Sök i Ratio Lex

Angående bemyndigande för Kungl. Maj:t att i visst fall avstå arv som tillfallit allmänna arvsfonden

1968-10-18 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1968:162, Angående bemyndigande för Kungl. Maj:t att i visst fall avstå arv som tillfallit allmänna arvsfonden

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1968

1

Nr 162

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående bemyndigande

för Kungl. Maj:t att i visst fall avstå arv som tillfallit

allmänna arvsfonden; given Stockholms slott den 18

oktober 1968.

Kungl. Maj :t vilt härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att arv som tillfallit allmänna arvsfonden skall

avstås i ett fall.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 162

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1968

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland i statsrådet

på Stockholms slott den 18 oktober 1968.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lange, Kling,

Johansson, Holmqvist, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson,

Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman, Moberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler fråga om att

i visst fall avstå arv som tillfallit allmänna arvsfonden och anför.

Disponenten Sten Bäckström från Tingstäde kommun, född den 13 augusti

1891, avled den 29 september 1966 utan att, såvitt framgår av en efter honom

upprättad bouppteckning, efterlämna annan arvinge än allmänna arvsfonden.

Behållningen i boet utgjorde 1 721 962 kr. 71 öre. Bland tillgångarna

ingår samtliga 300 aktier i Skäggs Aktiebolag, vilket är ägare till Skäggs 2: 1

in. fl. fastigheter i Väskinde in. fl. socknar. Aktierna har tagits upp med

totalt 450 000 kr. Det reella värdet torde dock vara ca 1 milj. kr. högre.

Även en mindre fastighet i Frankrike ingår i boet. Till denna torde dock

arvsfonden inte tillerkännas bätlre rätt än franska staten.

Bäckström hade den 3 februari 1947 upprättat ett testamente. Enligt

detta skulle vissa legat utgå, däribland en livränta till Helga Andersson.

Återstoden skulle bilda eu fond för att ulge och inom svenska kyrkan sprida

en religiös skrift, som Bäckström författat år 1935. Testamentsexekutörerna

och boutredningsmännen har funnit testamentets universella förordnande

vara tillkommet under inflytande av sinnessjukdom. De har därför ansett

sig förhindrade att verkställa testamentet i denna del. Dåvarande ärkebiskopen

och kammaradvokatfiskalsämbetet har förklarat sig dela denna uppfattning.

Testamentet har vunnit laga kraft endast i de delar ämbetet godkänt

det, nämligen beträffande legat och testamentsexekutorsförordnande.

Den behållning som tillkommer arvsfonden utgör enligt bouppteckningsvärdet

drygt 1,6 milj. kr.

Hos Kungl. Maj :t har gjorts tre ansökningar om att viss kvarlåtenskap

som tillfallit fonden skall avstås, nämligen av ärkebiskopen för Stiftelsen

Kyrkliga arbetsfonden och Svenska ekumeniska nämnden samt av Helga

Andersson och Bo Älgekrans, båda från Stockholm.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1968

Ärkebiskopen har hemställt alt — då vissa av Bäckström gjorda testarn entariska

förordnanden till avsedd nytta för svenska kyrkan uppenbarligen

inte kan verkställas — vissa medel av kvarlåtenskapen överlämnas till lika

fördelning mellan nämnda stiftelse och nämnd. Medlen borde användas för

något ändamål som i varje fall ligger i linje med teStators avsikt, förslagsvis

att i olika former aktualisera det kristna budskapet för vårt folk.

Denna ansökan har Kungl. Maj:t tidigare denna dag lämnat utan bifall.

Andersson, som är född år 1903 och enligt testamentet tillerkänts en livränta

om 150 kr. för månad, har framhållit, att hon av Bäckström under

många år fått ett understöd av 100 kr. för månad. Denne var far till hennes

son Bo Älgekrans. Understödet upphörde år 1959. Andersson har nu anhållit

att retroaktivt få ett belopp som motsvarar understödet fr. o. m. denna

lid till tidpunkten för Bäckströms död eller tillsammans 8 100 kr. Hennes

hälsa är enligt bifogat läkarintyg bräcklig, och hennes ekonomiska resurser

äi begränsade. Denna ansökan har, med stöd av riksdagens bemyndigande

(rskr 1964: 86), tidigare denna dag bifallits av Kungl. Maj :t.

Älgekrans har anhållit, att kvarlåtenskapen helt eller till väsentlig del

avstås till honom, sedan moderns önskemål tillgodosetts och ett belopp dragits

av som motsvarar den arvsskatt som skulle ha utgått om kvarlåtenskapen

tillfallit honom genom arv eller testamente.

