Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i lagen den 10 maj 1929 (nr 77) om trafikförsäkring å motorfordon, in. m

1968-04-05 · 67 sidor, varav 50 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 2,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 50 av 67 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1968:115, Med förslag till lag angående ändring i lagen den 10 maj 1929 (nr 77) om trafikförsäkring å motorfordon, in. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1068

1

Nr 115

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag

angående ändring i lagen den 10 maj 1929 (nr 77)

om trafikförsäkring å motorfordon, in. m.; given

Stockholms slott den 5 april 1968.

in

Kungl. Maj :t vill härmed under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitieärenden och lagrådets protokoll

dels föreslå riksdagen att godkänna den inom Europarådet den 20 april

1959 avslutade europeiska konventionen om obligatorisk försäkring mot

skadeståndsansvar i fråga om motorfordon,

dels föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 10 maj 1929 (nr 77) om trafikförsäkring

å motorfordon,

2) lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 31 oktober 1939 (nr 776) med

vissa bestämmelser rörande trafikförsäkring å motorfordon, som nyttjas av

staten, m. m.,

dels anhålla om riksdagens yttrande över härvid fogade förslag till förordning

om ändrad lydelse av 11 § 2 mom. vägtrafikförordningen den 28 september

1951 (nr 648).

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

BERTIL

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner en inom Europarådet år

1959 avslutad konvention om obligatorisk försäkring mot skadeståndsansvar

i fråga om motorfordon. Samtidigt föreslås vissa av konventionen föranledda

ändringar i 4 och 22 §§ i 1929 års trafikförsäkringslag.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 115

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1968

Vidare läggs fram förslag om ändrad lydelse av 25 och 26 §§ trafikförsäkringslagen.

Ändringarna syftar till att medge en smidigare handläggning

av mål om underlåtenhet att fullgöra föreskriven försäkringsplikt.

Slutligen läggs fram förslag till ändring av 1 § 1939 års lag med vissa bestämmelser

rörande trafikförsäkring å motorfordon, som nyttjas av staten,

m. m., och 11 § 2 mom. vägtrafikförordningen i syfte att skapa lättnader i

kraven på försäkring, registrering och beskattning av motorfordon som förhyrs

av krigsmakten i samband med repetitions- och beredskapsövningar.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1968

3

1) Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 10 maj 1929 (nr 77) om trafikförsäkring å

motorfordon

Härigenom förordnas, att 4, 22, 25 och 26 §§ lagen den 10 maj 1929 om

trafikförsäkring å motorfordon1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

4 §.

Försäkringsplikt åligger icke medlem

av konungahuset, ej heller staten,

främmande statsöverhuvud,

medlem av främmande regerande

furstehus eller, enligt vad Konungen

under villkor av ömsesidighet därom

förordnar, utlänning, som tillhör

främmande stats härvarande beskickning

eller konsulat.

Har sådan-----

Försäkringsplikt åligger icke staten.

Konungen kan, under förutsättning

av ömsesidighet, befria främmande

stat från försäkringsplikt.

trafikförsäkring funnits.

22 §.

Det åligger ägare, brukare eller

förare av motorfordon att underrätta

försäkringsgivaren, så snart han

fått kännedom om händelse som kan

medföra försäkringsfall, och att på

begäran lämna försäkringsgivaren

behövliga upplysningar och handlingar.

Föres mot--------anstalter förlustig.

25 §.

Varder någon fälld till ansvar för

förseelse, som i 24 § första stycket

avses, äge ock domstolen vid vite

förelägga honom att fullgöra försäkringsplikten.

Har någon gjort sig skyldig till

förseelse enligt 24 § första stycket,

kan domstol i mål om ansvar för

förseelsen eller också på särskild

1 Senaste lydelse av 4 § se 1967:664 samt av 25 och 26 §§ se 1933:179.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1968

(Nuvarande lydelse)

Den som under tid, då han är ställd

under åtal för förseelse enligt 24 §

andra eller tredje stycket, fortsätter

samma förseelse skall, när han varder

därtill lagligen förvunnnen, för

varje gång stämning därför utfärdats

och delgivits fällas till det ansvar,

som är bestämt för sådan förseelse.

26

Förseelse mot denna lag åtalas vid

polisdomstol, där särskild sådan är

inrättad, men eljest hos poliskammare

eller, där sådan ej finnes, vid

allmän domstol. Avser åtalet förseelse

enligt 24 § första stycket, skall

det anhängiggöras vid domstol i den

ort där fordonet skall anses hava sin

hemort.

Böter, som ådömas enligt denna

lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång

till böternas gäldande, skola de förvandlas

enligt allmänna strafflagen.

(Föreslagen lydelse)

talan sedan domen i sådant mål vunnit

laga kraft förelägga honom vid

vite att fullgöra försäkringsplikten.

Om någon under tid då han är

ställd under åtal för förseelse enligt

24 § andra eller tredje stycket

fortsätter samma förseelse, skall

som särskilt brott anses vad han förbrutit

före varje åtal.

§•

Åtal för förseelse enligt 24 § första

stycket och talan om föreläggande

eller utdömande av vite som avses i

25 § första stycket må upptagas av

rätten i den ort där fordonet skall

anses hava sin hemort, om denna

rätt med hänsyn till utredningen

samt kostnader och andra omständigheter

finner det lämpligt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. MajAs proposition nr 115 år 19(18

5

2) Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 1 § lagenjden 31 oktober 1939 (nr 776) med vissa bestämmelser

rörande trafikförsäkring å motorfordon, som nyttjas

av staten, m. m.

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 31 oktober 1939 med ''issa bestämmelser

rörande trafikförsäkring å motorfordon, som nyttjas av staten,

m. in., skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

1

Försäkringsplikt jämlikt 1 § lagen

den 10 maj 1929 (nr 77) om trafikförsäkring

å motorfordon skall icke

åligga ägare eller innehavare av motorfordon

under tid, då fordonet

är taget i anspråk med nyttjanderätt

enligt föreskrifter i allmänna

förfogandelagen den 22 juni 1939

(nr 293), beredskapsförfogandelagen

den 22 juni 1939 (nr 297), lagen

den 31 mars 1938 (nr 90) om förfoganderätt

för luftskyddets behov

eller rekvisitionslagen den 31 mars

1938 (nr 87).

Sådan försäkringsplikt skall ej

heller föreligga, då motorfordon brukas

för att avlämnas enligt berörda

förfogande- eller rekvisitionslagar eller

för att hemföras efter förfogande

eller rekvisition eller då sådant for
-

(Föreslagen lydelse)

§•

Försäkringsplikt enligt 1 § lagen

den 10 maj 1929 (nr 77) om trafikförsäkring

å motorfordon åligger

icke

a) ägare eller innehavare av motorfordon

under tid, då fordonet är

taget i anspråk med nyttjanderätt

enligt rekvisitionslagen den 30 juni

1942 (nr 583), beredskapsförfogandelagen

den 30 juni 194-2 (nr 584),

allmänna förfogandelagen den 26

maj 1954 (nr 279) eller civilförsvarslagen

den 22 april 1960 (nr 74) eller

då fordonet brukas för att avlämnas

enligt någon av dessa lagar eller

hemföras efter rekvisition eller förfogande

eller då det brukas i samband

med besiktning enligt uttagninaskunaörelsen

den 29 mars 1963

(nr 110);

b) ägare eller innehavare av motorfordon,

som icke är upptaget i

bilregistret, under tid då fordonet innehaves

av krigsmakten enligt skriftligt

avtal, som träffats av militär

myndighet, eller brukas för att avlämnas

eller hemföras enligt sådant

avtal.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 är 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

don brukas för inmönstring enligt

häst- och fordonsanskaffningslagen

den 27 april 1934 (nr 84).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968.

3) Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 11 § 2 mom. vägtrafikförordningen

den 28 september 1951 (nr 648)

Härigenom förordnas, att 11 § 2 mom. vägtrafikförordningen den 28 september

19511 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

" §•

2 mom. Utan hinder av bestämmelserna

i 1 mom. må reservregistrerat

fordon, som är försett med

skylt eller registreringsnummer på

sätt stadgas i fråga om registrerat

fordon, brukas utan ny registrering

a) under tid då fordonet är taget

i anspråk med nyttjanderätt enligt

rekvisitionslagen den 30 juni 1942

(nr 583), beredskapsförfogandelagen

den 30 juni 1942 (nr 584), allmänna

förfogandelagen den 26 maj

1954 (nr 279) eller civilförsvarslagen

den 22 april 1960 (nr 74) eller då

fordonet brukas för att avlämnas

enligt någon av dessa lagar eller

hemföras efter rekvisition eller förfogande

eller då det brukas i samband

med besiktning enligt uttagningskungörelsen

den 29 mars 1963

(nr 110);

b) under tid då fordonet innehaves

av krigsmakten enligt skriftligt

avtal, som träffats av militär myndighet,

eller brukas för att avlämnas

eller hemföras enligt sådant avtal,

under förutsättning att fordonet uppfyller

villkoren i 10 § 4 mom. för att

upptagas i bilregister.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1968.

1 Omtryckt 1967:856.

2 mom. Utan hinder av bestämmelserna

i 1 mom. må reservregistrerat

fordon, som är försett med

skylt eller registreringsnummer på

sätt stadgas i fråga om registrerat

fordon, utan ny registrering brukas,

då fordonet enligt bestämmelserna i

rekvisitionslagen den 30 juni 1942

(nr 583), beredskapsförfogandelagen

den 30 juni 1942 (nr 584), allmänna

förfogandelagen den 26 maj 1954 (nr

279) eller civilförsvarslagen den 22

april 1960 (nr 74) är taget i anspråk

med nyttjanderätt, så ock då brukandet

avser fordonets avlämnande

enligt berörda lagar eller dess hemförande

efter förfogande eller rekvisition.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kitngl. Maj.ts proposition nr ilo dr 1968

7

Utdrag an protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

8 mars 1968.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Ivling, Johansson, Holmqvist, Aspling,

Palme, Sven-Eric Nilsson, Gustafsson, Geijer, Odhnoff, Wickman,

Moberg.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i trafikförsäkringslagstiftningen

m. m. och anför.

Bestämmelser om skyldighet för ägare av motorfordon att ta och vidmakthålla

trafikförsäkring finns i lagen den 10 maj 1929 (nr 77) om trafikförsäkring

å motorfordon. Inom Europarådet har utarbetats en konvention om

obligatorisk försäkring mot skadeståndsansvar i samband med bruk av motorfordon.

Konventionen öppnades för undertecknande den 20 april 1959.

Den skall ratificeras och träder i kraft när den har ratificerats av fyra medlemsländer.

Hittills har den ratificerats endast av Grekland, Norge och Förbundsrepubliken

Tyskland.

Sverige undertecknade konventionen den 20 april 1959. Kon"\ entionen har

undertecknats också av Belgien, Frankrike, Italien, Luxemburg och Österrike.

Konventionen stämmer i sina huvuddrag väl överens med den svenska lagstiftningen

på området. Frågan om en svensk ratifikation av konventionen

har trots detta fått anstå, beroende på att man velat avvakta de överväganden

som kunde föranledas av det förslag till ny lag om trafikförsäkring som bilskadeutredningen

lade fram år 1957 (SOU 1957: 36). Detta förslag fick ett

blandat mottagande under remissbehandlingen och frågan om ny trafikförsäkringslagstiftning

har fått stå tillbaka för mer angelägna reformer.

Frågan om svenskt tillträde till konventionen har emellertid fått aktualitet

på nytt i samband med att det inom Europarådet har påbörjats ett expertarbete

med sikte på en harmonisering av bilansvarighetslagstiftningen i

medlemsländerna. Under det arbetet har också diskuterats frågan om en översyn

av trafikförsäkringskonventionen. En sadan översyn förutsätter att

flertalet medlemsländer har tillträtt konventionen. Inom expertkommittén

har därför rått enighet om att det skulle vara fördelaktigt om de medlems
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1968

länder som ännu står utanför konventionen ratificerade denna. Ett svenskt

tillträde till konventionen förutsätter endast obetydliga lagändringar och

torde inte hindra en framtida reformering av vår interna trafikförsäkringslagstiftning.

Jag anhåller under hänvisning till det anförda att få ta upp frågan om

Sveriges tillträde till trafikförsäkringskonventionen och om därav föranledd

lagstiftning.

Konventionen i de engelska och franska versionerna samt i översättning

till svenska torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som

bilaga 1.

Härutöver anhåller jag efter samråd med cheferna för kominunikationsoch

finansdepartementen att få ta upp vissa andra frågor som rör bl. a. registrering

och beskattning av motorfordon. I skrivelse till Kungl. Maj :t den 23

november 1965 har försvarets civilförvaltning (FCF) hemställt om sådana lagoch

författningsändringar som behövs för att vinna vissa lättnader i kraven

på försäkring, registrering och beskattning av motorfordon som förhyrs av

krigsmakten i samband med repetitions- och beredskapsövningar. FCF föreslår

vissa ändringar i lagen den 31 oktober 1939 (nr 776) med vissa bestämmelser

rörande trafikförsäkring å motorfordon, som nyttjas av staten,

m. in., i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648) och i

förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt. Vidare har riksåklagaren

i skrivelse till Kungl. Maj :t den 4 september 1967 hemställt om

ändring av bestämmelserna i 26 § trafikförsäkringslagen om behörig domstol

för prövning av åtal för vissa förseelser mot lagen. Förslaget syftar till att

medge eu smidigare handläggning av mål om underlåtenhet att fullgöra

föreskriven trafikförsäkringsplikt.

FCF:s och riksåklagarens framställningar har remissbehandlats. Över

FCF:s framställning har yttranden avgetts av Göta hovrätt, överståthållarämbetet

(ÖÄ) — som bifogat yttrande av polischefen i Stockholms polisdistrikt

— överbefälhavaren (ÖB), länsstyrelserna i Stockholms län, Östergötlands

län, Jönköpings län, Göteborgs och Bohus län, Kopparbergs län,

Västernorrlands län och Västerbottens län, länsstyrelsen i Malmöhus län —

som bifogat yttranden av polismyndigheten i Malmö, polismyndigheten i

Hälsingborg och statens bilinspektion i Malmö — statens järnvägar, poststyrelsen,

statens vägverk, statens trafiksäkerhetsråd, statskontoret, generaltullstyrelsen,

försäkringsinspektionen, bilskatteutredningen, bilregisterutredningen,

Försäkringsj uridiska föreningen, Trafikförsäkringsföreningen,

Trafikförsäkringsanstalternas nämnd, Svenska försäkringsbolags riksförbund,

Motororganisationernas samarbetsdelegation, Sveriges trafikbilägares

riksorganisation, Motorbranschens riksförbund och Sveriges biluthvrares

riksförbund. Dessutom har centrala civila transportkommittén i särskild

skrivelse i anslutning till FCF :s framställning hemställt att de av FCF föreslagna

författningsändringarna utsträcks till alt avse också fordon som för
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Knngl. Maj. ts proposition nr 115 år 1968

hyrs av staten för vissa ändamål inom ramen för den civila delen av totalförsvaret.

över riksåklagarens framställning har yttranden avgetts av Svea

hovrätt, Sveriges advokatsamfund, Föreningen Sveriges häradshövdingar och

Föreningen Sveriges stadsdomare.

Sveriges tillträde till Europarådskonventionen om obligatorisk

trafikförsäkring och därav föranledd lagstiftning

Huvuddragen av gällande svensk lagstiftning

1929 års lag om trafikförsäkring å motorfordon (trafikförsäkringslagen,

TFL) och vissa till denna knutna specialförfattningar syftar till att bereda

ett försäkringsmässigt skydd för den som lider sådan skada i följd av trafik

med motorfordon för vilken fordonets ägare, brukare eller förare är ansvarig

enligt lag. Sådan skadeståndsskyldighet uppkommer i första hand enligt

lagen den 30 juni 1916 (nr 312) angående ansvarighet för skada i följd av

automobiltrafik (bilansvarighetslagen). Men försäkringsskyddet gäller också

när skadeståndsansvar inträder enligt allmänna skadeståndsregler. Lagen

den 8 april 1927 (nr 77) om försäkringsavtal är tillämplig på avtal om tratikförsäkring

i sådana frågor som inte regleras i trafikförsäkringslagen.

Trafikförsäkring är i princip obligatorisk. Enligt 1 § TFL skall trafikförsäkring

finnas för alla motorfordon som är registrerade i Sverige eller som

brukas här i landet utan registrering.

Med motorfordon förstås enligt 2 § TFL motordrivet fordon som är inrättat

huvudsakligen för att självständigt nyttjas till person- eller godsbefordran

(även moped), motordrivet fordon som är inrättat huvudsakligen

som dragfordon för annat fordon eller för arbetsredskap och som är försett

med gummihjul (t. ex. traktor med gummihjul) samt annat motordrivet

fordon, som är konstruerat för eller utan svårighet kan ändras till en hastighet

över 30 kilometer i timmen. Med fordon förstås härvid varje anordning

på hjul, band eller medar, som är inrättad för färd på marken och som

inte löper på skenor. Till motorfordon hänförs dock inte luftfartyg eller

motordrivet fordon som är avsett att föras av gående.

Enligt samma lagrum äger TFL inte tillämpning på sådant motorfordon

som används uteslutande inom järnvägs- eller fabriksområde eller inhägnat

tävlingsområde eller annat sådant inhägnat område.

Trafikförsäkring skall enligt 1 § TFL tas och hållas vid makt av fordonets

ägare. Innehar någon fordon på grund av avbetalningsköp, åvilar försäkringsplikten

honom, även om äganderätten till fordonet inte har övergått

på honom. Försäkringsplikten är sanktionerad genom straff- och vitesbestämmelser

i 24—26 §§. Medlem av konungahuset samt staten, främmande

statsöverhuvud, medlem av främmande regerande furstehus och, i vissa

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo år 1968

fall, utlänning som tillhör främmande stats härvarande beskickning eller

konsulat är enligt 4 § befriade från försäkringsplikt. Har sådan ägare av

motorfordon inte tagit trafikförsäkring och uppstår i följd av trafik med

fordonet skada, för vilken ägaren inte är ansvarig enligt lag, är han likväl

skyldig att till den skadelidande utge vad denne skulle ha varit berättigad att

få ut av försäkringsgivaren, om trafikförsäkring hade funnits. Visst undantag

från försäkringsplikten föreligger vidare enligt 1939 års lag med vissa

bestämmelser rörande trafikförsäkring å motorfordon, som nyttjas av staten,

m. m.

Trafikförsäkring medför enligt 3 § TFL rätt för den som på grund av skada

i följd av trafik med motorfordon är berättigad till skadestånd av fordonets

ägare, brukare eller förare att få ut skadeståndet direkt av försäkringsgivaren.

Den skadelidande har med andra ord rätt till s. k. direkt talan

mot försäkringsgivaren. I den mån försäkringsgivaren inte har gjort förbehåll

om annat, gäller försäkringen också för försäkringstagaren mot den ansvarighet

för skada som åvilar honom, dvs. som ansvarsförsäkring. Utan särskilt

åtagande är försäkringsgivaren dock inte ansvarig för skada på fordonet

eller på egendom som befordras med fordonet. För skada på föraren av fordonet

är försäkringsgivaren ansvarig endast om försäkringstagaren är ansvarig

för skadan. Utan särskilt åtagande är försäkringsgivaren inte heller

ansvarig för skada på person som färdas med fordonet när detta brukas

olovligen och den som färdas med fordonet har vetskap därom.

Försäkringsgivarens ansvarighet är för varje händelse, som medför skada,

begränsad till 25 milj. kr. i anledning av personskada med begränsning till

1 milj. kr. för varje skadad eller dödad person och till 1 milj. kr. i fråga

om egendomsskada (11 §). Om försäkringsbeloppet 25 milj. kr. i visst fall

inte förslår till full ersättning åt alla skadelidande, nedsätts deras skadestånd

proportionellt (15 § första stycket). Om ersättning har utgivits till

någon skadelidande med högre belopp än som motsvarar hans andel i försäkringsbeloppet

enligt denna regel, har annan skadelidande rätt endast till återstoden,

om han inte inom 30 dagar efter den skadeorsakande händelsen

underrättat försäkringsgivaren om skadefallet eller försäkringsgivaren visste

eller hade skälig anledning anta att denne skadelidande skulle rikta ersättningsanspråk

mot honom. Den som mottagit för hög betalning i ond

tro är återbetalningsskyldig för det överskjutande beloppet (15 § andra

stycket andra punkten). Att en skadelidande tillerkänts skadestånd genom

dom hindrar inte att frågan om och i vad mån andel i försäkringsbeloppet

skall beräknas för det utdömda skadeståndet blir prövad i en senare tv ist

mellan annan skadelidande och försäkringsgivaren angående försäkringsbeloppets

fördelning (16 §).

