Sök i Ratio Lex

Angående organisationen av den statliga publiceringsverksamheten

1968-03-15 · 38 sidor, varav 38 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 38 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1968:62, Angående organisationen av den statliga publiceringsverksamheten

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 62 år 1968

1

Nr 62

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående organisationen

av den statliga publiceringsverksamheten; given Stockholms

slott den 15 mars 1968.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att ett statligt förlag för allmän förlagsverksamhet

skall inrättas. Syftet med förlaget är att ge statliga myndigheter och institutioner

bättre service när det gäller utgivning av publikationer och upphandling

av tryckeriarbeten samt att skapa en bättre organisation för distribution

och marknadsföring av statligt tryck. Förlaget kommer när det gäller

självbärande eller i huvudsak självbärande publikationer att driva förlagsrörelse

i egentlig mening. I fråga om publikationer som i huvudsak är

subventionerade kommer förlaget närmast att fungera som centralt serviceorgan

och förmedlare av förlags- och tryckeritjänster för statsförvaltningen.

Förlaget skall arbeta på affärsmässig basis. Det föreslås skola organiseras

som ett helstatligt aktiebolag.

Mellan det allmänna förlaget och det läromedelsförlag, varom särskild

proposition framläggs, förutsätts en viss samordning. Denna skall ske genom

att det allmänna förlaget innehar hälften av aktierna i läromedelsförlaget.

Mellan förlaget och Svenska Reproduktionsaktiebolaget (SRA) förutsätts

ett avtal om samarbete. Detta samarbete skall bygga på affärsmässig grund.

I propositionen berörs även prissättningen på statliga publikationer. Det

föreslås att självfinansieringsprincipen skall tillämpas i ökad utsträckning.

Till aktieteckning i bolaget föreslås ett anslag av 7,2 milj. kr.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 62

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Iiungl. Maj.ts proposition nr 62 år 1968

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 15

mars 1968.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Kling, Johansson, Holmqvist, Aspling,

Palme, Sven-Erig Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Odhnoff,

Wickman, Moberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om organisationen

av den statliga publiceringsverksamheten och anför.

Inledning

Riksdagens revisorer förordade i sin år 1959 avlämnade berättelse (§ 27),

att principerna för den statliga publikationsverksamhetens organisation och

finansiering skulle tas under omprövning i enlighet med förslag som redovisades

i berättelsen. Dessa förslag innebar bl. a. att man borde utreda möjligheterna

att i ökad utsträckning göra statliga publikationer självfinansierande

och närmare undersöka förutsättningarna för att låta myndigheterna

helt eller delvis disponera inflytande försäljningsinkomster. Riksdagen beslöt

sedermera (SU 1960: 128, rskr 302) att till Kungl. Maj :t ge till känna

vad statsutskottet anfört i anledning av revisorernas uttalande. Utskottet

ansåg att den av revisorerna väckta frågan var förtjänt av att följas med

uppmärksamhet. Bl. a. pekade utskottet på att det vid tillkomsten av nya

publikationer var särskilt angeläget att klarlägga i vilken utsträckning finansieringen

kunde ske utan statsmedel. Vidare underströk utskottet vikten

av att tryckningskostnadernas storlek beaktades.

Kungl. Maj :t uppdrog den 28 juni 1962 åt statskontoret att i samråd med

riksrevisionsverket och under beaktande av vad statsutskottet anfört i sammanhanget

utreda den statliga publikationsverksamhetens finansiering och

inkomma med förslag i ämnet.

Statskontoret har redovisat sitt utredningsuppdrag i betänkandet »Statlig

publicering» (SOU 1967:5). I ärendet har statskontoret haft samråd med

riksrevisionsverket. Ett särskilt yttrande av skolöverstyrelsen angående

omorganisationen av styrelsens nuvarande förlagsverksamhet har bilagts

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj. ts proposition nr 62 år 1968

betänkandet. Tre ledamöter av statskontorets styrelse har anmält avvikande

mening beträffande den organisatoriska samordning av statlig förlags- och

tryckeriverksamhet, som förordas i betänkandet.

Efter remiss har yttranden över statskontorets förslag avgetts av hovrätten

över Skåne och Blekinge, rikspolisstyrelsen, försvarets intendenturverk,

arméförvaltningen, marinförvaltningen, flygförvaltningen, civilförsvarsstyrelsen,

medicinalstyrelsen, riksförsäkringsverket, poststyrelsen, telestyrelsen,

sjöfartsstyrelsen, statistiska centralbyrån, kungliga biblioteket,

universitetskanslersämbetet, skolöverstyrelsen, rikets allmänna kartverk,

fiskeristyrelsen, kommerskollegium, patent- och registreringsverket, ombudsmannen

för näringsfrihetsfrågor, statens pris- och kartellnämnd, statens

institut för konsumentfrågor, arbetsmarknadsstyrelsen, statens råd för

byggnadsforskning, länsstyrelserna i Kronobergs och Kopparbergs län, lantbrukshögskolan,

offentlighetskommittén, läromedelsutredningen, styrelsen

för riksdagens förvaltningskontor, styrelsen för riksdagsbiblioteket, nordiska

museets nämnd, jordbrukets upplysningsnämnd, Svenska Reproduktions AB

(SB A), Svenska kommunförbundet, annonsbyråernas förening, Grafiska

arbetsgivare- och industriorganisationerna, Svenska bokförläggareföreningen,

Svenska tidningsutgivareföreningen, Sveriges industriförbund, Landsorganisationen

i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO)

och Sveriges akademikers centralorganisation (SACO).

Universitetskanslersämbetet har bifogat yttranden av konsistorierna vid

universiteten i Uppsala, Lund, Stockholm och Göteborg, karolinska institutet,

Chalmers tekniska högskola och handelshögskolan i Göteborg. Kommerskollegium

har bifogat yttranden av Stockholms handelskammare, Skånes

handelskammare och handelskammaren i Göteborg.

Eu skrivelse har vidare inkommit från AB Svensk Byggtjänst.

Chefen för utbildningsdepartementet kommer senare denna dag att anmäla

frågan om organisation av ett läromedelsförlag. I detta sammanhang

kommer att anmälas de delar av statskontorets förslag som avser det nuvarande

Sö-förlaget och remissinstansernas yttranden däröver.

I sin utredning har statskontoret även behandlat frågan om statens behov

av kommunicering med allmänheten och den statliga annonseringen. Jag vill

med anledning härav erinra om att chefen för justitiedepartementet med

stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 25 maj 1967 tillkallat särskilda

sakkunniga för att utreda frågan om vidgad samhällsinformation m. in. (informationsutredningen).

Jag anhåller nu att få anmäla statskontorets förslag i övrigt.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 62 år 1968

Den statliga publiceringsverksamhetens nuvarande omfattning

och organisation

Publiceringsverksamhetens omfattning

Antalet statliga myndigheter och institutioner som årligen ger ut publikationer

rör sig omkring 200. Antalet utgivna publikationer torde f. n. uppgå

till 700 ä 800 per år. Eftersom flera publikationer ges ut i samma serie, blir

antalet utgåvor betydligt större.

Kostnaderna för publicerings- och tryckeriverksamheten kan beräknas till

omkring 150 milj. kr. per år. Härav faller uppskattningsvis 75 milj. kr. på

egentliga publikationer, 35 milj. kr. på blanketter, 25 milj. kr. på kartor och

sjökort, varav den dominerande delen dock utgörs av kostnader för förberedelsearbeten,

samt 15 milj. kr. på annan publicering.

Intäkterna av publikationsverksamheten torde röra sig om ca 40 milj. kr.

per år. Härav utgör dock närmare 30 milj. kr. televerkets intäkter i samband

med utgivningen av telefonkatalogen.

Publiceringsverksamhetens organisation

Gällande föreskrifter

För den statliga publiceringsverksamheten gäller en rad föreskrifter. En

av de viktigaste är kungörelsen den 28 juni 1962 (nr 443) angående statsmyndigheternas

rätt att trycka publikationer. I kungörelsen fastslås huvudregeln

att statsmyndighet inte får trycka någon publikation på statsverkets

bekostnad utan Kungl. Maj :ts tillstånd för varje särskilt fall. Denna regel

gäller emellertid inte statsdepartementen, försvarets kommandoexpedition,

till försvarsdepartementet hörande myndigheter, statens affärsdrivande verk,

statens institut för konsumentfrågor och publikationer i serien Sveriges officiella

statistik. Huvudregeln gäller inte heller för sådana kortare anvisningar,

meddelanden, råd eller upplysningar som är avsedda för allmännare

spridning. Generellt medgivande bär vidare lämnats i fråga om ca 130 publikationer

eller publikationsserier, som tagits upp i en till kungörelsen fogad

förteckning (ändrad senast 1967:77).

För serien Statens offentliga utredningar gäller särskilda föreskrifter enligt

kungörelsen den 3 februari 1922 (nr 98) angående statens offentliga utredningars

yttre anordning. I kungörelsen anges vilka publikationer som

skall ingå i serien. Vidare föreskrivs att dessa skall tillhandahållas allmänheten

genom bokhandeln. Statskontoret meddelar föreskrifter angående dessa

publikationers utstyrsel och fastställer försäljningspriset på dem.

I cirkuläret den 15 december 1967 (nr 930) om publikationsserien Sveriges

officiella statistik meddelas vissa föreskrifter angående utstyrsel och distri
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1968 5

bution av publikationerna i serien. Det föreskrivs vidare att försäljningspriset

på publikationerna skall fastställas av den statistikproducerande myndigheten

i samråd med statistiska centralbyrån.

Enligt instruktionen den 3 december 1965 (nr 703) för statskontoret åligger

det verket bl. a. att handlägga frågor om tryckning för statens räkning

och därvid verka för planmässighet, enhetlighet och sparsamhet vid tryckning,

häftning och inbindning.

I kungörelsen den 11 september 1937 (nr 780) med vissa bestämmelser angående

tryckning för statens räkning (ändrad senast 1964:505) föreskrivs

att statliga myndigheter är skyldiga att beträffande tryckningsarbeten som

kostar mer än 300 kr. inhämta statskontorets råd och anvisningar angående

arbetets planläggning och utförande. Samrådet gäller bl. a. val av tryckeri,

val av stilar och papper samt pris, tid och andra villkor för upphandlingen.

Vidare skall räkning på tryckning som överstiger 300 kr. av den beställande

myndigheten skickas in till statskontoret för granskning. Räkningen får inte

betalas innan den godkänts av statskontorets tryckeriexpedition.

Tryckning åt statliga kommittéer skall enligt samma kungörelse beställas

genom statskontorets försorg, om inte tryckningen är av obetydlig omfattning.

Statskontoret skall vidare om möjligt övervaka utförandet av det beställda

arbetet.

Enligt kungörelsen ankommer det även på statskontoret att, när myndighet

i Stockholm begär det, ombesörja tryckning för myndighetens räkning

samt att på anmodan av vederbörande beställare upphandla tryckpapper.

Enligt lagen den 30 december 1960 (nr 729) om upphovsrätt till litterära

och konstnärliga verk gäller upphovsrätt som regel inte för handlingar som

upprättats hos myndighet.

Statskontorets tryckeriexpedition

Statskontorets tryckeriexpedition inrättades genom beslut av 1935 års

riksdag (prop. 1935: 194, SU 149, rskr 348). Expeditionen ersatte den tidigare

statens tryckerisakkunnige. Tryckeriexpeditionen ingår i en av statskontorets

utredningsavdelningar. Den sysselsätter f. n. sju personer. Till expeditionen

är organisatoriskt knuten statskontorets blankettgrupp, som f. n.

sysselsätter sju personer (för blankettkonstruktion).

Tryckeriexpeditionen lämnar råd och anvisningar i frågor som rör tryckning

för statens räkning. I vissa fall infordrar den beställande myndigheten

själv anbud på tryckningsarbetet. Anbuden skickas därefter över till tryckeriexpeditionen

för granskning och yttrande. I andra fall överlåter myndigheterna

helt till tryckeriexpeditionen att infordra anbud. Myndigheterna sköter

sedan själva upphandlingen i enlighet med anvisningar av tryckeriexpeditionen.

Denna kan emellertid också fungera som beställare för myndighetens

räkning.

Tryckeriexpeditionen anlitas vidare i frågor rörande bl. a. upplagestorlek

lf Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 62

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 62 år 1968

och det administrativa förfarandet vid inköp och distribution. Vid prissättningen

av statliga publikationer sker samråd med tryckeriexpeditionen i fråga

om ca hälften av publikationerna. Vissa statliga publikationer och blanketter

distribueras genom expeditionens försorg. I dess uppgifter ingår även

utrednings- och remissverksamhet.

Vid granskning och godkännande av räkningar kontrollerar tryckeriexpeditionen

att debiteringen skett i enlighet med tidigare granskat anbud eller

att kostnaden är skälig i de fall då anbudet inte granskats. Summan av

granskade räkningar uppgick år 1966 till ca 75 milj. kr.

