Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om kommunalt partistöd

1969-10-03 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1969:126, Med förslag till lag om kommunalt partistöd

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1969

1

Nr 126

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

kommunalt partistöd; given Stockholms slott den 3 oktober

1969.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över civilärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag om kommunalt partistöd.

GUSTAF ADOLF

Svante Lundkvist

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att kommuner och landstingskommuner genom

en särskild lag tilläggs befogenhet att lämna ekonomiskt bidrag till politiskt

parti, som under den tid beslut om bidrag avser är representerat i

kommunens fullmäktige resp. landstinget. Beslutet skall enligt lagen innehålla

att bidrag utgår till varje sådant parti med samma belopp för varje

plats som partieL under nämnda tid bär i fullmäktige resp. landstinget.

Lagen föreslås träda i kraft snarast möjligt.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1969 1 saml. Nr 126

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1969

Förslag

till

Lag

om kommunalt partistöd

Härigenom förordnas som följer.

Kommun får lämna ekonomiskt bidrag till politiskt parti, som under den

tid beslut om bidrag avser är representerat i kommunens fullmäktige. Beslutet

skall innehålla att bidrag utgår till varje sådant parti med samma

belopp för varje plats som partiet under nämnda tid har i fullmäktige.

Vad som sagts nu äger motsvarande tillämpning på landstingskommun

och landsting.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1969

3

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 3 oktober

1969.

Närvarande:

Statsråden Sträng, Andersson, Lange, Kling, Holmqvist, Aspling, Palme,

Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Geijer, Wickman, Morerg, Bengtsson,

Löfberg.

Chefen för civildepartementet, statsrådet Lundkvist, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om kommunalt

partistöd och anför.

Inledning

Med anledning av två likalydande motioner (I: 451 och II: 561) har 1968

års riksdag anhållit hos Kungl. Maj :t om utredning av frågan om rätt för

kommun att bevilja anslag till politiskt parti för kommunal informationsverksamhet

(KU 1968: 33, rskr 345).

En promemoria om kommunalt partistöd har med anledning härav upprättats

i kommunikationsdepartementet (Stencil K 1969: 7). I promemorian

föreslås att kommun och landstingskommun tilläggs befogenhet att

lämna ekonomiskt bidrag till politiskt parti.

Yttranden över promemorian har efter remiss avgetts av kammarkollegiet,

länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs, Gotlands, Blekinge, Älvsborgs,

Örebro, Gävleborgs och Norrbottens län, kommunalrättskommittén,

Svenska landstingsförbundet samt Svenska kommunförbundet. Länsstyrelserna

har lämnat yttranden från sammanlagt 50 kommuner, en samarbetsnämnd

och åtta landstings förvaltningsutskott. Kristen demokratisk samling

har i en skrivelse framfört vissa synpunkter med anledning av promemorian.

Gällande bestämmelser om den kommunala kompetensen m. m.

Huvudregeln för borgerlig primärkommuns kompetens finns i 3 § kommunallagen

(1953: 753) (KL). Enligt detta lagrum får kommun själv vårda

sina angelägenheter i den mån det inte enligt annan författningsbestämmelse

ankommer på annan att göra det. Vidare hänvisas i paragrafen

till vad som är särskilt föreskrivet om vissa kommunala angelägenheter. Mot
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1969

svarande gränser för den kommunala verksamheten anges i 3 § kommunallagen

(1957:50) för Stockholm (KLS).

Kompetensregeln fick sin nuvarande utformning år 1948. Den bygger

på principen att kommunala åtgärder skall tillgodose allmänna, till kommunen

knutna intressen. Genom att avfatta regeln som en generalklausul

avsåg man enligt motiven att möjliggöra en fortsatt anpassning av kommuns

befogenheter till samhällsutvecklingens krav. Uppgiften att närmare

avgränsa området för kommunernas kompetens överlämnades liksom förut

åt rättspraxis.

Kravet på allmänintresse bör ses mot bakgrund av besvärsbestämmelserna

i 76 § KL, där det som särskild besvärsgrund anges att beslut vilar på

orättvis grund. Kravet kan sägas innebära bl. a. att skälig likställighet upprätthålls

mellan kommunens medlemmar. Det är sålunda inte tillåtet att

med frångående av objektiva normer gynna enskilda kommunmedlemmar

eller grupper av sådana.

För landstingskommuns kompetens ges motsvarande bestämmelse i 4 §

landstingslagen (1954: 319) (LL). Den har i sak samma innehåll som

KL:s kompetensbestämmelse.

Som nämnts görs i 3 § KL en hänvisning till vad som är särskilt föreskrivet

om vissa kommunala angelägenheter. En motsvarande hänvisning

görs i 4 § LL. Särskilda bestämmelser om den kommunala och den landstingskommunala

kompetensen finns i ett stort antal lagar och andra författningar.

Bestämmelserna är utformade antingen så att de ger rätt att

vidta vissa åtgärder men inte föreskriver skyldighet härtill eller också så

att de föreskriver sådan skyldighet.

I tre utslag den 20 februari 1964 förklarade regeringsrätten (Regeringsrättens

årsbok 1964 not. S 60 samt I 42 och 43) att kommun inte lagligen

kunde lämna bidrag till politisk ungdomsorganisation, om inte genom särskilda

föreskrifter eller eljest säkerhet skapades för att medlen inte kom

att främja organisationens politiska verksamhet. Det kunde nämligen enligt

regeringsrätten inte anses ligga inom den kommunala kompetensen

att understödja politisk verksamhet.

Genom ändring år 1965 (nr 134) i barnavårdslagen (1960: 97) blev barnavårdsnämnderna

uttryckligen ålagda att stödja ungdomens föreningsliv

(prop. 1965: 69, 2HJ 43, rskr 212). Av lagändringen följer att kommunalt

stöd i fortsättningen kan lämnas också till de politiska ungdomsorganisationerna.

Ändringen i barnavårdslagen torde däremot inte i och för sig ha rubbat

principen att kommun saknar befogenhet alt understödja politisk verksamhet.

I motiven heter det att i vårt samhälle, som är byggt på folkstyre, de

politiska ungdomsorganisationerna fyller en mycket betydelsefull ungdoms-

och samhällsfostrande funktion. I fråga om statliga organisations
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1969

5

bidrag är de helt likställda med övriga ungdomssammanslutningar. Om

kommunerna är förhindrade att stödja de politiska ungdomsorganisationerna,

innebär detta att statens och kommunernas stöd kommer att grunda

sig på skilda målsättningar, vilket får anses olämpligt. Ett kommunalt

stöd måste givetvis lämnas enligt objektiva grunder. Det får t. ex. inte förekomma

att en viss politisk eller religiös riktning ensidigt gynnas. Någon

uttrycklig bestämmelse härom ansågs inte erforderlig (prop. 1965: 69).

