Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, förmynderskap och adoption, m. in

1969-10-30 · 21 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 20 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1969:145, Med förslag till lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, förmynderskap och adoption, m. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1969

1

Nr 145

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella

rättsförhållanden rörande äktenskap, förmynderskap

och adoption, m. in.; given Stockholms slott den 30

oktober 1969.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen

att

dels godkänna den vid statsrådsprotokollet över justitieärenden för den

19 september 1969 fogade överenskommelsen om ändring av den nordiska

konventionen den 6 februari 1931 innehållande internationellt privaträttsliga

bestämmelser om äktenskap, adoption och förmynderskap,

dels antaga härvid fogade förslag till lag om ändring i lagen (1904: 26 s. 1)

om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, förmynderskap

och adoption.

Under Hans Maj :ls

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Lennart Geijer

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner överenskommelse om

vissa ändringar i 1931 års nordiska äktenskapskonvention. Ändringarna

innebär främst förenkling av reglerna om äktenskaps ingående i internordiska

sammanhang. Överenskommelsen förutsätter en ändring i 1904 års

lag om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, förmynderskap

och adoption. Lagändringen innebär att Kungl. Maj :t får ett mera

vidsträckt bemyndigande att efter överenskommelse med annan nordisk

stat besluta om avvikelser från lagens regler.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 145

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1969

Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden

rörande äktenskap, förmynderskap och adoption

Härigenom förordnas, att 7 kap. 5 § lagen (1904: 26 s. 1) om vissa internationella

rättsförhållanden rörande äktenskap, förmynderskap och adoption

skall ha nedan angivna lydelse.

( Nuvarande lydelse)

7 KAP.

5 §.i

(Föreslagen lydelse)

Konungen äger, efter avtal med

Danmark, Finland, Island och Norge

eller med en eller flera av dessa

stater, med avseende å undersåtar

i för dragsslutande stat, stadga avvikelser

från de i denna lag givna bestämmelser

om internationella rättsförhållanden

rörande äktenskaps ingående,

återgång av äktenskap, äktenskapsskillnad,

hemskillnad, förmynderskap

för underåriga och

omyndigförklarade så ock i övrigt

meddela föreskrifter i dessa hänseenden

samt beträffande internationella

rättsförhållanden rörande

adoption.

Efter avtal--

Skall, enligt--

Konungen äger, efter avtal med

Danmark, Finland, Island och Norge

eller med en eller flera av dessa

stater, stadga avvikelser från de i

denna lag givna bestämmelser om

internationella rättsförhållanden rörande

äktenskaps ingående, återgång

av äktenskap, äktenskapsskillnad,

hemskillnad, förmynderskap

för underåriga och omyndigförklarade

så ock i övrigt meddela föreskrifter

i dessa hänseenden samt

beträffande internationella rättsförhållanden

rörande adoption.

meddelade bestämmelserna.

- främmande staten.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer. 1

1 Senaste lydelse 1949: 384.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Hö år 1969

3

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

på Stockholms slott den 19 september 1969.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lange, Kling,

Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Geijer,

Myrdal, Odhnoff, Moberg, Norling, Löfberg.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i 1931

års nordiska äktenskapskonvention, m. in., och anför.

Inledning

Familjerättskommittén1 avlämnade år 1964, efter samarbete med kommittéer

i Danmark, Island och Norge samt med företrädare för det finländska

justitiedepartementet, betänkandet Äktenskapsrätt (SOU 1964:34

och 35).1 2 Betänkandet låg till grund för de ändringar i reglerna om äktenskaps

ingående och upplösning som trädde i kraft den 1 juli i år (SFS

1968: 758—761). Också i Danmark, Finland och Norge har revision av

motsvarande bestämmelser ägt rum. Även i Norge har ändringar trätt i kraft

den 1 juli i år. För finländsk del gäller nya regler fr. o. in. den 1 december

i år. I Danmark torde ändringar komma att genomföras den 1 januari 1970.

Det svenska kommittébetänkandet upptar också förslag till ändringar i

den mellan de nordiska länderna gällande konventionen den 6 februari 1931

med internationellt privaträttsliga bestämmelser om äktenskap, adoption

och förmynderskap (SO 1931: 19, 1954: 2). Förslaget, som har motsvarighet

i övriga nordiska länder, rör konventionens bestämmelser om äktenskaps ingående

och om återgång av äktenskap.

Efter överläggningar mellan företrädare för de nordiska ländernas justitieministerier

har på grundval av de kommitterades förslag upprättats

förslag till överenskommelse om ändringar i 1931 års konvention. Chefen

för utrikesdepartementet kommer senare denna dag att föreslå Kungl.

Maj :t att besluta om undertecknande av en överenskommelse av den ly
-

1 F. d. justitierådet Gösta Walin, ordf., advokaten Sigrid Beckman, riksdagsledamöterna

Ruth Hamrin-Thorell och Erik Svedberg, justitierådet Torwald Hesser och fru Eivor Wallin;

direktiv se riksdagsberättelsen 1957 s. 61.

2 Ang. remissinstanserna se prop. 1968: 136 s. 19.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr H5 år 1969

delse som förslaget innehåller, överenskommelsen skall ratificeras och

träda i kraft den 1 januari eller den 1 juli, som infaller näst efter det att

samtliga fördragsslutande stater deponerat sina ratifikationshandlingar.

överenskommelsen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende

som bilaga 1.

Jag anhåller nu att få ta upp frågan om svenskt tillträde till överenskommelsen

och om den lagstiftning som påkallas därav.

Nuvarande ordning

Våra allmänna internationellt privaträttsliga bestämmelser om äktenskaps

ingående och upplösning finns i lagen (1904: 26 s. 1) om vissa internationella

rättsförhållanden rörande äktenskap, förmynderskap och

adoption. I fråga om äktenskaps ingående gäller att svensk medborgare får

gifta sig på utrikes ort bara om han enligt svensk lag har rätt att ingå äktenskapet

(1 kap. 1 §). Vill utlänning gifta sig inför svensk myndighet,

skall hans rätt alt ingå äktenskapet prövas enligt lagen i den stat han

tillhör eller enligt annan lag som hemlandets lag hänvisar till (1 kap. 2 §).

Om han sedan minst två år har hemvist i Sverige, kan dock på begäran

svensk lag tillämpas vid hindersprövningen (7 kap. 4 a §). När utländsk

medborgare skall gifta sig inför svensk myndighet i Sverige, tillämpas

svensk lag i fråga om formen för äktenskapets ingående (1 kap. 4 §). Beträffande

återgång av äktenskap, som i behörig form har ingåtts mellan

utländska medborgare, gäller som huvudregel att äktenskap kan dömas

att återgå, om det föreligger återgångsskäl såväl enligt svensk lag som enligt

lagen i den stat makarna tillhörde vid äktenskapets ingående eller, om

de tillhörde olika stater, enligt någondera statens lag. Kungl. Maj :t kan

emellertid förordna att det får dömas till återgång enligt viss utländsk lag

även om det inte föreligger återgångsskäl enligt svensk lag (2 kap. 1 §).

