Angående reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m
1969-03-28 · 73 sidor, varav 73 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 73 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1969:107, Angående reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1969
1
Nr 107
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående reglering av
priserna på jordbruksprodukter, m. m.; given Stockholms
slott den 28 mars 1969.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogat förslag till förordning om ändring i förordningen
den 9 juni 1967 (nr 340) med vissa bestämmelser om prisreglering på jordbrukets
område,
dels bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
Ingemund Bengtsson
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen behandlas prissättningen på jordbrukets produkter utom
socker under tiden den 1 juli 1969—den 30 juni 1971 och för sockernäringen
den 1 juli 1969—den 30 juni 1974. Vidare tas i propositionen upp frågor angående
försörjningsberedskapen på livsmedelsområdet samt statens jordbruksnämnds
organisation.
Förslaget till prissättning stämmer överens med vad som förordats av 1968
års jordbrukspriskommitté efter överläggningar med företrädare för berörda
näringar och representanter för konsumenterna. Förslaget innebär att priserna
på bl. a. nötkött, fläsk, grädde, ost och skummjölk kan beräknas stiga
med mindre belopp den 1 juli i år. Samtidigt sänks priset på fårkött. Prisändringarna
beräknas medföra en höjning av konsumentprisindex med
0,1 %• Viss omläggning inom regleringssystemet sker för att möjliggöra en
förbättring av producentpriset på mjölk. Förbättringen förutsätter en fortsatt
minskning av mjölkproduktionen.
Vidare beräknas medel för beredskapslagringen av livsmedel och fodermedel
m. m.
En samarbetsnämnd inrättas för att samordna kalkyler och utredningar
inom lantbrukssektorn.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 saml. Nr 107
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1969
Förslag
till
Förordning
om ändring i förordningen den 9 jnni 1967 (nr 340) med vissa bestämmelser
om prisreglering på jordbrukets område
Härigenom förordnas, att 7 § förordningen den 9 juni 1967 med vissa
bestämmelser om prisreglering på jordbrukets område1 och bilagan till förordningen
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
7 §•
Tillverkare eller,-----21.03 (fettvaruavgift),
i) oljekraftfoder som för försälj- i) oljekraftfoder som för försäljning
tillverkas i samband med att ning tillverkas i samband med att
olja utvinnes ur frön och frukter. olja utvinnes ur frön och frukter,
j) produkt, härrörande från sojabönor
och hänförlig till tulltaxenummer
19.02 eller 23.04,
k) produkt, hänförlig till tulltaxenr
21.07 D, som tillverkas för försäljning,
med undantag av sådant
vid tillverkning av bakverk använt
slag av beredning som innehåller
minst 10 viktprocent fett.
Bilaga
Tulltaxenr Varuslag
07.05 Ärter, bönor och andra baljväxtfrön med huvudsaklig användning
som männislco- eller djurföda, torkade, även skalade och kluvna
17.01, Socker (med undantag av invertsocker, maltsocker och kemiskt
ur 17.02 ren laktos); sirap och andra sockerlösningar; sockerkulör:
druv- och stärkelsesocker samt stärkelsesirap .......... Iv
andra slag
1 Senaste lydelse av 7 § och bilagan se 1968:378.
Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1969
3
ur 19.02 Näringsmedel (för barn, för dietiskt bruk eller för matlagningsändamål),
beredda av sojamjöl eller till nr 11.05 hänförligt mjöl
av potatis:
produkter av sojamjöl .............................. K
andra slag
ur 21.07 Beredda näringsmedel, ej hänförliga till annat nummer (med undantag
av dels icke alkoholhaltiga beredningar för framställning
av drycker, dels konfektyrer, ej hänförliga till annat nummer):
fettemulsioner och andra vid tillverkning av bakverk använda
slag av beredningar, innehållande minst 10 viktprocent fett Fp
andra slag.......................................... K
ur 23.04 Oljekakor och andra återstoder från utvinning av vegetabiliska
oljor, med undantag av bottensatser, avslemningsåterstoder och
mandelkli:
av sojabönor........................................ K
andra slag
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1969.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1969
Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
28 mars 1969.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,
Lange, Kling, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson,
Gustafsson, Geijer, Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Bengtsson, anmäler efter
gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om reglering
av priserna på jordbruksprodukter, m. m., och anför.
I. Inledning
1967 års riksdag (prop. 95, JoU 25, rskr 280) fastställde riktlinjerna för
jordbrukspolitiken och beslutade om prisregleringen på jordbrukets produkter
under tiden den 1 september 1967—den 30 juni 1969. Med stöd
av Kungl. Maj :ts beslut den 4 oktober 1968 tillsattes en kommitté1 som fick
i uppgift att — med utgångspunkt från de av riksdagen beslutade riktlinjerna
för jordbrukspolitiken — avge förslag rörande den närmare utformningen
av prisregleringen för jordbruksprodukter för tiden efter den 30
juni 1969. Kommittén, som antagit benämningen 1968 års jordbrukspriskommitté,
har avgett sina förslag med skrivelse den 25 mars 1969 (Stencil
Jo 1969: 2). Förslagen har utarbetats efter överläggningar med jordbrukets
förhandlingsdelegation och jordbruksnämndens konsumentdelegation. I
fråga om sockerbetor och socker har förslagen tillkommit efter överläggningar
med företrädare för sockerbetsodlarna, sockertillverkningen samt
jordbruksnämndens konsumentdelegation. Såväl de båda nämnda delegationerna
som företrädarna för sockerbetsodlarna och sockertillverkningen har
godtagit de förslag till utformning av prisregleringen som kommittén har
överlämnat.
Genom beslut den 9 juni 1967 har Kungl. Maj:t uppdragit åt statens jordbruksnämnd
att — efter samråd med överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap
och andra berörda myndigheter — mot bakgrund av vad 1967
1 Ledamöter: generaldirektören Valfrid Paulsson, ordf., agr. lic. Clas-Erik Odhner och generaldirektören
Ingvar Widén.
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1969
års riksdag beslutat (prop. 1967: 95, JoU 25, rskr 280) göra en ny samlad
översyn av försörjningsberedskapen i fråga om livsmedel och på grundval
därav framlägga förslag till den närmare utformningen av denna. I anledning
härav har jordbruksnämnden med skrivelse den 3 september 1968 till
Kungl. Maj:t överlämnat en i vissa delar hemlig utredning, kallad »Översyn
av försörjningsberedskapen inom livsmedelsområdet». Med skrivelse har
nämnden även gjort framställning om anslag för beredskapslagringskostnader
m. in. för budgetåret 1969/70. Efter remiss har yttranden över utredningen
avgetts av överbefälhavaren, försvarets forskningsanstalt, statens
institut för folkhälsan, statskontoret, statistiska centralbyrån, centrala folkbokförings-
och uppbördsnämnden, lantbruksstyrelsen, veterinärstyrelsen,
överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap, arbetsmarknadsstyrelsen,
civilförsvarsstyrelsen, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, lantbrukshögskolan,
länsstyrelserna i Uppsala, Jönköpings, Malmöhus, Värmlands,
Jämtlands och Västerbottens län, civilbefälhavarna i västra civilområdet
och nedre Norrlands civilområde, 1964 års civilbefälhavareutredning,
jordbruksstatistikkommittén, Svenska lagerhusaktiebolaget, 1966 års värnpliktskommitté,
värnpliktsverket, riksnämnden för kommunal beredskap,
Kooperativa förbundet (KF), Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet
Landsbygdens folk (RLF), Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund,
ICA och Svenska Blå Stjärnan. Flera remissinstanser har bilagt av
dem inhämtade yttranden.
Frågan om statens jordbruksnämnds organisation behandlades i jordbruksutredningens
betänkande (SOU 1966: 31) och i remissyttrandena däröver.
Olika meningar anfördes härvid om bl. a. jordbruksnämndens sammansättning.
I anledning härav uttalade dåvarande departementschefen vid
anmälan av prop. 1967: 95 att frågan om jordbruksnämndens organisation
borde prövas särskilt. I detta sammanhang borde även beaktas behovet av
samråd mellan jordbruksnämnden och lantbruksstyrelsen.
För att bl. a. utreda nyssnämnda frågor tillsattes den 31 mars 1967 jordbruksstatistikkommittén
(direktiv se 1968 års riksdagsberättelse s. 311).
Kommittén1 har den 20 december 1968 avlämnat betänkandet »Översyn av
statens jordbruksnämnds organisation m. m.» (Stencil Jo 1968: 6). Vid översynen
av jordbruksnämndens organisation har kommittén biträtts av expertis
från statskontoret. Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts
av statskontoret, statistiska centralbyrån (SCB), lanbruksstyrelsen,
statens jordbruksnämnd, statens jordbruksnämnds konsumentdelegation,
statens pris- och kartellnämnd, styrelsen för lantbrukshögskolan, statens råd
för skogs- och jordbruksforskning, Tjänstemännens centralorganisation
(TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), RLF, Sveriges
lantbruksförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund, Sve
1
Ledamöter: generaldirektören Valfrid Paulsson, ordf., agr. lic. Clas-Erik Odhner, generaldirektören
Ingvar Widén.
6
Kungl. Maj. ts proposition nr 107 år 1969
riges köpmannaförbund, Samarbetsorganet i jordbruksfrågor för enskild
handel och industri, KF och Sveriges fiskares riksförbund.
I fråga om flera av kommitténs förslag fordras inte beslut av riksdagen.
För sammanhangets skull redovisas dock kortfattat även vissa av dessa förslag.
I prop. 1969: 1 (bil. 11) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avvaktan
på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1969/70 till angivna
anslag beräkna följande belopp.
Kr.
D 1. Statens jordbruksnämnd............................. 8 000 000
D 2. Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område........ 98 000 000
D 3. Kostnader för beredskapslagring av livsmedel och fodermedel
............................................. 24 000 000
D 6. Kostnader i samband med permanent skördeskadeskydd 22 575 000
II. Prisreglering för jordbrukets produkter
Jordbrukspriskommitténs utgångspunkter
Det förslag, som jordbrukspriskommittén framlägger rörande jordbruksprisregleringen,
avser de båda regleringsåren 1969/70 och 1970/71 utom i
fråga om sockernäringen, där kommittén föreslår att beslut skall fattas för
en tid av fem år. Eftersom förberedelserna för ett nytt prisbeslut påbörjas
mer än ett halvår före beslutets ikraftträdande, är det enligt kommitténs
mening önskvärt att prisbeslutet ej omfattar kortare tid än två år så att
de olika prispolitiska åtgärderna kan komma till avläsbar effekt innan nya
överläggningar måste påbörjas. En särskild anledning till att nu låta prisbeslutet
omfatta mer än ett år är, att jordbrukets regleringskassor bl. a. till
följd av produktionsutvecklingen utsatts för svåra påfrestningar under de
båda senaste åren och att återuppbyggnaden av dessa kassor måste grundas
på en planering på längre sikt än ett år. Att kommittén i fråga om sockret
föreslår regler för en femårsperiod är främst betingat av fördelen av att
sockerindustrin under en längre tid får ett fast underlag för sin planering.
Vidare föreligger en betydande brist i sockerregleringsfonden, vilket kräver
en flerårig planering för fondens återuppbyggnad till önskvärd nivå. Det är
även för sockerbetsodlingen, vars rationalisering förutsätter en kapitalkrävande
mekanisering, av värde att prissättningsnormerna fastställs för en
längre tid.
Kommittén erinrar om att i prop. 1967:95 (s. 73) har uttalats att prissättningen
på jordbrukets produkter bör tjäna flera olika och till viss del
mot varandra stridande syften och att den samlade avvägningen av prissättningen
därför måste ske med beaktande av alla de faktorer som är relevanta
i sammanhanget. Det åsyftade motsatsförhållandet utgörs å ena sidan av den
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1969
självfallna utgångspunkten för prissättningen att de som i framtiden är
sysselsatta inom jordbruket skall kunna uppnå en ekonomisk standard som
är likvärdig med den som erbjuds inom andra näringar liksom av angelägenheten
av att prissättningen främjar uppkomsten av allt effektivare
jordbruksföretag. Å andra sidan är det tvunget att beakta prissättningens
inverkan på produktionsutvecklingen, särskilt i fråga om varor där för
jordbruket kostnadskrävande överskott finns eller tenderar att uppkomma.
Det är vidare nödvändigt att av hänsyn till konsumenterna iaktta återhållsamhet
med prishöjningar.
Kommittén har försökt göra en bedömning av inkomstutvecklingen i jordbruket
under de senaste åren och en prognos för det närmast kommande.
Kommittén har även låtit översiktligt undersöka frågan om ett system för
att temporärt ta jordbruksjord ur produktionen för att därigenom begränsa
förlusterna på sådan överskottsproduktion som måste exporteras. Sistnämnde
undersökning har dock inte givit ett sådant resultat, att kommittén ansett
sig kunna lägga fram några förslag i frågan. Undersökningarna redovisas
i särskilda bilagor.
Beträffande inkomstutvecklingen framhåller kommittén att, så långt statistiskt
material finns tillgängligt, detta tämligen entydigt visar på en tillfredsställande
utveckling för jordbrukarnas faktiska inkomster. Någon eftersläpning
i de faktiska inkomsternas utveckling jämfört med andra gruppers
torde därför inte nu kunna sägas föreligga. Vid de mindre företagen härrör
-— trots den vikande sysselsättningen i skogen — en snabbt växande andel
av inkomsterna från förvärvskällor utanför jordbruksföretaget. För de större
företagen har inkomstökningen möjliggjorts främst genom en snabb produktivitetsutveckling
som lett till stora skördar och en därpå baserad växande
animalieproduktion. Denna utveckling har dock till viss del motverkats
genom de prissänkningar, som produktionsökningen framtvingat för en del
produkter trots de inte helt oansenliga höjningarna av gränsskyddet den
1 juli 1968. Priskommittén har beräknat att avräkningspriserna till jordbrukarna
från 1966/67 till november 1968 skulle ha kunnat stiga 3—4 %
mer jämfört med den faktiska utvecklingen utan ökade utgifter för konsumenterna,
ifall produktionsutvecklingen blivit den vid överläggningarna för
två år sedan förutsatta »normala». Regleringskassorna har, framhåller kommittén,
pressats mycket hårt av exportförlusterna på den stora produktionen,
och i flera fall kommer stora brister att föreligga i regleringsekonomin
vid utgången av budgetåret 1968/69. Nödvändigheten att täcka bristerna och
återställa kassorna kommer att avsevärt påverka jordbruksregleringen under
de kommande åren.
Kommittén utgår från att produktivitetsökningen i jordbruket kan väntas
bli god även under de kommande åren. Härför borgar inte minst de insatser
för rationalisering, som görs från samhällets sida. Detta hindrar enligt kommitténs
mening dock inte, att dessa insatser kan behöva intensifieras, inte
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1969
minst mot bakgrund av en eventuell marknadsintegration inom Norden och
senare kanske också inom hela Västeuropa. Det är inte att vänta, att det
svenska jordbruket i längden kan eller bör hållas utanför detta samarbete,
och strukturanpassningen i jordbruket är under alla förhållanden en långsam
process.
De gynnsamma siffror för produktivitetsutvecklingen inom jordbruksnäringen
som helhet, som framkommer ur nationalräkenskaperna (ca 6 %
ökning per år av sektorprodukter per arbetad timme 1960—1967), är delvis
ett resultat av bortfallet av företag med väsentligt lägre produktion per sysselsatt
än genomsnittet. För de enskilda företagen kan emellertid den faktiska
produktivitetsstegringen för perioden uppskattas till 4—5 % per år.
Priserna för insatsvaror inom jordbruksproduktionen torde knappast ha
stigit starkare än inom andra näringar.
Kommittén framhåller, att från jordbrukets sida starkt har under strukits,
att en inkomsteftersläpning kan befaras under de kommande åren till
följd av en återgång till den tidigare, lägre skördenivån, som av jordbrukets
företrädare alltjämt uppfattas som »normal». Det är dessa farhågor som anses
motivera prishöjningar. De mycket stora skördeöverskotten under fyra
av de fem senaste åren tyder emellertid på, att det kan föreligga ett brott i
utvecklingen och att förbättrad teknik m. m. lyft upp skördarna på en högre
nivå. Kommittén anser därför, att inkomstberäkningar baserade på det
tidigare normskördebegreppet inte kan ges ensidigt vitsord. I betydande
grad måste man också lita till beräkningar av den faktiska inkomstutvecklingen.
Därtill kommer, att en minskning av överskotten på litet längre sikt
skulle möjliggöra väsentligt förbättrade avrälcningspriser för producenterna
utan höjda kostnader för konsumenterna, genom att exportförlusterna begränsas.
Såsom tidigare nämnts, beräknas avräkningspriserna ha kunnat
stiga 3—4 % mer fram till november 1968, ifall produktionsutvecklingen
blivit den som för två år sedan förutsattes som normal. Kommittén anser av
dessa båda skäl, att farhågorna för en kommande inkomsteftersläpning inte
behöver tillmätas så stor betydelse. Av samma skäl är det också mycket
angeläget att åstadkomma en bättre anpassning av produktionen till avsättningsutrymmet.
Vidare bör enligt kommitténs mening vid inkomstbedömningen beaktas,
att jordbruket från 1 januari 1969 fått en fördel genom minskad skattebelastning
vid övergång från omsättningsskatt till mervärdeskatt.
Vid prisavvägningen har kommittén även haft att ta hänsyn till det förhållandet,
att jordbruket den 1 juli 1968 tillgodoräknades vissa prishöjningar
motsvarande ett år svärde av 30 milj. kr. som kompensation för att världsmarknadspriserna
bl. a. till följd av devalveringarna hade fallit. Förslaget
till priser per den 1 juli 1969 innebär, att denna förbättring får bestå, trots
att världsmarknadspriserna numera har återhämtat en del av detta fall.
Den fasta utgångspunkten för kommitténs överväganden har varit, att de
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1969
riktlinjer för jordbrukspolitiken, som drogs upp i 1967 års riksdagsbeslut,
skall fullföljas under den kommande prissättningsperioden. På grundval av
de bedömningar, som redovisats i det föregående, har kommittén inte ansett
någon allmän lyftning av producentprisnivån nödvändig i nuvarande läge
för att den inkomstpolitiska målsättningen i stora drag skall kunna fullföljas.
En sådan allmän lyftning skulle dessutom kunna motverka sitt eget
syfte genom att stimulera till produktionsökning och därmed ytterligare
öka exportförlusterna, som genom avgifter på produktionen skall bäras av
jordbrukarna själva. Enligt 1967 års riktlinjer bör en — visserligen inte
siffermässigt preciserad — minskning av självförsörjningsgraden eftersträvas,
i första hand för att begränsa exportförlusterna. Med hänsyn härtill
har kommittén låtit utföra en närmare undersökning angående utvecklingen
av självförsörjningsgraden på livsmedelsområdet under senare år. Denna
har granskats av en expertgrupp, vari ingått företrädare för myndigheterna
och jordbruket. Undersökningen redovisas i bilaga till kommitténs skrivelse.
Av undersökningen framgår att den faktiska självförsörjningsgraden de
senaste åren har stigit från 80—90 % till strax under 110 %. Beräknat på
grundval av normaliserade skördar och under antagande av oförändrad produktionsinriktning
har självförsörjningsgraden emellertid varit i stort sett
oförändrad. Även om ökningen av den faktiska självförsörjningsgraden till
betydande del torde bero på ovanligt goda skördar de senaste åren, synes
också en trendmässig produktionsökning ha inträffat i kontrast till den eftersträvade
anpassningen till avsättningsutrymmet. Kommittén har därför
kommit till slutsatsen, att stor försiktighet måste iakttas med prishöjningar
eller andra åtgärder som kan bromsa denna anpassning eller — än värre —
kan stimulera till en ytterligare utbyggnad av produktionen. Med hänsyn till
dessa stora skördar och de senaste årens svagare arbetsmarknadsläge har
kommittén emellertid ansett sig särskilt för mjölkproduktionen böra acceptera
en viss uppbromsning av den anpassningstakt, som annars skulle ha
varit möjlig och önskvärd under regleringsperioden.
För att förbättringen av avräkningspriserna genom minskade överskott
under de närmaste åren inte helt skall ätas upp av avbetalningar på de underskott
i regleringsekonomin, som har uppkommit under de senaste åren,
har kommittén i sitt arbete eftersträvat en koncentration av insatserna till
stöd åt regleringskassorna, kombinerad med åtgärder för att underlätta en
begränsning av produktionen. Till de senare hör också att kommittén i särskild
ordning har verkat för en viss omläggning av principerna för äldrestödet,
så att det bättre anpassas till småföretagares, bl. a. jordbrukares med
små brukningsenheter, förhållanden.
En utgångspunkt för prisregleringen under den nu löpande tvåårsperioden
var, att det svenska jordbrukets utveckling i hög grad kommer att påverkas
av resultaten av de pågående strävandena att avveckla handelshindren
och utvidga det ekonomiska samarbetet mellan länderna. En sådan
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1969
prissättning på och prisreglering för jordbrukets produkter borde eftersträvas,
att ett eventuellt inträde i en större marknad ej försvårades.
Denna målsättning bör enligt kommittén gälla även för den nya prisperioden.
Härvid är att märka, att den prisnivå som fastställts för den gemensamma
jordbruksmarknaden inom EEC, visat sig ha en starkt produktionsstimulerande
effekt. Detta torde komma att framtvinga motåtgärder i syfte
att åstadkomma produktionsbegränsning. EEC-kommissionen har framlagt
nya program med sikte på prissänkning och strukturrationalisering. Dessa
program har ännu ej antagits av de beslutande instanserna, men situationen
ger i varje fall anledning att förmoda, att man inom EEC under de
närmaste åren inte endast kommer att hålla tillbaka prisutvecklingen utan
att man även — för vissa produkter — kommer att sänka priserna. Nu angivna
förhållanden har utgjort en bakgrund för kommitténs arbete.
Prisregleringens utformning
Kommitténs förslag rörande prisregleringen för tiden den 1 juli 1969—
den 30 juni 1971 avser jordbruksprodukter i allmänhet och för tiden den 1
juli 1969—den 30 juni 1974 sockernäringen. Förslagen har biträtts av jordbrukets
förhandlingsdelegation och statens jordbruksnämnds konsumentdelegation
i fråga om jordbruksprodukter i allmänhet och av företrädare
för betodlarna, Svenska Sockerfabriks AB och konsumentdelegationen i
fråga om sockernäringen.
I fråga om den allmänna bakgrunden för förslagen om jordbruksprodukterna
i allmänhet har priskommittén och jordbrukets förhandlingsdelegation
enats om följande uttalande:
Parterna är överens om, att en sådan produktionsutveckling måste eftersträvas
att svårsäljbara överskott undviks. Med hänsyn till bl. a. skördevariationerna
kan dock för vissa varor överskott inte helt undvikas, om
produktionen skall upprätthållas på sådan nivå, att beredskapen kan tryggas.
Inom ramen för de resurser, som man av beredskapsskäl bör kvarhålla
i jordbruket, bör näringen ha frihet att utforma produktionsstrukturen för
att tillvarata komparativa fördelar inom olika marknadsbildningar (Nordek,
EEC eller liknande).
En förbättrad produktionsbalans förutsätter, att en viss omläggning och
anpassning sker av produktionen till avsättningsutrymmet. Härför erfordras
aktiva insatser i linje med principerna i 1967 års riksdagsbeslut om jordbrukspolitiken.
Även med hänsyn till den fortgående avkastningsökningen — såval per
arealenhet som per djurenhet — behövs ett successivt frigörande av resurser,
som nu finns inom jordbruket. När det gäller frigörande av arbetskraft
måste förutsättas, att realistiska alternativ erbjuds. En påskyndad avgångstakt
förutsätter energiska insatser från statsmakternas sida för att
genom arbetserbjudanden eller på annat sätt trygga försörjningen för dem
som lämnar näringen. Detta kan bl. a. ske genom arbetsmarknads- och
lokaliseringspolitiska åtgärder i de delar av landet, där jordbruksproduk
-
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1969
tionen är vikande, samt genom att äldrestödet görs effektivare än hittills.
Förslag om anpassning av äldrestödet till bl. a. jordbrukarnas speciella förhållanden
kommer att föreläggas 1969 års riksdag. Under dessa förutsättningar
har jordbrukets organisationer förklarat sig beredda att med upplysning
och rådgivning underlätta den fortsatta omställningen och strukturrationaliseringen
inom näringen.
Kommittén föreslår inte några ändringar i tillämpningen av nuvarande
principer med mittpriser och prisgränser samt inom prisgränserna fasta
införselavgifter för vissa viktigare varor. De normalinförselavgifter, som
nu gäller, föreslås bli överförda till den nya regleringsperioden, i den mån
inte annat på särskilda punkter framgår av det följande. Detsamma gäller
utgående kompensationsavgifter och s. k. interna avgifter. Om priset på en
vara sjunker under nedre prisgränsen till följd av fallande världsmarknadspriser,
skall det svenska priset liksom hittills stödjas genom tillfällig
höjning av införselavgift och i undantagsfall genom kvantitativ importreglering.
Har undre prisgränsen passerats till följd av onormal produktionsutveckling
inom landet och import av betydelse inte förekommer, bör
viss återhållsamhet dock kunna iakttas med dessa åtgärder. Då den övre
prisgränsen passeras, skall liksom nu införselavgiften minskas, exportavgift
kunna påläggas och i undantagsfall kvantitativ exportreglering införas.
En justering av de föreslagna mittpriserna, prisgränserna och införselavgifterna
föreslås (utom beträffande socker och fabrikspotatisprodukter)
ske per den 1 juli 1970. Till grund för justeringen skall — i huvudsaklig
överensstämmelse med vad som gällt under nu löpande prisregleringsperiod
— i princip läggas utvecklingen av den allmänna prisnivån under det gångna
regleringsåret, mätt med statistiska centralbyråns konsumentprisindex.
Detta index bör därvid vara rensat från inverkan av indirekta skatter, av
bostadskostnader (exld. bränsle och lyse) samt av sådana prisändringar
i livsmedelsposten som registreras i jordbruksnämndens producentprisindex
eller det av jordbruksnämndens indexkommitté föreslagna nya prisregleringsindex.