Genom beslut vid 1964 års riksdag (prop. 1964: 59, KU 11, rskr 188) ändrades

lagen (1920: 796) om val till riksdagen och kommunala vallagen

(1930:253) så att de i riksdagen representerade politiska partierna får

ersättning av statsmedel för kostnader för valsedlar till de s. k. riksvalen,

dvs. val av ledamöter i andra kammaren, landstingsmän och stadsfullmäktige

i städer som inte deltar i landsting.

I anslutning till 1966 års kommunalval beslutade åtskilliga kommuner

att bidra till de politiska partiernas valsedelskostnader i andra fall än de

som avsågs med statsmakternas beslut år 1964. Ett sådant beslut blev efter

besvär upphävt av regeringsrätten genom utslag den 21 april 1966 (Regeringsrättens

årsbok ref. 27). Innebörden av utslaget är att kommun saknade

befogenhet att ersätta partierna för valsedelskostnaderna.

Genom ändring år 1966 i kommunala vallagen öppnades möjlighet för

kommun, landstingskommun och församling att bidra till de politiska partiernas

valsedelskostnader vid de kommunala valen i den mån partierna

inte får ersättning av staten (prop. 1966: 131, KU 43, rskr 365, SFS 1966:

682). Lagändringen innebär att kommun får besluta att vid val av fullmäktige

i kommunen politiskt parti, som är eller genom valet blir representerat

i fullmäktige, skall erhålla ersättning av kommunen för partiets kostnader

för framställning av valsedlar. Beslutet skall innehålla att ersättning

utgår till varje sådant parti efter enhetliga grunder. Ersättning får

dock inte utgå i den mån statsverket lämnar ersättning. Vad som nu sagts

äger motsvarande tillämpning på landstingskommun vid val av landstingsmän

och på församling vid val av kyrkofullmäktige (60 a och 61 §§ kommunala

vallagen).

Regeringsrätten förklarade i utslag den 24 april 1969 att kommuns fullmäktige

genom beslut att bevilja i fullmäktige representerade partier anslag

för upplysnings- och informationsverksamhet överskridit sin befogenhet.

KL:s kompetensbestämmelse ses f. n. över av kommunalrättskommittén.

Enligt direktiven skall utgångspunkten vid översynen vara att reglerna

alltjämt måste vara grundade på huvudprincipen att kommunala åtgärder

skall tillgodose allmänna till kommunen knutna intressen. Inom denna

ram skall en precisering av kommunens befogenheter ske (1966 års riksdagsberättelse,

In: 5, s. 367).

1* -— Bihang till riksdagens protokoll 1969 1 samt. Nr 126

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1969

Statligt partistöd

Vid de båda folkomröstningarna åren 1955 och 1957 anslog riksdagen

medel till enskild upplysningsverksamhet genom propagandakommittéer.

Sedan år 1964 får de politiska ungdomsorganisationerna statsbidrag som

de kan använda även för politiskt arbete.

Som framgått av den tidigare framställningen utgår sedan år 1964 statsbidrag

till vissa valkostnader för de politiska partierna.

Under år 1965 fattade statsmakterna beslut om allmänt statligt partistöd

(prop. 1965: 174, KU 44, rskr 452). Stödet är utformat så att det utgår

till alla partier som vid senaste andrakammarvalet fått mandat på grundval

av minst 2 % av de avgivna rösterna. Stödet fördelas mellan partierna

i proportion till deras mandatmässiga representation i riksdagens båda

kamrar. Någon statlig kontroll av hur medlen används förekommer inte.

Stödet har hittills utgått med 60 000 kr. per år för varje riksdagsmandat

(jfr prop. 1969:1 bil. 3 s. 78).

Motiven för ett statligt partistöd angavs på huvudsakligen följande sätt

i prop. 1965: 174. Den svenska demokratin är en folkstyrelse genom partier.

Genom partierna påverkar väljarna politikens utformning. En så rikt

differentierad opinionsbildning som är nödvändig för att demokratin skall

kunna fungera tillfredsställande kan inte åstadkommas utan politiska partier

som har god kontakt med sina medlemmar och allmänheten. Det är

naturligt att medlemmarna i ett politiskt parti genom avgifter och på annat

sätt stöder det egna partiets verksamhet. Samtidigt är det uppenbart att

det är ett samhällsintresse att det finns partier som har tillräckliga resurser

för en omfattande opinionsbildande verksamhet. Opinionsbildningen

blir alltmer kostnadskrävande för partierna i en tid då samhällsfrågorna

blir fler och mer komplicerade och får allt större betydelse för människorna.

En i den offentliga debatten ofta åberopad synpunkt till förmån

för statligt ekonomiskt stöd till de politiska partierna är att man

genom ett sådant system kan förebygga att partierna, för att få en ekonomisk

grund för sin informations- och åsiktsbildande verksamhet, ställer

sig i beroende av enskilda bidragsgivare. Statliga bidrag kan motverka

ojämnheten och otillräckligheten i partiernas inkomster och förbättra

partiernas möjligheter att kontinuerligt hålla kontakt med väljarna. Ett

allmänt partistöd har framför allt den fördelen att partierna, som bär ett

väsentligt ansvar för att väljarkåren blir ordentligt insatt i samhälleliga

frågor och olika sätt att bedöma dem, får frihet att välja de former och

vägar för sin information och opinionsbildande verksamhet som de anser

för ändamålet tjänligast.

Avgränsningen av partier som skall vara berättigade till det allmänna

partistödet motiveras i propositionen med att bidrag bör utgå endast till

parti som fortlöpande bedriver opinionsbildande verksamhet bland sina

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1969

7

medlemmar och allmänheten. Synpunkten att bidragsberättigat parti bör

ha ett inte obetydligt stöd i väljaropinionen sägs i propositionen bli bäst

tillgodosedd genom ett krav på att partiet skall vara representerat i riksdagen

och ha fått mandat i det senaste valet till andra kammaren. För att den

slumpvisa effekten av valsystemet, som medför att ett parti kan få ett enstaka

mandat i andra kammaren på grund av ett jämförelsevis lågt röstetal,

skall elimineras bör det krävas att partiet fått minst 2 % av rösterna.

Att stödet skall fördelas proportionellt mellan partierna efter enhetliga

grunder motiverades med att man borde undvika att bidragssystemet inbjöd

till en uppsplittring på småpartier eller fick andra inte avsedda återverkningar

på partiförhållandena. Konstruktioner som t. ex. kombinerar

ett för alla bidragsberättigade partier lika stort grundbelopp med ett proportionellt

beräknat tilläggsbelopp ansågs därför sakna aktualitet (prop.

1965: 174 s. 9).

Statligt stöd åt ungdomsorganisationer — som enligt vad som har framgått

av den föregående framställningen utgår också till politiska ungdomsorganisationer

— regleras i kungörelsen (1964: 510) om statsbidrag till

vissa ungdomsorganisationers centrala verksamhet. Enligt kungörelsen

gäller som villkor för stöd att organisationen har minst 3 000 medlemmar

i åldern 12—25 år (3 §). I övrigt prövas frågan om bidrag skall utgå

från fall till fall med hänsyn till bl. a. om organisationen har sitt arbete

stabiliserat på längre sikt. Ett tidigare gällande villkor att organisationen

skulle vara uppbyggd och fungera enligt vedertagna demokratiska principer

och öppet ta ställning för demokratin togs bort år 1966 (prop. 1966: 1

bil. 10 s. 74, SU 62 s. 9, rskr 175, SFS 1966: 510). Att verksamhetens inriktning

inte längre skulle prövas ansågs vara en konsekvens av beslutet om

statligt partistöd (prop. 1966: 1 bil. 10 s. 145).

