Sök i Ratio Lex

Om viss ändring i statens pensionslöneförordning, m.m

1968-03-29 · 43 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 35 av 43 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1968:95, Om viss ändring i statens pensionslöneförordning, m.m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1968

1

Nr 95

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen om viss ändring i statens

pensionslöneförordning, m.m.; given Stockholms slott

den 29 mars 1968.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över civilärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogat förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 §

7 mom. statens pensionslöneförordning den 28 maj 1959 (nr 286),

dels bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

BERTIL

Hans Gustafsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås ändrade grunder för bestämning i vissa fall av

pensionslön enligt statens pensionslöneförordning. Vidare föreslås höjning

av pensionslönen för landstingsanställda provinsialläkare.

Förslag läggs också fram om att statens allmänna tjänstepensionsreglemente

görs tillämpligt på personal vid Röda korsets sjukhus och vissa andra

icke-statliga institutioner. Vidare läggs förslag fram om pensionsrätt eller

pensionsförbättring för vissa personer. Dessutom anmäls vissa Kungl. Maj :ts

beslut om pensionsrätt eller pensionsförbättring.

I propositionen föreslås vidare viss förbättring av pensioner från Enskilda

järnvägarnes pensionskassa och av vissa statliga skadeståndslivräntor.

Slutligen läggs förslag fram om att kostnader i samband med skiljeförfarande

i visst fall skall ersättas av statsmedel.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 95

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1968

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 3 § 7 mom. statens pensionslöneförordning

den 28 maj 1959 (nr 286)

Härigenom förordnas, att 3 § 7 inom. statens pensionslöneförordning den

28 maj 19591 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3 §.

7 mom. Utan hinder------denna förordning.

Vid tillämpningen---—---eller 5 mom.

Pensionsmyndigheten äger vid tilllämpningen

av 6 mom. första stycket

i fall som avses i andra stycket a)

samma moment bestämma att pensionslönen

skall överensstämma med

pensionslön som skulle ha gällt vid

tillämpning av statliga avlöningsgrunder.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1968.

1 Senaste lydelse av 3 § 7 mom. se 1966:466.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1968

3

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 29 mars

1968.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Kling, Johansson, Aspling, Palme, SvenEric

Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odhnoff,

Moberg.

Chefen för civildepartementet, statsrådet Gustafsson, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter vissa pensionsfrågor

in. m. och anför.

I. Pensionslön för vissa anställningar

A. Vissa icke-statliga anställningar

Enligt 3 § 2 mom. andra stycket statens pensionslöneförordning den 28

maj 1959 (nr 286) gäller som pensionslön för anställningar som tillhör lönegrad

med flera löneklasser månadslönen i den högsta av dessa. Enligt 3 §

5 mom. förordningen gäller samma för vissa där avsedda icke-statliga anställningar.

I 3 § 6 mom. första stycket och andra stycket a) pensionslöneförordningen

meddelas för vissa statliga arvodesanställningar och ej lönegradsplacerade

icke-statliga anställningar särskilda regler om bestämning av

pensionslön med hänsyn till framtida löneförmåner som enligt anställningsvillkoren

skall utgå efter viss tids anställning. I anslutning till vad som gäller

om flertalet lönegradsplacerade anställningar innebär dessa regler att

pensionslönen skall bestämmas med beaktande av den lön som skall tillämpas

efter längst nio år i anställningen. Den lön som får beaktas kommer härigenom

att svara mot slutlönen i en lönegradsplacerad statlig eller kommunal

tjänst med flera löneklasser.

Statens personalpensionsverk framhåller i en promemoria den 21 februari

1968 att en tillämpning av 3 § 6 mom. första stycket pensionslöneförordningen

jämfört med andra stycket a) samma moment i vissa fall kan ge

resultat som inte varit avsedda. Vid tillkomsten av dessa regler i förordningen

torde de berörda icke-statliga lönesystemen inte ha inneburit att lönen

efter nio års anställning hade överstigit begynnelselönen i samma anställ1*

— Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 95

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1968

ning i vidare mån än som varit fallet med lönen i statlig lönegradsplacerad

tjänst. Beträffande vissa icke-statliga anställningar har numera enligt pensionsverket

införts »befordringsstegar» som i samma anställning ger en

lönehöjning efter nio år som överstiger löneklasspännvidden i de statliga

och kommunala lönegraderna.

Personalpensionsverket föreslår ett tillägg till 3 § 7 mom. andra stycket

pensionslöneförordningen i syfte att förebygga en förmånligare pensionslöneberäkning

för avsedda anställningar än för lönegradsplacerade tjänster.

Det föreslagna tillägget innebär befogenhet för pensionsmyndigheten att i

avsedda fall bestämma pensionslönen i överensstämmelse med vad som

skulle ha gällt vid tillämpning av statliga avlöningsgrunder. En sådan regel

skulle enligt pensionsverket innebära ett formellt stöd för den tolkning som

verket funnit sig böra tillämpa.

Departementschefen. Den utveckling av vissa icke-statliga lönesystem, for

vilken statens personalpensionsverk har redogjort i sin promemoria, var inte

förutsedd vid bestämmelsernas tillkomst. Det har uppenbarligen inte varit

avsett att grunderna för pensionslönebestämning med hänsyn till sådana

framtida förmåner, som har utfästs enligt avlöningsvillkoren, skulle bli i

princip gynnsammare för här avsedda icke-statliga anställningar än för

lönegradsplacerade anställningar. Jag anser lämpligt att detta förebyggs

genom en ändring i 3 § 7 mom. statens pensionslöneförordning. Jag föreslår

därför att till detta moment fogas en regel enligt vilken pensionsmyndigheten

vid bestämmande av pensionslön i de avsedda fallen kan jämka

denna med hänsyn till vad som gäller vid tillämpning av statliga avlöningsgrunder.

Inom civildepartementet har utarbetats förslag till förordning om ändrad

lydelse av 3 § 7 mom. statens pensionslöneförordning. Förslaget bör underställas

riksdagen för antagande.

B. Provinsialläkare hos landstingskommuner

Genom beslut av 1961 års riksdag (prop. 181, SU 186, rskr 394) överfördes

huvudmannaskapet för provinsialläkarväsendet från staten till landstingen

den 1 juli 1963. Samtidigt reglerades efter vilka grunder staten skulle

ge statsbidrag till landstingen för de kostnader dessa åsamkades som en

följd av ändringen i huvudmannaskapet. Statsbidrag till avlöning åt landstingsanställda

provinsialläkare skulle beräknas endast för det antal läkartjänster,

som hade inrättats inom ramen för ett av Kungl. Maj :t fastställt

högsta antal statsbidragsberättigade tjänster. Vidare skulle statens allmänna

tjänstepensionsreglemente den 28 maj 1959 (nr 287) SPR som tidigare

gällde för provinsialläkarna i deras egenskap av statstjänstemän tillämpas

på dem även efter övergången till landstingstjänst.

Löne- och anställningsvillkoren för landstingsanställda provinsialläkare

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1968

regleras enligt en tjänsteförteckning m. in. för provinsialläkare som har

tillkommit efter förhandlingar mellan Svenska landstingsförbundet och

Sveriges läkarförbund. Enligt förteckningen i dess lydelse fr. o. in. den 1

juli 1967 äger dessa läkare uppbära lön enligt lönegrad KA 24 (svarar mot

statliga lönegraden A 24) och åtnjuter dessutom inkomster i form av ersättningar

enligt taxa och i vissa fall även lönetillägg.

Pensionslönen för de landstingsanställda provinsialläkarna beräknas efter

lönegrad A 25. Detta följer av föreskrift i bilagan till statens pensionslöneförordning.

Staten svarar helt för pensionskostnaderna.

Svenska landstingsförbundet och Sveriges läkarförbund har i gemensam

skrivelse den 23 oktober 1967 tagit upp frågan om ändrad pensionslön för

de landstingsanställda provinsialläkarna. Av skrivelsen framgår att frågan

behandlats vid förhandlingar mellan förbunden om dessa läkares löne- och

anställningsvillkor fr. o. m. den 1 juli 1967. I skrivelsen anförs vidare.

Problemet gäller närmast huruvida den gällande pensionslönen kan anses

vara tillräcklig med hänsyn till att provinsialläkartjänsterna får betraktas

som sluttjänster och att befattningshavarnas samlade inkomster på grund

av tjänsten väsentligt överstiger slutlönen i lönegrad A 25. Resultatet av förhandlingarna

i denna del blev att parterna enades om att i gemensam framställning

till Kungl. Maj :t hemställa om sådan ändring i nu gällande pensionsbestämmelser

att pensionslönen för provinsialläkarna kommer att utgöra

lönegrad KA 30.

Under hänvisning till det som anförts har de båda förbunden begärt att

pensionslönen för landstingsanställda provinsialläkare skall beräknas efter

lönegrad KA 30 (svarar mot statliga lönegraden A 30) fr. o. in. den 1 juli

1967.

Departementschefen. Riksdagen har bemyndigat Kungl. Maj :t (1968:1

bil. 7 s. 171, SU 5, rskr 5) att godkänna överenskommelse den 14 november

1967 mellan statens förhandlingsnämnd och Svenska landstingsförbundet

om avlösning av statsbidraget till provinsialläkarväsendet m. in. Enligt

överenskommelsen skall statsbidraget till avlöning åt provinsialläkare m. m.

upphöra fr. o. in. den 1 januari 1968. Landstingen erhåller härvid kompensation

för bortfallet av statsbidraget enligt grunder som anges i propositionen.

1 protokoll till överenskommelsen finns en anteckning enligt vilken parterna

är ense om att omedelbart ta upp förhandlingar om finansieringen av

och tormerna för de landstingsanställda provinsialläkarnas pensionering.

I och för sig kan det anses tveksamt om man i detta läge bör besluta om en

inte oväsentlig höjning av det statsbidrag som staten genom tillämpning av

SPR indirekt ger till kostnaderna för pensionering av dessa provinsialläkare.

Emellertid kom landstingsförbundet och läkarförbundet redan i juni 1967

överens om att hos Kungl. Maj :t göra framställning om den nu aktuella

pensionslönehöjningen. Enligt vad som upplysts är denna vidare att anse

opaginerad Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1968

som ett väsentligt led i den mellan parterna samtidigt träffade överenskommelsen

om läkarnas löne- och anställningsvillkor fr. o. in. den 1 juli 1967.

Jag vill därför inte motsätta mig att den begärda pensionslönehöjningen

genomförs. Den höjda pensionslönen bör emellertid inte som åsyftats avvägas

efter kommunal lönegrad utan i stället anknytas till den motsvarande

statliga lönegraden A 30. Höjningen bör i princip gälla fr. o. m. den 1 juli

i967.

För att genomföra vad jag nu har förordat behövs sådan ändring i bilagan

till statens pensionslöneförordning, att pensionslönen för landstingsanställd

provinsialläkare bestäms att motsvara lönegrad A 30. Ändringen bör träda

i kraft den 1 juli 1968 och göras retroaktivt tillämplig fr. o. m. den 1 juli

1967.

Kungl. Maj :t bör inhämta riksdagens bemyndigande till ifrågavarande

ändring.

II. Pensionering av personal vid vissa institutioner m. ni.

A. Röda korsets sjukhus

Stiftelsen Rödakorshemmet är huvudman för Röda korsets sjukhus i

Stockholm. Sjukhuset var tidigare helt privat och åtnjöt inte bidrag från

vare sig stat eller kommun. Sjukhuset mottog enligt dåvarande ordning

patienter för såväl kirurgisk som invärtes medicinsk behandling. Vårdavgifterna

fastställdes av stiftelsens styrelse. Sjukhusets upptagningsområde var

formellt inte begränsat till viss del av riket, men reellt torde övervägande

antalet patienter ha haft sin hemort i Stockholm eller stadens närhet.

Kungl. Maj :t godkände den 30 september 1966 ett avtal som hade träffats

mellan direktionen för karolinska sjukhuset och styrelsen för stiftelsen

Rödakorshemmet om samarbete för drift av Röda korsets sjukhus. Avtalet,

som trädde i kraft den 15 januari 1967 och i princip gäller under tio år,

bygger på förutsättningen att vederbörande sjukvårdshuvudmän garanterar

full täckning av kostnaderna för driften av sjukhuset.

Enligt avtalet upplåts omkring 14 vårdplatser m. m. för käkortopedisk

värd och omkring 70 eftervårdsplatser samt erforderliga behandlings- och

undersökningsenheter m. m. Eftersom direktionen för karolinska sjukhuset

redan tidigare disponerade vissa lokalutrymmen inom Röda korsets sjukhus,

kommer efter avtalets ikraftträdande i princip hela sjukhuset att stå till

direktionens förfogande. Lokalutrymmen skall dock kunna disponeras för

viss kursverksamhet av överstyrelsen för Röda korset, i den mån de inte

behöver utnyttjas av direktionen.

Driftkostnaderna för sjukvården bestrids i första hand av direktionen.

I driftkostnaderna inräknas bl. a. avlöningar samt avgifter för allmän tillläggspension

och andra socialförsäkringsförmåner.

Stockholms stads sjukvårdsstyrelse och Stockholms läns landstings för
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:Is proposition nr 95 ur 1968 7

valtningsutskott har bifallit framställningar om att direktionens självkostnad

for verksamheten i de lokaler som upplåtits genom avtalet skall täckas

av vederbörande sjukvårdshuvudmän.

De läkare och tandläkare som tjänstgör vid Röda korsets sjukhus är anställda

av direktionen och underkastade statliga avlönings- och pensionsbestämmelser.

Återstående personal, omkring 125 personer, anställs och

avlönas alltjämt av styrelsen för stiftelsen Rödakor shemmet.

Löne- och anställningsvillkoren för undersköterskor, ekonomibiträden

m. fl. regleras enligt det kollektivavtal för sådan personal som gäller för

flertalet privata sjukhus och anstalter i Stockholm. För återstående personal,

huvudsakligen sjuksköterskor och tjänstemän med administrativa uppgifter,

tillämpas ett särskilt avlönings- och tjänstereglemente.

De som är anställda enligt nyssnämnda kollektivavtal omfattas av ett för

dem avsett särskilt pensionsreglemente med väsentligen samma tillämpningsområde

som kollektivavtalet. Dessutom finns ett mindre antal anställda

med personlig pensionsrätt enligt SPR eller pensionsrätt på grund av

delaktighet i en pensionsstiftelse som har bildats för ändamålet. Övriga anställda

har inte pensionsrätt.

Stiftelsen Rödakor shemmet har i skrivelse den 28 november 1966 tagit

upp frågan om statlig pensionsrätt åt personalen vid Röda korsets sjukhus.

Stiftelsen framhåller att Röda korsets sjukhus genom det träffade avtalet

kommer att vara ett icke-statligt företag som är nära anslutet till en statlig

institution och helt finansierat av denna. Betingelserna för att sjukhusets

personal skall kunna anslutas till SPR är enligt stiftelsen härigenom uppfyllda.

