Angående ökning av garantin för exportkredit
1968-02-16 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1968:32, Angående ökning av garantin för exportkredit
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1968
1
Nr 32
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ökning av garantin
för exportkredit; given Stockholms slott den
16 februari 1968.
o Kung1- Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Gunnar Lange
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att maximibeloppet för statens betalningsansvar
i form av garanti för exportkredit ökas från 4 till 5 miljarder kr.
1 Bihana till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 32
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1968
Utdrag av protokollet över lxandelsärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
16 februari 1968.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Kung, Holmqvist, Aspling, Palme,
Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Odhnoff, Wickman,
Moberg.
Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ökning av
maximibeloppet för statens betalningsansvar i form av garanti för exportkredit
och anför.
Gällande bestämmelser m. m.
Statsgaranti för alt täcka förlust i samband med export m. m. meddelas
enligt bemyndigande, som senast lämnats av 1967 års riksdag (prop. 1967:
98, SU 91, rskr 206). Maximibeloppet för statens betalningsansvar är enligt
detta bemyndigande 4 miljarder kr.
Vid export av betydelse för u-ländernas ekonomiska utveckling kan i överensstämmelse
med beslut av 1962 års riksdag (prop. 1962: 100, SU 138, rskr
316) garantier lämnas på särskilt gynnsamma villkor. För dessa s. k. u-garantier
har inom den totalram som fastställts för exportkreditgarantigivningen
reserverats ett belopp på 800 milj. kr.
Kungl. Maj :t har senast genom beslut den 8 december 1967 bemyndigat
exportkreditnämnden att bevilja statsgarantier intill ett belopp av 3 850
milj. kr., varav ett belopp av 650 milj. kr. reserverats för u-garantier.
Ärenden rörande statsgaranti för exportkredit prövas av exportkreditnämnden.
Beslut om bifall till ansökan meddelas som regel i form av en
garantiutfästelse. Garantiutfästelsen är ett erbjudande från nämnden att
utfärda garanti på i utfästelsen angivna villkor. Den kan under vissa förutsättningar
ändras eller återkallas av nämnden. På grundval av utfästelsen
erhåller sökanden, sedan exportkontrakt slutits eller export verkställts,
en garantiförbindelse, genom vilken nämnden på statens vägnar
ikläder sig garantiansvar. Vid beräkning av de totala garantiåtagandena
tar nämnden f. n. hänsyn till såväl garantiförbindelser som garantiutfästelser.
Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1968
3
Exportkreditnämndens framställning
I skrivelse den 14 december 1967 har exportkreditnämnden tagit upp frågan
om att öka utrymmet för andra garantier än s. k. u-garantier.
För att belysa hur garantiverksamheten utvecklats lämnar nämnden följande
uppgifter beträffande beloppen för garantiutfästelser (i utsikt ställda
garantier) och beloppen för garantiförbindelser (utfärdade garantier) vid
utgången av vart och ett av budgetåren 1956/57 och 1963/64—1966/67 samt
den 6 december 1967.
Nämndens garantiåtaganden (milj. kr.)
30/6
30/6
30/6
30/6
30/6
6/12
n-garantier1
1957
1964
1965
1966
1967
1967
Garantiutfästelser
120
1 071
1 176
806
1 671
1 860
Garantiförbindelser
27
391
482
576
689
769
Summa
147
1 462
1 658
1 382
2 360
2 629
u-garantier
Garantiutfästelser
—
261
145
237
199
240
Garantiförbindelser
—
5
74
99
144
138
Summa
—
266
219
336
343
378
n + u-garantier
Garantiutfästelser
120
1 332
1 321
1043
1870
2 100
Garantiförbindelser
27
396
556
675
833
907
Summa
147
1 728
1 877
1 718
2 703
3 007
Nämnden konstaterar, att de sammanlagda åtagandena i fråga om n-garantier
ökat kraftigt under tiden den 30 juni 1966—den 6 december 1967.
