Med förslag om viss kreditgaranti åt svensk varvsindustri
1968-04-05 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1968:119, Med förslag om viss kreditgaranti åt svensk varvsindustri
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1968
1
Nr 119
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag om viss
kreditgaranti åt svensk varvsindustri; given Stockholms
slott den 5 april 1968.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
BERTIL
Krister Wickman
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen framläggs förslag om statlig kreditgaranti intill ett belopp
av sammanlagt 650 milj. kr. åt svensk varvsindustri.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 119
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1968
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
5 april 1968.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson, Lange,
Kling, Johansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson,
Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman.
Statsrådet Wickman anmäler efter gemensam beredning med statsrådets
övriga ledamöter fråga om statlig kreditgaranti åt svensk varvsindustri
och anför.
Chefen för finansdepartementet lämnade i prop. 1963:28 och 1965:46
redogörelser för situationen inom svensk varvsindustri. Det framgick av
redogörelserna att beställningar som varven kunde erhålla vid dessa tidpunkter
i allmänhet inte gav täckning för varvens kostnader. Dessutom
ökade den internationella konkurrensen beträffande kreditgivningen till
fartygsbeställare alltmer. Utvecklingen visade att det blev allt vanligare
med krediter till beställare av 80 % över åtta år och till mycket förmånliga
räntevillkor. I flera länder hade åtgärder vidtagits för att stödja den
egna varvsindustrin, särskilt med avseende på kreditgivningen. Konkurrensen
hade härigenom successivt skärpts. Med hänsyn bl. a. härtill förordade
departementschefen vid båda de berörda tillfällena finansieringshjälp
i form av statlig kreditgaranti för att underlätta de svenska varvens
möjligheter att lämna krediter.
Enligt riksdagens beslut åren 1963 (SU 40, rskr 100) och 1965 (SU 74,
rskr 202) fick de svenska varven generella statliga kreditgarantier på 400
resp. 500 milj. kr. Garantierna begränsades till att avse finansiering av
varvens vid utgången av år 1962 resp. år 1964 utelöpande nybyggnadskrediter
samt — totalt — krediter hänförliga till nybyggnadskontrakt tecknade
före utgången av år 1966. Garantierna har hittills totalt utnyttjats till ca
9/10. De största varven har helt utnyttjat sina garantier.
I skrivelse den 25 maj 1967 till chefen för finansdepartementet aktualiserade
Sveriges varvsindustriförening de problem som föreligger inom
svensk varvsindustri. I skrivelsen framhölls särskilt att konkurrenssituationen
inom internationellt skeppsbyggeri snedvridits genom de olika statliga
stödåtgärderna i andra länder. Ansträngningar som gjorts att skapa
ett normalt konkurrensklimat för svensk varvsindustri hade enligt föreningen
inte lett till något resultat och föreningen anhöll därför om åtgärder,
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1968
som skulle innebära »i första hand en kompensation för varvens förluster
på grund av den artificiella nedpressningen av räntenivån för fartygsnybyggnadskrediter
och i andra hand en sådan ordning att varven kan förlita
sig på en organiserad tillgång på kapital för finansieringen av dylika
krediter». Föreningen uttryckte även önskemål om förhandlingar till lösning
av berörda frågor.
Mot denna bakgrund tillkallade jag med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande
den 30 juni 1967 fyra sakkunniga1 med uppdrag att tillsammans
med representanter för varvsindustrin undersöka de svenska varvens situation
med avseende på lönsamhet, finansiering, produktivitet m. m. samt
föreslå de statliga åtgärder undersökningen kan aktualisera.
De sakkunniga har i skrivelse till Kungl. Maj :t den 20 mars 1968 anfört
att de tillsammans med företrädare för varvsindustriföreningen studerat
bl. a. de svenska varvens finansiering, industrins konkurrensförhållanden
och framtidsutsikter samt dess lämpligaste struktur. Ytterligare undersökningar
och överväganden har emellertid visat sig nödvändiga på flera väsentliga
områden. Då denna verksamhet måste antas ta relativt lång tid i
anspråk är de sakkunniga ense med industrins företrädare om behovet
av en temporär lösning av vissa akuta finansieringsproblem. Detta behov
bör enligt skrivelsen kunna fyllas genom att varvsindustrin — i huvudsaklig
överensstämmelse med vad som tidigare gällt — erhåller statlig fartygskreditgaranti
intill ett belopp av sammanlagt 650 milj. kr. för fartyg på
vilka kontrakt tecknats eller tecknas före utgången av år 1968.
