Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i stadgan (1952: 618) för Nordiska rådet

13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1969:143, Med förslag till lag om ändring i stadgan (1952: 618) för Nordiska rådet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr H3 år 1969

1

Nr 143

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i stadgan (1952: 618) för Nordiska rådet;

given Stockholms slott den 30 oktober 1969.

Kungl. Maj :t vill härmecl under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över utrikesdepartementsärenden för denna dag föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag om ändring i stadgan (1952:

618) för Nordiska rådet.

Under Hans Maj ds

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Torsten Nilsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändringar i stadgan för Nordiska rådet i syfte

att bereda de självstyrande områdena Färöarna och landskapet Åland representation

i Nordiska rådet. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 143

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj:ts proposition nr 143 år 1969

Förslag

till

lag

om ändring i stadgan (1952:618) för Nordiska rådet

Härigenom förordnas, att 1—3 §§

det1 skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse:)

1

Nordiska rådet är organ för samråd

mellan Danmarks folketing, Finlands

riksdag, Islands alting, Norges

storting och Sveriges riksdag samt

dessa länders regeringar i spörsmål,

som avse samverkan mellan dessa

länder eller några av dem.

stadgan (1952: 618) för Nordiska rå(Föreslagen

lydelse:)

Nordiska rådet är organ för samråd

mellan Danmarks folketing, Finlands

riksdag, Islands alting, Norges

storting och Sveriges riksdag samt

dessa länders regeringar i spörsmål,

som avse samverkan mellan dessa

länder eller några av dem.

Färöarnas lagting och landsstyrelse

samt Ålands landsting och landskapsstyrelse

deltaga i rådets arbete.

Rådet består av sextionio valda

medlemmar och av regeringsrepresentanter.

För den tid och på det sätt, som i

varje land bestämmes, välja Danmarks

folketing, Finlands riksdag,

Norges storting och Sveriges riksdag

envar inom sig sexton medlemmar i

rådet jämte erforderligt antal suppleanter

och Islands alting inom sig fem

medlemmar i rådet jämte erforderligt

antal suppleanter. Bland varje

lands valda medlemmar skola olika

politiska riktningar vara företrädda.

Envar regering utser biand sina

medlemmar regeringsrepresentanter

till det antal, som den önskar.

Medlemmar av rådet äro sjuttioåtta

valda medlemmar, regeringsrepresentanter

och representanter för

landsstyret och landskapsstyrelsen.

Danmarks folketing väljer sexton

medlemmar, Finlands riksdag väljer

sjutton medlemmar, Islands alting

väljer sex medlemmar och Norges

storting och Sveriges riksdag välja

envar arton medlemmar av rådet.

Färöarnas lagting väljer två medlemmar

och Ålands landsting en

medlem av rådet. Vidare väljas erforderligt

antal suppleanter. Valen

företages bland envar församlings

medlemmar och så att skilda politiska

riktningar representeras. 1 övrigt

ske valen för den tid och på det

sätt, som envar församling bestämmer.

Stadgan omtryckt 1957: 296.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr U3 år 1969

(Nuvarande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

Envar regering utser bland sina

medlemmar regeringsrepresentanter

till det antal, som den önskar. Lands- styret och landskapsstyrelsen utse

vardera en representant bland sina

medlemmar.

De av folketinget och lagtinget val- da medlemmarna samt de av den

danska regeringen och landsstyret

utsedda representanterna utgöra till- sammans Danmarks rikes delegation.

De av Finlands riksdag och Ålands

landsting valda medlemmarna samt

de av Finlands regering och land- skapsstyrelsen utsedda representan- terna utgöra tillsammans Finlands

delegation. Islands delegation består

av de av altinget valda medlemmar- na och den isländska regeringens re- presentanter. Norges delegation be- står av de av stortinget valda med- lemmarna och den norska regering- ens representanter samt Sveriges de- legation av de av riksdagen valda

medlemmarna och den svenska rege- ringens representanter.

Regeringsrepresentanterna

icke rösträtt i rådet.

3 §

hava Regeringarnas, landsstyrets och

landskapsstyrelsens representanter

hava icke rösträtt i rådet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1970.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Knngl. Maj:ts proposition nr 143 år 1969

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av

Halland, i statsrådet på Stockholms slott den 30 oktober

1969.

