Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 34 § arbetarskyddslagen den 3 januari 1949 (nr 1)

1967-03-17 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1967:87, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 34 § arbetarskyddslagen den 3 januari 1949 (nr 1)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1967

1

Nr 87

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 34 § arbetarskyddslagen den 3 januari

1949 (nr 1); given Stockholms slott den 17 mars 1967.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

lag om ändrad lydelse av 34 § arbetarskyddslagen den 3 januari 1949 (nr 1).

Enligt Vårt nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF

Sven Aspling

Propositionens innehåll

I propositionen föreslås att arbetarskyddsstyrelsen skall få generell möjlighet

att ge dispens för kvinnor att utföra arbete under jord i gruvor och

stenbrott som är lämpligt för dem. Förslaget förutsätter att Sverige säger

upp ILO-konventionen nr 45.

1—Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 87

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1967

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 34 § arbetarskyddslagen den 3 januari 1949 (nr 1)

Härigenom förordnas, att 34 § arbetarskyddslagen den 3 januari 19491

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

34 §.

Kvinna må-------- —- —- -— eller stenbrott.

Vad i-—■ ■— -------utför kroppsarbete.

Arbetarskyddsstyrelsen äger medgiva,

att kvinna utan hinder av bestämmelsen

i första stycket må användas

till sjukvårdsarbete eller annat

socialt arbete så ock tillfälligt

arbete, som antingen står i samband

med kvinnans yrkesutbildning eller

icke är kroppsarbete.

Arbetarskyddsstyrelsen äger medgiva,

att kvinna utan hinder av bestämmelsen

i första stycket må användas

till arbete under jord.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968.

1 Senaste lydelse av 34 § se 1962:248.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1967

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 24 februari

1967.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Lange, Kling, Edenman, Holmqvist, Aspling, Palme, SvenEric

Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Odhnoff.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i arbetarskyddslagen

och anför.

Genom lag den 6 juni 1962 (nr 248) upphävdes de särskilda bestämmelserna

om nattvila för kvinnor i arbetarskyddslagen den 3 januari 1949 (nr 1).

Samtidigt uppmjukades det tidigare totala förbudet i 34 § mot att använda

kvinnor till arbete under jord i gruva eller stenbrott. Genom lagändringen

gjordes det undantaget att förbudet inte avser arbetstagare i överordnad

ställning, som ej utför kroppsarbete. Vidare infördes möjlighet för arbetarskyddsstyrelsen

att medge dispens för sjukvårdsarbete eller annat socialt

arbete eller tillfälligt arbete, som antingen står i samband med kvinnans

yrkesutbildning eller inte är kroppsarbete.

De undantagsregler, som infördes genom lagändringen år 1962, överensstämmer

med dem som är tillåtna enligt Internationella arbetskonferensens

konvention (nr 45) angående användande av kvinnor till arbete under jord

i gruvor av alla slag. Konventionen, som ratificerats av Sverige (se prop.

1936: 15), trädde i kraft den 30 maj 1937. Den gällde för tio år och förlängs

med tio år, om den inte sägs upp inom ett år efter tioårsperiodens utgång.

Uppsägning träder i kraft ett år efter det att den deponerats hos Internationella

arbetsorganisationens generaldirektör.

Lagändringen år 1962 hade föreslagits av arbetarskyddsstyrelsen, som

därvid framhöll, att utvecklingen inom gruvhanteringen kunde gå därhän

att användande av kvinnlig arbetskraft i den egentliga gruvdriften i viss utsträckning

skulle visa sig önskvärt. Vidare framhöll styrelsen, att en lagändring

som möjliggjorde sådana arbetsuppgifter för kvinnor skulle kräva en

uppsägning av konvention nr 45.