Försäkringsgivaren är skyldig att betala ränta på det skadeståndsbelopp

för vilket han svarar, även om försäkringsbeloppet därigenom överskrids.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr It [i år l!/(>8

Vidare är han i princip skyldig alt utöver försäkringsbeloppet betala eu skadelidandes

skäliga kostnader i rättegång mot fordonets ägare, brukare eller

förare (17 §).

Om den skadelidande utnyttjar sin rätt till direkt talan mot försäkringsgivaren,

kan denne resa samma invändningar som ägaren, brukaren eller föraren

av fordonet hade kunnat göra, om anspråket riktats mot honom. Försäkringsgivarens

ansvarighet sträcker sig alltså inte i något fall längre än

det skadeståndsansvar som lagligen åvilar ägaren, brukaren eller föraren. Ä

andra sidan får försäkringsgivaren inte mot den skadelidande åberopa omständighet

som beror av annan än denne, dvs. bl. a. inte försäkringsvillkor

som begränsar hans ansvarighet mot försäkringstagaren (19 §). I den mån

försäkringsgivaren är fri från ansvarighet mot försäkringstagaren har han

regressrätt mot denne för skadestånd som han utgett till tredje man (20 §

första stycket). Mot ägare, brukare eller förare, som jämte försäkringstagaren

är ansvarig för skadan, har försäkringsgivaren en regressrätt som i

princip har samma omfattning som regressrätten mot försäkringstagaren

(20 § andra stycket). I övrigt föreskrivs inga begränsningar i regressrätten

mot tredje man som är ansvarig för skadan.

Om den skadelidande för talan om ersättning mot ägaren, brukaren eller

föraren av fordonet, är han skyldig att underrätta försäkringsgivaren därom

i så god tid att denne kan inträda i rättegången. Underlåter han detta kan

det medföra att han förlorar sin rätt mot försäkringsgivaren (22 §).

Har avtal om trafikförsäkring upphört att gälla efter uppsägning eller av

annan orsak, svarar försäkringsgivaren i allmänhet ändå för skadefall

som inträffar inom 30 dagar från det anmälan om dagen för avtalets upphörande

inkom till den myndighet där fordonet är registrerat. Denna regel

gäller dock inte, om den skadelidande är berättigad till ersättning på grund

av annan trafikförsäkring. Den är dessutom tillämplig bara på motorfordon

som är registrerat i Sverige (18 §).

Trafikförsäkring får enligt 6 § TFL meddelas endast av försäkringsanstalt

som inrättats av staten eller anstalt som har fått tillstånd därtill av

Kungl. Maj :t. Anstalt som har fått sådant tillstånd är i princip också skyldig

att på begäran meddela trafikförsäkring. Anstalternas verksamhet regleras

av vissa bestämmelser i 7 och 8 §§ TFL samt föreskrifter som meddelats

med stöd av dessa paragrafer. Försäkringsinspektionen är tillsynsmyndighet.

Tillstånd att meddela trafikförsäkring kan under vissa förhållanden

återkallas av Kungl. Maj :t.

Om föreskriven trafikförsäkring saknas eller om det i visst fall inte kan

klarläggas genom vilket fordon skada har förorsakats, är samtliga trafikför

säkringsanstalter solidariskt ansvariga för skadan (21 §). För reglering

av sådana skador har anstalterna bildat en förening, Trafikförsäkringsföreningen.

Dennas stadgar har fastställts av Kungl. Maj:t. Varje försäkrings
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1968

anstalt är enligt koncessionsvillkoren skyldig att tillhöra föreningen. Mellan

anstalterna inbördes fördelas ansvarigheten för föreningens förbindelser

efter storleken av influtna premier.

Trafikförsäkringsföreningen har oinskränkt regressrätt mot den som är

ansvarig för skada som föreningen har ersatt.

I fråga om utomlands registrerade motorfordon gäller särskilda bestämmelser.

Motorfordon, varå försäkring är gällande hos utländsk försäkringsgivare,

får enligt 5 § TFL brukas i tillfällig trafik i Sverige utan

svensk trafikförsäkring, under förutsättning att försäkringsanstalt som har

tillstånd att meddela trafikförsäkring här i landet har förbundit sig att

svara enligt svenska trafikförsäkringsregler för skada i följd av trafik med

fordonet och förbindelsen har utfärdats enligt de föreskrifter Kungl. Maj :t

meddelat. Enligt 6 § kungörelsen den 13 december 1963 (nr 655) med

särskilda bestämmelser angående försäkring å motorfordon som för tillfälligt

brukande i riket införts från utlandet skall sådan förbindelse godkännas

av försäkringsinspektionen.

På förevarande område har etablerats ett nordiskt samarbete, som resulterat

i att ett nordiskt trafikförsäkringsområde upprättats. Regler härom

har för svensk rätts del tagits upp i nyssnämnda kungörelse. De innebär i

huvudsak att formaliteterna i fråga om kontroll av försäkringsförhållandena

slopats för den internordiska trafiken och att vid trafik med fordon,

som är hemmahörande i icke-nordiskt land, inom det nordiska trafikförsäkringsområdet,

dvs. Danmark, Finland, Norge och Sverige, skall finnas

trafikförsäkring som gäller inom hela området. Kontroll av att sådan försäkring

finns sker vid inpasserandet över gränsen till det nordiska trafikförsäkringsområdet.

TFL innehåller också vissa regler om livränta som utgår ur trafikförsäkring

(12—14 §§) samt vissa exekutions- och processrättsliga bestämmelser

(23 och 26 §§).

Huvuddragen av Europarådskonventionen

Europarådskonventionen om obligatorisk trafikförsäkring av den 20 april

1959 bygger på ett förslag som utarbetats av en expertkommitté inom rådet

under medverkan av representanter för flertalet dåvarande medlemsländer,

däribland Sverige.

Själva konventionen innehåller bara ett fåtal materiellträttsliga regler

(art. 1—11), vilka är av allmän natur och anger ramen för konventionsstaternas

åtaganden att inrätta system för obligatorisk trafikförsäkring, samt

sedvanliga slutbestämmelser (art. 12—16). I en bilaga till konventionen

(»Annex I») har tagits upp detaljerade materiellrättsliga regler, s. k. tillläggsbestämmelser

(»annexed provisions»), vilka utgör en integrerande del

av konventionens regelsystem. Bilagan är utformad och betecknad som en

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kmujl. Maj:Is proposition nr Ilo år 11108 13

»lag» (»law»). Man torde ha avsett att bestämmelserna skall kunna infogas

i stort sett oförändrade i nationell lag. Såtillvida bär de karaktären av eu

uniform lag.

Vissa av konventionsbestämmelserna är fakultativa och ger således konventionsstaterna

frihet att välja alternativa lösningar. Därjämte har i ytterligare

en bilaga till konventionen (»Annex II») angetts 16 olika reservationer

eller förbehåll om avvikelser från konventionens regelsystem, vilka

det i princip står varje konventionsstat fritt att utnyttja.

I det särskilda signaturprotokollet (»Protocol of Signature») har intagits

eu deklaration rörande innebörden i visst hänseende av det i konventionen

använda uttrycket motorfordon (»motor vehicles»).

Bestämmelserna i själva konventionen. Enligt art. 1 inom. 1 förbinder sig

varje konventionsstat att inom sex månader från den dag konventionen

träder i kraft för den staten trygga rättigheterna för personer, som lider

skada orsakad av motorfordon inom dess område, genom att införa ett

obligatoriskt försäkringssystem i överensstämmelse med tilläggsbestämmelserna.

Härigenom garanteras de skadelidande ett visst minimiskydd.

Enligt art. 1 mom. 2 står det varje konventionsstat fritt att införa bestämmelser

som ger de skadelidande ett vidsträcktare skydd. 1 art. 1 mom. 3

ges vissa bestämmelser om skyldighet för konventionsstat att lämna upplysningar

om innehållet i sin nationella lagstiftning till Europarådets generalsekreterare,

som vidarebefordrar dem till övriga konventionsstater och till

Europarådets övriga medlemsländer.

Varje konventionsstat får enligt art. 2 från obligatorisk försäkring undanta

motorfordon, vars begagnande kan anses medföra bara ringa eller ingen

fara. Undantag får också göras för fordon som ägs av den statens eller av

andra staters offentliga myndigheter eller av mellanstatliga organisationer.

Enligt samma artikel står det vidare varje konventionsstat fritt att fastställa

de minimibelopp som skall täckas av den obligatoriska försäkringen.

Art. 3 innehåller bestämmelser om rätt att göra sådant förbehåll som

anges i Annex II till konventionen och om återtagande av sådant förbehåll.

Undantag eller beslut med stöd av art. 2 samt förbehåll som görs enligt

art. 3 får enligt art. 4 verkan endast inom vederbörande konventionsstats

område och medför inte någon inskränkning i tillämpningen av lagstiftningen

om obligatorisk försäkring i andra konventionsstater. Konventionsstaterna

skall fortlöpande lämna Europarådets generalsekreterare upplysningar

om innehållet i staternas lagbestämmelser i fråga om sådana undantag,

beslut och förbehåll som avses i art. 2 och 3. Generalsekreteraren har

att sörja för att dessa upplysningar vidarebefordras till övriga konventionsstater

och till Europarådets övriga medlemsländer.

I art. 5 föreskrivs, att när såväl regler om obligatorisk motorfordonsförsäkring

som ett system för social trygghet är tillämpliga i fråga om ersätt
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1968

ning för skada orsakad av motorfordon, frågan om den skadelidandes rätt

och om samordningen av ersättningssystemen avgörs enligt nationell lag.

Art. 6 innehåller specialbestämmelser om prov och tävlingar med motorfordon.

Dessa bestämmelser behandlas i det följande i anslutning till art. 4

i tilläggsbestämmelserna.

Motorfordon som vanligen befinner sig utanför en konventionsstats område

och tillhör en annan konventionsstat eller en delstat i annan konventionsstat,

som är förbundsstat, är enligt art. 7 undantaget från tillämpningen

av försäkringsbestämmelserna inom förstnämnda stat, om fordonet

åtföljs av intyg utfärdat av regeringen i den andra konventionsstaten att

fordonet tillhör den staten eller någon av dess delstater. Intyget skall också

ange den myndighet eller den inrättning i hemstaten som det åligger att

ersätta skada enligt uppehållslandets lag och som kan instämmas till domstol

vilken enligt den lagen är behörig i sådana frågor. Den stat eller delstat

som äger fordonet skall garantera att sådan ersättning betalas.

Enligt art. 8 skall konventionsstaterna främja att sådana inrättningar

etableras och drivs som utfärdar internationella försäkringsbevis och svarar

för regleringen av skador i följd av sådan trafik med motorfordon som

enligt vissa regler i tilläggsbestämmelserna får ske utanför fordonets hemstat

utan att trafikförsäkring finns.

Varje konventionsstat förbinder sig enligt art. 9 mom. 1 att antingen

inrätta en garantifond eller vidta liknande åtgärder för att bereda ersättning

åt den som lider trafikskada under sådana omständigheter att skadeståndsansvar

visserligen föreligger men ersättning inte utgår ur trafikförsäkring

på den grund att försäkringsplikten inte fullgjorts eller att den

som är ansvarig för skadan inte kan identifieras eller att undantag från

försäkringsplikten gäller enligt art. 3 mom. 1 första punkten i tilläggsbestämmelserna,

dvs. fall då den skadeståndsskyldige tagit fordonet i besittning

utan ägarens eller annan rättmätig innehavares samtycke. Det ankommer

på vederbörande konventionsstat att bestämma villkoren för och

omfattningen av rätten till sådan ersättning. Enligt art. 9 mom. 2 skall

medborgare i en konventionsstat kunna göra gällande sådan rätt som avses

i mom. 1 i varje annan konventionsstat på samma villkor som medborgare

i den staten.

Enligt art. 10 förbinder sig konventionsstaterna att i sin nationella lagstiftning

bestämma, vilken eller vilka personer det åligger att hålla motorfordon

försäkrat, och att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att tvinga

fram efterlevnad av tilläggsbestämmelserna, om så behövs i förening med

straffrättsliga eller administrativa påföljder.

Beträffande tillämpningen av tilläggsbestämmelserna förbinder sig konventionsstaterna

vidare att i sin nationella lagstiftning ta in bestämmelser

om beviljande, upphörande och återkallande av tillstånd för försäkringsgivare

att meddela trafikförsäkring och, om så behövs, motsvarande bestäm
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1968

inelser för de i art. 8 angivna inrättningarna och sådana garantifonder som

avses i art. 9. Konventionsstaterna skall vidare meddela bestämmelser om

kontroll av den verksamhet som bedrivs av försäkringsgivare och sådana

inrättningar och fonder som nyss nämnts.

Enligt art. 11 skall varje konventionsstat, i den mån det behövs, bestämma

vilken myndighet eller person som har att ta emot sådana underrättelser

om att försäkringsavtal upphört att gälla m. m. som föreskrivs i art. 9

i tilläggsbestämmelserna. Konventionsstaterna skall var för sig också bestämma

vilken verkan försäkringsavtalet skall ha när äganderätten till försäkrat

fordon övergår till annan.

Art. 12—16 innehåller slutbestämmelser. Konventionen står öppen för

undertecknande av Europarådets medlemsländer. Den skall som nämnts

ratificeras och träder i kraft 90 dagar efter deponerandet av det fjärde

ratifikationsinstrumentet. Depositarie är Europarådets generalsekreterare.

För signatärmakt som ratificerar efter det att det fjärde ratifikationsinstrumentet

deponerats träder konventionen i kraft 90 dagar efter dagen

för deponerandet av den statens ratifikationsinstrument (art. 15). Stat som

inte är medlem av Europarådet kan på inbjudan av rådets ministerkommitté

ansluta sig till konventionen (art. 16). Konventionsstat får inte annat

än i trängande fall säga upp konventionen förrän efter två år från det konventionen

trätt i kraft i förhållande till den staten. Uppsägning sker skriftligen

hos depositarien och får verkan tre månader efter den dag depositarien

mottog uppsägningen (art. 12).

Om en konventionsstat efter det konventionen trätt i kraft för den staten

vill göra en reservation, som antingen inte finns upptagen i Annex II

eller finns upptagen där men inte utnyttjats av vederbörande stat vid dess

tillträde till konventionen eller som därefter har återtagits av den staten,

skall anmälan göras hos Europarådets generalsekreterare. Reservationen

blir tillåtlig endast om övriga konventionsstater lämnar skriftligt samtycke

inom sex månader från det de underrättats om reservationen (art. 13).

I övrigt hänvisas beträffande slutbestämmelserna till konventionstexten.

Tilläggsbestämmelserna. I art. 1 definieras uttrycket motorfordon såsom

mekaniskt drivet fordon, som är avsett för färd på marken, med undantag

av fordon som går på skenor men inbegripet släpfordon kopplat till motorfordon

och, i den mån en konventionsstats regering så bestämmer, okopplat

släpfordon som är konstruerat eller inrättat för att dras av motorfordon

och att medföra personer eller gods. I art. 1 definieras vidare uttrycken

försäkrad, skadelidande och försäkringsgivare.

Enligt art. 2 mom. 1 får motorfordon inte föras på allmän väg, på mark

till vilken allmänheten äger tillträde eller på enskild mark till vilken ett

begränsat antal personer äger tillträde, om inte det skadeståndsansvar som

kan uppkomma på grund av sådan trafik med fordonet är täckt av försäk
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1968

ring i enlighet med tilläggsbestämmelserna. Sådan försäkring skall tas hos

försäkringsgivare som godkänts för detta ändamål av vederbörande konventionsstats

regering. Motorfordon som vanligen finns utanför en konventionsstats

område Onormally stationed outside the national territory»)

får utan försäkring föras inom den statens område, under förutsättning att

en av den statens regering för ändamålet erkänd inrättning har åtagit sig

att enligt statens lag svara för och reglera skada som fordonet orsakar

(art. 2 mom. 2).

Försäkring skall enligt art. 3 täcka den ansvarighet för skada som kan

åvila ägare, förare eller innehavare av det försäkrade fordonet men behöver

inte täcka ansvarighet som åvilar den som kommit i besittning av fordonet

genom stöld eller våld eller i övrigt utan ägarens eller innehavarens samtycke.

I sistnämnda fall skall dock försäkringen täcka den ansvarighet för

skada som åvilar föraren, om dennes besittningstagande möjliggjorts genom

ägarens eller innehavarens vållande eller om han är anställd för att

föra fordonet. Försäkringen skall omfatta skada som inom konventionsstatens

område tillfogas person och egendom med undantag för skada på

det försäkrade fordonet och på egendom som befordras med detta. Konventionen

betecknar visserligen enligt definitionen i art. 1 mom. 1 i konventionen

de personer, vilkas skadeståndsansvar sålunda skall täckas, som

»de försäkrade» (»the assured»). Detta får dock inte tas till intäkt för att

den obligatoriska försäkringen måste utgöra ansvarsförsäkring till förmån

för dessa personer. Av förarbetena framgår klart att konventionen inte

åsyftar annat eller mera än att etablera ett försäkringsmässigt skydd till

förmån för de skadelidande och således inte avser att reglera förhållandet

mellan försäkringsgivaren och dem vilkas skadeståndsansvar skall täckas.

Sistnämnda kategori betecknas dock i det följande för enkelhetens skull

som försäkringshavare.

Enligt art. 4 mom. 1 kan följande personer uteslutas från försäkringsskyddet,

nämligen a) föraren av det fordon som orsakar skadan, försäkringstagaren

samt var och en vilkens skadeståndsansvar är täckt av försäkringen,

b) make till nu nämnd person och c) annan medlem av sådan

persons familj, vilken sammanbor med honom eller är beroende av honom

för sin försörjning eller befordras med det fordon som orsakar skadan.

Från den obligatoriska försäkring som föreskrivs i konventionen får enligt

art. 4 mom. 2 undantas fordon som deltar i sådana prov eller tävlingar

som avser hastighet, tillförlitlighet eller skicklighet och genomförs med vederbörligt

tillstånd (»authorized»). Enligt art. 6 i själva konventionen får

sådant tillstånd meddelas endast om skadeståndsansvaret för dels den som

ordnar sådant prov eller tävling och dels fordonens ägare, brukare eller

förare är täckt av särskild försäkring som uppfyller föreskrifterna i tillläggsbestämmelserna.

Om det i försäkringsvillkoren bestämts att försäkringshavare själv skall

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1908

till någon del stå för skadeersättningen, är försäkringsgivaren enligt art. 5

likväl i förhållande till den skadelidande ansvarig för denna del av ersättningen.

I art. 6 mom. 1 föreskrivs, att den skadelidande skall kunna rikta sitt

anspråk direkt mot försäkringsgivaren. I mom. 2 av samma artikel ges regler

för hur det skall förfaras, om det finns flera skadelidande och de skadestånd

som tillkommer dem sammanlagt överstiger försäkringsbeloppet. I

sådant fall skall de skadelidandes anspråk på ersättning av försäkringsgivaren

nedsättas proportionellt intill nämnda belopp. Försäkringsgivare, som

på grund av bristande kännedom om andra skadelidandes anspråk i god

tro gett ut mera till en skadelidande än som rätteligen tillkommer denne,

är dock i förhållande till övriga skadelidande ansvarig endast för återstoden

av försäkringsbeloppet.

Art. 7 innehåller bestämmelser om skyldighet för försäkringshavare att

underrätta försäkringsgivaren om inträffade skadefall m. in. Enligt samma

artikel skall försäkringsgivaren kunna göra försäkringshavare till part i

rättegång som en skadelidande inlett mot försäkringsgivaren.

Enligt art. 8 mom. 1 preskriberas den skadelidandes rätt till talan mot

försäkringsgivaren efter två år, räknat från det den skadeorsakande händelsen

inträffade. Enligt samma artikel mom. 2 medför skriftligen framställt

anspråk att preskriptionstiden upphör att löpa i förhållande till försäkringsgivaren

intill dess denne skriftligen förklarar att han avbrutit förhandlingar.

Senare framställt anspråk har inte sådan preskriptionsavbrytande

verkan.

Försäkringsgivaren får enligt art. 9 mom. 1 inte mot den skadelidande

göra gällande den rätt att innehålla eller minska förmånerna enligt försäkringsavtalet

som han kan ha gentemot försäkringshavare enligt avtalet eller

på detta tillämpliga lagbestämmelser. Enligt art. 9 mom. 2 får den omständigheten

att försäkringsavtalet är ogiltigt eller har upphört att gälla eller

att avtalet eller åtagande på grund därav har tillfälligt upphört att gälla

åberopas av försäkringsgivaren mot den skadelidande endast i fråga om

skadefall som har inträffat efter det 16 dagar förflutit från det försäkringsgivaren

lämnat meddelande om avtalets ogiltighet eller upphörande. Har

flera försäkringar meddelats efter varandra, skall vad nu sagts tillämpas

endast på den försäkringsgivare som senast meddelat försäkring. Enligt

föreskrift i art. 9 mom. 3 skall bestämmelserna i mom. 1 och 2 inte tillämpas

i den mån skadan täcks av annan försäkring. I art. 9 mom. i föreskrivs

vidare, att bestämmelserna i mom. 1 och 2 inte inskränker försäkringsgivarens

rätt till talan mot försäkringstagaren eller mot annan försäkringshavare.