Åtagandena uppgick sistnämnda dag till 2 629 milj. kr., dvs. till ett högre
belopp än någon gång tidigare. Av den av riksdagen medgivna ramen om
3,2 miljarder kr. för n-garantier återstår genom den senaste tidens utveckling
571 milj. kr.
Nämnden framhåller vidare, att åtagandena i fråga om n-garantier under
det senaste året ökat snabbare än väntat. En fortsatt ökning i de totala åtagandena
är enligt nämndens mening sannolik. Denna bedömning styrks av
de inneliggande garantiansökningarna. Av det av riksdagen medgivna rambeloppet
återstår 571 milj. kr., medan ansökningar under behandling motsvarar
ett belopp av sammanlagt 680 milj. kr. På grundval av dessa ansökningar
torde garantiutfästelser komma att utfärdas till betydande belopp,
även om samtliga inneliggande ansökningar inte beräknas bli bifallna.
I fråga om u-garantier uppgick åtagandena den 6 december 1967 till sammanlagt
378 milj. kr. Något trängande behov av att nu höja det av riksdagen
fastställda rambeloppet på 800 milj. kr. anser nämnden inte föreligga.
1 andra garantier än s. k. u-garantier.
4
Kungi. Maj:ts proposition nr 32 år 1968
Mot denna bakgrund har nämnden bedömt en utvidgning av det för ngarantier
tillgängliga utrymmet vara nödvändig om kommande berättigade
anspråk på nämndens garantier skall kunna tillgodoses. Med de normer som
tillämpas för att avräkna utfästelserna på garantiramen måste det ökade utrymmet
skapas genom en höjning av rambeloppet. Utrymmet för garantigivning
kan emellertid ökas även genom att dessa normer ändras.
Nämnden framhåller, att en stor del av ramen f. n. regelmässigt är tagen
i anspråk av utfästelser. Eu bidragande orsak härtill är strukturen av den
export som exportkreditförsäkras. I denna export ingår nämligen värdemässigt
mycket betydande affärer av projektnatur med beställare i östeuropeiska
länder eller u-länder. Sådana affärer tar normalt avsevärd tid att bearbeta.
Utfästelser för dem lämnas som regel i ett förberedande skede, varigenom
både exportörens intresse av att planera och offerera med ett fastare
underlag och nämndens behov av att tidigt vara underrättad tillgodoses. Resultatet
blir, att de stora beloppen ligger kvar bland åtagandena under avsevärd
tid och belastar ramen.
Av största betydelse för fördelningen av nämndens åtaganden är enligt
nämnden att ifrågavarande stora affärer ofta görs efter ett anbudsförfarande
eller liknande i konkurrens med utländska leverantörer. Regelmässigt resulterar
endast en ringa del av offertgivningen i affärer. Därmed kommer
endast en del av utfästelserna, som bl. a. tjänar som stöd för företagen under
deras offertarbete, att tas i anspråk och resultera i garantiförbindelser.
Nämnden framhåller, att de stora beloppen för utfästelser medför att ramen
— med nuvarande beräkningsmetodik — måste hållas väsentligt högre
än som i och för sig behövs för att inrymma de egentliga garantierna (förbindelserna),
vars summa utvisar de faktiska garantiförpliktelserna. Förhållandet
kan sägas innebära, att nuvarande beräkning av belastningen på
rambeloppet inte ger en rättvisande bild av det verkliga garantiansvar staten
åtar sig. Gällande system för att lämna utfästelser har emellertid enligt
nämndens mening betydande sakliga fördelar. Rl. a. anses den relativt fasta
karaktären av utfästelsen vara av stort värde för exportören och ett viktigt
moment i det stöd för exporten som garantierna är avsedda att utgöra.
Nämnden lämnar följande uppgifter om utvecklingen av garantiutfästelser
och garantiförbindelser under tiden januari 1964—november 1967.
