Personalstiftelse skall enligt utredningens förslag ha till ändamål att

främja välfärd för arbetsgivarens personal. Välfärden får dock inte avse

pensionering och inte heller avlöning eller annan förmån, som arbetsgivaren

på grund av tjänsteavtal eller i övrigt åtagit sig att utgiva till arbetstagaren.

Förslaget att utesluta sådana förmåner som arbetsgivaren är skyldig att tillhandahålla,

uppbärs enligt utredningen av skatterättsliga synpunkter. Som

exempel på vad som ryms under ändamålet nämner utredningen inrättande

av idrottsplats eller semesterhem och utgivande av resestipendier eller studiebidrag.

Den omständigheten, att välfärden skall ligga i arbetsgivarens intresse,

hindrar enligt utredningen dock inte att exempelvis en idrottsplats

får användas även av utomstående, förutsatt att idrottsplatsen till helt övervägande

del utnyttjas av destinatärerna.

Remissyttrandena. Den föreslagna ändamålsbestämningen godtas av Näringslivets

skattedelegation, som anser det riktigt att från ändamålet utesluta

vad arbetsgivaren enligt anställningsavtal åtagit sig att utge till arbetstagare.

Framtida förändringar i sådant avseende, vilka i dag inte kan

förutses, kan enligt delegationen komma att förskjuta gränserna för stiftelsens

ändamål. Vid sådana förskjutningar måste givetvis tillses att lagens

regler inte får retroaktiv verkan.

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

Departementschefen. Enligt vad utredningen framhåller är det inte ovanligt,

att arbetsgivare vill främja sina arbetstagares välfärd även i annat avseende

än genom tryggande av pensionering, och att detta i så fall sker genom

inrättande av särskild s. k. personalstiftelse. Av utredningens betänkande

kan inhämtas att antalet personalstiftelser (såväl bundna som fria) uppgår

till omkring 500 och att stiftelsernas förmögenhet år 1961 utgjorde omkring

95 miljoner kronor. Att personalstiftelse används som instrument för

främjande av anställdas välfärd beror främst på att avsättning till sådan stiftelse

berättigar till avdrag vid beskattning även i fall, då motsvarande utbetalning

direkt från arbetsgivarens rörelse inte föranleder sådant avdrag. För

avdragsrätt fordras inte heller att arbetsgivaren — såsom fallet är beträffande

pensionering —- lämnat utfästelser om förmåner, som skall tryggas

av stiftelseförmögenheten.

Institutet personalstiftelse är reglerat i civillag endast såvitt avser bunden

personalstiftelse. Sådan hänförs under 1937 års lag, som alltså avser både

pensions- och personalstiftelser. I skatteförfattningarna lämnas utförliga

regler om personalstiftelses skattskyldighet och om arbetsgivares rätt till

avdrag för avsättning till personalstiftelse.

Enligt utredningens mening är det från allmän synpunkt angeläget att

institutet personalstiftelse regleras i samband med den föreslagna lagstiftningen

om tryggande av pensionsutfästelser. En sådan reglering bör tillgodose

dels önskemålet om en klar gränsdragning mellan pensionsstiftelse

och stiftelse, som främjar annan välfärd än pensionering, dels arbetstagares

intresse av att vinna inflytande i stiftelsen och dels det allmännas intresse

av att avdragsrätten vid taxering inte utnyttjas på sätt som inte åsyftas.

Regleringen bör enligt utredningen ha som förebild förslaget till reglering

av pensionsstiftelse. Den omständigheten, att regleringen som nämnt

tillgodoser ett starkt skatteintresse, hindrar enligt utredningen inte att

reglerna meddelas i civillag. De ämnen som avses med regleringen är nämligen

i stort av civilrättslig natur.

Jag ansluter mig till utredningens ståndpunkt och förordar att en lagreglering

genomförs efter i huvudsak de riktlinjer utredningen uppdragit.

Utredningens syfte att utforma de till sin huvudsakliga natur civilrättsliga

reglerna så, att de samtidigt kan uppfylla de krav som från skatterättslig

synpunkt ställs för att personalstiftelsen skall vara skattefri och att arbetsgivarens

avsättning skall leda till skatteavdrag, finner jag ändamålsenligt.

I första stycket av förevarande paragraf definieras begreppet personalstiftelse.

Departementsförslaget avviker från utredningens förslag på denna

punkt endast i redaktionellt hänseende. Definitionen har nämligen i departementsförslaget

anpassats till motsvarande beskrivning i 9 § av pensionsstiftelse.

Andra stycket motsvarar bestämmelsen i 10 § första stycket om pensionsstiftelse.

s. 179 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

179

28 §.

Paragrafen motsvarar 3 § i utredningens förslag till lag om personalstiftelse.

Utredningen. Enligt gällande skatterätt får avdrag ske för avsättning

till personalstiftelse endast under förutsättning, att avsättningen sker genom

att kontanter, aktier, obligationer eller därmed jämförliga tillgångar

överlämnas. Som ett uttryck för denna ståndpunkt föreslår utredningen,

att stiftelsens tillgångar skall vara helt oåtkomliga för arbetsgivaren. Återlån

bör därför inte få äga rum. Stiftelsen kan emellertid vid lagens ikraftträdande

äga fordran mot arbetsgivaren, vilken uppkommit genom återlån.

Denna situation behandlas i övergångsbestämmelserna. Rörande innehav

av annan tillgång än fordran hänvisar utredningen till motsvarande

paragraf i kapitlet om pensionsstiftelse.

Vid bedömande av vilka tillgångar personalstiftelse kan inneha blir enligt

utredningen vidare av betydelse en bestämmelse som föreslagits i punkt

2 a av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen om att stiftelsens medel

måste beräknas komma till användning under de närmaste åren efter

avsättningen. Därav framgår, att till personalstiftelse i princip inte kan

överlämnas fast egendom avsedd att användas i arbetsgivarens rörelse.

Remissyttrandena. Det föreslagna förbudet mot återlån kritiseras av Sveriges

advokatsamfund, Lantbrukets skattedelegation och SHIO. Enligt advokatsamfundet

saknas klar motivering till att skillnad skall råda mellan

pensions- och personalstiftelse. I den mån anledningen är att söka i den

skatterättsliga föreskriften om att medlen måste beräknas komma till användning

inom de närmaste åren efter avsättningen (anvisningarna, punkt

2 a till 29 § kommunalskattelagen), kan paragrafen förses med tillägg att

stiftelsens kapital får placeras endast i lättrealiserbara tillgångar. Även enligt

skattedelegationen saknas anledning att hindra återlån från personalstiftelse.

Utlåningstiden begränsas ändå av att likvida medel inte kan ligga

kvar hos stiftelsen under längre tid med hänsyn till de regler som gäller

för arbetsgivares avdragsrätt för avsättning till stiftelsen. Inte heller har

stiftelsen enligt vad som följer av hänvisningen till motsvarande bestämmelse

för j>ensionsstiftelse rätt att ta emot egendom på villkor, som begränsar

stiftelsens befogenhet att förfoga över denna tillgång. Denna bestämmelse

är dock i och för sig tvivelaktig, anser delegationen, eftersom den

skulle kunna hindra en stiftelse från att ta emot en fastighet avsedd som

semesterhem, såvida arbetsgivaren ställer det villkoret att fastigheten verkligen

skall utnyttjas såsom semesterhem och inte utan vidare får avyttras.

Det måste föreligga möjlighet för arbetsgivare att förknippa ett sådant

överlämnande med villkor, som överensstämmer med definitionen på

personalstiftelse, understryker delegationen. Liknande synpunkter anförs

av SHIO.

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

Departementschefen. Paragrafen behandlar personalstiftelses rätt att inneha

fordran mot arbetsgivaren och dess möjligheter att placera sina tillgångar.

Enligt utredningen bör här gälla samma normer som för pensionsstiftelse

med ett undantag. Undantaget avser stiftelses utlåning av medel till

arbetsgivaren. Sådan utlåning vill utredningen förbjuda. Till grund för det

föreslagna förbudet anför utredningen, att det är angeläget att motverka

eventuell benägenhet från arbetsgivarens sida att göra en avsättning i huvudsakligt

syfte att »lagra» obeskattade medel i stiftelsen. Utredningen fäster

uppmärksamheten på att arbetsgivaren här — till skillnad från vad fallet

är beträffande pensionsstiftelse — inte behöver ha gjort utfästelser om

de förmåner som skall tryggas av stiftelsen. Förbudet mot återlån bör enligt

utredningen verka i den riktningen att de avsatta medlen verkligen kommer

till användning för åsyftat ändamål. Utredningens förslag på denna

punkt kritiseras av ett par remissinstanser. Med hänsyn till de nu angivna

speciella synpunkter, som onekligen gör sig gällande beträffande till personalstiftelse

avsatta medel, finner jag mig emellertid böra biträda utredningens

förslag.

Jag vill instämma i vad Lantbrukets skattedelegation anfört om att en arbetsgivare,

som t. ex. överlämnat en fastighet avsedd för semesterhem, bör

kunna vara säker på att fastigheten verkligen kommer att utnyttjas i enlighet

med syftet. Enligt min mening är det här inte fråga om att arbetsgivaren

ställer ett villkor i den meningen att han förbehåller sig vissa rättigheter eller

nyttigheter. Hans åtgärd bör hellre betraktas på det sättet att han inom

stiftelsens ram ger en ändamålsbestämmelse rörande stiftelsens disposition

av fastigheten.

29 §.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 4 § i utredningens förslag till lag om

personalstiftelse.

Utredningen. Enligt utredningen bör stiftelse normalt fullgöra sitt ändamål

genom att gottgöra arbetsgivaren för utgifter, som denne haft inom ramen

för stiftelseändamålet. Denna uppfattning anser utredningen vara gällande

rätts. Utredningen påpekar att gottgörelse utgör skattepliktig inkomst

för arbetsgivaren, när den inte tas ur medel som redan förut beskattats hos

arbetsgivaren.

Har stiftelsen medel kvar, sedan arbetsgivaren utnyttjat sin rätt till gottgörelse

vid ett visst tillfälle, bör stiftelsen själv äga förfoga över dessa genom

utbetalning inom ramen för stiftelseändamålet.

Personalstiftelses hela förmögenhet bör enligt utredningen i princip stå

till förfogande för gottgörelse så långt den behövs. Likväl bör undantag göras

för det fall att stiftelsen äger fast egendom som används för arbetstagarnas

välfärd, t. ex. till ett semesterhem. Den del av stiftelseförmögenhe
-

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

ten, som är »låst» i sådan egendom bör inte mot stiftelsens vilja få utnyttjas

för gottgörelse. Inte heller bör stiftelse genom gottgörelse frånhändas medel,

som fordras för underhåll och skötsel av sådan egendom eller anläggning

under de närmaste åren.

Liksom fallet är med gottgörelse ur pensionsstiftelse får gottgörelse ur

personalstiftelse avse arbetsgivarens utgifter under hans aktuella räkenskapsår.

För arbetsgivare, som i skattehänseende beräknar sin inkomst enligt

bokföringsmässiga grunder, skall gottgörelse enligt utredningen avse

kostnad och inte utgift.

Remissyttrandena. Förslaget att personalstiftelse i första hand skall gottgöra

arbetsgivaren för utgifter, som denne haft inom ramen för stiftelsens

ändamål, har tilldragit sig stort intresse. Några remissinstanser anser att

stiftelsens tryggandeuppgift bör komma i främsta rummet och detta t. o. m.

i högre grad än som föreslagits av utredningen, medan andra gjort gällande

att stiftelsens beredandefunktion förtjänar större beaktande än förslaget

anger.

Till den första gruppen kan räknas överståthållarämbetet, som framhåller

att den stiftelsen tillerkända förfoganderätten hindrar arbetsgivaren att sammanföra

medel genom successiva avsättningar för ett mera kostnadskrävande

företag till personalens välfärd. Även Lantbrukets skattedelegation uppmärksammar

relationen mellan arbetsgivaren och stiftelsen och anser det

nödvändigt, att arbetsgivaren inom ramen för stiftelsens ändamål har rätt

att disponera stiftelsens medel och bestämma tidpunkten för dessas användande,

eftersom hans rätt till avdrag vid taxering annars kan komma i fara

på grund av de föreslagna anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen (avdrag

förutsätter att medlen kan beräknas komma till användning under de

närmaste åren). Delegationen frågar sig vad som händer om den plan arbetsgivaren

framlagt inför taxeringsmyndigheten, med uppgift om i vilken

takt medlen avses skola förbrukas, inte följs på grund av att stiftelsens stylelse

underlåter att disponera medlen enligt planen. Även annars kan konfliktsituationer

uppkomma, nämligen om stiftelsen disponerat medlen för

annat ändamål än arbetsgivaren avsett.

Till stöd för uppfattningen att stiftelsen bör ha större rätt att bestämma

över sina medel (beredandefunktion) uttalar sig riksskattenämnden, TCO

och Taxeringsnämndsordf örandenas riksförbund. Riksskattenämnden finner

det naturligare att stiftelsen själv i första hand får göra direkta utbetalningar

inom ramen för ändamålet.

Kammarrätten påpekar, att personalstiftelse i allmänhet fungerar såsom

beredandestiftelse och att, då någon ändring däri inte torde ha avsetts, detta

förhållande bör komma till klarare uttryck i lagtexten.

Även Skånes handelskammare anser, att förslaget inte gör någon klar åtskillnad

mellan stiftelser, som har karaktär av pantstiftelser, och såda
-

s. 182 Kontrollera mot PDF

182 Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

na som är att betrakta som beredandestiftelser. Konsekvensen kan bli att

styrelsen, när den fattar beslut om användning av stiftelsens medel, måste

beakta arbetsgivarens rätt afl när som helst begära gottgörelse för utgifter

som han haft inom ramen för stiftelsens ändamål. Inte heller framgår det

enligt handelskammarens uppfattning hur bestående stiftelser av beredandekaraktär

skall behandlas efter den nya lagens ikraftträdande.

Departementschefen. Den fråga, som tilldragit sig det största intresset

beträffande personalstiftelser, är stiftelsens relation till arbetsgivaren. Enligt

utredningen bör stiftelsen normalt fungera så, att den i första hand lämnar

arbetsgivaren gottgörelse för dennes utgifter inom stiftelseändamålets

ram. Om medel finns tillgängliga, sedan gottgörelse vid visst tillfälle utgått,

bör stiftelsen själv enligt utredningen förfoga över dessa. Detta förslag biträds

av vissa remissinstanser, som anser att en sådan ordning är nödvändig

för att arbetsgivarens syfte med avsättningarna skall kunna förverkligas.

Det påpekas också att utredningens övriga förslag till lagstiftning bygger

på en sådan ståndpunkt. Andra remissinstanser åter hävdar, att stiftelsen

bör ha större bestämmanderätt över avsatta medel än utredningen föreslagit.

Utredningens framhävande av stiftelsens funktion att lämna gottgörelse

till arbetsgivaren för dennes utgifter inom ramen för stiftelsens ändamål synes

vara ett av uttrycken för utredningens grunduppfattning, att personalstiftelse

är ett instrument för arbetsgivaren att förmedla annan välfärd till

arbetstagarna än sådan som erbjuds dem direkt i rörelsen. Stiftelse bör

därför inte få handla så, att arbetsgivarens intentioner motverkas eller görs

om intet. Jag ansluter mig till denna principiella uppfattning och förordar,

att gottgörelseregeln utformas i huvudsaklig överensstämmelse med utredningsförslaget.

I departementsförslaget har dock —• bl. a. med hänsyn till

vad som anförts vid remissbehandlingen — gottgörelsesynpunkten ansetts

böra komma till ännu tydligare uttryck. Detta har ansetts kunna ske genom

att stiftelsen ges rätt att förfoga över avsatta medel, sedan arbetsgivaren

tagit ut gottgörelse för visst räkenskapsår, endast om det klart framgår,

att arbetsgivaren inte kommer att få anledning att ta ut ytterligare

gottgörelse ur stiftelsen under de närmaste åren. Som lämplig överblickbar

tidrymd föreslås tre år.

Det förhållandet, att stiftelsens medel skall användas till gottgörelse för

arbetsgivarens utgifter inom ramen för stiftelsens ändamål, får inte ovillkorligen

innebära, att arbetsgivaren äger göra anspråk på all stiftelsens egendom.

I likhet med utredningens förslag uppställer departementsförslaget

vissa inskränkningar. Krav på gottgörelse får sålunda inte utan vidare föranleda,

att stiftelsen mot sin vilja nödgas avstå från fast egendom, som anslagits

till främjande av ett visst ändamål, såsom ett semesterhem.

s. 183 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967 183

30 §.

Paragrafen motsvarar 2 § och 5—7 §§ i utredningens förslag till lag om

personalstiftelse.

Utredningen. I sitt förslag rörande styrelses sammansättning hänvisar

utredningen till motsvarande föreskrifter för pensionsstiftelse. På en punkt

föreslås dock avvikelse. Ordförande i personalstiftelse skall alltid finnas

och skall förordnas av tillsynsmyndigheten. Förslaget är enligt utredningen

ett uttryck för de skatterättsliga önskemålen, att det allmänna skall få kontroll

över att stiftelsens medel används på rätt sätt och i rätt tid.

I övrigt föreslår utredningen, att i huvudsak samma ordning skall tilllämpas

på personalstiftelser som på pensionsstiftelser.

Remissyttrandena. Förslaget att ordförande alltid skall utses av tillsynsmyndigheten

godtas av Näringslivets skattedelegation och Familjeföretagens

förening under förutsättning att avsättning till stiftelse blir skattefri på

sätt föreslagits. Föreningen bär dock ifrågasatt om den föreslagna ordningen

bör vara obligatorisk.

Förslaget avstyrks av övriga remissinstanser, som yttrat sig i frågan. Enligt

Lantbrukets skattedelegation motiveras förslaget av de skatterättsliga

önskemålen att det allmänna skall få full kontroll över att stiftelsens medel

används på rätt sätt och i rätt tid. Delegationen frågar sig, om ordförandens

uppgift skall vara av fiskalt slag, och anför vidare. Delegationen

har den uppfattningen att, eftersom personalstiftelsen skall vara ställd

under tillsyn, det allmänna på den vägen rimligen bör kunna skaffa sig

tillräcklig insyn i att stiftelsens medel blir rätt använda. Det uttalade motivet

skulle innebära att den av tillsynsmyndigheten utsedde ordföranden

närmast hade att fullgöra en fiskal uppgift i sitt arbete i personalstiftelse.

Detta medför antingen att taxeringsmyndigheternas allmänna granskningsrätt

över de åtgärder stiftelsestyrelsen vidtar skjutes åt sidan eller också

att, om taxeringsmyndigheterna hyser annan uppfattning om vidtagna åtgärder,

styrelseordföranden rimligen måste lämna sitt uppdrag. Det lär också

kunna inträffa att varken arbetsgivaren eller arbetstagarna hyser förtroende

för den av tillsynsmyndigheten utsedde ordföranden, varvid arbetet i

personalstiftelsens styrelse kan försvåras. Delegationen kan därför icke

godta att tillsynsmyndigheten skall utse styrelseordförande i personalstiftelse,

i synnerhet mot bakgrunden av den motivering som lämnats för

förslaget. Det kan däremot enligt delegationens uppfattning vara rimligt, att

arbetsgivaren och arbetstagarna gemensamt skall utse ordföranden och

först om dessa icke kan enas tillsynsmyndigheten skall lämna förslag till

neutral ordförande.

Även Sveriges advokatsamfund finner det främmande att ordföranden

skall fungera som ett slags statens kontrollant och föreslår att styrelsen

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Kiingl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

utses efter de regler, som avses skola gälla för pensionsstiftelse. Svensk industriförening

hävdar, att det allmännas skatteintresse tillgodoses genom

befogenheten för tillsynsmyndigheten att utse revisor, då anledning därtill

finns, samt att förslaget sannolikt kommer att inverka negativt på samarbetet

inom styrelsen därigenom att övriga styrelseledamöter kommer att

känna sig övervakade av ordföranden. Enligt Skånes handelskammare saknas

skäl att avvika från gängse normer i fråga om utövande av tillsyn. Att

märka är också att avsättning till personalstiftelse innebär att arbetsgivaren

definitivt avhänder sig medlen. Även Kooperativa förbundet finner övertygande

skäl tala för att styrelse utses i enlighet med vad som avses gälla för

pensionsstiftelse.

Departementschefen. Departementsförslaget bygger på den uppfattningen

att reglerna för personalstiftelse så långt möjligt bör överensstämma med

motsvarande regler för pensionsstiftelse. Paragrafen räknar upp de regler

om pensionsstiftelse, som skall tillämpas på personalstiftelse. Med anledning

av den kraftiga kritik som riktats mot utredningens tanke att ordförande

i personalstiftelses styrelse — oberoende av parternas uppfattning —

alltid skall utses av tillsynsmyndigheten, finner jag inte skäl att på bekostnad

av enhetlighet och likformighet göra avsteg från den i 16 § föreslagna

ordningen beträffande utseendet av ordförande i pensionsstiftelse. Utredningens

farhågor, att frånvaron av specialreglering i fråga om personalstiftelse

skulle kunna få menliga följder, synes mig överdrivna bl. a. med

hänsyn till övriga bestämmelser.

I fråga om fördelning av medel efter likvidation bör gälla, att sedan personalstiftelses

egna skulder betalats, återstående medel används till välfärd

för dem som omfattas av ändamålet med stiftelsen.

Tillsyn

31—33 §§.

Paragraferna motsvarar 5 kap. 1—3 §§ i utredningens förslag till lag om

tryggande av pensionslöften.

Departementschefen. Som jag framhållit i den allmänna motiveringen

bör pensions- och personalstiftelser stå under tillsyn av länsstyrelse. Behövliga

närmare föreskrifter ges i förevarande paragrafer.

I 31 § föreskrivs att tillsynsmyndighet skall vara länsstyrelsen i det län,

där arbetsgivaren har sitt hemvist. Utredningen har påpekat att frågan var

arbetsgivarens hemvist är beläget, skall avöras med ledning av rättegångsbalkens

regler om laga domstol. För arbetsgivare, som är fysisk person, är

hemvistet mantalsskrivningsorten. Är arbetsgivaren juridisk person, anses

den ort som hemvist, där styrelsen har sitt säte.

s. 185 Kontrollera mot PDF

185

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

Är stiftelse gemensam för flera arbetsgivare, bör länsstyrelsen i det län

vara tillsynsmyndighet, där den arbetsgivare har sitt hemvist, som har den

största andelen i stiftelsen.

I sammanhanget bör påpekas, att tillsynsmyndigheten har vissa uppgifter

i samband med att näringsverksamhet upphör. Tillsynsmyndighet i det

fall, som avses i 23 §, är länsstyrelsen i det län, där den överlåtande arbetsgivaren

har sitt hemvist. I det fall som avses i 24 § är förhållandet naturligtvis

detsamma.

Följande paragraf, 32 §, upptar en bestämmelse, som klargör att reglerna

i 1929 års lag i tillämpliga delar skall gälla beträffande tillsynsmyndighetens

närmare åligganden och befogenheter i fråga om pensions- och personalstiftelser.

I de delar, där tryggandelagen innehåller regler, som kompletterar

och delvis ändrar tillsynslagens system, skall alltså myndigheten

förfoga över de maktmedel, som den sistnämnda lagen anger.

Den sista paragrafen, 33 §, slår endast fast att samma klagorätt som föreligger

i fråga om avgöranden enligt 1929 års lag i allmänhet bör föreligga

i fråga om tillsynsmyndighetens beslut i ämnen, som ligger utanför 1929

års lag.

Enligt min mening bör besvär i ämnen, som tryggandelagen omfattar,

upptas och avgöras av regeringsrätten. För en sådan lösning talar fr. a.

sambandet med 1929 års lag. Mål som angår denna lag prövas nämligen

också av regeringsrätten.

Övergångsbestämmelser

Departementschefen. 1. Som jag tidigare framhållit, bör den nya lagstiftningen

träda i kraft den 1 mars 1968. Valet av detta datum är framför allt

betingat av intresset att åstadkomma en lämplig samordning med de bestämmelser

som för skatterättens vidkommande avses komplettera de nu

föreslagna civilrättsliga reglerna.

Genom den nya lagen om tryggande av pensionsutfästelse m. in. upphävs

1937 års och 1961 års lagar i den mån särskilda övergångsbestämmelser inte

föreskriver att äldre lag skall fortsätta att gälla.

2. Enligt 9 § är endast sådan stiftelse pensionsstiftelse, som uteslutande

har till ändamål pensionering av arbetstagare. F. n. finns en del stiftelser,

vilka utom pensionering tillgodoser även sådana ändamål som enligt departementsförslaget

bör omfattas av särskild personalstiftelse. En sådan s. k.

blandad stiftelse avses i samband med lagstiftningens ikraftträdande bli

uppdelad på en pensionsstiftelse och en personalstiftelse. I första hand bör

då stiftelsens tillgångar tillföras pensionsstiftelsen, så att stiftelsens ursprungliga

skuld och den pensionsskuld, som stiftelsen tryggar, blir täckt.

Övriga medel utgör personalstiftelse, men endast om de kan anses vara tillräckliga

att tjäna eget ändamål under särskild förvaltning.

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

3. Bland övergångsbestämmelserna behandlar punkterna 3—6 det väsentligaste

övergångsproblemet vid den nya lagstiftningens ikraftträdande, nämligen

de frågor som uppkommer vid omvandlingen av reversstiftelse till spärrad

skuldpost i arbetsgivarens bokföring.

Punkten 3 innehåller huvudregeln att pensionsstiftelse, vilken är knuten

till aktiebolag eller annat rättssubjekt, som avses i 5 § första stycket första

punkten, genom lagstiftningens ikraftträdande förlorar varje fordran mot

arbetsgivaren, för vilken säkerhet inte är ställd. Detta innebär i praktiken

att alla vanliga reversfordringar mot arbetsgivaren upphör där denne är

sådant rättssubjekt som nyss sagts. Likaså utsläcks fordringar, som avser

arbetsgivarens åtaganden enligt allmän pensionsplan, dvs. främst fordringar

på grund av hans PRI-åtaganden (jfr 5 § första stycket andra punkten).

Den omständigheten att pensionsstiftelses fordran upphör påverkar inte

principiellt arbetsgivarens skuld till arbetstagarna på grund av givna pensionsutfästelser.

Denna skuld kvarstår utan att det särskilt behöver påpekas.

Har pensionsstiftelse egen skuld av något slag, t. ex. på grund av pensionsutfästelser,

som stiftelsen gett innan 1961 års lag trädde i kraft, dvs.

under tid då s. k. beredandestiftelser var tillåtna, bör ansvaret för denna

emellertid övertas av arbetsgivaren.

I det fall att upplupen del av pensioner, som stiftelsen själv utfäst, tillsammans

med stiftelsens övriga skulder överstiger beloppet av den fordran,

som upphört, bör arbetsgivaren äga skriva ned utfästelserna till att avse

pensioner med sammanlagt kapitalvärde motsvarande skillnaden mellan

fordringsbeloppet och stiftelsens övriga egna skulder. Detta bör dock endast

få ske i normalfallet, dvs. när ingen egendom finns kvar i pensionsstiftelsen

efter reversfordringarnas upphörande. Arbetsgivaren bör alltså inte behöva

infria beredandestiftelses pensionsutfästelser i större utsträckning än som

motsvarar den skuld han åtagit sig gentemot stiftelsen. I det mer ovanliga

fallet, att det finns kvar tillgångar i pensionsstiftelsen sedan de reversfordringar,

för vilka säkerhet inte ställts, upphört att gälla, svarar stiftelsen

självfallet för sådana utfästelser, som inte övertagits av arbetsgivaren.

Man bör kunna begära av arbetsgivaren, att han underrättar pensionsborgenären

om nedskrivning. Försummar han detta, bör ai''betsgivaren därför

bli ansvarig för den pension, som var intjänad den 1 mars 1968. Underrättelse

skall avsändas i så god tid att den kommer borgenären tillhanda före

den 1 mars 1969. Har arbetsgivaren inte tillgång till borgenärens adress, eller

kan han av annan anledning inte nå borgenären med underrättelse, bör

han, om han vill undgå ansvar, före sistnämnda dag införa underrättelsen i

tidning inom orten.

4. Följden av att arbetsgivarens skuld till pensionsstiftelse upphör enligt

3 bör i princip vara att motsvarande belopp upptas under ett särskilt skuldkonto.

Beloppet skall sedermera redovisas i balansräkningen såsom en skuldpost

under rubriken Avsatt till pensioner. Hade pensionsstiftelsen egna skul
-

s. 187 Kontrollera mot PDF

187

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

der, vilka arbetsgivaren övertagit och som inte avser pension, bör dock naturligtvis

belopp, som motsvarar dessa skulder, inte upptas under ifrågavarande

konto.

6. I princip skulle det självfallet ha varit tilltalande om den förordade reformen

kunnat innebära att alla reversfordringar mot arbetsgivare i pensionsstiftelser

bragtes att upphöra. Vissa stiftelser, som grundats av andra

arbetsgivare än aktiebolag och liknande rättssubjekt och som inte avser

planpensioner, förfogar emellertid över reversfordringar mot arbetsgivaren.

Det skulle från tryggandesynpunkt vara mindre lämpligt, om stiftelsens

fordran i detta fall upphörde utan att arbetsgivarens utfästelse samtidigt

tryggades på annat sätt. Med hänsyn härtill bör föreskrivas, att sådana reversfordringar

får bestå inom ramen för det nya pensionsstiftelsesystemet.

Några ytterligare reversavsättningar bör dock inte godtas.

I detta sammanhang bör påpekas, att pensionsstiftelse, som är knuten till

affärs- eller sparbank eller till jordbrukskreditkassa, ofta står som innehavare

av fordringar mot arbetsgivaren enligt motbok. Med hänsyn till de soliditetskrav

som lagstiftningen uppställer i fråga om bankrörelse finns knappast

anledning att från tryggandesynpunkt reagera mot att ifrågavarande

stiftelser behåller sina motboksfordringar inom ramen för ett realstiftelsesystem.

Fortsatt avsättning enligt den tidigare ordningen torde kunna ske

genom åter lån, varvid tillsynsmyndigheten synes oförhindrad medge att

särskild säkerhet inte behöver ställas.

11—12. Dessa föreskrifter motsvarar övergångsbestämmelser till 1961 års

lag.

14. I gällande rätt finns inga bestämmelser om fri stiftelses likvidation,

då arbetsgivaren upphör med sin rörelse. Man kan därför förutsätta, att det

finns ett antal pensionsstiftelser, som inte längre är knutna till någon arbetsgivare,

beroende på att arbetsgivarens rörelse likviderats utan att likvidationen

fått omfatta stiftelsen. För sådana stiftelser är rättsläget i hög

grad flytande. Syftet med förevarande bestämmelse är att åstadkomma en

lämplig anpassning till de föreslagna likvidationsreglerna. Som regel torde

stiftelsen böra likvidera men stundom kan förhållandena vara sådana, att

stiftelsen hellre bör knytas till någon arbetsgivare. Riktmärket vid prövningen

bör vara hänsynen till destinatärernas bästa.

15. Det torde finnas ett mindre antal pensionsstiftelser, som erhållit sina

tillgångar genom avsättning, för vilken vid taxering avdrag inte begärts

eller erhållits. Det kan exempelvis ha varit fråga om testamente eller donation

till stiftelsen från någon arbetsgivaren närstående person, såsom styrelseledamot

i ett aktiebolag. Även i annat fall kan förhållandena vara sådana,

att stiftelseurkundens regler beträffande stiftelsen inte bör frångås. För

sådana sällsynta fall skapas här möjlighet att undanta stiftelsen från den

föreslagna lagregleringen.

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

Förslaget till ändring i 17 kap. handelsbalken

4 §•

Departementschefen. Enligt denna paragraf gäller förmånsrätt för fordran

på lön eller pension, som tillkommer arbetstagare eller pensionstagare

på grund av tjänst eller annan arbetsanställning, dock inte för längre tid än

sammanlagt ett år och inte heller för längre tid tillbaka än ett år innan konkursansökningen

gjordes.

Som jag framhållit i den allmänna motiveringen bör bestämmelserna i

denna paragraf om förmånsrätt inte undergå någon mer betydande ändring.

Utredningen har föreslagit en mindre justering av paragrafens första stycke,

som innebär att förmånsrätten för arbetstagares lön utsträcks till att avse

utestående försäkringsavgift för sista året för privat pension åt gäldenärens

arbetstagare. Tillägget tar sikte på det fall, att arbetsgivaren tecknat pensionsförsäkring

för arbetstagaren och i förhållande till försäkringsinrättningen

åtagit sig att betala premierna. Härigenom skapas ett rättsförhållande

mellan försäkringsinrättningen och arbetsgivaren. I praxis har varit föremål

för bedömande, huruvida inrättningen för krav på oguldna avgifter

kan åtnjuta förmånsrätt enligt 4 §. Som grund för sådan talan har då åberopats,

att arbetsgivarens betalning av försäkringsavgifterna är att jämställa

med betalning av lön. Sådan talan har bifallits av enhälliga domstolar

(se NJA 1956 s. 719). Utredningens förslag avser att i anslutning till

denna praxis ge förmånsrätt för obetalda avgifter för pensionsförsäkring

för ett år. Den föreslagna bestämmelsen avser däremot inte avgifter för allmän

tilläggspension. Jag biträder utredningsförslaget.

I anslutning till förslaget att 1937 års lag skall upphävas föreslår jag vidare

att nuvarande bestämmelse i 17 kap. 4 § andra stycket handelsbalken om förmånsrätt

för fordran som tillkommer sådan pensionsstiftelse som bildats

enligt nämnda lag utgår. Dessutom föreslås beträffande bestämmelserna i

andra stycket en omformulering, som i materiellt hänseende nära anslute*

till utredningens uppfattning av gällande rätt. Förmånsrätt skall sålunda

gälla för pensionsposter, som förfallit till betalning före eller under konkursen

fram till den dag, från vilken tiden för klander mot utdelningsförslag

är att räkna. Mer än ett års pension får dock inte sammanlagt bevakas

med denna förmånsrätt.

Till andra stycket har fogats en föreskrift om att förmånsrätten i vissa

fall får avse fordran på pension, som intjänats hos en tidigare arbetsgivare.

Som utredningen påpekat torde enligt gällande rätt förmånsrätt vara

förenad med fordran endast så länge fordringen görs gällande mot den ursprungliga

gäldenären. Överlåter gäldenären sin skuld till annan, torde borgenären

inte äga rätt att hävda förmånsrätten mot den nya gäldenären.

s. 189 Kontrollera mot PDF

189

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

Däremot består förmånsrätten vid byte av borgenär. Jag har föreslagit att,

om ansvaret för pensionsutfästelse överflyttats på någon som övertar näringsverksamhet,

pensionsborgenär beträffande utfästelsens rättsverkningar

är att anse som anställd hos efterträdaren från dagen för anställningen hos

företrädaren. Denna bestämmelse bör återverka på förmånsrätten, så att

fordran på pension, som intjänats hos föregående arbetsgivare, gäller med

förmånsrätt i efterträdarens konkurs.

6 a §.

Departementschefen. I överensstämmelse med vad jag har anfört i den

allmänna motiveringen upptar departementsförslaget i 17 kap. handelsbalken

en ny paragraf, som syftar till att ge vissa äldre pensionsborgenärer en

särskild förmånsrätt för sina pensionsfordringar. Denna särskilda förmånsrätt

föreslås ligga mellan fastighetsinteckning och företagsinteckning och

har tagits upp i en ny paragraf, betecknad 6 a §. Paragrafen avser till skillnad

från 4 § pension, som inte är förfallen till betalning den dag, från vilken

tiden för klander mot utdelningsförslag är att räkna i konkursen. I

lagtexten har detta förhållande uttryckts med orden »fordran på framtida

pension», varvid samtidigt är att uppmärksamma bestämmelsen i 139 § konkur

slagen, till vilken jag återkommer.

Den nya förmånsrätten är, som jag har anfört i den allmänna motiveringen,

avsedd för vissa äldre arbetstagare som inte äger uppbära full allmän

tilläggspension. Den omfattar sålunda arbetstagare som är födda år

1907 eller tidigare.

Den föreslagna förmånsrätten gäller vidare som jag anfört tidigare för

begränsade belopp. Denna begränsning har uttryckts sålunda att intjänad

del av utfäst pension (fribrev) inte får antas gälla högre årlig pension än

som motsvarar ett basbelopp enligt lagen om allmän försäkring. Kapitalvärdet

av detta fribrev framräknas med ledning av 139 § konkurslagen. Innefattar

pensionsutfästelse inte bara ålderspension utan även familjepension

och invalidpension, beräknas varje pensionsslag för sig.

Till grund för de föreslagna bestämmelserna i denna paragraf om en särskild

förmånsrätt ligger som framgått tidigare uppfattningen, att vissa grupper

av arbetstagare som saknar full allmän tilläggspension bör genom en

särskild förmånsrätt i arbetsgivarens konkurs bli tillförsäkrade en årlig

pension om högst ett basbelopp. Därav följer att avdrag bör göras för sådan

pension som arbetstagaren kan uppbära utan bevakning i konkursen. I enlighet

härmed föreskrivs att avdrag skall göras för upplupen del av pension,

som genom arbetsgivarens försorg tillkommer arbetstagaren genom privat

pensionsförsäkring eller p. gr. a. allmän pensionsplan. En följd härav blir,

att pension som grundas på allmän pensionsplan överhuvud inte kommer

att omfattas av förmånsrätt enligt paragrafen.

Beträffande bestämmelsen i andra stycket får jag hänvisa till vad jag anfört

under 4 §.