Statliga tryckerier och förlag

Svenska Reproduktions AB (SRA)

SRA har sitt ursprung i en år 1913 vid lantmäteristyrelsen inrättad anstalt

för reproduktion av kartor. Företaget omvandlades år 1926 till ett affärsdrivande

verk. I enlighet med beslut av riksdagen ombildades företaget

år 1962 till aktiebolag (prop. 1961: 93, JoU 25, rskr 211).

Bolaget framställer, reproducerar, trycker och förlägger kartor, ritningar,

blanketter och böcker och driver i samband därmed stående verksamhet. Företaget

har i uppdrag att sköta försäljningen av de svenska officiella och

geologiska kartorna. I övrigt arbetar bolaget i fri konkurrens med de enskilda

tryckerierna.

Den grafiska verksamheten består av boktryck och offset. De kartredaktionella

uppgifterna innefattar även flygfotogrammetri för framställning av

kartor.

Företaget har två helägda dotterbolag, AB Svensk Karttjänst SRA och AB

Svensk Bokservice SRA. Dotterbolagen bedriver kart- och bokförsäljning,

främst till detaljister men även direkt till allmänheten genom egen butik i

Stockholm.

I SRA har totalt investerats ca 15 milj. kr. Antalet anställda uppgick år

1967 till ca 250 personer och omsättningen var ca 16,7 milj. kr. Företaget visade

en nettovinst på ca 500 000 kr.

Sö-förlaget

Skolöverstyrelsens förlagsverksamhet, Sö-förlaget, arbetar som ett serviceförlag

inom skolöverstyrelsens ram. Det har sitt ursprung i skolöverstyrelsens

förutvarande förlagsverksamhet och i bokdetaljen hos den tidigare

överstyrelsen för yrkesutbildning. Verksamheten fick sin nuvarande form

år 1965.

Ur organisatorisk synpunkt är förlaget en enhet inom skolöverstyrelsen.

Det arbetar emellertid enligt affärsmässiga principer. Detta innebär att förlaget

eftersträvar täckning av alla kostnader och i princip tar betalt för alla

produkter och tjänster. Ur ekonomisk synpunkt kan förlaget betraktas som

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 62 är 1968

fristående från skolöverstyrelsen. Det har en avräkning med styrelsen, som

innebär att förlaget får betalt för alla produkter som levereras till styrelsen

men i gengäld belastas med styrelsens kostnader för förlaget. Vid prissättningen

låter man så långt som möjligt produkterna bära sina verkliga kostnader.

Mera lönsamma publikationer får emellertid stödja de publikationer

som endast kan säljas i mindre upplagor. Förlaget bedriver en aktiv utgivningspolitik

och marknadsföring. Det säljer även sina produkter i en butikslokal

i skolöverstyrelsens förvaltningsbyggnad.

Sö-förlagets omsättning var år 1967 närmare 10 milj. kr. Antalet anställda

uppgick till drygt 50 personer.

Övriga statliga tryckerier och förlag

Förutom SR A finns det tre affär sdrivande tryckerier inom statsförvaltningen,

nämligen postverkets tryckeri, riksbankens sedeltryckeri och kaserntryckeriet

i Karlskrona. Dessutom finns ett 60-tal s. k. hjälptryckerier.

Postverkets tryckeri är det största statliga tryckeriet. Dess årliga produktionsvolym

har ett värde av ca 21 milj. kr. Tillverkningen utgörs främst av

sådana postala blanketter som det behövs viss specialutrustning för att tillverka.

I mindre omfattning tar tryckeriet emot beställningstryck för andra

statliga myndigheter. Tryckeriet betjänar även i viss utsträckning postbankens

kunder. Antalet anställda utgör drygt 300 personer.

Riksbankens sedeltryckeri framställer huvudsakligen värdetryck. Förutom

sedlar trycks bl. a. lottsedlar, körkort och pass. Tryckeriets tekniska

utrustning är mycket mångskiftande, bl. a. beroende på att huvuddelen av

dess produkter inte skall kunna plagieras. Tryckeriet har ca 120 anställda.

Omsättningen uppgick år 1966 till ca 7,5 milj. kr.

Kaserntryckeriet i Karlskrona framställer huvudsakligen blanketter för

statliga myndigheters räkning. Verksamheten är av mindre omfattning.

Hjälptryckerier finns f. n. bos ett 40-tal statliga myndigheter. Utrustningen

utgörs av kontorsoffsetmaskiner samt inom de större myndigheterna av

en mer eller mindre fullständig fotoreproduktionsutrustning. Produktionen

utgörs vanligen av sådana blanketter, ritningar och publikationer som framställs

i relativt begränsade upplagor.

Sveriges Radio AB bedriver en förlagsrörelse som hänger samman med

programverksamheten. Produktionen består huvudsakligen av stödmateriel

åt vuxenundervisningen, skolprogrammateriel och tidskriften Röster i Radio/TV.

Omsättningen uppgår till ca 2,5 milj. kr.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. May.ts proposition nr 62 år 1968

Statskontorets förslag

Utgivning och distribution

Utgivningspolitik in. m.

Statskontoret konstaterar att en ändamålsenlig utgivningspolitik från

konsumenternas synpunkt innebär att publikationerna skall ha ett aktuellt,

sakligt och läsvärt innehåll samt ett tilltalande utseende. Överskådlighet och

lättlästhet måste eftersträvas. Detta kan uppnås genom bl. a. lämplig rubricering,

sammanfattningar, god typografi och illustrationer. Publikationerna

bör göras lättåtkomliga genom en aktivt bedriven försäljning eller utlåning

eller genom andra åtgärder.

Från statens synpunkt behövs enhetliga riktlinjer för publikationsverksamheten,

t. ex. i fråga om prissättning, rabatter, honorar, typografi och avtalsfrågor.

Härigenom kan goda förutsättningar skapas för en rationellt bedriven

verksamhet. Vidare underlättas kontroll och revision.

Till grund för statskontorets utredning ligger en enkät angående den statliga

publiceringsverksamheten. Enkäten omfattade samtliga statsmyndigheter

med undantag av de affärsdrivande verken och de militära myndigheterna.

Uppgifter insamlades angående utgivning, ekonomi, redaktionella frågor,

tryckning och distribution in. in.

Enkäten visar att utgivningen i övervägande antalet fall grundar sig på

beslut av Kungl. Maj :t. I 53 % av fallen hade generellt tillstånd lämnats

enligt kungörelsen den 28 juni 1962 (nr 443) angående statsmyndigheternas

rätt att trycka publikationer och i 10 % av fallen genom annan författning

eller särskilt beslut. I 37 % av fallen grundade sig utgivningen på

myndighetens eget beslut.

Statskontoret förordar att besluten om utgivning av publikationer decentraliseras.

Detta anses särskilt fördelaktigt när det gäller självbärande publikationer.

En decentralisering bör dock även kunna genomföras i fråga om

publikationer som inte ger full kostnadstäckning. En förutsättning för decentralisering

är enligt statskontoret att en samordnad bedömning av utgivningsbehovet

kan komma till stånd, att det utformas en klar prissättningspolitik

och att utgivaren har möjlighet att själv svara för finansieringen. Under

dessa förutsättningar bör beslut om utgivning fattas av vederbörande

myndighet i samråd med ett centralt samordnande organ på området och,

i förekommande fall, med särskild utgivare. Om enighet inte kan uppnås

mellan dessa, bör ärendet hänskjutas till Kungl. Maj :t för avgörande.

Statskontoret betonar att möjligheterna till samgående med redan existerande

publikationer bör undersökas, innan en ny publikation ges ut. Likaså

bör möjligheterna till nordiskt eller internationellt samarbete uppmärksam
-

mas.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kiuigl. Maj.ts proposition nr 62 år 1968

9

Manuskript och redigering

Statskontoret konstaterar att manuskript till publikationerna till övervägande

del utarbetats inom den myndighet som svarar för utgivningen. Beträffande

ungefär var fjärde publikation har manuskript utarbetats av annan

myndighet eller av privatperson, eventuellt tillsammans med den initierande

myndigheten eller på annat sätt. Det förhållandet att bidrag till statliga

publikationer i allmänhet inte omfattas av upphovsrätt tycks inte nämnvärt

ha försämrat myndigheternas möjligheter att erhålla manuskriptbidrag

men har ändå spelat en viss roll, bl. a. när det gällt valet av förläggare.

Av enkäten framgår att honorar i allmänhet inte utgår till manuskriptförfattaren.

I ett antal fall har honorar dock utbetalats till tjänsteman hos den

myndighet som ger ut publikationen. I ytterligare ett antal fall har ersättning

utgått till tjänsteman hos annan myndighet och till medarbetare som

inte varit statsanställd.

Statskontoret föreslår att honorar skall utgå till tjänsteman inom utgivande

myndighet, när det klart kan konstateras att manuskriptet har utarbetats

utom arbetstid och inte varit ett tjänsteåliggande. Till tjänsteman vid annan

statlig myndighet bör honorar utgå under samma förutsättningar, såvida

han inte har till uppgift att hålla kontakt med tidningar och andra publikationer.

När det gäller manuskriptbidrag från personer utom statsförvaltningen

anser statskontoret, att det är skäligt och i många fall nödvändigt alt

honorar utgår.

Beträffande honorarens storlek konstateras betydande variationer. Enligt

statskontoret är det inte möjligt att förorda någon generell princip för arvodets

storlek. Verket ifrågasätter dock om det inte vore ändamålsenligt att genom

kontrakt normalisera de statliga myndigheternas överenskommelser

med utomstående skribenter.

De redaktionella kostnaderna, som enligt enkäten omfattar redigering,

bildanskaffning och korrekturläsning in. m., motsvarade enligt undersökningen

24 % av samtliga kostnader för publikationerna. De redaktionella

kostnaderna utgjordes i sin tur till ca 70 % av interna kostnader. När det

gäller utgivningsfrekvensen visar enkäten att ungefär två tredjedelar av de

statliga publikationerna ges ut som seriepublikationer, medan återstoden utgör

engångspublikationer. Av seriepublikationerna utkommer ca 45 % en

gång om året.

Statskontoret anser, att kostnaderna skulle kunna minskas genom en glesare

utgivning av seriepublikationer. En sådan åtgärd är dock mindre lämplig

när det gäller publikationer av nyhetskaraktär. I vissa fall bör publikationernas

omfattning kunna minskas genom koncisare skrivning. Detta bör

särskilt beaktas eftersom den information som f. n. produceras är av stor omfattning

och snabbt ökar. Statskontoret konstaterar att årsredogörelserna i

allmänhet är omfattande och ifrågasätter om inte vissa rekommendationer

borde utformas för dessas innehåll. Enligt verket är det risk för att årsredo
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1968

görelserna blir alltför påkostade och att deras PR-värde för myndigheterna

överdrivs.

Statskontoret framhåller, att statliga upplysningsskrifter i vetenskapliga

frågor ofta får ett alltför tungt innehåll, eftersom konsumenterna ofta kan

tänkas önska endast en kort orientering om vad forskningsresultatet innebär.

Kortfattade och populära handböcker kräver tillgång till personal med

viss journalistisk träning, vilket inte alltid finns att tillgå inom myndigheterna.

Ett centralt serviceorgan skulle kunna ge råd i hithörande frågor.

Rent allmänt skulle enligt statskontoret de statliga publikationerna vinna

på att utformas mera populärt i språkligt hänseende. Illustrationer, diagram

o. dyl. kan ofta förbättra läsbarheten, liksom även tabeller. Tabeller medför

dock betydande kostnader. Uppmärksamhet bör vidare ägnas åt publikationernas

layout. Expertis på sådana frågor bör på lämpligt sätt ställas till

myndigheternas förfogande.

I fråga om vissa grupper av publikationer finns det enligt statskontoret

särskild anledning att se till att de blir uppmärksammade. Detta kan ske

bl. a. med hjälp av typografiska anordningar eller genom att man använder

illustrationer och färgtryck. Detta behov har i viss mån beaktats av de statliga

myndigheterna. Hos några myndigheter har också speciell personal anställts

för detta ändamål. För flertalet myndigheter är detta behov dock inte

så stort att det motiverar att man anställer en grafisk formgivare. I sådana

fall anlitas antingen en reklambyrå eller något tryckeri. Det förstnämnda

förfarandet kan emellertid ställa sig ekonomiskt ofördelaktigt, särskilt i

fråga om stora upplagor med betydande tryckningskostnader.

Statskontorets tryckeriexpedition har f. n. resurser endast för en mera allmän

rådgivning i de avseenden som nu nämnts. Expeditionen har därför inte

möjlighet att biträda med detaljutformningen i varje särskilt fall. Mot denna

bakgrund finner statskontoret det angeläget att åtgärder vidtas för att ge

myndigheterna bättre service än f. n. på detta område.

Statskontoret anser att det statliga blankettbeståndet i stor utsträckning

behöver ses över. Ett centralt serviceorgan bör därvid biträda med en utökad

service i fråga om blankettkonstruktion. Statskontoret ifrågasätter också

om inte ett centralt organ borde fastställa formulär till vissa blanketter.

Tryckning och distribution

Extrakostnader för snabb leverans från tryckeri bör enligt statskontoret i

många fall kunna undvikas med en bättre planering i fråga om såväl manuskriptlämnande

och redigering som korrektur och tryckning. För större arbeten

bör alltid träffas överenskommelse om en tidsplan med tryckeriet.

