Sök i Ratio Lex

Angående vissa frågor om hjälpmedel för handikappade

1968-03-06 · 59 sidor, varav 55 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 55 av 59 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1968:41, Angående vissa frågor om hjälpmedel för handikappade

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 41 år 1968

1

Nr 41

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa frågor om

hjälpmedel för handikappade; given Stockholms slott

den 8 mars 1968.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sven Aspling

Propositionens huvudsakliga innehåll

Ktt handikappinstitut föreslås inrättat den 1 juli 1968. Det kommer som

ett centralt organ på hjälpmedelsområdet att få viktiga samordningsuppgifter

när det gäller forsknings- och utvecklingsarbete i fråga om hjälpmedel

för handikappade. I institutets uppgifter ingår att utarbeta normer för testning

och egenskapsdeklaration av hjälpmedel och att pröva hjälpmedlens

lämplighet för handikappade. Institutet skall också verka som informationsorgan

på hjälpmedelsområdet. Handikappinstitutet kommer att

samverka med bl. a. sjukvårdshuvudmännen, som svarar för den lokala organisationen

av hjälpmedelsverksamheten. Det föreslås att handikappinstitutet

tills vidare drivs gemensamt av staten och Svenska centralkommittén

för rehabilitering (SVCR).

En allmän översyn av reglerna för statsbidrag till hjälpmedel för handikappade

har gjorts. Ett enhetligt bidragssystem för olika typer av hjälpmedel

införs den 1 juli 1968.1 samband därmed föreslås förbättringar i olika avseenden

när det gäller handikappades möjligheter att få hjälpmedel med

statsbidrag.

Anslagsbehovet för bidrag till hjälpmedel för handikappade beräknas till

48 milj. kr. För statens bidrag till handikappinstitutet beräknas ett anslag

på 3,5 milj. kr. för nästa budgetår. Vidare föreslås medelsanvisningar för

bidrag till De handikappades riksförbund och De blindas förening.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 41

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1968

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 8 mars

1968.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Kling, Johansson, Holmqvist, Aspling,

Palme, Sven-Eric Nilsson, Gustafsson, Geijer, Odhnoff, Wickman,

Moberg.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om hjälpmedel för

handikappade och anför.

I årets statsverksproposition (bil. 7 s. 210) har Kungl. Maj :t föreslagit

riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Bidrag till

hjälpmedel för handikappade, m. in. för budgetåret 1968/69 beräkna ett

förslagsanslag av 53 milj. kr. Beredningen av dessa frågor är nu avslutad

och jag anhåller att få redogöra för dem närmare.

Inledning

Handikapputredningen1 har i november 1967 avlämnat betänkandet Bättre

hjälpmedel för handikappade (SOU 1967: 60). I betänkandet föreslås att

ett handikappinstitut inrättas. Utredningen tar i betänkandet också upp

frågor om statsbidrag till hjälpmedel och föreslår i detta avseende väsentliga

förbättringar för de handikappade, samtidigt som bidragsreglerna enligt

förslaget samordnas och effektiveras.

över utredningens betänkande har efter remiss avgetts yttranden av förutvarande

socialstyrelsen, förutvarande medicinalstyrelsen, som hört hjälpmedelsnämnden

och hörselvårdsnämnden, riksförsäkringsverket, skolöverstyrelsen,

arbetsmarknadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, statens medicinska

forskningsråd, statens tekniska forskningsråd, statens handikappråd, som

hört sina medlemsorganisationer, 1961 års sjukförsäkringsutredning, förvaltningsutskotten

i samtliga landsting utom Östergötlands läns landsting, Kalmar

läns norra landsting och Västernorrlands läns landsting, sjukvårds
1

Ledamoten av riksdagens andra kammare Ingemund Bengtsson, ordförande, ledamoten av

riksdagens andra kammare Johannes Antonsson, kanslirådet Birger Forslund, departementsrådet

Åke Gustafsson, ledamöterna av riksdagens andra kammare Erik Magnusson och AnnaGreta

Skantz samt ledamoten av riksdagens första kammare Joel Sörenson.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1968

styrelserna i Stockholm, Göteborg och Malmö, Svenska stadsförbundet,

Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, Svenska centralkommittén

för rehabilitering (SVCR), De handikappades riksförbund

(DHR) och De blindas förening (DBF). Yttranden har vidare inkommit

från Sveriges läkarförbund, Legitimerade sjukgymnasters riksförbund och

Svensk förening för ileo-colostomiopererade.

Nuvarande verksamhet

Svenska centralkommittén för rehabilitering (SVCR)

SVCR bedriver med statligt stöd utvecklingsarbete och informationsverksamhet

i fråga om tekniska hjälpmedel för handikappade. Sedan några år

har SVCR en internationell informationscentral för tekniska hjälpmedel,

till vilken staten bidrar. Till SVCR:s verksamhet utgår för budgetåret

1967/68 bidrag av statsmedel med sammanlagt 600 000 kr. nnder femte

huvudtiteln.

Hj älpmedels verksamheten

Tillhandahållandet av hjälpmedel åt handikappade är sedan lång tid en

angelägenhet för sjukvårdshuvudmännen. De har tagit initiativet härtill

inom ramen för och i anslutning till sjukvårdsuppgifterna. Deras hjälpmedelsverksamhet

avser ordination, utprovning, träning, prövning, anpassning,

information, rådgivning, instruktion, demonstration, utlåning, tillverkning

och reparation. Staten har tagit på sig ett successivt växande finansiellt

ansvar för verksamheten genom att lämna sjukvårdshuvudmännen

statsbidrag till anskaffande av hjälpmedel. Numera innefattar statsbidragsgivningen

till sjukvårdshuvudmännen fullständig kostnadstäckning

för ortopediska hjälpmedel, inberäknat rullstolar och invalidvagnar,

elektriska hjärtsimulatorer, talapparater samt hjälpmedel som påtagligt

underlättar den dagliga livsföringen (ADL-hjälpmedel) och är särskilt avsedda

för handikappade. Bidragsbestämmelserna finns i kungörelsen den

22 oktober 1965 (nr 544) om statsbidrag till vissa hjälpmedel för handikappade

(ändrad senast 1966:405).

Till hörselskadade utgår i särskild ordning statsbidrag för hörapparater.

Denna verksamhet regleras genom kungörelsen den 21 oktober 1955 (nr 577)

angående statsbidrag till anskaffande av hörapparater, in. m. (ändrad

senast 1962:372).

Ett särskilt statsbidrag utgår till DHR för inköp och distribution av

sådana hjälpmedel för rörelsehindrade och andra handikappade som är

ägnade att underlätta den dagliga livsföringen och husliga sysslor och som

inte omfattas av hjälpmedelskungörelsen. DHR har dessutom statsbidrag

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1968

till inköp och installation av hydrauliska lyftplattor och hissar för rullstolsinvalider.

Vidare utgår statsbidrag till DBF för inköp och distribution

av bandspelare för synskadade.

Hj älpmedelskungörelsen

Enligt hjälpmedelskungörelsen är ordination en förutsättning för att

statsbidrag skall utgå. Ordinationsrätten har utvidgats väsentligt under

senare år. Den ordinationsberättigade personkretsen är differentierad

med hänsyn till typen av hjälpmedel. Sådana hjälpmedel som proteser och

stödjebandage måste ordineras av läkare vid ortopedisk lasarettsklinik.

ADL-hjälpmedel kan i den utsträckning socialstyrelsen bestämmer ordineras

av bl. a. distriktssköterskor. I fråga om ordinationsrätten gäller

vidare att Norrbackainstitutet, Sköldenborgsinstitutet, Eugeniahemmet,

Kronprinsessan Victorias sjukhus och Apelvikens kustsanatorium likställs

med lasarettsklinik för ortopedi. Sjukhem för långvarigt kroppssjuka där

överläkare finns jämställs med lasarettsklinik för långvarigt kroppssjuka.

Spenshults och Strängnäs reumatiker sjukhus, som drivs av Riksföreningen

mot reumatism (RmR), jämställs med lasarettsklinik för reumatologi.

Klinik vid statligt sjukhus jämställs med lasarettsklinik.

Statsbidraget utgår till landsting, landstingsfri stad och vissa institutioner

som i ordinationshänseende är likställda med lasarettsklinik. Bidraget beviljas

av socialstyrelsen. Det utbetalas på rekvisition halvårsvis i efterskott.

Styrelsen meddelar närmare föreskrifter för tillämpningen av hjälpmedelskungörelsen.

Bl. a. utfärdas med successiv förnyelse en förteckning över

sådana ADL-hjälpmedel till vilka statsbidrag utgår.

Vid socialstyrelsens sida finns ett rådgivande organ, hjälpmedelsnämnden.

Nämnden skall fortlöpande följa utvecklingen beträffande hjälpmedel, särskilt

pris- och kvalitetsfrågor. Den skall till socialstyrelsen avge förslag

vartill utvecklingen föranleder och till styrelsen yttra sig i frågor som

denna hänskjutit till nämnden.

Höra pparatskungörelsen

Statsbidrag till inköp eller utbyte av hörapparat utgår till den som

lider av så allvarlig hörselskada att han behöver sådan apparat. Som villkor

för bidrag gäller att skadan skall vara konstaterad av läkare som är behörig

till befattning som lasarettsläkare vid öron-, näs- och halsavdelning.

Till inköp av hörapparat utgår bidrag med hela kostnaden. Till den som

fyllt 16 år är bidraget dock begränsat till högst 400 kr. För specialapparat

kan i vissa fall utgå bidrag med högre belopp. Anskaffningskostnaden för

en apparat av vanlig typ är i genomsnitt 300 kr. Om statsbidrag utgått till

anskaffande av hörapparat kan bidrag även medges för utbyte av den om

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 41 år 1968

dess ljudförstärkande funktion inte längre är tillfredsställande. Den hörselskadade

kan som regel inte påräkna utbyte av apparaten förrän han haft

den i åtta år, i undantagsfall fyra år.

Statsbidrag utgår för hörapparat av typ som socialstyrelsen godkänt. Den

skall ha inköpts hos hörcentral. Hörcentral eller befattningshavare hos

hörselfrämjandet med viss utbildning skall ha provat ut apparaten. Socialstyrelsen

meddelar närmare bestämmelser om godkända apparattyper.

Vid socialstyrelsens sida finns för denna verksamhet ett rådgivande organ,

hörselvårdsnämnden. Den har till uppgift att följa utvecklingen på hörselvårdens

område, avge förslag till socialstyrelsen, särskilt rörande apparattyper

för vilka statsbidrag bör utgå, och yttra sig till styrelsen i ärenden

som denna hänskjutit till nämnden.

Statsfoidragsgivningens omfattning

Utvecklingen av statens bidrag till sjukvårdshuvudmännen och vissa

statsbidragsberättigade institutioner för anskaffande av hjälpmedel, till

hörapparater och till den av DHR och DBb bedrivna hjälpmedelsveiksamheten

framgår av följande sammanställning.

Utgift, 1 000-tal kr.

Budgetår

Hjälpme- del genom

sjukvårds- huvud- männen

Hör-

apparater

Lyft-

plattor

genom

DHR

Övriga

hjälpmedel

genom

DHR

Band-

spelare

genom

DBF

Totalt

m. fl.

1960/61............

4 148

427

100

4 675

1961/62............

6 154

835

100

7 089

1962/63............

7 806

2 598

300

10 704

1963/64............

20 485

6 151

550

100

27 286

1964/65............

22 683

6 806

100

400

270

30 259

1965/66............

27 418

6 507

150

450

450

34 975

1966/67............

35 228

7 364

150

600

500

43 842

Summa

123 922

30 688

400

2 500

1 320

158 830

Anslagsframställningar

För innevarande budgetår har anvisats följande anslag, nämligen Bidrag

till vissa hjälpmedel för handikappade 33 milj. kr., Bidrag till hörapparater

7 milj. kr., Bidrag till Svenska centralkommittén för rehabilitering

500 000 kr., Bidrag till De handikappades riksförbund 1 milj. kr. och Bidrag

till De blindas förening 1 650 000 kr. Under anslaget Invaliditetsförebyggande

åtgärder in. in. har dessutom beräknats 100 000 kr. till bidrag till

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 4? år 1968

SVCR för protesforskning rörande neurosedynskadade barn. Anslagsframställningar

för budgetåret 1968/69 för angivna ändamål har gjorts av

medicinalstyrelsen, SVCR, DHR och DRF.

Bidrag till vissa hjälpmedel för handikappade

Medicinalstyrelsen, som föreslår betydande ändringar av bestämmelserna

om statsbidrag till vissa hjälpmedel för handikappade, räknar med ett

medelsbehov vid oförändrade bidragsregler av 39 milj. kr. Om de föreslagna

ändringarna genomförs antas kostnaderna öka med ytterligare 3

milj. kr. Yttrande över medicinalstyrelsens förslag har inhämtats från

handikapputredningen, som har behandlat förslaget i sitt betänkande.

Bidrag till hörapparater

Medicinalstyrelsen beräknar anslagsbehovet för bidrag till hörapparater

för nästa budgetår till 7,3 milj. kr.

Bidrag till Svenska centralkommittén för rehabilitering

SVCR begär bidrag med 1 590 000 kr. till sin verksamhet under budgetåret

1968/69. Därutöver har i särskild ordning gjorts framställning om ett

bidrag med 150 000 kr. för protesforskning rörande neurosedynskadade barn.

Bidrag till De handikappades riksförbund

Det för innevarande budgetår anvisade anslaget samt för nästa budgetår

begärd ändring framgår av följande sammanställning.

Anvisat

1967/68

1. Bidrag till inköp och distribution av sådana hjälpmedel för handikappade

som underlättar daglig livsföring och husliga sysslor...... 600 000

2. Bidrag till inköp och installation av hydrauliska lyftplattor och his
sa.

r.......................................................... 150 000

3. Bidrag till förbundets verksamhet i övrigt....................... 250 000

1 000 000

Begärd

ändring

1968/69

+ 200 000

+ 50 000

+ 250 000

+ 500 000

DHR anför att förbundet har åtta konsulenter, därav tre vid sitt centrala

kansli. De lämnar råd och upplysning i handikappfrågor och medverkar

till att samhällets stöd och hjälp kommer de handikappade till godo.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr år 1968

Ytterligare konsulenter behövs både vid centralkansliet och i distrikten.

DHR begär 250 000 kr. för verksamheten.

DHR har fyra rekreationshem och bygger ett femte. Eftersom verksamheten

avser svårt handikappade behövs väsentligt mer personal än vid

vanliga semesterhem. Vid DHR:s hem finns sjukgymnaster, lekledare,

arbetsterapevter och annan personal för att hjälpa och sysselsätta gästerna.

En stor del av kostnaderna för rekreationsverksamheten — år 1966 var

de 476 000 kr. — hänför sig till den extra service och vård som gästerna

behöver. DHR begär bidrag till verksamheten med 250 000 kr.

Bidrag till De blindas förening

För innevarande budgetår anvisat anslag samt för nästa budgetår begäi d

ändring framgår av följande sammanställning.

1. Bidrag till avlöningar och omkostnader för den av DBF genom De

blindas förenings försäljningsaktiebolag bedrivna depåverksamheten

för försäljning av arbetsmaterial till blinda hantverkare samt försäljning

av deras hantverksprodukter..........................

2. Bidrag till övriga ändamål:

a) Inköp och distribution av bandspelare för föreningens utlånmgs
verksamhet.

..................................,......... ''''''

b) Kostnader för utbildning av ledarhundar vid arméns hundskola

i Sollefteå................................................

c) Föreningens verksamhet i övrigt............................

Anvisat Begärd

1967/68 ändring

1968/69

821 000 + 59 000

500 000 + 75 000

92 000 —

237 000 + 330 000

1 650 000 + 464 000

Kostnaderna för depåverksamheten var 729 000 kr. under år 1966. För

budgetåret 1968/69 beräknas de till 880 000 kr. Därav utgör löner och pensioner

627 000 kr., vilket innebär en ökning med 35 000 kr. i förhållande

till innevarande budgetår. Kostnaden för fria frakter till blinda hantverkare

beräknas öka med 20 000 kr. till 188 000 kr. Övriga kostnader beräknas öka

med 4 000 kr. till 65 000 kr.

DBF uppger att dess konsulentverksamhet år 1968 beräknas kosta 350 000

kr.__mot 273 000 kr. år 1966 — sedan landstingsbidrag frånräknats. Netto
kostnaden

för informationsverksamheten, inberäknat De blindas veckoblad,

anges till 260 000 kr. mot 326 000 kr. för år 1966. Kostnaderna för övrig verksamhet,

såsom rekreation — DBF driver två egna rekreationshem och bidrar

till driften av fyra hem — anpassningskurser, bidrag till enskilda synskadade

samt administration, beräknas för år 1968 till 1 217 000 kr. mot 952 000

kr. år 1966. Anslagsbehovet för föreningens allmänna verksamhet anges till

567 000 kr.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 4? år 1968

Handikapputredningens förslag

Allmänna synpunkter

Samhällets åtgärder

Handikapputredningen konstaterar att samhällets åtgärder för de handikappade

har till gemensamt syfte att göra det möjligt för dem att leva ett

självständigt liv under trygga förhållanden. De anordningar som skapats

och successivt kommer till avser att eliminera följden av en inträffad skada,

att rehabilitera den skadade. Effektiva och för den enskilde väl avpassade

hjälpmedel har grundläggande betydelse för rehabiliteringssträvandena.

Samhället har i stigande omfattning tagit på sig ansvaret för att de handikappade

får tillgång till hjälpmedel som underlättar deras dagliga livsföring,

arbete och förflyttning.

Sedan länge stöder samhället i olika former det forsknings- och utvecklingsarbete

som är förutsättningen för att nya och bättre hjälpmedel skall

skapas och komma till nytta för de handikappade. Sådant arbete bekostas i

väsentlig mån genom anslag som beviljas av forskningsråden samt genom

anslag och bidrag från allmänna och andra stiftelser och fonder, bl. a. riksbanksfonden.

Vid sidan av universitet och högskolor driver staten forskningsinstitutioner

som har betydelse i sammanhanget, exempelvis försvarets

forskningsanstalt.

Ett viktigt drag i utvecklingen under senare år är den ökade samordningen

av socialvård och sjukvård. Man har blivit medveten om att patientens

sociala situation kan ha avgörande betydelse för både diagnosen och behandlingsresultatet.

Fördelarna av den snabbare patientomsättningen vid

sjukhusen kan utnyttjas endast om patienten efter utskrivningen tas om

hand på ett tillfredsställande sätt om han inte kan reda sig själv. Det

gäller främst personer med kvarstående sjukdomssymtom eller handikapp.

Flertalet av dem är i de högre åldersgrupperna. I samma mån som

man genom hälsovård, social och medicinsk förebyggande vård, öppen sjukvård

och andra insatser kan bereda den enskilde möjlighet att bo kvar i

sitt hem begränsas behovet av sluten vård.

Under det senaste årtiondet har en snabb utveckling ägt rum inom

medicin och teknik. Denna utveckling skapar ständigt bättre förutsättningar

för att få fram effektivare hjälpmedel åt de handikappade. Man

står här inför en ny situation när det gäller att hjälpa särskilt de svårast

handikappade som i långt högre grad än tidigare kan få adekvata hjälpmedel.

Parallellt med denna utveckling har handikapp- och rehabiliteringsfrågorna

blivit allt mera uppmärksammade såväl inom medicinsk och annan

forskning som genom direkta vårdinsatser.

Vårdorganisationen är i väsentligt högre grad än tidigare inriktad på de

handikappade och deras speciella behov. Inom sjukvården kommer detta

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr bi år 1968

till uttryck i hl. a. inrättandet av rehabiliteringskliniker, socialmedicinska

avdelningar, audiologiska avdelningar och hörcentraler samt den ortopediska

värdens inlemmande i den allmänna sjukvårdsorganisationen.

Hjälpmedlens betydelse

Tekniska hjälpmedel och andra åtgärder gör det lättare för den handikappade

att klara den dagliga livsföringen. Han blir inte i alla situationer

hanvisad till andras hjälp. Samtidigt ökar de anhörigas möjligheter att

vårda honom hemma. Detta minskar behovet av institutionell vård och

den handikappade kan vistas i sin vanliga miljö.