Eftersom tiden är inne för att ta ställning till om Sverige skall säga upp

konventionen, har arbetarskyddsstyrelsen tagit upp frågan på nytt. Styrelsen

erinrar om att huvudregeln i 34 § arbetarskyddslagen att en kvinna inte

1* — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 sand. Nr 87

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1967

får användas till arbete under jord i gruva eller stenbrott fanns både i lagen

den 17 oktober 1900 (nr 75) angående minderårigas och kvinnors användande

till arbete i industriellt yrke och i lagen den 29 juni 1912 (nr 206) om

arbetarskydd. 1938 års arbetarskyddskommitté ansåg att den borde vara med

också i den nya arbetarskyddslagen, även om bestämmelsen då inte kunde

anses ha någon större praktisk betydelse för svenska förhållanden.

Arbetarskyddsstyrelsen anför vidare, att ett tiotal dispensansökningar behandlats

av styrelsen sedan 1962 års lagändring trädde i kraft och fortsätter:

Tillstånd har beviljats för arbete som portioneringsbiträden i gruvstugor

(matsalar), för tillfälligt arbete som städerskor i bl. a. förmanskontor och

gruvstugor, svagströmselektriker, personbilschaufförer, protokollskrivare

vid gruvmätning samt för yrkesutbildning till spelstyrare för gruvhissar

och till gruvmätare.

Tillstånd har lagligen inte kunnat lämnas på ansökan att få använda utbildade

spelstyrare till arbete som spelstyrare under jord eller att få använda

kvinnor som provtagare från malmvagnståg på kommunikationsortsnivå.

Utvecklingen inom den svenska gruvindustrien har lett till ökad mekanisering,

förbättrade ventilationsförhållanden och allmän högre hygienisk

standard än för ett par decennier tillbaka. Gruvarbetet har, åtminstone vid

de större gruvföretagen, blivit mindre fysiskt påfrestande och mindre hälsofarligt.

Behovet av arbetskraft och de svenska gruvornas allmänna beskaffenhet

samt deras i stort sett goda yrkeshygieniska och tekniska standard

har främst motiverat att arbetarskyddsstyrelsen beviljat dispenserna. Ett

annat väsentligt skäl är att de tillfälliga arbeten, som ifrågakommit, varit

av sådan art att de kunnat likställas med arbeten, som anses lämpliga att utföras

av kvinnor ovan jord.

Av arbetsvärderingar, som utförts vid vissa svenska gruvföretag, framgår

att arbetsuppgifter finns inom gruvdriften under jord, vilka skulle vara

lämpliga att utföras av kvinnlig arbetskraft, om laglig möjlighet härtill funnes.

Här kan — utöver tidigare berörda arbetsuppgifter — nämnas sådana

arbeten som pumpövervakning, verktygsreparationer, borrslipning, förrådsarbete,

vakthållning, vilka slag av arbeten i allmänhet får anses vara lätta.

En lagändring, innebärande en utvidgning av undantagsbestämmelserna

till att omfatta även sådana arbetsuppgifter, som — ehuru kroppsarbete och

icke tillfälliga -— kan hänföras till lätt arbete och som utföres under yrkeshygieniskt

godtagbara förhållanden, skulle enligt arbetarskyddsstyrelsens

uppfattning vara till fördel såväl för den kvinnliga arbetskraften som för

gruvföretagen och samhället. De ifrågavarande arbetsuppgifterna skulle

icke vara direkt förknippade med det egentliga brytningsarbetet.

Arbetarskyddsstyrelsen säger sig vara väl medveten om den vikt som

Internationella arbetsorganisationen tillmäter ratificeringen av en konvention.