Det belopp, som skall tillföras jordbruket genom höjda införselavgifter,
beräknas på bas av utvecklingen av sålunda rensat konsumentprisindex
under tolvmånadersperioden mitten april 1969—mitten april 1970. Mittpriser
och prisgränser justeras på samma sätt som hittills med ledning av
införselavgiftsändringarna. Indexutfallet appliceras på jordbrukets totala
intäkter (exkl. sockerbetor och fabrikspotatisprodukter), räknade med utgångspunkt
från den under första regleringsåret rådande mittprisnivån.
Förutom till utvecklingen av konsumentprisindex skall hänsyn kunna tas
till sådana av särskilda omständigheter föranledda väsentliga förskjutningar
i den allmänna utvecklingen av världsmarknadspriserna som påverkar de
svenska jordbrukspriserna och som bedöms bestå under längre tid.
Det totalbelopp, som skall tillföras jordbruket för regleringsåret 1970/71,
bör fördelas mellan de olika varuslagen (exkl. sockerbetor och fabrikspota
-
12
Kiingl. Maj:ts proposition nr 107 år 1969
tisprodukter) bl. a. med hänsyn till önskemål om produktionens utveckling
och inriktning, rationaliseringsutvecklingen i jordbruket samt prisutvecklingen
inom EEG. Fördelningen på olika varuslag skall så långt möjligt ske
på sådant sätt att jordbruket bedöms erhålla avsedd inkomstförbättring.
Förslaget till fördelning av det totalbelopp, som skall tillföras jordbruket,
bör enligt kommittén läggas fram senast den 15 februari 1970 av jordbruksnämnden
efter överläggningar med jordbrukets förhandlingsdelegation och
jordbruksnämndens konsumentdelegation.
Justeringen av prisnivån den 1 juli 1970 förutsätts bli prövad av Kungl.
Maj :t och riksdagen. Eftersom fördelningsförslaget i februari 1970 delvis
måste bygga på en prognos för indexutvecklingen, bör dock därvid jordbruksnämnden
bemyndigas att efter överläggningar med delegationerna i
juni 1970 göra de korrigeringar av mittpriser, prisgränser och införselavgifter,
som kan behövas till följd av avvikelser mellan prognos och faktiskt
indexutfall.
Spannmål, fodermedel m. m.
Kommittén erinrar om att spannmålsskördarna under 1960-talet, med
enstaka undantag, varit av stort omfång. De båda senaste årens rekordstora
skördar har medfört svåra påfrestningar på spannmålsregleringens ekonomi
och har nödvändiggjort en successiv sänkning av inlösenpriserna för brödsäden.
Sålunda har de definitiva inlösenpriserna för 1967 och 1968 års
skördar av brödsäd legat 2:50 resp. 6:50 kr. per dt lägre än inlösenpriset
för 1966 års skörd. För fodersäd har däremot hittills fastställts
ett stödpris som ej ändrats med hänsyn till skördeutfallet. För att man i
fortsättningen skall kunna vid behov anpassa stödpriset för fodersäd efter
skördens storlek m. in., föreslås att systemet med preliminära och definitiva
priser införs även här. Förslaget, vilket närmare utvecklas i det
följande, innebär att stödpriserna för fodersäd av 1969 och 1970 års skördar
skall vara endast preliminära samt att justering skall kunna ske i samband
med att regleringsföreningen Svensk spannmålshandel fastställer de
definitiva inlösenpriserna för resp. års skörd av brödsäd.
Ett av Svensk spannmålshandel framlagt och av statens jordbruksnämnd
tillstyrkt förslag till lcvalitetsbestämmelser i fråga om prisreglering för
spannmål innebär bl. a. att såväl inlösen- som stödpriser skall avse vara
med en vattenhalt av 15 % mot f. n. 16,5 %. Förslaget behandlar vidare prisjustering
med hänsyn till rymdvikt och proteinhalt. Dessa förslag, som kommittén
förordar, innebär totalt en skärpning av kvalitetskraven, motsvarande
en prissänkning för odlaren av 1 kr. per dt. Detta måste beaktas vid
bedömningen av de i det följande föreslagna inlösen- och stödpriserna.
Kommitténs förslag om priserna för brödsäd och fodersäd innebär i övrigt
följande. De preliminära inlösenpriserna för brödsäd av 1969 och 1970
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1969
års skördar fastställs till 52 kr. per dt. Vid fastställande av definitiva inlösenpriser
för vete och råg skall nu gällande regler tillämpas. I syfte att
tillföra medel till spannmålsregleringen skall förmalningsavgiften den 1 juli
1969 höjas med 1 kr. per dt till 19: 75 kr. per dt för vete och 15: 50 kr. per
dt för råg. Om den allmänna prisutvecklingen i landet motiverar ändring av
mittpris, prisgränser och införselavgifter för andra produkter fr. o. m. den
1 juli 1970, kan eventuellt erforderliga ändringar på brödsädsområdet ske
endast genom justering av förmalningsavgifterna.
För korn och havre av 1969 och 1970 års skördar föreslås bli fastställda
preliminära stödpriser om 49 resp. 45: 50 kr. per dt. Detta innebär en reell
sänkning av fodersädspriserna med 3 kr. per dt. I syfte att eliminera härav
föranledd lönsamhetsförbättring för fläsk- och äggproduktionen skall en
häremot svarande justering av slaktdj ursavgifterna för svin vidtas resp.
tilldelningen av regleringsmedel till äggregleringen minskas till vad som
är oundgängligen nödvändigt. De regleringsmedel, som genom dessa åtgärder
blir tillgängliga, skall disponeras för spannmålsregleringen. De definitiva
stödpriserna bestäms varje år efter samma principer som för brödsäd. Detta
innebär bl. a. att de definitiva priserna inte får överstiga de preliminära. Å
andra sidan bör en eventuell sänkning av det preliminära stödpriset såvitt
möjligt begränsas till 2 kr. per dt. Svensk spannmålshandel har att avge
förslag till jordbruksnämnden rörande de definitiva stödpriserna för fodersäd.
Innebär nämndens beslut i prisfrågan att de definitiva stödpriserna
blir lägre än de preliminära skall jordbruksnämnden äga möjlighet att efter
samråd med delegationerna genomföra en mot sänkningen svarande höjning
av slaktdj ursavgifterna för svin samt i detta fall även för nötkreatur.
De medel, som inflyter till följd av sådan avgiftshöjning, skall tillföras
spannmålsregleringen.
Om skörden av spannmål såväl år 1969 som år 1970 skulle avsevärt understiga
normskörd, bör prissättningen på spannmål för regleringsåret 1970/71
kunna omprövas. Det bör ankomma på statens jordbruksnämnd att besluta
härom.
Vid utgången av innevarande regleringsår beräknas Svensk spannmålshandels
regleringskassa visa ett underskott på ca 100 milj. kr. Genom i det
föregående redovisade föreslagna åtgärder kommer vid normal skörd detta
underskott att kunna avvecklas på två år. Vid en spannmålsskörd av samma
storlek som år 1968 kommer ytterligare underskott ej att uppstå.
Enligt den internationella konventionen om livsmedelshjälp utgör Sveriges
leveransåtagande 54 000 ton vete per år för tiden den 1 juli 1968—den 30
juni 1971 (prop. 1967: 156, s. 81). För ändamålet har för innevarande budgetår
beräknats 22 milj. kr. under sjunde huvudtitelns reservationsanslag
Multilateralt finansiellt utvecklingsbistånd.
Överenskommelse har träffats med Internationella livsmedelsprogrammet
(WFP) om dess medverkan i administrationen av den svenska hjälpen.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1969
Sverige har åtagit sig att bestrida kostnaderna för frakt m. m. av den
svenska spannmålshjälpen till resp. mottagarland, ehuru någon skyldighet
för givarlandet att svara för dylika kostnader inte föreligger.
På begäran av WFP fullgörs en del av hjälpåtagandet i form av mjöl.
På mottagarländernas begäran har vid förmalningen tillämpats en förhållandevis
hög utmalningsgrad, varigenom erhållits en produkt som väl
svarar mot konsumenternas vanor och behov i dessa länder. Arrangemanget
med mjölleveranser som även har tillämpats av vissa andra givarländer,
har rönt stor uppskattning hos mottagarländerna. Det har givit hjälpen
mera reell innebörd, då det nämligen ofta har visat sig förenat med svårigheter
för mottagarländerna att omhänderta, hantera och inom rimlig
tid förmala spannmålen.
Det torde enligt kommittén inte vara realistiskt att räkna med att mottagarländerna
själva skall kunna betala kostnaderna för förmalningen i
Sverige, trots att de svenska kvarnarna för denna förmalning jämfört med
kommersiell tillverkning av mjöl har betingat sig en väsentligt reducerad
ersättning.
Då det inte heller är rimligt att belasta den inhemska spannmålsregleringen
med dessa förmalningskostnader, föreslås att desamma liksom fraktkostnaderna
m. m. får bestridas av det ovannämnda anslaget. Vid ett antagande
att högst hälften av det svenska bidraget enligt konventionen kommer
att fullgöras i form av mjölleveranser kan merkostnaden beräknas till
ca 1,5 milj. kr. per år. Den nu anmälda frågan om ersättning för mjölleveranser
ingår inte i den träffade uppgörelsen.
På köpfodermedelsområdet har under nu löpande regleringsår importen
av proteinrika foderbaljväxter ökat. Exempel härpå är åkerhönor, som
f. n. inte omfattas av jordbruksregleringen och som är tullfria. Vidare anses
stora möjligheter föreligga till import för utfodringsändamål av oljehaltiga
frön och frukter, som ävenledes är avgiftsfria när de används som
foder. Såsom framgår av kommitténs förslag under det avsnitt, som behandlar
dispositionen av tillgängliga regleringsmedel, skall ca 10 milj. kr.
få användas för utvecklingsarbete och försöksverksamhet rörande bl. a.
möjligheterna till ökad användning av inhemskt proteinfoder. Förutsättningarna
för en inhemsk odling av proteinrika foderbaljväxter har härvid
bedömts som gynnsamma. Med hänsyn till angivna förhållanden och
eftersom import av nämnda växtslag leder till ett ökat överskott av inhemsk
foderspannmål, som måste avsättas med stora exportkostnader, är det ur
prisregleringssynpunkt angeläget, att den aktuella importen avgiftsbelastas.
Kommittén föreslår därför, att foderbönor och -ärter samt andra slag
av foderbaljväxter (stat. nr 07.05.005 och 009) införs under jordbruksregleringen
och avgiftsbeläggs. Vidare bör sådana oljehaltiga frön och frukter,
som importeras för annat ändamål än för fettutvinning, beläggas med införselavgift.
Dessutom föreslås vissa höjningar av införselavgifterna för me
-
15
Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1969
lass och oljekraftfoder m. in. I en särskild tabell lägger kommittén fram förslag
till avgiftsgränser och avgifter för ifrågavarande produkter. Med hänsyn
till att melass används bl. a. som råvara för tillverkning av pressjäst bör
jordbruksnämnden få medge restitution av införselavgiften eller del därav
om det skulle visa sig att den högre avgiftsbeläggningen av melass påtagligt
ändrar förutsättningarna för inhemsk jästtillverkning.
Kommittén föreslår vidare att jordbruksnämnden erhåller uppdrag att
närmare utreda den kvalitetsmässiga effekten på animalieprodukterna av
stor inblandning av fisk- och sillmjöl i foderblandningar. Leder utredningen
till att sådan inblandning bör begränsas bör enligt kommitténs mening
nämnden lägga fram förslag till härför erforderliga författningsbestämmelser.
Prisregleringen för ärter och bönor tjänliga till människoföda föreslås
kvarstå i sin nuvarande utformning. Detta innebär, att prissättningen på
ärter och bönor även i fortsättningen skall styras av införselavgifter men ej
av prisgränser. För ärter föreslås införselavgiften höjd från nuvarande 20
till 25 kr. per dt, medan den för bönor föreslås vara oförändrad, 60 kr. per
dt.
Av de medel som får disponeras för upplysningsverksamhet förordar
kommittén, att högst 750 000 kr. efter jordbruksnämndens närmare bestämmande
får disponeras för stöd åt utvecklingen av konservväxtodlingen under
regleringsåret 1969/70. Stöd av minst samma omfattning bör utgå under
regleringsåret 1970/71.
Kommittén anser vidare, att det stöd åt odlingen av vallväxtfrö, som försöksvis
införts i och med regleringsåret 1968/69, bör utgå även under
regleringsåret 1969/70. Stöd av minst samma omfattning bör utgå även under
regleringsåret 1970/71.
Som förstärkning av regleringsekonomin på oljeväxtområdet föreslås att
regleringsföreningen Sveriges oljeväxtintressenter av införselavgiftsmedel
inom det belopp som skall tillföras regleringsföreningarna erhåller ytterligare
6 milj. kr. utöver det förut beräknade normalbeloppet av 55 milj. kr.
Denna åtgärd kommer att göra det möjligt att något begränsa den sänkning
av nuvarande pris på oljeväxtfrö, som för regleringsåret 1969/70 blir nödvändig
med hänsyn till den svaga regleringsekonomin och ökningen av odlingens
omfattning. I övrigt föreslår kommittén ej nu några ändringar i
prisregleringen i fråga om fettvaror och margarin.
Socker
Skördarna av sockerbetor har varit stora. Hektaravkastningen under år
1968 var sålunda den högsta som noterats i vårt land. Med nuvarande utformning
av sockerregleringen har detta medfört svåra påfrestningar på sockerregleringsfonden.
Denna hade vid ingången av regleringsåret 1968/69 en be
-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1969
hållning av ca 8 milj. kr. men beräknas vid regleringsårets slut ha ett underskott
på drygt 50 milj. kr. Vid överläggningarna angående sockerregleringen
har därför återuppbyggnad och stabilisering på längre sikt av sockerregleringsfonden
framstått som en central fråga. En annan faktor som
beaktats är Sveriges anslutning till det internationella sockeravtalet.
Förslaget till utformning av sockerregleringen för tiden efter den 30 juni
1969 bygger på de av Kungl. Maj :t och riksdagen år 1967 godkända riktlinjerna
för en begränsning av den inhemska sockerbetsodlingen till 40 000 ha och
en fortsatt anpassning av den svenska sockernäringens villkor till EEC:s
prisnivå. Förslaget innebär följande tillägg och ändringar av nuvarande regler,
vilka i övrigt skall gälla oförändrade under den nya regleringsperioden.
1. Regleringsperioden skall omfatta fem år eller tiden fr. o. m. den 1 juli
1969 t. o. m. den 30 juni 1974. En femårsperiod har bedömts erforderlig
bl. a. för att man skall hinna uppnå den åsyftade stabiliteten i regleringsekonomin,
vartill kommer sockernäringens ökade möjligheter till långsiktsplanering
av verksamheten.
2. Betodlingen skall begränsas till mera exakt 40 000 ha. För att förhindra
överodling skall kontrollmätning ske i väsentligt ökad omfattning av enskilda
brukningsenheters sockerbetsareal. Kostnaderna härför, som beräknas
till ca 250 000 kr., skall betalas av regleringsfonden. Skulle av kontrollmätning
framgå att överodling föreligger, skall betorna från överodlad
areal betalas med världsmarknadspris enligt de regler som framgår av
punkt 3 b) nedan.
3. a) Grundpriset för en årlig betskörd, som motsvarar högst 230 000 ton
färdigt socker, skall vara 9: 40 kr. per dt betor med en sockerhalt av 16 %.
b) För den del av betskörden, som motsvarar en sockerproduktion utöver
230 000 ton färdigt socker, skall betalning utgå i viss relation till gällande
världsmarknadspris på färdigt socker, sådant det kommer till uttryck
i den notering som ligger till grund för den svenska sockerregleringen. Odlarna
skall dock av fondmedel erhålla så stor tilläggsbetalning, att betgrundpriset
blir 4: 78 kr. per dt för den kvantitet betor som motsvarar sockerproduktionen
upp till 241 500 ton. Betor från överodlad areal enligt punkt 2
skall betalas efter samma grunder som gäller för sådana betor, vilka motsvarar
en produktion som överstiger 241 500 ton färdigt socker.
c) De i a) och b) angivna grundpriserna skall sammanvägas och justeras
med hänsyn till varierande sockerhalt m. m. enligt nu tillämpade regler.
Priset skall inte justeras med hänsyn till eventuella regelutlösningar på jordbrukets
område.
4. Bolagets ersättning för tillverkning av svenskt socker minskas med 18
öre per kg färdigt socker för den del av produktionen som överstiger 212 500
men inte 230 000 ton. För produktion som överstiger 230 000 ton utgår bolagets
ersättning — i likhet med betalning för överodling inom EEC — i viss
relation till gällande världsmarknadspris på socker, sådant detta kommer
17
Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1969
till uttryck i den notering, som ligger till grund för den svenska sockerregleringen.
För den kvantitet varmed produktionen understiger 212 500 ton
skall bolaget erhålla en ersättning med 18 öre per kg.
5. De besparingar som uppstår till följd av ändringar av betpriset enligt
punkt 3 och av bolagets ersättning enligt punkt 4 skall oavkortade tillföras
sockerregleringsfonden.
6. Om införselavgifterna för melass, betfor o. d. höjs, skall sådan prishöjning
genomföras på den svenska marknaden, som i anslutning till avgiftshöjningen
är marknadsmässigt möjlig. Prishöjningen skall avse även
pris till betodlare. De ökade intäkter som följer av prishöjningen skall likaledes
oavkortade tillföras sockerregleringsfonden.
7. De nämnda justeringarna av den nuvarande inhemska sockerregleringen
förutsätts inte komma att påverka utförsäljningspriset på socker i
stigande riktning.
8. Bolaget har — mot bakgrunden av den produktionsavgift, som sockerindustrin
i EEC har att erlägga vid produktion som överstiger garantikvoten
— förbundit sig att före den 1 juli 1969 tillföra sockerregleringsfonden
ett belopp av 8,1 milj. kr.
9. Om sockerregleringsfonden vid något av de närmaste fyra regleringsårens
slut uppnår en behållning av minst 10 milj. kr., skall överläggningar
kunna tas upp om anpassningen av betpris och förädlingsersättning i Sverige
till de villkor som gäller inom EEC. Härvid skall som utgångspunkt användas
de beräkningar, som låg till grund för betpris och förädlingsersättning
i samband med 1968 års svenska skörd.
10. Inträder under regleringsperioden förändringar inom EEC beträffande
villkoren för betodlare och sockerindustri, skall överläggningar kunna
tas upp även angående anpassningen av de svenska villkoren härtill. Likaså
skall överläggningar med jordbruksnämnden kunna tas upp om väsentliga
förändringar i de grundläggande villkoren för den svenska sockernäringen
skulle inträffa under regleringsperioden.
11. Om prisspänningen på världsmarknaden mellan råsocker och färdigt
socker — t. ex. genom att EEC inte ansluter sig till det internationella sockeravtalet
— blir sådan, att import av råsocker för raffinering inte blir ekonomiskt
möjlig vid fortsatt användning av Paris-börsens notering som prisunderlag
för den svenska sockerregleringen, skall överläggningar kunna
tas upp med jordbruksnämnden om justering av ersättningen för raffinering
av importerat socker. Härvid förutsätts, att sådan justering skall få påverka
priset endast på bitsocker och andra specialkvaliteter. Sker raffinering av
importerat vitsocker skall samma ersättning utgå som vid raffinering av
råsocker och införselavgiften skall jämkas med hänsyn till utbytesförlusten.
För att genomföra prisclearingen av socker intill dess regleringsfonden
återuppbyggts föreslår kommittén, att jordbruksnämnden såsom förvaltare
av fonden skall från utgången av juni 1969 få disponera en rörlig kredit
2 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 107
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1969
hos riksgäldskontoret på högst 40 milj. kr. Krediten bör löpa med ränta som
skall belasta sockerregleringsfonden.
Det bör ankomma på jordbruksnämnden att vidta de regleringsåtgärder
som behövs för att genomföra förslaget ävensom att meddela beslut i frågor,
som kan komma att aktualiseras genom tillämpning av punkterna 9, 10
och 11 ovan.
Potatis och potatisprodukter
Jordbrukspriskommittén anser inte några ändringar i nuvarande regleringsanordningar
för matpotatis f. n. vara nödvändiga, ej heller för de produkter
som framställs ur matpotatis (tulltaxenr 11.05, ur 19.02 och 20.02).
Till stöd för att utveckla odlingen av utsädespotatis föreslår kommittén att
högst 200 000 kr. får tas i anspråk av de medel som får disponeras för upplysningsverksamhet.
Potatisindustriutredningen föreslog i sitt betänkande (Stencil Jo 1966: 15)
att gränsskyddet för stärkelse — efter en viss, ganska kraftig initialsänkning
— under vart och ett av de följande fem åren skulle sänkas med 3—4
öre per kg. 1966 års jordbrukspriskommitté, vars förslag senare antogs av
riksdagen (prop. 1967: 95, JoU 25, rskr 280), förordade en sänkning med 22
öre per kg för de två regleringsåren 1967/68 och 1968/69. Eftersom det av
marknadsmässiga skäl bedömts vara bättre med mera sällan återkommande
större sänkningar än med täta, mindre sådana, föreslås nu en sänkning av
gränsskyddet för all stärkelse med 5 öre per kg den 1 juli 1969. Enligt kommitténs
mening bör de därigenom erhållna nivåerna för gränsskyddet på
detta område kvarstå oförändrade under tvåårsperioden. Frågan om gränsskyddets
höjd efter den 30 juni 1971 bör tas upp till förnyat övervägande.
Mittpriset för potatisstärkelse bör undergå samma ändring som införselavgiften
och prisgränserna bör justeras i anslutning därtill.
Jordbruksnämnden bör, om så bedöms behövligt för att trygga avsättningen
av stärkelse, ha rätt att ta ut högre tillverkningsavgift för stärkelse
än vad som nu sker. Kommittén föreslår därför, att sådan tillverkningsavgift
får bestämmas till högst 10 öre per kg ren stärkelse mot f. n. högst 6,5
öre. En eventuell ändring av denna avgift skall inte påverka kompensationsavgifterna
på stärkelseområdet.
Vid en översyn av införselavgifterna på glgkos, som företagits inom jordbruksnämnden
och regleringsföreningen Stärkelse- och bränneriintressenter,
ekonomisk förening, har framkommit, att dessa avgifter bör kunna sänkas
med 16 öre per kg. Eftersom dessutom råvarupriset vid ett genomförande
av ovanstående förslag torde komma att sjunka med 5 öre per kg, föreslås
för de nästkommande två regleringsåren att införselavgiften för glykos
sänks sammanlagt med 21 öre per kg.
Kommittén föreslår vidare, att kemiskt ren glukos (stat. nr 17.02.102)
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1969 19
förs över till jordbruksregleringen och beläggs med samma införselavgift
som motsvarande icke kemiskt rena vara. Fram till den 1 januari 1959 omfattades
druv- och stärkelsesocker (glukos, glykos), oavsett renheten, av den
svenska jordbruksregleringen. Vid nämnda tidpunkt infördes en ny svensk
tulltaxa baserad på den s. k. Brysselnomenklaturen. I denna gjordes skillnad
mellan kemiskt ren vara (glukos) och annan vara (glykos). Förstnämnda
vara, vilken då nästan uteslutande användes vid framställning av läkemedel,
ansågs inte böra falla under jordbruksregleringen. Den belädes med 12 %
tull i likhet med flertalet organiska renkemikalier. Genom ändring i Brysselnomenklaturen
sammanfördes den 1 januari 1965 den kemiskt rena glukosen
med de mindre rena produkterna. Orsaken härtill var bl. a. att varan
i ökad omfattning kommit att användas inom livsmedels- och konfektyrmdustrierna.
I EFTA har den kemiskt rena varan tidigare betraktats som
industrivara men den bedöms, efter det att Brysselnomenklaturen ändrats,
nu såsom jordbruksvara.
Kommittén framhåller, att kemiskt ren glukos torde vid tullbehandlingen
vara svår att skilja från den icke kemiskt rena varan och den blir med gränsskyddets
nuvarande utformning avsevärt billigare i Sverige än icke kemiskt
ren vara. Prisrelationen utomlands är den omvända. Till följd därav finns
en tendens att den icke kemiskt rena varan trängs undan från områden, där
den haft sin naturliga användning.
Om den kemiskt rena glukosen beläggs med avgift, bör den bli föremål
för sådan prisutjämning som sker till följd av EFTA-överenskommelsen
enligt samma villkor som nu gäller för den icke kemiskt rena varan.
Enligt kommitténs förslag bör följande införsel- och kompensationsavgifter
utgå för nedan nämnda former av stärkelse och produkter därav.
Stat. nr
Varuslag
Införsel- avgift,
kr./dt
Kompensations-
avgift,
kr./dt
07.06.001
Maniok- och arrowrot.........
81
11.06.000
Mjöl och gryn, framställda direkt av sago, av
maniok-, arrow- eller salepsrot eller av andra
till tulltaxenr 07.06 hänförliga rötter, stam- el- ler rotknölar............
81
11.08.100, 905
Majsstärkelse, annan stärkelse........
81
_ •
400
Potatisstärkelse ..............
49
4-
902, 903
Vetestärkelse, risstärkelse..........
49
17.02.102
Glukos, kemiskt ren ..........
98
9: —
103
» , annan, i fast form (glykos)..........
98
_
9: —
200
» , annan, flytande (glykos)..........
86
_
4: 10
19.04.000
Gryn och flingor, framställda av tapioka-,
sago-, potatis- eller annan stärkelse.........