Skall den handikappade få nytta av de tekniska hjälpmedlen, måste

dessa otta vara individuellt avpassade och utprovade för honom. Det kan

ske endast genom sakkunnig hjälp. Det är angeläget för samhället att det

finns en hjälpmedel sorganisation som fungerar tillfredsställande. Det är

också viktigt att den handikappade får de rätta instruktionerna om hur

hjälpmedlet skall användas och tillräcklig träning i att använda det. Endast

då blir den handikappade förtrogen med sitt hjälpmedel och kan helt

utnyttja det. Det är nödvändigt att den handikappade får tillgång till en

objektivt gjord bedömning av olika hjälpmedel och att tillverkarna får

uppgift på de säkerhetsföreskrifter som måste uppfyllas. Det är angeläget

att man fortlöpande studerar hjälpmedlens verkan och betydelse för de

handikappade.

Handikapputredningen framhåller att den snabba ökningen av antalet

personer i de högre åldersgrupperna ställer allt större anspråk på samhällets

vårdinsatser. Kraven ökar på utbyggnaden av medicinsk rehabilitering

och aktiv vård för långtidssjuka. De medicinska framstegen medför

att allt fler som föds med eller drabbas av allvarligare sjukdomar och skador

räddas till livet. Framstegen bidrar till att medellivslängden och därmed

antalet vårdbehövande ökar. Många kräver fortlöpande kvalificerad

vård och behandling, ofta särskilda habiliterings- eller rehabiliteringsinsatser.

Den medicinska utvecklingen skapar ett ökat vårdbehov.

För att samhället skall kunna tillgodose de växande behoven på vårdområdet

måste alla möjligheter att bedriva ett effektivt vårdarbete tillvaratas

i både sluten och öppen vård. De tekniska hjälpmedlen underlättar

våi darbetet genom att personal kan frigöras för arbetsuppgifter som kräver

mera personlig hjälp och vård. Hjälpmedlen för handikappade fyller en

viktig uppgift genom att underlätta arbetet inom sjukvård, hemsjukvård,

ålderdomshem samt öppen åldrings- och handikappvård.

Samordningsbehovet

Behovet av åtgärder för eftervård och återanpassning har småningom

uppmärksammats för olika grupper av handikappade, först för blinda och

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1968

rörelsehindrade. Samtidigt som samhällets sjukvård och socialvård byggdes

ut och specialiserades skapades, delvis på enskilt initiativ, vårdresurser

för grupper som behövde mera långsiktiga eftervårdsåtgärder. Hit hör

vanföreanstalterna, tuberkulossjukvårdsanstalterna och de särskilda institutionerna

för syn- och hörselskadade. Först under de senaste årtiondena

_ sedan dessa vårdresurser mer och mer införlivats med den allmänna

sjukvården -— har man på allvar börjat beakta behovet av och möjligheterna

till egentliga rehabiliteringsåtgärder även inom lasarettsvård och

långtidsvård och inom vården av mentalsjuka och psykiskt efterblivna.

Det stora antalet invalidiserande skador under andra världskriget har också

drivit fram rehabiliteringen som en ny stor medicinsk och socialmedicinsk

specialitet. Med den fortgående utbyggnaden av rehabiliteringsorganisationcn

inom sjukvård och socialvård uppmärksammas nu allt mera behovet

av tekniska åtgärder och hjälpmedel.

Den nuvarande verksamheten med tekniska hjälpmedel åt handikappade

är till en del resultatet av improviserade anordningar som har tillkommit

för att snabbt tillgodose påträngande behov. Ofta har man saknat

möjlighet att inordna verksamheten i det större sammanhang som en aktiv

omvårdnad om handikappade innebär. Delvis hänger detta samman med

att rehabiliteringsverksamheten inte har varit fullt utbyggd. Uppdelning

av samhällets verksamhet — socialvård, sjukvård, arbetsvärd — på olika

organ, huvudmän och specialiteter — ortopedi, neurologi, audiologi o. s. v.

_ har splittrat verksamheten rörande tekniska hjälpmedel.

Bristen på samordning och samverkan visar sig också i fråga om utvecklingen

av hjälpmedel. För att vetenskapens landvinningar skall kunna utnyttjas

krävs inom forskning och utveckling en samlad överblick över behov

och resurser. Härigenom möjliggörs en långsiktig planering, ägnad att

tillgodose i första hand de mest angelägna hjälpmedelsbehoven hos skilda

grupper av handikappade. En sådan planering saknas f. n. Grundläggande

behovsanalyser för planeringen finns inte heller. Den verksamhet som pågår

har kommit till delvis slumpartat beroende på forskares och företags

intressen och deras möjligheter att från skilda källor utverka medel. Även

då forskning och utveckling på ett område leder till goda resultat, är det

inte alltid möjligt att omsätta dem i praktisk form så att de kommer de

handikappade till godo. Det kan bero på brist på medel och möjligheter

att framställa industriella prototyper och provserier. Det kan också ha sin

grund i bristande behovsanalyser och därmed sammanhängande svårigheter

att beräkna avsättningsmöjligheterna, svårighet att få till stånd en betryggande

testning eller otillräcklig reparationsservice. Allt samverkar till att

försvåra marknadsföringen.

För att de tekniska åtgärderna och hjälpmedlen skall nå sin fulla effekt

för de handikappade fordras en ökad samordning mellan olika verksamhetsformer

såväl på det lokala och regionala planet som på riksnivå.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1968 11

Den vetenskapliga utvecklingen ger i dag underlag för betydande framsteg

på hjälpmedelsområdet. För detta fordras ett systematiskt målinriktat

utvecklings- och forskningsarbete. Vidare krävs att de praktiska möjligheterna

att tillhandahålla hjälpmedlen förbättras och att service står till förfogande.

Då det ofta har visat sig svårt att få till stånd tillverkning av

hjälpmedel måste produktionssidan ägnas särskild uppmärksamhet. Information

om de tekniska hjälpmedlen och utbildning av personal som kan

tillverka och tillhandahålla dem och instruera om deras användning har

hittills inte kunnat ges i erforderlig utsträckning. Från samhällsekonomisk

synpunkt ar det viktigt att de för hjälpmedelsområdet tillgängliga ekonomiska

resurserna utnyttjas på rätt sätt.

Om systemet för forskning, utvecklingsarbete, testning, egenskapsdeklaralion,

godkännande av hjälpmedel, produktion, information, tillhandahållande

av hjälpmedel och utbildning av personal skall fungera tillfredsställande

från både den handikappades och samhällets synpunkter bör enligt

handikapputredningens mening krävas att verksamheten tar sikte på alla

slag av handikapp och avser den handikappades hela behovssituation. De

handikappades behov av tekniska hjälpmedel och deras möjligheter att utnyttja

dem bör analyseras. Forsknings- och utvecklingsverksamheten bör

grundas på sådana analyser och bedrivas efter ett långsiktigt program.

Detta program bör samordnas och planeras på sådant sätt att tillgängliga

resurser utnyttjas rationellt och effektivt. Tekniska hjälpmedel bör testas,

godkännas och förses med egenskapsdeklaration. Resurser bör skapas för

t ramställning av industriella prototyper och provserier och för marknadsföring

så att forsknings- och utvecklingsresultaten kommer de handikappade

till godo. Informationen till såväl de handikappade som berörda samhällsorgan

och befattningshavare bör vara allsidig och effektiv. Behovet

av utbildning av personal på hjälpmedelsområdet bör tillgodoses. Tillgången

på hjälpmedel och personal med uppgifter på hjälpmedelsområdet

bor vara tillräcklig så att de handikappade får de hjälpmedel de behöver

utan tidsutdräkt. Hjälpmedelsverksamheten bör bedrivas på ett från samhällsekonomiska

synpunkter rationellt sätt.

Vid genomgången av det nuvarande systemet för tekniska åtgärder för

handikappade från analys om behovet, forskning och utveckling till tillhandahållandet

av det enskilda hjälpmedlet har handikapputredningen funnit

att systemet behöver förbättras i nämnda avseenden.

Den regionala organisationen

Sjukvårdshuvudmännens uppgifter

Ansvaret för de handikappades hjälpmedelsförsörjning ankommer på

sjukvårdshuvudmännen. Staten stöder verksamheten genom bidrag som numera

täcker hela anskaffningskostnaden för flertalet hjälpmedel. Det ligger

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr it år 1968

i sakens natur att behovet av hjälpmedel ofta först uppmärksammas i samband

med sjukvården, särskilt när sjukdom eller skada kan antas ge bestående

men. Hjälpmedelsfrågorna kommer naturligt upp i samband med

de rehabilitcringsåtgärder som i sådana fall kan behöva övervägas, ibland

redan under tidigare vårdstadier. På de ortopediska klinikerna måste patientens

behov av ortopediska hjälpmedel uppmärksammas och tillgodoses,

på öronklinikerna behovet av hörapparater och på ögonklinikerna behov el

av specialglasögon och andra anordningar för synskadade. Även på neurologiska,

reumatologiska, medicinska, kirurgiska och pediatriska kliniker

kan frågan om tekniska hjälpmedel till patienterna vara aktuell. Av särskild

vikt för rehabiliteringen är de tekniska hjälpmedlen på de rehabiliteringskliniker

och rehabiliteringsavdelningar som finns eller som håller på

att byggas upp på olika håll i landet. Inom den socialmedicinska verksamheten

måste hj älpmedelsfrågan särskilt beaktas liksom även inom långtidssjukvården

och hemsjukvården.

De tekniska hjälpmedlen är viktiga även inom arbetsvärden, som omfattar

de icke medicinska åtgärder vilka syftar till att inlemma handikappade

i produktionslivet. Landstingen och de landstingsfria städerna engagerar

sig i ökande omfattning i arbetsvärden.

Primärkommunernas uppgifter

Handikapputredningen betonar att också primärkommunerna har betydelsefulla

uppgifter på hjälpmedelsområdet. Men dessa är av annat slag än

sjukvårdshuvudmännens, som tillhandahåller hjälpmedlen åt de handikappade.

I betänkandet Kommunerna och den sociala omvårdnaden (SOU

1967: 53) har utredningen lagt fram förslag om ändring i socialhjälpslagen

i syfte att klarlägga primärkommunernas rätt och skyldighet att sörja för

den enskildes omvårdnad. De primärkommunala socialvårdsorganen skall

enligt förslaget göra sig väl förtrogna med den enskildes behov av omvårdnad

och verka för att detta behov blir tillgodosett.

I de fall primärkommunerna själva inte direkt har till uppgift att tillgodose

den enskildes hjälpbehov, innebär en sådan aktiv, uppsökande socialvård

en skyldighet för dem att till rätt huvudman förmedla kunskapen

om detta behov. Det betyder t. ex. att enskildas behov av sjukvård samt av

ortopediska och andra hjälpmedel genom primärkommunernas försoig böi

komma till sjukvårdshuvudmännens kännedom för att tillgodoses av dessa.

Förbättrad regional organisation

I statsbidragsbestämmelserna eller i annat sammanhang har i stort sett

inte meddelats några föreskrifter eller riktlinjer för sjukvårdshuvudmännens

verksamhet på hjälpmedelsområdet. Inte minst den successiva utvidgningen

av den statliga bidragsgivningen och ordinationsrätten har medfört

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr bl år 1968

att man inom sjukvårdsområdena allt mer har uppmärksammat hjälpmedelsproblemen

och vidtagit åtgärder för en organisatorisk samordning av

verksamheten. Denna är emellertid ojämnt utbyggd sjukvårdsområdena

emellan.

Utvecklingen har lett till att hjälpmedelsverksamheten blivit alltmer omfattande,

hjälpmedlen allt fler och allt mer komplicerade. Det är svårt för

den handikappade att med nuvarande ordning få kännedom om hjälpmedlen,

hur de tillhandahålls och används och vilka förmåner samhället erbjuder

på hjälpmedelsområdet. Den handikappade måste ta kontakt med

olika myndigheter och organ som skall bedöma hans behov. Det kan dröja

länge innan han får de hjälpmedel han behöver.

Hjälpmedelsverksamheten för de handikappade avser inte bara att ställa

hjälpmedel kostnadsfritt till deras förfogande. Det är även en fråga om information,

instruktion, rådgivning, träning, anpassning och service i olika

avseenden. Denna del av verksamheten förutsätter en effektiv regional och

lokal organisation.

Den lokala och i sjukvårdsområdena ordnade regionala hjälpmedelsverksamheten

har stor betydelse för den enskilde och för samhällets möjligheter

att tillgodose hans behov. Samhället är på olika sätt — t. ex. genom vårdinstitutioner

såsom sjukhus, sjukhem och ålderdomshem, tjänsteläkaroch

distriktssköterskeorganisationen, arbetsvärden och den kommunala socialvården

-— engagerat på hjälpmedelsområdet. En väl utbyggd och samordnad

regional organisation för hjälpmedelsverksamheten är angelägen

från både samhällets och den enskildes synpunkt.

Det är naturligt att sjukvårdshuvudmännen, som har att svara för tillhandahållandet

av hjälpmedel, blir huvudmän för den regionala organisationen.

Regionala organ bör upprättas med rehabiliteringsklinikerna som

bas. I avvaktan på att sådana kliniker inrättas torde en anknytning i stället

böra göras till ortopedisk klinik, neurologisk klinik eller klinik för långtidssjukvård.

Det allt större behovet av att komplettera de hörselskadades hörapparater

med förstärkaranordningar i bostaden eller med tekniska hjälpmedel

av annat slag motiverar att hörcentralernas och de regionala organens

verksamhet samordnas. De regionala organen bör medverka till ökad

samordning och ökat samarbete mellan skilda institutioner i frågor om ordinationsförfarande,

utprovning, tillverkning, instruktion, träning, anpassning,

tillhandahållande, installation och reparation av hjälpmedel. Organen

bör uppmärksamma frågor om personalbehov och utbildning och medverka

vid kurser och informationsdagar för vidareutbildning av personal. I uppgifterna

bör också ingå att informera myndigheter, personal och handikappade

i frågor på hjälpmedelsområdet. Till de regionala hjälpmedelsorganen

bör vara knuten en verkstad för tillverkning och adaptering av enklare

hjälpmedel samt för reparation och service. En annan viktig uppgift är att

hålla utlåningsförråd för hjälpmedel. I en del fall kan regionorganen böra

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1968

kompletteras med filialer vid sjukhus och ambulatorisk serviceorganisation.

Handikapputredningen föreslår att riktlinjer utarbetas till ledning för

uppbyggandet av en regional organisation.

Frågan om ett handikappinstitut

Inrättande av ett handikappinstitut

Handikapputredningen konstaterar att utvecklingen på hjälpmedelsområdet

har gått snabbt under senare år. Forskning och utvecklingsarbete har

skapat möjligheter till bättre levnadsvillkor och ett rikare liv för handikappade.

Utvecklingen torde komma att fortgå i oförminskad eller snabbare

takt om vetenskapens landvinningar skall kunna fullt utnyttjas och komma

de handikappade till godo oavsett om de hör till tidigare uppmärksammade

eller hittills eftersatta grupper. Utvecklingen medför ständigt

ökade anspråk på institutioner för forskning och utvecklingsarbete. Kraven

ökar också på de organ som lokalt, regionalt och centralt skall svara för

att vunna resultat kommer de handikappade till godo och att tillgängliga resurser

utnyttjas rationellt från både samhällets och de handikappades synpunkter.

Handikapputredningen har sett det som sin uppgift att finna former för

att knyta samman forsknings- och utvecklingsarbetet med den praktiska

tillämpningen av nådda resultat och deras tillgodogörande för de handikappade.

Det gäller att skapa ett organ med överblick över den forsknings- och

utvecklingsverksamhet som bedrivs och med förutsättningar att se till att

vunna resultat kommer de handikappade till del.

Handikapputredningen föreslår att för detta ändamål inrättas ett handikappinstitut.

Institutet skall främst vara inriktat på det egentliga tekniska

utvecklingsarbetet och därmed sammanhängande frågor. Institutet skall

svara för att ett samordnat långsiktigt forsknings- och utvecklingsarbete

kommer till stånd. Det bör se till att aktuella problemställningar tas upp

och att samverkan mellan olika institutioner, grupper och forskare underlättas.

Institutet bör verka för att utvecklingsarbetets resultat nyttiggörs. I

handikappinstitutets uppgifter bör också ingå att förbättra den ömsesidiga

informationen på alla nivåer och verka för samarbete och utbyte av erfarenheter

med andra länder.

Det föreslagna institutet skall vara ett centralt fackorgan för tekniska

hjälpmedel och andra handikappfrågor. Det skall också utgöra ett serviceorgan

för sjukvårdshuvudmännen i deras verksamhet på hjälpmedelsområdet

och inom rehabiliteringen. Det skall inte ha några förvaltningsuppgifter

eller särskilda befogenheter gentemot myndigheter eller andra organ.

Inte heller skall det dela ut anslag och bidrag.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1968

15

Handikappinstitutets arbetsuppgifter

Handikappinstitutet skall enligt utredningsförslaget vara en länk i kedjan

mellan grundforskningen, utvecklingsarbetet och det individuellt avpassade

hjälpmedlet som ställs till den handikappades förfogande. Det bör följa

utvecklingen i fråga om tekniska hjälpmedel m. m. för olika grupper av

handikappade. Institutet skall utarbeta och fortlöpande revidera ett långsiktigt

program för forsknings- och utvecklingsarbete samt för undersökningar

och utredningar, bl. a. beträffande behov av hjälpmedel. Handikappinstitutet

skall samordna verksamhet som bedrivs på skilda håll. Det

skall samla material om gjorda, pågående och planerade forsknings- och

utvecklingsprojekt, sprida kännedom om dessa och tjänstgöra som allmänt

serviceorgan för råd och upplysningar om sådana projekt. Institutet skall

vidare i lämpliga former sprida kännedom om tekniska hjälpmedel och

andra åtgärder för handikappade. Det skall bevaka behovet av, ta initiativ

till och medverka i utbildning av personal inom sitt verksamhetsområde.

Handikappinstitutet skall ta initiativ till och medverka i testning och egenskapsdeklaration

och godkänna hjälpmedel för handikappade. Institutet

skall biträda och nära samarbeta med socialstyrelsen och sjukvårdshuvudmännen,

övriga berörda statliga och kommunala myndigheter, handikapporganisationer,

företag och enskilda. Institutet skall bedriva biblioteks- och

dokumentationsverksamhet, följa den internationella utvecklingen och samarbeta

med institut eller andra organ i utlandet som bedriver liknande verksamhet

i syfte att tillgodogöra sig där vunna resultat och erfarenheter.

Forskning och utveckling

Enligt utredningens förslag bör det ankomma på handikappinstitutet att

verka för en långsiktig planering av forsknings- och utvecklingsarbetet. Institutet

skall däremot inte överta eller bekosta den forskning som pågår eller

kommer att bedrivas på hjälpmedelsområdet. Ett långsiktigt forskningsocli

utvecklingsprogram bör utarbetas som tar hänsyn till olika handikappgruppers

behov och ett rationellt utnyttjande av resurserna. Ett sådant program

blir till ledning inte bara för verksamhet i statlig, kommunal och

enskild regi utan också för forskningen vid vetenskapliga institutioner. Institutet

bör kontinuerligt följa utvecklingen, göra och låta göra utredningar

samt planera statistiska och andra undersökningar som grund för en avvägning

av forsknings- och utvecklingsinsatserna på hjälpmedelsområdet. Institutet

skall verka för en samordning av det på olika håll bedrivna forskningsoch

utvecklingsarbetet. Som ett led häri skall institutet såsom remissorgan åt

forskningsråd och andra som prövar ansökningar om anslag till forskningsoch

utvecklingsprojekt verka för en ändamålsenlig fördelning av tillgängliga

resurser.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1968

Institutet skall självt kunna bedriva målinriktat utvecklingsarbete. Institutet

bör ha möjlighet att låta annan utföra av institutet beslutade projekt.

Det bör även — mot ersättning — kunna på beställning av annan utföra

uppdrag som faller inom dess verksamhetsområde. Institutet bör följa de

behov som finns inom hjälpmedelsområdet. Det kan gälla olika handikappgruppers

speciella behov men också samhällsorganens önskan att få vetskap

om vilka tekniska åtgärder som kan behövas, vilka resurser som finns och

liur de bäst skall utnyttjas.

