Med förslag till förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)
1968-10-18 · 22 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 21 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1968:159, Med förslag till förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1968
1
Nr 159
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni
1953 (nr 272); given Stockholms slott den 18 oktober
1968.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till förordning om ändring i uppbördsförordningen
den 5 juni 1953 (nr 272).
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
BERTIL
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås bl. a. sådana ändringar i uppbördsförordningen
att Kungl. Maj :t får rätt att förordna om uttagande av preliminär A-skatt
för skattskyldigs sidoinkomster, om detta är särskilt påkallat från uppbördssynpunkt.
De föreslagna ändringarna betingas närmast av behovet av
särbestämmelser om skatteavdrag på artistarvoden i vissa fall. 1
1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 159
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1968
Förslag
till
Förordning
om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)
Härigenom förordnas, att 3 § 2 och 3 mom., 7 §, 13 §, 27 § 2 mom. samt
39 § 1 och 3 mom. uppbördsförordningen den 5 juni 19531 skall erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
2 mom. Preliminär skaft ----
1. Preliminär A-skatt--
Med tjänst-----------
Preliminär A-skatt skall utgå enligt
skattetabell, som avses i 4 §, eller
enligt de grunder som angivas i 7, 12
eller 40 §. I särskilda fall må lokal
skattemyndighet föreskriva annan
beräkningsgrund, exempelvis att
skatten skall beräknas å viss del av
inkomsten eller å inkomsten minskad
med visst belopp eller att skatten
skall utgå med särskilt angiven procent
av inkomsten.
Är den,-----------
Är i—-----------
Öretal som —--------— -
2. Preliminär B-skatt
skall i hemortskommunen för inkomståret
utgöras av skattskyldig,
som icke har att erlägga preliminär
A-skatt, samt utgå för inkomster
från den skattskyldiges samtliga förvärvskällor
och för garantibelopp för
fastighet ävensom för förmögenhet.
I annan kommun än hemortskommunen
skall preliminär B-skatt erläggas
för inkomst av fastighet, rörelse
och icke yrkesmässig avyttring
av fastighet samt för garantibelopp
(Föreslagen lydelse)
---preliminär B-skatt.
-----bedriven rörelse.
— till avdrag.
Preliminär A-skatt skall utgå enligt
skattetabell, som avses i 4 §, eller
enligt de grunder som angivas i 7, 12
eller 40 §. Beträffande preliminär
A-skatt för inkomst som avses under
1 andra stycket må Kungl. Maj.t
föreskriva särskild beräkningsgrund.
För enskilda fall må lokal skattemyndighet
föreskriva särskild beräkningsgrund,
exempelvis att skatten
skall beräknas å viss del av inkomsten
eller å inkomsten minskad
med visst belopp eller att skatten
skall utgå med särskilt angiven procent
av inkomsten.
av tjänst.
— preliminär A-skatt.
--hela krontal.
2. Preliminär B-skatt
skall i hemortskommunen för inkomståret
utgöras av skattskyldig,
som icke har att erlägga preliminär
A-skatt enligt 1, samt utgå för inkomster
från den skattskyldiges
samtliga förvärvskällor och för garantibelopp
för fastighet ävensom
för förmögenhet. I annan kommun
än hemortskommunen skall preliminär
B-skatt erläggas för inkomst av
fastighet, rörelse och icke yrkesmässig
avyttring av fastighet samt för
Omtryckt 1967:625.
3
Kungl. Maj.ts proposition nr 159 år 1968
(Nuvarande lydelse)
för fastighet. Preliminär B-skatt
skall utgå enligt särskild debitering.
3 m o in. Kungl. Maj :t må förordna,
att preliminär A-skatt skall
utgå jämväl för tilläggspension enligt
lagen om allmän försäkring samt
för sådan folkpension som utbetalas
tillsammans med tilläggspension eller
i särskild ordning med hänsyn
till samordning med personalpensionsförmån,
så ock för annan inkomst
än sådan som i 2 mom. under
1 första och andra styckena sägs.
(Se vidare anvisningarna.)
7
För inkomst---------
Uppbäres inkomst-------
Skatt enligt---------
Att lokal skattemyndighet äger föreskriva
särskilda grunder för uttagande
av preliminär A-skatt framgår
av 3 § 2 mom.
Bestämmelserna i------
13
Preliminär B-skatt skall, där nedan
icke annorledes stadgas eller särskilda
omständigheter ej till annat
föranleda, utgå med belopp motsvarande
den slutliga skatt, som påförts
den skattskyldige året näst före inkomståret,
till den del sistnämnda
skatt avser annat än utskiftningsskatt,
ersättningsskatt eller sådan i
denna förordning icke omnämnd
skatt eller avgift, vilken påförts jämlikt
bestämmelse i annan författning.
(Föreslagen lydelse)
garantibelopp för fastighet. Preliminär
B-skatt skall utgå enligt särskild
debitering.
3 mom. Kungl. Maj :t må förordna,
att preliminär A-skatt skall
utgå för tilläggspension enligt lagen
om allmän försäkring samt för folkpension
som utbetalas tillsammans
med tilläggspension eller annan förmån.
Om det är särskilt påkallat från
uppbördssynpunkt, må Kungl. Maj:t
förordna att preliminär A-skatt
skall utgå även för annan inkomst
än sådan som utgör den skatt skyldiges
huvudsakliga inkomst av
tjänst eller likställes därmed enligt
2 mom. under 1 andra stycket.
Har förordnande meddelats enligt
detta moment, skall i fråga om inkomst
som förordnandet avser gälla
vad Kungl. Maj.t föreskriver om
beräkning av preliminär skatt, avdrag
för preliminär och kvarstående
skatt samt ansvarighet för sådan
skatt, in. m.
(Se vidare anvisningarna.)
§•
— av inkomsten.
-—- — och uppbördsnämnden.
tio kronor.
Att särskilda grunder för uttagande
av preliminär A-skatt kan föreskrivas
i vissa fall framgår av 3 §
2 mom.
—- — av 40 §.
§•
Preliminär B-skatt skall, där nedan
icke annorledes stadgas eller särskilda
omständigheter ej till annat
föranleda, utgå med belopp motsvarande
den slutliga skatt, som påförts
den skattskyldige året näst före inkomståret,
till den del sistnämnda
skatt avser annat än utskiftningsskatt,
ersättningsskatt eller sådan i
denna förordning icke omnämnd
skatt eller avgift, vilken påförts jämlikt
bestämmelse i annan författning.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1968
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
Vid beräkning av preliminär B-skatt
skall hänsyn tagas till preliminär Askatt
som den skattskyldige kan ha
att erlägga på grund av förordnande
enligt 3 § 3 mom. andra stycket.
Har skattskyldig-----------sådan taxering.
Preliminär B-skatt---— -----slutlig skatt.
27
2 m o in. Vid debitering av slutlig''
skatt skall skattskyldig gottskrivas:
1)
debiterad preliminär B-skatt;
2) sådan preliminär A-skatt, som
den skattskyldiges arbetsgivare i
strid mot bestämmelserna nedan i
denna förordning underlåtit att innehålla
genom skatteavdrag och som
till följd härav av lokal skattemyndighet
fastställts till betalning; samt
3) annan än---skattskyldi
ge
erlagts.