Älgekrans bär anfört bl. a. följande. Han är född år 1925 som son utom

äktenskapet till Bäckström och Helga Andersson. Bäckström har enligt utfästelse

samma år förbundit sig att till sitt barns uppfostran och underhåll

utge visst månadsbelopp fram till dess 25-årsdag. Denna utfästelse har hållits.

Även därefter har Bäckström ganska regelbundet intill 1960-talet skickat

pengar, 50—100 kr. per gång, med skriftliga hälsningar. Bäckström har

enligt Älgekians under arens lopp i brev bl. a. till modern och honom själv

gjort uttalanden om sin avsikt att ordna för honom i ekonomiskt hänseende.

Älgekrans har vidare gjort gällande att det efter Bäckströms bortgång blivit

klart för honom att han är trolovningsbarn till Bäckström. Efter en längre

tids ständig samvaro skulle föräldrarna år 1922 ha förlovat sig hemligt, vilket

beki äftades genom alt modern fick en släktring som förlovningsring.

Modern har ständigt burit den och bär den fortfarande. Sedan fadern vistats

utomlands men återkommit år 1924 upptogs den personliga samvarofi

och de fortsatte att planera för äktenskap. Att detta inte kom till stånd, berodde

enligt Älgekrans främst på motstånd från Bäckströms föräldrar och

vidare på Bäckströms försämrade hälsotillstånd. Förlovningen hade bestått

till Bäckströms död.

Älgekrans har väckt talan vid domstol enligt 3 kap. 3 § föräldrabalken om

att han skulle förklaras för trolovningsbarn. Sedan kammaradvokatfiskalsämbetet

i svaromål för arvsfondens räkning framhållit, att tiden för änhängiggörande

av sådan talan enligt promulgationslagen till föräldrabalken

It Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 162

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1968

jämfört med lagen den 14 juni 1917 om barn utom äktenskap för länge sedan

ytgått, har Älgekrans återkallat sin talan, och rätten har därefter den 25 juli

1967 avskrivit målet.

Mot denna bakgrund har sökanden i senare skrivelse hävdat, att det är

rimligt och välmotiverat att i detta ärende analogivis tillämpa bestämmelserna

i 1917 års lag. Anderssons underlåtenhet att i rätt tid instämma Bäckström

för att få rättens fastställelse av att Älgekrans var trolovningsbarn måste ses

mot bakgrunden av att giftermålet på Bäckströms önskan och på grund av

hans sjukdom år efter år uppskjutits men att tanken på att förverkliga detta

aldrig avförts. Att trolovning förelegat bekräftas av ett stort antal brev

från fadern till modern åren 1923—1940, som bl. a. behandlar ringens särskilda

betydelse, och av ett intyg från Anderssons syster om dess egenskap

ay förlovningsring. Av brev från Bäckström till modern framgår att hon, sedan

sökanden fötts, framhållit att hon saknade juridiska rättigheter gentemot

hans eventuella efterlevande. Bäckström har — för det fall det hände

honom något — i oktober 1925 skrivit ett PS till ett brev att företes för hans

föräldrar, där Anderssons och Bäckströms stora ansvar för barnet även för

framtiden betonas. Bäckström var redan då djupt religiös och uppfylld av en

önskan att rättvisa skulle ske Älgekrans som hans son. Bevis för den faktiska

relation som rådde mellan föräldrarna utgör också ett tjugotal brev, telegram

gch vykortshälsningar från fadern till sonen under åren 1942—1958. Dessa

tillkom nämligen under en tid då faderns enstörningsnatur och ovilja mot

kontakt med andra än de allra närmaste blev alltmer dominerande. Dessa

brev jämte breven till modern vittnar om att fadern, innan han genom sjukdom

kom att praktiskt taget isolera sig från omvärlden, ådagalagt »ett ömt,

omtänksamt och faderligt intresse» för sonen. Älgekrans besökte också

Skäggs gård första gången år 1945, då han, frånsett första natten, inbjöds

att bo på gården. Han bodde på gården även vid besök åren 1947 och 1962,

vid det förra tillfället tillsammans med sin blivande hustru.