Testning, godkännande, egenskapsdeklaration

Institutet bör medverka till att exploatering av vunna resultat av utvecklings-

och forskningsarbete kommer till stånd. Dess uppgifter härvid bör

främst omfatta testning av prototyper, främjande av industriellt utvecklingsarbete,

framställning av industriella prototyper och försöksserier, praktiska

fältmässiga prov, utredningar om hjälpmedelsbehov samt bevakning

av att behovet av reparationsservice blir tillgodosett. Härigenom, erhålls

ett säkrare underlag för tillverkning och marknadsföring av hjälpmedel

och därmed också mer realistiska bedömningar från försäljnings synpunkt.

Vid fullgörandet av dessa uppgifter bör institutet nära samarbeta med sjukvårdshuvudmännen,

handikapporganisationerna och näringslivet.

Den snabba utvecklingen har lett till stora skillnader i hjälpmedlens utförande

och konstruktion. Det medför svårigheter både för den handikappade

och den som skall ordinera och instruera om hjälpmedlen. Institutet

bör till tjänst för de handikappade, staten, sjukvårdshuvudmännen, andra

kommunala organ, organisationer och företag verka för utarbetande av mätkriterier,

metoder för testning och normer för egenskapsdeklaration av

hjälpmedel. Institutet bör bedöma hjälpmedlens funktionella egenskaper avseende

material, konstruktion, hållbarhet, säkerhet, bioteknologiska egenskaper

och egenskaper av psykologisk betydelse. På grundval av sådana bedömningar

bör institutet pröva vilka hjälpmedel som kan godkännas för

användning. Därvid bör även ekonomiska synpunkter beaktas och möjligheter

till standardisering av hjälpmedel tillvaratas.

Information, utbildning

Handikapputredningen framhåller att det föreslagna institutet bör vara

dokumentations-, informations- och konsultationsorgan i frågor om hjälpmedel

för handikappade. Institutet bör samla material om avslutade, pågående

och planerade forsknings- och utvecklingsprojekt och uppnådda resultat.

Det bör i nära samarbete med olika institutioner och bibliotek följa

och bevaka svenska och utländska erfarenheter på hjälpmedelsområdet. Informationsverksamheten

bör innefatta fortlöpande publicering av tekniska

åtgärder och hjälpmedel med upplysningar om beskaffenhet, användnings
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr bl år 196S

område, pris etc. Institutet bör offentliggöra resultaten av utvecklings- och

forskningsverksamhet. Det bör stå vetenskapliga institutioner, statliga organ,

sjukvårdshuvudmän, kommuner, organisationer och enskilda till tjänst med

råd och upplysningar.

Institutets uppgift i fråga om utbildning bör vara att bevaka behovet av

och medverka i yrkesutbildning för personal inom hjälpmedelsområdet. En

långsiktig planering beträffande sådana yrkesgrupper som arbetsterapevter,

ingenjörer i medicinsk teknik, läkare, sjuksköterskor, bandagister och

ortopedskomakare bör komma till stånd i nära samarbete med de organ

som svarar för utbildning och arbetsmarknadsfrågor, främst universitetskanslersämbetet,

skolöverstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen. En viktig

del i utbildningen av läkare och annan vårdpersonal är undervisning om tekniska

åtgärder för handikappade. Behovet av vidareutbildning måste beaktas,

t. ex. genom anordnande av särskilda kurser, informationsdagar och

konferenser.

Ekonomiska aspekter

Handikappinstitutet bör i sitt arbete beakta de ekonomiska aspekterna på

verksamheten. Den samhällsekonomiska betydelsen av en riktig avvägning

av insatserna på hjälpmedelsområdet belyses av att statsbidragen till tekniska

hjälpmedel för budgetåret 1966/67 uppgick till ca 44 milj. kr. Därtill

kommer på den statliga sidan anslagen för invalidbostadsbidrag, bostadsförbättringslån

till handikappade och de genom arbetsmarknadsverket fördelade

bidragen till invalidbilar. Även sjukvårdshuvudmän, kommuner, handikapporganisationer

och andra organisationer bidrar ekonomiskt till anskaffande

av hjälpmedel åt handikappade. Vidare kan erinras om ekonomiska

bidrag och förmåner till handikappade av annan art, exempelvis genom försäkringskassorna

och riksförsäkringsverket. Hit hör också vårdkostnader

som mer eller mindre direkt påverkas av tillgången på tekniska hjälpmedel

och andra anordningar för handikappade. Handikappinstitutets samordnande

och övriga uppgifter i syfte att effektivera och rationalisera verksamheten

på hjälpmedelsområdet torde få stor samhällsekonomisk betydelse. Såväl

statens som sjukvårdshuvudmännens resurser kan bättre tillvaratas och

insatserna snabbare, säkrare och med större rehabiliteringseffekt komma

de enskilda handikappade till godo.

Samarbete med socialstyrelsen, handikapporganisationer m. fl.

Handikappinstitutet bör enligt utredningens mening bedriva sin verksamhet

i nära samarbete med institutioner och organ för forskning, såsom

statens medicinska och tekniska forskningsråd samt statens råd för samhällsforskning.

2—Bihang till riksdagens protokoll 196S. 1 saml. Nr bl

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungi. Maj.ts proposition nr 41 år 1968

Till statliga organ som i större utsträckning tar befattning med problem

som berör de handikappade och deras behov av hj älpmedel hör i första hand

den nya socialstyrelsen med dess ansvar för såväl hälso- och sjukvården som

den sociala omvårdnaden. Institutet bör vara ett tekniskt serviceorgan åt

socialstyrelsen. Det bör tillhandahålla styrelsen den expertis som denna

behöver vid utformningen av hjälpmedelsverksamheten och vid utarbetandet

av hjälpmedelsförteckningar och riktlinjer för verksamheten hos sjukvårdshuvudmännens

regionala organ. Institutet bör överta de uppgifter som ankommer

på socialstyrelsens hörselvårdsnämnd och hjälpmedelsnämnd.

Institutets verksamhet berör även riksförsäkringsverket, skolöverstyrelsen,

arbetsmarknadsstyrelsen och arbetsmedicinska institutet. Det är angeläget

att handikappinstitutet också samarbetar med näringslivet och handikapporganisationerna.

Detta gäller såväl forskning som frågor om industriell

utveckling och produktion.

Statens arbetsklinik har en viktig uppgift när det gäller tekniska åtgärder

och hjälpmedel för att förbättra de handikappades funktioner och prestationsförmåga.

Ett nära samarbete bör därför äga rum mellan handikappinstitutet

och arbet skliniken.

Institutet förutsätts vidare få ett nära samarbete med sjukvårdens och

socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut (SPRI).

Serviceorgan åt sjukvårdshuvudmännen

Handikappinstitutet skall biträda och nära samarbeta med sjukvårdshuvudmännen.

Institutets verksamhet kommer att ha betydelse inte minst för

det arbete som utförs på rehabiliteringsavdelningar, rehabiliteringskliniker,

ortopediska kliniker och ortopediska verkstäder. Genom att institutet samordnar

utvecklingsverksamheten, bedriver viss egen sådan verksamhet och

samtidigt har kontakt med olika specialistgrupper kan det rationellt betjäna

sjukvårdshuvudmännens regionala organ på hjälpmedelsområdet. Över huvud

taget bör institutet fungera som ett serviceorgan åt sjukvårdshuvudmännen.

Det bör lämna dem sin medverkan vid uppbyggandet av den regionala

organisationen för hjälpmedelsverksamheten och i övrigt lämna det biträde

som sjukvårdshuvudmännen kan behöva i sin sjukvårdande och rehabiliterande

verksamhet. Institutet kan å sin sida genom samarbetet med sjukvårdshuvudmännen

få ett avsevärt stöd i sin verksamhet.

Institutet skapar möjligheter till en bättre samordning och större effekt

av de samlade insatserna från sjukvårdshuvudmännen, staten och samhället

i övrigt på hjälpmedelsområdet. Därigenom minskar behovet av institutionell

vård och andra speciella vårdformer. Genom att handikappinstitutet

samordnar och knyter samman sjukvårdshuvudmännens verksamhet med

övrig verksamhet i landet på hjälpmedelsområdet underlättas och rationaliseras

sjukvårdshuvudmännens arbete.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr Al är 1968 19

Institutets verksamhet

Den verksamhet som föreslagits för handikappinstitutet är av den art

och betydelse att den bör avila samhället. Det är enligt handikapputredningens

mening otillfredsställande att detta för den enskilde och samhället

så viktiga område i stor utsträckning är hänvisat till enskilda initiativ och

bygger på en ekonomisk grund som inte gör långsiktig planering och verksamhet

möjlig.

Tillhandahållandet av hjälpmedel är en del av sjukvårdshuvudmännens

verksamhet. Genom den successiva utbyggnaden av rehabiliteringsåtgärderna

och sjukvårdshuvudmännens strävanden — var och en inom sitt område

— aU samordna verksamheterna får de allt bättre och effektivare möjligheter

att ge de handikappade och de äldre den hjälp de behöver. Genom

Landstingens inköpscentral har huvudmännen alltmera engagerat sig i utveckling,

produktion och försäljning av hjälpmedel.

Staten svarar för vårdpolitikens allmänna riktlinjer och bidrar finansiellt

till forskning, utveckling, tekniska hjälpmedel av olika slag och till liälsooch

sjukvård, rehabilitering, arbetsvärd, pensioner m. m.

Eftersom hjälpmedelsverksamheten är en gemensam angelägenhet för

staten och sjukvårdshuvudmännen, bör de enligt utredningens förslag gemensamt

inrätta och driva handikappinstitutet. Härigenom nås bäst syftet

att skapa ett organ som har överblick inte bara över forsknings- och utvecklingsverksamheten

utan också över det praktiska fältarbetet. Olika faser

i innovationskedjan — från grundforskningen till det färdiga hjälpmedlet

och dess tillhandahållande åt den handikappade — skulle således bli täckta

genom institutet.

Överförande av SVCR:s verksamhet

Handikapputredningen konstaterar att SVCR, som med statligt stöd bedriver

utvecklingsarbete och informationsverksamhet i fråga om tekniska

hjälpmedel för handikappade, inom ramen för sina resurser och sin ställning

som enskild organisation fullgör uppgifter som skulle ankomma på

handikappinstitutet. Utredningen föreslår därför att institutet övertar de

delar av SVCR:s nuvarande verksamhet som kommer att falla inom institutets

verksamhetsområde.

Vid sidan av utvecklingsarbete och information bedriver SVCR service,

produktion och försäljning. Servicen har varit av relativt ringa omfattning

och av geografiska skäl främst begränsats till stockholmsområdet. Den har

inneburit en viss splittring av resurserna men samtidigt medfört en nära

kontakt med de handikappades problem. Under en övergångstid torde man

få räkna med att institutet i mån av behov får fortsätta den av SVCR bedrivna

serviceverksamheten. I princip bör institutet emellertid inte bedriva

sådan verksamhet. Denna bör fortast möjligt avvecklas och föras över på

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition, nr 41 år 1968

de samhällsorgan på det regionala eller lokala planet som har att tillhandahålla

service av detta slag.

SVCR:s produktion och försäljning skall inte övertas av institutet. Det

ankommer på SVCR att i samband med prövningen av frågan om sin fortsätta

verksamhet ta ställning till den del av den nuvarande verksamheten

som rör produktion och försäljning. Denna verksamhet är ekonomiskt

självbärande. Något statligt stöd utgår inte till den.

Vid de överläggningar som handikapputredningen har haft med SVCR:s

ledning har denna förklarat sig i princip biträda utredningens förslag om

ett överförande till institutet av SVCR:s tekniska verksamhet och informationsverksamhet.

SVCR:s ledning har också förklarat sig villig att diskutera

ett upplåtande av lokaler och resurser i övrigt till institutet. Verksamheten

skulle på detta sätt smidigt kunna gå över i institutet, som kunde

fortsätta och vidareutveckla den enligt de av utredningen föreslagna riktlinjerna.

Handikapputredningen föreslår att avtal träffas mellan staten och

SVCR om ett upplåtande av lokaler och resurser från SVCR.

Organisation och finansiering

För inrättandet och driften av institutet föreslås att avtal — för den

första avtalsperioden lämpligen löpande under fem år, fr. o. m. den 1 jidi

1968 t. o. m. den 30 juni 1973 — träffas mellan staten å ena sidan och en

av sjukvårdshuvudmännen bildad stiftelse å andra sidan. Det mellan staten

och en motsvarande stiftelse träffade avtalet angående SPRI kan tjäna som

förebild.

Beträffande handikappinstitutets närmare organisation framhåller handikapputredningen

att omfattningen av dess uppgifter och verksamhet inte i

förväg kan preciseras på ett sådant sätt att det är möjligt att utarbeta en

detaljerad organisationsplan. Det skulle inte heller vara lämpligt att alltför

fast binda institutets verksamhet och arbetsformer vid en på förhand uppgjord

organisation. Denna bör i stället efter hand anpassas efter uppgifternas

art och omfattning och den arbetsmetod man finner vara bäst för

att lösa dem. Institutet bör få verka under fria former. Det bör ha frihet

att vid genomförandet av projekt välja mellan att göra det inom institutet

eller uppdra det åt annan. Ett sådant ställningstagande inverkar på antalet

anställda inom institutet.

Utredningen föreslår att institutet skall ha en styrelse på högst nio personer

som utses av Kungl. Maj:t och den för ändamålet bildade stiftelsen.

Styrelsen bör ha bred förankring i samhällsorgan med uppgifter inom institutets

verksamhetsområde. Bland de av Kungl. Maj :t utsedda ledamöterna

bör de handikappade vara företrädda. För att bevara kontinuiteten bör vid

övergången en ledamot representera SVCR.

Till institutet bör knytas ett utvecklingsråd bestående av personer med

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 41 år 1968

framstående skicklighet och erfarenhet inom olika vetenskapsgrenar och

verksamhetsområden av betydelse för institutets arbete. I rådet bör ingå

företrädare för medicinska, tekniska och samhällsvetenskapliga forskningsråden

och beteendevetenskaperna samt personer som är verksamma inom

aktiv handikappvård med såväl medicinsk-teknisk som social och arbetåvårdande

inriktning. Medlemmarna i rådet skall var och en inom sitt område

lämna institutet det bistånd som kan påkallas för fullgörande av dess

uppgifter. Rådet bör kontinuerligt följa och bearbeta frågor om hjälpmedel

för handikappade och rekommendera styrelsen de åtgärder som kan vara

aktuella.

Om institutets personalbehov uttalar handikapputredningen att den personal

vid SVCR som ägnar sig åt uppgifter vilka skulle fullgöras av institutet

bör erbjudas att övergå till detta. Denna personal utgör ett 40-tal. Härutöver

synes en viss nyrekrytering behövas. Storleken härav, som inte kunnat

bedömas av utredningen, bör det ankomma på institutets styrelse att

bestämma. Institutet bör ha möjligheter att tillfälligt anlita experter. Härigenom

kan ytterligare en anknytning till den vetenskapliga forskningen

åstadkommas på ett smidigt sätt utöver den som garanteras genom det till

institutet knutna utvecklingsrådet.

Vid bedömningen av kostnadsramen för institutets verksamhet har handikapputredningen

utgått från kostnaderna för den del av SVCR:s verksamhet

som skall övertas av institutet. Härtill räknas med en förstärkning av

resurserna för att institutet skall bli det styrande och ledande organ inom

verksamhetsfältet vartill förslaget syftar. Kostnaderna för den del av

SVCR:s verksamhet som skall överföras till institutet beräknades per den

1 juli 1967 till ca 2,5 milj. kr. Förstärkningarna bör sättas in för planering

och utredning, information och utbildning och framför allt teknisk verksamhet.

Den årliga kostnadsramen för institutet har av utredningen på

grundval av löneläget andra halvåret 1967 beräknats till 4,5 milj. kr. Utredningen

förutsätter att rambeloppet årligen anpassas efter löne-, pris- och

standardutvecklingen.

Eftersom institutet inte skall överta eller bekosta den forskning som pågår

eller kommer att bedrivas på hjälpmedelsområdet, förutsätter handikapputredningen

att anslag och bidrag från forskningsråd, allmänna fonder,

stiftelser, andra organisationer m. fl. för sådan verksamhet skall utgå

även i fortsättningen.

Statsbidrag till hjälpmedel för handikappade

Enhetliga regler

Handikapputredningen erinrar om att det statliga stödet till de handikappades

hjälpmedelsförsörjning regleras i skilda kungörelser, nämligen dels

kungörelsen om statsbidrag till vissa hjälpmedel för handikappade, dels

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1968

kungörelsen angående statsbidrag till anskaffande av hörapparater, m. m.

Därutöver tillhandahålls hjälpmedel med stöd av statsbidrag genom DHR

och DBF. Utredningen föreslår väsentliga ändringar i bestämmelserna för

statsbidragsgivningen. Utredningen framhåller att de nya reglerna, som enligt

förslaget skall träda i kraft den 1 juli 1968, främst har till syfte att

ytterligare öka och förbättra möjligheterna att tillgodose de handikappades

behov av hjälpmedel av olika slag. Detta syfte torde i väsentlig mån kunna

uppnås genom den ökning av antalet bidragsberättigade hjälpmedel i kombination

med utvidgad ordinationsrätt som föreslås. Av stor betydelse i detta

avseende är vidare förslaget att inrätta ett handikappinstitut. Härigenom

tillfors forsknings- och utvecklingsarbetet rörande hjälpmedel förstärkta

lesurser. Samtidigt skapas ett organ som möjliggör en samordning av det

arbete som bedrivs pa olika håll. Institutets verksamhet medför att fler och

bättre hjälpmedel snabbare kan föras ut till praktisk nytta för de handikappade.

Handikapputredningen föreslår att reglerna om statsbidrag till hjälpmedel

för handikappade sammanförs i en gemensam kungörelse. En avsevärd

administrativ förenkling torde enligt utredningens mening vara att vinna

genom en sådan ordning. Samordnade bestämmelser ökar möjligheten till

överblick, vilket kommer de handikappade till godo. Den brist på enhetlighet

som präglar det nuvarande bidragssystemet gör det svårare att få och

lämna information om det stöd som finns. Både de handikappade och den

personal som är verksam med handikappfrågor torde vara betjänta av ett

mera samordnat bidragssystem.

En sammanföring av bestämmelserna i kungörelsen om statsbidrag till

vissa hjälpmedel för handikappade och kungörelsen om statsbidrag till anskaffande

av hörapparater, in. in., innebär att samma konstruktion för statsbidraget

— med sjukvårdshuvudmännen som bidragsmottagare — tillämpas

för alla slags hjälpmedel. Det administrativa förfarandet i bidragsärenden

torde härigenom väsentligt underlättas.

Utredningen föreslår eu avsevärd vidgning av statsbidragsgivningen till

sjuk\ardshmudmännens hjälpmedelsverksamhet. Förslaget ansluter sig i

allt väsentligt till det av medicinalstyrelsen framlagda förslaget om ändringar

i hjälpmedelskungörelsen. Utredningen tar också upp frågan om ändrade

regler för bidrag till hörapparater. Utredningens förslag innebär i huvudsak

följande.

Hörapparater

Den nuvarande maximeringen av bidragsbeloppet för hörapparat har

ingen motsvarighet när det gäller andra hjälpmedel. Maximeringen har även

vållat svårigheter i den praktiska tillämpningen. Vidare har den nuvarande

åldersgränsen, 16 år, för rätten till hörapparat utan bidragsmaximering

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj. ts proposition nr il år 1968

ansetts alltför låg med hänsyn till utsträckningen av studietiden. Handikapputredningen

anser de nu anförda omständigheterna tala för att bidragsmaximeringen

slopas. Utredningen utgår från att socialstyrelsen, liksom medicinalstyrelsen

hittills, skall godkänna de typer av hörapparater för vilka

statsbidrag skall kunna utgå.

Även för utbyte av hörapparat gäller begränsande bestämmelser utan motsvarighet

i hjälpmedelskungörelsen. Enligt dessa måste apparaten ha innehafts

i åtta år, eller om särskilda skäl föreligger i fyra år, för att statsbidrag

skall utgå för utbytet. Regeln torde i många fall utgöra ett hinder för att

tillgodose de hörselskadades behov av ändamålsenliga hörapparater. Handikapputredningen

föreslår att ifrågavarande begränsning i rätten till utbyte

av hörapparat slopas. Det torde i en del fall vara ekonomiskt förmånligare

att reparera en hörapparat än att byta ut den. Enligt utredningens mening

bör vid bedömningen av frågan om en hörapparat skall bytas ut mot en

ny prövas om den gamla till rimlig kostnad kan repareras så att den blir

funktionsduglig. Utredningen anser att statsbidrag skall kunna utgå för reparation

av hörapparat såsom gäller för ortopediska hjälpmedel, rullstolar

och invalidvagnar.

