Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i lagen den 2 juni 1961 (nr 300) om redareavgift för sjöfolks pensionering

1968-10-18 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1968:147, Med förslag till lag angående ändring i lagen den 2 juni 1961 (nr 300) om redareavgift för sjöfolks pensionering

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 14-7 år 1968

1

Nr 147

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändring i lagen den 2 juni 1961 (nr 300) om

redareavgift för sjöfolks pensionering; given Stockholms

slott den 18 oktober 1968.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunilcationsärenden och lagrådets protokoll, föreslå

riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag angående ändring i

lagen den 2 juni 1961 (nr 300) om redareavgift för sjöfolks pensionering.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Svante Lundkvist

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att nuvarande system för beräkning och uppbörd

av redareavgiften för sjöfolks pensionering ersätts av ett nytt system

som innebär att avgiften samordnas med redareavgiften för sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna

och att uppbörden sker enligt samma regler som

gäller för uppbörden av redares avgifter till den allmänna sjukförsäkringen.

Det nya systemet skall enligt förslaget tillämpas fr. o. in. år 1969.

1 Bihang till riksdagens protokoll 196S. 1 samt. Nr 147

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1968

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 2 juni 1961 (nr 300) om redareavgift för

sjöfolks pensionering

Härigenom förordnas, att 1—3 §§ lagen den 2 juni 1961 om redareavgift

för sjöfolks pensionering skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §•

Redare skall--- — svenskt handelsfartyg.

Till manskapet skall vid tillämpningen

av denna lag hänföras sjöman,

som antagits av redaren eller

befälhavaren och icke tillhör fartygs-

eller maskinbefälet eller är

radiotelegrafist eller ekonomiföreståndare.

Med handelsfartyg förstås fartyg,

som nyttjas till handelssjöfart eller

resandes fortskaffande eller till annat

ändamål, som äger gemenskap

med handelssjöfarten, såsom bogsering,

isbrytning, bärgning eller dykning.

Redareavgift erlägges för sjöman

tillhörande manskapet och utgår

med två och åtta tiondels procent

av sjömannens lön för tid, under

vilken han varit för utrikes fart påmönstrad

svenskt handelsfartyg.

Med lön förstås kontant lön för ordinarie

arbetstid utan annat tillägg

än tjänsteårstillägg.

§•

Redareavgift utgår för varje år

å vad redaren sammanlagt under

året utgivit i lön till sådana arbetstagare,

som avses i 1 § första stycket

förordningen den 16 maj 1958 (nr

295) om sjömansskatt.

Avgiften beräknas för varje redare

å lön i penningar och naturaförmåner

i form av kost eller bostad,

sedan därifrån för varje arbetstagare

dragits sådan del av lön, som för år

räknat överstiger sju och en halv

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Ma j ris proposition nr H7 år 1968

(Nuvarande lydelse)

3

Konungen äger förordna, alt viss

personalgrupp tillhörande manskapet

skall vid tillämpningen av denna

lag likställas med fartygs- och maskinbefälet

samt radiotelegrafist och

ekonomiföreståndare.

(Föreslagen lydelse)

gånger det i 1 kap. 6 § lagen den 25

maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring

avsedda basbelopp som gäller

vid årets ingång. Vid beräkningen

skall bortses från lön till arbetstagare

som icke är obligatoriskt försäkrad

enligt lagen den Ib maj 195b

(nr 2b3) om yrkesskadeförsäkring.

Konungen fastställer procentsats

för redareavgiften med hänsyn till

det avgifIsbehov som föranledes av

de enligt 1 § bestämda eller eljest

gällande grunderna för sjöfolks pensionering.

Fastställd procentsats får

tillämpas tidigast för året näst efter

det år varunder den fastställts.

§•

I fråga om debitering och uppbörd

av redareavgift enligt denna lag äger

förordningen den 18 december 1959

(nr 552) angående uppbörd av vissa

avgifter enligt lagen om allmän försäkring,

m. m. motsvarande tillämpning.

Vid fördelning enligt bb § första

eller andra stycket förordningen

skall redareavgiften jämställas med

de avgifter som avses i 1 § förordningen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969 och äger tillämpning på löner

som utges från och med nämnda dag. Äldre bestämmelser äger alltjämt

tillämpning i fråga om avgift för år 1968 eller tidigare år.