En sådan anslutning är av stor vikt för sjukhusets verksamhet. För

att personalen skall utnyttjas på bästa sätt och beredas en så allsidig utbildning

som möjligt, kommer sjuksköterskor, sjukgymnaster, arbetsterapeuter

m. fl. att under längre eller kortare tider placeras om mellan karolinska

sjukhuset och Röda korsets sjukhus. En förutsättning härför torde dock

vara att samma pensionsbestämmelser gäller för de båda sjukhusens anställda.

På de skäl som sålunda anförts hemställer stiftelsen om tillämpning av

SPR på sjukhusets anställda enligt samma grunder som gäller för personalen

vid karolinska sjukhuset.

Statens personalpensionsverk, som hörts i ärendet, framhåller att starka

skäl talar för att all personal inom den verksamhet som avses i förenämnda

avtal omfattas av samma pensionsanordning som personalen vid karolinska

sjukhuset. Härvid förutsätter pensionsverket att hittillsvarande »enskilda

pensioneringsgrunder» — oavsett om de regleras av stadgar eller kollektiva-vtal

eller på annat sätt — inte får tillämpas efter inordnandet i den statliga

pensioneringen. Med hänsyn till de förutsatta grunderna för finansiering

av verksamheten vid Röda korsets sjukhus och till de särskilda pensionsavgifternas

konstruktion synes det inte vara lämpligt att tillämpa be2*

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 sand. Nr 95

opaginerad Kontrollera mot PDF

s Kungl. Maj ds proposition nr 95 år 1968

stämmelserna om sådana avgifter i detta fall. Vilken hänsyn som skall tas

till SPR-pensionskostnaderna för sjukhusets personal vid fördelningen av

det ekonomiska ansvaret mellan vederbörande sjukvårdshuvudman bor

enligt pensionsverket avgöras på samma sätt som för personalen vid karolinska

sjukhuset.

Personalpensionsverket framhåller vidare att Kungl. Maj :t enligt punkt

V f) bilagan till SPR får besluta att sjukhuspersonalen inordnas under

reglementet. Enligt denna föreskrift i nuvarande utformning skall särskilda

pensionsavgifter utgå. Eftersom pensionsverket finner det önskvärt att den

nuvarande avgiftspensioneringen avvecklas i fall då den väsentligen ar av

enbart formell natur, anser verket att avgifter inte bör tas ut för sjukhuspersonalens

pensionering.

Departementschefen. 1 likhet med personalpensionsverket anser jag atl

den personal som omfattas av samarbetsavtalet mellan direktionen for karolinska

sjukhuset och styrelsen för stiftelsen Rödakorshemmet bör inordnas

i SPR-pensioneringen. Frågan härom behöver underställas riksdagen endast

om, som föreslagits, nuvarande villkor om särskilda pensionsavgifter till personalpensionsverket

skall upphävas. Dessa avgifter anses i genomsnitt för

stora och delvis ganska olikartade grupper motsvara i princip halva kostnaden

för pensioneringen. Anordningen med sådana avgifter innebar alltsa

schablonmässigt en hälftendelning av pensionskostnaderna mellan staten

och huvudmannen. Avgiftssystemet är administrativt betungande och bor

inte användas när kostnadstäckning kan ordnas på enklare sätt. Anordningen

med pensionsavgifter synes mig i förevarande fall vara utan saklig betydelse

och enbart ägnad att verka komplicerande. På grund härav förordar

jag att särskilda avgifter inte tas ut. Jag förutsätter härvid att de ickestatliga

sjukvårdshuvudmännens bidrag täcker in kostnaderna for pensioneringen

efter samma grunder som Övriga driftkostnader. Deras kostnadsbidrag

bör alltså beräknas på grundval av de övriga driftkostnaderna okade

med beräknade personalpensionskostnader. Sist avsedda kostnader kan f. n.

uppskattas till 15 % av lönesumman. Pensionskostnaderna för personal med

personlig pensionsrätt svarar emellertid staten ensam för. Lönen för sådan

personal bör alltså inte tas med i beräkningen när pensionskostnaderna

bestäms Ett belopp som svarar mot de beräknade årliga kostnaderna för

den nu avsedda pensioneringen bör inbetalas till statsverket och tillgodoföras

inkomsttiteln Övriga diverse inkomster.

Vid anslutning till SPR av här avsedd personal uppkommer vissa frågor

om samordning med icke-statliga pensionsförmåner som inte omfattas av

nuvarande samordningsbestämmelser. Detta gäller sådan anställning 1''ore

avtalets ikraftträdande som varken nu eller efter anslutningen utgör anställning

av sådant slag som avses i SPR. Ifrågavarande spörsmål berör

såväl tillgodoräkning av tjänstår in. in. som överföring av pensionsmedel

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 95 ur 1968

från tidigare pensionsorgan. Regleringen härav bör ankomma på Kungl.

Maj :t i samband med den närmare utformningen av de föreskrifter som

erfordras i övrigt.

Viss ändring i bilagan till SPR behövs för att genomföra förslaget. Kungl.

Maj :l bör inhämta riksdagens bemyndigande att göra denna ändring.

B. Apelvikens kustsanatorium m. fl. inrättningar

Inom vissa grenar av hälso- och sjukvården fanns t. o. in. den 31 december

1966 ett antal olika statsbidrag, som utgick både till uppförande och

drift av vissa sjukvårdsanstalter och till öppen sjukvård och förebyggande

hälsovård. Enligt beslut vid 1967 års riksdag (prop. 1 bil. 7 s. 138,

SU 5, rskr 5) har flertalet av dessa statsbidrag avlösts av ett enhetligt statsbidrag

som utbetalas till landsting och storstäder för vart och ett av åren

1967 1971. Bidraget är beräknat att motsvara de bidragsbelopp sjukvårdshuvudmännen

skulle ha erhållit för nämnda år om förut gällande

legler hade tillämpats. Bidraget tördelas mellan huvudmännen på grundval

av den procentuella andel som dessa genomsnittligt har haft i utbetalade

bidrag under budgetåren 1962/63—1966/67.

Avlösningen av de särskilda statsbidragen medför i vissa fall att SPR

enligt sin ordalydelse inte längre är tillämpligt. I dessa fall gäller som förutsättning

för pensionsrätten att statsbidrag utgår till vederbörande institution

eller verksamhet. Enligt SPR i dess nuvarande lydelse finns sådan

föreskrift endast beträffande anställda vid Apelvikens kustsanatorium.

Frågan har emellertid betydelse också för vissa grupper ieke-statsanställda

med personlig pensionsrätt som är grundad på reglementet i dess lydelse

den 30 juni 1963. Härvid åsyftas närmast barnmorskor, sjuksköterskor, husmödrar,

föreståndare och sjukgymnaster med sysselsättning inom den verksamhet

som tidigare erhöll direkt statsbidrag.

Departementschefen. Att genomförandet av den förenklade statsbidragsgivningen

skulle medföra ändringar i pensionssystemets tillämpningsområde

har inte varit avsett. Jag anser därför att pensionsbestämmelserna bör ändras

så att det inte längre är någon tvekan om att de avsedda personalgrupperna

har pensionsrätt även om direkt statsbidrag inte utgår.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att sanatorier som tillhör Konung

Oscar II:s jubileumsfond numera benämns sjukhus. Också på grund av

denna andrade benämning behövs viss ändring i pensionsbestämmelserna.

Jag förordar att bilagan till SPR ändras så att reglementet fortfarande

blir tillämpligt på anställningar vid Apelvikens kustsanatorium och vid

sjukhus som tillhör jubileumsfonden. De föreskrifter som behövs för den

tidigare nämnda personalen med personlig pensionsrätt enligt SPR bör

meddelas i särskild ordning.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:is proposition nr 05 år 1008

Kungl. Maj :t bör inhämta riksdagens bemyndigande att göra avsedda

ändringar i bilagan till SPR.

C. Föreningen Norrbottens länsteater

Föreningen Norrbottens länsteater har som ändamål att med fast ensemble

och på annat sätt driva eller organisera konstnärlig teaterverksamhet

i Norrbottens län. Föreningens styrelse utgörs av elva ledamöter, av

vilka Norrbottens läns landsting och Luleå stad vardera utser tre medan

de övriga väljs vid föreningens årsmöte.

Verksamheten vid Norrbottens länsteater började spelåret 1967/68. Statsbidrag

utgår från anslaget till bidrag till stadsteatrar och därmed likställda

teatrar enligt samma grunder som för de övriga teatrar som får bidrag ur

detta anslag. Bidrag utgår med belopp som svarar mot 55 % av de totala

kostnaderna för löner, arbetsgivaravgifter enligt lagen om allmän försäkring

och avgifter för yrkcsskade- och grupplivförsäkring. För budgetåret

1968/69 har som bidrag till verksamheten vid teatern anvisats ett anslag av

566 500 kr. Härtill kommer ett särskilt bidrag med 100 000 kr. som är avsett

för länsteaterns turnéverksamhet.

Norrbottens läns landsting och Luleå stad svarar tillsammans med vissa

andra intressenter för kostnaderna för verksamheten till den del dessa mte

bestrids av statsmedel eller inkomster av verksamheten.

Teaterns fast anställda personal uppgår f. n. till 18 personer, av vilka alla

utom en är heltidsanställda. Dessutom finns ett tjugotal tillfälligt anstallda.

En viss personalökning beräknas ske den 1 juli 1968.

Löneförmånerna för teaterns personal regleras enligt det avtal mellan

Teatrarnas riksförbund och Svenska teaterförbundet som gäller för de

statsunderstödda stadsteatrarna.

Styrelsen för föreningen Norrbottens länsteater har i skrivelse den 1 juni

1967 begärt att den fast anställda personalen vid Norrbottens länsteater ansluts

till den statliga personalpensioneringen.

Statens personalpensionsverk, som hörts i ärendet, anser att personalen

vid Norrbottens länsteater i pensionshänseende bör likställas med personalen

vid de stadsteatrar som är inordnade under SPR. Norrbottensteatern

bör därför tas in i bilagan till SPR under punkt XV med samma särbestämmelser

om teaterns olika grupper av anställningar som gäller för stadsteatrarna.

Som särskild förutsättning för reglementets tillämpning kommer

därmed att gälla bl. a. att Norrbottens läns landsting och Luleå stad ställer

den garanti"för huvudmannens bidrag till pensioneringen, som pensionsverket

godkänner.

Personalpensionsverket framhåller avslutningsvis att också annan personal

än den som har fast anställning under vissa förutsättningar kan fä

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1968

pensionsrätt enligt SPR, om pensioneringen ordnas enligt de grunder som

gäller för de statsunderstödda stadsteatrarna.

Departementschefen. Norrbottens länsteater har i statsbidragshänseende

och även i övrigt ställning som stadsteater. Med hänsyn härtill finner jag

det naturligt att teaterns personal får sin pensionsfråga löst på samma sätt

som personalen vid stadsteatrarna och därmed likställda teatrar. Härigenom

tillgodoses också önskemålet om ett enhetligt pensionssystem, som

förbättrar teaterns möjligheter att vid anställande av skådespelare in. fl.

hävda sig i konkurrensen med andra teatrar.

.lag förordar att personalen vid Norrbottens länsteater inordnas under

SPR på samma villkor som gäller för personalen vid de statsunderstödda

stadsteatrarna. Reglementets tillämpning på korttidsanställd personal bör

dock tills vidare vara beroende av Ivungl. Maj :ts prövning. Som särskild

förutsättning för SPR:s tillämpning bör gälla att Norrbottens läns landsting

och Luleå stad ställer garanti för huvudmannens bidrag till pensioneringen.

Viss ändring i bilagan till SPR behövs för att genomföra förslaget. Kungl.

Maj :t bör inhämta riksdagens bemyndigande att göra denna ändring.

B. Institutet för rikskonserter

I prop. 1968: 45 föreslås att den rikskonsertverksamhet, som sedan år

1963 har bedrivits på försök, skall byggas ut i reguljära former fr. o. in. den 1

juli 1968. Den centrala delen av rikskonsertverksamheten avses bli organiserad

i form av eu stiftelse, Stiftelsen Institutet för rikskonserter.

Vidare föreslås att rikskonsertverksamheten i huvudsak skall finansieras

av statsmedel. Härvid har förutsatts att personalen vid institutet och de

intendenter med regionala producenluppgifter som knyts till verksamheten

bereds pensionsrätt enligt SPR.

Departementschefen. Jag föreslår att SPR får tillämpas på institutets personal

och nämnda intendenter. Några särskilda avgifter till statens personalpensionsverk

bör inte utgå. Ett belopp som svarar mot den beräknade

årliga kostnaden för pensioneringen bör i stället inbetalas till statsverket och

tillgodoföras inkomsttiteln Övriga diverse inkomster.

Viss ändring i bilagan till SPR behövs för att genomföra förslaget. Kungl.

Maj :t bör inhämta riksdagens bemyndigande att göra denna ändring.

E. Svenska utlandsskolor

I prop. 1968:67 läggs fram förslag om statligt stöd till främst svenska

utlandsskolor.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj.ls proposition nr 95 år 19 (i 8

För att kvalificerade lärare skall kunna anställas vid dessa skolor föreslås

att höjt statsbidrag skall utgå till deras löner. Det är vidare avsett att

de skall åtnjuta pensionsrätt enligt SPR mot att huvudmannen svarar för

hela kostnaden för pensioneringen. Statsbidrag har beräknats även för

detta ändamål.

Departementschefen. F. n. är SPR i viss utsträckning tillämpligt på lärare

vid svenska skolor i utlandet. Frågan om deras pensionsrätt skulle alltså i

och för sig inte behöva underställas riksdagen. De bestämmelser som reglerar

pensionsrätten innebär emellertid att särskilda avgifter skall utgå till statens

personalpensionsverk. Av skäl som jag anfört vid behandlingen av frågan om

pensionering av personal vid Röda korsets sjukhus bör avgiftssystemet inte

användas när kostnaderna kan täckas på enklare sätt. Jag föreslår att kravet

på avgifter slopas även här. Ett belopp som svarar mot den beräknade

årliga kostnaden för pensioneringen bör i stället inbetalas till statsverket och

tillgodoföras inkomsttiteln Övriga diverse inkomster.

Viss ändring i bilagan till SPR behövs för att genomföra förslaget. Kungl.

Maj :t bör inhämta riksdagens bemyndigande att göra denna ändring.

F. Skolenheter för vuxenutbildning

Enligt beslut av 1967 års riksdag (prop. 85, SU 117, rskr 277) skall kommunal

gymnasial vuxenutbildning fr. o. in. budgetåret 1968/69 motsvara utbildning

enligt läroplanerna för grundskolans högstadium, fackskolan, gymnasiet

och yrkesskolan. Normalt skall vuxenutbildningen ingå i skolenhet

för ungdomsutbildning. Rektor för sådan skolenhet blir i så fall rektor även

för vuxenutbildningen. Särskild skolenhet för den kommunala vuxenutbildningen

enligt läroplanerna för grundskolans högstadium, fackskolan och

gymnasiet får inrättas om dess ämneskurser beräknas varaktigt motsvara

minst 16 poäng. Härvid beräknas en poäng för varje påbörjat 550-tal lektioner.