Rullstolar och inralidvagnar

F. n. utgår statsbidrag till rullstolar och invalidvagnar om rörelsehindret

är ortopediskt betingat. Handikapputredningen framhåller att emellertid

även andra skador och sjukdomstillstånd, t. ex. medfödda eller förvärvade

hjärtfel och följdtillstånd efter lungsjukdomar med nedsatt andningskapacitet,

kan förorsaka svårt rörelsehinder och väsentligt inskränka den handikappades

förmåga att förflytta sig. Genom statens stöd till anskaffande av

hjälpmedel bör de handikappades behov av hjälpmedel tillgodoses oavsett

skadans art. Utredningen anser därför, att också andra medicinska skäl

än ortopediska skall medföra rätt till statsbidrag till rullstol och invalidvagn.

I detta sammanhang föreslår utredningen att statsbidrag skall få utgå till

kostnader för förnyelse av ackumulator för driften av elektrisk rullstol.

ADL-hjälpmedel

Handikapputredningen erinrar om att statens stöd till anskaffande av

hjälpmedel åt handikappade sedan 1960-talets början innefattar även hjälpmedel

för den dagliga livsföringen (ADL-hjälpmedel). Stödet till ADLhjälpmedel

och hjälpmedel för handikappade husmödrar anknöts till den

verksamhet som bedrevs av DHR. Fr. o. m. budgetåret 1960/61 ställdes

statsmedel till dess förfogande för inköp och distribution av sådana hjälpmedel.

Denna ordning, varigenom DHR åtog sig att pröva de anmälda hjälp
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 41 år 1968

behoven och fördela det anvisade statsanslaget, skulle ha försökskaraktär.

Vid anmälan av anslagsfrågan rörande hjälpmedel åt handikappade för

budgetåret 1964/65 (prop. 1964: 1, bil. 7) föreslogs att den del av DHR:s

verksamhet som avsag särskilda tekniska hjälpmedel skulle få permanent

karaktär. I enlighet med förslaget upptogs i hjälpmedelskungörelsen en bestämmelse

om att statsbidrag, förutom till ortopediska hjälpmedel, kan utgå

för anskaffande av andra för handikappade särskilt avsedda hjälpmedel

som påtagligt underlättar den dagliga livsföringen, dock med undantag för

motordrivna hushållsapparater.

Den nya ordningen liar inneburit väsentligt ökade förmåner för de handikappade.

Den har betytt att ett växande antal hjälpmedel av olika typer har

kunnat erbjudas alla handikappade för att tillgodose angelägna behov. Vid

sidan av det permanenta och generella statliga stödet till sådana ADL-hjälpmedel

som är särskilt avsedda för handikappade har staten fortsatt att

stödja den genom DHR nu i drygt sju år bedrivna försöksverksamheten i

i råga om hjälpmedel som inte omfattas av hjälpmedelskungörelsen. Genom

de stigande statsanslagen för detta ändamål har ett avsevärt antal handikappade

fått hushållsapparater som underlättar deras husliga göromål.

Handikapputredningen anför att medicinalstyrelsen föreslagit att statsbidrag

skall utgå till sjukvårdshuvudmännen för anskaffande av ADLhjälpmedel

även då hjälpmedlet inte är särskilt avsett för handikappade.

Utredningen delar i princip styrelsens mening. Den inskränkning i statsbidragsgivningen

som hänger samman med villkoret att hjälpmedlet skall

vara särskilt avsett för handikappade medför en begränsning av möjligheten

alt tillgodose den enskildes behov av lämpliga hjälpmedel. Kravet på

alt hjälpmedlet skall vara specialkonstruerat för handikappade medför även

att man inte i tillräcklig grad kan utnyttja befintliga konstruktioner av

hjälpmedel som förekommer i marknaden. Nackdelen med kravet synes

särskilt iögonenfallande beträffande s. k. kombinationshjälpmedel. Ofta är

statsbidrag till hjälpmedlet uteslutet eftersom endast den ena av komponenterna

är konstruerad speciellt för handikappade. Utredningen finner det

angeläget att handikappade som behöver sådana hjälpmedel — de har särskilt

betydelse för de svårast handikappade som bäst behöver dem — kan få

dem utan kostnad.

Att såsom medicinalstyrelsen föreslagit helt slopa kravet att ADL-hjälpmedel

skall vara särskilt avsedda för handikappade anser utredningen

emellertid f. n. inte vara möjligt. En prövning av denna fråga förutsätter

en noggrann analys av behov och hjälpmedel. Det bör ankomma på det föreslagna

handikappinstitutet att göra de undersökningar och analyser som erfordras.

I avvaktan på resultatet av institutets undersökningar och analyser

föreslår handikapputredningen att möjlighet skapas att i särskilda fall _

där så bedöms nödvändigt med hänsyn till handikappets art och den handikappades

speciella behov — utge statsbidrag till anskaffande även av andra

opaginerad Kontrollera mot PDF

25>

Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1968

ADL-hjälpmedel än sådana som är särskilt avsedda för handikappade. Bedömningen

bör innefatta en noggrann och allsidig prövning av den handikappades

medicinska och sociala situation. Härigenom öppnas möjlighet

att i det allmänna statliga stödsystemet inordna den verksamhet som f. n.

med särskilda statsbidrag bedrivs av DBF i fråga om bandspelare åt synskadade

och av DHR i fråga om ADL-hjälpmedel.

Handikapputredningen föreslår att socialstyrelsen i samråd med det föreslagna

handikappinstitutet skall utfärda normer för hur handikappades

behov av dessa hjälpmedel bör prövas och fastställa förteckning över hjälpmedelstyper

som kan komma i fråga för statsbidrag.

Vissa proteser

I samband med sin översyn av statsbidragsbestämmelserna på hjälpmedelsområdet

har handikapputredningen funnit sig böra ta upp den i olika

sammanhang aktualiserade frågan om stöd till anskaffning av bröstproteser,

ögonproteser, vadutfyllnader, ryggutfyllnader och peruker. Eftersom

dessa proteser inte ansetts utgöra proteser i lijälpmedelskungörelsens mening

utgår inte statsbidrag för dem.

För många kvinnor som genomgått bröstoperationer, t. ex. i anledning

av cancer, torde det vara angeläget, inte minst av psykologiska skäl, att ha

bröstprotes. För den som hatt polio eller andra förlamningssjukdomar kan

många gånger på samma sätt föreligga ett starkt behov av att skaffa sig en

konstgjord vadutfyllnad eller ryggutfyllnad. Flintskallighet kan för många,

särskilt yngre personer och kvinnor, leda till isolering och psykiska störningar.

Utredningen anser att möjlighet bör skapas att utge statsbidrag också för

proteser av dessa slag om de efter en noggrann och allsidig prövning bedöms

vara av betydelse för den handikappade.

Ordinationsrättcn

Utredningen erinrar om att det senast 1966 i hjälpmedelskungörelsen genomfördes

en väsentlig vidgning av den ordinationsberättigade kretsen, som

då utsträcktes till andra än läkare. En ytterligare utvidgning av ordinationsrätten

föreslås nu av utredningen för att hjälpmedlen skall kunna tillhandahållas

med mindre besvär för den handikappade.

I fråga om ordinationsrätten för sådana hjälpmedel som f. n. tillhandahålls

genom DHR och DBF samt bröstproteser etc. anför utredningen följande.

I princip bör gälla att läkare som vårdat den handikappade bör bedöma

hans behov av hjälpmedel. Olika hjälpmedel kompletterar varandra.

Tillsammans underlättar de för den handikappade att leva oberoende och

reda sig själv. Bedömningen av hjälpmedelsbehovet bör därför avse hela

behovssituationen och göras i ett sammanhang. Frågan om den handikap
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr kl år 1968

pade behöver ett hjälpmedel av viss typ bör även innefatta en prövning vilka

andra hjälpmedel som kan vara erforderliga för att eliminera följden av

hans skada. Ett samordnat bedömande av behovet och en gemensam ordination

av de hjälpmedel som behövs är till fördel inte bara för den enskilde

som härigenom får sitt hjälpmedelsbehov allsidigt prövat och tillgodosett på

en gång. En sådan ordning innebär även besparing och administrativ förenkling.

Utredningen föreslår att ordinationsrätten för hjälpmedel för den dagliga

livsföringen som inte är särskilt avsedda för handikappade — med undantag

för bandspelare åt synskadade — anförtros åt överläkare eller biträdande

överläkare vid rehabiliteringsklinik eller, där sådan inte finns, lasarettsklinik

för ortopedi eller åt läkare som har tillsyn över träningslägenhet.

En allsidig medicinsk och social bedömning bör ligga till grund för

ordinationen. Bandspelare för synskadade bör ordineras av läkare vid ögonklinik,

skolenhet för synskadade inom specialskolan eller skola för vuxna

synskadade.

Bröstproteser, ögonproteser, vadutfyllnader, ryggutfyllnader och peruker

bör ordineras av läkare vid lasarett vilken vårdat patienten eller annan sådan

läkare med speciell sakkunskap i fråga om sjukdomen.

Hörapparater och andra hjälpmedel för hörselskadade bör kunna ordineras

av läkare som är behörig till tjänst som överläkare vid öron-, näs- och

halsavdelning eller audiologisk avdelning eller av läkare som är föreståndare

vid hörselklinik eller hörcentral.

Ordinationsrätten beträffande hjälpmedel för den dagliga livsföringen

som är särskilt avsedda för handikappade bör utsträckas — i den omfattning

socialstyrelsen bestämmer — till tjänstemän med medicinsk utbildning

hos sjukvårdsstyrelse eller hälsovårdsnämnd.

Godkännande av hjälpmedel

Som tidigare har anförts föreslår handikapputredningen att de uppgifter

som enligt gällande bestämmelser ankommer på hjälpmedelsnämnden och

hörselvårdsnämnden skall övertas av det föreslagna handikappinstitutet.

Som en av de viktigaste uppgifterna för det föreslagna handikappinstitutet

framstår testning, egenskapsdeklaration och godkännande av hjälpmedel

för handikappade. Denna verksamhet har stor betydelse för den enskilde

som konsument av hjälpmedel. Godkännandet skapar trygghet och

säkerhet för att hjälpmedlen är funktionsdugliga och kan begagnas riskfritt.

En effektiv konsumentupplysning på detta område är lika viktig som i

fråga om andra varor. Godkännandet underlättar även arbetet för dem som

ordinerar hjälpmedel och inger säkerhet och trygghet vid ordinationen.

Från samhällets synpunkt innebär typgranskningen och godkännandet

en bättre stadga och fasthet i hjälpmedelsverksamheten. Den ger även möjlighet

till bättre överblick över kostnadsutvecklingen för verksamheten.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Ma j ris proposition nr 4/ år 1968

^yP§ranskning förekommer f. n. i fråga om hörapparater. Denna granskning

utgör ett villkor för att en typ av hörapparat skall bli statsbidragsherättigad.

Handikapputredningen föreslår att motsvarande typgranskning

och godkännande i princip införs som villkor för statsbidrag även för andra

hjälpmedel. Godkännande av ett hjälpmedel som statsbidragsberättigat

böi grundas på en samlad bedömning av hjälpmedlets medicinska och övriga

egenskaper samt dess kostnad.

Alla statsbidragsberättigade hjälpmedel torde inte behöva typgranskas

och godkännas. Exempelvis de enklare och mindre dyrbara ADL-hjälpmedel

som kan ordineras av distriktssköterska etc. bör i flertalet fall enligt socialstyrelsens

bestämmande kunna undantas från kravet på typgranskning och

godkännande.

Socialstyrelsen bör fastställa en förteckning över statsbidragsberättigade

hjälpmedel. Av denna bör klart framgå typer och priser för hjälpmedel som

godkänts för statsbidrag. Bestämmelser härom bör tas in i hjälpmedelskungörelsen.

Övergångsvis bör dock godkännande inte vara villkor för statsbidrag.

Xyftplatlor, hissar m. in.

Kostnaderna för extra utrymme och utrustning som svårt rörelsehindrade

kan behöva för att deras bostad skall vara ändamålsenlig och trygg

finansieras genom den statliga stödformen invalidbostadsbidrag. Därutöver

kan genom särskilda statsmedel som ställts till DHR:s förfogande utgå bidrag

för hydrauliska lyftplattor och hissar som ibland är nödvändiga i synnerhet

i äldre enfamiljshus.

Handikapputredningen understryker vikten av en samordnad bedömning

av vilka åtgärder som bör vidtas i den handikappades bostad för att den

skall bli lämplig för honom. Med hänsyn härtill föreslår utredningen att

invalidbostadsbidraget, vars maximibelopp är 15 000 kr., fr. o. m. den 1 juli

1968 får användas för att bekosta sådana specialanordningar som automatiska

garageportöppnare, hydrauliska lyftplattor och hissar i de särskilda

fall då den handikappades behov påkallar sådana arrangemang och hans

bostadsproblem inte kan lösas på annat sätt. Om kostnaden för inköp och

installation av sådana anordningar jämte andra arbeten som invalidbostadsbidraget

är avsett att finansiera skulle uppgå till mer än 15 000 kr., bör

bidragets maximibelopp kunna få överskridas.

Tolkar för döva

Enligt handikapputredningens mening är det inte möjligt att tillgodose

behovet av tolkar för döva — de dövas antal beräknas till 6 000 å 9 000 —

inom ramen för den nuvarande tolkorganisationen. Man bör sträva efter

att bygga upp ett system varigenom den handikappade snabbt kan påkalla

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1968

och få det bistånd av tolk som i olika situationer kan behövas. Han bör inte

uteslutande vara hänvisad till hjälp av de tjänstetolkar som samhället f. n.

ställer till förfogande och som företrädesvis har speciella uppgifter av angeläget

slag.

Den döves behov av tolk bör tillgodoses på samma sätt som handikappades

behov av tekniska hjälpmedel. Tolkar för döva bör finnas att tillgå

inom alla landstingsområden och inom dessa med sådan spridning att behovet

bekvämt och utan onödigt dröjsmål kan tillgodoses. Man bör pröva

om det är möjligt att inom varje landstingsområde bygga upp en organisation

av frivilliga krafter som kan stå de döva till tjänst som tolkar när det

behövs. Sjukvårdshuvudmännen som svarar för tillhandahållandet av hjälpmedel

åt handikappade bör lämpligen genom hörcentralerna även svara

för att de döva får erforderlig tolkhjälp. För att få i gång och pröva en

sådan verksamhet föreslår handikapputredningen att sjukvårdshuvudmännen

ges möjlighet att få statsbidrag till arvoden åt sådana tolkar. Bidraget

bör utgå från hjälpmedelsanslaget. Läkare som förestår hörcentral bör vara

berättigad att ordinera tolkhjälp. Utredningen föreslår att socialstyrelsen

meddelar närmare föreskrifter om denna försöksverksamhet.

Kostnadsfrågor m.m.

Handikapputredningens förslag till nya bestämmelser för statsbidrag till

hjälpmedel innebär förbättrade möjligheter för de handikappade att få sitt

behov av hjälpmedel tillgodosett. Förslaget innebär vidare att den hjälpmedelsverksamhet

som f. n. administreras av DBF och DHR skall föras in

under hjälpmedelskungörelsen. Den genom utredningens förslag uppkomna

totala ökningen av medelsbehovet på hjälpmedelsanslaget kan beräknas till

2 å 3 milj. kr., vari ingår ett i stort sett oförändrat belopp för den verksamhet

som flyttas över från DBF och DHR.

Utredningen har föreslagit olika åtgärder för att effektivera och rationalisera

verksamheten på hjälpmedelsområdet. Av särskild betydelse i detta

sammanhang är handikappinstitutets uppgift att pröva och godkänna olika

hjälpmedelstyper med hänsyn till deras egenskaper och kostnad. Under sitt

arbete har handikapputredningen gjort den erfarenheten att någon fortlöpande

central statistik om hjälpmedel som tillhandahålls med stöd av

statsbidrag f. n. inte förs. Sjukvårdshuvudmännens och de statsbidragsberättigade

institutionernas rekvisitioner av statsbidrag innehåller inte uppgifter

om vem som erhållit hjälpmedel och vilka hjälpmedel som tillhandahållits.

För att få närmare uppgifter om verksamheten är man hänvisad till

tidsödande och kostnadskrävande specialundersökningar. Utredningen finner

det angeläget — inte minst med hänsyn till kostnaderna för verksamheten

— att verksamheten fortlöpande följs och uppgifter regelbundet ställs

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1968

29

samman bl. a. om hjälpmedlens art och kostnad samt anledningen till ordinationen.

Socialstyrelsen bör beakta denna fråga och införa ett redovisningssystem

som gör det möjligt att få verksamheten kontinuerligt belyst

i olika avseenden.

Remissyttranden

Allmänna synpunkter

Remissinstanserna framhåller att både samhället och enskilda organisationer

i allt högre grad engagerar sig i omvårdnaden av handikappade. I

de flesta yttrandena understryks betydelsen av en intensifierad verksamhet

på hjälpmedelsområdet. Statens handikappråd hälsar handikapputredningens

betänkande med tillfredsställelse och menar att samhället vida mer än

hittills måste engagera sig i åtgärder som kan leda till intensifiering av

forskning, utvecklingsarbete och upplysning om tekniska hjälpmedel. Handikapprådet

anser att en starkare satsning på området är nödvändig för att

skapa bättre levnadsvillkor för de handikappade.

Flera remissinstanser tar upp frågan om de tekniska hjälpmedlens betydelse

för den handikappade och samhället. Socialstyrelsen betonar att hjälpmedlens

ändamål främst är att underlätta de handikappades möjlighet att

leva ett normalt liv men att hjälpmedlen också har samhällsekonomisk betydelse.

Styrelsen anser det viktigt att den sociala hemhjälpsverksamheten

för handikappade kompletteras med lämpliga tekniska hjälpmedel som gör

det möjligt för den handikappade att i så stor utsträckning som möjligt

reda sig själv. Gotlands läns landstings förvaltningsutskott påpekar att

lämpliga tekniska hjälpmedel avlastar både hemsjukvården och den slutna

vården. Riksförsäkringsverket understryker betydelsen av att hjälpmedelsförsörjningen

fungerar effektivt, eftersom de tekniska hjälpmedlen motverkar

eller kompenserar nedsättning av arbetsförmågan. Arbetsmarknadsstyrelsen

framhåller att tekniska hjälpmedel och åtgärder på arbetsplatser

spelar stor roll för att kompensera handikapp.

De av utredningen behandlade samordningsfrågorna tas upp i ett stort

antal yttranden. Remissinstanserna understryker samstämmigt behovet av

ökad samordning och samverkan på hjälpmedelsområdet. Medicinalstyrelsen

framhåller att många organ — statliga, kommunala och enskilda — är

verksamma inom handikappvården och att behovet av samordning blir alltmer

framträdande ju mer verksamheten utökas. Värmlands läns landstings

förvaltningsutskott anser att uppdelningen på olika biståndsorgan kan vara

förbryllande för den handikappade och försvårar vårdarbetet. Sjukvårdsstyrelsen

i Göteborg delar handikapputredningens mening om att det behövs

en bättre samordning och samverkan, en långsiktig planering och ett intensifierat

utvecklingsarbete. Svenska stadsförbundet och Svenska kommun
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr it år 1968

förbundet betonar vikten av samverkan mellan medicinska och sociala åtgärder.

Det är enligt förbundens mening en viktig uppgift att få till stånd

en tillfredsställande samordning av verksamheten med tekniska hjälpmedel

både centralt och regionalt. Kalmar läns södra landstings förvaltningsutskott

påpekar att en otillräcklig samordning i sista hand går ut över de

sjuka och de handikappade och finner det värdefullt att handikapputredningen

har uppmärksammat denna fråga.

Den regionala organisationen

Remissinstanserna anser i likhet med handikapputredningen att sjukvårdshuvudmännen

bör inrätta regionala organ för hjälpmedelsverksamheten.