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kungl. May.ts proposition nr 83 år 1967

11 §•

Departementschefen. Som jag har anfört i den allmänna motiveringen

anser jag övervägande skäl tala emot att införa en generell förmånsrätt för

pensionsfordringar enligt 17 kap. 11 § bandelsbalken. Departementsförslaget

upptar sålunda till skillnad från utredningens förslag inte någon bestämmelse

härom.

Med hänsyn till att den föreslagna lagen om tryggande av pensionsutfästelse

m. m. skall träda i stället för 1937 års lag, bör den nuvarande bestämmelsen

i 17 kap. 11 § tredje stycket om förmånsrätt för bundna pensionsstiftelser

utgå.

Förslaget till lag om ändring i konkurslagen

28 a — 29 §§.

Gällande rätt. I samband med tillkomsten av 1937 års lag om bundna pensionsstiftelser

infördes i konkurslagen bestämmelser om återvinning av avsättning

till sådan stiftelse. Enligt 28 a § föreligger återvinningsrätt, om aktiebolags

borgenärer finnes ha lidit märklig skada genom att medel överförts

till stiftelsen och konkursansökningen gjorts inom 180 dagar efter det

överföringen vunnit publicitet.

Enligt 29 § föreligger i princip återvinningsrätt, om gäldenären inom 60

dagar före konkursansökningen betalt skuld, som inte var förfallen vid betalningstillfället

eller betalt skuld på annat sätt än med pengar eller andra

vanliga betalningsmedel eller lämnat pant för skuld, vid vars tillkomst sådan

säkerhet inte betingats.

Utredningen. Utredningen anför att avsättning till bunden pensionsstiftelse

enligt 28 a § likställs med gåva i återvinningshänseende med hänsyn till

att sådan avsättning ansetts ske med vinstmedel. Utredningen framhåller

att det vid 1953 års riksdag väcktes motioner (I: 40 och II: 51) om att i konkurslagen

borde införas en bestämmelse, att medel, som avsatts till pensionsstiftelse,

i återvinningshänseende skall behandlas som vederlagsdisposition

och alltså inte jämställas med gåva. Första lagutskottet (L*U 36) anförde i

sitt utlåtande över motionerna bl. a. att de skäl, som motiverade återvinningsregeln

i 28 a § konkurslagen alltjämt måste anses beaktansvärda. Att

för alla situationer upphäva denna regel syntes inte möjligt utan att åsidosätta

andra borgenärers berättigade intressen. Å andra sidan kunde enligt

utskottet skäl obestridligen anföras till stöd för att skilja på olika fall med

hänsyn till de skilda betingelser, under vilka överföringarna av medel till

stiftelsen ägt rum.

s. 191 Kontrollera mot PDF

191

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

Även enligt utredningens mening bör vid återvinning beaktas själva anledningen

till att avsättning skett till pensionsstiftelse. Har avsättningen

skett i syfte att täcka pensionsreserven saknas enligt utredningen skäl att

jämställa avsättningen med gåva i atervinningshänseende. Tvärtom synes

det då naturligt att bedöma förhållandet på samma sätt som när en gäldenär

betalat gäld, som inte är förfallen, eller lämnat pant för gäld, vid vars

tillkomst sådan säkerhet inte betingats. Utredningen föreslår att i sådant

fall avsättningen bedöms med stöd av 29 § konkurslagen. Har däremot medel

överlämnats till stiftelsen i sådan utsträckning att stiftelsen erhållit överskott

på kapitalet eller sålunda medel utöver vad som enligt trvggandelagen

betingas av syftet att trygga arbetsgivarens pensioner, är jämförelsen med

gåva enligt utredningen alltjämt adekvat. Avsättningens karaktär bör enligt

utredningen bedömas med utgångspunkt från läget vid avsättningstidpunkten.

Efter de nu anförda riktlinjerna har utredningen utformat sitt förslag

till ändring i 28 a och 29 §§. Avsättning till personalstiftelse bör enligt utredningen

utan inskränkning behandlas efter samma norm, som gäller för

avsättning av överskottsmedel till pensionsstiftelse.

Enligt den gällande lydelsen av 28 a § förutsätts för tillämpning av återvinningsregeln

bl. a. att bolagets borgenärer genom avsättningen lidit märklig

skada. Detta rekvisit kan enligt utredningen slopas, om man följer utredningens

uppdelning av avsättningsåtgärder på två skilda paragrafer.

Avsättning, som ryms under 28 a §, förutsätts nämligen enligt utredningen

alltid medföra märklig skada för bolagets övriga borgenärer.

Utgångspunkt för tidsfristen enligt 28 a § bör enligt utredningen vara

den dag, då medlen överlämnats till stiftelsen, och inte den tidigare dag, då

arbetsgivaren kan ha bokfört avsättningen.

Om arbetsgivaren överför medel till pensionsstiftelse i syfte att trygga

sina pensionslöften, bör överförandet enligt utredningen med stöd av 29 §

bedömas som ett sätt att i förtid betala den skuld, vartill löftet givit upphov.

Utredningen utför sin tankegång genom att hänvisa till vad som händer

om stiftelsen sedermera träder i likvidation. I så fall skall stiftelsen betala

arbetsgivarens pensionsfordringar, låt vara att det skall ske genom inköp

av pensionsförsäkring. Även utan likvidation är emellertid enligt utredningen

stiftelsen betalningsskyldig, när arbetsgivaren äger rätt till gottgörelse

för vad han erlagt i form av förfallna pensionsposler. Enligt utredningen

nar man samma resultat, om man i stället jämställer överförandet av

medel till pensionsstiftelse med pantsättning för skuld i de fall, då borgenären

icke fordrat dylik säkerhet. Utredningen föreslår med hänsyn härtill

ett nytt stycke i paragrafen, enligt vilket överförande av medel till pensionsstiftelse

skall bedömas på samma sätt som gäldenär åtgärder enligt första

stycket.

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Kangl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

Remissyttrandena. Lagberedningen anser att de särskilda tidsfristerna

i 28 a och 29 §§ är alltför snäva och att utgångspunkten för återvinningsfristen

borde vara knuten till någon publicitetsåtgärd.

Departementschefen. Den nu aktuella frågan gäller närmast hur avsättning

till pensionsstiftelse skall bedömas i återvinningshänseende. Utredningen

har den uppfattningen, att avsättning bör bedömas på olika sätt

allteftersom de avsatta medlen täcker stiftelsens pensionsreserv eller inte

och förordar att de båda typfallen för återvinning behandlas i två skilda

paragrafer. Under 29 § hänförs avsättning inom ramen för täckning av stiftelses

pensionsreserv. Återvinningsfristen är här 60 dagar. Avsättning, som

faller utanför nämnda ram, hänförs till 28 a §. För detta fall gäller en frist

av 180 dagar, dvs. samma frist som för gåva.

Utredningens förslag har lämnats utan invändning av alla remissinstanser

utom lagberedningen, som — såvitt nu är i fråga — funnit tidsfristerna

allt för snäva. Vid den avvägning av motsatta borgenärsintressen, som kommer

till uttryck bl. a. vid bestämmandet av tidsfrister för återvinning, har

utredningen fäst avseende vid om avsättningen avser att trygga pensionsborgenärernas

intjänade pensionsrätt eller inte. Departementsförslaget ansluter

helt till utredningens förslag, som får anses överensstämma med den

av mig biträdda uppfattningen rörande pensionsutfästelsens natur. Av praktiska

skäl synes det svårt att som utgångspunkt för återvinningsfristen

räkna med annan dag än den då avsättningen äger rum.

Som utredningen föreslagit bör avsättning till personalstiftelse behandlas

på samma sätt som sådan avsättning till pensionsstiftelse, vilken faller

utanför pensionsreserven.

100 §.

Utredningen. Den omständigheten, att en arbetstagares pensionsrätt tryggas

av en pensionsstiftelse, får enligt utredningen betydelse om arbetsgivaren

blir försatt i konkurs. Frågan blir då, om arbetstagaren äger rätt att bevaka

hela sin pensionsfordran i arbetsgivarens konkursbo eller om hans

fordran först skall minskas med det belopp, som stiftelsen kan erbjuda.

Utredningen finner det ändamålsenligt att stiftelsen, som har att träda

i likvidation vid beslutet om konkurs, skall tas i anspråk i första hand. Förslår

inte stiftelsens medel att täcka pensionsfordringarna, får bristen självfallet

göras gällande i arbetsgivarens konkurs. Att man på detta sätt anvisar

vilken egendom borgenären i första hand skall ta i anspråk överensstämmer

enligt utredningen med vad som gäller bl. a. för lönefordran enligt 17

kap. 4 § handelsbalken. Denna förmånsrätt får enligt 17 kap. 13 § samma

balk nämligen inte göras gällande i fast egendom, så länge lös egendom finns

att tillgå. I enlighet härmed har utredningen föreslagit ett tillägg till 100 §

konkurslagen.

s. 193 Kontrollera mot PDF

193

Kungl. Mcij:ts proposition nr 83 år 1967

Även om stiftelsen likviderar utan dröjsmål i samband med arbetsgivares

konkurs, torde man likväl inte före bevakningstidens utgång veta hur

stor del av pensionsfordringen som stiftelsen kan betala. Utredningen diskuterar

frågan, hur bevakningsbeloppet i så fall skall bestämmas. Som jämförelse

granskas förfarandet vid bevakning för lönefordran. Säljs en i konkursboet

ingående fastighet innan den lösa egendomen fördelats, kan borgenären

inte slutligt bestämma hur stor bristen blir. I så fall får ändå hela

lönefordringen göras gällande vid den exekutiva auktionen av fastigheten.

Den slutliga fördelningen av köpeskillingen får anstå. Enligt utredningen

bör man knyta an till samma förfarande, när det gäller att avgöra hur stort

belopp pensionsborgenären äger bevaka i arbetsgivarens konkurs. Pensionsborgenären

bör således få bevaka hela sin fordran, om det vid bevakningstillfället

inte är känt vad som kan utgå ur stiftelsen. Avräkning på bevakningsbeloppet

får göras under konkursens vidare förlopp eller sålunda senast

i förslaget till slututdelning.

Utredningen behandlar därefter en speciell situation, som angår stiftelses

fordran mot arbetsgivaren. Enligt äldre rätt kan sådan fordran ha uppkommit

genom att arbetsgivaren överlämnat revers i syfte att säkerställa

pensioner. Visserligen kommer det stora flertalet av de stiftelser, som vid

tryggandelagens tillkomst innehar fordringar mot arbetsgivaren, att upplösas.

Ett mindre antal kommer dock att bestå. För dessa bestående stiftelser

föreslår utredningen den bestämmelsen att stiftelsen inte får bevaka större

del av sådana fordringar än det belopp, varmed stiftelsens fordran överstiger

summan av direktbevakning från destinatärernas sida.

Enligt utredningen skiljer sig sådan fordran, som enligt vad nyss nämnts

uppkommit genom avsättning, från fordran, som stiftelse förvärvar genom

att utlåna medel till arbetsgivaren (återlån). Sistnämnda slag av fordran

bör kunna bevakas utan inskränkning. Enligt utredningen kan emellertid

fordringens värde inte bestämmas förrän vid utdelningstillfället. Därav följer

att pensionsborgenären inte kan bestämma det belopp, som kan utgå ur

stiftelsen, vid den tidpunkt då återstoden av pensionsfordran skall bevakas

i arbetsgivarens konkurs. Stiftelsefordringens tillgångsvärde är nämligen då

inte känt. Vid beräkning av det avdrag, som föranleds av att del av pensionsfordran

kan bli betalad av pensionsstiftelse, bör man därför enligt utredningen

kunna bortse från sådan tillgång hos stiftelsen som består i fordran

mot arbetsgivaren, om fordringen inte är förenad med panträtt. Enligt utredningen

kan särskild lagbestämmelse därom avvaras.

Kemissyttrandena. Lagberedningen erinrar mot att utredningen upptagit

det sällsynta undantagsfallet att stiftelse efter lagens ikraftträdande innehar

fordran tillkommen genom avsättning och inte genom återlån. Enligt

beredningen kan regeln förorsaka missförstånd och bör därför utgå.

Ett spörsmål, som avser utdelning i konkurs för pensionsfordran, berörs

7 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 83

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

av försäkringsinspektionen. F. n. gäller enligt inspektionen att belopp som

i en arbetsgivares konkurs utdelas på cn arbetstagares pensionsfordran, utbetalas

kontant oavsett beloppets storlek. Såväl från sociala synpunkter som

av skatterättsliga skäl är denna ordning emellertid otillfredsställande. Det

är därför enligt inspektionen önskvärt med en föreskrift, som ålägger konkursförvaltaren

skyldighet att inköpa pensionsförsäkring för utdelat belopp,

om beloppet inte är ringa eller eljest särskilda skäl talar däremot.

Departementschefen. Efter vad utredningen framhållit får den omständigheten,

att en arbetstagares pensionsrätt tryggas av pensionsstiftelse, betydelse

när det gäller att avgöra storleken av det belopp som arbetstagaren

får bevaka om arbetsgivaren försätts i konkurs. Utredningen anvisar här det

förfarandet att arbetstagaren först skall vända sig till stiftelsen, vilken skall

likvidera, och därur söka täckning för sin pensionsfordran. Jag vill anmärka

att stiftelsen i princip inte får utbetala medel direkt till arbetstagaren (pensionsborgenären)

utan har att inköpa pensionsförsäkring för medlen. Vad

som inte kan utgå ur stiftelsen avses få bevakas hos arbetsgivaren. Jag biträder

utredningens förslag. Departementsförslaget har utarbetats i anslutning

härtill med vissa smärre justeringar, som lagberedningen föreslagit.

Ur förslaget har av praktiska skäl utmönstrats den av utredningen föreslagna

regleringen av sådan stiftelses fordran, som tillkommit genom avsättning

och inte genom återlån. Fallet torde bli mycket sällsynt och synes, om det

uppkommer, kunna lösas med tillämpning av rättsfallet NJA 1956 s. 748,

vilket rättsfall legat till grund för utredningens förslag. För de fall, då stiftelse

har fordran på grund av återlån, avses däremot ingen motsvarande

begränsning i stiftelses bevakningsrätt skola gälla.

Med anledning av försäkringsinspektionens yttrande vill jag nämna, att

frågan om konkursförvaltares skyldighet att inköpa pensionsförsäkring i

stället för att kontant utdela beloppet till pensionsborgenär berördes i förarbetena

till 1937 års lag om bundna pensionsstiftelser. Lagberedningen ansåg

att denna fråga föll utanför beredningens uppdrag och avstod därför

från att föreslå bestämmelser härom (SOU 1937:13 s. 108). För egen del

finner jag det naturligt, att intjänad pensionsrätt inte ger upphov till en

kontant utbetalning endast därför att arbetsgivaren går i konkurs. Sociala

skäl föranleder att pensionsborgenären inte i princip under sin aktiva yrkestid

skall kunna förfoga över de medel, som avses skola trygga hans ålderdom.

I sammanhanget kan jag peka på de regler, som departementsförslaget

innehåller om fördelning av pensionsstiftelses medel vid likvidation.

Enligt dessa skall medlen användas för inköp av pensionsförsäkring. Samma

åtgärd föreslås arbetsgivare skola vidtaga, om han nedlägger sin näringsverksamhet.

Inom t. ex. SPP har sedan länge gällt att pensionsförsäkring

inte får återköpas. Arbetstagare, som är tillförsäkrad ITP-pension i den formen

att pensionen tryggas genom FPG/PRI-systemet, har inte heller rätt att

s. 195 Kontrollera mot PDF

195

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

vid arbetsgivarens konkurs få sin pensionsrätt utbytt mot kontant utbetalning.

Enligt nämnda system har FPG att inköpa pensionsförsäkring i SPP,

motsvarande arbetstagarens intjänade pensionsrätt. Systemet synes till och

med förutsätta att arbetstagaren avstår från att själv bevaka sin fordran i

arbetsgivarens konkurs. Som framgår bör konkursförvaltaren därför inköpa

pensionsförsäkring i stället för att kontant utdela beloppet, om särskilda

skäl inte föranleder annat.

139 §.

Gällande rätt. 139 § andra stycket konkurslagen innehåller regler om

det värde som i utdelningsförslag skall åsättas fordran på ränta eller annan

förmån, som skall utgå under någons livstid. Sådan fordran skall uppskattas

till sitt kapitalvärde »efter den dödlighets- och livslängdstabell för riket,

som av vederbörande myndighet sist blivit utgiven» och på grundval av en

räntefot om 5 %.

Utredningen. Utredningen anser att konkurslagens regler om värdering

av pensionsfordringar och liknande fordringar bör anknytas till tryggandelagens

bestämmelser i ämnet. Utredningen föreslår därför, att fordran på

pension skall uppskattas till det belopp som motsvarar upplupen del av

pensionslöftet den dag från vilken tiden för klander mot utdelningsförslag

är att räkna. Uppskattningen skall ske med ledning av tryggandelagens bestämmelser.

Motsvarande berälcningssätt föreslås skola gälla i fråga om

fordran på livränta eller annan livsvarig förmån.

Remissyttrandena. Utredningens förslag hälsas med tillfredsställelse av

SACO. Lagberedningen förklarar sig inte ha något att invända mot det.

Lantbrukets skattedelegation påpekar, att förslaget leder till att pensionsfordringens

värde upptas till högre belopp än vad en engångspremie i t. ex.

SPP betingar. Skillnaden utgör omkring 10 %. Fordringen bör enligt delegationens

mening inte uppskattas till högre belopp i konkursen än som motsvarar

engångspremien.

Departementschefen. Förslaget till tryggandelag innehåller i 2 och 3 §§

bestämmelser om hur pensionsfordran skall värderas. I likhet med utredningen

finner jag det naturligt, att dessa regler skall tillämpas också när

det gäller värderingen av sådan fordran i arbetsgivarens konkurs och att

motsvarande skall gälla fordran på förmån som skall utgå under någons

livstid. Den omständigheten att konkursförvaltaren vid inköp av pensionsförsäkring

mot en engångspremie kan räkna med viss rabatt, bör inte påverka

den beräkning av fordringens värde som ligger till grund för utbetalningen.

Givetvis får detta dock inte föranleda att pensionsborgenären erhåller

en pensionsförsäkring på högre belopp än som motsvarar utfästelsen.

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

Förslaget till ändring i utsökningslagen

Departementschefen. I likhet med utredningen anser jag, att motsvarande

ändringar som i 139 § konkurslagen bör införas i 110 och 149 §§ utsökningslagen,

vilka innehåller regler om uppskattningen av livräntors och

andra livsvariga förmåners kapitalvärde.

Förslaget till ändrad lydelse av 7 § bokföringslagen

Gällande rätt. Bokföringslagen innehåller i 7 § bestämmelser om inventarium.

Inventariet skall uppta den bokföringsskyldiges samtliga tillgångar

och skulder, specificerade och värderade. Inom linjen skall anges bl. a. borgens-

och övriga ansvarsförbindelser i den mån de inte upptagits bland skulderna.

Balansräkningen skall enligt 8 § utgöra ett översiktligt sammandrag

av inventariet och även avse de uppgifter som lämnas inom linjen. Trots att

pensionsåtaganden är att betrakta som skulder torde det inte anses föreligga

skyldighet att redovisa sådana åtaganden i inventariet och balansräkningen.

Utredningen. Utredningen anser det vara förenligt med god ordning att

man av årsredovisningen skall kunna utläsa, hur den ekonomiska ställningen

påverkas av pensionsförpliktelser. Utredningen föreslår därför, att

pensionsåtaganden skall redovisas i inventariet. Redovisningen anses emellertid

inte behöva ske bland skulderna utan föreslås kunna lämnas inom

linjen, och utredningens förslag innehåller en uttrycklig bestämmelse härom.

Vid redovisning inom linjen behöver pensionsförpliktelsernas kapitalvärde

inte räknas ut, utan det räcker med att vissa uppgifter lämnas om

dem, såsom vem som är borgenär samt pensionens art och storlek. Utredningen

anger som ett önskemål att upplysning också lämnas om pensionsborgenärens

födelseår, kön, tidpunkt för anställningen och pensionsålder,

så att en granskare får möjlighet att uppskatta pensionsskulden.

I fråga om aktiebolag och övriga arbetsgivare, som skall ha rätt att tilllämpa

systemet med särskild redovisning av pensionsskuld, föreslår utredningen

vissa ytterligare bestämmelser i tryggandelagen rörande den redovisning

som skall lämnas inom linjen. Enligt dessa bestämmelser skall redovisningen

grundas på en försäkringsteknisk beräkning av pensionsåtagandena,

vilken i regel skall utföras årligen men i vissa fall bara vart tredje

år. Redovisningen skall avse bl. a. storleken av pensionsreserven, fördelad

på avsättning enligt allmän pensionsplan och övriga pensionslöften, pensionsstiftelses

förmögenhet och vilken grupp av personer som omfattas av

stiftelsens ändamål samt belopp som beräknas motsvara arbetsgivarens

skuld för upplupen del av samtliga pensionslöften efter avdrag för den del

s. 197 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

197

av skulden som redovisas under posten Avsatt till pensioner eller har täckning

i pensionsstiftelse.

Remissyttrandena. Regeln om plikt att verkställa försäkringsteknislc beräkning

kritiseras som betungande av bl. a. lagberedningen och Sveriges

köpmannaförbund. Stadgandena om vilka uppgifter som skall lämnas inom

linjen i balansräkningen godtas av Näringslivets skattedelegation. Föreningen

auktoriserade revisorer anser däremot bestämmelserna olämpligt utformade

och anför härom bl. a. följande. Den upplysning, som bör krävas, är

uppgift om förekommande ÖArer- eller underskott dels i posten Avsatt till

pensioner dels i pensionsstiftelser, allt i förhållande till resp. pensionsreserver.

Reglerna bör utformas endast med sikte på detta. Därmed bortfaller

sådana för bedömandet av företaget helt ovidkommande uppgifter som »förmögenhet

hos pensionsstiftelse» och »vilken grupp av personer som omfattas

av stiftelsens ändamål» samt pensionsreservens fördelning på allmän

pensionsplan och övriga pensionslöften.

I uppfattningen att de föreslagna föreskrifterna i förslaget till tryggandelag

är alltför detaljerade och föranleder alltför omfattande uppgiftsskyldighet

instämmer Sveriges köpmannaförbund och Lantbrukets skattedelegation.

Förbundet anser att det bör räcka med en uppgift om pensionsförpliktelsernas

omfattning utan uppdelning, i varje fall om förpliktelserna understiger

500 000 kronor i nuvarande penningvärde. Även delegationen finner

det vara tillräckligt med uppgift om den totala pensionsreserven, vilken

uppgift dock bör avse även hur stor del därav som tryggas av pensionsstiftelse.

Kooperativa förbundet föreslår att redovisningen inom linjen ersätts

av skyldighet att anmärka pensioneringsförhållandena i förvaltningsberättelsen

(103 § 1 mom. aktiebolagslagen). Denna berättelse skall — påpekar

förbundet — innehålla redogörelse för bolags personal, uppdelad på företagsledning,

arbetare och övriga befattningshavare. Det synes förbundet

ändamålsenligt, att berättelsen också innehåller uppgifter om vilka pensionsutfästelser

som föreligger och på vilket sätt de är avsedda att infrias.

I den mån arbetsgivaren har tecknat pensionsförsäkring i försäkringsbolag

eller understödsförening har arbetsgivaren inga andra skyldigheter än att

betala premie. Annan uppgift än att sådan försäkring finns borde då inte

behöva lämnas. De pensionslöften, som inte är försäkrade, bör däremot

redovisas, varvid det enligt förbundets mening synes tillräckligt med uppgift

dels om det totala kapitalvärdet av sådana pensionslöften, dels om

sättet för hur dessa är tryggade t. ex. genom skuldföring jämte kreditförsäkring

eller genom avsättning till realstiftelse.

Departementschefen. Som jag framhållit i den allmänna motiveringen

anser jag mig kunna godta, att som hittills inte alla pensionsåtaganden

nödvändigtvis måste redovisas på skuldsidan i arbetsgivarens bokföring,

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

trots att de principiellt är att anse som skulder. En erinran härom bör införas

i bokföringslagen.

Om en arbetsgivare har pensionsskuld som inte redovisas på skuldsidan

i balansräkningen, bör detta emellertid framgå av bokslutshandlingarna.

Som jag tidigare uttalat anser jag liksom utredningen att uppgift härom

bör lämnas inom linjen i inventariet och balansräkningen.

En tillfredsställande redovisning av den belastning som en arbetsgivares

pensionsskulder innebär erhålls, om arbetsgivaren inom linjen lämnar uppgift

om den inte bokförda pensionsskuldens totala värde och om det belopp

därav som har täckning i pensionsstiftelses förmögenhet. Pensionsskuldens

värde kan emellertid ofta inte fastställas utan komplicerade beräkningar,

som fordrar särskild sakkunskap. En uppgiftsskyldighet av detta

slag kan därför vara mycket betungande för arbetsgivaren. Åtminstone när

det gäller arbetsgivare, vars bokslut inte skall offentliggöras, finner jag det

därför inte rimligt att föreskriva plikt att värdera den inte bokförda pensionsskulden.

Å andra sidan synes det mig inte heller tillfredsställande att

balansräkningen endast innehåller en upplysning om att det finns pensionsskuld

som inte bokförts, utan bokföringen bör innehålla sådana uppgifter

om pensionsåtagandena, att en granskare kan få en ungefärlig bild

av hur betydande belastning för företaget dessa åtaganden innebär. Några

närmare anvisningar om vilka uppgifter som skall lämnas synes emellertid

inte lämpligen böra meddelas i lag, utan frågan torde få bedömas med hänsyn

till vad som kan anses överensstämma med allmänna bokföringsgrunder

och god köpmannased.

Om pensionsåtaganden täcks av försäkring, torde det vara tillräckligt med

en uppgift härom. I övrigt kan, när pensionsåtaganden avser ett fåtal personer,

den enklaste formen för redovisningen vara att räkna upp dessa

personer och lämna vissa uppgifter om storleken av deras pensionsförmåner

och den tidpunkt då de skall börja utgå. Rör det sig om ett stort antal

personer, förefaller det lämpligare att arbetsgivaren lämnar en sammanfattande

redogörelse.

När det gäller aktiebolag, ekonomiska föreningar och andra sådana företag,

som enligt gällande bestämmelser är skyldiga att lägga fram sitt bokslut

inför offentligheten, kan det synas mer tveksamt, om man bör avstå

från kravet på värdering av pensionskuld. Jag har emellertid med hänsyn

till de svårigheter som skulle uppstå för många företag funnit mig inte böra

föreslå någon obligatorisk regel om sådan värdering, utan det får överlämnas

åt företagen själva och deras revisorer att mot bakgrunden av allmänna

bokföringsprinciper bedöma, vilka uppgifter som bör lämnas. Jag

vill i detta sammanhang erinra om att pensionsskuld inom linjen i huvudsak

torde vara en övergående företeelse. För sådana pensionsutfästelser

som grundar sig på allmän pensionsplan måste nämligen enligt avtal alltid

skuldavsättning ske, och i framtiden kan sådana utfästelser väntas bli helt

dominerande.

s. 199 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

199

Förslaget till ändring i lagen om tillsyn över stiftelser

Gällande rätt. Fri pensionsstiftelse står f. n. under länsstyrelses tillsyn

enligt 1929 års lag, medan bunden sådan stiftelse är underkastad bestämmelserna

i 1937 års lag. Det sistnämnda gäller även bunden personalstiftelse.

Fri personalstiftelse behöver däremot inte vara underkastad tillsyn.

Enligt 8 § 1929 års lag äger länsstyrelse bl. a. undanta anmäld stiftelse

från tillsyn, om stiftelsen redan anses underkastad nöjaktig tillsyn eller om

stiftelsens förmögenhet nedgått under 10.000 kronor. Det sistnämnda gäller

doek inte för pensionsstiftelse, som står under länsstyrelsens tillsyn.

Utredningen. Utredningen föreslår i korthet att de regler som f. n. i 1929

års lag särskilt behandlar fri pensionsstiftelse hädanefter skall avse pensionsstiftelse

och personalstiftelse enligt nya lagen.

Remissyttrandena. Utformningen av utredningens förslag har på en

punkt kritiserats av överståthållarämbetet, som påpekar att 8 § såväl enligt

gällande lydelse som enligt förslaget inte hindrar tillsynsmyndigheten från

att undanta pensionsstiftelse från tillsyn på den grund att tillsyn finnes

obehövlig. Ämbetet förordrar att paragrafen utformas på ett sätt som utesluter

en sådan tolkning.

Departementschefen. Jag anser mig kunna godta utredningens förslag.

Vad beträffar överståthållarämbetets påpekande vill jag endast anmärka,

att det visserligen mot bakgrund av syftet med tillsynsbestämmelserna måste

vara ovanligt att sådana särskilda omständigheter kan påvisas i fråga

om en pensions- eller personalstiftelse, att tillsyn inte längre skulle behövas.

Någon anledning att nu skärpa gällande bestämmelser kan dock knappast

anses föreligga.

Förslaget till ändring i aktiebolagslagen

Departementschefen. Aktiebolagslagen innehåller en rad särskilda bestämmelser

rörande sådana stiftelser som avses i 1937 års lag om aktiebolags

pensions- och andra personalstiftelser. Utredningen föreslår att dessa bestämmelser

slopas i samband med att denna lag upphävs. Jag instämmer

med utredningen och förordar därför de ändringar i 9, 67, 68, 112, 113, 156,

161, 165, 213 och 216 §§ som framgår av departementsförslaget.

Utredningen föreslår även vissa andra ändringar, bl. a. i 72, 101 och

174 §§.

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

Gällande rätt. 72 § 1 mom. innehåller bestämmelser om fondering och utdelningsbegränsning

i bolag, vars skulder överstiger det egna kapitalet.

Minst 10 % av årsvinsten skall avsättas till reservfond eller till en skuldregleringsfond,

så länge bolagets skulder enligt balansräkningen överstiger

summan av aktiekapitalet, reservfonden och skuldregleringsfonden. Bolaget

får vidare inte heller dela ut större del av den vinst som återstår efter föreskriven

fondavsättning än som motsvarar 5 % av bolagets behållna förmögenhet

enligt balansräkningen, om inte samtidigt ytterligare belopp avsätts

till reservfonden eller skuldregleringsfonden. När aktiekapitalet och de

båda fonderna överstiger skulderna får skuldregleringsfonden nedsättas. Vid

tillämpningen av de nu nämnda bestämmelserna skall man enligt 2 mom.

bortse från vissa skulder, bl. a. sådana för vilka säkerhet lämnats inom 60

% av taxeringsvärdet för bolaget eller dotterbolag tillhöriga fastigheter av

visst slag.

Utredningen. Utredningen påpekar, att posten Avsatt till pensioner kan

överstiga vad som erfordras för att täcka arbetsgivarens pensionsreserv och

att arbetsgivaren har möjlighet att när som helst »förfoga» över detta överskott

genom att minska posten med motsvarande belopp. Beloppet bör därför

inte behandlas som skuld. Utredningen föreslår att till de skulder som

inte skall beaktas vid tillämpningen av reglerna i 72 § även skall hänföras

disponibla pensionsmedel på posten Avsatt till pensioner.

Remissyttrandena. Utredningens förslag har inte mött någon kritik från

remissinstanserna. Näringslivets skattedelegation hänvisar emellertid i detta

sammanhang till en framställning till justitiedepartementet från Sveriges

industriförbund av den 6 april 1965, vari förbundet bl. a. föreslår lättnader

i fråga om fonderingsplikten enligt 72 §. Enligt delegationens mening bör de

av förbundet föreslagna ändringarna genomföras samtidigt med den nya

lagstiftningen om tryggande av pensionsutfästelser.

Departementschefen. Om ett aktiebolag redovisar pensionsskuld i balansräkningen

under rubriken Avsatt till pensioner, blir bestämmelserna i 72 §

lagen om aktiebolag tillämpliga på hela skuldposten. Denna kan emellertid

överstiga arbetsgivarens pensionsreserv eller den del därav som inte har

täckning i pensionsstiftelses förmögenhet. Av 7 § i förslaget till tryggandelag

framgår motsättningsvis, att det i så fall står arbetsgivaren fritt att avföra

överskjutande belopp från skuldposten. Detta belopp bör med hänsyn

härtill inte behandlas som skuld vid tillämpningen av 72 §. En regel härom

synes lämpligen böra få sin plats i ett särskilt stycke i paragrafens 2 möm.

Jag föreslår därför i överensstämmelse med utredningens förslag ätt i

nämnda moment införs ett fjärde stycke av innehåll att belopp som uppta
-

s. 201 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

201

gits under rubriken Avsatt till pensioner, inte räknas som skuld i den mån

det överstiger det belopp under vilket posten enligt 7 § tryggandelagen inte

får nedbringas.

Andra frågor om ändringar i aktiebolagslagen än sådana som står i omedelbart

samband med den föreslagna lagstiftningen om pensionslöften synes

inte böra behandlas i detta sammanhang.

101 §.

Gällande rätt. 101 § innehåller regler om balansräkningens uppställning.

Beträffande skulderna föreskrivs bl. a., att långfristiga skulder och kortfristiga

skulder skall redovisas var för sig samt att förstnämnda grupp skall

uppdelas på obligationslån och andra långfristiga skulder.

I paragrafens 5 mom. föreskrivs förbud mot att redovisa fond under benämningen

pensionsfond eller understödsfond eller annan benämning som

utmärker, att fonden bildats för tryggande av pension eller eljest för anställdas

eller deras anhörigas välfärd. Momentet innehåller vidare vissa bestämmelser

rörande pensionsstiftelser som bildats enligt 1937 års lag.

I 7 mom. anges vissa uppgifter som skall anmärkas inom linjen. Där skall

bl. a. redovisas det sammanlagda årliga beloppet av pensioner som utgår på

grund av förpliktelser, vilka ej upptagits som skuld i balansräkningen eller

motsvaras av där upptagen skuld till pensionsstiftelse. Däremot föreligger

inte någon skyldighet att upplysa om ännu inte utgående pensioner. Pensionsförpliktelser

som i närmast föregående balansräkning upptagits som

skuld får inte redovisas inom linjen.

Utredningen. Om bolaget väljer att redovisa pensionsskuld bland skulderna

i balansräkningen, skall denna skuld enligt utredningens förslag tas

upp som en särskild post bland de långfristiga skulderna, och det skall anges

hur stor del därav som redovisas under rubriken Avsatt till pensioner.

Utredningen föreslår, att 5 mom. slopas. Det synes utredningen inte nödvändigt

att längre ha ett uttryckligt förbud mot beteckningar som pensionsfond

och liknande.

Utredningen föreslår vidare att i 7 mom. införs skyldighet för bolaget att

inom linjen anmärka sina pensionsåtaganden. Förslaget innehåller också en

hänvisning till de av utredningen föreslagna bestämmelserna i tryggandelagen

som anger, vilka uppgifter som skall lämnas inom linjen.

Remissyttrandena. Förslaget att pensionsskuld, som redovisas på skuldsidan

i balansräkningen, skall upptas under rubriken Långfristiga skulder

har föranlett Föreningen auktoriserade revisorer att uttala, att tillägget bör

avse endast posten Avsatt till pensioner. På grund av skattebestämmelserna

förekommer det praktiskt sett aldrig att annan pensionsskuld upptas i

7-j- Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 83

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

balansräkning och inte heller blir så fallet i fortsättningen. Skulle det i rena

undantagsfall förekomma, att ett företag avsätter till en beskattad pensionsskuld,

är denna posts redovisning separat under »Långfristiga skulder» en

given följd av den inledande regeln i 1 mom. med dess hänvisning till »allmänna

bokföringsgrunder och god köpmannased», påpekar föreningen.

Departementschefen. I likhet med utredningen anser jag, att pensionsskuld,

som redovisas bland skulderna i balansräkningen, bör tas upp som

en särskild post under rubriken långfristiga skulder. Såsom Föreningen

auktoriserade revisorer anfört synes det dock inte påkallat att i lagtexten

ta hänsyn till annan pensionsskuld än sådan som redovisas under rubriken

Avsatt till pensioner.

Jag delar utredningens bedömning att bestämmelserna i 5 mom. kan slopas.

Vad slutligen beträffar 7 mom. vill jag erinra om det tillägg som jag har

föreslagit i 7 § bokföringslagen, enligt vilken pensionsåtaganden som inte

tagits upp bland skulderna skall anges inom linjen. Såsom jag anfört vid

behandlingen av denna bestämmelse har jag inte ansett mig böra föreslå

skyldighet för arbetsgivaren att värdera denna skuld ens då arbetsgivaren

är ett aktiebolag, utan skuldens innebörd skall kunna anges på annat sätt.

Eftersom uppgiftsskyldigheten alltså skall ha samma innebörd som enligt

7 § bokföringslagen, bör regelns formulering ansluta sig till denna bestämmelse.

Det synes mig inte lämpligt att föreskriva obligatorisk skyldighet att

ange beloppet av utgående pensioner, eftersom en sådan uppgift kan ge en

missvisande bild av pensionsförpliktelsernas omfång. Frågan huruvida upplysning

skall lämnas härom torde få bedömas från fall till fall. Med hänsyn

till det i 7 § tryggandelagen föreslagna förbudet mot att minska posten Avsatt

till pensioner under pensionsreserven fordras inte längre någon bestämmelse

i aktiebolagslagen om att pensionsförpliktelse, som tidigare har

upptagits som skuld, inte skall få överföras till redovisning inom linjen.

174 §.