1965 års riksdag beslöt anvisa medel till statsbidrag till riksdagspartiernas

kostnader för gruppkanslier (BaU 1965: 54, rskr 442). Bidraget motiverades

med behovet att bereda riksdagens ledamöter bättre arbetsförhållanden.

Bidraget utgår till varje partigrupp i riksdagen oavsett dess storlek

och således även om t. ex. bara en riksdagsman företräder partiet. Någon

kontroll från bidragsgivarens sida över hur medlen utnyttjas skall inte

förekomma. Bidraget har hittills utgått med 3 000 kr. per medlem och år

om gruppen är företrädd i regeringen och i annat fall med 4 500 kr. per

medlem och år (jfr senast BaU 1968: 49, rskr 318—320).

Utredningsyrkandet vid 1968 års riksdag

Motionärerna yrkade att riksdagen skulle uttala att beviljande av anslag

till politiskt parti för bedrivande av kommunal information är en angelägenhet

för borgerlig primärkommun och landstingskommun.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1969

I motionerna heter det att kommunal information genom pressen, radion

och TV:n och kommunernas egen information, som kan avse både fortlöpande

information till bl. a. pressen och radion och information till allmänheten

i egen regi, har den allra största betydelse och förtjänar att på

alla sätt främjas och vidareutvecklas. De politiska partierna har emellertid

också en betydelsefull uppgift när det gäller att sprida information rörande

den kommunala verksamheten. Sådan information sker också i regi av

samtliga politiska partier men måste på grund av bristande ekonomiska

resurser i stort sett begränsas till valtillfällena. De växande kommunala

uppgifterna, de allt större kommunala enheterna m. fl. skäl talar för att en

förbättrad kommunal information måste komma till stånd, om en önskvärd

förståelse för och kännedom om den kommunala verksamheten skall

kunna befästas och vidareutvecklas. Det är problem som måste uppmärksammas

i den traditionella informationen men som inte minst de politiska

partierna måste beakta.

I KU:s utlåtande över motionerna heter det att den av motionärerna

väckta frågan är av stor betydelse. Den fortgående utvecklingen mot större

kommunala enheter medför att de direkta kontakterna mellan kommunmedlemmarna

och de kommunala förtroendemännen minskar. Även andra

vägar att sprida kännedom om de kommunala organens verksamhet måste

därför övervägas. Som motionärerna påpekar kan de politiska partierna

spela en viktig roll i detta sammanhang. En ökad informationsverksamhet

från partiernas sida i fråga om de kommunala förhållandena torde emellertid

förutsätta att partierna får ökade ekonomiska resurser. Detta kan

ske inom ramen för det statliga partistödet. En annan väg är att partierna

beviljas anslag av kommunerna för informationsändamål. Gällande lagstiftning

medger emellertid i princip inte att kommunerna lämnar anslag

till politiska partier. En uppmjukning har dock skett såtillvida att anslag

numera — efter ett tillägg till barnavårdslagen — kan lämnas de politiska

ungdomsorganisationerna för deras samhällsfostrande verksamhet. En

vidgning av kommunernas rätt att bevilja partierna anslag skulle ligga

i linje med den utveckling som sålunda redan inletts. Frågan om en vidgning

av den kommunala kompetensen i förevarande hänseende borde enligt

utskottet närmare utredas.

Utskottet hemställde alltså att riksdagen skulle anhålla hos Kungl. Maj:t

om utredning av frågan om rätt för kommun att bevilja anslag till politiskt

parti för kommunal informationsverksamhet.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

En minoritet inom utskottet ville att motionerna skulle avslås. Till stöd

för sin uppfattning anförde minoriteten.

Förevar ande motioner åsyftar att kommunerna skall få rätt att ge bidrag

till partierna för bedrivande av kommunal information och opinionsbildning.

Då någon kontroll av användningen av sådana bidrag inte kan åstad
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1969

kommas utan att man uppger en av de viktigaste principer som fastlades

vid införandet av det statliga partistödet, är innebörden i motionernas förslag

i realiteten att ett allmänt kommunalt partistöd skall möjliggöras.

Någon särskild utredning härom bör enligt vår mening inte ifrågakomma.

Det är visserligen angeläget att få till stånd ökad kommunal information

och debatt, men det gäller ett stort problemkomplex som kan angripas på

många vägar. Det är, som utskottet framhöll 1965, föremål för uppmärksamhet

bl. a. inom de kommunala förbunden. Utredning pågår också om

möjligheterna till ökad kommunal information och opinionsbildning genom

pressen. Att bryta ut frågan om partiernas insatser på detta område till särskild

prövning kan inte vara motiverat. Möjligheten till ett kommunalt partistöd

kan också lätt missbrukas och kan inte utgå efter samma grunder

som det statliga partistödet med hänsyn till de mer skiftande kommunala

partibildningarna. Ett kommunalt partistöd kan dessutom leda till en mycket

olika belastning på skattebetalarna i kommunerna till följd av skilda

kommunala beslut.

Departementspromemorian

Inledningsvis anförs i departementspromemorian att den kommunala

verksamheten har expanderat kraftigt särskilt under de senaste årtiondena.

Kommunernas uppgifter har ökat i antal och betydelse. Bl. a. spelar kommunerna

numera en mer betydelsefull roll för samhällsplaneringen och

enligt promemorian kan 1962 års beslut om riktlinjer för en ny kommunindelning

sägas vara en konsekvens härav. Också den landstingskommunala

verksamheten har expanderat kraftigt. Sjukvården tar en betydande

andel av samhällsresurserna i anspråk.

Det är mot denna bakgrund tydligt, anförs det vidare i promemorian,

att de kommunalpolitiska avgörandena fått större betydelse för samhällets

utveckling och för medborgarnas trygghet och trivsel. Utvecklingen har

samtidigt inneburit att den kommunala organisationen byggts ut kraftigt.

Kommunens styrelse har fått en starkare ställning inom organisationen.

För att tillgodose intresset av en effektiv planering bildas enligt 1962 års

riktlinjer större kommuner.

Med hänsyn till det sagda har enligt promemorian innehållet i den kommunala

självstyrelsen blivit av allt vitalare intresse för medborgarna. Utvecklingen

har emellertid medfört att kommunmedlemmarnas möjligheter

att utöva ett direkt inflytande på kommunala beslut har blivit mindre. I

promemorian erinras om att den kommunala beslutanderätten ännu vid utgången

av 1940-talet på sina håll utövades av de röstberättigade kommunmedlemmarna

på kommunalstämma. Numera måste andra vägar sökas för

att få till stånd en breddning och fördjupning av medborgarnas medverkan

och insyn i den kommunala verksamheten.