81
—
Prisregleringen för fabrikspotatis m. m. föreslås i övrigt utformad efter
samma principer som de nu gällande.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1969
Mjölk och mejeriprodukter
Kommittén framhåller, att den för innevarande prisregleringsperiod kalkylerade
nedgången i mjölkinvägningen med 4 % per år inte har kommit
till stånd. Som följd härav har det inte blivit möjligt för mjölkproducenterna
att få den avsedda förbättringen av avräkningspriset, vilken beräknades
till 2,5 öre per kg under första och till ytterligare 2 öre under andra
året. Under regleringsåret 1967/68, då invägningen gick ned med ca 1 %
uttryckt i mjölkfett, steg avräkningspriset visserligen med ca 4 öre i stället
för kalkylerade 2,5 öre per kg. Denna prishöjning uppnåddes emellertid till
stor del på grund av särskilda omständigheter, som ej var förutsatta vid tidpunkten
för prisöverläggningarna.
Smörpriset kunde således höjas till garantiprisnivån redan i augusti 1967,
vilket medverkade till att regleringsfondens ingående behållning den 1 september
1967 blev väsentligt större än man tidigare kalkylerat med. Vidare
tillfördes regleringsfonden vissa extra införselavgiftsmedel för fodermedel
som kompensation för en inträffad höjning av oljekraftfoderpriserna, vilken
beräknades öka mjölkproduktionens kostnader med ca 3/4 öre per kg.
Slutligen togs praktiskt taget hela det för de båda regleringsåren till garanti
för smörpriset avsatta beloppet av 16,5 milj. kr. i anspråk för att bestrida
kostnaderna för en smörrealisation i juni 1968. För innevarande år förutses
att avräkningspriset går ned med ca 2 öre.
För att göra en viss förbättring av avräkningspriset på mjölk möjlig
under den kommande prisregleringsperioden föreslår kommittén höjningar
av vissa produktpriser. I fråga om konsumtionsmjölk, som är standardiserad
till en fetthalt av 3 % och som distribueras i detalj handelsförpackning,
förordas ej annan ändring än att i malmöområdet priset till följd av redan
inträffade ökade distributionskostnader får höjas med 1 öre per kg. I fråga
om tilläggspris för skilda förpackningstyper skall jordbruksnämnden liksom
hittills få besluta. För konsumtionsmjölk, som säljs som s. k. lösmjölk till
storförbrukare och som sålunda distribueras i annat emballage än detaljhandelsförpackningar,
skall det nuvarande partipriset kunna höjas med
högst 5 öre per kg.
För skummjöllc föreslår kommittén en böjning av den övre prisgränsen
med 8 öre per kg eller till 53 öre per kg. Förslaget innebär att partipriset
blir ungefärligen lika med vad som tillämpades före den 1 september 1967.
För tjock grädde och tunn grädde kan en prishöjning i storleksordningen
25 resp. 10 öre per kg genomföras utan ändring av gränsskyddet. Likaså
kan priset på s. k. lösgrädde, som säljs till storförbrukare och som distribueras
i annat emballage än detaljhandelsförpackningar, höjas med 10 öre
per kg.
Genom en höjning av införselavgiften för ost med 15 öre per kg förutsätts
priset på ost komma att stiga med samma belopp. I konsekvens härmed
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1969 21
ändras mittpriset till 673 öre samt prisgränserna till 604 resp. 742 öre per
kg
Före
den 1 september 1967 utgick införselskyddet för smältost i form av
en kompensationsavgift. Avgiften hade i enlighet med gällande regler hållits
oförändrad vid de regelutlösningar som förekommit sedan den 1 september
1959, samtidigt som införselavgiften för hårdost och dessertost undergått
justeringar, som sammantagna medfört en höjning av införselskyddet med
97 öre per kg. Kommittén förordar att den nuvarande införselavgiften för
smältost av 20 öre den 1 juli 1969 höjs till 93 öre per kg.
I fråga om torrmjölk förordar kommittén en höjning av införselavgifterna
med 30 öre per kg. Detta innebär att mittpris, prisgränser och införselavgift
för mager och fet torrmjölk den 1 juli 1969 fastställs till följande belopp
(öre/kg).
Torrmjölk
Mager
Fet
Övre prisgräns.........
....... 354
574
Mittpris...............
....... 310
510
Nedre prisgräns .......
....... 266
446
Införselavgift..........
....... 210
240
De intäkter, som mejerierna beräknas erhålla genom de föreslagna prishöjningarna
på skummjölk, grädde och ost, förutsätts kunna bli utjämnade
genom höjda tillverknings- och försäljningsavgifter. I övrigt förutsätts
avgiftsnivån hållas oförändrad under regleringsåret 1969/70. Jordbruksnämnden
bör dock liksom under innevarande prisregleringsperiod ha möjlighet
att justera utjämningsavgifterna med hänsyn till ändrat kostnadsläge
inom mejeriindustrin ävensom med hänsyn till mindre avvikelser i
förhållande till det förutsatta prisläget.
För regleringsåret 1969/70 har förutsatts att mjölkregleringen av införselavgiftsmedel
inom ramen tillförs ytterligare 10 milj. kr. Av införselavgiftsmedel
utom ramen skall mjölkregleringen liksom hittills tillföras 25
milj. kr. för fortsatt nedsättning av priset på konsumtionsmjölk samt därutöver
20 milj. kr. för att allmänt förstärka medelstillgången i regleringskassan.
Slutligen skall såsom ett engångsbelopp mjölkregleringen tillföras
12 milj. kr. av från tidigare regleringsår kvarstående införselavgiftsmedel.
För regleringsåret 1970/71 förutsätts samma tilldelning av införselavgiftsmedel
utanför ramen som regleringsåret 1969/70 med undantag för nyss
nämnt engångsbelopp.
Den påbörjade avvecklingen av det allmänna mjölkpristillägget skall slutföras
på så sätt att det pristillägg av budgetmedel, som under regleringsåret
1968/69 utgår med 25 öre per kg mjölkfett, upphör den 30 juni 1969.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1969
De villkor, som nu är knutna till rätten att erhålla allmänt mjölkpristilllägg,
bör fr. o. m. den 1 juli 1969 gälla beträffande rätten att få utjämningsbidrag
från regleringskassan.
Av budgetmedel bör enligt kommitténs mening mjölkregleringskassan för
regleringsåret 1969/70 erhålla ett engångstillskott av 30 milj. kr. För regleringsåret
1970/71 skall således ej några budgetmedel tillföras kassan.
I det föregående föreslagna prisändringar och medelsdispositioner beräknas
göra det möjligt att för regleringsåret 1969/70 höja avräkningspriset
till jordbrukarna för mjölk med 1,5 å 2 öre/kg. Kommittén vill dock understryka
att utvecklingen av avräkningspriset liksom hittills blir beroende av
mjölkproduktionens utveckling och konsumtionsutvecklingen inom landet
i fråga om mjölk och mjölkprodukter.
Kommittén har ■säd sina överläggningar med företrädare för jordbruket
och konsumentdelegationen haft ingående diskussioner om produktutveckling
i fråga om mjölkprodukter och om näringsfysiologiska synpunkter på
prissättningssystemet inom mjölksektorn. Härvid har även expertis från
statens institut för folkhälsan deltagit. Med anledning härav föreslår kommittén
att en särskild utredning tillkallas för att mot bakgrunden av det
anförda förutsättningslöst överväga den fortsatta utformningen av prissättningssystemet
på mjölk och mjölkprodukter. I utredningens uppdrag bör
ingå att ta upp frågan om avgiftsbeläggning av s. k. imiterade mjölkprodukter
och prissättningen i fråga om mjölkpulver och skummjölk till human
konsumtion och till foder. I utredningen bör ingå förutom representanter
för jordbruket, konsumenterna och myndigheterna även expertis på
folkhälsofrågor. Den bör bedriva sitt arbete så att dess resultat kan beaktas
vid ställningstagandet till prissättningen på mjölk och mjölkprodukter för
regleringsåret 1970/71.
Till kommittén har överlämnats en promemoria (Stencil Jo 1968: 8) med
utredning och förslag rörande mejeriorganisationens marknadsreglerande
åtgärder för mjölk och mejeriprodukter. Den verkställda utredningen gäller
sambandet mellan mejeriorganisationens marknadsreglerande åtgärder
och den statliga prisregleringen samt därav följande hinder mot att marknadsregleringarna
såsom konkurrensbegränsningar underkastas de näringsfrihetsvårdande
myndigheternas prövning. Vid de av kommittén förda överläggningarna
har — mot bakgrund av mejeriindustrins behov av visst rådrum
— enighet nåtts om att det efter utgången av juni 1971 inte skall föreligga
något hinder mot att mejeriindustrins nuvarande eller blivande marknadsreglerande
åtgärder fritt prövas av de näringsfrihetsvårdande myndigheterna.
Dock skall frågan om prissättningen på skummjölk och mjölkpulver
närmare undersökas av den förutnämnda utredningen, som skall överväga
den fortsatta utformningen av prissättningssystemet på mjölk och mjölkprodukter.
Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1969
23
Kött och fläsk
För att de ekonomiska följderna av den pågående utslaktningen av kor
skulle fördelas under en längre period ställdes fr. o. m. den 1 juli 1967
en rörlig kredit i riksgäldskontoret av högst 50 milj. kr. till föreningen
Svensk kötthandels förfogande. Härigenom kunde slaktdjursavgifterna för
storboskap, som i början av år 1967 utgick med 140 kr. per djur i högsta
viktgrupp, successivt bringas ned till 50 kr. Krediten, som enligt riksdagens
beslut skall vara återbetald senast den 1 juli 1972, beräknas bli helt disponerad
av Svensk kötthandel under innevarande regleringsår. De föreliggande
överskotten av nötkött åsamkar emellertid föreningen så stora kostnader
att även andra åtgärder har måst vidtas för att få medel till att täcka
utgifterna.
Jordbruksnämnden har sålunda, efter framställning av föreningen den 1
mars 1969 höjt slaktdjursavgiften för storboskap med 25 kr. per djur. I anslutning
härtill erinrar jordbrukspriskommittén om att överskottssituationen
vid den bedömning, som gjordes under prisöverläggningarna år 1967,
ansågs som temporär och att en viss lättnad beräknades inträda redan under
år 1968 genom minskad ungnötsuppfödning. Så bär emellertid inte blivit
fallet. Den s. k. spädkalvsreserven har i allt högre utsträckning kunnat utnyttjas
för uppfödning av ungnöt, samtidigt som slaktvikterna successivt
har ökat. Detta gör att, såvitt nu kan bedömas, ett överskott på nötkött och
då i första hand ungdjurskött kommer att föreligga ännu ett par år.
I syfte att underlätta försäljningen av de kvantiteter kött, som framkommer
vid en koslakt av den storleksordning, som bedöms vara nödvändig för
att anpassa mjölkproduktionen till avsättningsmöjligheterna, föreslår kommittén
att för vartdera regleringsåret 1969/70 och 1970/71 budgetmedel
till ett belopp av högst 25 milj. kr. per år ställs till jordbruksnämndens förfogande.
Beloppet bör av nämnden få disponeras för att kompensera föreningen
Svensk kötthandel för de extra kostnader som följer av en större
årlig minskning av kostammen än 20 000 djur.
Medel för ändamålet bör av nämnden ställas till föreningens disposition
månadsvis i efterskott med beaktande av tillgängliga prognoser rörande
omfattningen av koslakt och rekrytering. För den slutliga avräkningen bör
såsom beräkningsunderlag användas statistiska centralbyråns hnsdjursräkningar
i juni 1969, 1970 och 1971.
I syfte att ytterligare underlätta anpassningen av antalet mjölkkor till
avsättningsutrymmet för mjölkproduktionen föreslår kommittén, att den
tid inom vilken den förutnämnda krediten skall vara återbetald utsträcks
till den 1 juli 1974. Om de nu vidtagna åtgärderna skulle visa sig otillräckliga
för att regleringsföreningen skall beräknas kunna återbetala lånet till
riksgäldskontoret inom föreskriven tid, bör slaktdjursavgifterna för nötkreatur
höjas ytterligare.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1969
I fråga om ostyckat nöt- och hästkött föreslår kommittén vidare att införselavgiften
höjs med 5 öre per kg och att motsvarande ändring sker av
mittpriser och prisgränser.
För fläsk föreslås dels en höjning av införselavgiften med 5 öre per kg,
dels motsvarande ändring av mittpris och prisgränser. Det har förutsatts
att denna höjning kommer att motsvaras av en ökad slaktdjursavgift. Vidare
förordar kommittén, att jordbruksnämnden i fortsättningen bestämmer
att slaktdjur savgiften för svin skall tas ut per kg. Vad gäller slaktdjur
savgiftens storlek i övrigt vill kommittén hänvisa till vad som anförts
under spannmålsregleringen.
Jämsides med den uppbyggnad av fårstammen med ca 80 %, som ägt rum
sedan år 1960, har en ökning även av slakten av får och lamm kunnat registreras.
Produktionen är dock alltjämt av blygsam omfattning och uppgick
under år 1968 till ca 3 000 ton.
Konsumtionen har utvecklats på följande sätt.
År Ton Kg per person
1960 ...................... 1 940 0,26
1966 ...................... 2 560 0,33
1967 ...................... 2 710 0,34
1968 ...................... 2 890 0,36 I
I samband med regelutlösningar i början av 1960-talet uppräknades prisgränserna
och gränsskyddet för får- och lammkött mer än för exempelvis
nötkött och fläsk. I förhållande till nötkött ligger mittpriset och gränsskyddet
för får- och lammkött f. n. 178 resp. 92 öre per kg högre.
Sedan ett flertal år har det visat sig svårt, särskilt under slaktsäsongen,
att hålla priset på får- och lammkött inom prisgränserna. Detta har inte
alltid berott på konkurrens från utlandet utan även orsakats av svårigheter
att sälja får- och lammkött till priser motsvarande den nedre prisgränsen.
Försäljningssvårigheterna brukar medföra, att inemot en tredjedel av årsproduktionen
läggs in i fryshus för att senare säljas till rabatterat pris.
Slaktsäsongen är koncentrerad till tredje och fjärde kvartalen. Under år
1968 beräknas nära 90 % av årsproduktionen ha fallit inom dessa kvartal.
För att stimulera avsättningen av får- och lammkött bör under regleringsperioden
ett försök med en s. k. mellanprislinje göras. Kommittén föreslår
därför att införselavgiften för får- och lammkött sänks med 2 kr. från
nuvarande 4: 59 till 2: 59 kr. per kg. I samband härmed bör mittpriset räknas
ned med 2: 50 kr. per kg och motsvarande justering av prisgränserna
äga rum. För att kompensera producenterna för det sänkta gränsskyddet bör
ett pristillägg av 2 kr. per kg utgå på all besiktigad slakt av får och lamm.
Kostnaderna härför, som beräknas till ungefär 7 milj. kr., bör under regleringsåret
1969/70 få bestridas av från tidigare regleringsår kvarstående införselavgiftsmedel.
För regleringsåret 1970/71 föreslås finansieringen ske i
25
Kungl. Maj. ts proposition nr 107 år 1969
första hand på samma sätt och i andra hand, om så blir erforderligt, med
sådana införselavgifter från löpande period som inte avses utnyttjas för
jordbruksregleringsändamål. Om så befinns lämpligt, bör jordbruksnämnden
kunna utbetala pristillägget med ett visst belopp per slaktkropp.
En sänkning av införselavgiften med 2 kr. per kg kan väntas helt slå
igenom i partipriserna. Konsumentpriset bör enligt gängse kalkylinetoder
kunna sänkas med 140 % av partiprissänkningen.
För styckat får- och lammkött utgår f. n. införselavgiften med samma
belopp som för styckat nötkött. I fortsättningen bör införselavgiften för
styckat får- och lammkött utgå med 1,2 gånger motsvarande avgift för
ostyckad vara.
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 9 juni 1967 prövade jordbruksnämnden
under regleringsåret 1967/68 försöksvis ett system med
s. k. buffertzoner för att dämpa prissvängningarna på kött och fläsk. Sedan
jordbruksnämnden i prisregleringsskrivelsen till Kungl. Maj :t den 23
februari 1968 framhållit, att systemet i stort sett fungerat såsom det var
avsett, beslöt Kungl. Maj :t och riksdagen (prop. 1968: 85, JoU 28, rskr 266)
att systemet med vissa modifikationer skulle prövas även under regleringsåret
1968/69.
Kommittén föreslår att buffertzonsystemet avskaffas för får- och lammkött
i samband med att eu mellanprislinje införs för dessa varuslag
men att systemet tills vidare bibehålls oförändrat för övriga varugrupper.
Som underlag för mätningen av den inhemska prisnivån för kött och
fläsk skall enligt nuvarande regler Sveriges slakteriförbunds partiprislista
för hela och halva kroppar i Stockholm och Göteborg användas. Under
de senaste åren har vissa ändringar i slakt- och för sälj ningsförhållanden
inträffat, som medfört att jordbruksnämnden måst göra vissa avdrag
och tillägg till de noterade priserna för att korrigera dessa till den
nivå, som prisbestämmelserna ursprungligen avsåg. I stället för att vid
varje mätning av prisnivån göra dessa avdrag och tillägg till listpriserna
torde det vara lämpligt att ändra prisgränserna.
Detta innebär, att prisgränserna räknas upp för nöt- och hästkött samt
får- och lammkött med 2 öre, för kalvkött med 12 öre och för fläsk med 5
öre per kg. I fråga om dessa åtgärder av teknisk karaktär har samråd
skett med köttbranschens riksorganisationer, Sveriges slakteriförbund,
Kooperativa förbundet och Köttbranschens riksförbund, vilka förklarat
sig ej ha någon erinran. De mittpriser och prisgränser, som skall gälla
efter denna tekniska omläggning och efter i det föregående föreslagna ändringar
i fråga om nötkött och fläsk samt i får- och lammköttsregleringen,
framgår av följande tabell (öre/kg).
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1969
Nedre
Mittpris
Övre
prisgräns
prisgräns
Nöt- och hästkött.....
... 643
739
835
Kalvkött .............
... 708
833
958
Får- och lammkött . ..
... 564
662
760
Fläsk ...............
... 486
563
640
Kokt kött och fläsk hänförs till tulltaxenr 16.02.701 och 801. Införselavgiften
utgår med 4: 13 kr. per kg. För att få en bättre anpassning till avgiftsbeläggningen
för övriga köttvaror föreslås, att avgiften fr. o. in. den 1
juli 1969 skall utgå med samma belopp som införselavgiften för styckat
nötkött, vilken f. n. utgör 5: 14 kr. per kg.
Den av kommittén föreslagna utredningen angående den fortsatta utformningen
av prissättningssystemet på mjölk och mjölkprodukter samt angående
avgiftsbeläggning av s. k. imiterade mjölkprodukter bör enligt kommitténs
mening även ta upp frågan om avgiftsbeläggning av imiterade köttprodukter,
närmast med anledning av att sojaprotein förts in på marknaden.
Enligt nu gällande bestämmelser skall restitution av utgående införselavgift
medges vid import av levande hästar för annat ändamål än slakt.
Bl. a. för att få likformighet med vad som gäller vid import av nötkreatur
förordar kommittén, att sådan restitution ej skall lämnas efter den 30 juni
1969.
Ägg och äggprodukter m. in.
De föreslagna ändringarna av fodermedelspriserna beräknas medföra
minskade kostnader för äggproduktionen. Med hänsyn till avsättningsförhållandena
på äggmarknaden är det emellertid angeläget att man inte
låter sänkningen av foderkostnaderna resultera i en ökad äggproduktion.
Jordbrukspriskommittén har därför, som framgår av avsnittet om spannmål,
föreslagit att tilldelningen av regleringsmedel till föreningen Svensk
ägghandel skärs ned till vad som oundgängligen är nödvändigt.
I övrigt föreslår kommittén ingen annan ändring i äggregleringen än
en viss omläggning av kvalitetsarbetet för ägg fr. o. m. regleringsåret 1970/
71. Kvalitetsarbetet är frivilligt men kostnaderna härför bestrids av regleringsmedel
som tilldelas föreningen Svensk ägghandel av medel som får
användas för regleringsändamål på jordbrukets område. F. n. utgår en kvalitetsbetalningspremie
till äggpackerierna, motsvarande 7 öre per kg ägg,
som kompensation för vissa, huvudsakligen initialmässiga kostnader i samband
med kvalitetsbetalningen. Vidare utgår ett s. k. packeribidrag, som
differentieras efter kvaliteten på de förpackade äggen och som kan utgå
med högst 6 öre per kg. Med nuvarande omfattning beräknas kvalitetsarbetet
dra eu kostnad av ca 4,5 milj. kr. per år. Fr. o. m. regleringsåret 1970/71
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1969
27
bör kostnadsramen för kvalitetsarbetet begränsas till 2,5 milj. kr. och helt
avse packeribidraget.
För fjäderfäkött i hela kroppar föreslår kommittén oförändrat gränsskydd.
För styckat och benfritt fjäderfäkött, för vilka varuslag införselavgiften
f. n. är densamma som för hela kroppar, bör i likhet med vad
som gäller för nötkött införselavgiften utgå med 140 % av avgiften för
motsvarande hel vara.
F. n. lämnas av regleringsmedel bidrag för lagring av kött av höns,
broiler och annan kyckling samt kalkon. Med hänsyn till behovet av att
anpassa produktionen till avsättningsläget har kommittén föreslagit en
minskad tilldelning av regleringsmedel till föreningen Svensk ägghandel.
På grund härav bör lagringsstödet upphöra den 1 juli 1969 för samtliga
varugruppen utom för hönskött.
Importen av vissa biandvaror m. m.
Kommittén framhåller, att företrädarna för jordbruket under överläggningarna
med stort eftertryck påtalat de skadeverkningar för jordbruksregleringen
som följer av att vissa enkla biandvaror av jordbruksprodukter
som hänförs till tulltaxenr 21.07 — »beredda näringsmedel, ej hänförliga
till annat nummer» — kan importeras helt avgiftsfritt. Det har
framhållits att dessa enkla blandningar i allmänhet torde ha komponerats
enbart i syfte att kringgå importavgifterna på ingredienserna. Denna lucka
i avgiftssystemet har dels vållat avsevärt bortfall av inkomster av införselavgifter,
dels föranlett förluster för jordbruket genom att man nödgats
sänka det inhemska priset på vissa råvaror under den nivå som enligt
regleringen skall skyddas genom införselavgifter.
Det har inte varit möjligt för kommittén att beräkna de skadeverkningar
som importen av åsyftade biandvaror hittills åstadkommit. Enligt kommitténs
uppfattning råder dock ett mycket otillfredsställande förhållande
som innebär osäkerhet och risker, inte minst med tanke på den framtida
utvecklingen. Utöver ovannämnda slag av skadeverkningar nämner kommittén
också försämringen av konkurrenssituationen för de inhemska tillverkarna
av vissa mera komplicerade 21.07-produkter. Kommittén har i
detta sammanhang även beaktat Sveriges åtaganden enligt EFTA-konventionen.
För att man skall kunna komma till rätta med problemet föreslår kommittén
att möjlighet skapas till råvaruprisutjämning vid tillverkning av
vissa blandprodukter. Samma system bör användas som nu tillämpas för
vissa andra livsmedelsindustriprodukter. Prisutjämningen bör kombineras
med uttagande av tillverkningsavgifter vid inhemsk produktion. Importvarorna
bör beläggas med kompensationsavgifter av samma storlek som
tillverkningsavgifterna. Avgiftsbeläggningen bör ha sådan omfattning och
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1969
storlek att prisutjämningen härigenom i princip finansieras. Av administrativa
skäl bör tillverkningsavgiften tas ut endast på sådana produkter som
tillverkas för avsalu.
Från avgiftsplikt, såväl vid tillverkning som import, bör undantas sådana
varor som har ett tillfredsställande gränsskydd även mot andra EFTA-länder,
t. ex. »bakhjälpmedel», innehållande minst 10 viktprocent fett (= jordbruksvara
i EFTA).
De högsta avgifter, som skall få tas ut, bör inte överstiga belopp motsvarande
införsel- och fettvaruavgiften på de i en produkt, alternativt en grupp
av produkter, ingående ingredienserna. Det bör eftersträvas att avgifterna
hålls fasta under längre perioder. Närmare bestämmelser om avgifternas
storlek torde få meddelas av jordbruksnämnden.
Som tidigare redovisats har kommittén föreslagit att den utredning, som
skall överväga den fortsatta utformningen av prissättningssystemet på
mjölk och mjölkprodukter, skall ta upp frågan även om avgiftsbeläggning
av s. k. imiterade mjölk- och köttprodukter. Intill dess resultatet av utredningen
föreligger anser kommittén att ett provisoriskt avgiftssystem bör
tillämpas enligt följande.
För flytande mjölk- och gräddersättningar (fettemulsioner), som tillverkas
inom landet, utgår accis enligt förordningen den 5 juni 1953 (nr
396) om accis å fettemulsion in. in. och kungörelsen den 5 juni 1953 (nr 438)
med förordnande om accis å fettemulsion. Vid import utgår tull med samma
belopp som accisen samt i vissa fall införselavgifter beräknade efter råvaruinnehållet.
Den nuvarande avgiftsbelastningen får anses vara prohibitiv för
vissa fettemulsioner vilka är avsedda som mjölkersättningar. Kommittén
föreslår i syfte att uppnå en rimligare avgiftsbelastning, att accisen för fettemulsioner
med en fetthalt av högst 7 % sänks från nuvarande 80 öre till
30 öre per kg. Införselavgifter beräknade efter råvaruinnehållet bör inte tas
ut för denna grupp, utan införselskyddet bör utgå enbart i form av en tull,
som föreslås utgöra 30 öre per kg. I övrigt föreslås ingen ändring i det nuvarande
avgiftssystemet för fettemulsioner.
Sådana fettemulsioner, i vilka ingår fett, och vilka används i stället för
grädde eller mjölk, direkt eller efter enkel beredning, bör åsättas en tillverknings-
och kompensationsavgift av 2 kr. per kg.
»Sojaprotein» används ibland som samlingsnamn för olika produkter,
som kan utvinnas ur sojabönan. Obehandlade sojabönor och sojamjöl med
kvarvarande olja hänförs till tulltaxenr 12.01 resp. 12.02 och är f. n. avgiftsfria.