För avgift enligt 2 § beräknas för åren 1969 och 1970 preliminär avgift

särskilt med ledning av arbetsgivaruppgift, som enligt 5 § förordningen

angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. in.

avlämnats för år 1967 respektive år 1968, och med tillämpning i övrigt av

bestämmelserna i samma förordning. Sådan preliminär avgift påföres räkning

enligt 27 § samma förordning, när 17 § förordningen ej är tillämplig.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 147 år 1968

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms

slott den 20 september 1968.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Kling, Johansson, Holmqvist, Aspling,

Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Myrdal,

Odhnoff, Wickman, Moberg.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Lundkvist, anmäler

efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring

i lagen den 2 juni 1961 (nr 300) om redareavgift för sjöfolks pensionering

och anför.

Inledning

Handelsflottans pensionsanstalt (HPA) tog i skrivelse till Kungl. Maj :t

den 15 november 1966 upp frågan om ändring i reglerna om redareavgiften

för sjöfolks pensionering. HPA erinrade om att statskontoret påpekat, att

sjömansregistreringen och därmed sammanhängande verksamhet vid sjömanshusen

till sin omfattning i väsentlig mån är betingad av rådande system

för sjöfolks pensionering, och att statskontoret föreslagit en skyndsam

utredning om sjömanspensioneringen och redareavgiftens beräkning. Vidare

erinrade HPA om att en arbetsgrupp inom sjöfartsstyrelsen sett över bestämmelserna

om mönstring och registrering av sjömän och förutsatt slopande

av de s. k. årsrullorna som nu utgör grundvalen för beräkningen av

redareavgifterna. HPA föreslog bl. a. vissa förenklingar i fråga om beräkning

och uppbörd av redareavgiften.

Efter remiss avgavs yttranden över skrivelsen av riksförsäkringsverket

(RFV), sjöfartsstyrelsen, statskontoret, försäkringsinspektionen, riksrevisionsverket,

arbetsmarknadsstyrelsen, sjömansregister utredningen, riksbanksfullmäktige,

Svenska sjöfolksförbundet, Sveriges redareförening och

Rederiföreningen för mindre fartyg. Flera remissinstanser framhöll olägenheterna

med nuvarande system och betonade, att en utredning av hela frågan

om sjömanspensioneringen och dess administration snarast borde komma

till stånd. Riksdagens revisorer underströk i 1966 års revisionsberättelse

att en översyn av systemet för sjömanspensioneringen borde ske.

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj:ts proposition nr lh7 år 1968

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade jag den 29 december

1967 tre sakkunniga för att utreda sjömanspensioneringen och dess administration

m. in. och därmed sammanhängande frågor.1 De sakkunniga har

antagit benämningen sjömanspensionskommittén.

Kommittén har i PM angående redareavgiften för sjöfolks pensionering

(stencil K 1968: 6) föreslagit att en förenkling av systemet för uttagande av

redareavgift för sjöfolks pensionering genomförs utan att den slutliga utformningen

av ett nytt pensionssystem avvaktas.

Nuvarande förhållanden

Sjömanspensioneringen avser att komplettera den allmänna pensioneringen

genom att ge ekonomiskt stöd åt sjömän i manskapsgrad i åldern

mellan 55 och 67 år.

Enligt lagen om redareavgift för sjöfolks pensionering skall redare betala

avgift för sjöman, vilken såsom manskap varit påmönstrad svenskt handelsfartyg

för utrikes fart. Avgiften utgör 2,8 % av sjömannens lön under

den tid han varit påmönstrad. Med lön förstås kontant lön lör ordinarie

arbetstid utan annat tillägg än tjänsteårstillägg.

Kungl. Maj:t kan förordna att viss personalgrupp inom manskapet skall

likställas med befäl och därmed undantas från det manskap på vars lön avgift

skall beräknas. Så har skett för viss ekonomipersonal, som anslutits till

annan pensionskassa.

Administrationen av sjömanspensioneringen handhas främst av HPA.