En sådan plan bör också träffas i fråga om kontinuerligt återkommande

tryckalster. Krav på kort leveranstid innebär att antalet leverantörer, som

kan utföra arbetet i fråga, blir begränsat. Härigenom blir det inte alltid

möjligt att välja den leverantör som är mest fördelaktigt från ekonomisk

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 62 år 1968

11

synpunkt att anlita. Under senare år har tryckerierna mer eller mindre specialiserat

sig på olika typer av tryckalster. Det är i regel förmånligt att vända

sig till dessa specialister. De har personal, maskinell utrustning och en

produktionsgång som har anpassats för en viss typ av tryckalster.

Av statskontorets enkät framgår att granskning av korrektur till publikationer

nästan alltid ombesörjs av myndigheternas egen personal. Det händer

mycket ofta att ett ofullständigt granskat manuskript lämnas till sättning,

vilket medför höga kostnader för korrigering. De totala korrigeringskostnaderna

för statsförvaltningens publikationer torde årligen uppgå till

miljonbelopp. Det är därför angeläget att minska dessa kostnader.

Vid framställning av statliga publikationer utgör tryckkostnaderna den

dominerande kostnadsposten. Av totalkostnaderna för de publikationer som

ingick i enkäten svarade tryckkostnaderna för ca 70 %. Den helt övervägande

delen av publikationerna eller 95 % trycktes av utomstående tryckeri.

Enligt statskontoret synes de format och den typografi som i många fall

används inte medge de variationsmöjligheter som är påkallade från bl. a.

ekonomiska synpunkter. Den typografiska utformningen bör tillgodose de

avläsningstekniska krav som kan ställas i varje särskilt fall. En övergång

till tvåspaltning i viss utsträckning av publikationerna bör övervägas. Upplagans

storlek varierade mycket för de publikationer som ingick i enkäten.

En spridning från 100 upp till 5,5 milj. exemplar konstaterades. Olämpligt

tryckförfaringssätt har förekommit endast i fråga om ett fåtal publikationer.

Med tanke på att statens tryckningskostnader är av betydande omfattning

anser statskontoret emellertid att kostnadsbegränsande åtgärder bör

vidtas. Detta bör i första hand ske genom att sakkunnig expertis ställs till

förfogande och normerande anvisningar utfärdas. Förfarandet med skriftliga

avtal bör tillämpas i större utsträckning än som hittills varit fallet.

När det gäller distributionen av statliga publikationer konstaterar statskontoret

att uppgifter om utgivning av ett flertal sådana lämnas i den av

kungl. biblioteket redigerade Svensk bokförteckning. Det statliga förvaltningstrycket

redovisas även fullständigt i riksdagsbibliotekets årsbibliografi

över Sveriges offentliga publikationer. Även andra redovisningsformer förekommer.

Statskontoret finner det emellertid önskvärt att staten engagerar

sig mera aktivt, när det gäller distributionen av de statliga publikationerna.

Många sådana publikationer torde vara okända inom kretsar som skulle

kunna tänkas vara köpare av dem. Allmänheten och enskilda företag liksom

ett flertal statliga myndigheter saknar tillräcklig överblick över och kännedom

om de statliga publikationerna, deras utgivning och innehåll samt deras

tillgänglighet genom köp, lån eller gratistilldelning. Ökad information på

detta område kan enligt statskontoret ske på skilda sätt. Olika grupper skulle

kunna informeras om nyutkommen statlig litteratur, listor över sådan litteratur

med sammandrag av publikationers innehåll skulle kunna distribueras

och information kunde spridas genom annonsering i pressen. Det är vidare

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 62 år 1968

önskvärt att genom god biblioteksservice göra lätt för allmänheten att låna

statliga publikationer.

Försäljningen av de publikationer som ingår i enkäten har i två tredjedelar

av fallen skötts av myndigheterna själva eller av dessa tillsammans

med annan distributör. De företag som oftast anlitats är AB Nordiska Bokhandeln

och AB P. A. Norstedt & Söner. Även andra distributörer har utnyttjas,

t. ex. den svenska bokhandelns speditionsföretag, AB Seelig & C:o,

samt AB Svensk Byggtjänst.

Till förmån för ett statligt förlag talar enligt statskontoret den omständigheten

att ett sådant på bättre sätt än som hittills varit fallet kunde lämna

råd om prissättning, försälja publikationer med aktiva metoder för bearbetning

av potentiella köpare och kontrollera att förlagsverksamheten bedrivs

ekonomiskt. Anlitande av ett privat förlag kunde också vara ett alternativt

distributionssätt.

I utredningen pekas på flera åtgärder för att öka spridningen av statliga

publikationer, såsom annonsering och större publicitet i massmedia. Även

tillfälligt nedsatt pris och realisationer är tänkbara åtgärder.

I fråga om expediering och lagerhållning konstateras att det övervägande

antalet publikationer expedieras av myndigheterna själva. Ibland utnyttjas

postens adressregister. Publikationerna lagerhålls till 95 % av vederbörande

myndighet och tillhandahålls i regel utan tidsbegränsning.

Statskontoret diskuterar i detta sammanhang om expedieringen bör vara

centraliserad eller decentraliserad. En regelbunden utsändning till en fast

mottagarkategori bör enligt statskontoret ofta läggas hos det företag som svarar

för tryckningen av publikationen. I annat fall anses en centraliserad expediering

medföra fördelar.

Om utgivningen av flertalet av de statliga publikationerna skulle tas om

hand av ett förlag, är frågan om utnyttjande av myndigheternas tjänstebrevsrätt

av underordnad betydelse. I annat fall förordar statskontoret att

frågan om utnyttjande av tjänstebrevsrätten i den statliga publikationsverksamheten

närmare övervägs.

Det nuvarande förfarandet i samband med tryckning och distribution av

blanketter ger enligt statskontoret i stort sett inte anledning till erinran.

Prissättning av publikationer

Enkätens resultat

Med några få undantag saknas enhetliga riktlinjer för prissättningen av

statliga publikationer. Av statskontorets enkät framgår att publikationernas

pris i regel fastställs av myndighetens chef, av publikationens redaktör eller

av annan tjänsteman inom myndigheten. Endast i två fall fastställde Kungl.

Maj :t priset. Statskontoret finner att det föreligger ett betydande behov av

riktlinjer för prissättningen, eftersom myndigheterna i denna fråga sökt

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Iiiingl. Maj:ts proposition nr 62 år 1968

samråd med statskontorets tryckeriexpedition beträffande ungefär hälften

av antalet utgivna publikationer. Statskontorets tryckeriexpedition bär emellertid

haft ringa möjlighet att verka för en enhetlig prissättning dels genom

sin ställning i detta hänseende som enbart rådgivande organ, dels till följd

av att expeditionen bara i ett fåtal fall kunnat få inblick i den enskilda

publikationens ekonomi, om man undantar tryckkostnaderna.

Enligt enkäten har omkring hälften av publikationerna distribuerats helt

gratis. Ett pris som medfört full kostnadstäckning av publikationen har

satts i endast omkring en tiondel av antalet redovisade fall. I övrigt har

olika prissättningsprinciper med varierande grad av kostnadstäckning tilllämpats.

Riktlinjer för prissättning

Statskontoret förordar alt prissättningen i huvudsak grundas på självfinansieringsprincipen.

Avvikelser härifrån kan dock föranledas av marknadsmässiga

skäl i förening med de önskemål staten kan ha att genom lågt

P1 is eller utan kostnader för konsumenterna söka uppnå stor spridning av

vissa publikationer. Självfinansieringsprincipen bör enligt statskontoret i

allmänhet omfatta även den del av de statliga publikationerna som används

inom statens egna verk och myndigheter. Detta skulle ske genom att man

mera generellt inför principen med intern debitering.

För att tillgodose kravet på en flexibel prispolitik delar statskontoret upp

prissättningen i sex kategorier med utgångspunkt i de olika slag av kostnader

som uppstår i samband med utgivningen av en publikation. Kategoriindelningen

innebär successivt stegrad självfinansieringsgrad. Prissättningen

antas normalt ske på så sätt att summan av de kostnader, till vilka hänsyn

skall tas, divideras med upplagans beräknade storlek. Härigenom kommer

alla konsumenter att få erlägga samma pris, således även den utgivande

myndigheten. Vid kostnadsberäkningen förutsätts att vederbörlig hänsyn

tas till myndighetens indirekta kostnader för utgivningen, dvs. administrationsomkostnader,

sociala omkostnader in. in. Om det är särskilt vanskligt

att bedöma försäljningsupplagan, kan det vara befogat att i priset räkna

in ett pålägg för risktagandet. Om en publikation medför intäkter från

annonsförsäljning, bör nettointäkten härav avräknas från utgivningskostnaderna

innan priset fastställs.

För att göra det möjligt att tillämpa en enhetlig prispolitik måste —

förutom att olika priskategorier fastställs — även anvisas riktlinjer för

vilken kategori den individuella publikationen skall hänföras till. Det är

därför nödvändigt att skapa någon form av klassificering för de statliga

publikationerna. Statskontoret presenterar ett utkast till sådan klassificering

med utgångspunkt i olika syften med den statliga publikationsverksamheten.

Om prissättningen helt skulle överlåtas till de utgivande myndigheterna,

2 Rihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt Nr 62

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1968

skulle möjligheterna att uppnå en enhetlig prispolitik bli otillfredsställande.

Statskontoret finner det därför önskvärt att prissättningen samordnas.

För att få en uppfattning om hur den föreslagna prispolitiken skulle komma

att påverka det ekonomiska utfallet av den statliga publiceringen har

statskontoret räknat fram resultatet av en sådan prissättning på de publikationer

som ingår i enkäten. Resultatet visar att man skulle uppnå en kostnadstäckning

av ca 78 %. Av intäkterna hänför sig ca 43 % till intern debitering

inom statsförvaltningen, medan 57 % avser ersättning från konsumenter

utanför statsförvaltningen. Sammanfattningsvis konstaterar statskontoret

att en inte oväsentligt ökad kostnadstäckning bör kunna uppnås.

Kravet på redovisning och kontroll skulle öka väsentligt, om man i större

utsträckning går över till självfinansierad publikationsverksamhet. Statskontoret

finner en enhetlig systematik i detta hänseende vara önskvärd.

Rabattering och friexemplar

Statskontoret anser att enhetliga riktlinjer bör dras upp även för rabatteringen.

Prisnedsättning bör kunna ske till lägst det pris som motsvarar

täckning av de rörliga utgivningskostnaderna. De typer av rabatt som bör

förekomma är kvantitetsrabatt, introduktionsrabatt och kategorirabatt. Betydande

restriktivitet bör tillämpas vid kategorirabattering.

Enligt enkäten uppgick vad gäller prisbelagda publikationer antalet friexemplar

till något mer än 40 % av totalantalet exemplar. Detta sammanhänger

med att utgivande myndighet mycket ofta kostnadsfritt ställer exemplar

till andra myndigheters förfogande. Genom denna generösa politik kan

det enligt statskontoret uppstå inte bara onödiga merkostnader för den utgivande

myndigheten utan även besvär och kostnader för mottagarna. Genom

att införa debitering myndigheterna emellan skulle sannolikt det övervägande

antalet av nuvarande friexemplar komma att försvinna. I övrigt

förordar statskontoret att en mera restriktiv hållning iakttas vid utdelning

av friexemplar. En särställning intar remiss- och recensionsexemplar.

Organisationen av publiceringsverksamheten

Allmänna synpunkter

Till följd av den statliga publiceringsverksamhetens storlek och vikt i olika

hänseenden är det betydelsefullt att verksamheten anordnas på ett så ändamålsenligt

sätt som möjligt. De brister härvidlag som föreligger uppvisar

enligt statskontoret ur många synpunkter likartade drag. Det kanske mest

framträdande är att statliga myndigheter och organ i allmänhet saknar egen

expertis för att lösa de speciella och ofta svårbemästrade problem som är

förknippade med verksamheten i fråga. Myndigheterna kan visserligen få

råd och anvisningar hos statskontorets tryckeriexpedition, men dennas resurser

är starkt begränsade. Det har därför varit nödvändigt att inrikta råd
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1968

givningen på i huvudsak tryckeri- och blankettekniska frågor. Den otillräckliga

tillgången på sakkunnig personal får enligt statskontoret ses som huvudorsaken

till att puliceringsverksamheten inte bedrivits på ett tillfredsställande

sätt. Härtill kommer att man inte alltid tillräckligt beaktat den ekonomiska

betydelsen av verksamheten. Orsaken härtill torde främst vara

att det saknas klara ekonomiska riktlinjer för verksamheten och att redovisnings-

och finansieringsmetoderna är otillfredsställande. Det sistnämnda

har bl. a. till följd att myndigheterna endast har ringa intresse av inkomsterna.

Enligt statskontoret behövs det en förstärkning av de personella resurserna

inom ifrågavarande områden och väsentligt förbättrade ekonomiska

verksamhetsformer. Förstärkningen bör i första hand ske genom att

de centralt tillgängliga resurserna utökas.

