Angående eftergift av arvsskatt m. m
1967-03-17 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1967:86, Angående eftergift av arvsskatt m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1967
1
Nr 86
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående eftergift av
arvsskatt m. m.; given Stockholms slott den 17 mars
1967.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Enligt Vårt nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås bemyndigande för Kungl. Maj :t att medge befrielse
från eller återbetalning av kvarlåtenslcapsskatt och arvsskatt i anledning
av vissa förskingringar vid rådhusrätten i Jönköping.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 86
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1967
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
på Stockholms slott den 17 mars 1967.
Närvarande:
Statsråden Sträng, Andersson, Lange, Kling, Edenman, Johansson,
Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Erig Nilsson, Lundkvist, Gustafsson,
Geijer, Odhnoff, Wickman.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om eftergift av arvsskatt
m. m. och anför.
Rådhusrätten i Jönköping dömde den 6 april 1966 förre kontorsskrivaren
vid rådhusrätten John Gemfors för bl. a. omfattande förskingringsbrott till
fängelse fem år. Domen vann laga kraft. Brotten avsåg bl. a. förskingring av
arvsskatte- och stämpelskattemedel. Gemfors försattes i konkurs vid rådhusrätten
den 14 oktober 1965.
I skrivelse till chefen för finansdepartementet den 11 januari 1967 hemställer
rådhusrätten i Jönköping att det övervägs om de skattskyldiga kan
befrias från skyldighet att erlägga kvarlåtenskaps- och arvsskatt samt
stämpelskatt i vissa i skrivelsen närmare angivna fall, där Gemfors förskingrat
medel som överlämnats till honom för fullgörande av skattskyldigheten.
Gemfors anställdes vid rådhusrätten i Jönköping som skrivbiträde i början
av 1920-talet. Han tjänstgjorde huvudsakligen på inskrivningsavdelningen.
I hans arbetsuppgifter ingick att ta mot och förhandsgranska handlingar
i inskrivningsärenden och att — intill år 1965 — uppbära förskottslikvider
på stämpelavgifter och vara stämpelförsäljare. Vidare hade Gemfors
bl. a. att sätta upp koncept till protokoll och beslut i bouppteckningsoch
förmynderskapsärenden. Genom sitt arbete kom Gemfors i kontakt med
den rättssökande allmänheten. Efter hand förvärvade han allmänt anseende
och förtroende. Vid sidan av tjänsten åtog han sig bl. a. uppdrag som förmyndare,
god man och boutredningsman.
I rådhusrättens skrivelse anges sammanlagt 15 fall, där Gemfors förskingrat
medel till kvarlåtenskaps- och arvsskatt samt stämpelskatt som
lämnats honom av skattskyldiga. I två av dessa fall har emellertid statens
skattefordran preskriberats. Av övriga fall rör tio kvarlåtenskaps- och arvsskatt
och tre stämpelskatt (lagfartsstämpel). I dessa fall kvarstår således
skattskyldigheten gentemot staten för den skattskyldige. Utan att närmare
gå in på varje enskilt fall torde jag få redogöra för några av de förfaranden
som Gemfors begagnat sig av då han förövat brotten.
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1967
Vad beträffar förskingringarna av kvarlåtenskaps- och arvsskattemedel
har Gemfors i flertalet fall varit av rådhusrätten förordnad boutredningsman.
Han har vanligtvis upprättat bouppteckning men underlåtit att ge
in denna för registrering. Av boets medel har han därefter förskingrat
varierande belopp, dock alltid mer än den skatt som skulle ha erlagts. I en
del fall har Gemfors haft hand om dödsbon utan att vara särskilt förordnad
boutredningsman. Även i dessa fall har han gått till väga på i huvudsak samma
sätt. I något fall, där fast egendom ingick i boet och där lagfart skulle sökas,
förfor Gemfors på följande sätt. Han upprättade bouppteckning men underlät
att inge den för registrering. För att ge sken av att bouppteckningen
blivit inregistrerad försåg Gemfors i efterhand en avskrift av bouppteckningen
med stämpel, utvisande att bouppteckningen inregistrerats viss (tidigare)
dag under särskilt nummer. Samtidigt upprättade han en s. k. bouppteckningsstege
för den angivna dagen, vari bouppteckningen falskeligen
redovisades under samma nummer. Därefter lät han sätta in bouppteckningen
i rådhusrättens bundna bok med avskrifter av inregistrerade bouppteckningar.
I rättens bok med bouppteckningsprotokoll bytte han samtidigt
ut bouppteckningsstegen för den dag, som inregistreringen avsåg,
mot den förfalskade bouppteckningsstegen. Gemfors skrev sedan ut en transumt
av bouppteckningen, på vilken transumt han i tjänsten intygade att
denna var rätt avskriven av eu vid rådhusrätten nämnda dag under angivna
nummer inregistrerad bouppteckning. Genom att förete denna transumt för
inskrivningsdomaren erhöll Gemfors lagfart för dödsboet på den i bouppteckningen
upptagna egendomen.