Vid särskild skolenhet för den kommunala vuxenutbildningen skall finnas

en ordinarie tjänst som rektor. För sådan rektorstjänst gäller avtal den

25 april 1967 mellan statens avtalsverk och de statsanställdas huvudorganisationer

om anställnings- och arbetsvillkor för vissa tjänstemän inom

u nder visnings väsendet.

Departementschefen. I likhet med vad som gäller för rektorer vid kommunala

gymnasier och grundskolor bör rektor vid kommunal skolenhet för

vuxenutbildning anslutas till SPR.

Viss ändring i bilagan till SPR behövs för att genomföra förslaget. Kungl.

Maj:t bör inhämta riksdagens bemyndigande att göra denna ändring.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1968 13

G. Tyska församlingen i Göteborg

I skilda sammanhang har fråga aktualiserats om tillämpning av statliga

pensionsbestämmelser på tjänsten som kyrkoherde i tyska församlingen

i Göteborg.

Församlingen är icke-territoriell och räknas till de nationella församlingarna.

Är 1883 blev församlingen delaktig i Göteborgs kyrkliga samfällighet.

Församlingens tillgångar överlämnades därvid till den kassa som är gemensam

för de territoriella församlingarna i Göteborg. Kassan skulle i gengäld

för framtiden betala församlingens utgifter. Delaktigheten i samfällig
o

,

heten innebär alltså fullständig ekonomisk integration.

Den nuvarande kyrkoherden Hermann Kiesow är född den 22 januari

1907 och har tjänstgjort i församlingen sedan oktober 1933.

Lönen i kyrkoherdetjänsten är numera statligt reglerad enligt kollektivavtal

som har tillkommit under medverkan av statens avtalsverk. Kyrkoherden

åtnjuter lön som svarar mot lönen i löneklass A 28 och förmåner i

övrigt som enligt AST tillkommer kyrkoherde i lönegrad Ao 25 med stationering

inom landet.

Kyrkoherdetjänsten är inte förenad med pensionsrätt. Varken 1910 års

lag om emeritiiöner för präster eller 1951 års tjänstepensionsreglemente för

präster kunde tillämpas på prästerlig tjänst i icke-territoriell församling.

För att SPR skall tillämpas på sådan tjänst förutsätts enligt föreskrift i

bilagan till reglementet särskilt beslut av Kungl. Maj :t och riksdagen. Sådant

beslut har inte meddelats.

Kiesow har utnyttjat den möjlighet till anslutning till prästerskapets

änke- och pupillkassa som har funnits tidigare. När prästerskapets familjepensionering

moderniserades år 1942 och staten i samband därmed övertog

kassan, blev Kiesow i likhet med övriga präster i de icke-territoriella församlingarna

underkastad bestämmelser av principiellt samma slag som

föreskrifterna i det reglemente som dessförinnan gällde för kassan. Kiesows

anslutning till änke- och pupillkassan medför rätt till pension för hans

eventuella efterlevande.

Kiesow har i skrivelse den 19 januari 1962 anhållit att han i pensionshänseende

in. m. skall likställas med präst i territoriellt pastorat. Domkapitlet

i Göteborg och kammarkollegiet förordade i yttranden över ansökningen

att kyrkoherdetjänstens pensionsförhållanden skulle utredas.

Även kyrkorådet i tyska församlingen i Göteborg har i skrivelse den 8

mars 1965 upptagit frågan om bl. a. Kiesows pensionsförmåner.

De båda skrivelserna har överlämnats till utredningen om de nationella

kyrkoförsamlingarna som i betänkande den 18 juli 1966 (Stencil E 1966:6)

förordat att löne- och pensionsförhållandena regleras för kyrkoherdetjänsten.

Kiesow har härefter i skrivelse den 15 juni 1967 tagit upp sin pensions
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr Dö år 1968

fråga närmast i syfte alt få räkna tjänstår för tidigare anställningstid i sådan

omfattning att han blir berättigad till hel pension.

1 samband med alt domkapitlet i Göteborg och kammarkollegiet förordade

en utredning om kyrkoherdetjänsten i tyska församlingen i Göteborg,

uttalade de att också frågan om pensionsvillkoren för kyrkoherdetjänsterna

i finska och tyska församlingarna i Stockholm borde beaktas i sammanhanget.

Utredningen om de nationella kyrkoförsamlingarna anför i sitt

betänkande att frågans avgörande torde bero av eu eventuell framtida anslutning

av församlingarna till Stockholms kyrkliga samfällighet. Utredningen

säger sig härvid ha beaktat att dessa församlingar själva bestämmer löneförmånerna

för sina anställda präster och att deras ekonomi är skild från de

territoriella församlingarnas.

Statens personalpensionsverk framhåller i yttrande över Kiesows senaste

skrivelse att frågan om statlig pensionsrätt för kyrkoherdetjänsten i den

tyska församlingen i Göteborg med hänsyn till olikheterna i organisatoriskt

och ekonomiskt hänseende synes kunna tas upp utan samband med motsvarande

frågor om kyrkoherdetjänsterna i de båda icke-territoriella församlingarna

i Stockholm. Härvid har pensionsverket särskilt beaktat att de

sistnämnda församlingarna till skillnad från Göteborgsförsamlingen har

sin ekonomi skild från de territoriella församlingarnas.

1 anslutning till den föreskrift om prästtjänst i icke-territoriell församling

som finns intagen i bilagan till SPR framhåller personalpensionsverket

att det vid reglementets tillkomst synes ha förutsetts att sådan tjänst genom

framtida beslut skulle kunna anslutas till reglementet. Enligt pensionsAerket

har det förutsatts att ett sådant beslut skall avse en pensionering

utan avgiftsplikt jjå samma sätt som gäller för pensioneringen av prästerskapet

i territoriella pastorat.

Personalpensionsverket finner frågan nu närmast gälla om det finns förutsättningar

töi ett beslut om pensionsrätt enligt SPR för tjänsten som

kyrkoherde i församlingen i Göteborg. Såvitt pensionsverket kan bedöma

talar övervägande skäl för eu sådan pensionsrätt. Verket beaktar härvid

särskilt att Göteborgs kyrkliga samfällighet har övertagit ansvaret för avlöning

vid tjänsten och afl avlöningsförhållandena vid denna har ordnats under

medverkan av statens avtalsverk som om det vore fråga om en kyrkoherdetjänst

i territoriell församling. När tjänsten ansluts till SPR bör enligt

pensionsverket den nu varan de innehavarens tidigare tjänstgöring i församlingen

få tillgodoräknas som tjänstår för pension enligt grunder som pensionsverket

har angett.

Personalpensionsverket erinrar i sammanhanget om att änka efter präst

i församlingen enligt äldre privilegier får åtnjuta fri bostad (prästänkesäte)

på Göteborgs kyrkliga samfällighets bekostnad. Som förutsättningför

att den avsedda pensionsregleringen skall gälla i familjepensionshänseende

bör enligt pensionsverket föreskrivas att Kiesow avstår från rätten

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1968 15

till prästänkesäte. Han skall eljest i sådant hänseende kvarstå på de äldre

bestämmelserna.

Departementschefen. Som statens personalpensionsverk har framhållit,

förutsågs vid tillkomsten av SPR att prästtjänst i icke-territoriell församling

genom framtida beslut skulle kunna anslutas till reglementet. Frågan om

sådant beslut är nu aktuell främst vad beträffar tjänsten som kyrkoherde

i tyska församlingen i Göteborg. Även pensionsfrågan för motsvarande

tjänster i de finska och tyska församlingarna i Stockholm har emellertid berörts

i ärendet.

Nuvarande innehavaren av kyrkoherdetjänsten i Göteborg, Hermann

Kiesow, har tjänstgjort där i mer än 34 år och har inte rätt till andra pensionsförmåner

än pension för eventuella efterlevande.

Avlöningsvillkoren för kyrkoherdetjänsten i församlingen i Göteborg är

statligt reglerade och kostnaderna för avlöningen bestrids i samma ordning

som beträffande kyrkoherdetjänst i territoriell församling. Med hänsyn härtill

anser jag att tjänsten bör anslutas till SPR. Jag utgår från att pensionsrätten

regleras på samma sätt som för prästerlig tjänst i territoriell församling

och att pensionsförmånerna alltså skall utgå ur kyrkofonden. Den nuvarande

innehavaren av tjänsten, Kiesow, bör emellertid inte beredas rätt till

familjepensionsförmåner för efterlevande, om han inte avstår från rätten till

prästänkesäte. Att pröva frågan om retroaktiv tjänstårsberäkning för

Kiesow ankommer på Kungl. Maj :t.

Finska och tyska församlingarna i Stockholm bestämmer själva löneförmånerna

för sina anställda präster och svarar också själva för kostnaderna

för deras avlönande. Under sådana förhållanden kan jag inte anse att det

finns förutsättningar för tillämpning av SPR på dessa tjänster. Om det

framdeles kan bli aktuellt med ett ändrat ställningstagande i denna fråga

får bli beroende av en eventuell framtida anslutning av de båda församlingarna

till Stockholms kyrkliga samfällighet och av utformningen av de villkor

som anslutningen grundas på.

Viss ändring i bilagan till SPR behövs för att genomföra förslaget om tilllämpning

av SPR på kyrkoherdetjänsten i tyska församlingen i Göteborg.

Kungl. Maj :t bör inhämta riksdagens bemyndigande att göra denna ändring.

H. Svenska kyrkans diakoninämnd

Svenska kyrkans diakoninämnd inrättades av Kungl. Maj :t på förslag av

kyrkomötet och trädde i funktion den 1 januari 1965. Nämnden övertog

huvuddelen av sina arbetsuppgifter från Diakoniens centrala råd som samtidigt

upphörde med sin verksamhet.

Diakoninämnden består av ärkebiskopen som ordförande och ytterligare

sex ledamöter som utses av kyrkomötet. Nämnden är diakonins officiella

3*-—Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 sand. Nr 95

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1968

organ inom svenska kyrkan och därmed också centralorgan för diakonianstalter,

diakoniföreningar och stadsmissioner som är anslutna till nämnden.

Huvuduppgiften för nämnden är att främja svenska kyrkans diakoni. För

sin verksamhet åtnjuter nämnden kontinuerligt en rikskollekt som nämnden

förvaltar själv.

Diakoninämnden får inom ramen för tillgängliga medel anställa en sekreterare

och, i mån av behov, annan personal. Sekreteraren, som enligt beslut

av nämnden skall vara präst i svenska kyrkan och benämnas generalsekreterare,

har till uppgift att förestå nämndens kansli.

Enligt beslut av diakoninämndens arbetsutskott är sekreterareänsten placerad

i lönegrad A 28 och förenad med den rätt till semester som tillkommer

statstjänsteman i nämnda lönegrad. Tjänsten är inte förenad med pensionsrätt

enligt SPR.

Nämnden har i skrivelser den 21 januari 1965 och den 28 november 1967

ansökt om statlig pensionsrätt för tjänsten som sekreterare (generalsekreterare)

i nämnden fr. o. m. den 1 januari 1965.

Statens personalpensionsverk, som hörts i ärendet, erinrar om att 1959 års

SPA-utredning i betänkande år 1962 (stencil) uttalade att anställningar

inom kyrkoväsendet som ej var statligt reglerade tills vidare inte borde få

anslutas Ull SPR i avvaktan på resultatet av utredningen om förhållandet

mellan staten och svenska kyrkan. Redan anslutningsbara sådana anställningar

borde däremot fortfarande tillhöra reglementets tillämpningsområde.

Utredningens förslag underställdes riksdagen genom prop. 1963: 92 ang. nya

grunder för den statliga personalpensioneringen av vissa icke-statliga grupper

in. in. 1 propositionen gjordes inte några invändningar mot utredningens

principiella synpunkter på omfattningen av den statliga personalpensioneringen

inom kyrkoväsendets område. Riksdagen lämnade de i propositionen

framlagda förslagen utan erinran (SU 1963: 82, rskr 197).

Personalpensionsverket anser sig inte ha underlag för att bedöma om det

nu finns skäl för annan ståndpunkt i den aktualiserade anslutningsfrågan

än den förut redovisade. På grund härav och med hänsyn till SPA-utredningens

uttalande att nyanslutningsärenden bör beredas i den ordning som

brukar tillämpas beträffande statsbidragsfrågor, finner sig pensionsverket

inte böra uttala någon åsikt i frågan om SPR-anslutning bör medges.

Personalpensionsverket nämner i anslutning härtill att en förutvarande

generalsekreterare, som under lång tid varit ledig från pensionsberättigande

prästerlig anställning för att tjänstgöra som sekreterare vid Diakoniens

centrala råd och senare i diakoninämnden, inte kan i pensionshänseende tillgodoräknas

ledighetstiden emedan han i sin egenskap av sekreterare inte

varit underkastad SPR.

Departementschefen. Jag ansluter mig i princip till uppfattningen att anställning

inom kyrkoväsendet, som inte är statligt reglerad, f. n. inte bör

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1968

föras in under den statliga personalpensioneringen i avvaktan på att ställning

tas till frågan om de framtida relationerna mellan staten och svenska

kyrkan.

Statliga pensionsbestämmelser äger emellertid sedan länge tillämpning på

direktoi och sekreterare hos svenska kyrkans centralråd för evangelisation

och församlingsarbete, sekreterare hos svenska kyrkans missionsstyrelse

eller svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse, föreståndare för och biträdande

pastor vid vissa diakonianstalter samt föreståndaren för Stockholms stadsmission.

Svenska kyrkans diakoninämnd får i väsentliga avseenden anses

vara jämförbar med de först nämnda institutionerna och den är vidare

centralorgan för avsedda diakonianstalter och för stadsmissionen. Anförda

omständigheter talar i och för sig för att tjänsten som sekreterare hos nämnden

också blir underkastad SPR. Härtill kommer att nämndens sekreterare

förutsätts skola vara präst i svenska kyrkan och, om förevarande pensionsfråga

ej löses, vid övergång från statligt reglerad prästerlig tjänst till sekreterartjänsten

förlorai den rätt till pension som annars finns. Även om han

medges tjänstledighet från prästtjänst, försämras normalt hans pensionssituation

eftersom lediglietstiden i detta fall inte tillgodoräknas som tjänstår

i pensionshänseende.

Mot bakgi und av dessa förhållanden anser jag mig kunna förorda afl

anställningen som sekreterare (generalsekreterare) vid svenska kyrkans

diakoninämnd ansluts till SPR. Anslutningen bör ske på samma villkor som

gäller för de icke statligt reglerade anställningar inom kyrkoväsendet som

upptas under punkten VIII d) i bilagan till reglementet.

Viss ändring i bilagan till SPR behövs för att genomföra förslaget. Kungl.

Maj :t bör inhämta riksdagens bemyndigande att göra denna ändring. III.

III. Pensionsrätt för vissa personer

A. Biträdande rektorn vid sociala barna- och nngdomsvårdsseminariet Linnéa Matens

Sociala barna- och ungdomsvårdsseminariet började sin verksamhet den

1 juli 195,1. Verksamheten syltar främst till att utbilda föreståndare soni

skall tjänstgöra såväl vid barnhem, utom spädbarns- och mödrahem, som

vid vissa andra anstalter för barnavård.