Styrelsen vill därför understryka att en uppsägning av konventionen

inte får tolkas som en nedvärdering av dess betydelse som internationellt

instrument. För de länder, där gruvarbetet bedrivs under andra och sämre

yrkeshygieniska förhållanden än vid de svenska malmgruvorna, är konventionen

enligt styrelsens mening av ovedersäglig betydelse för att förhindra,

att kvinnor används till arbete under ogynnsamma betingelser, för vilket de

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1967

saknar fysiska förutsättningar. För svensk del kan den däremot anses vara

mindre aktuell. En förlängd bundenhet till konventionen i dess nuvarande

utformning skulle, anför styrelsen, kunna verka hämmande på en önskvärd

utveckling inom den svenska gruvindustrin. Styrelsen framhåller att avsikten

inte är att lämna möjlighet för gruvföretag att utan vidare använda

kvinnor till vilket gruvarbete som helst.

Styrelsen föreslår att den nuvarande dispensmöjligheten vidgas så att

eftergift från förbudet att använda kvinnor till arbete under jord i gruvor

och stenbrott kan meddelas från fall till fall för arbete som kan anses lätt.

För att en sådan lagändring skall kunna genomföras krävs att konvention

nr 45 sägs upp eller revideras och styrelsen förordar att någon av dessa

åtgärder vidtas.

över arbetarskyddsstyrelsens förslag har, efter remiss, yttranden avgetts

av ILO-kommittén, Svenska Arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen

i Sverige, vilka samtliga tillstyrkt förslagen.

ILO-kommittén anför, att det såvitt kommittén känner till inte finns

några planer inom ILO på en revidering av konventionen. Eftersom den fortfarande

kan antas ha stor betydelse i länder där gruvarbetet bedrivs under

påfrestande hygieniska förhållanden, vill kommittén inte heller f. n. förorda

att Sverige tar initiativ till en sådan revidering. Därmed återstår frågan

om en uppsägning av konventionen från svensk sida. Det är visserligen

relativt ovanligt att ILO-konventioner sägs upp. För Sveriges del har

det hittills aldrig skett. Men det är ofrånkomligt att utvecklingen i samhället

och på arbetsplatserna ibland måste kunna leda till att bestämmelser,

som framstod som progressiva när de antogs, senare ter sig föråldrade och

hindrande. Konventionen nr 45 är —- sett från svenska förhållanden — ett

exempel på detta. Konventionens regler står i vägen för en för alla berörda

parter önskvärd utveckling i vårt land. Det kan då inte uppfattas som ett

avsteg från det internationella samarbetet att Sverige säger upp konventionen.

Alla ILO-konventioner innehåller regler om uppsägning. Om inte denna

möjlighet till senare omprövning fanns, skulle säkerligen antalet ratifikationer

vara avsevärt lägre än vad som nu är fallet. ILO-kommittén anser således

att konvention nr 45 bör sägas upp.

Svenska Arbetsgivareföreningen förordar, att dispensrätten görs mera

vidsträckt och följaktligen inte begränsas till lätta arbeten. En sådan begränsning

medför en del lagtolkningsproblem och torde därjämte medföra

att kvinnor kommer att utestängas från åtskilliga arbeten som i fråga om

fysisk arbetsbelastning inte är mer ansträngande än arbeten för vilka kvinnlig

arbetskraft normalt utnyttjas inom andra delar av näringslivet. Begränsningen

är enligt föreningens mening obehövlig i synnerhet som dispensfrågan

skall prövas av arbetarskyddsstyrelsen i vilken ingår representanter

från arbetsmarknadens parter.

Jag vill för egen del erinra om att principen om mäns och kvinnors lika

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1967

ställning vunnit full anslutning på den svenska arbetsmarknaden. De särskilda

kvinnolönernas avveckling är det främsta uttrycket härför. En konsekvens

av likabehandlingen i löneliänseende är att offentligrättsliga regler

inte onödigtvis bör medverka till skillnader i den manliga och den kvinnliga

arbetskraftens möjligheter att konkurrera om arbetstillfällena. I överensstämmelse

härmed avskaffades de tidigare särskilda bestämmelserna i arbetarskyddslagen

om kvinnliga arbetstagares nattvila i samband med att

arbetsmarknadsparterna träffat uppgörelse om kvinnolönernas avveckling.