Närvarande:

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Holmqvist, Aspling, Sven-Eric Nilsson,

Geijer, Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson, Norling, Löfberg,

Lidbom, Carlsson.

Chefen för utrikesdepartementet, ministern för utrikes ärendena Nilsson,

anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga

om ändringar i stadgan för Nordiska rådet samt anför.

För Nordiska rådet gäller en stadga, vilken antagits av Sverige, Danmark,

Finland, Island och Norge vart för sig med tillämpning av inhemska

konstitutionella beslutsformer.

Enligt 1 § i stadgan är Nordiska rådet organ för samråd mellan Danmarks

folketing, Finlands riksdag, Islands alting, Norges storting och Sveriges

riksdag samt dessa länders regeringar i spörsmål som avse samverkan

mellan dessa länder eller några av dem. Rådet består enligt 2 § av sextionio

valda medlemmar och av regeringsrepresentanter. Danmarks folketing, Finlands

och Sveriges riksdagar samt Norges storting väljer inom sig sexton

medlemmar och Islands alting inom sig fem medlemmar. Härjämte väljs

suppleanter i erforderligt antal. Envar regering utser bland sina medlemmar

regeringsrepresentanter till det antal som den önskar. Enligt 3 § nar

regeringsrepresentanterna inte rösträtt i rådet.

Den 14 januari 1967 framlade Danmarks regering för Nordiska rådet ett

förslag om representation för Färöarna i rådet (sak B 4/j). Förslaget hänvisades

vid rådets session i Helsingfors 1967 till juridiska utskottet. I sitt

betänkande den 4 april 1967 över förslaget uttalade utskottet bl. a. att eftersom

ändringar i rådets stadga förutsätter enighet mellan alla de fem ländernas

behöriga myndigheter det syntes utskottet lämpligt att frågan blev

föremål för överläggningar mellan regeringarna, eventuellt i samråd med

Nordiska rådets presidium. Den 6 april 1967 beslöt rådet att lägga denna

utskottets anmälan till handlingarna.

Frågan togs därefter upp vid de nordiska utrikesministrarnas möte i Helsingfors

den 22 och 23 augusti 1967. Ministrarna enades därvid om att den

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr lh3 år 1969

danska regeringen skulle sammankalla ett möte på tjänstemannanivå för

att förbereda frågans behandling vid statsministrarnas och Nordiska rådets

presidiums möte i oktober 1967.

Möten på tjänstemannanivå ägde i enlighet med detta beslut rum i Köpenhamn

den 15 september, i Helsingfors den 27 september och i Reykjavik

den 7 oktober 1967. Ämbetsmannagruppen fann sig oförhindrad att vid

sina överläggningar även behandla den skrivelse som Ålands landsting den

29 augusti 1967 tillställt Finlands regering och vari landstinget hemställt

att regeringen ville vidta sadana åtgärder, att landskapet Åland i samband

med förestående ändring av Nordiska rådets stadga tillförsäkras medlemskap

i Nordiska rådet.

Ämbetsmannagruppen lade fram en muntlig rapport för statsministrarna

och presidiet vid dessas möte i Reykjavik den 8 och 9 oktober 1967. Vid

mötet förelåg enighet om att de självstyrande områdena i Norden skulle

tillförsäkras en tillfredsställande representation i Nordiska rådet. Statsministrarna

och presidiet beslöt därför att det vidare arbetet beträffande

de självstyrande omradena skulle bedrivas av en blandad regerings- och

parlamentarikerkommitté. Kommittén skulle bestå av representanter för

de fem ländernas regeringar på ministernivå samt rådets presidium.

Sedan ledamöterna i kommittén utsetts, höll denna sitt första sammanträde

i Stockholm den 6 november 1967 och därvid valdes dåvarande statsrådet

Herman Kling till kommitténs ordförande och den norska presidieledamoten,

stortingsrepresentanten Trygve Bratteli till dess vice ordförande.

Kommittén har den 14 augusti 1969 lagt fram ett enhälligt förslag till

lösning av frågan om de självstyrande områdenas representation i Nordiska

rådet. Texten till kommitténs förslag torde få tagas till detta protokoll

som bilaga. Kommittén har vid sina överväganden ntgått från att de

två självstyrande områdena, Färöarna och landskapet Åland, bör beredas

representation efter en och samma princip. Innehållet i och karaktären av

områdenas självstyrelse är så likartade att skiljaktiga lösningar inte framstår

som motiverade. Även praktiska skäl talar starkt för likformighet i

områdenas representation.