Skolö\erstyrelsen är tillsynsmyndighet för seminariet. Huvudman för

verksamheten är Allmänna barnhuset som alltså har alt svara för utbildningen.

Frågan om huvudmannaskapet för seminariet är f. n. under utredning

( jfr prop. 1965: 1 bil. 10 s. 292).

T. o. m. den 30 juni 1965 lämnade staten bidrag till i princip hälften av

seminariets kostnader. Kostnaderna för stipendier har dock helt bestritts av

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj ds proposition nr 95 år 19G8

statsmedel sedan verksamheten började. För de återstående kostnaderna

svarade Allmänna barnhuset. I avvaktan på att frågan om huvudmannaskapet

slutligt löses svarar staten fr. o. in. den 1 juli 1965 for hela driftkostnaden.

Verksamheten vid seminariet leds av en rektor med arvode som svarar

mot lön enligt lönegrad A 28 och vissa förmåner i övrigt som tillkommer

tjänsteman i denna lönegrad. Kungl. Maj :t har med stöd av riksdagens bemyndiganden

beslutat om personlig pensionsrätt enligt statliga grunder for

såväl förutvarande rektorn vid seminariet Herbert Wanre (prop. 1956: 157,

SU 120, rskr 273) som hans efterträdare, nuvarande rektorn Wäino Isberg

(prop. 1961: 136, SU 100, rskr 268). Dessa medgivanden lämnades mot bakgrund

av att Wanre och Isberg hade haft statlig pensionsrätt i de tjänster,

från vilka de hade övergått till rektorstjänsten vid seminariet, och skulle ha

förlorat sitt pensionsskydd, om personlig pensionsrätt inte erhållits. Huvudmannen

har att betala dubbel fortlöpande pensionsavgift.

Vid seminariet finns även en heltidsanställd biträdande rektor med arvode

som svarar mot lön enligt lönegrad A 22 och vissa förmåner i övrigt

som tillkommer tjänsteman i denna lönegrad. Nuvarande innehavare av

denna tjänst är Linnea Malcus. Hon är född den 14 september 1920 och

innehar''sedan den 1 juli 1954 eu anställning vid seminariet som inte ar

förenad med pensionsrätt. Seminariet avsätter för hennes räkning kontinuerligt

vissa belopp för avgifter vid eu eventuell pensionsförsäkring. Ett

belopp av inemot 42 500 kr. står på grund härav till förfogande för hennes

pensionering.

Sveriges socionomers riksförbund har i skrivelse den 27 januari 19b7 begärt

att tjänsten som biträdande rektor vid seminariet skall förenas med

pensionsrätt enligt SFR. Anses frågan om huvudmannaskapet böra avgöras

före frågan om pensionsrätten, bör enligt förbundet i varje fall beslut nu

fattas om en provisorisk reglering av pensionsfrågan.

Departementschefen. Jag är inte beredd att medverka till att SPR görs tilllämpligt

på tjänst vid sociala barna- och ungdomsvårdsseminariet förrän

frågan om seminariets framtida ställning slutgiltigt har avgjorts. Det synes

mig emellertid motiverat att provisoriskt lösa pensionsfrågan för den nuvarande

biträdande rektorn, som har varit anställd vid seminariet i snart

14 år.

Jag anser mig alltså kunna förorda att Malcus får personlig pensionsrätt

enligt SPR mot att huvudmannen på samma sätt som för seminariets rektor

betalar dubbel fortlöpande pensionsavgift. Malcus tidigare anställning vid

seminariet torde böra tillgodoräknas henne som tjänstår för pension, i den

mån huvudmannen på motsvarande sätt bestrider kostnaderna för den pensionshöjning

som blir en följd av tillgodoräkningen. En förutsättning för

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1968

att Malcus får pensionsrätt bör vidare vara att de medel, som har avsatts

för hennes pensionering, utnyttjas för detta ändamål.

B. Stenarbetaren hos Yxhults Stenhuggeri AB Johan Ragnar Andersson

Enligt beslut av 1943 års riksdag (prop. 25, SU 34, rskr 49) överläts

flottans skifferoljeverk å Kinnekulle den 1 juli 1943 till Svenska skiffeioljeaktiebolaget.

I anslutning härtill meddelade Kungl. Maj :t, med stöd av

riksdagens bemyndigande, den 22 december 1943 bestämmelser om statlig

pensionering för vissa arbetare som efter anställning vid skifferoljeveiket

gick över till skifferoljeaktiebolaget i samband med överlåtandet. Enligt

dessa bestämmelser skulle 1942 års tjänste- och familj epensionsreglementen

för arbetare under vissa förutsättningar tillämpas på ifrågavarande

arbetare i deras nya anställning så länge den iortgick i en följd och utgjorde

vederbörandes huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla.

Sedan 1961 års riksdag hade beslutat om avveckling av Svenska skifferoljeaktiebolaget

s verksamhet (prop. 199, SU 191, rskr 399), övertogs

bolagets rörelse i Kvarntorp den 1 oktober 1965 av Yxhults Stenhuggeii

AB. Det avtal, som låg till grund för övertagandet och som har godkänts

av Kungl. Maj :t med stöd av riksdagens beslut, innehåller inte några föreskrifter

om reglering av pensionsförhållandena för arbetare som med stöd

av förenämnda beslut den 22 december 1943 åtnjöt statlig pensionsrätt

i anställning vid Svenska skifferoljeaktiebolaget och som den 1 oktober 1965

gick över därifrån till anställning hos Yxhults Stenhuggeii AB.

Stenarbetaren Johan Ragnar Andersson, som är född den 3 juni 1907,

var enligt beslutet den 22 december 1943 underkastad 1942 års tjänste- och

familjepensionsreglementen för arbetare t. o. m. den 30 september 1965 i sin

anställning hos Svenska skifferoljeaktiebolaget. Därefter övergick han till anställning

hos Yxhults Stenhuggeri AB. I denna anställning har han fått vidkännas

pensionsavdrag enligt föreskrifterna i nämnda reglementen.

Statens personalpensionsverk har i skrivelse den 30 oktober 1967 hemställt,

att Andersson i pensionshänseende skall behandlas som om han under

anställningen hos Yxhults Stenhuggeri AB hade kvarstått i anställning

hos Svenska skifferoljeaktiebolaget.

Departementschefen. På min hemställan har Kungl. Maj:t den 10 november

1967 beslutat om rätt för Andersson att under anställning hos Yxhults Stenhuggeri

AB vara underkastad 1942 års tjänste- och familj epensionsreglementen

för arbetare enligt de bestämmelser om reglering av rätt till statlig

pensionering som enligt Kungl. Maj :ts beslut den 22 december 1943 gällde

för honom i anställningen hos Svenska skifferoljeaktiebolaget.

Vad sålunda förekommit har jag ansett böra bringas till riksdagens kännedom.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1968

IV. Förbättring av pensionsförmåner för vissa personer

A. Förvaltaren vid flygvapnet Erik Nilsson

Förvaltaren vid flygvapnet Erik Nilsson har fullgjort flygtjänstgöring

vid flygvapnet dels som signalist den 1 juli 1938- -den 30 juni 1939, dels

som flygsignalist den 1 juli 1939—den 30 juni 1948. Han erhöll härvid

llygtraktamente för varje flygdag under förstnämnda period och flygtillägg

under den senare perioden. Flygtjänstgöringen upphörde i samband med

alt han den 1 juli 1948 tillträdde tjänst som förvaltare i signaltjänst. Han avgår

ur tjänst med utgången av mars 1968 med rätt till ålderspension enligt

SPR.

Under hänvisning till föreskrift i bilagan till statens pensionslöneförordning

har Nilsson i skrivelse den 6 oktober 1967 anhållit att hans pensionslön

skall höjas med två enheter.

Chefen för flygvapnet framhåller i avgivet yttrande att flygtjänstgöringen

under de båda perioderna.var likvärdig och därför bör beaktas i samma grad

när pensionslöncn bestäms.

Försvarets civilförvaltning och statens personalpensionsverk, som också

hörts i ärendet, tillstyrker bifall till ansökningen.

Personalpensionsverket upplyser i sitt yttrande att ytterligare fem eller

sex liknande fall kan bli aktuella. Pensionsverket ifrågasätter om det inte

för dessa är motiverat med ett generellt bemyndigande som avser tillgodoräkning

av tid för flygtjänstgöring med flygtraktamente före den 1 juli

1939. Pensionsverket förutsätter härvid att sådan tillgodoräkning medges

endast under förutsättning att flygaren som signalist har tjänstgjort i den

omfattning som föreskrivs för personal med rätt till flygtillägg och att vederbörande

som flygsignalist fick rätt till flygtillägg den 1 juli 1939.

Departementschefen. I likhet med remissmyndigheterna förordnar jag att

Nilssons pension får, räknat från tidpunkten för hans avgång, bestämmas

som om han hade varit berättigad till flygtillägg också under det första året

av sin flygtjänstgöring. Kungl. Maj:t bör få meddela beslut av samma innebörd

i det fåtal likartade fall som kan väntas bli aktuella.

B. Förre gårdskarlen lios domänverket Sten Forslund

Förre gårdskarlen Sten Forslund, som är född den 29 januari 1901, var

periodvis anställd hos domänverket som skogsarbetare åren 1922—1943.

Han var åren 1947—1959 anställd som gårdskarl vid verkets revirexpedition

i Älvsbyn med huvudsaklig uppgift att ombesörja vedeldningen. Emedan

expeditionen andra halvåret 1959 flyttades till nya lokaler, som uppvärmdes

på annat sätt, upphörde hans anställning som gårdskarl. Domänverket

har inte kunnat erbjuda honom annat stadigvarande lämpligt arbete

i Älvsbyn eller dess närhet. Forslund har efter anställningens upphörande

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1968

i sammanlagt mer än två år vikarierat som städare vid revirexpeditionen

och fullgjort beredskapsarbete.

Forslund blev på grund av sin anställning som gårdskarl underkastad

SPR men upphörde att vara underkastad reglementet när han slutade denna

anställning. Om anställningen hade varat ytterligare eu förhållandevis kort

tid, skulle han ha blivit berättigad till ålderspension fr. o. m. den 1 februari

1961, då han uppnådde pensioneringsperiodens nedre gräns. Eftersom han

upphörde att vara underkastad SPR redan under andra halvåret 1959, har

han inte rätt till andra pensionsförmåner än egen- och familjelivränta.

Forslund har i skrivelse den 4 maj 1964 anhållit om pension.

Domänstyrelsen framhåller i yttrande över ansökningen att Forslund på

grund av omständigheter, som han inte bär rått över, vid 58 års ålder har

nödgats lämna eu anställning, som skulle ha berättigat honom till pension

vid 60 års ålder. Styrelsen anhåller om s. k. bemyndigandepension till Forslund.

Statens personalpensionsverk, som hörts i ärendet, upplyser att Forslund

inte uppfyller förutsättningarna för förtidspension. Pensionsverket anser

sig inte kunna tillstyrka att Forslund tillerkänns pension i särskild ordning.

Departementschefen. Forslund har under omkring 27 år periodvis varit

verksam som skogsarbetare och gårdskarl hos domänverket. Anställningen

upphörde på grund av omständigheter som Forslund inte rådde över. Domänverket

har inte kunnat erbjuda Forslund stadigvarande arbete på den

ort där han senast tjänstgjorde eller i dess närhet. På grund härav har Forslund

förlorat sin rätt till pension enligt SPR, när bara något mer än ett år

återstod till pensioneringsperiodens inträde.

Jag finner det med hänsyn till omständigheterna skäligt att Forslund tillerkänns

pension i särskild ordning mot att han avstår från rätten till livränta.

Pensionens bruttobelopp, beräknat efter 1967 års pensionsnivå, bör

med en tjänstetidsfaktor av 0,325 bestämmas till 245 kr. för månad under

tid före 67 års ålder. Därefter bör sedvanlig ålder sförhöjning tillkomma.

Pensionen bör få utbetalas retroaktivt fr. o. m. månaden efter den, då han

fyllde 63 år, och utgå från statens domäners fond.

C. F.d. extra läkaren i Trädets provinsialläkardistrikt Harald Norrand

F. d. extra läkaren i Trädets provinsialläkardistrikt Harald Norrand, som

är född den 5 juni 1900 i Estland, har avlagt baltisk läkarexamen. Han erhöll

den 10 oktober 1957 Kungl. Maj :ts tillstånd att utöva läkekonsten i

Sverige och blev legitimerad läkare den 1 januari 1961. Han innehade statlig

anställning såsom extra läkare i olika ordinarie provinsialläkardistrikt

periodvis sammanlagt mer än tio år under tiden den 9 april 1951 — den

30 juni 1963.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Alaj:ts proposition nr 95 år 1968

1 samband med att huvudmannaskapet för provinsialläkarväsendet övergick

till landstingen den 1 juli 1963 anställdes han hos Älvsborgs läns landsting

och tjänstgjorde där periodvis t. o. in. mars 1967.

Norrand blev aldrig underkastad statliga pensionsbestämmelser, emedan

han i den extra läkartjänsten avlönades med dagarvode. Inte heller blev han

på grund av sin tjänstgöring hos landsting underkastad pensionsbestämmelser

som gällde för landstingsanställda. När han slutade sin statliga anställning,

uppfyllde han emellertid villkoren om levnadsålder och anställningstid

för att kunna av Kungl. Maj :t tillerkännas pensionsförmåner av statsmedel

(.prop. 1960: 151, SU 143, rskr 323).

Statens personalpensionsverk har genom skrivelse den 9 november 1966

underställt Kungl. Maj :ts prövning fråga om egen- och familjepensionsrätt

för Norrand.

Departementschefen. På min hemställan har Kungl. Maj :t den 7 april 1967

beslutat om egenpension åt Norrand och familjepension åt eventuella efterlevande

efter honom. Inte bara hans statliga anställningar utan även hans

tjänstgöring hos landsting efter provinsialläkarväsendets kommunalisering

har beaktats vid beräkningen av egenpensionens bruttobelopp.

Vad sålunda förekommit har jag ansett böra bringas till riksdagens kännedom.