Medicinalstyrelsen, som erinrar om att sjukvårdshuvudmännen redan

har vidtagit vissa organisatoriska åtgärder för hjälpmedelsförsörjningen,

anser att tiden nu bör vara inne för att bygga upp en särskild organisation

för ändamålet. Statens medicinska forskningsråd framhåller att regionala

organ med omedelbar anknytning till patientvärden kan stimulera till utveckling

och förbättring av hjälpmedel. Svenska landstingsförbundet anser

det naturligt att sjukvårdshuvudmännen i sin rehabiliterande verksamhet

tar på sig det direkta ansvaret för att enskilda handikappade får tillgång

till de tekniska hjälpmedel som de behöver. Förbundet framhåller att sjukvårdshuvudmännen

på detta område — där mycket redan har uträttats —

får räkna med en fortsatt utveckling som kommer att ställa allt större

krav på deras resurser, inte minst beträffande personal. Statens handikappråd

anser att sjukvårdshuvudmännens regionala hjälpmedelsorgan får betydelsefulla

samordningsfunktioner som centralt motsvaras av de uppgifter

som skall ankomma på det föreslagna handikappinstitutet. DHR understryker

särskilt handikapputredningens uttalande att de regionala organen

bör ha en central ställning inom sjukvårdsområdet med väsentliga uppgifter

inom arbetsvärd och sjukvård och för samordning av olika slags verksamhet.

Landstingens förvaltningsutskott och storstädernas sjukvårdsstyrelser

har i sina yttranden i huvudsak inte något alt invända mot handikapputredningens

synpunkter och förslag angående sjukvårdshuvudmännens organisation

för hjälpmedelsverksamheten. Jönköpings läns landstings förvaltningsutskott

understryker att en effektiv organisation måste byggas upp i

sjukvårdsområdena för att de handikappade skall få de hjälpmedel som de

behöver. Skaraborgs läns landstings förvaltningsutskott menar att handikappvården

i sin helhet bör ses över inom varje sjukvårdsområde. Det bör

byggas upp en organisation som tillgodoser de handikappades behov av

både tekniska hjälpmedel och andra åtgärder. Värmlands läns landstings

förvaltningsutskott framför liknande synpunkter och anser att de regionala

organen bör samordna hela handikappvården på länsplanet. Stockholms

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 41 år 1968

läns landstings förvaltningsutskott anför att den handikappades behov av

hj älpmedel måste bedömas i samband med övriga rehabiliteringsinsatser och

att sjukvårdshuvudmännens hjälpmedelsorganisation därför bör vara en

del av den samlade rehabiliteringsorganisationen.

Ett antal remissinstanser yttrar sig närmare om de regionala organens

nybyggnad, utformning och arbetsuppgifter. Riksförsäkringsverket och

SVCR menar att det torde ta lång tid innan regionala enheter med tillräcklig

specialisering har byggts ut. SVCR anser att de regionala organen, särskilt

under ett övergångsskede, behöver repliera på expertis hos ett centralt

organ. Statens medicinska forskningsråd, som delar handikapputredningens

mening att de regionala organen hör anknytas till rehabiliteringskliniker,

tror också att det kommer att dröja avsevärd tid innan sådana kliniker har

inrättats med tillräcklig geografisk spridning. I avvaktan på rehabiliteringsklinikernas

uppbyggnad bör regionalorganen helst anknytas till långtidsvårdsklinikerna.

Även i yttrandena från sjukvårdshuvudmännen påpekas att det kommer

att ta lång tid innan sjukvårdsområdena i allmänhet har tillgång till rehabiliteringskliniker

som bas för hjälpmedelsverksamheten. Hallands läns

landstings förvaltningsutskott anser det möjligt att tillgodose både samordnings-

och specialintressen genom att under sjukvårdsstyrelsen skapa en

ledningsgrupp för verksamheten. Den bör enligt utskottet bestå av bl. a.

ortopedöverläkare, arbetsvårdsläkare, sjukgymnast och arbetsterapevt.

Kopparbergs läns landstings förvaltningsutskott finner det inte nödvändigt

att anknyta de regionala organen till rehabiliteringskliniker, eftersom sjukvårdshuvudmännens

hjälpmedelsverksamhet lika nära berör t. ex. de socialmedicinska

klinikerna. DHR anser det angeläget att rehabiliteringsklinikerna

snabbt byggs ut, eftersom de handhar de flesta av de uppgifter som enligt

utredningens mening bör ankomma på de regionala organen.

Socialstyrelsen anser det lämpligt att de regionala organen får en särskild

styrelse eller rådgivande nämnd med sakkunskap från försäkringskassorna,

socialvården, arbetsvärden och handikapporganisationerna. Statens

handikappråd understryker att fortlöpande kontakt med handikapporganisationerna

är av väsentlig betydelse för de regionala organens arbete.

Organisationerna bör regelmässigt vara företrädda i de styrelser som tillsätts

för verksamheten. Jönköpings läns landstings förvaltningsutskott

framhåller att det bör stå huvudmännen fritt att själva utforma den regionala

verksamhetens detalj organisation. Liknande synpunkter förs fram i

några andra yttranden från sjukvårdshuvudmännen. Södermanlands läns

landstings förvaltningsutskott påpekar att en verksamhet med hjälpmedelsförråd,

filialer och ambulatorisk service medför väsentliga kostnadsökningar

för sjukvårdshuvudmännen och utskottet ifrågasätter om inte statsbidrag

bör utgå även till denna verksamhet.

Beträffande de regionala organens arbetsuppgifter framhåller socialsty
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr Al år 1968

relsen att träningslägenheter och ambulatorisk hjälpmedelsservice bör ordnas

i sådan omfattning att utprovning och träning kan ske utan tidsutdräkt.

Sveriges läkarförbund anser att en ambulatorisk service är av särskild

betydelse, eftersom det är värdefullt att ha kontakt med den handikappade

i hans vardagsmiljö. Arbetsmarknadsstyrelsen anser att hjälpmedelsförsörjningen

för arbetsplatser även i fortsättningen bör ankomma på

arbetsvärden. Alla möjligheter bör dock tas till vara för att inom den regionala

organisationens ram få ett smidigt samarbete mellan olika vårdområden.

Statens handikappråd finner det angeläget att de regionala organen

tar upp frågor om samhälls-, bostads- och trafikplanering liksom transportservice.

SVCR pekar på att det behövs en effektiv reparationsservice.

Skolöverstyrelsen erinrar i sitt yttrande om att handikapputredningen i

betänkandet Kommunerna och den sociala omvårdnaden (SOU 1967:53)

har lagt fram förslag om att primärkommunerna skall vara skyldiga att

hålla sig förtrogna med den enskildes behov av hjälp, vård och bistånd och

verka för att detta behov blir tillgodosett. Styrelsen framhåller att en sådan

aktivitet hos primärkommunerna är en förutsättning för att sjukvårdshuvudmännens

hjälpmedelsorganisation skall fungera effektivt.

Frågan om ett handikappinstitut

Inrättande av ett handikappinstitut

Remissinstanserna är överlag ense med handikapputredningen om att ett

centralt organ bör inrättas på hjälpmedelsområdet. Riksförsäkringsverket

finner det viktigt att få ett effektivt instrument för den ledning och styrning

av verksamheten som behövs. Svenska landstingsförbundet framhåller

att det behövs ett centralt organ för ledning av forskningsverksamheten och

för testning och information. Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet

uttalar sig också för inrättandet av ett centralt organ med

de av utredningen föreslagna uppgifterna på hjälpmedelsområdet. Skolöverstyrelsen

pekar på möjligheten att knyta institutet som en sammanhållen

enhet till en avdelning hos socialstyrelsen. Sjukvårdsstyrelsen i Göteborg

understryker verksamhetens betydelse men föreslår att den förläggs till en

särskild avdelning inom SPRI. Statens medicinska forskningsråd betonar att

ett handikappinstitut bör ha nära anknytning till en rehabiliteringsklinik.

Statens handikappråd anför liknande synpunkter och tillägger att det finns

skäl som talar för anknytning till statens arbetsklinik. Sveriges läkarförbund

framhåller betydelsen av nära kontakter med teknisk högskola och

socialhögskola.

Några remissinstanser förordar att det föreslagna organet får en annan

benämning än handikappinstitut. Riksförsäkringsverket anser att denna be
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr ''fl år 1968

teckning inte särskilt väl anger organets verksamhet och att det finns risk

tör att institutet kan komma att förväxlas med andra organ, vari uttrycket

handikapp ingår. Bl. a. statens handikappråd föreslår benämningen institutet

för teknisk rehabilitering.

Institutets arbetsuppgifter

EU stort antal remissinstanser understryker att institutet enligt utredningsförslaget

kommer att få många och betydelsefulla uppgifter på hjälpmedelsområdet.

Flera av dem, bl. a. statens tekniska forskningsråd, framhåller

alt det behövs en väsentligt vidgad verksamhet på institutets arbetsområde.

DBF anser att verksamheten för synskadade hör få hög prioritet i

institutets verksamhet. SVCR framhåller att institutet i sitt arbete bör ha

förankring i tältarbetet och de enskilda handikappades problem och att institutets

arbetsuppgifter därför bör kompletteras med viss verksamhet i

fråga om individuell service.

Handikapputredningens synpunkter angående institutets arbetsuppgifter

i fråga om forsknings- och utvecklingsarbete har föranlett uttalanden från

forskningsråden. Statens medicinska forskningsråd anser att utredningen

alltför starkt har betonat svårigheten att skilja mellan grundforskning och

tillämpad målforskning, mellan forskning och utvecklingsarbete och mellan

handikappforskning och annan forskning. Rådet framhåller också att

det för allt forsknings- och utvecklingsarbete är värdefullt och stimulerande

alt låta skilda grupper eller institutioner söka lösningar till samma problem

efter olika linjer. Statens tekniska forskningsråd betonar att utöver den

fria forskningen behövs en programbunden forsknings- och utvecklingsverksamhet

på handikappområdet. Statens handikappråd framhåller att den

ökade satsningen under senare år på protesforskning och elektrotcknislc

forskning har visat, att investeringar på detta område ger god utdelning

för både den handikappade och samhället.

I remissyttrandena från bl. a. Sveriges läkarförbund och statens handikappråd

understryks särskilt utredningens förslag att hjälpmedel för handikappade

genom institutets försorg bör bli föremål för testning, godkännande

och egenskapsdeklaration. Handikapprådet påpekar att detta arbete,

som ofta torde bli omfattande, inte bör få medföra onödigt uppskov med

åt! utnyttja värdefulla hjälpmedel. I detta sammanhang betonar rådet även

betydelsen av hjälpmedlens estetiska utformning.

I flera yttranden tillmäts institutets arbetsuppgifter i fråga om information

och utbildning stor betydelse. Socialstyrelsen anför i detta sammanhang

att både de handikappade och socialvårdens personal ofta saknar kännedom

om hjälpmedlen och möjligheten att erhålla dem. Statens medicinska forskningsråd

betonar vikten av en god bevakning av internationella förhållanden

på det handikapptekniska området. DHR förordar att institutets infor3

— Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr ''fl

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr M år 1968

mationsmaterial gratis ställs till förfogande för handikapporganisationer

och övriga intressenter. Utbildningsfrågorna tas upp av hl. a. statens handikappråd,

som finner det nödvändigt att utbildningsresurserna förbättras för

bandagemästare, ortopedskomakarc, hörapparattekniker, dövtolkar in. fl.

grupper. Skolöverstyrelsen anser att en föreslagen verksamhet med kortare

kurser av fortbildningskaraktär, informationsdagar och konferenser utgör

viktiga uppgifter för institutet. Samordning beträffande vidareutbildning av

speciell personal på hjälpmedelsområdet bör enligt styrelsens mening ankomma

på institutet.

Institutets verksamhetsformer och organisation

Medicinalstyrelsen framhåller att tillgången till institutets tekniska expertis

kommer att vara synnerligen värdefull för socialstyrelsens verksamhet

på hjälpmedelsområdet. Arbetsmarknadsstyrelsen anser det angeläget

att institutet i samverkan med styrelsen, statens arbetsklinik och arbetsmedicinska

institutet uppmärksammar frågor om hjälpmedel som underlättar

de handikappades arbete. Skolöverstyrelsen finner det betydelsefullt att institutet

samarbetar med styrelsen, såväl allmänt i utbildnings- och informationsfrågor

som beträffande utvecklingen av pedagogiska specialhjälpmedel.

Statens handikappråd betonar värdet av att institutet etablerar nära förbindelser

med handikapprörelsen, särskilt de rörelsehindrade, blinda, hörselskadade

och döva, för vilka del tekniska utvecklingsarbetet är speciellt

betydelsefullt. SVCR framhåller — med utgångspunkt i sin organisationsform

____ att kontakterna med handikapporganisationerna bör befästas och

förstärkas.

Remissinstanserna understryker genomgående betydelsen av ett nära

samarbete mellan institutet och sjukvårdshuvudmännen. Denna mening

framförs .särskilt i yttrandena från sjukvårdshuvudmännen. Svenska landstingsförbundet

menar att behovet av samverkan och samråd mellan det

centrala organet och sjukvårdshuvudmännens regionala organ bör kunna

väl tillgodoses genom någon form av representation från huvudmännen,

t. ex. som i hörselvårds- och hjälpmedelsnämnderna. Svenska stadsförbundet

och Svenska kommunförbundet anser att en medverkan i lämplig form

från sjukvårdshuvudmännen i det centrala organet är värdefull för både

dem och staten.

Utredningens förslag att institutet skall utgöra ett gemensamt organ för

staten och sjukvårdshuvudmännen tillstyrks av åtskilliga remissinstanser.

Medicinalstyrelsen finner det med hänsyn till institutets arbetsuppgifter

riktigt att institutet inrättas med staten, landstingen och de landstingsfria

städerna som huvudmän.

Emellertid framgår det klart av remissyttrandena att sjukvårdshuvudmännen

själva inte är beredda att ekonomiskt engagera sig som delägare i

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Knngl. Maj:ts proposition nr bl år 1968

institutet. Svenska landstingsförbundet finner inte skäl till ell ekonomiskt

åtagande från den kommunala sidan för de uppgifter som föreslagits för

institutet. Dess huvudsakliga verksamhet, forskning och utvecklingsarbete,

anses falla inom ramen för vad som ankommer på staten. Funktionerna på

hjälpmedelsområdet bör enligt förbundets mening vara fördelade så att

staten i anslutning till sin bidragsgivning till sjukvårdshuvudmännen —

svarar för de centrala samordnande uppgifterna, medan sjukvårdshuvudmännen

bör ha ansvaret för att tillhandahålla hjälpmedlen åt de handikappade.

Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet motsätter

sig också att sjukvårdshuvudmännen skall vara delägare i institutet. Förbunden

framhåller alt staten genom bidrag till sjukvårdshuvudmännen

täcker hela kostnaden lör flertalet hjälpmedel och att det på grund härav

är ett primärt statligt intresse att verka för forskning och utvecklingsarbete

på hjälpmedelsområdet. Förbunden finner inte skäl till ekonomiskt engagemang

från kommunsidan för de uppgifter som enligt förslaget skall ankomma

på institutet. Även i yttrandena från de olika landstingens förvaltningsutskott

anses institutets verksamhet till sin art och inriktning vara

sådan att staten bör svara för kostnaderna. Statens handikappråd framhåller

att handikapputredningens förslag är så angeläget alt det i sin helhet bör

genomföras även om förutsättningarna för institutets finansiering skulle

bli delvis andra än vad utredningen förutsatt.

Utredningens förslag att institutet bör överta de delar av SVCR:s verksamhet

som kommer alt falla inom institutets verksamhetsområde tillstyrks

av alla de remissinstanser som har yttrat sig i frågan. SVCR biträder utredningens

förslag och förklarar sig komma att positivt medverka till lösningen

av de frågor, t. ex. angående utnyttjande av dess fastighet och utrustning,

som uppkommer vid ett överförande av SVCR:s verksamhet till institutet.

SVCR uttalar också sin tillfredsställelse med utredningens förslag

att den hos SVCR anställda personalen skall beredas möjlighet till anställning

hos institutet. Statens handikappråd framhåller att det för institutets

verksamhet fordras en avsevärd ökning av kapaciteten jämfört med de resurser

SVCR har förfogat över.

Remissinstanserna delar utredningens uppfattning att institutets interna

organisation inte bör låsas fast genom en på förhand fastställd detaljerad

organisationsplan. I fråga om styrelsens sammansättning anmäls i remissyttrandena

intressen från olika håll. Som förut nämnts föreslås i åtskilliga

yttranden från sjukvårdshuvudmännen att dessa på lämpligt sätt skall vara

företrädda i institutets styrelse. Arbetsmarknadsstyrelsen anser det rimligt

att arbetsvärden blir representerad i institutets styrelse. Skolöverstyrelsen

betonar att pedagogisk expertis bör knytas till institutets ledning. Statens

handikappråd anser att åtminstone tre representanter — efter rådets hörande

bör utses från handikapprörelsen. SVCR begär permanent representation

i institutets styrelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

;Ui Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1968

Utredningen har förutsatt att medel för forskning på hjälpmedelsområdet

liksom nu ställs till förfogande av bl. a. forskningsråden. I anslutning härtill

framhåller statens tekniska forskningsråd att rådet hittills har lämnat

avsevärda bidrag till utveckling av handikapphjälpmedel. Rådet är berett

att även i fortsättningen stödja allmänna forskningsprojekt som kan ha

betydelse för handikappforskning liksom sådan avancerad forskning som

inte bör ankomma på institutet. Däremot förklarar tekniska forskningsrådet

sig inte berett att på längre sikt finansiera det speciella utvecklingsarbetet

för handikappade, som anses ligga utanför forskningsrådens verksamhetsområde.

Tekniska forskningsrådet liksom statens medicinska forskningsråd

erinrar om ett i annat sammanhang väckt förslag om inrättande

av en handikappfond för målforsknings- och utvecklingsarbete på hjälpmedelsområdet.

Om en sådan fond inte inrättas bör enligt forskningsiadens

mening institutets kostnadsram höjas.

Statsbidrag till hjälpmedel för handikappade

Remissinstanserna är positiva till handikapputredningens förslag om en

samordning av bestämmelserna rörande statsbidrag till hjälpmedel för handikappade.

De av utredningen föreslagna enhetliga bidragsreglerna tillstyrks

av bl. a. medicinalstyrelsen. DHR och DBF ansluter sig till förslaget att sådana

hjälpmedel som med stöd av statsmedel f. n. tillhandahålls genom de

båda organisationerna inordnas i den allmänna statsbidragsgivningen.

Utredningens förslag om väsentliga förbättringar för de handikappade genom

en utvidgning av statsbidragsrätten på olika punkter tillstyrks i huvudsak

av remissinstanserna. Statens handikappråd finner det värdefullt

att gällande begränsningar i fråga om hörapparater föreslås utmönstrade och

att statsbidrag skall kunna utgå till bröstproteser, ögonproteser osv. och för

tolkhjälp åt döva. Handikapprådet finner det vidare tillfredsställande att

bidrag skall kunna utgå för rullstolar även om ortopediska skäl inte föreligger.

Rådet framhåller också betydelsen av att statsbidrag skall kunna

medges för andra hjälpmedel än dem som specialkonstruerats för handikappade.

Några speciella frågor tas upp i en del remissyttranden. SVCIi anser att

statsbidrag bör utgå även till kostnader för batteri till hörapparater. Medicinalstyrelsen

menar att även rätten till statsbidrag för reparation av hjälpmedel

bör få en enhetlig reglering och att kostnader för frakt och installation

av hjälpmedel bör göras statsbidragsberättigande. Statens handikappråd

anser att största möjliga hänsyn bör tas till den handikappades egna

önskemål i valet mellan manuell och elektrisk rullstol. DHR finner det

önskvärt att gällande bestämmelser om att hjälpmedel för den dagliga livsföringen

skall vara särskilt avsett för handikappade hade kunnat helt slopas.

Skulle detta inte kunna komma i fråga, är det enligt DHR:s mening

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1968 37

viktigt alt administration och ordination ordnas smidigt så att rehabiliteringen

underlättas.