Anstaltens uppgifter består väsentligen i behandling av pensionsansökningar,

utbetalning av pensioner och uppbörd av redareavgifter. Enligt kungörelsen

den 2 juni 1961 (nr 801) om redareavgift för sjöfolks pensionering

skall preliminär redareavgift erläggas till HPA för varje period om två månader

räknat från kalenderårets början. Sjömanshusen har till uppgift

bl. a. att fortlöpande registrera sjötid och pensionsgrundande lön och dessutom

slutligen bestämma redareavgifterna med stöd av uppgifter i sjömansrullorna.

HPA:s verksamhet finansieras dels genom den särskilda redareavgiften

enligt lagen om redareavgift för sjöfolks pensionering, dels med avkastningen

av anstaltens fondmedel. HPA:s fondmedel, f. n. sammanlagt 154 milj.

kr., förvaltas av statskontorets fondbyrå.

1 Ledamöter regeringsrådet Bengt Hamdahl, ordf., direktören Niis Grenander och förbundsordföranden

Johan Thore; sekr. organisationsdirektören Gunnar Hävermark.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj ris proposition nr 1''/7 år 1968

HPA

HPA anför i sin skrivelse bl. a. följande. De för sjöfarten speciella avgifterna

såsom redareavgift för sjöfolks pensionering, välfärdsavgift m. fl. medför

ett betydande arbete för såväl rederier som statliga myndigheter. Det är

av vikt att nya regler om redareavgiften görs så enkla som möjligt. Man bör

överväga om inte redareavgiften kan konstrueras så att uppbörden av densamma

görs gemensam med uppbörden av annan utskyld, som antingen är

begränsad till sjöfarten eller uppbärs på särskilt sätt för sjöfartens del. Om

redareavgiften utgår med viss procent av vad redaren under året utgivit i

lön i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad till sådan

arbetstagare, som avses i 1 § första stycket förordningen den 16 maj 1958

(nr 295) om sjömansskatt, kan uppbörden av redareavgiften sannolikt lätt

samordnas med någon av de avgifter som utgår enligt förordningen den 18

december 1959 (nr 555) angående redares avgifter i vissa fall enligt lagen om

allmän försäkring, exempelvis avgiften till sjukförsäkringen. Följden av en

sådan samordning blir att i avgiftsunderlaget i fortsättningen ingår all ombordanställd

personal för vilken avgifter beräknas till sjukförsäkringen.

F. n. utgår redareavgift med relativt obetydliga undantag endast för sådana

personer som har möjlighet att få pension från pensionsanstalten om de

tjänstgör tillräckligt länge i svensk utrikesfart. Det är emellertid endast en

ringa del av det sjöfolk för vilket redareavgift nu betalas, som tjänstgör så

länge att de får pension från anstalten. De allra flesta lämnar yrket långt

tidigare. Redan nu utgår avgiften alltså för mångdubbelt fler än det antal

som verkligen får pension. Avgift utgår också för alla utlänningar. Eu utlänning

kan få pension endast om han stadigvarande mantalsskrivit sig här

i riket från och med 50 års ålder. Hittills har ingen pensionsberättigad utlänning

anmält sig hos pensionsanstalten. Avgift betalas också för sådant

manskap som inte kan förvärva pensionsrätt, nämligen dels sådant manskap

som redan fått pension från anstalten, dels manskap som är äldre än 60 år.

Efter uttag av pension, liksom efter fyllda 60 år saknar en sjöman möjlighet

att tjäna in ytterligare pensionsrätt. Redan nu är det således stor brist i

överensstämmelsen mellan den personalgrupp för vilken redareavgift betalas

och den grupp som verkligen blir berättigad till pension. Om avgiften utgår

på samma underlag som för sjukförsäkringsavgiften för all personal för

vilken sjömansskatt betalas, blir bristen i överensstämmelse något större

bl. a. på grund av att avgift utgår även för befälet och för annan fart än sådan

som berättigar till pension. HPA anser emellertid att den ytterligare

försämringen i överenstämmelsen mellan den personal för vilken avgift

betalas och den personal som kan förutses komma att uppbära pension inte

utgör någon nämnvärd olägenhet. Skrivelsen utmynnar i ett förslag om att

redareavgiften för sjöfolks pensionering skall utgå på vad redaren under

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kiingl. Maj. ts proposition nr 147 år 1968

året utgivit i lön till sådan arbetstagare som avses i 1 § förordningen om

sjömansskatt och att uppbörden skall ske på samma sätt som uppbörden

av redares avgifter i vissa fall enligt lagen om allmän försäkring.