I skrivelsen framhåller de sakkunniga vidare, att varvsindustriföreningens
representanter i förhandlingarna med de sakkunniga förklarat sig
beredda att på resp. företags vägnar — Eriksbergs Mekaniska Verkstads
AB, Götaverken AB, Kockums Mekaniska Verkstads AB och AB Lindholmens
Varv — i positiv anda med de sakkunniga diskutera vissa av de sistnämnda
särskilt upptagna förslag, under förutsättning att den ifrågavarande
statliga kreditgarantin ställs till varvsindustrins förfogande. De konkreta
förslag som skall studeras närmare avser enligt skrivelsen bl. a. etablerandet
av samverkan inom svensk varvsindustri i fråga om forskning och
utveckling, marknadsundersökningar och komponenttillverkning, ett särskilt
nära samarbete mellan varven i Göteborgsområdet samt ändrade samarbetsformer
i Uddevallavarvet. Samtidigt skall ytterligare åtgärder för att
stärka varvsindustrins konkurrensläge diskuteras. Avsikten är att överenskommelser
i hithörande frågor skall kunna föreligga före utgången av år
1968.
Det läge inom den svenska varvsindustrin, som belystes i redogörelserna
av chefen för finansdepartementet åren 1963 och 1965 (prop. 1983: 28,
1 Landshövdningen P. Nyström, ordförande, generaldirektören E. Grafström, förbundsordföranden
Å. Nilsson samt expeditionschefen A. Wallén.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1968
1965:46), har inte undergått någon djupgående förändring under de senaste
åren, i varje fall inte i någon för industrin positiv riktning. Bortsett
från en tillfällig efterfrågeökning i samband med krisen i Mellersta Östern
i juni förra året har efterfrågan på nybyggt tonnage varit i oavbrutet
sjunkande. Härtill kommer att varvsindustrin i världen fortsatt att byggas
ut i snabb takt, vilket ökar risken för ett läge där bestående överkapacitet
råder. De svenska varven har visserligen med sina erkänt goda tekniska
förutsättningar hittills kunnat bibehålla sin andel av världsproduktionen,
men den internationella konkurrensen har ofta medfört att kontrakt måst
tecknas till mycket låga priser. I detta sammanhang bör beaktas, att konkurrensen
kommit att avse inte bara pris, kvalitet och leveranstid utan i
allt högre grad också betalningsvillkoren, där det blivit vanligt att beställare
får kredit på ett belopp av 80 % av köpesumman över en tidrymd
av upp till 8 år och till en räntesats av omkring 5,5 %.
Till den nu angivna inriktningen av den internationella konkurrensen
har den subventionering av egna varv som bedrivs inom skilda länder
aktivt bidragit. Sverige har inom ramen för Organisationen för ekonomiskt
samarbete och utveckling (OECD) tagit upp frågan om en sanering av
konkurrenssituationen i syfte att nå en generell avveckling eller begränsning
av statliga subventionsåtgärder. Vissa utsikter finns f. n. att strävandena
på det internationella planet i en relativt nära framtid skall leda till
överenskommelser, som innebär att subventionsverksamheten i vissa hänseenden
begränsas.
Det är mot bakgrund av de bestående svårigheterna på varvsmarknaden
naturligt att Sveriges varvsindustriförening velat ta upp problemen
till närmare diskussion. De sakkunniga jag tillkallat har tillsammans med
företrädare för varvsindustrin bl. a. diskuterat olika förutsättningar att förbättra
strukturen inom svensk varvsindustri. Närmare analyser av hithörande
problem tar självfallet ganska lång tid i anspråk liksom det förhandlingsarbete
som fordras för att överenskommelser skall nås. Mot bakgrund
härav räknar de sakkunniga med att behöva återstoden av året för
att nå definitiva resultat. Samtidigt har emellertid de sakkunniga funnit
att vissa finansieringsproblem är så akuta för de svenska varven, att ett
uppskov med temporära stödåtgärder skulle kunna få mycket menlig
inverkan på varvens fortsatta verksamhet. Härvidlag är det synbarligen i
första hand fråga om varvens svårigheter att refinansiera krediter avseende
nya fartygsbyggen.
I syfte att underlätta de svenska varvens refinansieringsmöjligheter har
vid två tidigare tillfällen under 1960-talet riksdagen beslutat om generella
statliga kreditgarantier till varvsindustrin till ett sammanlagt belopp av
inemot 1 miljard kr. Dessa garantier har inneburit en betydande finansieringshjälp
men är nu i det närmaste helt utnyttjade. Efter vad som
framgår av de sakkunnigas skrivelse skulle en fortsatt garantigivning
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1968
från statens sida innebära en temporär lindring av varvens akuta svårigheter.
Bl. a. skulle varvens möjligheter att teckna nya kontrakt på fartygsbyggen
underlättas, om varven kunde vara förvissade om att dessa kan
finansieras med utnyttjande av statlig kreditgaranti.
Frågan om eventuella stödåtgärder till den svenska varvsindustrin måste
bedömas med utgångspunkt från våra grundläggande näringspolitiska värderingar.
En väsentlig förutsättning för bevarad framstegstakt — och därmed
långsiktig trygghet för de anställda — är att vårt näringsliv fortlöpande
ställer om sig till nya livskraftiga och expanderande industrigrenar.
Näringspolitiken bör därför i första hand inriktas på att stimulera utvecklingen
på sådana områden. Genom tillväxten där skapas sysselsättningstillfällen
för dem som drabbas av nedgången på andra områden.