1 art. 10 föreskrivs, att tilläggsbestämmelserna till den del de åsyftar att

bereda skadelidande skydd inte kan åsidosättas genom avtal mellan enskilda

parter.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 115

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1968

Förbehåll. Enligt art. 3 mom. 1 i konventionen får konventionsstat, när

den ratificerar eller ansluter sig till konventionen, göra ett eller flera av de

16 förbehåll mot konventionen och tilläggsbestämmelserna som anges i

Annex II till konventionen. I fråga om innebörden av dessa förbehåll hänvisas

till konventionstexten. Vissa av förbehållen berörs närmare i det

följande.

Signaturprotokollet. Enligt signaturprotokollet skall definitionen i art. 1

i tilläggsbestämmelserna av uttrycket motorfordon inbegripa sådant mekaniskt

drivet fordon avsett för färd på marken som är anslutet till elektrisk

ledning, med undantag av fordon som går på skenor, samt cykel försedd

med hjälpmotor.

Departementschefen

Trafikförsäkringssystemen i skilda länder uppvisar ganska betydande

principiella och tekniska olikheter. Det är därför förenat med stora svårigheter

att åstadkomma helt likformiga regler på detta område. Med den föreliggande

Europarådskonventionen om obligatorisk trafikförsäkring har inte

heller åsyftats att skapa fullständigt enhetliga trafikförsäkringssystem i

konventionsstaterna. Riktpunkten har i stället varit att åstadkomma vissa

gemensamma grundläggande regler, som ger ett minimiskydd för dem som

lider skada i följd av trafik med motorfordon. Även om denna begränsade

målsättning i viss mån förringar värdet av konventionen, innebär dock

denna att de nationella trafikförsäkringssystemen bringas i närmare överensstämmelse

med varandra och kommer att bygga på samma huvudprinciper.

Detta är av stort värde. Med hänsyn till det nära sambandet på detta

område mellan skadestånd och försäkring kan det dessutom antas att arbetet

på att skapa enhetliga bilansvarighetsregler i de västeuropeiska länderna

underlättas, om trafikförsäkringssystemen närmas till varandra.

Konventionen vilar på grundläggande principer som nära överensstämmer

med grunderna för vår svenska lagstiftning på området. Endast på ett

begränsat antal punkter föreligger sådana avvikelser att en ratifikation av

konventionen föranleder ändringar i de svenska bestämmelserna eller förbehåll

mot konventionen. Skiljaktigheterna mellan konventionen och

svensk lag är inte av principiell betydelse. Med hänsyn härtill och till det

tidigare nämnda intresset av att så många stater som möjligt biträder konventionen

förordar jag, att Sverige ratificerar konventionen. För detta talar

också att Norge redan har ratificerat konventionen och att man i Danmark

är inställd på att nu tillträda konventionen.

Med utgångspunkt från en jämförelse mellan konventionens regelsystem

och svensk lagstiftning i ämnet vill jag i det följande närmare undersöka

vilka lagändringar som krävs för Sveriges tillträde till konventionen och

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 är aids 19

vilka förbehåll mol konventionen och dess tilläggsbestämmelser som Sverige

bör göra.

Konventionen utgår liksom den svenska trafikförsäkringslagen från att

trafikförsäkring skall vara obligatorisk. Enligt konventionen åligger det

konventionsstat att i sin nationella lagstiftning bestämma vem som har att

fullgöra försäkringsplikten. Sådan bestämmelse finns i 1 § TFL, som föreskriver

att försäkringsplikten åvilar ägaren eller, vid avbetalningsköp, innehavaren

av motorfordonet.

Enligt konventionen har konventionsstat rätt att från den obligatoriska

försäkringen undanta motorfordon som ägs av offentlig myndighet i den

staten eller i annan stat eller av mellanstatlig organisation (art. 2 mom. 2).

Vidare är motorfordon, som vanligen befinner sig utanför en konventionsstat,

inom denna stats område undantaget från försäkringsplikten, om det

åtföljs a\ intyg som visar att fordonet tillhör en annan konventionsstat

(art. 7). Enligt 4 § TFL föreligger inte försäkringsplikt för medlem av

konungahuset, staten, främmande statsöverhuvud, medlem av främmande

regerande furstehus och, enligt vad Konungen under villkor av ömsesidighet

förordnar, utlänning som tillhör främmande stats härvarande beskickning

eller konsulat.

I fråga om rätt till undantag från försäkringsplikten avviker således konventionen

från TFL. En lagändring måste därför ske i samband med att

Sverige ratificerar konventionen. Utrymme måste skapas i TFL för att befria

annan konventionsstat och delstat i sådan stat från försäkringsplikt i

fråga om fordon som tillhör sådan stat eller delstat. Nuvarande undantag

från försäkringsplikten måste upphävas för samtliga i 4 § angivna rättssubjekt

utom staten. Visserligen tillåter förbehåll nr 2 i Annex II till konventionen

att en konventionsstat för vissa rättssubjekt medger att försäkring

ersätts av annan säkerhet. Något behov av att kunna utnyttja denna möjlighet

för de rättssubjekt som f. n. är befriade från försäkringsplikt torde dock

mte föreligga. När det gäller medlem av konungahuset har inhämtats, att

samtliga fordon som tillhör konungahusets medlemmar är trafikförsäkrade.

Något sådant förordnande i fråga om utländska diplomater som åsyftas i 4 §

första stycket TFL gäller inte f. n. och blir sannolikt inte heller aktuellt i

framtiden. Befrielsen från försäkringsplikt för främmande statsöverhuvud

och medlem av främmande regerande furstehus torde helt sakna praktisk

betydelse. Under dessa förhållanden synes hinder inte möta att införa försäkringsplikt

för samtliga i 4 § första stycket TFL angivna rättssubjekt

utom staten. En sådan lagändring föreslogs f. ö. av bilskadeutredningen

(SOU 1957:36 s. 103) och förslaget godtogs allmänt vid remissbehandlingen.

I samband med att den svenska lagstiftningen anpassas till konventionen

i fråga om befrielse från försäkringsplikt för fordon, som tillhör annan

konventionsstat, bör man enligt min mening — med utnyttjande av den

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Alaj. ts proposition nr 115 är 1968

rätt härtill som art. 2 mom. 2 i konventionen ger -— öppna en generell möjlighet

att befria främmande stat från försäkringsplikt. Sådan befrielse bör

dock medges bara under förutsättning av ömsesidighet. I 4 § första stycket

TFL bör därför tas upp bestämmelse om rätt för Kungl. Maj :t att under

angivna förutsättning förordna, att försäkringsplikt inte åligger främmande

stat. Föreskrift om de villkor som enligt konventionen (art. 7 mom. 1) gäller

för att de av konventionen bundna staterna skall vara befriade från försäkringsplikt

behöver då inte tas in i lagen. Det får ankomma på Kungl.

Maj :t att meddela bestämmelser härom. Annan stat än konventionsstat bör

befrias från försäkringsplikt endast under förutsättning att garantier skapas

för att de skadelidande kan få sina anspråk prövade vid svensk domstol

och att svenska domar i mål om skadestånd erkänns av den främmande

staten.

I övrigt kräver ett tillträde till konventionen inte några ändringar i 4 §

TFL. Det kunde ifrågasättas att i detta sammanhang utnyttja den möjlighet

som konventionen ger de enskilda konventionsstaterna att befria

mellanstatlig organisation från försäkringsplikt (art. 2 mom. 2). Konventinsbestämmelsen

torde ha tillkommit främst för att göra det möjligt för

konventionsstat att tillträda sådant avtal om immunitet och privilegier för

mellanstatlig organisation som föreskriver befrielse från trafikförsäkringsplikt.

För Sveriges del kan en reglering av den frågan ske enligt lagen den

16 december 1966 (nr 664) med vissa bestämmelser om immunitet och

privilegier, och någon särskild bestämmelse i TFL behövs inte för dessa

fall. Något praktiskt behov av att utom ramen för den särskilda lagstiftningen

om immunitet och privilegier kunna befria mellanstatlig organisation

från försäkringsplikt torde inte föreligga, helst som det i dag torde vara

fast praxis att sådan organisation inte påkallar denna förmån.

Enligt 1939 års lag med vissa bestämmelser rörande trafikförsäkring å

motorfordon, som nyttjas av staten, m. m. är ägare eller innehavare av

motorfordon befriad från försäkringsplikt enligt 1 § TFL under tid då fordonet

är taget i anspråk med nyttjanderätt i enlighet med föreskrifterna

i viss kris- och beredskapslagstiftning som anges närmare i lagen. Saknas

trafikförsäkring i sådant fall och inträffar i följd av trafik med fordonet

skada, för vilken staten inte är ansvarig enligt lag, är staten skyldig att

till den skadelidande utge vad denne ägt få ut av försäkringsgivaren, om

trafikföräkring hade funnits. Den rätt art. 2 mom. 2 i konventionen ger

konventionsstat att från obligatorisk försäkring undanta motorfordon tar

formellt sikte bara på fordon som staten eller dess myndigheter äger.

Eftersom emellertid de skadelidande i fall som avses i 1939 års lag bereds

ett lika gott ekonomiskt skydd som när trafikförsäkring finns eller staten

äger fordonet, torde det i lagen medgivna undantaget från försäkringsplikten

stå i sådan överensstämmelse med grunderna för konventionen att undantaget

kan behållas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1 968

Begreppet motorfordon i art. 1 i tilläggsbestämmelserna synes omfatta en

något vidare krets av fordon än motsvarande uttryck i TFL. Enligt konventionen

torde sålunda till motorfordon hänföras traktor som ej är försedd med

gummihjul, vissa motorredskap och möjligen också motordrivet fordon avsett

att föras av gående. Begagnande av sådant fordon torde emellertid regelmässigt

medföra bara ringa eller ingen fara. Undantag från kravet på obligatorisk

försäkring torde därför kunna göras med stöd av art. 2 mom. 1 i konventionen.

Någon utvidgning av TFL:s tillämpningsområde i detta hänseende

är således inte påkallad.

Enligt art. 1 i tilläggsbestämmelserna omfattas kopplat släpfordon av

konventionen. Sådant fordon är inte motorfordon i TFL:s mening. Skada

orsakad av släpfordon, som dras av försäkringspliktigt fordon i trafik, har

emellertid i praxis ansetts som skada i följd av trafik med dragfordonet och

täcks alltså av dettas försäkring (jfr SOU 1957: 36 s. 76 och 109). Någon

lagändring synes därför inte behövas på denna punkt. Okopplat släpfordon,

som är konstruerat eller inrättat för att dras av ett motorfordon och

för att medföra personer eller gods, är enligt art. 1 i tilläggsbestämmelserna

att hänföra under begreppet motorfordon endast i den mån regeringen

i vederbörande konventionsstat så bestämmer.

Enligt 2 § fjärde stycket TFL äger lagen inte tillämpning på motorfordon

som används uteslutande inom järnvägs- eller fabriksområde eller inhägnat

tävlingsområde eller annat sådant inhägnat område. Någon direkt motsvarighet

till denna undantagsbestämmelse finns inte i konventionen eller i tillläggsbestämmelserna.

Enligt förbehåll nr 10 kan emellertid en konventionsstat

från obligatorisk försäkring undanta motorfordon som förs på enskild

mark till vilken ett begränsat antal personer äger tillträde samt fordon vilket

på annan plats än på allmän väg deltar i prov eller tävling som gäller

hastighet, tillförlitlighet eller skicklighet. Detta förbehåll torde täcka berörda

undantagsbestämmelse i TFL utom i fråga om motorfordon som används

uteslutande inom järnvägsområde. Sådant område torde nämligen regelmässigt

vara att anse som allmän plats. De fordon det här gäller torde emellertid

kunna anses som sådana arbetsredskap eller liknande fordon vilkas begagnande

medför endast ringa fara och vilka enligt art. 2 mom. 1 i konventionen

får undantas från försäkring. Under förutsättning att Sverige utnyttjar

förbehåll nr 10 synes därför undantagsbestämmelsen i 2 § fjärde stycket

TFL kunna behållas oförändrad.

Den som färdas i ett motorfordon med vetskap om att fordonet brukas

olovligen har enligt 3 § andra stycket TFL i allmänhet inte rätt att fa skadeersättning

ur fordonets trafikförsäkring. Någon motsvarande inskränkning

i försäkringsskyddet görs inte i konventionen eller tilläggsbestämmelserna.

Förbehåll nr 8 medger emellertid att undantag görs i detta hänseende. Sverige

bör utnyttja förbehållet.

Det torde visserligen inte finnas någon direkt motsvarighet i svensk rätt

opaginerad Kontrollera mot PDF

22

Kungi. Maj. ts proposition nr 115 år 1968

till föreskriften i art. 7 mom. 2 i tilläggsbestämmelserna att försäkringsgivaren

skall kunna göra försäkringshavare till part i en rättegång som en

skadelidande har anhängiggjort mot försäkringsgivaren. Det synes oklart

vad som åsyftas med regeln. Konventionens förarbeten ger inte någon klar

ledning. Under alla förhållanden torde bestämmelserna i 14 kap. RB om

foremng av mål och om tredje mans deltagande i rättegång uppfylla konventionens

krav på denna punkt. Jag anser det därför inte påkallat att föreslå

någon särskild lagbestämmelse i ämnet.

Föreskrifterna i art. 7 mom. 1 i tilläggsbestämmelserna om skyldighet för

forsakringshavare att underrätta försäkringsgivaren om skadefall som han

har kännedom om och att på begäran tillhandahålla försäkringsgivaren de

upplysningar och handlingar denne önskar saknar motsvarighet i TFL. På

grund av bestämmelsen i 1 § tredje stycket försäkringsavtalslagen är visserligen

reglerna i 21 och 22 §§ samma lag om upplysningsplikt m. m. vid inträffat

försäkringsfall i princip tillämpliga också på trafikförsäkring. Dessa

regler avser emellertid endast skyldighet för den som vill framställa anspråk

hos försäkringsgivaren på grund av försäkringsfallet, dvs. i fråga om trafikförsäkring

den som är försäkringshavare i den del av försäkringsförhållandet

som avser ansvarsförsäkring, att lämna försäkringsgivaren meddelande

om försäkringsfallet och att tillhandahålla honom handlingar och upplysningar.

På grund av trafikförsäkringens konstruktion som en garantiförsäkring

till förmån för skadelidande blir det endast i enstaka undantagsfall

aktuellt för en forsakringshavare att själv framställa anspråk mot försäkringsgivaren.

Reglerna blir dessutom, till skillnad från konventionsbestämmelserna,

tillämpliga bara på försäkringstagaren, dvs. fordonets ägare,

eftersom trafikförsäkringen varken enligt TFL eller gängse försäkringsvillkor

utgör ansvarsförsäkring för brukare eller förare och dessa alltså inte

är försäkringshavare.

Föreskrifter motsvarande dessa konventionsbestämmelser bör således tas

upp i TFL. De bör där lämpligen föras in som ett nytt första stycke i 22 §.

En allmän regel om skyldighet för ägare, brukare eller förare att underrätta

försäkringsgivaren om skadefall och på begäran lämna denne behövliga

upplysningar och handlingar torde vara tillräcklig. Den i art. 7 mom.”!

andra punkten i konventionen särskilt föreskrivna skyldigheten för försäkringstagaren

att lämna försäkringsgivaren de upplysningar och handlingar

som föreskrivs i försäkringsavtalet föreligger redan enligt allmänna avtalsrättsliga

regler.

Den praktiska betydelsen av de nya bestämmelserna torde bli ringa. Försäkringstagare

är redan enligt nu gängse trafikförsäkringsvillkor skyldig att

anmala försäkringsfall hos försäkringsgivaren och att tillhandagå med upplysningar.

I den delen innebär bestämmelserna således ingenting nytt i praktiken.

Brukare och förare lär f. n. regelmässigt inskränka sig till att underrätta

fordonets ägare om en inträffad olycka och det är inte troligt att en

opaginerad Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:Is proposition nr 115 dr 1968

lagfäst skyldighet för dein att lämna försäkringsgivaren meddelande i saken

i praktiken medför någon ändring härvidlag. Däremot skapas ett incitament

för hrukare och förare att tillse att ägaren fullgör sin upplysningsplikt. Någon

belastning för försäkringsgivarna i form av ett väsentligt ökat antal

anmälningar om skadefall torde de nya reglerna således inte medföra. Det

kan däremot vara av värde för försäkringsgivarna att deras anspråk mot

brukare och förare på medverkan i skaderegleringsarbetet kan grundas på en

uttrycklig lagbestämmelse.

Konventionen föreskriver inte någon sanktion vid underlåtenhet att fullgöra

de skyldigheter som föreskrivs i art. 7 mom. 1 i tilläggsbestämmelserna.

Försäkringstagaren kan givetvis som part i avtalsförhållandet bli skyldig att

ersätta försäkringsgivaren skada som uppkommit i följd av underlåtenheten,

t. ex. i form av ökade utredningskostnader. Det är mera ovisst om enligt

svensk rätt en motsvarande skadeståndsskyldighet kan åläggas brukare eller

förare. Den frågan får avgöras i rättstillämpningen enligt allmänna skadeståndsrättsliga

grundsatser.

Enligt art. 8 mom. 2 i tilläggsbestämmelserna får ett av den skadelidande

hos försäkringsgivaren skriftligen framställt ersättningsanspråk viss preskriptionsavbrytande

verkan. Enligt svensk rätt gäller i fråga om skadeståndsanspråk

som grundas på bilansvarighetslagen att talan skall anhängiggöras

inom två år från skadans uppkomst (9 § bilansvarighetslagen). På den punkten

överensstämmer således svensk lag inte med konventionen. Förbehåll nr

lk i Annex II till konventionen medger emellertid avvikelse i nationell lag

från art. 8 mom. 2 i tilläggsbestämmelserna. Sverige bör utnyttja detta förbehåll.

Bestämmelserna i art. 9 mom. 2 och 3 i tilläggsbestämmelserna om skyldighet

för försäkringsgivaren att i förhållande till skadelidande svara för

skada i följd av olycka som inträffar inom viss tid efter det försäkringsgivaren

tillkännagivit att försäkringsavtalet upphört att gälla eller tillfälligt satts

ur kraft och om undantag från denna princip har sin motsvarighet i 18 §

TFL. Vissa skiljaktigheter föreligger dock. Att tidsfristen enligt de svenska

bestämmelserna är längre än den som konventionen föreskriver skapar inga

problem, eftersom det står konventionsstat fritt att bereda de skadelidande

ett längre gående skydd än konventionen ger. 18 § TFL gäller emellertid

endast i fråga om trafikförsäkring för motorfordon som är registrerat i

Sverige, vilket sammanhänger med att tidsfristen enligt den svenska lagen

räknas från det anmälan om den dag avtalet upphört inkom till den myndighet

där fordonet är registrerat. Någon motsvarande inskränkning gör inte

konventionen, som enligt art. 11 mom. 1 överlämnar åt konventionsstaterna

att var för sig bestämma till vem anmälan om avtalets upphörande o. d.

skall göras. Under dessa förhållanden bör Sverige utnyttja förbehåll nr 16

i Annex II till konventionen, vilket medger avvikelse i nationell lag från

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1968

art. 9 mom. 2 i tilläggsbestämmelserna i fråga om fordon som vanligen

finns utanför vederbörande konventionsstats område.

Av de bestämmelser i själva konventionen som hittills inte har berörts

innefattar endast art. 6, 8 och 9, art. 10 mom. 2 samt art. 11 inom. 2 regler

som medför förpliktelser för konventionsstat i fråga om innehållet i dess

lagstiftning. Dessa konventionsbestämmelser synes emellertid inte föranleda

några lagändringar. Detsamma gäller tilläggsbestämmelserna till den del

de inte har berörts i det föregående. Jag skall i det följande i korthet ange

grunderna för detta bedömande.