Remissyttrandena

HPA:s förslag om ändrade bestämmelser för redareavgifter för sjöfolks

pensionering tillstyrks allmänt av remissinstanserna, bl. a. Svenska sjöfolksförbundet,

Sveriges redareförening och Rederiföreningen för mindre fartyg.

Statskontoret framhåller i likhet med sjömansregisterutredningen svårigheterna

alt beräkna redareavgifterna enligt gällande bestämmelser och att

korrekt ange den pensionsgrundande inkomst som skall registreras för varje

sjöman. Nuvarande pensionssystem belastar i hög grad sjömansregistreringen

och utgör, närmast genom sitt system för debitering av redareavgift, även

ett hinder för en rationalisering av mönstringsverksamheten. Statskontoret

och sjömansregisterutredningen ser därför med tillfredsställelse att formeina

för avgiftsdebitering omprövas och tillstyrker förslaget till nytt system

för redareavgift, som bl. a. innebär en arbetslättnad för sjömanshusen. Eu

anslutning av detta system till systemet för uttagande av redareavgiften

för den allmänna sjukförsäkringen blir enligt statskontoret och sjömansregisterutredningen

väsentligt enklare än varje annan tänkbar lösning, och

det framstår som en fördel att förslaget innebär i princip full anslutning i

fråga om avgiftsdebiteringen till den form som tillämpas vid den allmänna

försäkringen, bl. a. försäkringen för tilläggspension. Den föreslagna debiteringsformen

skulle därför kunna ingå som ett naturligt led i ett helt nytt

system för sjöfolks pensionering.

Sjöfartsstyrelsen uttalar att ett genomförande av HPA:s förslag innebar

en sådan förenkling, att man bör bortse från de olägenheter som kan uppstå

genom att avgift erläggs även för befälet. Förslaget torde enligt styrelsen inte

medföra några väsentliga olägenheter.

Bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen finner alt den föreslagna ändringen kan

genomföras utan att den mera tidskrävande försäkringstekniska utredningen

behöver avvaktas.

Riksförsäkringsverket framhåller att det för verket skulle medföra relatn l

obetydligt merarbete att debitera och uppbära ett enhetligt procentuellt tilllägg

till den redareavgift för den allmänna sjukförsäkringen som verket nu

tar ut av redare.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr H7 år 1968

Sj ömanspensionskomimttén

Kommittén anför bl. a. följande. Till ett avgiftssystem hör såväl beräkning

av avgiften som debitering och uppbörd. Det nuvarande systemets

brister hänför sig till avgiftsberäkningen och där uteslutande till uträkningen

av lönesummorna. Bl. a. sjömansrullorna är ofta ofullständiga eller felaktiga.

När den av sjömanshuset framräknade definitiva avgiften avviker

från den av redaren preliminärt inbetalda, krävs ett omfattande kontrollarbete

vid sjömanshusen. Det lönebegrepp som används i det nuvarande systemet

har visat sig svårhanterligt i tillämpningen. Procentuttaget är däremot

enkelt och invändningsfritt. Man har sökt få lönesummorna att dels så långt

möjligt avse den personkrets som pensioneringen omfattar dels vara användbara

som underlag för pensionsberäkningen. Mot denna strävan finns i och

lor sig ingen principiell invändning att göra. Systemets brister beror på att

mönstringsinstitutionen valts till uppgiftskälla. Det är utsiktslöst att med

denna uppgiftskälla söka få ett väsentligt bättre avgiftssystem. Man får

därför söka utnyttja andra källor som kan ge lämpligt uppgiftsunderlag för

avgiften. Men hänsyn till kostnaderna måste man bygga på någon redan

befintlig källa. Basen för avgiftsberäkningen bör vara en lönesumma.