39
1 m o in. Vid utbetalning---
Har arbetstagare,-------
Kungl. Maj:t må i samband med
förordnande enligt 3 § 3 mom. föreskriva,
att skatteavdrag för kvarstående
skatt skall verkställas i annan
ordning än i nästföregående
stycke sägs.
3 mom. Har Kungl. Maj:t meddelat
förordnande som i 3 § 3 mom.
sägs, skall i fråga om skyldighet att
verkställa skatteavdrag, m. m. gälla
vad i samband därmed föreskrives.
(Se vidare anvisningarna.)
§•
2 in o in. Vid debitering av slutlig
skatt skall skattskyldig gottskrivas:
1)
debiterad preliminär B-skatt;
2) sådan preliminär A-skatt, som
den skattskyldiges arbetsgivare i
strid mot denna förordning eller
med stöd av förordningen meddelade
bestämmelser underlåtit att innehålla
genom skatteavdrag och som till
följd härav fastställts till betalning;
samt
3) annan än —--skattskyldi
ge
erlagts.
§•
— erlägga (skatteavdrag),
första utbetalningstillfället.
3 mom. Har Kungl. Maj:t meddelat
föreskrift som i 3 § 2 mom.
under 1 tredje stycket sägs, skall
i fråga om skyldighet att verkställa
skatteavdrag, in. m., gälla vad
Kungl. Maj:t med anledning därav
förordnar.
(Se vidare anvisningarna.)
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1969.
Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1968
5
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
på Stockholms slott den 18 oktober 1968.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lange, Kling,
Johansson, Holmqvist, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson,
Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman, Moberg.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om preliminär skatt
för skattskyldigs sidoinkomster i vissa fall och anför.
Inledning
Under första halvåret 1968 förekom i tidningspressen artiklar om vissa
artisters skatteskulder, i vilka bl. a. kritiserades det gällande uppbördssystemet.
Det gjordes gällande, att det borde åligga skattemyndigheterna att förhindra
uppkomsten av sådana skatteskulder. Även i andra sammanhang
har uppmärksammats att eftersläpningar med skatten lätt kan inträffa för
artister och att nuvarande ordning vid några tillfällen visat sig otillfredsställande.
Med anledning härav har en promemoria med förslag till särbestämmelser
om skatteavdrag från vissa arvoden som utbetalas till artister upprättats
inom finansdepartementet (Stencil Fi 1968: 4). Promemorian utmynnar i
förslag om källskatt på artistarvoden över hela linjen, vilket bl. a. förutsätter
vissa ändringar i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272) (UF).
Promemorians förslag till ändring i UF torde få fogas till statsrådsprotokollet
i detta ärende som bilaga.
Över departementspromemorian har efter remiss yttranden avgetts av
kammarrätten, riksrevisionsverket, centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden
(CFU), exekutionsväsendets organisationsnämnd, poststyrelsen,
länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus och Västerbottens län, Folketshusföreningarnas
riksorganisation, Folkparkernas centralorganisation, Konstnärliga
och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd (KLYS), Svenska musikerförbundet,
Svenska teaterförbundet, Teatrarnas riksförbund och Föreningen
Sveriges fögderi chef er.
Svenska musikerförbundet och Svenska teaterförbundet har avgett ett ge
lf
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 159
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1968
mensamt yttrande, som föranlett instämmande av KLYS. Länsstyrelsen i
Stockholms län har bifogat yttranden över promemorian från de lokala
skattemyndigheterna i Stockholms, Norrtälje och Södertälje fögderier samt
kronofogdemyndigheten i Stockholms distrikt. Länsstyrelsen i Västerbottens
län har till sitt svar fogat yttrande från kronofogdemyndigheten i
Umeå distrikt.
Samtliga remissinstanser anser de nuvarande förhållandena beträffande
skatteuppbörden för artister och därmed likställda otillfredsställande. I allmänhet
tillstyrks särskilda åtgärder för att råda bot på missförhållandena.
Gällande bestämmelser m. m.
Preliminär skatt erläggs antingen som preliminär A-skatt eller som preliminär
B-skatt. Skattskyldig vars huvudsakliga inkomst kommer från anställning
erlägger A-skatt (3 § 2 mom. UF). Dennes huvudarbetsgivare är
skyldig att göra avdrag för den preliminära skatten, som vanligen beräknas
efter skattetabell (39 §). På engångsbelopp som uppbärs vid sidan av huvudsaklig
arbetsinkomst från samme arbetsgivare utgår preliminär A-skatt
enligt grunder som fastställs av CFU. För andra engångsbelopp utgör den
preliminära A-skatten 30 % av inkomsten (7 §). Huvudarbetsgivare som är
skyldig att göra avdrag för anställds preliminära A-skatt skall också göra
avdrag för den anställdes kvarstående skatt.
Skattskyldig som inte erlägger preliminär A-skatt skall betala preliminär
B-skatt, som han själv har att inbetala under angiven uppbördstermin
med de belopp som tas upp på debetsedel avseende preliminär B-skatt (53 §
1 mom.). Den preliminära B-skatten bestäms oftast till belopp som motsvarar
den slutliga skatten enligt debetsedeln på sådan skatt året före inkomståret.
Om det kan beräknas att inkomsten under preliminärskatteåret kommer
att i väsentlig grad avvika från den inkomst som legat till grund för den
senast debiterade slutliga skatten, skall den preliminära B-skatten beräknas
med ledning av s. k. preliminär taxering (13 §), som bestäms med ledning
av preliminär självdeklaration från den skattskyldige. I vissa fall, bl. a. om
inkomsten kan beräknas att öka med en viss kvotdel, är den skattskyldige
pliktig att utan anmaning avge preliminär självdeklaration och kan alltid
göra det om han anser det erforderligt (17 §).
Ett flertal bestämmelser i UF gör det möjligt att bestämma avdraget
för preliminär A-skatt så alt det närmare överensstämmer med den slutliga
skatten. Den lokala skattemyndigheten kan sålunda i särskilda fall
bestämma annan beräkningsgrund för skatteavdrag än den som skulle
gälla enligt förordningen. Skatteavdrag för preliminär A-skatt kan höjas
om arbetstagaren är skattskyldig för annan inkomst än huvudsaklig inkomst
av tjänst, för garantibelopp för fastighet eller för förmögenhet. Om
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 159 år 1968
inkomsten vid sidan av den huvudsakliga tjänsteinkomsten är betydande
eller eljest särskilda omständigheter föreligger, kan den lokala skattemyndigheten
förordna att preliminär B-skatt skall erläggas i stället för preliminär
A-skatt (3 § 2 inom.). Ändrade grunder för uttagande av preliminär
skatt kan föreskrivas sedan debetsedeln på preliminär skatt utfärdats, om
det därigenom kan antas uppkomma bättre överensstämmelse mellan den
preliminära och den motsvarande slutliga skatten (45 § 1 mom.).
Enligt en särskild bestämmelse (3 § 3 mom. UF) kan Kungl. Maj :t förordna,
att preliminär A-skatt skall utgå för bl. a. annan inkomst än sådan
som avses i 2 mom. under 1 första och andra styckena, dvs. huvudsaklig inkomst
av tjänst och därmed likställd inkomst.