Älgekrans har på grund av det anförda gjort gällande, att han om inte

formellt juridiskt så dock mänskligt och moraliskt har arvsrätt efter fadern

som trolovningsbarn. Då han också stått arvlåtaren nära, bör hela arvet avstås

utan hänsyn till att arvlåtaren i detta fall är förmögen. Att avstå hela

arvet endast när det gäller inte särskilt förmögna arvlåtare finner sökanden

vara en inte godtagbar diskriminering. Enligt nutida rättsuppfattning bör

barn utom äktenskap —• utan åtskillnad mellan trolovningsbarn och andra

— ärva sin far.

: Älgekrans har bifogat läkarintyg som visar att som följd av ett olycksfall

måttligt eller svårt kroppsarbete kan anses vara olämpligt för honom i all

framtid och att en omskolning till lättare kroppsarbete sannolikt blir nödvändig.

„En utredning genom överståthållarämbetets försorg år 1967 om Älgekrans

ekonomiska förhållanden m. m. visar, att sökanden hade en årsinkomst av

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1968

ca 30 000 kr. och lians hustru 24 000 kr. Hon kunde dock nu endast ha halvtidsarbete

på grund av sjukdom. Makarna Älgekrans har ett minderårigt

barn. Sökanden har sommarställe men i övrigt ingen förmögenhet. Vidare

framgår att Älgekrans, som varit bosatt i samma fosterhem åren 1930 till

1950, enligt en fosterbror till bemärkelsedagar och högtider fått presenter

av Bäckström men att fosterbrodern inte kan erinra sig något besök av Bäckström

i deras hem. Hans minns däremot att sökanden några semesterperio*- der vid 18—20 års ålder vistats hos fadern på Gotland.

Justitieombudsmannen Alfred Bexelius, kusin till Bäckström, och Svenska

Handelsbankens notariatavdelning har som testamentsexekutörer och

boutredningsmän ingett en skrivelse till kammaradvokatfiskalsämbetet. ''

Vid skrivelsen har fogats en promemoria av Bexelius, vari anförts bl. a. följande.

Bäckström var fysiskt klen sedan ungdomen på grund av maglidande.

Dennes psykiska ohälsa torde Bexelius först år 1946 ha liört talas om genom

Bäckströms mor. Hon och hennes kort förut avlidne make hade sedan

länge ansett sonen psykiskt sjuk. Hans tilltagande benägenhet att dra sig

undan hade tidigare av släkten uppfattats som en följd av hans klenhet. I

samband med att vederbörande domstol i januari 1947 återkallat ett i no\embei

1940 meddelat beslut om omyndigförklaring av Bäckström utsågs

Bexelius till god man att bevaka Bäckströms rätt och förvalta hans egendom.

Under det närmast följande året besökte Bexelius ofta Skäggs gård

men träffade endast enstaka gånger Bäckström, som enligt inspektören på

gården undvek att träffa andra, uppträdde ovårdat och på allt sätt verkade

psykiskt sjuk. Något direkt belägg för psykisk sjukdom fann Bexelius aldrig

vid sina samtal med Bäckström, som på ett mycket intelligent sätt uttalade

sig om skötseln av gården och förmögenheten. Bexelius entledigades år 1948

från uppdraget som god man men förordnades år 1963 på nytt till detta uppdrag.

År 1947 bad Bäckström Bexelius om hjälp med att upprätta testamente.

Bexelius hade da framhållit att ingen annan än arvsfonden var arvsberätligad

och hade frågat om det inte vore bäst att ge gården till den son utom

äktenskapet som han hört att Bäckström hade. Denne förklarade bestämt,

att han inte ville göra detta. På Bexelius’ förslag att ge sonen ett ordentligt

legat blev svaret att det inte fanns anledning att ge denne något men däremot

sonens mor och mormor som behövde understöd. Han redogjorde mycket

redigt för hur kvarlåtenskapen skulle användas. Under senare år hade

Bäckström helt upphört att intressera sig för omgivningen och förlorat kontakten

med den. — Bexelius konstaterar att Älgekrans formellt inte har någon

rätt till kvarlåtenskapen. Med hänsyn till den syn på en fars förpliktelser

beträffande utomäktenskapliga barn som var vanlig förr kan det inte

utan vidare hävdas att Bäckströms inställning att sonen inte skulle-få

något av kvarlåtenskapen var uttryck för psykisk sjukdom. Bäckström hade

inte sammanlevt med sonen. Det skulle dock vara uppenbart oskäligt om

sonen inte skulle få någon del av förmögenheten. Enligt vad Bexelius fram
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1968

håller i promemorian bör åtminstone ett belopp av 100 000—200 000 kr.

tillerkännas Älgekrans, varjämte denne bör befrias från återbetalningsskyldigheten

för ett lån som han fick år 1963.