Löneuppgifter för ombordanställda finns dels i sjömansrullor och mönstringsbesked,

dels i rederiernas lönebesked vid inbetalning av sjömansskatt,

arbetsgivares kontrolluppgift till lokal skattemyndighet och arbetsgivaruppgift

för allmän försäkring. Skillnaden mellan de olika uppgiftskällornas redovisningsområden

gäller fartygens storlek och fartområden. Sjömansskatten

berör fartyg om minst 100 bruttoton, medan mönstring och nuvarande

Pensionering räknar med fartyg om minst 20 nettoton. De fartyg som faller

mellan dessa båda storleksgränser och som inte går uteslutande i inre fart

ar iå till antalet. Kommittén anser därför att det kan hävdas att olikheterna

mellan uppgiftskällorna är försumbara.

Redares avgifter enligt lagen om allmän försäkring beräknas på grundval

av särskild arbetsgivaruppgift för sjömän i sjömansskattepliktig fart.

Uppgiften upptar en lönesumma per rederi och år omfattande samtliga

ombordanställda, således både befäl och manskap, svenskar lika väl som

utlänningar. Uppgifterna används som underlag för debitering av redarnas

avgifter för försäkringen för tilläggspension samt sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna.

Sådana avgifter debiteras alla redare med samma uttagsprocent

efter en reduktion av den för övriga arbetsgivare gällande procentsatsen

med hänsyn till proportionen svenskar/utlänningar bland samtliga

ombordanställda. Reduktionen görs med hänsyn till att utländska sjömän

belastar dessa försäkringar i ringa grad medan deras löner ingår i lönesummorna.

Eftersom proportionen svenskar/utlänningar icke är densamma i

alla rederier, blir rederierna på delta sätt schablonmässigt behandlade.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1968

Om dessa lönesummor används även för redareavgiften till sjömanspensioneringen,

måste det ske till priset av en ytterligare schablonisering. Lönesummorna

avser alla ombordanställda, medan pensionen endast gäller manskap

och proportionen manskap/befäl icke är densamma hos alla rederier.

Skiljaktigheterna torde enligt kommittén dock inte vara större än att man

kan bortse från dem.

Om redareavgiften för pensioneringen skall grundas på de lönesummor

som ligger till grund för beräkning av avgifter till den allmänna försäkringen,

bör enligt kommittén, såsom även HPA föreslagit, avgiften föras samman

med redareavgiften för sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna. Genom ett enhetligt

procentuellt tillägg för sjömanspensioneringen blir det en fullständig

överensstämmelse mellan de båda redareavgifterna i fråga om såväl beräkning

som debitering och uppbörd. Det särskilda arbete som avgiften för

sjömanspensioneringen orsakar blir förutom beräkning av tilläggsprocenten

endast ett avskiljande av pensioneringens andel efter varje uppbörd samt

utanordning av beloppet till HPA. Detta arbete anses kunna ske utan att

arbetsrutinerna inom RFV rubbas. Vid användning av detta avgiftssystem

drivs enkelheten till det yttersta och de administrativa kostnaderna till eif

minimum.

Kommittén anser att det här redovisade avgiftssystemet är det enda alternativ

till nuvarande system som f. n. kan anvisas.

Kommittén föreslår att nuvarande system för redareavgift för sjöfolks

pensionering ersätts av ett nytt, innebärande att avgiften samordnas med

redareavgiften till sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna. Sistnämnda avgift

utgår med viss procent av vad redaren under året gett ut i lön —

i kontanter och naturaförmåner — till sådana arbetstagare hos honom

som avses i 1 § första stycket förordningen om sjömansskatt. Därvid bortses

från lönedelar som överstiger 7,5 gånger det basbelopp som fastställs

enligt 1 kap. 6 § lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring.

Samma avgiftsunderlag bör enligt förslaget användas för redareavgiften till

sjömanspensioneringen. Det bör åvila RFV att för sjömanspensioneringen

debitera ett enhetligt procentuellt tillägg till den redareavgift för den allmänna

sjukförsäkringen som verket tar ut av redare jämlikt förordningen

angående redares avgifter i vissa fall enligt lagen om allmän försäkring.

Även för uppbörden bör gälla samma regler som de som gäller för uppbörd

av redares avgift till den allmänna sjukförsäkringen. Det bör ankomma på

RFV att överlämna influtna avgiftsbelopp till HPA.