Departementspromemorian
Allmänna synpunkter
Mot bakgrunden av gällande bestämmelser om skatteavdrag in. m. diskuteras
i promemorian olika anledningar till att en skattskyldig artist råkar ut
för eftersläpning med skatten. Om han är A-skattebetalare torde eftersläpningen
oftast bero på att inkomsten av huvudanställningen — där avdrag
sker för både preliminär och kvarstående skatt — är endast en bråkdel av
den totala inkomsten, dvs. extrainkomsterna är de väsentliga. Omständigheterna
kan också vara sådana, att den som engagerat artisten är att anse
som huvudarbetsgivare och hade bort göra skatteavdrag. Vid korttidsengagemang
torde emellertid situationen ofta vara sådan att skatteavdrag görs
endast i fall då artisten upplyser arrangören om dennes skyldighet att göra
skatteavdrag.
Om artisten är B-skattebetalare, sägs det i promemorian, inträder skatteeftersläpning
när den preliminära skatten beräknats till för lågt belopp. Det
påpekas att B-skattesystemet som sådant fordrar att den skattskyldige själv
betalar sin skatt — såväl preliminär skatt som kvarstående skatt — under
uppbördsterminen. I annat fall restförs skattebeloppet och indrivningsförfarande
vidtar.
Det uttalas i promemorian att det med den nuvarande ordningen för skatteavdrag
föreligger praktiska svårigheter för den lokala skattemyndigheten
att förebygga skatteeftersläpning för artister, om dessa inte själva medverkar
därtill. De artister som inte har tjänsteinkomst torde oftast vara Bskattebetalare.
I varje fall när inkomsten stiger måste sådan skattskyldig
själv genom ökad skatteinbetalning förhindra att kvarstående skatt uppkommer.
Detsamma gäller skattskyldig med tjänsteinkomst — A-skattebetalare
— om extrainkomsterna är betydande.
I promemorian konstateras, att det allmänt sett föreligger ett önskemål
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1968
att den preliminära skatten skall täcka den slutligt debiterade samt att
många artisters skatteförhållanden inte är tillfredsställande i detta hänseende.
En förändring anses inte kunna åstadkommas med hjälp av de nuvarande
uppbördsbestämmelserna. Skatteeftersläpning för artister torde
kunna effektivt förhindras endast genom att avdrag för preliminär skatt
görs från alla artistarvoden. Lämpligen bör detta ske genom att Kungl.
Maj:t meddelar bestämmelser med stöd av 3 § 3 mom. UF, som dock av
vissa skäl anses beliöva ändras.
Förslag till ändringar i UF
Enligt 3 § 3 mom. UF kan Kungl. Maj :t förordna, att preliminär A-skatt
skall utgå även för annan inkomst än sådan som avses i 3 § 2 mom. under
1 UF, dvs. huvudsaklig inkomst av tjänst och därmed likställd inkomst.
Bestämmelsen infördes på förslag av 1949 års uppbördssakkunniga (SOU
1952:1 s. 216). De sakkunniga uttalade bl. a. att för fria yrkesutövare
(författare och konstnärer) var inkomsten som regel att hänföra till inkomst
av rörelse och att skatteavdrag inte borde utgå på inkomst av litterär, konstnärlig
eller därmed jämförlig verksamhet innan särskild föreskrift meddelats
därom, såvida inte inkomsten kunde rubriceras som inkomst av
tjänst. Departementschefen lade fram förslag i nämnda hänseende enligt
vad de sakkunniga föreslagit (prop. 1953: 100 s. 248). Däremot avstod departementschefen
från att lägga fram förslag om skatteavdrag på bisyssla
(prop. s. 250). De sakkunniga hade föreslagit att sådant avdrag skulle göras
med 25 % av inkomsten. Med bisyssla avsåg de sakkunniga en anställning
eller ett stadigvarande uppdrag, som innehas av en arbetstagare med annan
anställning, vilken i förhållande till förstnämnda anställning eller uppdrag
är att betrakta som hans huvudsakliga anställning (bet. s. 234). Propositionen
bifölls av riksdagen (BeU 33, rskr 187).
Enligt promemorian torde den nämnda fullmakten för Kungl. Maj:t i 3 §
3 mom. UF omfatta ett flertal typer av artistarvoden. Det uttalas vidare att
å andra sidan många fall föreligger, där det kan göras gällande att artistarvode
utgår på grund av bisyssla. För att ett system med skatteavdrag på
artistarvoden skall bli effektivt och enkelt att tillämpa, är det enligt promemorian
därför nödvändigt med en viss utvidgning av Kungl. Maj :ts rätt att
förordna om skatteavdrag enligt 3 § 3 mom. UF. Denna bestämmelse föreslås
skola ändras.
Skatteavdrag skall enligt UF göras endast om den anställde har att erlägga
preliminär A-skatt. För att nu avsett skatteavdrag skall bli obligatoriskt
fordras enligt promemorian att denna princip genombryts. Den förordade
ändringen i 3 § 3 mom. UF föreslås därför skola utformas så att
det ges möjlighet för Kungl. Maj:t att förordna om att skatteavdrag skall
göras oavsett vilket slag av preliminär skatt som den skattskyldige har
Kungl. Maj.ts proposition nr 159 år 1968
9
att erlägga. Med ett sådant innehåll, uttalas i promemorian, torde fullmakten
ha sin plats i 39 § UF.
Vidare föreslås i promemorian en ändring i 27 § 2 mom. UF, som dels
betingas av den föreslagna ändringen i 39 § UF och dels ger uttryck för vad
som tillämpas i praxis beträffande tillgodoräknande av innehållen men ej
inbetald preliminär skatt. Det nuvarande sista stycket i 39 § 1 mom. UF
föreslås upphävt med motiveringen, att dess sakliga innehåll kan anses inrymt
i paragrafens 3 mom.
Förslag till bestämmelser om skatteavdrag från artistarvode, m. m.
De föreslagna bestämmelserna om skatteavdrag från artistarvoden skall
beröras endast i sina huvuddrag.
Avdrag för preliminär skatt föreslås skola göras vid utbetalning av ersättning
för medverkan av artist vid offentlig eller privat tillställning. Skatteavdrag
skall också göras vid utbetalning av ersättning till artist på grund
av royalty eller liknande rättighet. Avdraget skall uppgå till 40 % av ersättningens
storlek och göras av den som utbetalar ersättningen. Skatteavdrag
enligt förslaget skall inte förekomma om skatteavdrag skall göras med stöd
av bestämmelserna i 7 §, 39 § 1 mom. eller 40 § UF eller om bevillningsavgift
utgår enligt förordningen den 23 oktober 1908 (nr 128) angående
bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter. Ersättningen
måste uppgå till visst minimibelopp för att skyldighet att göra det 40-procentiga
avdraget skall föreligga. Detta minimibelopp föreslås till 100 kr.
Vidare föreslås att skatteavdrag skall göras även om artisten eller artistgruppen
är anställd hos juridisk person, som ingått avtal med arrangören
beträffande engagemanget. I sistnämnda fall skall den preliminära skatten
givetvis tillgodoräknas den juridiska personen.
Bland övriga bestämmelser som föreslagits i promemorian kan nämnas,
att den som är skyldig att göra det avsedda skatteavdraget och att inbetala
det skall ha samma ansvar för bristande fullgörande av denna skyldighet
som åvilar arbetsgivare beträffande arbetstagares skatt enligt 75—83 §§ UF.