Extraherat och avfettat sojabönmjöl hänförs till nr 23.04. Denna
produkt som i första hand används till utfodring är belagd med en införselavgift,
som f. n. utgår med 20 kr. per dt. Enligt uppgift torde dock
vissa produkter under detta nummer användas i livsmedelshanteringen.
Tulltaxeringen av »sojaprotein», som används i livsmedel och då bl. a.
som ersättningsmedel för kött, är beroende av varans bearbetning och kon
-
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1969
cenlrationsgrad. Till nr 19.02 hänförs s. k. texturerat sojaprotein, som torde
vara den sojaprodnkt som hittills fått den största användningen inom den
svenska livsmedelsindustrin. Den är f. n. belagd med en tull, som utgår med
20 % av varuvärdet. »Sojaprotein» importeras även under nr 21.07. Praktiskt
taget rent sojaprotein slutligen hänförs till nr 35.04.
Kommittén föreslår att sådana sojabönprodukter under tulltaxenr 19.02,
21.07 och 23.04, som kan användas som ersättningsmedel för kött, tills
vidare i princip beläggs med en tillverkningsavgift resp. kompensationsavgift
av 3: 50 kr. per kg. Produkterna under nr 19.02 föreslås bli införda
under jordbruksregleringen.
För produkter under nr 23.04 förutsätts att avgiften på 3:50 kr. per kg
inte skall tas ut på sådana varor som skall användas för utfodring. Kommittén
föreslår inte nu några ändringar för varorna under nr 35.04 eftersom
dessa är bundna med tullfrihet i GATT.
För den händelse att produktionen och införseln av imiterade produkter
under prisregleringsperioden skulle utvecklas på sådant sätt att grunderna
för den träffade överenskommelsen om jordbrukspriserna rubbas, bör
enligt kommitténs mening Kungl. Maj :t ha möjlighet att vidta erforderlig
höjning av avgiftsskyddet.
Användning av införsel- och regleringsavgiftsmedel m. m.
Användningen av införselavgiftsmedel för regleringsåren 1967/68 och
1968/69. Statens jordbruksnämnd redovisar dels uppburna införselavgiftsmedel
m. m. för regleringsåret 1967/68 med undantag av införselavgifter
för sockerregleringsvaror, dels beräkningar av avgiftsuppbörden för regleringsåret
1968/69. Beräkningarna bygger på de avgiftssatser som hittills
gällt under detta regleringsår.
I en preliminär beräkning för regleringsåret 1968/69 uppskattade jordbruksnämnden
totalsumman av införselavgiftsmedel m. m. för andra jordbruksprodukter
än socker till ca 327 milj. kr., varav ca 82 milj. kr. hänfördes
till fodermedelsavgifter. Jämfört med dessa uppskattningar visar de
reviderade beräkningarna en höjning av inkomsten från 327 milj. kr. till
337,8 milj. kr. Höjningen är helt att hänföra till en beräknad ökning av fodermedelsavgifterna
från tidigare angivna 82 milj. kr. till ca 95,2 milj. kr.
Den huvudsakliga medelsdispositionen för regleringsåren 1967/68 och
1968/69 har av jordbruksnämnden redovisats i en särskild tabell.
För användningen av införselavgiftsmedel m. m. med undantag av medel,
som inflyter för varor under sockerregleringen, gäller för regleringsåret
1968/69 att medlen intill ett sammanlagt belopp av 243,7 milj. kr. i
mån av behov förs över till de olika regleringsföreningarna på jordbrukets
område. Jordbruket tillgodoförs även sådana införselavgifter för fodermedel,
preliminärt beräknade till 13,2 milj. kr., vilka inflyter utöver nämn
-
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1969
da belopp. Totalt skall sålunda ett beräknat belopp av 256,9 milj. kr. föras
över till regleringsföreningarna för att användas enligt en av 1968 års riksdag
beslutad preliminär fördelningsplan. Härutöver förutsätts, liksom hittills,
att Svensk spannmålshandel tillförs införselavgifter för sådan brödsäd,
som importeras i utbyte mot svensk brödsäd, vilken exporteras till
följd av kvalitativa brister eller måste användas till foder.
1967/68
1 000 kr.
1968/69
prel.
1 000 kr.
INKOMSTER
Från föregående regleringsår kvarstående införselavgifter och
räntor ................................................ 42 754
Under regleringsåret influtna införselavgifter................ 304 589
Vissa ränteinkomster.................................... 3 060
Summa inkomster 350 403
41 178
337 815
3 000
381 993
UTGIFTER
a) Av medel inom resp. regleringsårs normalram
Svensk spannmålshandel ..............................
60 908
86
200
Stärkelse- och bränneriintressenter......................
8 000
2
500
Sveriges oljeväxtintressenter ..........................
46 000
45
000
Föreningen för mejeriprodukter ........................
44 500
49
100
Svensk kötthandel.............................
42 000
50
000
Svensk ägghandel ....................................
14 200
17
000
Fortsatt utveckling av odlingen av s. k. konservärter......
250
250
Kvalitetsbefrämjande åtgärder för bruna bönor ..........
560
—
Reserv till jordbruksnämndens förfogande................
—
6
850
Summa
216 418
256
900
b) Av under resp. regleringsår utanför normalramen inflytande
medel
För sänkning av priset på mjölk........................
Sveriges potatisodlares riksförbund ....................
För stöd åt vallfröodlingen ............................
Prisutjämning på äggalbumin..........................
Prisutjämning på kärnbindemedel ......................
Svensk matpotatiskontroll ............................
Veterinärstyrelsen ....................................
Statens jordbruksnämnd för konsumtionsmjölkkontroll....
Bidrag för avsättning av brödsäd ......................
20 800
833
915
324
125
87
50
26 969
25 000
1 000
1 000
1 500
1 000
150
150
50
22 500
Summa 50103
52 350
c) Av medelsöverskott från tidigare regleringsår
Jordfonden .......................................... 10 000
EFTA-förluster ...................................... 7 704
Utbetalning till Danmark.............................. 25 000
Summa 42 704
Summa utgifter 309 225
Saldo vid utgången av regleringsåret
På överskottskonto ................................ 41 178
10 000
35 000
45 000
354 250
27 743
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1969
31
Den reviderade beräkningen av införselavgifterna för fodermedel för
regleringsåret 1968/69 visar, att dessa med ca 13,2 milj. kr. kommer att
överstiga det tidigare antagna totalbeloppet av 82 (59 -f- 23) milj. kr. Med
anledning bl. a. härav har nämnden efter hörande av jordbrukets förhandlingsdelegation
och konsumentdelegationen jämkat den preliminära fördelningsplanen
mellan de olika regleringsområdena enligt följande tabell.
FÖRDELAS TILL: Fördelning
1968/69
milj. kr.
Svensk spannmålshandel.................................. 186,2
Stärkelse- och bränneriintressenter ........................ 22,5
Sveriges oljeväxtintressenter .............................. 345,0
Föreningen för mejeriprodukter............................ 49,1
Svensk kötthandel........................................ 50,0
Svensk ägghandel ........................................ 17,0
Utvecklingen av odlingen av s. k. konservärter................ 40,2
Reserv till jordbruksnämndens förfogande.................. 46,9
Summa 256,9
Därav beräknade ytterligare foderavgiftsmedel .............. 13,2
Definitiv fördelningsplan kan fastställas först efter utgången av regleringsåret
1968/69, då de verkliga införselavgifterna för fodermedel är kända.
Jordbruksnämnden har utgått från att av sådana inflytande införselavgiftsmedel
m. m„ som under regleringsåret 1968/69 inte ingår i den förut
nämnda fördelningsplanen, skall få användas dels 25 milj. kr. för att sänka
partipriset på konsumtionsmjölk, dels 1 milj. kr. till Sveriges potatisodlares
riksförbund för åtgärder för att effektivisera matpotatisodlingen m. in.,
dels 1 milj. kr. för stöd åt vallfröodlingen, dels erforderliga belopp för prisutjämningen
på torkat och flytande äggalbumin och på kärnbindemedel, dels
150 000 kr. till Svensk matpotatiskontroll (SMAK) för upplysningsverksamhet,
dels högst 30 000 kr. för att täcka veterinärstyrelsens kostnader för importkontroll
av animala livsmedel, dels högst 120 000 kr. för att täcka veterinärstyrelsens
utgifter för de statliga kostnaderna för pastöriseringskontrollen,
dels ock 50 000 kr. för den kontroll av konsumtionsmjölk som ankommer
på jordbruksnämnden.
Jordbruksnämnden har bemyndigats att under regleringsåret 1968/69 besluta
om att av införselavgiftsmedel som inflyter inom det belopp som skall
tillföras regleringsföreningarna på jordbrukets område och av vissa andra
regleringsmedel använda dels ett belopp av högst 2 milj. kr. till upplysnings
1
Därav 6,1 milj. kr. av beräknade ytterligare foderavgiftsmedel.
a Minskning med 7 milj. kr. jämfört med fördelningsplan i prop. 1968:85.
3 Minskning med 10 milj. kr. jämfört med fördelningsplan i prop. 1968:85.
4 Av beräknade ytterligare foderavgiftsmedel.
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1969
verksamhet inom regleringsföreningarnas verksamhetsområden och dels ett
belopp av minst 1 milj. kr. för stöd åt vallfröodlingen.
Beräknad storlek och huvudsaklig disposition av införselavgiftsmedlen
in. in. för regleringsåren 1969/70 och 1970/71. De medel, som under regleringsåret
1969/70 beräknas inflyta i form av införselavgifter, uppgår till ca
359 milj. kr. Beräkningarna grundas på de avgifter som enligt jordbrukspriskommitténs
förslag normalt skall gälla. Importkvantiteterna och storleken
av de rörliga avgifterna har beräknats under förutsättning av normala
skörde- och marknadsförhållanden.
Storleken av de införselavgifter, som bör få användas för regleringsändamål
på jordbrukets område under regleringsåret 1968/69, utgör inklusive beräknade
foderavgiftsmedel om 95 milj. kr., 257 milj. kr. Det definitiva beloppet
framkommer först efter utgången av regleringsåret 1968/69, då det verkliga
införselavgiftsbeloppet för fodermedel blir känt. I enlighet med vad som förordats
i det föregående skall under den kommande regleringsperioden visst
ytterligare belopp av införselavgiftsmedel få disponeras för regleringsändamål,
nämligen för vartdera regleringsåret 1969/70 och 1970/71 ett belopp av
10 milj. kr. som tillförts mjölkregleringen. Fodermedelsavgifterna för regleringsåret
1969/70 beräknas ge ytterligare omkring 5 milj. kr. i förhållande
till innevarande regleringsår, eller i runt tal 100 milj. kr. För regleringsändamål
på jordbrukets område under regleringsåret 1969/70 bör sålunda i mån
av tillgång på medel stå till förfogande ca (257 -(— 10 -j- 5) = 272 milj. kr.
Beloppets exakta storlek blir beroende av de verkliga intäkterna av fodermedelsavgifterna.
I likhet med vad som skett under nu löpande regleringsperiod
bör enligt kommitténs mening före resp. regleringsårs början en preliminär
fördelning mellan de olika regleringsområdena bestämmas. För
regleringsåret 1969/70 föreslår kommittén följande fördelning.
Preliminär
fördelning
1969/70
milj. kr.
Fördelas till:
Svensk spannmålshandel...................................... 50
Stärkelse- och bränneriintressenter ............................ 9,5
Sveriges oljeväxtintressenter .................................. 61
Föreningen för mejeriprodukter................................ 62
Svensk kötthandel ........................................... 44
Svensk ägghandel ............................................ 15
Till fond för utvecklingsarbete och försöksverksamhet rörande inhemskt
proteinfoder in. m................................... 2,5
Reserv till jordbruksnämndens förfogande...................... 28
Summa 272
33
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1969
Under beaktande av vad som vid behandlingen av de olika varuområdena
anförts om behovet av införselavgiftsmedel för marknadsregleringarna bör
jordbruksnämnden — efter hörande av förhandlingsdelegationen och konsumentdelegationen
— få jämka angivna delbelopp och besluta om fördelning
av det till nämndens förfogande stående beloppet. Totalbeloppet bör
dock inte få ändras i annan mån än som följer av om intäkterna av fodermedelsavgifter
ändras i förhållande till vad som beräknats.
Utöver i det föregående angivet belopp av införselavgiftsmedel som får
disponeras för regleringsändamål skall, liksom hittills, föreningen Svensk
spannmålshandel tillföras införselavgifter för sådan brödsäd som importeras
i utbyte mot inhemsk brödsäd, vilken exporteras till följd av kvalitativa
brister eller måste användas till foder.
I fråga om användningen av de införselavgiftsmedel som enligt det föregående
ställs till förfogande för regleringsändamål bör, där inte annat följer
av kommitténs förslag, nuvarande bestämmelser gälla. Kungl. Maj :t eller,
efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, jordbruksnämnden bör dock få besluta
om de jämkningar som kan visa sig nödvändiga.
Regleringsföreningarnas behov av rörelsemedel bör, i den mån deras egna
medel ej förslår, kunna tillgodoses genom lån från annan regleringsförening
eller från kreditinstitut. Med hänsyn till det ansvar staten ytterst har för
regleringsföreningarnas ekonomi bör dock som villkor för sådant lån i varje
särskilt fall krävas tillstånd av jordbruksnämnden.
Införselavgiftsmedel och andra regleringsmedel på jordbrukets område
får nu intill ett belopp av 2 milj., kr. per år efter jordbruksnämndens medgivande
disponeras av regleringsföreningarna på jordbrukets område för
upplysningsverksamhet inom föreningarnas verksamhetsområden. Detta
belopp bör höjas till 2,5 milj. kr. per år. Av förslaget i det föregående framgår,
att av detta belopp vissa medel bör få tas i anspråk för stöd åt utvecklingen
av konservväxtodlingen och odlingen av utsädespotatis.
Vad gäller införselavgiftsmedel i övrigt som inflyter under regleringsåret
1969/70 bör gälla att 25 milj. kr. skall disponeras för att liksom nu subventionera
priset på konsumtionsmjölk. Därutöver bör såsom förordats i det
föregående ytterligare 20 milj. kr. tillföras mjölkregleringen. I mån av tillgång
på medel bör vidare dels 1 milj. kr. ställas till Sveriges potatisodlares
riksförbunds förfogande för att effektivisera potatisodlingen in. in., dels 1
milj. kr. få användas för stöd åt vallfröodlingen, dels 50 000 kr. få användas
för den kontroll av konsumtionsmjölk, som ankommer på jordbruksnämnden.
Dessutom bör liksom nu bestridas kostnader för prisutjämning på
äggalbumin och kärnbindemedel. I fråga om användning av vissa mindre
belopp för andra ändamål hänvisar kommittén till en av statens jordbruksnämnd
den 10 december 1968 gjord framställning. Av denna framställning
framgår bl. a. att Svensk matpotatiskontroll (SMAK) hemställer om 175 000
kr. för upplysningsverksamhet och att veterinärstyrelsen hemställer om
3 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 107
34
Kungl. Maj. ts proposition nr 107 år 1969
dels 200 000 kr. för att täcka kostnader för pastöriseringskontrollen, dels
30 000 kr. för att täcka kostnader för importkontroll av animala livsmedel.
Jordbruksnämnden har för sin del ingen erinran mot SMAK’s hemställan
men har avstyrkt att införselavgiftsmedel fortsättningsvis används för pastöriseringskontroll
av mjölk och grädde.
För regleringsåret 1970/71 bör enligt kommitténs mening för regleringsändamål
på jordbrukets område få användas ett i princip oförändrat belopp
av 272 milj. kr. av införselavgiftsmedel. Beloppets exakta storlek blir
även detta år beroende av de verkliga intäkterna av införselavgifter på
fodermedel. Fördelning av beloppet på regleringsföreningarna och eventuellt
uppkommande frågor rörande ändringar i medlens användning bör
behandlas vid de överläggningar angående vissa prisregleringsfrågor, som
förutsätts ske före den 15 februari 1970. Utöver nämnda 272 milj. kr. bör
även detta år 25 milj. kr. användas för att subventionera priset på konsumtionsmjölk
samt 20 milj. kr. tillföras mjölkregleringen. Även i övrigt
bör införselavgiftsmedel utöver 272 milj. kr. få användas till de ändamål
och med de belopp som i det föregående förordats för regleringsåret 1969/
70.
Från tidigare regleringsår kvarstår införselavgiftsmedel, som inte nyttjats
för regleringsändamål på jordbrukets område. Dessa medel beräknas
den 1 juli 1969 uppgå till ca 27 milj. kr. Härav bör enligt vad som förordats
i det föregående 12 milj. kr. tillföras mjölkregleringen under regleringsåret
1969/70 samt 5 milj. kr. tas i anspråk för att i överensstämmelse med vad
kommittén förordar i det följande främja utvecklingsarbete och försöksverksamhet
rörande ökad användning av inhemskt proteinfoder in. m. Härefter
återstående medel bör användas för att under regleringsåret 1969/70
bestrida kostnaderna för den av kommittén föreslagna mellanprislinjen på
fårkött. Dessa kostnader har beräknats till 7 milj. kr. Kostnaderna under
regleringsåret 1970/71 för detta ändamål bör få täckas i första hand av de
införselavgiftsmedel som då kvarstår från tidigare regleringsår och, i andra
hand, av införselavgifter som för 1970/71 inflyter utöver 272 milj. kr.
I fråga om användningen under regleringsåret 1969/70 av interna reglcringsavgifier
och av motsvarande kompensationsavgifter bör gälla samma
föreskrifter som f. n. om inte annat framgår av det föregående.
De tillverknings- och kompensationsavgifter som enligt kommitténs förslag
skall tas ut på vissa biandvaror m. m. kommer enligt förslaget att användas
i första hand till finansiering av prisutjämning. I den mån någon behållning
uppstår av sådana avgifter, skall behållningen inte ingå bland de
medel som får tas i anspråk för regleringsändamål på jordbruksområdet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1969
35
Övriga frågor
I nu gällande jordbruksreglering ingår en utfästelse om prövning av eventuell
gottgörelse till jordbruket till följd av inverkan av vårt medlemskap
i EFTA. Sådan gottgörelse har inte utgått under regleringsåren 1967/
68 och 1968/69. I fråga om överenskommelser inom ramen för EFTA,
som framöver kan träffas med verkan för de båda regleringsåren 1969/70
och 1970/71, kan nu ej göras någon bedömning av om de på väsentligt
sätt kommer att påverka den avsedda prissättningen på jordbrukets produkter.
Kommittén anser därför, att den nuvarande utfästelsen om prövning
av gottgörelse till följd av inverkan av EFTA-överenskommelser bör
kvarstå. Utfästelsen bör gälla även eventuella åtgärder under regleringsåren
1969/70 och 1970/71 inom ramen för ett eventuellt närmare nordiskt ekonomiskt
samarbete.
Fr. o. in. budgetåret 1963/64 utgör statens årliga bidrag till skördeskadefonden
15 milj. kr., och storleken av jordbrukets minimitillskott till fonden
har bestämts till samma belopp. I jordbruksnämndens anslagsframställning
för budgetåret 1969/70 har förordats att det årliga medelstillskottet
till skördeskadefonden ökas till 45 milj. kr. Enligt kommitténs
mening är en sådan ökning motiverad med hänsyn bl. a. till de prishöjningar
som skett på jordbruksprodukter sedan tidpunkten för skördeskadeskyddets
införande. I fråga om fördelningen mellan staten och jordbruket
av medelstillskottet föreslår kommittén att statens bidrag bestäms till
30 milj. kr. Detta innebär att fördelningen blir ungefär densamma som numera
gäller för tillskott till arbetslöshetskassor.
Det är enligt kommitténs uppfattning angeläget att i större utsträckning
kunna använda inhemskt proteinfoder i husdjursuppfödningen för att därigenom
få till stånd en ökad odling av sådant foder samt motsvarande
minskning av spannmålsodlingen. Enligt kommitténs mening bör därför utvecklingsarbete
och försöksverksamhet för detta ändamål komma till stånd
i ökad utsträckning. Likaså finner kommittén det önskvärt att kvalitetsbefrämjande
utvecklings- och försöksarbete i fråga om bl. a. fläskproduktionen
sker i större omfattning än f. n. Kommittén föreslår att för här
nämnda ändamål ett belopp om ca 10 milj. kr. ställs till förfogande för
sektionen för jordbruksforskning inom statens råd för skogs- och jordbruksforskning.
Det förutsätts att medlen används endast som bidrag till
klart målinriktade utvecklings- och försöksarbeten. Medlen, som bör ställas
till rådets förfogande den 1 juli 1969 och av detta göras räntebärande,
bör få förbrukas under en femårsperiod. Eventuella särskilda administrationskostnader
för fördelningen av medlen bör bestridas av dessa.
Finansieringen föreslås ske på så sätt att 5 milj. kr. ställs till förfogande
av odisponerade införselavgiftsmedel, som kvarstår vid utgången
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1969
av regleringsåret 1968/69, 2,5 milj. kr. får disponeras av införselavgiftsmedel
som annars skulle använts för regleringsändamål under regleringsåret
1969/70 och återstoden finansieras genom avveckling av den s. k. exportmedelsfonden
och överföring av denna fonds behållning till nu föreslaget
ändamål. För att infria gjorda utfästelser om anslag från exportmedelsfonden
till pågående forskningsarbeten bör dock den överförda behållningen
alltjämt få tas i anspråk.
Kommittén förutsätter att gällande bestämmelser för prisregleringen,
som inte särskilt behandlats av kommittén, skall äga fortsatt giltighet under
tiden t. o. m. den 30 juni 1971.
III. Översyn av försörjningsberedskapen
Som nämnts i det föregående har statens jordbruksnämnd med särskild
skrivelse redovisat en i vissa delar hemlig översyn av försörjningsberedskapen
inom livsmedelsområdet. Jag övergår nu till att redogöra för resultaten
av nämndens översyn samt för remissutlåtandena över nämndens skrivelse.
Grundläggande faktorer för planeringen. Nämnden föreslår att livsmedelsberedsltapen
i fortsättningen skall planläggas med hänsyn till dels militär
aggression, dels indirekt ekonomisk aggression (avspärrning). Nämnden redovisar
vidare olika alternativ beträffande kriskostnorm och skörderisknivå.
I fråga om bl. a. underlaget för kvantitativa bedömningar av konsekvenserna
för vår livsmedelsförsörjning vid olika typer av militär aggression
har jordbruksnämnden ännu inte avslutat utredningsarbetet.
För att effektivt kunna genomföra ett planläggningsarbete rörande livsmedelsberedskapen
har jordbruksnämnden såsom ett led i den anbefallda
översynen utvecklat en operationsanalgtisk modell, den s. k. LIBE-modellen.
1 I den studie som gjorts med hjälp av denna modell antas målsättningen
för livsmedelsberedskapen vara att säkerställa försörjningen under en
längre avspärrningsperiod. Planläggningen av denna beredskap grundas
på bedömningar angående bl. a. den under avspärrningen avsedda kriskonsumtionen,
en ur beredskapssynpunkt godtagbar skörderisk samt olika
krigsskaderisker i fråga om livsmedel och produktionsmedel. Vidare beaktas
resursbehovet och produktionstekniska förhållanden inom jordbruk,
fiske och förädlingsindustri, möjligheterna att genom omställning av produktion
och konsumtion förbättra försörjningsläget samt möjligheterna
till ersättningsproduktion. Slutligen tas hänsyn till lagertillgångar av olika
slag och kostnader för sådan fredstida lagring. På grund av bristande dataunderlag
har vissa för planläggningen väsentliga faktorer — krigsskaderisken
och ersättningsproduktion — inte kunnat beaktas i de utförda modellberäkningarna.
Detta innebär bl. a. vissa brister i den långsiktiga planlägg
-
1 LIBE = LIvsmedelsBEredskap
37
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1969
ningen. Nämnden anser det därför nödvändigt att ytterligare utveckla modellen,
så snart det erforderliga dataunderlaget är tillgängligt. Nämnden anför
att LIBE-modellen dock är ett mycket användbart hjälpmedel för beredskapsplanläggningen
inom livsmedelsområdet. Nämnden föreslår, att modellen
i fortsättningen utnyttjas för detta planläggningsarbete och att beräkningarna
upprepas årligen. Kostnaderna för budgetåret 1969/70 beräknas
av nämnden till 10 000 kr.
Beredskap för jordbruksproduktionen. Nämnden anför bl. a. att planläggningsåtgärder
på olika resursområden måste vidtas i fred. Behovet av sådana
åtgärder förstärks efter hand som den fredstida produktionen minskar och
jordbrukets rationalisering fortskrider. Nämnden anser att planläggningen
behöver förbättras bl. a. beträffande undanförsel av boskap.
Nämnden behandlar även frågan om jordbrukets arbetsblockorganisation
och föreslår i syfte att effektivera organisationen en viss översyn av denna.
Beredskap för varuförsörjningen. Nämnden anför vidare att de statliga
åtgärderna för att planera och förbereda varuförsörjningen vid krig eller
avspärrning berör praktiskt taget hela den kommersiella förädlingen, lagringen
och distributionen av livsmedel. Åtgärderna är enligt nämnden inte
begränsade enbart till att i krislägen stödja och komplettera den av företagen
i fredsanläggningar bedrivna verksamheten utan avser även att genom åtgärder
av olika slag (undanförsel, omlokalisering, upprättande av reservanläggningar
etc.) söka vidmakthålla en godtagbar varuförsörjning. Nämnden anser,
att reservanläggningar behövs särskilt för slakt, charkuteritillverkning,
jästtillverkning, bakning, behandling av fettråvaror för tillverkning
av margarin samt för margarintillverkning. Sedan år 1967 bedrivs vid
länsstyrelserna en viss planläggning efter anvisningar av jordbruksnämnden.