Finansierings- och organisationsprinciper

Finansiering av utgivningen kan, oavsett på vilket sätt denna är organiserad,

ske antingen som anslags- eller fondfinansiering. Vid anslagsfinansiering

bestrids utgifterna med medel som statsmakterna beviljar. De inkomster

som inlevereras till statsverket kan utgivaren endast efter särskilt medgivande

ta i anspråk för att täcka utgifterna. Med fondfinansiering avses en

finansiering enligt vilken utgifterna täcks med medel som avsatts i form av

eu fond för ändamålet. Denna fond tillgodoförs också inkomsterna. För icke

självbärande publikationer måste i detta fall anslag beviljas för att täcka underskott

som kan uppkomma.

Statskontoret föreslår att man skiljer de självfinansierande publikationernas

finansiering från de övrigas. Detta innebär att statsmakternas intresse

vid budgetbehandlingen kan inriktas på de understödda publikationerna. Finansieringen

av en myndighets anskaffning av publikationer för eget bruk

bör enligt statskontoret alltid ske över omkostnadsanslaget. Detta bör även

gälla den myndighet som själv svarar för utgivningen.

Statskontoret presenterar fyra huvudalternativ beträffande organisationen

av finansieringsprocessen vid statlig publicering. Dessa är decentraliserad finansiering,

centraliserad finansiering, kombinerad finansiering och förlagsfinansiering.

Enligt de tre förstnämnda alternativen kan processen utformas

antingen som anslags- eller som fondfinansiering. Vid decentraliserad finansiering

styrs publiceringsverksamheten i avgörande grad av respektive myndighet,

som även svarar för finansieringen. Ett centralt organ biträder med

teknisk rådgivning. Vid centraliserad finansiering svarar ett centralt organ

för all finansiering och fattar beslut om utgivning i samråd med den berörda

myndigheten. Vid kombinerad finansiering delas finansieringen upp i en

kommersiell och en icke kommersiell del. Myndigheten svarar genom sina

anslag för den icke kommersiella delen av publikationens upplaga. Den del

av upplagan som försäljs fondfinansieras av ett centralt organ.

Vid förlagsfinansiering, vilket är det alternativ som förordas av statskon
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1968

toret, överlåter staten genom avtal utgivningen på ett i allmän eller enskild

regi kommersiellt drivet förlag. Detta bör tillerkännas ensamrätt till utgivningen.

Denna finansieras vid självbärande publikationer, med undantag för

manuskriptframställningen, helt av förlaget. Bidrag till understödda publikationer

lämnas av staten i form av anslag. Intäkterna behålls av förlaget

sedan den del därav som svarar mot kostnaderna för manuskriptframställningen

gottskrivits statsverket. Förlagets utgivning sker i samarbete med

initierande myndighet och centralorganet. Som huvudskäl till att alternativet

förlagsfinansiering förordas nämner statskontoret att detta ger de bästa förutsättningarna

för en effektiv marknadsföring och en önskvärd flexibilitet

i såväl finansierings- som organisationsfrågor.

Diskussionen rörande valet av huvudalternativ för den statliga publiceringsverksamhetens

organisation har av statskontoret förts med utgångspunkt

i samspelet mellan de intressenter som berörs av denna verksamhet.

Det har därvid förutsatts att i verksamheten deltar bl. a. centralorgan, förlag

och tryckeri. Statskontoret presenterar två alternativ för hur organisationen

av den statliga publiceringen bör utformas. Enligt båda alternativen har förutsatts

att förlag och tryckeri samordnas organisatoriskt. Det första alternativet,

odelat serviceorgan, innebär att man genomför en organisatorisk integration

mellan förlag och centralorgan. Enligt det andra alternativet, delat

serviceorgan, sker ingen sådan integration.

Odelat serviceorgan

Vid tillämpning av organisationsalternativet odelat serviceorgan förutsätter

statskontoret att den centrala statliga servicen avseende publiceringsverksamheten

i sin helhet kommer att föras över till SRA. I samband med

överföringen reorganiseras detta företag på så sätt att inom detta tre skilda

företag bildas, nämligen ett för tryckeriverksamhet, ett för allmän förlagsrörelse

och distribution samt ett för speciell förlagsrörelse. Sistnämnda förlag

bildas genom att det nuvarande förlaget inom skolöverstyrelsen förs över

till SRA. En ytterligare uppdelning på ett förlag och ett distributionsföretag

är tänkbar. Det förutsätts att SRA:s nuvarande organisation avseende kartografi

m. m. anpassas till den ändrade organisationen. Genom ett centralavtal

mellan staten och SRA regleras utgivningen och produktionen av statliga

publikationer, bl. a. i fråga om normer för prissättning samt förfarandet vid

tvister mellan företaget och statsmyndigheterna. Avtalet bör till en början

avse en begränsad tidsperiod. Myndighet skall enligt statskontorets förslag

vara författningsenligt skyldig att anlita SRA:s förlag för utgivningen. Myndighet

beslutar själv om utgivning efter samråd med något av förlagen. Förlaget

svarar för erforderliga avtal om utförande av tryckeriarbeten. Det förutsätts

att upphandlingen av tryckeriarbetena sker på det sätt som är mest

förmånligt för statsverket. Någon principiell förtursrätt för SRA:s tryckeri
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 62 år 1968

företag förutsätts inte komma att gälla. För produktion av övriga tryckalster,

som blanketter o. dyl., skall myndighet vara skyldig att inhämta förlagets

råd och anvisningar. Detta motsvarar vad som nu gäller beträffande

statskontorets tryckeriexpedition.

SRA:s reorganisation kan enligt statskontoret genomföras på tre principiellt

skilda sätt. Det första alternativet härvidlag är att det nuvarande tryckeriföretaget

SRA till sig knyter två förlag i form av dotterföretag. Ett andra

alternativ är att det nya allmänna förlaget, vars ekonomiska omsättning torde

komma att bli väsentligt större än tryckeriföretagets, utgör moderbolag.

Det kompletteras med två dotterföretag i form av ett tryckeri och ett förlag

för läromedel. Detta alternativ kan enligt statskontoret sannolikt på ett bättre

sätt än det första alternativet erbjuda gynnsamma förutsättningar för att

förlagets upphandling av tryckeriarbeten skall knnna genomföras på ett så

objektivt och opartiskt sätt som möjligt. Ett tredje organisationsalternativ

slutligen är att de tre företagen organisatoriskt likställs under en gemensam

koncernledning. När de nya företagen har bildats läggs verksamheten ned

vid det nuvarande Sö-förlaget och statskontorets tryckeriexpedition.

Delat serviceorgan

Vid alternativet delat serviceorgan förutsätter statskontoret att den statliga

publicerings- och tryckeriverksamheten delas upp i en kommersiell och

en icke kommersiell del. Den icke kommersiella verksamheten tas om hand

av ett centralt serviceorgan. Denna verksamhet omfattar i huvudsak dels

uppgifter av förvaltningsmässig karaktär såsom normgivning, handläggning

av remisser in. in., dels serviceuppgifter rörande produktionen av icke prisbelagda

publikationer, blanketter och annat icke kommersiellt tryck. Det

centrala serviceorganet, som i vissa hänseenden skulle komma att motsvara

den nuvarande tryckeriexpeditionen hos statskontoret, anses böra knytas till

någon myndighet med upphandlande funktioner. En anknytning till statskontoret

anser verket av detta skäl vara mindre lämplig. Centralorganets

upphandling beräknas utgöra 80—85 % av de totala kostnaderna för statsverkets

tryckeriupphandling.

Även vid alternativet delat serviceorgan inrättas de till SRA knutna statliga

förlagen på det sätt som presenterats vid redovisningen av alternativet

odelat serviceorgan. Mellan det centrala serviceorganet såsom företrädare

för staten och förlagen träffas ett centralavtal, enligt vilket förlagen åtar sig

utgivningen av prisbelagda statliga publikationer. Myndigheterna skall vara

författningsenligt skyldiga att anlita förlagen för sin utgivning, men de beslutar

själva om utgivningen efter samråd med centralorganet och förlagen.

Förlagen svarar för upphandling av tryckeritjänsterna.

Vid saväl alternativet delat som alternativet odelat serviceorgan föreslås

att statsdepartementen och de affärsdrivande verken undantas från åliggan
-

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 62 år 1968

det att anlita de nyinrättade förlagen vid utgivning av publikationer. De bör

dock i likhet med riksdagen och dess verk ha möjlighet att efter eget önskemål

anlita förlagen.

Statskontorets organisations förslag

Statskontoret tar självt inte ståndpunkt i valet mellan alternativet delat

och alternativet odelat serviceorgan. Verket framhåller att skäl finns som talar

för båda lösningarna. I detta sammanhang berör statskontoret frågan om

SRA i dess egenskap av tryckeri bör ges eller kan komma att ges förmånsställning

i förhållande till andra tryckeriföretag. Företagets andel torde kostnadsmässigt

f. n. utgöra omkring 5 % av det totala tryck som produceras för

statens räkning, bortsett från kartor och sjökort. Vid samordning mellan

statliga förlag och statligt tryckeri förordar statskontoret, att tryckeriet inte

får någon förmånsställning vid förlagens upphandling av tryckeriarbeten.

Relationerna mellan förlag och tryckeri bör enligt statskontoret utformas så

att förlagens objektivitet vid upphandlingen i möjligaste mån skyddas. Tre

ledamöter av statskontorets styrelse har särskilt framhållit, att de inte finner

det vara styrkt att statlig förlags- och tryckeriverksamhet måste organisatoriskt

samordnas. De anser att kravet på ekonomisk upphandling lättare

kan tillgodoses, om en sådan samordning inte sker.

Statskontorets utredning utmynnar i förslag om inrättande av två med

SRA:s verksamhet samordnade företag, nämligen ett allmänt förlag med distribution

och ett speciellt förlag för produktion av läromedel. Det senare

förlaget bildas genom att skolöverstyrelsens nuvarande förlag förs över till

SRA. Beslutet om inrättande av ett allmänt förlag föreslås skola utformas på

så sätt att förlagets verksamhet begränsas till utgivning av kommersiella

publikationer. Förlaget bör dock ha möjlighet att successivt även åtaga sig

uppgifter rörande icke kommersiellt tryck. Försök bör påbörjas för att man

skall få erfarenhet om lämpligheten av att till SRA-förlagen föra över även

arbetsuppgifter av förvaltningsmässig natur och serviceuppgifter avseende

icke kommersiellt tryck. Erfarenheterna från försöksverksamheten bör läggas

till grund för ett slutligt ställningstagande till frågan om man skall välja

alternativet odelat eller alternativet delat serviceorgan. Försöksverksamheten

bör enligt statskontoret pågå under två till fyra år. Statskontoret föreslår

vidare att en arbetsgrupp får i uppdrag att svara för genomförandet av åtgärderna.

Under försökstiden bör verksamheten vid statskontorets tryckeriexpedition

i princip bibehållas oförändrad. Om arbetsuppgifter förs över

från tryckeriexpeditionen till SRA, förutsätts att personalorganisationen anpassas

härtill.

Statskontoret beräknar alt försäljningen av de nya förlagens kommersiella

publikationer inom en snar framtid kommer att uppgå till 25 å 30 milj. kr.

per år. Skulle förlagen dessutom debitera myndigheterna totalkostnaderna

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 62 år 1968

för det icke kommersiella trycket, som förutsatts vid alternativet odelat serviceorgan,

kan förlagens årliga omsättning beräknas komma att uppgå till

125 å 150 milj. kr.

Remissyttrandena

Allmänna synpunkter

Övervägande delen av remissinstanserna, bland vilka märks flera myndigheter

med stor publiceringsverksamhet såsom riksförsäkringsverket, sjöfartsstyrelsen,

skolöverstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen, är eniga med

statskontoret om att den statliga publiceringsverksamheten bör förbättras

genom en förstärkning av de centrala resurserna och genom att självfinansiering

tillämpas i ökad omfattning.

Hovrätten över Skåne och Blekinge kan, frånsett tillstyrkande på ett par

punkter, inte finna att statskontoret har övertygande motiverat de förslag

som framförts och kan därför inte tillstyrka dem.

Statistiska centralbyrån ansluter sig med vissa reservationer till statskontorets

förslag när det gäller pris- och distributionspolitiken för de statliga

publikationerna. Organisationsfrågorna anser centralbyrån däremot vara

otillräckligt utredda. Centralbyrån avstyrker bestämt den föreslagna organisationslösningen

för centralbyråns del.

Av de branschorganisationer som yttrat sig har Sveriges grafiska industriförbund,

Svenska boktryckareföreningen och Sveriges bokbinderiidkareförening

— vilka ingår såsom medlemmar i Grafiska arbetsgivare- och industriorganisationerna

— i ett gemensamt yttrande framhållit, att starka samhälls-

och företagsekonomiska motiv talar emot ett utvidgat statligt företagande

inom den grafiska industrin. Statens behov av trycksaker bör enligt

deras mening tillgodoses genom fri upphandling. Då kan den befintliga och

rikt differentierade marknaden, där effektiv konkurrens och viss överkapacitet

f. n. råder, effektivt utnyttjas. Svenska bokförläggareföreningen anser

att de publicerande myndigheterna måste få stöd av ett sakkunnigt statsorgan.