Departementschefen. 174 och 175 §§ aktiebolagslagen innehåller bestämmelser

om fusion av aktiebolag. I 174 § 1 mom. sjätte stycket — till vilket

175 § 3 mom. första stycket hänvisar — finns regler för det fall att till det

överlåtande bolaget hör stiftelse som bildats enligt 1937 års lag. Utredningen

föreslår, att dessa regler ersätts av en hänvisning till tryggandelagens bestämmelser

om överförande av pensionsstiftelse och personalstiftelse i samband

med att ett företag upphör med sin näringsverksamhet och ett annat

företag övertar denna. Denna bestämmelse har inte föranlett någon erinran

vid remissbehandlingen. Även jag anser det lämpligt att 174 § aktiebolagslagen

innehåller en erinran om de regler som gäller i fråga om överföran
-

s. 203 Kontrollera mot PDF

203

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

de av pensions- eller personalstiftelse, och jag föreslår därför att paragrafen

ändras i överensstämmelse med utredningens förslag med den redaktionella

avvikelse som föranleds av att pensions- och personalstiftelser i departementsförslaget

behandlas i samma lag.

Förslagen till ändringar i lagarna om försäkringsrörelse, bankrörelse,

sparbanker, ekonomiska föreningar och j or dbrukskasseröreisen

Departementschefen. De ändringar som föreslagits i aktiebolagslagen bör

genomföras också i annan associationsrättslig lagstiftning, där behov av

ändring föreligger.

Lagen om bankrörelse innehåller i 191 § vissa särskilda bestämmelser

om pensions- och personalstiftelser, som inte är underkastade 1937

års lag. Bestämmelserna innebär bl. a., att bankinspektionen skall ha tillsyn

över placeringen av stiftelsens tillgångar. Jag föreslår att dessa bestämmelser

bibehålls i huvudsak oförändrade.

197 §lagenomsparbanker föreskrivs, att sparbank inte får överföra

medel till annan pensionsstiftelse än sådan som bildats uteslutande för

pensionering av personal som är eller har varit anställd i sparbankens tjänst

eller efterlevande till sådan personal, överföring får inte ske annat än

när det behövs för att uppbringa stiftelsens förmögenhet till belopp, som

motsvarar kapitalvärdet vid överföringstillfället av intjänade pensioner

jämte dyrtidstillägg eller andra därmed jämförliga tillägg, som enligt

gjorda utfästelser eller inom sparbanken tillämpad sedvänja högst skall

utgå. Vidare krävs att överskott vid upplösning av stiftelsen enligt stadgarna

i första hand skall användas till betalning av pensionspremier för

anställda hos sparbanken och i övrigt för allmännyttigt eller välgörande

ändamål, som inte skall tillgodoses genom statsbidrag.

De sålunda föreskrivna inskränkningarna i fråga om sparbanks rätt att

överföra tillgångar till pensionsstiftelse synes alltjämt böra gälla. Stadgandet

bör emellertid anpassas till den föreslagna nya lagstiftningen. I 9 §

förslaget till tryggandelag föreskrivs att där avsedda stiftelser skall ha till

uteslutande ändamål att trygga pensionering av arbetstagare eller deras

efterlevande. Sedan denna lag införts torde man inte ha anledning att räkna

med att andra stiftelser med pensionering som ändamål skall förekomma.

Bestämmelsen i sparbankslagen rörande pensionsstiftelses ändamål kan

därför slopas. Spärren i fråga om det belopp som får överföras bör lämpligen

anknytas till 15 § tryggandelagen. Beträffande överskottets användning

vid stiftelsens upplösning torde några särskilda bestämmelser utöver dem

som nämnda lag innehåller inte behövas.

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

Hemställan

I enlighet med vad jag nu anfört föreligger inom justitiedepartementet

upprättade förslag till

1) lag om tryggande av pensionsutfästelse m. m.,

2) lag om ändring i 17 kap. handelsbalken,

3) lag om ändring i konkurslagen,

4) lag om ändring i ut sökning slag en,

5) lag om ändrad lydelse av 7 § bokföringslagen den 31 maj 1929 (nr

117),

6) lag angående ändring i lagen den 24 maj 1929 (nr 116) om tillsyn

över stiftelser,

7) lag angående ändring i lagen den 14 september 1944 (nr 705) om aktiebolag,

8) lag angående ändring i lagen den 17 juni 1948 (nr 433) om försäkringsrörelse,

9) lag angående ändring i lagen den 31 mars 1955 (nr 183) om bankrörelse,

10) lag angående ändring i lagen den 3 juni 1955 (nr 416) om sparbanker,

11) lag angående ändring i lagen den 1 juni 1951 (nr 308) om ekonomiska

föreningar,

12) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1956 (nr 216) om jordbrukskas

serörelsen.

Föredraganden hemställer att lagrådets utlåtande över lagförslagen inhämtas

för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet genom utdrag av

protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

s. 205 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

205

Pensionsstiftelseutredningens förslag

till

lag om tryggande av pensionslöften

Härigenom förordnas som följer.

1 KAP.

Bilaga 1

Inledande bestämmelser

1 §•

Arbetsgivare må på sätt angives i 2 kap. trygga löften om pension till

arbetstagare eller deras efterlevande genom att i balansräkningen bland

skulderna redovisa en post, benämnd Avsatt till pensioner.

Sådan redovisning må företagas av

a) aktiebolag, ekonomisk förening, ömsesidigt försäkringsbolag och sparbank

samt

b) handelsbolag, som antagit allmän pensionsplan för arbetstagare.

För de under a) upptagna arbetsgivarna må redovisningen avse de åtaganden

som angivas i 2 kap., medan för handelsbolag redovisning är tillåten

i fråga om åtaganden enligt allmän pensionsplan.

Konungen må medgiva jämväl annan arbetsgivare än nu sagts att redovisa

en post, Avsatt till pensioner.

2 §•

Vad som avses med pensionsstiftelse och vilka bestämmelser, som gälla

för sådan stiftelse, framgår av 3 kap. samt av lagen om införande av lagen

om tryggande av pensionslöften och lagen om personalstiftelse.

3 §•

Om verkan av upphörande av rörelse, såvitt angår pensionsborgenärs rätt,

stadgas i 4 kap.

4 §.

Om tillsynsmyndighet stadgas i 5 kap.

2 KAP.

Bokföring av pensioner

1 §•

I balansräkningen må bland skulderna upptagas en post, benämnd Avsatt

till pensioner. Där redovisas:

a) vad arbetsgivaren enligt allmän pensionsplan åtagit sig att redovisa

såsom Avsatt till pensioner samt

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

b) ett belopp högst motsvarande arbetsgivarens skuld för upplupen del

av löfte om pension till arbetstagare född år 1907 eller tidigare eller till sådan

arbetstagares efterlevande, dock att härvid pensionslöfte icke må antagas

gälla högre pension än vad som vid räkenskapsårets utgång utgör sammanlagt

tre sådana basbelopp som avses i lagen om allmän försäkring och

c) ett belopp högst motsvarande arbetsgivarens skuld för upplupen del

av löfte om pension intill pensionens belopp den 31 december 1966.

Fanns vid föregående räkenskapsårs utgång ett högre belopp redovisat såsom

Avsatt till pensioner, må i stället detta belopp upptagas med de avdrag

som framgå av 6 §.

Vid redovisning av skuld för pensionslöften enligt b) och c) må arbetsgivare,

som är aktiebolag eller ekonomisk förening, icke taga i betraktande

löfte om pension till arbetstagare eller efterlevande med bestämmande inflytande

över bolaget eller föreningen under den tid inflytandet består;

arbetsgivaren obetaget att redovisa skuld för pensionslöfte till sådan arbetstagare

för tid, innan detta inflytande uppkommit. Till grund för bedömandet

huruvida en person har bestämmande inflytande skall läggas hans eget,

föräldrars, makes, avkomlings och avkomlings makes samlade innehav av

aktier eller andelar.

Vid redovisning av skuld för pensionslöften enligt b) och c) avdrages vad

som har täckning i pensionsstiftelses förmögenhet. Samma gäller redovisning

av åtaganden enligt a), om stiftelsen enligt sina stadgar särskilt avser

att trygga åtaganden enligt allmän pensionsplan.

2 §•

Med upplupen del av pensionslöfte förstås kapitalvärdet av den pension,

som arbetstagaren intjänat vid beräkningstillfället.

Vid varje beräkningstillfälle anses arbetstagaren hava intjänat så stor

del av pensionen, som motsvarar förhållandet mellan antalet förflutna tjänsteår

och antalet tjänsteår från anställningen till pensionsåldern, varvid dock

skall bortses från tjänsteår längre tid tillbaka än fyrtio år före pensionsåldern.

Hava andra regler om intjänande knutits till pensionslöfte, äga dessa tilllämpning.

3 §•

Beräkning av kapitalvärde sker med ledning av räntefot och övriga antaganden,

som fastställas av Konungen eller av den myndighet Konungen

förordnar.

4 §•

Med allmän pensionsplan avses allmänna grunder för pensionering av

samtliga eller viss grupp av arbetstagare eller deras efterlevande. Planen

skall innehålla regler om tryggande av arbetsgivarens åtaganden genom

kreditförsäkring, avsättning till pensionsstiftelse eller annan likvärdig anordning

och vara på arbetstagaresidan godkänd av sådan organisation, som

enligt lagen om förenings- och förhandlingsrätt är att anse såsom huvudorganisation.

5 §•

Med arbetsgivares pensionsreserv avses dennes skuld dels enligt allmän

pensionsplan dels ock för upplupen del av sådana löften om pension, som

angivas i 1 § första stycket b) och c), med bortseende från löften omnämnda

i 1 § tredje stycket.

s. 207 Kontrollera mot PDF

207

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

Vad som är redovisat såsom Avsatt till pensioner är bundet intill måttet

för arbetsgivarens pensionsreserv, där denna reserv icke har täckning i

pensionsstiftelses förmögenhet enligt vad som närmare framgår av tredje

stycket. Belopp, som ej är bundet, benämnes disponibla pensionsmedel.

Till den del arbetsgivarens pensionsreserv utgöres av löften om pension,

som tryggas jämväl av pensionsstiftelse, skall pensionsreserven täckas av

stiftelsen, så långt stiftelsens förmögenhet förslår. Tryggar stiftelsen samtidigt

löfte, som icke må medräknas i pensionsreserven, skall stiftelsen i

första hand anses täcka upplupen del av sådant löfte. Höra flera pensionsstiftelser

till arbetsgivaren och tjäna dessa helt eller delvis till tryggande av

samma pensionslöften, skall upplupen del av löftena täckas i första hand

av stiftelse, som omfattar en trängre krets av personer, eller, om stiftelserna

omfatta samma krets av personer, av den äldre stiftelsen.

Att pensionsstiftelse, där ej annat avsetts, icke tryggar arbetsgivares åtaganden

enligt allmän pensionsplan framgår av 3 kap. 1 §.

6 §■

Sker avsättning till pensionsstiftelse, skola disponibla pensionsmedel

minskas med ett belopp som motsvarar avsättningens storlek. Lika med avsättning

till pensionsstiftelse anses inköp av pensionsförsäkring.

Vid räkenskapsårets utgång skola disponibla pensionsmedel minskas med

det lägsta av följande två belopp, nämligen de disponibla medlen vid årets

ingång och en tiondel av pensionsreserven vid samma tidpunkt.

Hava disponibla pensionsmedel vid utgången av vart och ett av de tre

närmast föregående räkenskapsåren överstigit en tiondel av pensionsreserven,

får vid årets utgång på posten Avsatt till pensioner icke redovisas disponibla

pensionsmedel.

7 §•

Arbetsgivare skall årligen verkställa försäkringsteknisk beräkning av sina

pensionsåtaganden. Är sannolikt att disponibla pensionsmedel saknas, behöver

sådan beräkning dock icke ske oftare än vart tredje år.

Med ledning av denna beräkning skall inom linjen i balansräkningen anmärkas:
a)

storleken av arbetsgivarens pensionsreserv, fördelad på avsättning enligt

allmän pensionsplan och övriga pensionslöften,

b) belopp som beräknas motsvara vad som kan komma att utgå med förmånsrätt

enligt 17 kap. 6 a § handelsbalken,

c) förmögenhet hos pensionsstiftelse och vilken grupp av personer som

omfattas av stiftelsens ändamål samt

d) belopp som beräknas motsvara arbetsgivarens skuld för upplupen del

av samtliga pensionslöften efter avdrag med den del av arbetsgivarens

skuld, vilken redovisas enligt 1 § första stycket eller har täckning i pensionsstiftelse.

8 §.

Arbetsgivare, vilken uppsåtligen eller av grov oaktsamhet otillåtligen

minskar vad som redovisats såsom Avsatt till pensioner eller eljest underlåter

att iakttaga föreskrifterna i detta kapitel, dömes till dagsböter.

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

3 KAP.

Pensionsstiftelse

1 §•

Med pensionsstiftelse avses stiftelse med ändamål att i arbetsgivarens intresse

främja pensionering av arbetstagare eller deras efterlevande.

Arbetsgivare må i stiftelseurkunden förordna, att pensionsstiftelse skall

omfatta endast viss grupp av arbetstagare eller efterlevande. Stiftelse anses

icke hava till ändamål att trygga åtaganden enligt allmän pensionsplan, med

mindre stiftelsen särskilt avser att trygga sådana åtaganden.

Pensionsstiftelse, som hör till aktiebolag eller ekonomisk förening, må

icke trygga förmåner åt sådan arbetstagare eller efterlevande som avses i

2 kap. 1 § tredje stycket utöver vad som inom branschen är sedvanligt för

arbetstagare med motsvarande uppgifter.

Är pensionsstiftelse gemensam för flera arbetsgivare, skall det vid stiftandet

bestämmas grunder angivande gemenskapen i stiftelsens tillgångar

och i stiftelsens gäld.

Pensionsstiftelse är underkastad den tillsyn som gäller för stiftelser i allmänhet,

även om stiftaren förordnat annorlunda.

2 §•

Pensionsstiftelse säges hava överskott å kapitalet, när stiftelsens tillgångar

överstiga förutom den gäld stiftelsen själv må hava ådragit sig — upplupen

del av löften om pension, som tryggas av stiftelsen.

Avser pensionsstiftelsen att trygga åtaganden enligt allmän pensionsplan,

är avgörande vad arbetsgivaren åtagit sig att redovisa som pensionsreserv

enligt pensionsplanen.

3 §•

Pensionsstiftelse gottgör arbetsgivaren för

a) förfallna pensionsposter, avgifter för pensionsförsäkring och övriga utgifter

i samband med pensionering,

b) engångsunderstöd till arbetstagare vid långvarig oförmåga till arbete

på grund av sjukdom, lyte eller annat men eller vid avgång ur tjänsten på

grund av uppnådd ålder samt engångsunderstöd till efterlevande vid arbetstagarens

frånfälle eller försäkring av sådana understöd samt

c) vad som i bokföringen avsatts till fullgörande av bestämmelse i allmän

pensionsplan.

Vid gottgörelse enligt a) har pensionsstiftelse att beakta samtliga de begränsningar,

som må avse stiftelsens ändamål, och vid gottgörelse enligt b)

och c) allenast den begränsningen att fråga är om arbetstagare, som omfattas

av stiftelsens ändamål.

Gottgörelse sker ur överskott å kapitalet. För gottgörelse enligt a) må

dock användas årets avkastning, ehuru pensionsstiftelsen icke har överskott

å kapitalet. Föreskrift i stiftelsens stadgar att avkastning, helt eller delvis,

skall läggas till kapitalet länder till efterrättelse, så länge stiftelsen icke har

överskott å kapitalet.

Gottgörelse må avse löpande utgifter eller de utgifter arbetsgivaren haft

under det närmast föregående räkenskapsåret.

Beräknar arbetsgivare vid taxering till beskattning sin inkomst enligt bokföringsmässiga

grunder, skall gottgörelsen avse kostnad i stället för utgift.

s. 209 Kontrollera mot PDF

209

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

Gottgörelse för avgift till försäkring för tilläggspension må avse den del

av avgiften, som kan anses hänföra sig till lön eller annan ersättning åt person

vilken omfattas av stiftelsens ändamål.

4 §•

Pensionsstiftelse äger att för arbetsgivarens räkning till arbetstagare eller

deras efterlevande betala pensionspost eller annat som avses i 3 §, när den

berättigade icke kan antagas erhålla betalning av arbetsgivaren utan avsevärt

dröjsmål.

Tillsynsmyndighet må medgiva pensionsstiftelse att verkställa betalning

även eljest, när särskilda skäl föranleda därtill. I tillståndet må angivas villkoren

för sådan betalning, såsom att den får ske endast ur överskott å kapitalet.

5 §•

Har pensionsstiftelse efter fullgörande av sådan betalning som föranledes

av bestämmelserna i 3 och 4 §§ överskott å kapitalet, må stiftelsen av överskottet

anslå medel till arbetstagares och deras efterlevandes allmänna välfärd

ävensom till välgörande eller annat allmännyttigt ändamål.

6 §•

Pensionsstiftelse må icke från arbetsgivaren mottaga egendom på villkor,

som begränsa dess befogenhet att förfoga över denna tillgång.

Pensionsstiftelse må icke från arbetsgivaren mottaga fordran mot denne.

Pensionsstiftelse, som hör till aktiebolag, må ej äga aktier i bolaget. Äger

annat aktiebolag huvudparten av aktierna i stiftarebolaget, må stiftelsen

icke heller äga aktier i det förra bolaget eller i aktiebolag, i vilket stiftarebolaget

äger huvudparten av aktierna.

7 §•

Pensionsstiftelse må ej utlova pension. Sker det ändå, är löftet ogiltigt.

Har arbetsgivaren till pensionslöfte knutit villkor att pensionen skall utgå

i den mån pensionsstiftelses medel förslå därtill, är villkoret ogiltigt, och

svarar arbetsgivaren för sitt löfte utan avseende å villkoret.

8 §•

Vad i lagen om tillsyn över stiftelser är föreskrivet om anmälningsplikt,

stadgar samt åligganden och ansvar för styrelse eller ledamot därav skall

äga motsvarande tillämpning på pensionsstiftelse med följande ändringar

och tillägg.

Ledamöter och suppleanter i styrelsen väljas till lika antal av arbetsgivaren

och av arbetstagarna. Val sker för en tid av tre år, om stadgarna icke

föreskriva annat. Ledamöterna må utse ordförande, om de äro ense härom.

Valet må falla på ledamot eller utomstående. Kunna ledamöterna ej enas,

utses ordförande av tillsynsmyndigheten. Tryggar pensionsstiftelsen löfte

om pension till sådan arbetstagare eller efterlevande som avses i 2 kap. 1 §

tredje stycket, skall ordförande städse utses av tillsynsmyndigheten.

Består styrelse av enbart arbetsgivare- och arbetstagareledamöter och

uppnås icke flertal, skall styrelsen hos tillsynsmyndigheten hemställa om

förordnande av ordförande att deltaga i ärendets avgörande.

Arbetstagarnas ledamöter och suppleanter utses av organisation, som företräder

det stora flertalet av arbetstagarna. Finnas flera organisationer,

som sammanlagt företräda detta flertal, utses ledamöterna gemensamt av

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

dessa. Val må ske även vid sammanträde med arbetstagarna. Saknas i tjänst

varande arbetstagare eller förekomma eljest särskilda skäl, varför sammanträde

icke bör anordnas, må tillsynsmyndigheten utse arbetstagarnas ledamöter.

Arbetsgivaren äger att för tiden fram till dess ordförande utsetts tillsätta

lämplig person härtill.

Styrelsens ordförande skall i god tid före utgången av valperioden erinra

arbetsgivaren och behörigt organ för arbetstagarna om deras rätt att utse

ledamöter samt i förekommande fall utlysa sammanträde.

Arbetsgivaren åligger att utse revisor. Tillsynsmyndigheten äger utse särskild

revisor, när anledning därtill finnes. Revisorns berättelse skall åtfölja

styrelsens årsredovisning, som skall ingivas till tillsynsmyndigheten inom

sex månader efter räkenskapsårets utgång.

Ledamot av styrelsen och revisor må av stiftelsen åtnjuta skäligt arvode

för sitt uppdrag ävensom ersättning för kostnader och utlägg.

9 §•

Pensionsstiftelse skall träda i likvidation, när stiftelsens medel under

avsevärd tid varit helt otillräckliga att tjäna ändamålet eller när befintliga

medel få anses icke längre behövliga. Stiftelse skall ock träda i likvidation,

om arbetsgivaren blir försatt i konkurs eller upphör med sin rörelse utan

att stiftelsen i samband med upphörandet överföres till efterträdaren på

sätt stadgas i 4 kap.

Likvidationen skall handhavas av stiftelsens styrelse. Om styrelseledamots

ansvar gäller vad i aktiebolagslagen är -stadgat om likvidation.

Äger pensionsstiftelse fordran mot arbetsgivaren, är denna genast förfallen

till betalning.

Sedan medel avsatts för den gäld pensionsstiftelsen själv må hava ådragit

sig, betalar stiftelsen förfallna pensionsposter.

Återstående belopp användes till inköp av försäkring för arbetstagares

och efterlevandes fordringar å pension, om icke tillsynsmyndigheten finner

särskilda skäl tala för att medel utbetalas till fordringshavaren.

Finnas ytterligare medel, användas dessa till pensioner och understöd

åt arbetstagare eller efterlevande. Vid medlens fördelning beaktas vad som

må anses utgöra skälig pension för den som haft motsvarande anställningstid

och anställningsförmåner.

Skulle medel ändå återstå, anslås dessa till välgörande eller eljest allmännyttigt

ändamål -efter tillsynsmyndighetens medgivande.

Förslå icke pensionsstiftelsens medel till -att infria skuld på grund av

löften om pension, som tryggas av stiftelsen, fördelas medlen efter de grunder

som skulle hava gällt i arbetsgivarens konkurs.

10 §.

Finnes icke längre någon, som omfattas av pensionsstiftelsens ändamål,

eller överstiger stiftelsens kapital väsentligen vad som kan komma att fordras

för tillgodoseende av ändamålet -eller förekomma eljest särskilda skäl

att ändra stadgarnas innehåll, må tillsynsmyndigheten -efter ansökan av

stiftelsen förordna om erforderlig ändring. Förordnandet må avse även, att

pensionsstiftelse sammanslås med annan sådan stiftelse.

Bedömer tillsynsmyndigheten ärendet vara av sådan beskaffenhet, att det

bör ankomma på Konungen att fatta beslut, må ärendet av myndigheten

underställas Konungen för avgörande.

s. 211 Kontrollera mot PDF

211

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

11 §■

\ ägrar pensionsstiftelse att efterkomma arbetsgivares framställning om

gottgörelse ur stiftelsen, äger arbetsgivaren hänskjufca saken till tillsynsmyndighetens

avgörande. Samma rätt tillkommer arbetstagare eller annan,

som förmenar att ersättning till honom bort utgå från stiftelsen. Grundas

tvisten på frågan, huruvida giltigt pensionslöfte föreligger eller huruvida

person omfattas av stiftelsens ändamål, skall dock talan väckas vid domstol.

Stiftelsen sökes vid rätten i den ort, där arbetsgivaren har sitt hemvist.

4 KAP.

Upphörande av rörelse ni. m.

1 §•

Upphör arbetsgivare, som lämnat löfte om pension, med sin rörelse eller

med rörelsegren och friställes i samband härmed en väsentlig del av arbetstagarna,

gäller beträffande pensionsborgenär, vars rätt beröres av upphörandet,

vad som stadgas i 2—4 §§. Arbetsgivaren skall i god tid före upphörandet

vidtaga de åtgärder, som ankomma på honom.

Arbetsgivarens rörelse anses icke hava upphört, så länge rörelsen efter

hans död fortsattes av dödsboet.

2 §•

Skall rörelse eller rörelsegren i samband med försäljning eller eljest övergå

på annan, må företrädaren avtala med efterträdaren, att ansvaret för

företrädarens pensionslöfte skall överflyttas på efterträdaren.

Företrädaren bär att begära pensionsborgenärs samtycke till överflyttningen.

Utverkas icke samtycke, må tillstånd till överflyttning lämnas av

tillsynsmyndigheten, om efterträdaren får anses vara god för pensionslöftet.

Har ansvaret för pensionslöfte sålunda överflyttats på efterträdaren, är

pensionsborgenär beträffande löftets rättsverkningar att anse såsom anställd

hos efterträdaren från dagen för anställningen hos företrädaren. Genom

överflyttningen är företrädaren fri från ansvar för sitt löfte.

Vid fusion jämlikt lagen om aktiebolag och lagen om ekonomiska föreningar

äger beträffande pensionsborgenärs samtycke enligt andra stycket

vad i dessa lagar är stadgat om borgenär motsvarande tillämpning.

3 §•

Hör till företrädaren pensionsstiftelse, skall tillsynsmyndigheten med

beaktande av stiftelsens ändamålsbestämning avgöra, huruvida stiftelsen

må överföras till efterträdaren.

Har pensionsstiftelse överskott å kapitalet, skall tillsynsmyndigheten

särskilt angiva de ändamål för vilka detta må användas, såsom för inköp

av ytterligare pensioner åt företrädarens arbetstagare.

Tillsynsmyndigheten må, om särskilda skäl föranleda därtill, förordna,

att pensionsstiftelse efter överförandet skall trygga endast företrädarens

pensionsborgenärer. Skall stiftelsen enligt sina stadgar omfatta viss grupp

av arbetstagare eller deras efterlevande, skall denna föreskrift iakttagas,

såvida förordnande icke gives om ändring på sätt stadgas i 3 kap. 10 §.''

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

Tillsynsmyndigheten skall bereda pensionsstiftelsens styrelse tillfälle att

yttra sig i ärendet.

överföres icke pensionsstiftelse, gäller vad som stadgas i 3 kap. 9 §.

4 §•

Finnes ingen efterträdare eller har ansvaret för pensionslöfte icke överflyttats,

är arbetsgivaren, där löftet ej är kreditförsäkrat eller särskilda

skäl eljest föranleda annat, skyldig att teckna pensionsförsäkring för löftet

hos försäkringsbolag och att betala engångspremie för upplupen del av

löftet.

Yrkande att arbetsgivaren skall fullgöra vad sålunda åligger honom framställes

vid domstol. Organisation av arbetstagare är behörig att tala för den

som icke själv för sin talan, om denne tillhör den grupp av personer organisationen

enligt sina stadgar avser att företräda.

Domstol äger förordna, att domen må verkställas utan hinder av att den

icke äger laga kraft.

5 §•

Har pensionsborgenär, som är anställd hos arbetsgivare med del i gemensam

pensionsstiftelse, övergått i tjänst hos annan arbetsgivare med del i

samma stiftelse och har efterträdaren övertagit ansvaret för företrädarens

pensionslöfte, må stiftelsen efter tillsynsmyndighets tillstånd överflytta tillgångar

från företrädarens till efterträdarens del i stiftelsen. Pensionsborgenären

anses därefter beträffande pensionslöftets rättsverkningar såsom anställd

hos efterträdaren från dagen för anställningen hos företrädaren.

Tillstånd till överflyttning må givas, när detta kan ske utan eftersättande

av de pensionsborgenärers intressen, som den gemensamma stiftelsen

har till uppgift att trygga. Sådant tillstånd må avse viss tidrymd men kan

när som helst återkallas.

Föreskriften i 2 § om tillsynsmyndighets befogenhet att lämna tillstånd

till överflyttning av ansvaret för pensionslöfte skall gälla i tillämpliga delar.

5 KAP.

Tillsyn

1 §•

Tillsynsmyndighet är länsstyrelsen i det län, där arbetsgivaren har sitt

hemvist.

2 §•

Om tillsynsmyndighetens närmare åligganden och befogenheter med avseende

å pensionsstiftelse skall i tillämpliga delar gälla vad som stadgas i

lagen om tillsyn över stiftelser.

3 §.

Talan mot tillsynsmyndighetens beslut föres hos Konungen genom besvär.

Såvitt angår beslut grundade på lagen om tillsyn över stiftelser, gälla

de föreskrifter nämnda lag innehåller.

s. 213 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 83 år 1967

213

Pensionsstiftelseutredningens förslag

till

lag om personalstiftelse

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Med personalstiftelse avses stiftelse med ändamål att i arbetsgivarens intresse

främja arbetstagares eller deras efterlevandes välfärd. Till personalstiftelse

må likväl icke anslås medel för avlöning eller pension eller annan

förmån, som arbetsgivaren är pliktig att utgiva till enskild arbetstagare.

Arbetsgivare må i stiftelseurkunden förordna, att personalstiftelse skall

omfatta endast viss grupp av arbetstagare eller efterlevande.

Personalstiftelse är underkastad den tillsyn som gäller för stiftelser i

allmänhet, även om stiftaren förordnat annorlunda.

2 §•

För personalstiftelse skall finnas styrelse. Ordföranden förordnas av tillsynsmyndigheten.

Övriga ledamöter utses till lika antal av arbetsgivaren och

av arbetstagarna.

För personalstiftelse äger i övrigt vad som stadgas i 3 kap. 8 § lagen om

tryggande av pensionslöften motsvarande tillämpning.

3 §•

Personalstiftelse må icke från arbetsgivaren mottaga fordran mot denne

eller försträcka denne medel. Rörande innehav av annan tillgång gäller vad

om pensionsstiftelse är föreskrivet i 3 kap. 6 § lagen om tryggande av pensionslöften.

4 §•

Personalstiftelse gottgör arbetsgivaren för utgifter, som denne haft inom

ramen för stiftelsens ändamål.

Finnas ytterligare medel tillgängliga, förfogar stiftelsen själv över dessa.

Personalstiftelsen må vägra gottgörelse, om stiftelsen skulle nödgas avstå

fast egendom eller fast anläggning som nyttjas till personalens välfärd. Stiftelsen

är icke heller skyldig att för gottgörelse avstå från medel, som fordras

för underhåll och skötsel av sådan egendom eller anläggning under de

närmaste åren.

Gottgörelse må avse arbetsgivarens löpande utgifter eller utgifter under

det närmaste föregående räkenskapsåret.

Beräknar arbetsgivaren vid taxering till beskattning sin inkomst enligt

bokföringsmässiga grunder, skall gottgörelsen avse kostnad i stället för

utgift.

5 §.

Personalstiftelse skall träda i likvidation, när befintliga medel få anses

icke längre behövliga. Stiftelse skall ock träda i likvidation, om arbetsgivaren

blir försatt i konkurs eller, där ej annat följer av 6 §, upphör med sin

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

rörelse. Hava personalstiftelses medel under avsevärd tid varit helt otillräckliga

att tjäna ändamålet, skall tillsynsmyndigheten förordna, att stiftelsen

skall träda i likvidation.

Likvidationen skall handhavas av stiftelsens styrelse. Om styrelseledamots

ansvar gäller vad i aktiebolagslagen är stadgat om likvidation.

Sedan medel avsatts för den gäld personalstiftelsen själv må hava ådragit

sig, användes återstoden till att bestrida pensioner eller att på annat sätt

främja deras välfärd, som omfattas av stiftelsens ändamål. Skulle medlen

ej åtgå härför, användas dessa till välfärd åt andra arbetstagare och efterlevande

eller, i sista hand, till allmännyttigt ändamål efter tillsynsmyndighetens

medgivande.

6 §•

Har rörelse eller rörelsegren övergått från en arbetsgivare till en annan,

skall tillsynsmyndigheten med beaktande av personalstiftelsens ändamålsbestämning

avgöra, huruvida stiftelsen må överföras till efterträdaren.

7 §•

Vad som är stadgat i 3 kap. 10 och 11 §§, 4 kap. 3 § och i 5 kap. lagen om

tryggande av pensionslöften skall äga motsvarande tillämpning beträffande

personalstiftelse.

s. 215 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

215

Pensionsstiftelseutredningens förslag

till

lag om införande av lagen om tryggande av pensionslöften och

lagen om personalstiftelse

1 §•

Lagen om tryggande av pensionslöften och lagen om personalstiftelse träda

i kraft den 1 mars 1967, där ej nedan annat särskilt föreskrives. Genom

nämnda lagar upphävas lagen den 18 juni 1937 (nr 521) om aktiebolags

pensions- och andra personalstiftelser samt lagen den 8 december 1961 (nr

583) med vissa bestämmelser om pensionsstiftelse.

Med övergångsåret avses det räkenskapsår för arbetsgivaren, som utgår

närmast efter den 28 februari 1967.

2 §.

Är stiftelse, som tillgodoser pensionering eller annat personaländamål,

knuten till flera arbetsgivare, skola grunder upprättas angivande gemenskapen

i stiftelsens tillgångar och i stiftelsens gäld, där så erfordras. Om så

anses lämpligt må grunderna avse, att gemensam stiftelse uppdelas på flera

stiftelser.

Förslag till grunder underställes tillsynsmyndigheten för avgörande senast

tre månader före övergångsårets slut.

3 §.

Tillgodoser stiftelse, som är knuten till arbetsgivare, utöver pensionering

annat personaländamål, skall stiftelsen per den 1 mars 1967 bilda en pensionsstiftelse

eller — om medlen förslå därtill — uppdelas på en pensionsstiftelse

och en personalstiftelse.

Pensionsstiftelsen tilldelas samtliga fordringar mot arbetsgivaren. Stiftelsen

tillföres därefter av andra tillgångar ett belopp motsvarande den ursprungliga

stiftelsens gäld samt upplupen del av de löften om pension, vilka

tryggas av stiftelsen. Återstå tillgångar tillräckliga att under särskild förvaltning

tjäna ett eget ändamål, bildas av dessa en personalstiftelse.

Förslag till grunder för förfogande över stiftelsens medel under ställes

tillsynsmyndigheten för avgörande senast tre månader före övergångsårets

slut.

4 §•

För pensionsstiftelse, som hör till arbetsgivare vilken avses i 1 kap. 1 §

andra stycket a) och fjärde stycket lagen om tryggande av pensionslöften,

gäller vad som stadgas i denna paragraf och i 5—8 §§ nedan.

Pensionsstiftelses fordran mot arbetsgivaren bildar till den del denna

överstiger värdet av mottagen säkerhet en reversstiftelse. Övriga medel utgöra

en pensionsstiftelse enligt lagen om tryggande av pensionslöften. Med

tillsynsmyndighetens medgivande må till reversstiftelse föras även realtillgångar

av mindre omfattning.

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

Sedan arbetsgivaren per den 1 mars 1967 vidtagit de åtgärder som angivas

i 5 §, 6 § första och andra styckena samt 7 §, är reversstiftelsen att anse

som upplöst.

5 §•

Pensionsstiftelses gäld hänföres till reversstiftelsen, så långt dennas tillgångar

förslå. Har fordringshavare inteckning eller annan säkerhet för sin

fordran i stiftelsens tillgångar, hänföres dock gälden till den kvarstående

pensionsstiftelsen.

Som gäld betraktas icke pension, som utlovats av pensionsstiftelse med

stöd av den rätt som gällde före den 13 december 1961.

6 §•

Reversstiftelsens tillgångar tillföras arbetsgivaren och denne övertager

stiftelsens gäld.

Har reversstiftelse utlovat egna pensioner, övertager arbetgivaren ansvaret

för löftena. Uppgår vad som tillgodoförts arbetsgivaren enligt första stycket

icke till upplupna delar av pensionslöftena, må löftena dock nedskrivas

till pensioner med sammanlagt kapitalvärde motsvarande det övertagna

beloppet.

Arbetsgivaren skall underrätta pensionsborgenär om nedskrivning av pensionslöfte.

Har underrättelse icke avsänts till denne i sådan tid, att den bort

hava kommit honom tillhanda före den 1 mars 1968, är arbetsgivaren ansvarig

för upplupen del av löftet. Har arbetsgivaren icke tillgång till borgenärens

adress, har han att, om han vill undgå ansvar, införa underrättelsen

i tidning inom orten.

7 §•

Arbetsgivaren skall per den 1 mars 1967 på särskilt konto Avsatt till pensioner

upptaga skillnaden mellan tillgångar och skulder överförda enligt

6 § första stycket.

8 §.

Om reversstiftelses upplösning skall arbetsgivaren göra anmälan till den

myndighet, som den 28 februari 1967 hade tillsyn över stiftelsen. Anmälan

skall göras senast två månader efter övergångsårets slut samt vara åtföljd

av utdrag ur stiftelsens senaste räkenskapshandlingar och ur arbetsgivarens

räkenskaper utvisande den redovisning som föranledes av 7 §.

9 §•

För pensionsstiftelse enligt lagen om tryggande av pensionslöften och

personalstiftelse enligt lagen om personalstiftelse skall ny styrelse utses senast

två månader efter övergångsårets slut. Saknades styrelse, har arbetsgivaren

att vidtaga de åtgärder som ankomma på arbetsgivare vid tillkomsten

av ny stiftelse.

10 §.

Under övergångsåret är arbetsgivare icke skyldig att minska disponibla

pensionsmedel på sätt som sägs i 2 kap. 6 § andra stycket lagen om tryggande

av pensionslöften.

11 §•

År en av arbetsgivare bildad pensions- eller personalstiftelse den 1 mars

1967 icke längre knuten till viss arbetsgivare, har tillsynsmyndigheten att

med ledning av bestämmelserna i 4 kap. lagen om tryggande av pensions
-

s. 217 Kontrollera mot PDF

217

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

löften besluta, huruvida stiftelsen skall likvidera eller bestå, samt i sistnämnda

fall meddela grunder för stiftelsens fortsatta verksamhet.

12 §.

Är arbetsgivare, till Ailken är knuten pensionsstiftelse, i konkurstillstånd

den 1 mars 1967, äro stadgandena i 4—8 §§ icke tillämpliga.

13 §.

Pensionsstiftelse, som enligt äldre rätt givit pensionslöfte, äger betala

pensionspost eller använda medel för inköp av pensionsförsäkring för sådant

löfte.

Vad som stadgas i 3 kap. 7 § lagen om tryggande av pensionslöften avser

icke pensionslöfte, som äger giltighet enligt äldre rätt.