Enligt nämnden är emellertid planeringen i viss utsträckning så komplicerad
att konsulter måste anlitas. För fortsatt projektering av reservanläggningar
för slakt, charkuteritillverkning och bakning har kostnaderna
budgetåret 1969/70 beräknats uppgå till sammanlagt 10 000 kr. Dessutom
föreslår nämnden att 5 milj. kr. ställs till förfogande för att anskaffa utrustning
och materiel m. m. För detalj projektering av reservanläggning för
att tillverka jäst har nämnden beräknat kostnaderna till 75 000 kr. Slutliga
kostnadsberäkningar för att anskaffa erforderlig utrustning, materiel etc.
till sådan reservanläggning föreligger ännu inte.
Beredskapslagring av livsmedel m. m. Jordbruksnämndens nuvarande
lagring har tillkommit successivt sedan slutet av 1940-talet. Jordbruksnämnden
ombesörjer själv lagringen med undantag för spannmål och oljekraftfoder.
Enligt avtal mellan jordbruksnämnden och Svensk spannmålshandel,
ekonomisk förening, svarar denna förening för beredskapslagring av brödsäd
och oljekraftfoder. Drygt 80 % av lagerhållningen av livsmedel sker i lokaler
som ägs eller hyrs av Svenska lagerhus AB. Bolaget tillhandahåller även
38 Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1969
lokaler för 30 % av Svensk spannmålshandels lagring av brödsäd och oljekraftfoder.
Beredskapslagringen av livsmedel bekostas från ett på driftbudgeten under
nionde huvudtiteln uppfört förslagsanslag till kostnader för beredskapslagring
av livsmedel och fodermedel m. m. Innevarande budgetår är anslaget
uppfört med 24 milj. kr.
För att anskaffa de varor som lagras i jordbruksnämndens egen regi disponerar
nämnden investeringsmedel till ett sammanlagt belopp av 116 milj.
kr. Behovet av rörelsemedel, bl. a. för den beredskapslagring som bedrivs
av Svensk spannmålshandel, säkerställs inom ramen för den statliga eller
statsgaranterade kredit på sammanlagt 225 milj. kr., som står till förfogande
enligt beslut av 1959 års riksdag.
Beredskapslager av livsmedel förvaras dels i staten tillhöriga lokaler, dels
i förhyrda lokaler. De förra förvaltas av Svenska lagerhus AB, som för anskaffningen
utnyttjar sitt aktiekapital, 5 milj. kr.
Enligt nämnden har den hittills tillämpade metodiken för planering av
beredskapslagring inte gjort det möjligt att utifrån beredskapssynpunkter
följa ändringar i produktionsinriktningen eller produktionsutvecklingen för
skilda produkter. Den nu redovisade operationsanalytiska modellen anser
nämnden dock skapa förutsättningar för att man i fortsättningen skall kunna
bedöma behovet av beredskapslager med hänsyn till flertalet i sammanhanget
betydelsefulla faktorer.
Mot bakgrund av de erfarenheter som vunnits genom den verkställda
översynen bör den fortsatta planläggningen av beredskapslagringen enligt
nämnden syfta till att klarlägga behovet av beredskapslager för försörjningen
under en avspärrningsperiod, som förutsätts inträffa omkring fem år
från planeringstillfället. Dessa behov förutsätts kunna beräknas med LIBEmodellen.
I samband härmed beräknas även behovet av beredskapslager mot
bakgrund av det aktuella försörjningsläget.
De erforderliga lager förändringarna samt kostnaderna och kapitalbehovet
för att genomföra dessa föreslås av nämnden bli redovisade, fördelade budgetårsvis,
i en lagringsplan för femårsperioden. Planeringen förutsätts ske
efter s. k. rullande planläggning.
Eftersom bl. a. frågor om ersättningsproduktion ej kunnat beaktas vid
den genomförda modellstudien föreslås de nu erhållna beräkningsresultaten
inte vara grundläggande för den långsiktiga planeringen av livsmedelsberedskapen.
I avvaktan på ytterligare utredningar föreslår nämnden för budgetåret
1969/70 att lagringsberedskapen höjs för vissa produkter, bl. a. oljekraftfoder
och socker.
Efter överenskommelse med överstyrelsen föreslår nämnden att huvudansvaret
för lagringen av handelsgödsel och bekämpningsmedel fr. o. m.
budgetåret 1969/70 överförs till nämnden och att lagringen sker i nämndens
regi.
39
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1960
I fråga om ransoneringsberedskapen framhåller nämnden att det nuvarande
ransoneringssystemet inte är anpassat efter den senaste samhällsutvecklingen.
Nämnden föreslår att 340 000 kr. ställs till nämndens förlogande
under budgetåret 1969/70 för att modernisera systemet.
Inom ramen för den nu verkställda översynen har jordbruksnämnden även
tagit upp frågan om övergång till ADB-metodik för planläggning av livsmedelsberedskapen.
I första hand har man velat undersöka möjligheten att
hantera och utnyttja det för planering av livsmedelsberedskapen erforderliga
dataunderlaget på ett ur beredskapssynpunkt mer ändamålsenligt sätt än
som sker f. n. Arbetet härmed är inte slutfört och nämnden begär för budgetåret
1969/70 medel för att studera frågan ytterligare. Frågan avses bli
behandlad inom en särskild arbetsgrupp. Kostnaderna har beräknats till ca
66 000 kr.
Remissyttrandena
Jordbruksnämndens förslag rörande grundläggande faktorer
för planeringen har inte mött någon principiell erinran bland remissinstanserna.
Statens institut för folkhälsan framhåller dock att det är
önskvärt att höja i första hand proteininnehållet i den föreslagna kriskostnormen.
Den operationsanalytiska modellen anses av ett flertal remissinstanser
kunna utgöra ett värdefullt underlag för planläggningen av
livsmedelsberedskapen. Statskontoret, som inte har något att erinra mot att
modellen används för det kortsiktiga planeringsarbetet, tillstyrker det begärda
anslaget på 10 000 kr. för utveckling av modellen. Överstyrelsen för
ekonomisk försvarsberedskap tillstyrker att LIBE-modellen används i fortsättningen
men anser det önskvärt att en samordning sker med de ADBsystem
för statistikbearbetningen som i samverkan med statskontoret f. n.
utarbetas inom såväl jordbruksnämnden som överstyrelsen. Lantbrukshögskolan
anser att den föreliggande modellen är tillräckligt utvecklad för
att ge ett tillfredsställande svar på frågan om den optimala lagringens storlek
och utformning vid rådande produktionskapacitet i jordbruket. Däremot
anser högskolan att det krävs en ytterligare utveckling av modellen
om den behövliga optimala lagringen om exempelvis 5 å 10 år skall beräknas.
Jordbruksstatistikkommittén förordar att modellen används i den
kortsiktiga planeringen och att medel ställs till förfogande för att utveckla
modellen så att den kan användas även för den långsiktiga beredskapsplaneringen.
RLF och Sveriges lantbruksförbund anser det värdefullt att
operationsanalytiska metoder används vid beredskapsplaneringen. Förbunden
understryker vikten av att de alternativ som väljs vid operationsanalyserna
noggrant granskas med avseende på realismen i förutsättningar
och resultat.
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1969
Flertalet remissinstanser är eniga med nämnden om att jordbrukets
blockorganisation bör ses över. Enligt lantbrukshögskolans mening
bör i sådant sammanhang övervägas andra åtgärder för att lösa jordbrukets
arbetskraftsbehov, exempelvis krigsuppskov och permittering.
Frågan om planläggning för undanförsel av boskap har behandlats
av vissa remissinstanser. Överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap
vitsordar angelägenheten av att planera för undanförsel av boskap
och behovet av viss personalförstärkning vid länsstyrelserna för denna
uppgift. Styrelsen anser dock att frågan om att förstärka personalen
vid länsstyrelsernas beredskapsdetaljer bör behandlas i ett sammanhang
och avvägas mot angelägenheten av andra uppgifter. Lantbrukshögskolan
framhåller, att det är möjligt att beredskapen mot militärt hot billigast
tillgodoses genom att produktionen omlokaliseras redan i fredstid. Högskolan
anser ytterligare utredning erforderlig. KF ifrågasätter om man i ett
modernt krig kan genomföra boskapsdrivning över längre avstånd. Förbundet
anser det tveksamt om en så långtgående och detaljerad planläggning
i fred som utredningen föreslagit är ändamålsenlig. RLF och Sveriges
lantbruks förbund menar att undanförsel av boskap, hur väl förberedd
den än må vara, i kritiska situationer kan misslyckas med åtföljande konsekvenser
för produktionskapaciteten. Särskilt vintertid kan uppstå svåra
problem.
Flertalet av remissinstanserna finner de föreslagna reservanläggningarna
för i första hand slakt, charkuteritillverkning, jästtillverkning,
bakning, behandling av fettråvaror samt margarintillverkning i princip väl
motiverade och lämpliga. Överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap
anser det angeläget att åtgärder vidtas för att förbereda reservanläggning
för jästtillverkning. I fråga om reservbagerier är det enligt styrelsens mening
svårare att bedöma angelägenheten av den föreslagna materielanskaffningen,
bl. a. med hänsyn till att antalet bagerier som kan beräknas vara
tillgängliga är relativt betydande. Motsvarande förhållande gäller delvis
även i fråga om reservslakterier. Överstyrelsen understryker vidare att det
bör prövas om det är möjligt att genom central anskaffning reducera kostnaderna
för att inköpa maskinell utrustning för reservanläggningar. Länsstyrelsen
i Malmöhus län anför bl. a. att det vid den fortsatta planeringen
av reservanläggningar bör beaktas om det är möjligt att utnyttja sådana
fredsanläggningar, som endast är i drift vissa delar av året.
Förslagen i fråga om beredskapslagringen av livsmedel
in. in. under budgetåret 1969/70 godtas i princip av bl. a. överbefälhavaren,
länsstyrelsen i Västerbottens län, civilbefälhavaren i västra civilområdet,
KF, RLF och Sveriges lantbruksförbund. Lantbruksstyrelsen finner det
angeläget att så vitt möjligt nedbringa kostnaderna för den erforderliga livsmedelsberedskapen.
Styrelsen erinrar om att medel ställts till förfogande
för en särskild arbetsgrupp, som påbörjat en undersökning om tänkbar er
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1969
41
sättningsproduktion för livsmedel, fodermedel och handelsgödsel. I detta
sammanhang torde även komma att övervägas möjligheterna att utnyttja
urea som ersättning för foderprotein. I avvaktan härpå anser styrelsen att
en omprövning av omfattningen av beredskapslagret av oljekraftfoder bör
kunna anstå. Styrelsen anför vidare att en närmare översyn av behovet av
beredskapslager av utsäde bör göras snarast. Härvid bör enligt styrelsen
även undersökas om inte odling av spånadslinfrö bör ske inom landet som
alternativ till den föreslagna beredskapslagringen av sådant frö. Ställning bör
därför inte nu tas till förslaget om lagring av spånadslinfrö.
Förslagen i fråga om förstärkt ransoneringsberedskap tillstyrks
praktiskt taget helt av de remissinstanser som yttrat sig i frågan.
IV. översyn av statens jordbruksnämnds organisation m. m.
I det följande redovisar jag de förslag som lagts fram av jordbruksstatistikkommittén
rörande jordbruksnämndens styrelseform och organisation,
konsumentdelegationens ställning samt vissa samordningsfrågor.
Jordbruksnämndens styrelseform och organisation
Bakgrund och nuvarande förhållanden. Statens jordbruksnämnd inrättades
den 1 juli 1950. Nämnden övertog då i huvudsak de uppgifter som tidigare
omhänderhafts av livsmedelskommissionen (prop. 1950: 161, JoU 31, rskr
248).
Jordbruksnämnden är central förvaltningsmyndighet för ärenden rörande
prisreglering och marknadsföring på jordbrukets och fiskets områden.
Nämnden har vidare vissa uppgifter i den ekonomiska försvarsberedskapen
på livsmedelsområdet.
Nämnden består av en ordförande (generaldirektören) och högst fem andra
ledamöter. Vid handläggning av ärende som rör fiske ingår ytterligare eu
ledamot. Hos nämnden finns fem byråer, nämligen animaliebyrån med en
fettvarusektion och en fisksektion, vegetabiliebyrån, administrativa byrån,
utredningsbyrån och utrikeshandelsbyrån.
Frågan om jordbruksnämndens styrelseform aktualiserades av 1960 års
jordbruksutredning (SOU 1966:31) i anslutning till att utredningen övervägde
formerna för de framtida prisförhandlingarna. Utredningen förordade
att förhandlingsfunktionen på den statliga sidan borde anordnas skild från
jordbruksnämnden. Staten borde företrädas av särskilda delegerade eller på
annat sätt. I samband därmed borde nämndens ledning ombildas till en
verksstyrelse med lelunannainslag. Jordbruksutredningen var emellertid ej
enig i detta förslag. I reservationer och särskilda yttranden framhölls att
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1969
den dittills tillämpade ordningen borde behållas eller i varje fall att frågan
ytterligare borde prövas.
Jordbruksutredningens förslag behandlades i prop. 1967:95 angående
riktlinjer för jordbrukspolitiken m. m. Dåvarande departementschefen framhöll
bl. a. att det borde ankomma på Kungl. Maj :t att vid varje särskilt tillfälle
ta ställning till frågan om företrädare för staten vid prisöverläggningarna.
Frågan om statens jordbruksnämnds organisation borde enligt departementschefens
uppfattning prövas i särskild ordning. Riksdagen anslöt sig
till nyssnämnda förslag (JoU 25, rskr 280).
Jordbruksstatistikkommittén. Kommittén konstaterar att i jordbruksnämndens
instruktion inte anges att någon ledamot skall utses efter förslag från
någon intresseorganisation eller företräda särskilda intressegrupper. Såväl
i jordbruksnämndens föregångare, livsmedelskommissionen, som i jordbruksnämnden
har emellertid i regel jordbruket företrätts av två ledamöter
samt konsumenterna, den enskilda och den kooperativa handeln av en ledamot
var. Företrädarna för den enskilda och den kooperativa handeln
har även representerat livsmedelsindustrin.
Efter vissa jämförelser mellan jordbruksnämnden och andra ämbetsverk
i fråga om styrelsernas sammansättning, arbetsformer, intresseorganisationernas
möjligheter att utöva inflytande m. m. framhåller kommittén att den
vid sin genomgång av frågan och efter överläggningar och kontakter med
berörda parter inte funnit skäl föreslå någon ändring i nuvarande ordning.
Kommittén anser att jordbruksnämnden enligt sin instruktion är ett ämbetsverk
med lekmannastyrelse. Kungl. Maj :t har rätt att fritt utse ledamöter
i denna styrelse (nämnden). Kommittén anser att skäl talar för att
Kungl. Maj:t även i fortsättningen på samma sätt som hittills till ledamöter
i nämnden utser personer som har sådan position och sakkunskap att de
med verklig tyngd kan representera olika sakområden och organisationer.
Styrelsen (nämnden) bör inte belastas med andra ärenden än sådana där
dess medverkan är angelägen ur synpunkten av en adekvat och friktionsfri
tillämpning av prisregleringen.
På uppdrag av jordbruksstatistikkommittén har statskontoret sett över
jordbruksnämndens organisation. Översynen visar enligt kommittén att
vissa förändringar framstår som ändamålsenliga. De förslag kommittén lägger
fram och som i allt väsentligt, frånsett beredskapssektionen, ansluter
sig till statskontorets förslag, syftar bl. a. till att samordna handläggningen
av bidrags- och restitutionsärenden samt till att effektivera planeringen och
informationsverksamheten.
På grundval av de förslag som lagts fram i jordbruksnämndens översyn
av försörjningsberedskapen inom livsmedelsområdet har kommittén funnit
att den nuvarande beredskapssektionen bör ombildas till en särskild byrå.
Enligt kommitténs förslag bör jordbruksnämnden under generaldirek
-
43
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1969
loren organiseras på sju enheter, nämligen animaliebyrån, fisksektionen,
vegetabiliebyrån, utrikeshandelsbyrån, planerings- och utredningsbyrån, beredskapsbyrån
samt administrativa byrån. Kommittén lägger inte fram
några preciserade förslag till ändringar i jordbruksnämndens totala personaluppsättning,
frånsett beredskapsbyrån, utan framhåller att det bör ankomma
på nämnden att — efter genomförda ändringar i organisationen på
enheter och sedan ställning tagits till frågan om ADB —• inkomma med
närmare förslag rörande hela personalorganisationen. Kommittén har uttalat
att vid de större enheterna bör avdelningsdirektör stjänster inrättas.
Konsumentdelegationen
Bakgrund och nuvarande förhållanden. Genom beslut av 1962 års riksdag
inrättades fr. o. m. den 1 januari 1963 ett till jordbruksnämnden knutet
rådgivande organ benämnt jordbruksnämndens konsumentdelegation (prop.
1962: 193, JoU 34, rskr 410). Delegationen ersatte jordbruksnämndens råds
avdelning för frågor på jordbrukets område. Antalet ledamöter och suppleanter
i delegationen, f. n. 16, fastställs och utses av Kungl. Maj :t som också
förordnar ordförande och ersättare för denne.
Konsumentdelegationens uppgift är att bistå nämnden med råd och upplysningar,
att till nämnden framföra synpunkter och önskemål beträffande
jordbrukspolitikens utformning med särskild hänsyn till förbrukarsidans
intressen samt att inom förbrukarsidan verka för vidgad förståelse för och
insikt i jordbrukets problem och ställning. Delegationen kan ta upp överläggningar
med nämnden i frågor som bedöms vara av större vikt eller ha
prejudicerande verkan.
Jordbruksstatistikkommittén. Kommittén behandlar konsumentdelegationens
ställning vid större prisöverläggningar, dess förhållande till det löpande
arbetet i nämnden samt dess uppgift som informationsorgan.
Kommittén framhåller att delegationen enligt instruktionen för jordbruksnämnden
har betydande frihet att på olika sätt ta del i såväl större
prisöverläggningar som det löpande arbetet med prisregleringen. Vid de
större överläggningar rörande prissättningen på jordbruksprodukter som
ägt rum efter delegationens tillskapande synes delegationen ha haft möjlighet
att hålla sig informerad och utöva det inflytande som var avsikten
vid dess tillkomst.
Även delegationens befattning med det mer löpande prisregleringsarbetet
tycks enligt kommittén ha fungerat tillfredsställande.
Vid delegationens tillkomst underströks betydelsen av dess verksamhet
som informationsorgan till konsumenterna. Kommittén påpekar att information
om jordbrukets förhållanden redan sker med betydande insatser
44 Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1969
främst genom jordbrukarnas egna organisationer men även genom andra
organ.
Information om prispolitikens effekter och då särskilt dess konkreta påverkan
på livsmedelspriserna utgör enligt kommitténs uppfattning det fält
som närmast berör delegationens verksamhet. En utökning av resurserna
för en sådan verksamhet bör dock inte ske genom att särskild personal anställs
av delegationen. I stället bör bl. a. inrättas en i en promemoria av
statskontoret föreslagen informationsenhet vid jordbruksnämnden. Enheten
bör sammanställa uppgifter till grund för en sådan information. För att
utforma och sprida sådant material bör statens lantbruksinformation anlitas.
Konsumentdelegationens uppgift i informationsverksamheten om
prispolitikens verkningar bör närmast vara att se till att den fungerar tillfredsställande.
Delegationen bör vidare framföra synpunkter på behovet
av information och hur den bör utformas.
Yad beträffar konsumentupplysning på livsmedelsområdet — produkter,
förpackningar, livsmedlens sammansättning m. in. — anser kommittén att
detta informationsområde knappast ligger inom konsumentdelegationens
kompetensfält.
Inrättande av en särskild samarbetsnämnd
Önskemål om en samordning av statistikproduktion och utredningsverksamhet
för att få bättre underlag för att bedöma bl. a. jordbrukspolitikens
verkningar framfördes först av 1960 års jordbruksutredning. I prop. 1967:
95 angående riktlinjer för jordbrukspolitiken in. m. och i jordbruksutskottets
utlåtande 1967: 25 underströks utredningens synpunkter. De kontakter
som kommittén haft har ytterligare påvisat behovet av eu dylik samordning.
Kommittén framhåller att redan nu sker en betydande produktion av primärstatistik
samt olika sammanställningar, kalkyler, analyser och prognoser
som belyser utvecklingen inom lantbrukssektorn. Vissa av dessa utredningar
t. ex. index-, inkomst- och lönsamhetsberäkningar, strukturanalyser och
vissa prisprognoser sker i stort sett redan kontinuerligt. Andra beräkningar
t. ex. effektivitets- och produktivitetsanalyser samt analyser av jordbrukspolitikens
verkningar har utförts mera sporadiskt. Vad som saknas är eu
samordning av dessa olika utredningar samt ett organ som kan ta initiativ
till nya undersökningar där sådana behövs för att få fram en helhetsbild
av utvecklingen inom lantbrukssektorn.
För att samordna den statistikproduktion samt de kalkyler och utredningar
rörande utvecklingen inom lantbruket som nu sker vid ett flertal
olika institutioner föreslår kommittén att en särskild samarbetsnämnd inrättas,
förslagsvis benämnd lantbruksekonomiska samarbetsnämnden.
45
Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1969
Huvuduppgiften, för den lantbruksekonoiniska samarbetsnämnden bör vara
att regelbundet redovisa en helhetsbild av faktisk och förväntad utveckling
inom lantbrukssektorn.
Samarbetsnämnden bör enligt kommitténs förslag organiseras på ett arbetsutskott
om sex ledamöter som leder arbetet, ett antal expertgrupper
samt ett mindre kansli. I arbetsutskottet bör ingå som självskrivna ledamöter
cheferna för jordbruksnämnden, lantbruksstyrelsen och statistiska
centralbyrån. Vidare bör ingå en forskare. Jordbrukets och konsumenternas
organisationer bör vardera bli representerade med en ledamot.
Samarbetsnämnden bör inte erhålla någon egen utredningsavdelning. Insamling
av erforderliga grunddata, beräkningar och analyser bör i första
hand ske inom de tre närmast berörda ämbetsverken jordbruksnämnden,
lantbruksstyrelsen och statistiska centralbyrån. Vidare förutsätts att uppgifter
och utredningar från andra statliga och privata institutioner på samma
sätt som hittills skall få utnyttjas för verksamheten. Samarbetsnämndens
arbete blir i fråga om dessa undersökningar att samordna dem. Vissa
arbeten, t. ex. utvecklingsarbete och mer kvalificerade analyser av forskningskaraktär,
kan det, enligt kommitténs uppfattning, emellertid bli nödvändigt
att beställa vid andra institutioner, statliga eller privata eller direkt
hos viss forskare. Det kan också tänkas att samarbetsnämnden avlönar eu
forskare under en viss tid för speciella utredningar.
För att under arbetsutskottets ledning hålla samman verksamheten bör
inrättas ett mindre kansli omfattande en kanslichef samt ett biträde.
Kansliet bör förläggas till jordbruksnämnden och i juridiska och kamerala
frågor få repliera på jordbruksnämndens kansli. Kanslichefen bör vara förordnad
för viss tid. Mot bakgrund av de arbetsuppgifter som kommer att
åläggas kanslichefen bör tjänsten placeras i lönegrad Cl. Verksamheten
vid samarbetsnämnden bör påbörjas den 1 juli 1969.
Remissyttrandena
Kommitténs förslag i fråga om jordbruksnämndens styrelseform tillstyrks
eller lämnas utan erinran av statskontoret, lantbruksstyrelsen, statens
jordbruksnämnd, statens jordbruksnämnds konsumentdelegation, TCO,
RLF, Sveriges lantbruksförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund,
Sveriges köpmannaförbund, Samarbetsorganet i jordbruksfrågor
för enskild handel och industri och KF.
Statens pris- och kartellnämnd är kritisk mot förslaget och framhåller
att staten har när det gäller partsrepresentationen vid förhandlingarna
radikalt ändrat det gamla systemet. Det torde i längden knappast kunna
undvikas att även ändra partsrepresentationen vid jordbruksnämndens tilllämpning
av jordbruksregleringen.
I fråga om antalet ledamöter i jordbruksnämnden anför Sveriges indu
-
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1969
striförbund, att industrin bör bli direkt företrädd i nämnden genom egen
representant. Industriförbundet understryker den fortgående integrationen
mellan industri och jordbruk och den allt större betydelse industrin fått som
avnämare av jordbrukets produkter. Detta förhållande gör att det inte längre
är försvarbart att den industri som förädlar eller förbrukar jordbruksråvaror,
fiskråvaror och livsmedelsprodukter, och vars konkurrenssituation
alltså påverkas av jordbruksregleringens utformning och tillämpning inte
har en egen plats i jordbruksnämndens styrelse. Skulle en utökning av
nämndens ledamöter med en industrirepresentant föranleda krav på en förstärkning
av jordbrukarsidan är industriförbundet berett att acceptera detta.
Liknande förslag rörande eu utökning av nämnden framförs i ett särskilt
yttrande av herrar Erik Brandt och Börje Lindgren i konsumentdelegationen.
De remissinstanser som berört frågan om jordbruksnämndens organisation
tillstyrker i stort sett — frånsett beredskapsbyrån och fisksektionen —
kommitténs förslag eller lämnar dem utan erinran.
I fråga om den föreslagna beredskapsbyrån anför statskontoret en delvis
avvikande uppfattning. Ämbetsverket framhåller, att frågan om att
flytta över beredskapsärendena till överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap
bör närmare undersökas, innan ställning tas till kommitténs förslag
till organisation för denna verksamhet. Skulle likväl beslutas att angivna
beredskapsuppgifter skall ankomma på jordbruksnämnden vill statskontoret
inte motsätta sig att dessa förläggs till en fristående enhet direkt underställd
generaldirektören.
I fråga om fisksektionen föreslår statens jordbruksnämnd, TCO, SACO
och Sveriges fiskares riksförbund att enheten ombildas till en byrå. Jordbruksnämnden
framhåller att fiskprisregleringen innefattar ett särpräglat
och komplicerat arbetsområde. Med hänsyn härtill och till att arbetsuppgifterna
ökar i omfattning bl. a. genom att fiskprisregleringen lagts om finner
nämnden det väl befogat att sektionen organisatoriskt får ställning som
byrå.