En annan utgångspunkt för kommittén har varit att en lösning av representationsfrågan

inte bör leda till krav på ändring av dansk eller finlänsk

grundlag eller av den lagstiftning som reglerar Färöarnas och Ålands självstyrelse.

Kommitténs förslag innebär att ledamöter av de självstyrande områdenas

parlamentariska församling, dvs. Färöarnas lagting och Ålands landsting,

blir tillförsäkrade rätten att ingå i de danska och finländska rådsdelegationerna.

På motsvarande sätt knyts ledamöter av de exekutiva myndigheterna,

dvs. Färöarnas landsstyre och Ålands landskapsstyrelse, till de

danska och finländska delegationerna.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr H3 år 1969

Kommittén har vid sina överväganden om lämpligt antal parlamentariska

representanter från de självstyrande områdena stannat vid att föreslå

att Färöarna skall få välja två representanter och Åland en. För detta

talar såväl områdenas befolkningsantal —- för Färöarna 38 000, för Åland

22 000 — som den olikartade politiska strukturen i de båda självstyrande

områdena.

För att behålla den hittillsvarande jämvikten mellan de nordiska ländernas

parlamentariska representation anser kommittén att Norge och Sverige

bör tillerkännas lika många parlamentariska representanter som Danmark

jämte Färöarna och Finland inklusive Åland. Å andra sidan bör

det danska folketingets och den finländska riksdagens nuvarande representation

inte reduceras. Kommittén föreslår därför att antalet av Norges

och Sveriges parlament valda medlemmar ökas från nuvarande 16 till 18

samt de av Finlands parlament från 16 till 17. Vidare föreslås att de av Islands

alting utsedda medlemmarna ökas från 5 till 6.

Ifråga om representation för Färöarnas landsstyre och Ålands landskapsstyrelse

föreslås att de av landsstyret och landskapsstyrelsen utsedda medlemmarna

— en för landsstyret och en för landskapsstyrelsen — skall ingå

i Danmarks och Finlands delegationer med samma befogenheter som regeringsrepresentanter.

Ändringarna i stadgan förutsätts träda i kraft i sådan tid att de nya bestämmelserna

skall kunna tillämpas vid Nordiska rådets 18 session i Reykjavik

den 7—12 februari 1970.

Departementschefen

Föreliggande förslag till ändring i Nordiska rådets stadga som syftar till

att bereda de självstyrande områdena Färöarna och Åland möjlighet att

deltaga i rådets verksamhet motsvarar ett önskemål härom från dessa självstyrande

områdens sida. Även från allmän nordisk synpunkt är det angeläget

att tillgodose dessa områdens intresse av att delta i Nordiska rådets

verksamhet. De ärenden som rådet behandlar avser nämligen ofta sådana

frågor som de självstyrande områdena, enligt de lagar som reglerar deras

självstyrelse, själva har att handlägga.

Stadgeförslaget har tillkommit efter grundliga överväganden inom den

härför särskilt tillsatta nordiska kommittén. Den lösning som kommittén

förordat har vunnit anslutning i alla de fem nordiska länderna liksom på

Färöarna och Åland och synes vara väl avvägd. Förslag till lag om ändring

i stadgan bör därför nu föreläggas riksdagen. Motsvarande förslag kan väntas

under den närmaste tiden bli framlagda för folkrepresentationerna i

Danmark, Finland, Island och Norge. Stadgans nya lydelse föreslås träda

i kraft den 1 januari 1970. I de övriga nordiska länderna väntas ikraftträdandet

ske vid samma tid.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1969

I enlighet med vad jag nu anfört har inom utrikesdepartementet upprättats

förslag till lag om ändring i stadgan (1952: 618) för Nordiska rådet.