1961 års sjukförsäkringsutredning, vars yttrande inte är enhälligt, anser

att frågan om statsbidrag till bröstproteser, ögonproteser, vadutfyllnader,

ryggutfyllnader och peruker borde behandlas i samband med de förslag

som sjukförsäkringsutredningen kan komma att lägga fram. Svenska

landstingsförbundet konstaterar att flera landsting redan har infört bidrag

till olika slags proteser. I detta sammanhang uppger förbundet att

det under senare år i viss omfattning har förekommit ordination av

hjälpmedel för personer med kronisk njursvikt, nämligen apparater föi

hemdialys och förbrukningsmateriel av typen engångsnjure. Dessa hjälpmedel

anser förbundet i princip vara av samma karaktär som en del andra

hjälpmedel för vilka statsbidrag utgår. Svensk förening för ileo-colostomiopererade

understryker särskilt behovet av förbandsmaterial in. m. för personer

med öppning i huden för avledande av tarminnehåll.

Beträffande ordinationsrätten för hjälpmedel framförs också eu del speciella

synpunkter. Medicinalstyrelsen anser att ordinationsrätt beträffande

hörapparater bör tillkomma överläkare och biträdande överläkare vid öron-,

näs- och halsklinik eller audiologisk avdelning. För ADL-hjälpmedel som

inte är specialkonstruerade för handikappade, bör överläkare och biträdande

överläkare vid lasarettsklinik för långvarigt kroppssjuka, neurologi och

reumatologi vara ordinationsberältigade om rehabiliteringsklinik inte finns.

Vidare föreslås att det bör ankomma på socialstyrelsen att närmare bestämma

vilka läkare — utöver läkare vid lasarett som vårdar patienten

som skall vara berättigade alt ordinera bröstprotes, ögonprotes, peruk,

ryggutfyllnad och vadutfyllnad. Socialstyrelsen anser att ålderdomshemsföreståndare

som har sjuksköterskekompetens eller har genomgått föreståndarkurs

bör få ordinera enklare ADL-hjälpmedel. Styrelsen menar att

den som ordinerar sådana hjälpmedel bör vara skyldig alt undersöka om

de används och att den handikappade vid återbesök bör få ytterligare råd

och instruktioner om hjälpmedlets användning. Sjukvårdsstyrelsen i Stockholm

framhåller att utom styrelsen också stadens arbetsvårdsnämnd, som

har träningslägenhet med läkare, sjukgymnaster och arbetsterapevter, har

in betydande hjälpmedelsverksamhet. Ordinationsrätt bör därför tillkomma

denna personal på samma sätt som personal som är anställd hos sjukvårdsstyrelse

eller hälsovårdsnämnd. DBF anser att den av utredningen föreslagna

ordinationsbestämmelsen i fråga om bandspelare åt synskadade innebär

en försämring jämfört med nuvarande förhållanden. Det är enligt

föreningens mening nödvändigt att begränsningen i ordinationsrätten till

läkare vid ögonklinik slopas. Föreningen framhåller vidare att den handikappades

behov av bandspelare och andra ADL-hjälpmedel ofta mera

hänger samman med hans sociala förhållanden än medicinska status och att

det inte är rimligt att sjukvårdsutbildad personal alltid skall avgöra sådana

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr M år 1968

frågor. Statens handikappråd framför liknande synpunkter och anser att

det bör övervägas alt ge sjukvårdshuvudmännen en viss frihet att bedöma

hur kravet på kompetens för ordination av ADL-hjälpmedel skall tillgodoses.

Legitimerade sjukgymnasters riksförbund påpekar att ett hjälpmedel

ibland kan ha en negativ effekt på bl. a. muskelfunktioner, varför den medicinska

bedömningen inte får försummas. Sveriges läkarförbund anser alt

ordinationsrätten generellt bör utformas med hänsyn till det krav på kompetens

hos den ordinerande läkaren som bör upprätthållas för olika slags

hjälpmedel. Det bör därvid kunna komma i fråga att för en del hjälpmedel

ge ordinationsrätt åt t. ex. praktiserande läkare.

Bostadsstyrelsen tillstyrker i sitt yttrande utredningens förslag om alt

invalidbostadsbidraget skall få användas för finansiering av sådana specialanordningar

som automatiska garageportöppnare, hydrauliska lyftplattor

och hissar i de särskilda fall som den handikappades behov påkallar sådana

arrangemang. Styrelsen föreslår att invalidbostadsbidragets maximibelopp

på 15 000 kr. efter prövning i det enskilda fallet skall kunna få

överskridas för sådant ändamål om särskilda skäl föreligger.

Utredningens förslag om att sjukvårdshuvudmännen bör ges möjlighet

att från hjäipmcdelsanslaget få statsbidrag till arvoden åt tolkar för döva

tas upp i några remissyttranden. Medicinalstyrelsen anser att den organisation

för tolkhjälp åt döva som bör byggas upp av sjukvårdshuvudmännen

måste anpassas efter de lokala förutsättningarna i sjukvårdsområdena. Arbetsmarknadsstyrelsen,

som understryker att tolkverksamheten för döva

bär ökas, menar afl den i första hand bör vara en primärkommunal angelägenhet.

Skolöverstyrelsen påpekar att arbetsmarknadsstyrelsens dövkonsulenter,

kyrkoherdarna för döva och rektorerna för specialskolorna för

hörselskadade har de bästa förutsättningarna för att bedöma den döves

behov av hjälp genom tolk. Statens handikappråd framhåller att tolkar bör

stå till förfogande inte bara för döva utan också för svårt hörselskadade.

Uppsala läns landstings förvaltningsutskott anser att den föreslagna försöksverksamheten

med statsbidrag till sjukvårdshuvudmännen till arvoden

åt tolkar för döva bör kunna stimulera en önskvärd ökning av biståndet

till denna speciella grupp handikappade.

Departementschefen

Samhällets åtgärder för de handikappade har till syfte att göra dem oberoende

av sitt handikapp genom att tillgodose de särskilda behov som detta

medför. Samhällets anordningar för stöd och omvårdnad av handikappade

avser därför skilda behov och situationer. De innefattar förtidspension

och invaliditetsersättning inom folkpensioneringen, förtidspension inom

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj :ts proposition nr 4/ år 1968

ATP, institutionsvård, rehabilitering, samhällsplanering, bostäder, arbetsvärd,

hemhjälp, undervisning, tekniska hjälpmedel in. m.

Det system av anordningar för handikappvård som finns och som genom

cil fortlöpande reformarbete förbättras och byggs ut, erbjuder goda och

ökande möjligheter att tillgodose de handikappades särskilda behov av olika

slag. Jag vill i detta sammanhang erinra om att de statliga insatser som

mera direkt tar sikte på handikappade för budgetåret 1968/69 kan beräknas

till sammanlagt ca 1 660 milj. kr. Vidare kan från ATP beräknas utga föitidspensioner

till handikappade med ca 165 milj. kr. Primärkommunerna

och sjukvårdshuvudmännen svarar också för väsentliga insatser på handikappområdet.

Kn god handikappvård är inte bara beroende av att adekvata stödformer

slär till buds. För att samhällets åtgärder skall komma den enskilde till del

är det angeläget att de individuella behoven blir uppmärksammade. I detta

syfte avser jag att senare denna dag föreslå att en särskild proposition

föreläggs riksdagen med förslag om vissa ändringar i socialhjälpslagen för

att klarlägga kommunernas ansvar för den enskildes personliga omvårdnad.

Det är angeläget att skillnaderna jämnas ut mellan olika områden i landet

i fråga om möjligheterna för de handikappade att få den hjälp som de

behöver. Det är också viktigt att fortlöpande följa utvecklingen och komplettera

samhällets anordningar med de åtgärder som kan behövas för att

erbjuda en god handikappvård. Jag vill nu, på grundval av de förslag som

handikapputredningen lagt fram, ta upp frågan om en översyn av det viktiga

område inom handikappvården som avser hjälpmedel för handikappade.

Allmänna synpunkter på hjälpmedelsfrågorna

De handikappade är i många fall beroende av att ändamålsenliga tekniska

hjälpmedel står till deras förfogande. Det ställer stora krav på hela den

verksamhet som börjar med den vetenskapliga forskningen och utvecklingen

av dess impulser och rön och vars resultat är det individuellt avpassade

hjälpmedlet. I denna verksamhet, vars effektivitet har grundläggande betydelse

för den handikappades möjlighet att övervinna sitt handikapp, har

samhället i stigande grad engagerat sig.

Fn undersökning som handikapputredningen utfört för att få överblick

över pågående forskning och utvecklingsarbete rörande hjälpmedel för handikappade

visar att många samhälleliga och andra institutioner bedriver

sädan verksamhet. Den bekostas i väsentlig utsträckning genom anslag som

forskningsråden beviljar och genom anslag och bidrag från riksbankens

jubileumsfond och andra allmänna fonder och stiftelser. SVCR är det enda

organ i landet som helt är inriktat på tekniska hjälpmedel för handikappade.

Verksamheten bedrivs med statliga bidrag.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr it år 1968

Tillhandahållandet av hjälpmedel åt handikappade har i organiserade

foimer vuxit fram som eu sjukvårdshuvudmännens angelägenhet. Verksamheten

har kommit att utgöra en del av och ett komplement till sjukvården.

Sjukvårdshuvudmännens hjälpmedelsverksamhet har utvecklat sig till eu

organisation som i varierande utsträckning innefattar anordningar för ordination,

utprovning, träning, instruktion, anpassning, information, tillverkning

och leparation. Staten stöder denna verksamhet genom statsbidrag till

anskaffandet av hjälpmedlen. Bidraget täcker nu hela kostnaden för

flertalet hjälpmedel.

Ändamålsenliga hjälpmedel gör det möjligt för den handikappade att, så

långt det går med hänsyn till handikappet, leva ett normalt liv oberoende

av andras hjälp och omsorg. Han kan bo kvar i sin egen hostad, sköta sitt

arbete och även i övrigt ordna sitt liv efter egna önskemål och intressen. I

samma män som tekniska hjälpmedel gör det möjligt för handikappade att

klara sig själva, minskar deras behov av institutionell vård och annan specialvård.

Jag vill i detta sammanhang också särskilt understryka att, som

handikapputredningen anfört, hjälpmedlen underlättar vårdarbetet genom

att personal kan frigöras för arbetsuppgifter som kräver mera personlig

hjälp och vård.

Samhällets insatser på hjälpmedelsområdet har ökat snabbt under det

senaste årtiondet. På grund av den intensitet varmed reformarbetet bedrivits

har efter hand uppstått ett ökat behov av samordning. Forskning, utvecklingsarbete

och konstruktionsverksamhet har ansenlig omfattning men sker

utan ledning av ett långsiktigt program och ofta utan inbördes samverkan.

Sjukvårdshuvudmännens hjälpmedelsorganisation har varierande kapacitet.

Den handikappades möjlighet att få de hjälpmedel som han behöver är i

hög grad beroende på var han bor. Detta förhållande skärps i många fall

genom skillnader i primärkommunal aktivitet för att spåra upp de enskildas

behov av olika slag. Eu viss splittring kännetecknar också statens stöd till

forskning och utvecklingsarbete samt den successivt vidgade statsbidragsgivningen

till anskaffande av hjälpmedel.

Jag finner det tillfredsställande att handikapputredningen i sina betänkanden

Kommunerna och den sociala omvårdnaden och Bättre hjälpmedel

för handikappade på bred bas har tagit upp både för de handikappade och

samhället angelägna frågor. Beträffande hjälpmedelsverksamheten innebär

utredningens förslag en allmän översyn. Förslagen går ut på att skapa eu

bättre samordning och eu ökad effektivitet i verksamheten från forskningen

om hjälpmedlen till tillhandahållandet av dem. Utredningens förslag har i

princip fått ett positivt gensvar vid remissbehandlingen. De förslag som jag

på grundval härav avser att lägga fram i det följande innebär ökade möjligheter

för de handikappade att få de hjälpmedel som de behöver. Samtidigt

kommer de betydande resurser som samhället tillför hjälpmedelsverksamheten

att kunna tillvaratas bättre än vad som f. n. är möjligt. Man bör

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.ts proposition nr M år 1968

i sammanhanget inte bortse från den kostnadsbesparande effekten härav

i annan samhällsverksamhet, inte minst inom sjukvården.

Sjukvårdshuvudmännens hjälpmedelsorganisation

J illhandahållandet av hjälpmedel åt handikappade är en viktig uppgift

lor sjukvårdshuvudmännen. En väl utbyggd organisation i sjukvårdsområdena

för hjälpmedelsverksamheten är en förutsättning för att tillgodose

de handikappades behov av hjälpmedel. Bedömningen av behovet av hjälpmedel,

instruktion om hjälpmedlets användning och anpassningen till detta

måste oftast äga rum inom sjukvårdens ram eller ske med anlitande av dess

resurser.

I likhet med handikapputredningen utgår sjukvårdshuvudmännen från

att de bör ansvara för tillhandahållandet av hjälpmedel åt handikappade.

Detta t Öl utsätter att sjukvårdshuvudmännen förstärker och kompletterar

den organisation för hjälpmedelsverksamheten som de hittills har byggt upp

i sjukvårdsområdena. Remissbehandlingen visar att sjukvårdshuvudmännen

är införstådda med detta.

Eu samlad bedömning av den handikappades situation bör ligga till grund

iöi prövningen av'' hans hjälpmedelsbehov. Vid denna prövning bör i högre

giad än hittills hänsyn tas både till medicinska och sociala förhållanden.

Detta ställer större krav på nära samarbete mellan sjukvårdshuvudmännen,

som handhar hjälpmedelsverksamheten, och primärkommunerna, som

ansvarar för den enskildes sociala omvårdnad.

Det fortsatta uppbyggandet av en organisation för hjälpmedelsverksamheten

i sjukvårdsområdena bör sikta till att för varje område skapa ett

centralt organ för hjälpmedelsuppgifterna. Detta bör sörja för att den samordning

som behövs kommer till stånd mellan de olika av varandra beroende

delarna av sjukvårdshuvudmännens hjälpmedelsverksamhet. Frågoi

om ordination, instruktion, träning, utprovning och anpassning samt

om information både för handikappade och den personal som är verksam

på området och vidareutbildning av'' sådan personal kan särskilt

nämnas. Det är av särskild betydelse att träningslägenheter anordnas för

att tillgodose behovet inom sjukvårdsområdet av träning, utprovning och

hjälpmedelsanpassning. Det är också viktigt att organisationen sjukvårdsområdena

emellan får eu såvitt möjligt likartad utformning så att de nuvarande

skillnaderna i fråga om resurser att tillhandahålla hjälpmedlen

utjämnas.

Genom den nya socialstyrelsen har skapats ett centralt verk med ansvar

tör bl. a. handikappvården i landet. Det bör ankomma på styrelsen att utarbeta

de närmare riktlinjerna för en förbättrad hjälpmedelsorganisation

i sjukvårdsområdena och för samverkan med primärkommunerna. I det

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungi. Maj.ts proposition nr kl år 1968

följande kommer jag att föreslå inrättandet av ett centralt tekniskt expertorgan

för hjälpmedelsfrågor. Jag räknar med att detta organ, som skall

biträda och nära samarbeta med socialstyrelsen, kommer att få stor betydelse

för utformningen av väsentliga delar av den verksamhet på hjälpmedelsområdet

som bör ankomma på sjukvårdshuvudmännens hjälpmedelsorganisation.

Inrättande av ett handikappinstitut

En snabb utveckling sker på hjälpmedelsområdet. Forskning och utvecklingsarbete

bedrivs intensivt och skapar allt bättre hjälpmedel för handikappade.

Reglerna för statshidragsgivningen till sjukvårdshuvudmannens

hjälpmedelsverksamhet har fortlöpande reviderats i olika avseenden för

att öka de handikappades möjlighet att kostnadsfritt fa hjälpmedel. Samtidigt

har sjukvårdshuvudmännen — i olika mån på olika håll byggt

nt sin organisation för hjälpmedlens tillhandahållande. Jämsides härmed

liar primärkommunerna stegrat sin aktivitet -— likaså i varierande grad

när det gäller att underrätta sig om enskildas särskilda hjälpbehov avskilda

slag.

Genom den nämnda utvecklingen har ett allt större antal handikappades

behov av allt fler hjälpmedel kunnat tillgodoses. Utvecklingen på hjälpmedelsområdet

har också medfört starkt ökade anspråk på verksamhetens

kapacitet och utformning, centralt, regionalt och lokalt. Behovet av samordning

har blivit alltmer framträdande.

Jag delar handikapputredningens av samtliga remissorgan understödda

mening att ett centralt organ, ett handikappinstitut, bör skapas för samordning

av verksamheten rörande tekniska hjälpmedel för handikappade

och därmed sammanhängande frågor. Detta organ bör främst ha till uppgift

att följa utvecklingen på hjälpmedelsområdet, överblicka och samordna

forsknings- och utvecklingsverksamheten och knyta samman denna med

övrig verksamhet på området.

Arbetsuppgifter

Handikappinstitutet bör ha till uppgift att samordna verksamhet som

bedrivs på olika håll, av skilda huvudmän och i olika stadier av innovationsprocessen.

Institutet bör ha en styrande och ledande funktion på hjälpmedelsområdet.

Verksamheten bör ta sig uttryck i uppiättandet av ett

långsiktigt program för forskning och utvecklingsarbete på området. Institutet

bör granska hjälpmedel, pröva deras användbarhet, säkerhet och

lämplighet för handikappade. Bedömning av hjälpmedlens kostnad och

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts proposition nr il år 1968

bevakning av prisutvecklingen bör ingå som en viktig uppgift i institutets

verksamhet. Genom att utföra behovsanalyser och utredningar i övrigt

på hjälpmedelsområdet bör institutet underlätta marknadsföring och produktion

av hjälpmedel. Institutet hör vidare tjänstgöra som ett informationsorgan

på hjälpmedelsområdet. Denna verksamhet bör rikta sig till

forskare och dem som är engagerade i utvecklingsarbete och konstruktionsverksamhet.

Informationen bör också avse sjukvårdshuvudmännen, primärkommunerna,

handikapporganisationerna och enskilda handikappade.

Handikappinstitutet bör också främja utbildning av personal på området.

Möjligheten att tillgodose de handikappades behov av hjälpmedel är i

många fall ytterst beroende av forskningens rön. Dess landvinningar är

förutsättningen för ett framgångsrikt utvecklingsarbete. Det gäller inte

minst komplicerade proteser och andra hjälpmedel som har betydelse för

de svårast handikappade. I vårt land bedrivs på hjälpmedelsområdet en

intensiv forskning, både av grundläggande och mera målinriktad karaktär,

och en omfattande utvecklingsverksamhet. Arbetet bedrivs i såväl det allmännas

som enskild regi. Många är engagerade i verksamheten — universitets-

och andra forskningsinstitutioner, sjukhus, företag och organisationer,

enskilda forskare och forskargrupper. Arbetet utförs, som jag förut framhållit,

i avsevärd utsträckning med samhällets ekonomiska stöd.

Forskningen och utvecklingsarbetet på hjälpmedelsområdet bedrivs f. n.

inte efter ett långsiktigt program, där analyser om handikappades behov

av hjälpmedel och hur detta bör tillgodoses fått bestämma verksamhetens

omfattning och inriktning. Arbetet utförs ofta utan inbördes samordning.

Exempel saknas dock inte på samordnad verksamhet. Här vill jag särskilt

nämna den verksamhet som bedrivs inom en arbetsgrupp med deltagare

från SVCR, Eugenialiemmet och Norrbackainstitutet, den s. k. SVENgruppen.

Jag vill inte förneka det värde som kan ligga i att forskning och utvecklingsarbete

kring samma projekt bedrivs på olika håll av skilda forskare

och institutioner. Ett sådant sökande efter lösningar på samma problem

leder ofta till framgångsrika resultat. Det gäller särskilt den grundläggande

forskningen, som är fri till ämnesval och metod. Då det gäller det målinriktade

arbetet att konstruera och utveckla effektiva hjälpmedel för handikappade

fungerar det nuvarande systemet dock inte helt tillfredsställande.

Verksamheten är totalt sett, som handikapputredningens undersökning

visar, ensidigt inriktad på vissa gruppers behov och vissa slags hjälpmedel,

medan verksamheten tycks bedrivas i ringa omfattning beträffande andra

hjälpmedel.

Det bör därtör vara en viktig samordningsuppgift för handikappinstitu tet att

upprätta ett program för forsknings- och utvecklingsarbetet på hjälpmedelsområdet.