Ett särskilt problem föreligger när en industrigren brottas med problem
som kan tänkas vara av tillfällig art. Näringspolitiska åtgärder ägnade att
överbrygga svårigheterna bör i sådana fall inte vara uteslutna, förutsatt
att de framtida konkurrensförutsättningarna för industrigrenen i fråga
kan anses som goda. Bedömningen av framtidsutsikterna blir ofrånkomligen
alltid relativt osäker. Hänsyn måste tas inte bara till den internationella
utvecklingen utan också till branschens inneboende möjligheter att
öka sin konkurrenskraft, exempelvis genom en förbättrad struktur och
andra rationaliseringsåtgärder. Även om en mycket omfattande prognosverksamhet
därför inte kan ge några helt säkra resultat, är den ändå eu
nödvändig förutsättning för ställningstaganden från branschens eller statens
sida.
Det är mot denna bakgrund de sakkunnigas arbete måste ses. Att de
sakkunniga under den korta lid som stått till bilds inte kunnat avsluta
sitt arbete är naturligt. Vad som hittills framkommit har emellertid föranlett
dem att föreslå att den tidigare bedrivna stödverksamheten i form av
kreditgarantier fortsätter i avvaktan på att undersökningsarbetet avslutas.
.Tåg delar de sakkunnigas uppfattning härvidlag. En ny garantigivning
synes vara försvarlig, även om en samlad bild av den svenska varvsindustrins
problem ännu inte föreligger. Avsikten är härvid framför allt att
underlätta för varven att teckna nya kontrakt på fartygsbyggen. Jag vill
emellertid understryka att mitt förordande av en ytterligare garantigivning
— i överensstämmelse med vad förhandlingarna mellan berörda parter synes
ge vid handen — vilar på förutsättningen att varvens företrädare vid
överläggningar med de sakkunniga i positiv anda prövar de konkreta
förslag om samverkan in. m., som de sakkunniga framlagt. De mer långsiktiga
åtgärder som staten kan tänkas behöva vidta med avseende på
varvsindustrin bör bli beroende av en allsidig bedömning av svensk varvsindustris
framtidsutsikter, sedan bl. a. alla möjligheter till ytterligare rationalisering
övervägts närmare under medverkan av berörda varvsföretag.
I detta sammanhang vill jag betona att industrins framtid naturligtvis i
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1968
hög grad är beroende av möjligheterna att på längre sikt nå en avveckling
av alla statliga subventionsåtgärder med avseende på varvsindustrin och
därmed en mer normal konkurrenssituation på marknaden. Det är regeringens
avsikt att fortsätta sina ansträngningar att på det internationella
planet nå överenskommelser, som innebär en verklig sanering av rådande
konkurrensförhållanden. Skulle sådana överenskommelser komma till
stånd och bli effektivt verkande bör självfallet tillämpningen av föreslagna
svenska stödåtgärder anpassas härefter.
För de fartygskreditgarantier som kan komma att ställas till varvsindustrins
förfogande bör tillämpas i huvudsak samma regler som för de garantier
som hittills lämnats. De nya garantierna — vilka i enlighet med de sakkunnigas
förslag bör uppgå till ett sammanlagt belopp av 650 milj. kr. — bör
avse dels varvens per den 31 mars 1968 utelöpande nybyggnadskrediter
samt krediter hänförliga till varvens vid samma tidpunkt inneliggande orderstock
dels krediter hänförliga till nybyggnadskontrakt som tecknas under
återstående delen av år 1968. Beträffande sistnämnda krediter bör vidare
gälla att kredittid och kreditandel inte får överstiga vad som under åren
1965—1967 varit normalt beträffande varvens nybyggnadskontraktering.
Vidare bör garantierna i likhet med de garantier som riksdagen beslutade år
1965 avse lån med en löptid av högst 15 år. Garantierna bör kunna utställas
i utländsk valuta.
De generella fartygskreditgarantier på sammanlagt 900 milj. kr. som
beslöts åren 1963 och 1965 bör — i den mån de ännu inte tagits i anspråk
—- få utnyttjas under samma betingelser som de nya garantierna.
Kungl. Maj :t bör meddela erforderliga föreskrifter beträffande kreditgarantierna
samt fördela dessa efter att ha inhämtat förslag från Sveriges
varvsindustriförening.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t föreslår
riksdagen att
a) bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att ikläda
staten garanti till ett sammanlagt belopp av högst 650 000 000
kr. till svensk varvsindustri på de villkor och enligt de grunder
som angetts i det föregående,
b) beträffande de åren 1963 och 1965 av riksdagen beslutade
kreditgarantierna godkänna de ändrade villkor och
grunder som angetts i det föregående.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680227
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1968:271 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående kostnader för FN-styrkan på Cypern. a1 i texten
- SU 1968:117 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag om viss kreditgaranti åt svensk varvsindustri jämte motioner. s. 1 i texten