Jag hemställer att Kungl. Maj:t genom proposition föreslår riksdagen att

antaga förslaget.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1969

Bilaga

Skrivelse till Nordiska rådets presidium från Nordiska kommittén för

utredning av formerna för de självstyrande områdenas representation

i Nordiska rådet

Vid det för de nordiska statsministrarna och Nordiska rådets presidium

gemensamma mötet i Reykjavik den 8 och 9 oktober 1967 fattades beslut om

att tillsätta en blandad regerings- och parlamentarikerkommitté för utredning

av formerna för de självstyrande områdenas representation i Nordiska

rådet. Kommittén skulle bestå av representanter för de fem ländernas regeringar

på ministernivå samt rådets presidium.

Den kommitté, som tillsatts enligt statsministrarnas och presidiets beslut,

får härmed avge rapport med förslag till lösning av frågan om de

självstyrande områdenas representation i Nordiska rådet, jämte utkast till

ändringar i rådets stadga (se Bihang 1—2).

Kommittén vill uttrycka en förhoppning om att de nordiska regeringarna

under hösten 1969 skall kunna underställa parlamenten förslag i frågan.

Stockholm den 14 augusti 1969

För Kommittén:

Herman Kling

Leif Leifland

BIHANG 1

Kommitténs sammansättning, möten m. in.

Den 14 januari 1967 framlade Danmarks regering för Nordiska rådet ett

förslag (Sak B 4/j) om representation för Färöarna i rådet. Förslaget hänvisades

vid rådets session i Helsingfors 1967 till juridiska utskottet. 1 utskottets

betänkande den 4 april 1967 över förslaget heter det bl. a. följande:

Da amdringer i rådets vedtaegt forudsetter, åt der tilvejebringes fuld enighed

mellem de kompetente myndigheder i alle 5 lande, anser udvalget det for

hensigtsmaessigt, åt problemerne forhandles mellem landenes regeringer,

eventuelt i samråd med Nordisk Råds praesidium, fpr udvalget fortsaetter

drpftelsen af, hverledes eventuelle vedtaegtaendringer kan udformes.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr l''r3 år 1969

9

Det er over for udvalget oplyst, åt den danske regering vil tage initiativ

til åt gennemfpre sådanne forhandlinger.

Udvalget vil herefter fortssette arbejdet med sagen.

Den 6 april 1967 beslöt rådet att lägga denna utskottets anmälan till handlingarna.

Frågan togs därefter upp vid de nordiska utrikesministrarnas möte i Helsingfors

den 22 och 23 augusti 1967. Ministrarna enades därvid om att »i

strävan att finna en positiv lösning av frågan» den danska regeringen skulle

sammankalla ett möte på tjänstemannanivå för att förbereda frågans behandling

vid statsministrarnas och presidiets möte i oktober 1967.

Möten på tjänstemannanivå ägde i enlighet med detta beslut rum i Köpenhamn

den 15 september, i Helsingfors den 27 september och i Reykjavik

den 7 oktober 1967. Ämbetsmannagruppen fann sig oförhindrad att vid sina

överläggningar även behandla den skrivelse som Ålands landsting den 29

augusti tillställt Finlands regering och vari landstinget hemställt att »regeringen

ville vidtaga sådana åtgärder, att landskapet Åland i samband med

förestående ändring av Nordiska rådets stadga tillförsäkras medlemskap i

Nordiska rådet.»

Ämbetsmannagruppen framlade en muntlig rapport för statsministrarna

och presidiet vid dessas möte i Reykjavik den 8 och 9 oktober 1967. I den

efter mötet utfärdade kommittén heter det härom:

Vid mötet förelåg enighet om att de självstyrande områdena i Norden

skulle tillförsäkras en tillfredsställande representation i Nordiska rådet.

Man beslöt därför att det vidare arbetet beträffande de självstyrande områdena

bedrivs av en blandad regerings- och parlamentarikerkommitté. Kommittén

skall bestå av representanter för de fem ländernas regeringar på ministernivå

samt rådets presidium.

Den danska regeringens förslag om Färöarnas representation ingår i det

material som bildar grundvalen för kommitténs arbete. Kommittén borde

bedriva sitt arbete så, att förslag till en positiv lösning av frågan föreligger

om möjligt vid nästa session i Oslo 1968.

Svenska regeringen har kallat till ett första sammanträde i Stockholm den

6 november 1967.

