Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om vissa rättigheter för statslösa personer och politiska flgktingar

1969-05-09 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1969:109, Med förslag till lag om vissa rättigheter för statslösa personer och politiska flgktingar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1969

1

Nr 109

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

vissa rättigheter för statslösa personer och politiska

flgktingar; given Stockholms slott den 9 maj 1969.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag om vissa rättigheter för statslösa

personer och politiska flyktingar.

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att en ny lag om vissa rättigheter för statslösa

personer och politiska flyktingar antas. Den föreslagna lagen gör det möjligt

att återkalla vissa av de förbehåll som gjordes vid Sveriges ratifikation

av 1951 och 1954 års FN-konventioner angående flyktingar resp. statslösa

personers rättsliga ställning.

1 — Bilaga till riksdagens protokoll 1969. 1 saml. Nr 109

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1969

Förslag

till

Lag

om vissa rättigheter för statslösa personer och politiska flyktingar

Härigenom förordnas som följer.

Är i lag eller annan författning föreskrivet, att viss rättighet tillkommer

utländsk medborgare under förutsättning av ömsesidighet i lagstiftningen

eller att Konungen får under förutsättning av ömsesidighet förordna

att viss rättighet skall tillkomma utländsk medborgare, får Konungen

förordna att sådan rättighet skall tillkomma också statslös person eller

politisk flykting. Rättighet som tillkommer utländsk medborgare under förutsättning

av ömsesidighet i lagstiftningen tillkommer dock utan Konungens

förordnande statslös person och politisk flykting som vistats i riket oavbrutet

under minst tre år.

I fråga om annan rättighet än sådan som hänför sig till rättegång vid

svensk domstol får förordnande enligt första stycket första punkten avse

endast den som stadigvarande vistas i riket, om ej särskilda skäl föranleder

annat.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Genom lagen

upphäves lagen den 17 juni 1938 (nr 322) angående rätt för Konungen att

meddela förordnande om vissa förmåner åt statslösa med flera.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1969

3

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

28 mars 1969.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,

Lange, Kling, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson,

Gustafsson, Geijer, Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga angående ny lagstiftning

om rättigheter för statslösa personer och politiska flyktingar samt

anför.

I början av 1950-talet tillkom inom Förenta Nationerna två konventioner

som i eglerar rättigheter och förmåner för flyktingar och statslösa personer,

nämligen 1951 års konvention angående flyktingars rättsliga ställning

(i det följande kallad flyktingkonventionen) och 1954 års konvention angående

statslösa personers rättsliga ställning (i det följande kallad statslöshetskonventionen).

Båda konventionerna har ratificerats av Sverige,

flyktingkonventionen den 16 augusti 1954 (prop. 1954:134, UU 1954:3,

rskr. 1954: 364) och statslöshetskonventionen den 2 april 1965 (prop. 1964:

170, UU 1964: 10, rskr. 1964: 368). I fråga om konventionernas innehåll

hänvisas till vad som har anförts i de nämnda propositionerna. Här skall

närmare beröras endast vissa bestämmelser mot vilka Sverige har gjort

förbehåll vid ratifikationerna.

De båda konventionernas materiella regler är i allt väsentligt överensstämmande

och i allmänhet är också artikelnumreringen densamma.

I art. 7 mom. 1 i vardera konventionen fastslås som en allmän grundsats

att flyktingar resp. statslösa skall tillerkännas samma ställning som

utlänningar i allmänhet i den mån konventionen inte innehåller mera

förmånliga bestämmelser. I art. 7 inom. 2 har tagits in bestämmelse att

i fråga om rättighet, som enligt föreskrift i en konventionsstats lagstiftning

tillkommer utlänning endast under förutsättning av ömsesidighet

i lagstiftningen (»réciprocité législative»), flykting resp. statslös person

efter tre års vistelse i den staten skall åtnjuta rättigheten utan hinder

av ömsesidighetsvillkoret. Ömsesidighet i lagstiftningen föreligger, när det

i vartdera landets lagstiftning föreskrivs att utlänning åtnjuter viss rät1*

— Bilaga till riksdagens protokoll 1969. 1 saml. Nr 109

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj. ts proposition nr 109 år 1969

tighet under förutsättning att samma rättighet tillkommer landets egna

medborgare enligt lagstiftningen i utlänningens hemland.

Art. 7 mom. 3 ålägger konventionsstat att inte frånta flyktingar resp.

statslösa personer rättigheter som de vid tidpunkten för konventionens

ikraftträdande för staten i fråga åtnjöt oberoende av ömsesidighet. Konventionsstat

skall vidare enligt art. 7 mom. 4 första stycket välvilligt pröva

möjligheten att ge flyktingar resp. statslösa personer en förmånligare

ställning än som följer av mom. 2 och 3. Här avses bl. a. möjligheten att

tillerkänna statslösa personer och flyktingar rättigheter som tillkommer

medborgare i främmande stat enligt ett på ömsesidighet grundat avtal

med sådan stat (»réciprocité diplomatique») eller att helt eller delvis

efterge kravet på tre års vistelse i landet.