Kungl. Maj :t har genom särskild bestämmelse i 1904 års lag bemyndigats

att, efter avtal med övriga nordiska stater eller med en eller flera av dessa,

i fråga om medborgare i fördragsslutande stat föreskriva avvikelser från

lagens bestämmelser om bl. a. äktenskaps ingående och återgång av äktenskap

samt i övrigt meddela föreskrifter i dessa hänseenden (7 kap. 5 §).

Med stöd av detta bemyndigande har i förordningen (1931:429) om vissa

internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap

föreskrivits att, såvitt angår förhållandet till övriga nordiska länder,

här i landet skall gälla de i förordningen upptagna bestämmelserna.

Dessa ansluter sig till 1931 års konvention.

I artikel 1 första stycket i konventionen föreskrivs att, om medborgare

i en av de fördragsslutande staterna vill ingå äktenskap inför myndighet

tillhörande någon av de övriga, hans rätt därtill skall prövas enligt lagen

i den staten, om han sedan minst två år har hemvist där, men annars enligt

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1969

hemlandets lag. I det senare fallet får enligt andra stycket av samma artikel

rätten att ingå äktenskapet styrkas genom intyg av myndighet som

tillhör hemlandet (äktenskapscertifikat).

Enligt artikel 2 första stycket i konventionen gäller i fråga om lysning,

däri inbegripet sättet för hindersprövning, och vigsel lagen i den stat vigselmyndigheten

tillhör. Visst undantag från denna regel föreskrivs i andra

stycket. Lysning enligt vigsellandets lag krävs sålunda inte, om lysning

som alltjämt är giltig har fullbordats enligt lagen i någon annan av staterna

samt vardera av de trolovade därvid befunnits ha rätt att ingå äktenskapet

enligt den lag som i vigsellandet skall läggas till grund vid prövningen av

denna fråga. Detta gäller även om bara den ena av de trolovade är medborgare

i annan fördragsslutande stat än den vigselmyndigheten tillhör och

den andra är medborgare i vigsellandet.

Bestämmelser om tillämplig lag i återgångsfall finns i konventionens artikel

10. Enligt första punkten skall vad i artiklarna 7—9 föreskrivs om

hem- och äktenskapsskillnad äga motsvarande tillämpning beträffande återgång

av äktenskap mellan dem som är och vid äktenskapets ingående var

medborgare i fördragsslutande stat. De nämnda artiklarna reglerar frågor

om bl. a. tillämplig lag. Frågan om orsak föreligger till återgång av äktenskap

skall enligt andra punkten dock bedömas enligt den lag som var bestämmande

för kärandens eller, om talan förs mot båda makarna, för enderas

rätt att ingå äktenskapet.

Regler motsvarande de här återgivna konventionsbestämmelserna finns

i 1, 2 och 10 §§ i 1931 års förordning.

F amilj erättskommittén

De nordiska kommitterade är eniga om att konventionens regler om ingående

av äktenskap är förenade med vissa nackdelar. Till följd av den

ökande rörligheten över gränserna måste lysningsmyndigheterna i allt

flera fall tillämpa främmande lag vid hindersprövningen. Vidare kan lysning

i ett nordiskt land i vissa fall inte läggas till grund för vigsel i annat

nordiskt land. Misstag i fråga om lysnings giltighet i det avsedda vigsellandet

kan vålla de trolovade och deras anhöriga avsevärda olägenheter.

Bestämmelserna i ämnet medför också tillämpningssvårigheter för vigselmyndigheterna.

Det föreligger därför ett klart behov av enklare och mera

rationella bestämmelser om äktenskaps ingående i internordiska sammanhang.

Enligt de kommitterades mening är det av praktisk betydelse att hindersprövningen

i största möjliga utsträckning kan ske enligt lysningslandets

lag. De nordiska bestämmelserna om äktenskapshindar är redan nu så

enhetliga att en betydande liberalisering av konventionens regler är möjlig.

De olikheter som kan komma att stå kvar sedan det pågående reformar - 1*—Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 145

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1969

betet avslutats i alla nordiska länder torde dock hindra att lysningslandeis

lag utan vidare görs tillämplig för trolovad som är medborgare i annat nordiskt

land. I syfte att förebygga att de nationella bestämmelserna om äktenskapshinder

kringgås bör därför krävas att trolovad, som är medborgare

i ett nordiskt land och söker lysning i annat nordiskt land, har viss

anknytning till det senare landet för att dess lag skall få tillämpas vid hindersprövningen.

I fråga om valet av anknytningsmoment anser familj erättskommittén

att det enligt den svenska lydelsen nu gällande kravet på minst tvåårigt

hemvist i ett land för att dess lag skall få tillämpas ger konventionen en

snävare räckvidd än som är önskvärt och rimligt med hänsyn till rättslikheten

mellan de nordiska länderna. Kravet bör därför mildras. Härvid ligger

det kanske närmast till hands att fordra enbart hemvist i lysningslandet.

Det kan emellertid vara svårt att bedöma om en lysningssökande är

bosatt i lysningslandet under sådana förhållanden att han fått hemvist där.

Kommittén förordar därför alt bosättningen väljs som grundläggande anknytningsmoment.

Även med en sådan regel torde man i stort sett förebygga

kringgående av annat nordiskt lands hinderslagstiftning. Kostnaderna

för flyttning och bosättning i främmande land samt de olägenheter och

svårigheter som är förenade med ett sådanc steg torde avhålla från skenåtgärder.

Konsekvenserna av att älctenskapshinder någon gång kringgås kan

f. ö. inte betecknas som allvarliga från allmän synpunkt. Beträffande bosättningsbegreppets

närmare innebörd anför kommittén att en helt kortvarig

vistelse inte bör anses tillräcklig för att grunda bosättning i konventionens

mening. En trolovad kan inte utan vidare anses bosatt i Sverige därför

att han har kyrkobokförts här. Vid hindersprövningen bör en reell prövning

ske beträffande bosättningen och avsteg från kyrkobokföringen kunna

äga rum, om det finns särskilda skäl att anta att vistelsen här är tillfällig.

I de danska och norska konventionstexterna motsvaras det svenska

uttrycket »hemvist» av uttrycken »bosat» resp. »bosatt», och någon ändring

härvidlag föreslås inte.

Enligt de kommitterades mening bör lysningslandeis lag till eu början

kunna tillämpas vid hindersprövning beträffande trolovad som är bosatt

i det landet men medborgare i annat nordiskt land. Är en av de trolovade

bosatt i lysningslandet, bör vidare dess lag kunna tillämpas också beträffande

den andra trolovade, förutsatt att han är medborgare i nordiskt land.

Detta bör gälla oavsett om den i lysningslandet bosatte kontrahenten är

medborgare i detta land eller i annan fördragsslutande stat eller i utomnordisk

stat. Trolovad som är medborgare i annan nordisk stat än lysningslandet

bör dock ha rätt att kräva att frågan om hans behörighet att ingå

äktenskapet prövas enligt lagen i hans hemland. Är ingen av de trolovade

bosatt i lysningslandet bör i fråga om nordiska medborgare hemlandets lag

tillämpas. Beträffande den som inte är medborgare i fördragsslutande stat

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kiingl. Maj.ts proposition nr 745 år 1969

far fragan om tillämplig lag bedömas enligt de allmänna internationellt

privaträttsliga reglerna i lysningslandet.