Garantiåtaganden (n- och u-garantier)
Utfästelser
Förbindelser
Totala garantiansvaret
Index
% av to t.
Index
% av tot.
Index
% av tot.
garanti-
garanti-
garanti-
ansvaret
ansvaret
ansvaret
Jan. 1964
100
77
100
23
100
100
Dec. 1964
123
73
145
27
128
100
Apr. 1966
SO
57
194
43
107
100
Jan. 1967
99
61
205
39
124
100
Nov. 1967
182
71
248
29
198
100
Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1968 5
Nämnden konstaterar, att beloppet för garantiförbindelser ungefär fördubblats
under tiden januari 1964—januari 1967, medan beloppet för utfästelser
var praktiskt taget detsamma i början och slutet av denna period.
Under år 1967 har beloppet för utfästelserna ökat väsentligt. Även förbindelserna
har fortsatt att öka under år 1967. Den högsta andelen av det
totala garantiansvaret sedan januari 1964 hade förbindelserna i april 1966,
då den utgjorde 43 %. Före år 1964 har andelen förbindelser i det totala
garantiansvaret inte överstigit 50 % vid någon tidpunkt för vilken redovisning
finns tillgänglig.
Mot bakgrund härav har nämnden med utgångspunkt i jämförelser
med förhållandena hos motsvarande utländska garantiinstitut övervägt olika
metoder att genom ändrade normer för att räkna in utfästelserna i ramen
in. in. öka utrymmet för garantigivning. Nämnden redovisar i sin skrivelse
olika åtgärder med detta syfte, t. ex. att införa särskilda avgifter för
utfästelserna, att ersätta utfästelserna med förhandsbesked, som nämnden
skulle kunna återkalla om beloppet inte ryms inom den tillgängliga ramen,
eller att i vissa större affärer i stället för utfästelser göra formellt inte bindande
uttalanden. Nämnden har vid en bedömning av dessa tänkbara alternativ
konstaterat att nackdelarna överväger fördelarna.
Nämnden har funnit, att en mera enkel och direkt metod att nå större
realism i det redovisade ramutnyttjandet är att ändra principerna för
avräkning inom ramen. Ett ändrat avräkningssystem borde kunna baseras
på de erfarenheter som gjorts hittills. Dessa visar bl. a., att förbindelsernas
andel av det totala garantiansvaret vid varje mättidpunkt hållit sig
på en låg nivå, att den del av utfästelserna som förvandlats till förbindelser
vid varje mättidpunkt likaså varit låg samt att förbindelsebeloppen ökat i en
i stort sett jämn takt. Utfästelsesummorna och därmed det totala garantiansvaret
har däremot förändrats med stora svängningar uppåt och nedåt.
Nämnden förordar en lösning som innebär att utfästelserna inräknas i
ramen till endast en del av sitt belopp, t. ex. 50 %, medan förbindelserna
som hittills tas upp till sitt fulla värde.
Av nämnden gjorda undersökningar ger vid handen att under senare år
beloppsmässigt högst en tredjedel av utfästelserna resulterat i garantiförbindelser.
Nämnden har kommit till slutsatsen, att metoden att i ramen räkna in
endast en del av utfästelsernas belopp är det lämpligaste sättet att ge en mer
rättvisande bild än hittills av det verkliga garantiansvar staten åtar sig. Den
procentsats som lämpligen bör komma i fråga vid en dylik begränsad avräkning
och som samtidigt skulle ge eu fullt tillfredsställande marginal har
av nämnden angetts till 50 %. Hittills har i nämndens verksamhet förbindelsernas
andel av det totala garantiansvaret inte vid något tillfälle överstigit
50 %.