Mycket talar enligt promemorian för att möjligheterna att genom författningsföreskrifter

om den kommunala organisationen få till stånd bätt
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1969

re förutsättningar för medverkan och insyn från medborgarnas sida är ganska

begränsade. Som framhölls i samband med 1965 års beslut om statligt

partistöd är vår demokrati en folkstyrelse genom partier, sägs det vidare

i promemorian. Det är ytterst på dessa det beror vilken medborgerlig förankring

besluten i viktiga samhällsfrågor får. Detta gäller inte bara beslut

av regering och riksdag utan också kommunala beslut. En förstärkning av

den kommunala demokratin förutsätter därför att de politiska partierna

kan ge väljarna information om de kommunala frågorna och partiernas

ståndpunkter och att partierna har goda kontakter med medborgaropinionen.

Betydelsen av väl fungerande politiska partier på det kommunala planet

har enligt vad som anförs i promemorian ökat till följd av den större

betydelse kommunalpolitiken numera bar. Samtidigt har partiernas kostnader

för att fullgöra sin opinionsbildande uppgift ökat kraftigt. Det förhållandet

att de kommunala valen och riksdagsvalen i fortsättningen kommer

att äga rum samtidigt ställer stora krav på partiorganisationerna på

det lokala planet om de kommunala frågorna skall få det utrymme och den

uppmärksamhet i valrörelsen som deras betydelse motiverar. Det påpekas

i promemorian att partierna underlättar valförrättningen genom åtgärder

av olika slag och att de därigenom tillgodoser ett samhällsintresse. Tillhandahållandet

av tryckta valsedlar — för vilket partierna i allmänhet får

ersättning av det allmänna — är endast en del av denna verksamhet.

Det är enligt vad som anförs i promemorian angeläget att de politiska

partierna inte av brist på ekonomiska resurser hindras att fullgöra de

uppgifter som har berörts i det föregående. Genom 1965 års beslut om

statligt partistöd har principen att samhället bör lämna bidrag till partiernas

verksamhet accepterats. Som anfördes i KU:s utlåtande i den vid 1968

års riksdag väckta frågan om ett kommunalt partistöd skulle det kunna

tänkas att det statliga partistödet byggdes ut så att det kom att tillgodose

också partiernas behov av resurser för den kommunalpolitiska verksamheten.

Mycket talar emellertid enligt promemorian för att detta inte är det

lämpligaste sättet att tillgodose ifrågavarande behov. Det får i stället anses

ligga närmast till hands att kommunerna — som själva i första hand bör

ha att vidta åtgärder för att vidmakthålla en levande demokrati i kommunen

— prövar behovet av ekonomiskt stöd till de i kommunen verksamma

partierna.

I promemorian föreslås med hänsyn till det nu sagda att kommunerna

och landstingskommunerna ges befogenhet att bevilja ekonomiskt bidrag

till politiska partier.

Vidgningen av den kommunala kompetensen skall enligt förslaget ske

genom att bestämmelser härom tas in i en särskild lag. I denna bör enligt

promemorian sägas att kommun och landstingskommun får lämna bidrag

till politiskt parti. Någon skyldighet att lämna bidrag anses inte böra föreskrivas.

Storleken av åtagandet skall enligt förslaget också bestämmas av

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1969

11

kommunen. Det är enligt vad som vidare anförs lämpligt att i lagen begränsa

den krets av partier som skall kunna få bidrag. Ett naturligt krav, som

ställs för rätt till statligt partistöd, är att parti för att få bidrag skall fortlöpande

bedriva opinionsbildande verksamhet bland sina medlemmar och

allmänheten. Ett sådant krav kan enligt promemorian antas vara uppfyllt

om partiet blivit representerat i fullmäktige resp. landstinget vid det närmast

föregående valet. Givetvis bör alla sådana partier få del av det ekonomiska

stöd som kan ha beslutats. Ivravet på representation bör vara uppfyllt

vid den tidpunkt då bidrag utgår. Det bör alltså enligt förslaget sägas

i lagen att kommun och landstingskommun får ge ekonomiskt bidrag till

politiskt parti som är representerat i fullmäktige resp. landstinget när

bidraget utgår samt att beslut härom skall innehålla att alla sådana partier

skall få bidrag.

Som allmän princip gäller enligt promemorian att kommun inte får med

frångående av objektiva normer gynna enskilda kommunmedlemmar eller

grupper av sådana. Genom den föreslagna bestämmelsen klargörs att bidrag

utan hinder härav kan begränsas till de partier som är representerade

i fullmäktige resp. landstinget. Nämnda princip har betydelse också

för frågan om bidragen får utgå med olika belopp till skilda partier. Det

är, heter det vidare i promemorian, uppenbart att ett kommunalt partistöd

bör kunna — i likhet med det statliga — utgå efter en proportionell grund.

En proportionell fördelning skulle kunna ske antingen efter partiernas röstetal

vid det senaste kommunalvalet eller efter antalet mandat vid den tidpunkt

då bidraget utgår. En fördelning efter mandatantalet ligger enligt

promemorian närmast till hands. En sådan fördelningsgrund tillämpas för

det statliga partistödet. Härtill kommer att en fördelning efter röstetalet

skulle medföra tekniska svårigheter, bl. a. om flera partier gått fram under

gemensam partibeteckning men bidraget skall fördelas mellan de enskilda

partierna. I promemorian betecknas det som självfallet att en proportionell

fördelning mellan partierna måste ske efter samma grund för alla partierna.

Det kan sättas i fråga om annan än proportionell fördelningsgrund bör

få förekomma. Också i detta avseende bör emellertid enligt promemorian

en överensstämmelse med det statliga partistödet eftersträvas.

På grund av det anförda föreslås i promemorian att varje partis bidrag

skall utgå med visst belopp för varje mandat som partiet fått vid det senaste

valet. Någon särskild bestämmelse om att det belopp som utgår per

mandat skall vara detsamma för alla bidragsberättigade partier anses inte

vara nödvändig.

I promemorian berörs slutligen frågan om vad som i förevarande sammanhang

skall förstås med politiskt parti. Enligt den definition som i samband

med beslutet om den partiella författningsreformen infördes i 16 §

riksdagsordningen avses med politiskt parti varje politisk sammanslutning

eller grupp av väljare som uppträder i val under särskild partibeteckning

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1969

(prop. 1968:27, KU 1968:20 och 1969:1, rskr 56, SFS 1969:22). Enligt

motiven till bestämmelsen bör som parti godkännas varje sammanslutning

eller väljargrupp som förekommer på valsedlarna (prop. 1968:27 s. 217).