De tvingande bestämmelserna i art. 7 inom. 2 och 3 äger enligt art. 7 mom.

4 andra stycket tillämpning på vissa av de rättigheter som avses i konventionerna

(nämligen på dem som anges i art. 13, 18, 19, 21 och 22) samt på

rättigheter om vilka några föreskrifter inte meddelas i konventionerna.

Bestämmelsen innebär i sak att mom. 2 och 3 skall gälla i fråga om alla

sådana rättigheter, beträffande vilka konventionerna inte föreskriver förmånligare

behandling än den som kommer utlänning i allmänhet till del.

Flyktingar och statslösa personer åtnjuter till följd av bestämmelser i

olika specialförfattningar en mycket skyddad ställning i vårt land. I svensk

rätt saknas emellertid generella regler om att flyktingar och statslösa är

befriade från sådana ömsesidighetsvillkor som avses i art. 7 mom. 2 i konventionerna.

Vissa allmänna bestämmelser i ämnet finns i lagen den 17

juni 1938 (nr 322) angående rätt för Konungen att meddela förordnande

om vissa förmåner åt statslösa med flera men de är inte sa långtgående.

I lagen föreskrivs, att, om Kungl. Maj :t enligt stadgande i lag eller särskild

författning kan under förutsättning av ömsesidighet förordna att

viss förmån skall tillkomma medborgare i annat land, Kungl. Maj :t också

kan, om skäl föreligger därtill, förordna att förmånen skall tillkomma

statslösa personer eller politiska flyktingar. Förordnande får enligt lagen

inte avse annan än den som stadigvarande vistas i landet, såvida inte förmånen

hänför sig till rättegång vid svensk domstol eller i övrigt särskilda

förhållanden föranleder annat.

Av vissa uttalanden under förarbetena till 1938 års lag (prop. 1938: 260,

KU 1938:18, rskr. 1938:363) framgår, att huvudsyftet med lagstiftningen

var att bereda statslösa och därmed jämförliga personer tillgång till

sådana sociala förmåner som under förutsättning av ömsesidighet kunde

tillkomma medborgare i annat land. Vidare nämndes förmånen av fri

rättegång och befrielse från skyldighet att ställa borgen i rättegång. Dessa

uttalanden tyder närmast på att lagens fullmaktsbestämmelse inte kan utnyttjas

i fråga om rättigheter av annan art än de nu nämnda.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1969

I propositionen med förslag om godkännande av flyktingkonventionen

uttalade föredragande departementschefen, efter att ha lämnat en redogörelse

för 1938 års lag och med stöd därav meddelade förordnanden, att

tiden ännu inte torde vara inne för att i form av en generell dispens tillerkänna

varje flykting med tre års vistelse i Sverige alla rättigheter och förmåner

som annan utlänning författningsenligt är berättigad åtnjuta med

stöd av en ömsesidighetsklausul. Med hänvisning härtill föreslogs i propositionen,

att Sverige vid ratificeringen av konventionen skulle göra förbehåll

mot art. 7 mom. 2. Förslaget godkändes av riksdagen och ett sådant

förbehåll gjordes också vid ratifikationen.

Av motsvarande skäl föreslogs i propositionen med förslag om godkännande

av statslöshetskonventionen att Sverige skulle göra förbehåll mot

art. 7 mom. 2 i denna konvention. Med anledning av propositionen väcktes

i riksdagen två motioner (1:868, 11:1074) vari hemställdes, bl. a., att

något sådant förbehåll inte skulle göras. I sitt utlåtande över propositionen

och motionerna förklarade sig utrikesutskottet utgå från att Kungl.

Maj :t i fortsättningen skulle undersöka i vilken utsträckning bl. a. det

föreslagna förbehållet mot art. 7 mom. 2 skulle kunna återtas. Utskottet

hemställde att riksdagen måtte anse motionerna besvarade med detta uttalande.

Denna hemställan bifölls av riksdagen. Vid Sveriges ratificering

av statslöshetskonventionen gjordes i enlighet härmed förbehåll mot art.

7 mom. 2 i konventionen.

Med anledning av riksdagens nyss återgivna uttalande har inom berörda

departement undersökts, om förbehållen mot art. 7 mom. 2 i vardera konventionen

kan återtas. Det har därvid framkommit att svensk rätt numera

torde sakna bestämmelser av innebörden att utlänning skall åtnjuta viss

rättighet endast under förutsättning att svensk medborgare åtnjuter motsvarande

rättighet i utlänningens hemland. Det bör också kunna förutsättas,

att några nya bestämmelser av denna innebörd inte framdeles kommer

att införas i vår lagstiftning. Bl. a. med hänsyn till svårigheterna för

myndigheterna att få kunskap om innehållet i främmande lagstiftning föredrar

man numera att på annat sätt tillgodose behovet av att kunna under

förutsättning av ömsesidighet tillerkänna utlänningar de rättigheter som

tillkommer svenska medborgare. Härför används i stället fullmaktsbestämmelser

som bemyndigar Kungl. Maj :t — eller myndighet som Kungl.