Promemorian hänvisar till att enligt nuvarande 39 § 3 mom. UF skall, om
Kungl. Maj :t meddelat förordnande som avses i 3 § 3 mom. förordningen,
i fråga om skyldighet att göra skatteavdrag in. m. gälla vad i samband därmed
föreskrivs.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1968
Remissyttrandena
Föreslagna ändringar i UF
I departementspromemorian har med hänvisning till bakgrunden för den
berörda bestämmelsen i 3 § 3 mom. UF gjorts gällande, att Kungl. Maj:t
inte med stöd av bestämmelsen torde kunna förordna att preliminär A-skatt
skall utgå för artistarvoden som utgör bisyssla i förvärvskällan tjänst.
Kammarrätten anser denna tolkning i viss mån tveksam men gör ingen invändning
mot förslaget att ändra bestämmelsen så att den klart kan tilllämpas
även beträffande bisysslor. Länsstyrelsen i Västerbottens län däremot
erinrar om att fastän Kungl. Maj:t enligt 3 § 3 mom. UF har erhållit
bemyndigande av det slag varom här är fråga, man normalt i en kungörelse
brukar föreskriva endast administrativa bestämmelser och inte sådana genom
vilka skyldigheter åläggs den enskilde. Teatrarnas riksförbund uttalar
att den föreslagna särregleringen av skatteuppbörden för artister måste
anses vara av så genomgripande betydelse för därav berörda yrkesgrupper
att bestämmelserna i sin helhet borde omgärdas av det skydd som följer av
lag, stiftad under medverkan av såväl Kungl. Maj :t som riksdagen.
CFU anser det inte påkallat att, såsom föreslagits i promemorian, vid
ändring av 27 § 2 mom. UF särskilt ange att den skattskyldige skall tillgodoräknas
innehållen skatt som arbetsgivaren ej inbetalt.
Föreslagna bestämmelser om skatteavdrag från artistarvode
Flera remissinstanser understryker det otillfredsställande i att många
artister råkar ut för skatteeftersläpning, särskilt som vederbörande ofta
underlåtit att reservera medel för skattebetalning. Kammarrätten vill odelat
ansluta sig till uppfattningen att förhållandena på det observerade området
är otillfredsställande och att det vore önskvärt med regler som förebyggde
effekter sådana som de angivna. De påtalade konsekvenserna är enligt
kammarrättens mening i och för sig en följd av att artisterna i fråga —- av okunnighet om skatte- och uppbördssystemet eller möjligen av nonchalans
eller oförstånd — underlåtit att iaktta vad som från deras sida förutsatts
enligt gällande lagstiftning. Kammarrätten uttalar vidare, att även
om vid ett mer teoretiskt betraktelsesätt artisten själv skall klandras för
den uppkomna situationen, det ofrånkomligen är utformningen av uppbördsreglerna
som lett till de kritiserade resultaten.
Lokala skattemyndigheten i Stockholm vitsordar att det beträffande artister
ofta inträffar att preliminärskatten vida understiger den slutliga skatten.
Även vid förhöjt avdrag, t. o. m. vid avdrag för preliminär A-skatt med
Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1968
11
100 % av lönen, kan det uppstå en avsevärd differens mellan slutlig och
preliminär skatt, uttalar myndigheten.
Folketshusföreningarnas riksorganisation noterar med tillfredsställelse
att frågan om skatteuppbörd inom artistbranschen uppmärksammats av de
ansvariga myndigheterna och vill redovisa en positiv inställning till att speciella
bestämmelser om skatteavdrag för artister införs för att förhindra
missförhållanden av de slag som framkommit under senare tid. En liknande
inställning redovisar Folkparkernas centralorganisation. Svenska musikerförbundet
och Svenska teaterförbundet vill med utgångspunkt från sina erfarenheter
konstatera, att artister och musiker som grupp inte visar mindre
vilja att betala sina skatter än andra kategorier, men vill gärna bekräfta,
att arbets- och betalningsförhållandena för artistkategorierna ofta gör det
svårare för dem att ha ett fast grepp om sina inkomst- och skatteförhållanden
än för de flesta andra. Snabba skiftningar i inkomstförhållandena, engagemangens
karaktär av biinkomster och avsaknaden av fasta bestämmelser
angående avdrag för preliminär skatt gör att det lätt uppstår skatteeftersläpningar,
uttalar förbunden. Teatrarnas riksförbund säger sig dela den i
promemorian grundläggande uppfattningen om önskemålet att genom ett
smidigt uppbördssystem söka förhindra uppkomsten av betydande skatteskulder
för artister, som ju ofta har avsevärda extrainkomster från annat
håll än från huvudarbetsgivaren. Även Föreningen Sveriges fögderichefer
anser det motiverat att särskilda åtgärder vidtas för att eliminera de påtalade
missförhållandena.
Promemorians förslag tillstyrks i princip av kammarrätten — som dock
anser att förslagen måste undergå avsevärda omarbetningar — riksrevisionsverket,
exekutionsväsendets organisationsnämnd, länsstyrelserna i Stockholms
och Malmöhus län samt Svenska teaterförbundet. Länsstyrelsen i
Stockholms län framhåller att det föreslagna skatteavdraget blir till fördel
inte bara för det allmänna utan också för de skattskyldiga som det berör.
CFU anser sig däremot inte kunna biträda förslaget. Nämnden påpekar
att orsakerna till artisternas kvarskatter kan härledas till två moment i vårt
uppbördssystem, varav det ena är principen för debitering och uppbörd av
B-skatt, som förutsätter en positiv medverkan från de skattskyldiga. Nämnden
uttalar att de lokala skattemyndigheterna f. n. praktiskt taget endast i
speciella undantagsfall har möjlighet att övervaka dessa skattskyldiga och
se till att de inte påförs för låg B-skatt. Nämnden anser det emellertid inte
motiverat att införa speciella skatteuppbördsregler för en liten grupp bland
»B-skattarna», vilken av en händelse blivit föremål för särskild uppmärksamhet
från pressens sida. Det andra momentet sammanhänger enligt
nämnden med det ännu olösta problemet med skatteavdrag på bisysslor,
vilket har betydelse för alla arbetstagare med A-skatt och biinkomster. Det
kan enligt nämnden inte finnas anledning att införa specialregler för den
ringa grupp som artisterna utgör, såvida de inte genomgående skulle vara
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1968
dåliga skattebetalare vilket nämnden menar inte har påvisats. Nämnden
medger att skatteintäkterna kommer att öka om förslaget genomförs, men
anser det tveksamt om minskningen av statsverkets skatteförluster kommer
att stå i rimlig proportion till ökningen av nppbördskostnaderna.
CFU uttalar sammanfattningsvis, att de förhållanden som promemorian
berör inte kan anses vara tillfredsställande. Artisternas skatteskulder uppkommer
genom vissa svagheter i uppbördssystemet. Nämnden anser att
frågan om källskatt på inkomst av bisysslor bör lösas snarast och utan avvaktan
på förslag härom från den nu arbetande utredningen om definitiv
källskatt.
Svenska musikerförbundet och Svenska teaterförbundet, som med hänsyn
till de speciella svårigheterna i skattehänseende för artister gärna skulle se
att en mera effektiv ordning för skatteuppbörd genomfördes, är tveksamma
om det är ändamålsenligt att göra en speciallösning för gruppen artister och
att göra det i den form som föreslagits i promemorian. Förbunden anser att
det skulle vara lyckligare om skatteproblemen för artister kunde lösas inom
ramen för en allmän reglering av skatteuppbörden så att i princip alla
slags inkomster av tjänst blev föremål för preliminär skatteinbetalning.