Enligt TCO.s mening finns inga som helst skäl att avstå från att organisera
fisksektionen som en byrå i likhet med övriga enheter. Det anses väsentligt
att ärenden rörande fiskerinäringens produkter behandlas och avgörs
på samma nivå som ärenden som rör andra livsmedel.
Samtliga remissinstanser som berört frågan om konsumentdelegationens
ställning m.m. ansluter sig i stort till de synpunkter som jordbruksstatistikkommittén
anfört. Statens jordbruksnämnd finner kommitténs förslag
i fråga om informationen värdefullt, genom att nämndens befattning med
den konsumentinriktade informationen begränsas till att sammanställa
grunduppgifter för informationen. Det är inte lämpligt att nämnden själv
står för en i första hand till konsumentsidan riktad information. En sådan information
kan lätt uppfattas som ensidigt riktad propaganda, vilket är
47
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1969
olyckligt med hänsyn till nämndens ställning som förvaltningsorgan med
uppgift att genomföra prisbesluten.
Konsumentdelegationen instämmer i kommitténs slutsatser och framhåller
att delegationens deltagande i prisförhandlingar och i regleringsärenden
torde få följa hittills tillämpade riktlinjer.
Några remissinstanser anför i viss utsträckning kritiska synpunkter dock
utan att förorda andra lösningar. Lantbruksstgrelsen framhåller sålunda att
delegationens arbetsuppgifter bör vara relativt svåra att i nuvarande form
uppfylla på ett konkret och meningsfyllt sätt. Den allmänna samhällsutvecklingen
med starka intresseorganisationer, där konsumenterna bildar
en heterogen, svagt organiserad grupp, specialiseringen inom jordbruket,
handelns, förädlings- och distributionssidans omstrukturering medverkar
till att uppdelningen i producent- och konsumentgrupper blir mindre tydlig
än tidigare. Detta har samtidigt bl. a. bidragit till att kravet på en allsidig
och enhetlig representation av förbrukarna av jordbrukets produkter i delegationen
torde vara svår att uppfylla. Lantbruks förbundet påpekar att
nämndens konsumentdelegation å ena sidan utgör ett organ knutet till
nämnden men att den å andra sidan vid prisöverläggningar synes ha samma
ställning som Jordbrukets förhandlingsdelegation. Denna uppläggning av
prisöverläggningarna kännetecknas av oklarhet. Detta tyder närmast på att
konsumentdelegationen skulle ha en från nämnden fristående ställning, varav
bl. a. borde följa att delegationen borde ha ett eget kansli på samma sätt
som Jordbrukets förhandlingsdelegation. Konstruktionen av konsumentdelegationen
som ett nämndens organ är logisk endast om delegationen vid
prisöverläggningarna får sin ställning inskränkt till att vara rådgivande.
Liknande synpunkter anförs av RLF.
Inrättandet av den föreslagna sanmrbetsnämnden tillstyrks genomgående
av de remissinstanser som behandlat frågan. Statens jordbruksnämnd framhåller
att frånvaron av ett sådant organ har i åtskilliga sammanhang känts
som en brist. Så har t. ex. varit fallet när resultaten av olika undersökningar
avseende samma eller näraliggande utredningsobjekt inte har kunnat tillfredsställande
jämföras eller sammanställas. Flera exempel finns på samtidigt
företagna utredningar som gett avvikande resultat till följd av olikheter
i definitioner, urvalsprinciper, omfattning, allmän uppläggning etc.
Erfarenheterna från andra liknande sammanhang, där samrådsförfarande
förekommit mellan olika myndigheter, är klart positiva.
Liknande synpunkter anförs av bl. a. SCB, lantbruksstgrelsen, statens prisoch
kartellnämnd, styrelsen för lantbrukshögskolan, statens råd för skogsoch
lantbruksforskning, RLF, Sveriges lantbruksförbund, Sveriges industriförbund,
Samarbetsorganct för enskild handel och industri och KF.
I fråga om samarbetsnämndens arbetsuppgifter framhåller SCB att den
förutsätter att någon ändring av SCB:s samordningsfunktion inom statistiken
inte äger rum. SCB har nämligen enligt sin instruktion att svara för
48
Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1969
erforderlig samordning av statlig statistikproduktion. Av författningen framgår
att samordningsuppdraget till statistiska centralbyrån är avgränsat att
gälla själva statistikproduktionen. Det omfattar således inte de kalkyler,
analyser, prognoser etc. som sker med utgångspunkt från olika statistikmaterial.
När det gäller denna verksamhet skulle, såvitt SCB kan bedöma, den
föreslagna samarbetsnämnden kunna fylla funktionen som samordnande
organ på ett ändamålsenligt sätt.
Statens pris- och kartellnämnd anser att den föreslagna samarbetsnämnden
bör kunna bli ett i detta sammanhang lämpligt forum för närmare samarbete
och vidgade insikter i fråga om hela ledet producenten—konsumenten.
Detta förutsätter emellertid att även den verksamhet som främst tar
sikte på förädlings- och distributionsförhållande beträffande livsmedel fogas
in i detta samarbete.
Av praktiska skäl föreslår jordbruksnämnden att samarbetsorganet benämns
jordbruksekonomiska beredningen eller samordningsgruppen.
Flera remissinstanser föreslår att samarbetsnämndens sammansättning
vidgas.
Statens pris- och kartellnämnd anser att utvecklingen inom livsmedelsmarknaden
talar för att pris- och kartellnämnden bör bli företrädd med
samma slag av representation som kommittén förordar för de övriga berörda
ämbetsverken.
Sveriges industriförbund, Köpmannaförbundet, Samarbetsorganet för enskild
handel och industri och KF anser att handeln och livsmedelsindustrin
också bör bli representerade i samarbetsnämndens arbetsutskott. RLF och
Sveriges lantbruksförbund föreslår, att jordbruket bör få två företrädare i
arbetsutskottet, varav den ene bör vara chefen för Jordbrukets utredningsinstitut.
Styrelsen för lantbrukshögskolan framhåller att om den föreslagna samarbetsnämnden
skall fungera på ett tillfredsställande sätt är det angeläget
att den erhåller en effektiv kansliorganisation och en sådan sammansättning
i expertgrupperna att dessa tillsammans kan utgöra ett effektivt arbetande
organ. Med hänsyn till lantbrukshögskolans omfattande lantbruksekonomiska
forskning och stora produktion av statistik, synes det styrelsen
naturligt att den forskare som skall ingå i samarbetsnämndens arbetsutskott,
bör vara knuten till lantbrukshögskolan.
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1969
49
V. Anslagsframställningar för budgetåret 1969/70
D 1. Statens jordbruksnämnd
1967/68 Utgift ................... 15 714 617
1968/69 Anslag .................. *6 262 000
1969/70 Förslag .................. 8 512 000
Beräknad ändring
1968/69
1969/70
Statens jordbruks-
Dep.chefen
nämnd
Personal
Handläggande personal........
47
+ 5
+ 1
övrig personal ..............
106
- 2
- 2
153
+ 3
- 1
Anslag
Avlöningar till tjänstemän......
Lönekostnadspålägg
a) Beräknat belopp för befintlig or-
5 124 000
+
482 000
+
244 000
ganisation..................
b) Beräknad ändring till budget-
—
+
1 229 000
+ 1
229 000
året 1969/70 ..............
+
61 000
+
6 000
Arvoden och särskilda ersättningar
Ersättningar till experter och sak-
82 000
—
—
6 000
kunniga ....................
50 000
—
—
4 000
Sjukvård m. m...............
20 000
+
1 000
+
1 000
Reseersättningar..............
323 000
+
7 000
+
7 000
Därav utrikes tjänsteresor..........
Expenser
a) Beräknade lokalhyror för nuva-
8 000
rande lokaler ..............
b) Beräknad ändring av lokalhyror
—
+
100 000
+
100 000
till budgetåret 1969/70 ......
—
—
c) Bränsle, lyse, vatten ........
34 500
—
—
d) Övriga expenser............
438 500
+
84 000
+
68 000
Därav engångsutgifter..............
—
+
26 000
+
12 000
Publikationstryck ............
100 000
+
10 000
+
5 000
Särskilda undersökningar ......
Lantbruksekonomiska samarbets-
90 000
—
—
nämnden ....................
—
—
+
600 000
6 262 000
+ 1 974 000
+ 2 250 000
1 Anslagen Statens jordbruksnämnd: Avlöningar och Statens jordbruksnämnd: Omkostnader.
4 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 saml. Nr 107
50 Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1969
Statens jordbruksnämnd
1. Löne- och prisomräkning m. m. 1 586 000 kr., varav för lönekostnadspålägg
och lokalhyror 1 329 000 kr.
2. Jordbruksnämndens förslag till personalförändringar har lagts fram
mot bakgrund dels av jordbruksnämndens översyn av försörjningsberedskapen
inom livsmedelsområdet, dels de förslag som framlagts av jordbruksstatistikkommittén
i dess översyn av statens jordbruksnämnds organisation
m.m. (Jo 1968: 6).
a. Den nuvarande beredskapssektionen föreslås ombildad till byrå. Härvid
behövs en tjänst som byråchef, som föreslås vara ordinarie. Samtidigt
kan en avdelningsdirektör stjänst dras in. Byrån behöver vidare förstärkas
med bl. a. en avdelningsdirektör, två byråsekreterare och en amanuens.
(+261 000 kr.)
b. Vid utrikeshandelsbyrån föreslås ordinariesättning av tjänsten som
byråchef och en tjänst som avdelningsdirektör. Härvid kan en tjänst som
byrådirektör dras in. (+ 2 000 kr.)
c. Vid utredningsbyrån föreslår nämnden bl. a. att två avdelningsdirektörstjänster
inrättas, varvid två byrådirektör stjänster kan dras in (+ 19 000
kr.).
d. För vegetabiliebyrån föreslås inrättandet av en tjänst som avdelningsdirektör.
Härvid kan en tjänst som byrådirektör dras in. (+ 2 000 kr.)
e. Den nuvarande fisksektionen föreslås bli ombildad till byrå. Härvid
behövs en tjänst som byråchef som föreslås vara ordinarie. Samtidigt kan
en avdelningsdirektör stjänst dras in. Vidare föreslås en byrådirektörstjänst
höjd från Ae 26 till Ae 28. (+ 18 000 kr.)
f. Vid administrativa byrån föreslås att tre avdelningsdirektörstjänster
inrättas. Härvid kan två byrådirektör stjänster dras in. Vidare kan två biträdestjänster
dras in. (+41000 kr.)
3. Jordbruksnämnden föreslår att delposten övriga expenser räknas upp
med 25 000 kr. för ökade kostnader för charkuterianalyser och 20 000 kr.
för möbelanskaffning.
D 2. Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område
Under anslaget anvisas medel för olika prisreglerande ändamål.
1967/68 Utgift .
1968/69 Anslag
1969/70 Förslag
184 138 382
153 000 000
153 000 000
Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1969
51
1968/69
1. Allmänt mjölkpristillägg,...... 37 000 000
2. Bidrag till föreningen för mejeriprodukter
.................. 30 000 000
3. Bidrag till föreningen Svensk
kötthandel.................. —
4. Prisutjämning av vissa jordbruks
reglerade
råvaror till livsmedelsindustrin,
.................. 84 000 000
5. Särskilda undersökningar m. m. 1 000 000
6. Diverse kostnader............ 500 000
7. Fraktbidrag för fodermedel .... 350 000
Avrundat 153 000 000
Beräknad ändring
1969/70
Statens jordbruks- Dep.chefen
nämnd
— - 31 000 000
- 30 000 000
— + 25 000 000
+ 7 000 000 + 7 000 000
- 1 000 000 - 1 000 000
- 24 000 000
Statens jordbruksnämnd
1. Något riksdagsbeslut angående det allmänna mjölkpristillägget för tiden
efter utgången av budgetåret 1968/69 föreligger inte. I avvaktan härpå
har anslagsposten av nämnden tagits upp med oförändrat belopp, 37 milj.
kr.
2. Bidrag till regleringsföreningen för mejeriprodukter har utgått endast
för budgetåren 1967/68 och 1968/69. Tidigare utgick inte något bidrag.
Nämnden har vid sådant förhållande inte ansett sig böra ta upp någon motsvarande
anslagspost för 1969/70.
4. Prisutjämning på råvaror till livsmedelsindustrin utgår på chokladoch
konfektyrvaror, biscuits och wafers, senap, såser och soppor m. m.,
fiskkonserver o. d. samt mellanöl och starköl. Prisutjämningsförfarandet
administreras av kontrollstyrelsen och jordbruksnämnden.
För budgetåret 1969/70 räknar nämnden med ett medelsbehov till prisutjämning
på sammanlagt ca 91 milj kr.
5. För budgetåret 1968/69 har anvisats 1 milj. kr., som ställts till Kungl.
Maj :ts disposition för utredningar m. m. bl. a. till följd av omläggningen
av jordbruksprisregleringen och översynen av försörjningsberedskapen.
Nämnden beräknar ej några medel för detta ändamål för budgetåret 1969/
70.
6. Anslagsposten förutsätts liksom hittills få disponeras för sådana oförutsedda
utgifter, som mera direkt kan föranledas av den prisreglerande
verksamheten. Vidare bör posten alltjämt få användas för att bestrida
extra kostnader för skördeuppskattning och administration i samband
med det permanenta skördeskadeskyddet.
7. Nämnden har beräknat kostnaden för fraktbidrag för fodermedel
till vissa mera avlägset liggande delar av Norrland till oförändrat belopp
av 350 000 kr.
4f Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 107
52 Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1969
D 3. Kostnader för beredskapslagring av livsmedel och fodermedel m. m.
1967/68 Utgift .................. 23 623 953
1968/69 Anslag ................. 24 000 000
1969/70 Förslag ................ 26 200 000
För jordbruksnämndens beredskapslagring gäller vissa riktlinjer som
med stöd av riksdagens beslut har fastställts av Kungl. Maj :t den 12 maj
1961, den 11 maj 1962, den 10 maj 1963, den 13 augusti 1964 och den 30
december 1965.
1. Lagring genom föreningen Svensk
spannmålshandels försorg......
2. Lagring i jordbruksnämndens regi
3. Övriga beredskapsåtgärder......
Beräknad ändring
1969/70
Jordbruksnämn- Dep.chefen
den
1968/69
18 800 000
5 200 000
24 000 000
+ 2 500 000
+ 5 600 000
+ 840 000
+ 700 000
+ 1 020 000
+ 500 000
8 940 000 + 2 220 000
Statens jordbruksnämnd
Jordbruksnämnden har på Kungl. Maj :ts uppdrag verkställt en översyn
och lagt fram förslag till den närmare utformningen av försörjningsberedskapen
i fråga om livsmedel. Dessa förslag har detalj behandlats i det
föregående under avsnittet Översyn av försörjningsberedskapen.
1. Beräkningarna av medelsbehovet har gjorts med utgångspunkt från att
beredskapslagret av brödsäd skall vara oförändrat medan lagringen av oljekraftfoder
föreslås höjd på grundval av vad som framkommit vid översynen.
2. Kostnaderna för beredskapslagring i nämndens egen regi — avseende
lagerhyra och tillsyn samt arbete och transporter i samband med omsättningen
— beräknas komma att uppgå till 10,8 milj. kr. Härav hänför
sig ca 3 milj. kr. till sådan ökning av beredskapslagringen som föreslagits
på basis av den verkställda översynen.
3. Beräkningarna avser vissa åtgärder rörande dels ransoneringsberedskap
(340 000 kr.), dels undanförsel av boskap (225 000 kr.), dels projektering
av reservanläggningar (85 000 kr.), dels avskrivningar för materiel
till reservanläggningar (100 000 kr.), dels studie angående ADB-rutin
(66 000 kr.),dels kostnader för planläggning av livsmedelsberedskapen genom
utnyttjande av operationsanalytisk modell (10 000 kr.), dels ock visst
bidrag till Sveriges allmänna linodlingsförening (10 000 kr.).
53
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1969
D 6. Kostnader i samband med permanent skördeskadeskydd
1967/68 Utgift..... 20 711 000 Reservation ....
1968/69 Anslag____ 22 575 000
1969/70 Förslag ... 39 325 000
Statens jordbruksnämnd är huvudmyndighet för det permanenta skördeskadeskyddet.
Skördeskadeskyddets kansli är knutet till statistiska centralbyrån.
Under anslaget anvisas dels medel som förs över till skördeskadefonden
för att bestrida ersättningar och behovsprövade bidrag för skördeskador,
dels medel som disponeras av statistiska centralbyrån för att bekosta
de objektiva skördeuppskattningarna, skördeskadeskyddets tekniska
administration samt lantbrukets företagsregister och därmed samordnad
statistikproduktion.
Beräknad ändring
1. Statsbidrag till skördeskadefon-
1968/69
1969/70
Statens jordbruks- nämnd
Dep.chefen
den ......................
2. Statistiska centralbyrån:
a) Objektiva skördeuppskatt-
15 000 000
+ 7 500 000
+ 15 000 000
ningar..................
b) Skördeskadeskyddets teknis-
4 664 000
+ 1 228 000
+
1 163 000
ka administration ........
c) Lantbrukets företagsregister
och därmed samordnad stati-
786 000
+ 328 000
+
122 000
stikproduktion ..........
2 125 000
+ 320 000
+
465 000
22 575 000
+ 9 376 000
+ 16 750 000
Statens jordbruksnämnd
1. Enligt beräkningar av skördestatistiska nämnden har behovet av årliga
avsättningar till skördeskadefonden -—- vid en genomsnittlig självrisk för
samtliga brukningsenheter om 15,5 % av normskördevärdet — stigit från ursprungligen
30 milj. kr till 45 milj. kr. Det ökade medelsbehovet beror på
dels genomförda förbättringar och utvidgningar av skördeskadeskyddet,
dels prisförändringar på vegetabilieprodukterna. Jordbruksnämnden finner
det angeläget att skördeskadeskyddet inte urholkas genom otillräckliga avsättningar
till skördeskadefonden. Med utgångspunkt från det av skördestatistiska
nämnden angivna medelsbehovet, 45 milj. kr., och under förutsättning
av oförändrad princip för fördelning av tillskotten till skördeskadefonden
har jordbruksnämnden tagit upp statens bidrag till skördeskadefonden
till 22,5 milj. kr.
2 a—c). Statistiska centralbyrån har för nästa budgetår beräknat kostnaderna
för de objektiva skördeuppskattningarna, skördeskadeskyddets tekniska
administration samt för lantbrukets företagsregister och därmed samordnad
statistikproduktion till sammanlagt 9 451 000 kr.
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1969
I den begärda ökningen ingår en löne- och prisomräkningskostnad vid
befintlig organisation med 1 553 000 kr. (varav för lönekostnadspålägg
937 000 kr. och för lokalhyror 125 000 kr.). För annan kostnad av automatisk
karaktär än löne- och prisomräkning har centralbyrån tagit upp ett
nettobelopp av 52 000 kr. Utökning av icke automatisk karaktär inom verksamhetsområdet
har tagits upp till ett belopp av 271 000 kr. Utökningen av
verksamheten avser utrustning samt utrednings- och utvecklingsarbeten.
Centralbyrån har därvid utgått från att antalet provytegårdar liksom
provtagningens omfattning blir oförändrade under nästa budgetår.
Skördeskadeskyddets tekniska administration föreslås också få oförändrad
omfattning och utformning.
Anslagsberäkningen för lantbrukets företagsregister och därmed samordnad
statistikproduktion har gjorts med utgångspunkt från jordbruksstatistikkommitténs
förslag.
VII. Fonden för förlag till statsverket: A—C. Lagring av jordbruksprodukter.
Kungl. Maj :t har genom särskilda beslut från de under fonden för förlag
till statsverket anvisade anslagen Lagring av jordbruksprodukter, Ytterligare
lagring av jordbruksprodukter och Särskild lagring av livsmedel
ställt sammanlagt 206 175 000 kr. till förfogande för lagring av jordbruksprodukter.
Anslagen tas i anspråk såväl för utbetalning av rörelsemedel i
samband med säsongmässig lagring av jordbruksprodukter som för beredskapslagring.
Vid utlåning i samband med säsongmässig lagring erlägger
lagerhållarna ränta som motsvarar gällande diskonto med tillägg av en
halv procent.
Statens jordbruksnämnd
Jordbruksnämnden har på Kungl. Maj :ts uppdrag verkställt en översyn
och lagt fram förslag till den närmare utformningen av försörjningsberedskapen
i fråga om livsmedel m. m. Dessa förslag har detaljbehandlats i det
föregående under avsnittet Översyn av försörjningsberedskapen. Mot bakgrund
av översynen föreslås att ytterligare 14 milj. kr. anvisas för ökning
av beredskapslagringen. Det sammanlagda beloppet till jordbruksnämndens
förfogande för lagring av jordbruksprodukter kommer därmed att utgöra
220 175 000 kr.
VII: D. Inlösen av inhemskt oljeväxtfrö. För att finansiera inlösen av inhemskt
oljeväxtfrö anvisades för budgetåret 1953/54 ett investeringsanslag
av 50 milj. kr. För utlånade medel erläggs ränta som motsvarar gällande
diskonto med tillägg av en halv procent.
Statens jordbruksnämnd
Anslaget bör under budgetåret 1969/70 med oförändrat belopp få användas
för det med anslaget avsedda ändamålet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1969
55
Departementschefen
1968 års jordbrukspriskommitté har lagt fram förslag till prissättning för
de båda regleringsåren 1969/70 och 1970/71. För sockernäringen föreslår
kommittén att beslut fattas för en tid av fem år. Förslagen har biträtts av
jordbrukets förhandlingsdelegation och statens jordbruksnämnds konsumentdelegation
i fråga om jordbruksprodukter i allmänhet och av företrädare
för betodlarna, Svenska Sockerfabriks AB och konsumentdelegationen
i fråga om sockernäringen.
Enligt min uppfattning ligger förslagen i allt väsentligt i linje med de
principer för prissättningen och prisregleringens allmänna utformning som
riksdagen beslöt år 1967. Jag har vid den prövning av förslagen som jag
närmare redovisar i det följande funnit, att förslagen bör utgöra grundval
för prisregleringen under den angivna två- resp. femårsperioden.
Kommittén har som en utgångspunkt för sina överväganden framhållit,
att den inte anser någon allmän lyftning av producentprisnivån nödvändig
i nuvarande läge för att den inkomstpolitiska målsättningen i stora drag
skall kunna fullföljas. En sådan allmän lyftning skulle dessutom kunna
motverka sitt eget syfte genom att stimulera till produktionsökning och därmed
ytterligare öka exportförlusterna, som genom avgifter på produktionen
skall bäras av jordbrukarna själva. Mot bakgrund av de senaste årens produktionsutsveckling
har kommittén ansett att stor försiktighet måste iakttas
med prishöjningar eller andra åtgärder som kan bromsa denna anpassning
eller kan stimulera till en ytterligare utbyggnad av produktionen. Med
hänsyn till de senaste årens stora skördar och jämförelsevis svaga arbetsmarknadsläge
har kommittén emellertid ansett sig särskilt för mjölkproduktionen
böra acceptera en viss uppbromsning av den anpassningstakt som
annars skulle ha varit möjlig och önskvärd under regleringsperioden.
Prissättningen på jordbruksprodukter under den kommande tvåårsperioden
kommer i hög grad att påverkas av nödvändigheten att återuppbygga
de regleringskassor som på grund av de senaste årens stora skördar med
följande exportkostnader visar stora underskott. De förbättringar som ges
jordbruksnäringen enligt kommitténs förslag uppnås främst genom utnyttjande
av tillgängliga införselavgiftsmedel. För konsumenterna innebär de
föreslagna prisändringarna en mindre höjning motsvarande 0,1 % på konsumentprisindex.
En utgångspunkt för prisregleringen under den nu löpande tvåårsperioden
var att en sådan prissättning på och prisreglering för jordbrukets produkter
borde eftersträvas, att ett eventuellt inträde i en större marknad ej
försvårades. Kommittén framhåller att denna målsättning bör gälla även
för den nya prisperioden.
Jag kan ansluta mig till vad kommittén förordat. Förslaget innebär myc
-
56
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1969
ket små prisförändringar för konsumenterna samtidigt som det bör kunna
ge jordbrukarna möjligheter att genom produktivitetsförbättringar få en
fortsatt tillfredsställande inkomstutveckling.
Jag vill emellertid i likhet med kommittén betona riskerna för att i nuvarande
produktions- och avsättningsläge stimulera till en produktionsutveckling
som ej är i linje med vare sig samhällets eller jordbrukarnas intressen.
Dessa synpunkter delas i stort sett också i ett gemensamt uttalande
av kommittén och jordbrukets förhandlingsdelegation. Jordbrukets förhandlingsdelegation
har också, som framgått av den föregående redovisningen,
förklarat sig beredd att med upplysning och rådgivning underlätta den
fortsatta omställningen och strukturrationaliseringen inom jordbruksnäringen.
Jag övergår härefter till att behandla jordbrukspriskommitténs förslag
till prisregleringens allmänna utformning för den föreslagna två- resp. femårsperioden.
Jag begränsar mig därvid till att redogöra för förslagens huvuddrag och
hänvisar i övrigt till den föregående redovisningen.
Jordbrukspriskommitténs förslag rörande prisregleringens allmänna utformning
innebär bl. a. att några ändringar i tillämpningen av nuvarande
principer med mittpriser och prisgränser samt inom prisgränserna fasta
införselavgifter för vissa viktigare varor inte skall ske. De normalinförselavgifter
som nu gäller föreslås vidare bli överförda till den nya regleringsperioden,
i den mån inte annat på särskilda punkter framgår av det följande.
En justering av de föreslagna mittpriserna, prisgränserna och införselavgifterna
föreslås (utom beträffande socker och fabrikspotatisprodukter)
ske den 1 juli 1970 i huvudsaklig överensstämmelse med vad som gällt under
nu löpande prisregleringsperiod.