Nämnden anför sammanfattningsvis, att utrymmet för garantigivning som
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1968
avser n-garantier bör ökas. Med de normer som nu gäller för att räkna in
utfästelserna i rambeloppet bör statsgarantier för exportkredit genom n-garantier
tills vidare kunna meddelas till ett högsta belopp, som överstiger nu
gällande rambelopp med 1 miljard kr. Om i enlighet med vad nämnden föreslagit
ett ändrat sätt godtas för att räkna in utfästelserna i rambeloppet, kan
enligt nämndens mening behovet av att böja rambeloppet falla bort eller
minska.
Remissyttranden
Yttranden över exportkreditnämndens framställning har avgetts av fullmäktige
i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskonioret.
Riksbanksfullmäktige delar exportkreditnämndens uppfattning att utrymmet
för n-garantier behöver vidgas. I fråga om sättet för en sådan utvidgning
konstaterar fullmäktige, att en mer rättvisande bild av det statliga
åtagandet skulle erhållas, om garantiutfästelserna medräknades endast till
så stor del som svarar mot den andel, vilken erfarenhetsmässigt kan beräknas
övergå i garantiförbindelser. Utvecklingen av garantiansvarets fördelning
mellan utfästelser och förbindelser ger vid handen, att eu inräkning
av garantiutfästelserna med 50 % skulle, med en betryggande säkerhetsmarginal,
kunna anses motsvara det verkliga garantiansvaret. Fullmäktige tillstyrker
därför, att lämnade garantiutfästelser medräknas till 50 % vid beräkningen
av statens garantiansvar. Ett sålunda ändrat beräkningssätt skulle
medföra, att så stort utrymme blir tillgängligt inom det nu fastställda rambeloppet
för statens garantiansvar, att det inte synes erforderligt att öka
detta belopp.
Riksgäldsfullmäktige finner det uppenbart, att utrymmet för n-garantigivningen
bör ökas, och har inte något att erinra mot att detta sker genom
att rambeloppet för ifrågavarande garantier höjs med 1 miljard kr.
Riksgäldsf ullmäktige uttalar förståelse för de motiv, som ligger till grund
för exportkreditnämndens förslag att garantiutfästelser endast i viss utsträckning
skulle behöva inräknas i totalramen för kreditgarantigivningen,
men anför samtidigt att det kan synas naturligt, att bindande utfästelse om
garanti i regel skall ha full täckning i eu av riksdagen fastställd garantiram.
Riksgäldsfullmäktige anser, att förslaget till sina konsekvenser undandrar
sig fullmäktiges bedömning, och avstår därför från att ta ställning till
frågan.
Departementschefen
Anspråken på exportkreditnämndens garantiutrymme för andra garantier
än u-garantier, s. k. n-garantier, bar som framgår av nämndens framställning
ökat kraftigt under det senaste året. Nämndens åtaganden för så
-
Knngl. Maj.ts proposition nr 32 år 1968
7
dana garantier uppgick den G december 1967 till 2 629 milj. kr. Återstående
garantiutrymme inom den av riksdagen medgivna ramen om 3,2 miljarder
kr. för n-garantier utgjorde härmed 571 milj. kr.
Nämnden anser, att en fortsatt ökning i de totala åtagandena är sannolik.
Denna uppfattning styrks av bl. a. att de inneliggande garantiansökningarna
f. n. uppgår till sammanlagt 680 milj. kr. Nämnden räknar med att dessa
ansökningar kommer att resultera i garantiutfästelser till betydande belopp.
Med den väntade utvecklingen kommer den av riksdagen medgivna ramen
mycket snart att vara otillräcklig.
I fråga om u-garantier har den av riksdagen medgivna ramen av 800 milj.
kr. hittills utnyttjats endast för 378 milj. kr. Något trängande behov av att
nu böja rambeloppet för dessa garantier föreligger enligt nämndens mening
inte.
Av nämndens skrivelse framgår att garantiutfästelserna räknas in i sin
helhet när det totala garantiansvaret beräknas. I realiteten resulterar emellertid
endast en mindre del av utfästelserna i förbindelser. En metod som
innebär att endast en del av utfästelsernas belopp räknas in i garantiramen
skulle därför ge en mera rättvisande bild än hittills av det verkliga garantiansvaret.