Aktier, som inneliavas av pensionsstiftelse enligt lagen om tryggande av

pensionslöften eller av personalstiftelse enligt lagen om personalstiftelse i

strid med i dessa lagar upptagna stadganden, skola avyttras, då så lämpligen

kan ske.

Personalstiftelse ma utan hinder av föreskriften i 3 § lagen om personalstiftelse

hava såsom tillgång fordran mot arbetsgivaren, när fordringen

tillkommit senast den 28 februari 1967. Fordran, som förfallit till betalning,

skall likväl indrivas, då så lämpligen kan ske. Har stiftelsen enligt vad

därom är stadgat trätt i likvidation, är fordran mot arbetsgivaren genast

förfallen till betalning.

Tillhandahåller personalstiftelse den 28 februari 1967 arbetstagare bostad

eller annan förmån, må förmånen alltfort utgivas utan hinder av att

den icke rymmes under 1 § första stycket lagen om personalstiftelse.

14 §.

Utgår pension på grund av löfte givet före den 1 januari 1960, må vid tilllämpning

av 2 kap. lagen om tryggande av pensionslöften beaktas även

tillägg till pensionen avsett att täcka levnadskostnadernas ökning.

Upplupen del av tillägget inräknas i arbetsgivarens pensionsreserv.

15 §.

Konungen må efter ansökan förklara, att viss stiftelse ej skall utgöra pensionsstiftelse

eller personalstiftelse, när stiftelsens tillgångar helt eller till

huvudsaklig del hänföra sig till avsättning, för vilken vid taxering avdrag

icke begärts eller erhållits, eller eljest särskilda skäl föreligga.

16 §.

Arbetsgivare, som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att

iakttaga bestämmelserna i denna lag, dörnes till dagsböter.

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

Bilaga 2

Förslag

till

Lag

om tryggande av pensionsutfästelse m. in.

Allmänna bestämmelser

1 §■

Arbetsgivares utfästelse om pension till arbetstagare eller arbetstagares

efterlevande tryggas enligt denna lag genom särskild redovisning av pensionsskuld

eller avsättning av medel till pensionsstiftelse.

Lagen äger icke tillämpning på pensionsutfästelse som lämnats efter den

31 december 1966, om rätten till pension gjorts beroende av att arbetstagaren

kvarstår i arbetsgivarens tjänst vid inträdet i pensionsåldern. Även i

sådant fall äger dock lagen tillämpning på utfäst pension, som börjat utgå.

2 §•

Av utfäst pension anses arbetstagaren vid varje tillfälle ha intjänat så

stor del som motsvarar förhållandet mellan det antal år arbetstagaren

varit i arbetsgivarens tjänst och antalet år från tjänstens början till pensionsåldern.

Vid denna beräkning bortses dock från tid som ligger längre

tillbaka än fyrtio år före pensionsåldern.

Med upplupen del av utfäst pension förstås kapitalvärdet av den pension

som arbetstagaren intjänat vid beräkningstillfället.

Ha andra regler om intjänande knutits till pensionsutfästelse, äga dessa

tillämpning.

3 §•

Beräkning av kapitalvärde sker med ledning av försäkringstekniska

grunder som fastställas av Konungen eller av myndighet Konungen bestämmer.

4 §•

Med allmän pensionsplan avses sådana allmänna grunder för pensionering

av arbetstagare eller arbetstagares efterlevande som innehålla regler

om tryggande av arbetsgivarens utfästelse genom kreditförsäkring, avsättning

till pensionsstiftelse enligt denna lag eller annan likvärdig anordning

och som på arbetstagarsidan äro godkända av organisation vilken enligt

lagen den It september 1936 (nr 506) om förenings- och förhandlingsrätt

är att anse såsom huvudorganisation.

Särskild redovisning av pensionsskuld

5 §•

Aktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag, ekonomisk förening och sparbank

äga trygga pensionsutfästelse till arbetstagare eller arbetstagares efterlevande

genom att redovisa skulden i balansräkningen under rubriken

s. 219 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 83 år 1967 219

Avsatt till pensioner. Detsamma gäller annan arbetsgivare i fråga om utfästelse

som han enligt allmän pensionsplan åtagit sig att redovisa under

denna rubrik.

I fråga om arbetstagare, som har bestämmande inflytande över bolaget

eller föreningen, eller sådan arbetstagares efterlevande får under den tid

inflytandet består vid redovisning enligt första stycket avseende icke fästas

vid annan pensionsutfästelse än sådan som ingår i allmän pensionsplan.

Till grund för bedömandet huruvida en person har bestämmande inflytande

lägges hans eget samt hans föräldrars, far- och morföräldrars, makes,

avkomlings och avkomlings makes samlade innehav av aktier eller

andelar.

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer kan förordna att

vad som sägs i första stycket första punkten skall äga tillämpning även på

annan arbetsgivare än som avses där.

6 §•

Med arbetsgivares pensionsreserv avses hans skuld för upplupen del av

sådan utfäst pension som kan tryggas enligt 5 § jämte vad arbetsgivaren

kan ha utfäst sig att redovisa som tillägg till utgående pension.

Posten Avsatt till pensioner får icke minskas under arbetsgivarens pensionsreserv

i vidare mån än denna har täckning i pensionsstiftelses förmögenhet.

Till den del arbetsgivarens pensionsreserv avser pensionsutfästelse, som

tryggas även av pensionsstiftelse, anses pensionsreserven täckt av stiftelsen,

så långt dess förmögenhet förslår. Tryggar stiftelsen samtidigt utfästelse

som icke får medräknas i pensionsreserven, anses stiftelsen i första hand

täcka upplupen del av sådan utfästelse. Finnas flera pensionstiftelser som

äro knutna till samma arbetsgivare och tjäna stiftelserna helt eller delvis

till tryggande av samma pensionsutfästelser, anses upplupen del av utfästelserna

täckt i första hand av stiftelse, som omfattar en trängre krets av

personer, eller, om stiftelserna omfatta samma krets av personer, av den

äldre stiftelsen.

Att pensionsstiftelse endast i vissa fall anses trygga arbetsgivares utfästelse

enligt allmän pensionsplan, framgår av 10 §,

8 §•

Arbetsgivare, som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet minskar posten

Avsatt till pensioner i strid med 7 §, dömes till böter.

Pensionsstiftelse

9 §•

Med pensionsstiftelse avses en av arbetsgivare grundad stiftelse, vars uteslutande

ändamål är att trygga utfästelse om pension till arbetstagare eller

arbetstagares efterlevande.

10 §.

Arbetsgivaren äger förordna, att pensionsstiftelse skall omfatta endast

viss grupp av arbetstagare eller efterlevande.

Stiftelse anses icke trygga utfästelse enligt allmän pensionsplan, om detta

s. 220 Kontrollera mot PDF

220 Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

icke framgår av stiftelsens stadgar, avtal mellan arbetsgivaren och dem som

omfattas av stiftelsens ändamål eller andra omständigheter.

Stiftelse äger icke trygga utfästelse åt arbetstagare eller efterlevande, som

avses i 5 § andra stycket, utöver vad som kan anses sedvanligt för arbetstagare

med motsvarande uppgifter eller hans efterlevande.

För stiftelse, som är gemensam för flera arbetsgivare, skola särskilda

grunder upprättas beträffande gemenskapen i tillgångar och skulder.

11 §•

Pensionsstiftelse får icke mottaga fordran mot arbetsgivaren. Sådan fordran

får dock uppkomma genom lån från stiftelsen till arbetsgivaren, om betryggande

säkerhet för lånet ställes eller tillsynsmyndigheten medgiver

Stiftelse får icke från arbetsgivaren mottaga egendom på villkor, som

väsentligt begränsar dess rätt att förtoga över egendomen. Ej heller får stiftelse,

som grundats av aktiebolag, utan att tillsynsmyndigheten godkänner

det äga aktier i bolaget eller i bolag, vilket står i sådant förhållande till detta,

som avses i 221 § lagen den 14 september 1944 (nr 705) om aktiebolag.

12 §.

Pensionsstiftelse äger ej utfästa pension.

Lämnar arbetsgivaren pensionsutfästelse med villkor att pension skatt

utgå i den mån stiftelses medel förslå därtill, är villkoret ogiltigt, och arbetsgivaren

svarar för utfästelsen utan avseende pa

13 §.

Pensionsstiftelse äger för arbetsgivarens räkning betala pensionspost eller

annat som avses i 14 § endast om det kan antagas, att den berättigade annars

ej erhåller betalning av arbetsgivaren utan avsevärt dröjsmål, eller om

tillsynsmyndigheten för särskilt fall medgiver det.

14 §.

Arbetsgivaren äger ur pensionsstiftelse gottgöra sig för vad han utgivit

såsom

a) pensionspost, avgift för pensionsförsäkring eller annan utgitt i samband

med pensionering samt _ o

b) engångsunderstöd till arbetstagare vid långvarig oförmaga till arbete

på grund av sjukdom, lyte eller annat men eller vid avgång ur tjänsten

på grund av uppnådd ålder samt engångsunderstöd till efterlevande vid

arbetstagarens frånfälle eller utgift för försäkring av sådant understöd.

Dessutom äger arbetsgivaren gottgöra sig för vad som särskilt redovisats

under rubriken Avsatt till pensioner till fullgörande av bestämmelse i allmän

pensionsplan. . . .

Gottgörelse enligt denna paragraf får ej avse utgift eller redovisning tor

annan arbetstagare än sådan, som omfattas av7 stiftelsens ändamal, eller

sådan arbetstagares efterlevande.

15 §.

Gottgörelse sker ur överskott på kapitalet. Sådant överskott föreligger

när pensionsstiftelses tillgångar överstiga den skuld stiftelsen ådragit sig

samt upplupen del av den utfästa pension, som tryggas av stiftelsen, eller,

om stiftelsen tryggar utfästelser enligt allmän pensionsplan, pensionsreserven

enligt denna.

s. 221 Kontrollera mot PDF

221

Iiungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

För utgift, som avses i 14 § första stycket a) och som omfattas av stiftelsens

ändamål, äger arbetsgivaren gottgöra sig ur årets avkastning, även om

stiftelsen saknar överskott på kapitalet.

Gottgörelse får avse löpande utgifter eller utgifter, som arbetsgivaren haft

under närmast föregående räkenskapsår.

Beräknar arbetsgivare vid taxering till beskattning sin inkomst enligt

bokföringsmässiga grunder, skall gottgörelse avse kostnad i stället för utgift.

Gottgörelse för avgift till försäkring för allmän tilläggspension får avse

den del av avgiften, som kan anses hänföra sig till lön eller annan ersättning

åt person, vilken omfattas av stiftelsens ändamål.

16 §.

Ledamöter och suppleanter i stiftelses styrelse väljas till lika antal av

arbetsgivaren och de arbetstagare som omfattas av stiftelsens ändamål. Val

sker för en tid av tre år, om stadgarna icke föreskriva annat.

Tryggar pensionsstiftelse utfästelse om pension till sådan arbetstagare

eller efterlevande, som avses i 5 § andra stycket, utser tillsynsmyndigheten

ordförande i styrelsen. I annan stiftelse äga styrelseledamöterna utse ordförande,

om de äro ense om det. Valet får falla på ledamot eller utomstående.

Kunna ledamöterna ej enas om vem som skall vara ordförande, utses

denne av tillsynsmyndigheten.

Stiftelses styrelse är beslutför, om lika många närvara från vardera sidan.

Som styrelsens beslut gäller den mening, om vilken de flesta röstande

ena sig. Vid lika röstetal förordnar tillsynsmyndigheten på styrelsens begäran

utomstående att deltaga i ärendets avgörande.

17 §.

Företrädare för arbetstagarna i pensionsstiftelses styrelse väljas vid sammanträde

med arbetstagarna. Tillhöra mer än tre fjärdedelar av arbetstagarna

samma fackförening eller liknande förening, äger denna dock välja

företrädarna. Tillhör samma flertal av arbetstagarna två eller flera sådana

föreningar, äga dessa välja företrädarna. Vid val skall tillses att olika yrkesgrupper

bland arbetstagarna bli företrädda inom styrelsen i lämplig utsträckning.

Styrelsen skall i god tid före utgången av valperioden erinra arbetsgivaren

och arbetstagarna om deras rätt att utse ledamöter samt i förekommande

fall utlysa sammanträde.

Om stadgarna ej innehålla annat, skall arbetsgivaren utse revisor. Tillsynsmyndigheten

äger utse särskild revisor, när anledning därtill finnes. R.evisors

berättelse skall åtfölja styrelsens årsredovisning, som skall ingivas till

tillsynsmyndigheten inom sex månader efter räkenskapsårets utgång.

Ledamot av styrelsen och revisor äga uppbära skäligt arvode av stiftelsen

för sina uppdrag ävensom ersättning för kostnader och utlägg.

18 g.

Bestämmelserna i 16 och 17 g§ gälla med ändring av och tillägg till föreskrifterna

om pensionsstiftelse i lagen den 24 maj 1929 (nr 116) om tillsyn

över stiftelser.

19 §.

Pensionsstiftelse skall träda i likvidation, om

a) stiftelsens medel under avsevärd tid varit helt otillräckliga för sitt

ändamål,

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

b) stiftelsens medel icke längre kunna anses behövliga för sitt ändamål,

c) arbetsgivaren blivit försatt i konkurs, eller

d) arbetsgivaren upphör med sin näringsverksamhet utan att stiftelsen i

samband därmed överföres till annan enligt bestämmelserna i 24 §.

Pensionsstiftelses fordran mot arbetsgivaren är vid likvidation omedelbart

förfallen till betalning, om icke tillsynsmyndigheten medgiver att fordringen

får betalas under loppet av viss tid, högst tre år.

20 §.

Likvidation ombesörj es av pensionsstiftelsens styrelse, som därvid framlägger

förslag till fördelning av stiftelsens medel. Förslaget skall hållas

tillgängligt på arbetsplatsen och omedelbart tillställas förening, som avses i

17 § första stycket.

Den som har fordran på pension eller anser sig ha annan rätt till ersättning

ur stiftelsen äger hos tillsynsmyndigheten anmäla klander mot förslaget

till fördelning inom en månad från den dag, då förslaget blev tillgängligt

på arbetsplatsen. För skada, som tillfogas fordringsägare, ansvara

styrelsens ledamöter efter de grunder, som angivas i 209, 211 och 212 §§

lagen om aktiebolag.

21 §•

Sedan medel vid likvidation avsatts för den skuld pensionsstiftelsen själv

ådragit sig, betalar stiftelsen förfallna pensionsbelopp.

Återstående medel användas i första hand till inköp av försäkring för

arbetstagares och efterlevandes pensionsfordringar eller, om tillsynsmyndigheten

medger det, betalning av sådana fordringar. I andra hand användas

medlen till understöd åt sådana arbetstagare och efterlevande, som ej

inneha pensionsfordringar. Sådant understöd får ej överstiga skälig pension

för arbetstagare med motsvarande anställningstid och anställningsförmåner.

Skulle även därefter medel finnas kvar i stiftelsen, användas dessa

till välgörande eller annat allmännyttigt ändamål, som tillsynsmyndigheten

bestämmer.

Förslå stiftelsens medel icke till att infria skuld på grund av pensionsutfästelse,

som tryggas av stiftelsen, fördelas medlen efter de grunder som

gälla om utdelning i konkurs.

22 §.

Finnes icke längre någon, som omfattas av pensionsstiftelses ändamål,

eller överstiger stiftelses kapital väsentligen vad som kan komma att fordras

för att tillgodose ändamålet eller förekomma i övrigt särskilda skäl att ändra

innehållet i stiftelsens stadgar, äger tillsynsmyndigheten på ansökan av

stiftelsen förordna om ändring. Förordnandet får avse sammanslagning av

två eller flera stiftelser.

Anser tillsynsmyndigheten att ärendet är av sådan beskaffenhet, att det

bör ankomma på Konungen att fatta beslut, äger myndigheten underställa

Konungen ärendet.

Upphörande av näringsverksamhet m. m.

23 §.

Övergår näringsverksamhet från en arbetsgivare till annan och avtalas

därvid att ansvaret för pensionsutfästelse skall överflyttas på efterträdaren,

skall samtycke till överflyttningen inhämtas från innehavaren av pensions
-

s. 223 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967 223

fordringen. Tillsynsmyndigheten äger medgiva att samtycke icke behöver

inhämtas, om efterträdaren kan anses god för pensionsutfästelsen.

Har i författning meddelats särskilda bestämmelser om tillvaratagande

av fordringsägares rätt vid fusion, gäller det i stället för reglerna i första

stycket.

Har ansvaret för pensionsutfästelse sålunda överflyttats, är innehavaren

av pensionsfordringen beträffande utfästelsens rättsverkningar att anse som

anställd hos efterträdaren från dagen för anställningen hos företrädaren.

24 §.

Hör pensionsstiftelse till företrädarens näringsverksamhet, avgör tillsynsmyndigheten

med beaktande av stiftelsens ändamålsbestämning, om

och på vilka villkor stiftelsen skall överföras till efterträdaren.

Har stiftelse överskott på kapitalet, beslutar tillsynsmyndigheten för vilket

ändamål detta får användas.

Om särskilda skäl föreligga, äger tillsynsmyndighet förordna att stiftelsen

efter överförandet skall avse endast den som innehaft fordran på pension

mot företrädaren.

25 §.

Upphör arbetsgivare med näringsverksamhet utan att ansvaret för pensionsutfästelse

överflyttas på annan, skall han trygga upplupen del av

pensionsutfästelsen genom att köpa pensionsförsäkring. Detta gäller dock

ej, om utfästelsen är kreditförsäkrad eller tillsynsmyndigheten medgiver

undantag.

Pensionsförsäkring, som avses i första stycket, skall tecknas vid ett tillfälle

eller, om tillsynsmyndigheten medgiver det, vid flera tillfällen under

viss tidrymd, högst tre år.

Talan om fullgörelse enligt första stycket får föras av sådan fackförening

eller liknande förening av arbetstagare, som avses i 17 § första stycket.

26 §.

Har innehavare av pensionsfordran, såsom anställd hos arbetsgivare

med del i gemensam pensionsstiftelse, tagit tjänst hos annan arbetsgivare

med del i samma stiftelse, och har den senare övertagit ansvaret för pensionsfordringen,

äger stiftelsen efter medgivande av tillsynsmyndigheten

minska företrädarens andel i stiftelsen med upplupen del av fordringen

och öka efterträdarens andel med motsvarande belopp. Innehavaren av

fordringen anses därefter beträffande dennas rättsverkningar som anställd

hos efterträdaren från dagen för anställningen hos företrädaren.

Åtgärd enligt första stycket får medgivas endast om deras intressen ej

eftersättas, vilkas pensionsfordringar den gemensamma stiftelsen har till

uppgift att trygga.

Personalstiftelse

27 §.

Med personalstiftelse avses en av arbetsgivare grundad stiftelse med

ändamål att främja sådan välfärd åt arbetstagare eller arbetstagares efterlevande,

som ej avser pension, avlöning eller annan likartad förmån.

Arbetsgivaren äger förordna, att stiftelse skall omfatta endast viss grupp

av arbetstagare eller efterlevande.

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

28 §.

Personalstiftelse får ej innehava fordran mot arbetsgivaren. I fråga om

stiftelses rätt att inneliava annan tillgång äga bestämmelserna i 11 § motsvarande

tillämpning.

29 §.

Arbetsgivare äger för varje räkenskapsår ur personalstiftelse gottgöra

sig för utgifter, som han haft inom ramen för stiftelsens ändamål.

Finnas ytterligare medel tillgängliga, förfogar stiftelsen över dessa i den

mån stiftelsens styrelse efter samråd med arbetsgivaren prövar medlen icke

vara erforderliga för utgivande av gottgörelse under de närmaste tre åren.

Stiftelse äger vägra gottgörelse, om stiftelsen skulle nödgas avstå fast

egendom som nyttjas till personalens välfärd. Stiftelsen är icke heller

skyldig att för gottgörelse avstå från medel, som fordras för underhåll och

skötsel av sådan egendom.

30 §.

Beträffande personalstiftelse äga bestämmelserna i 15 § tredje och fjärde

styckena, 16—20 samt 22 och 24 §§ motsvarande tillämpning.

Sedan medel vid stiftelses likvidation avsatts för den gäld stiftelsen själv

kan ha ådragit sig, användas återstående medel till att främja välfärd för

dem som omfattas av stiftelsens ändamål.

Tillsyn över pensions- och personalstiftelse

31 §•

Tillsynsmyndighet för pensions- och personalstiftelse är länsstyrelsen i

det län, där arbetsgivaren har sitt hemvist.

32 §.

Om tillsynsmyndighetens befogenheter och åligganden beträffande pensions-

och personalstiftelse gälla i tillämpliga delar bestämmelserna i lagen

om tillsyn över stiftelser.

33 §.

Talan mot tillsynsmyndighetens beslut föres genom besvär.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 mars 1968. Genom lagen upphävas med

de undantag som följa av nedanstående bestämmelser

lagen den 18 juni 1937 (nr 521) om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser

och

lagen den 8 december 1961 (nr 583) med vissa bestämmelser om pensionsstiftelse.

2. Tillgodoser en av arbetsgivare grundad stiftelse utom pensionering av

arbetstagare eller efterlevande annat personaländamål, utgör stiftelsen vid

lagens ikraftträdande en pensionsstiftelse eller —- om dess medel förslå -—- en pensionsstiftelse och en personalstiftelse. Fordringar mot arbetsgivare

påföras pensionsstiftelsen jämte medel till ett belopp motsvarande den ursprungliga

stiftelsens gäld samt upplupen del av de utfästelser om pension,

s. 225 Kontrollera mot PDF

225

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

som stiftelsen tryggar. Återstående medel utgöra en personalstiftelse, om de

äro tillräckliga att under särskild förvaltning tjäna eget ändamål.

3. Pensionsstiftelses fordran mot arbetsgivare, som avses i 5 § första stycket

första punkten, upphör vid lagens ikraftträdande till den del säkerhet

lör fordringen ej är ställd, likaså fordran mot annan arbetsgivare, i den mån

fordringen får anses avse åtagande enligt allmän pensionsplan. Intill motsvarande

belopp övertager arbetsgivaren ansvaret för stiftelsens gäld. I denna

ingår skuld för pensioner, som stiftelsen själv kan ha utfäst sig att betala.

Överstiger upplupen del av sådana utfästa pensioner jämte stiftelsens övriga

skuld fordringsbeloppet och återstå lios stiftelsen inga medel, får arbetsgivaren

skriva ned utfästelserna så att de avse pensioner med sammanlagt

kapitalvärde motsvarande skillnaden mellan fordringsbeloppet och

stiltelsens övriga gäld. Om nedskrivning av pensionsutfästelse skall arbetsgivaren

underrätta innehavaren av pensionsfordringen senast den 28 februari

1969, vid äventyr att arbetsgivaren blir ansvarig för upplupen del av

utfästelsen. Kan arbetsgivaren ej underrätta borgenären i rätt tid, skall han

för att undgå ansvar införa underrättelsen i tidning inom orten.

4. Upphör arbetsgivares skuld till pensionsstiftelse enligt 3, skall lian per

den 1 mars 1968 under rubriken Avsatt till pensioner som skuld i sin bokföring

upptaga ett belopp motsvarande skillnaden mellan den upphörda

skulden till stiftelsen och sådan från denna övertagen skuld, som ej avser

stiftelsens egna pensionsutfästelser.

5. Pensionsstiftelse, som vid lagens ikraftträdande icke förfogar över annat

än sådan fordran mot arbetsgivaren som avses under 3 första punkten,

anses upplöst genom de åtgärder, som angivits under 3 och 4. Sådan upplösning

skall arbetsgivaren senast den 31 december 1968 anmäla till länsstyrelsen

i det län, där arbetsgivaren har sitt hemvist. Anmälan skall vara

åtföljd av utdrag ur stiftelsens och arbetsgivarens senaste räkenskaper, utvisande

den redovisning som föranledes av 4.

6. Bestämmelserna under 3—5 skola ej tillämpas på pensionsstiftelse, som

är knuten till bankaktiebolag, sparbank eller kassa för jordbrukskredit.

Utan hinder av bestämmelserna i 11 § utgör sådan stiftelse en pensionsstiftelse

enligt nya lagen. Detsamma gäller annan pensionsstiftelse, som

innehar fordran vilken ej upphör enligt 3, om fordringen tillkommit före lagens

ikraftträdande. Motsvarande gäller personalstiftelse med avseende på

varje fordran mot arbetsgivaren, som tillkommit före nämnda tidpunkt.

7. Utan hinder av 27 § äger personalstiftelse, som vid lagens ikraftträdande

tillhandahåller bostad eller annan liknande förmån, fortsätta att bereda

sådan förmån.

8. Äldre lag skall tillämpas på arbetsgivare, som är försatt i konkurs

eller är i likvidation vid lagens ikraftträdande, så länge konkursen eller

likvidationen pågår.

9. Grunder för gemensam pensionsstiftelse skola ingivas till tillsynsmyndigheten

senast den 31 december 1968.

10. Strider pensionsstiftelses eller personalstiftelses innehav av aktier mot

bestämmelse i nya lagen, skola aktierna avyttras så snart detta lämpliffen

kan ske.

11. Bestämmelserna i 12 § avse ej pensionsutfästelse given med stöd av

äldre rätt.

12. Pensionsstiftelse, som med stöd av äldre rätt givit pensionsutfästelse,

äger utan hinder av 13 § betala pensionspost eller avgift till pensionsförsäkring

eller bestrida annan utgift i samband med pensionering.

35 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 83

s. 226 Kontrollera mot PDF

226

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

13. För pensionsstiftelse och personalstiftelse enligt nya lagen skall styrelse

utses senast den 31 december 1968.

14. Är en av arbetsgivare bildad pensions- eller personalstiftelse den 1

mars 1968 icke längre knuten till viss arbetsgivare, skall tillsynsmyndigheten

besluta, om stiftelsen skall likvidera eller bestå, samt i sistnämnda

fall meddela grunder för stiftelsens fortsatta verksamhet.

15. Konungen äger på ansökan förklara att viss stiftelse ej skall utgöra

pensionsstiftelse eller personalstiftelse enligt nya lagen, om särskilda skäl

föranleda det.

16. Arbetsgivare, som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosätter

övergångsbestämmelse till lagen, dömes till böter.

s. 227 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

227

Förslag

till

Lag

om ändring i 17 kap. handelsbalken

Härigenom förordnas dels att 17 b

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

föras en ny paragraf, betecknad 6 a j

(Nuvarande lydelse)

4

Är gäldbunden man död, och haver

någon försträckt penningar, eller

varor, till hans begravning; det

skall först gäldas, sedan det gods avskilt

är, som förr är sagt. Därnäst

den kostnad, som å egendomens

uppteckning skäligen gjord är, sedan

läkarelön, läkedom och föda under

den dödas sista sjukdom, deras

arvode, som honom däri skött hava,

så ock borgenärs kostnad för gäldenärens

försättande i konkurs eller

för beslut om egendomens avträde

till förvaltning av boutredningsman,

betjänters och tjänstehjons lön för

sista året, annan arbetares dagspenning

eller avlöning, den där ej stått

inne längre än sex månader efter

förfallodagen, samt sådan begravningshjälp

eller för de tre sista månaderna

upplupen sjukhjälp eller

livränta, som det enligt lag angående

ersättning för skada till följd av

olycksfall i arbete åligger gäldenären

att utgiva. Vad nu är stadgat om förmånsrätt

för arbetares avlöning äge

ock tillämpning i avseende å skadestånd,

som i händelse av obehörigt

avskedande eller arbetsavtals hävande

må tillkomma arbetaren i stället

för avlöning, som skulle med förmånsrätt

utgått. Innestår hos arbetsgivare

viss del av arbetares lön till

1 Senaste lydelse av 4 och 11 §§ se 1953:7

ap. 4 och 11 §§ handelsbalken1 skola

anges dels ock att i kapitlet skall ini,

med nedan angiven lydelse.

(Föreslagen lydelse)

§■

Är gäldbunden man död, och haver

någon försträckt penningar, eller

varor, till hans begravning; det

skall först gäldas, sedan det gods avskilt

är, som förr är sagt. Därnäst

den kostnad, som å egendomens uppteckning

skäligen gjord är, sedan

läkarelön, läkedom och föda under

den dödas sista sjukdom, deras arvode,

som honom däri skött hava,

så ock borgenärs kostnad för gäldenärens

försättande i konkurs eller

för beslut om egendomens avträde

till förvaltning av boutredningsman,

betjänters och tjänstehjons lön för

sista året, annan arbetares dagspenning

eller avlöning, den där ej stått

inne längre än sex månader efter

förfallodagen, samt sådan begravningshjälp

eller för de tre sista månaderna

upplupen sjukhjälp eller

livränta, som det enligt lag angående

ersättning för skada till följd av

olycksfall i arbete åligger gäldenären

att utgiva. Vad nu är stadgat om förmånsrätt

för arbetares avlöning äge

ock tillämpning i avseende å dels

utestående försäkringsavgift för privat

pension åt gäldenärens arbetare

avseende det sista året dels skadestånd,

som i händelse av obehörigt

avskedande eller arbetsavtals hävande

må tillkomma arbetaren i stäl
-

s. 228 Kontrollera mot PDF

228

Kungl. Mdj. ts proposition nr 83 år 1967

(Nuvarande lijdelse)

säkerhet för arbetarens fullgörande

av sina skyldigheter, äge arbetaren

för sålunda innestående lön enahanda

förmånsrätt som nu angående

arbetares avlöning är sagd, evad

fordringen stått inne längre eller

kortare tid.

Förmånsrätt i den ordning, som i

första stycket stadgas för betjänters

och tjänstehjons lön, gälle ock för

fordran å, pension, som tillkommer

pensionstagare på grund av tjänst eller

annan arbetsanställning, vilken

innehafts av honom själv eller av

anhörig till honom, dock ej för längre

tid än sammanlagt ett år och ej

heller för längre tid tillbaka än ett

år innan konkursansökningen gjordes.

Samma förmånsrätt äge ock

pensionsstiftelse, som bildats enligt

lagen om aktiebolags pensions- och

andra personalstiftelser, för fordran

varom i 2 § nämnda lag sägs, i den

män fordringen motsvarar pensionsfordringar

som utgå med förmånsrätt

efter vad nu är sagt, dock allenast

såvitt fordringarna avse pension

intill belopp varom stadgas i 9 §

sista stycket nämnda lag.

Har på---------

Därefter skall--- —----

(Föreslagen lydelse)

let för avlöning, som skulle med förmånsrätt

utgått. Innestår hos arbetsgivare

viss del av arbetares lön

till säkerhet för arbetarens fullgörande

av sina skyldigheter, äge arbetaren

för sålunda innestående lön

enahanda förmånsrätt som nu angående

arbetares avlöning är sagd,

evad fordringen stått inne längre eller

kortare tid.

Förmånsrätt i den ordning, som i

första stycket stadgas för betjänters

och tjänstehjons lön, gälle ock för

fordran å pension, som är förfallen

till betalning före den dag, från vilken

tiden för klander mot utdelningsförslag

är att räkna, dock högst

för ett år. Pensionen skall tillkomma

borgenären på grund av tjänst

eller annan arbetsanställning, vilken

innehafts av honom själv eller av

anhörig till honom. Förmånsrätten

avser även pension, som intjänats

hos föregående arbetsgivare, när gäldenären

övertagit ansvaret för pensionen

under de betingelser som angivas

i 23 och 26 §§ lagen den

1967 (nr ) om tryggande av

pensionsutfästelse m. m.

- innehållna beloppet.

---lag sägs.

6 a §.

Därefter åtnjuter arbetstagare, som

är född år 1907 eller tidigare, eller

dennes efterlevande förmånsrätt i

arbetsgivarens konkurs för fordran

på framtida pension, varvid intjänad

del av ut fäst pension dock icke må

antagas avse högre årlig pension än

som motsvarar basbeloppet enligt lagen

den 25 maj 1962 (nr 381) om

allmän försäkring. Från det sålunda

beräknade fordringsbeloppet skall i

förekommande fall avdragas upplupen

del av pension, som må tillkomma

arbetstagaren enligt allmän pensions

plan, varom sägs i 4 § lagen

om tryggande av pensionsutfästelse

m. m., eller enligt privat pensionsförsäkring.

s. 229 Kontrollera mot PDF

229

Kuhgl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

11

Därefter skola — -------—

Sedan uttages----— —---

Förmånsrätt efter vad i andra

stycket sägs tillkomme pensionsstiftelse,

som bildats enligt lagen om

aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser,

för fordran varom i

2 § nämnda lag sägs, i den mån fordringen

icke utgår med förmånsrätt

enligt 4 §.

Förmånsrätt enligt första stycket

gäller även pension, som intjänats

hos föregående arbetsgivare, om gäldenären

övertagit ansvaret för pensionen

under de betingelser som angivas

i 23 och 26 §§ lagen om tryggande

av pensionsutfästelse m. m.

Beträffande fast egendom gäller

förmånsrätten enligt denna paragraf

först närmast efter de i 9 § angivna

fordringarna.

§•

---är sagd.

---innehållna beloppet.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1968. Äldre rätt skall äga tillämpning

i konkurs, vari beslut om egendomsavträde tidigare meddelats.

s. 230 Kontrollera mot PDF

230

Kungl. Mäj:ts proposition nr 83 år 1967

Förslag

till

Lag

om ändring i konkurslagen

Härigenom förordnas att 28 a, 29, 100 och 139 §§ konkurslagen1 skola

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

28 a §.

Har, på sätt i lagen om aktiebolags

pensions- och andra personalstiftelser

stadgas, beslut fattats om

överföring av medel från aktiebolag,

bankaktiebolag eller försäkringsaktiebolag

till pensionsstiftelse eller

annan personalstiftelse, som hör till

bolaget, och finnas bolagets borgenärer

därav hava lidit märklig skada,

skäll, om den balansräkning enligt

vilken medlens överföring skett

icke till registreringsmyndigheten

eller, såvitt angår bankaktiebolag,

till tillsynsmyndigheten inkommit

tidigare än etthundraåttio dagar innan

konkur sansökningen gjordes,

eller, där registrering av stiftelsen

skett först efter det balansräkningen

inkommit, registreringen icke

ägt rum tidigare än nyss är sagt,

överföringen av medlen på talan av

konkursboet återgå.

Har gäldenären inom etthundraåttio

dagar innan konkursansökningen

gjordes eller under tiden

därefter till dess beslutet om egendomsavträde

meddelades överlämnat

medel till pensionsstiftelse och

har stiftelsen därigenom erhållit

överskott på kapitalet, skall överskottet

på talan av konkursboet

återgå. Har gäldenären inom samma

tid överlämnat medel till personalstiftelse,

skola även dessa medel

återgå till konkursboet.

29 §.

Har gäldenären — — — konkursboet åter.

Har borgenär---inteckningens dödande.

Vad sålunda -—--om konkursansökningen.

Vad i första stycket stadgas äger

motsvarande tillämpning i fråga om

överlämnande av medel till pensionsstiftelse.

1 Senaste lydelse av 28 a § se 1955:185 och av 29 § se 1955: 236.

s. 231 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

231

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

100 §.

I konkurs —----— egendomsavträde meddelades.

Fordran må — —----till betalning.

Pensionsfordran må icke göras

gällande till den del den gäldas av

pensionsstiftelse.

139 §.

Vid upprättande — — ■— -—■ — ortens pris.

I den mån fordran på ränta eller

annan dylik förmån, som skall utgå

under någons livstid, icke är förfallen

å den dag, från vilken tiden

för klander mot utdelnings förslag,

vari fordringen upptagits, är att

räkna, varde fordringen efter en

räntefot av fem för hundra om året

uppskattad till sitt kapitalvärde å

nämnda dag. Uppskattningen skall

ske med användande av den dödlighets-

och livslängdstabell för riket,

som av vederbörandei myndighet

sist blivit utgiven.

Fordran på pension, som icke är

förfallen till betalning den dag, från

vilken tiden för klander mot utdelningsförslag

är att räkna, uppskattas

till det belopp, som motsvarar

upplupen del av pensionsutfästelsen

nämnda dag. Uppskattningen sker

med ledning av 2 och 3 §§ lagen den

1967 (nr )

om tryggande av pensionsutfästelse

in. m. Fordran på ränta eller annan

förmån, som skall utgå under någons

livstid, uppskattas på motsvarande

sätt.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1968. Äldre lag skall tillämpas i

konkurs, vari beslut om egendomsavträde tidigare meddelats.

s. 232 Kontrollera mot PDF

232

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

Förslag

till

Lag

om ändring i utsökningslagen

Härigenom förordnas att 110 och 149 §§ utsökningslagen1 skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

no

Fordran, som — — — — —---

Ränta eller annan dylik fordran,

som ej är till kapitalet bestämd,

varde efter samma räntefot uppskattad

till sitt kapitalvärde å fördelningsdagen.

Är fråga om livränta,

skall uppskattningen ske med

användande av den dödlighets- och

livslängdstabell för riket, som av

vederbörande myndighet sist blivit

utgiven.

(Föreslagen lydelse)

§•

— äga rum.

Ränta eller annan dylik fordran,

som ej är till kapitalet bestämd,

uppskattas efter samma räntefot till

sitt kapitalvärde å fördelningsdagen.

Är fråga om livränta, skall uppskattningen

ske med ledning av 2 och

3 §§ lagen den 1967 (nr

) om tryggande av pensionsutfästelse

m. m.

149 §.

Skall ersättning -— —----ortens pris.

Kapitalvärdets beräkning skall

ske efter en räntefot av fem för

hundra om året och, där rättigheten

är någon för livstiden tillförsäkrad,

med användande av den dödlighetsoch

livslängdstabell för riket, som

av vederbörande myndighet sist blivit

utgiven.

Denna lag träder i kraft den 1 mars

då utmätning skett dessförinnan.