Testamentsexekutörerna och boutredningsmännen finner det skäligt att

en- inte obetydlig del av Bäckströms efterlämnade förmögenhet avstås till

Älgekrans. Vid bestämmande av storleken bör beaktas att Bäckström aldrig

sammanlevt med sonen och enligt dem som stått honom nära på Skäggs

gård aldrig känt någon samhörighet med denne. Beloppet anses inte böra

understiga 100 000 kr.

Länsstyrelsen i Gotlands län har avgivit utlåtande i ärendet och därvid

bl. a. återgivit uppgifter som lantbruksinspektoren Nils Larsson på Skäggs

gård lämnat inför landshövdingen. Larsson har därvid meddelat att han anställdes

av Bäckström som inspektor på gården år 1938. Han anser sig vara

den som Bäckström tidigare anförtrodde sina personliga bekymmer och som i

vart fall under senare tid stått denne närmast och bäst känt denne. Larsson

fann Bäckström originell redan från början. Bäckström hade inget umgänge.

Hans enstöringsnatur blev alltmer markerad, särskilt efter faderns död år

1945. Kroppsligt var han inte svag till en början. Han sade sig ha något

maglidande men var inte sängliggande på det sättet att han såvitt Larsson

kunde bedöma var förhindrad att ta emot besök från år 1948 och framöver,

då Bäckström som svar på upprepade förfrågningar av sonen en ä två gånger

om året avböjt besök under åberopande av sjukdom och sängliggande. Larsson

anser att Bäckström vid tidpunkten för testamentets upprättande var

psykiskt sjuk, fastän han mellan anfall av virrighet framstått som intelligent.

Larsson fick kännedom om Älgekrans i samband med hans första besök

på gården gissningsvis omkring år 1942. Bäckström talade varken då

eller senare om att det var hans son. Han ville då inte ta emot sonen eller ge

honom arbete där men hade något samtal med honom. Enligt Larsson gjorde

Älgekrans ett besök år 1961 men hyrde då en stuga i Väskinde. Inte heller

talade Bäckström om Älgekrans’ mor, som också varit på besök eu gång men

enligt Larsson inte fått träffa Bäckström.

Länsstyrelsen finner att frågan om Älgekrans är trolovningsbarn har tillmätts

överdriven betydelse. Att sökanden fäst stor vikt vid detta får antas

bero på att arvsrätten efter fadern för trolovningsbarn men ej för andra barn

utom äktenskap är ett uttryck för att gällande lagstiftning ansett samhörighet

med fadern kunna presumeras endast i fråga om trolovningsbarn. Enligt

nutida rättsuppfattning bör barn utom äktenskap ärva sin fader. Endast

vissa därmed förbundna komplikationer har medfört att utredningsförslag

härom ännu ej lett till lagstiftning. Om reformen genomförs försvinner kategorien

trolovningsbarn och alla därtill knutna regler. När man fritt bedömer

billigheten i Älgekrans’ anspråk bör det därför inte ha någon större betydelse

om han är trolovningsbarn eller ej. Länsstyrelsen redovisar dock

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1968

7

som sin uppfattning att den av sökanden förebragta utredningen är helt

otillräcklig som bevisning för att hans föräldrar var trolovade.

Avgörande är enligt länsstyrelsen om sökanden stod den avlidne nära.

Länsstyrelsen hänvisar till Larssons uppgifter, till Bäckströms avböjande

svar i fråga om besök från sökanden och till Bäckströms yttranden år 1947

till Bexelius. Under en lång följd av år mot slutet av Bäckströms levnad förekom

inte någon nämnvärd kontakt mellan honom och Älgekrans. Påståendet

att Bäckström ådagalagt »ett ömt, omtänksamt och faderligt intresse»

är av företett material att döma i hög grad missvisande.

Vidare bör Älgekrans’ ekonomiska situation i och för sig och i relation

till Bäckströms efterlämnade förmögenhet tillmätas betydelse. Makarna Älgekrans’

inkomstnivå är för framtiden osäker på grund av sjukdom. Mot detta

står en dödsbobehållning på drygt 1,7 milj. kr.