De kommitterade anser att lysningsmyndigheten bör kunna kräva att

trolovads liindersfrihet styrks genom äktenskapscertifikat, när lagen i annat

nordiskt land skall tillämpas. Svenska lysningsmyndigheter, som i många

fall har erfarenhet av hindersprövning enligt främmande lag, bör dock

enligt familjerättskommitténs mening lämpligen underlåta att kräva företeende

av certifikat, om inga särskilda svårigheter föreligger. Hindersprövningen

sker då enligt de allmänna bestämmelser som nu finns i förordningen

(1915: 484), huru utländsk undersåte, som vill träda i äktenskap

inför svensk myndighet, må styrka, att hinder mot äktenskapets avslutande

ej är för handen. Föreligger enligt den främmande lag som tillämpas

dispensabelt äktenskapshinder, bör enhgt sakens natur dispensfrågan alltid

kunna prövas av myndighet som är behörig enligt samma lag. Kommittén

anser det emellertid inte uteslutet att dispensprövningen, oavsett vilken

lag som tillämpas, kan få företas antingen i trolovads hemland eller

i lysningslandet.

I övrigt bör i fråga om lysningen gälla lagen i den stat lysningsmynuigheten

tillhör. Härmed avses både sättet för hindersprövningen och frågan

om hindersprövningen skail vara förenad med kungörande samt hur

sådant kungörande skall ske. Med lysning bör i konventionen jämställas

också särskild hindersprövning som utan offentliggörande äger rum i fördrags

slutande stat.

De kommitterade föreslår att artikel 1 i konventionen utformas i enlighet

med det sagda.

Eftersom bestämmelserna om äktenskapshinder efter reformarbetets avslutande

kan väntas bli i huvudsak likartade i de nordiska länderna, bör

vigsel mellan nordiska medborgare alltid kunna äga rum i ett nordiskt

land på grundval av giltig lysning i annat nordiskt land. Det kan enligt

familj erättskommitténs mening vara mera tveksamt om detsamma bör

gälla, när en av de trolovade eller båda är medborgare i utomnordisk stat.

Beträffande utländsk medborgare som vill ingå äktenskap inför svensk

myndighet gäller som huvudregel enligt 1 kap. 2 § 1904 års lag att lians

ratt att mgå äktenskapet skal! prövas enligt lagen i den stat han tillhör.

Motsvarande gäller i Finland, medan frågan i de västnordiska länderna i

princip skall bedömas enligt lagen i den stat där vederbörande har sitt hemvist.

Om lysning för icke-nordisk medborgare har ägt rum i Danmark, Island

eller Norge, finns det alltså inga garantier för att hans rätt att ingå

äktenskapet har prövats enligt den lag som skall läggas till grund för rätten

till vigsel i Finland eller Sverige, i förhållandet mellan de nordiska

länderna synes det dock naturligt att lägga avgörande vikt vid hinderspi

övningen och fästa mindre avseende vid var vigseln äger rum. Lysning

för icke-nordisk medborgare som har ägt rum i fördragsslutande stat och

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr ihö år 1969

berättigar till vigsel där bör kunna få samma verkan i övriga fördragsslutande

stater. En sådan ordning förutsätter att 7 kap. 5 § i 1904 års lag ändras

så att det blir möjligt att även beträffande icke-nordiska medborgare

avvika från bestämmelserna i 1 kap. 2 § samma lag.

I enlighet med önskemål från norsk sida bör konventionen innehålla en

bestämmelse om att befrielse från lysning som beviljats av myndighet

i fördragsslutande stat skall gälla även i annan sådan stat. När vigsel på

grund av dispens eller särskild undantagsbestämmelse skall förrättas utan

lysning, bör bestämmelserna i artikel 1 om tillämplig lag äga motsvarande

tillämpning vid den hindersprövning som ankommer på vigselmyndigheten.

Beträffande vigsel bör i övrigt vigsellandets lag gälla. Frågan om vigsel

kan förrättas utan föregående lysning eller därmed jämställd hindersprövning

bör sålunda bedömas enligt vigsellandets lag.

Artikel 2 i konventionen bör utformas i enlighet med det sagda.

De kommitterade föreslår vidare vissa jämkningar i bestämmelserna om

återgång i konventionens artikel 10. För ena maken talan om återgång, bör

frågan om det finns orsak till återgång bedömas enligt den lag som tillämpades

vid prövningen av kärandens rätt att inga äktenskapet. Om åteigångstalan

förs från det allmännas sida mot båda makarna, bör för bifall

till talan krävas att den åberopade omständigheten är återgångsgrundande

enligt envar lag som tillämpats vid hindersprövningen. Prövades makarnas

rätt att ingå äktenskapet enligt olika lagar, skall alltså orsak till återgång

föreligga enligt båda lagarna. Detta förslag innebär en viss begränsning av

möjligheterna att framtvinga återgång mot båda makarnas vilja.

Remissyttrandena

De föreslagna ändringarna har uttryckligen lämnats utan erinran av

länsstyrelsen i Gävleborgs län, domkapitlen i Uppsala, Linköping, Lund,

Karlstad och Luleå samt Föreningen Sveriges häradshövdingar och Föreningen

Sveriges stadsdomare.

Kommitténs val av bosättningen som anknylningsmoment i fråga om

tillämplig lag vid hindersprövning möter vissa erinringar från hovrättshåll.

Svea hovrätt godtar i och för sig förslaget men befarar tillämpningssvårigheter.

Hovrätten ifrågasätter om inte i enkelhetens intresse bosättning bör

anses föreligga, när kyrkobokföring har ägt rum, såvida annat inte är uppenbart.

Göta hovrätt anser att anknytningsmomentet är allför diffust.

Ordet »bosat» som förekommer i de danska och norska konventionstexterna

markerar dessutom en fastare anknytning till en ort än det svenska

»bosatt». Hovrätten föreslår att uttrycket »stadigvarande vistas» används.

Svea hovrätt kritiserar också kommitténs uttalanden om ordningen föi

dispens- eller tillståndsprövning beträffande äktenskapshinder. Det är otillfredsställande

om sådan prövning skulle kunna företas antingen i hemlan
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj. ts proposition nr Hö år 1969

det eller i lysningslandet, oavsett vilken lag som tillämpas. Konventionen

bör innehålla föreskrift om att prövningen förbehålls myndighet i det land

vars lag skall tillämpas.

D epar tementschefen

Svensk rätts allmänna internationellt privaträttsliga regler om äktenskaps

ingående och upplösning finns i 1904 års lag om vissa internationella

rättsförhållanden rörande äktenskap, förmynderskap och adoption. Lagen

bygger på den s. k. nationalitetsprincipen, som innebär att medborgarskapslandets

lag normalt skall tillämpas. Enligt särskild regel i 7 kap. 5 § lagen

kan emellertid Kungl. Maj :t, efter avtal med en eller flera andra nordiska

länder, föreskriva avvikelser från lagens bestämmelser i fråga om medborgare

i fördragsslutande stat.

1931 års äktenskapskonvention mellan de nordiska länderna grundas

i stor utsträckning på principen att domicillandets, dvs. hemvistlandets, lag

skall tillämpas. Detta är också naturligt med hänsyn till den nära samhörigheten

mellan dessa länder. Konventionens regler har införlivats med svensk

rätt genom 1931 års förordning om vissa internationella rättsförhållanden

rörande äktenskap, adoption och förmynderskap.