I ett fall har ett dödsbo — efter det att Gemfors förskingrat boets medel
till arvsskatt — till länsstyrelsen i Jönköpings län betalat arvsskatt som
rådhusrätten fastställt. Med undantag för detta fall har bouppteckningar i
de angivna ärendena ännu inte registrerats vid rådhusrätten. Bouppteckningarna
har emellertid getts in till domstolen, som beräknat skatten för varje
ärende. Sammanlagt uppgår den beräknade kvarlåtenskaps- och arvsskatten
till ca 290 000 kr.
I lagfartsärendena har Gemfors tagit mot köpehandlingar och stämpelskattemedel.
Dessa medel har Gemfors förskingrat. Lagfartsärendena har
sedermera behandlats i vanlig ordning, varefter handlingarna tillställts sökandena
mot erläggande av vederbörlig stämpelskatt. Handlingarna är ännu
inte utlösta. I ett av dessa fall har — sedan Gemfors av sökanden, en ekonomisk
förening, tagit mot köpehandlingar och pengar till stämpelskatt för
köpet — inskrivningsdomaren vid rådhusrätten tagit ut blott halva den
stämpelskatt som rätteligen skulle ha utgått. Återstående del av skattemedlen
förskingrade Gemfors. Skatten i dessa fall uppgår till sammanlagt
omkring 20 000 kr.
Vad angår kvarlåtenskaps- och arvsskatteärendena torde, såvitt utredningen
ger vid handen, Gemfors inte i något fall ha tagit mot skattemedlen
i tjänsten. Någon formell skyldighet för staten att svara för de förskingrade
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1967
skattemedlen föreligger därför inte. I fråga om två av de tre lagfartsärendena
torde det däremot få anses uppenbart att Gemfors tagit mot stämpelskattemedlen
i egenskap av tjänsteman vid rådhusrätten. Tveksamhet därom
kan möjligen råda i det tredje lagfartsärendet.
I skilda sammanhang har understrukits det anseende och det stora förtroende
som Gemfors åtnjöt i staden. Dessa omdömen om Gemfors synes
bl. a. ha spelat en avgörande roll för den bedömning av vissa ärendens handläggning
vid rådhusrätten och hos vederbörande överförmyndare som
justitiekanslern sammanfattat i resolution den 27 februari 1967. I denna
resolution godtar sålunda justitiekanslern som en för vederbörande befattningshavare
ursäktande omständighet att Gemfors tillvunnit sig anseende
som en duglig, rättskaffens och i ekonomiska angelägenheter obetingat
pålitlig person samt att Gemfors visat stor förslagenhet när det gällt
att dölja förskingringarna.
Jag anser för min del att liknande synpunkter bör kunna anläggas, när
det gäller enskilda skattskyldigas förtroende för Gemfors. Dennes ställning
som befattningshavare vid rådhusrätten torde ha gjort det svårt för skattskyldiga
alt skilja mellan vad som omfattades av Gemfors’ tjänsteåligganden
och privata åtaganden. På grund härav anser jag att det skulle framstå
som obilligt att utkräva medel till kvarlåtenskaps- och arvsskatt av skattskyldiga
som en gång fått vidkännas utgift för sådan skatt. Enligt min
mening bör skatten i berörda ärenden därför kunna efterges eller i fall där
skatten redan betalts restitueras. Detsamma bör gälla stämpelskatten i
lagf artsärendena.
Författningsmässig möjlighet saknas att i kvarlåtenskaps- och arvsskatteärendena
efterge eller restituera skatt. I fråga om stämpelskatteärendena
föreligger däremot sådan möjlighet enligt 56 § stämpelskatteförordningen
den 21 maj 1964 (nr 308). Det är emellertid önskvärt att samtliga dessa
ärenden bedöms på i princip samma sätt.
Uteslutet är inte att Gemfors’ förskingringar kan visa sig ha större omfattning
än vad som hittills anmälts till finansdepartementet. Andra fall av
förskingring av skattemedel kan tänkas bli uppdagade. De bör givetvis lösas
efter samma principer som jag förordat i det föregående.
Under hänvisning till det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t föreslår
riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj:t att medge befrielse från eller
återbetalning av kvarlåtenskaps- och arvsskatt i de fall, som berörs av Gemfors’
förskingringar.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
MARCUS BOKTR. STHLM 1967 670325
Doktrin (1)
- Jacob W.F. Sundberg, Om beskattningens filosofi, JT 1991/92 nr 3 s. 537, på s. 544
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1967:238 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående eftergift av arvsskatt m. m. a1 i texten
- BevU 1967:46 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående eftergift av arvsskatt m. in. s. 1 i texten
Doktrin (1)
1 koppling.
- JT 1991/92 s. 537 Jacob W.F. Sundberg, Om beskattningens filosofi s. 544 i texten