Utredningens förslag utmynnar emellertid även i en starkt utvidgad

statlig förlagsverksamhet. Detta har enligt föreningens åsikt inte något rationellt

samband med utredningens huvudsyfte. En ökad statlig förlagsverksamhet

kan i stället befaras leda till ökad statlig tryckeriverksamhet, vilket

skulle få konkurrenshämmande effekt.

Enligt Sveriges industriförbund bör åtgärder vidtas för att skapa en effektiv

och rationell statlig publicering. De metoder som statskontoret anvisar

härför siktar dock betydligt längre än till en sådan rationalisering och leder

till ett betydligt utökat statligt företagande inom den grafiska industrin.

Detta vill förbundet bestämt avråda ifrån. Som skäl anförs bl. a. att en stat
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 62 år 1968

lig förlagsverksamhet av mångskiftande karaktär knappast skulle kunna

tillgodogöra sig fördelarna av specialisering.

Utgivning och distribution

Statskontorets förslag att beslut o in utgivning av publikationer

skall fattas av vederbörande myndighet efter samråd med ett centralt serviceorgan

anser försvarets intendenturverk och statens råd för byggnadsforskning

vara oantagbart.

Statistiska centralbyrån, patent- och registreringsverket, statens institut

för konsumentfrågor och statens råd för byggnadsforskning, vilka har en

omfattande egen publiceringsverksamhet och särskilda resurser härför, vill

bli undantagna från skyldigheten att anlita ett centralt organ för sin publiceringsverksamhet.

Som motiv anförs bl. a. att det i vart och ett av dessa fall

rör sig om särpräglade verksamheter och att någon rationalisering inte kan

åstadkommas genom en centralisering.

Arméförvaltningen anför att förvaltningens publikationer är av sådant

slag att de fordrar speciella kunskaper och erfarenheter hos den redaktionella

personalen rörande materielen i stort inom förvaltningens område och om

de behov som olika slag av publikationer skall fylla och de förhållanden under

vilka de används. Den sakkunskap som behövs för detta kan enligt förvaltningens

åsikt inte tillgodoses genom personal som är placerad hos ett gemensamt

serviceorgan. I dessa synpunkter instämmer marinförvaltningen

och flygförvaltningen.

Poststyrelsen och telestyrelsen ansluter sig till statskontorets synpunkt

att de affärsdrivande verken inte skall behöva anlita ett centralt samordningsorgan.

Beträffande upphovsrätten till inlämnade manuskript och övriga

alster anför skolöverstyrelsen, med instämmande av universitetskanslersämbetet,

att denna fråga inte kan lösas på ett godtagbart sätt för Sö-förlaget

inom ramen för de speciella bestämmelser som gäller för ett statligt ämbetsverk.

Offentlighetskommittén framhåller att kommittén i sitt betänkande sökt

ange vissa kategorier av allmänna handlingar som skall vara föremål för

upphovsrätt enligt vanliga regler. I förhållande till den gällande bestämmelsen,

som medger upphovsrätt endast för vissa officiella kartor, innebär kommitténs

förslag väsentligen den ändringen att upphovsrätt skall kunna göras

gällande även till verk som har framställts för försäljning till allmänheten

samt till alster av bildkonst. Om kommitténs förslag genomförs, torde de

nuvarande olägenheterna komma att avlägsnas i de praktiskt viktiga fallen.

I fråga om upphandlingen framhåller skolöverstyrelsen att skyldigheten

för styrelsen, och därmed för Sö-förlaget, att följa upphandlingsförordningens

bestämmelser inte sällan för förlagets del medför konsekven
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 62 år 1968

21

ser, som står i direkt strid mot strävan att få en billig, rationell och framför

allt snabb verksamhet med tillräcklig flexibilitet.

När det gäller distributionen av statliga publikationer, instämmer

statens pris- och kartellnämnd i statskontorets uppfattning att en aktivare

och mer kommersiellt upplagd marknadsföring allmänt sett är önskvärd.

Nämnden ser gärna för sitt vidkommande att de centrala statliga instanserna

förstärks i detta hänseende. I synnerhet torde försäljning genom bokhandel

och annan detalj distribution kunna underlättas, om man inrättar ett

centralt förlag. En sådan åtgärd får dock enligt nämnden inte medföra att

myndigheterna förlorar möjligheterna att i egen regi bedriva försäljning

och vidta försäljningsfrämjande åtgärder.

Den ekonomiska sidan av distributionen av statsverkets publikationer finner

statistiska centralbyrån inte tillräckligt utredd. Medan vissa rationaliseringsvinster

kan tänkas uppkomma, torde distributionsapparatens omfattning

och omkostnaderna för ett detaljerat debiteringssystem behöva klarläggas

innan en omorganisation genomförs. Vidare anför centralbyrån att

många verk och institutioner behöver ett aktuellt adressregister. Detta skulle

kräva antingen att registren dubblerades eller att myndigheten respektive

förlaget kontinuerligt försåg den andra parten med aktuella adressuppgifter.

Poststyrelsen finner det önskvärt att kontakt tas med styrelsen i fråga om

utnyttjandet av postens adressregister för distributionen. Styrelsen delar statskontorets

uppfattning att frågan om användning av tjänstebrevsrätt för

distribution av statliga publikationer är av underordnad betydelse, om flertalet

av publikationerna tas om hand av ett förlag. Om distributionen löses

på annat sätt instämmer styrelsen i statskontorets förslag att frågan om

tjänstebrevsrätten i den statliga publikationsverksamheten närmare övervägs.

När det gäller det statliga blankett ryck et har statskontoret

bl. a. framhållit vikten av ett centralt serviceorgan. Statskontorets uppfattning

delas av hovrätten över Skåne och Blekinge, riksförsäkringsverket, rikets

allmänna kartverk och försvarets intendenturverk. Intendenturverket

erinrar i detta sammanhang om att vissa lagerhållnings- och distributionsfrågor

in. m. redan beaktas, genom att blankettryck för försvaret skall ombesörjas

av intendenturverket. Skolöverstyrelsen framhåller att de privata

blankettförlagen ger god service såväl gentemot styrelsen som till skolväsendet

i övrigt och förordar fortsatt tillämpning av nuvarande praxis. Statistiska

centralbyrån understryker vikten av att de blanketter som ligger till

grund för statistiska undersökningar får utformas av expertis på området.

Prissättning av publikationer

Statskontorets förslag till allmänna riktlinjer för prissättning

av statliga publikationer tillstyrks i princip av statistiska centralbyrån,

som dock föreslår att behovet av arkiv- och arbetsexemplar för publicerande

myndighet tillgodoses genom viss procent av grundupplagan.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1968

Offentlighetskommittén anser det osäkert om man i nämnvärd grad kan

förbättra finansieringen ntan att alltför mycket motverka syftet att skrifterna

skall få en vidsträckt spridning. Bortsett från kommersiella publikationer

måste den primära frågan när det gäller statlig och kommunal

verksamhet vara på vad sätt nödvändig information blir spridd. Finansieringen

måste enligt kommittén vara en sekundär fråga. Riksdagens förvaltningskontor

intar i stort sett samma ståndpunkt, när det gäller prissättning

på publikationer och spridning av information om statsmakternas och särskilt

riksdagens åtgärder.

Statens pris- och kartellnämnd ansluter sig till förslaget att intern debitering

i ökad utsträckning skall tillämpas vid leverans av publikationer mellan

statliga myndigheter. Nämnden tillstyrker också att självfinansieringsprincipen

blir allmän regel med de avvikelser som måste kunna göras, om

spridningen av en skrift framstår som mer betydelsefull än kostnadstäckningen.

Rikets allmänna kartverk framhåller att priset inte bör sättas högre

än att informationen blir effektiv. Eftersom verkets meddelanden har karaktär

av nödvändig information, anser verket att dessa meddelanden bör

delas ut gratis i stor utsträckning. Styrelsen för lantbrukshögskolan konstaterar

att det finns publikationer som visserligen endast riktar sig till och

är till nytta för en bestämd och begränsad grupp av intressenter men där

det allmänna ändå kan ha ett så väsentligt intresse av en god spridning att

en subventionering av priset kan vara motiverad.

När det gäller frågan om rabattering och friexemplar delar

statistiska centralbyrån statskontorets uppfattning om att kostnaderna för

publikationerna i större utsträckning skall täckas genom försäljning och

att ökat kostnadsmedvetande skapas genom intern debitering myndigheterna

emellan. Reservation anförs dock för speciella problem, som kan uppkomma

genom kontakter med uppgiftslämnare och utländska bytesförbindelser.

Även kungl. biblioteket instämmer med statskontoret i denna del. Enligt

biblioteket pågår f. n. en utredning inom forskningsbiblioteksrådet där bl. a.

frågor rörande bibliotekens bytesverksamhet berörs. Styrelsen för lantbrukshögslcolan

anser att anmärkningar som riktats mot utbytet av vetenskapliga

publikationer har visst fog för sig. Styrelsen påpekar dock att anskaffning

av det material som kommer till biblioteken bytesvägen ekonomiskt

sett förmodligen skulle ställa sig dyrare om det anskaffades genom

köp. Häri instämmer patent- och registreringsverket, som även framhåller

att vissa viktiga tidskrifter och serier inte torde vara möjliga att anskaffa

genom köp. Universitetskanslersämbetet anser, att frågan om bytesverksamheten

inte bör behandlas i detta sammanhang.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 62 år 1968

23

Organisationen av publiceringsverksamheten

Statskontorets förslag att skilja finansieringen på självbärande

och icke självbärande publikationer behandlas av några

remissinstanser. Samtliga ställer sig negativa eller tveksamma till en sådan

uppdelning. Arbetsmarknadsstyrelsen, som delar statskontorets uppfattning

att det statliga förlaget skall arbeta på kommersiell basis, anser detta kunna

ske i fråga om såväl rent kommersiella som icke kommersiella statliga publikationer.

I det senare fallet bör de statliga myndigheterna utan särskilt

bemyndigande från förlaget kunna inköpa de upplagor av sina egna publikationer

som behövs för dess verksamhet med anlitande av de medel myndigheterna

disponerar.

Från finansiell synpunkt förefaller det sjöfartsstyrelsen rimligt att dess

publikationsverksamhet behandlas som en enhet och att överskott på en

publikation får utnyttjas för att täcka underskott på övriga. Detta innebär

enligt styrelsen att de ekonomiska relationerna mellan styrelsen och förlaget

bör avse samtliga eller i vart fall flertalet av styrelsens prisbelagda publikationer

och att endast underskottet av den totala förlagsverksamheten för styrelsens

publikationer bör belasta styrelsen. Lämpligen bör en sådan ekonomisk

uppgörelse regleras genom avtal eller direkta förhandlingar mellan styrelsen

och förlaget. Universitetskanslersämbetet ställer sig tveksamt till behovet

av att dela upp de statliga publikationerna i kommersiella och icke

kommersiella. I princip bör alla publikationer behandlas som kommersiella

och framställas med självfinansieringsprincipen som grund. Beslut om

tryckning bör fattas av vederbörande statliga myndighet, som också då har

att täcka kostnaderna genom medelsanvisning från disponibla anslag hos

myndigheten. Skolöverstyrelsen föreslår att man vid behandling av statligt

tryck och statlig publicering i övrigt behandlar all produktion som kommersiell

sedd från vederbörande förlags sida.

I fråga om publiceringsverksamhetens organisation tar den övervägande

delen av remissinstanserna inte ställning till frågan om odelat eller delat

serviceorgan. Till förmån för det odelade serviceorganet uttalar

sig skolöverstyrelsen, som bl. a. anför att den mycket betydande tryckerioch

publiceringsverksamheten inom statsförvaltningen medför ett naturligt

behov av rådgivning och service i nämnda frågor. Detta gäller såväl rent

tryckeritekniska frågor som problem rörande blankettutformning, standardisering

av tryckerisaker, nomenklatur in. m. De arbetsuppgifter som ett

serviceorgan enligt statskontorets mening bör ha förefaller styrelsen väl anpassade

till de problem som ett statligt verk ställs inför. Statskontorets förslag

om att man i varje fall övergångsvis skulle ha ett s. k. delat serviceorgan

kan enligt styrelsens mening knappast vara ändamålsenligt. Den tryckeritekniska

servicefunktionen måste erfarenhetsmässigt ligga hos ett före
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungi. Maj.ts proposition nr 62 år 1968

tag eller en instans med egen daglig erfarenhet av tryckeriteknisk verksamhet.

Skolöverstyrelsens uppfattning delas av SR A. Målet för SRA måste vara

att driva verksamheten efter företagsekonomiska principer. Om resurserna

koncentreras, får man ett effektivt och slagkraftigt företag som har goda förutsättningar

att effektivt konkurrera på öppna marknaden. Alternativet odelat

serviceorgan sammanfaller enligt SRA väl med dessa synpunkter. Detta

alternativ står också i samklang med den strukturella omvandling som

branschen genomgår och som tar sig uttryck i hård rationalisering, koncentration

och samordning. Avslutningsvis påpekar SRA att kommersiell verksamhet

varken helt eller delvis bör förläggas till ämbetsverk.