Föreningen Sveriges fögderichefer anser det stötande från rättvisesynpunkt,
att en viss avgränsad grupp skall behandlas hårdare än andra, där
enahanda förhållanden är för handen. De berörda problemen hör nära samman
med frågan om skatteavdrag på alla sidoinkomster och löses därför
bäst i ett större sammanhang, uttalar föreningen.
Kammarrätten berör frågan om det berättigade i särbestämmelser för
gruppen artister och konstaterar, att det bristfälliga i uppbördssystemet
gäller även för andra skattskyldiga, varvid i första hand kammarrätten avser
löntagare med betydande extrainkomster, enskilda företagare och kanske
främst de s. k. fria näringsutövarna. Även bland dessa kategorier skattskyldiga
har iakttagelser kunnat göras som ligger i linje med vad som observerats
beträffande ett antal artister, uttalar domstolen, som likväl anser
att det kan finnas fullgod anledning att just för artisternas del undersöka
möjligheterna att effektivisera uppbördsförfarandet. De mest uppmärksammade
fallen har gällt just artister, vilket måste förmodas ha sammanhängt
med artisternas ofta hastigt uppkommande inkomstökningar. Dessa
har mången gång varit utomordentligt betydande samtidigt som artisternas
inkomstnivå inte sällan varit på sikt instabil, påpekar domstolen. En
del skattskyldiga inom denna inkomsttagargrupp har uppenbarligen haft
särskilda svårigheter när det gällt att anpassa sig till vad lagstiftaren föreskrivit
i skatte- och uppbördsväg. En rent faktisk omständighet, som spelar
sin givna roll när en särbehandling av artisterna övervägs, är vidare enligt
kammarrättens mening att det synes möjligt att för dem föreskriva någon
form av tvångsvis innehållen källskatt, medan detta merendels är uteslutet
beträffande andra skattskyldiga med inkomst av annat än anställning.
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1968
Länsstyrelsen i Stockholms län hänvisar till att kronofogdemyndigheten
i Stockholm ansett att frågan om skatteuppbörden för artistarvoden bör tas
upp i ett större sammanhang, varvid det bör undersökas om särskilda uppbördsregler
bör gälla för ett flertal andra egna företagare. Även länsstyrelsen
anser detta spörsmål böra uppmärksammas i fortsättningen men denna
fråga bör enligt länsstyrelsens mening ej försena den reform som föreslås i
promemorian.
Några remissinstanser ifrågasätter om inte området för de föreslagna
särbestämmelserna bör utvidgas till att avse även andra yrkeskategorier än
artister. Länsstyrelsen i Stockholms län, som härvidlag uttrycker samma
mening som den lokala skattemyndigheten i Stockholm, pekar i detta avseende
på free lancers som medverkar i radio och television. Ofta utbetalas
mycket stora belopp till dessa skattskyldiga, upplyser länsstyrelsen. Kronofogdemyndigheten
i Stockholm vill gå ännu längre och utsträcka de
föreslagna särbestämmelserna även till arkitekter, byggnadskonsulter och
andra verksamma inom entreprenörfacket. Myndigheten upplyser om att de
nämnda yrkeskategorierna jämte free lancers utgör en stor del av de 2 700
skattskyldiga inom kronofogdedistriktet som hade restskatt på minst 25 000
kr. per skattskyldig och tillsammans 176 milj. kr. Riksrevisionsverket tillråder
en utvidgning av möjligheten att göra skatteavdrag på inkomster.
Eu sådan bör enligt verkets mening dock föregås av ytterligare utredning,
varvid bör övervägas införandet av skatteavdrag på alla extrainkomster.
Även Teatrarnas riksförbund, som i princip tillstyrkt promemorians förslag,
ifrågasätter om inte även andra yrkeskategorier än artister borde omfattas
av förslagets bestämmelser.
Länsstyrelsen i Västerbottens län förordar en principiellt annan lösning
än den föreslagna, innebärande att de erforderliga bestämmelserna inarbetas
i UF och att skatteformen för alla artister ändras till preliminär A-skatt.
Länsstyrelsen medger att med den lösning som länsstyrelsen förordar preliminär
skatt ej kommer att dras i en del fall, t. ex. på arvoden till den som
är artist endast vid sidan av en tjänsteanställning, men detta, påpekar länsstyrelsen,
är ej något speciellt just för sådana arvoden.
Folketshusföreningarnas riksorganisation anser att ett alternativ, som bör
allvarligt prövas när det gäller musiker, vore att betrakta orkesterledaren
eller kapellmästaren som arbetsgivare med uppgift att göra skatteavdrag.
Ytterligare skall redovisas ett par synpunkter som förts fram beträffande
detaljer i kungörelseförslaget.
Ett par remissinstanser uttalar tveksamhet om hur begreppet »artist»
skall tolkas vid tillämpningen av de föreslagna bestämmelserna. Kammarrätten
efterlyser motivuttalanden om vad som avsetts gälla i sådana fall
där t. ex. anställda skådespelare, operaartister, musiker, lärda i Lund etc.
mer eller mindre tillfälligt medverkar vid filminspelning eller konsert,
14 Kungl. Maj.ts proposition nr 159 år 1968
framträder i radio eller television eller medverkar i ett »bandat» radioeller
TV-program.
Bl. a. Föreningen Sveriges fögderichefer berör den situation som kan uppkomma
om den uppträdande artisten är anställd hos juridisk person, vilken
ingått avtal med arrangören. Det föreslagna skatteavdraget kommer i sådant
fall att tillgodoräknas den juridiska personen, som oftast torde vara s. k.
enmansbolag. Sådana bolag redovisar regelmässigt inte någon vinst, varför
återbetalning av inbetald skatt kommer att ske om de begär jämkning. Föreningen
uttalar att med hänsyn härtill kommer verkan av de föreslagna
bestämmelserna i dessa fall att bli av ringa eller intet värde och att följden
kan bli att sådana bolag som här avses kommer att bildas i syfte att undvika
verkningarna av de nya avdragsreglerna.
Länsstyrelsen i Stockholms län, som meddelats liknande synpunkter av
en lokal skattemyndighet, anser att missbruk eller olägenheter som uppstår
genom bildandet av s. k. enmansbolag kan rättas till genom lagstiftning eller
på annat sätt. Den lokala skattemyndigheten i Stockholm framhåller behovet
av regler som ger taxerings- och uppbördsmyndigheterna befogenhet att
i de sist berörda fallen bortse från den juridiska personen och anse arvodena
uppburna av artisten i fråga. Myndigheten uttalar generellt att vissa
skattskyldigas åtgärd att »sätta sig på aktier» torde medföra att statsverket
går förlustigt ej obetydliga skattebelopp.
Departementschefen
Allmänna synpunkter
Uppbördssystemet enligt UF har utformats enligt den principen att den
skatt som belöper på en inkomst skall tas ut samtidigt som den skattskyldige
åtnjuter inkomsten, dvs. under inkomståret. Detta kommer till uttryck
i 3 § UF, där det anges att skattskyldig skall betala preliminär skatt
med belopp som så nära som möjligt kan antas motsvara vissa skatter och
avgifter som kommer att debiteras honom i slutlig skatt. Den redogörelse
för gällande bestämmelser som lämnats i det föregående torde visa att åtskilliga
bestämmelser i förordningen är uttryck för denna princip. Det ges
t. ex. möjlighet för den lokala skattemyndigheten att meddela beslut beträffande
den preliminära skatten som syftar till att vad som inbetalas
preliminärt skall i möjligaste mån överensstämma med den slutligt debiterade
skatten. Samma princip låg också bakom de senaste mera omfattande
ändringarna i förordningen, som vidtogs år 1967. Därvid höjdes
skatteavdraget på oregelbundna inkomster till 30 % av inkomsten. Vidare
föreskrevs för det fall då sådana inkomster uppbärs vid sidan av huvudsaklig
tjänsteinkomst att CFU skall bestämma grunden för skatteavdrag.