Vid behandlingen av nattarbetsfrågan berördes också förbudet att använda

kvinnor till arbete under jord i gruvor och stenbrott (prop. 1962: 167).

Härvid erinrades om att Sverige var bundet av Internationella arbetsorganisationens

konvention nr 45.

Tiden då konventionen kan sägas upp har nu kommit och arbetarskyddsstyrelsen

har föreslagit att kvinnor skall få tillträde till arbete under jord

i gruvor i större omfattning än konventionen medger.

Internationella arbetsorganisationens konvention är tillkommen i arbetstagarnas

intresse. I den mån den sociala, tekniska och arbetshygieniska utvecklingen

i ett land kommit en viss reglering i en konvention att framstå

som ett hinder för arbetstagarna, bör arbetstagarnas intresse få fälla utslaget

när det landet skall ta ställning till om det fortfarande vill vara bundet

av konventionen.

I vårt land skulle otvivelaktigt den kvinnliga arbetskraften gagnas mest

av att få tillträde till sådant gruvarbete som nu är förbehållet männen. Jag

vill erinra om att inom gruvdistrikten näringslivet vanligen inte har sådan

differentiering att tillräckliga arbetstillfällen finns för kvinnor utanför

gruvindustrin.

Jag anser att kvinnorna bör få tillträde till det gruvarbete som är lämpligt

för dem. Arbetarskyddsstyrelsen har ansett att dispensmöjligheten bara bör

avse arbete som kan anses som lätt. Denna begränsning tror jag inte är behövlig.

Enligt min uppfattning kommer arbetarskyddsstyrelsen, som vid

handläggning av dispensärendena har representanter för arbetstagarna och

arbetsgivarna som ledamöter, att utan särskild bestämmelse se till att kvinnor

inte används i uppgifter som är för ansträngande för dem. Jag förordar

alltså att 34 § arbetarskyddslagen ändras så att arbetarskyddsstyrelsen får

en generell möjlighet att ge dispens från förbudet att använda kvinnor till

arbete under jord i gruvor och stenbrott.

Konventionen nr 45 torde kunna sägas upp i sådan tid att lagändringen

kan träda i kraft den 1 juli 1968.

I överensstämmelse med det anförda har inom socialdepartementet upprättats

förslag till lag om ändrad hjdelse av 34 § arbetarskgddslagen den

3 januari 1949 (nr 1), vilket torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta

ärende som bilaga.1

1 Bilagan har här uteslutits. Den är likalydande med den bilaga som är fogad vid propositionen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1967

7

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslaget för det i

87 § regeringsformen omförmälda ändamålet,

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets

övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1967

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 13 mars 1967.

Närvarande:

f. d. justitierådet Lind,

justitierådet Söderlund,

regeringsrådet åbjörnsson,

justitierådet Brunnberg.

Enligt lagrådet den 10 mars 1967 tillhandakommet utdrag av protokoll

över social ärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 24

februari 1967, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag om ändrad lydelse av 34 § arbetarskyddslagen den 3 januari

1949 (nr 1).

Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

kanslirådet Ingrid Hilding.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Ingrid Hellström

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1967

9

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet på

Stockholms slott den 17 mars 1967.

Närvarande:

Statsråden Sträng, Andersson, Lange, Kling, Edenman, Johansson, Holmqvist,

Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson,

Geijer, Odhnoff, Wickman.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets den 13 mars

1967 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 24 februari 1967 remitterade

förslaget till lag om ändrad lydelse av 34 § arbetarskyddslagen den 3

januari 1949 (nr 1).

Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat lagförslaget utan erinran,

och hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att

antaga förslaget.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1967:261 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 3k § arbetarskyddslagen den 3 januari 19 a1 i texten
  2. 2LU 1967:46 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 34 § arbetarskyddslagen den 3 januari 1949 s. 1 i texten