Under åren 1964, 1965, 1966 och 1967 inbringade redareavgiften för sjöfolks

pensionering 3 864 000 kr„ 3 920 000 kr., 3 920 000 kr. resp. 4 437 000

kr. Debiteringsunderlaget för avgiften till sjukförsäkringen för redarnas

ombordanställda personal uppgick under åren 1965 och 1966 till 400 milj.

kr. resp. 405 milj. kr. Fr. o. in. år 1967 bar taket för utgiftsuttaget höjts

från 22 000 kr. till 7,5 gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kung!. Maj:ts proposition nr 147 år 1968

RFV har funnit att med detta högre tak skulle debiteringsunderlaget under

åren 1965 och 1966 ha varit 480 milj. kr. resp. 511 milj. kr. För att eu

redareavgift för sjöfolks pensionering baserad på samma underlag som

redareavgiften till sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna skall inbringa ungefär

samma belopp som nuvarande avgiftssystem, bör enligt kommittén avgiftsuttaget

i nuvarande läge sättas till 0,8 %.

Uttagningsprocenten kan behöva justeras med hänsyn till såväl ändring

i avgiftsunderlaget, t. ex. beroende på variationer i sjömanskårens storlek,

som ändring i de för sjöfollcspensioneringen gällande grunderna eller ändrad

bedömning av dessa grunders finansiella konsekvenser. Det bör därför

enligt kommittén ankomma på Kungl. Maj:t att fastställa avgiftsuttaget

med ledning av det avgiftsbehov som föranleds av de för sjöfolkspensioneringen

gällande grunderna.

Kommittén föreslår att det nya avgiftssystemet införs den 1 januari

1969. Därigenom blir nu rådande system avlöst medan de nuvarande sjömanshusen

ännu består, vilket kommittén anser önskvärt.

Departementschefen

Sjömanspensioneringen avser att komplettera den allmänna pensioneringen

genom att ge sjömän i manskapsgrad visst ekonomiskt stöd i åldern

mellan 55 och 67 år. För en reformering av sjömanspensioneringen tillkallade

jag med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande år 1967 tre sakkunniga,

Sjömanspensionskommittén, att utreda såväl själva sjömanspensioneringen

som dess administration. I det senare hänseendet har åsyftats bl. a. förenkling

och rationalisering av avgiftsuppbörden.

Sjömanspensionskommittén förordar att en förenkling av avgiftsuppbörden

genomförs utan att den slutliga utformningen av ett nytt pensionssystem

avvaktas och föreslår att nuvarande system för redareavgift för sjöfolks

pensionering ersätts av ett nytt som innebär att avgiften samordnas med

redareavgiften till sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna. Enligt förslaget skall

samma underlag användas för de båda avgifterna och skall RFV debitera

ett enhetligt procentuellt tillägg till den redareavgift för den allmänna sjukförsäkringen,

som verket tar ut enligt förordningen angående redares avgifter

i vissa fall enligt lagen om allmän försäkring. Även för uppbörden skall

enligt förslaget gälla samma regler som för uppbörden av redares avgift till

den allmänna sjukförsäkringen. RFV skall överlämna influtna avgiftsbelopp

till HPA.

Det föreslagna nya systemet för uppbörd av redareavgift innebär en betydande

förenkling jämfört med det nuvarande och medför en icke obetydlig

arbets- och kostnadsbesparing. Med den föreslagna omläggningen försvin
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1968

ner också det väsentliga hinder för en rationalisering av sjömanshusens arbete

som deras nuvarande uppgift att beräkna redareavgiften utgör. I likhet

med bl. a. HPA och sjöfartsstyrelsen anser jag att den ytterligare skillnad

som uppkommer mellan avgiftsunderlaget och de inkomster som kan

bil pensionsgrundande inte medför någon nämnvärd olägenhet. Jag förordar

att den av kommittén föreslagna ändringen genomförs utan att utredningen

om pensionssystemet i övrigt avvaktas. Det nya avgiftssystemet bör, som

kommittén föreslagit, införas den 1 januari 1969.