Domicilprincipen tillämpas inte utan inskränkningar i förhållandet mellan

de nordiska länderna. I fråga om äktenskaps ingående gäller sålunda

att, om medborgare i ett nordiskt land vill gifta sig inför myndighet i annat

nordiskt land, frågan om hinder möter mot äktenskapet skall prövas enligt

vigsellandets lag bara under förutsättning att den trolovade haft hemvist

i det landet sedan minst två år. I annat fall tillämpas medborgarskapslandets

lag. Vederbörande myndighet måste därför pröva den ibland vanskliga

frågan om hemvistets varaktighet. Även den i förekommande fall nödvändiga

tillämpningen av främmande lag kan vålla svårigheter.

Konventionen innebär vidare att lysning, inbegripet sättet för hindersprövning,

och vigsel i allmänhet måste ske i samma land. Lysning i ett land

får läggas till grund för vigsel i annat land bara under förutsättning att

bägge de trolovade vid lysningen befunnits ha rätt att ingå äktenskapet

enligt samma lag som skall tillämpas vid frågans prövning i vigsellandet.

Detta innebär exempelvis att vigsel kan förrättas i Sverige efter lysning

i Finland mellan två i Finland bosatta finländska medborgare eller mellan

en finländsk medborgare bosatt i Finland och en svensk medborgare bosatt

i Sverige. Konventionen reglerar däremot inte det fallet att två medborgare

i samma nordiska stat vill vigas i hemlandet efter lysning i annat

nordiskt land. Och för den som har tvåårigt hemvist i annan nordisk stat

än den där han är medborgare kan lysning i domicillandet inte läggas till

grund för vigsel i annat nordiskt land eller omvänt. Misstag i fråga om lysnings

giltighet i vigsellandet kan vålla de trolovade och deras anhöriga av
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr lbö år 1969

sevärda olägenheter. Det kan uppenbarligen också vara svårt för vigselmyndigheten

att tolka och tillämpa bestämmelserna om rätten till vigsel

på grundval av lysning i annat nordiskt land. De nu angivna olägenheterna

blir alltmer framträdande till följd av den under senare år allt livligare

flyttningen mellan de nordiska länderna.

På grund av vad nu har anförts delar jag de nordiska kommitterades

uppfattning att det föreligger ett starkt behov av enklare och mera rationella

regler om äktenskaps ingående i internordiska sammanhang. De kommitterades

förslag avser att tillgodose detta behov. Förslaget innebär i huvudsak

att, om medborgare i ett nordiskt land söker lysning hos myndighet

tillhörande annat sådant land, hans rätt att ingå äktenskapet skall kunna

prövas enligt lysningslandets lag, så snart någon av de trolovade är bosatt

där. Trolovad som är medborgare i annat nordiskt land än lysningslandet

skall dock alltid kunna åberopa hemlandets lag. Vidare skall lysning

i nordiskt land alltid berättiga till vigsel i annat sådant land oavsett de

trolovades medborgarskap.

Den föreslagna ordningen förutsätter att de nordiska ländernas lagstiftning

om äktenskapshinder är i stort sett enhetlig. Denna förutsättning måste

anses uppfylld i och med den inledningsvis nämnda revisionen av hinder

sreglerna. Nämnvärda olikheter kommer att kvarstå främst i fråga om

äktenskapsåldern. Åldersgränsen för män är numera 18 år i Finland, Norge

och Sverige. I Danmark torde en sänkning av åldersgränsen från 21 till 20

år komma att genomföras den 1 januari 1970. Den kvinnliga åldersgränsen

är 17 år i Finland men 18 år i övriga länder. Vidare kan här nämnas att

äktenskap mellan ett syskon och ett annat syskons avkomling, till skillnad

mot vad som är fallet t. ex. i vårt land, även i fortsättningen blir indispensabelt

äktenskapshinder i Finland.

De föreslagna konventionsändringarna, som i allmänhet godtagits vid

den svenska remissbehandlingen, är enligt min mening i allt väsentligt välgrundade.

Överenskommelsen överensstämmer med förslaget bortsett från

vissa avvikelser av huvudsakligen redaktionell natur. Bl. a. har beaktats att

lysningen som civilrättsligt institut hos oss ersatts med fristående hindersprövning

utan obligatoriskt kungörelseförfarande. Motsvarande ändring torde

komma att genomföras i Danmark.

Beträffande överenskommelsens närmare innehåll får jag anföra följande;
Artikel

1 innehåller bestämmelser om tillämplig lag vid hindersprövning

hos myndighet tillhörande ett nordiskt land beträffande medborgare i annat

nordiskt land. Enligt huvudregeln skall myndigheten tillämpa sitt lands

lag, om någon av de trolovade har hemvist i landet, men annars lagen

i den stat där den trolovade är medborgare. Vid hindersprövning inför

svensk myndighet kan alltså svensk lag tillämpas beträffande en medborgare

i annat nordiskt land, om antingen denne själv, båda kontrahenterna

eller bara den andra kontrahenten har hemvist i Sverige. I sistnämnda

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1969

fall är det likgiltigt, om medkontrahenten är svensk medborgare eller medborgare

i annat nordiskt land eller i utomnordisk stat. Är medkontrahenten

svensk eller utomnordisk medborgare, bedöms hans rätt att ingå äktenskapet

enligt giftermålsbalkens bestämmelser resp. svensk rätts allmänna internationellt

privaträttsliga regier.

Den angivna huvudregeln avviker från de kommitterades förslag sakligt

sett bara i fråga om valet av anknytningsmoment. Man har från finländsk

sida hänvisat till att en föreskrift om anknytning genom hemvist bär motsvarighet

i andra delar av konventionen, som nu lämnas oförändrade, och ansett

det kunna leda till begreppsförvirring, om man i enlighet med de finländska

och svenska kommittéförslagen inför bosättningen som anknytningsmoment

i artikel 1. Viss kritik mot förslaget i denna del har också

framkommit vid den svenska remissbehandlingen. Någon ändring av den

danska och norska terminologin är inte aktuell.

De kommitterades tanke att medborgare i ett nordiskt land aldrig skall

vara skyldig att underkasta sig de materiella hindersbestämmelserna i annat

nordiskt land återspeglas i överenskommelsen. Trolovad kan alltså vid

hindersprövning i annat nordiskt land än hemlandet alltid påkalla tillämpning

av medborgarskapslandets lag, även om lagen i det land där hindersprövningen

sker enligt huvudregeln får tillämpas. Görs sådan framställning

kan myndigheten kräva att den trolovade styrker sin behörighet att ingå

äktenskapet genom intyg, utfärdat av myndighet i hemlandet. Härigenom

undviks de olägenheter som kan vara förenade med att myndigheten måste

tillämpa främmande lag.

Familjerättskommittén har uttalat sig för att prövning av frågan om

dispens från äktenskapshinder alltid bör kunna få företas antingen i trolovads

hemland eller i det land där hindersprövningen sker. Uttalandet bär

kritiserats av Svea hovrätt. I likhet med hovrätten anser jag att prövningen

bör förbehållas myndighet tillhörande den stat vars lag tillämpas. Detta

torde emellertid i avsaknad av bestämmelse i annan riktning följa av sakens

natur. Någon uttrycklig föreskrift i ämnet har därför inte tagits upp

i överenskommelsen.