Kapitalvärdets beräkning skall

ske efter en räntefot av fem för

hundra om året. Rättighet, som är

tillförsäkrad någon för livstiden,

skall uppskattas med ledning av 2

och 3 §§ lagen den

1967 (nr ) om tryggande av pensionsutfästelse

m. m.

1968. Äldre lag skall tillämpas i fall,

Senaste lydelse se 1912: 211.

s. 233 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

233

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 7 § bokföringslagen den 31 maj 1929 (nr 117)

Härigenom förordnas att 7 § bokföringslagen den 31 maj 1929 skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

7

Inventariet skall upptaga den bokföringsskyldiges

samtliga tillgångar

i fastigheter, varulager, övriga lösören,

fordringar, värdepapper, kontanta

penningar och annat ävensom

hans samtliga skulder, evad tillgångarna

och skulderna ingå i rörelsen

eller ej. De skola specificeras

och för varje post skall värde därå

utsättas. Lösören, som icke ingå i

rörelsen, må dock upptagas i en

post. Jämväl i övrigt må i en post

sammanföras sinsemellan likartade

tillgångar eller skulder, så framt de

äro med åsatta värden överskådligt

införda i handelsbok eller bilaga och

hänvisning göres till boken eller bilagan.

Tillgångar och skulder skola

var för sig sammanräknas och skillnaden

mellan slutsummorna utsättas.

Inom linjen skola angivas dels

samtliga borgens- och övriga ansvarsförbindelser

för annan, vilka

den bokföringsskyldige iklätt sig, i

den mån de icke upptagits bland

skulderna, dels ock samtliga av den

bokföringsskyldige ställda panter,

evad förbindelserna eller panterna

äga samband med rörelsen eller icke.

Bolag, som-----hos

(Föreslagen lydelse)

§•

Inventariet skall upptaga den bokföringsskyldiges

samtliga tillgångar

i fastigheter, varulager, övriga lösören,

fordringar, värdepapper, kontanta

penningar och annat ävensom

hans samtliga skulder, evad tillgångarna

och skulderna ingå i rörelsen

eller ej. De skola specificeras

och för varje post skall värde därå

utsättas. Lösören, som icke ingå i

rörelsen, må dock upptagas i en

post. Jämväl i övrigt må i en post

sammanföras sinsemellan likartade

tillgångar eller skulder, så framt de

äro med åsatta värden överskådligt

införda i handelsbok eller bilaga och

hänvisning göres till boken eller bilagan.

Tillgångar och skulder skola

var för sig sammanräknas och skillnaden

mellan slutsummorna utsättas.

Den bokföringsskyldiges pensionsåtaganden

behöva ej upptagas

bland skulderna.

Inom linjen skola angivas dels de

pensionsåtaganden, som ej upptagits

bland skulderna, dels samtliga

borgens- och övriga ansvarsförbindelser

för annan, vilka den bokföringsskyldige

iklätt sig, i den mån

de icke upptagits bland skulderna,

dels ock samtliga av den bokföringsskyldäge

ställda panter, evad förbindelserna

eller panterna äga samband

med rörelsen eller icke.

nan.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1968.

8f Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 83

s. 234 Kontrollera mot PDF

234

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 24 maj 1929 (nr 116)

om tillsyn över stiftelser

Härigenom förordnas att 2, 3 och 8 §§ lagen den 24 maj 1929 om tillsyn

över stiftelser1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 §•

Anmälningsplikt föreligger ej beträffande:

1) stiftelse, vars--—---i riksräkenskapsverket;

2) stiftelse, som-----fastställt stadgar;

3) stiftelse, som------anordnad tillsyn;

4) stiftelse, anförtrodd------annat samfund;

5) stipendiestiltelse vid enskild undervisningsanstalt;

6) stiftelse till-----— vissa släkter;

7) stiftelse, vars---- tiotusen

kronor;

8) stiftelse, varom i lagen om aktiebolags

pensions- och andra personalstiftelser

stadgas; samt

9) stiftelse, som genom Konungens

förordnande eller stiftarens föreskrift

är undantagen från tillsyn

enligt denna lag.

Anmälningsplikt föreligger dock

städse beträffande stiftelse, som avses

i lagen med vissa bestämmelser

om pensionsstiftelse och icke är sådan

stiftelse varom ovan under 8)

förmåles.

3

Anmälningsplikt skall av stiftelsens

styrelse fullgöras inom sex månader

efter det styrelsen mottagit

sitt uppdrag eller, där uppdraget

mottagits under stiftarens livstid,

inom sex månader efter hans död.

Pensionsstiftelse, som avses i 2 §

1 Senaste lydelse se 1961: 585.

7) stiftelse, vars---tiotusen

kronor; samt

8) stiftelse, som genom Konungens

förordnande eller stiftarens föreskrift

är undantagen från tillsyn

enligt denna lag.

Anmälningsplikt föreligger dock

städse beträffande pensionsstiftelse

och personalstiftelse.

§•

Anmälningsplikt skall av stiftelsens

styrelse fullgöras inom sex månader

efter det styrelsen mottagit

sitt uppdrag eller, där uppdraget

mottagits under stiftarens livstid,

inom sex månader efter hans död.

Pensionsstiftelse och personalstiftel
-

s. 235 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

235

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

andra stycket, skall av styrelsen all- se skola av styrelsen alltid anmälas

tid anmälas inom sex månader efter inom sex månader efter det styreidet

styrelsen mottagit sitt uppdrag, sen mottagit sitt uppdrag.

Finnes vid--------med styrelse.

Har vid---------årets utgång.

8

Anmäld stiftelse skall stå under

Konungens befallningshavandes tillsyn,

där Konungens befallningshavande

finner stiftelsen främja ett

allmännyttigt ändamål. Konungens

befallningshavande äge dock från

tillsyn undantaga stiftelse* som redan

är underkastad nöjaktig tillsyn

eller för vilken tillsyn enligt denna

lag eljest på grund av särskilda omständigheter

finnes icke vara behövlig.

Har stiftelses förmögenhet nedgått

under tiotusen kronor, må

Konungens befallningshavande jämväl

undantaga stiftelsen från tillsyn,

där ej fråga är om pensionsstiftelse

som avses i 2 § andra stycket.

För stiftelse,-----9—18 §§

Anmäld stiftelse skall stå under

Konungens befallningshavandes tillsyn,

där Konungens befallningshavande

finner stiftelsen främja ett

allmännyttigt ändamål. Konungens

befallningshavande äge dock från

tillsyn undantaga stiftelse, som redan

är underkastad nöjaktig tillsyn

eller för vilken tillsyn enligt denna

lag eljest på grund av särskilda omständigheter

finnes icke vara behövlig.

Har stiftelses förmögenhet nedgått

under tiotusen kronor, må

Konungens befallningshavande jämväl

undantaga stiftelsen från tillsyn,

där ej fråga är om pensionsstiftelse

eller personalstiftelse.

stadgas.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1968.

s. 236 Kontrollera mot PDF

236

Kungl. Maj ds proposition nr 83 år 1967

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 14 september 1944 (nr 705)

om aktiebolag

Härigenom förordnas dels att 101 § 5 mom. lagen den 14 september 1944

om aktiebolag skall upphävas dels ock att 9 § 2 inom., 67 § 1 mom., 68 §,

72 § 2 mom., 101 § 1 och 7 inom., 111 § 1 mom., 112 §, 113 § 1 inom., 156,

161 och 165 §§, 174 § 1 mom. samt 213 och 216 §§ samma lag1 skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

9 §•

2 mom. Ej må--- — —-----

Ej heller må i bolagsordningen

intagas bestämmelse, som inskränker

bolagsstämmas rätt att besluta

om bildande av stiftelse enligt lagen

om aktiebolags pensions- och andra

personalstiftelser eller om överföring

av vinstmedel till sådan stiftelse.

67 §.

1 mom. Beslut om — —---rättens tillstånd.

Rättens tillstånd ----— — ansökningen bifallen.

Har stiftelse, som bildats enligt

lagen om aktiebolags pensions- och

andra personalstiftelser, hos bolaget

fordran, som avses i 2 § nämnda

lag, utgöre fordringen ej hinder mot

bifall till ansökningen, där inför

rätten visas att å fordringen avbetalats

så stor del som svarar mot

nedsättningen av aktiekapitalet.

Om ansökan,-----till registreringsmyndigheten.

Rättens beslut,------av lagakraf tbevis.

Aktiekapitalet skall------ blivit registrerat.

(Föreslagen lydelse)

— 177 §§ sägs.

68 §.

Innefattar beslut — — —---svarande belopp.

Ansökan om —------—--äga rum.

1 Senaste lydelse av 67 § 1 mom., 68 § och 174 § 1 mom. se 1946: 850 samt av 72 § 2 mom.

se 1959: 253.

s. 237 Kontrollera mot PDF

237

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Bär stiftelse, som bildats enligt

lagen om aktiebolags pensions- och

andra personalstiftelser, hos bolaget

fordran, som avses i 2 § nämnda

lag, utgöre fordringen ej hinder mot

bifall till ansökningen om tillstånd

till vinstutdelning; men skall, där

vinstutdelning äger rum innan aktiekapitalet

enligt verkställd registrering

ökats med ett mot nedsäitningningen

svarande belopp, skyldighet

åvila bolaget att erlägga betalning

för så stor del av stiftelsens fordran

vid tiden för nedsättningsbeslutet

som vinstutdelningen motsvarar av

aktiekapitalet efter nedsättningen.

Sådan skyldighet upphöre, när å

fordringen avbetalats så stor del som

svarar mot nedsättningen av aktiekapitalet.

Rättens beslut,-----— av lagakraftbevis.

2 mom. Vid tillämpning —

Har för----- — ---- ---

Där förskott ---------

72 §.

---mot totalförlust.

--bland skulderna.

--är tillverkat.

Belopp, som upptagits under

rubriken Avsatt till pensioner, räknas

icke som skuld i den mån det

överstiger det belopp, under vilket

posten jämlikt 7 § första stycket

lagen den 1967 (nr

) om tryggande av pensionsutfästelse

m. m. icke får nedbringas.

101 §.

Vid uppställande-----nedan iakttagas.

1 mom. Följande poster---- ---god köpmannased:

A. Bland tillgångarna.

----—-----för räkenskapsåret.

B. Bland skulderna.

I. Aktiekapitalet, reservfonden-----för sig.

II. Värdeminskningskonton med —--särskilda tillgångsposterna.

III. Långfristiga skulder III. Långfristiga skulder

1. obligationslån; 1. pensionsskuld som redovi
2.

andra långfristiga skulder. sas under rubriken Avsatt

till pensioner;

2. obligationslån;

3. andra långfristiga skulder.

s. 238 Kontrollera mot PDF

238

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

IV. Kortfristiga skulder.

--------kortfristiga skulder.

V. Oguldna, på-----före balansdagen.

VI. Vinst å

--------för räkenskapsåret.

Har bolag-----god köpmannased.

7 mom. Inom linjen-----dess slag.

Inom linjen skall ock angivas Inom linjen skola ock angivas de

sammanlagda beloppet för år av pensionsåtaganden, som ej upptagits

pensioner, utgående på grund av bland skulderna,

förpliktelser, vilka ej upptagits såsom

skuld i balansräkningen eller

motsvaras av där upptagen skuld

till pensionsstiftelse. Pensionsförpliktelser,

som i närmast föregående

balansräkning upptagits såsom

skuld, må ej redovisas inom linjen.

111 §.

1 mom. Det åligger-----vara erforderliga.

Revisorerna hava------— mot bolagsordningen.

Om det--------sådant förbehåll.

Styrelsen och-----direktör vägras.

Hör till bolaget stiftelse, som bildats

enligt lagen om aktiebolags

pensions- och andra personalstiftelser,

skall revisorernas granskning

avse jämväl stiftelsens förvaltning

samt dess räkenskaper; och skall

vad i fjärde stycket är stadgat beträffande

bolagets styrelse och verkställande

direktör äga motsvarande

tillämpning å styrelse eller god man

för stiftelsen.

112 §.

Revisorerna skola-------till revisionsberättelsen.

Där stiftelse, som i 111 § 1 mom.

sägs, står under särskild förvaltning,

skola revisorerna, samtidigt

med överlämnande till bolagets styrelse

av revisionsberättelsen, till styrelsen

eller gode mannen för stiftelsen

överlämna särskilt yttrande rörande

granskningen av stiftelsens

förvaltning och räkenskaper.

113 §.

1 mom. Revisionsberättelsen skall---aktieägarnas kännedom.

Revisionsberättelsen skall---eller skuldregleringsfond.

Ilar uppskrivning------i revisionsberättelsen.

s. 239 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 83 år 1967

239

( Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Hör till bolaget stiftelse, varom

i lagen om aktiebolags pensions- och

andra personalstiftelser sägs, skola

revisorerna i sin berättelse jämväl

yttra sig om granskningen av stiftelsens

förvaltning och dess räkenskaper.

Revisor, som---särskild revisionsberättelse.

156

Det åligger------—• --och balansräkning.

I inventarium och balansräkning

för aktiebolag i likvidation skola

upptagas bolagets tillgångar och

skulder, tillgångarna till värde som

skall beräknas enligt vad i 100 §

4 mom. andra stycket är stadgat.

Om vid värdets bestämmande hänsyn

tagits därtill att vissa tillgångar

eller slag av tillgångar skäligen må

antagas kunna försäljas i ett sammanhang,

skall det anmärkas i balansräkningen.

Aktiekapitalet skall

i balansräkningen upptagas inom

linjen. Finnes skuld till stiftelse,

som bildats enligt lagen om aktiebolags

pensions- och andra personalstiftelser,

skall skulden i balansräkningen

redovisas i särskild post.

I övrigt skall beträffande inventarium

och balansräkning för aktiebolag

i likvidation gälla vad i 7 och

8 §§ bokföringslagen är stadgat.

Likvidatorerna skola---till likvidationsrevisorerna.

I inventarium och balansräkning

för aktiebolag i likvidation skola

upptagas bolagets tillgångar och

skulder, tillgångarna till värde som

akall beräknas enligt vad i 100 §

4 mom. andra stycket är stadgat.

Om vid värdets bestämmande hänsyn

tagits därtill att vissa tillgångar

eller slag av tillgångar skäligen må

antagas kunna försäljas i ett sammanhang,

skall det anmärkas i balansräkningen.

Aktiekapitalet skall

i balansräkningen upptagas inom

linjen. I övrigt skall beträffande inventarium

och balansräkning för

aktiebolag i likvidation gälla vad i

7 och 8 §§ bokföringslagen är stadgat.

161

Inom en månad efter det redovisningshandlingarna

överlämnats till

likvidationsrevisorerna skola de till

likvidatorerna avlämna berättelse

över granskningen av deras förvaltning

och bolagets räkenskaper för

räkenskapsåret. Revisionsberättelsen,

som skall vara underskriven av

likvidationsrevisorerna, skall innehålla

uttalande, huruvida enligt deras

mening likvidationen onödigt

fördröjes eller icke. Om revisionsberättelsens

innehåll i övrigt och om

redovisningshandlingarnas återstäl
-

§•

Inom en månad efter det redovisningshandlingarna

överlämnats till

likvidationsrevisorerna skola de till

likvidatorerna avlämna berättelse

över granskningen av deras förvaltning

och bolagets räkenskaper för

räkenskapsåret. Revisionsberättelsen,

som skall vara underskriven av

likvidationsrevisorerna, skall innehålla

uttalande, huruvida enligt deras

mening likvidationen onödigt

fördröj es eller icke. Om revisionsberättelsens

innehåll i övrigt och om

redovisningshandlingarnas återstäl
-

s. 240 Kontrollera mot PDF

240

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

(Nuvarande lydelse)

lande och förseende med påskrift

skall i tillämpliga delar gälla vad

i 112 § första stycket och 113 §

1 mom. är stadgat. Hör till bolaget

stiftelse som i 111 § 1 mom. sägs,

skall 112 § andra stycket äga motsvarande

tillämpning.

165

Sedan lilcvidatorerna fullgjort sitt

uppdrag, skola de så snart ske kan

avgiva slutredovisning för sin förvaltning

genom avlämnande av förvaltningsberättelse

rörande likvidationens

gång från likvidationens

början till dess avslutande. Berättelsen

skall ock innehålla redogörelse

för utskiftning. Vid berättelsen

skola fogas redovisningshandlingar

för hela likvidationstiden. Berättelsen

och redovisningshandlingarna

skola i huvudskrift eller avskrift

avlämnas till likvidationsrevisorerna

samt, där god man förordnats, till

denne. Likvidationsrevisorerna hava

att inom eu månad därefter avgiva

en av dem underskriven revisionsberättelse

över förvaltningen under

likvidationen och återställa handlingarna.

Om revisionsberättelsens

innehåll och om redovisningshandlingarnas

återställande och deras

förseende med påskrift skall i tilllämpliga

delar gälla vad i 112 §

första stycket och 113 § 1 mom. är

stadgat. Hör till bolaget stiftelse som

i 111 § 1 mom. sägs, skall 112 §

andra stycket äga motsvarande tilllämpning.

Efter det — —

(Föreslagen lydelse)

lande och förseende med påskrift

skall i tillämpliga delar gälla vad

i 112 § första stycket och 113 §

1 mom. är stadgat.

§•

Sedan lilcvidatorerna fullgjort sitt

uppdrag, skola de så snart ske kan

avgiva slutredovisning för sin förvaltning

genom avlämnande av förvaltningsberättelse

rörande likvidationens

gång från likvidationens

början till dess avslutande. Berättelsen

skall ock innehålla redogörelse

för utskiftning. Vid berättelsen

skola fogas redovisningshandlingar

för hela likvidationstiden. Berättelsen

och redovisningshandlingarna

skola i huvudskrift eller avskrift

avlämnas till likvidationsrevisorerna

samt, där god man förordnats, till

denne. Likvidationsrevisorerna hava

att inom en månad därefter avgiva

en av dem underskriven revisionsberättelse

över förvaltningen under

likvidationen och återställa handlingarna.

Om revisionsberättelsens

innehåll och om redovisningshandlingarnas

återställande och deras

förseende med påskrift skall i tilllämpliga

delar gälla vad i 112 §

första stycket och 113 § 1 mom. är

stadgat.

— nämnda handlingar.

174 §.

1 mom. Äger moderbolag---rättens tillstånd.

Inom fyra------fusion förfallen.

Senast fyra —• --till registreringsmyndigheten.

Rättens beslut-------av lagakraftbevis.

När rättens--------av moderbolaget.

Hör till dotterbolaget stiftelse, Hör till dotterbolaget pensionssom

bildats enligt lagen om aktie- stiftelse eller personalstiftelse, gäller

bolags pensions- och andra perso- om stiftelsens överförande till monalstiftelser,

skall vad i nämnda lag derbolaget vad i lagen den

s. 241 Kontrollera mot PDF

241

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ar stadgat rörande överförande av

aktiebolags personalstiftelse till annat

aktiebolag äga tillämpning vid

fusionen. Rättens tillstånd till fusionsavtalets

verkställande må ej

meddelas, med mindre det styrlces,

att tillsynsmyndigheten givit sitt tillstånd

till stiftelsens överförande till

moderbolaget. Anmälan för registrering

rörande stiftelsens överförande

skall göras samtidigt med anmälan

varom i fjärde stycket stadgas.

213

Med dagsböter--------

5. styrelseledamot eller verkställande

direktör, där han vid upprättande

av balansräkning, vinst- och

förlusträkning eller förvaltningsberättelse,

som avses i 98, 146 eller

154 §, uppsåtligen förfar i strid mot

bestämmelserna i 100 §, 101 § 2—-7

inom., 102 § första stycket, 103 §

eller 146 §;

6. likvidator som vid upprättande

av balansräkning, likvidationsräkning

eller förvaltningsberättelse,

som avses i 156, 160 eller 165 §,

uppsåtligen förfar i strid mot bestämmelserna

i nämnda lagrum; så

ock likvidator som vid upprättande

av balansräkning, som avses i 172 §,

uppsåtligen förfar i strid mot vad

som stadgas i 146 § samt 100 § eller

101 § 2—7 mom.;

7. revisor, likvidationsrevisor--

8. revisor eller likvidationsrevisor,

där han uppsåtligen eller av grov

vårdslöshet meddelar oriktig eller

vilseledande uppgift i yttrande, vilket

enligt 112 § andra stycket, 161 §

eller 165 § överlämnas till styrelse

eller god man för stiftelse som avses

i lagen om aktiebolags pensions- och

andra personalstiftelser.

1967 (nr ) om tryggande

av pensionsutfästelse m. m. är stadgat.

§•

---till aktieägare;

5. styrelseledamot eller verkställande

direktör, där han vid upprättande

av balansräkning, vinst- och

förlusträkning eller förvaltningsberättelse,

som avses i 98, 146 eller

154 §, uppsåtligen förfar i strid mot

bestämmelserna i 100 §, 101 § 2—4,

6 och 7 mom., 102 § första stycket,

103 § eller 146 §;

6. likvidator som vid upprättande

av balansräkning, likvidationsräkning

eller förvaltningsberättelse,

som avses i 156, 160 eller 165 §,

uppsåtligen förfar i strid mot bestämmelserna

i nämnda lagrum; så

ock likvidator som vid upprättande

av balansräkning, som avses i 172 §,

uppsåtligen förfar i strid mot vad

som stadgas i 146 § samt 100 § eller

101 § 2—4, 6 och 7 mom.;

— därtill föreligger.

216 §.

Med dagsböter----------fjärde stycket;

7. revisor, vilken underlåter att 7. revisor, vilken underlåter att

iakttaga föreskrift som meddelats i iakttaga föreskrift som meddelats i

s. 242 Kontrollera mot PDF

242

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

(Nuvarande lydelse)

112 §, 113 § 1 mom. fjärde stycket,

127 § fjärde stycket, 154 § andra

stycket eller i 154 § tredje stycket,

jämfört med 112 § eller 113 § 1 mom.

fjärde stycket, så ock likvidationsrevisor,

som försummar att fullgöra

vad i 161 § första punkten, tredje

punkten, jämförd med 112 § första

stycket eller 113 § 1 mom. fjärde

stycket, eller fjärde punkten eller

165 § första stycket femte punkten,

sjätte punkten, jämförd med 112 §

första stycket eller 113 § 1 mom.

fjärde stycket, eller sjunde punkten

eller 172 § tredje stycket finnes stadgat

;

8. god man---tredje stycket;

9. ledamot i styrelse eller god man

för aktiebolags personalstiftelse, där

han underlåter att iakttaga vad honom

enligt 111 § 1 mom. femte

stycket åligger; samt

10. förvaltare i aktiebolags konkurs,

som bryter mot vad i 169 §

tredje stycket är stadgat.

Där föreskrift--------—

Förseelse mot-------

(Föreslagen lydelse)

112 §, 127 § fjärde stycket, 154 §

andra stycket eller i 154 § tredje

stycket, jämfört med 112 §, så ock

likvidationsrevisor, som försummar

att fullgöra vad i 161 § första punkten,

tredje punkten, jämförd med

112 § första stycket, eller fjärde

punkten eller 165 § första stycket

femte punkten, sjätte punkten, jämförd

med 112 § första stycket, eller

sjunde punkten eller 172 § tredje

stycket finnes stadgat;

8. god man--- — tredje stycket;

samt

9. förvaltare i aktiebolags konkurs,

som bryter mot vad i 169 §

tredje stycket är stadgat.

— -----— allenast denne.

-----varje aktieägare.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1968. Äldre lag skall tillämpas på

aktiebolag som är i likvidation vid lagens ikraftträdande.

s. 243 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

243

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 17 juni 1948 (nr 433) om försäkringsrörelse

Härigenom förordnas dels att 94 § 2 inom. och 105 § lagen den 17 juni

1948 om försäkringsrörelse skola upphävas dels ock att 10 § 2 inom., 62 §

1 inom., 63 §, 94 § 4 mom. samt 145, 146, 148, 153, 157, 326 och 329 §§

samma lag1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

10 §.

2 mom. Ej må------------65 § sägs.

Ej heller må i bolagsordningen intagas

bestämmelse, som inskränker

bolagsstämmas rätt att besluta om

bildande av stiftelse enligt lagen om

aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser

eller om överföring av

vinstmedel till sådan stiftelse.

62 §.

1 inom. Beslut om-----------rättens tillstånd.

Rättens tillstånd------------ansökningen bifallen.

Har stiftelse, som bildats enligt

lagen om aktiebolags pensions- och

andra personalstiftelser, hos bolaget

fordran, som avses i 2 § nämnda

lag, utgöre fordringen ej hinder mot

bifall till ansökningen, där inför rätten

visas att å fordringen avbetalats

så stor del som svarar mot nedsättningen

av aktiekapitalet.

Om ansökan--------till försäkringsinspektionen.

Rättens beslut------------av lagakraftbevis.

Aktiekapitalet skall —------------blivit registrerat.

63 §.

Innefattar beslut----------svarande belopp.

Ansökan om — — — —--— — — — — —. äga rum.

Har stiftelse, som bildats enligt lagen

om aktiebolags pensions- och

andra personalstiftelser, hos bolaget

fordran, som avses i 2 § nämnda lag,

1 Senaste lydelse av 329 § se 1961:610.

s. 244 Kontrollera mot PDF

244

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

utgöre fordringen ej hinder mot bifall

till ansökningen om tillstånd till

vinstutdelning till aktieägarna; men

skall, där sådan vinstutdelning äger

rum innan aktiekapitalet enligt verkställd

registrering ökats med ett mot

nedsättningen svarande belopp, skyldighet

åvila bolaget att erlägga betalning

för så stor del av stiftelsens

fordran vid tiden för nedsättningsbeslutet

som vinstutdelningen motsvarar

av aktiekapitalet efter nedsättningen.

Sådan skyldighet upphöre

när å fordringen avbetalats så

stor del som svarar mot nedsättningen

av aktiekapitalet.

Rättens beslut-------------av lagakraftbevis.

94

4 mom. Inom linjen------

Inom linjen skall ock angivas sammanlagda

beloppet för år av pensioner,

utgående på grund av förpliktelser,

vilka ej upptagits såsom skuld

i balansräkningen eller motsvaras av

där upptagen skuld till pensionsstiftelse.

Pensionsförpliktelser, som i

närmast föregående balansräkning

upptagits såsom skuld, må ej redovisas

inom linjen.

------ bland skulderna.

Inom linjen skola ock angivas de

pensionsåtaganden, som ej upptagits

bland skulderna.

145 §.

Å den bolagsstämma------

Vad i 29 §, 99 § tredje, fjärde och

femte styckena, 100 §, 101 §, 102 § 1

inom., 105 § första stycket och 114 §

är stadgat om revisor och suppleant

för revisor, om revisors rättigheter

och skyldigheter samt om anmälan

eller meddelande för registrering beträffande

revisor skall i tillämpliga

delar gälla rörande likvidationsrevisor

och suppleant, där ej annat följer

av vad här nedan är stadgat.

Angående likvidationsrevisor — —

------hans ställe.

Vad i 29 §, 99 § tredje, fjärde och

femte styckena, 100 §, 101 §, 102 §

1 mom. och 114 § är stadgat om revisor

och suppleant för revisor, om

revisors rättigheter och skyldigheter

samt om anmälan eller meddelande

för registrering beträffande revisor

skall i tillämpliga delar gälla rörande

likvidationsrevisor och suppleant,

där ej annat följer av vad här nedan

är stadgat.

_________i 290 §.

146 §.

Då bolaget--— --------å bolagsstämma.

Redovisningshandlingarna skola —--redovisningen omfattar.

I fråga om styrelsens och verk- I fråga om styrelsens och verkställande

direktörens redovisning, ställande direktörens redovisning,

s. 245 Kontrollera mot PDF

245

Kangl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

om revisorernas granskning och revisionsberättelsen,

om handlingars

framläggande å bolagsstämma, tillhandahållande

under viss tid före

denna och insändande till försältringsinspektionen,

om behandlingen

av frågan om ansvarsfrihet samt om

anställande av talan mot styrelseledamot

eller verkställande direktören

skall i tillämpliga delar gälla

vad i 91—96, 102—705, 113, 118,

120—124 och 284 §§ är stadgat. Omfattar

den tid, för vilken redovisning

skall avgivas enligt första stycket,

även föregående räkenskapsår, skall

särskild redovisning avgivas för

nämnda år och skall därvid jämväl

97 § äga tillämpning.

148

Det åligger —---- --------

I inventarium och balansräkning

för försäkringsaktiebolag i likvidation

skola beträffande tillgångar och

skulder som avses i 296 § där omnämnda

värdering och beräkning

följas. Andra tillgångar skola upptagas

till värde som skall beräknas enligt

vad i 93 § 1 mom. andra stycket

är stadgat. Aktiekapitalet skall i balansräkningen

upptagas inom linjen.

Finnes skuld till stiftelse, som bildats

enligt lagen om aktiebolags pensions-

och andra personalstiftelser,

skall skulden i balansräkningen redovisas

i särskild post. I övrigt skall

beträffande inventarium och balansräkning

för försäkringsaktiebolag i

likvidation gälla vad i 7 och 8 §§

bokföringslagen är stadgat.

Likvidatorerna skola ------

om revisorernas granskning och revisionsberättelsen,

om handlingars

framläggande å bolagsstämma, tillhandahållande

under viss tid före

denna och insändande till försäkringsinspektionen,

om behandlingen

av frågan om ansvarsfrihet samt om

anställande av talan mot styrelseledamot

eller verkställande direktören

skall i tillämpliga delar gälla

vad i 91—96, 102—704, 113, 118,

120—124 och 284 §§ är stadgat. Omfattar

den tid, för vilken redovisning

skall avgivas enligt första stycket,

även föregående räkenskapsår, skall

särskild redovisning avgivas för

nämnda år och skall därvid jämväl

97 § äga tillämpning.

§•

--och balansräkning.

I inventarium och balansräkning

för försäkringsaktiebolag i likvidation

skola beträffande tillgångar och

skulder som avses i 296 § där omnämnda

värdering och beräkning

följas. Andra tillgångar skola upptagas

till värde som skall beräknas enligt

vad i 93 § 1 mom. andra stycket

är stadgat. Aktiekapitalet skall i balansräkningen

upptagas inom linjen.

I övrigt skall beträffande inventarium

och balansräkning för försäkringsaktiebolag

i likvidation gälla

vad i 7 och 8 §§ bokföringslagen är

stadgat.

— till likvidationsrevisorerna.

153 §.

Inom en månad efter det redovisningshandlingarna

överlämnats till

likvidationsrevisorerna skola de till

likvidatorerna avlämna berättelse

över granskningen av deras förvaltning

och bolagets räkenskaper för

räkenskapsåret. Revisionsberättel
-

Inom en månad efter det redovisningshandlingarna

överlämnats till

likvidationsrevisorerna skola de till

likvidatorerna avlämna berättelse

över granskningen av deras förvaltning

och bolagets räkenskaper för

räkenskapsåret. Revisionsberättel
-

s. 246 Kontrollera mot PDF

246

Kungl. Ma-j:ts proposition nr 83 år 1967

(Nuvarande lydelse)

sen, som skall vara underskriven av

likvidationsrevisorerna, skall innehålla

uttalande, huruvida enligt deras

mening likvidationen onödigt

fördröjes eller icke. Om revisionsberättelsens

innehåll i övrigt och om

redovisningshandlingarnas återställande

och förseende med påskrift

skall i tillämpliga delar gälla vad i

103 §, 104 § 1 mom. och 105 § andra

stycket andra punkten är stadgat.

Hör till bolaget stiftelse som i 105 §

sägs, skall vad i andra stycket första

punkten av samma paragraf är stadgat

äga motsvarande tillämpning.

(Föreslagen lydelse)

sen, som skall vara underskriven av

likvidationsrevisorerna, skall innehålla

uttalande, huruvida enligt deras

mening likvidationen onödigt

fördröj es eller icke. Om revisionsberättelsens

innehåll i övrigt och om

redovisningshandlingarnas återställande

och förseende med påskrift

skall i tillämpliga delar gälla vad i

103 § och 104 § 1 mom. är stadgat.

157 §.

Sedan likvidatorerna fullgjort sitt

uppdrag, skola de så snart ske kan

avgiva slutredovisning för sin förvaltning

genom avlämnande av förvaltningsberättelse

rörande likvidationens

gång från likvidationens början

till dess avslutande. Berättelsen

skall ock innehålla redogörelse för

utskiftning. Vid berättelsen skola fogas

redovisningshandlingar för hela

likvidationstiden. Berättelsen och

redovisningshandlingarna skola i

huvudskrift eller avskrift avlämnas

till likvidationsrevisorerna, vilka

hava att inom en månad därefter avgiva

en av dem underskriven revisionsberättelse

över förvaltningen

under likvidationen och återställa

handlingarna. Om revisionsberättelsens

innehåll och om redovisningshandlingarnas

återställande och deras

förseende med påskrift skall i

tillämpliga delar gälla vad i 103 §,

104 § 1 mom. och 105 § andra stycket

andra punkten är stadgat. Hör

till bolaget stiftelse som i 105 § sägs,

skall vad i andra stycket första

punkten av samma paragraf är stadgat

äga motsvarande tillämpning.

Efter det-------nämnda

Angående insändande-------

Sedan likvidatorerna fullgjort sitt

uppdrag, skola de så snart ske kan

avgiva slutredovisning för sin förvaltning

genom avlämnande av förvaltningsberättelse

rörande likvidationens

gång från likvidationens början

till dess avslutande. Berättelsen

skall ock innehålla redogörelse för

utskiftning. Vid berättelsen skola

fogas redovisningshandlingar för

hela likvidationstiden. Berättelsen

och redovisningshandlingarna skola

i huvudskrift eller avskrift avlämnas

till likvidationsrevisorerna, vilka

hava att inom en månad därefter

avgiva en av dem underskriven

revisionsberättelse över förvaltningen

under likvidationen och återställa

handlingarna. Om revisionsberättelsens

innehåll och om redovisningshandlingarnas

återställande och deras

förseende med påskrift skall i

tillämpliga delar gälla vad i 103 §

och 104 § 1 mom. är stadgat.

handlingar.

- 284 § stadgas.

s. 247 Kontrollera mot PDF

247

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

326 S.

Med dagsböter-------

4. styrelseledamot eller verkställande

direktör, där han vid upprättande

av balansräkning, vinst- och

förlusträkning, förvaltningsberättelse

eller redogörelse, som avses i 91

eller 97 § eller 205 §, jämförd med

91 och 97 §§, eller 139, 146 eller

241 §, uppsåtligen förfar i strid mot

bestämmelserna i 93 §, 94 § 2—5

inom., 95 §, 96 §, 97 § första stycket

första punkten eller 139 § eller 205 §

jämförd med 93 § 1—5, 7 och 8

inom., 94 § 3—5 mom., 95 §, 96 §

samt 97 § första stycket första punkten;
5.

likvidator som vid upprättande

av balansräkning, likvidationsräkning,

vinst- och förlusträkning eller

förvaltningsberättelse, som avses i

148, 152, 157, 243, 247 eller 252 §,

uppsåtligen förfar i strid mot bestämmelserna

i nämnda lagrum, så

ock likvidator som vid upprättande

av balansräkning enligt 163 eller

259 § uppsåtligen förfar i strid mot

bestämmelserna i 139 § samt 93 §

eller 94 § 2—5 inom.;

6. revisor eller-------

7. revisor eller likvidationsrevisor,

där han uppsåtligen eller av

grov vårdslöshet meddelar oriktig

eller vilseledande uppgift i yttrande,

vilket enligt 105 § andra stycket

första punkten, 153 § eller 157 §

överlämnas till styrelse eller god

man för stiftelse som avses i lagen

om aktiebolags pensions- och andra

personalstiftelser.

329

Med dagsböter---------

3. ledamot i styrelse eller god man

för försäkringsaktiebolags personalstiftelse,

där han underlåter att iakttaga

vad honom enligt 105 § första

stycket åligger.

— är delägare;

4. styrelseledamot eller verkställande

direktör, där han vid upprättande

av balansräkning, vinst- och

förlusträkning, förvaltningsberättelse

eller redogörelse, som avses i 91

eller 97 § eller 205 §, jämförd med

91 och 97 §§, eller 139, 146 eller

241 §, uppsåtligen förfar i strid mot

bestämmelserna i 93 §, 94 § 3—5

inom., 95 §, 96 §, 97 § första stycket

första punkten eller 139 § eller 205 §

jämförd med 93 § 1—5, 7 och 8

inom., 94 § 3—5 inom., 95 §, 96 §

samt 97 § första stycket första punkten;
5.

likvidator som vid upprättande

av balansräkning, likvidationsräkning,

vinst- och förlusträkning

eller förvaltningsberättelse, som avses

i 148, 152, 157, 243, 247 eller

252 §, uppsåtligen förfar i strid mot

bestämmelserna i nämnda lagrum,

så ock likvidator som vid upprättande

av balansräkning enligt 163

eller 259 § uppsåtligen förfar i strid

mot bestämmelserna i 139 § samt

93 § eller 94 § 3—5 inom.;

— därtill föreligger.

§■

— 156 § andra stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1968. Äldre lag skall tillämpas på

försäkringsaktiebolag som är i likvidation vid lagens ikraftträdande.

s. 248 Kontrollera mot PDF

248

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 31 mars 1955 (nr 183) om bankrörelse

Härigenom förordnas dels att 92 § 2 mom. och 103 § lagen den 31 mars

1955 om bankrörelse skola upphävas dels ock att 8 § 2 mom., 47 § 1 mom.,

48 §, 92 § 3 mom. samt 128, 131, 137, 141, 183, 186 och 191 §§ samma lag

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

8 §•

2 mom. Ej må -----------av 18 §.