Denna definition bör enligt promemorian vara en utgångspunkt för avgörandet

av vad som skall förslås med parti. Politisk sammanslutning eller

grupp av väljare som uppträder i val under särskild partibeteckning och genom

valet får en eller flera personer som upptagits under denna beteckning

invalda i fullmäktige resp. landstinget skall alltså enligt förslaget kunna

omfattas av beslut om kommunalt partistöd. Det ligger _emellertid enligt

promemorian i sakens natur att partiet för att kunna uppbära bidrag måste

vara en juridisk person, dvs. måste kunna förvärva rättigheter och ikläda

sig skyldigheter. Det är enligt fast rättspraxis fallet om den politiska sammanslutningen

eller väljargruppen antagit stadgar och valt styrelse. År ett

politiskt parti inte att anse som juridisk person, kan partiet inte uppbära

bidrag och beslut om partistöd kan inte avse detta parti. Om två eller flera

partier samverkar vid ett val genom alt använda gemensam partibeteckning

utan att skapa en särskild juridisk person för denna samverkan, får enligt

promemorian beslut om kommunalt partistöd avse de samverkande partierna

var för sig.

Remissyttrandena

Samtliga remissinstanser har i princip godtagit förslaget att kommunerna

och landstingskommunerna skall ges befogenhet att bevilja ekonomiskt

bidrag till politiska partier. Kristen demokratisk samling anför

däremot i sin skrivelse att förslaget inte bör genomföras.

Nästan alla remissinstanserna ansluter sig till vad som föreslås i promemorian

beträffande förutsättningarna för att kommunalt partistöd skall

kunna utgå och beträffande utformningen i övrigt av reglerna för ett sådant

partistöd. I ett väsentligt avseende, nämligen i fråga om fördelningsgrunden,

föreligger emellertid olika meningar. Betydligt mer än hälften av

remissinstanserna tillstyrker också i detta avseende förslaget i departementspromemorian

om proportionell fördelning efter antalet mandat i fullmäktige

resp. landstinget. Ett antal remissinstanser anser däremot att bidrag

bör utgå dels med ett för varje i fullmäktige resp. landstinget representerat

parti lika stort grundbelopp, dels med ett visst belopp för varje

ledamot i fullmäktige resp. landstinget.

Inom flera remissinstanser föreligger reservationer mot det yttrande angående

fördelningsgrunden som har lämnats av majoriteten inom resp. remissinstans.

De remissinstanser som inte inskränker sig till att utan närmare kommentarer

tillstyrka förslaget i promemorian ansluter sig i fråga om m o
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1969

t i v e n för att kommunerna och landstingskommunerna bör ges befogenhet

alt bevilja ekonomiskt bidrag till politiska partier i allmänhet till de

synpunkter som anförs i departementspromemorian.

Örebro läns landstings förvaltningsutskott anför sålunda att de politiska

partierna har en grundläggande betydelse för den svenska demokratin och

att en betydelsefull uppgift för dem är att bland allmänheten sprida kännedom

om den kommunala verksamheten. Inte minst utvecklingen inom

den kommunala samhällsverksamheten har medfört att partiernas arbete

blivit alltmer omfattande och kostnadskrävande. Kommunernas uppgifter

har ökat i antal och betydelse och den kommunala organisationen har

byggts ut. Utvecklingen mot större kommuner medför, framhåller utskottet,

att kontakterna mellan kommunmedlemmarna och de kommunala förtroendemännen

försvåras. Informationen till kommunmedlemmarna måste

i stor utsträckning ske genom de politiska partierna. Genom partierna

kan kommunmedlemmarna få kontakt med samhällsfrågorna och påverka

samhällsutvecklingen. Med hänsyn till det anförda är det enligt utskottet

av stor vikt att partierna har de resurser som behövs för att förmedla information

och därmed främja den rikt differentierade opinionsbildning som

är nödvändig för att demokratin skall fungera.

Liknande synpunkter anförs av ett stort antal remissinstanser, inte minst

kommuner. I flera remissyttranden betonas att det förhållandet att de kommunala

valen och riksdagsvalen i fortsättningen skall äga rum samtidigt

kommer att ställa stora krav på de lokala partiorganisationerna. Länsstyrelsen

i Kronobergs län framhåller i sitt yttrande att det föreligger en risk

för att de rikspolitiska frågorna kommer att dominera. Det bör vara en angelägen

uppgift för partierna att verka för att de kommunala frågorna blir

tillräckligt belysta och uppmärksammade i valrörelserna. Huvuddelen av

partiernas kostnader faller nu på valrörelserna och för dessa kostnader är

det enligt länsstyrelsen fortfarande möjligt att i viss utsträckning erhålla

frivilliga bidrag. Länsstyrelsen anser att särskilt betydelsen av den verksamhet

som äger rum mellan valrörelserna talar för att kommunerna ges

befogenhet att lämna ekonomiskt bidrag till de politiska partierna.

Frågan om det statliga partistödet bör byggas ut så att det kan tillgodose

partiernas behov av resurser för den kommunalpolitiska verksamheten

berörs närmare endast i yttrandet från stadsfullmäktige i Trollhättan.

Stadsfullmäktige instämmer i vad som anförs i promemorian om att det

ligger närmast till hands att kommunerna prövar behovet av ekonomiskt

stöd till de i kommunerna verksamma partierna.

Kristen demokratisk samling anser att några bidrag av allmänna medel

inte bör utgå till partipolitisk propagandaverksamhet. Det statliga partistödet

innebär orättfärdiga privilegier för riksdagspartierna och en utvecklingshämmande

konservering av den nuvarande partistrukturen. Ett kommunalt

partistöd kan medverka till att permanenta redan etablerade partier

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1969

och till att försvåra för nya partier att göra sig gällande. Det kan därför

enligt Kristen demokratisk samling inte antas att ett kommunalt partistöd

kommer att ge kommunmedlemmarna några möjligheter till ökat inflytande.

Vad därefter gäller utformningen av bestämmelserna om ett kommunalt

partistöd kan till en början nämnas att inte någon remissinstans ger uttryck

för uppfattningen att skyldighet att lämna bidrag bör föreskrivas eller

att storleken av åtagandet bör bestämmas på annat sätt än genom beslut

av vederbörande kommun.

Några remissinstanser tar i sina yttranden upp frågan om den

föreslagna bidragsrätten bör begränsas till att avse

partiernas kommunala informationsverksamhet.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser att en sådan begränsning är orealistisk

eftersom en kontroll av medlens användning torde vara svår att genomföra.

I fråga om bidragen till de politiska ungdomsorganisationerna har

det också godtagits att medlen används till rent partipolitisk verksamhet.

Länsstyrelsen anser därför att någon begränsning av bidragens användning

till visst eller vissa ändamål inte bör föreskrivas. Bidragen bör således få

användas även till inrättande av partikanslier. Det bör dock i en bestämmelse

om kommunalt partistöd föreskrivas att bidragen skall användas

till partiernas verksamhet. Kommunalrättskommittén och Svenska kommunförbundet

anser att det krav som i andra sammanhang ställs i fråga

om den kommunala kompetensen, nämligen att kommunala åtgärder skall

tillgodose intressen som kan sägas vara knutna till kommunen, bör komma

till uttryck i lagtexten. Kommunernas befogenhet att utge bidrag bör således

uttryckligen begränsas till att avse partiernas verksamhet i resp.

kommun.