Institutet bör verka för att arbetet på ett bättre sätt fördelar

s*8 pä projekt för olika slag av handikapp. Institutet bör genom sin ställning

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1968

som ett centralt samordningsorgan ha förutsättning att prioritera objekten

och stimulera arbete av mest angeläget slag. Institutet bör även bevaka att

forskningens och utvecklingsarbetets resultat omsätts i produktion. Genom

att göra analvser av handikappades behov av olika slags hjälpmedel böi

institutet förse enskilda företag och andra intressenter med vederhäftigt

material som grund för tillverkning och marknadsföring. Jag anser att denna

uppgift för institutet är av särskild vikt, eftersom produktion av speciella

hjälpmedel för handikappade ofta kommer i fråga endast i små serier.

Jag vill här erinra om att vissa anslagsfrågor beträffande teknisk forskning

och industriellt utvecklingsarbete kommer att anmälas i annat sammanhang.

Därvid kommer att aktualiseras en ökad statlig satsning på teknisk

forskning och industriellt utvecklingsarbete. De frågor som kommer att

behandlas gäller bl. a. inrättandet av ett centralt organ med uppgift att fördela

det statliga finansieringsstöd som nu lämnas av tekniska forskningsrådet,

Malmfonden och Institutet för nyttiggörande av forskningsresultat

INFOR, m. in. Även frågan om inrättande av ett statligt utvecklingsbolag

kommer då att tas upp. Avsikten är att detta bolag skall ha till uppgift att

medverka till utveckling och exploatering av nya produkter med särskild anknytning

till den offentliga sektorn. Som exempel på områden där samhället

har ett speciellt ansvar och intresse kan nämnas bl. a. medicinsk teknik

jämte vård och rehabilitering av sjuka och handikappade.

Den otillräckligt samordnade verksamheten på hjälpmedelsområdet har

lett till stora skillnader i hjälpmedlens utförande och konstruktion, vilka

inte motsvaras av variationer i behovet. Det komplicerar arbetsuppgifterna

för dem som ordinerar hjälpmedel och för dem som skall instruera

och informera om deras användning. 1 stort sett prövas inte hjälpmedel på

ett enhetligt sätt när det gäller funktionsduglighet och hållbarhet. Även

detta medför svårigheter för personalen i hjälpmedelsverksamheten. Bristen

på auktoritativ konsumentupplysning, som grundas på en sådan prövning,

skapar också osäkerhet hos de handikappade.

Handikappinstitutet bör — när så behövs i samarbete med andra organ

på området, t. ex. konsumentinstitutet och varudeklarationsnämnden — utarbeta

normer för testning och egenskapsdeklaration av hjälpmedel. Jag

finner det angeläget att handikappinstitutet har ansvaret för att det med

användning av sådana normer kommer till stand prövning av hjälpmedel.

En sådan prövning framstår som eu av institutets viktigaste uppgifter. Institutets

prövning och bedömning av hjälpmedlens lämplighet för handikappade

bör i princip vara förutsättning för att hjälpmedlet skall kunna godkännas

som statsbidragsberättigat. Hjälpmedelsgranskningen får också betydelse

för forskningen och utvecklingsarbetet. Den kan inverka på dess

inriktning och härigenom bidra till att ytterligare effektivera verksamheten.

En effektiv hjälpmedelsverksamhet är beroende av en bred information

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr M år 1968

i alla de avseenden som har betydelse på området. Det är också viktigt att

informationen riktas till alla dem som är engagerade i eller berörda av

verksamheten. Informationen bör därför avse uppgifter om avslutade, pågående

och planerade forsknings- och utvecklingsprojekt, uppnådda resultat

och använd metod. Institutet bör vara ett dokumentations- och informationsorgan

för sådana frågor. Det bör vidare med utgångspunkt i det

forsknings- och utvecklingsprogram som institutet skall upprätta informera

om behovet av projekt med viss inriktning. Dess information bör

också, som jag tidigare betonat, innehålla redogörelse för resultatet av

prövning och bedömning av hjälpmedel.

Som jag förut har framhållit bör det ankomma på sjukvårdshuvudmännens

hjälpmedelsorgan att lokalt i sjukvårdsområdena bedriva informationsverksamhet.

Denna har stor betydelse både för de handikappade och

den personal som arbetar på hjälpmedelsområdet. Handikappinstitutet bör

till ledning för denna verksamhet ställa information till sjukvårdshuvudmännens

förfogande. Institutet bör även utgöra ett allmänt serviceorgan.

Det bör stå till tjänst med råd och upplysning åt dem som berörs av hjälpmedelsverksamheten.

Utbildningen av personal på hjälpmedelsområdet bör även i fortsättningen

vara anförtrodd de myndigheter och institutioner på vilka den f. n.

ankommer. Handikappinstitutets uppgift bör i detta avseende vara att

klarlägga behovet av utbildning och vidareutbildning för personalen. Institutet

bör kunna medverka i sådan utbildning och ta initiativ till att den

kommer till stånd. I den mån det befinns lämpligt bör institutet också

kunna anordna egna kurser och på annat sätt medverka till en effektiv

kunskapsförmedling på hjälpmedelsområdet.

De arbetsuppgifter som bör ankomma på handikappinstitutet är av den

beskaffenhet att institutet bör nära samarbeta med socialstyrelsen. Institutet

bör tillhandahålla styrelsen den tekniska sakkunskap som styrelsen

behöver i sin hjälpmedelsverksamhet. Bl. a. får institutets granskning av

hjälpmedel särskild betydelse för styrelsens bedömning av frågan om vilka

hjälpmedel som bör vara statsbidragsberättigade. Vidare bör institutet

biträda socialstyrelsen i dess planerande verksamhet, t. ex. när det gäller

att utarbeta riktlinjer till ledning för uppbyggandet av sjukvårdshuvudmännens

hj älpmedelsorganisation.

Jag vill även framhålla betydelsen av samarbete med statens arbetsklinik

och arbetsmedicinska institutet. Institutet bör i övrigt samarbeta med andra

statliga myndigheter och organ, sjukvårdshuvudmännen, primärkommunerna,

enskilda förelag och andra som är verksamma på hjälpmedelsområdet.

Jag vill särskilt betona vikten av att institutet genom samarbete

med handikapporganisationerna får tillgång till deras sakkunskap och

■erfarenhet.

Institutets samarbete med sjukvårdshuvudmännen torde få särskild

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 4/ år 1968

betydelse vid uppbyggandet av deras organisation för hjälpmedelsverksamheten.

Därvid bör huvudmännen få avsevärd nytta av den expertis som

institutet kan ställa till förfogande. Allmänt bör institutet fungera som

ett serviceorgan åt sjukvårdshuvudmännen. Det bör stå dem till tjänst

med råd och upplysningar i olika frågor på hjälpmedelsområdet. Del bör

även kunna biträda dem med utförande av analyser om hjälpmedelsbehov

och utredningar av annat slag som har betydelse för sjukvårdshuvudmännens

verksamhet. De! biträde som handikappinstitutet kan lämna sjukvårdshuvudmännen

får betydelse också för sjukvård och arbetsvärd och kominer

härigenom att underlätta och effektivera sjukvårdshuvudmännens

verksamhet över huvud taget. I detta sammanhang vill jag även framhålla

vikten av samarbete mellan institutet och SPRI.

Gemensamt organ för staten och SVCR

När det gäller handikappinstitutets verksamhetsformer har handikapputredningen

särskilt beaktat två omständigheter. Utredningen konstaterar

att SVCR inom ramen för sin ställning som enskild organisation med stöd

av statsbidrag fullgör uppgifter som enligt utredningens förslag bör ankomma

på institutet. Utredningen framhåller vidare att institutets verksamhet

är av den art att den gemensamt bör åvila staten och sjukvårdshuvudmännen.

På grund härav har utredningen föreslagit att staten och

sjukvårdshuvudmännen tillsammans bör driva institutet och att detta bör

överta de delar av SVCR:s verksamhet som faller inom institutets verksamhetsområde.

Tillhandahållandet av tekniska hjälpmedel för handikappade är en angelägenhet

för sjukvårdshuvudmännen. De svarar för att hjälpmedlen tillhandahålls

den enskilde. Staten svarar ekonomiskt genom statsbidrag till

sjukvårdshuvudmännen för anskaffning av hjälpmedlen. Genom dessa insatser

bär staten och sjukvårdshuvudmännen gemensamt ansvaret för att

de handikappades behov av hjälpmedel tillgodoses. Med hänsyn härtill bör

också handikappinstitutets verksamhet anses vara en för dem gemensam

angelägenhet. I likhet med handikapputredningen finner jag det naturligt

att sjukvårdshuvudmännen och staten gemensamt driver handikappinstitutet.

Denna uppfattning har också fått stöd i remissbehandlingen. Sjukvårdshuvudmännen

själva har emellertid avböjt att ingå som delägare och

lämna finansiell medverkan. På grund av sjukvårdshuvudmännens ställningstagande

i denna fråga har jag ansett mig böra överväga andra lösningar

tills vidare när det gäller institutets organisation. Jag har då eftersträvat

att finna en sådan organisationsform för verksamheten att möjligheterna

hålls öppna för sjukvårdshuvudmännens inträde i handikappinstitutet

vid en senare tidpunkt.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr it är 1968

SVCR har under lång tid till gagn för de handikappade hedrivit en framgångsrik

verksamhet. Som handikapputredningen framhållit har SVCR inom

ramen för sina möjligheter som enskild organisation i viss mån verkat som

ett slags handikappinstitut. SVCR:s verksamhet utgör en grundval för den

verksamhet som institutet skall bedriva. Jag finner det därför ändamålsenligt

att staten och SVCR tills vidare gemensamt svarar för institutet.

Jag har vid detta ställningstagande även tagit hänsyn till de fördelar

som ett samarbete i institutets form erbjuder. I likhet med handikapputredningen

finner jag det inte lämpligt att alltför fast binda verksamheten

och arbetsformerna vid en på förhand uppgjord organisation. Den form

för ett samarbetsorgan, som ett gemensamt institut innebär, har vissa fördelar

i detta avseende.

Handikappinstitutet bör överta de delar av SVCR:s verksamhet som innefattas

i institutets arbetsuppgifter, övertagandet kommer främst att avse

SVCR:s tekniska verksamhet och dess informationsverksamhet, dvs. de

verksamhetsgrenar för vilka SVCR f. n. har statsbidrag. Dessutom bedriver

SVCR viss service, produktion och försäljning. Serviceverksamheten, som

av geografiska skäl i stort sett är begränsad till stockholmsområdet, är i

princip av sådant slag att det ankommer på sjukvårdshuvudmännen att

lämna den. Handikapputredningen har förutsatt att denna serviceverksamhet

inte annat än övergångsvis — tills organisationen för hjälpmedlens

tillhandahållande ordnats på ett tillfredsställande sätt — bör bedrivas

genom institutet.

I anslutning härtill vill jag framhålla att individuell serviceverksamhet

av angivet slag för institutet innebär en värdefull förankring i praktiskt

hjälpmedelsarbete. Sådan verksamhet får inte minst betydelse för institutets

medverkan i uppbyggandet av hjälpmedelsorganisationen i sjukvårdsområdena.

Sjukvårdshuvudmännens medverkan i institutet skulle ha tillförsäkrat

institutet bredast möjliga förankring i sjukvårdshuvudmännens

hjälpmedelsverksamhet. Jag vill emellertid framhålla att sjukvårdshuvudmännen

förklarat sig beredda att på olika sätt samarbeta med institutet.

Jag anser det också angeläget att ett nära samarbete kommer till stånd.

I avvaktan på ett samarbete i mera organiserade former finner jag det

lämpligt att institutet tills vidare i mån av möjligheter åtar sig att uppdragsvägen

tillhandahålla sjukvårdshuvudmännen sådan service som genom

SVCR:s försorg f. n. i viss utsträckning står till förfogande för Stockholms

stad och Stockholms läns landsting. Såsom nu är fallet bör sådan service

lämnas mot ersättning från de berörda sjukvårdshuvudmännen.

SVCR:s produktions- och försäljningsverksamhet bör inte övertas av

institutet. Statsbidrag utgår inte för den. Det ankommer på SVCR att

bedöma om och i vilka former denna verksamhet skall bedrivas efter institutets

tillkomst.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr il dr 1968

Organisation och finansiering

Enligt ett mellan staten och SVCR villkorligt slutet avtal, vilket torde få

bifogas statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga, skall staten och

SVCR den 1 juli 1968 gemensamt inrätta och under avtalstiden driva handikappinstitutet.

Den första avtalsperioden utgör fyra år och avser alltså

tiden t. o. m. den 30 juni 1972. Om avtalet inte sägs upp senast ett år

före avtalstidens utgång, skall det anses förlängt för fyra år. Jag förordar

att Kungl. Maj :t begär riksdagens bemyndigande att godkänna avtalet.

Enligt avtalet skall handikappinstitutets verksamhet regleras i stadgar

som utfärdas av Kungl. Maj :t. Verksamheten skall enligt avtalet bedrivas

på grundval av en av Kungl. Maj :t årligen fastställd stat.

Som förut nämnts skall handikappinstitutet överta de delar av SVCR:s

verksamhet som kommer att falla inom institutets verksamhetsområde.

Enligt avtalet skall institutet därför överta den personal hos SVCR som

varit sysselsatt med motsvarande arbetsuppgifter. Institutets styrelse bör

inom ramen för tillgängliga medel få anställa den personal vid institutet

och anlita den expertis för tillfälliga uppdrag som behövs för att fullgöra

arbetsuppgifterna.

Avtalet har utformats på ett sådant sätt att det finns möjlighet för sjukvårdshuvudmännen

att framdeles inträda i handikappinstitutet.

Enligt avtalet skall SVCR som sitt bidrag till institutets verksamhet ställa

till förfogande dels sin med tomträtt innehavda fastighet Ålänningen 3

i Stockholm jämte utrustning och inventarier, dels ett för varje verksamhetsår

fastställt belopp. Fastighetens marknadsvärde utgör drygt 2 milj. kr.

Hyresvärdet har beräknats till 210 000 kr. per år. Den utrustning och de inventarier

som ställs till institutets förfogande har ett beräknat värde av

800 000 kr.

Utöver SVCR:s bidrag till institutet bör detta kunna räkna med vissa

inkomster i den verksamhet som övertas från SVCR. Dessa utgörs bl. a. av

ersättning för teknisk service och bidrag på grund av SVCR:s åtagande att

på uppdrag av International Society for Rehabilitation of the Disabled

(ISRD) driva en internationell informationscentral. Härutöver förutsätter

jag att institutet får ersättning för särskilda mera omfattande uppdrag.

Ifrågavarande inkomster kan beräknas till ca 500 000 kr. per år.

Det belopp som skall tillskjutas av staten för institutets verksamhet

beräknar jag för budgetåret 1968/69 till 3,5 milj. kr. Häri är inräknat

100 000 kr., som under en följd av år har utgått till SVCR för protesforskning

rörande neurosedynskadade barn från anslaget Invaliditetsförebyggande

åtgärder m. m. Jämfört med statsbidragen till SVCR för innevarande

budgetår, sammanlagt 600 000 kr., innebär det av mig nu förordade anslagsbeloppet

en ökning med nära 3 milj. kr.

Under nästa budgetår räknar jag således med att institutet inräknat inkomster

för uppdragsverksamhet m. in. skulle disponera sammanlagt ca 4

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr il är 1968

49

milj. kr. för sin verksamhet. Som jag tidigare nämnt är det min förhoppning

att sjukvårdshuvudmännen framdeles inträder i institutet. Därigenom skulle

ytterligare ökade ekonomiska resurser ställas till förfogande för institutets

verksamhet, lag vill erinra om att det i handikapputredningens förslag

beräknades att staten och sjukvårdshuvudmännen tillsammans skulle tillskjuta

4,5 milj. kr. för institutets verksamhet.

I detta sammanhang vill jag understryka att handikappinstitutet inte

skall överta eller bekosta den forskning och det utvecklingsarbete rörande

hjälpmedel för handikappade som enligt gällande ordning finansieras genom

anslag av bl. a. statens tekniska forskningsråd och genom anslag och bidrag

från olika stiftelser, fonder m. fl. Jag vill särskilt understryka att det inte är

avsikten att genom institutets tillkomst minska andra möjligheter till statligt

finansiellt stöd till forskning och utvecklingsarbete på detta område.

Det bör tvärtom vara möjligt att få till stånd betydligt ökade resurser för

forskning och utveckling på hjälpmedelsområdet genom ett nära samarbete

mellan handikappinstitutet och de samhällsorgan som i fortsättningen kommer

att svara för frågor om teknisk forskning och utveckling.

Institutets styrelse hör bestå av högst nio ledamöter och suppleanter för

dessa. Kungl. Maj :t hör utse ordförande och ytterligare högst sex ledamöter,

medan två ledamöter bör idses av SVCR. Styrelsen utser inom sig

vice ordförande. Jag finner det naturligt alt det bland de av Kungl. Maj :t

utsedda ledamöterna kommer att ingå företrädare för de handikappade liksom

någon representant för sjukvårdshuvudmännen.

Som rådgivande organ bör styrelsen ha ett expertråd, benämnt handikappinstitutets

utvecklingsråd. Rådet kommer att på sitt sätt utgöra eu

motsvarighet till socialstyrelsens vetenskapliga råd. Rådets ledamöter skall

ha framstående skicklighet och beprövad erfarenhet inom olika vetenskapsgrenar

och verksamhetsområden av betydelse för institutets verksamhet.

De skall, var och eu inom sin vetenskapsgren eller sitt verksamhetsområde,

lämna styrelsen det bistånd som kan påkallas för fullgörande av institutets

arbete. De bör också vara skyldiga att på eget initiativ rikta styrelsens uppmärksamhet

på sådana framsteg och förhållanden som de finner ha särskild

betydelse för institutets verksamhet. Ledamöterna i utvecklingsrådet bör

utses av Kungl. Maj :t.

Statsbidrag till hjälpmedel för handikappade

Statsbidragsgivningen till anskaffande av hjälpmedel åt handikappade

har under senare år ökat betydligt i omfattning. Nya statsbidragsberättigade

hjälpmedel har tillkommit. Jämsides härmed har den ordinationsberättigade

personkretsen vidgats, varigenom de handikappades möjlighet att få

tillgång till hjälpmedlen förenklats. Statens engagemang och ökade insatser

på hjälpmedelsområdet — statsbidragsgivningen till sjukvårdshuvudmän4

— Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr il

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr fri år 1968

nens hjälpmedelsverksamhet och stödet till forskning och utveckling — har

skapat de avgörande förutsättningarna för att tillgodose de handikappades

behov av hjälpmedel.

Statsbidragsgivningen till hjälpmedel för handikappade regleras f. n. i

två skilda kungörelser, nämligen kungörelsen angående statsbidrag till anskaffande

av hörapparater, in. m. och kungörelsen om statsbidrag till vissa

hjälpmedel för handikappade. Den senare kungörelsen avser proteser, rullstolar,

invalidvagnar, hjälpmedel för den dagliga livsföringen, vilka är särskilt

avsedda för handikappade, elektriska hjärtsimulatorer och talapparater.

I handikapputredningens förslag ingår en allmän översyn av systemet för

statsbidrag till hjälpmedel för handikappade. Jag vill tillstyrka utredningens

förslag att ett enhetligt bidragssystem införs för olika typer av hjälpmedel.

Samtidigt bör hjälpmedelskungörelsen förenklas. De nya bestämmelserna

bör gälla fr. o. in. den 1 juli 1968.

I samband med att bidragssystemet samordnas bör också genomföras

de av handikapputredningen aktualiserade förbättringarna för de handikappade

när det gäller möjligheterna att få hjälpmedel med statsbidrag.

Rullstolar och invalidvagnar har stor betydelse för de rörelsehindrades

förflyttning. Budgetåret 1966/67 utgick statsbidrag till anskaffande av

4 000—5 000 sådana hjälpmedel. Statsbidragsgivningen är f. n. begränsad

till dem som behöver hjälpmedlet av ortopediska skäl. I enlighet med handikapputredningens

förslag förordar jag att statsbidrag till dessa hjälpmedel

skall kunna utgå även i sådana fall då andra medicinska skäl än ortopediska

föreligger. Det gäller här exempelvis personer som är rörelsehindrade

på grund av hjärtfel eller följdtillstånd efter lungsjukdomar. Jag

förordar vidare att statsbidrag får utgå till kostnaden för förnyelse av

ackumulator för driften av elektrisk rullstol. Budgetåret 1966/67 tillhandahölls

ca 50 sådana rullstolar.