Det förutsattes att hänsyn härvid skulle tas till marginalskatteprocenten
15
Kungl. Maj.ts proposition nr 159 år 1968
på den ordinarie inkomsten. Bestämmelser infördes också om förhöjt skatteavdrag
när arbetstagare underlåter att lämna sin debetsedel på preliminär
A-skatl till arbetsgivaren eller bevis på att han inte skall erlägga sådan
skatt.
Det ligger inte minst i de skattskyldigas intresse att preliminär skatt tas
ut med ett belopp som i stort sett stämmer överens med vad som beräknas
bli den slutliga skattens storlek. Ofta är det betungande för en skattskyldig
som inte reserverat medel för betalning av sin kvarstående skatt att
jämsides med den preliminära skatten betala skatteskulden. Om inkomsten
minskar kan en stor kvarstående skatt få en direkt ruinerande verkan för
den enskilde eller belasta hans ekonomi under åratal.
De praktiska möjligheterna att nå huvudsaklig överensstämmelse mellan
preliminär skatt och slutlig skatt är olika i fall då den skattskyldige har
att erlägga preliminär A-skatt och då han påförts preliminär B-skatt. I
det förra fallet sker skatteavdrag som i stort sett vanligen närmar sig slutskattens
belopp, om inte extrainkomsterna är betydande. För B-skattebetalarna
kan visserligen den preliminära skatten jämkas under inkomståret,
om inkomsterna ökar eller minskar i högre grad, men sådana åtgärder fordrar
i praktiken oftast att den skattskyldige tar initiativet. Det kan också
vara svårt för en B-skattebetalare att under inkomståret avgöra huruvida
hans inkomst slutgiltigt kommer att ha ökat eller minskat.
Önskemålet att göra uppbörden effektiv och att undvika skatteeftersläpning
ligger bakom den i 3 § 3 mom. UF inskrivna fullmakten för Kungl.
Maj :t att förordna att preliminär A-skatt skall utgå även för annan inkomst
än sådan som enligt förordningen är att beteckna såsom huvudsaklig inkomst
av tjänst eller därmed likställd inkomst och som alltså är underkastad
avdrag för preliminär skatt enligt förordningens vanliga bestämmelser. Bestämmelsen
torde närmast ha tillkommit för att möjliggöra skatteavdrag
från inkomster av rörelse. I varje fall är det oklart om fullmakten innebär
rätt för Kungl. Maj :t att förordna om uttagande av preliminär A-skatt
också på extrainkomster av tjänst.
Fullmakten har hittills inte utnyttjats vilket torde ha i huvudsak två orsaker.
Den ena ligger i bestämmelsens konstruktion. Den synes nämligen
förutsätta att ett förordnande av Kungl. Maj :t inte får strida mot den allmänna
principen i UF, att varje skattskyldig har att betala antingen preliminär
A-skatt eller preliminär B-skatt. Ett förordnande enligt 3 § 3
mom. skulle således inte kunna gälla inkomst som tillkommer B-skattebetalare.
För denna ståndpunkt talar vissa skäl men det kan enligt min
mening med fog ifrågasättas om regeln bör vara undantagslös. Det andra
hindret för att tillämpa fullmakten är den berörda omständigheten att
den i sin nuvarande lydelse knappast kan sägas avse extrainkomster av
tjänst.
En ändring av fullmaktsbestämmelsen har aktualiserats av behovet att
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1968
kunna göra skatteavdrag från vissa artistarvoden. I en promemoria som upprättats
inom finansdepartementet har föreslagits en sådan ändring av bestämmelsen
att förordnande om skatteavdrag skall kunna meddelas att
gälla även om inkomsten är att anse som extrainkomst av tjänst. Promemorian
har remissbehandlats.
Endast ett par remissinstanser har haft något att invända mot den i
promemorian föreslagna justeringen av 3 § 3 mom. UF. Invändningarna
går ut på att även särbestämmelser om skatteavdrag bör i detalj regleras i
en författning, beslutad av Kungl. Maj :t och riksdagen gemensamt. En
sådan mening riktar sig emellertid även mot lämpligheten av bestämmelsen
i dess nuvarande lydelse. Med fullmakten har riksdagen uppenbarligen avsett
att öppna möjlighet för Kungl. Maj :t att om särskilda skäl föreligger
bestämma en form av skatteuppbörd som bättre anpassar sig till särskilda
förhållanden än den i UF föreskrivna. Det ligger i sakens natur att bestämmelser
bör meddelas för en grupp skattskyldiga när fullmakten utnyttjas.
Givetvis måste också ha förutsatts att de grundläggande bestämmelserna
i UF, t. ex. ramen för arbetsgivarnas — eller motsvarande personers
— ansvarighet med avseende på uppbörden, i allt väsentligt bör
avse även preliminär skatt som Kungl. Maj:t förordnar om med stöd av
den berörda bestämmelsen.
Den ifrågasatta ändringen av 3 § 3 mom. UF innebär inte någon principiell
ändring av fullmaktens innebörd utan avser endast att göra den
mer lämpad för sitt ändamål. I det följande förordar jag en omredigering
av fullmaktsbestämmelsen. Om förslaget godkänns avser jag att föreslå
Kungl. Maj :t att meddela bestämmelser om skatteavdrag på vissa artistarvoden.
Ändringar i UF, m. m.
Departementspromemorians förslag innebär att bestämmelserna om rätt
för Kungl. Maj :t att göra skatteavdrag tas in i 39 § UF. Förslaget betingas
av den tidigare berörda omständigheten att skattskyldig skall betala preliminär
A-skatt eller preliminär B-skatt men inte samtidigt båda typerna
av preliminär skatt. De skatteavdrag, som Kungl. Maj :t skulle äga rätt att
förordna om enligt promemorians förslag, skall göras oavsett vilken typ
av preliminär skatt som den skattskyldige har att erlägga och kan därför
med nuvarande ordning inte rubriceras som A-skatt eller B-skatt. Emellertid
bryter förslaget, som det är uppbyggt, UF:s systematik. Det avsedda
syftet torde uppnås utan att denna systematik sätts åsido, om den
bestämmelse i 3 § UF, som reglerar frågan när preliminär B-skatt skall
påföras, ändras. Lämpligen bör föreskrivas att B-skatt påförs den som
inte har att erlägga preliminär A-skatt enligt 2 mom. under 1 UF, dvs.
för huvudsaklig inkomst av tjänst eller därmed likställd inkomst enligt
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1968
förordningen. Det blir då möjligt att beteckna skatt som tas ut på extrainkomster
av tj änst eller på rörelseintäkter m. m. med stöd av Kungl.
Maj :ts förordnande som preliminär A-skatt. I 13 § UF bör föreskrivas att
vid beräkning av preliminär B-skatt hänsyn skall tas till preliminär A-skatt
som kan utgå på grund av sådant förordnande.