Till förmån för delat serviceorgan uttalar sig arméförvaltningen

med instämmande av marinförvaltningen och flggförvaltningen. Arméförvaltningen

hänvisar till de speciella förhållanden som gäller för publiceringsverksamheten

inom försvaret. Om ett odelat serviceorgan inrättas, bör

försvaret eller i varje fall dess centrala materielförvaltande myndigheter

undantas i likhet med de affärsdrivande verken. Förvaltningen har däremot

inget att erinra mot att även i fortsättningen anlita ett centralt serviceorgan

för rådgivning och samråd när det gäller upphandling av tryck. Väljs alternativet

delat serviceorgan anser förvaltningen att dess publikationer skall

betraktas som icke kommersiellt tryck. Förvaltningen uttalar även sin tveksamhet

när det gäller att överlåta åt ett statligt bolag att utforma statens utgivningspolitik,

besvara remisser och andra förvaltningsuppgifter. Det kan

heller inte vara lämpligt att ett förlag som är nära anknutet till SRA är remissorgan,

när det gäller förändringar vid andra statliga tryckerier, som kan

vara i konkurrenssituation med SRA. Enligt förvaltningen blir effekten densamma

vilketdera av alternativen man än väljer, under förutsättning att förvaltningen

undantas från de föreslagna bestämmelserna. Med hänsyn till

den tvekan som förvaltningen har om lämpligheten att uppdra förvaltningsuPP§ifter

åt ett statligt bolag förordar förvaltningen emellertid ett delat serviceorgan.

Telestyrelsen är tveksam om lämpligheten av att anförtro myndighetsutövande

arbetsuppgifter åt ett statligt bolag. Det är enligt styrelsen inte

lämpligt att föra över tryckeriexpeditionens uppgifter till SRA, som i sin

egenskap av tryckeriföretag har ett partsintresse.

Styrelsen för lantbrukshögskolan anser det föreligga en tydlig tendens till

specialisering inom förlagsvärlden. Detta hänger samman med att speciell

produktion ger företagen ökade möjligheter till att göra konkurrensdugliga

insatser i fråga om redaktion och marknadsföring. Styrelsen har inte genom

utredningen blivit övertygad om det lämpliga i att starta en statlig förlagsrörelse.

Det kan befaras att ett statligt förlag, som nödvändigtvis måste

spänna över alla fackområden, inte kan ge den redaktionella service som de

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 62 år 1968

enskilda myndigheterna måste ha. Enligt styrelsens mening kan ett statligt

förlag vara försvarbart om det får arbeta i fri konkurrens med de privata

förlagen. Om statskontorets förslag skall realiseras, uttalar sig styrelsen till

förmån för alternativet delat serviceorgan.

Jordbrukets upplysningsnämnd avstyrker bestämt utredningens alternativ

med odelat serviceorgan och tvång för statliga myndigheter att anlita SRA

för produktion och utgivning av tryckalster. All erfarenhet talar enligt

nämnden för att en sådan organisation skulle bli dyrbar och tungarbetad

men troligen ändå ge sämre service. Nämnden tillstyrker i stället att man

prövar alternativet med delat serviceorgan. Inte heller rikets allmänna kartverk

finner skäl föreligga för en försöksverksamhet med odelat serviceorgan.

Skiljaktigheterna i uppgifternas mål och inriktning är enligt verket så

pass klara att ställning redan nu bör kunna tas till förmån för alternativet

med delat serviceorgan.

Försvarets intendenturverk framhåller att samarbetet med statskontorets

tryckeriexpedition är värdefullt och fungerar mycket tillfredsställande. Nordiska

museets nämnd anser att tryckeriexpeditionen inom ramen för sina befogenheter

och sina resurser på ett synnerligen förtjänstfullt sätt fyllt sin

uppgift som serviceorgan i publiceringsfrågor. Nämnden anser att expeditionen

borde kunna bli det effektivaste instrumentet för att till rimlig kostnad

för statsverket lösa många av de viktiga problem som utredningen behandlar.

TCO framhåller att ett centralt serviceorgan bör stå myndigheterna till

tjänst för att uppnå önskad samordning av den statliga publiceringsverksamheten.

Enligt organisationens mening skulle det vara lämpligt att bygga

ut den serviceverksamhet som nu bedrivs inom statskontoret.

De instanser som representerar den enskilda grafiska industrin har — såsom

tidigare redovisats -— allmänt avstyrkt statskontorets förslag. Sveriges

grafiska industriförbund, Svenska boktrgekareföreningen och Sveriges bokbinderiidkareförening

framhåller i sitt gemensamma yttrande — med instämmande

från Sveriges industriförbund och Svenska bokförläggareföreningen

— att de av statskontoret konstaterade bristerna bör kunna avhjälpas

om man bygger ut statskontorets tryckeriexpedition. Expeditionen bör

få ställning som centralt upphandlande och rådgivande organ med uppgift

att anlita eller anvisa de förlag och tryckerier som på affärsmässiga och

andra grunder kan anses lämpliga.

Beträffande de i utredningen behandlade koncernfrågorna anför

rikets allmänna kartverk att det allmänna förlaget bör utgöra moderbolag,

eftersom den ekonomiska omsättningen torde komma att bli väsentligt större

för förlaget än för tryckeriföretaget. Om förlaget skall kunna upphandla

tryckeriarbeten objektivt och opartiskt, torde förlaget som moderbolag vara

det enda tänkbara, såvida inte företagen skall göras helt fristående.

Frågan om förlagens samordning med SRA föranledde re
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj. ts proposition nr 62 år 1968

servationer i statskontorets styrelse. Knappt hälften av de remissinstanser

som yttrat sig i frågan tillstyrker att de föreslagna förlagen samordnas med

SRA, medan drygt hälften är negativa till förslaget.

SRA är synnerligen positiv till alt företaget samordnas med det statliga

förlaget. Inom den privatägda delen av branschen torde, framhåller SRA, det

höra till undantagen att förlagsrörelse inte samordnas med tryckeriverksamhet.

Ur företagsekonomisk synpunkt är det olyckligt om den statliga koncernen

helt eller delvis åstadkommer en dubblerad organisation. Kostnaderna

blir avsevärt lägre om verksamheten koncentreras till ett företag. Även för

kundkretsen är det en förenkling att ha endast ett ställe att vända sig till.

Eftersom den tekniska utvecklingen kräver allt större underlag för rationell

och konkurrenskraftig drift får enligt SRA fördelen med samordning

inom de statliga sektorerna i fortsättningen ökad tyngd.

Skolöverstyrelsen konstaterar att de flesta stora förlag inom läromedelsutgivningens

område är ägda av eller anslutna till tryckeriföretag. Den övervägande

delen av all skolboksutgivning torde ombesörjas av förlag som ingår

i koncern med tryckeriverksamhet. Styrelsen finner inte kravet på objektivitet

vid upphandlingen relevant i annan mån än vad som framgår av

statskontorets beskrivning härav. Från allmänt näringspolitiska synpunkter

bör man föra samman närliggande verksamheter till större enheter. Det

måste rimligen bli lättare att planera för en jämn beläggning på det statliga

tryckeriet, om detta kan räkna med kontinuerligt inkommande uppdrag

från anslutna förlag. Styrelsen ansluter sig till statskontorets uppfattning

att upphandlingen av tryckeriarbeten alltid bör ske obundet och på det sätt

som är mest förmånligt för statsverket. Detta förhållande ger enligt styrelsen

inte anledning till förord åt någondera meningen i samordningsfrågan.

Arbetsmarknadsstyrelsen anser att en samordning med SRA skapar förutsättningar

för att bättre tillvarata de rationaliseringsmöjligheter som kan

föreligga och den erfarenhet i detta hänseende som redan nu finns bl. a. hos

skolöverstyrelsen. För myndigheterna skulle därigenom även tillgång till

expertis säkerställas och den service som f. n. lämnas myndigheterna från

statskontorets tryckeriexpedition genom en utbyggnad och överföring till

det statliga förlaget av dess personalorganisation förbättras.

TCO har inte något att invända mot att SRA ombildas till tre skilda företag

för tryckeri- och förlagsverksamhet. Däremot avstyrker organisationen

att myndigheterna skall åläggas att anlita SRA för sin publiceringsverksamhet.

Dessa bör liksom statsdepartementen samt riksdagen och dess verk

kunna anlita SRA eller på annat sätt täcka sitt behov av förlags- och tryckeriuppgifter.

Länsstyrelsen i Kronobergs län, lantbrukshögskolan, telestyrelsen, statens

råd för byggnadsforskning och nordiska museets nämnd är av samma skäl

som reservanterna i statskontorets styrelse emot att förlagen samordnas med

SRA. Även ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor instämmer i allt väsent
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 62 år 1968

ligt i de anförda betänkligheterna i konknrrenshänseende mot en organisatorisk

samordning av statlig förlags- och tryckeriverksamhet.

Medicinalstyrelsen anser det innebära en viss fara för att den objektivitet

som upphandlingskungörelsen inskärper hos statliga myndigheter åsidosätts,

om ett tryckeriföretag som skall konkurrera med andra tryckerier

självt skall ombesörja upphandling och pröva inkomna anbud. Häri instämmer

patent- och registreringsverket.

Kommerskollegium anser, i likhet med de hörda handelskamrarna, att

förslaget om anknytning till SRA inte bör förverkligas. Enligt kollegiets mening

måste en sådan ordning i praktiken leda till konkurrensbegränsningar.

Sveriges grafiska industriförbund, Svenska boktryckareföreningen och

Sveriges bokbinderiidkareförening hävdar i gemensamt svar — med instämmande

från Sveriges industriförbund — att det centrala upphandlingsorganet

inte skall samordnas med SRA.

Den särskilda försöksverksamhet som statskontoret föreslår tillstyrks

av riksförsäkringsverket och sjöfartsstyrelsen. Arbetsmarknadsstyrelsen

delar också statskontorets uppfattning om en viss försöksverksamhet

men ifrågasätter om det behövs en så lång försöksperiod som föreslagits.

Skolöverstyrelsen anser det föga ändamålsenligt med en successiv uppbyggnad

av den nya organisationen och avstyrker att ett särskilt statligt serviceorgan

för tryckerifrågor ens övergångsvis upprättas.

Slutligen betonar universitetskanslersämbetet det väsentliga i att det inom

den statliga sektorn ordnas med utbildning i fråga om trycksaksproduktion

för berörda personalgrupper. Även fortbildningsverksamheten är

väsentlig. Enligt ämbetet bör sådan utbildning inte bara avse tryckningsproduktion

utan även frågor rörande distribution, lagerhållning, kalkylering

in. in.

Departementschefen

Den statliga publiceringsverksamheten

Den statliga publiceringsverksamheten har en betydande omfattning. Antalet

myndigheter och institutioner som ger ut publikationer är omkring

200. Årligen ger dessa ut 700 å 800 publikationer, varav många är seriepublikationer

med flera nummer per år. Kostnaderna för den statliga publiceringsverksamheten

uppgår till omkring 150 milj. kr. om året. Härav avser

ungefär hälften egentliga publikationer, medan åtestoden gäller speciell

publicering såsom blanketter, kartor och sjökort.

Publiceringsverksamheten omspänner vitt skilda ämnesområden. Den

gäller bl. a. publikationer som myndigheterna ger ut som ett led i sin verksamhetsutövning,

såsom sammanställningar över författningar, råd och anvisningar,

verksamhetsberättelser, cirkulär och meddelanden. En betydande

del av publiceringen hänför sig till forskningsinstitutioner samt universitet

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Majrts proposition nr 62 år 1968

och högskolor. Dessa ger ut redogörelser för forskningsresultat, meddelanden,

studiehandböcker, kataloger in. in. Många myndigheter och institutioner

ger ut tidskrifter och andra löpande publikationer, som är avsedda antingen

för det egna verkets område eller för en större allmänhet. Andra

exempel på den statliga publiceringen är det statistiska trycket, som vanligen

ingår i serien Sveriges officiella statistik, och de offentliga utredningarna,

som i allmänhet utges i serien Statens offentliga utredningar.

Av myndigheter och institutioner med en betydande publikationsverksamhet

kan nämnas statistiska centralbyrån, arbetsmarknadsstyrelsen, socialstyrelsen,

skolöverstyrelsen, statens institut för konsumentfrågor och statens

råd för byggnadsforskning. Härutöver kan erinras om den omfattande publiceringsverksamhet

som riksdagens organ och statsdepartementen svarar

för.

För att begränsa kostnaderna för den statliga publiceringsverksamheten

och systematisera denna i olika avseenden har ett flertal föreskrifter meddelats.

Sålunda får myndigheterna som regel inte utan tillstånd av Kungl.