D. F.d. förste byråsekreteraren hos försvarets civilförvaltning Erik Pettersson

F. d. förste byråsekreteraren vid försvarets civilförvaltning Erik Pettersson,

som är tödd den 26 januari 1906, lider av en kronisk ledsjukdom som

framträdde när han fullgjorde FN-tjänstgöring år 1960. Pettersson var på

grund av sjukdomen oavbrutet sjukledig från tjänst i Ao 21 hos civilförvaltningen

den 10 maj 1963—den 30 september 1965. Han avgick därefter

från tjänsten med rätt till hel sjukpension enligt SPR. Riksförsäkringsverket

har med tillämpning av de föreskrifter om anställningsvillkor för FNpersonal

som gällde år 1960 funnit att Petterssons kroniska ledsjukdom enligt

3 § 2 mom. militärersättningsförordningen är att anse som ådragen under

FN-tjänstgöringen. Ämbetsverket har därför tillerkänt Pettersson ersättning

enligt grunderna i förordningen. Från tidpunkten för hans pensionsavgång

utgår ersättningen i form av livränta som f. n. är bestämd efter

en invaliditet av 100 %. Det kan antas att höggradig invaliditet blir bestående

för framtiden. Pettersson bär även funnits berättigad till förtidspension

enligt lagen om allmän försäkring. Livräntan och förtidspensionen föranleder

avdrag på sjukpensionen enligt SPR. Enär Pettersson på grund av sin

sjukdom inte kan reda sig själv utgår s. k. invaliditetstillägg till pensionen

enligt lagen om allmän försäkring.

Pettersson har anhållit att den sjukpension han uppbär enligt SPR får

beräknas enligt lönegrad A 23.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1968 23

I ärendet har statens personalpensionsverk, försvarets civilförvaltning

och riksförsäkringsverket avgett yttranden.

Statens personalpensionsverk anser sig av principiella skäl svårligen kunna

tillstyrka bifall, även om det föreligger ömmande omständigheter.

Försvarets civilförvaltning framhåller att Pettersson skulle ha befordrats

till förste byråsekreterare i lönegrad Ae 23 den 1 juli 1965 om det inte

redan då hade varit aktuellt att sjukpensionera honom. Genom sin sjukdom

och sin uteblivna befordran råkade han följaktligen i en synnerligen

ogynnsam situation. Hade Pettersson före sin avgång tillerkänts livränta

enligt grunderna i militärersättningsförordningen och hade livräntan med

hansyn till hans uteblivna befordran till viss del fått utgå vid sidan av lönen,

skulle han enligt 4 § d) statens pensionslöneförordning i dess lydelse

den 1 juli 1962 den 30 juni 1967 ha behandlats i pensionslönehänseende

som om han hade befordrats. Med hänsyn till de särskilda förhållanden,

under vilka Pettersson ådrog sig sin sjukdom, och omständigheterna i övrigt

tillstyrker civilförvaltningen hans ansökning.

Riksförsäkringsverket redogör i sitt yttrande för de bedömningar och antaganden

som Petterssons rätt till socialförsäkringsförmåner grundats på.

Departementschefen. Pettersson har på grund av den sjukdom, som han

far anses ha ådragit sig under sin FN-tjänstgöring, gått miste om avsedd

befordran från tjänst i Ao 21 till tjänst i Ae 23. Vid sådant förhållande

fanns förutsättningar för alt livränta enligt grunderna i militärersättningsförordningen

skulle till viss del ha utgått jämsides med lönen, om livränta

börjat utgå före hans avgång med pension. I så fall hade Pettersson varit

berättigad till sjukpension enligt lönegrad Ae 23. Jag finner det med hänsyn

till omständigheterna skäligt att Pettersson får sin pension bestämd som om

han fått avsedd befordran. Den omreglering av pensionen som föranleds

härav böi ske med retroaktiv verkan fr. o. m. den dag pensionen började

utgå.

E. Viss arbetarpersonal vid Ostkustens örlogsbas

Ostkustens örlogsbas beräknas komma att förflyttas från Stockholm

(ortsgrupp 5) till Muskö (ortsgrupp 4) under andra halvåret 1969.

Försvarets avtalsdelegation och försvarsverkens civila personals förbund

har förhandlat om förmåner för viss arbetarpersonal som är anställd vid

Ostkustens örlogsbas och kommer att medfölja vid basens förflyttning till

Muskö. Avtalsdelegationen har ansett sig böra medverka till att vissa arbetare

också efter utflyttningen till Muskö i pensionslönehänseende behandlas

som om de alltjämt innehade anställning med Stockholm såsom stationeringsort.

Därvid har delegationen fäst avseende vid angelägenheten att i

möjligaste mån eliminera förhållanden, som kan komma att hämma personalens

villighet att följa med vid utflyttningen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 05 år 1968

Statens avtalsverk har i skrivelse den 18 december 19(17 framhållit att

arbetarna vid anställning på Muskö visserligen kommer att få tabellön enligt

ortsgrupp 4, men att hänsyn till de av flyttningen betingade omständigheterna

förutsätts skola tas vid avvägningen av de individuella löneförmånerna.

Avtalsverket hemställer att arbetare, som den 1 november 1967

var underkastad SPR och som fr. o. m. nämnda dag innehaft fortlöpande

anställning vid örlogsbasen i Stockholm, skall — om han före basens definitiva

utflyttning till Muskö i en följd övergår till anställning vid marinens

anläggningar därstädes — vid SPR:s tillämpning anses vara stationerad på

den tidigare stationeringsorten, så länge han i obruten följd kvarstår i sistnämnda

anställning.

Departementschefen. Jag förordar att pensionslönen för de här avsedda

arbetarna vid Ostkustens örlogsbas får bestämmas i enlighet med statens avtalsverks

förslag.

F. Änkefru Edith Sofia Widmark m. fl.

Med hänvisning till handlingar, som avses skola överlämnas direkt till

riksdagens vederbörande utskott, förordar jag att fru Edith Sofia Widmark

och hennes två barn Per Olof Anders och Hans Peter får åtnjuta familjepension,

vars normalbelopp beräknat efter 1967 års pensionsnivå utgör

1 089 kr. för månad.

V. Förbättring av pensioner från Enskilda järnvägarnes pensionskassa

Inledning

Svenska järnvägsmannaförbundet har i skrivelse den 5 april 1967 tagit

upp frågan om höjning av de pensioner som den numera av staten övertagna

Enskilda järnvägarnes pensionskassa (EJP), understödsförening, utbetalai

till kvarstående delägare och efterlevande till förutvarande delägare. Sedan

yttrande i ärendet infordrats av statens järnvägar, uppdrogs den 11 december

1967 åt eu sakkunnig i försäkringsmatematiska frågor1 att göra

vissa undersökningar rörande kassans pensionsförpliktelser. Den sakkunnige

har inkommit med en promemoria i ärendet.

Enskilda järnvägarnes pensionskassa

Kassabestämmelser. Enskilda järnvägarnes pensionskassa bildades

år 1888 och registrerades som understödsförening år 1912.

1 Aktuarien Einar Dalillöf.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1968

Pensionskassan har till ändamål att bereda pensioner åt förutvarande

anstallda vid främst enskilda järnvägar och åt efterlevande till sådana anställda.

Delägare i pensionskassan är inte bara anställda utan också de som har

avgått från anställning med rätt till pension. Vidare finns s. k. fristående

delägare, som kvarstår i kassan efter avgång från anställning utan rätt till

pension.

Kassapension utgörs av ålders- eller invalidpension och familjepension

tör efterlevande. Pensions belopp är på visst sätt anknutet till den årslön

i allmänhet begränsad till lägst 2 000 och maximerad till 4 000 kr. — som

vederbörande trafikföretag har anmält som delaktighetsbelopp i kassan.

Kassans förstatligande. Enskilda järnvägarnes pensionskassa

hade delägare från såväl förstatligade som icke förstatligade enskilda järnvägar,

så länge den var fristående. De förstatliganden av enskilda järnvägar

som genomförts dessförinnan hade inte påverkat de anställdas tillhörighet

tdl pensionskassan. De som vid förstatligandet övergick i statens järnvägars

tjänst blev inte underkastade statliga pensionsbestämmelser, om de

vai delägare i pensionskassan, utan fick kvarstå som delägare med rätt till

pensionsförmåner enligt det reglemente som gällde för kassan. Vid sidan

av kassapensionerna utbetalades emellertid vissa tilläggsförmåner av statsmedel.

Enligt överenskommelse den 7 juni 1945 mellan staten och pensionskassan

övertog staten den 1 juli samma år kassans rörelse samt dess rättigheter

och förpliktelser, mot att kassan överlät samtliga sina tillgångar till staten.

Anställda som inte hade övergått till tjänst på aktiv stat vid statens järnvägar

skulle enligt överenskommelsen kvarstå som delägare i pensionskassan

med rätt att åtnjuta pensioner för egen del eller för efterlevande under

de forutsattnmgar som följde av kassans reglemente. I samband med övertagandet

beräknades pensionskassans ställning försäkringstekniskt med

tillämpning av en räntefot av 3,5% och utan hänsyn till förvaltningskostnader.

Beräkningen utvisade i förhållande till kassans pensionsförpliktelser

ett överskott som motsvarade 9,6 % av förpliktelsernas värde. Överskottet

utnyttjades, till den del det belöpte på kvarvarande delägare och efterlevande

till sådana delägare, till en höjning av deras pensioner med 10%.

För statsanställda som var delägare i pensionskassan innebar överenskommelsen

att de i allmänhet blev underkastade statliga pensionsbestämmelser

med rätt till tjänstårsberäkning, som om de från början hade varit

i statstjänst. Pensionskassans förpliktelser gentemot dessa anställda gick

alltså över på staten. Av överenskommelsen följde vidare att pensionsförhållandena

skulle regleras på samma sätt för personal som fördes över till

statstjänst vid framtida förstatliganden av enskilda järnvägar.

Nar staten övertog pensionskassan upphävdes dittills gällande bestämmelser

om fondbildning, fondförvaltning, kassaupplösning och andra för
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1968

hållanden, som hängde samman med förpliktelsernas säkerställande. Kassan

slutade alltså i och med statsövertagandet att fungera som självständig

ekonomisk enhet. Enligt förutsättningarna för överenskommelsen har avgifter

eller förmåner för tiden därefter inte reglerats.

Avlösning av vissa pension sförpliktelser. 1963 års

riksdag beslutade om avlösning av vissa pensionsförpliktelser som vilade

på pensionskassan (prop. 34, SU 52, rskr 149). Beslutet innebar i princip

att pensionskassans verksamhet skulle avvecklas till den del den

avsåg personer i aktiv tjänst. I enlighet härmed öppnades möjlighet for vederbörande

enskilda trafikföretag att upphöra att betala pensionsavgifter

för delägare som ännu var i tjänst. Avgifter som hade erlagts till kassan

skulle tillgodoräknas berörda delägare för uppskjuten pension. Vidare gavs

järnvägsstyrelsen befogenhet att efter godkännande av delägarna föra över

kapitalvärdet av den sålunda nedsatta pensionsrätten till andra pensionsorgan,

som skulle sköta den framtida pensioneringen. De kapitalvarden,

som förutsattes komma att föras över till andra pensionsorgan, skulle beräknas

enligt samma antaganden om räntefot, 3,5 %, och dödlighet, tabell

R 32, som tillämpades vid de beräkningar vilka låg till grund for överenskommelsen

om kassans förstatligande.

Delägares utträde ur pensionskassan i fall som här avses skulle normalt

räknas med retroaktiv verkan från utgången av år 1961. Detta förutsatte

återbetalning av de avgifter som därefter hade erlagts till kassan.

De möjligheter som sålunda hade skapats till kollektivt utträde utnyttjades

helt av personal som ännu var i tjänst vid berörda enskilda järnvägsföretag.

Tjänstemännen vid Stockholm-Nynäs Järnvägsaktiebolag kvarstod

tills vidare i kassan i avbidan på ett väntat förstatligande . Sedan denna

järnväg förstatligats vid utgången av år 1967, har också dessa tjänsteman utträtt

ur kassan.

Numera finns det bara ett fåtal kassadelägare som är i aktiv tjänst.

Fondredovisning. De tillgångar, som statsverket erhöll i samband

med att staten övertog kassan, uppfördes i statens järnvägars balansräkning

per den 1 juli 1945 på konton för värdeportfölj. Från värdeportföljen

överfördes två år senare dessa värden in. m. till riksgaldskontoret,

varvid statens järnvägars fond skrevs ned med ett motsvarande belopp.

Det kapitalvärde av pensionsförpliktelserna mot delägare och pensionärer,

som räknades fram per den 1 juli 1945, bokförs på investeringsräkning

och redovisas där som en skuldpost. Denna benämns Enskilda järnvägars

pensionsfond. Skuldposten har sedan successivt skrivits ned vid delägares

utträde ur kassan i samband med förstatligande av enskilda järnvägar och

avlösning av pensionsförpliktelser i andra fall. Årlig räntegottgörelse beräknas

efter en räntefot av 3,5 % på ett värde som motsvarar skuldpostens

belopp vid varje tid. Årlig räntegottgörelse, influtna avgifter och utbetalade

pensioner finns redovisade på drifträkning inom pensionsfonden.

I och med statens övertagande av kassan blev det inte längre fråga om att

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1968

aktualisera pensionsförpliktelser, som härrörde från delägarskap i pensionskassan,

gentemot delägare som var eller hade varit anställda vid järnväg

som förstatligats. Kapitalvärdet av dessa förpliktelser togs upp per den

1 juli 1945 i statens järnvägars värdeminskningskontos delkonto för pensionsförpliktelser.

Enskilda järnvägars pensionsfond utvisade per den 30 juni 1967 — alltså

före förstatligandet av Stockholm—Nynäs Järnvägsaktiebolag — en behållning

av nära 20 milj. kr.

Kassapensioner. Vid 1968 års ingång fanns det EJP-pensionärer

till det antal och med rätt till det redovisade genomsnittsbelopp av pension

för varje pensionstyp som anges i följande sammanställning.

Pension, typ

Pensions-

tagare,

antal

Sammanlagt

pensions-

belopp,

kr/år

Pensions- tagares

genomsnitts- belopp,

kr/år

Ålderspension till män...............

216

528 394

2 446

Ålderspension till kvinnor............

2

6 612

3 306

Invalidpension....................

5

7 740

1 548

Änkepension .......................

168

204 242

1 216

Familjepension till arbetsoförmöget barn

4

1 929

482

Vid 1968 års ingång fanns således sammanlagt 395 pensionstagare, av

vilka 223 uppbar egenpension och återstående 172 familjepension. Det årliga

genomsnittsbeloppet utgjorde då 2 454 kr. vid ålderspension och 1 199 kr.

vid familjepension. Den sammanlagda årliga pensionskostnaden var 748 917

kr. Härav belöpte 542 746 kr. på egenpensionstagare och återstående 206 171

kr. på familjepensionstagare.

EJP-pensionerna utbetalas med oföränderliga belopp enligt grunder som

följer av överenskommelsen. I förhållande till det reglemente som gällde

för pensionskassan före förstatligandet innebär dessa grunder att pensionsbeloppen

har höjts med 10 %. Trots höjningen är pensionerna synnerligen

låga. Att genomsnittsnivån är så låg, hänger samman med att pensionerna

har fixerats vid den nivå som gällde år 1945 och således inte anpassats till

senare ändringar i penningvärdet m. m. Vidare har i allmänhet varken dyrtidstillägg

utöver fast lön eller lönehöjningar efter 50 års ålder räknats in

i pensionsunderlagen. Den bristande överensstämmelsen mellan löne- och

pensionsförmåner härrör från kassabestämmelser som gällde vid tidpunkten

för kassans förstatligande och som till följd av överenskommelsen om

förstatligandet har blivit bestående.