Kommittén föreslår att det totalbelopp, som skall tillföras jordbruket för
regleringsåret 1970/71 fördelas mellan de olika varuslagen (exklusive
sockerbetor och fabrikspotatisprodukter) med hänsyn till bl. a. önskemål
om produktionens utveckling och inriktning, rationaliseringsutvecklingen i
jordbruket samt prisutvecklingen inom EEC. Fördelningen på olika varuslag
skall så långt möjligt ske på sådant sätt att jordbruket bedöms erhålla
avsedd inkomstförbättring.
Kommittén förutsätter vidare att förslag till fördelning av det totalbelopp,
som skall tillföras jordbruket, läggs fram senast den 15 februari 1970 av
jordbruksnämnden efter överläggningar med jordbrukets förhandlingsdelegation
och jordbruksnämndens konsumentdelegation.
Kommitténs förslag rörande prisregleringens allmänna utformning för
angivna regleringsperioder kan jag tillstyrka.
Justeringen av prisnivån den 1 juli 1970 bör prövas av Kungl. Maj :t och
riksdagen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1969
57
Vad gäller spannmål, fodermedel m. m. är läget att de båda senaste årens
rekordstora skördar har medfört svåra påfrestningar på spannmålsregleringens
ekonomi och nödvändiggjort en successiv sänkning av inlösenpriserna
för brödsäd.
Jordbrukspriskommittén föreslår att systemet med preliminära och definitiva
priser som nu tillämpas för brödsäd införs även för fodersäd. Förslaget
innebär att de definitiva priserna kan anpassas med hänsyn till skördeutfallet.
Påfrestningarna på regleringsekonomin behöver vid ett sådant
system inte bli så stora som annars skulle bli fallet.
Kommittén förordar vidare en skärpning av kvalitetskraven, motsvarande
en prissänkning för odlaren av 1 kr. per dt. Kommitténs förslag till priser
för brödsäd och fodersäd innebär i övrigt följande. De preliminära inlösenpriserna
för brödsäd av 1969 och 1970 års skördar fastställs till 52 kr.
per dt. Vid fastställande av definitiva inlösenpriser för vete och råg föreslås
nu gällande regler tillämpas. I syfte att tillföra medel till spannmålsregleringen
föreslås att förmalningsavgiften den 1 juli 1969 höjs med 1 kr. per dt.
För korn och havre av 1969 och 1970 års skördar föreslås preliminära
stödpriser om 49 resp. 45: 50 kr. per dt. Detta innebär en reell sänkning av
fodersädspriserna med 3 kr. per dt. I syfte att eliminera härav föranledd
lönsamhetsförbättring för fläsk- och äggproduktionen föreslår kommittén
vissa justeringar i slaktdjursavgifter och ökad tilldelning av regleringsmedel.
De definitiva stödpriserna föreslås varje år bestämmas efter samma
principer som för brödsäd. Detta innebär bl. a. att de definitiva priserna inte
får överstiga de preliminära.
Kommittén föreslår vidare att, om skörden av spannmål såväl år 1969
som år 1970 skulle avsevärt understiga normskörd, prissättningen på spannmål
för regleringsåret 1970/71 skall kunna omprövas. Det bör ankomma
på statens jordbruksnämnd att besluta härom.
Vid utgången av innevarande regleringsår beräknas Svensk spannmålshandels
regleringskassa visa ett underskott på ca 100 milj. kr. Genom av
kommittén föreslagna åtgärder kommer detta underskott vid normal skörd
att kunna avvecklas på två år. Vid en spannmålsskörd av samma storlek
som år 1968 kommer ytterligare underskott ej att uppstå.
Kommitténs förslag rörande spannmålsregleringen anser jag väl avvägda.
Det är uppenbart nödvändigt att vidta åtgärder så att regleringskassan kan
återuppbyggas. Jag tillstyrker därför förslagen.
Jordbrukspriskommittén har tagit upp frågan om täckning av kostnaderna
för förmalning av spannmål som skall levereras inom ramen för Sveriges
åtaganden enligt 1967 års konvention om livsmedelshjälp. Dessa kostnader
kan i den mån medel finns tillgängliga bestridas inom den ram på 22
milj. kr. per budgetår som Kungl. Maj :t ställer till förfogande för att uppfylla
Sveriges åtaganden enligt konventionen.
Kommittén påpekar att importen av proteinrika foderbaljväxter har ökat
58
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1969
under nu löpande regleringsår. Delvis är denna import avgiftsfri. Kommittén
anser det angeläget, att den aktuella importen avgiftsbelastas. Kommittén
föreslår därför, att foderbönor och -ärter samt andra slag av foderbaljväxter
förs in under jordbruksregleringen och avgiftsbeläggs. Kommittén föreslår
vidare att sådana oljehaltiga frön och frukter som importeras för annat
ändamål än fettutvinning beläggs med införselavgift.
Jag anser i likhet med kommittén det angeläget att man söker ta till vara
de möjligheter som finns för inhemsk odling av proteinrika foderbaljväxter.
Förutsättningarna för en inhemsk odling av foderbaljväxter, som även
skulle kunna bidra till att minska spannmålsöverskottet, bedöms som gynnsamma.
Vad kommittén förordat i denna fråga kan jag därför tillstyrka.
Det nu anförda föranleder viss ändring i bilagan till förordningen med vissa
bestämmelser om prisreglering på jordbrukets område.
I fråga om storleken av de införselavgifter som högst får tas ut på foderbaljväxter
och oljehaltiga frön och frukter ävensom justeringarna av de övre
avgiftsgränserna på fodermedelsområdet i övrigt avser jag att återkomma
till Kungl. Maj :t med förslag.
Kommitténs övriga förslag rörande viss restitution av införselavgifter
för melass vid jästtillverkning, prisregleringen för ärter och bönor, stödet
åt utvecklingen av konservväxtodlingen samt stödet åt odlingen av vallväxtfrö
föranleder ingen erinran från min sida.
Jag avser att återkomma till Kungl. Maj :t med förslag om att uppdra åt
statens jordbruksnämnd att låta utreda den kvalitetsmässiga effekten på
animalieprodukterna av stor inblandning av fisk- och sillmjöl i foderblandningar.
I fråga om oljeväxter räknas med hänsyn till den svaga regleringsekonomin
och ökningen av odlingens omfattning med en viss sänkning av nuvarande
pris på oljeväxtfrö under regleringsåret 1969/70. Kommittén föreslår
att införselavgiftsmedel får användas för att något begränsa prissänkningen.
I övrigt föreslås ej några ändringar i prisregleringen för fettvaror och
margarin. Jag har inget att erinra mot vad kommittén förordat i fråga om
prissättningen på oljeväxtfrö.
1968 års skörd av sockerbetor var, liksom skörden av andra grödor, avsevärt
större än beräknat. Den svenska sockerregleringen är så konstruerad
att en ökad inhemsk produktion och därmed minskat importbehov medför
starka påfrestningar på regleringsekonomin. Bl. a. förra årets stora betskörd
har medfört att sockerregleringsfonden beräknas visa ett underskott
på drygt 50 milj. kr. den 30 juni 1969.
Mot denna bakgrund är det av stor vikt att sockerregleringen fortsättningsvis
utformas så, att en återuppbyggnad och stabilisering av regleringsekonomin
kan genomföras. Dessa synpunkter synes också ha tjänat som utgångspunkt
för det av jordbrukspriskommittén framlagda förslaget. Regleringsperioden
har sålunda föreslagits förlängd så att densamma omfattar
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1969
59
fem år eller tiden fr. o. m. den 1 juli 1969 t. o. m. den 30 juni 1974. Detta
torde innebära förbättrade möjligheter både att nå stabilitet i regleringsekonomin
och att planera verksamheten på längre sikt. Betodlingen föreslås
begränsad — liksom tidigare — till 40 000 ha. Därutöver föreslås att betgrundpriset
sänks från 10: 03 till 9: 40 kr. per dt för betor med 16 % sockerhalt
och avses gälla en betskörd, som motsvarar 230 000 ton färdigt socker.
För den del av betskörden, som motsvarar en sockerproduktion utöver
230 000 ton färdigt socker föreslås ett successivt sjunkande betpris enligt
vissa, närmare angivna regler. Jämfört med 1968 års betpriser innebär de
föreslagna riktlinjerna för prissättningen en sänkning, som i princip bör få
en gynnsam effekt på regleringsekonomin. I samma syfte bar även vissa
justeringar gjorts i fråga om sockerproducentens ersättning för tillverkning
av svenskt socker. För den del av produktionen som överstiger 212 500 ton
sänks sålunda ersättningen stegvis. Skulle betskörden inte nå upp till en
volym som motsvarar 212 500 ton socker avses sockerproducenten — såsom
bidrag för att täcka fasta kostnader — få ersättning med 18 öre per kg
socker för den kvantitet varmed produktionen understiger 212 500 ton.
De av 1967 års riksdag fastställda riktlinjerna för den svenska sockerbetsodlingen
och sockertillverkningen förutsätter en konkurrensmässig anpassning
till vad som gäller inom EEC. Sockerregleringens utformning enligt
kommitténs förslag synes i allt väsentligt ligga i linje med vad som
gäller inom EEC. Kommittén har i sitt förslag beaktat behovet av en förbättrad
regleringsekonomi. Ändringarna i sockerregleringen beräknas inte
få någon prishöjande effekt för konsumenterna. Jag anser mig böra biträda
förslagen till tillägg och ändringar i sockerregleringen. Jag tillstyrker kommitténs
förslag att jordbruksnämnden intill dess regleringsfonden för
socker återuppbyggts, skall få disponera en rörlig kredit hos riksgäldskontoret
om högst 40 milj. kr.
Enligt jordbrukspriskommittén bör den nuvarande regleringen för matpotatis
gälla oförändrad. Kommittén föreslår också att högst 200 000 kr. av
införselavgiftsmedel får tas i anspråk till stöd för att utveckla odlingen av
utsädespotatis. Jag har ingen erinran mot vad kommittén anfört i denna
fråga.
För stärkelse har kommittén föreslagit att gränsskyddet sänks med 5 öre
per kg den 1 juli 1969 och därefter hålls oförändrat under de båda regleringsåren.
Kommittén har vidare föreslagit att jordbruksnämnden ges rätt
att vid behov ta ut en tillverkningsavgift om högst 10 öre per kg ren stärkelse
mot f. n. högst 6,5 öre. Jag godtar vad kommittén föreslagit i fråga
om gränsskydd och tillverkningsavgift för stärkelse. Jag godtar vidare förslaget
att införselavgiften för glykos sänks med sammanlagt 21 öre per kg
den 1 juli 1969. Till följd av bl. a. minskad efterfrågan på potatissprit kan
medel i regleringsföreningen Stärkelse- och bränneriintressenters konjunkturutjämningsfond
behöva tas i anspråk för att möjliggöra en successiv an
-
60
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1969
passning av odlingen till det ändrade avsättningsläget. Kungl. Maj:t eller
efter Kungl. Maj:ts bemyndigande statens jordbruksnämnd bör få besluta
om att under regleringsåren 1969/70—1970/71 medge regleringsföreningen
att disponera konjunkturutjämningsfondens medel för detta ändamål.
Frågan om att föra över kemiskt ren glukos till jordbruksregleringen har
aktualiserats vid skilda tillfällen under de senaste åren. Anledningen härtill
har varit främst att denna vara importeras i ökad omfattning för att användas
inom livsmedels- och konfektyrindustrin i stället för den kemiskt
icke rena vara, glykos, som är jordbruksreglerad och belagd med införselavgift.
Glukos har i Sverige på grund av det låga gränsskyddet (12 % tull)
ställt sig billigare än glykos. Utomlands är enligt kommittén prisförhållandet
omvänt. Ur regleringssynpunkt har det ansetts önskvärt att ge de båda
nu nämnda produkterna samma gränsskydd. Kommittén föreslår att den
kemiskt rena glukosen förs in under jordbruksregleringen och beläggs med
samma avgift som glykos. Det förutsätts därvid att den kemiskt rena glukosen
kan prisutj ämnas enligt samma villkor som gäller för glykosen. Jag har
ingen erinran mot kommitténs ifrågavarande förslag.
Den av 1967 års riksdag beslutade prissättningen på mjölk och mejeriprodukter
vilade bl. a. på förutsättningen att mjölkproduktionens storlek
anpassades till den inhemska efterfrågan på dessa produkter. En sådan
anpassning skulle innebära bl. a. att mjölkproduktionen minskade med 4 %
per år under tvåårsperioden. Jordbrukspriskommittén har, som anförts i
det föregående, funnit att den kalkylerade nedgången i mjölkinvägningen
med 4 % per år av olika skäl inte har ägt rum. Detta har medfört svåra påfrestningar
på regleringsekonomin och därmed också lett till att mjölkproducenterna
inte kunnat uppnå den avsedda ökningen i avräkningspriset.
För att förbättra den på grund av produktionens storlek låga lönsamheten
i mjölkproduktionen har kommittén föreslagit höjningar av vissa produktpriser.
Priset för konsumtionsmjölk, som är standardiserad till en fetthalt av
3 % och som försäljs i detaljhandelsförpackning, skall dock enligt kommitténs
förslag vara oförändrat med undantag för mjölk som säljs i Malmö-området.
Priset för mjölk i detta område bör till följd av redan höjda distributionskostnader
få höjas med 1 öre per kg. För skummjölk bör enligt kommitténs
förslag den övre prisgränsen höjas med 8 öre per kg eller till 53 öre
per kg. Partipriset blir därmed ungefärligen lika med vad som tillämpades
före den 1 september 1967. Vidare kan — utan ändring av gränsskyddet —
priset för tjock grädde och tunn grädde höjas med 25 resp. 10 öre per kg.
För ost höjs införselavgiften med 15 öre per kg vilket innebär att priset
sannolikt stiger lika mycket. I konsekvens härmed ändras mittpriset till
673 öre per kg. Införselavgiften för smältost bör höjas till 93 öre per kg
och för mjölkpulver med 30 öre per kg till 210 öre för det magra och 240
öre per kg för det feta mjölkpulvret.
61
Kungl. Maj. ts proposition nr 107 år 1969
De av kommittén föreslagna prishöjningarna anser jag mig böra godta.
Kommitténs förslag i fråga om prissättningen för mjölk och mejeriprodukter
ansluter sig till 1967 års riksdagsbeslut om jordbrukspolitiken.
Kommittén har också föreslagit att en förutsättningslös utredning görs
beträffande den fortsatta utformningen av prissättningssystemet på mjölk
och mjölkproduker. Jag avser senare föreslå Kungl. Maj:t att tillkalla sakkunniga
för att mot bakgrunden bl. a. av den senaste tidens produktutveckling
och näringsfysiologiska debatt se över prissättningssystemet för mjölk
och mjölkprodukter. Även frågor rörande prissättning och avgifter m. m.
för s. k. imiterade produkter av mjölk och kött, mjölkpulver och skummjölk
bör behandlas av de sakkunniga. De bör arbeta så att resultatet kan beaktas
vid statsmakternas överväganden om jordbrukspriserna för regleringsåret
1970/71.
Den aktuella ekonomiska situationen för mjölkproducenterna kan inte
förbättras enbart genom de nu föreslagna prisändringarna. Kommittén har
förutsatt att Föreningen för mejeriprodukter, vilken svarar för mjölkregleringen,
under regleringsåret 1969/70 tillförs ytterligare 10 milj. kr. av de
införselavgiftsmedel som ställs till regleringsföreningarnas förfogande för
pr isregler ande verksamhet. Vidare förutsätts att mjölkregleringen för subvention
av priset på konsumtionsmjölk liksom hittills tillförs 25 milj. kr.
av sådana införselavgiftsmedel som inte är avsedda för regleringsföreningarnas
prisreglerande verksamhet samt därutöver 20 milj. kr. för att allmänt
förstärka medelstillgången i regleringskassan. Slutligen föreslår kommittén
att mjölkregleringen såsom ett engångsbelopp tillförs 12 milj. kr. av införselavgiftsmedel
som står kvar från tidigare regleringsår. För regleringsåret
1970/71 förutsätts att mjölkregleringen skall tillföras 45 (25 + 20)
milj. kr. av införselavgiftsmedel som inte är avsedda för prisreglerande
verksamhet enligt fördelningsplanen. Jag har ingen erinran mot att Föreningen
för mejeriprodukter tillförs medel på sätt som föreslagits. Jag
har inte heller någon erinran mot att föreningen för regleringsåret 1969/70
av budgetmedel erhåller ett engångsbelopp av 30 milj. kr. De föreslagna
prisändringarna och medelsdispositionerna beräknas under förutsättning av
2 % årlig nedgång i produktionen göra det möjligt att för regleringsåret
1969/70 höja avräkningspriset till jordbrukarna för mjölk med 1,5 å 2 öre
per kg. Utvecklingen av avräkningspriset blir dock liksom hittills beroende
av hur produktion och konsumtion av mjölk och mjölkprodukter utvecklas
inom landet. Skulle den åsyftade produktionsminskningen inte komma till
stånd torde förbättringen i avräkningspriset svårligen kunna uppnås. Den
påbörjade avvecklingen av det allmänna mjölkpristillägget bör slutföras på
så sätt att pristillägget som under regleringsåret 1968/69 utgår med ca 1 öre
per kg mjölk upphör den 30 juni 1969.
Mejeriorganisationen tillämpar i viss utsträckning marknadsreglerande
åtgärder för mjölk och mejeriprodukter. I denna fråga heslutade 1967 års
5 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 saml. Nr 107
62
Kiingl. Maj:ts proposition nr 107 år 1969
riksdag att Kungl. Maj :t skall kunna pröva vilka regleringar som är ofrånkomliga
för att den avsedda prisnivån skall kunna upprätthållas och näringen
fungera tillfredsställande. Vid en sådan prövning måste bl. a. näringsfrihetssynpunkter
beaktas. Mot bakgrunden av riksdagens beslut har en
särskild arbetsgrupp upprättat en promemoria (Stencil Jo 1968: 8) med utredning
och förslag rörande mejeriorganisationens marknadsreglerande åtgärder
för mjölk och mejeriprodukter. Med anledning av vad arbetsgruppen
och kommittén redovisat i denna fråga hör fr. o. in. den 1 juli 1971
mejeriindustrins nuvarande eller framtida marknadsreglerande åtgärder
kunna fritt prövas av de näringsfrihetsvårdande myndigheterna. I fråga om
marknadsreglerande åtgärder för mjölkpulver och skummjölk torde dock
såsom kommittén förutsatt resultatet av den förut nämnda utredningen avvaktas.
För att underlätta avsättningen av överskott av kött och fläsk har mot
ränta en rörlig kredit på högst 50 milj. kr. hos riksgäldskontoret ställts till
Svensk kötthandels förfogande efter beslut av 1967 års riksdag. Syftet med
krediten var bl. a. att göra det möjligt att under en längre period fördela
kostnaderna för att avsätta det nötköttsöverskott som väntades bli en följd
av den pågående utslaktningen av kor. Krediten skall enligt beslutet vara
återbetald senast den 1 juli 1972. Enligt kommittén ger överskotten av nötkött
Svensk kötthandel så stora kostnader att krediten beräknas vara helt
disponerad innevarande budgetår. Även andra åtgärder har visat sig nödvändiga
för att få medel till att täcka Svensk kötthandels utgifter.
Den önskvärda minskningen av mjölkproduktionen förutsätter bl. a.
en betydande utslaktning. För att underlätta försäljningen av de köttkvantiteter
som därigenom kommer att uppstå har kommittén föreslagit att av
budgetmedel högst 25 milj. kr. ställs till jordbruksnämndens förfogande för
vartdera regleringsåret 1969/70 och 1970/71. Beloppet föreslås få disponeras
för att kompensera Svensk kötthandel för de extra kostnader som uppstår
för att avsätta de överskott av nötkött som uppkommer genom att kostammen
minskar med mera än 20 000 djur per år.
En minskning av överskottsproduktionen av mjölk är en förutsättning
för att genomföra den eftersträvade förbättringen av lönsamheten i mjölkproduktionen.
Den belastning som i ett övergångsskede kan uppstå på regleringsekonomin
till följd av en ökad utslaktning kan — om inga stödåtgärder
vidtas — innebära risk för att mjölkproduktionen längre än
önskvärt håller sig kvar på nuvarande nivå. Jag anser mig böra biträda förslaget
att budgetmedel på det sätt och intill de belopp jag nyss angett ställs
till jordbruksnämndens förfogande. Jag biträder likaså förslaget att den
kredit om högst 50 milj. kr. som tidigare ställts till Svensk kötthandels förfogande
skall få återbetalas senast den 30 juni 1974 i stället för den 1 juli
1972.
63
Kungi. Maj:ts proposition nr 107 år 1969
Produktionen av får- och lammkött har ökat de senaste åren. Jämfört
med produktion av nötkött och fläsk har får och lammkött emellertid alltjämt
en ringa betydelse. Vid den hittillsvarande prissättningen har det varit
svårt att avsätta den ökande produktionen. Bl. a. för att stimulera avsättningen
av får- och lammkött har jordbrukspriskommittén föreslagit att
en s. k. mellanprislinje tillämpas försöksvis under regleringsperioden. Förslaget
innebär bl. a. att införselavgiften för får- och lammkött sänks med
2 kr. per kg, att mittpriset räknas ned med 2: 50 kr. per kg samt att prisgränserna
justeras i motsvarande mån. För att kompensera producenterna
för sänkningen av gränsskyddet föreslås ett pristillägg med 2 kr. per kg på
all besiktigad slakt av får och lamm. Kostnaderna härför, som beräknas till
ca 7 milj. kr. per år, bör enligt förslaget under regleringsåret 1969/70 bestridas
av vissa sådana kvarstående införselavgiftsmedel som inte avses utgå
till regleringsföreningarna enligt fördelningsplanen. För regleringsåret
1970/71 föreslås finansieringen ske på samma sätt eller om så blir erforderligt
av motsvarande införselavgiftsmedel från löpande period. Den föreslagna
sänkningen av införselavgifterna har beräknats innebära en sänkning av
konsumentpriserna med ca 2: 80 kr. per kg. Förslaget till prissättning på
får- och lammkött ligger i linje med vad som ntan erinran från riksdagens
sida anförts i prop. 1967: 95 om användning av en modifierad högprislinje.
Den föreslagna ordningen har karaktären av försök. De erfarenheter som
kan vinnas härigenom torde även kunna ha ett vidare intresse. Mot denna
bakgrund har jag ingen erinran mot att s. k. mellanprislinje införs för fåroch
lammkött enligt kommitténs förslag och att i samband därmed det försöksvis
tillämpade systemet för att dämpa prissvängningarna (buffertzoner)
avskaffas för detta varuslag.
Vissa förändringar i slakt- och försäljningsförhållanden har föranlett förslag
om vissa justeringar av teknisk karaktär, vilka berör mittpriser och
prisgränser för kött och fläsk. De föreslagna ändringarna, vilka har godtagits
av berörda branschintressenter, innebär att mittpriserna räknas upp
för nöt- och hästkött samt får- och lammkött med 2 öre, för kalvkött med
12 öre och för fläsk med 5 öre per kg. Jag har ingen erinran mot föreslagna
justeringar av mittpriser och därav föranledda ändringar av prisgränserna.
Inte heller kommitténs förslag i övrigt beträffande prisregleringen för kött
och fläsk föranleder erinran från min sida.
Vad kommittén anfört i fråga om ägg och åggprodukter m. m. föranleder
ingen erinran från min sida.
Importen av vissa enkla biandvaror av jordbruksprodukter som hänförs
till tulltaxenr 21.07 har under de senaste åren ökat betydligt. Dessa varor är
vid import från EFTA inte belagda med vare sig tull eller införselavgift.
Jordbrukspriskommittén har i detta sammanhang anfört att de enkla blandningarna
anses ha komponerats enbart i syfte att undvika förekommande
64
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1969
importavgifter på de i blandningarna ingående jordbruksvarorna av typ
socker, stärkelse och mjölkpulver. För att hindra att jordbruksregleringen
kringgås föreslås att möjlighet skapas att belägga enkla blandprodukter
med tillverkningsavgift för den inhemska produktionen i kombination med
prisutjämningsbidrag och att importvarorna beläggs med kompensationsavgift
av samma storlek som tillverkningsavgifterna. Vidare förutsätts att
tillverkningsavgift tas ut på endast sådana produkter som tillverkas för avsalu.
Jag har ingen principiell erinran mot den föreslagna ordningen. Sådana
varor som har ett tillfredsställande gränsskydd även mot EFTA bör emellertid
undantas från avgiftsplikt såväl vid tillverkning som import. Sådant
undantag bör kunna gälla även varor av typ glass- och puddingpulver. Avgifterna
bör inte överstiga belopp motsvarande införsel- eller fettvaruavgift
på de i en produkt eller grupp av produkter ingående jordbruksvarorna. För
att de förslag som jag nu lagt fram skall kunna genomföras krävs ändringar
i förordningen med vissa bestämmelser om prisreglering på jordbrukets område.
Närmare bestämmelser om avgifternas storlek in. in. torde få meddelas
av jordbruksnämnden.
Såsom jag redovisat i det föregående har jordbrukspriskommittén föreslagit
att sakkunniga tillkallas för att utreda bl. a. frågan om att avgiftsbelägga
s. k. imiterade mjölk- och kött produkter. I avvaktan på de förslag som
kan komma fram genom en sådan utredning föreslår kommittén att ett provisoriskt
avgiftssystem tillämpas. Enligt detta system bör accisen för svensktillverkade
flytande mjölk- och gräddersättningar, fettemulsioner, med en
fetthalt av högst 7 % sänkas från 80 till 30 öre per kg. Gränsskydd föreslås
i form av tull om 30 öre per kg. För vissa andra mjölk- och gräddersättningsmedel
föreslås tillverkningsavgift och kompensationsavgift om 2 kr.
per kg. Kommittén föreslår vidare att sådana produkter av sojabönor, tulltaxenr
19.02, 21.07 och 23.04, som kan användas som ersättningsmedel för
kött tills vidare i princip beläggs med tillverkningsavgift och kompensationsavgift
om 3: 50 kr. per kg. Berörda produkter under nr 19.02 föreslås
bli införda under jordbruksregleringen. För produkter under nr 23.04 förutsätts
att avgift inte tas ut då de används som foder. I avvaktan på resultatet
av den i det föregående nämnda utredningen anser jag mig kunna godta
de av kommittén föreslagna provisoriska åtgärderna rörande s. k. imiterade
mjölk- och köttprodnkter. Särskilt på längre sikt är det emellertid av stor
vikt att här aktuella problem rörande tillkomst och utveckling av nya produkter
behandlas med hänsynstagande såväl till konsumenternas och samhällets
krav på högvärdiga och prisbilliga livsmedel som till jordbrukets
krav på ett regleringssystem som ger möjlighet till en lönsam produktion.