Mot förslaget i promemorian att bidrag skall kunna utgå endast till

parti som vid det närmast föregående valet blivit representerat

i fullmäktige resp. landstinget framförs invändningar

endast av länsstyrelsen i Kronobergs län och Kristen demokratisk

samling. Länsstyrelsen anför att även ett bidrag enligt proportionell

fördelningsgrund kombinerat med ett lika stort grundbelopp för varje parti

kan verka så starkt konserverande på den nuvarande partistrukturen att

nya partier inte kan komma till stånd. Den kommunala demokratin kan

inte vara betjänt av att nya åsiktsriktningar får svårare att göra sig gällande.

Sedan erfarenhet vunnits av ett kommunalt partistöd enligt nyss angivna

principer bör man därför överväga om inte partistöd bör kunna utgå

som ett rent valkampanj stöd inte bara till partier som är representerade

i fullmäktige utan också till andra sammanslutningar som kan göra sannolikt

att de företräder en väsentlig välj aropinion.

Kommunalfullmäktige i Lilla Edets köping vill inte tillstyrka den för
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1969

delningsgrund som föreslås i promemorian utan anser att frågan

bör utredas ytterligare. Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott,

stadsfullmäktige i Stockholm, kommunalfullmäktige i Dandergds köping

och Svenska landstingsförbundet tar inte bestämt ställning till frågan om

fördelningsgrunden. Bland övriga remissinstanser föreligger olika meningar

i fråga om grunderna för fördelningen av bidragen mellan de politiska

partierna.

De remissinstanser som beträffande fördelningsgrunden ansluter sig till

förslaget i promemorian är kammarkollegiet, länsstyrelserna i Stockholms,

Gotlands, Blekinge, Älvsborgs, Örebro, Gävleborgs och Norrbottens län, Gotlands,

Blekinge, Älvsborgs, Örebro och Gävleborgs läns landstings förvaltningsutskott,

33 kommuner, samarbetsnämnden för Gotlands kommuner,

kommunalrättskommittén samt Svenska kommunförbundet.

Länsstyrelserna i Stockholms och Blekinge län anför att det statliga partistödet

utgår efter en proportionell fördelningsgrund och att det är lämpligt

att motsvarande fördelningsgrund väljs för det kommunala partistödet.

Den fördelningsgrund som föreslås i promemorian är enligt länsstyrelsen

i Stockholms län också ägnad att motverka en inte önskvärd uppsplittring

på småpartier. Örebro läns landstings förvaltningsutskott framhåller i sitt

yttrande att bestämmelser om proportionell fördelningsgrund utformade

i enlighet med förslaget i promemorian kommer att bli lätta att tillämpa.

Länsstyrelsen i Kronobergs län, Stockholms och Kronobergs läns landstings

förvaltningsutskott samt 12 kommuner anser att bidrag bör utgå dels

med ett visst grundbelopp för varje parti dels efter proportionell fördelningsgrund.

Stadsfullmäktige i Haparanda anser att kommunerna bör ha

frihet att utöver bidrag enligt proportionell fördelningsgrund lämna ett

lika stort »administrationsbidrag» till varje parti som är företrätt i fullmäktige.

Enligt stadsfullmäktige i Ljungby, som föredrar ett system enligt vilket

ett lika stort grundbelopp skall utgå till varje parti framför ett system

med enbart proportionell fördelningsgrund, bör kommunerna själva få bestämma

grunderna för fördelningen.

Flera av de remissinstanser som föreslår att det kommunala partistödet

uppdelas i ett för alla i fullmäktige resp. landstinget representerade partier

lika stort grundbelopp samt i ett belopp för varje ledamot i fullmäktige

resp. landstinget betonar särskilt att många av de kostnader som de politiska

partiernas verksamhet för med sig är i princip oberoende av partiernas

storlek. Som exempel nämns bl. a. kostnader för affischer, trycksaker,

annonser och lokal för valbyrå. Dessa remissinstanser är länsstyrelsen

i Kronobergs län, Stockholms läns landstings förvaltningsutskott, kommunalfullmäktige

i Märsta och i Melleruds köping samt en minoritet i kommunalrättskommittén.

Kommunalfullmäktige i Märsta anför i ett för denna

grupp av remissinstanser representativt yttrande att förslaget i promemorian

inte tillgodoser de politiska partiernas behov av stöd för den kom
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1969

inunala informationen och opinionsbildningen. Partierna har vissa kostnader

som är oberoende av partiernas storlek och ett parti som har ett litet

antal ledamöter i fullmäktige kommer därför, om förslaget genomförs, att

få sämre förutsättningar att fungera som opinionsbildare. Endast i de fall

där de olika partierna är ungefär jämnstarka tillgodoser förslaget kravet

på jämlikhet och likvärdiga arbetsförutsättningar. Stockholms läns landstings

förvaltningsutskott anför att bestämmelserna om kommunalt partistöd

bör utformas så att de blir ägnade att motverka att rent lokala partier

uppkommer.

Enligt minoriteten i kommunalrättskommittén bör lagtexten utformas

så att det framgår bur stor andel av hela anslaget till kommunalt partistöd

som skall utgöras av grundbelopp och hur stor andel som skall utgå i proportion

till de olika partigruppernas storlek. Det föreslås att minst hälften

av hela anslaget skall utgå i form av grundbelopp. Stadsfullmäktige i Södertälje

anser att grundbelopp på tillsammans 25—50 % av hela anslaget bör

utgå före en proportionell fördelning.

Förslaget i promemorian att fördelningen av bidraget, vid

tillämpning av en proportionell fördelningsgrund, skall ske efter antalet

m a n d a t i fullmäktige resp. landstinget har inte föranlett erinringar

råd remissbehandlingen.

Kommunalrättskommittén anför i sitt yttrande att fråga kan uppkomma

om vilket av ett visst partis organ som skall anses omfattat av ett beslut om

kommunalt partistöd. De rikspolitiskt verksamma partierna torde nämligen

vara organiserade i central-, regional- och lokalorgan som mestadels var för

sig är juridiska personer. Om partiet har en lokalorganisation som odelat

företräder partiet i kommunen och är juridisk person, bör bidragsbeslutet

anses omfatta lokalorganisationen. Om det inte finns någon lokalorganisation,

bör närmast högre organisation som täcker den bidragsgivande kommunens

område anses berättigad till bidraget.

Några remissinstanser berör i sina yttranden den närmare utformningen

av en bestämmelse om kommunalt partistöd.

Länsstyrelsen i Blekinge län anför att metoden att tillskapa en särskild kommunallag

för ett visst kompetensområde inte är helt invändningsfri. Metoden

har dock tillämpats tidigare och den torde enligt länsstyrelsen —■ i avbidan

på resultatet av en slutlig översyn av reglerna om de kommunala befogenheterna

— även i förevarande fall vara den lämpligaste. Enligt Svenska kommunförbundet

är den föreslagna rubriken, »lag om kommunalt partistöd»,

missvisande. Lagen skall ju inte tillförsäkra partierna någon rätt till bidrag

utan liksom t. ex. lagen (1968: 131) om vissa kommunala befogenheter inom

turistväsendet reglera den kommunala kompetensen. Kommunförbundet

anser vidare att det bör klart framgå av lagtexten att det är de politiska

partier som är representerade i fullmäktige under det år beslutet om bidrag

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungi. Mcij:ts proposition nr 126 år 1969

17

avser som skall kunna få bidrag. Orden »när bidraget utgår» i förslaget

bör därför ersättas med orden »under det år beslutet om bidrag avser».