Ej heller må i bolagsordningen

intagas bestämmelse, som inskränker

bolagsstämmas rätt att besluta

om bildande av stiftelse enligt lagen

om aktiebolags pensions- och andra

personalstiftelser eller om överföring

av vinstmedel till sådan stiftelse.

47 §.

1 mom. Beslut om-------rättens tillstånd.

Rättens tillstånd--------ansökningen bifallas.

Har stiftelse, som bildats enligt lagen

om aktiebolags pensions- och

andra personalstiftelser, hos bolaget

fordran, som avses i 2 § nämnda lag,

skall fordringen ej utgöra hinder

mot bifall till ansökningen, där inför

rätten visas att å fordringen avbetalats

så stor del som svarar mot

nedsättningen av aktiekapitalet.

Om ansökan,-------till registreringsmyndigheten.

Rättens beslut,--------av lagakraftbevis.

Aktiekapitalet skall------blivit registrerat.

48 §.

Innefattar beslut------svarande belopp.

Ansökan om---—- — -— ---äga rum.

Har stiftelse, som bildats enligt lagen

om aktiebolags pensions- och

andra personalstiftelser, hos bolaget

s. 249 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

249

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

fordran, som avses i 2 § nämnda lag,

utgör fordringen ej hinder mot bifall

till ansökningen om tillstånd till

vinstutdelning till aktieägarna, men

skall, där vinstutdelning äger rum

innan aktiekapitalet enligt verkställd

registrering ökats med ett mot nedsättningen

svarande belopp, skyldighet

åvila bolaget att erlägga betalning

för så stor del av stiftelsens

fordran vid tiden för nedsättningsbeslutet

som vinstutdelningen motsvarar

av aktiekapitalet efter nedsättningen.

Sådan skyldighet upphör

när å fordringen avbetalats så stor

del som svarar mot nedsättningen

av aktiekapitalet.

Rättens beslut,---—----av lagakraftbevis.

92 §.

3 mom. Inom linjen —• ----

Inom linjen skall ock angivas

sammanlagda beloppet för år av

pensioner, utgående på grund av förpliktelser,

vilka ej upptagits såsom

skuld i balansräkningen eller motsvaras

av där upptagen skuld till

pensionsstiftelse. Pensions förpliktelser,

som i närmast föregående balansräkning

upptagits såsom skuld,

må ej redovisas inom linjen.

■ — bokförda värde.

Inom linjen skola ock angivas de

pensionsåtaganden, som ej upptagits

bland skulderna.

128 §.

Å den ----------— hans ställe.

Vad som är stadgat i 96 § andra

stycket, 97 §, 98 §, 99 § första och

tredje styckena, 100 §, 103 § första

stycket och 107 § 2 mom. om revisor

och suppleant för revisor samt om

revisors rättigheter och skyldigheter

skall i tillämpliga delar gälla beträffande

likvidationsrevisor och

suppleant, där ej annat följer av vad

nedan föreskrives.

Angående likvidationsrevisor — —

Vad som är stadgat i 96 § andra

stycket, 97 §, 98 §, 99 § första och

tredje styckena, 100 § och 107 § 2

mom. om revisor och suppleant för

revisor samt om revisors rättigheter

och skyldigheter skall i tillämpliga

delar gälla beträffande likvidationsrevisor

och suppleant, där ej annat

följer av vad nedan föreskrives.

-----i 158 §.

131 §.

Det åligger--—---— och balansräkning.

I inventarium och balansräkning I inventarium och balansräkning

för bankaktiebolag i likvidation sko- för bankaktiebolag i likvidation skola

upptagas bolagets tillgångar och la upptagas bolagets tillgångar och

s. 250 Kontrollera mot PDF

250

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

(Nuvarande lydelse)

skulder, tillgångarna till verkliga

värdet. Aktiekapitalet skall i balansräkningen

upptagas inom linjen.

Finnes skuld till stiftelse, som bildats

enligt lagen om aktiebolags pensions-

och andra personalstiftelser,

skall skulden i balansräkningen redovisas

i särskild post. I övrigt skall

beträffande inventarium och balansräkning

för bankaktiebolag i likvidation

gälla vad i 7 och 8 §§ bokföringslagen

är stadgat.

Likvidatorerna skola---— —

(Föreslagen lydelse)

skulder, tillgångarna till verkliga

värdet. Aktiekapitalet skall i balansräkningen

upptagas inom linjen. I

övrigt skall beträffande inventarium

och balansräkning för bankaktiebolag

i likvidation gälla vad i 7

och 8 §§ bokföringslagen är stadgat.

till likvidationsrevisorerna.

137

Inom en månad efter det redovisningshandlingarna

överlämnats till

likvidationsrevisorerna skola dessa

till likvidatorerna avlämna berättelse

över granskningen av deras förvaltning

och bolagets räkenskaper

för räkenskapsåret ävensom återställa

handlingarna. Revisionsberättelsen,

som skall vara underskriven

av likvidationsrevisorerna, skall innehålla

uttalande, huruvida enligt

deras mening likvidationen onödigt

fördröjes eller icke. Om revisionsberättelsens

innehåll i övrigt och om

redovisningshandlingarnas förseende

med påskrift skall i tillämpliga

delar gälla vad som är stadgat i 101

och 102 §§. Hör till bolaget stiftelse

som i 103 § sägs, skall vad som är

stadgat i andra stycket av samma

paragraf äga motsvarande tillämpning.

141

Sedan likvidatorerna----—

Vid berättelsen skola fogas redovisningshandlingar

för hela likvidationstiden.

Berättelsen och redovisningshandlingarna

skola i huvudskrift

eller avskrift avlämnas till likvidationsrevisorerna,

vilka hava att

inom en månad därefter avgiva en

av dem underskriven revisionsberättelse

över förvaltningen under likvidationen

och återställa handlingarna.

Om revisionsberättelsens inne
-

Inom en månad efter det redovisningshandlingarna

överlämnats till

likvidationsrevisorerna skola dessa

till likvidatorerna avlämna berättelse

över granskningen av deras förvaltning

och bolagets räkenskaper

för räkenskapsåret ävensom återställa

handlingarna. Revisionsberättelsen,

som skall vara underskriven

av likvidationsrevisorerna, skall innehålla

uttalande, huruvida enligt

deras mening likvidationen onödigt

fördröj es eller icke. Om revisionsberättelsens

innehåll i övrigt och om

redovisningshandlingarnas förseende

med påskrift skall i tillämpliga

delar gälla vad som är stadgat i 101

och 102 §§.

— för utskiftning.

Vid berättelsen skola fogas redovisningshandlingar

för hela likvidationstiden.

Berättelsen och redovisningshandlingarna

skola i huvudskrift

eller avskrift avlämnas till

likvidationsrevisorerna, vilka hava

att inom en månad därefter avgiva

en av dem underskriven revisionsberättelse

över förvaltningen under

likvidationen och återställa handlingarna.

Om revisionsberättelsens

s. 251 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

251

(Nuvarande lydelse)

håll och om redovisningshandlingarnas

förseende med påskrift skall i

tillämpliga delar gälla vad som är

stadgat i 101 och 102 §§. Hör till

bankaktiebolaget stiftelse som i

103 § sägs, skall vad som är stadgat

i andra stycket av samma paragraf

äga motsvarande tillämpning.

Efter det — — —------

Angående insändande--

(Föreslagen lydelse)

innehåll och om redovisningshandlingarnas

förseende med påskrift

skall i tillämpliga delar gälla vad

som är stadgat i 101 och 102 §§.

nämnda handlingar.

---— i 152 §.

183 §.

Med dagsböter —■ —---— till aktieägare;

4. styrelseledamot, där han vid

upprättande av balansräkning, vinstoch

förlusträkning eller förvaltningsberättelse,

som avses i 89, 120 eller

129 § uppsåtligen förfar i strid med

bestämmelserna i 91 §,92 § 2 och 3

inom., 93 § eller 94 §;

5. likvidator som--• -— ■— —-

7. revisor eller likvidationsrevisor,

där han uppsåtligen eller av grov

vårdslöshet meddelar oriktig eller

vilseledande uppgift i yttrande, vilket

enligt 103 § andra stycket första

punkten, 137 § eller 141 § överlämnas

till styrelse eller god man

för stiftelse, som avses i lagen om

aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser.

4. styrelseledamot, där han vid

upprättande av balansräkning, vinstoch

förlusträkning eller förvaltningsberättelse,

som avses i 89, 120 eller

129 §, uppsåtligen förfar i strid med

bestämmelserna i 91 §, 92 § 3 mom.,

93 § eller 94 §;

- därtill föreligger.

186 §.

Med dagsböter — ----- — — andra stycket;

3. ledamot i styrelse eller god man

för stiftelse, som avses i 103 §, där

han underlåter att iakttaga vad som

åligger honom enligt första stycket

i nämnda paragraf;

4. den som bryter mot vad som

stadgas i 69 §.

191

Finnes särskild stiftelse till tryggande

av pensioner åt pensionstagare

eller anställda hos bankaktiebolag

samt efterlevande till pensionstagare

och anställda eller ock för

anställdas eller deras efterlevandes

välfärd annorledes än genom bere
-

3. den som bryter mot vad som

stadgas i 69 §.

§•

Finnes särskild stiftelse till tryggande

av pensioner åt pensionstagare

eller anställda hos bankaktiebolag

samt efterlevande till pensionstagare

och anställda eller ock för

anställdas eller deras efterlevandes

välfärd annorledes än genom bere
-

s. 252 Kontrollera mot PDF

252

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

(Nuvarande lydelse)

dande av pension, och härrör stiftelsens

förmögenhet huvudsakligen

från överföring av medel från bolaget,

har tillsynsmyndigheten, om

stiftelsen icke är underkastad bestämmelserna

i lagen om aktiebolags

pensions- och andra personalstiftelser,

att tillse att stiftelsens tillgångar

äro placerade på sätt som med

beaktande av stiftelsens ändamål

och med hänsyn jämväl till vad i

denna lag är föreskrivet beträffande

placering av bankbolags medel bereder

skälig säkerhet. Har så ej

skett, må tillsynsmyndigheten förelägga

stiftelsen att vidtaga rättelse.

Det åligger---— ——--

(Föreslagen lydelse)

dande av pension, och härrör stiftelsens

förmögenhet huvudsakligen

från överföring av medel från bolaget,

har tillsynsmyndigheten att

tillse att stiftelsens tillgångar äro

placerade på sätt som med beaktande

av stiftelsens ändamål och med

hänsyn jämväl till vad i denna lag

är föreskrivet beträffande placering

av bankbolags medel bereder skälig

säkerhet. Har så ej skett, må tillsynsmyndigheten

förelägga stiftelsen

att vidtaga rättelse.

myndigheten äskas.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1968. Äldre lag skall tillämpas på

bankaktiebolag som är i likvidation vid lagens ikraftträdande.

s. 253 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

253

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 3 juni 1955 (nr 416) om sparbanker

Härigenom förordnas att 48 §, 78 § 3 mom. och 97 § lagen den 3 juni

1955 om sparbanker1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

48

Jämte vad —----- — såsom

11. Inom linjen skall anmärkas

sammanlagda beloppet av sparbankens

ansvarsförbindelser, i den mån

de icke upptagits bland skulderna.

Tillika skall inom linjen upptagas av

sparbanken ställda panters sammanlagda

bokförda värde. Inom linjen

skall ock angivas sammanlagda beloppet

för år av pensioner utgående

på grund av förpliktelser, vilka ej

upptagits såsom skuld i balansräkningen.

Pensionsförpliktelser, som

i närmast föregående balansräkning

upptagits såsom skuld, må ej redovisas

inom linjen. Ytterligare skall

inom linjen uppföras ränta å garantifond

eller grundfond, som till följd

av reglerna i 19 § icke kunnat utbetalas.

Vad i----------

(Föreslagen lydelse)

§•

tillgång.

11. Inom linjen skall anmärkas

sammanlagda beloppet av sparbankens

ansvarsförbindelser, i den mån

de icke upptagits bland skulderna.

Tillika skall inom linj en upptagas av

sparbanken ställda panters sammanlagda

bokförda värde. Inom linj en

skola ock anmärkas de pensionsåtaganden,

som ej upptagits bland skulderna.

Ytterligare skall inom linjen

uppföras ränta å garantifond eller

grundfond, som till följd av reglerna

i 19 § icke kunnat utbetalas.

eller bilaga.

78 §.

3 inom. Senast fyra-----till verkställighet.

Tillsynsmyndighetens tillståndsprövning —- •—- -— allmän synpunkt.

När lagakraftvunnet--— övertagande sparbanken.

Hör till den överlåtande sparbanken

pensionsstiftelse eller personalstiftelse,

gälla om stiftelsens överförande

till den övertagande sparbanken

bestämmelserna i lagen den

1967 (nr )

1 Senaste lydelse se 1962: 234

s. 254 Kontrollera mot PDF

254

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

om tryggande av pensionsutfästelse

m. m.

97 §.

Sparbank må icke överföra medel

till annan pensionsstiftelse än sådan,

som bildats uteslutande för pensionering

av personal, som är eller varit

anställd i sparbankens tjänst,

eller efterlevande till sådan personal.

överföringen må icke ske med

mindre dels överföring erfordras för

att uppbringa stiftelsens förmögenhet

till belopp, som motsvarar kapitalvärdet

vid överföringstillfället

av intjänade pensioner jämte dyrtidstillägg

eller andra därmed jämförliga

tillägg, vilka enligt gjorda utfästelser

eller inom sparbanken tilllämpad

sedvänja högst skola utgå,

dels ock överskott vid upplösning av

stiftelsen skall i enlighet med stiftelsens

stadgar användas främst till

betalning av pensionspremier för

anställda hos sparbanken och i övrigt

för allmännyttigt eller välgörande

ändamål, som icke på grund av

gällande författning skall tillgodoses

genom skattebidrag.

Beträffande stiftelse,----—

Sparbank må icke överföra medel

till pensionsstiftelse i vidare mån än

som erfordras för att uppbringa stiftelsens

förmögenhet till belopp, som

motsvarar den skuld stiftelsen ådragit

sig samt upplupen del av den utfösta

pension, som tryggas av stiftelsen,

eller, om stiftelsen tryggar

utfästelser enligt allmän pensionsplan,

pensionsreserven enligt denna.

andra stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1968.

s. 255 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1!)67

255

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 1 juni 1951 (nr 308)

om ekonomiska föreningar

Härigenom förordnas dels att i 17 § lagen den 1 juni 1951 om ekonomiska

föreningar skall införas ett nytt moment, betecknat 2 mom., av nedan

angiven lydelse dels att 2 mom. i samma paragraf skall erhålla beteckningen

3 mom., dels ock att 41 § 1 och 4 mom. samt 97 § samma lag skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

Vid uppställande---- ■—-

1 mom. Följande poster--

A. Bland tillgångarna.

B. Bland skulderna.

I. Långfristiga skulder.

II. Kortfristiga skulder.

III. Oguldna skatter

IV. Eget kapital.

4 mom. I balansräkningen

I balansräkningen skall ock anmärkas

sammanlagda beloppet för

år av pensioner, utgående på grund

(Föreslagen lydelse)

17 §.

2 mom. Vid tillämpning av bestämmelserna

i 1 mom. skall belopp,

som upptagits under rubriken Avsatt

till pensioner, ej räknas som

skuld i den mån det överstiger det

belopp, under vilket posten jämlikt

7 § första stycket laqen den

1967 (nr ) om

tryggande av pensionsutfästelse

m. m. icke får nedbringas.

41 §.

— nedan iakttagas.

---anses påkallat:

I. Långfristiga skulder.

1. pensionsskuld som redovisas

under rubriken Avsatt till pensioner;
2.

andra långfristiga skulder.

räkenskapsårets utgång.

för räkenskapsåret.

egendomens slag.

I balansräkningen skola ock anmärkas

de pensionsåtaganden, som

ej upptagits bland skulderna.

för räkenskapsåret.

s. 256 Kontrollera mot PDF

256

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

av förpliktelser vilka ej upptagits

såsom skuld i balansräkningen. Pensionsförpliktelse,

som i närmast föregående

balansräkning upptagits

såsom skuld, skall fortfarande redo
-

visas som sådan.

97 §.

Senast fyra —--------- till länsstyrelsen.

Rättens beslut-------— — av lagakraftbevis.

När rättens — —--•— —---— fusionen genomförd.

Hör till den överlåtande föreningen

pensionsstiftelse eller personalstiftelse,

gäller om stiftelsens överförande

till den övertagande föreningen

vad i lagen den

1967 (nr ) om tryggande av pensionsutfästelse

m. m. är stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1968.

s. 257 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

257

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 25 maj 1956 (nr 216)

om jordbrukskasserörelsen

Härigenom förordnas att 45 och 84 §§ samt 87 § 2 mom. lagen den 25

maj 1956 om jordbrukskasserörelsen1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

45 §.

I balansräkningen — —------allmänna bokföringsgrunder.

Fordran på---—• ---— --särskild skuldpost.

Ej må medelsredovisning ske under

benämningen pensionsfond eller

underslödsfond eller under annan

benämning, som utmärker att fonden

bildats för tryggande av pension

eller eljest för anställdas eller

deras anhörigas välfärd.

Inom linjen-----------bokförda värde.

Inom linjen skall ock angivas sam- Inom linjen skola ock angivas de

manlagda beloppet för år av pensio- pensionsåtaganden, som ej upptaner,

utgående på grund av förplik- gits bland skulderna,

telser, vilka ej upptagits såsom skuld

i balansräkningen. Pensionsförpliktelse,

som i närmast föregående balansräkning

upptagits såsom skuld,

må ej redovisas inom linjen.

84 §.

Med dagsböter eller fängelse straffes

1. styrelseledamot, vilken vid upp- 1. styrelseledamot, vilken vid upprättande

av förvaltningsberättelse, rättande av förvaltningsberättelse,

balansräkning eller vinst- och för- balansräkning eller vinst- och förlusträkning

som avses i 38 § lagen lusträkning som avses i 38 § lagen

om ekonomiska föreningar eller i om ekonomiska föreningar eller i

81 § samma lag, jämförd med 56 § 81 § samma lag, jämförd med 56 §

denna lag, eller i 74 § andra styc- denna lag, eller i 74 § andra stycket

ket denna lag uppsåtligen förfar i denna lag uppsåtligen förfar i strid

strid med bestämmelserna i 43 §, med bestämmelserna i 43 §, 44 §,

1 Senaste lydelse av 87 § 2 mom. se 1962: 88.

9 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 83

s. 258 Kontrollera mot PDF

258

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år i967

(Nuvarande lydelse)

44 §, 45 § andra, tredje, fjärde och

femte styckena, 46 § eller 47 § denna

lag;

2. likvidator, vilken-------

Har gärning — ---------

(Föreslagen lydelse)

45 § andra, tredje och fjärde styckena,

46 § eller 47 § denna lag;

— därtill föreligger.

--straffet dagsböter.

87 §.

2 mom. Senast fyra —-----—--registrering skett.

Tillsynsmyndighetens tillståndsprövning — —-— till länsstyrelsen.

Tillsynsmyndigheten skall--------- —sist angivits.

Beslut, varigenom —---• —------ — av lagakraftbevis.

När beslut — —-------fusionen genomförd.

Hör till den överlåtande kreditkassan

pensionsstiftelse eller personalstiftelse,

gäller om stiftelsens

överförande till den övertagande kreditkassan

vad i lagen den

1967 (nr ) om tryggande

av pensionsutfästelse m. m. är stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1968.

s. 259 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

259

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 9 mars 1967.

N ärvarande:

f. d. justitierådet

justitierådet

regeringsrådet

justitierådet

Lind,

Söderlund,

Åbjörnsson,

Brunnberg.

Enligt lagrådet den 24 januari 1967 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitieärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 16

december 1966, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över upprättade

förslag till 1) lag om tryggande av pensionsutfästelse m. m., 2) lag om ändring

i 17 kap. handelsbalken, 3) lag om ändring i konkurslagen, 4) lag om

ändring i utsökningslagen, 5) lag om ändrad lydelse av 7 § bokföringslagen

den 31 maj 1929 (nr 117), 6) lag angående ändring i lagen den 24 maj 1929

(nr 116) om tillsyn över stiftelser, 7) lag angående ändring i lagen den 14

september 1944 (nr 705) om aktiebolag, 8) lag angående ändring i lagen den

17 juni 1948 (nr 433) om försäkringsrörelse, 9) lag angående ändring i

lagen den 31 mars 1955 (nr 183) om bankrörelse, 10) lag angående ändring

i lagen den 3 juni 1955 (nr 416) om sparbanker, 11) lag angående ändring

i lagen den 1 juni 1951 (nr 308) om ekonomiska föreningar och 12) lag angående

ändring i lagen den 25 maj 1956 (nr 216) om jordbrukskasserörelsen.

Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

hovrättsassessorn Allan Ekström.

Lagförslagen föranledde följande yttranden.

Lagrådet:

Den föreslagna lagstiftningen syftar främst till att förenkla och systematisera

vad som nu gäller om tryggande av pensioner. I stort sett kan sägas

att förslaget innebär framsteg i jämförelse med rådande ordning. Att de

s. k. reversstiftelserna avskaffas kommer sålunda att medföra avsevärd

minskning av arbete och administrativt besvär. Och att bättre överensstämmelse

eller samband mellan civilrättsliga och skatterätt sliga regler åstadkoms

innebär fördelar särskilt för berörda företag och arbetsgivare; det får

förutsättas att denna synpunkt också beaktas vid kommande skatterättslig

lagstiftning.

9f Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 83

s. 260 Kontrollera mot PDF

260

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

Det ändamål den nu föreslagna lagstiftningen skall tjäna är att trygga

fullgörandet av pensionslöften. Tydligen skulle detta syfte bäst vinnas

genom allmän användning av pensionsförsäkring eller FPG/PRI-systemet.

Förhållandena inom näringslivet är emellertid, såsom i förarbetena närmare

utförts, icke sådana att en dylik ordning anses praktiskt möjlig att

genomföra. Denna skulle nämligen för många företag innebära för stor

ekonomisk belastning och kunna medföra att någon privat pensionering

alls icke kom till stånd. Den pensionering det är fråga om utgör för övrigt

förmån utöver folkpension och allmän tilläggspension, varför från social

synpunkt trygghetskravet icke har samma tyngd som det eljest skulle äga.

Enligt lagrådets intryck har genom förslaget på det hela taget ernåtts en

lämplig avvägning mellan kravet på trygghet och hänsynen till det företagsekonomiskt

möjliga. Man har emellertid anledning hålla i minnet att genom

förslaget icke vinns annan trygghet än den som ytterst kan härledas från

företagets egen ekonomiska ställning. De tillgångar som skall motsvara vad

som i balansräkningen redovisas under rubriken Avsatt till pensioner skall

nämligen om företaget försätts i konkurs ingå i denna. Och vad som överlämnats

till en pensionsstiftelse skall visserligen undantas från konkursen

men det finns ingen föreskrift om hur mycket som skall tillföras stiftelsen.

Förslaget medför dock en bättre rättsställning för de pensionsberättigade

än om dess regler icke fanns. När det gäller att bevaka latent pensionsrätt

räknar man på goda skäl med bistånd av arbetstagarorganisationer. En viss

svaghet ligger dock därvid i att förutvarande arbetstagare — främst pensionärer

och sådana som icke tagit anställning hos annan arbetsgivare —

ofta icke längre tillhör dessa organisationer. Och det är överhuvudtaget

ovisst i vad mån organisationerna avser och har möjlighet att tillvarata

pensionärernas angelägenheter. Härom kan hänvisas till andra lagutskottets

utlåtande 1966 nr 71.

Tankegången bakom förslaget är att rätten att vid taxering erhålla avdrag

för gjorda avsättningar skall vara en anledning för arbetsgivare att

tillgripa de anordningar förslaget erbjuder. Dessa bygger därjämte på en

medverkan från personalorganisationer. Utredningsarbetet har varit särskilt

inriktat på dessa och liknande spörsmål.

Emellertid är att märka att överenskommelser om pension rättsligt sett

utgör avtal av vanligt slag och att en lagstiftning härom följaktligen måste

inpassas i det allmänna civilrättsliga regelsystemet. Ehuru lagstiftningens

egentliga betydelse ligger annorstädes, är — framför allt teoretiskt men

även praktiskt — av vikt att förhållandet mellan nu förevarande lagstiftning

och allmän civilrätt klarläggs. Lagrådet har därför funnit sig böra

mera utförligt behandla denna fråga och avser att i det följande, såväl allmänt

som beträffande de olika paragraferna, ange den uppfattning vartill

lagrådet på olika punkter kommit, även om någon ändring ej föreslås.

Till en början kan anmärkas att tryggandelagens bestämmelser tydligen

s. 261 Kontrollera mot PDF

261

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

förutsätts skola vara tvingande i den män annat icke anges. Detta innebär

att arbetsgivaren och den pensionsberättigade är förhindrade att avtala något

som ej står i överensstämmelse med lagen.

Frågan om lagbestämmelsernas tillämpningsområde får därigenom ökad

betydelse. Vad då angår pension, pensionsutfästelse och pensionsåtagande

åsyftas i förslagen till ändringar i 17 kap. handelsbalken, i konkurslagen

och i bokföringslagen allt som går in under dessa icke närmare definierade

begrepp, således även pensionsutfästelser som icke tryggats på sätt som angivits

i tryggandelagen eller faller utanför denna, se 1 § andra stycket i

föi slaget. • \ad avser tryggandelagen anges i 1 § hur pensionsutfästelser

kan tiyggas. Lagrådet utgår från att lagens övriga bestämmelser rörande

pension bör vara direkt tillämpliga endast på sådana pensioner för vilkas

^ry§§ånde ai betsgivaren anlitat nagot av de i lagen angivna tillvägagångssätten.

Huruvida bestämmelserna kan analogt tillämpas på pensioner som

hgger utanför tryggandesystemet får i rättstillämpningen avgöras för varje

särskilt fall. En dylik tillämpning torde ligga nära till hands i fråga om

2 och 3 §§.

I motsats till vad nu sagts om pensioner gäller beträffande pensionsstiftelse

och personalstiftelse att dessa utgör i tryggandelagen noga definierade

begrepp. När ett sadant uttryck kommer till användning i tryggandelagen

eller annan lagstiftning måste det anses hänföra sig till den bestämning

som givits i 9 § resp. 27 § tryggandelagen. En stiftelse med uteslutande

ändamål att trygga utfästelse om pension till arbetstagare eller arbetstagares

efterlevande (9 §) är underkastad lagens regler. Även om stiftelseurkunden

skulle medge stiftelsen rätt t. ex. att betala pensionspost, är detta ogiltigt

och stiftelsen på grund av 13 § förhindrad betala en sådan post i annat fall

än där sägs. Men om en stiftelse bildas som inte uppfyller den bestämning

som sålunda givits åt begreppet pensionsstiftelse, t. ex. en stiftelse som förutom

ändamålet att trygga pensionsutfästelse bär även annat ändamål, är

en sådan stiftelse icke bunden av tryggandelagens regler om pensionsstiftelse

och inte alt anse som sådan stiftelse. Genom den samordning mellan

civilrätt och skatterätt som nu är avsedd att komma till stånd blir det emellertid

klart utsagt att endast avsättningar som skett i den ordning tryggandelagen

anger kommer att godkännas som avdragsgilla vid taxeringen. Under

sådana förhållanden torde frågan om att bilda stiftelser för pensionsändamål

vid sidan av tryggandelagen kunna förutses få mycken liten praktisk

betydelse.

För personalstiftelsernas del är det visserligen svårare att med säkerhet

förutse hur förhållandena kan komma att gestalta sig. Fall kan sålunda

möjligen tänkas uppkomma där en arbetsgivare av en eller annan anledning

vill tillgodose behovet av välfärdsanordningar för personalen genom att

anlita andra former än dem som anvisas i tryggandelagen. Ur civilrättslig

synpunkt torde det saknas anledning att icke tillåta att stiftelseformen an
-

s. 262 Kontrollera mot PDF

262

Kangl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

vänds härför. Förslaget torde också utgå från att i sådant fall en stiftelse

med stöd av allmänna stiftelserättsliga grundsatser kan bildas. Fråga är då

icke om en stiftelse enligt tryggandelagen och arbetsgivaren kan inte åberopa

de för sådan stiftelse gällande skattereglerna.

Den föreslagna lagstiftningen som anknyter till det vedertagna civilrättsliga

begreppet arbetstagare innehåller detta uttryck i ett flertal stadganden.

Uttrycket i och för sig innefattar givetvis icke förutvarande arbetstagare -—■

pensionärer eller sådana som slutat sin anställning av annan orsak. I allmänhet

medför dock detta förhållande icke någon begränsning i räckvidden

av vad som stadgas; av sammanhang och innehåll i övrigt är tydligt att skillnaden

mellan arbetstagare och förutvarande arbetstagare saknar relevans. I

några fall är emellertid tvärtemot uppenbart att stadgande icke gäller förutvarande

arbetstagare, så 16 och 17 §>§. Lagrådet återkommer till dessa paragrafer.

Jämväl 21 § skall beröras i det följande.

Stadgandet i 8 § skuldebrevslagen — som har motsvarighet även i annan

lagstiftning — anses uttrycka en rättsgrundsats av mera allmän giltighet.

Denna är ej inskränkt till något visst slag av avtalsvillkor. Tillämpad på det

villkoret för pension, att arbetstagaren skall vara i arbetsgivarens tjänst när

han uppnår pensionsåldern, innebär grundsatsen att villkoret kan åsidosättas

om det skulle strida mot god sed i anställningsförhållanden eller eljest

vara otillbörligt att vägra en viss arbetstagare pension av sådan anledning.

Vid bedömning härav inverkar olika omständigheter. Det är allmän uppfattning

att ålderspension utgör uppskjuten lön och därför till intjänad del

bör i princip vara oberoende av anställningsförhållandets bestånd. Men

exempelvis kan tänkas att parterna med full insikt om den principiella inställningen

avsiktligt gör pensionsrätten antastbar, t. ex. för att en tekniker

som anställes några år före pensionsåldern skall kvarstanna i sin tjänst intill

dess.

Ett stadgande som lagfäster den angivna rättsgrundsatsen bör avse alla

avtalsvillkor över huvud taget. Enligt lagrådets mening är emellertid att

föredra att, såsom departementschefen avser, frågan överlämnas till rättstillämpningen.

Förslaget till lag om tryggande av pensionsutfästelse in. m.

Lagrådet:

1 §•

Bestämmelsen i 12 § andra stycket är av principiellt så allmän betydelse

att den icke bör upptas i avsnittet om pensionsstiftelser utan hellre bland

lagens inledande paragrafer, förslagsvis som ett andra stycke i förevarande

paragraf. Detta kan erhålla följande lydelse:

»Förbehåll vid pensionsutfästelse att pension skall utgå endast i den mån

s. 263 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967 263

stiftelses medel förslå därtill är utan verkan och arbetsgivaren svarar för

utfästelsen utan avseende på förbehållet.»

5 §■

I första stycket av denna paragraf ges huvudregeln om att arbetsgivare får

avsätta medel till ett särskilt skuldkonto för att redovisas i balansräkningen

under rubriken Avsatt till pensioner. Möjligheterna härtill är olika för aktiebolag

och vissa andra juridiska personer, å ena, samt övriga arbetsgivare,

å andra sidan. För båda fallen anger regeln att syftet med avsäitningen är

att trygga pensionsutfästelse. För den sistnämnda kategorin arbetsgivare

begränsas dock rätten till dylik avsättning till att avse utfästelse som arbetsgivaren

enligt allmän pensionsplan åtagit sig att redovisa under den angivna

rubriken.

Nu nämnda regel bör ses i samband med definitionen i 6 § av begreppet

pensionsreserv. Med arbetsgivares pensionsreserv avses ej blott hans skuld

för upplupen del av sådan utfäst pension som kan tryggas enligt 5 § utan

även vad han kan ha utfäst sig att redovisa såsom tillägg till utgående pension.

Av motiven framgår att föreskriften i 6 § om tillägg till utgående pension

tar sikte på vissa särskilda åtaganden enligt allmän pensionsplan. Avsättning

enligt 5 § skall uppenbarligen kunna ske även för tillägg. För att

detta klart skall framgå bör avfattningen av paragrafen ändras så att regeln

om avsättning enligt allmän pensionsplan får omfatta allt vad arbetsgivaren

enligt sådan plan åtagit sig att upptaga under rubriken Avsatt till pensioner.

Om 5 § ändras på nu nämnt sätt, bör även 6 § undergå viss jämkning. Lagrådet

återkommer till denna fråga vid sistnämnda paragraf.

Andra stycket i den föreslagna 5 § stadgar undantag från den för aktiebolag

och jämställda juridiska personer i första stycket första punkten givna

regeln om skuldredovisning, däremot icke från vad som i första stycket

andra punkten föreskrivs om annan arbetsgivare. Detta skulle framgå tydligare

om ordningsföljden mellan bestämmelserna ändrades så att den föreslagna

andra punkten i första stycket — efter ändring i enlighet med vad

förut sagts — kom att utgöra paragrafens första stycke samt första stycket

första punkten i något jämkat skick fördes till det föreslagna andra stycket.

I enlighet med vad nu sagts förordar lagrådet att i paragrafens första stycke

stadgas att arbetsgivare får i balansräkningen såsom skuld under rubriken

Avsatt till pensioner upptaga vad han enligt allmän pensionsplan åtagit

sig att redovisa under nämnda rubrik. Vidare föreslås att paragrafens andra

stycke inleds med stadgande att aktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag,

ekonomisk förening och sparbank får på sätt i första stycket sägs redovisa

även upplupen del av pensionsutfästelse som ej omfattas av allmän pensionsplan,

ävensom att till sistnämnda bestämmelse omedelbart anknyts undantaget

i andra stycket av det remitterade förslaget.

En omdisponering i enlighet med vad sålunda förordats leder till att hän
-

s. 264 Kontrollera mot PDF

264 Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

visningen i tredje stycket måste ändras till att avse andra stycket första

punkten.

Anmärkas kan att, såsom förut framhållits, lagen icke civilrättsligt reglerar

avsättningens storlek. Lagrådet vill emellertid fästa uppmärksamheten

på det samband som råder mellan redovisningsmöjligheten enligt förevarande

paragraf och den begränsning i avdragsrätten vid taxering som lär komma

att föreslås i proposition om ändring i kommunalskattelagen (anvisningarna

till 29 §). Enligt denna medges ej avdrag för redovisning på ifrågavarande

skuldpost i den mån posten överstiger det lägsta belopp vartill den enligt

7 § i förevarande lag får bringas att nedgå.

Det föreslagna andra stycket innehåller den särskilda regeln om viss begränsning

av skuldföringssystemets användning när det gäller s. k. huvuddelägare

i ett aktiebolag eller en ekonomisk förening. Med sådan delägare

menas en person som genom eget eller anhörigs innehav av aktier eller andelar

har ett bestämmande inflytande i bolaget eller föreningen. Regeln innebär

att skuldredovisning för huvuddelägares pensionslöfte är tillåten endast

när löftet ingår i allmän pensionsplan.

Anledningen till att en begränsningsregel med detta innehåll införts i tryggandelagen

är det eftersträvade sambandet med skatterätten. För närvarande

föreligger icke avdragsrätt vid inkomsttaxering för avsättning till tryggande

av pensionsåtagande till huvuddelägare. På denna punkt har utredningen

emellertid föreslagit den betydelsefulla ändringen att avdragsrätten

skall utsträckas att gälla även sådan pensionsutfästelse, dock med den begränsningen

att hänsyn endast får tas till åtaganden enligt allmän pensionsplan.

Enligt vad som framgår av remissprotokollet avser chefen för finansdepartementet

att framlägga förslag om en sådan ändring av skattereglerna.

I olika sammanhang har framhållits att det är av stort intresse att överensstämmelse

kommer att föreligga mellan de civilrättsliga reglerna i tryggandelagen

om rätt till avsättning och de regler som skall gälla i skatterättsligt

hänseende. Lagrådet som delar denna uppfattning tillstyrker att i tryggandelagen

tas in en särskild begränsningsregel angående avsättning till huvuddelägare.

Beträffande den författningstekniska utformningen av bestämmelsen vill

lagrådet framhålla följande. Den nuvarande regeln om att avdrag vid taxering

icke medges för avsättning avseende pensionsutfästelse till huvuddelägare

finns intagen i punkt 2 a i anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen.

Där anges att med huvuddelägare förstås »någon, vilken genom eget eller

anhörigs innehav av aktier eller andelar har ett avgörande inflytande i

bolaget eller föreningen eller ock efterlevande till någon varom sålunda är

fråga». I det remitterade förslaget har begreppet huvuddelägare erhållit en

närmare precisering i två hänseenden. Dels har det obestämda uttrycket

»anhörig» utbytts mot en uppräkning av de släktingar som skall tas i betraktande.

Vidare har det direkt i lagtexten utsagts att det är det samman
-

s. 265 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mctj:ts proposition nr 83 år 1967

265

lagda aktieinnehavet som skall läggas till grund för bedömandet huruvida

en arbetstagare är att anse som huvuddelägare eller ej. Genom de gjorda

ändringarna har begreppet huvuddelägare erhållit en mera entydig bestämning

och lagrådet har ingen erinran mot lagtextens utformning i denna del.

Den särskilda undantagsbestämmelsen för huvuddelägare i berörda anvisningspunkt

till 29 § kommunalskattelagen avser enligt uttrycklig föreskrift

endast huvuddelägare i s. k. familjeföretag. Sådant företag föreligger »om

aktierna i aktiebolag eller andelarna i ekonomisk förening till huvudsaklig

del ägas eller på därmed jämförligt sätt innehavas — direkt eller genom förmedling

av juridisk person — av en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer».