Till regeringens representanter i denna kommitté utsågs av respektive regering

justitieminister K. Axel Nielsen, Danmark, justitieminister A. Simonen,

Finland, justitie- och handelsminister Johann Hafstein, Island, statsrådet

fru Elisabeth Schweigaard Selmer, Norge, samt statsrådet Herman Kling,

Sverige. I kommittén har vidare — i enlighet med beslutet vid mötet i Reykjavik

— ingått presidiets ledamöter, nämligen riksdagsman Eino Sirén, Finland,

follcetingsman Poul Hartling, Danmark, altingsman Siguröur Ej amason,

Island, stortingsman Trygve Rratteli, Norge, och andre vice talman Leif

Cassel, Sverige. Den 2 februari 1968 frånträdde Poul Hartling sitt uppdrag

och efterträddes av förutvarande statsministern, folketingsman J. O. Krag.

Vidare frånträdde K. Axel Nielsen uppdraget den 9 februari 1968 och efterträddes

av justitieminister Knud Thestrup.

Kommittén har sammanträtt i Stockholm den 6 november 1967, i Köpenhamn

den 19 december 1967, i Oslo den 16 februari 1968, i Helsingfors den

1 april 1968, i Herning den 26 augusti 1968 samt i Stockholm den 1 mars

1968 och den 12 augusti 1969.

Vid kommitténs sammanträde i Stockholm den 6 november 1967 valdes

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1969

statsrådet Kling till ordförande och den norske presidieledamoten, stortingsrepresentanten

T. Bratteli till vice ordförande. Vid samma tillfälle utsågs

ordföranden och vice ordföranden att utgöra kommitténs arbetsutskott. Till

huvudsekreterare utsågs departementssekreterare L. Leifland, Sverige, samt

till experter fuldmaegtig Ole Perc Nielsen, Danmark, och lagstiftningsrådet

H. Ådahl, Finland. Den svenska regeringen har svarat för kommitténs sekretariatkostnader.

Kommittén har tillställt Nordiska rådets sessioner 1968 och 1969 rapporter

över sin verksamhet. Till dessa rapporter har som bilagor fogats de utredningar

om Färöarnas och Ålands självstyrelse m. m. som gjorts av kommitténs

sekretariat. Dessa rapporter och utredningar har tryckts i Nordiska

rådets förhandlingar för 16:e och 17:e sessionerna.

Kommitténs förslag

Kommittén har vid sina överväganden utgått ifrån att de två självstyrande

områdena, Färöarna och landskapet Åland, bör beredas samma principiella

form av representation. Innehållet i och karaktären av områdenas

självstyrelse är så likartade att skiljaktiga lösningar inte framstår som motiverade.

Även praktiska skäl talar starkt för likformighet i områdenas representation.

En annan utgångspunkt för kommittén har varit att en lösning av representationsfrågan

inte bör leda till krav på ändring av dansk eller finländsk

grundlag eller av den lagstiftning som reglerar Färöarnas och Ålands

självstyrelse, d. v. s. Loven den 23 Marts 1948 om Faerpernes Hjemmestyre

och självstyrelselagen den 28 december 1951. Varje lösning av frågan om de

självstyrande områdenas medverkan i Nordiska rådet måste alltså enligt

kommitténs mening sökas inom ramen för dessa lagar.

De självstyrande områdena kan, om man håller fast vid dessa två utgångspunkter,

tänkas bli representerade i Nordiska rådet på något av följande

fyra olika sätt:

1. Likställighet för de självstyrande områdena med Danmark, Finland,

Island, Norge och Sverige.

2. Ledamöter av Färöarnas lagting och Ålands landsting blir tillförsäkrade

rätten att ingå i de danska och finländska delegationerna. Eventuellt

skulle på motsvarande sätt ledamöter av Färöarnas landsstyre och Ålands

landsskapsstyrelse kunna knytas till de danska och finländska delegationerna.

3. Färöiska och åländska ledamöter av Danmarks folketing och Finlands

riksdag blir genom intern dansk och finländsk lagstiftning tillförsäkrade

rätten att permanent ingå i respektive lands delegation.

4. Färöarna och Åland erhåller något slag av observatörsställning, t. ex. i

den formen att ledamöter av de båda områdenas exekutiva och lagstiftande

myndigheter får yttrande- men ej förslags- eller rösträtt vid rådets förhandlingar.

Kommittén anser sig inte kunna förorda en lösning enligt alternativ 1,

och vid därvidlag hänvisa till tidigare offentliggjorda promemorior i denna

fråga.