Först bestämmelserna i själva konventionen. Föreskrifterna i art. 6 om

tdlstånd till prov och tävlingar med motorfordon och om villkor för sådant

tillstånd saknar betydelse för svensk rätts del, eftersom undantag från försäkringsplikt

hos oss gäller bara när sådana prov och tävlingar som avses

här sker inom inhägnat område och trafik inom sådant område enligt vad

tidigare sagts kan undantas enligt förbehåll nr 10. Reglerna i art. 8 om etablerandet

av särskilda inrättningar bl. a. för att bereda ersättning för skada

som orsakas av utländska motorfordon är för Sveriges del uppfyllda genom

trafikförsäkringsföreningens skyldigheter enligt TFL och dess åtaganden i

fråga om utländskt motorfordon som förs i trafik i Sverige på internationellt

försäkringsbevis, det s. k. gröna kortet. Bestämmelserna i art. 9 om garantifond

eller liknande i vissa fall är uppfyllda genom föreskrifterna i 21 § TFL

och bildandet av trafikförsäkringsföreningen. Skyldigheten enligt art. 10

mom. 2 att reglera frågor om tillstånd att meddela trafikförsäkring och om

kontroll av verksamheten uppfylls genom 6—10 §§ och 21 § TFL.

Vad därefter angår tilläggsbestämmelserna har de frågor om tillämpningsområdet

som behandlas i art. 1 och art. 2 mom. 1 första stycket berörts i det

föregående. Art. 2 mom. 1 andra stycket motsvaras av 6 § första stycket TFL.

Föreskrifterna i art. 2 mom. 2 får anses uppfyllda genom 5 § TFL. Art. 3_5

tacks av 3 § TFL. Art. 6 mom. 1 motsvaras också av 3 § TFL. Bestämmelsen

i art. 6 mom. 2 har sin motsvarighet i 15 § TFL. Art. 7 mom. 1 och 2 har berörts

i det föregående. Preskriptionsbestäinmelsen i art. 8 mom. 1 överensstämmer

i sak med motsvarande reglering i 9 § bilansvarighetslagen (jämförd

med 3 § TFL). I fråga om anspråk som grundas på allmänna skadeståndsregler

är de svenska preskriptionsreglerna förmånligare för de skadelidande.

Bestämmelsen om preskriptionsavbrott i art. 8 mom. 2 har behandlats

i det föregående. Art. 9 mom. 1 överensstämmer i sak med 19 § TFL.

Föreskrifterna i art. 9 mom. 2 och 3 har behandlats i det föregående. Art. 9

mom. 4 torde med hänsyn till att konventionen och tilläggsbestämmelserna

inte i övrigt innehåller några regler om försäkringsgivarens regressrätt mot

försäkringshavarna sakna självständig betydelse och synes i varje fall inte

innefatta några avvikelser från den reglering av frågan om förhållandet mellan

försäkringsgivaren samt försäkringstagaren och brukare eller förare av

fordonet som skett genom 3 och 20 §§ TFL (jfr även 25 § försäkringsavtals
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1968 25

lagen). Föreskriften i art. 10 om den indispositiva karaktären av tilläggsbestämmelserna

till den del dessa syftar till att skydda skadelidande har inte

någon uttrycklig motsvarighet i TFL. Denna har emellertid i sin helhet eu

sådan konstruktion alt det resultat som åsyftas med den berörda konventionsbestämmelsen

uppnås också enligt TFL.

Sammanfattningsvis kan således konstateras, att ett svenskt tillträde till

konventionen föranleder endast dels en ändring i 4 § första stycket TFL i

fråga om kretsen av de rättssubjekt som är befriade från försäkringsplikt

och i anslutning därtill vissa av Kungl. Maj :t meddelade föreskrifter, dels

ett tillägg till 22 § TFL rörande viss upplysningsplikt in. in. gentemot försäkringsgivaren

för ägare, brukare och förare av motorfordon i fråga om

händelse som kan medföra försäkringsfall.

Konventionen blir bindande för Sverige 90 dagar efter deponerandet av

det svenska ratifikationsinstrumentet. Det är emellertid ingenting som hindrar

att de av konventionen föranledda lagändringarna träder i kraft tidigare.

Jag förordar att de sätts i kraft den 1 juli 1968.

Trafikförsäkring, registrering och beskattning av motorfordon som

förhyrs av statlig myndighet

Gällande rätt

I 1 § TFL föreskrivs, som tidigare nämnts, att trafikförsäkring skall finnas

för motorfordon som är registrerat i Sverige eller som utan registrering

brukas här i trafik. Enligt 1939 års lag med ■vissa bestämmelser rörande

trafikförsäkring å motorfordon, som nyttjas av staten, m. in., i det följande

benämnd 1939 års lag, gäller undantag från försäkringsplikt enligt TFL för

ägare eller innehavare av motorfordon under tid då fordonet är taget i

anspråk med nyttjanderätt enligt rekvisitionslagen den 30 juni 1942 (nr

583), beredskapsförfogandelagen den 30 juni 1942 (nr 584), allmänna förfogandelagen

den 26 maj 1954 (nr 279) eller civilförsvarslagen den 22 april

1960 (nr 74). Befrielsen från försäkringsplikt gäller också under tid då fordon,

som tagits i anspråk enligt någon av dessa lagar, brukas för att avlämnas

eller hemföras och när fordon brukas för besiktning enligt uttagningskungörelsen

den 29 mars 1963 (nr 110). Denna kungörelse innehåller

bestämmelser om förfarandet vid förberedande urval (s. k. uttagning) av

förnödenheter som tillhör kommuner eller enskilda och som under krig

eller krigsfara behövs för totalförsvaret. Saknas trafikförsäkring i fall som

avses i 1939 års lag och inträffar i följd av trafik med fordonet skada, för

vilken staten inte i övrigt är ansvarig enligt lag, är staten enligt 2 § 1939

års lag skyldig att till den skadelidande utge vad denne ägt att få ut av

försäkringsgivaren, om trafikförsäkring hade funnits. Det finns inte några

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1968

regler om undantag från registreringsplikten i fråga om fordon som förhyrs

av statlig myndighet.

Motorfordon eller sådan traktor som är försedd med gummihjul eller

band får enligt 11 § 1 mom. vägtrafikförordningen tas i bruk endast om

fordonet är registrerat och vederbörligen försett med registreringsskylt.

Som villkor för registrering gäller enligt 10 § 4 mom. vägtrafikförordningen,

att fordonet inom ett år före det registreringsansökan gavs in antingen godkänts

vid registreringsbesiktning eller efter typbesiktning tagits upp i s. k.

typintyg och att fordonet inte därefter ändrats så att det inte längre överensstämmer

med uppgifterna i besiktningsinstrument eller typintyg.

När ägare av registrerat motorfordon eller registrerad traktor avser att

inte bruka fordonet, kan han enligt 19 § vägtrafikförordningen göra anmälan

till länsstyrelsen för att få fordonet överfört från bilregistret till bilreservregistret.

Enligt 11 § 2 mom. vägtrafikförordningen får reservregistrerat

fordon, som är försett med skylt eller registreringsnummer på sätt som

föreskrivs i fråga om registrerat fordon, utan hinder av bestämmelserna i 1

mom. av samma paragraf brukas utan ny registrering, när fordonet är taget

i anspråk med nyttjanderätt enligt tidigare nämnd rekvisitions- eller

förfogandelagstiftning eller brukas för att avlämnas eller hemföras efter

förfogande eller rekvisition.

Fordon, som är upptaget i bilregister eller bilreservregister och som inte

tillhör men brukas av krigsmakten, skall enligt 9 § militära vägtrafikkungörelsen

den 5 november 1954 (nr 636) vara försett med —- utom civil

registreringsskylt enligt föreskrifterna i vägtrafikförordningen — s. k. kronskylt.

Sådan skylt utgörs av tre kronor målade i svart färg på vit botten

antingen direkt på fordonet eller på en särskild skylt.

När motorfordon som inte införts i bilregister eller bilreservregister brukas

av krigsmakten, skall fordonet enligt 5 och 6 §§ militära vägtrafikkungörelsen

föras in i ett centralt militärt fordonsregister hos arméförvaltningen.

Sådant fordon tilldelas särskilt militärt registreringsnummer. Dessa

bestämmelser gäller när fordonet brukas av krigsmakten, vare sig detta sker

enligt rekvisitions- eller förfogandelagstiftning eller det sker på annan

grund.

Utöver nämnda föreskrifter i militära vägtrafikkungörelsen finns inte

några bestämmelser om undantag från registreringsplikt enligt vägtrafikförordningen

i fråga om fordon som förhyrs av statlig myndighet.

Enligt 2 § d) förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt

är fordon som tagits i anspråk med nyttjanderätt enligt tidigare angiven

rekvisitions- eller förfogandelagstiftning frikallat från skatteplikt. Av 1 §

tredje stycket samma förordning följer vidare, att förordningen inte är

tillämplig på bil eller släpvagn som enligt särskilda bestämmelser — dvs.

militära vägtrafikkungörelsen — skall införas i centralt militärt fordonsregister.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1968

27

Försvarets civilförvaltnings framställning

tCF framhåller att det för genomförandet av arméns repetitions- och

beredskapsovningar enligt 27 § värnpliktslagen den 30 december 1941 (nr

967) behövs ett stort antal motorfordon under perioder om i allmänhet 20

dagar. For att tillgodose fordonsbehovet måste kronan regelmässigt förhyra

fordon från företag och privatpersoner, eftersom stamfordonen inte täcker

— och inte heller är avsedda att täcka — fordonsbehovet för sådana övningar.

Under budgetåret 1964/65 förhyrde armén 4 565 motordrivna fordon.

Det förekommer enligt FCF att reservregistrerade motorfordon, som inte

ar trafikforsakrade, bjuds ut till förhyrning. Det gäller främst s. k. inbytesbilar

hos återförsäljare. För kronan är det enligt FCF angeläget att kunna

förhyra sådana fordon. Fordonets ägare måste emellertid teckna trafikförsäkring

för hyrestiden. Detta är förenat med besvär och kostnader och

har enligt FCF visat sig försvåra förhyrningarna och öka förhyrningskostnaderna.

Enligt FCF skulle vidare vissa svårlösliga försäkringsrättsliga problem

kunna undvikas, om fordon som förhyrs av kronan fick brukas utan att

vara försäkrat. För skada som uppkommer i följd av trafik med sådant

fordon under hyrestiden skulle kronan kunna åläggas att svara som om

trafikförsäkring funnits. Sådan skada skulle regleras med anlitande av det

anslag för Vissa ersättningar i anledning av skador vid militär verksamhet

m. m. som står till FCF:s förfogande och som nu används för att betala

ersättning för skada i följd av trafik med motorfordon som tillhör

krigsmakten.

Med hänvisning till dessa synpunkter föreslår FCF att 1 § 1939 års lag

ändras så, att även motorfordon som förhyrs av krigsmakten enligt skriftligt

avtal undantas från trafikförsäkringsplikt.

I fråga om möjligheterna att hyra reservregistrerat fordon framhåller

FCF vidare, att när sådant fordon bjuds ut till förhyrning ägaren måste anmodas

att inte bara teckna trafikförsäkring utan också vidta andra åtgärder

som är nödvändiga för att fordonet skall kunna brukas, bl. a. låta

registrera det enligt 11 § 1 mom. vägtrafikförordningen. Detta medför ofta

att ägaren blir obenägen att hyra ut fordonet. För att underlätta förhyrning

av reservregistrerade fordon föreslår FCF att 11 § 2 mom. vägtrafikförordningen

ändras så, att fordon som förhyrs av krigsmakten undantas

också från registreringsplikt. En förutsättning för befrielse från registreringsplikt

bör enligt FCF vara att de villkor för registrering som anges i

10 § 4 mom. vägtrafikförordningen är uppfyllda i det särskilda fallet.

Enligt gällande bestämmelser måste vidare vid uthyrning av motorfordon

till krigsmakten ägaren erlägga automobilskatt för de kalendermånader in
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1968

om vilka hyrestiden faller, dvs. minst en, i regel två månader. I syfte att

undgå denna olägenhet föreslår FCF att 2 § d) automobilskatteförordningen

ändras så, att motorfordon som förhyrs av krigsmakten frikallas från

skatteplikt under hyrestiden. FCF förutsätter därvid att, på samma sätt

som när det gäller krigsmakten tillhörigt motorfordon, ersättning för automobilskatt

för förhyrt fordon skall beräknas på grundval av statistiska

beräkningar och betalas från det förslagsanslag Ersättning för automobilskatt

som står till arméförvaltningens förfogande.

Remissyttrandena

FCF :s framställning har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet

remissinstanser. ÖB framhåller att verksamheten vid krigsmakten skulle

underlättas och kostnaderna vid förhyrning av motorfordon minska om

förslaget genomförs. De olägenheter för fordonsägarna som nuvarande ordning

innebär har enligt överbefälhavaren medfört, att krigsmaktens förband

förhyrt fordon på större avstånd från användningsorten än som annars

skulle ha varit nödvändigt. Detta har dragit med sig kostnader för resor

och traktamenten och har orsakat arbetstidsförlust i samband med fordonens

besiktning samt deras av- och återlämnande. De gällande bestämmelserna

har också lett till sämre konkurrensförhållanden och därmed

högre hyreskostnader samt svårigheter vid vissa tillfällen att tillgodose förbandens

behov av motorfordon. Motorbranschens riksförbund framhåller

att förbundsmedlemmarnas intresse att stå till förfogande för uthyrning

av fordon skulle öka och att en ofta framförd kritik mot de orimliga kostnadskonsekvenserna

av hittillsvarande system skulle undanröjas, om förslaget

genomförs. Länsstyrelsen i Stockholms län uttalar att fordonsägarens

skyldighet att registrera reservregistrerat fordon försvårar för krigsmakten

att förhyra sådant fordon. Ägaren måste beställa tid för besiktning,

kontakta försäkringsanstalt för att få försäkringsbevis, begära interimslicens

för att få bruka fordonet samt därefter ansöka om registrering.

Han måste således i tur och ordning kontakta fem institutioner. Registreringstvånget

ökar förhyrningskostnaderna och den militära beredskapen

minskar genom att transportbehoven inte kan tillgodoses i tillräcklig omfattning.

Statskontoret har i princip inte något att erinra mot förslaget men anser

att resultatet av pågående utredningar rörande fordonsregistrering och

vägtrafikbeskattning bör avvaktas, innan åtgärder vidtas för att genomföra

förslaget. Enligt statskontorets mening bör framställningen överlämnas

till dessa utredningar för att beaktas i utredningsarbetet. Liknande

synpunkter framförs av länsstyrelsen i Jönköpings län.

Några remissinstanser ställer sig tveksamma till FCF :s förslag. Länsstyrelsen

i Jönköpings län anser, att de föreslagna ändringarna kommer att

opaginerad Kontrollera mot PDF

2!)

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1908

medföra ett inte oväsentligt merarbete både för länsstyrelserna, bl. a. när

det gäller handläggning av framställningar om restitution av skatt, och för

försäkringsbolagen. Länsstyrelsen anser det därför tveksamt om automobilskatteförordningen

bör ändras enligt förslaget. I varje fall bör bilregistret,

särskilt för att ägarutredningar inte skall behöva ske i onödan, hållas

underrättat om förekommande uthyrningar. Ungefär motsvarande synpunkter

kan enligt länsstyrelsen läggas på förslaget om undantag från

trafikförsäkringsplikt. Länsstyrelsen har dock ingenting emot att de föreslagna

ändringarna genomförs i fråga om reservregistrerade fordon. Liknande

synpunkter framförs av länsstyrelserna i Östergötlands län samt

Göteborgs och Bohus län. Sistnämnda länsstyrelse pekar på den mängd extra

arbete för försäkringsbolag och länsstyrelser som avanmälan av försäkringar

medför. Länsstyrelsen framhåller vidare, att om försäkringsplikten

slopas endast för reservregistrerade fordon, ägare av trafikförsäkrade fordon

— närmast de auktoriserade biluthyrarna — kommer i underläge i

konkurrenshänseende, eftersom de måste kalkylera in försäkringskostnaden

i hyresbeloppet. Samma konkurrensstörande effekt skulle uppstå, om

ägare av vissa registrerade fordon frikallas från skattskyldighet för fordon

som hyrs ut. Om emellertid försäkringsplikt och skatteplikt efterges i fråga

om reservregistrerat fordon, kan man enligt denna länsstyrelse också utan

större betänkligheter uppge kravet på registrering av sådant fordon innan

det enligt hyresavtal tas i bruk av militär myndighet.

Bilregisterutredningen tillstyrker att reservregistrerat fordon, som krigsmakten

hyr, får brukas utan ny registrering men anser sig inte kunna

tillstyrka förslaget om befrielse från försäkrings- och skatteplikt för registrerat

fordon. FCF:s förslag i denna del skulle enligt utredningen medföra

administrativt merarbete och kontrollsvårigheter. Det enklaste förfaringssättet

vid förhyrning av oregistrerat fordon är enligt utredningen att

kronan tar hänsyn till fordonsägarens kostnader för skatt in. m. under

hyrestiden. Bilskatteutredningen påpekar, att eftersom automobilskatt skall

erläggas bara för fordon som är registrerat, FCF:s förslag om slopande av

registreringsskyldighet för fordon, som krigsmakten förhyr, innebär att

sådant fordon inte är skattepliktigt under hyrestiden. Utredningen har

ingenting att erinra mot att ersättning för automobilskatt i sådant fall beräknas

på sätt som FCF har föreslagit. Om förslaget i fråga om eftergift

av registreringsplikt inte genomförs, finns det däremot enligt bilskatteutredningen

ingen anledning att göra undantag från skatteplikten.

FCF:s förslag avstyrks av Sveriges biluthyrares riksförbund utom såvitt

det avser specialfordon, t. ex. traktorer och andra arbetsfordon. Enligt förbundet

är reservregistrerade fordon ofta trafikvådliga. Liknande synpunkter

torde ligga bakom ett uttalande av statens bilinspektion i Malmö, som påpekar

att många personer, för vilkas fordon körförbud utfärdats, överför

fordonen till reservregistret i stället för att låta dem kontrollbesiktigas. In
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1968

spektionen tillstyrker därför bifall till FCF:s framställning endast under

förutsättning att de militära myndigheterna åläggs att hos länsstyrelsen

förvissa sig om att reservregistrerat fordon inte är belagt med körförbud,

innan avtal om förhyrning av sådant fordon ingås.

Några remissinstanser yttrar sig särskilt beträffande registreringsfrågan.

Statskontoret erinrar om att Kungl. Maj:t, bl. a. genom beslut den 16

augusti 1955, för begränsade tidsperioder har medgett befrielse från registreringsplikt

beträffande vissa i bilreservregister intagna motorfordon

som brukas av krigsmakten för repetitionsövningar.

Som tidigare nämnts har centrala civila transportkommittén — som intill

utgången av år 1967 haft till uppgift att verkställa utredning och planläggning

i fråga om den civila transportregleringsverksamheten i krig (se 1968

års riksdagsberättelse K: 4, s. 140; jfr Kungl. Maj.ts instruktion för

transportnämnden den 10 november 1967, nr 659) — i skrivelse som föranletts

av FCF :s framställning påpekat, att frågan om slopande av trafikförsäkringsplikt

berör också den civila delen av totalförsvaret. Enligt kommittén

bör frågan lösas enhetligt för den statliga förvaltningen. Kommittén

föreslår att tillämpningsområdet för 1939 års lag utvidgas till att generellt

avse fordon som brukas av »statlig myndighet» enligt skriftligt avtal.

För att begränsa arbetet med uttagning av fordon enligt 1963 års uttagningskungörelse

har man enligt kommittén så långt möjligt ersatt uttagningsförfarandet

beträffande personbilar med överenskommelser mellan

uttagningsmyndigheten och fordonsägarna — som regel anställda vid myndigheten

— om förhyrning av fordonen, främst vid beredskapstillstånd och

i krig.

Departementschefen

Försvarets civilförvaltnings framställning innebär i huvudsak, att varje

motorfordon, som förhyrs av krigsmakten i samband med repetitions- och

beredskapsövningar enligt 27 § värnpliktslagen, under hyrestiden skall vara

undantaget från trafikförsäkringsplikt och beskattning samt att reservregistrerat

fordon dessutom inte skall behöva registreras för hyrestiden.

Som flertalet remissinstanser framhållit skulle ett genomförande av FCF:s

förslag underlätta verksamheten vid krigsmakten och bidra till att minska

kostnaderna för förhyrning av motorfordon. Det synes angeläget att man

så långt möjligt tillgodoser detta syfte. Det föreligger enligt min mening

inte tillräcklig anledning att — som ett par remissinstanser förordat —

skjuta upp ställningstagandet i de frågor som berörs av framställningen

i avbidan på resultatet av det utredningsarbete som f. n. pågår inom bilregister-

och bilskatteutredningarna. Även om en ändring genomförs nu,

kan frågan tas upp på nytt i samband med prövning av de förslag som

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 dr 1068 31

dessa utredningar kan lägga fram och problemen då få en mer slutgiltig

lösning.