Enligt nämndens mening skulle eu avräkning av 50 % av utfästelserna
ge tillfredsställande säkerhet för att ramen inte överskrids.
Nämnden föreslår, att ramen för n-garantier — om nuvarande metod att
räkna in utfästelserna i rambeloppet behålls — höjs med 1 miljard kr. genom
att totalramen för garantigivningen liöjs från 4 till 5 miljarder kr., varav
för u-garantier oförändrat reserveras 800 milj. kr. Om sättet för att räkna
in utfästelserna i rambeloppet ändras, kan enligt nämnden behovet av att
höja rambeloppet falla bort eller minska.
Den starka ökning av efterfrågan på exportkreditgarantier, som ägt rum
under senare år, hänger ihop främst med den växande konkurrensen på
exportmarknaderna. Man måste även i fortsättningen räkna med skärpt
konkurrens för exportindustrins del. Devalveringarna i Storbritannien och
vissa andra länder samt de åtstramande åtgärder som följt i deras spår medför
att svensk exportindustri inom vissa branscher får känna av ökad konkurrens
från företag i de länder som devalverat. Därtill kommer att kreditmöjligheter
och kreditvillkor generellt sett har kommit att spela en allt
större roll som konkurrensmedel. Det är väsentligt att svenska företag ges
möjlighet att konkurrera med företag i andra länder på så långt möjligt
lika villkor. En förutsättning härför är bl. a. att tillräckliga resurser står till
förfogande för kreditgarantigivning.
Enligt min mening bör garantiramen inte sättas för snävt. Den anger endast
den övre gräns, till vilken den statliga garantigivningen får uppgå. Om
garantigivningen i de enskilda fallen blir beroende av det utrymme som
står till förfogande vid varje särskild tidpunkt, kan en tämligen godtycklig
fördelning av garantiutrymmet bli följden.
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1968
Mot bakgrund av vad jag anfört föi*ordar jag att rambeloppet höjs med det
av nämnden föreslagna beloppet 1 miljard kr. till 5 miljarder kr. Liksom tidigare
bör Kungl. Maj :t inom den fastställda ramen bemyndiga exportkreditnämnden
att bevilja garantier till erforderligt belopp. Härigenom kan
utvecklingen på området följas fortlöpande och särskilda åtgärder vidtas
vid behov.
I likhet med exportkreditnämnden anser jag, att det finns skäl att nu överväga
en norm för beräkning av garantiåtagandena som ger en mera korrekt
bild än den nuvarande av det verkliga risktagandet från statens sida. En
lämplig metod torde vara att räkna in utfästelserna i rambeloppet till endast
en del av det utfästa beloppet. Beräkningen bör kunna ske på sådant sätt att
risk inte uppstår för att det reella garantiansvaret kommer att överstiga den
av riksdagen fastställda ramen. För min del anser jag det vara lämpligt alt
utfästelserna till en början räknas in till högre andel än vad nämnden föreslagit.
När ytterligare erfarenheter vunnits beträffande utnyttjandegraden
för utfästelser kan en lägre andel övervägas. Föreskrifter för avräkning av
utfästelserna på garantiramen bör meddelas av Kungl. Maj :t.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t föreslår
riksdagen
medge att staten tills vidare åtar sig betalningsansvar i
form av statsgaranti för exportkredit till ett belopp av högst
5 miljarder kr., varav 800 milj. kr. reserveras för garantigivning
på särskilt gynnsamma villkor vid export av betydelse
för u-ländernas ekonomiska utveckling.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
MARCUS BOKTR. STHIM 1968 680105
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1968:155 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ökning av garantin för exportkredit. a1 i texten
- SU 1968:50 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ökning av garantin för exportkredit. s. 1 i texten