Ett motsvarande stadgande har icke upptagits i 5 § andra stycket

tryggandelagen. Definitionen av begreppet huvuddelägare i tryggandelagen

anknyter i stället till den bestämning av begreppet som lämnas i 32 a § konkurslagen.

Av förarbetena till detta lagrum framgår att med stadgandet avsetts

att vinna skydd mot den fara för borgenärerna vilken i form av löneoch

arvodesanspråk hotar beträffande aktiebolag, som reellt utgör ett av en

enda person under aktiebolagets form drivet företag, eller beträffande aktiebolag

med ett fåtal delägare av vilka en på grund av sitt aktieinnehav utövar

bestämmande inflytande över bolaget och de övriga står i fullt samförstånd

med honom. Såvitt lagrådet kunnat finna har kravet på att det skall vara

fråga om ett fåmansbolag upprätthållits i praxis. Det torde kunna förutsättas

att en motsvarande tolkning ges åt begreppet huvuddelägare i tryggandelagen.

Även utan uttrycklig föreskrift blir sålunda begränsningsregeln i 5 §

andra stycket endast tillämplig beträffande pensionsutfästelse till en huvuddelägare

i ett företag där aktierna eller andelarna innehas av en eller ett fåtal

personer.

6 §■

Under hänvisning till vad som anförts vid 5 § hemställer lagrådet att förevarande

paragraf erhåller den ändrade lydelsen att med arbetsgivares pensionsreserv

avses hans skuld för åtagande enligt allmän pensionsplan och

för upplupen del av sådan utfäst pension som han i övrigt äger redovisa enligt

5 §.

10 §.

Bestämmelsen i första stycket om att arbetsgivare kan bilda särskild pensionsstiftelse

har endast givits i tydlighetens intresse. Enligt utredningens

förslag angavs därvid uttryckligen att sådant förordnande kunde ske i stiftelseurkunden.

Denna begränsning har inte medtagits i det remitterade förslaget.

Enligt vanliga stiftelserättsliga regler äger en stiftare inte någon allmän

rätt att ändra stiftelses ändamålsbestämning. Att ifrågavarande bestämmelse

skulle avse att medföra någon ändring härutinnan kan inte antas.

Förslaget förutsätter nämligen att ändring av ändamålsbestämning skall ske

s. 266 Kontrollera mot PDF

266

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

i den ordning som stadgas i 22 § i de fall då så framstår som påkallat. Att

förslaget har den nu angivna innebörden skulle framgå tydligare om nu förevarande

bestämmelse utformas på sätt utredningen föreslagit. Lagrådet

förordar därför att stadgandet jämkas på det sätt att mellan orden »Arbetsgivaren

äger» och ordet »förordna» insätts orden »i stiftelseurkunden».

Enligt tredje stycket får pensionsstiftelse icke trygga utfästelse åt s. k. huvuddelägare

utöver vad som kan anses sedvanligt för arbetstagare med motsvarande

uppgifter eller hans efterlevande.

Rörande detta stadgande vill lagrådet anmärka följande. Med hänsyn till

föreskriften i 12 § första stycket att pensionsstiftelse ej äger utfästa pension

blir det aldrig fråga om att stiftelsestyrelsen skall ta ställning till frågan

om pensionens storlek och fatta beslut härom, som sedermera då skulle

kunna bli föremål för åtgärd av tillsynsmyndigheten enligt 16 § lagen om

tillsyn över stiftelser. Det är i stället i andra sammanhang som stadgandet

kan bli aktuellt. Sålunda bör stiftelsens styrelse, om arbetsgivaren kräver

gottgörelse enligt 14 §, vägra sådan gottgörelse i vad den avser utgift för

huvuddelägares pension som överstiger den enligt 10 § tillåtna pensionsstorleken,

och betalning enligt 13 § får ej heller avse sådan överskjutande del.

Tillsynsmyndigheten har att vaka över att detta iakttas. Vid likvidation av

stiftelsen får det i 10 § tredje stycket angivna måttet icke överskridas vid

betalning av pensionsbelopp eller inköp av pensionsförsäkring. Det sistnämnda

gäller även om likvidationen föranleds av arbetsgivarens konkurs.

Pensionsborgenären kan därigenom komma att i samband med konkursen

få en mera vidsträckt rätt mot arbetsgivaren än mot stiftelsen. Den inskränkning

i bevakningsrätten som i 100 a § konkurslagen är stadgad beträffande

huvuddelägares löneanspråk gäller nämligen enligt ordalagen och

särskilt uttalande av lagberedningen (NJA II 1946 s. 253) icke anspråk på

pension.

11 §•

Bestämmelserna i förevarande paragraf syftar till att realisera den föreslagna

lagstiftningens grundtanke att realstiftelse skall vara den enda form

av pensionsstiftelse som för framtiden erkänns. Därjämte är syftet att markera

en sådan stiftelses självständighet gentemot arbetsgivaren. Förbud

stadgas sålunda för pensionsstiftelse att motta fordran hos arbetsgivaren.

Då det emellertid ansetts önskvärt att inte i allt för hög grad för framtiden

motverka uppkomsten av pensionsstiftelser har undantag gjorts för det fall

att stiftelsen utlånar medel till arbetsgivaren mot betryggande säkerhet. Vidare

ges förbud för pensionsstiftelse att mottaga egendom från arbetsgivaren

om till överlåtelsen knutits inskränkande villkor som väsentligt begränsar

stiftelsens rätt att förfoga över egendomen. Och slutligen meddelas föreskrift

om att stiftelses innehav av aktier i arbetsgivarbolaget och detta närstående

bolag skall vara beroende av att tillsynsmyndigheten lämnar medgivande.

s. 267 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

267

Uttalanden i motiven ger vid handen att fordran som tillkommit i strid

mot det stadgade förbudet för stiftelsen att mottaga fordran mot arbetsgivaren

förutsätts skola vara ogiltig och att i samband därmed gjord pantsättning

bör återgå. Vidare är meningen att överlämnande av egendom skall

vara ogiltigt om därtill knutits villkor som inte är tillåtet. Vad åter gäller

förbudet för pensionsstiftelse att äga aktier i stiftarbolag och detta närstående

bolag innehåller motiven intet uttalande till ledning för ett bedömande av

den civilrättsliga påföljden av att avtal träffas i strid mot sådant förbud. I

lagtexten saknas för samtliga dessa fall uttryckliga bestämmelser rörande

ogiltighet.

I detta sammanhang bör erinras om de befogenheter och åligganden beträffande

pensionsstiftelser som enligt förslaget skall tillkomma tillsynsmyndigheten.

Denna kan förbjuda verkställighet av beslut som fattats av

stiftelsestyrelsen och förelägga denna att göra rättelse där så kan ske. Beslut

av tillsynsmyndighet i angivna hänseenden kan förbindas med föreläggande

av vite.

Vid bedömande av frågan om till ett legalt förbud bör knytas den sanktionen

att avtal som träffas i strid mot förbudet skall bli civilrättsligt ogiltigt

bör hänsyn främst tagas till om ogiltigheten framstår såsom påkallad

med hänsyn till förbudets syfte. Vidare är att beakta i vad mån det för att

upprätthålla förbudets effektivitet är erforderligt att ogiltighetsverkan inträder.

Ä andra sidan måste bedömningen även röna inflytande av att följderna

av ogiltighetspåföljden ibland kan bli mycket kännbara för parterna

i avtalet. Detta kan exempelvis vara fallet om värdet av den överlåtna egendomen

efter avtalets ingående stigit eller sjunkit kraftigt eller om någon av

parterna är insolvent. Särskild försiktighet med att föreskriva ogiltighetspåföljd

synes böra iakttas när förbudets tillämplighet i de särskilda fallen

beror på subjektiva bedömningar och risken därför är påtaglig för att de avtalande

parterna kan komma att bedöma frågan om förbudets tillämplighet

på avtalet på ett felaktigt sätt.

Uttrycklig bestämmelse att avtal i strid mot ett legalt förbud skall vara

ogiltigt bör visserligen för svensk rätts del inte nödvändigtvis fordras för att

ogiltighetspåföljd skall inträda. Men om ett i lagstiftning givet förbud för

att effektivt kunna upprätthållas anses alltid böra föranleda ogiltighet av

förbudsstridiga förvärv, är det för att undvika svårigheter vid rättstillämpningen

önskvärt att en regel härom upptas i lagtexten.

Med beaktande av de synpunkter som ovan anförts finner lagrådet övervägande

skäl tala för att endast förbudet för stiftelse att mottaga fordran

mot arbetsgivaren undantagslöst förbinds med den verkan att däremot

stridande avtal blir ogiltiga. En uttrycklig regel härom bör intas i lagtexten.

Till övriga förbud bör däremot inte knytas någon regel som för alla fall

medför ogiltighetsverkan. Effektiviteten av dessa förbud vilka främst hänför

sig till stiftelsens medelsplacering torde böra upprätthållas i första hand

s. 268 Kontrollera mot PDF

268

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

genom den kontroll som tillsynsmyndigheten har att utöva. Härutöver bör

lämnas åt rättstillämpningen att med ledning av vanliga rättsgrundsatser

avgöra om ett avtal i strid mot något av förbuden hör föranleda att avtalet

blir civilrättsligt ogiltigt. I detta sammanhang kan hänvisas till den

reglering som ges i banklagen. Enligt denna har vid förbud mot att förvärva

egna aktier stadgats ogiltighetsverkan (49 §) men sådan inte föreskrivits

i anknytning till det förbud som gäller mot att såsom pant mottaga aktier i

emissionsbolag och därmed likartade företag (59 §).

På grund av det anförda vill lagrådet förorda att i första stycket av förevarande

paragraf till bestämmelsen om att pensionsstiftelse icke får mottaga

fordran mot arbetsgivaren fogas uttrycklig föreskrift att avtal härom är ogiltigt.

Därjämte torde andra punkten böra jämkas till lydelsen.

12 §.

I denna paragraf stadgas i likhet med vad som gäller enligt 3 § i 1961 års

lag förbud för pensionsstiftelse att själv utfästa pension. Uppenbarligen

hindrar bestämmelsen inte att stiftelse som själv är arbetsgivare utfäster

pension åt egna arbetstagare och deras efterlevande.

Under hänvisning till vad nyss anförts under 11 § hemställer lagrådet

att, i överensstämmelse med motsvarande stadgande i 1961 års lag, förbudet

förknippas med en uttrycklig bestämmelse om att avtal i strid med detta

icke är gällande.

Andra stycket torde, såsom förut nämnts, böra överföras till 1 §.

16 §.

Som tidigare anmärkts avser denna paragraf icke förutvarande arbetstagare.

— I 16 § tredje stycket första punkten stadgas att stiftelses styrelse är

beslutför om lika många närvara från vardera sidan. Med stadgandet avses

tydligen att ge, icke en beslutförhetsregel utan en regel om sammansättning,

jämför 10 § lagen om arbetsdomstol, där dessa två moment är klart urskiljbara.

Enligt lagrådets mening bör stadgandet ges en annan utformning, exempelvis

att i styrelsens beslut skall delta lika många från vardera sidan.

Anses därutöver en särskild beslutförhetsregel erforderlig — enligt det föreslagna

stadgandet räcker det ju med att två är närvarande hur stor än styrelsen

är — kan denna innehålla, t. ex. att minst halva antalet av styrelsens

ledamöter skall delta i beslut. I fråga om sammansättningen räknas ordföranden

som partsrepresentant, om han är vald ledamot, däremot icke om

han är utsedd av tillsynsmyndigheten.

17 och 18 §§.

Av skäl som kommer att anges vid förslaget till lag om ändring i 1929 års

lag om tillsyn över stiftelser förordar lagrådet att 18 § utgår ur förevarande

lag. För att icke paragrafföljden skall brytas föreslås att sista stycket i 17 §

s. 269 Kontrollera mot PDF

269

Kungl. Maj:Is proposition nr 83 år 1967

får bilda en ny 18 § och ges förslagsvis följande lydelse: »Ledamot av pensionsstiftelses

styrelse och revisor i sådan stiftelse äga uppbära skäligt arvode

av stiftelsen för sina uppdrag ävensom ersättning för kostnader och

20 §.

Av departementschefens yttrande till remissprotokollet framgår att tvist

angående arbetsgivarens rätt till gottgörelse ej avsetts skola avgöras klandervägen.

Departementschefen har ansett att särskild lagreglering av frågan

är onödig samt har framhållit att parterna torde komma att under hand ta

kontakt med tillsynsmyndigheten för att inhämta dess synpunkter på frågan.

I detta uttalande kan lagrådet instämma. För tydlighets skull kan dock

bär anmärkas att hinder ej föreligger mot att tvisten instämmes till domstol.

Detsamma gäller givetvis skuld som stiftelsen själv ådragit sig.

Stadgandet i andra stycket om klander får anses innebära att talan om

rätt till utdelning inte kan upptas av domstol. Försittes klandertiden, har

alltså den som är missnöjd med fördelningsförslaget förlorat sin möjlighet

att vinna ändring gentemot stiftelsen, vilken ju för övrigt upplöses i samband

med likvidationen. Om skada tillskyndats honom vid fördelningen, har

han enligt särskilt stadgande rätt till skadestånd av styrelsens ledamöter.

Framhållas bör även att han äger vända sig mot arbetsgivaren för att erhålla

utfästa pensionsförmåner som ej betalats av stiftelsens medel.

21 §.

Denna paragraf innehåller bestämmelser om den ordning i vilken en stiftelses

tillgångar skall tas i anspråk när stiftelsen träder i likvidation. Först

skall medel avsättas för den skuld pensionsstiftelsen själv ådragit sig. Därefter

skall förfallna pensionsbelopp betalas. Återstående medel används i

första hand till inköp av försäkring för arbetstagares och efterlevandes pensionsfordringar.

Om tillsynsmyndigheten medger det, kan direkt betalning

av sådana fordringar också ifrågakomma. I andra hand används medlen till

understöd åt sådana arbetstagare och efterlevande som ej innehar pensionsfordringar

(andra punkten i andra stycket). Slutligen ges en regel för det

fall att medel ändå återstår. Dessa skall anslås till välgörande eller annat

allmännyttigt ändamål som tillsynsmyndigheten bestämmer.

De nämnda reglerna innehåller intet om i vilken ordning utgivande av

gottgörelse jämlikt 14 § åt arbetsgivaren skall ske vid likvidation. Uttrycklig

bestämmelse härom torde också kunna undvaras, eftersom av 15 § framgår

vilken ställning anspråk på sådan gottgörelse har. Om vid likvidation

föreligger fordran på gottgörelse skall — sedan avsättning skett för den

skuld stiftelsen själv ådragit sig — utgift som avses i andra stycket i sistnämnda

paragraf betalas ur årets avkastning. Täckning för arbetsgivarens

återstående fordran på gottgörelse skall beredas honom efter det pensions
-

s. 270 Kontrollera mot PDF

270 Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

borgenärerna blivit tillgodosedda jämlikt andra stycket första punkten i förevarande

paragraf.

Lagrådet har uppmärksammat att lagtexten erhållit en utformning som

förhindrar att medel används för dyrtidstillägg åt pensionsborgenär i andra

fall än då sådant tillägg omfattas av gjord pensionsutfästelse. Pensionärer

vilkas pensioner inte ger dem vad de kunnat ha anledning räkna med har

ett intresse av kompensation för inträdd prisstegring som är förtjänt av

särskild hänsyn. Detta intresse bör då tillgodoses genom pensionstillägg

sedan stiftelsen fullgjort sina rättsliga förpliktelser. Enligt lagrådets uppfattning

bör medel i mån av tillgång användas för detta ändamål. I enlighet

härmed föreslår lagrådet att andra punkten i andra stycket erhåller

följande ändrade lydelse: »I andra hand användas medlen till understöd åt

arbetstagare och efterlevande». Av sammanhanget med den föregående punkten

lär framgå att, i likhet med denna, den av lagrådet föreslagna lydelsen

avser även förutvarande arbetstagare.

Ytterligare kan framhållas att vad som anges i andra, tredje och fjärde

punkterna av andra stycket icke är av beskaffenhet att grunda rättsanspråk

som kan göras gällande inför domstol.

Om likvidation sker i anslutning till arbetsgivarens konkurs skall likvidationen

slutföras innan konkursen kan avslutas, eftersom jämlikt den

föreslagna 100 § tredje stycket konkurslagen pensionsfordran icke får göras

gällande i konkursen till den del den gäldas av stiftelsen. Emellertid

torde icke sällan kunna visa sig lämpligt att det inköp av pensionsförsäkring

som skall ske med stiftelsens medel får anstå för att verkställas i samband

med det pensionsförsäkringsköp som konkursförvaltaren enligt uttalande

i remissprotokollet bör företaga.

22 §.

I paragrafen behandlas frågor om ändring av ändamålet för pensionsstiftelse

och bestämmelserna äger enligt 30 § även tillämpning för personalstiftelser.

Det har i motiven framhållits att permutation kan vara påkallad om

destinatärskretsarna i två stiftelser är praktiskt taget lika eller om den ena

stiftelsen i det närmaste saknar medel och därför inte kan fullgöra sitt ändamål.

I anslutning härtill kan framhållas att vanliga permutationsrättsliga

grundsatser synes böra tillämpas i ärenden av förevarande slag. Uppkommer

fråga att slå samman flera stiftelser bör således tillses att åtgärden

inte länder till förfång för intressenterna i någondera av stiftelserna. Att

göra några mera generella uttalanden till ledning för hur långt kravet på

identitet mellan destinatärskretsarna skall sträcka sig torde knappast vara

möjligt. Förhållandena är nämligen så mångskiftande att bedömningen

måste ske under hänsynstagande till omständigheterna i varje särskilt fall.

För den händelse åter att den ena stiftelsens medel är helt otillräckliga synes

för sammanslagning med en annan stiftelse böra krävas antingen att båda

s. 271 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

271

stiftelserna har samma personkrets och ändringen således rör annan bestämmelse

i stiftelsestadgarna eller att den andra stiftelsens tillgångar är så stora

att stiftelsernas förmögenheter tillsammantagna kan beräknas kunna tillgodose

hela den vidgade destinatärskrets som uppkommer genom sammanslagningen.

23 §.

Förevarande paragraf ger föreskrifter om hur ansvaret för pensionsutfästelser

skall överflyttas för den händelse näringsverksamhet övergår på annan.

Enligt allmänna rättsgrundsatser kan ett utbyte av gäldenär i regel inte ske

utan borgenärens samtycke. Det remitterade förslaget förutsätter också som

huvudregel att pensionsborgenärernas samtycke skall inhämtas när det gäller

att överföra ansvaret för pensionsutfästelser i samband med överlåtelse

av näringsverksamhet. Föreskrift ges emellertid också om att samtycke av

borgenär kan ersättas av ett av tillsynsmyndigheten lämnat medgivande,

om efterträdaren kan anses god för pensionsutfästelsen. Förslagets ståndpunkt

får anses innebära att pensionsborgenärerna inte har en ovillkorlig

rätt att kräva att utfästelserna säkerställs t. ex. genom pensionsförsäkring

eller kreditförsäkring.

I utredningens förslag upptogs i särskilt stadgande en erinran om att företrädaren

var fri från ansvar för de löften om pension som överflyttningen

avser. Bestämmelsen har inte medtagits i det remitterade förslaget. Någon

saklig ändring torde emellertid inte vara åsyftad. Att ett av pensionsborgenären

lämnat samtycke föranleder att företrädaren efter överflyttningen är

fri från sina tidigare åtaganden följer av allmänna rättsgrundsatser. Huruvida

ett av tillsynsmyndigheten lämnat medgivande — som i undantagsfall

kan komma att ges mot borgenärens bestridande —- skall ha samma verkan

kan däremot måhända bli föremål för tvekan. I tydlighetens intresse bör

därför en uttrycklig bestämmelse ges i ämnet.

Lagrådet hemställer att lagtexten utformas med beaktande av vad sålunda

anförts.

25 §.

Här behandlas det fall att arbetsgivaren upphör med näringsverksamhet

utan att ansvaret för pensionsutfästelse överflyttas på efterträdare. Arbetsgivaren

skall då trygga upplupen del av pensionsutfästelsen genom att köpa

pensionsförsäkring, såvida inte utfästelsen är kreditförsäkrad eller tillsynsmyndigheten

medger undantag. Det är att märka att detta stadgande gäller

vare sig till den ifrågavarande näringsverksamheten hör pensionsstiftelse

eller ej. Finns stiftelse, skall denna jämlikt 19 § likvidera, då näringsverksamheten

upphör utan att stiftelsen enligt reglerna i 24 § överförs till annan.

Om detta fall yttras i utredningens betänkande att man torde få förutsätta

att förordnande om överförande — vilket meddelas av tillsynsmyndigheten

s. 272 Kontrollera mot PDF

272

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

— ges endast i de fall, då ansvaret för pensionsskulden överflyttas till efterträdaren,

samt att arbetsgivare som blir skyldig att köpa pensionsförsäkring

därför kan räkna med att stiftelsens medel i samband med likvidation

kommer att stå till hans förfogande. Tydligen får sistnämnda uttalande ej

fattas bokstavligen. Vid likvidation åligger det jämlikt 21 § (jämför 3 kap.

9 § i utredningens förslag) stiftelsens styrelse att köpa försäkring för pensionsfordringarna

eller undantagsvis att betala dessa. Arbetsgivaren får

emellertid räkna sig detta till godo vid fullgörande av sin skyldighet enligt

nu förevarande stadgande. Lagrådet föreslår att förhållandet mellan 21 och

25 §§ anges i sistnämnda paragraf, exempelvis genom att i första styckets

första punkt bisatsen formuleras sålunda: »skall han trygga upplupen del

av pensionsutfästelsen genom att köpa pensionsförsäkring i den mån ej den

berättigade tillgodoses enligt vad i 21 § andra stycket sägs.»

Enligt paragrafens tredje stycke får talan om fullgörelse enligt första stycket

föras av sådan fackförening eller liknande förening av arbetstagare som

avses i 17 § första stycket. I utredningens förslag motsvaras denna regel av

föreskrift att organisation av arbetstagare är behörig att tala för den som

icke själv för sin talan, om denne tillhör den grupp av personer organisationen

enligt sina stadgar avser att företräda. I motiven har utredningen nämnt

att den förutsatt att fackorganisationen också representerar pensionärer.

Den avfattning stadgandet erhållit i det remitterade förslaget innebär en

saklig ändring i förhållande till utredningsförslaget. Departementschefen

uttalar att förening vilken enligt 17 § första stycket äger välja arbetstagares

företrädare i stiftelsens styrelse bör kunna väcka talan. Uttalandet synes

ange att å ena sidan en förening som väl representerar den ifrågavarande

arbetstagaren men ej är behörig enligt 17 § ej får föra talan för honom i nu

förevarande sammanhang samt att å andra sidan en förening som äger behörighet

enligt 17 § har rätt att föra talan även för person som föreningen

ej representerar eller ens har till uppgift att representera. Förmodligen avses

emellertid att göra undantag om enligt 17 § två eller flera föreningar är

behöriga samt arbetstagaren tillhör en av dem; i sådant fält skulle de andra

ej vara taleberättigade. Tydligt är att enligt det föreslagna stadgandet förening

kan föra talan även för pensionär. Enligt utredningens förslag är, som

nämnts, organisationens rätt att föra talan begränsad till att »tala för den

som icke själv för sin talan». Någon sådan begränsning har icke gjorts i den

remitterade lagtexten.

Motiven ger ingen upplysning om anledningen till att utredningens förslag

frångåtts på angivna punkter.

Lagrådet finner för sin del att utredningens förslag innebär eu bättre avvägning

mellan organisationernas intressen inbördes och mellan dessa och

den enskilde. Lagrådet förordar därför att den av utredningen föreslagna

lösningen väljes.

Avslutningsvis vill lagrådet erinra om att, såsom tidigare framhållits,

s. 273 Kontrollera mot PDF

273

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

lagrådet utgår från att förevarande paragraf endast avser pensioner för

vilkas tryggande arbetsgivaren anlitat något av de i lagen angivna tillvägagångssätten.

26 §.

Under hänvisning till vad under 23 § anförts förordar lagrådet att sista

punkten i första stycket ersätts med stadgande, att vad i 23 § sista stycket

sägs skall äga motsvarande tillämpning beträffande pensionsutfästelsens

rättsverkningar.

27 §.

Enligt första stycket av förevarande paragraf skall personalstiftelse ha till

ändamål att främja sådan välfärd åt arbetstagare eller arbetstagares efterlevande

som ej avser pension, avlöning eller annan likartad förmån. Beträffande

den gjorda begränsningen i fråga om ändamålet framhöll utredningen

att det från skattesynpunkt ansetts olämpligt att en personalstiftelse har till

ändamål att tillhandahålla sådana förmåner som arbetsgivaren på grund av

tjänsteavtal eller eljest är pliktig att utge till sina arbetstagare. Detta har

utredningen ansett framträda tydligt när fråga är om lön eller pension. Samma

betraktelsesätt bör enligt utredningen anläggas även i fråga om andra

förmåner som arbetsgivare enligt avtal utger till arbetstagare. I överensstämmelse

härmed har i utredningens förslag till lagtext föreskrivits att till personalstiftelse

ej må anslås medel för avlöning, pension eller annan förmån

som arbetsgivaren är pliktig att utge till enskild arbetstagare. I det remitterade

förslaget har i stället använts uttrycket »pension, avlöning eller annan

likartad förmån». Någon saklig ändring torde icke ha åsyftats utan meningen

torde vara att från ändamålet utesluta vad arbetsgivaren enligt anställningsavtalet

åtagit sig att utge till arbetstagaren. Enligt lagrådets uppfattning

framgår innebörden av stadgandet tydligare med den av utredningen

föreslagna lydelsen. Lagrådet får därför hemställa att det i lagtexten upptagna

undantaget uttryckligen anges gälla förmån som arbetsgivaren är pliktig

utge till enskild arbetstagare.

Såsom inledningsvis anförts har lagrådet utgått från att förslaget icke lägger

hinder i vägen för att med stöd av allmänna stiftelserättsliga grundsatser

stiftelser bildas för att tillgodose behovet av välfärdsanordningar för personalen

med anlitande av andra former än dem som anvisas i tryggandelagen.

På samma sätt som föreslagits beträffande 10 § bör i andra stycket infogas

orden »i stiftelseurkunden».

Med hänsyn till det anförda hemställer lagrådet att paragrafen erhåller

följande lydelse:

»Med personalstiftelse---eller annan förmån, som arbetsgivaren är

pliktig att utgiva till enskild arbetstagare.

Arbetsgivaren äger i stiftelseurkunden förordna, att---eller efterle
vande.

»

s. 274 Kontrollera mot PDF

274

Kiingl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

28 §.

Under hänvisning till vad förut anförts under It § anser lagrådet övervägande

skäl tala för att till det i nu förevarande paragraf stadgade ovillkorliga

förbudet för personalstiftelse att inneha fordran mot arbetsgivaren knyts en

uttrycklig bestämmelse om ogiltighetsverkan av avtal som träffas i strid mot

förbudet. Lagrådet förordar att lagtexten kompletteras med ett stadgande

härom.

31 §.

Förevarande lagförslag innehåller ett flertal bestämmelser om offentlig

tillsyn och uppgifter för tillsynsmyndighet. I nu ifrågavarande paragraf anges,

såvitt gäller pensions- och personalstiftelse som avses i lagen, vilken

myndighet som skall utöva tillsynen, nämligen länsstyrelsen i det län där

arbetsgivaren har sitt hemvist. Emellertid är att märka att enligt förslaget en

tillsynsmyndighet skall ha uppgifter i fråga om tryggande av pensionsutfästelse

även i vissa fall då pensionsstiftelse ej finns utan tryggandet sker genom

skuldredovisning i bokföringen, jämför 23 och 25 §§. Även för dessa

fall krävs en bestämmelse om vilken myndighet som skall handha tillsynen.

Lagrådet föreslår att också sistnämnda fråga regleras i 31 § i likhet med vad

som skett i utredningens motsvarande stadgande (5 kap. 1 §). Lagrummet

bör alltså ändras, vilket enklast kan ske på det sättet att orden »för pensionsoch

personalstiftelse» får utgå. I samband därmed bör i rubriken närmast

före 31 § orden »över pensions- och personalstiftelse» utgå.

32 §.

Enligt förslaget är meningen att pensions- och personalstiftelser som avses

i tryggandelagen skall stå under tillsyn såväl enligt bestämmelserna i

denna lag som enligt 1929 års lag om tillsyn över stiftelser. Att 1929 års lag

är tillämplig kommer att framgå av dess egen lydelse efter den ändring av

2 § som nu föreslås. Något stadgande i tryggandelagen om att 1929 års lagskall

tillämpas erfordras alltså icke. Avsikten med nu förevarande paragraf

torde ej heller vara att ge en allmän föreskrift om sådan tillämplighet. Vad

som åsyftas torde i stället vara att utsträcka vissa av reglerna i 1929 års lag

utöver deras egentliga tillämpningsområde till att gälla tillsynsmyndighetens

befogenheter och åligganden vid utövandet av tillsyn enligt nu förevarande

lag. Såsom departementschefen uttalar skall myndigheten i de delar där

tryggandelagen innehåller regler som kompletterar och delvis ändrar tillsynslagens

system förfoga över de maktmedel som den sistnämnda lagen

anger. Lagrådet förordar att förevarande paragraf förtydligas genom att efter

ordet »åligganden» insätts orden »enligt denna lag.»

s. 275 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

275

Övergångsbestämmelserna

Punkt 2

Stiftelse som utom pensionering även tillgodoser annat personaländamål

avses i samband med lagstiftningens ikraftträdande bli uppdelad på en pensionsstiftelse

och en personalstiftelse. Regler härom har upptagits i förevarande

punkt. Dessa regler torde utgå från att stiftelserna kan hänföras

under tryggandelagen. Undantagsvis kan det emellertid tänkas föreligga

fall där det ändamål som skall tillgodoses vid sidan av pensioneringen icke

faller under definitionen på personalstiftelse i 27 §. Förevarande punkt i

övergångsbestämmelserna är här icke direkt tillämplig. Det torde emellertid

få förutsättas afl en uppdelning skall komma till stånd även i dessa

fall och att därvid de i punkt 2 angivna reglerna skall vinna analog tilllämpning.

Punkt 3

Om den av lagrådet föreslagna omredigeringen av 5 § kommer till stånd,

bör första meningen under denna punkt ändras till överensstämmelse därmed.

Enligt stadgandet om rätt för arbetsgivaren att ändra stiftelsens pensionsutfästelser

för vilka han övertar ansvaret skall avgörandet om sådan rätt

föreligger bero av, bland annat, en jämförelse mellan värdet av de av stiftelsen

utfästa pensionerna och dess övriga skuld, å ena, samt fordringen

hos arbetsgivaren, å andra sidan. Att härvid pensionerna skall värderas

med hänsyn till vad som upplupit vid tiden för övertagandet, eller alltså

dagen för lagens ikraftträdande, torde böra uttryckligen anges.

Punkt 6

Genom bestämmelsen i första punkten av denna övergångsbestämmelse

blir de i 3—5 givna stadgandena för omvandling av reversstiftelse till spärrad

skuldpost i arbetsgivarens bokföring inte tillämpliga i fråga om pensionsstiftelser

som är knutna till banker och jordbrukskassor. Den synpunkt

som föranlett detta undantag torde även äga tillämpning på gemensamma

pensionsstiftelser med gemensam förmögenhet. Nu förevarande bestämmelse

synes därför böra avse även sådana stiftelser. Den bör därjämte

göras till föremål för viss formell jämkning.

De stadganden som i övrigt upptas i denna punkt av övergångsbestämmelserna

har enligt motiven tillkommit för att möjliggöra att pensionsstiftelses

fordran hos arbetsgivare skall få bestå inom ramen för det nya systemet

i sådana fall när arbetsgivarens utfästelse inte kan tryggas på något

av de sätt som anges i tryggandelagen. De skäl som föranlett detta ställningstagande

synes även vara för handen när det gäller reversfordringar

mot arbetsgivaren som innehas av en personalstiftelse vid lagens ikraft
-

s. 276 Kontrollera mot PDF

276

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

trädande. Anledning saknas sålunda att låta det i 28 § tryggandelagen stadgade

förbudet avse sådana fordringar. Den föreslagna bestämmelsen i sista

punkten om personalstiftelser torde avse att stadga sådant undantag. Att

övergångsbestämmelsen i denna del har nu angivna syften skulle kunna

komma till tydligt uttryck genom ett stadgande att pensionsstiftelse och

personalstiftelse utan hinder av den nya lagen får inneha fordran mot arbetsgivare

som tillkommit före lagens ikraftträdande och som ej skall upphöra

enligt 3. Av en sådan utformning framgår också klart att bestämmelserna

i 11 § tryggandelagen om betryggande säkerhet och medgivande

av tillsynsmyndighet inte blir tillämpliga på sådana fordringar varom nu

är fråga.

Punkt 7

Tillhandahållandet av bostad åt arbetstagare som är i tjänst torde regelmässigt

icke rymmas under ändamålsbestämningen för personalstiftelse i

27 § tryggandelagen. För att möjliggöra för en stiftelse som vid lagens

ikraftträdande fullgör sådant ändamål att fortsätta sin verksamhet har i

punkt 7 upptagits en särskild undantagsbestämmelse. Bestämmelsen torde

böra ges det innehållet att sådan stiftelse skall anses utgöra personalstiftelse

enligt nya lagen. Lagrådet föreslår att punkten omformuleras i enlighet

härmed.

Punkt 11

Denna punkt hänför sig till 12 § tryggandelagen. I det remitterade förslaget

upptar nämnda paragraf förbud mot pensionsutfästelse av pensionsstiftelse

och beträffande arbetsgivares pensionsutfästelse ges föreskrift om

ogiltighet av visst villkor. Paragrafen motsvarar i sak 3 § i 1981 års lag.

Sistnämnda lag, som trädde i kraft den 13 december 1961, innehåller i

övergångsbestämmelserna att vad i 3 § är stadgat ej avser pensionsutfästelse

given före lagens ikraftträdande. När i förevarande punkt talas om

pensionsutfästelse given med stöd av äldre rätt avses alltså lag som gällde

före den 13 december 1961.

Lagrådet har föreslagit att andra stycket av 12 § tryggandelagen med

viss jämkning av ordalydelsen skall överföras till 1 § och där utgöra ett

andra stycke. Iakttas detta bör hänvisningen i nu ifrågavarande punkt avse

1 § andra stycket och 12 §.

Punkt 13

Såsom framgår av utredningens betänkande avser detta stadgande att

åstadkomma anpassning till tryggandelagen beträffande sådana vid lagens

ikraftträdande befintliga stiftelser som saknar styrelse eller väl har styrelse

men där denna icke har behörig sammansättning. För att detta skall framgå

tydligare föreslås att bestämmelsen avfattas sålunda: »För stiftelse, som

s. 277 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 83 år 1967

277

bildats före lagens ikraftträdande och som skall bestå såsom pensionsstiftelse

eller personalstiftelse, skall styrelse varom i lagen sägs vara utsedd

senast den 31 december 1968.» Att bestämmelsen omfattar även pensionseller

personalstiftelse, som uppkommit genom delning av äldre stiftelse

enligt punkt 2 i övergångsbestämmelserna, torde vara ldart.

Förslaget till lag om ändring i 17 kap. bär. delsbal ken

Lagrådet:

4 §•

Beträffande den nu gällande första punkten i andra stycket yttrar utredningen

att den är oklar till sin formulering och att man kan ha delade

meningar om dess tolkning. Utredningens av departementschefen godtagna

förslag innebär en omformulering som förutsätts i materiellt hänseende

nära ansluta sig till utredningens uppfattning av gällande rätt. Härmed

torde närmast avses den föreslagna regeln att förmånsrätten gäller för pensionsfordran

som är förfallen till betalning före den dag från vilken klander

mot utdelningsförslag är att räkna. Vad sålunda sägs om att pensionsfordringen

skall vara förfallen och om tidpunkten härför föranleder ingen

erinran. Den föreslagna punkten i övrigt har emellertid till följd av omformulering

kommit att avvika från nu gällande rätt. Genom att tidsgränsen

bakåt — ett år innan konkursansökningen gjordes — slopats kan

även länge sedan förfallna pensionsbelopp bevakas med förmånsrätt t. ex.

pension åt pensionstagare för ett år som ligger åtta, nio år tillbaka i tiden.

Utredningsmaterialet lämnar ingen grundval för att bedöma de motiv

som skulle kunna föranleda till detta frångående av vad som nu gäller.

Lagberedningen är sysselsatt med utredning avseende bl. a. omarbetning

av de förmånsrättsliga reglerna. Det är därför lämpligt att i ifrågavarande

avseende bibehålla nuvarande konstruktion med en tidsgräns bakåt. Detta

kan ske genom att första punkten i förslaget får ett tillägg, motsvarande

slutorden i den nu gällande första punkten.

6 a §.

Lagrådet finner de skäl som föranlett departementschefen att frångå utredningens

förslag om förmånsrätt enligt 17 kap. 11 § handelsbalken för

fordran på framtida pension bärande. Betänkligheter kan föreligga också

mot att införa den förmånsrätt för framtida pension varom stadgas i förevarande

6 a §. Emellertid är här fråga om en förmånsrätt vars inverkan

på övriga borgenärers rätt i regel torde vara av mera begränsad omfattning

och dess betydelse kommer att ytterligare minska med tiden. Med

hänsyn till de sociala skäl som talar för att införa denna förmånsrätt vill

lagrådet därför icke motsätta sig förslaget härutinnan.