Artikel 1 föreskriver slutligen att beträffande hindersprövning och lysning

i övrigt skall gälla lagen i den stat vederbörande myndighet tillhör.

Den nationella lagstiftningen bestämmer sålunda liksom f. n. hos vilken

myndighet ansökan får göras och hur förfarandet skall anordnas.

Har hindersprövning eller lysning ägt rum hos myndighet i fördragsslutande

stat skall enligt artikel 2 rättsakten under sin giltighetstid alltid kunna

läggas till grund för vigsel i annan sådan stat. Ny hindersprövning eller

lysning i vigsellandet krävs alltså inte. Vigselförrättaren måste dock självfallet

iaktta den i alla nordiska älctenskapslagar föreskrivna skyldigheten

att vägra vigsel, om han vet att hinder föreligger mot äktenskapet.

Det har under de nordiska överläggningarna rätt enighet om att utomnordiska

medborgare bör jämställas med nordiska i fråga om verkan av

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1969

hindersprövning eller lysning i annat nordiskt land. Jag anser det för egen

del naturligt att en hindersprövning eller lysning, som i ett nordiskt land

ägt rum för utomnordisk medborgare enligt där gällande internationellt

privaträttsliga regler och som i det landet får läggas till grund för vigsel,

bör ha samma verkan i övriga nordiska länder. En särskild bestämmelse

i ämnet har tagits in i artikel 2.

Enligt den avslutande bestämmelsen i artikel 2 i överenskommelsen skall

beträffande vigsel i övrigt gälla lagen i den stat vigselmyndigheten tillhör.

Kommittéförslagets regler om verkan av dispens från lysning och om

hindersprövning hos vigselmyndigheten har ansetts överflödiga och därför

fått utgå. Jag vill erinra om att dessa frågor saknar praktisk betydelse för

Sveriges del efter de ändringar i reglerna om äktenskaps ingående som

trädde i kraft den 1 juli i år (SFS 1968: 758).

Bestämmelserna i artikel 10 om återgång av äktenskap har ändrats i enlighet

med de kommitterades förslag.

Konventionsändringarna avses träda i kraft den 1 januari eller den 1 juli,

som infaller näst efter det att samtliga fördragsslutande stater deponerat

sina ratifikationshandlingar. Efter önskemål från dansk sida innehåller

överenskommelsen vissa särskilda regler rörande konventionens tillämpning

på Grönland och Färöarna.

Jag anser att Sverige bör tillträda överenskommelsen. Härför krävs riksdagens

godkännande. Vidare fordras en ändring i 1904 års lag. Som tidigare

har framgått är bemyndigandet i 7 kap. 5 § nämnda lag för Kungl. Maj :t att

besluta om avvikelse från lagens regler f. n. begränsat till att gälla i förhållande

till medborgare i nordiskt land. De föreslagna konventionsändringarna

innebär bl. a. att vigsel mellan icke-nordiska medborgare skall kunna ske i

Sverige på grundval av giltig hindersprövning eller lysning i annat nordiskt

land. Som familjerättskommittén har framhållit förutsätter en sådan ordning

att bemyndigandet i 7 kap. 5 § vidgas. I likhet med familj erättskommittén

förordar jag att den nuvarande begränsningen tas bort. Ändringen bör

träda i kraft den dag Kungl. Maj :t förordnar.

De ändringar i 1931 års förordning om vissa internationella rättsförhållanden

rörande äktenskap, adoption och förmynderskap, som föranleds av

konventionsändringarna, kräver inte riksdagens medverkan och torde få

anmälas senare.

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättals

förslag till lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella

rättsförhållanden rörande äktenskap, förmynderskap och adoption. Förslaget

torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 2.1

Jag hemställer att lagrådets utlåtande över lagförslaget inhämtas enligt

87 § regeringsformen genom utdrag av protokollet.

1 Bilagan, som är likalydande med det vid propositionen fogade förslaget, har uteslutits här.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr lk5 år 1969

13

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets

övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Kungl.

Höghet Regenten.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr lko år 1969

Overenskomsl mellem

Danmark, Finland, Island,

Norge og Sverige om sendring

af den nordiske konvention

af 6. februar 1931

indeholdende internationalprivatretlige

bestemmelser

om segteskab, adoption og

vxrgemål.

Regeringerne i Danmark,

Finland, Island, Norge og

Sverige har aftalt, åt ariiklerne

1, 2 og 10 i den nordiske

konvention af 6. februar

1931 indeholdende internationalprivatretlige

bestemmelser

om segteskab,

adoption og vsergemål skal

affattes således:

Artikel 1.

Spger en statsborger i en

kontraherende stat prpvelse

af segteskabsbetingelserne

eller lysning hos en af de

andre staters myndigheder,

prpves hans ret til åt indgå

segteskab efter loven i

denne stat, såfremt en af

parterne er bosat der, og ellers

efter loven i den stat,

hvor han har statsborgerret.

Den sidstnsevnte lov

skal dog altid anvendes, når

den pågseldende anmoder

derom. Skal retten til åt

indgå segteskab prpves efter

statsborgerlandets lov,

kan vedkommende myndighed

krseve, åt retten godtgpres

ved segteskabsattest

udstedt af statsborgerlandets

myndigheder.

Suomen, Islannin, Norjan,

Ruotsin ja Tanskan vålinen

sopinms 6 päivänä helmikuuta

1931 tehdyn, avioliittoa,

lapseksiotlamista ja holhousta

koskevia kansainvålis-yksityisoikeudellisia

määräyksiä

sisältåvän pohjoismaisen

sopimuksen muuttamisesta.

Suomen, Islannin, Norjan,

Ruotsin ja Tanskan

hallitukset ovat sopineet, efta

C päivänä helmilcuuta

1931 tehdyn, avioliittoa,

lapseksiottamista ja holliousta

koskevia kansainvälis-yksityisoikeudellisia

määräyksiä sisältävän pohjoismaisen

sopimuksen 1,

2 ja 10 artikla muutetaan

näin kuuluviksi:

1 artikla

Milloin jonkin sopimusvaltion

kansalainen hakee

avioesteiden tutkimista tai

kuuluttamista toisen sopimusvaltion

viranomaiselta,

tutlsitaan hänen oikeutensa

mennä avioliittoon tämän

valtion lain mukaan, jos

jommailakummalla kihlatuista

on siellä kotipaikka,

mutta muuten hänen kotimaansa

lain mukaan. Viimeksi

mainittua lakia on

kuitenkin aina sovellettava,

jos hakija sitä vaatii. Jos

kotimaan lakia on sovellettava,

asianomainen viranomainen

voi velvoittaa hakijan

selvittämään oikeutensa

mennä avioliittoon

esittämällä siitä kotimaan

viranomaisen todistuksen.

överenskommelse mellan

Finland, Danmark, Island,

Norge och Sverige om ändring

av den nordiska konventionen

den 6 februari

1931 innehållande internationellt

privaträttsliga bestämmelser

om äktenskap,

adoption och förmynderskap.