Från praktisk synpunkt synes det mest angeläget att underlätta för

staten att komplettera fordonsbehovet vid repetitions- och beredskapsövningar

genom förhyrning av reservregistrerade fordon och sådana fordon

som inte är upptagna i vare sig bilregister eller bilreservregister, dvs. i regel

fabriksnya fordon. Med nu gällande bestämmelser försvåras och fördyras

en sådan förhyrning, eftersom fordonsägarna är obenägna att ta på sig det

besvär och de kostnader som är förenade med försäkring och, i fråga om

reservregistrerade fordon, registrering och beskattning. Olägenheterna

skulle undanröjas, om reservregistrerade fordon undantas från reglerna

om registrering och beskattning och vidare undantag från trafikförsäkringsplikten

görs i fråga om båda slagen av fordon.

Det är visserligen riktigt — som har påpekats under remissbehandlingen

— att åtskilliga reservregistrerade fordon kan befaras vara trafikvådliga.

Farhågorna bör dock inte överdrivas. Riskerna i detta hänseende reduceras

avsevärt, om man i enlighet med FCF:s förslag föreskriver som en förutsättning

för att reservregistrerat fordon skall få brukas utan ny registrering,

att fordonet uppfyller de villkor för upptagande i bilregister som anges

i 10 § 4 mom. vägtrafikförordningen. Liksom när det gäller reservregistrerat

fordon som staten tar i anspråk enligt rekvisitions- eller förfogandelagstiftningen

torde man f. ö. kunna förutsätta att de militära myndigheterna

utövar en betryggande kontroll av att fordon som förhyrs för

repetitions- och beredskapsövningar uppfyller normala trafiksäkerhetskrav.

Några praktiska svårigheter medför inte reformen i övrigt. Av 10 § 3

mom. sista stycket vägtrafikförordningen följer att reservregistrerat fordon

behåller sitt registreringsnummer. Föreskrifterna om att fordon som

brukas i trafik skall vara försett med registreringsskylt kan alltså tillämpas.

Enligt 9 § militära vägtrafikkungörelsen skall fordonet dessutom förses

med kronskylt. Fordon som inte är upptaget i vare sig bilregister eller bilreservregister

tas enligt 5 § andra stycket militära vägtrafikkungörelsen

upp i det militära fordonsregistret och förses med skylt som anger det

militära registreringsnumret. Under dessa förhållanden uppkommer inte

några problem i fråga om fordonens identifiering. Befrielsen från trafikförsäkringsplikt

förutsätter givetvis att som FCF föreslagit staten åläggs att

betala samma ersättning för skada i följd av trafik med förhyrt fordon som

skulle ha utgått ur trafikförsäkring om sådan funnits. De skadelidandes

ställning påverkas således inte.

När det gäller registrerade fordon är reformbehovet inte lika framträdande.

Några praktiska olägenheter är inte förbundna med den nuvarande

ordningen. En reform i den riktning som FCF föreslagit skulle däremot ge

upphov just till ett sådant administrativt merarbete som man vill undvika

när det gäller de reservregistrerade fordonen och skulle dessutom skapa

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1968

kontrollsvårigheter. Som har framhållits under remissbehandlingen är det

ingenting som hindrar att kronan vid förhyrning av registrerade fordon

bestämmer hyresbeloppet med hänsyn till fordonsägarens utgifter för trafikförsäkring

och automobilskatt under hyrestiden.

Om man genomför en reform för reservregistrerade och helt oregistrerade

fordon men låter nuvarande ordning bestå i fråga om registrerade fordon,

kan en snedvridning av konkurrensläget synas uppkomma, eftersom ägare

av registrerade fordon — främst de auktoriserade biluthyrarna — måste

kalkylera in försäkrings- och skattekostnader i hyresbeloppet och därigenom

kommer i ett underläge i konkurrensen med ägare av reservregistrerade

och fabriksnya fordon. Det allmännas intresse bör emellertid sättas

före sådana konkurrenssynpunkter. I praktiken torde dessutom de

konkurrensstörande effekterna bli obetydliga. Urvalet av fordon från statens

sida bestäms väsentligen av hänsyn till andra faktorer än rent ekonomiska.

Tillgången på lämpliga reservregistrerade och nya fordon torde

vara så begränsad att ett betydande behov också av registrerade fordon

alltid kommer att finnas. Den kontroll av reservregistrerade och nya fordon

från trafiksäkerhetssynpunkt som de militära myndigheterna måste utföra

medför indirekt kostnader som kommer att inverka vid bestämmande

av hyresbeloppet. Dettas storlek påverkas också av en rad andra faktorer,

såsom fordonets ålder och skick, väntad värdeminskning i följd av brukandet

under hyrestiden, fordonets lämplighet för militära ändamål etc.

Enligt vad FCF upplyst i sin framställning innehåller de hyresavtal beträffande

registrerade fordon som nu ingås bestämmelse om att staten ersätter

den bonusförlust som ägaren kan tillskyndas genom att trafikförsäkringen

tas i anspråk i följd av att trafikskada uppkommer under hyrestiden.

I gengäld drabbas inte staten av några utgifter för skadestånd vid uppkommande

skadefall. Nu berörda omständigheter gör att frågan om försäkrings-

och skattekostnaderna sannolikt får mycket mindre betydelse från

konkurrenssynpunkt än storleken av dessa kostnader i och för sig ger anledning

förmoda. De administrativa olägenheter som den föreslagna reformen

i fråga om registrerade fordon skulle föra med sig uppvägs under

alla förhållanden inte av de fördelar som står att vinna i konkurrenshänseende

genom att alla fordon behandlas lika.

Centrala civila transportkommittén har föreslagit att tillämpningsområdet

för 1939 års lag skall utvidgas till att avse alla fordon som brukas

av statlig myndighet enligt skriftligt avtal. En sådan reform är emellertid

av så vittsyftande karaktär att jag inte är beredd att nu lägga fram förslag

härom.

Jag förordar således, att sådana lag- och författningsändringar görs som

behövs för att krigsmakten skall kunna hyra och bruka reservregistrerat

motorfordon och motorfordon, som inte finns upptaget i vare sig bilregister

eller bilreservregister, utan att trafikförsäkring tecknas och, i fråga om

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ls proposition nr 115 år UHiH 33

reservregislrerat fordon, utan att detta registreras eller autoinobilskalt erläggs

för fordonet.

Mitt förslag kräver ändringar i 1 § 1939 års lag och i 11 § 2 inom. vägtrafikförordningen.

Eftersom automobilskatt enligt 1922 års automobilskatteförordning

skall erläggas endast för fordon som är registrerat här i

landet, medför undantaget från registreringsplikt automatiskt befrielse från

skatteplikt. Någon ändring i automobilskatteförordningen behövs därför

inte. Ersättning för automobilskatt bör emellertid i hithörande fall beräknas

på sätt som FCF har föreslagit. Föreskrifter härom bör meddelas av

Kungl. Maj :t.

I enlighet med det anförda bör i 1 § 1939 års lag tas upp bestämmelse

att försäkringsplikt enligt 1 § TFL inte åligger ägare eller innehavare av

motorfordon, som inte är upptaget i bilregister, under tid då fordonet brukas

av krigsmakten enligt skriftligt avtal med militär myndighet eller brukas

för att avlämnas eller hemföras enligt sådant avtal. I samband med att

denna ändring görs bör hänvisningarna i lagrummet till äldre rekvisitionsoch

förfogandelagstiftning ersättas med hänvisningar till de författningar

som numera har trätt i stället för denna lagstiftning. Därjämte bör paragrafen

underkastas vissa redaktionella jämkningar.

I 11 § 2 mom. vägtrafikförordningen bör tas in en föreskrift att reservregistrerat

motorfordon, som är försett med skylt eller registreringsnummer

på sätt som föreskrivs i fråga om registrerat fordon och uppfyller i

10 § 4 mom. vägtrafikförordningen föreskrivna villkor för att kunna tas

upp i bilregistret, får brukas utan ny registrering, när fordonet innehas

av krigsmakten enligt skriftligt avtal som träffats av militär myndighet

eller brukas för att avlämnas eller hemföras enligt sådant avtal.

Det bör anmärkas, att reservregistrerat fordon som brukas enligt den

nya bestämmelsen skall, i likhet med reservregistrerat fordon som tas i anspråk

enligt rekvisitions- och förfogandelagstiftningen, enligt 9 § militära

vägtrafikkungörelsen vara försett med kronskylt.

I detta sammanhang bör 11 § 2 mom. vägtrafikförordningen underkastas

viss jämkning också i ett annat hänseende. Enligt bestämmelsen gäller nu

befrielse från registreringsplikt bara när fordon är taget i anspråk med

nyttjanderätt enligt rekvisitions- eller förfogandelagstiftningen och när fordonet

brukas för att avlämnas enligt denna lagstiftning eller för att hemföras

efter förfogande eller rekvisition. Enligt motsvarande föreskrift i 15 §

2 mom. tredje stycket motorfordonsförordningen den 23 oktober 1936 (nr

561) i dess lydelse enligt förordningen den 31 oktober 1939 (nr 769) gällde

befrielse från registreringsplikt också när motorfordon brukades för

inmönstring enligt häst- och fordonsanskaffningslagen den 27 april 1934

(nr 84). Sistnämnda lag innehöll bl. a. föreskrifter om inmönstring i fredstid

av motorfordon som avsågs bli rekvirerade vid krig eller krigsfara. Den

upphävdes genom övergångsbestämmelserna till rekvisitionslagen den 30

3 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 115

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1968

juni 1942, varvid förordnades att hänvisning i annan lag eller författning

till bestämmelse i 1934 års lag skulle efter rekvisitionslagens ikraftträdande

i stället avse motsvarande bestämmelse i sistnämnda lag eller med stöd därav

meddelade bestämmelser. 1942 års rekvisitionslag trädde i de delar som

nu är av intresse i kraft den 1 januari 1943, då 1934 års häst- och fordonsanskaffningslag

ersattes av förordningen den 9 oktober 1942 (nr 832). Varken

i denna förordning eller i de författningar som utfärdades 1944, 1951

och 1953 om uttagning i fredstid av bl. a. motorfordon, avsedda att vid

krig eller krigsfara tas i anspråk av staten, fanns emellertid några bestämmelser

om särskild inmönstring eller besiktning av fordonen i samband

med uttagning. När motorfordonsförordningen den 1 januari 1952 ersattes

av vägtrafikförordningen fanns således inte anledning att i den nya

förordningen föreskriva befrielse från registreringsplikt för fordon som

brukas i samband med sådan inmönstring eller besiktning. I 1963 års uttagningskungörelse,

som den 1 juli 1963 ersatte då gällande författningar

rörande uttagning av motorfordon (1951 års militära uttagningsförordning

och 1953 års civila uttagningsförordning), finns emellertid föreskrifter om

skyldighet för ägare av motorfordon att i samband med uttagning av fordonet

inställa detta för särskild besiktning. Någon ändring i 11 § 2 mom.

vägtrafikförordningen gjordes inte i samband med att 1963 års uttagningskungörelse

kom till, och föreskrift saknas således f. n. om befrielse från

registreringsplikt i fråga om motorfordon som brukas för att besiktigas

enligt uttagningskungörelsen. Däremot gäller enligt 1 § 1939 års lag om

trafikförsäkring å motorfordon, som nyttjas av staten, m. in., jämförd med

övergångsbestämmelserna till 1942 års rekvisitionslag, att trafikförsäkringsplikt

inte föreligger i sådant fall. Fordonet bör då också kunna brukas utan

att vara registrerat. Föreskrift härom bör nu tas upp i 11 § 2 mom. vägtrafikförordningen.

Samtidigt bör bestämmelsen underkastas viss redaktionell

jämkning.

De nu föreslagna författningsändringarna bör träda i kraft den 1 juli

1968.

Ändring av forumreglerna i trafikförsäkringslagen

Gällande rätt

Som har framgått av det föregående är ägare eller i vissa fall innehavare

av motorfordon, som är registrerat i Sverige, enligt 1 § TFL skyldig att ta

och vidmakthålla trafikförsäkring för fordonet. Underlåtenhet att fullgöra

försäkringsplikten straffas enligt 24 § första stycket TFL med böter. I 25 §

första stycket TFL föreskrivs, att om någon fälls till ansvar för förseelse

som avses i 24 § första stycket samma lag, domstolen också äger vid vite

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1958

förelägga den dömde att fullgöra försäkringsplikten. Åtal för förseelse som

nyss nämnts anhängiggörs enligt 26 § första stycket TFL vid domstolen i

den ort där fordonet skall anses ha sin hemort. Enligt 16 § vägtrafikförordningen

skall motorfordon anses ha sin hemort där ägaren är mantalsskriven

eller, i vissa fall, där fordonet företrädesvis brukas.

Riksåklagarens framställning

Riksåklagaren framhåller, att när forumregeln i 26 § första stycket TFL

infördes, det i fråga om forum i brottmål i allmänhet gällde att behörig domstol

var rätten i den ort där hrottet förövats. Genom nya rättegångsbalken

(RB) infördes för flertalet brottmål möjlighet till val mellan alternativa fora.

Någon valmöjlighet finns inte när det gäller åtal mot motorfordonsägare för

underlåtenhet att ta eller vidmakthålla trafikförsäkring, eftersom forumregeln

i 26 § första stycket TFL är exklusiv (19 kap. 9 § första stycket RB).

I fråga om det berättigade i denna ordning kan enligt riksåklagaren dras

vissa paralleller med vägtrafikförordningen. 1944 års trafikförfattningssakkunniga

föreslog (SOU 1948:34 s. 274) en forumregel, enligt vilken åtal för

bl. a. underlåtenhet att söka registrering av motorfordon, traktor eller släpvagn

och underlåtenhet att i tid göra föreskriven anmälan till bilregister eller

bilreservregister skulle anhängiggöras vid rätten i den ort där fordonet skulle

anses ha sin hemort (71 § i förslaget). I motiven anförde de sakkunniga, att

åtal vid domstol i den ort där brottet förövats ofta kunde innebära olägenhet

såtillvida, att utredning och åtal måste komma till stånd på skilda håll, varigenom

onödigt remissförfarande förorsakades mellan olika åklagarmyndigheter.

De sakkunniga hänvisade också till forumregeln i 26 § TFL. Föredragande

departementschefen medgav, att vad de sakkunniga anfört kunde ha

sitt berättigande, men framhöll att det kunde tänkas fall, då de i RB meddelade

forumreglerna skulle vara att föredra (prop. 1951:30 s. 261). I

departementsförslaget ersattes därför den regel som de sakkunniga hade

förordat med den nuvarande bestämmelsen i 71 § vägtrafikförordningen.

Där föreskrivs bl. a., att åtal för förseelse av nyss nämnt slag får tas upp av

rätten i den ort där fordonet skall anses ha sin hemort, om denna rätt med

hänsyn till utredningen samt kostnader och andra omständigheter finner det

lämpligt.

Riksåklagaren framhåller att flertalet åtal och strafförelägganden för förseelser

mot TFL rör underlåtenhet att fullgöra försäkringsplikten. Forumregeln

i 26 § TFL är därför av stor praktisk betydelse. I och med att RB:s

regler om alternativa fora införts fyller regeln dock inte längre sin ursprungliga

funktion. Den hindrar i stället ofta en praktisk handläggning

av åtal. Som exempel härpå nämner riksåklagaren fall där flera gärningar

föreligger till åtal samtidigt, bland dem förseelse mot TFL, och åtal

lämpligen bör väckas vid annan domstol än domstolen i fordonets hemort.

Sådana fall är förhållandevis vanliga i trafikmål.

3f Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 115

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1968

Departementschefens nyss återgivna uttalanden i prop. 1951:30 äger enligt

riksåklagaren således giltighet även beträffande forumregeln i 26 §

första stycket andra punkten TFL. Riksåklagaren föreslår därför och med

hänvisning till vad som nyss har anförts om den praktiska tillämpningen av

regeln, att lagrummet ändras så, att de allmänna forumreglerna i RB kan

användas. Härvid kan 71 § vägtrafikförordningen enligt riksåklagaren tjäna

som förebild.

Remissyttrandena

Samtliga remissinstanser tillstyrker den av riksåklagaren föreslagna lagändringen.

Svea hovrätt ifrågasätter dock, om man bör utforma forumregeln

efter mönster av 71 § vägtrafikförordningen. Enligt hovrätten är måhända

de allmänna forumreglerna i RB tillräckliga. I så fall kan enligt hovrättens

mening 26 § TFL upphävas, eftersom paragrafens innehåll i övrigt

saknar betydelse numera. — Under hänvisning till vissa domstolsavgöranden

under senare år (SvJT 1963 rf s. 42 och 1966 rf s. 7, jfr SvJT 1967 s. 62)

fäster hovrätten också uppmärksamheten på den varierande tillämpningen

av 25 § första stycket TFL. Hovrätten anser det kunna övervägas i detta

sammanhang att göra en ytterligare översyn av TFL.

Departementschefen

Enligt 26 § första stycket TFL skall åtal mot ägare eller innehavare av

här i riket registrerat motorfordon för underlåtenhet att fullgöra trafikförsäkringsplikt

anhängiggöras vid domstol i den ort där fordonet skall anses

ha sin hemort, dvs. i regel den ort där ägaren (innehavaren) är mantalsskriven.

Riksåklagarens framställning syftar till en sådan ändring av lagrummet

att de allmänna forumreglerna i RB blir tillämpliga beträffande

åtal för sådana förseelser. Samtliga remissinstanser har tillstyrkt en lagändring

i denna riktning. Också jag biträder förslaget. I likhet med riksåklagaren

anser jag att man efter mönster av 71 § vägtrafikförordningen

bör utforma forumregeln så, att vid sidan av de fora som anvisas av RB

också domstolen i fordonets hemort blir behörigt forum.

Samtidigt med att denna ändring i 26 § TFL görs bör bestämmelserna i

andra stycket av samma paragraf om att böter enligt lagen tillfaller kronan

och om förvandling av böter upphävas, eftersom dessa föreskrifter inte behövs

efter brottsbalkens ikraftträdande.

Som anförts i Svea hovrätts remissyttrande har bestämmelsen i 25 §

första stycket TFL om vitesföreläggande gett upphov till skilda tolkningar

i rättstillämpningen. Enligt min mening bör det finnas möjlighet att, sedan

ägaren eller innehavaren av ett motorfordon — genom domstols dom eller

godkänt strafföreläggande — fällts till ansvar enligt 24 § första stycket TFL

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts proposition nr ilo år 1968

för underlåtenhet att fullgöra sin försäkringsplikt, vid fortsatt tredska från

den dömdes sida föra särskild talan mot honom med yrkande att han vid vite

föreläggs att fullgöra försäkringsplikten. Den oklarhet som nu råder rörande

innebörden i detta hänseende av 25 § första stycket TFL bör undanröjas.

I enlighet härmed bör bestämmelsen ges det innehållet, att om någon

har gjort sig skyldig till förseelse enligt 24 § första stycket TFL,

domstol kan i mål om ansvar för förseelsen eller också på särskild talan

sedan domen i sådant mål har vunnit laga kraft förelägga honom vid vite

att fullgöra försäkringsplikten. I samband med dessa ändringar bör paragrafen

underkastas en viss modernisering.

Slutligen bör den föreslagna nya forumregeln i 26 § TFL göras tilllämplig

också på sådan talan om vite som nyss nämnts.

F örfattnings förslag

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats

förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 10 maj 1929 (nr 77) om trafikförsäkring

å motorfordon,

2) lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 31 oktober 1939 (nr 776) med

vissa bestämmelser rörande trafikförsäkring å motorfordon, som nyttjas av

staten, m. m.,

3) förordning om ändrad lydelse av 11 §2 mom. vägtrafikförordningen

den 28 september 1951 (nr 648).

Förslagen torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga

21.