I likhet med handikapputredningen anser jag att det bör öppnas möjlighet

att bevilja statsbidrag för anskaffande av hjälpmedel som underlättar

den dagliga livsföringen (ADL-lijälpmedel) äAren om hjälpmedlet inte är

särskilt avsett för handikappade. Den gällande regeln, enligt vilken specialkonstruktion

för handikappade är villkor för att statsbidrag skall kunna

utgå för ADL-hjälpmedel, är enligt min mening numera inte helt tillfredsställande.

På senare år har det kommit fram flera för de handikappade

betydelsefulla hjälpmedel till vilkas anskaffande statsbidrag på grund av

denna bestämmelse inte kan utgå. I den mån sjukvårdshuvudmännen inte

tillhandahåller dem kostnadsfritt — praxis torde variera sjukvårdsområdena

emellan — kan handikappade som inte själva har råd att betala hjälpmedlet

bli tvungna att avstå från att skaffa det. Dessutom torde denna

begränsning i statsbidragsgivningen medföra ekonomiska olägenheter för

samhället eftersom den på ett olyckligt sätt kan leda till fördyrande och

onödiga specialkonstruktioner.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj.ts proposition nr 41 år 1968

I enlighet med handikapputredningens förslag bör därför statsbidrag i

särskilda fall kunna utges för anskaffande av även andra hjälpmedel än

sådana som är särskilt avsedda för handikappade. Statsbidrag bör få utgå

under förutsättning att hjälpmedlet efter en noggrann medicinsk och

social prövning bedömts nödvändigt med hänsyn till handikappets art och

den handikappades speciella behov. Vid min bedömning har jag särskilt

beaktat angelägenheten av att vissa s. k. kombinationshjälpmedel i behövlig

utsträckning tillhandahålls de svårast handikappade för vilka de har speciell

betydelse. .lag tillstyrker också utredningens förslag om att i det reguljära

statsbidragssystemet lora in den hjälpmedelsverksamhet som f. n.

med statsmedel handhas av DBF och DHR. Det gäller bär bandspelare för

synskadade och hjälpmedel för den dagliga livsföringen som inte omfattas

av den nuvarande hjälpmedelskungörelsen.

Handikapputredningen har i samband med sin översyn av bestämmelserna

om statsbidrag till hjälpmedel för handikappade tagit upp frågan

om handikappades behov av sådana speciella hjälpmedelstyper som bröstproteser,

ögonproteser, vadutfyllnader, ryggutfyllnader och peruker. Jag

förordar att i enlighet med utredningens förslag statsbidrag skall kunna

beviljas för hjälpmedel av detta slag. Förutsättningen för att statsbidragskall

kunna utgå bör vara att behovet efter noggrann och allsidig prövningbedömts

vara av särskild betydelse i det individuella fallet.

Vid 1966 års riksdag begärdes en översyn av bestämmelserna om statsbidrag

till hörapparater (SU 1966:5, rskr 5). Denna har nu gjorts av

handikapputredningen. Dess förslag innebär en genomgripande revision av

bestämmelserna, som härigenom helt samordnas med reglerna för andra

typer av hjälpmedel. Jag förordar att sjukvårdshuvudmännen i enlighet

med utredningens förslag ges möjlighet att få statsbidrag för anskaffande

av hörapparater enligt samma grunder som gäller för övriga hjälpmedel.

Det innebär bl. a. att nuvarande särregler för just denna typ av hjälpmedel

bortfaller.

Vid remissbehandlingen har förts fram förslag om att statsbidrag skulle

utgå inte bara till anskaffningskostnaden utan också till kostnader för

batterier till hörapparater. Denna fråga, som har avsevärd räckvidd —

bidrag utgår till anskaffning av ca 20 000 nya hörapparater per år — är jag

inte beredd att ta ställning till utan att den har utretts. Inte minst behöver

de administrativa konsekvenserna klarläggas. Detsamma gäller den i detta

sammanhang aktualiserade frågan om statsbidrag till reparation av olika

slags hjälpmedel. Statsbidrag till reparation av hjälpmedel bör liksom nu

endast avse ortopediska hjälpmedel, rullstolar, invalidvagnar och bandspelare.

Det bör bli en uppgift för handikappinstitutet att med sjukvårdshuvudmännen

ta upp frågan om den reparationsservice för hjälpmedel som kan behövas.

Som jag tidigare har framhållit bör handikappinstitutet svara för att hjälp4*

— Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 sand. Nr 41

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 41 år 1968

medel för handikappade prövas och egenskapsdeklareras. Prövningen bör

främst avse hjälpmedlens tekniska egenskaper och bör utmynna i en bedömning

av deras funktionsduglighet och lämplighet för handikappade och en

deklaration av hjälpmedlens egenskaper. Bedömningen bör grundas på en

granskning av hjälpmedlen även från kostnadssynpunkt. Endast hjälpmedel

som enligt institutets bedömande är lämpliga för handikappade och som

betingar en med hänsyn till sin funktion skälig kostnad bör godkännas för

statsbidrag. Denna bestämmelse får självfallet träda i tillämpning efter hand

som handikappinstitutet hunnit att pröva hjälpmedlen. Därför bör övergångsvis

gälla att hjälpmedel kan godkännas för statsbidrag även utan att

hjälpmedlet har prövats av institutet. Enklare och mindre dyrbara hjälpmedel

samt vissa individuellt utprovade hjälpmedel bör dock kunna godkännas

för statsbidrag utan denna särskilda prövning.

Statsbidrag för särskilt kostsamma hjälpmedel bör utgå efter prövning av

Kungl. Maj :t och för hjälpmedel i övrigt efter socialstyrelsens bestämmande.

Statsbidrag för anskaffande av hjälpmedel åt handikappade bör utgå

under förutsättning att hjälpmedlet ordinerats av behörig tjänsteman.

Bedömningen bör innefatta en noggrann och allsidig prövning av den

handikappades medicinska och sociala situation. Ett samordnat bedö-.

mande av behovet och en gemensam ordination av de hjälpmedel som

behövs är till fördel inte bara för den enskilde som härigenom får sitt hjälpmedelsbehov

allsidigt prövat och tillgodosett på en gång. En sådan ordning

innebär som handikapputredningen framhållit även besparing och administrativ

förenkling.

Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att meddela de erforderliga bidragsbestämmelserna.

Det bör ankomma på socialstyrelsen att meddela de tillämpningsföreskrifter

som behövs. Dessa föreskrifter bör bl. a. innehålla regler

om vem som skall ha rätt att ordinera statsbidragsberättigade hjälpmedel

och om vilka speciella institutioner som skall vara berättigade till statsbidrag.

De uppgifter som nu ankommer på hjälpmedelsnämnden och hörselvårdsnämnden

kommer att ingå i handikappinstitutets verksamhet. Dessa båda

nämnder bör därför upphöra när handikappinstitutet börjar sin verksamhet

den 1 juli 1968.

Särskilda frågor

Lyftplattor, hissar in. m.

Med anledning av vad handikapputredningen har föreslagit i fråga om

bidrag till automatiska garageportöppnare och hydrauliska lyftplattor och

hissar vill jag, efter samråd med chefen för inrikesdepartementet, anföra

följande.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 41 år 1968

Hydrauliska lyftplattor och hissar är hjälpmedel av speciell beskaffenhet.

De har betydelse för rörelsehindrade som extra utrustning till bostaden.

Det är därför ofta nödvändigt att pröva behovet av sådana anordningar i

samband med bedömningen av vilka åtgärder i övrigt som behöver vidtas i

bostaden för att den skall vara lämplig för den handikappade. Kostnaderna

för extra utrymme och utrustning — utom lyftplattor och hissar — som

svårt rörelsehindrade kan behöva för att deras bostad skall vara ändamålsenlig

och trygg finansieras genom den statliga stödformen invalidbostadsbidrag.

Bidraget utgår från det under elfte huvudtiteln uppförda anslaget

Bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet. DHR har fr. o. in. budgetåret

1964/65 statsbidrag över femte huvudtiteln bl. a. till inköp och installation

av hydrauliska lyftplattor och hissar, som i en del fall är nödvändiga för

rullstolsinvalider, särskilt i äldre enfamiljshus. Sedan viss erfarenhet numera

har vunnits av den genom DHR med statsbidrag bedrivna verksamheten,

förordar jag att denna fr. o. m. den 1 juli 1968 inordnas i reglerna för

invalidbostadsbidrag. Invalidbostadsbidrag bör kunna beviljas för inköp

och installation av automatiska garageportöppnare, hydrauliska lyftplattor

och enklare hydrauliska hissar om sådana anordningar är av speciell betydelse

med hänsyn till den rörelsehindrades behov och bostadssituation.

Kostnaderna för hydrauliska lyftanordningar är ofta förhållandevis stora.

Bidragets maximibelopp på 15 000 kr. kan därför visa sig otillräckligt när

bidraget avser också andra anordningar. Maximibeloppet bör i sådana fall

kunna få överskridas, högst med belopp som motsvarar kostnaden för lyftanordningarna.

Tolkar för döva

De hörselskadade har möjlighet att kostnadsfritt erhålla hörapparater.

De som är helt döva är för sin kommunikation med omvärlden i stället ofta

beroende av personlig hjälp av tolk. Jag tillstyrker det förslag som handikapputredningen

har lagt fram och som går ut på att sjukvårdshuvudmännen

får ansvaret för en försöksverksamhet i syfte att tillgodose de dövas behov

av hjälp genom tolk. Jag förordar att sjukvårdshuvudmännen för denna

försöksverksamhet får statsbidrag till kostnaden för arvode åt tolkar för

döva. Socialstyrelsen bör i samråd med andra berörda myndigheter meddela

närmare föreskrifter beträffande denna verksamhet.

Anslagsfrågor

Bidrag till handikappinstitutet

•lag har i det föregående förordat att Kungl. Maj:t begär riksdagens bemyndigande

att för statens del träffa avtal med SVCR om inrättande och

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj. ts proposition nr M år 1968

drift av ett handikappinstitut. Som nämnts skall institutet överta den av

SVCR bedrivna verksamheten till vilken tidigare anvisats medel över anslag

på riksstaten. Jag har beräknat statens kostnader för handikappinstitutet

till 3,5 milj. kr. för nästa budgetår. Detta belopp bör föras upp under ett nytt

anslag, kallat Bidrag till handikappinstitutet.

Bidrag till vissa hjälpmedel för handikappade

För innevarande budgetår bär anvisats 33 milj. kr. under anslaget Bidrag

till vissa hjälpmedel för handikappade och 7 milj. kr. under anslaget Bidrag

till hörapparater. Vidare har anvisats 600 000 kr. till DHR för inköp och

distribution av vissa hjälpmedel som inte omfattas av den nuvarande hjälpmedelskungörelsen

och 500 000 kr. till DBF för bandspelare.

Jag har i det föregående förordat att enhetliga grunder för statsbidrag till

anskaffande av hjälpmedel för handikappade införs den 1 juli 1968.

Dessa bidragsbestämmelser kommer att avse samtliga de nu angivna ändamålen.

Anslagsbehovet för den verksamhet som den nya hjälpmedelskungörelsen

kommer att omfatta kan beräknas till 48 milj. kr. för nästa budgetår.

Det innebär eu ökning i förhållande till medelsanvisningarna för innevarande

budgetår med ca 7 milj. kr. Från detta anslag bör också bestridas

de kostnader som avser bidrag till arvoden åt tolkar för döva.

Med hänsyn till de betydande kostnaderna för hjälpmedelsverksamheten

är det angeläget alt verksamheten fortlöpande följs och uppgifter regelbundet

ställs samman bl. a. om hjälpmedlens art och kostnad samt anledningen

till ordinationen. I enlighet med vad handikapputredningen hai föreslagit

hör därför införas ett redovisningssystem som gör det möjligt att få verksamheten

kontinuerligt belyst. Det bör ankomma på socialstyrelsen att i samråd

med det nya handikappinstitutet genomföra en sådan kostnadskontroll.

Bidrag till De handikappades riksförbund

Som jag tidigare har nämnt utgår för innevarande budgetår bidrag med

600 000 kr. till DHR för inköp och distribution av sådana hjälpmedel på

vilka den nuvarande hjälpmedelskungörelsen inte är tillämplig. Jag hai

i det föregående förordat alt denna verksamhet den 1 juli 1968 skall föras

in under den nya hjälpmedelskungörelsen. Vidare utgår för innevarande

budgetår bidrag med 150 000 kr. till DHR till inköp och installation av

hydrauliska lyftplattor och enklare hydrauliska hissar för rullstolsinvalider.

Till kostnaderna för sådana anordningar bör, som jag tidigare anfört, Ir. o. in.

nästa budgetår i särskilda fall invalidbostadsbidrag kunna beviljas. Däiigenom

föreligger inte längre något medelsbehov för dessa slag av verksamhet

under detta anslag.

För bidrag till I)HR:s övriga verksamhet bör beräknas 300 000 kr., vilket

innebär en ökning med 50 000 kr. jämfört med innevarande budgetår.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr ''it år 1968

oo

Bidrag till De blindas förening

Som förut nämnts utgår för innevarande budgetår bidrag med 500 000 kr.

till DBF för inköp och distribution av bandspelare. Även denna verksamhet

avses att den 1 juli 1968 bli införd under den nya hjälpmedelskungörelsen.

Er. o. m. nästa budgetår föreligger alltså inte något medelsbehov för denna

verksamhet under detta anslag.

Statsbidraget till den depåverksamhet som bedrivs genom De blindas förenings

försäljningsaktiebolag bör räknas upp med 59 000 kr. till 880 000 kr.

med hänsyn till ökade kostnader. Jag vill i anslutning härtill erinra om att

staten dessutom bidrar till denna verksamhet genom att bolagets hyreskostnader

på ca 110 000 kr. bestrids av medel från statens allmänna fastighetsfond.

Eftersom kostnaden för utbildning av ledarhundar har ökat, beräknar jag

en höjning av detta bidrag med 44 000 kr. till 136 000 kr.

Bidraget till den verksamhet som DBF i övrigt bedriver bör ökas med

47 000 kr. till 284 000 kr.

Anslaget bör sålunda föras upp med 1,3 milj. kr. Det innebär — bortsett

från de medel som tidigare har anvisats till verksamheten med bandspelare

— en ökning med 150 000 kr. i förhållande till innevarande budgetår.

Hemställan

Under åberopande av vad jag har anfört i det föregående hemställer jag,

att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen att

1) bemyndiga Kungl. Maj :t att godkänna avtal om inrättande

och drift av ett handikappinstitut i huvudsaklig överensstämmelse

med vad jag förordat i det föregående;

2) godkänna de av mig förordade grunderna för bidrag till

vissa hjälpmedel m. m. för handikappade att gälla fr. o. m.

den 1 jidi 1968;

3) godkänna de av mig förordade ändringarna i grunderna

för invalidbostadsbidrag att gälla fr. o. in. den 1 juli 1968;

4) till Bidrag till handikappinstitutet för budgetåret

1968/69 under femte huvudtiteln anvisa ett anslag av

3 500 000 kr.;

5) till Bidrag till vissa hjälpmedel för handikappade för

budgetåret 1968/69 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 48 000 000 kr.;

6) till Bidrag till De handikappades riksförbund för budgetåret

1968/69 under femte huvudtiteln anvisa ett anslag

av 300 000 kr.;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr bl år 1968

7) till Bidrag till De blindas förening för budgetåret

1968/69 under feinte huvudtiteln anvisa ett anslag av

1 300 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kimtjl. Maj.ts proposition nr il år 1968

57

Bilaga

AVTAL

Mellan undertecknad såsom representant för staten å ena sidan och

Svenska centralkommittén för rehabilitering (SVCR) å den andra har

— under förbehåll om godkännande av Kungl. Maj :t och SVCR:s allmänna

möte — träffats följande avtal angående inrättande och drift av

ett institut rörande frågor om tekniska hjälpmedel för handikappade, benämnt

handikappinstitutet.

1 §•

Staten och SVCR överenskommer att den 1 juli 1968 gemensamt inrätta

och under avtalstiden driva handikappinstitutet.

Institutets verksamhet regleras i stadgar som utfärdas av Kungl. Maj :t.

2 §■

Institutets verksamhet finansieras för statens del genom bidrag på grundval

av en av Kungl. Maj :t årligen fastställd stat. Som sitt bidrag till institutets

verksamhet ställer SVCR till institutets förfogande dels sin med tomträtt

innehavda fastighet Ålänningen 3 i Stockholm jämte utrustning och inventarier

enligt särskild förteckning (bilaga 1), dels ett för varje verksamhetsår

fastställt belopp.

Protokollsanteckning till 2 §

Parterna är ense om att äganderätten till den i bilaga 1 angivna egendomen

skall anses övergå till institutet den 1 juli 1968.

Parterna är vidare ense om att det belopp varmed SVCR för varje verksamhetsår

skall bidra till institutets verksamhet skall på grundval av en av

SVCR gjord redovisning angivas av institutets styrelse i samband med dess

anslagsframställning till Kungl. Maj :t.

3 §•

Institutet svarar för omkostnaderna för fastigheten och åtar sig att väl

vårda denna.

Protokollsanteckning till 3 §

Parterna är ense om att med omkostnader för fastigheten skall — förutom

sedvanliga driftkostnader såsom för uppvärmning, renhållning och reparationer

— avses tomträttsavgäld, räntor på de i protokollsbilaga A angivna

lånen och förekommande amortering på dessa lån. Syn skall hållas när

fastigheten tillträdes och avträdes.

4 §•

Den personal som den 30 juni 1968 är anställd hos SVCR och som den 1

mars 1968 var sysselsatt i verksamhet som enligt stadgarna för institutet

skall bedrivas av detta skall erbjudas anställning hos institutet.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj. ts proposition nr il år 1968

SVCR:s förpliktelser mot den personal som övergår till institutet övertas av

detta med garanti att de anställda, så länge de innehar samma eller motsvarande

tjänst, skall vidbliva för dem den 1 mars 1968 gällande anställningsvillkor.

5 §•

SVCR förbinder sig att icke bedriva sådan verksamhet som enligt stadgarna

för institutet skall bedrivas av detta.

6 §.

SVCR ansvarar för alla utgifter och äger uppbära alla inkomster som

avser verksamhet före den 1 juli 1968.

7 §.

Om parterna är överens därom, kan annan som har intresse av verksamheten,

på de villkor som må avtalas, ingå som medpart i institutet.

8 §•

Detta avtal träder i kraft den 1 juli 1968 och skall gälla till utgången av

juni 1972.

Om avtalet icke sägs upp senast ett år före avtalstidens utgång skall det

anses förlängt för fyra år.

Avtalet är upprättat i två exemplar, varav parterna tagit var sitt.

Stockholm den 6 mars 1968.

För staten: För Svenska centralkommittén för rehabilitering:

L.-Å. Äström Albert Bergh

/Karl Montan

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr il år 1968

59

Innehållsförteckning

Sid.

Inledning .................................................... 2

Nuvarande verksamhet ........................................ 3

Anslagsframställningar ........................................ 5

Handikapputredningens förslag .................................. 8

Allmänna synpunkter ........................................ 8

Den regionala organisationen ................................ 11

Frågan om ett handikappinstitut .............................. 14

Statsbidrag till hjälpmedel för handikappade .................... 21

Remissyttranden .............................................. 29

Allmänna synpunkter ........................................ 29

Den regionala organisationen .................................. 30

Frågan om ett handikappinstitut .............................. 32

Statsbidrag till hjälpmedel för handikappade .................... 36

Departementschefen ............................................ 38

Allmänna synpunkter på hjälpmedelsfrägorna .................. 39

Sjukvårdshuvudmännens hjälpmedelsorganisation .............. 41

Inrättande av ett handikappinstitut ............................ 42

Statsbidrag till hjälpmedel för handikappade .................... 49

Särskilda frågor .............................................. 52

Anslagsfrågor ................................................ 53

Hemställan ..................................................... 55

Bilaga ........................................................ 57

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1968:206 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående överföring av aktier i Kalmar Verkstads AB. a1 i texten
  2. SU 1968:88 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa frågor om hjälpmedel för handikappade jämte motioner. s. 1 i texten