Regeringarna i Finland,

Danmark, Island, Norge och

Sverige ha överenskommit,

att artiklarna 1, 2 och 10

i den nordiska konventionen

den 6 februari 1931 innehållande

internationellt

privaträttsliga bestämmelser

om äktenskap, adoption

och förmynderskap skola ha

följande lydelse:

Artikel 1

Söker medborgare i fördragsslutande

stat hindersprövning

eller lysning till

äktenskap hos myndighet

tillhörande annan sådan

stat, prövas hans rätt att ingå

äktenskapet enligt lagen

i den staten, om någon av

de trolovade har sitt hemvist

där, men annars enligt

hemlandets lag. Sistnämnda

lag skall dock alltid tilllämpas,

om sökanden begär

det. Skall hemlandets lag

tillämpas, kan vederbörande

myndighet ålägga sökanden

att styrka sin rätt att

ingå äktenskapet genom intyg

från myndighet tillhörande

hemlandet.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr Ho år 1969

15

Samkomulag milli fslands,

Danmerlciir, Finnlands, Noregs

og Svijbjödar um breyting

ä N ordurlandasamningnum

frå 6. febr åar 1931 um

alfijööleg einkamålaréttaråkvseäi

um hjuskap, xttleiSingu

og lögråö.

Rikisstjörnir fslands, Danmerkur,

Finnlands, Noregs

og Svibjööar hafa oröiö åsåttar

ura, a 8 1., 2. og 10. gr.

i NorSurlandasamningnum

frå 6. februar 1931 um albjöSleg

einkamålaréttaråkvse3i

um hjuskap, settleiSingu

og lögråS skuli hljöSa ])annig:
-

1. gr.

Nu öskar rikisborgari

einhvers samningsrikjanna

könnunar å hjönavigsluskilyrSum

eSa lysingar hjå

stjörnvaldi einhvers hinna

rikjanna, og skal ]aå kanna

rétt hans til a8 ganga i hjuskap

eftir lögum jjess rikis,

enda eigi annaS hjönaefna

bär heimili, en ella eftir

lögum jjess rikis, bär sem

hann å rikisfang. jEtiS skal

bo beita lögum bess rikis,

sem hjönaefniS å rikisfang

i, ef baS öskar bess. Nu skal

kanna rétt til a3 ganga i

hjuskap eftir lögum bess

rikis, bär sem hjönaefni å

rikisfang, og getur hlutaSeigandi

stjörnvald bå krafizt

bess, a8 rétturinn sé

sannaSur meS vottoröi, sem

Overenskomst meliom

Norge, Danmark, Finland,

Island og Sverige om endring

av den nordiske konvensjon

6. februar 1931 inliehaldende

internasjonalprivatrettslige

bestemmelser

om ekteskap, adopsjon og

vergemål.

Regjeringene i Norge,

Danmark, Finland, Island

og Sverige har avtalt åt artildene

1, 2 og 10 i den nordiske

konvensjon 6. februar

1931 inneholdende internasjonal-privatrettslige

bestemmelser

om ekteskap,

adopsjon og vergemål skal

lyde:

Artikkel 1.

Spker statsborger i en

lcontraherende stat pr0ving''

av ekteskapsvilkårene

eller lysing hos en av de

andre staters myndigheter,

blir hans rett til å inngå

ekteskap å prpve etter loven

i denne stat, såframt en

av brudefolkene er bosatt

der, og ellers etter loven i

den stat hvor han har statsborgerrett.

Sistnevnte lov

skal likevel alltid anvendes

om vedkommende spker

krever det. Skal retten til å

inngå ekteskap prpves etter

statsborgerlandets lov,

kan vedkommende myndighet

kreve åt retten godtgjpres

ved ekteskapsattest utstedt

av statsborgerlandets

myndigheter.

Bilaga 1

Överenskommelse mellan

Sverige, Danmark, Finland,

Island och Norge om ändring

av den nordiska konventionen

den 6 februari

1931 innehållande internationellt

privaträttsliga bestämmelser

om äktenskap,

adoption och förmynderskap.

Regeringarna i Sverige,

Danmark, Finland, Island

och Norge har överenskommit,

att artiklarna 1, 2 och

10 i den nordiska konventionen

den 6 februari 1931

innehållande internationellt

privaträttsliga bestämmelser

om äktenskap, adoption

och förmynderskap skall ha

följande lydelse:

Artikel 1.

Söker medborgare i föröragsslutande

stat hindersprövning

eller lysning till

äktenskap hos myndighet

tillhörande annan sådan

stat, prövas hans rätt att

ingå äktenskapet enligt lagen

i den staten, om någon

av de trolovade har sitt

hemvist där, men annars

enligt hemlandets lag. Sistnämnda

lag skall dock alltid

tillämpas, om sökanden

begär det. Skall hemlandets

lag tillämpas, kan vederbörande

myndighet ålägga sökanden

att styrka sin rätt

att ingå äktenskapet genom

intyg från myndighet tillhörande

hemlandet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr H5 år 1969

Om pr0velsen og lysningen

gaelder i 0vrigt loven i

den stat, som vedkommende

myndighed tilh0rer.

Artikel 2.

Har pr0velse af aegteskabsbetingelserne

eller lysning

fundet sted hos en

kontraherende stats myndighed,

kan vielse, så Isenge

prpvelsen eller lysningen

er gyldig, foretages af

en anden kontraherende

stats myndighed uden fornyet

prpvelse eller lysning.

Dette gaelder, uanset om

parterne har statsborgerret

i en kontraherende stat.

Om vielsen gaelder i 0vrigt

loven i den stat, som

vielsesmyndigheden tillhprer.

Artikel 10.

Med hensyn til sager om

omstpdelse af aegteskab

mellem personer, som er og

ved aegteskabets indgåelse

var statsborgere i de kontraherende

stater, finder

bestemmelserne i artiklerne

7—9 tilsvarende anvendelse.

Spprgsmålet om,

hvorvidt betingelserne for

omstpdelse er til stede, skal

dog, hvis sagen rejses af en

af aegtefsellerne, bedpmmes

efter den lov, som blev anvendt

ved bedpmmelsen af

sagspgerens ret til åt indgå

segteskabet. Bliver sagen

rejst mod begge aegtefaeller,

kan omstpdelse ikke finde

sted, medmindre den oin
-

Avioesteiden tutkimisesta

sekä kuuluttamisesta on

muutoin voimassa sen valtion

laki, johon tutkija- tai

kuulutusviranomainen kuuluu.

2 artikla

Jos avioesteiden tutkiminen

tai kuuhittaminen on

tapahtunut jonkin sopimusvaltion

viranomaisen toimesta,

voi toisen sopimusvaltion

viranomainen, niin

kauan kuin avioesteiden

tutkiminen tai kuulutus on

voimassa, toimittaa vihkimisen

ilman uutta avioesteiden

tutkimista tai kuuluttamista.

Mitä tässä on sanottu,

on voimassa, vaikka

kihlatut eivät olisi minkään

sopimusvaltion kansalaisia.

Vihkimisestä on muutoin

voimassa sen valtion laki,

johon vihkimisviranomainen

kuuluu.

10 artikla

Sellaisten henkilöiden välisen

avioliiton peruutumiseen,

jotka ovat ja avioliittoa

päätettäessä olivat jonkin

sopimusvaltion kansalaisia,

on vastaavasti sovellettava,

mitä 7—9 artiklassa

on määrätty. Kysymys

siitä, onko peruutumisperuste

olemassa, on kuitenlcin,

milloin jompikumpi

puolisoista ajaa kannetta,

ratkaistava sen lain mukaisesti,

jota sovellettiin

tutkittaessa kantajan oikeutta

mennä avioliittoon.