Hemställan

Jag hemställer, att lagrådets utlåtande över de under 1 och 2 angivna lagförslagen

inhämtas för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet genom

utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

1 Bilagan har uteslutits här. Den är, bortsett från vissa redaktionella jämkningar, likalydande

med de författningsförslag som är fogade vid propositionen.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1968

European Convention on compulsory Insurance

against civil liability in respect

of motor vehicles

The Government signatory hereto,

being Members of the Council of

Europé,

Considering that the aim of the

Council of Europé is to achieve

greater unity among its Members for

the purpose, among others, of facilitating

their economic and social progress

by the conclusion of agreements

and common action in economic,

social, cultural, scientific, legal

and administrative matters;

Considering it necessary to safeguard

the rights of victims of motor

accidents in their territories by the

introduction of a system of compulsory

insurance;

Considering that it would be difficult

to secure the complete unification

of their laws in this matter and

that it would suffice if such basic

rules as are considered essential

were standardised in the member

countries of the Council of Europé,

each country remaining free to apply

in its territory provisions affording

greater protection to injured

parties;

Considering it necessary, moreover,

to promote the establishment

and operation of International insurance

bureaux and guarantee funds,

or to take equivalent measures,

Have agreed as follows:

Convention Européenne relative å 1’assu
rance

obligatoire de la responsabilité

civile en matiere de véhicules

automoteurs

Les Gouvernements signataires,

Membres du Conseil de 1’Europe,

Considérant que le but du Conseil

de FEurope est de réaliser une union

plus étroite entre ses Membres afin,

notamment, de favoriser leur progrés

économique et social par la conclusion

d’accords et par l’adoption d’une

action commune dans les domaines

économique, social, culturel, scientifique,

juridique et administratif;

Estimant qu’il y a lieu de garantir,

par 1’instauration d’un régime

d’assurance obligatoire, les droits

des victimes d’accidents causés par

la circulation des véhicules automoteurs

sur leur territoire;

Estimant, d’autre part, qu’en cette

matiere la réalisation de 1’unification

intégrale du droit apparait comme

malaisée et que, au surplus, il suffit

que les régles essentielles estimées

indispensables soient communes aux

pays membres du Conseil de l’Europe,

chacun d’euxconservantlaliberté

de promulguer pour son territoire

des dispositions augmentant la garantie

au profit des personnes lésées;

Estimant, enfin, qu’il y a lieu de

favoriser la constitution et le fonctionnement

de bureaux internationaux

d’assurance et de fonds de

garantie ou de prendre des mesures

équivalentes,

Sont convenus de ce qui suit :

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1968

Bilaga 1.

Europeisk konvention om obligatorisk

försäkring mot skadeståndsansvar i fråga

om motorfordon

Undertecknade regeringar, medlemmar

av Europarådet,

Vilka beaktar att Europarådets

syfte är att åstadkomma fastare band

mellan dess medlemmar för att,

bland annat, främja deras ekonomiska

och sociala framåtskridande

genom slutandet av överenskommelser

och genom gemensamt handlande

på de ekonomiska, sociala, kulturella,

vetenskapliga, rättsliga och

administrativa områdena;

Vilka anser det nödvändigt att

trygga rättigheterna för dem som

inom deras områden blir offer för

trafikolyckor genom att införa ett

obligatoriskt försäkringssystem;

Vilka emellertid anser, att det

skulle vara svårt att åstadkomma

fullständig enhetlighet mellan medlemsstaternas

lagar i detta ämne och

att det är tillräckligt om sådana

grundläggande regler, som kan anses

väsentliga, görs enhetliga i de

stater som är medlemmar av Europarådet

med bibehållen rätt för var

och en av dessa stater att inom sitt

område tillämpa bestämmelser som

ger skadelidande vidsträcktare

skydd;

Vilka vidare anser det nödvändigt

att främja inrättandet och drivandet

av internationella försäkringsorgan

och garantifonder eller att vidtaga

liknande åtgärder,

har överenskommit följande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 196S

Article 1

1. Each Contracting Party undertakes

to ensure that, within six

months of the date of entry into

force of this Convention in respect of

that Party, the rights of persons

suffering damage caused by motor

vehicles in its territory shall be protected

through the introduction of

a system of compulsory insurance

complying with the provisions annexed

to this Convention (Annex I).

2. Each Contracting Party shall,

however, retain the option of adopting

provisions affording greater protection

to injured parties.

3. Each of the Contracting Parties

shall communicate to the SecretaryGeneral

of the Council of Europé the

official text of the legislation and

principal regulations establishing its

system of compulsory motor insurance.

The Secretary-General shall

transmit these texts to the other Parties

and to the other Members of the

Council of Europé.

Article 2

Each Contracting Party shall retain

the option:

1. to exempt from compulsory insurance

certain motor vehicles, the

use of which it considers to present

little if any danger;

2. to exempt from compulsory insurance

motor vehicles owned by its

public authorities or those of other

countries or by inter-governmental

organisations;

3. to determine the minimum

amounts of insurance cover necessary;

in this case, the application of

the annexed provisions may be limited

to these amounts.

Article 3

1. Any Contracting Party may,

when signing this Convention or on

Article l*r

1. Chacune des Parties Contraetantes

s’engage å ce que, au plus

tard dans les six mois å partir de

1’entrée en vigueur de la présente

Convention å son égard, les droits

des personnes ayant subi sur son

territoire un dommage causé par un

véhicule automoteur soient garantis

par 1’instauration d’un régime d’assurance

obligatoire répondant aux

dispositions annexées å la présente

Convention (annexe I).

2. Elle conserve toutefois la faculté

d’adopter des dispositions augmentant

la garantie au profit des personnes

lésées.

3. Chacune des Parties Contractantes

communiquera au Secrétaire

Général du Conseil de 1’Europe les

textes officiels de sa législation et de

ses principales mesures réglementaires

instaurant un régime d’assurance

obligatoire des véhicules automoteurs.

Le Secrétaire Général transmettra

ees textes aux autres Parties

ainsi qu’aux autres Membres du

Conseil de 1’Europe.

Article 2

Chacune des Parties Contractantes

conserve la faeulté :

1. d’exempter de 1’obligation d’assurance

certains véhicules automoteurs

qui seraient considérés par Elle

comme ne présentant guére de

danger;

2. d’exempter de 1’obligation d’assurance

les véhicules automoteurs

appartenant å des autorités publiques

nationales ou étrangéres ou å

des organisations intergouvernementales;
3.

de déterminer les montants minimum

pour lesquels 1’assurance

devra étre prise; dans ce cas, l’application

des dispositions annexées

pourra étre limitée aux montants

ainsi déterminés.

Article 3

1. Chacune des Parties Contractantes

peut, au moment de la signature

opaginerad Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 är 19C>S

Artikel 1

1. Varje Fördragsslutande Part

förbinder sig att, inom sex månader

från den dag denna konvention träder

i kraft i förhållande till den Parten,

trygga rättigheterna för personer

som lider skada orsakad av motorfordon

inom partens område genom

att införa ett obligatoriskt försäkringssystem

i överensstämmelse

med de bestämmelser som upptages

i Annex 1 till denna konvention

(»tilläggsbestämmelserna»).

2. Det står dock varje Fördragsslutande

Part fritt att antaga bestämmelser

som ger skadelidande

vidsträcktare skydd.

3. Var och en av de Fördragsslutande

Parterna skall tillhandahålla

Europarådets generalsekreterare sina

officiella lagtexter och de väsentligaste

av deras övriga bestämmelser

varigenom obligatorisk motorfordonsförsäkring

införts. Generalsekreteraren

skall vidarebefordra dessa

texter till övriga Parter och till övriga

medlemmar av Europarådet.

Artikel 2

Varje Fördragsslutande Part äger

befogenhet:

1. att från obligatorisk försäkring

undantaga vissa motorfordon, vilkas

begagnande den anser medföra ringa

eller ingen fara;

2. att från obligatorisk försäkring

undantaga motorfordon som ägs av

dess egna eller andra staters offentliga

myndigheter eller av mellanstatliga

organisationer;

3. att fastställa de minimibelopp

som måste täckas av försäkringen;

tilläggsbestämmelserna får i sådant

fall begränsas att gälla beträffande

dessa belopp.

Artikel 3

1. Varje Fördragsslutande Part

får, när den undertecknar denna

opaginerad Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1068

depositing its instrument of ratification

or accession, declare that it avails

itself of one or more of the reservations

provided for in Annex II to

the Convention.

2. Any Contracting Party may

•wholly or partly withdraw a reservation

it has made in accordance with

the foregoing paragraph by means

of a notification addressed to the

Secretary-General of the Council of

Europé which shall become effective

as from the date of its receipt. The

Secretary-General shall communicate

the notification to the other Parties

and to the other Members of the

Council of Europé.

Article 4

1. Options exercised and reservations

made by a Contracting Party in

pursuance of Artides 2 and 3 of this

Convention shall be valid only in its

territory and shall not prejudice the

full application of the compulsory

Insurance law of other Parties in

•whose territory the vehicle is used.

2. Each Contracting Party shall

inform the Secretary-General of the

Council of Europé of the content of

its legal provisions relating to the

options and reservations referred to

in Artides 2 and 3 of this Convention.

The said Party shall keep the

Secretary-General informed of any

changes made therein åt a later date.

The Secretary-General shall transmit

all such information to the other

Parties and to the other Members of

the Council of Europé.

Article 5

When compensalion for injury

caused by a motor vehicle involves

both compulsory motor insurance

and social security schemes, the

rights of the injured party and the

arrangements to be made between

de la présente Convention ou au moment

du dépot de son instrument

de ratification ou d’adhésion, déclarer

faire usage d’une ou de plusieurs

réserves figurant å 1’annexe II å la

présente Convention.

2. Chacune des Parties Contractantes

peut retirer, en tout ou en partie,

une réserve formulée par Elle en

vertu du paragraphe précédent au

moyen d’une notification adressée

au Secrétaire Général du Conseil de

1''Europe et qui prendra effet å la

date de sa réception. Le Secrétaire

Général en communiquera le texte

aux autres Parties ainsi qu’aux

autres Membres du Conseil de

l’Europe.

Article 4

1. Ees facultés et réserves dont

il est fait usage par une des Parties

Contractantes en vertu des artides 2

et 3 de la présente Convention ne

vaudront que sur le territoire de cette

Partie et ne pourront porter préjudice

ä 1’application intégrale de la loi

d’assurance obligatoire des autres

Parties dont le territoire est parcouru.

2. Chacune des Parties Contractantes

fera connaitre au Secrétaire

Général du Conseil de 1’Europe la

teneur de ses dispositions nationales

relatives aux facultés et réserves

visées aux artides 2 et 3 de la présente

Convention. Elle tiendra le

Secrétaire Général informé de toute

modification ultérieure y apportée.

Le secrétaire Général communiquera

toutes ees informations aux autres

Parties ainsi qu’aux autres Membres

du Conseil de 1’Europe.

Article 5

Lorsque la réparation d’un dommage

causé par un véhieule automoteur

met en jeu å la fois 1’assurance

automobile obligatoire et le régime

de sécurité sociale, les droits de la

personne lésée et le réglement å

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 10(58

konvention eller deponerar sitt ratifikations-

eller anslutningsinstrument,

förklara att den begagnar sig

av ett eller flera av de förbehåll som

anges i Annex II till konventionen.

2. Varje Fördragsslutande Part

får helt eller delvis återtaga ett förbehåll,

som den gjort enligt inom. 1,

genom en till Europarådets generalsekreterare

ställd underrättelse, vilken

äger verkan från dagen för dess

mottagande. Generalsekreteraren

skall lämna övriga Parter och Europarådets

övriga medlemmar meddelande

om underrättelsen.

Artikel 4

1. Har en Fördragsslutande Part

utövat befogenhet eller utnyttjat förbehåll

enligt artikel 2 eller 3 i denna

konvention äger åtgärden verkan endast

inom den Partens område och

åtgärden medför icke någon inskränkning

i tillämpningen av lagstiftningen

om obligatorisk försäkring

i andra Parter inom vilkas områden

fordonet brukas.

2. Varje Fördragsslutande Part

skall underrätta Europarådets generalsekreterare

om innehållet i dess

lagbestämmelser beträffande sådana

avvikelser och förbehåll som avses

i artiklarna 2 och 3 av denna konvention.

Parten skall hålla generalsekreteraren

underrättad om alla senare

vidtagna ändringar däri. Generalsekreteraren

skall lämna övriga

Parter och Europarådets övriga medlemmar

meddelanden om alla sådana

underrättelser.

Artikel 5

När både regler om obligatorisk

motorfordonsförsäkring och ett system

för social trygghet är tillämpliga

i fråga om ersättning för skada

orsakad av motorfordon avgöres frågor

om den skadelidandes rätt och

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr ilo år 1968

the two systems shall be determined

under municipal law.

Article 6

1. Should the option of exclusion

from normal insurance referred to

in paragraph 2 of Article 4 of the

annexed provisions be provided for

in its municipal law, each Contracting

Party undertakes to make the

holding in its territory of motor

races or competitions, whether for

speed, reliability or skill, subject to

official authorisation. Such authorisation

shall be granted only if the

civil liability of the organisers and

the persons referred to in Article 3

of the annexed provisions is covered

by special insurance complying with

those provisions.

2. Compensation for damage suffered

by the occupants of vehicles

taking part in races or competitions

such as are referred to in the foregoing

paragraph may, however, be excluded.

Artide 7

1. Motor vehicles normally stationed

outside the territory of a Contracting

State shall be exempt in that

territory from the application of

Article 2 of the annexed provisions

if they are provided with a certificate

issued by the Government of

another Contracting State stating

that the vehicle belongs to that State,

or, in the case of a Federal State, to

the Federal State or one of its constituent

members; in the latter case,

the certificate shail be issued by the

Federal Government.

2. The certificate shall indicate

the authority or body responsible for

paying compensation in accordance

with the law of the country visited

and which may be sued in the courts

competent in such matters under that

law. The State or constituent member

to which the vehicle belongs

shall guarantee such payment.

intervenir entre les deux systémes

seront déterminés dans le cadre des

lois nationales.

Artide 6

1. Lorsque la faculté d’exclusion

de 1’assurance normale visée au paragraphe

2 de 1’article 4 des dispositions

annexées est prévue dans sa

loi nationale, toute Partie Contractante

s’engage å subordonner sur son

territoire l’organisation des courses

ou concours de vitesse, de régularité

ou d’adresse au moyen de véhicules

automoteurs, å une autorisation

administrative. Cette autorisation ne

pourra étre accordée que si une

assurance spéciale répondant aux

dispositions annexées couvre la responsabilité

civile des organisateurs

et des personnes visées å 1’article 3

de ees dispositions.

2. Peut toutefois étre exelue de

cette assurance la reparation des

dommages subis par les occupants

de véhicules qui participent aux

courses ou concours visés au paragraphe

précédent.

Artide 1

1. Les véhicules automoteurs

ayant leur stationnement habituel en

dehors du territoire de Fun des États

Contractants seront dispensés sur ce

territoire de 1’application de 1’article

2 des dispositions annexées lorsqu’ils

seront munis d’une attestation du

Gouvernement d’un autre État Contraetant

constatant que le véhieule

appartient å cet État ou, s’il s’agit

d’un État fédéral, å celui-ci ou å

l’un de ses pays membres; dans ce

dernier cas, 1’attestation sera délivrée

par le Gouvernement fédéral.

2. Cette attestation désignera l’autorité

ou 1’organisme qui sera chargé

de réparer le dommage conformément

ä la loi du pays parcouru et

qui sera susceptible d’étre assigné

devant les juridictions compétentes

selon cette loi. L’État ou le pays

auquel appartient ce véhieule se portera

garant dudit réglement.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1968

om samordningen av systemen enligt

nationell lag.

Artikel 6

1. Har en Fördragsslntande Parts

nationella lag föreskrivit sådant undantag

från försäkring som avses i

artikel 4 mom. 2 i tilläggsbestämmelserna,

åligger det den Parten att

göra sådana prov eller tävlingar med

motorfordon som gäller hastighet,

tillförlitlighet eller skicklighet och

som halls inom dess område beroende

av offentligt tillstånd. Sådant tillstånd

får beviljas endast om den ansvarighet

för skada som åvilar arrangörerna

och de personer som avses

i artikel 3 i tilläggsbestämmelserna

täcks av en särskild försäkring

vilken står i överensstämmelse med

dessa bestämmelser.

2. Från sådan särskild försäkring

får dock undantagas ersättning för

skada som tillfogas innehavare av

fordon vilket deltar i prov eller tävling

som avses i mom. 1.

Artikel 7

1. Motorfordon som normalt är

stationerat utanför en Fördragsslutande

Stats område skall inom detta

vara undantaget från tillämpningen

av artikel 2 i tilläggsbestämmelserna,

om det åtföljs av intyg, utfärdat

av en annan Fördragsslutande Stats

regering, att fordonet tillhör den staten

eller, när det gäller en förbundsstat,

att fordonet tillhör förbundsstaten

eller någon av dess delstater. I

det senare fallet skall intyget utfärdas

av förbundsregeringen.

2- Intyget skall ange den myndighet

eller den inrättning som det åligger

att ersätta skada enligt uppehållslandets

lag och som enligt den

lagen kan instämmas till domstol

som är behörig i sådana frågor. Den

stat eller den delstat i en förbundsstat

som fordonet tillhör skall garantera

sådan ersättning.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj ds proposition nr 115 år 1968

Article 8

The Contracting Parties shall promote

the establishment and operation

of Bureaux for the issne of international

insurance certificates and

for meeting claims for damages in

the circumstances specified in paragraph

2 of Article 2 of the annexed

provisions.

Article 9

1. Each of the Contracting Parties

undertakes either to establish a guarantee

fund or to make other equivalent

arrangenients in order to compensate

injured parties for damage

caused in such circumstances that

a civil liability is incurred, where the

obligation to be insured has not been

complied with or the person liable

has not been identified, or the case

is one excepted from insurance in

accordance with the first sentence

of paragraph I of Article 3 of the

annexed provisions. The conditions

for granting compensation and the

extent of such right shall be determined

by the Contracting Party concerned.

2. Nationals of any Contracting

Party shall be enlitled to bring the

claim provided for in the foregoing

paragraph in any other Contracting

State on equal terms with the nationals

of that State.

Article 10

1. The Contracting Parties undertake

to determine in their municipal

law the persons who shall be responsible

for having the motor vehicle

insured and to take all appropriate

measures, accompanied where necessary

by penal or administrative sanctions,

to enforce the obligations resulting

from the annexed provisions.

2. With a view to the application

of the annexed provisions, the Contracting

Parties undertake to make

appropriate provisions in their mu
-

Article 8

Les Parties Contractantes favoriseront

la constitution et le fonctionnement

de Bureaux destinés å émettre

des certificats internationaux

d’assurance ainsi qu’å régler les

dommages dans le cas prévu å l’article

2, paragraphe 2, des dispositions

annexées.

Article 9

1. Chacune des Parties Contractantes

s’engage å prendre soit les

mesures appropriées en vue de la

constitution d’un fonds de garantie,

soit toute autre mesure équivalenle,

afin d’indemniser les personnes lésées

dans les circonstances ou la

responsabilité civile d’autrui est

engagée pour le dommage, lorsque

1’obligation d’assurance n’a pas été

respectée ou lorsque la personne

civilement responsable n’a pas été

identifiée, ou encore dans les cas

d’exclusion autorisés par la premiére

phrase du paragraphe I de 1’article

3 des dispositions annexées. Chacune

des Parties Contractantes déterminera

les conditions d’octroi et 1’étendue

du droit ä 1’indemnisation.

2. Les ressortissants de chacune

des Parties Contractantes pourront

faire valoir dans un autre État Contractant

le droit prévu au paragraphe

précédent dans la méme mesure que

les ressortissants de ce dernier État.

Article 10

1. Les Parties Contractantes s’engagent

å déterminer dans leur loi

nationale les personnes auxquelles

incombe 1’obligation de faire assurer

le véhicule automoteur et å prendre

les mesures appropriées, en les assortissant

au besoin de sanctions pénales

ou administratives, afin que les

obligations résultant des dispositions

annexées soient respectées.

2. Les Parties Contractantes s’engagent

å prendre dans leur législation

nationale, pour l’application des

dispositions annexées, les mesures

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr it5 år 1008

47

Artikel 8

De Fördragsslutande Parlerna

skall främja inrättandet och drivandet

av inrättningar som utfärdar internationella

försäkringsbevis och

svarar för reglering av skador i fall

som avses i artikel 2 mom. 2 i tillläggsbestämmelserna.

Artikel t)

1. Var och en av de Fördragsslutande

Parterna förbinder sig att antingen

inrätta en garantifond eller

träffa liknande föranstaltningar för

att bereda ersättning åt dem som lider

skada uppkommen under sådana

omständigheter att skadeståndsansvar

föreligger, när försäkringsplikten

icke fullgjorts eller den för skadan

ansvarige icke identifierats eller

undantag från försäkringsplikten

gäller enligt artikel 3 mom. 1 första

punkten i tilläggsbestämmelserna.

Vederbörande Fördragsslutande Part

bestämmer själv villkoren för och

omfattningen av rätten till sådan ersättning.

2. Medborgare i Fördragsslutande

Stat äger göra gällande sådan rätt

som avses i mom. 1 i varje annan

Fördragsslutande Stat på samma villkor

som medborgare i den staten.

Artikel 10

1. De Fördragsslutande Parterna

förbinder sig att genom nationell lagstiftning

bestämma, vilka personer

det åligger att hålla motorfordon försäkrat,

och att vidtaga alla erforderliga

åtgärder, om så behövs i förening

med straffrättsliga eller administrativa

påföljder, för att framtvinga

efterlevnaden av de skyldigheter

som följer av tilläggsbestämmelserna.