Kommunalfullmäktige i Fridlevstad anför i sitt yttrande att det bör klart

anges i lagtexten att det bidragsbelopp som utgår per mandat skall vara lika

stort för alla bidragsberättigade partier. Kammarkollegiet och Blekinge läns

landstings förvaltningsutskott redovisar samma uppfattning.

Departementschefen

Den kommunala verksamheten har expanderat kraftigt under de senaste

årtiondena. De kommunala uppgifterna har fått allt större betydelse för de

enskilda kommunmedlemmarna och för samhället. Samtidigt har vidtagits

åtgärder för att göra kommunerna bättre lämpade att fullgöra sina allt fler

och allt viktigare uppgifter. Den år 1962 beslutade kommunindelningsreformen

var sålunda motiverad bl. a. av att kommunernas medverkan i samhällsplaneringen

fått allt större betydelse. Det har vidare blivit nödvändigt att

bygga ut den kommunala förvaltningsapparaten kraftigt. Därvid bär på

många håll den centrala ledningen av förvaltningen förstärkts.

Det har i olika sammanhang uttryckts farhågor för att den utveckling på

det organisatoriska planet som jag nu har angett skulle innebära en försvagning

av den kommunala demokratin. Därvid bortser man emellertid ofta

från att en grundförutsättning för en levande kommunal demokrati är att

den kommunala självstyrelsen omfattar frågor som är av väsentlig betydelse

för medborgarna. Sett från denna synpunkt har utvecklingen medfört en avsevärd

förbättring av förutsättningarna för en kommunal demokrati. Det

sagda innebär givetvis inte att frågan om formerna för den kommunala demokratin

skulle vara mindre betydelsefull. En breddning av medborgarnas

insyn och medverkan i den kommunala verksamheten måste ständigt eftersträvas.

Flera åtgärder i sådant syfte har vidtagits under de senaste åren. En

utredning om den kommunala självstyrelsens lokala förankring har genomförts

och lett till viss lagändring. Jag avser att inom kort, på grundval av en

nyligen avslutad utredning, anmäla fråga om lagstiftning angående antalet

fullmäktige och suppleanter för fullmäktige i kommun. Överläggningar pågår

f. n. om frågor rörande den kommunala demokratin med företrädare för

de stora politiska partierna, Svenska landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet

samt med företrädare för den forskning som pågår på området

med stöd av medel från riksbankens jubileumsfond.

Åtgärder i syfte att stärka den kommunala demokratin måste ha sin utgångspunkt

i det demokratiska system som vi accepterat i vårt land. Detta

system karakteriseras av att medborgarnas inflytande utövas genom de politiska

partierna, ytterst i de allmänna valen. För att detta system skall fungera

tillfredsställande förutsätts en god kontakt mellan partierna och med
-

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1969

borgarna. En fullödig information om partiernas politik ger medborgarna

de bästa förutsättningarna att påverka denna.

Vad jag nu har sagt visar att de politiska partierna har en central roll

när det gäller att befästa den kommunala demokratin. Det var ett erkännande

av partiernas motsvarande roll inom rikspolitiken som låg till grund för

1965 års beslut om statligt partistöd. När 1968 års riksdag begärde en utredning

om kommunalt partistöd anfördes också som huvudmotiv att ökad

informationsverksamhet från partiernas sida är av stor betydelse för den

kommunala demokratin.

I den departementspromemoria som upprättats med anledning av riksdagens

nyssnämnda begäran om utredning understryks dessa synpunkter. Enligt

promemorian har betydelsen av väl fungerande politiska partier på det

kommunala planet ökat till följd av den större betydelse kommunalpolitiken

numera har. Samtidigt har partiernas kostnader för att fullgöra sin opinionsbildande

uppgift ökat kraftigt. I det sammanhanget pekas i promemorian

på att den gemensamma valdagen kommer att ställa stora krav på partiorganisationerna

på det kommunala planet, om de kommunala frågorna skall få

det utrymme och den uppmärksamhet i debatten som deras betydelse motiverar.

Enligt promemorian är det angeläget att de politiska partierna inte av

brist på ekonomiska resurser hindras att fullgöra sina nu ifrågavarande

uppgifter. Det kunde tänkas att det statliga partistödet byggdes ut så att det

kom att tillgodose också partiernas behov av resurser för den kommunalpolitiska

verksamheten, heter det i promemorian. Tanken avvisas emellertid

med hänvisning till att det får anses ligga närmast till hands att kommunerna

— som själva i första hand bör ha att vidta åtgärder för att vidmakthålla

en levande kommunal demokrati — prövar behovet av stöd till de i

kommunen verksamma partierna. I promemorian föreslås därför att den

kommunala kompetensen vidgas så att kommunerna får befogenhet att bevilja

ekonomiskt bidrag till politiska partier. Samma befogenhet bör enligt

promemorian ges landstingskommunerna.

Jag delar den uppfattning som kommit till uttryck i promemorian och förordar

i likhet med samtliga remissinstanser att den föreslagna vidgningen av

den kommunala kompetensen genomförs.

Som anförts i departementspromemorian —• utan gensaga av remissinstanserna

— bör någon skyldighet att utge bidrag inte föreskrivas. Storleken

av åtagandet bör vidare bestämmas av kommunen.

Befogenheten att lämna bidrag bör — som likaledes föreslås i promemorian

—- begränsas på så sätt att föreskrifter ges om dels den krets av partier

som skall kunna få bidrag, dels grunderna för beräkningen av bidragets storlek.

Också på denna punkt har remissinstanserna samma uppfattning som

den som redovisas i promemorian.

Däremot föreligger delade meningar om hur sådana föreskrifter bör utformas.

Enligt promemorian är det ett naturligt krav att ett parti för att få

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1969

bidrag skall vara representerat i fullmäktige resp. landstinget. Å andra sidan

skall enligt förslaget alla partier som uppfyller förutsättningen få bidrag.

I fråga om grunderna för bidragets fördelning sägs i promemorian att

överensstämmelse med det statliga partistödet bör eftersträvas. Eftersom

detta stöd fördelas proportionellt mellan partierna efter enhetliga grunder,

bör enligt promemorian en sådan fördelningsmetod föreskrivas också

för ett kommunalt partistöd. Betydligt mer än hälften av remissinstanserna

tillstyrker detta förslag. Några remissinstanser anför däremot att partiernas

kostnader till viss del är oberoende av partiets storlek varför ett helt proportionellt

bidrag missgynnar de små partierna. Dessa remissinstanser anser

liksom flera andra att det kommunala partistödet bör uppdelas i ett för

alla i fullmäktige resp. landstinget representerade partier lika stort grundbelopp

samt i ett belopp för varje ledamot i fullmäktige resp. landstinget.