Å andra sidan finner kommittén att en lösning enligt alternativ 4 — alltså

något slag av observatörställning — icke ger de självstyrande områdena det

mått av insyn i och inflytande över rådets arbete som svarar mot områdenas

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:In proposition nr l''i3 år 1969

intresse att kunna medverka vid utformningen av en internordisk reglering

av sådana rättsliga, ekonomiska och andra frågor som omfattas av områdenas

självstyrelselagstiftning. Observatörskap synes därför inte tillfyllest för

att tillgodose de självstyrande områdenas krav på aktiv medverkan i rådets

arbete.

Kommittén har sålunda, sedan den funnit alternativ 1 alltför långtgående

och alternativ 4 alltför snävt, inriktat sig på att finna en lösning enligt alternativ

2 eller 3.

Enligt alternativ 3 skulle färöiska folketings- och åländska riksdagsledamöter

tillförsäkras rätt att permanent ingå i respektive lands delegation till

Nordiska rådet. Problemet ses då som en fråga om allsidigheten av detta

lands delegation. Redan nu finns eu passus i § 2 av rådets stadga att olika

politiska riktningar bör vara företrädda i de nationella delegationerna. Denna

passus finge kompletteras med en mening om att, när det gäller Danmarks

och Finlands delegationer, det skall tillses att de självstyrande områdena

blir företrädda i delegationerna.

Även om en lösning enligt detta alternativ tillgodoser Färöarnas och Ålands

anspråk på direkt medverkan och direktinflytande vid omröstningarna vid

rådets förhandlingar, är den behäftad med vissa brister. De självstyrande

områdenas representanter vid rådets sesssioner skulle alltid vara respektive

områdes medlemmar av Danmarks folketing och Finlands riksdag. Det får

väl antas att de självstyrande områdena många gånger skulle finna det naturligt

att låta sig representeras av samma delegat i såväl riksparlamentet

som Nordiska rådet, men en obligatorisk bindning mellan de båda funktionerna

torde böra undvikas. Vidare synes det kommittén riktigt att Färöarnas

lagting och Ålands landsting får tillfälle att — på samma sätt som de

fem rikenas parlament — utse sina representanter vid särskild valförrättning.

Sådana direkta val i lagtinget och landstinget kan förväntas aktivera intresset

för Nordiska rådet och nordiskt samarbete över huvud. Slutligen kan

en lösning enligt alternativ 3 blott tillgodose kravet på parlamentarisk representation.

Färöarnas landsstyre och Ålands landskapsstyrelse kan alltså

inte bli företrädda i rådet.

Dessa brister kan avhjälpas om de självstyrande områdenas representation

i rådet tillgodoses enligt alternativ 2, dvs. om Färöarnas lagting och

Ålands landsting får möjlighet att inom sig utse representanter som skall

ingå i rikenas delegationer med samma rätt som övriga valda medlemmar.

En obligatorisk bindning mellan funktionerna som ledamot av riksparlamentet

och som representant i rådet undviks. Möjlighet skapas också — om

så befinnes önskvärt — för Färöarnas och Ålands exekutiva myndigheter,

dvs. landsstyret och landskapsstyrelsen, att inom sig utse representanter

som ingår i de danska och finländska delegationerna.

Kommittén får för sin del förorda att frågan om de självstyrande områdenas

representation löses enligt detta alternativ, dvs. alternativ 2.

Kommittén har vid sina överväganden om lämpligt antal parlamentariska

representanter från de självstyrande områdena stannat vid att föreslå att

Färöarna skall få välja två representanter och Åland en. För detta talar såväl

områdenas befolkningstal — för Färöarna 38 000, för Åland 22 000 —

som den olikartade politiska strukturen i de båda självstyrande områdena.

Om Färöarna och Åland ges rätt att välja egna representanter, skall detta

då medföra att Danmark (utan Färöarna) och Finland (utan Åland) skali

få färre valda medlemmar i rådet än Norge och Sverige? Eller skall Dan
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1969

mark (med Färöarna) och Finland (med Åland) få fler representanter än

Norge och Sverige? Tre olika förslag till lösning kan tänkas. De kan illustreras

på följande sätt:

Förslag 1.