2. För att säkerställa tillämpningen

av tilläggsbestämmelserna förbinder

sig de Fördragsslutande Parterna

att i sin nationella lagstiftning

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1968

nicipal law relating to the approval,

or the expiry or withdrawal of the

approval, of insurers and, if necessary,

of the Guarantee Fund and the

Bureau, and also relating to control

of their operations.

Article 11

1. Each Contracting Party shall

determine, as may be necessary, the

authority or person to whom the

notification mentioned in Article 9

of the annexed provisions is to be

made.

2. Each Contracting Party shall

determine what effect the insurance

contract shall have in the case of a

change of ownership of the insured

vehicle.

Artide 12

Except in case of emergency, a

Contracting Party may not denounce

this Convention within less than two

vears from the date on which the

Convention entered into force in respect

of that Party. Denunciation

shall be effected by written notification

to the Secretary-General of the

Council of Europé, who shall inform

the other Contracting Parties thereof;

it shall take effect three months

after the date on which the Secretary-General

received such notification.

Artide 13

1. If, after the entry into force of

the Convention in respect of a Contracting

Party, that Party deems it

necessary to make a reservation,

either not provided for in Annex II

to this Convention or, if provided for

in that Annex, a reservation which

it lias not made previously or has

withdrawn, it shall inform the Secretary-General

of the Council of

Europé of its precise proposal, of

which the Secretary-General shall

then notify the other Contracting

Parties.

appropriées concernant 1’agrément,

la cessation et le retrait de l’agrément

des assureurs et, le cas échéant,

du Fonds de garantie et du Bureau,

ainsi que le contröle de leurs activités.

Artide 11

1. Chacune des Parties Contractantes

déterminera, s’il y a lieu, l’autorité

ou la personne å laquelle la

notification prévue å 1’article 9 des

dispositions annexées sera effectuée.

2. Chacune des Parties Contractantes

déterminera les effets du contrat

d’assurance en cas de transfert

de propriété du véhicule automoteur

assuré.

Artide 12

Sauf en cas de nécessité urgente,

une Partie Contractante ne pourra

dénoncer la présente Convention

avant 1’expiration d’un délai de deux

ans å compter de la date d’entrée en

vigueur de la Convention å son égard.

Toute dénonciation se fera par un

avis écrit et notifié au Secrétaire

Général du Conseil de 1’Europe qui

en informera les autres Parties Contractantes;

eller prendra effet å l’expiration

d’un délai de trois mois

apres la date de la réception de sa

notification par le Secrétaire Général.

Artide 13

1. Si, apres 1’entrée en vigueur de

la présente Convention å son égard,

l’une des Parties Contractantes estime

nécessaire de faire usage soit

d’une réserve non visée å 1’annexe

II å la présente Convention, soit

d’une réserve visée å cette annexe,

mais dont Elle n’avait pas fait usage

antérieurement ou å laquelle Elle

aurait renoncé, cette Partie Contractante

en notifiera la proposition précise

au Secrétaire Général du Conseil

de 1’Europe, qui la communiquera

aux autres Parties Contractantes.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1963

inlaga erforderliga bestämmelser i

fråga om beviljande, upphörande eller

återkallande av tillstånd för försäkringsgivare

och, om så behövs,

för Garantifonden och sådan inrättning

som avses i artikel 8 samt i

fråga om kontroll av dessas verksamhet.

Artikel 11

1. Varje Fördragsslutande Part

skall, i den mån det behövs, bestämma

till vilken myndighet eller person

sådan underrättelse som avses i

artikel 9 i tilläggsbestämmelserna

skall lämnas.

2. Varje Fördragsslutande Part

skall bestämma vilken verkan försäkringsavtalet

skall ha vid övergång

av äganderätten till det försäkrade

fordonet.

Artikel 12

Utom i trängande fall får Fördragsslutande

Part icke säga upp

denna konvention inom mindre än

två år från den dag konventionen

trädde i kraft i förhållande till den

parten. Uppsägning skall ske genom

skriftligt meddelande till Europarådets

generalsekreterare, som skall

underrätta övriga Fördragsslutande

Parter därom och träder i kraft tre

månader efter den dag generalsekreteraren

mottog meddelandet.

Artikel 13

1. Fördragsslutande Part, som

efter det att konventionen trätt i

kraft i förhållande till den Parten

finner det nödvändigt att göra ett

förbehåll som antingen icke angivits

i Annex II till denna konvention eller,

om det angivits i nämnda annex,

icke tidigare gjorts av den Parten

eller har återtagits av Parten, skall

underrätta Europarådets generalsekreterare

om den exakta innebörden

av sitt förslag, varom generalsekreteraren

skall underrätta övriga Fördragsslutande

Parter.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1968

2. If, within the six months following

the notification by the Secretary-General,

the Contracting Parties

signify in writing their agreement

to the proposal, the Contracting

Party which has made the proposal

may amend its legislation accordingly.

The Secretary-General shall

bring the notifications made to him

under this paragraph to the knowledge

of the Contracting Parties.

Article 15

This Convention shall not apply

to overseas territories of the Contracting

Parties.

Artide 15

1. This Convention shall be open

to the signature of the Members of

the Councii of Europé. It shall be

ratified. Instruments of ratification

shall be deposited with the Secretary-General

of the Councii of

Europé.

2. This Convention shall come

into force 90 days after the date of

deposit of the fourth instrument of

ratification.

3. In respect of any signatory

ratifying subsequently, the Convention

shall come into force 90 days

after the date of deposit of its instrument

of ratification.

4. The Secretary-General sliall

notify all the Members of the Councii

and acceding States of the names

of the Signatories, of the entry into

force of the Convention, the names

of the Contracting Parties who have

ratified it and the subsequent deposit

of any instrument of ratification or

accession.

Artide 16

After this Convention has come

into force the Committée of Ministers

of the Councii of Europé may invite

any State which is not a Member of

the Councii to accede to it. Any State

2. Si celles-ci signifient par écrit,

et dans le délai de six mois qui suit

la communication par le Secrétaire

Général, leur accord å cette proposition,

la Partie Contractante qui Pa

faite peut modifier sa législation

dans le sens envisagé. Le Secrétaire

Général portera les Communications

qui lui parviennent en vertu du présent

paragraphe å la connaissance

des Parties Contractantes.

Artide 15

La présente Convention ne s’applique

pas aux territoires d’outre-mer

des Parties Contractantes.

Artide 15

1. La présente Convention est

ouverte å la signature des Membres

du Conseil de 1’Europe. Elle sera ratifiée.

Les instruments de ratification

seront déposés prés le Secrétaire

Général du Conseil de 1’Europe.

2. La présente Convention entrera

en vigueur 90 jours aprés la date du

dépot du quatriéme instrument de

ratification.

3. Pour tout signataire qui la ratifiera

ultérieurement, la Convention

entrera en vigueur 90 jours

aprés la date du depöt de son instrument

de ratification.

4. Le Secrétaire Général notifiera

å tous les Membres du Conseil, ainsi

qu’aux États adhérents, les noms des

signataires, 1’entrée en vigueur de la

Convention, les noms des Parties

Contractantes qui 1’auront ratifiée,

ainsi que le dépöt de tout instrument

de ratification ou d’adhésion intervenu

ultérieurement.

Artide 16

Aprés 1’entrée en vigueur de la

présente Convention, le Comité des

Ministres du Conseil de 1’Europe peut

inviter tout État non membre du

Conseil å adhérer å celle-ci. Tout

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år

2. Om de Fördragsslutande Parterna

inom sex månader efter det generalsekreteraren

lämnat sådan underrättelse

skriftligen meddelar att

de samtycker till förslaget, får den

Fördragsslutande Part som gjort förslaget

ändra sin lagstiftning i enlighet

därmed. Generalsekreteraren

skall bringa de meddelanden som

lämnats till honom enligt denna bestämmelse

till de Fördragsslutande

Parternas kännedom.

Artikel 74

Denna konvention äger icke tilllämpning

på de Fördragsslutande

Parternas områden bortom haven.

Artikel 15

1. Denna konvention är öppen för

undertecknande av Europarådets

medlemmar. Den skall ratificeras.

Ratifikationsinstrumenten skall deponeras

hos Europarådets generalsekreterare.

2. Denna konvention träder i kraft

90 dagar efter dagen för deponerandet

av det fjärde ratifikationsinstrumentet.

3. I förhållande till varje signatärmakt

som därefter ratificerar konventionen

träder denna i kraft 90

dagar efter dagen för deponerandet

av ratifikationsinstrumentet.

4. Generalsekreteraren skall underrätta

alla Rådets medlemmar och

stater som ansluter sig till konventionen

om namnen på signatärmakterna,

om konventionens ikraftträdande,

om namnen på de Fördragsslutande

Parter som ratificerat konventionen

och om varje deponerande

av ratifikations- eller anslutningsinstrument

som sker därefter.

Artikel 16

Sedan denna konvention trätt i

kraft, får Europarådets ministerkommitté

inbjuda varje stat som

icke är medlem av Rådet att ansluta

sig till konventionen. Sålunda in
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1968

so invited may accede by depositing

its instrument of accession with the

Secretary-General of the Council,

who shall notify all the Contracting

Parties and the other Members of

the Council of Europé of such deposit.

The Convention shall come into

force in respect of any State acceding

thereto 90 days after the date of

deposit of its instrument of accession.

Annex I

Provisions annexed to the Convention

Article 1

For the purpose of tliis law:

The term “motor vehicles” shall

mean: mechanically-propelled vehicles

intended to be driven on the

ground other than vehicles running

on rails, and shall include trailers

when coupled, and insofar as the

Government so decides, uncoupled

trailers which are constructed or

adapted to be towed by a motor

vehicle and to carry persons or

goods;

The term “assured” shall mean:

persons whose liability is covered in

accordance with this law;

The term “injured parties” shall

mean: persons entitled to compensation

for damage caused by a motor

vehicle;

The term “insurer” shall mean:

the insurance undertaking'' approved

by the Government in accordance

with paragraph 1 of Article 2, and,

in the case of paragraph 2 of Article

2, the Bureau responsible for the

settlement of claims for damage

caused in the national territory by

vehicles normally stationed outsidc

t hat territory.

Article 2

1. No motor vehicle may be driven

on the public highway, in grounds

État ayant re$u cette imitation

pourra adhérer å la Convention en

déposant son instrument d’adhésion

prés le Secrétaire Général du Conseil,

qui notifiera ce dépot å toutes les

Parties Contractantes ainsi qu’aux

autres Membres du Conseil de l’Europe.

Pour tout État adhérent, la

Convention entrera en vigueur 90

jours apres la date du dépöt de son

instrument d’adhésion.

Annex I

Dispositions annexées å la Convention

Article 1

On entend dans la présente loi :

par « véhicules automoteurs » : les

véhicules destinés å circuler sur le

sol et qui peuvent étre actionnés par

une force mécanique, sans étre liés å

une voie ferrée, les remorques attelées

ainsi que les remorques, mérne

non attelées, qui seront déterminées

par le Gouvernement, lorsque cellesci

ont été construites en vue d’étre

attelées å un véhicule automoteur et

sont destinées au transport de personnes

et de choses;

par « assurés s> : les personnes dont

la responsabilité est couverte conformément

aux dispositions de la présente

loi;

par « personnes lésées » : les personnes

ayant un droit å la réparation

du dommage causé par le véhicule

automoteur;

par « assureur » : 1’entreprise d’assurance

agréée par le Gouvernement

aux termes de 1’article 2, paragraphe

I", et, dans le cas du paragraphe 2

du mérne article, le Bureau assumant

la charge de réparer le dommage

causé sur le territoire national par

des véhicules ayant leur stationnement

habituel en dehors de ce territoire.

Article 2

1. Les véhicules automoteurs ne

sont admis å circuler sur la voie

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1!)(>8

bjuden stat kan ansluta sig till konventionen

genom att deponera sitt

anslutningsinstrument hos Rådets

generalsekreterare, som skall underrätta

alla de Fördragsslutande Parterna

och Europarådets övriga medlemmar

om deponerandet. I förhållande

till varje stat som ansluter sig

till konventionen träder denna i

kraft 90 dagar efter dagen för deponerandet

av anslutningsinstrumentet.

Annex I

Tilläggsbestämmelser till konventionen

Artikel 1

I denna lag förstås med:

»motorfordon»: mekaniskt drivet

fordon, som är avsett för färd på

marken, med undantag av fordon

som går på skenor men inbegripet

släpfordon kopplat till motorfordon

och, i den mån regeringen så bestämmer,

okopplat släpfordon som är

konstruerat eller inrättat för att dragas

av motorfordon och att medföra

personer eller gods;

»försäkrad»; person vars ansvarighet

är täckt enligt denna lag;

»skadelidande»: person som är berättigad

till ersättning för skada orsakad

av motorfordon;

»försäkringsgivare»: försäkringsföretag

som godkänts av regeringen

enligt artikel 2 mom. 1 och, i fall

som avses i artikel 2 mom. 2, den

inrättning som har att utge ersättning

för skada orsakad inom en stats

område av motorfordon vilket normalt

är stationerat utanför detta område.

Artikel 2

1. Motorfordon får icke föras på

allmän väg, på mark till vilken all
4

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 115

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1968

open to the public or in private

grounds to which certain persons

have right of access, unless the civil

liability to which it may give rise is

covered by insurance in accordance

with the provisions of this law.

The insurance must be effected

with an insurer approved by the

Government for this purpose.

2. Nevertheless, motor vehicles

normally stationed outside the national

territory may be driven in that

territory on condition that a Bureau

recognised for this purpose by the

Government assumes direct responsibility

for compensating, in accordance

with municipal law, injured

parties for damage caused by such

vehicles.

Article 3

1. The insurance must cover the

civil liability of the owner and of any

driver or person in charge of the insured

vehicle, with the exception of

persons who have taken control

thereof either by theft or violence or

merely without the consent of the

owner or person in charge. Nevertheless,

in the latter case the insurance

must cover the civil liability of the

driver if he has been able to take

control of the vehicle through the

fault of the owner or person in

charge, or if he is a person employed

to drive the vehicle.

2. The insurance must include

damage caused to persons and property

in the national territory, with

the exception of damage to the insured

vehicle and to property carried

by it.

Article t

1. The following may be excluded

from the benefits of the insurance:

publique, sur les terrains ouverts au

public et sur les terrains non publics

niais ouverts å un certain nombre

de personnes ayant le droit de les

fréquenter, que si la responsabilité

civile å laquelle ils peuvent donner

lieu est couverte par une assurance

répondant aux dispositions de la présente

loi.

L’assurance doit étre contractée

auprés d’un assureur agréé å cette

fin par le Gouvernement.

2. Toutefois, les véhicules automoteurs

ayant leur stationnement

habituel en dehors du territoire national

sont admis å Ia circulation sur

ce territoire, å la condition qu’un

Bureau, reconnu ä cette fin par le

Gouvernement, assume lui-méme ä

I’égard des personnes lésées la

charge de réparer, conformément å

la loi nationale, les dommages causés

par ees véhicules.

Article 3

1. L’assurance doit couvrir la responsabilité

civile du propriétaire, de

tout détenteur et de tout conducteur

du véhicule assuré, å 1’exclusion de

la responsabilité civile de ceux qui se

seraient rendus mailres du véhicule

soit par vol ou violence, soit simplement

sans 1’autorisation du propriétaire

ou du détenteur. Toutefois, dans

ce dernier cas, 1’assurance doit couvrir

la responsabilité civile du conducteur

lorsqu’il lui a été possible de

se rendre maitre du véhicule par une

faute du propriétaire ou du détenteur,

ou lorsque le conducteur est

une personne préposée å la conduite

du véhicule.

2. L’assurance doit comprendre les

dommages causés aux personnes et

aux biens par des faits survenus sur

le territoire national, å 1’exception

des dommages causés au véhicule assuré

et aux biens transportés par

celui-ci.

Article A

1. Peuvent étre exclus du bénéfice

de 1’assurance :

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 11)68

mänheten äger tillträde eller på enskild

mark till vilken ett visst antal

personer äger tillträde, om icke

det skadeståndsansvar som kan uppkomma

på grund därav är täckt av

försäkring enligt bestämmelserna i

denna lag.

Försäkringen skall tagas hos försäkringsgivare

som godkänts av regeringen

för detta ändamål.

2. Utan hinder härav får dock motorfordon,

som normalt är stationerat

utanför en stats område, föras

inom den statens område under förutsättning

att en av regeringen för

ändamålet erkänd inrättning åtagit

sig att direkt gentemot de skadelidande

svara för ersättning i enlighet

med nationell lag för skada som orsakats

av sådant motorfordon.

Artikel 3

1. Försäkringen skall täcka den

ansvarighet för skada som åvilar

ägaren, förare eller innehavare av

det försäkrade fordonet med undantag

för den som kommit i besittning

av fordonet genom stöld eller våld

eller i övrigt utan ägarens eller innehavarens

samtycke. I sistnämnda

fall skall dock försäkringen täcka

den ansvarighet för skada som åvilar

föraren, om dennes besittningstagande

av fordonet möjliggjorts genom

ägarens eller innehavarens vållande

eller om han är anställd för att föra

fordonet.

2. Försäkringen skall omfatta

skada som inom statens område tillfogas

person och egendom med undantag

för skada på det försäkrade

fordonet och på egendom som befordras

därmed.

Artikel 4

1. Från försäkringens förmåner

får undantagas:

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungi. Maj.ts proposition nr 115 är 1968

(a) the driver of the vehicle causing

the damage, the policy-holder

and all persons whose civil liability

is covered by the policy;

(b) the spouses of the persons

mentioned above;

(c) members of the families of

those persons, provided either that

they reside with them or are dependent

on them for their maintenance,

or that they are carried in the vehicle

which caused the damage.

2. Damage caused by the vehicle

during participating in authorised

motor races or competitions, whether

for speed, reliability or skill may

be excluded from the normal insurance.

Article 5

Should it be stipulated in the policy

that the assured shall himself

make some contribution towards

compensation for the damage, the

insurer shall nevertheless remain

liable to the injured party for payment

of the contribution which the

contract lays down as being due by

the assured.

Article 6

1. The injured party has a direct

claim against the insurer.

2. Should there be more than one

injured party, and the total compensation

due exceed the sum insured,

the rightful claims of the injured

parties against the insurer shall be

reduced in proportion to that sum.

Nevertheless, an insurer who,

through ignorance of the existence

of other claims, has in good faith

paid an injured party more than that

party’s proper share, shall be accountable

to the other injured parties

only for the remainder of the

sum insured.

(a) le conducteur du véhicule

ayant occasionné le dommage, ainsi

que le preneur d’assurance et tous

ceux dont la responsabilité civile est

couverte par La police;

(b) le conjoint des personnes visées

å 1’alinéa précédent;

(c) les membres de la famille de

ees mémes personnes, soit habitant

sous leur toit ou entretenus de leurs

deniers, soit transportés dans le

véhicule ayant occasionné le dommage.

2. Peuvent étre exelus de l’assurance

normale les dommages qui

découlent de la participation du

véhicule å des courses ou concours

de vitesse, de régularité ou d’adresse

autorisés.

Article 5

Si le contrat stipule que l’assuré

contribuera personnellement, dans

une certain mesure, au réglement du

dommage, 1’assureur n’en demeure

pas moins tenu envers la personne

lésée au paiement de la contribution

qui, en vertu du contrat, est å la

charge de 1’assuré.

Article 6

1. La personne lésée posséde un

droit propre contre l’assureur.

2. S’il y a plusieurs personnes

lésées et si le total des indemnités

dues excéde la somme assurée, les

droits des personnes lésées contre

1’assureur sont réduits proportionnellement

jusqu’å concurrence de cette

somme. Cependant, 1’assureur qui a

versé de bonne foi å une personne

lésée une somme supérieure å la part

lui revenant, parce qu’il ignorait

l’existence d’autres prétentions, ne

demeure tenu envers les autres personnes

lésées que jusqu’å concurrence

du restant de la somme assurée.

opaginerad Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år lfltiS

(a) föraren av det fordon som orsakar

skadan, försäkringstagaren

samt var och en vilkens skadeståndsansvar

är täckt av försäkringen;

(b) make till nu nämnd person;

(c) medlem av sådan persons familj,

om han sammanbor med denne

eller är beroende av honom för sin

försörjning eller om han befordras

med det fordon som orsakar skadan.

2. Från normal försäkring får undantagas

skada som orsakas av fordonet

vid deltagande i prov eller tävling

som gäller hastighet, tillförlitlighet

eller skicklighet och som anordnats

med särskilt tillstånd.