Det övervägande antalet pensionstagare har av vederbörande enskilda

järnvägsföretag tillerkänts tillägg till EJP-pensionen. Det årliga genomsnittsbeloppet

av sådana tillägg utgör 2 249 kr. vid egenpension och 1 209 kr.

vid familjepension. Dessutom finns vissa pensionstagare som uppbär perso
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1968

nalpension av bruttotyp, vari EJP-pensionen ingår. I nästan samtliga fält

har pensionstagaren annan personalpensionsförmån vid sidan av EJP-pensionen.

Svenska järnvägsmannaförbundets framställning m. m.

I sin skrivelse den 5 april 1967 erinrar Svenska järnvägsmannaförbundet

om att EJP:s verksamhet till viss del avvecklades år 1963 och att avlösta

delaktighetsbelopp därvid fördes över till andra pensionsinrättningar,

främst SPP. Genom avkastningen på de inbetalade beloppen har de pensionsbelopp,

som utgått till pensionärerna efter överföringen till enskild

pensionskassa, årligen kunnat förbättras. Förbundet har av ett antal pensionärer,

som fortfarande kvarstår i pensionskassan, gjorts uppmärksamt

på att kassapensionerna utgår med oförändrade belopp, trots att den normala

avkastningen av kapitalet borde ha skapat förutsättningar för vissa

förbättringar av pensionsbeloppen. 1 anslutning härtill begär förbundet att

Kungl. Maj :t dels undersöker om en normal ränteavkastning av delaklighetsbelopp

i pensionskassan kan medföra årliga förbättringar av de pensioner

som utgår, dels meddelar vederbörande myndighet anvisningar om

sådana förbättringar.

Statens järnvägar framhåller i sitt yttrande i ärendet att bestämmelserna

om fondbildning, fondförvaltning, kassaupplösning och andra frågor, som

hängde samman med förpliktelsernas säkerställande och som brukar vara

reglerade i eu understödsförening, upphävdes när EJP förstatligades år

1945. I stället övertog staten ansvaret för alla pensionsförpliktelser på grund

av de avgifter som redan var erlagda eller kunde komma att erläggas. Någon

reglering av avgifter eller förmåner med hänsyn till förändringar av kassans

ekonomiska ställning efter statsövertagandet har alltså inte ägt rum.

Statens järnvägar anför vidare alt någon ändring i principerna för utfästelserna

från pensionskassan inte avsetts vare sig i avtalet år 1945 om statens

övertagande av EJP, i överenskommelsen år 1963 om avlösning till delägare

eller i övrigt. Eftersom emellertid omfattningen av den kommande

pensionsvärdeförsämringen inte kunde förutses vid tidpunkten för förstatligandet,

skulle det enligt statens järnvägars mening inte vara oskäligt att

vissa tillägg betalas till de pensionstagare som avses i Svenska järnvägsmannaförbundets

skrivelse. Sådana tillägg kan bestämmas enligt en skälighetsprincip

som Kungl. Maj :t bör utforma.

I den promemoria, som utarbetats av den sakkunnige, framhålls att staten

efter övertagandet den 1 juli 1945 av EJP tryggar pensioneringen utan

tillämpning av metoder och föreskrifter för understödsföreningar. Syftet

med undersökningen har i första hand varit att utröna huruvida något överskott

skulle ha uppkommit om pensioneringen av EJP-beståndet hade skett

enligt försäkringsmässiga grunder. Det nuvarande beståndet har fr. o. in.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1968

år 1962 utgjort en sluten grupp som endast kunnat ändras genom dödsfall

eller uppnående av pensionsålder. Undersökningen har därför delats upp

att avse dels åren 1945—1961 och dels åren 1962—1967. Vid undersökningen

har tillämpats beräkningar som grundats på verklig förräntning enligt

SPP:s normer för åren 1945—1966. Dödlighetstabellen R 32, som användes

vid kapitaliseringen år 1945, anses ha inneburit antaganden om en alltför hög

dödlighet. Därför har i stället tillämpats dödlighetstabellen P 55 för åren

1956—4963 och dödlighetstabellen P 63 för tiden fr. o. in. år 1964. Vid undersökningen

har inte tillämpats några omkostnads- eller säkerhetsbelastningar.

Den del av undersökningen, som avsett åren 1962—1967, utvisar

att något överskott inte skulle ha uppkommit, om pensionskassans verksamhet

då utövats i försäkringsmässiga former. Utan särskild undersökning

anser sig den sakkunnige kunna konstatera att — med utgångspunkt

i angivna antaganden om ränteavkastning och dödlighet — något överskott

inte skulle ha uppkommit heller under åren 1945—1961.

Departementschefen. Enskilda järnvägarnes pensionskassa förstatligades

år 1945. Till grund för förstatligandet låg en överenskommelse mellan representanter

för staten och pensionskassan. Enligt överenskommelsen övertog

staten kassans alla tillgångar och rättigheter mot att staten åtog sig att

svara för de pensionsförpliktelser som vilade på kassan.

En följd av överenskommelsen blev att pensionskassan inte längre fungerade

som fristående ekonomisk institution och att bestämmelserna om fondbildning

och fondförvaltning upphävdes. Kapitalvärdet av de pensionsförpliktelser,

som staten hade övertagit, togs upp i statens järnvägars bokföring

som en skuldpost. Denna har successivt skrivits ned i samband med

det fortskridande förstatligandet av enskilda järnvägar och i samband med

avlösningarna av pensionsförpliktelser gentemot delägare i aktiv tjänst hos

de järnvägar som fortfarande varit privata. Årlig räntegottgörelse beräknas

efter 3,5 % på ett värde som motsvarar skuldpostens belopp vid varje tid.

Som avsetts har kassans verksamhet efter förstatligandet minskat krafligl.

Den 1 juli 1945 fanns 4 595 delägare i aktiv tjänst och 4 497 pensionärer.

Numera finns det bara ett fåtal delägare i aktiv tjänst och antalet pensionärer

har gått ned till omkring 400.

EJP-pensionerna utbetalas med oföränderliga belopp och är som framgått

synnerligen låga. Det årliga genomsnittsbeloppet är 2 454 kr. för ålderspension

och 1 199 kr. för familjepension. Om hänsyn tas till kompletterande

pensionsförmåner som vederbörande enskilda järnvägsföretag utger, stiger

de årliga genomsnittsbeloppen till 4 703 kr. resp. 2 408 kr.

Svenska järnvägsmannaförbundet har begärt en undersökning huruvida

en »normal ränteavkastning» på delägares delaktighetsbelopp i pensionskassan

skulle kunna medföra årliga förbättringar av de EJP-pensioner som

nu utgår.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1968

30

Det är uppenbart att den årliga räntegottgörelse som statens järnvägar

räknar med och som bestäms efter en räntefot av 3,5 % inte längre kan betecknas

som normal med hänsyn till den utveckling som har skett på kapitalmarknaden

sedan mitten av 1950-talet. Det är emellertid att märka att

samma räntesats — vilken efter förhållandena år 1945 var betydligt högre

än som då kunde anses normalt — tillämpades vid den beräkning av kapitalvärdet

av pensionsförpliktelserna gentemot EJP-beståndet som skedde i

samband med förstatligandet av kassan. Genom att en så hög räntesats tilllämpades

och hänsyn inte togs till kostnaderna för verksamhetens administration,

blev det utrymme för en höjning av EJP-pensionerna med 10 %.

Vidare är att märka att överenskommelsen om pensionskassans förstatligande

innebar att statens skyldigheter mot dåvarande och framtida delägare

och dessas efterlevande slutligt preciserades. Det kan därför från

principiella synpunkter anses tveksamt om ytterligare åtaganden från statens

sida mot kvarvarande EJP-pensionärer bör komma i fråga.

Med anledning av järnvägsmannaförbundets begäran har jag ändå funnit

skäl att låta undersöka huruvida verksamheten skulle ha lämnat något överskott,

om pensioneringen av de EJP-anslutna också efter förstatligandet

hade bedrivits i försäkringsmässiga former. Förbundets önskemål om en

undersökning med utgångspunkt i en »normal ränteavkastning» får anses

tillgodosett genom att den sakkunnige vid sin undersökning har tillämpat

räntevärden, som motsvarar den procentuella avkastningen på SPP:s tillgångar

under åren 1945—1966. Den ökade ränteavkastning som därigenom

framkommit motvägs i viss mån av att det vid undersökningen har räknats

med en dödlighet som fortlöpande nära ansluter till den faktiska dödligheten.

Trots att hänsyn inte har tagits till förvaltningskostnaderna, har undersökningen

resulterat i att det vid en försäkringsmässig förvaltning av

EJP-verksamheten inte skulle ha uppstått något överskott som skulle kunna

utnyttjas till förbättring av pensionerna.

Av undersökningens resultat kan inte utan vidare dras den slutsatsen,

att de nuvarande EJP-pensionärerna skulle ha haft i stort sett samma pensionsstatus

om kassan inte hade förstatligats utan fortsatt som ett fristående

ekonomiskt objekt. Snarare får det anses sannolikt, att 1945 års kassabestämmelser

i så fall hade kontinuerligt ändrats för att nå en mera tidsenlig

avvägning mellan lön och pension. Vidare hade man då enligt reglerna

för registrerade understödsföreningar fått räkna med sådana säkerhetsmarginaler

vid avgifternas bestämmande att verksamheten sannolikt skulle

ha lett till överskott vid nuvarande förlopp. Detta hade i sin tur kunnat utnyttjas

för höjningar av pensionerna.

Det är inte möjligt att jämföra EJP-pensionärernas nuvarande personalpensionsinkomst

med de förmåner som pensionärerna skulle ha erhållit

från kassan, om denna fortfarande hade skött pensioneringen i egen regi.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 ur 1968

Det kan emellertid konstateras att pensionärernas pensionsvillkor är mindre

goda i övervägande antalet fall, även om hänsyn tas till de kompletterande

förmåner i form av tillägg som vederbörande enskilda järnvägsföretag

utbetalar. Med beaktande härav vill jag inte motsätta mig att staten

medverkar till en förbättring av de kvarvarande pensionärernas pensionsförmåner.

Härvid har jag också beaktat att statens förpliktelser mot pensionärerna

hittills har medfört och även för framtiden kominer att medtora

betydligt mindre kostnader för staten än som förutsattes när överenskommelsen

om förstatligandet ingicks. På grund härav kan en pensionsforbattring

bekostas av medel under Enskilda järnvägars pensionsfond.

De medel som stalls till förfogande för en pensionsförbättring kan disponeras

antingen för att bereda förmåner som fördelas lika till alla nuvarande

pensionärer eller för atl tillgodose i första hand dem som särskilt behöver

hjalp. Även i andra avseenden kan alternativa lösningar komma i fråga. På

grund harav förutsätts visst ytterligare utredningsarbete. Det är därför inte

möjligt att lagga fram ett slutligt förslag i så god lid att det kan underställas

riksdagen under innevarande vårsession. Jag räknar med att det fortsatta

utredningsarbetet skall utföras så snabbt att 1969 års riksdag kan besluta

om eu slutgiltig reglering av EJP-pensionärernas villkor.

Med hänsyn till pensionärernas nuvarande pensionssituation anser jag

emellertid att viss förbättring av pensionsvillkoren bör genomföras utan

dröjsmål. Jag förordar därför att beslut meddelas om eu provisorisk pensionsreglering

som innebär att pensionerna höjs med 20%. Den avsedda

höjningen bär utgå endast i den mån vederbörande pensionstagare därigenom

inte erhåller en samlad personalpensionsinkomst som överstiger vad

han enligt statens järnvägars bedömande skulle ha erhållit i pension enligt

statliga pensionsbestännnelser, om den enskilda järnvägen hade förstatligats

efter pensionstagarens avgång från tjänst.

Kungl. Maj :t bor inhämta riksdagens bemyndigande all besluta om den

föreslagna provisoriska förbättringen av pensioner från Enskilda järnvägarnes

pensionskassa.

VI. Förbättring av vissa statliga skadeståndslivräntor

1967 ars riksdag har vid sin höstsession beslutat om uppräkning och

vardesakring av dels yrkesskadelivräntor och därmed jämförliga livräntor

(prop. 147, 2LU 68, rskr 401) och dels trafiklivräntor (prop. 137 1LU 58

rskr 340).

Fråga har nu uppkommit om en förbättring av även statliga skadeståndshvräntor

som inte är jämförliga med yrkesskadelivräntor och inte heller

är att anse som trafiklivräntor.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1968

Uppräkning och värdesäkring av yrkesskade- och trafiklivrantor

Yrkesskadelinräntor. Har yrkesskada efter upphörande av sjukdom, som

förorsakats av skadan, medfört förlust av arbetsförmågan eller nedsättning

av denna med minst en tiondel, utges s. k. yrkesskadelivränta till den skadade.

Om yrkesskadan fått dödlig utgång, erhåller efterlevande sadan livränta.

Livräntans storlek beror på den skadades årliga arbetsförtjänst och,

i förra fallet, graden av arbetsförmågans nedsättning.

Före den 1 januari 1968 var yrkesskadelivräntorna ej värdesäkrade men de

har uppräknats vid skilda tillfällen. Senast har uppräkningar skett enligt lagen

den 17 juni 1955 (nr 469 ) angående omreglering av vissa ersättningar enlict

lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete

in. m. samt enligt lagen den 6 juni 1962 (nr 303) om förhöjning av vissa

ersättningar i anledning av yrkesskada m. in. De angivna uppräkningarna

omfattade ej livräntor som beräknades efter lägre mvaliditetsgrad an -0%.

Vidare utgick från 67 års ålder förhöjning enligt 1962 års lag inte pa egenlivräntor

beräknade efter lägre invaliditetsgrad än 30 % och inte heller pa

livräntor till efterlevande make.

Enligt lagen den 15 december 1967 (nr 916) angående ändring i lagen

den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring har maximibeloppet av

den årliga arbetsförtjänst, som skall ligga till grund vid bestämmande av

livränta, den 1 januari 1968 höjts till ett belopp motsvarande fem gånger del

basbelopp enligt lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring som

gällde vid ingången av det år då skadan inträffade. Enligt 1967 års lag har

även de inkomstgränser som tillämpas vid beräkning av det s. k. ersattmngsunderlaget

höjts. Nämnda bestämmelser gäller inte de fall, da skadan inträffat

före år 1968.

Genom lagen den 15 december 1967 (nr 919) om värdesäkring av yrkesskadelivräntor

in. in. har samtliga yrkesskadelivräntor — således också

de som inte uppräknats tidigare - - höjts den 1 januari 1968 med hänsyn till

prisutvecklingen. Höjning har skett med 25 % om skadan inträffat ar 1961

eller tidigare, med 20 % om skadan inträffat under något av åren 1962

1964 och med 10 G om skadan inträffat under något av åren 1965—1967. Har

livränta tidigare omreglerats eller höjts, har den omreglerade eller höjda

livräntan lagts till grund för höjningen.

Enligt sistnämnda lag har vidare yrkesskadelivräntorna värdesakrats för

framtiden genom anknytning till basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring.