Da Fär

Fin Ål

Isl

No

Sv

Sammanlagt

14 + 2

15 + 1

16

16

5

16

16

69

Förslag 2.

Da Fär

Fin Ål

Isl

No

Sv

Sammanlagt

16 + 2

17 + 1

18

18

5

16

16

73

Förslag 3.

Da Fär

Fin Ål

Isl

No

Sv

Sammanlagt

16 + 2

17 + 1

18

18

6

18

18

78

Enligt kommitténs mening talar övervägande skäl för att Norge och Sverige

tillerkänns lika många parlamentariska representanter som Danmark

med Färöarna och Finland med Åland. Å andra sidan synes det danska

folketingets och den finländska riksdagens nuvarande representation ej

böra reduceras. Dessa önskemål tillgodoses i vad som ovan kallas Förslag 3.

En ökning av de av Danmarks, Finlands, Norges och Sveriges parlament

valda medlemmarna från nuvarande 16 till föreslagna 18 representanter

motiverar enligt kommitténs uppfattning också en ökning av den isländska

representationen från fem till sex representanter.

När det gäller representation för de exekutiva myndigheterna, dvs. Färöarnas

landsstyre och Ålands landskapsstyrelse, kan enligt kommittén motsvarande

principer följas. De av landsstyret och landskapsstyrelsen utsedda

ledamöterna finge ingå i de danska och finländska delegationerna. De

skulle ha samma befogenheter som andra regeringsrepresentanter, dvs. rätt

att väcka förslag och rätt att yttra sig i rådet. Det må i detta sammanhang

erinras om att regeringsrepresentanter enligt § 3 i stadgan saknar rösträtt

i rådet.

Ett genomförande av dessa bestämmelser kräver vissa ändringar av råttets

stadga. Ett utkast till reviderad lydelse närslutes (se Bihang 2).

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1969

13

BIHANG 2

Udkast til vedtaegtsoendringer

§ i
Nordisk

Råd er organ for samråd mellem Danmarks folketing, Finlands

riksdag, Islands alting, Norges storting og Sveriges riksdag samt disse ländes

regeringer i sp0rgsmål, der angår samvirke mellem disse lande eller

nogle af dem.

Faeröernes lagting og landsstyre samt Ålands landsting og Iandskabsstyrelse

deltager i rådets arbejde.

£ 2.

Medlemmer af rådet er 78 valgte medlemmer, regeringsrepraesentanter og

repraesentanter for landsstyret og landskabsstyrelsen.

Danmarks folketing vaelger 16 medlemmer, Finlands riksdag vaelger 17

medlemmer, Islands alting vaelger 6 medlemmer og Norges storting og Sveriges

riksdag vaelger hver 18 medlemmer af rådet. Faerpernes lagting vaelger

2 medlemmer og Ålands landsting 1 medlem af rådet. Endvidere vaelges det

npdvendige antal suppleanter.

Valgene foretages ud af hver forsamlings midte, og slik åt forskellige politiske

retninger repraesenteres. I pvrigt foretages valgene for den tid og på

den måde, som bestemmes af hver församling.

Enhver regering udser blandt sine medlemmer regeringsrepraesentanter

i det antal, som den pnsker. Landsstyret og landskabsstyrelsen udser hver

en repraesentant blandt sine medlemmer.

De af folketinget og lagtinget valgte medlemmer samt de af den danske

regering og landsstyret udpegede repraesentanter udgpr tilsammen Danmarks

delegation. De af Finlands riksdag og Ålands landsting samt de af

den finske regering og landskabsstyrelsen udpegede repraesentanter udgpr

tilsammen Finlands delegation. Islands delegation består af de af altinget

valgte medlemmer og den isländske regerings repraesentanter, Norges delegation

består af de af stortinget valgte medlemmer og den norske regerings

repraesentanter, og Sveriges delegation består af de af riksdagen valgte medlemmer

og den svenske regerings repraesentanter.

§ 3.

Regeringernes, landsstyrets og landskabsstyrelsens repraesentanter har

ikke stemmeret i rådet.

KUNGL. BOKTR. STHLM 1969 690577

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1969:373 Skrivelse till Konungen ang. lag om ändring i stadgan för Nordiska rådet. a1 i texten
  2. UU 1969:23 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i stadgan för Nordiska rådet jämte i ärendet väckt motion. a1 i texten