Maj :t ge ut publikationer av större omfattning. Föreskrifter har också meddelats

i fråga om utformningen av bl. a. det statistiska trycket och de offentliga

utredningarna. Särskilt har uppmärksamheten riktats på att hålla

nere tryckningskostnaderna. I detta syfte biträder statskontorets tryckeriexpedition

vid upphandling av tryckeritjänster och granskar tryckeriräkningar.

Staten har sedan lång tid tillbaka engagerat sig inom den grafiska verksamheten.

Sålunda har staten tre affärsdrivande tryckerier av förhållandevis

stor omfattning, nämligen Svenska Reproduktions AB (SRA), postverkets

tryckeri och riksbankens sedeltryckeri. Dessutom finns f. n. ett mindre

affärsdrivande tryckeri och ett 60-tal s. k. hjälptryckerier hos ett 40-tal olika

myndigheter. Även inom förlagsverksamheten har staten etablerat sig, bl. a.

genom den förlagsrörelse som SRA bedriver och genom Sö-förlaget inom

skolöverstyrelsen. Jag har i det föregående lämnat en närmare redogörelse

för dessa företags verksamhet.

Behovet av reformering av publiceringsverksamheten

Den statliga publiceringsverksamheten har i olika sammanhang berörts

i utredningar och behandlats av riksdagen. På grundval av riksdagens revisorers

berättelse år 1959 uttalade sig riksdagen år 1960 för att den statliga

publikationsverksamheten skulle ses över bl. a. såvitt avsåg finansieringen.

På Kungl. Maj :ts uppdrag har statskontoret gjort en utredning om den

statliga publiceringsverksamheten. Syftet med utredningen har varit att

överväga organisatoriska, finansieringsmässiga och andra former av åtgärder

som kan förbättra utfallet av publiceringsverksamheten och samtidigt

tillgodose myndigheternas publiceringsbehov. Man har också beaktat

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1968 29

betydelsen av att distributionen av publikationerna till läsarna blir ändamålsenlig.

Resultatet av utredningen visar enligt statskontoret alt det finns åtskilliga

brister i fråga om den statliga publiceringsverksamheten. Detta sammanhänger

bl. a. med alt verksamheten inte samordnats tillräckligt. De

statliga myndigheterna och institutionerna saknar i allmänhet tillgång till

expertis som kan lösa de speciella och ofta svåra problem som är förknippade

med publicering. Detta har medfört att verksamheten inte bedrivits

tillräckligt ekonomiskt. Enligt statskontorets uppfattning har man inom

den statliga verksamheten inte heller tillägnat sig det kostnadsmedvetande

som svarar mot den ekonomiska vikten av publiceringsverksamheten.

Statskontoret föreslår en rad åtgärder för att de konstaterade bristerna

skall kunna avhjälpas. Sålunda anser verket att staten bör utforma en aktiv

och enhetlig utgivningspolitik för publiceringsverksamheten. Utgivningen

bör baseras på självfinansiering med de avvikelser därifrån som kan betingas

av särskilda skäl. De centrala resurserna bör förstärkas för att de enskilda

myndigheterna och institutionerna skall kunna få ökad service i

trycknings- och publiceringsfrågor.

De remissinstanser som har yttrat sig över statskontorets utredning har i

allmänhet vitsordat behovet av åtgärder för att förbättra den statliga publiceringsverksamheten.

Detta gäller även de remissinstanser som inte anslutit

sig till de konkreta förslag som statskontoret fört fram.

Jag anser det värdefullt att en allsidig kartläggning har gjorts av den statliga

publiceringsverksamheten. Denna verksamhet är av stor betydelse för de

statliga myndigheterna och institutionerna i deras arbete. Den utgör också

en mycket viktig del i samhällsorganens information till allmänheten. När

det gäller samhällsinformationen vill jag erinra om att chefen för justitiedepartementet

tillkallat särskilda sakkunniga (informationsutredningen) för

att utreda denna fråga.

Om de statliga publikationerna skall kunna fylla sin uppgift som ett led i

samhällsinformationen är det väsentligt att de är aktuella, informativa, lättlästa

och lättåtkomliga för allmänheten. Åtskilliga myndigheter och institutioner

har inte minst på senare tid lagt ner ett stort arbete på att förbättra

sina publikationer i dessa avseenden. Utbyggnaden av den förlagsverksamhet

som finns inom SRA och skolöverstyrelsen har härvid varit ett viktigt bidrag.

Alltjämt svarar flertalet myndigheter och institutioner själva helt för utformningen

av sina publikationer. När det gäller tryckning för statens räkning

lämnar statskontorets tryckeriexpedition en värdefull service. Expeditionens

uppgifter inskränker sig dock väsentligen till tryckningsfrågorna,

medan övriga frågor i samband med publiceringen åvilar den utgivande

myndigheten eller institutionen.

I likhet med statskontoret och flertalet av de hörda remissinstanserna

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1968

anser jag att det finns åtskilliga brister i fråga om den statliga publiceringsverksamheten

och att åtgärder bör vidtas för att ge verksamheten en mera

effektiv organisation.

Prissättning av statliga publikationer

Innan jag går närmare in på de åtgärder som bör genomföras för att effektivisera

den statliga publiceringen, vill jag ta upp en del frågor som gäller

finansieringen av publiceringsverksamheten och prissättningen på statliga

publikationer.

Några enhetliga riktlinjer för prissättningen av statliga publikationer

finns inte. Av statskontorets utredning framgår att hälften av alla publikationer

distribuerats helt gratis. Endast en tiondel av publikationerna har

åsatts ett pris som gett full kostnadstäckning, medan i övriga fall utgivningen

varit mer eller mindre subventionerad.

Statskontoret förordar att prissättningen i huvudsak skall grundas på

självfinansieringsprincipen. Undantag skall dock göras om detta motiveras

av t. ex. önskemålet om en stor spridning av publikationen. Även myndigheter

och institutioner emellan skulle man ta betalt för publikationerna. Statskontoret

har presenterat en skiss till hur de statliga publikationerna skulle

kunna indelas i olika prisklasser.

Remissinstanserna bär till alldeles övervägande del ställt sig positiva till

principen om självfinansiering av publikationerna. Flera remissinstanser

understryker dock att finansieringen måste vara en underordnad fråga och

att det väsentliga är syftet med utgivningen och den spridning av publikationerna

som man vill uppnå.

Den statliga publiceringsverksamheten är som jag förut berört mycket

mångskiftande. I stor utsträckning gäller den publikationer som inte är avsedda

att finansieras i kommersiell mening utan som ingår som en del i

samhällsinformationen eller som är avsedda att tjäna som underlag för den

offentliga debatten. Det kan här gälla exempelvis upplysningsbroschyrer om

den allmänna försäkringen, trafiksäkerhet, självdeklaration, civilförsvar etc.

Jag anser det givet att sådana publikationer måste tillhandahållas gratis, eftersom

man ju här vill att innehållet skall bli känt av en stor allmänhet. Jag

anser det också naturligt att många publikationer måste bli subventionerade

i den meningen att man inte kan få täckning för alla kostnader som de medfört.

Om man t. ex. lagt ner stora kostnader på ett statligt utredningsarbete,

l;an dessa helt naturligt inte i sin helhet belasta priset på utredningsbetänkandet.

Även om man alltså får räkna med att finansieringen av statliga publikationer

i stor utsträckning måste ske med statsmedel, bör en ökad självfinansiering

kunna genomföras. Inte minst erfarenheterna från den förlagsverksamhet

som redan bedrivs inom statsverket, främst genom SRA och Sö-för
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1968

laget, visar att detta hör vara möjligt. Eu ökad självfinansiering av publikationerna

bör enligt min mening även leda till att utgivaren i väsentligt större

utsträckning än f. n. tar ut ersättning för de publikationer som beställs av

andra offentliga myndigheter och institutioner. I vilken utsträckning gratisexemplar

skall lämnas ut får avvägas på grundval av dels det värde detta

kan ha från den utgivande myndighetens eller institutionens synpunkt, dels

kostnaderna härför.

Sammanfattningsvis vill jag framhålla, att avgörande för prissättningen av

statliga publikationer bör vara syftet med utgivningen. I vilken utsträckningstatliga

publikationer skall helt eller delvis finansieras med statsmedel får

prövas i samma ordning som medelsbehovet för den utgivande myndighetens

eller institutionens verksamhet i övrigt prövas. Självfinansiering bör

dock tillämpas i väsentligt större utsträckning än f. n. Detta gäller även

myndigheter och institutioner emellan.

Organisationen av publiceringsverksamheten

Statskontoret har i sin utredning presenterat två alternativ för organisationen

av den statliga publiceringsverksamheten. Dessa har man benämnt

odelat respektive delat serviceorgan. Alternativet odelat serviceorgan innebär

att servicen gentemot myndigheter och institutioner i publicerings- och

tryckningsfrågor samt utgivningen av publikationerna koncentreras till en

statlig företagskoncern. Denna svarar för utgivningen av såväl självbärande

som icke självbärande publikationer. Det andra organisationsalternativet,

delat serviceorgan, innebär att publicerings- och tryckningsverksamheten

delas upp i en kommersiell och en icke kommersiell del. Med icke

kommersiellt tryck menar statskontoret tryck som inte till någon del är

prisbelagt. För den icke kommersiella delen inrättas ett centralt serviceorgan.

Detta skulle få uppgifter som närmast kan karaktäriseras som en utljy§§nad

av de uppgifter som nu åligger statskontorets tryckeriexpedition.

Utgivningen av prisbelagda publikationer ombesörjs däremot av en statlig

företagskoncern liksom i alternativet odelat serviceorgan. Företagskoncernen

bildas i båda fallen med SRA som grund.

Statskontoret tar inte ställning till vilket av de redovisade alternativen

som bör väljas. Den övervägande delen av remissinstanserna berör heller

inte denna fråga. Bland de remissinstanser som direkt yttrar sig på denna

punkt är meningarna delade.

Jag har tidigare framhållit att den statliga publiceringsverksamheten

bör effektiviseras. Jag har också när det gäller finansieringen av denna

verksamhet framhållit att självfinansiering bör tillämpas i väsentligt större

utsträckning än f. n. Detta kräver alt de centrala resurserna för service

till myndigheter och institutioner i publiceringsfrågor förstärks. På denna

punkt råder inga delade meningar bland remissinstanserna. En sådan för
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj. ts proposition nr 62 år 1968

stärkning skulle givetvis kunna ske genom att statskontorets tryckeriexpedition

byggs ut, så att den förutom granskning i fråga om upphandling av

tryck även svarade för redigeringsfrågor. En betydande del av publiceringsverksamheten

skulle dock komma att ombesörjas i annan ordning.

Detta kan leda till att resurserna i form av tillgänglig expertis splittras.

I åtskilliga fall torde en uppdelning i kommersiell och icke kommersiell

publicering vara svår att genomföra. En ökad övergång till självfinansiering

medför också att gränsen mellan de båda formerna av publicering

alltmer försvinner. Jag anser därför att övervägande skäl talar för att de

centrala uppgifterna när det gäller den statliga publiceringen och därmed

sammanhängande frågor koncentreras till ett organ. Ett sådant organ bör

enligt min mening kunna få en samlad överblick över den statliga publiceringen

och de konsumentgrupper som denna vänder sig till. Genom den expertis

som ett centralt organ får bör det också bättre kunna bedöma i vilka

former den statliga publiceringen bör ske och ge myndigheter och institutioner

god service i hithörande frågor. Jag föreslår att ett allmänt förlag inrättas

för nu ifrågavarande ändamål. Jag återkommer i det följande till företagets

uppgifter och organisation.

Statskontoret har utgått från att SRA skall utgöra grunden för den föreslagna

företagskoncernen. Detta bolag skulle härvid ombildas på så sätt att

tre företag bildas, nämligen ett för tryckeriverksamhet, ett för allmän förlagsrörelse

och ett för speciell förlagsrörelse. Sistnämnda förlag skulle bildas

genom överföring av det nuvarande Sö-förlaget. Statskontoret har inte

förutsatt att SRA:s tryckeri skulle ha någon principiell förtursrätt vid upphandling

av tryck för statens räkning. Den tänkta företagskoncernen skulle

enligt statskontoret kunna bildas med antingen SRA eller det allmänna förlaget

som moderföretag eller i form av tre helt fristående företag.

Samordningen mellan SRA:s tryckerirörelse och det allmänna förlaget

har gett upphov till delade meningar vid utredningsarbetet och hos remissinstanserna.

Reservanter i statskontorets styrelse har sålunda ansett att förlags-

och tryckerirörelsen inte bör samordnas. Några remissinstanser, däribland

SRA och skolöverstyrelsen, är positiva till en samordning enligt statskontorets

förslag. Flera myndigheter, däribland ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor,

och de remissinstanser som företräder den enskilda grafiska

industrin uttalar sig emot en sådan samordning. Motiveringen för denna

ståndpunkt är att en samordning av förlag och tryckeri skulle kunna

verka konkurrenshämmande vid upphandling av tryck.

Vad gäller den framtida organisationen av Sö-förlaget kommer chefen för

utbildningsdepartementet senare denna dag att föreslå Kungl. Maj:t att för

riksdagen lägga fram proposition angående organisation av ett läromedelsförlag.