Trafiklivrantor. Med trafiklivräntor avses här dels livränta som härrör

från den obligatoriska trafikförsäkringen på motorfordon, dels livränta

som utgår till följd av bilansvarighetsförsäkring som tagits av staten, kommun

eller ej försäkringspliktig enskild motorfordonsägare, dels sådan liv
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9ö är 1968 33

ränta till foljd av trafikskada som ej grundas på försäkring utan betalas

direkt av statsmedel.

Trafiklivräntor som bestrids av statsmedel liar från tid till annan förbättrats

enligt de grunder som i det följande anges för andra statliga skadeståndslivräntor.

Övriga trafiklivräntor har i allmänhet inte förbättrats under

tiden fram till den 1 januari 1968.

Enligt lagen den 1 december 1967 (nr 663) om tillägg till vissa trafiklivräntor

utgår till trafiklivränta, fastställd före utgången av 1965, allmänt

tillägg med ett procenttal som bestämts med hänsyn till stegringen av konsumentprisindex

sedan livräntan fastställdes. Tillägget utgör 22ö %, om

livräntan lastställts år 1939 eller tidigare, och utgår i annat fall efter en

procentsats som successivt minskar ju senare livräntan fastställts. Vidare

kan under vissa förutsättningar särskilt tillägg och extra tillägg utgå till

trafiklivränta.

Genom indextillägg som på visst sätt bestäms efter ändringarna av den

allmänna försäkringens basbelopp har enligt samma lag trafiklivräntorna

gjorts värdesäkra för framtiden. Sådant indextillägg utgår, om Kungl.

Maj;! ej forordnar annat, fr. o. in. den 1 januari varje år då förutsättningarna

därför föreligger. Något indextillägg har ännu ej utlösts.

Uppräkning och värdesäkring av statliga skadeståndslivräntor

Statliga skadeståndslivräntor utges dels till personer som fått sin arbetsförmåga

helt eller delvis nedsatt på grund av olycksfall in. in., dels till efterlevande

som agt rätt till underhåll av person som avlidit av sådan anledning

och som genom dennes frånfälle kommit att sakna erforderligt underhåll.

Hatten till sådana livräntor bär vanligen grundats på dom eller dom i

förening med riksdagsbeslut eller enbart på sådant beslut. Livränterätten

kan emellertid också ha inträtt på grund av avtal eller avtal i förening med

riksdagsbeslut. Livräntorna har som regel grundats på skadeståndsrättsliga

regler men det förekommer också att de bestämts efter allmänna skälighetsgrunder.

Den principiella utgångspunkten vid bestämmande av livräntor enligt

skadeståndsrättsliga regler är att skadelidande, som ej varit medvållande,

skall ha full gottgörelse för den arbetsförtjänst han förlorat genom skadan.

Beloppet av livräntan beräknas i princip efter penningvärdet vid tiden för

livräntans fastställande. Löneökningar inom den skadades yrke efter olycksfallet

kan alltså beaktas. Ett livräntebelopp som fastställts påverkas däremot

inte av därefter inträffande förskjutningar i inkomstnivån.

Dyrtidstillägg till statliga skadeståndslivräntor infördes den 1 juli 1946.

I illägget utgick därvid med 20 % av livräntans belopp, i den mån detta

inle översteg 2 001) eller i vissa fall 3 000 kr. Som förutsättning för rätt

opaginerad Kontrollera mot PDF

;{4 Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1908

till tillägg gällde bl. a. att den skadades arbetsförmåga var nedsatt med minst

30 %.

Den 1 juli 1950 uppräknades de statliga skadeståndslivräntor som bestämts

enligt grunderna i vissa angivna författningar på yrkesskadeförsäkringens

område eller beräknats till ungefärligen det belopp, varmed de

skulle ba utgått vid tillämpning av sådan författning. Uppräkningen innebar

att tillägg till dessa skadeståndslivräntor skulle utgå med så stort belopp

att summan av tillägget och livräntan svarade mot vad som skulle ha utgått

om livräntan uppräknats enligt vederbörlig yrkesskadeersättningsförfattning.

Skadeståndslivräntorna har för tid därefter i viss utsträckning uppräknats

med hänsyn till bl. a. penningvärdets fall. Uppräkningen har skett

efter reglerna i 1955 och 1902 års lagar om omreglering resp. förhöjning av

yrkesskadelivränta. Därvid har alltså gjorts vissa undantag med hänsyn

till invaliditetsgrad och levnadsålder. Bestämmelser om nu nämnda uppräkningar

har meddelats genom beslut den 30 december 1955 angående tilllägg

till vissa ersättningar av statsmedel i anledning av olycksfall eller yrkessjukdom

in. in. och beslut den 14 december 1962 angående förhöjning av

vissa skadeståndslivräntor in. in. av statsmedel. Bestämmelserna har meddelats

med stöd av bemyndiganden av riksdagen.

Tilläggen till övriga statliga skadeståndslivräntor — alltså de som bestämts

enligt skadeståndsrättsliga regler eller eller allmänna skälighetssynpunkter

— förblev oförändrade intill den 1 juli 1953. Då tillkom nya tillägg

som var graderade efter skadans svårhet och tidpunkten för skadans uppkomst.

Dessa tillägg förbehölls skadade med minst 30 % invaliditet och utgick

bara till 67 års ålder. Fr. o. in. den 1 juli 1961 blev även dessa skadeståndslivräntor

i princip omreglerade enligt grunderna för yrkesskadelivräntor

och fr. o. in. den 1 januari 1963 höjdes de enligt reglerna i 1962 års

lag om förhöjning av yrkesskadelivräntor. Så skedde i den mån livräntorna

i fråga understeg motsvarande yrkesskadelivräntor med därpå utgående tilllägg.

Bestämmelser om uppräkning av nu avsedda skadeståndslivräntor har

meddelats genom nyssnämnda beslut den 30 december 1955 och den 14 december

1962 samt genom beslut den 26 maj 1961 angående omräkning av

vissa av statsmedel utgående skadeståndslivräntor, in. in.

Av de statliga skadeståndslivräntorna bar de, som fastställts att utgå enligt

grunderna för lagstiftningen om yrkesskadeförsäkring, och de, som är

att anse som trafiklivräntor, den 1 januari 1968 uppräknats och värdesäkrats

för framtiden enligt 1967 års lagstiftning. Därvid har för de förra reglerna

för yrkesskadelivräntor gjorts tillämpliga enligt förordningen den 15 december

1967 (nr 920 ) om värdesäkring av yrkesskadelivräntor, som utgår

av statsmedel, in. in. De belopp som har tillkommit genom uppräkning och

fortsatt värdesäkring utgör alltså eu påbyggnad på de uppräkningar som be
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1968

35

slutats tidigare. För de senare har reglerna för trafiklivräntor blivit gällande

enligt förordningen den 1 december 1967 (nr 666) om tillägg till vissa trafiklivräntor,

som utgår av statsmedel, in. in. Allmänt tillägg och indextillägg

in. in. utgår alltså på dessa livräntor som om de härrörde från den obligatoriska

trafikförsäkringen. Tilläggen träder i stället för tidigare uppräkningar.

Denna nya metod för beräkning av kompletteringsförmåner har dock ej fått

leda till minskning av redan utgående livräntas totalbelopp. Rätten till uppräkning

eller fortsatt värdesäkring gäller för samtliga här avsedda livräntor

oavsett invaliditetsgrad eller levnadsålder.

Övriga statliga skadeståndslivräntor har däremot inte blivit föremål för

vare sig någon allmän uppräkning den 1 januari 1968 eller någon värdesäkring

för framtiden enligt 1967 års lagstiftning.

Viss utredning av riksförsäkringsverket

Kungl. Maj:t uppdrog genom beslut den 15 december 1967 åt riksförsäkringsverket

att utreda frågan om en eventuell uppräkning av vissa angivna

statliga skadeståndslivräntor och inkomma till chefen för civildepartementet

med de förslag, som utredningen kunde ge anledning till.

Riksförsäkringsverket har i skrivelse den 22 februari 1968 redovisat resultatet

av sin utredning. Denna avser statliga skadeståndslivräntor som inte

har fastställts enligt grunder för yrkesskadeförsäkring och inte heller är att

anse som trafiklivräntor.

Riksförsäkringsverket upplyser att det f. n. finns omkring 300 personer

med rätt till statlig skadestånd slivränta av det slag som nu avses. Av dessa

livräntor utbetalas omkring 200 av verket och 92 av statens järnvägar. Ett

mindre antal utbetalas av övriga statliga affärsdrivande verk.

Riksförsäkringsverket erinrar härefter om 1966 års skadeståndskommitté,

som har att tillsammans med sakkunniga i övriga nordiska länder utreda frågor

om skadestånd för framtida förlust av arbetsinkomst och om efterlevandes

rätt till skadestånd. Kommittén bär enligt direktiven bl. a. att överväga,

om ersättningarna bör i större utsträckning än hittills varit vanligt utges i

form av engångsbelopp. Kommittén avses också skola uppmärksamma grunderna

för invaliditetsbedömningen och pröva olika tänkbara metoder för värdesäkring

av livräntebelopp. Med hänsyn till denna uppläggning av kommitténs

utredningsarbete finner riksförsäkringsverket det tveksamt om nu

ifrågavarande skadeståndslivräntor bör uppräknas, innan kommittén bär

kunnat ta ställning till den större frågan om uppräkning och eventuell automatisk

värdesäkring av skadeståndslivräntor i allmänhet.

Vid en uppräkning av de statliga skadeståndslivräntor, som varken bär

uppräknats den 1 januari 1968 eller värdesäkrats för framtiden enligt 1967

års lagstiftning, anser riksförsäkringsverket att valet närmast bör stå mellan

opaginerad Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:ts proposition nr 95 år 1968

96

reglerna för uppräkning och värdesäkring av yrkesskadelivräntor och motsvarande

regler avseende trafiklivräntor. Oavsett vilken metod som väljs,

bör enligt riksförsäkringsverket sådana undantag och inskränkningar, som

gällt vid tidigare uppräkningar av statliga skadeståndslivräntor, knappast

föreskrivas. Härvid har riksförsäkringsverket beaktat att sådana undantag

och inskränkningar inte har gjorts inom yrkesskade- och trafiklivränteregleringen.

Beträffande den metod som bör användas anser riksförsäkringsverket

skäl kunna anföras för att låta uppräkningen följa 1967 års lagstiftning om

uppräkning och fortlöpande värdesäkring av yrkesskadelivräntor. Emellertid

kan det också anföras starka skäl för den metod, som tillämpats vid

uppräkningen och den fortsatta värdesäkringen av de statliga skadeståndslivräntor

som är trafiklivräntor. Härigenom erhålls nämligen samma regler

för de båda slag av livräntor som har bestämts enligt skadeståndsrättsliga

regler. En sådan metod torde inte heller medföra större risk för att 1966

års skadeståndskommittés utredningsarbete föregrips än den uppräkning

och värdesäkring av trafiklivräntor som nyligen genomförts.

Riksförsäkringsverket framhåller vidare att beräkningen av de här ifrågavarande

statliga skadeståndslivräntorna påverkas av åtskilliga omständigheter,

som allt efter val av metod får olika betydelse i de skilda fallen.

En överblick över hur tillämpningen av den ena eller andra metoden utfaller

i de enskilda fallen kan därför erhållas endast efter en närmare genomgång

av samtliga dessa fall. Erfarenheten från pågående uppräkning och

värdesäkring av de statliga trafiklivräntorna visar att en sådan genomgång

blir mycket tidsödande. Detta beror på bl. a. nödvändigheten att skaffa

grundmaterial, t. ex. domar och beslut, som inte finns tillgängliga hos den

utbetalande myndigheten.

Med hänsyn till anförda omständigheter anser sig riksförsäkringsverket

inte kunna i nuvarande läge närmare precisera konsekvenserna av den ena

eller den andra lösningen. Ämbetsverket anser emellertid att ett visst företräde

bör ges åt en lösning med trafiklivräntorna som förebild, om beslut

nu skall fattas i denna fråga.

Departementschefen. Enligt beslut av 1967 års riksdag vid dess höstsession

har dels yrkesskadelivräntor och därmed jämförliga livräntor och dels trafiklivräntor

uppräknats och värdesäkrats för framtiden.

Med hänsyn härtill finner jag det motiverat att nu ta upp frågan om eu

förbättring av de statliga skadeståndslivräntor som inte är jämförliga med

yrkesskadelivräntor och inte heller är att anse som trafiklivräntor.

Jag delar riksförsäkringsverkets uppfattning att man vid valet av metod

för en förbättring i första hand bör eftersträva en anpassning till antingen

reglerna för uppräkning och värdesäkring av yrkesskadelivräntor eller motsvarande

regler avseende trafiklivräntor. Resultatet i de enskilda fallen av

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1968

37

en lösning efter den ena eller den andra linjen kan, som riksförsäkringsverket

framhåller, inte överblickas utan en genomgång av de olika fallen.

En sådan genomgång tar lång tid och den har därför inte varit möjlig att

göra ännu. Jag anser mig under sådana förhållanden inte böra nu ta ställning

till vilken av de av riksförsäkringsverket antydda lösningarna som ur

skilda synpunkter är mest lämplig.

Jag är emellertid det oaktat beredd att medverka till att en förbättring

av ifrågavarande statliga skadeståndslivräntor genomförs redan nu.

Jag föreslår att de höjs med 25 % om skadan inträffat år 1961 eller tidigare,

med 20 % om skadan inträffat något av åren 1962—1964 och med

10 % om skadan inträffat något av åren 1965—1967. Tillägg till livräntan

hör höjas i samma mån. Har livränta uppräknats med motsvarande tilllämpning

av 1955 eller 1962 års lagar, bör sålunda den uppräknade livräntan

läggas till grund för höjningen. Sådana undantag eller inskränkningar som

gällt vid tidigare uppräkningar bör inte föreskrivas. Det torde få ankomma

på Kungl. Maj :t att meddela de föreskrifter om samordning av här avsedd

livränta med annan periodiskt utgående förmån som kan befinnas erforderliga.

De förbättringar av ifrågavarande statliga skadeståndslivräntor, som jag

nu föreslagit, torde böra gälla fr. o. m. den 1 januari 1968. Föreskrifter om

förbättringarna bör liksom hittills meddelas i administrativ ordning.

Kungl. Maj :t bör inhämta riksdagens bemyndigande att besluta om här

förordade förbättringar av statliga skadeståndslivräntor som inte är jämförliga

med yrkesskadelivräntor och inte heller är att anse som trafiklivräntor.

VII. Ersättning av statsmedel till Hanna Mattsson för vissa kostnader i samband

med skiljeförfarande m. in.

Enligt 3 § reglementet den 14 december 1962 (nr 698) angående statens

grupplivförsäkring (omtryckt 1965:24) handläggs ärende om den statliga

grupplivförsäkringen av statens grupplivnämnd. Denna består av ordförande

och sex andra ledamöter. Tre av de senare ledamöterna och ersättare för

dem utses efter förslag av de statsanställdas huvudorganisationer. Viss

handläggning har av nämnden delegerats till statens personalpensionsverk.