Milloin kanne kohdistetaan

molempiin puolisoihin, ei

avioliittoa ole tuomittava

peruutumaan, jollei se seik
-

Om hindersprövning och

lysning gäller i övrigt lagen

i den stat prövningseller

lysningsmyndigheten

tillhör.

Artikel 2

Har hindersprövning eller

lysning ägt rum hos

myndighet tillhörande fördragsslutande

stat, kan vigsel,

så länge liindersprövningen

eller lysningen äger

giltighet, förrättas av myndighet

tillhörande annan

fördragsslutande stat utan

ny hindersprövning eller

lysning. Detta gäller oavsett

om de trolovade äro medborgare

i fördragsslutande

stat.

Om vigsel gäller i övrigt

lagen i den stat vigselmyndigheten

tillhör.

Artikel 10

Beträffande återgång av

äktenskap mellan dem, som

äro och vid äktenskapets

ingående voro medborgare

i fördragsslutande stat, skall

vad i artiklarna 7—9 är föreskrivet

äga motsvarande

tillämpning. Frågan huruvida

orsak till återgång är

för handen bedömes dock,

när talan föres av endera

maken, enligt den lag som

tillämpades vid prövningen

av kärandens rätt att ingå

äktenskapet. Föres talan om

återgång mot båda makarna,

må ej dömas till återgång,

med mindre det återgångsskäl

som åberopas utgör

orsak till återgång en
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj. ts proposition nr lAö år 1969

gefiö er ut af stjörnvöldum

Jjess rikis, sem J)aÖ å rikisfang

i.

Um könnunina og lysinguna

gilda aö ööru leyti lög

Jiess rikis, sem hlutaöeigandi

stjörnvald heyrir til.

2. gr.

Hafi könnun å hjönavigsluskilyröum

eöa lysing ått

sér staS hjå stjörnvaldi einhvers

samningsrikjanna, getur

stjörnvald i ööru samningsriki,

meöan könnun

eöa lysing er enn i gildi,

framkvsemt hjönavigslu ån

nyrrar könnunar eöa lysingar.

Gildir J>etta ån tillits

til J>ess, hvort aöilarnir eiga

rikisfang i einhverju samningsrikjanna.

Um hjönavigsluna gilda

aö ööru leyti lög J)ess rikis,

sem vigslumaöurinn heyrir

til.

10. gr.

Um urskurö måla um ögildingu

hjuskapar hjöna, sem

eiga rikisfang i samningsrikjunum,

og åttu rikisfang

J)ar, er hau gengu i hjuskapinn,

skal beita åkvseöum

7.—9. gr. eftir J>vi sem viö

å. Ef mål er höföaö af ööru

hjöna, skal Jm meta skilyröi

til ögildingar eftir beim

lögum, sem beitt var viö

åkvöröun å rétti saekjanda

til aö ganga i hjuskapinn.

Ef mål til ögildingar er höföaö

gegn båöum hjönunum,

nser ögilding ekki fram aö

ganga, nema ögildingaråstseöa

su, sem uppi er höfö,

veiti lieimild til ögildingar

eftir löggjöf Jjeirra sömu

Om prpvingen og lysingen

gjelder for 0vrig loven

i den stat som vedkommende

myndighet tilhprer.

Artikkel 2.

Har prpving av ekteskapsvilkårene

eller lysing funnet

sted hos en kontraherende

stats myndighet, kan

vigsel, så lenge prpvingen

eller lysingen er gyldig, företas

av en annen kontraherende

stats myndighet

uten ny prpving eller lysing.

Dette gjelder uansett

om hrudefolkene har statsborgerrett

i en kontralierende

stat.

Om vigselen gjelder for

0vrig loven i den stat som

vigselmyndigheten tilh0rer.

Artikkel 10.

Med hensyn til saker om

omst0ting av ekteskap mellom

personer som er, og

ved giftermålet var, statsborgere

i de kontraherende

stater, får bestemmelsene i

artiklene 7—9 tilsvarende

anvendelse. Sp0rsmålet om

vilkårene for omstpting er

til stede, skal likevel, når

saken blir reist av en av

ektefellene, bedpmmes etter

den lov som ble lagt til

grunn ved prpvingen av

sakspkerens rett til å inngå

ekteskapet. Blir saken reist

mot begge ektefeller, kan

omstpting ikke finne sted,

med mindre den omstptingsgrunn

som påropes,

Om hindersprövning och

lysning gäller i övrigt lagen

i den stat prövnings- eller

lysningsmyndigheten tillhör.

Artikel 2.

Har hindersprövning eller

lysning ägt rum hos

myndighet tillhörande fördragsslutande

stat, kan vigsel,

så länge hindersprövningen

eller lysningen äger

giltighet, förrättas av myndighet

tillhörande annan

fördragsslutande stat utan

ny hindersprövning eller

lysning. Detta gäller oavsett

om de trolovade äro medborgare

i fördragsslutande

stat.

Om vigsel gäller i övrigt

lagen i den stat vigselmyndigheten

tillhör.

Artikel 10.

Beträffande återgång av

äktenskap mellan dem, som

äro och vid äktenskapets

ingående voro medborgare

i fördragsslutande stat,

skall vad i artiklarna 7—9

är föreskrivet äga motsvarande

tillämpning. Frågan

huruvida orsak till återgång

är för handen bedömes

dock, när talan föres

av endera maken, enligt den

lag som tillämpades vid

prövningen av kärandens

rätt att ingå äktenskapet.

Föres talan om återgång

mot båda makarna, må ej

dömas till återgång, med

mindre det återgångsskäl

som åberopas utgör orsak

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1969

st0delsesgrund, som påberåbes,

giver grundlag for omstpdelse

efter loven i hver

af de stater, hvis lovgivning

blev anvendt ved bed0mmelsen

af segtefsellernes

ret til åt indgå aegteskab.

Denne overenskomst skal

ratifieeres og ratifikationsdokumenterne

deponeres i

det svenske udenrigsministerium.

Overenskomsten trseder i

kraft den 1. januar eller den

1. juli, efter åt samtlige kontraherende

stater har deponeret

deres ratifikationsdokumenter.

Det danske justitsministerium

kan efter förhandling

med de 0vrige kontraherende

staters justitsministerier

bestemme, åt konventionen

af 6. februar 1931

med senere sendringer skal

gaelde för Grpnland. För

konventionens anven delse

för Feerperne og Grpnland

kan det danske justitsministerium

efter iagttagelse af

samme fremgangsmåde fastssette

sådanne afvigelser,

som de saerlige fserpske eller

grpnlandske forhold

måtte tilsige.

Til bekrseftelse heraf har

undertegnede befuldmsegtigede

undertegnet denne

overenskomst.

Udfserdiget i Stockholm

den 1969, i et eksemplar

på hvert af fplgende

sprog: dansk, finsk, is
ländsk,

norsk og svensk, for

så vidt angår svensk i to

telcster, en fra Finland og

en fra Sverige.

ka, johon peruutumista koskeva

vaatimus perustuu, ole

peruutumisperusteena kussakin

sellaisen valtion laissa,

jota sovellettiin tutkittaessa

puolisoiden oikeutta

mennä avioliittoon.