Dessa faktorer talar enligt länsstyrelsens uppfattning otvetydigt för ett

visst avstående till Älgekrans av arvsfondens rätt till arv. Att enligt nutida

rättsuppfattning barn utom äktenskap bör ärva fadern medför dock inte att

en så stor förmögenhet som denna bör flyttas över till barnet helt eller till

större delen. Det skulle gå långt utöver kravet på billighet, som enligt ärvdabalken

skall vara grunden för avståendet. Bedömt från närståendesynpunkt

1)1 ir residtatet att stark restriktivitet bör iakttas i fråga om beloppets storlek.

Osäkerheten om sökandens framtida försörjningsmöjligheter talar dock

för en välvillig bedömning.

Länsstyrelsen ifrågasätter rent allmänt om det genom särskilda åtgärder

bör ordnas så att en miljonförmögenhet helt eller väsentligen hålls samlad

i privatpersons ägo i stället för att komma till nytta genom arvsfonden.

Det högsta belopp länsstyrelsen anser sig kunna tillstyrka ligger mitt

emellan som Bexelius föreslagit 100 000 och 200 000 kr. och motsvarar en

arvslott på ca 179 000 kr. Länsstyrelsen har ingen erinran mot att Älgekrans’

skuld till dödsboet efterskänks.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har för sitt slutliga yttrande haft att bedöma

ytterligare material från Älgekrans. Ämbetet tillstyrker, att 300 000

kr. avstås till Älgekrans samt att dödsboets fordran mot honom på 5 149 kr.

44 öre efterskänks.

Ämbetet konstaterar att det i ärendet saknar juridisk betydelse om Älgekrans’

föräldrar var trolovade. Det är ostridigt att sökanden är son utom

äktenskapet men inte i lagens mening trolovningsbarn. I frågan om han

materiellt är trolovningsbarn, dvs. om föräldrarna betraktat sig som trolovade

eller räknat med att gifta sig, finner ämbetet bevis saknas för att så

var fallet trots den omfattande korrespondensen mellan dem. Ämbetet har

nämligen också tagit del av ett antal brev som Andersson skrivit till Bäckström

under åren 1922—1956 och som sökanden beretts tillfälle ta del av, vilket

dock inte skett.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1968

Ämbetet finner det ostridigt att Bäckström visat sonen ett visst intresse

och gett prov på pliktkänsla, när det gällt hans uppfostran, samt att han

lämnat underhåll utöver vad som kunnat åläggas enligt lag.

Även om man tar hänsyn till Bäckströms egenartade psyke och alltmer

utpräglade enstöringsliv anser sig ämbetet kunna konstatera den distans,

som fadern i brev tydligt intar mot sonen, trots uttryck för varmare känslor

och personligt intresse.

När det gäller frågan hur långt man med hänsyn till bestämmelserna i 5

kap. 3 § ärvdabalken av billighetsskäl kan sträcka sig vad beträffar avstående

till förmån för barn utom äktenskap utan arvsrätt efter en förmögen

fader anser ämbetet, att man får ta hänsyn till olika tänkbara grader av

närstående utöver den omständigheten att sökanden är arvslåtarens barn,

från den totala bristen på kontakt mellan fader och barn till fall där barnet

faktiskt intagit samma ställning som barn inom äktenskap. Men även om

det sistnämnda skulle ha gällt Älgekrans skulle med hänsyn till lagens krav

på billighet knappast hela Bäckströms kvarlåtenskap efter avdrag för belopp

motsvarande arvsskatt ha kunnat avstås. Ämbetet ifrågasätter i likhet med

länsstyrelsen om statsmakterna bör genom att besluta om avstående av arvsfondens

rätt överflytta äganderätten till en så stor förmögenhet till en enskild

person.

Ämbetet finner alla rimliga krav på billighet uppfyllda om Älgekrans får

så stor del av kvarlåtenskapen att han kommer i god ekonomisk ställning

och för framtiden befrias från direkta ekonomiska bekymmer. Detta borde

bli fallet om 300 000 kr. avstås och dödsboets fordran mot honom därjämte

efterskänks.

Departementschefen

Enligt 5 kap. 3 § ärvdabalken får arv som tillfallit allmänna arvsfonden

avstås till arvlåtarens skyldeman eller annan som stått arvlåtaren nära, om

det med hänsyn till omständigheterna kan anses billigt.

Beträffande Älgekrans’ ansökan om att arvsfondens arv efter Bäckström

helt eller till väsentlig del skall avstås till förmån för honom kan först konstateras,

att sökanden är son utom äktenskap till den avlidne men inte trolovningsbarn

i juridisk mening. Han saknar alltså arvsrätt efter Bäckström.