Delegeringen omfattar dock inte handläggning av frågan om anspråk på

försäkringsbelopp av ogift kvinna som har bott tillsammans med arbetstagare.

Enligt 36 § grupplivreglementet skall tvist i anledning av försäkringsavtal,

som avses i reglementet, hänskjutas till avgörande av fem skiljemän

som utses på närmare angivet sätt. Enligt samma paragraf får grupplivnämndens

beslut i ärende om grupplivförsäkring inte prövas i annan ord
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

,38

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1968

ning än genom skiljeförfarande. Bestämmelsen i 36 § innebär alltså dels

att grupplivnämndens beslut i ett försäkringsärende inte kan överklagas

hos Kungl. Maj:t och dels att den, som anser sig inte ha erhållit försäkringsförmåner

som han är berättigad till, inte kan föra talan därom vid

domstol. Bestämmelsen om skiljemän är enligt försäkringens konstruktion

såsom grundad på ett avtal mellan staten och den enskilde arbetstagaren

att betrakta som ett skiljeavtal. Bestämmelsen anses tillämplig också i fråga

om tvist huruvida det i ett enskilt försäkringsfall finns förutsättningar för

försäkringsersättning till bl. a. kvinna som har bott tillsammans med arbetstagare

under äktenskapsliknande förhållanden.

Kostnaderna för ett skiljeförfarande kan bli betydande i och med att

parterna gemensamt eller förlorande part bär att slutligt svara för ersättningar

för arbete och omkostnader till både ombud och skiljemän. Skiljemännen

får kräva säkerhet för de ersättningar som de finner böra slutligt

utges till dem av part.

Något skiljeförfarande om den statliga grupplivförsäkringen har hittills

inte förekommit. Däremot torde det ha förekommit att efterlevande till

arbetstagare avstått från att söka slita uppkommen tvist med hänsyn till

de kostnader som är förenade med ett skiljeförfarande.

I det fall, för vilket redogörs i det följande, har begärts att staten skall

betala alla kostnader för skiljeförfarande.

Enligt 17 § grupplivreglementet i dess lydelse den 1 januari 1963—den

15 mars 1965 skulle vid arbetstagares död vissa angivna grundbelopp utfalla,

bl. a. om arbetstagaren efterlämnade make, kvinna som bott tillsammans

med arbetstagaren under äktenskapsliknande förhållanden, arvsberättigat

barn eller arvsberättigad fader eller moder. Efterlämnade arbetstagaren

varken hustru eller arvsberättigat barn och hade förmånstagare

inte förordnats, skulle kvinna, som sålunda bott tillsammans med honom,

enligt 23 § reglementet bli förmånstagare till utgående grundbelopp.

Skogsarbetaren Holmfrid Mattsson avled den 3 maj 1964. Han var ogift

och efterlämnade som närmaste arvinge sin moder Johanna (Hanna) Mattsson.

Under påstående att äktenskapsliknande förhållanden förelegat framställde

eu kvinna som sammanbott med Holmfrid Mattsson anspråk på försäkringsbelopp

hos grupplivnämnden.

Grupplivnämnden behandlade ärendet den 26 juni 1964 och fann därvid

att ytterligare utredning var erforderlig. Sedan sådan utredning ingetts,

fann nämnden i beslut den 27 november 1964 att kvinnan vid tiden för

Mattssons dödsfall hade bott tillsammans med honom under äktenskapsliknande

förhållanden och att hon därför var förmånstagare enligt 23 § grupplivreglementet.

Enligt beslutet utbetalades 24 000 kr. jämte ränta som försäkringsbelopp

till kvinnan.

Hanna Mattsson begärde därefter i en skrivelse, som ingavs till statens

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1968

39

personalpensionsverk den 27 september 1966, att försäkringsbeloppet i stället

skulle utbetalas till henne. Grupplivnämnden fann i beslut den 25 november

1966 inte skäl att ändra sitt tidigare beslut.

Hanna Mattsson har därefter i skrivelse till Kungl. Maj :t den 18 september

1967 gjort gällande att vissa icke sanningsenliga uppgifter lämnats i

ärendet och att denna omständighet kan styrkas av vissa namngivna personer.

Hanna Mattsson är enligt skrivelsen medellös och kan därför inte få

sin sak prövad av skiljemän. Hanna Mattsson har begärt Kungl. Maj :ts medverkan

till att grupplivnämndens beslut får överprövas genom skiljeförfarande

utan kostnad för henne.

1 ärendet är utrett att Hanna Mattsson är medellös.

Departementschefen. Som framgår av den lämnade redogörelsen skall

tvist med anledning av försäkringsavtal som avses i reglementet angående

statens grupplivförsäkring hänskjutas till avgörande av skiljemän. Med

tvist avses inte bara tvist om avtalets tillämplighet och innebörd utan också

tvist om det i enskilt fall finns förutsättningar för försäkringsersättning.

Bestämmelserna i grupplivreglementet om skiljeförfarande är utformade

efter mönster av motsvarande bestämmelser som tidigare gällde för tjänstegrupplivförsäkring

på den enskilda arbetsmarknaden enligt försäkringsbesked

av Arbetsmarknadens Försäkringsaktiebolag (AFA) år 1963. Sistnämnda

bestämmelser är numera ändrade. Vissa särskilt vanliga typer

av försäkringstvister, bl. a. sådana som avser anspråk på försäkringsbelopp

av kvinna som har bott tillsammans med arbetstagaren, hänskjuts

nu inom detta område inte till skiljemän utan till en särskild rådgivningsnämnd

vars verksamhet helt bekostas av AFA. Vidare kan AFA under vissa

förutsättningar i andra fall av tvist ställa säkerhet för de ersättningar vid

skiljeförfarande som part kan bli ålagd att utge till skiljemännen.

Att i enskilda försäkringsfall hänskjuta tvist till skiljemän måste betecknas

som en både omständlig och onödigt kostsam utväg. Part kan dessutom

inte få någon motsvarighet till fri rättegång vid skiljeförfarande. I många

fall blir därför parts möjlighet att få tvist om försäkringsavtal prövad beroende

av partens ekonomiska ställning. Enligt vad jag inhämtat är det

dessa olägenheter som har lett till att AFA ändrat sina bestämmelser.

Efter hörande av grupplivnämnden har jag i januari 1968 föranstaltat om

undersökning rörande olika möjligheter att ändra grupplivreglementets bestämmelser

om förfarande vid försäkringstvister för att få ett mera smidigt

och mindre kostsamt system för tvisters avgörande. Undersökningen beräknas

komma att slutföras före årsskiftet. Vid undersökningen utreds i första

hand frågan om skilj emannaför far ande bör bibehållas för försäkringstvisternas

del eller om möjlighet bör öppnas att dra dessa tvister under allmän

domstols prövning, varvid mindre bemedlad part kan erhålla fri rättegång.

Anses övervägande skäl tala för att skiljemannaförfarande bibehålls, kan

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1968

det bli aktuellt att överväga om en fast skiljenämnd bör inrättas och hur i

övrigt kostnaderna för skiljedom kan göras så låga som möjligt. Vare sig

man går domstols- eller skiljemannavägen, finns det vidare anledning undersöka

om man inte för vissa typer av tvister borde tillåta administrativa

besvär till en besvärsnämnd över beslut, som fattats av grupplivnämnden.

Härvid skall förutsättas att den som inte är nöjd med besvärsnämndens beslut

skall vara bibehållen vid rätten att påkalla domstols- eller skiljemannaprövning.

Om man vill särbehandla vissa ersättningar, kan det också övervägas

att ändra ersättningsbestämmelserna så att i avsedda fall försäkringsgivaren

inte blir obligatoriskt skyldig att utge ersättning utan att detta blir

beroende på skälighetsbedömning. Vid undersökningen kommer i första

hand att övervägas vilken av de antydda lösningarna som från olika synpunkter

ter sig mest ändamålsenlig. Undersökningen utförs i nära samverkan

med grupplivnämndens ordförande samt med företrädare för enskilda

arbetsmarknadens och kommunernas grupplivförsäkringsorgan.

De ändringar i grupplivreglementet, som kan bli en följd av undersökningen,

kan givetvis inte genomföras med retroaktiv verkan. Grupplivnämndens

beslut om förmånstagare efter framlidne Holmfrid Mattsson kan

alltså överprövas endast genom att frågan hänskjuts till avgörande av

skiljemän. Hanna Mattsson har emellertid av ekonomiska skäl ansett sig

inte ha möjlighet att få frågan prövad genom skiljeförfarande. Hon kan

nämligen inte ställa den säkerhet för ersättning till skiljemän som skulle

kunna komma att krävas. Försäkringsfordringen torde f. ö. numera vara

preskriberad.

Då som jag nämnt nuvarande ordning för överprövning av grupplivnämndens

beslut lider av vissa brister, anser jag att staten bör göra det möjligt

för Hanna Mattsson att få till stånd ett skiljeförfarande. Jag förordar

därför att staten inte framställer preskriptionsinvändning och dessutom

ställer säkerhet för och betalar de ersättningar, som skiljemännen kan komma

att fordra av Hanna Mattsson, om hon förlorar målet. Skilj emannakostnaderna

för statsverket synes böra bestridas från det under andra huvudtiteln

uppförda anslaget till ersättning åt domare, vittnen och parter.

Numera gäller enligt grupplivreglementet att, å ena sidan, förmånsberättigad

kvinna, som har bott tillsammans med arbetstagare under äktenskapsliknande

förhållanden, och, å andra sidan, arbetstagarens fader eller moder

är förmånstagare till vardera hälften av utgående grundbelopp. Med

hänsyn härtill anser jag det troligt att det inte blir aktuellt med statens

medverkan i andra liknande fall, i vart fall inte innan ställning kan tas

till frågan om en eventuell ny ordning för förfarandet vid försäkringstvister

som avser statens grupplivförsäkring.

Jag vill i detta sammanhang anmäla att grupplivnämnden begärt att

medel skall ställas till nämndens förfogande för att kunna användas av

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1968

nämnden till reseersättningar in. m. till personer som nämnden finner anledning

höra personligen i ärende om bl. a. anspråk på försäkringsbelopp

av kvinna som har bott tillsammans med arbetstagaren under äktenskapsliknande

förhållanden. Eftersom det är angeläget att det material som skall

ligga till grund för beslut om ersättning är så fullständigt som möjligt, är

det min avsikt att föreslå Kungl. Maj :t att -—- i avbidan på ställningstagande

till den tidigare berörda ändringen i förfarandet — ställa erforderliga medel

till förfogande för ändamålet. Kostnaderna härför synes böra bestridas från

det under andra huvudtiteln uppförda anslaget till ersättning åt domare,

vittnen och parter.

Riksdagens bemyndigande förutsätts för att genomföra vad jag har förordat

om ersättning av statsmedel till Hanna Mattsson för eventuella kostnader

för ersättningar till skiljemän. Jag förordar att sådant bemyndigande

inhämtas.

VIII. Ikraftträdande m. m.

Vad jag förordat i det föregående bör träda i kraft den 1 juli 1968, om

annat ej angetts särskilt. Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda de

övergångsbestämmelser som kan behövas.

IX. Hemställan

Under åberopande av vad jag anfört i det föregående hemställer jag, att

Kungl. Maj :t föreslår riksdagen att

dels antaga förslag till förordning om ändrad lydelse av

3 § 7 mom. statens pensionslöneförordning den 28 maj 1959

(nr 286),

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att

1. vidtaga den ändring i bilagan till statens pensionslöneförordning

som föranleds av förslaget under I B,

2. vidtaga de ändringar i bilagan till statens allmänna

tjänstepensionsreglemente den 28 maj 1959 (nr 287) som

föranleds av förslagen under II,

3. besluta om pensionsrätt för biträdande rektorn Linnéa

Malcus enligt vad jag förordat i det föregående under III,

4. besluta om förbättrade pensionsförmåner för förvaltaren

vid flygvapnet Erik Nilsson, förre gårdskarlen Sten Forslund,

f. d. förste byråsekreteraren Erik Pettersson, viss arbetarpersonal

vid Ostkustens örlogsbas och änkefru Edith Sofia

Widmark m. fl. enligt vad jag förordat i det föregående under

IV,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 95 år 1968

5. besluta om provisorisk förbättring av pensioner från

Enskilda järnvägarnes pensionskassa enligt vad jag förordat

i det föregående under V,

6. besluta om förbättring av vissa statliga skadeståndslivräntor

enligt vad jag förordat i det föregående under VI,

7. medge ersättning av statsmedel till Hanna Mattsson för

vissa kostnader i samband med skiljeförfarande enligt vad

jag förordat i det föregående under VII,

8. meddela de föreskrifter och vidtaga de åtgärder i övrigt,

som behövs för att genomföra de framlagda förslagen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

opaginerad Kontrollera mot PDF

Innehåll

Förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § 7 mom. statens pensionslöneförordning

den 28 maj 1959 (nr 286) .............................. 2

I. Pensionslön för vissa anställningar ................................ 3

A. Vissa icke-statliga anställningar ................................ 3

B. Provinsialläkare hos landstingskommuner ....................... 4

II. Pensionering av personal vid vissa institutioner m. m................. 6

A. Röda korsets sjukhus .......................................... 6

B. Apelvikens kustsanatorium m. fl. inrättningar .................... 9

G. Föreningen Norrbottens länsteater .............................. 10

D. Institutet för rikskonserter ..................................... H

E. Svenska utlandsskolor ......................................... H

F. Skolenheter för vuxenutbildning ................................ 12

G. Tyska församlingen i Göteborg.................................. 13

H. Svenska kyrkans diakoninämnd ................................ 15

III. Pensionsrätt för vissa personer.................................... 17

A. Biträdande rektorn vid sociala barna- och ungdomsvårdsseminariet

Linnéa Malcus .............................................. 17

B. Stenarbetaren hos Yxhults Stenhuggeri AB Johan Ragnar Andersson 19

IV. Förbättring av pensionsförmåner för vissa personer.................. 20

A. Förvaltaren vid flygvapnet Erik Nilsson ........................ 20

B. Förre gårdskarlen hos domänverket Sten Forslund ................ 20

C. F. d. extra läkaren i Trädets provinsialläkardistrikt Harald Norrand 21

D. F. d. förste byråsekreteraren hos försvarets civilförvaltning Erik

Pettersson .................................................. 22

E. Viss arbetarpersonal vid Ostkustens örlogsbas.................... 23

F. Änkefru Edith Sofia Widmark m. «..........................ii! 24

V. Förbättring av pensioner från Enskilda järnvägarnes pensionskassa .. 24

VI. Förbättring av vissa statliga skadeståndslivräntor .................. 31

VII. Ersättning av statsmedel till Hanna Mattsson för vissa kostnader i samband

med skiljeförfarande m. m............................. 37

41

VIII. Ikraftträdande in. in.

IX. Hemställan .......

41

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1968:112 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition om viss ändring i statens pensionslöneförordning in. m. s. 1 i texten