10 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 83

s. 278 Kontrollera mot PDF

278

Kungl. Maj. ts proposition nr 83 år 1967

Förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § kan med hänsyn till stadgandet i 13 §

icke göras gällande annat än i konkurs. I och för sig vore det mest följdriktigt

att för förmånsrätten enligt 6 a §, som till art och grund står nära

den som grundas å 4 §, använda motsvarande lagtekniska konstruktion

och sålunda låta orden »i arbetsgivarens konkurs» utgå ur 6 a § och i 13 §

göra hänvisning till jämväl 6 a §. Med hänsyn till giltighetstidens faktiska

begränsning och då härtill kommer att, såsom nämnts, lagberedningen

är sysselsatt med allmän översyn av 17 kap. handelsbalken vill lagrådet

dock icke föreslå någon ändring i förslaget.

11 §•

I paragrafen har föreslagits den ändringen att tredje stycket upphävs.

Någon särskild övergångsbestämmelse har icke upptagits i förslaget. Huruvida

en sådan erfordras kan icke bedömas på det föreliggande materialet.

Förslaget till lag om ändring i konkurslagen

28 a och 29 §§.

Lagrådet:

Såsom framgår av vad lagrådet inledningsvis anfört om tryggandelagen

syftar i lagtexten pensionsstiftelse och personalstiftelse endast på stiftelser

som faller under denna lag. Huruvida en analogisk tillämpning är möjlig

på andra stiftelser kan vara föremål för tvekan. Det kan erinras om att

ett i viss mån liknande spörsmål uppkommer även för närvarande, nämligen

om den nu gällande 28 a § kan tillämpas på fria pensionsstiftelser.

I litteraturen (Welamson Konkursrätt s. 230) har den meningen — med

tvekan — uttalats att eu sådan tillämpning är möjlig. Tillika har därvid

emellertid också framhållits att principiellt stor försiktighet torde vara påkallad

i fråga om analogisk tillämpning av återvinningsregler.

Med hänsyn till svårigheten att överblicka vad en mera utsträckt återvinningsregel

rent faktiskt kommer att omfatta och då det får antas röra

sig endast om undantagsfall bör åt rättstillämpningen överlämnas att bedöma

frågan.

Lagrådet har icke någon erinran mot att återvinning från pensionsstiftelse

på föreslaget sätt får följa olika regler allt efter som stiftelsen genom

överlämnande av medel fått överskott på kapitalet eller ej. För tydlighets

skull bör framhållas att återvinning uteslutande är beroende av förhandenvaron

av vissa faktiska förutsättningar.

Det är uppenbart att vid bedömande av frågan om överskott föreligger

eller ej bestämningen i 15 § första stycket tryggandelagen är avgörande.

Lagrådet har beträffande 29 § ingen erinran mot att tillämpning av

tredje stycket uteslutits beträffande pensionsstiftelser.

s. 279 Kontrollera mot PDF

279

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

100 §.

F. d. justitierådet Lind och justitierådet Brunnberg:

Det föreslagna tredje stycket innehåller att pensionsfordran icke må göras

gällande till den del den gäldas av pensionsstiftelse.

Vi vill rikta uppmärksamheten på ett icke betydelselöst spörsmål som

uppkommer härvidlag. I arbetsgivares konkurs kan bevakas fordringar både

av pensionsborgenärer och, på grund av återlån, av pensionsstiftelse. Fråga

blir då hur vid samtidig bevakning rättsläget för dessa båda slag av fordringar

gestaltar sig.

En motsvarande situation kan uppkomma enligt nu gällande rätt. Beträffande

bundna stiftelser finns inga särskilda regler i konkurslagen. Däremot

ges i 10 § andra stycket av 1937 års lag avräkningsregler avseende stiftelses

fordran enligt 2 §. Lagberedningen, vars betänkande låg till grund för lagen,

uttalade om dessa regler att stiftelsen icke borde äga uppbära utdelning i

den mån utdelning utginge å bevakade pensionsfordringar. Lagberedningen

ansåg att från utdelningen till stiftelsen således borde avdras vad som utdelades

å pensionsfordringarna. Skulle sistnämnda utdelning överstiga vad

som belöpte på stiftelsefordringen, borde enligt lagberedningens mening, om

stiftelsen hade annan egendom, medel till motsvarande belopp utbetalas till

konkursboet (NJA It 1937 s. 580—581). Avräkningsreglerna avser sålunda

utdelningsbelopp. — I fråga om fria stiftelser torde rättsläget vara angivet

genom det i remissprotokollet omnämnda rättsfallet NJA 1956 s. 748. Rättsfallet

innebär att en sådan stiftelse icke anses berättigad till bevakning i arbetsgivarens

konkurs i vidare mån än dess fordran hos honom överstiger de

direkt bevakade pensionsfordringarna. Här är det alltså fråga om bevakningsbelopp

för stiftelsens del.

Spörsmålet — om inverkan i konkursen av att fordringar bevakas både

av pensionsborgenärer och av pensionsstiftelse — har något berörts i remissprotokollet.

Efter den nya lagstiftningens ikraftträdande kan tänkas två fall

av sådana samtidiga bevakningar. I ena fallet är fråga om fordran hos arbetsgivaren

för reversstiftelser enligt äldre rätt, vilka på grund av övergångsbestämmelserna

till tryggandelagen skall bestå. Beträffande detta fall,

som anses mycket sällsynt, föreslås icke någon lagregel utan uttalas att

fallet synes kunna lösas med tillämpning av rättsfallet. Det må påpekas

att enligt detta uttalande den i rättsfallet antagna principen skulle utsträckas

att gälla även hittillsvarande bundna stiftelser för vilka för närvarande

gäller andra regler. Fallet kommer emellertid, oavsett att det är sällsynt,

icke att erbjuda något egentligt problem, om ett av oss i det följande framlagt

förslag till ändring i förevarande paragraf godtas; enligt övergångsbestämmelsen

skall ju äldre rätt tillämpas endast på äldre konkurser.

Det andra fallet avser att enligt den nya lagstiftningen pensionsstiftelse

lämnat återlån til! arbetsgivaren. Utredningen har i detta sammanhang beaktat

ett särskilt förhållande. Om både pensionsfordran och fordran på

s. 280 Kontrollera mot PDF

280

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

grund av återlån bevakas i arbetsgivarens konkurs blir bevakningarna till

storleken automatiskt beroende av varandra till följd av regeln att pensionsfordran

icke får göras gällande till den del den gäldas av pensionsstiftelse.

Ju mer stiftelsen kan erhålla i konkursen, dess mindre skulle nämligen pensionsborgenären

få bevaka. Men härigenom skulle utdelningsprocenten stiga,

stiftelsen erhålla mera och pensionsborgenärens bevakningsbelopp sjunka

ytterligare osv. Utredningen har i anledning härav uttalat att man borde

kunna bortse från sådan tillgång för stiftelsen som består i fordran mot arbetsgivaren

om fordringen inte är förenad med panträtt. Det är alltså bär

fråga om beräkningen av pensionsborgenärens bevakningsfordran; enligt uttalandet

skall den beräknas utan avdrag för stiftelsetillgång av angivet slag.

I remissprotokollet behandlas icke detta särskilda förhållande att bevakningarna

bero av varandra. Om vad som här kallats det andra fallet —

med återlån — yttras endast att ingen inskränkning motsvarande den i rättsfallet

angivna skall gälla i stiftelsens bevakningsrätt.

Förslaget innebär alltså att i arbetsgivarens konkurs vid sidan av varandra

får göras gällande pensionsborgenärs pensionsfordran och pensionsstiftelses

fordran på grund av återlån, den senare till fullt belopp och den förra med

—. eventuellt — avdrag för vad som betalas av stiftelsen. Förslaget avviker

härutinnan från den princip som i rättsfallet antagits gälla för fria stiftelser.

Enligt vår mening uppkommer härigenom dubbelbevakning. Vi skall

söka belysa detta med ett exempel. För enkelhets skull antas därvid att

stiftelsen icke har annan tillgång än fordringen på grund av återlånet och

att säkerhet icke finns för detta, antingen på grund av tillsynsmyndighetens

beslut enligt It § första stycket tryggandelagen eller därför att säkerheten

visar sig värdelös. Om stiftelsen lämnat arbetsgivaren återlån på 100 000

kronor och pensionsfordringarna uppgår till likaledes 100 000 kronor, beräknas

utgångsvis pensionsborgenärernas och stiftelsens bevakningsfordringar

till sammanlagt 200 000 kronor. Enligt utredningens förut berörda

uttalande skall man med hänsyn till svårigheten att beräkna inverkan av

det inbördes beroendeförhållandet bevakningarna emellan stanna här. Av remissprotokollet

framgår, såsom angivits, icke fullt klart om denna ståndpunkt

biträdes. Men om man då går vidare skall pensionsborgenärernas

fordringar visserligen nedsättas enligt nu förevarande paragraf, men icke

med mera än vad stiftelsen erhåller i utdelning på sin fordran. Om man i

förenklingssyfte föregriper utdelningsprocentens fastställande och antar denna

till 50 %, skulle stiftelsen på sin bevakade fordran om 100 000 kronor

erhålla 50 000 kronor och detta skulle gå till pensionsborgenärerna. Dessas

bevakningsfordringar skulle nedsättas med detta belopp eller sålunda til!

(100 000 — 50 000 =) 50 000 kronor. Sammanlagt skulle pensionsborgenärerna

och stiftelsen få göra gällande fordringar å sammanlagt 150 000 kronor,

ehuru pensionsfordringarna endast utgör 100 000 kronor.

Den möjlighet till dubbelbevakning som enligt vår mening föreligger är

s. 281 Kontrollera mot PDF

281

Kungl. May.ts proposition nr 83 år 1967

ägnad att lända övriga borgenärer till skada. Vad utredningen i detta sammanhang

anför om skillnaden mellan att mottaga fordran från arbetsgivaren

och att låna ut medel till denne synes vara utan betydelse för spörsmålets

bedömande. I det avseende varom nu är fråga synes skillnaden vara enbart

formell. En pensionsstiftelse har enligt 9 § tryggandelagen till uteslutande

ändamål att trygga pensionsutfästelser men äger enligt 12 § ej själv göra

sådana utfästelser. Jämlikt 14 § äger arbetsgivaren gottgöra sig ur stiftelsen

bland annat för utgifter i samband med pensionering, och stiftelsen erhåller

ingen regressrätt mot arbetsgivaren härför. Stiftelsen utgör kan det

sägas endast ett medel för arbetsgivaren att säkerställa och fullgöra sina

pensionsförpliktelser. I det nämnda rättsfallet ansågs avgörande att den där

ifrågavarande stiftelsen haft till ändamål att trygga jämväl arbetsgivarens

egna pensionsutfästelser. Och i ett i rättegången avgivet rättsvetenskapligt

utlåtande anfördes att utgångspunkten syntes böra vara att stiftelseförmögenheten

i första hand skulle användas för att säkerställa pensionsfordringar

mot arbetsgivaren, att stiftelseförmögenheten icke kunde betraktas

annat än som pant för dessa fordringar och att läget i förhållande till övriga

borgenärer var att jämställa med det som föreligger då gäldenär ställt pant

för viss fordran.

Enligt vår mening är det med hänsyn till det sagda lämpligt att för de

nya pensionsstiftelsernas del lagfästa den grundsats som fastslagits i 1956

års rättsfall. Vid sidan härav bör den föreslagna regeln i tredje stycket av

100 § konkurslagen kvarstå. Den erfordras för det vanliga fall att pensionsstiftelsen

har annan tillgång än den bevakade fordringen.

Vad angår det anmärkta beroendeförhållandet bevakningarna emellan vill

vi ifrågasätta om icke en beräkningsregel sådan som utredningen angivit i

sina motiv är av sådan vikt, att den bör komma till uttryck i lagtexten.

I enlighet med det sagda hemställer vi dels att tredje stycket kompletteras

med föreskrift att stiftelses fordran hos arbetsgivaren icke kommer i

betraktande om den ej täckes av ställd säkerhet dels att såsom ett fjärde

stycke införes stadgande av innebörd att pensionsstiftelse icke äger göra

gällande fordringar i arbetsgivarens konkurs i vidare mån än fordringarna

tillhopa överstiga sammanlagda beloppet av de direkt bevakade pensionsfordringarna.

Justiiierådet Söderlund och regeringsrådet Äbjörnsson:

I remissprotokollet har uttalats den meningen att pensionsstiftelses fordran

på grund av återlån och pensionsborgenärernas pensionsfordringar får

bevakas vid sidan av varandra i arbetsgivarens konkurs. Förslaget avviker

härutinnan från den princip som antagits i rättsfallet NJA 1956 s. 748, enligt

vilket en fri pensionsstiftelse icke anses berättigad att i arbetsgivarens konkurs

bevaka fordran hos denne i vidare mån än fordringen överstiger summan

av de hevakade pensionsfordringarna.

s. 282 Kontrollera mot PDF

282

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

Emellertid synes rättsläget vad gäller stiftelses fordran på grund av återlån

skilja sig från det som förelåg till bedömande i rättsfallet. I det av högsta

domstolen avgjorda målet bestod stiftelsens hela kapitaltillgång av reversfordran

hos arbetsgivaren. Vid återlån bär fordringen mot arbetsgivaren

däremot uppkommit genom en av pensionsstiftelsen gjord placering av dess

medel. Eftersom pensionsstiftelsen äger reala tillgångar har arbetsgivaren

genom återlånet tillförts medel på samma sätt som om han upptagit lån

från eu utomstående. Den föreslagna lagstiftningen förutsätter vidare att

medel som en gång överförts från arbetsgivaren till stiftelsen definitivt skall

vara anslagna till välfärdsändamål och ej kunna återgå till arbetsgivaren i

annan mån än han äger gottgöra sig för utgifter i samband med pensionering;

jämför 21 § tryggandelagen. Enligt vår mening bör en pensionsstiftelse

som en konsekvens av att stiftelsen i ekonomiskt hänseende är fristående

från arbetsgivaren vad gäller fordran mot denne på grund av återlån

inta samma ställning i konkursen som om fordringen bevakats av annan

borgenär. Vi kan därför ansluta oss till det motivuttalande som nyss

återgivits.

139 §.

Lagrådet:

I första punkten stadgas att fordran på pension som icke är förfallen till

betalning skall uppskattas till det belopp som motsvarar upplupen del av

pensionsutfästelsen. Såsom lagrådet inledningsvis vid tryggandelagen anfört

torde i konkurslagen avses alla slags pensioner, alltså även sådana för

vilka arbetsgivaren icke vidtagit åtgärder till deras tryggande.

Den föreslagna bestämmelsen i 139 § andra stycket tredje punkten avser

att ersätta den nuvarande regeln om vilket värde som skall åsättas ränta och

annan förmån som skall utgå under någons livstid. Liksom för närvarande

är endast fråga om förmån som inte är förfallen till betalning den dag från

vilken klandertalan mot utdelningsförslaget skall räknas. Eftersom i dessa

fall förmånens storlek är bestämd, saknas anledning att hänvisa till 2 § i

tryggandelagen. Nu anförda synpunkter bör enligt lagrådets mening föranleda

att denna punkt ges en något ändrad utformning. Förslagsvis kan detta

ske genom att däri stadgas att fordran på ränta eller annan förmån, som

skall utgå under någons livstid och som icke är förfallen till betalning förstnämnda

dag, uppskattas med ledning av 3 § nämnda lag.

Förslaget till lag om ändring i utsökningslagen

Lagrådet:

Vad lagrådet under 139 § konkurslagen anfört om att hänvisning till 2 §

tryggandelagen är obehövlig synes böra föranleda motsvarande ändring i nu

ifrågavarande båda lagrum.

s. 283 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 83 år 1967

283

Förslaget till lag angående ändring i lagen om tillsyn över stiftelser

Lagrådet:

I överensstämmelse med vad lagrådet inledningsvis under tryggandelagen

framhållit må erinras om att i förevarande lag — t. ex. 2 § — med pensionsstiftelse

och personalstiftelse avses stiftelser enligt tryggandelagen.

Såsom lagrådet anmärkt vid 32 § i förslaget till tryggandelag avses att

pensions- och personalstiftelser varom stadgas i sistnämnda lag skall stå

under tillsyn enligt såväl tryggandelagen som nu förevarande lag. Meningen

lär vara att för en och samma stiftelse tillsynen enligt båda lagarna skall

utövas av samma myndighet. Även lagrådet finner en sådan anordning vara

mest ändamålsenlig. Emellertid skall enligt förslaget till tryggandelag tillsynen

handhas av länsstyrelsen i det län där arbetsgivaren har sitt hemvist,

under det att enligt förevarande lag tillsynsmyndighet är Konungens befallningshavande

i det län där stiftelsens förvaltning huvudsakligen skall utövas.

För att ernå den samordning som är önskvärd förordar lagrådet att

bestämmelsen i 1 § i sistnämnda lag om anmälan av stiftelse — vilken anmälan

ger upphov till att tillsyn anordnas — ändras så att det framgår att

beträffande pensions- och personalstiftelse anmälan skall göras hos Konungens

hefallningshavande i det län där arbetsgivaren har sitt hemvist. Godkänds

förslaget medför detta en ändring av ingressen.

8 §•

I denna paragrafs andra stycke stadgas att för stiftelse som står under

tillsyn enligt tillsynslagen 9—18 §§ i lagen skall gälla. Här kommer emellertid

i fråga vissa avvikelser på grund av att tryggandelagen i 16 och 17 §§

innehåller regler som innebär ändring i eller tillägg till bestämmelser i tillsynslagen.

I det remitterade förslaget till tryggandelag har i en särskild paragraf

— 18 § — upptagits en regel om den inverkan 16 och 17 §§ sålunda

skall ha på reglerna i tillsynslagen. Enligt lagrådets mening bör detta stadgande

ej stå i tryggandelagen utan i tillsynslagen. Lagrådet — som tidigare

förordat att det föreslagna stadgandet i 18 § skall utgå ur tryggandelagen —

föreslår att i andra stycket av nu förevarande paragraf intas en andra punkt

av innehåll att i fråga om pensions- eller personalstiftelse vad i 10 och 14 §§

stadgas dock gäller med de ändringar och tillägg som följer av 16 och 17 § §

tryggandelagen.

s. 284 Kontrollera mot PDF

284

Kungl. Mny.ts proposition nr 83 år 1967

Förslaget till lag angående ändring i lagen om bankrörelse

Lagrådet:

191 §.

Fria pensionsstiftelser, som är knutna till bankaktiebolag eller sparbank,

står under viss tillsyn av bankinspektionen (191 § lagen om bankrörelse och

97 § andra stycket lagen om sparbanker). Denna tillsyn avser allenast placeringen

av stiftelsens tillgångar och stiftelserna är — i likhet med andra fria

pensionsstiftelser — även underkastade tillsyn enligt 1929 års lag. Enligt

uttrycklig föreskrift gäller den särskilda tillsynen genom bankinspektionen

icke pensionsstiftelser som avses i 1937 års lag om aktiebolags pensionsoch

andra personalstiftelser.

Genom att det nu framlagda förslaget till tryggandelag antas kommer det

hittillsvarande systemet med fria och bundna pensionsstiftelser att försvinna

och pensionsstiftelserna underkastas en enhetlig reglering både i fråga. ;pm

medelsförvaltningen och tillsynen. Det synes då naturligt att de särskilda

tillsynsreglerna i banklagen och sparbankslagen i samband därmed upphävs.

Utredningen har också föreslagit detta. Lagrådet delar denna uppfattning

och hemställer sålunda att banklagen och sparbankslagen ändras i enlighet

härmed (upphävande av 191 § lagen om bankrörelse och 97 § andra stycket

lagen om sparbanker). I detta sammanhang kan erinras om att försäkringsinspektionens

tillsyn upphör och detta även i vad den avser stiftelser inom

försäkringsväsendet.

Skulle detta förslag icke vinna bifall torde — utöver den ändring som

föreslagits i remissprotokollet — viss jämkning böra vidtagas i 191 § lagen

om bankrörelse. Den bestämning av begreppen pensionsstiftelse och personalstiftelse,

som lämnas i denna paragraf, motsvarar icke de i tryggandelagen

upptagna definitionerna. Härigenom kan viss tvekan uppkomma om

tryggandelagens regler blir tillämpliga på dessa stiftelser. För att undanröja

denna oklarhet bör första stycket i paragrafen erhålla följande lydelse: »Hör

till bankaktiebolag pensionsstiftelse eller personalstiftelse och härrör —- — —

vidtaga rättelse.»

Förslaget till lag angående ändring i lagen om sparbanker

Lagrådet:

97 §•

Lagrådet hänvisar till vad lagrådet anfört under 191 § lagen om bankrörelse.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Ingrid Hellström

s. 285 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

285

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

31 mars 1967.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Kling, Edenman, Johansson, Holmqvist,

Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer,

Odhnoff.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter av lagrådet den 9 mars

1967 avgivet och justitiedepartementet den 20 samma månad tillhandakommet

utlåtande över de till lagrådet den 16 december 1966 remitterade

förslagen till

1) lag om tryggande av pensionsutfästelse m. in.,

2) lag om ändring i 17 kap. handelsbalken,

3) lag om ändring i konkurslagen,

4) lag om ändring i ut sökning slag en,

5) lag om ändrad lydelse av 7 § bokföringslagen den 31 maj 1929 (nr

117),

6) lag angående ändring i lagen den 24 maj 1929 (nr 116) om tillsyn

över stiftelser,

7) lag angående ändring i lagen den It september 1944 (nr 705) om aktiebolag,

8) lag angående ändring i lagen den 17 juni 1948 (nr 433) om försäkringsrörelse,

9) lag angående ändring i lagen den 31 mars 1955 (nr 183) om bankrörelse,

10) lag angående ändring i lagen den 3 juni 1955 (nr 416) om sparbanker,

11) lag angående ändring i lagen den 1 juni 1951 (nr 308) om ekonomiska

föreningar,

12) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1956 (nr 216) om jordbruks

kasserör elsen.

Föredraganden redogör för lagrådets utlåtande och anför.

När det gäller förslagets huvudgrunder har lagrådet ansett att den centrala

reformen i lagstiftningsärendet, nämligen att reversstiftelserna avskaffas

och ersätts med en bokföringspost i balansräkningen, kommer att

medföra avsevärd minskning av arbete och administrativt besvär. Lagrå
-

s. 286 Kontrollera mot PDF

286

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

det har vidare i fråga om formerna för att trygga gjorda pensionsutfästelser

givit uttryck åt uppfattningen, att förslaget på det hela taget innebär

en lämplig avvägning mellan kravet på trygghet och hänsynen till det företagsekonomiskt

möj liga.

I fråga om tillämpningsområdet för de föreslagna bestämmelserna har

lagrådet bl. a. utgått från att bestämmelserna rörande pension i den föreslagna

lagen om tryggande av pensionsutfästelse (tryggandelagen) bör

vara direkt tillämpliga endast på sådana pensioner, för vilkas tryggande

arbetsgivaren anlitat något av de i lagen angivna tillvägagångssätten, dvs.

skuldföring under särskild rubrik eller avsättning till pensionsstiftelse.

Frågan hur vidsträckt tillämpningsområdet för de nämnda bestämmelserna

är får särskild betydelse när det gäller de föreslagna reglerna i 23—

25 §§ till pensionsborgenärernas skydd för det fall att arbetsgivaren upphör

med sin näringsverksamhet. Enligt min mening skulle det innebära eu

olycklig begränsning i den föreslagna lagens tillämpning, om dessa bestämmelser

inte ansågs tillämpliga också på andra pensionsutfästelser än

sådana som tryggats i någon av de i lagen angivna formerna. Som jag

anförde vid remissen till lagrådet utgör en rörelse med sina tillgångar i

form av inventarier, varulager in. m. som kollektiv ett väsentligt säkrare

mötvärde för pensionsskulden än motsvarande belopp i pengar eller fordringar.

Det är därför viktigt att en arbetsgivare, som upphör med sin rörelse

utan att ansvaret för pensionsskulden övertas av annan, säkerställer

pensionshorgenärerna i någon form. Ett lämpligt sätt att göra detta är att

inköpa pensionsförsäkring. Denna skyldighet bör åvila honom, oavsett om

han under rörelsens bestånd begagnat sig av de i tryggandelagen angivna

formerna för att trygga pensionsutfästelserna och därmed fått åtnjuta

avdrag vid inkomsttaxeringen för de gjorda avsättningarna.

Lagrådet har vidare berört frågan, om en arbetsgivare kan bilda och

avsätta medel till en stiftelse med pensionsändamål utan att tillämpa den

föreslagna tryggandelagen. Som lagrådet anfört utesluter inte lagen att så

sker. Frågan är emellertid som lagrådet också påpekat av mycket liten

praktisk betydelse med hänsyn till den utformning skattereglerna avses

få. De skatterättsliga fördelarna torde nämligen undantagslöst bli knutna

till sådana pensionsstiftelser som avses i tryggandelagen. Att en arbetsgivare

skulle avsätta beskattade vinstmedel till en stiftelse är föga troligt.

I de fall då en arbetsgivare ändå inte vill använda de former lagen erbjuder

för att trygga sina pensionsutfästelser, bör han upplysa sina anställda

därom, så att de får fullt klart för sig att de skyddsregler lagen innehåller

inte är tillämpliga.

Jag vill instämma i lagrådets uttalande alt en pensionsstiftelse normalt

tryggar pension åt förutvarande arbetstagare, dvs. pensionärer och avgångna

aktiva. Den omständigheten, att lagtexten även i detta sammanhang

— i överensstämmelse med 1961 års lag — använder begreppet arbets
-

s. 287 Kontrollera mot PDF

287

Kungl. Maj. ts proposition nr 83 år 1967

tagare, innebär sålunda inte att nämnda grupper är uteslutna från tryggande

enligt lagen.

Vad därefter angår de särskilda paragraferna i det remitterade förslaget

till tryggandelag kan jag instämma i vad lagrådet anfört rörande innebörden

av bestämmelserna i 5 § om s. k. huvuddelägare i aktiebolag eller ekonomisk

förening.

1 It § meddelas förbud för pensionsstiftelse att ta emot fordran mot

arbetsgivaren, att ta emot egendom på villkor som väsentligt begränsar

stiftelsens rätt att förfoga över egendomen och — i fråga om stiftelse

som grundats av aktiebolag — att äga aktier i stiftarbolaget eller detta

närstående bolag. Det remitterade förslaget innehåller ingen uttrycklig

föreskrift om verkan av att något av dessa förbud åsidosätts. Lagrådet har

närmare berört frågan, om avtalet i sådant fall skall i sin helhet drabbas

av ogiltighet i civilrättsligt hänseende eller inte. Som lagrådet närmare

utvecklat förutsätter inträdet av ogiltighet i och för sig ingen lagregel

därom. Å andra sidan behöver överträdelse av ett legalt förvärvsförbud

inte med nödvändighet leda till ogiltighet. Vid remissen till lagrådet gav

jag närmast uttryck åt den uppfattningen att ogiltighet bör inträda, om

stiftelse överträder förbudet att ta emot fordran mot arbetsgivaren eller

förbudet att ta emot egendom på villkor som väsentligt begränsar stiftelsens

rätt att förfoga över egendomen. Lagrådet har menat, att ogiltighetspåföljd

alltid bör inträda i det förstnämnda fallet och att detta bör komma till

uttryck i lagtexten. I de övriga fallen bör däremot enligt lagrådets mening

effektiviteten av förbuden i första hand upprätthållas genom den kontroll

som tillsynsmyndigheten har att utöva och därutöver lämnas åt rättstilllämpningen

att med ledning av vanliga rättsgrundsatser avgöra om en så

sträng påföljd som avtalets ogiltighet skall inträda. Jag anser mig kunna

godta en sådan lösning och har låtit utforma lagtexten i enlighet därmed.

För återlån uppställer It § krav på betryggande säkerhet, om inte tillsynsmyndigheten

medger undantag. Utöver det exempel på sådant undantag

som jag nämnde i samband med remissen till lagrådet vill jag

nämna ett annat fall, som enligt min mening kan omfattas av dispensregéln,

nämligen det fallet att lån sker från en gemensam pensionsstiftelse

med förmögenhetsgemenskap (jfr It §), i allt fall om stiftelsen och dess

samband med de olika arbetsgivarna är beskaffade på samma sätt som

gäller för t. ex. konsumentkooperationens pensionsstiftelse.

Den föreslagna ändringen i 17 kap. 4 § handelsbalken bör jämkas i enlighet

med vad lagrådet anfört.

Enligt det remitterade förslaget upphävs tredje stycket i 17 kap. 11 §

samma balk, vilket innehåller bestämmelse om förmånsrätt för bunden

pensionsstiftelses fordran hos stiftarbolaget. Lagrådet har i anslutning härtill

anmärkt, att förslaget på denna punkt saknar särskild övergångsbe
-

s. 288 Kontrollera mot PDF

288

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

stämmelse och att det på det föreliggande materialet inte kan bedömas,

om en sådan fordras. Med anledning härav vill jag nämna att en sådan

övergångsbestämmelse skall övervägas särskilt efter närmare utredning,

så att ett förslag kan föreläggas riksdagen i god tid innan den föreslagna

ändringen skall träda i kraft.

f anslutning till det föreslagna tillägget till 100 § konkurslagcn har lagrådet

närmare behandlat frågan, i vilken utsträckning en stiftelse som

erhållit en fordran mot arbetsgivaren genom återlån skall äga bevaka denna

fordran i arbetsgivarens konkurs, när pensionsborgenärerna samtidigt bevakar

sina pensionsfordringar. Vid remissen till lagrådet anslöt jag mig

till utredningens mening, att en sådan fordran får bevakas utan inskränkning

vid sidan av pensionsborgenärernas bevakning. Två av lagrådets ledamöter

har ställt sig kritiska till denna ståndpunkt, i det de menat att den

medför möjlighet till dubbelbevakning till skada för övriga borgenärer.

Stiftelsens fordran bör enligt deras mening i stället behandlas på samma

sätt som en fri reversstiftelses fordran behandlas för närvarande enligt

rättspraxis, dvs. att fordringen får bevakas endast i den mån den överstiger

summan av de direkt bevakade pensionsfordringarna. Härtill vill

jag i likhet med lagrådets båda övriga ledamöter anföra, att en fordran

som uppkommit genom återlån eller alltså genom att stiftelsen försträckt

arbetsgivaren reala medel bör i konkursen behandlas som fordringar i allmänhet.

Förhållandena kan väl komma att te sig rätt invecklade i praktiken

med hänsyn till att det belopp till vilket pensionsfordringarna får bevakas

är beroende av hur mycket som kan utgå ur stiftelsen och ätt

detta i sin tur är beroende av utdelningen i konkursen på stiftelsens fordran.

Problemet kan lösas matematiskt men i praktiken torde man kunna

nöja sig med att göra en ganska grov uppskattning av den utdelning stiftelsen

kan erhålla. Pensionsborgenärerna bör få bevaka sina fordringar

med avdrag för vad som efter en sådan uppskattning kan bedömas utfalla

på stiftelsens fordran. Att, som utredningen tänkt sig, helt bortse

från den utdelning stiftelsen kan erhålla torde dock inte böra ske.

Bestämmelserna i 191 § lagen om bankrörelse och 97 § andra stycket

lagen om sparbanker bör enligt min mening behållas med den jämkade

lydelse lagrådet föreslagit.

Vad lagrådet i övrigt anfört beträffande de särskilda bestämmelserna

föranleder ingen erinran från min sida. Lagtexten bör i förekommande

fall jämkas i enlighet med lagrådets förslag. Därutöver bör vissa redaktionella

jämkningar vidtas.

Föredraganden hemställer, att Kungl. Maj:t genom proposition föreslår

riksdagen att antaga lagförslagen med de ändringar som sålunda angetts.

s. 289 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 83 år 1967

289

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Margit Edström

s. 290 Kontrollera mot PDF

290

Kungl. Mnj:ts proposition nr 83 år 1967

Innehållsförteckning

Propositionen .................................................. 1

Propositionens huvudsakliga innehåll.............................. 2:

Lagförslag

Förslag till lag om tryggande av pensionsutfästelse m. in......... 3

Förslag till lag om ändring i 17 kap. handelsbalken ............ 11

Förslag till lag om ändring i konkurslagen .................... 14

Förslag till lag om ändring i utsökningslagen .................. 15

Förslag till lag om ändrad lydelse av 7 § bokföringslagen den 31

maj 1929 (nr 117) .......................................... 16

Förslag till lag angående ändring i lagen den 24 maj 1929 (nr 116)

om tillsyn över stiftelser .................................... 17

Förslag till lag angående ändring i lagen den 14 september 1944 (nr

705) om aktiebolag ........................................ 19

Förslag till lag angående ändring i lagen den 17 juni 1948 (nr 433)

om försäkringsrörelse ...................................... 26

Förslag till lag angående ändring i lagen den 31 mars 1955 (nr 183)

om bankrörelse ............................................ 31

Förslag till lag angående ändring i lagen den 3 juni 1955 (nr 416)

om sparbanker............................................. 35

Förslag till lag angående ändring i lagen den 1 juni 1951 (nr 308)

om ekonomiska föreningar .................................. 37

Förslag till lag angående ändring i lagen den 25 maj 1956 (nr 216)

om jordbrukskasserörelsen .................................. 38

Utdrag av statsrådsprotokollet den 16 december 1966 .............. 40

Inledning ...................................................... 40

Gällande rätt m. m.

Historik ..................................................... 42

Bundna pensionsstiftelser ..................................... 44

Fria pensionsstiftelser ....................................... 47

1961 års lag med vissa bestämmelser om pensionsstiftelse........ 48

Vissa skatterättsliga regler .................................... 50

Pensionsstiftelsernas förmögenhet m. m......................... 51

Utredningen

Pensionsutfästelsens natur..................................... 53

Obligatorisk eller frivillig bokföring av pensionsskuld ............ 56

Omvandling av reversstiftelse till skuldpost...................... 57

Realstiftelse som instrument för tryggande av pension .......... 60

Förmånsrätt för pensionsfordan................................ 61

Upphörande av näringsverksamhet............................. 63

Personalstiftelse .............................................. 65

Tillsyn ...................................................... 65

Remissyttrandena

Behovet av lagstiftning........................................ 66

Obligatorisk eller frivillig bokföring av pensionsskuld ............ 68

s. 291 Kontrollera mot PDF

291

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

Omvandling av reversstiftelse till skuldpost...................... 69

Realstiftelse som instrument för tryggande av pension............ 75

Förmånsrätt för pensionsfordran............................... 75

Upphörande av näringsverksamhet.............................. 79

Personalstiftelse .............................................. 80

Tillsyn ...................................................... 80

Departementschefen

Inledning ..................... g]

Behovet av ny lagstiftning .................................... 82

Pensionsutfästelsens natur .................................... 87

Obligatorisk eller frivillig bokföring av pensionsskuld ............ 88

Omvandling av reversstiftelse till skuldpost...................... 90

Realstiftelse som instrument för tryggande av pension ............ 94

Förmånsrätt för pensionsfordran............................... 96

Upphörande av näringsverksamhet.............................. 99

Personalstiftelse .............................................. 101

Tillsyn ...................................................... 101

Specialmotivering

Förslaget till lag om tryggande av pensionsutfästelse m. m......... 104

Allmänna bestämmelser

1 § .......................................................... 104

2 och 3 §§ ................................................... 105

4 § .......................................................... 106

Redovisning av pensionsskuld

5 § .......................................................... no

6 § .......................................................... 113

7 § .......................................................... 114

8 § .......................................................... 117

Pensionsstiftelse

9 § .......................................................... 118

19 § .......................................................... 120

11 § .......................................................... 126

12 § .......................................................... 132

13 § .......................................................... 133

14 § .......................................................... 134

15 § .......................................................... 137

16 § .......................................................... 143

17 § .......................................................... 147

18 § .......................................................... 150

19 § .......................................................... 150

20 § .......................................................... 158

21 § .......................................................... 159

22 § ........................................................... 162

Upphörande av näringsverksamhet

23 § .......................................................... 163

2f § .......................................................... 169

23 § 172

29 § 174

Personalstiftelse

27 §

28 §

29 §

176

179

180

s. 292 Kontrollera mot PDF

292 Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

30 § .......................................................• 183

Tillsyn

31—33 §§....................................................... 184

Övergångsbestämmelser ......................................... 185

Ändringar i andra lagar ...................................... 188

Hemställan .................................................... 204

Pensionsstiftelseutredningens lagförslag (Bil. 1) .................. 205

Departementschefens remitterade lagförslag (Bil. 2) .............. 218

Utdrag av lagrådets protokoll den 9 mars 1967 .................... 259

Utdrag av statsrådsprotokollet den 31 mars 1967 .................. 285

MAR.CUS BOKTR. STHLM 1967 660751

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

20 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (7)

7 kopplingar.

  1. 1LU 1967:64 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen den 9 juni 1967 s. 3 i texten
  2. 1LU 1967:56 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av övergångsbestämmelserna till lagen den 9 juni 1967 s. 3 i texten
  3. Rskr. 1967:310 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag om tryggande av pensionsutfästelse m. m. a1 i texten
  4. Rskr. 1967:292 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag om tryggande av pensionsutfästelse m. m. a1 i texten
  5. 1LU 1967:38 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om tryggande av pensionsutfästelse m. m., dels ock i anledning av propositionen väc s. 1 i texten

Visa alla 7

Rättsfall (7)

7 kopplingar.

  1. RÅ 2006 ref. 83 ur registret · dokumentnivå
  2. RÅ 2004 ref. 133 ur registret · dokumentnivå
  3. RÅ 2001 ref. 45 ur registret · dokumentnivå
  4. RÅ 1997 ref. 56 ur registret
  5. RÅ 1997 ref. 30 ur registret
  6. RÅ 1996 ref. 33 ur registret
  7. RÅ 1995 ref. 37 ur registret · dokumentnivå

Doktrin (6)

6 kopplingar i 1 dokument.

  1. JT 1999/00 s. 744 s. 744 · s. 745 · s. 746 · s. 747 · och 2 till i texten · dokumentnivå