Artikel 5

Har i försäkringsvillkoren bestämts

att den försäkrade skall själv

till någon del ersätta skadan, är försäkringsgivaren

likväl i förhållande

till den skadelidande ansvarig för

den del av ersättningen som enligt

avtalet skall bäras av den försäkrade.

Artikel 6

1. Den skadelidande kan rikta

sitt anspråk direkt mot försäkringsgivaren.

2. Finnes flera skadelidande och

överstiger den sammanlagda ersättning

vartill de är berättigade försäkringsbeloppet,

skall de skadelidandes

anspråk på ersättning av försäkringsgivaren

nedsättas proportionellt

intill nämnda belopp. Dock är försäkringsgivare,

som, på grund av

bristande kännedom om andra skadelidandes

anspråk och i god tro, utgivit

mera till en skadelidande än

som rätteligen tillkommit denne, i

förhållande till övriga skadelidande

ansvarig endast med återstoden av

försäkringsbeloppet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1968

Article 7

I. The assured must report to the

insurer all accidents of which they

have knowledge. The policy-holder

must supply the insurer with any information

or documents stipulated

in the policy. Assured persons other

than the policy-holder must supply

any information or documents required

by the insurer, åt the latter’s

request.

2. The insurer may make the assured

a party to an action brought

against him by the injured party.

Article 8

1. Any action by the injured party

against the insurer based on the formeds

direct claim against him sliall

be barred after two years have

elapsed since the time of the accident.

2. A written request shall suspend

the period of limitation in respect of

the insurer until such time as he

States in writing that he has broken

off negotiations. The period of limitation

shall not be suspended by

subsequent requests.

Article 9

1. The insurer may not raise

against an injured party the rights

which he possesses vis-å-vis the assured,

by virtue of the contract or of

the provisions of the law relating to

it, to withhold or reduce its benefits.

2. The invalidity or termination of

the insurance contract, its suspension

or that of the guarantee thereunder

may be raised by the insurer against

the injured party only in respect of

accidents occurring after 16 days

have elapsed since the insurer gave

notice of the said invalidity, termination

or suspension. In the case of

Article 7

1. Les assurés doivent déclarer å

1’assureur tous les sinistres dont ils

ont connaissance. Le preneur d’assurance

doit fournir å 1’assureur tous

renseignements et tous documents

prescrits par le contrat d’assurance.

Les assurés autres que le preneur

doivent fournir tous les renseignements

et documents nécessaires å

1’assureur, å la demande de celui-ci.

2. L’assureur peut mettre 1’assuré

en cause dans le procés qui lui est

intenté par la personne lésée.

Article 8

1. Toute action basée sur le droit

propre de la personne lésée contre

1’assureur se prescrit par deux ans,

å compter du fait générateur du

dommage.

2. Une réclamation écrite suspend

la prescription å 1’égard de 1’assureur

jusqu’au jour ou celui-ci déclare

par écrit qu’il rompt les négociations.

Les réclamations ultérieures

ayant le méme objet ne suspendent

pas la prescription.

Article 9

1. L’assureur ne peut opposer å la

personne lésée les droits de refuser

ou de réduire ses prestations qu’il

posséde å 1’égard de 1’assuré en vertu

du contrat ou des dispositions légales

y afférentes.

2. L’assureur ne peut opposer å la

personne lésée la nullité ou la cessation

du contrat, sa suspension ou

celle de la garantie, que pour les

sinistres survenus apres 1’expiration

d’un délai de 16 jours suivant la notification

par 1’assureur de la nullité,

de la cessation ou de la suspension.

En cas d’assurances consécutives,

opaginerad Kontrollera mot PDF

5!)

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1968

Artikel 7

1. Den försäkrade skall till försäkringsgivaren

anmäla alla inträffade

olyckor om vilka han får kännedom.

Försäkringstagaren skall tillhandahålla

försäkringsgivaren alla

npplysningar och handlingar som

föreskrivits i försäkringsvillkoren.

Andra försäkrade än försäkringstagaren

skall på försäkringsgivarens

begäran tillhandahålla alla upplysningar

och handlingar som denne behöver.

2. Försäkringsgivaren får indraga

den försäkrade som part i rättegång

som anhängiggjorts mot försäkringsgivaren

av den skadelidande.

Artikel 8

1. Talan som den skadelidande

kan rikta direkt mot försäkringsgivaren

preskriberas efter två år räknat

från det den skadeorsakande

händelsen inträffade.

2. Skriftligen framställt anspråk

avbryter preskription i förhållande

till försäkringsgivaren och har sådan

verkan tills denne skriftligen förklarar

att han avbrutit förhandlingarna.

Senare framställda anspråk medför

icke preskriptionsavbrott.

Artikel 9

1. Försäkringsgivaren får icke

mot skadelidande göra gällande den

rätt han enligt avtalet eller de lagbestämmelser

som är tillämpliga på

avtalet äger gentemot den försäkrade

att innehålla eller minska förmånerna

enligt avtalet.

2. Att försäkringsavtalet är ogiltigt

eller upphört att gälla eller att

avtalet eller åtagande på grund därav

tillfälligt upphört att gälla får av

försäkringsgivaren åberopas mot

den skadelidande endast i fråga om

skadefall som inträffat sedan 16 dagar

förflutit från det försäkringsgivaren

lämnat meddelande om avta
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1968

consecutive insurances this provision

shall apply only to the last insurer.

3. However, the provisions of the

preceding paragraphs shall not be

applicable insofar as the damage is

effectively covered by another insurance.

4. The provisions of paragraphs 1

and 2 of the present Article shall in

no wise prejudice the insurer’s right

to take action against the policyholder

or an assured person other

than the policy-holder.

Article 10

No departure by way of agreeinent

between individuals may be made

from those provisions of this law

which are designed to protect injured

parties, unless the right to do

so follows from those provisions.

Annex II

Reservations to the Convention

Each Contracting Party may state

its intention:

1. to exempt from compulsory insurance

motor vehicles owned by

corporate persons under public or

private law able to provide sufficient

financial guarantee to be their own

insurer;

2. to allow the deposit of a security

in lieu of insurance by such persons

as it shall determine, provided,

however, that such security offers

injured parties safeguards equivalent

to those afforded by the insurance;

3. to exclude from compulsory insurance

wilful damage caused by the

assured;

4. to exempt from compulsory insurance

the cases specified in the

second sentence of paragraph I of

Article 3 of the annexed provisions;

5. to exempt from compulsory in
-

cette disposition ne s’appliquera

qu’au dernier assureur.

3. Toutefois, les dispositions des

paragraphes précédents ne sont pas

applicables dans la mesure ou le

dommage est effectivement couvert

par une autre assurance.

4. Les dispositions contenues aux

paragraphes 1 et 2 du présent article

ne préjugent en rien du droit de recours

de 1’assureur contre le preneur

d’assurance ou un assuré autre que

le preneur d’assurance.

Article 10

Il ne peut étre dérogé, par des conventions

entre particuliers, aux dispositions

de la présente loi prises en

faveur des personnes lésées, sauf si

une telle faculté résulte de ees dispositions.

Annex II

Réserves å la Convention

Chacune des Parties Contractantes

peut déclarer vouloir :

1. exempter de 1’obligation d’assurance

les véhieules automoteurs

appartenant å des personnes morales

de droit public ou de droit privé qui

justifieront de garanties financiéres

suffisantes pour demeurer leur propre

assureur;

2. remplacer 1’assurance par le

dépöt d’un cautionnement pour certaines

personnes å déterminer par

Elle, å condition que ce cautionnement

offre pour les personnes lésées

des garanties équivalentes å celles

prévues par 1’assurance;

3. exelure de l’obligation de 1’assurance

les dommages causés intentionnellement

par un assuré;

4. exelure de l’obligation de 1’assurance

les cas visés dans la seconde

phrase du paragraphe I de 1’article 3

des dispositions annexées;

5. exelure de l’obligation de kas
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj.ts proposition nr ilo år WOS

lels ogillighet eller upphörande. Har

flera försäkringar meddelats efter

varandra, tillämpas denna bestämmelse

endast på den siste försäkringsgivaren.

3. Bestämmelserna i föregående

mom. tillämpas dock icke i den mån

skadan täcks av annan försäkring.

4. Bestämmelserna i mom. 1 och

2 av denna artikel inskränker icke

på något sätt försäkringsgivarens

återkravsrätt mot försäkringstagaren

eller mot annan försäkrad person.

Artikel 10

Enskilda får icke överenskomma

om avvikelse från de till förmån för

skadelidande i denna lag meddelade

bestämmelserna, om icke sådan rätt

följer av dessa bestämmelser.

Annex II

Förbehåll mot konventionen

Varje Fördragsslutande Part äger

förklara sin avsikt att:

1. från obligatorisk försäkring undantaga

motorfordon tillhörande sådana

offentligrättsliga eller privaträttsliga

juridiska personer som visar

sig kunna erbjuda tillräckliga

ekonomiska garantier för att kunna

uppträda som självförsäkrare;

2. medge de personer som Parten

bestämmer att ställa säkerhet i stället

för att taga försäkring, under

förutsättning dock att sådan säkerhet

erbjuder de skadelidande lika

gott skydd som försäkring;

3. från obligatorisk försäkring undantaga

skada som den försäkrade

orsakat uppsåtligen;

4. från obligatorisk försäkring undantaga

de fall som anges i artikel

3 mom. 1 andra punkten i tilläggsbestämmelserna

;

5. från obligatorisk försäkring un
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1968

surance the driving of a vehicle

without the consent of the owner or

person in charge, or in contravention

of their orders, provided that in

such cases the injured party has a

guarantee of compensation, åt least

in respect of damage to person;

6. to exempt from compulsory insurance

damages for pain and suffering;
7.

to exclude from benefit under

the insurance, when the assured is

a corporate person or a commercial

company not possessing legal personality,

the legal representatives of

the assured, and the spouses of such

representatives, and, under the terms

of paragraph I (c) of Article 4 of the

annexed provisions, members of the

families of such representatives;

8. to exclude from benefit under

the insurance of a motor vehicle any

person who is carried with his consent

in that vehicle although he

knows or should have known that the

vehicle was taken from the rightful

possessor by an unlawful act or is

being used in the perpetration of a

criminal offence;

9. to exempt from compulsory insurance

damage to passengers in the

vehicle that was the cause of such

damage, if they were being carried

free of charge or as a favour;

10. to exempt from compulsory

insurance motor vehicles while being

driven in private grounds to which

certain persons have right of access

and also motor vehicles while taking

part elsewhere than on the public

highway in motor races or competitions,

whether for speed, reliability

or skill;

11. to depart, solely as between its

own nationals, from the terms of

Article 5 of the annexed provisions

in regard to damage to property involving

small sums;

surance le cas de 1’utilisation d’un

véhicule sans 1’autorisation du propriétaire

ou détenteur ou malgré l’interdiction

de ees derniers, ä condition

que la personne lésée posséde la

garantie d’étre indemnisée au moins

en ce qui concerne les dommages corporels;
6.

exempter de 1’obligation de

l’assurance le préjudice moral;

7. exelure du bénéfice de l’assurance,

lorsque 1’assuré est une personne

morale ou une société de droit

commercial ne possédant pas la personnalité

juridique propre, les représentants

légaux de 1’assuré ainsi

que leur conjoint, et, dans les conditions

prévues au paragraphe ler,

sous (c), de 1’article 4 des dispositions

annexées, les membres de la

famille de ees représentants;

8. exelure du bénéfice de l’assurance

dun véhicule automoteur

toute personne qui consent ä étre

transportée par ce véhicule alors

qu’elle sait ou devrait savoir que

celui-ci a été soustrait å son possesseur

légitime par des moyens illicites

ou est utilisé pour perpétrer un

crime;

9. exempter de 1’obligation de

l’assurance les dommages causés aux

personnes transportées par le véhicule

ayant occasionné le dommage

dans le cas de transport gratuit ou

bénévole;

10. exempter de 1’obligation d’assurance

les véhieules lorsqu’ils circulent

sur des terrains non publics

mais ouverts å un certain nombre de

personnes ayant le droit de les fréquenter,

et lorsqu’ils participent,

ailleurs que sur la voie publique, ä

des courses ou ä des concours de vitesse,

de régularité ou d’adresse;

11. apporter, uniquement dans les

rapports entre ses nationaux, des dérogations

ä 1’article 5 des dispositions

annexées, quant aux dommages

matériels d’un faible montant;

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 196S

dantaga förande av fordon utan ägarens

eller innehavarens samtycke eller

i strid med deras föreskrifter, under

förutsättning att i sådant fall den

skadelidande är tillförsäkrad ersättning

åtminstone såvitt angår skada

på person;

6. från obligatorisk försäkring undantaga

ersättning för sveda och

värk;

7. när den försäkrade är en juridisk

person eller ett bolag, som icke

är juridisk person, från förmån på

grund av försäkringen undantaga

den juridiska personens eller bolagets

legale ställföreträdare och dennes

make samt, under de förutsättningar

som anges i artikel 4 mom.

1. c. i tilläggsbestämmelserna, medlem

av sådan ställföreträdares familj;
8.

från förmån på grund av försäkring

för ett motorfordon undantaga

var och en som med sitt samtycke

befordras med fordonet, fastän

han äger eller borde äga kännedom

om att fordonet på olagligt sätt fråntagits

den rättmätige besittningshavaren

eller att fordonet brukas i

samband med förövande av brott;

9. från obligatorisk försäkring undantaga

skada på passagerare i det

fordon som orsakade skadan, om

deras befordran med fordonet skedde

avgiftsfritt eller i övrigt utan vederlag;
10.

från obligatorisk försäkring

undantaga motorfordon vilket föres

på enskild mark, till vilken ett visst

antal personer äger tillträde, samt

motorfordon vilket på annan plats

än på allmän väg deltar i prov eller

tävling som gäller hastighet, tillförlitlighet

eller skicklighet;

It. avvika, uteslutande i fråga om

förhållandet mellan dess egna medborgare,

från föreskrifterna i artikel

5 i tilläggsbestämmelserna såvitt avser

sådan skada på egendom som

uppgår till ringa belopp;

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1968

12. to leave it to its courts to decide

whether, in the case of damage

caused in its territory, Artide 6 of

the annexed provisions shall apply,

indication being given where necessary

to the courts of the principles

on which they should proceed;

13. to depart from the provisions

of paragraph 2 of Article 6 of the

annexed provisions with a view to

provning an alternative method of

apportioning the sum insured;

14. to depart from the provisions

of paragraph 2 of Article 8 of the

annexed provisions;

15. to depart from Article 9 of the

annexed provisions where, in the

cases mentioned in that Article, the

injured party has a guarantee of

compensation för damage to person

and property; the amount of compensation

to which the injured party

will be entitled shall be the same in

the case of personal injury as if there

had been an insurance; in respect of

damage to property the amount of

compensation may be determined

in some otlier manner;

16. to depart from paragraph 2 of

Article 9 of the annexed provisions

in respect of motor vehicles normally

stationed outside its territory.

Protocol of signature

When signing the European Convention

on Compulsory Insurance

against Civil Liability in respect of

Motor Vehicles the signatory Governments

recognise that the term “motor

vehicles” contained in the first

paragraph of Article I of the provisions

annexed to the said Convention

shall be understood to include all

mechanically-propelled vehicles

which are intended to be driven on

the ground other than vehicles running

on rails even if they are connected

to electric conductors, and

also cycles fitted with an auxiliary

engine.

12. laisser å ses tribunaux le soin

d’apprécier si, en cas de dommage

causé sur son territoire, il est fait

application de 1’article 6 des dispositions

annexées, les tribunaux étant

informés au besoin des principes å

respecter;

13. apporter des dérogations au

paragraphe 2 de 1’article 6 des dispositions

annexées en vue d’établir

un autre réglement de répartition de

la somme assurée;

14. apporter des dérogations aux

dispositions du paragraphe 2 de l’article

8 des dispositions annexées;

15. apporter des dérogations å

1’article 9 des dispositions annexées,

lorsque, dans les cas visés å cet article,

la personne lésée posséde la

garantie d’étre indemnisée pour les

dommages corporels et matériels;

1’indemnité å laquelle pourra prétendre

la personne lésée sera accordée

en cas de dommages corporels dans

la méme mesure que s’il y avait une

assurance et en cas de dommages

matériels dans une mesure qui

pourra étre fixée différemment;

16. déroger au paragraphe 2 de

1’article 9 des dispositions annexées

en ce qui concerne les véhicules automoteurs

ayant leur stationnement

habituel en dehors de son territoire.

Protocole de signature

En signant la Convention européenne

relative ä 1’assurance obligatoire

de la responsabilité civile en

matiére de véhicules automoteurs,

les Gouvernements signataires reconnaissent

que sont compris dans

la définition du terme «véhicules

automoteurs» figurant au premier

alinéa de 1’article ler des dispositions

annexées å ladite Convention, tons

les véhicules destinés å circuler sur

le sol et qui peuvent étre actionnés

par une force mécanique sans étre

liés å une voie ferrée méme si ceuxci

sont reliés å un conducteur électrique,

ainsi que les cycles pourvus

d’un moteur auxiliaire.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj. ts proposition nr 115 ur 1968 65

12. överlämna åt sina domstolar

att avgöra huruvida artikel 6 i tillläggsbestämmelserna

skall tillämpas

beträffande skada som uppkommit

inom dess område och att om så behövs

ge domstolarna anvisningar om

de principer som de skall följa;

13. avvika från föreskrifterna i artikel

6 mom. 2 i tilläggsbestämmelserna

i syfte att fastställa en alternativ

metod för försäkringsbeloppets

fördelning;

14. avvika från föreskrifterna i artikel

8 mom. 2 i tilläggsbestämmelserna;
15.

avvika från artikel 9 i tilläggsbestämmelserna,

när i fall som avses

i nämnda artikel den skadelidande

är tillförsäkrad ersättning för skada

på person och egendom. Den skadelidande

skall vid skada på person

äga rätt till ersättning med samma

belopp som skulle ha utgått om försäkring

funnits. Beträffande skada

på egendom får ersättningsbeloppet

bestämmas på annat sätt;

16. avvika från artikel 9 mom. 2

i tilläggsbestämmelserna beträffande

motorfordon som normalt är stationerat

utanför dess område.

Signaturprotokoll

Vid undertecknande av den europeiska

konventionen om obligatorisk

försäkring mot skadeståndsansvar i

fråga om motorfordon erkänner signatärregeringarna

att uttrycket »motorfordon»

i artikel 1 mom. 1 i tillläggsbestämmelserna

till konventionen

skall så förstås att det omfattar

alla mekaniskt drivna fordon som

är avsedda för färd på marken, även

om de är anslutna till elektrisk ledning,

utom sådana som går på skenor,

samt att det omfattar också cykel

försedd med hjälpmotor.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1968

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 2 april 1968.

Närvarande:

f. d. justitierådet Lind,

justitierådet Alexanderson,

regeringsrådet Ringdén,

justitierådet Westerlind.

Enligt lagrådet den 1 april 1968 tillhandakommet utdrag av protokoll över

justitieärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 8 mars

1968, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i

87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över upprättade förslag

till 1) lag angående ändring i lagen den 10 maj 1929 (nr 77) om trafikförsäkring

å motorfordon och 2) lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 31 oktober

1939 (nr 776) med vissa bestämmelser rörande trafikförsäkring å motorfordon,

som nyttjas av staten, m. m.

Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av hovrättsassessorn Eskil Persson.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Ingrid Hellström

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 1 tö år 1968

67

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hullet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

5 april 1968.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson, Lange,

Kling, Johansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson,

Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över förslag

till

1) lag angående ändring i lagen den 10 maj 1929 (nr 77) om trafikförsäkring

å motorfordon,

2) lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 31 oktober 1939 (nr 776) med

vissa bestämmelser rörande trafikförsäkring å motorfordon, som nyttjas

av staten, m. in.

Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat lagförslagen utan erinran,

och hemställer att Kungl. Maj :t genom proposition

dels föreslår riksdagen att godkänna den inom Europarådet den 20 april

1959 avslutade europeiska konventionen om obligatorisk försäkring mot

skadeståndsansvar i fråga om motorfordon,

dels föreslår riksdagen att med vissa i lagförslagen vidtagna redaktionella

jämkningar antaga förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 10 maj 1929 (nr 77) om trafikförsäkring

å motorfordon,

2) lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 31 oktober 1939 (nr 776) med

vissa bestämmelser rörande trafikförsäkring å motorfordon, som nyttjas

av staten, m. m.,

dels anhåller om riksdagens yttrande över det vid statsrådsprotokollet den

8 mars 1968 fogade förslaget till förordning om ändrad lydelse av 11 § 2

mom. vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648) med vissa i

förslaget vidtagna redaktionella jämkningar.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

-1ARCUS BOKTR. STHLM 1968 6101 51

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.