För att de föreslagna provisoriska åtgärderna skall kunna genomföras krävs
ändring i förordningen med vissa bestämmelser om prisreglering på jordbrukets
område. Frågan om ändring av tulltaxan med anledning av vad jag
65
Kungl. Maj. ts proposition nr 107 år 1969
anfört i det föregående anmäls denna dag av chefen för finansdepartementet.
Användningen av införselavgiftsmedlen under regleringsåret 1967/68
framgår av den föregående redogörelsen liksom också beräkningar och förslag
rörande dispositionen av införselavgiftsmedel som inflyter under regleringsåret
1968/69. Jag har ingen erinran mot vad som redovisats i detta
sammanhang.
Jordbrukspriskommittén har beräknat att under regleringsåret 1969/70
inflyter ca 359 milj. kr. i form av införselavgifter. Enligt kommittén bör 272
milj. kr. av dessa fördelas till regleringsföreningarna för deras prisreglerande
verksamhet. Beloppets exakta storlek blir beroende av de verkliga intäkterna
av fodermedelsavgifterna. Kommittén har vidare föreslagit att jordbruksnämnden
bemyndigas att — efter hörande av jordbrukets förhandlingsdelegation
och konsumentdelegationen — jämka de nu föreslagna delbeloppen
till regleringsföreningarna och att även besluta om fördelning av
det belopp som står till nämndens förfogande. Jag har ingen erinran mot
de gjorda beräkningarna eller mot de föreslagna fördelningsprinciperna. Jag
har inte heller någon erinran mot att Svensk spannmålshandel, liksom hittills,
tillförs införselavgifter för sådan brödsäd som importeras i utbyte mot
inhemsk brödsäd, vilken exporteras till följd av kvalitativa brister eller måste
användas till foder. Införselavgiftsmedel och andra regleringsmedel på
jordbrukets område bör intill ett belopp av 2,5 milj. kr. per år och efter jordbruksnämndens
medgivande få användas av regleringsföreningarna för upplysningsverksamhet
inom föreningarnas verksamhetsområden. Av detta belopp
bör vissa medel få tas i anspråk för att stödja utveckling av konservväxter
och utsädespotatis.
Av de införselavgiftsmedel som under regleringsåret 1969/70 inflyter utöver
det totalbelopp som enligt det föregående skall fördelas till regleringsföreningarna
bör liksom f. n. 25 milj. kr. disponeras för att subventionera
priset på konsumtionsmjölk. Därutöver bör som förordats i det föregående
ytterligare 20 milj. kr. tillföras mjölkregleringen. I mån av tillgång på medel
bör vidare dels 1 milj. kr. ställas till Sveriges potatisodlares riksförbunds
förfogande för att effektivisera potatisodlingen in. m., dels 1 milj. kr. få
användas för att stödja vallfröodlingen, dels 50 000 kr. få nyttjas för den
kontroll av konsumtionsmjölk som ankommer på jordbruksnämnden. Dessutom
bör liksom f. n. medel ställas till förfogande för att täcka kostnader
för prisutjämning på äggalbumin och kärnbindemedel. Jag har ingen erinran
mot vad kommittén föreslagit rörande användningen av de införselavgiftsmedel
som inflyter utöver 272 milj. kr. Av sådana överskjutande införselavgiftsmedel
bör även under regleringsåret 1969/70 till veterinärstyrelsens
förfogande ställas dels högst 200 000 kr. för att täcka kostnader för
pastöriseringskontrollen, dels högst 30 000 kr. för att täcka kostnader för
importkontroll av animala livsmedel. Slutligen bör högst 175 000 kr. få användas
av SMAK för upplysningsverksamhet.
66
Kungl. Maj. ts proposition nr 107 år 1969
För regleringsåret 1970/71 bör oförändrat 272 milj. kr. fördelas till regleringsföreningarna
för prisreglerande verksamhet. Införselavgiftsmedel utöver
detta belopp bör få användas till de ändamål och i den omfattning som
föreslagits för regleringsåret 1969/70.
Kvarstående, odisponerade införselavgiftsmedel från tidigare år har av
kommittén beräknats uppgå till ca 27 milj. kr. Enligt vad jag i det föregående
har anfört bör tillsammans 17 milj. kr. av dessa medel utnyttjas för
särskilda ändamål. De medel som därefter återstår bör få användas för att
bestrida kostnaderna för den föreslagna mellanprislinjen på fårkött. Dessa
kostnader har beräknats till 7 milj. kr. per år. Skulle de kvarstående medlen
regleringsåret 1970/71 inte räcka till för att täcka kostnaderna för detta
ändamål bör medel få användas av de regleringsmedel som under regleringsåret
1970/71 inflyter utöver 272 milj. kr.
Övriga frågor. Jordbrukspriskommittén anser att den nuvarande utfästelsen
om prövning av gottgörelse till följd av inverkan av EFTA-överenskommelsen
bör kvarstå. Utfästelsen bör även gälla eventuella åtgärder under
regleringsåren 1969/70 och 1970/71 inom ramen för ett närmare nordiskt
ekonomiskt samarbete. Jag kan biträda detta förslag.
Fr. o. m. budgetåret 1963/64 utgör statens årliga bidrag till skördeskadefonden
15 milj. kr., och storleken av jordbrukets minimitillskott till fonden
har bestämts till samma belopp. I jordbruksnämndens anslagsframställning
för budgetåret 1969/70 har förordats att det årliga medelstillskottet till skördeskadefonden
ökas till 45 milj. kr. Enligt kommitténs mening är en sådan
ökning motiverad med hänsyn bl. a. till de prishöjningar som skett på jordbruksprodukter
sedan tidpunkten för skördeskadeskyddets införande. I
fråga om fördelningen mellan staten och jordbruket av medelstillskottet
föreslår kommittén att statens bidrag bestämts till 30 milj. kr. Jag biträder
förslaget.
För utvecklingsarbete och försöksverksamhet rörande inhemskt proteinfoder
liksom för kvalitetsbefrämjande utvecklings- och för söksarbete i fråga
om bl. a. fläskproduktionen föreslår kommittén att ett belopp om ca 10 milj.
kr. ställs till förfogande för sektionen för jordbruksforskning inom statens
råd för skogs- och jordbruksforskning. Det förutsätts att medlen används
endast som bidrag till klart målinriktade utvecklings- och försöksarbeten.
Medlen bör få förbrukas under en femårsperiod. Finansieringen föreslås ske
genom vissa införselavgiftsmedel samt genom avveckling av fonden för
främjande av forsknings- och försöksverksamheten på jordbrukets område
(exportmedelsfonden) och överföring av denna fonds behållning till nu föreslaget
ändamål. Jag kan biträda dessa förslag.
Nu gällande bestämmelser för prisregleringen, som inte berörts i kommitténs
förslag eller i mitt anförande, bör i princip äga fortsatt giltighet under
tiden fram t. o. m. den 30 juni 1971.
67
Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1969
Den översyn av försörjningsberedskapen i fråga om livsmedel, som statens
jordbruksnämnd utfört på uppdrag av Kungl. Maj :t, visar att de frågor som
är förbundna med försörjningsberedskapen är komplicerade. Härtill bidrar
självfallet den snabba omvandling som försiggår i det svenska samhället,
inte minst inom jordbruket och näringsgrenar med anknytning till jordbruket,
exempelvis livsmedelsindustrin. Jordbruksnämnden har upplyst att
åtskilliga med försörjningsberedskapen förbundna frågor alltjämt är under
utredning eller ännu inte kunnat utredas.
Innan jag går in på frågan om de åtgärder som enligt nämndens förslag
bör genomföras budgetåret 1969/70 vill jag kortfattat beröra de av jordbruksnämnden
anförda allmänna synpunkterna rörande planeringen av försörjningsberedskapen.
Under erinran om att allmänna riktlinjer f. n. saknas
för livsmedelsberedskapens uthållighet m. m. har nämnden föreslagit att
livsmedelsberedskapen skall planläggas med hänsyn till dels militär aggression,
dels indirekt ekonomisk aggression, dvs. avspärrning under viss tid.
Nämnden har i detta sammanhang även presenterat olika beredskapsalternativ
rörande dels kriskostens näringsinnehåll, dels beräknade skördevariationer.
Främst med hänsyn till att de grundläggande faktorerna för den
långsiktiga beredskapsplaneringen ej är fullständigt utredda anser jag det
inte lämpligt att man i detta sammanhang binder sig för ett enda alternativ
när det gäller exempelvis den framtida beredskapslagringen och dess fördelning
på olika slag av livsmedel. Nämnden bör — liksom varit fallet vid
den verkställda översynen — vara beredd att lägga fram alternativa förslag
till produktions- och lagrängsberedskap.
Fn förutsättning för att den av nämnden föreslagna beredskapsplaneringen
skall kunna genomföras synes vara att matematiska metoder kan
utnyttjas för analys av planläggningsproblemen. Nämnden har vid översynen
utvecklat en operationsanalytisk modell, den s. k. LIBE-modellen.
Även om man särskilt i de långsiktiga beräkningarna kan riskera att i analytiska
modeller av detta slag förlora den nödvändiga verklighetsanknytningen,
delar jag nämndens och remissinstansernas principiella uppfattning
att man här fått ett hjälpmedel av betydelse för planläggningen av produktions-
och lagringsberedskapen på livsmedelsområdet.
I likhet med flera remissinstanser är jag tveksam angående de praktiska
förutsättningarna att med framgång genomföra undanförsel av boskap i en
krissituation. Jag är med hänsyn härtill inte beredd att tillstyrka nämndens
förslag.
De förutsättningar för den långsiktiga beredskapslagringen som jordbruksnämnden
arbetat efter i den operationsanalytiska modellen samt de
därpå grundade beräkningarna har enligt nämnden visat att behovet av
beredskapslager för livsmedelsförsörjningen vid en avspärrning totalt sett
är större än den nuvarande statliga beredskapslagringen. Nämnden har där
-
68
Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1969
för ansett en ökning av beredskapslagren av vissa varor ofrånkomlig. Nämnden
förklarar emellertid att man — med hänsyn till det ännu inte slutförda
utredningsarbetet — anser att definitivt förslag till lagringsmål, baserat på
en långsiktig planering, bör läggas fram först i anslutning till nämndens
anslagsframställning för budgetåret 1970/71.
De av jordbruksnämnden matematiskt framräknade lagringsbehoven
måste bedömas i relation till försörjningsberedskapen på övriga områden
liksom också till samhällets totala ekonomiska resurser. Ett fortsatt utnyttjande
av operationsanalytiska metoder bör således inte innebära att man
binder beredskapslagringens omfattning och varufördelningen på längre sikt
till de i operationsanalysen framräknade kvantiteterna. För budgetåret
1969/70 har jordbruksnämnden föreslagit ökad lagring av bl. a. oljekraftfoder,
handelsgödsel, socker och torrjäst. Lagret av oljekraftfoder föreslås
bli ökat med 30 000 ton. Såsom lantbruksstyrelsen anfört i sitt remissutlåtande
talar bl. a. kostnadsskäl för att möjligheten att utnyttja urea som ersättning
för foderprotein bör närmare utredas. Likaså är det av intresse ur
beredskapssynpunkt att odlingen av proteinrika foderbaljväxter väntas öka.
Med hänsyn härtill och till det nuvarande produktionsläget för mjölk och
mjölkprodukter är jag f. n. inte beredd att tillstyrka att ytterligare medel
anvisas för en ökad beredskapslagring av oljekraftfoder.
Jordbruksnämnden har vidare föreslagit en viss lagerökning av socker.
Nämnden har senare i särskild skrivelse hemställt om bemyndigande att
redan under budgetåret 1968/69 få verkställa den föreslagna ökningen. Efter
det att Kungl. Maj :t gett nämnden det önskade bemyndigandet har den
angivna kvantiteten anskaffats.
Mot den av jordbruksnämnden föreslagna beredskapslagringen av torr just
har jag ingen erinran. Inte heller har jag någon erinran mot den för budgetåret
1969/70 föreslagna lagringen av utsädesfrö av spånadslin.
Jordbruksnämnden har efter samråd med överstyrelsen för ekonomisk
försvarsberedskap föreslagit att fr. o. m. budgetåret 1969/70 huvudansvaret
för lagringen av handelsgödsel och bekämpningsmedel skall ligga hos
nämnden och lagringen ske i nämndens regi. Nämnden har vidare föreslagit
en viss ökning av kvävegödsellagringen. Handelsgödsel är bara ett av de
många produktionsmedel för vilkas lagring överstyrelsen nu bär ansvaret.
Det ankommer på överstyrelsen att göra -viss inbördes prioritering av denna
lagring, dvs. lagringsbehovet av handelsgödsel bedöms i relation till lagringsbehovet
av andra produktionsmedel. Överstyrelsen är också huvudansvarig
för produktionsberedskapen i fråga om handelsgödsel. Ansvaret för
denna beredskap förutsätts i nämndens förslag även fortsättningsvis vila på
överstyrelsen. Jag anser det mest lämpligt att beredskapslagringen av handelsgödsel
även i fortsättningen avvägs mot lagringsbehovet för andra produktionsmedel.
En sådan avvägning synes bäst kunna göras av överstyrelsen.
Med hänsyn härtill är jag inte beredd förorda att huvudansvaret för lag
-
69
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1969
ring av handelsgödsel och bekämpningsmedel flyttas från överstyrelsen till
jordbruksnämnden. I fråga om behovet av att öka lagret av kvävegödsel torde
de i nämndens utredning anförda synpunkterna vara kända av överstyrelsen
genom det samråd som sker mellan dessa myndigheter.
Inbegripet de lagerökningar som jag förordat i det föregående kan för
budgetåret 1969/70 de totala kostnaderna för beredskapslagring av livsmedel
och fodermedel m. m. beräknas uppgå till ca 26,2 milj. kr., innebärande
en ökning med 2,2 milj. kr. i jämförelse med innevarande budgetår.
Härvid har jag beräknat medel för bl. a. modernisering av ransoneringssystemet,
projektering av vissa reservanläggningar och vissa studier för
planeringen av livsmedelsberedskapen.
Frågan om jordbruksnämndens styrelseform har, som framgår av redogörelsen
i det föregående, behandlats av jordbruksstatistikkommittén, som
inte funnit skäl föreslå någon ändring i nuvarande ordning. Kommittén anser
alt jordbruksnämnden enligt sin instruktion är ett ämbetsverk med lekmannastyrelse.
Nuvarande instruktion ger Kungl. Maj :t rätt att fritt utse
ledamöter i denna styrelse (»nämnden»). Kommittén anser att skäl talar
för att Kungl. Maj :t även i fortsättningen på samma sätt som hittills till
ledamöter i nämnden utser personer som har sådan position och sakkunskap
att de med verklig tyngd kan representera olika sakområden och
organisationer. Styrelsen bör enligt kommitténs mening behandla sådana
ärenden där dess medverkan är angelägen från synpunkten av en adekvat
och friktionsfri tillämpning av prisregleringen.
Remissinstanserna har i fråga om jordbruksnämndens styrelseform i allt
väsentligt anslutit sig till kommitténs ståndpunkt. Några remissinstanser
har förordat en utökning av antalet ledamöter i jordbruksnämnden för att
därigenom bereda plats för vissa intressegrupper, vilka enligt de framförda
synpunkterna bör vara representerade.
Jag anser i likhet med kommittén att Kungl. Maj :t liksom hittills bör
fritt få utse ledamöter i jordbruksnämnden. Antalet ledamöter bör fastställas
av Kungl. Maj :t. Som kommittén framhåller är det givetvis önskvärt
att ledamöterna har position och sakkunskap inom jordbruksnämndens
verksamhetsområde. Styrelsen bör enligt min uppfattning behandla
endast mer principiella frågor.
Jordbruksstatistikkommittén föreslår, på grundval av en av statskontoret
gjord översyn, vissa åtgärder och förändringar för att samordna och
effektivisera verksamheten inom jordbruksnämnden.
Vad kommittén med biträde av statskontoret föreslagit för att samordna
och effektivisera verksamheten inom jordbruksnämnden anser jag i stort
sett väl avvägt.
Enligt min uppfattning bör frågor rörande livsmedelsberedskapen i fortsättningen
handläggas inom en särskild sektion hos jordbruksnämnden.
Kungl. Maj :t äger besluta i denna fråga.
70
Kungl. Maj. ts proposition nr 107 år 1969
Jordbruksstatistikkommittén har funnit att jordbruksnämndens konsumentdelegation
i stort sett kunnat fungera enligt de intentioner som låg till
grund för dess tillkomst. Någon förändring i delegationens funktioner föreslås
inte, frånsett att informationen till konsumenterna om jordbruksprisregleringen
i fortsättningen bör ankomma främst på statens lantbruksinformation.
Kommitténs uppfattning delas i allt väsentligt av remissinstanserna. Även
jag ansluter mig i huvudsak till kommitténs uppfattning.
Inrättandet av en särskild samarbetsnämnd m.m. För att samordna de
kalkyler och utredningar rörande utvecklingen inom lantbruket som nu
sker vid ett flertal olika institutioner föreslår jordbruksstatistikkommittén
att en särskild samarbetsnämnd inrättas. Huvuduppgiften för samarbetsnämnden
bör vara att regelbundet redovisa en helhetsbild av faktisk och
förväntad utveckling inom lantbrukssektorn. Samarbetsnämnden bör enligt
kommitténs förslag organiseras på ett arbetsutskott om sex ledamöter
som leder arbetet, ett antal expertgrupper samt ett mindre kansli. Verksamheten
vid samarbetsnämnden bör påbörjas den 1 juli 1969.
Inrättandet av samarbetsnämnden tillstyrks genomgående av remissinstanserna.
Även enligt min mening bör en sådan samarbetsnämnd inrättas.
Vad kommittén föreslagit rörande samarbetsnämndens arbetsuppgifter
och organisation, som biträtts av det övervägande antalet remissinstanser,
kan jag i allt väsentligt ansluta mig till. Det ankommer på Kungl. Maj :t att
besluta i sistnämnda hänseenden.
Anslagsfrågor. För statens jordbruksnämnd har för innevarande budgetår
förts upp avlönings- och omkostnadsanslag med tillhopa 6 262 000 kr.
För nästa budgetår beräknar jag medel för bl. a. ytterligare en avdelningsdirektör.
Jag beräknar medelsbehovet för samarbetsnämnden för nästa
budgetåret till 600 000 kr. Jag har därvid beräknat medel för personal vid
samarbetsnämnden.
Med hänvisning till den sammanställning över beräkningen av anslaget
till statens jordbruksnämnd som jag redovisat i det föregående beräknar
jag anslaget till jordbruksnämnden för nästa budgetår till 8 512 000 kr.
Anslaget Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område har för innevarande
budgetår förts upp med 153 milj. kr.
Jag har i det föregående förordat att det allmänna mjölkpristillägget upphör
den 30 juni 1969. För återstående utbetalningar hänförliga till innevarande
budgetår beräknar jag för nästa budgetår 6 milj. kr.
För bidrag till regleringsföreningen för mejeriprodukter beräknar jag för
nästa budgetår oförändrat 30 milj. kr.
Jag har i det föregående förordat att vissa budgetmedel skall utgå för att
främja en ökad utslagning av kor. För budgetåret 1969/70 räknar jag med
att ett belopp av högst 25 milj. kr. ställs till jordbruksnämndens förfogande
för detta ändamål.
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1969
71
Kostnaden för prisutjämning på råvaror till livsmedelsindustrin beräknar
jag för nästa budgetår till 91 milj. kr., vilket innebär en ökning med 7 milj.
kr. jämfört med innevarande budgetår.
Jag har under anslaget till statens jordbruksnämnd beräknat medel för
den föreslagna samarbetsnämnden. Medel till särskilda undersökningar
in. in. som för innevarande budgetår tagits upp till 1 milj. kr. behöver därför
inte beräknas för nästa budgetår.
Jag beräknar oförändrad medelsåtgång för diverse kostnader och fraktbidrag
för fodermedel.
Liksom hittills bör Kungl. Maj :t i mån av behov få belasta detta anslag
med det belopp som enligt det inom EFTA:s ram mellan Sverige och Danmark
träffade jordbruksavtalet årligen skall föras över till Danmark.
Med hänvisning till det anförda och till den i det föregående redovisade
sammanställningen bör anslaget tas upp med avrundat 153 milj. kr., vilket
innebär oförändrat belopp i förhållande till innevarande budgetår.
Anslaget till kostnader för beredskapslagring av livsmedel och fodermedel
in. m. behöver vid bifall till vad jag förordat i det föregående för nästa
budgetår ökas med avrundat 2,2 milj. kr. till 26,2 milj. kr. I fråga om fördelningen
på olika ändamål hänvisas till i det föregående redovisad anslagssammanställning.
Under anslaget Kostnader i samband med permanent skördeskadeskydd
bör för nästa budgetår beräknas en ökning av 15 milj. kr. vid bifall till
vad jag förordat i det föregående beträffande ökat statligt bidrag till skördeskadefonden.
Med hänvisning till den förut redovisade anslagssammanställningen beräknar
jag medelsbehovet hos statistiska centralbyrån för objektiva skördeuppskattningar,
skördeskadeskyddets tekniska administration samt lantbrukets
företagsregister och därmed samordna statistikproduktion till sammanlagt
9 325 000 kr., vilket innebär en ökning med 1 750 000 kr., varav
1 553 000 kr. utgör löne- och prisomräkning.
Sammanlagt bör anslaget tas upp till 39 325 000 kr.
Under Fonden för förlag till statsverket med anslagsrubrikerna Lagring
av jordbruksprodukter, Ytterligare lagring av jordbruksprodukter, Särskild
lagring av livsmedel och Inlösen av inhemskt oljeväxtfrö har investeringsanslag
för angivna ändamål anvisats senast för budgetåren 1953/54 och
1963/64. Jag förordar att även för nästa budgetår de tidigare anvisade medlen
får disponeras för de med anslagen avsedda ändamålen.
Under åberopande av vad jag anfört i det föregående hemställer jag, att
Kungl. Maj :t föreslår riksdagen att
1) antaga förslag till förordning om ändring i förordningen
den 9 juni 1967 (nr 340) med vissa bestämmelser om
prisreglering på jordbrukets område,
72
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1969
2) godkänna de av mig angivna grunderna för reglering
av priser in. in. på vissa jordbruksprodukter för tiden den
1 juli 1969—den 30 juni 1971,
3) godkänna de av mig angivna grunderna för reglering
av sockernäringen för tiden den 1 juli 1969—den 30 juni
1974,
4) bemyndiga Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts
medgivande, statens jordbruksnämnd att vidta erforderliga
åtgärder för att genomföra prisregleringen under regleringsåret
1969/70,
5) godkänna vad jag i det föregående anfört i fråga om
prövning av gottgörelse till jordbruket för eventuella åtgärder
under regleringsåren 1969/70 och 1970/71 inom ramen
för ett närmare nordiskt ekonomiskt samarbete,
6) godkänna vad i det föregående föreslagits om användningen
av införselavgiftsmedel, som inflyter under regleringsåret
1969/70, och av andra i samband med jordbruksregleringen
under regleringsåret inflytande avgiftsmedel,
7) godkänna de förslag som lagts fram i det föregående
rörande dispositionen av införselavgiftsmedel, som inflyter
eller influtit under regleringsåret 1968/69 eller tidigare regleringsår,
och av andra i samband med jordbruksregleringen
under samma regleringsår influtna eller inflytande avgiftsmedel,
8) bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att till förfogande
för statens jordbruksnämnd ställa en rörlig kredit
på högst 40 milj. kr. för prisreglering av sockernäringen,
9) medge att återbetalningstiden för den rörliga kredit
om högst 50 milj. kr. som i riksgäldskontoret, enligt tidigare
bemyndigande, står till förfogande för Svensk kötthandel,
ekonomisk förening, får förlängas till den 30 juni 1974,
10) godkänna vad i det föregående föreslagits rörande råvarukostnadsutjämning
för vissa jordbruksprodukter,
11) medge att den s. k. exportmedelsfonden avvecklas och
återstående behållning disponeras enligt i det föregående angivna
riktlinjer,
12) godkänna vad jag anfört i det föregående rörande
statens jordbruksnämnds organisation,
13) besluta om att fr. o. m. den 1 juli 1969 skall finnas en
särskild samarbetsnämnd för samordning av utredningar
m. m. på lantbrukets område i huvudsaklig överensstämmelse
med vad jag förordat i det föregående,
73
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1969
14) på riksstaten för budgetåret 1969/70 under nionde
huvudtiteln anvisa till
a) Statens jordbruksnämnd ett förslagsanslag av 8 512 000
kr.,
b) Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område ett förslagsanslag
av 153 000 000 kr.,
c) Kostnader för beredskapslagring av livsmedel och fodermedel
m. m. ett förslagsanslag av 26 200 000 kr.,
d) Kostnader i samband med permanent skördeskadeskgdd
ett reservationsanslag av 39 325 000 kr.,
15) medge att de under Fonden för förlag till statsverket
för budgetåren 1953/54 resp. 1963/64 anvisade investeringsanslagen
Lagring av jordbruksprodukter, Ytterligare
lagring av jordbruksprodukter, Särskild lagring av livsmedel
och Inlösen av inhemskt oljeväxtfrö används under budgetåret
1969/70 för de med anslagen avsedda ändamålen.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Gunnel Anderson
MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690253
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- JoU 1969:24 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts proposition angående reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. in. jämte motioner. Propositioner Kungl. Maj :t har s. 16 i texten