Med en sådan utformning bör bestämmelsen om rätten att meddela förordnande
av nämnda slag behålla sin plats i 3 § 3 mom. Vidare bör det
framgå, att förordnandet skall tillämpas endast när det är särskilt påkallat
från uppbördssynpunkt. Med stöd av bestämmelsen bör således alltjämt —
i enlighet med vad som torde ha förutsatts när fullmakten första gången
gavs — inte få meddelas generella föreskrifter om skatteavdrag på sidoinkomster.
Bestämmelsen är avsedd för det fall att ett speciellt behov av särbestämmelser
om uppbörd visat sig föreligga.
I 39 § 1 mom. sista stycket UF finns f. n. meddelad en rätt för Kungl.
Maj :t att i samband med förordnande enligt 3 § 3 mom. föreskriva att
skatteavdrag för kvarstående skatt skall verkställas i annan ordning än
i paragrafens nästföregående stycke sägs, dvs. den ordning som vanligen
gäller för sådant skatteavdrag. Enligt 39 § 3 mom. skall, om förordnande
meddelats enligt 3 § 3 mom., i fråga om skyldighet att verkställa skatteavdrag,
in. in. gälla vad som föreskrivs i samband med förordnandet. Dessa
båda bestämmelser bör enligt min mening inarbetas i 3 § 3 mom. och
ges en något annorlunda utformning. De väsentliga avvikelser från UF:s
bestämmelser, som bör kunna meddelas i anledning av förordnande enligt
momentet, bör preciseras. I samband härmed bör det sista stycket i 39 §
1 mom. upphävas. Jag återkommer i det följande till 39 § 3 mom.
Jag ämnar nu beröra ett behov av ändringar i UF som inte har direkt
samband med det föregående. Enligt den nuvarande lydelsen av 3 § 3
mom. kan Kungl. Maj:t förordna att preliminär A-skatt skall utgå för bl. a.
sådan folkpension som utbetalas i särskild ordning med hänsyn till samordning
med personalpensionsförmån. I vanliga fall skall nämligen preliminär
A-skatt inte utgå för folkpension (10 § UF). Sådant förordnande
har senast meddelats i kungörelsen den 15 mars 1968 (nr 97) om skatteavdrag
i vissa fall från folkpension in. in. Enligt kungörelsen kan statens
personalpensionsverk och kommunernas pensionsanstalt beräkna skatt på
folkpension, som de utbetalar, med frångående av bestämmelserna om
skatteavdrag i UF, om därmed bättre överensstämmelse kan uppnås mellan
preliminär och slutlig skatt för förmånstagaren. En förutsättning för
detta är givetvis, att de nämnda inrättningarna utbetalar folkpension med
hänsyn till pensionens samordning med personalpensionsförmån. Vidare
gäller i berörda fall enligt sistnämnda kungörelse särskilda bestämmelser
om avdrag för kvarstående skatt, in. m.
De nämnda inrättningarna har emellertid att utbetala folkpension även
i vissa fall då sådan samordning som avses i 3 § 3 mom. UF inte före
-
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 196S
ligger och givetvis utbetalar de också förmåner utan samband med folkpension.
Det skulle vara till fördel för både de betalande inrättningarna
och förmånstagarna om den särskilda beräkningen av preliminär A-skatt
kunde tillämpas också i dessa båda fall.
Jag vill därför föreslå den ändringen i 3 § 3 inom., att Kungl. Maj :t
kan förordna om uttagande av preliminär A-skatt för folkpension som
utbetalas tillsammans med tilläggspension eller annan förmån. Kravet på
att samordning mellan folkpension och personalpensionsförmån skall föreligga
för att sådant förordnande skall kunna meddelas bör alltså utgå.
För att den nämnda särskilda beräkningen av preliminär A-skatt skall kunna
avse även annan förmån än folkpension fordras att Kungl. Maj :t får
möjlighet att föreskriva särskild beräkningsgrund beträffande preliminär
A-skatt för pensioner, livräntor o. d., dvs. i stort sett sådan inkomst som
avses i 3 § 2 mom. under 1 andra stycket UF. Jag föreslår att en bestämmelse
härom förs in i 3 § 2 mom. Jag vill vidare föreslå en sådan ändrad
lydelse av 39 § 3 mom. att särbestämmelserna om avdrag för kvarstående
skatt, m. m., som gäller för folkpension, kan tillämpas även på andra
förmånsbelopp som de nämnda inrättningarna utbetalar. De ändringar som
jag nu förordat i 3 § föranleder en ändring av 7 § UF.
Beträffande 27 § 2 mom. UF vill jag efter påpekande från CFU föreslå
den avvikelsen från promemorians förslag, att innehållen ej inbetald
skatt liksom f. n. skall hänföras till skatt som avses under 3 i författningsrummet.
Med den utformning jag föreslagit av bestämmelsen i 3 § 3 mom.
bör 27 § 2 mom. 2 liksom hittills uttryckligen avse preliminär A-skatt.
De föreslagna ändringarna i UF bör träda i kraft den 1 januari 1969.
Om förslagen till ändring i UF antas avser jag — som förut nämnts —
att föreslå Kungl. Maj :t att meddela bestämmelser om skatteavdrag i vissa
fall från artistarvode. Jag ämnar i det följande mot bakgrunden av
vad som föreslagits i departementspromemorian anlägga några synpunkter
på hur sådana bestämmelser bör utformas. Innan jag går in på detta vill
jag emellertid beröra ett par principiella invändningar mot promemorians
förslag.
Ett par remissinstanser har ansett att frågan om skatteavdrag på artistarvoden
bör lösas i samband med frågan om skatteavdrag på sidoinkomster
över huvud taget. Det har också uttalats att det måste anses stötande från
rättvisesynpunkt, att en viss avgränsad grupp som artisterna behandlas
hårdare än andra grupper där liknande förhållanden är för handen.
Frågan om skatteavdrag på alla sidoinkomster är ett omfattande spörsmål,
som inte kan lösas utan en grundlig utredning. Den arbetande källskatteutredningen
torde komma att behandla denna fråga. Att bestämmelser
inte f. n. kan meddelas om skatteavdrag på alla sidoinkomster är
enligt min mening inte något skäl för att avstå från avdragsbestämmelser
med mer begränsad räckvidd, om därigenom ett bättre uppbördsresultat
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1968
kan uppnås. Inte heller kan jag anse att gruppen artister kan anses speciellt
hårt behandlad om särbestämmelser som de i promemorian föreslagna
genomförs. Som jag förut antytt måste i själva verket riksdagen — när
fullmakten inskrevs i UF — ha förutsatt att särbestämmelser om skatteavdrag
ibland är berättigade. Vidare innebär den framförda invändningen
i princip att skattskyldig, på vars inkomster man gör avdrag för preliminär
skatt, är i ett speciellt ogynnsamt läge jämfört med den som själv får sköta
inbetalningen av sin preliminär skatt. Av flera skäl anser jag ett sådant
resonemang ohållbart. Beträffande uppbörd genom skatteavdrag måste
huvudfrågan i stället vara den om behov av bestämmelser härom föreligger
i sådan grad, att uppbördsmyndigheter och de som har att göra skatteavdragen
bör belastas med det besvär som preliminär källskatt innebär. Detta
är enligt min mening fallet beträffande artistarvoden. Om särbestämmelser
av hithörande slag behövs även för andra grupper än artister får övervägas
i senare sammanhang, bl. a. efter utredning om kvarstående skattebelopp
och restförd skatt i någon högre grad kan hänföras till annan speciell
yrkesgrupp.