Detta företag skall bedriva förlagsverksamhet på utbildningsväsendets

område i syfte särskilt att utveckla och förbättra läromedelsproduktionen.

Avtal har — under förutsättning av Kungl. Maj ds godkännande —

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1968 33

träffats mellan staten, Svenska kommunförbundet och Kooperativa förbundet

om att driva verksamheten i ett gemensamt ägt aktiebolag. Företaget

skall bildas genom att det nuvarande Sö-förlaget sammanförs med det av

Svenska kommunförbundet och Kooperativa förbundet samägda Bokförlaget

Liber AB. Av aktiekapitalet i bolaget skall staten äga 50 % samt Svenska

kommunförbundet och Kooperativa förbundet vardera 25 %. Det nya förlaget

beräknas kunna träda i funktion den 1 juli 1969.

Om ett allmänt förlag inrättas, såsom jag har föreslagit, är det naturligt

att ett nära samarbete kommer till stånd mellan detta förlag och lärornedelsförlaget.

Detta bör enligt min mening komma till uttryck bl. a. därigenom

att det allmänna förlaget bör äga de aktier i läromedelsförlaget som

motsvarar den statliga andelen av aktiekapitalet.

Vad härefter angår samordningen mellan det allmänna förlaget och

SRA anser jag det naturligt att det mellan dessa statligt ägda företag kommer

till stånd en viss samordning. De farhågor som uttalats under utredningsarbetet

och vid remissbehandlingen av statskontorets förslag att en

samordning skulle medföra risk för konkurrensbegränsning finner jag knappast

befogade. SRA har f. n. endast omkring 5 % av det statliga trycket, om

man bortser från trycket av kartor och sjökort. Även en mycket betydande

ökning av SRA:s andel av denna marknad skulle alltså inte i någon högre

grad ändra denna bild. Jag vill också instämma i vad statskontoret anfört

om att upphandlingen bör ske på det sätt som är mest förmånligt för staten.

Den samordning mellan det allmänna förlaget och SRA som bör komma

till stånd bör enligt min mening bygga på affärsmässig grund. Lämpligen

synes samordningen kunna baseras på ett långfristigt avtal om samarbete

mellan företagen. Hur detta samarbete i detalj skall utformas bör

det ankomma på de båda företagen att själva besluta om. Ett motsvarande

samarbete kan även befinnas lämpligt mellan det nya läromedelsförlaget

och SRA.

Utgivningen av publikationer

Statskontoret har föreslagit att statliga myndigheter och institutioner

skall vara författningsenligt skyldiga att anlita de föreslagna förlagen för

sin publicering. De skall själva besluta om utgivningen men detta skall ske

efter samråd med förlagen. Från åliggandet att anlita förlagen skall statsdepartementen

och de affärsdrivande verken undantas.

Flera remissinstanser har vänt sig mot den föreslagna skyldigheten. Ett

par remissinstanser avstyrker helt denna ordning, medan flera andra anser

sin publikation sverksamhet vara så speciell att de av denna anledning bör

undantas från skyldigheten att anlita ett centralt organ.

Om man skall få till stånd den effektivisering av den statliga publikationsverksamheten

som avsetts är det angeläget att de centrala resurser som

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1968

ställs till förfogande i form av expertis på publicerings- och tryckerifrågor

blir effektivt utnyttjade. Jag anser därför att de föreslagna förlagen bör

svara för så stor del av den statliga publikationsverksamheten som är praktiskt

möjligt.

Enligt statskontorets förslag skall statsdepartementen och affärsverken

undantas från den föreslagna skyldigheten att anlita förlagen. De omfattas

inte heller av de nuvarande föreskrifterna om att publikationer inte får ges

ut utan Kungl. Maj :ts tillstånd. Jag ansluter mig till statskontorets ståndpunkt

i denna fråga. Vad beträffar statsdepartementen utgår jag från att

de föreslagna förlagen kommer att anlitas så långt det är möjligt och lämpligt,

även om detta inte särskilt föreskrivs. Jag utgår också från att affärsverken

kommer att finna det ändamålsenligt att anlita förlagens tjänster

när de själva inte har resurser för publicering eller tryckning. Jag vill i

detta sammanhang erinra om att statskontorets tryckeriexpedition biträder

även affärsverken när det gäller upphandling av tryckeriarbeten. Jag förutsätter

att förlagen också skall kunna betjäna riksdagens organ i den mån

dessa önskar utnyttja förlagens tjänster.

Den övriga delen av statsverkets publicering bör i princip falla under

det allmänna förlagets verksamhetsområde i den mån den inte kommer att

ombesörjas av det nya läromedelsförlaget. Inom vissa områden kan det dock

vara lämpligt att publiceringsverksamheten handläggs i annan ordning.

Kungl. Maj:t bör därför kunna medge myndighet eller institution att själv

handha sina publiceringsfrågor om det anses ändamålsenligt eller föreskriva

att de skall handläggas i annan särskild ordning. Av praktiska skäl synes

det t. ex. vara lämpligt att myndighet eller institution själv får svara

för publicering eller tryckning som endast medför en ringa kostnad. Ett sådant

undantag motsvarar vad som f. n. gäller i fråga om skyldigheten att

anlita statskontorets tryckeriexpedition vid upphandling av tryckeriarbeten.

Likaledes bör det allmänna förlaget för enstaka fall kunna låta publiceringen

ombesörjas i särskild ordning om det visar sig praktiskt och ekonomiskt

fördelaktigt.

Jag är angelägen framhålla att syftet med den nu föreslagna ordningen

för publiceringsverksamheten är att ge statliga myndigheter och institutioner

bättre service när det gäller utgivning av publikationer och upphandling

av tryckeriarbeten samt att skapa en bättre organisation för distribution

och marknadsföring av statligt tryck. Jag räknar med att åtskilliga av

de brister som statskontoret påvisat i fråga om den statliga publiceringen

skall kunna avhjälpas genom den service som förlaget skall ge. Särskilt

viktigt anser jag det vara att distributionen av de statliga publikationerna

förbättras så att de kommer ut till de konsumenter som man vill nå. Detta

kan ske genom en lämplig form för publiceringen och genom en effektiv

marknadsföring. Statskontoret har här lagt fram flera förslag till åtgärder,

som jag förutsätter att förlaget kommer att beakta.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 62 år 1968

35

Ansvaret för vilka publikationer som skall ges ut kommer att vila på

den berörda myndigheten eller institutionen. I den mån det inte gäller

publikationer som är helt självfinansierande blir det myndigheten eller institutionen

som skall svara för täckning av underskottet vid publiceringen.

Jag har i det föregående förordat att självfinansiering skall tillämpas vid

publiceringen i ökad utsträckning. Jag förutsätter att det allmänna förlaget

i samråd med berörd myndighet eller institution kommer att pröva

möjligheterna att marknadsföra publikationer på kommersiell basis.

Genom den nu föreslagna ordningen för den statliga publiceringen finns

det enligt min mening inte anledning att längre ha särskilda föreskrifter

om vilka publikationer myndigheterna skall få ge ut. Även i övrigt bör de

nuvarande författningsföreskrifterna på området ändras. Om riksdagen godkänner

den föreslagna organisationen, avser jag att sedermera för Kungl.

Maj :t lägga fram de förslag till författningsändringar som behövs.

Det allmänna förlagets uppgifter och organisation

Som jag förut framhållit är det allmänna förlagets uppgift att ge myndigheter

och institutioner service och att effektivisera marknadsföringen

av statliga publikationer. Jag anser att förlaget skall arbeta på rent affärsmässig

basis. Det skall ta ut ersättning för sina produkter och tjänster på

gängse sätt, så att det blir självbärande och kan förränta det insatta kapitalet.

När det gäller självbärande eller i huvudsak självbärande publikationer

kommer förlaget att driva förlagsrörelse i vanlig mening. För publikationer

som i huvudsak är subventionerade torde förlaget däremot närmast få karaktären

av serviceenhet och förmedlare av förlags- och tryckeritjänster för

statsförvaltningen. I fråga om sistnämnda slag av publikationer torde framställningen

av manuskript som regel komma att ligga hos de enskilda myndigheterna.

Förlaget skall svara för den fortsatta delen av produktionskedjan

fram till färdigt tryck. I förlagets uppgifter kommer bl. a. att ingå layoutfrågor

samt upphandling av trycknings- och bokbinderiarbeten.

I princip bör förlagets uppgifter även omfatta distribution och försäljning.

Härvid torde dock förhållandena kunna bli olika för skilda slag

av produkter. Produkter som är helt eller till huvudsaklig del självbärande

bör distribueras och försäljas i kommersiell form, antingen genom förlaget

självt eller genom att det överlåter distributionen till särskild distributör.

För produkter som är helt eller till stor del finansierade av statsmedel

torde i flertalet fall den färdiga upplagan komma att direkt överlämnas

till den beställande myndigheten eller institutionen. Om distributionen

skall ombesörjas av beställaren, förlaget eller i annan form får avgöras

från fall till fall mellan beställaren och förlaget.

Med det nu sagda har jag velat ge en konkret bild av de uppgifter som

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1968

förlaget kan beräknas få. Hur verksamheten skall utformas är givetvis en

fråga som förlagets ledning skall besluta om. Likaledes får ledningen bestämma

den närmare organisationen för förlaget. Jag vill i detta sammanhang

dock framhålla att jag anser det angeläget att man genom samarbete

mellan det allmänna förlaget, läromedelsförlaget och SRA verkar för att de

sammanlagda resurserna hos företagen utnyttjas effektivt, inte minst vad

gäller distribution, lagerhållning och marknadsföring.

Det allmänna förlaget bör organiseras som ett fristående aktiebolag. Samtliga

aktier bör ägas av staten. Såsom jag förut berört bör det allmänna förlaget

inneha den statliga andelen av aktierna i det nya läromedelsförlaget.

Enligt den överenskommelse som träffats om läromedelsförlaget skall sammanförandet

av Sö-förlaget och Bokförlaget Liber AB tillgå så att Liber

övertar de tillgångar och skulder som är att hänföra till Sö-förlaget. Nettovärdet

av dessa tillgångar och skulder utgör alltså statens tillskott till läromedelsförlaget.

De rörelsemedel som härutöver enligt avtalet fordras från

statens sida i läromedelsförlaget torde få tillskjutas av det allmänna förlaget.

Vid min beräkning i det följande av medelsbehovet för det allmänna

förlaget har jag tagit hänsyn härtill.

Aktiekapitalet i det allmänna förlaget beräknar jag till 6 milj. kr. För

att ge bolaget en reservfond bör aktierna emitteras till en kurs av 120 %.

Det totala kapitalbehovet för bolaget beräknar jag alltså till 7,2 milj. kr.

Jag föreslår att ett investeringsanslag av denna storlek anvisas i riksstaten

för nästa budgetår.

Det allmänna förlaget bör börja sin verksamhet under våren 1969. Det

bör den 1 juli 1969 överta statskontorets nuvarande uppgifter på tryckeriområdet.

Bildandet av det allmänna förlaget för med sig en rad frågor av juridisk

och praktisk art. Under förutsättning att riksdagen fattar beslut om inrättande

av bolaget, synes det lämpligt att en arbetsgrupp med karaktär

av interimsstyrelse tillsätts för att behandla hithörande frågor. På gruppen

bör bl. a. ankomma att på grundval av de riktlinjer som jag har angett

närmare behandla verksamhetens uppläggning, bolagets organisation,

benämning m. m.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1968

37

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t genom

proposition föreslår riksdagen att

1) besluta att ett statligt aktiebolag för allmän förlagsverksamhet

skall inrättas,

2) till Teckning av aktier i ett aktiebolag för allmän förlagsverksamhet

i riksstaten för budgetåret 1968/69 på kapitalbudgeten

under fonden för statens aktier anvisa ett

investeringsanslag av 7 200 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kurigl. Maj:ts proposition nr 62 år 1968

Innehållsförteckning

Sid.

Inledning .......... 2

Den statliga publiceringsverksamhetens nuvarande omfattning och organisation

............................ 4

Publiceringsverksamhetens omfattning ............ 4

Publiceringsverksamhetens organisation ........ 4

Statliga tryckerier och förlag .................................. 6

Statskontorets förslag ....................... ................... 8

Utgivning och distribution ........ 8

Prissättning av publikationer ............. 12

Organisationen av publiceringsverksamheten .................... 14

Remissyttrandena .;....................... 19

Departementschefen ............ 27

Den statliga publiceringsverksamheten.......................... 27

Behovet av reformering av publiceringsverksamheten.............. 28

Prissättning av statliga publikationer............................ 30

Organisationen av publiceringsverksamheten .................... 31

Utgivningen av publikationer .................................. 33

Det allmänna förlagets uppgifter och organisation ........ 35

Hemställan .................................................... 37

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680195

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1968:220 Riksdagens skrivelse nr 219—220 år 1968 a1 i texten
  2. SU 1968:96 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående organisation av ett läromedelsförlag jämte motioner. s. 1 i texten
  3. SU 1968:97 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående organisationen av den statliga publiceringsverksamheten jämte motioner. s. 2 i texten