Maj :t bestämmer — att efter avtal med främmande stat meddela förordnande

av denna innebörd med avseende på den statens medborgare. Under

dessa förhållanden har jag — efter samråd med ministern för utrikes ärendena

— kommit till att förbehållen nu bör kunna återtas. Ett återkallande

av förbehållen aktualiserar emellertid frågan om behovet av viss lagstiftning,

och jag anhåller att nu få ta upp denna fråga.

Jag nämnde nyss att bestämmelser om ömsesidighetsvillkor av det slag

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1969

som avses i art. 7 mom. 2 i konventionerna numera inte torde finnas i vår

lagstiftning. En fullständig kartläggning av de olika författningar i vilka

sådana bestämmelser kan tänkas ingå är dock av praktiska skäl inte möjlig

att göra. Även om de gjorda undersökningarna bär gett klart besked

om att det i fråga om rättigheter av någon praktisk social eller ekonomisk

betydelse inte finns några föreskrifter av denna art, kan det inte helt uteslutas

att svensk lag på någon punkt innehåller bestämmelse om att utlänning

åtnjuter viss rättighet endast under förutsättning av ömsesidighet

i lagstiftningen. De nu ifrågavarande förbehållen torde därför inte kunna

återtas utan att det samtidigt i vår lagstiftning tas upp en generell bestämmelse

om att politiska flyktingar och statslösa personer efter tre års vistelse

i Sverige är befriade från sådant villkor om ömsesidighet i lagstiftningen

som kan finnas föreskrivet i lag eller annan författning.

I detta sammanhang bör man emellertid enligt min mening överväga att

ta ytterligare steg i riktning mot att åstadkomma likställighet mellan statslösa

personer och politiska flyktingar samt övriga utlänningar. Som framgår

av min tidigare redogörelse åtar sig konventionsstaterna enligt art. 7

mom. 4 första stycket i vardera konventionen att välvilligt pröva bl. a.

möjligheten att trots frånvaron av ömsesidighet tillerkänna statslösa och

flyktingar förmåner utöver sådana som tillkommer dem enligt mom. 2

och 3 i samma artikel och att från kravet på ömsesidighet befria också

sådana statslösa och flyktingar som inte uppfyller de i dessa konvcntionsbestämmelser

angivna förutsättningarna. Det kan emellertid inte för vår

del ifrågakomma att helt generellt ge statslösa och flyktingar samma ställning

som mest gynnad utlänning. Jag vill särskilt peka på att det inom

ramen för ett utvidgat nordiskt ekonomiskt samarbete kan bli aktuellt

att ge medborgare i övriga nordiska länder mycket långtgående förmåner,

som inte utan prövning i varje särskilt fall bör tillerkännas statslösa

och flyktingar. Däremot bör det inte inge några betänkligheter att Kungl.

Maj :t får ett generellt bemyndigande att, i fall då utländsk medborgare

enligt föreskrift om ömsesidighet i lagstiftningen eller enligt ett på ömsesidighet

grundat avtal med främmande stat kan åtnjuta viss rättighet,

förordna att rättigheten skall tillkomma också i Sverige bosatt politisk

flykting eller statslös person. Den fullmaktsbestämmelse i ämnet som nu

finns i 1938 års lag bör därför enligt min mening ersättas av en ny bestämmelse

av vilken det klart framgår att den omfattar även andra rättigheter

än sociala förmåner och förmåner på rättegångsväsendets område. Att bestämmelsen

görs tillämplig också på sådana rättigheter som omfattas av

föreskrifter om ömsesidighet i lagstiftningen torde knappast få någon praktisk

betydelse men jag vill dock av tidigare anförda skäl förorda att så sker.

Jag föreslår, att de nya bestämmelserna tas upp i en ny lag om vissa

rättigheter för statslösa personer och politiska flyktingar, som får ersätta

1938 års lag i ämnet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1969

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet

upprättats förslag till lag om vissa rättigheter för statslösa personer och

politiska flyktingar. Förslaget torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta

ärende som bilaga. 1

Jag hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget inhämtas enligt

■87 § regeringsformen genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets

övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

1 Bilagan, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har uteslutits

här.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1969

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 9 april 1969.

Närvarande:

f. d. justitierådet Lind,

justitierådet Alexanderson,

regeringsrådet Ringdén,

justitierådet Conradi.

Enligt lagrådet den 3 april 1969 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitieärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 28

mars 1969, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för

det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över upprättat förslag

till lag om vissa rättigheter för statslösa personer och politiska flyktingar.

Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

assessorn Birgitta Blom.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Ingrid Hellström

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1969

9

Utdrag av protokollet, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet

på Stockholms slott den 9 maj 1969.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Kling, Holmqvist,

Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer,

Myrdal, Odhnoff, Wickman, Moberg.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över

förslag till lag om vissa rättigheter för statslösa personer och politiska flyktingar.

Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat lagförslaget utan erinran,

och hemställer — under framhållande att hinder inte synes möta mot att

ärendet behandlas under riksdagens höstsession — att Kungl. Maj:t genom

proposition föreslår riksdagen att antaga lagförslaget.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. 1LU 1969:49 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om vissa rättigheter för statslösa personer och politiska flyktingar. s. 1 i texten