Kommittén har efter jämförelse mellan de influtna redareavgifterna och

debiteringsunderlaget för avgiften till sjukförsäkringen under de senaste

åren funnit att avgiftsuttaget i nuvarande läge behöver sättas till 0,8 % av

debiteringsunderlaget, för att en redareavgift för sjöfolks pensionering baserad

på samma underlag som redareavgiften till sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna

skall inbringa ungefär samma belopp som det som tas ut genom

nuvarande avgiftssystem. Jag anser i likhet med kommittén att uttagsprocenten

inte bör lagfästas. Uttaget kan behöva ändras av olika skäl, t. ex.

förändringar i avgiftsunderlaget. Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att

fastställa avgiftsuttaget med ledning av det avgiftsbehov som föranleds av

de för sjöfolkspensioneringen gällande grunderna.

Enligt 1 § lagen om redareavgift för sjöfolks pensionering bestämmer

Kungl. Maj :t och riksdagen gemensamt grunderna för sjömäns särskilda

rätt till pension. Regler om sådan pension är intagna i reglementet den 2

juni 1961 (nr 302) för handelsflottans pensionsanstalt. Äldre pensionsbestämmelser

gäller fortfarande i viss utsträckning. De ändringar som nu förordas

är inte avsedda att medföra någon rubbning av pensionsreglerna.

I enlighet med vad jag anfört har inom kommunikationsdepartementet

upprättats förslag till lag angående ändring i lagen den 2 juni 1961 (nr 300)

om redareavgift för sjöfolks pensionering. Departementsförslaget torde få

fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga9

Lagförslaget torde inte behöva närmare kommenteras på mer än en punkt.

För debitering och uppbörd av redareavgiften för sjöfolks pensionering skall

enligt vad jag förordat gälla samma regler som för redareavgiften till sjukoch

yrkesskadeförsäkringarna. Enligt förslaget skall därför förordningen

den 18 december 1959 (nr 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt

lagen om allmän försäkring, in. in. äga motsvarande tillämpning. Det betyder

att vad som i förordningen sägs om arbetsgivaravgift skall tillämpas

även på redareavgiften för sjöfolks pensionering. I 44 § första och andra

styckena förordningen hänvisas till en uppräkning i 1 § av de avgifter som

förordningen är tillämplig på. För tydlighetens skull har sagts i förslaget,

att redareavgiften för sjöfolks pensionering skall jämställas med dessa avgifter.

O

1 Bilagan har uteslutits här. Förslaget i bilagan är likalydande med det förslag som är fogat

vid propositionen frånsett vissa smärre ändringar av redaktionell art.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj.ts proposition nr U7 år 1968

Jag hemställer att lagrådets yttrande över lagförslaget inhämtas enligt

87 § regeringsformen genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

s. 13 Kontrollera mot PDF

Ktingl. Maj.ts proposition nr 147 år 1968

13

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 11 oktober 1968.

N är varande:

f. d. justitierådet Lind,

justitierådet Alexanderson,

regeringsrådet Ringdén,

justitierådet Conradi.

Enligt lagrådet den 11 oktober 1968 tillhandakommet utdrag av protokoll

över kommunikationsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet

den 20 september 1968, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till lag angående ändring i lagen den 2 juni 1961 (nr

300) om redareavgift för sjöfolks pensionering.

Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, liade inför lagrådet föredragits

av hovrättsassessorn Gunnar Torgils.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Ingrid Hellström

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr H7 år 1968

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland,

i statsrådet på Stockholms slott den 18 oktober 1968.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lange, Kung,

Johansson, Holmqvist, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist,

Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman, Moberg.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Lundkvist, anmäler

efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande

över förslag till lag angående ändring i lagen den 2 juni 1961 (nr 300)

om redareavgift för sjöfolks pensionering.

Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat lagförslaget utan erinran,

och anför.

Vissa smärre, redaktionella jämkningar bör vidtas i lagförslaget. Bl. a. bör

andra och tredje styckena av 2 § byta plats.

Jag hemställer att Kungl. Maj:t genom proposition föreslår riksdagen att

antaga lagförslaget med angivna ändringar.

Med bitall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Margit Edström

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680438

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. 2LU 1968:72 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 2 juni 1961 s. 1 i texten