Jag är alltså f. n. inte beredd att, såsom ett par remissinstanser föreslagit,
förorda att de särbestämmelser som enligt promemorians förslag
skall gälla för artistarvoden utvidgas till att omfatta även arvoden till free
lancers m. fl.
Remissyttrandena över departementspromemorian med förslag till bestämmelser
på förevarande område ger alla uttryck för åsikten att vissa
artisters skatteeftersläpning innebär missförhållanden, som grundas på
vissa svagheter i vårt uppbördssystem. Remissinstanserna synes också enhälligt
ha ansett att man bör söka bota dessa missförhållanden. Enligt min
mening är det angeläget att snarast få till stånd en ordning som innebär
att preliminär skatt dras från artistarvode när det utbetalas.
De förslag till bestämmelser i syfte att förebygga skatteeftersläpning för
artister, som framkommit vid remissbehandlingen och som i princip avviker
från promemorians förslag, anser jag underlägsna det senare i fråga
om effektivitet in. in. I flera avseenden har remissinstanserna dock framfört
vägande synpunkter beträffande utformningen av bestämmelser på
området.
Enligt min mening bör bestämmelserna utformas med hänsyn till vissa
speciella förhållanden inom nöjesbranschen, särskilt till den omständigheten
att många nöj esarrangörer, t. ex. föreningar av åtskilliga slag, saknar
egentlig kameral organisation. Det är därför angeläget att bestämmelserna
blir så klara och enkla som möjligt. Tveksamhet om huruvida
skatteavdrag skall göras eller beträffande avdragets storlek skall normalt
inte behöva uppkomma. Huvudregeln bör vara den, att skatteavdrag alltid
skall ske när arvode utbetalas för medverkan av artist i denna hans
egenskap. Skatteavdrag torde dock i princip behöva göras endast när artistarvodet
utgör omkostnad i utbetalarens rörelse.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1968
I linje med det anförda ligger att skatteavdrag i förevarande fall bör
utgå med en fast procentsats, lika för alla. Det avdrag som föreslagits i
departementspromemorian, 40 % på arvodesbeloppet, är i varje fall inte
för högt.
Det föreslagna minimibeloppet om 100 kr. på arvode från vilket avdrag
skall göras torde böra höjas avsevärt. Avsikten med bestämmelserna är
ju att förhindra de stora skatteeftersläpningarna.
Liksom föreslagits i departementspromemorian anser jag att skatteavdrag
bör ske även i fall då ersättning för artistmedverkan betalas till juridisk
person. Reglerna blir härigenom enklare att tillämpa för den som har att
göra skatteavdrag. Min uppfattning i detta avseende betingas också av vad
flera remissinstanser uttalat om att skatteförluster kan uppkomma genom
att ersättning för artistmedverkan betalas till bolag i stället för artisten. Det
bör emellertid ges möjlighet för juridisk person att efter medgivande från
CFU slippa skatteavdrag från ersättning som här avses, om det görs sannolikt
att slutlig skatt inte kommer att påföras denna eller eljest särskilda
skäl föreligger.
Ett par remissinstanser har menat att svårigheter kommer att uppstå
beträffande tolkningen av begreppet artist i förevarande sammanhang. En
bestämmelse bör finnas som innehåller en allmän beskrivning av vad som
avses med artistisk verksamhet och en exemplifiering av artistbegreppet.
Enligt min mening bör frågan om en person i förvarande avseende är att
anse som artist avgöras med hänsyn till hans verksamhet i stort, inkomsterna
härav m. in. Enbart den omständigheten att en person medverkar i
t. ex. ett nöjesprogram i radio eller television bör inte medföra att skatteavdrag
skall göras från den ersättning som han får för sin medverkan. Jag
vill erinra om att CFU enligt punkt 5 av anvisningarna till 39 § UF kan
meddela bindande besked rörande tillämpningen av bestämmelserna om
när skatteavdrag skall göras.
Hemställan
Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t genom
proposition föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet upprättat
förslag till förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni
1953 (nr 272).
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Margit Edström
Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1968
21
Bilaga
Departementspromemorians förslag
till
Förordning
om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)
Härigenom förordnas, dels att 3 § 3 mom. uppbördsförordningen den 5
juni 19531 skall upphöra att gälla, dels att 27 § 2 mom. samt 39 § 1 och 3
mom. samma förordning skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande hjdelse)
3 §•
3 mom. Kungl. Maj:t må förordna,
att preliminär A-skatt skall
utgå jämväl för tilläggspension enligt
lagen om allmän försäkring samt
för sådan folkpension som utbetalas
tillsammans med tilläggspension
eller i särskild ordning med hänsyn
till samordning med personalpensionsförmån,
så ock för annan inkomst
än sådan som i 2 mom. under
1 första och andra styckena sägs.
(Se vidare anvisningarna.)
27 §.
2 mom. Vid debitering----
2) sådan preliminär A-skatt, som
den skattskyldiges arbetsgivare i
strid mot bestämmelserna nedan i
denna förordning underlåtit att innehålla
genom skatteavdrag och som
till följd härav av lokal skattemyndighet
fastställts till betalning; samt
3) annan än under 1) och 2) avsedd
preliminär skatt, som av den
skattskyldige erlagts.
(Föreslagen lydelse)
(Se vidare anvisningarna.)
— preliminär B-skatt;
2) sådan preliminär skatt, som
den skattskyldiges arbetsgivare i
strid mot bestämmelser underlåtit
att innehålla genom skatteavdrag
eller att inbetala till statsverket sedan
den innehållits och som till följd
härav fastställts till betalning; samt
3) annan än under 1) och 2) avsedd
preliminär skatt, som erlagts
för den skattskyldige.
39 §.
1 in o m. Vid utbetalning-------första utbetalningstillfället.
Kungl. Maj:t må i samband med
förordnande enligt 3 § 3 mom. föreskriva,
att skatteavdrag för kvarstående
skatt skall verkställas i an
-
1 Omtryckt 1967:625.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1968
(Nuvarande lydelse)
nan ordning än i nästföregående
stycke sägs.
3 mom. Har Kungl. Maj:t meddelat
förordnande som i 3 § 3 mom.
sägs, skall i fråga om skyldighet
att verkställa skatteavdrag, m. m.
gälla vad i samband därmed föreskrives.
(Se vidare anvisningarna.)
(Föreslagen lydelse)
3 m o m. Kungl. Maj. t må förordna,
att skatteavdrag skall göras även
från tilläggspension enligt lagen om
allmän försäkring samt från sådan
folkpension som utbetalas tillsammans
med tilläggspension eller i
särskild ordning med hänsyn till
samordning med personalpensionsförmån,
så ock, om det år särskilt
påkallat med hänsyn till skatteuppbörden,
från sådan inkomst som
icke utgör den skattskyldiges huvudsakliga
inkomst av tjänst.
Har Kungl. Maj :t meddelat förordnande
som i första stycket sägs,
skall i fråga om skyldighet att göra
skatteavdrag, m. m. gälla vad som
föreskrives i samband därmed.
(Se vidare anvisningarna.)
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1969.
MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680473
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- BevU 1968:68 Betänkande i anledning av Iiungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 s. 1 i texten