Andra menar att frihet bör föreligga för kommunen att bestämma en sådan

fördelning i stället för en proportionell. En remissinstans anför att

ett krav på att bidragsberättigat parti skall vara representerat i fullmäktige

resp. landstinget skulle få en starkt konserverande effekt på den nuvarande

partistrukturen och försvåra uppkomsten av nya partier, även om ett

proportionellt partistöd kombinerades med ett grundbelopp.

Motivet till att det statliga partistödet utformats som ett proportionellt

bidrag är att ett bidragssystem som inbjuder till en uppsplittring på småpartier

eller får andra inte avsedda verkningar på partiförhållandena ansetts

böra undvikas. Konstruktioner som t. ex. kombinerar ett för alla bidragsberättigade

partier lika stort grundbelopp med ett proportionellt beräknat

tilläggsbelopp ansågs därför sakna aktualitet vid tillkomsten av det statliga

partistödet. Det motiv för ett grundbelopp som vissa remissinstanser nu

anfört och som hade kunnat anföras även i fråga om det statliga partistödet

föranledde alltså inte avsteg från en proportionell fördelningsgrund.

Partiernas roll i det demokratiska systemet är i princip densamma på det

lokala eller regionala planet som på riksplanet. Någon annan syn på frågan

om ett partistöds effekt på partibildningen än den som legat till grund för

det statliga partistödet är därför enligt min mening inte motiverad när det

gäller kommunalt partistöd. Intresset av att undvika uppsplittring på småpartier

bör alltså beaktas också vid utformningen av ett sådant partistöd.

Detta intresse tillgodoses lämpligen genom en föreskrift att bidraget

skall utgå efter en proportionell grund och genom att annan fördelningsgrund

alltså inte blir tillåten.

Intresset av att undvika partisplittring har betydelse också för bedömningen

av frågan hur kretsen av bidragsberättigade partier skall begränsas.

Från denna synpunkt anser jag att den i promemorian föreslagna begränsningen

till partier som är representerade i fullmäktige resp. landstinget

är lämpligt avvägd. Genom denna begränsning vinner man också en

viss garanti för att stödet utgår bara till partier som fortlöpande bedriver

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1969

opinionsbildande verksamhet bland sina medlemmar och allmänheten —

ett skäl som åberopats för begränsningen av det statliga partistödet till partier

som är representerade i riksdagen. Som föreslagits i promemorian bör

å andra sidan gälla att alla i fullmäktige resp. landstinget representerade

partier skall erhålla partistöd om ett sådant beslutas.

Av kravet på representation i fullmäktige resp. landstinget torde framgå

— särskilt mot bakgrund av vad jag kommer att anföra i det följande om

vad som i detta sammanhang skall förstås med politiskt parti — att stödet

skall avse politisk verksamhet i kommunen resp. landstingskommunen. Något

avsteg från den princip som gäller för all kommunal verksamhet, nämligen

att den skall tillgodose ett till kommunen knutet intresse, avses alltså

inte. Att som kommunalrättskommittén och Svenska kommunförbundet föreslagit

i sina remissyttranden ge en särskild föreskrift varigenom en sådan

i och för sig självklar princip kommer till uttryck synes inte erforderligt.

En uttrycklig föreskrift av det slaget skulle dessutom kunna inge föreställningen

att en kontroll skall ske av att beslutade bidrag kommer till användning

bara för politisk verksamhet i kommunen. En sådan kontroll bör självfallet

inte komma i fråga.

Enligt promemorian bör kravet på representation i fullmäktige resp. landstinget

vara uppfyllt när bidraget utgår. Svenska kommunförbundet har i sitt

remissyttrande anfört att kravet på representation i stället bör anknytas till

det år som beslut om bidrag avser. Jag delar denna uppfattning.

Som anförs i promemorian ligger det — när en rent proportionell fördelningsgrund

väljs — närmast tillhands att låta bidraget fördelas mellan

partierna efter antalet mandat. Någon annan mening har inte anförts vid

remissbehandlingen.

Jag förordar alltså att bidraget skall fördelas mellan de i fullmäktige resp.

landstinget under den tid bidraget avser representerade partierna i förhållande

till partiernas mandatantal under samma tid.

Som föreslagits i departementspromemorian bör befogenheten att bevilja

partistöd tilläggas kommunerna genom en särskild lag. I enlighet med vad

jag anfört i det föregående bör sägas i lagen att kommun får lämna ekonomiskt

bidrag till politiskt parti, som under den tid beslut om bidrag avser

är representerat i kommunens fullmäktige, samt att beslutet skall innehålla

att bidrag utgår till varje sådant parti med samma belopp för varje

plats som partiet under nämnda tid bär i fullmäktige. Vad som sagts nu

bör äga motsvarande tillämpning på landstingskommun. Lagen bör, som

föreslagits i promemorian, kallas lag om kommunalt partistöd. Jag delar

inte en uppfattning som Svenska kommunförbundet gett uttryck åt under

remissbehandlingen, nämligen att en sådan rubrik är missvisande genom

att ge intrycket att lagen skulle tillförsäkra partierna rätt till bidrag.

Frågan vad som enligt lagen skall förstås med parti bör, som anförs i

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1969

21

promemorian, bedömas med utgångspunkt i den definition av begreppet politiskt

parti som ges i 16 § riksdagsordningen. Enligt denna definition avses

med politiskt parti varje politisk sammanslutning eller grupp av väljare

som uppträder i val under särskild partibeteckning. För att ett parti skall

kunna uppbära bidrag måste det emellertid vara juridisk person, dvs. partiet

måste kunna förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter. Det är

enligt fast rättspraxis fallet om den politiska sammanslutningen eller väljargruppen

antagit stadgar och valt styrelse.

Beslut om partistöd kan alltså inte avse parti som inte är juridisk person.

Om två eller flera partier samverkar vid ett val genom att använda gemensam

partibeteckning utan att skapa en särskild juridisk person för denna

samverkan, torde därför beslut om kommunalt partistöd få avse de samverkande

partierna var för sig.

Någon närmare bestämning av begreppet politiskt parti torde inte behövas

i lagen.

I enlighet med vad som anförts i det föregående har inom civildepartementet

upprättats förslag till lag om kommunalt partistöd.

Jag hemställer att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att

antaga förslaget.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

Doktrin (1)

  1. Svante O. Johansson, Om partibegrepper i valsystemet, FT 1997 nr 3–4 s. 89, på s. 96, 107 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. KU 1969:36 Utlåtande i anledning av proposition om kommunalt partistöd. Ärendet I detta utlåtande behandlas proposition nr 126 med förslag till lag om kommunalt partistöd s. 1 i texten

Doktrin (2)

2 kopplingar i 1 dokument.

  1. FT 1997 s. 89 Svante O. Johansson, Om partibegrepper i valsystemet s. 96 · s. 107 i texten