I enlighet med praxis vid bedömning av avståendeärenden får sökanden redan

i sin egenskap av barn utom äktenskap till den avlidne anses ha stått

denne nära.

Arvsfondens rätt till kvarlåtenskap har som regel i sin helhet —- efter avdrag

för belopp motsvarande arvsskatt — avståtts till sökande som är barn

utom äktenskap till den avlidne. Denna princip ligger också i linje med

den moderna uppfattningen om utomäktenskapliga barns ställning. I något

enstaka fall, där dödsbobehållningen varit betydande, har utomäktenskapligt

barn tillerkänts endast viss del av behållningen. Om sökande lever

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1968

9

under särskilt goda ekonomiska förhållanden torde bedömningen böra bli

densamma. Undantaget från huvudregeln sammanhänger med det krav på

billighet, som lagen uppställer.

Varken Älgekrans’ inkomst- och förmögenhetsförhållanden eller Bäckströms

negativa uttalanden i samband med upprättandet av testamentet

synes mig utgöra hinder för att sökanden som son till Bäckström tillgodoses

genom visst avstående av arvsfondens rätt. Hur mycket som skall avstås

måste dock i enlighet med det sagda bedömas med hänsyn även till andra

omständigheter, eftersom den egendom som tillfallit fonden efter Bäckström

har ett betydande värde.

Vid denna avvägning måste beaktas det närstående som utöver blodsbandet

kan ha förelegat mellan Bäckström och Älgekrans. Det är endast härvidlag

och som en bland andra faktorer frågan om Älgekrans’ föräldrar var

trolovade och han därför bör behandlas som trolovningsbarn kommer in i

bilden. Den bevisning som företetts har dock inte övertygat mig om att föräldrarnas

förbindelse kan betecknas som trolovning. Bortsett härifrån kan

konstateras att den redovisade korrespondensen visar Bäckströms intresse

för och omtanke om sonen särskilt under dennes uppväxttid. Han har med

stor plikttrohet uppfyllt sina ekonomiska förpliktelser och även sedan underhållsskyldigheten

upphört under en lång följd av år ganska regelbundet

skickat sonen pengar. Deras personliga kontakter synes dock ha varit mycket

få. Breven från senare år vittnar, som kammaradvokatfiskalsämbetet

framhållit, om att fadern hållit en viss distans till sonen. Detta bekräftas

också av vad Larsson berättat om faderns attityd mot sonen och än mer av

Bäckströms yttrande till Bexelius i samband med upprättandet av testamentet.

Härvidlag måste emellertid hänsyn tas till Bäckströms redan då alltmera

utpräglade enstöringsnatur och i vissa hänseenden märkbara psykiska sjukdom.

Även om dessa omständigheter under senare år utgjort hinder för närmare

kontakter, kan Bäckströms förhållande till sonen som helhet knappast

betecknas som präglat av värme och faderlighet.

Älgekrans’ ekonomiska situation och den omständigheten att han och

hans hustru till följd av sviter från olycksfall och sjukdom inte kan väntas

i fortsättningen få samma inkomst som tidigare talar för en välvillig bedömning.

Det avgörande vid avvägningen av beloppets storlek anser jag ändå vara

att ställa Älgekrans’ intresse i relation till arvsfondens syfte. Medel som

tillfaller fonden skall användas för att främja barns och ungdoms vård och

fostran. Detta allmännyttiga intresse finner jag inte böra stå tillbaka för

det enskilda intresset såvitt avser belopp utöver vad som ger sökanden en i

ekonomiskt hänseende tryggad framtid. Detta belopp bör också stå i rimlig

proportion till den totala dödsbobehållningen.

Med hänsyn till alla dessa faktorer och till vad som framkommit vid remissbehandlingen

av ärendet, finner jag det skäligt, att 250 000 kr. avstås

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1968

till Älgekrans, varjämte hans skuld till dödsboet bör efterskänkas. Jag har

därvid beaktat, att arvsskatt inte skall utgå för egendom som avståtts från

arvsfonden. För avståendet krävs riksdagens medverkan.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t föreslår

riksdagen medge

att 250 000 kr. av det arv som tillfallit allmänna arvsfonden

efter Sten Bäckström avstås till Bo Älgekrans och att

dennes skuld till Bäckströms dödsbo på 5 149 kr. 44 öre

efterskänks.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Margit Edström

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680545

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1968:185 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndigande för Kungl. Maj:t att i visst fall avstå arv som tillfallit allmänna arvsfonden jämte mo s. 1 i texten