Tämä sopimus on ratifioitava

ja ratifioimisasiakirjat

on talletettava Ruotsin

ulkoasiaindepartementtiin.

Sopimus tulee voimaan

sen tammi- tai heinäkuun 1

päivänä, joka lähinnä seuraa

sen jälkeen kun kaikki

sopimusvaltiot ovat tallettaneet

ratifioimisasiakirjansa.

Tanskan oikeusministeriö

voi, neuvoteltuaan muiden

sopimusvaltioiden oikeusministeriöiden

kanssa, miiärätä,

että 6 päivänä helmikuuta

1931 tehtyä sopimusta

siihen myöhemmin tehtyine

muutoksineen on sovellettava

myös Grönlannissa. Sovelletaessa

sopimusta Färsaarilla

ja Grönlannissa voi

Tanskan oikeusministeriö

mainittua menettelyä noudattaen

vahvistaa tehtäväksi

sellaisia poikkeuksia, joita

Fär-saarten tai Grönlannin

erityiset olot voivat

edellyttää.

Tämän vakuudeksi ovat

valtuutetut allekirjoittaneet

tämän sopimuksen.

Laadittu Tukholmassa

päivänä kuuta

1969 yhtenä suomen-, islannin-,

norjan-, ruotsin- ja

tanskankielisenä kappaleena,

jossa ruotsiksi on kaksi

tekstiä, toinen Suomea ja

toinen Ruotsia varten.

ligt lagen i envar stat vars

lag tillämpades vid prövningen

av makarnas rätt att

ingå äktenskapet.

Denna överenskommelse

skall ratificeras, och ratifikationshandlingarna

deponeras

i svenska utrikesdepartementet.

Överenskommelsen träder

i kraft den 1 januari

eller den 1 juli, som infaller

näst efter det att samtliga

fördragsslutande stater

deponerat sina ratifikationshandlingar.

Danska justitieministeriet

kan efter förhandling med

de övriga fördragsslutande

staternas justitieministerier

bestämma att konventionen

av den 6 februari 1931 med

senare ändringar också

skall äga tillämpning på

Grönland. För konventionens

tillämpning på Färöarna

och Grönland kan danska

justitieministeriet efter

iakttagande av samma tillvägagångssätt

fastställa sådana

avvikelser som de särskilda

färöiska eller grönländska

förhållandena må

kräva.

Till bekräftelse härav ha

undertecknade befullmäktigade

ombud undertecknat

denna överenskommelse.

Som skedde i Stockholm

den 1969,

i ett exemplar på finska,

danska, isländska, norska

och svenska språken, och

försåvitt angår svenska

språket i två texter, en för

Finland och en för Sverige..

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1969

rikja og réttur hjönanna til

aS ganga i hjuskap var

åkvaröaSur eftir.

Samkomulag betta skal

fullgilda og skal afhenda

fullgildingarskjölin ssenska

utanrikisråSuneytinu.

SamkomulagiS gengur i

gildi 1. januar eSa 1. jiili

nsestan eftir afhendingu fullgildingarskjala

allra samningsrikjanna.

Danska dömsmålaråSuneytiS

getur, aS höfSu samråSi

viS dömsmålaråSuneyti hinna

samningsrikjanna, åkveÖiÖ,

ad samningurinn frå 6.

februar 1931 åsamt siöari

breytingum skuli gilda aS

bvi er varSar Greenland. AS

b vi er varSar beitingu samningsins

i Fasreyjum og å

Graenlandi getur danska

dömsmålaråSuneytiS å saraa

hatt åkveSiS bau fråvik,

sem sérstakar aSstseSur i

Faereyjum eSa å Graenlandi

kunna aS krefjast.

bessu til staSfestingar hafa

undirritaSir fulltruar undirritaS

samkomulag betta.

Gert i Stokkhölmi hinn

1969,

i einu eintaki å islenzku,

dönsku, finnsku, norsku og

saensku, en aS bvi er ssenskuna

varSar i tveimur textum,

öSrum fyrir Finnland

og hinum fyrir SvibjöS.

gir grunnlag for omstpting

etter loven i hver av de stater

hvis lovgivning ble lagt

til grunn ved prpvingen av

ektefellenes rett til å inngå

ekteskapet.

Denne overenskomst skal

ratifiseres, og ratifikasjonsdokumentene

skal deponeres

i det svenske utenriksdepartement.

Overenskomsten trer i

kraft 1. januar eller 1. juli

etter åt samtlige kontraherende

stater har deponert

sine ratifikasjonsdokument.

Det danske justisdepartement

kan etter forhandlinger

med de 0vrige kontraherende

staters justisdepartementer

fastsette åt konvensjonen

6. februar 1931 med

senere endringer skal gjelde

for Grpnland. Etter samme

framgangsmåte kan det

danske justisdepartement

bestemme åt konvensjonen

for Fserpyene og Grpnland

skal gjelde med slike avvik

som måtte f0lge av de sserlige

forhold der.

Til bekreftelse herav har

de undertegnete befulimektigete

undertegnet denne

overenskomst.

Utferdiget i Stockholm

den 1969 i

ett eksemplar på norsk,

dansk, finsk, isländsk og

svensk, for så vidt angår

svensk i to tekster, en for

Finland og en for Sverige.

till återgång enligt lagen i

envar stat vars lag tillämpades

vid prövningen av

makarnas rätt att ingå äktenskapet.

Denna överenskommelse

skall ratificeras, och ratifikationshandlingarna

deponeras

i svenska utrikesdepartementet.

Överenskommelsen träder

i kraft den 1 januari

eller den 1 juli, som infaller

näst efter det att samtliga

fördragsslutande stater

deponerat sina ratifikationshandlingar.

Danska justitieministeriet

kan efter förhandling

med de övriga fördragsslutande

staternas justitieministerier

bestämma att konventionen

av den 6 februari

1931 med senare ändringar

också skall äga tilllämpning

på Grönland. För

konventionens tillämpning

på Färöarna och Grönland

kan danska justitieministeriet

efter iakttagande av

samma tillvägagångssätt

fastställa sådana avvikelser

som de särskilda färöiska

eller grönländska förhållandena

må kräva.

Till bekräftelse härav har

undertecknade befullmäktigade

ombud undertecknat

denna överenskommelse.

Som skedde i Stockholm

den 1969, i ett

exemplar på svenska, danska,

finska, isländska och

norska språken, och såvitt

angår svenska språket i två

texter, en för Sverige och

en för Finland.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr lb5 år 1969

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 23 oktober 1969.

Närvarande:

justitierådet Nordström,

regeringsrådet Walberg,

justitierådet Westerlind,

justitierådet Ulveson.

Enligt lagrådet den 20 oktober 1969 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitieärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av

Halland, den 19 september 1969, har Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets

utlåtande skall inhämtas enligt 87 § regeringsformen över upprättat förslag

till lag om ändring i lagen (190å: 26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden

rörande äktenskap, förmynderskap och adoption.

Förslaget, som bifogas detta protokoll, föredrages inför lagrådet av hovrättsassessorn

Helga Rossipal.

Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Ingrid Hellström

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:is proposition nr 145 år 1969

21

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

på Stockholms slott den 30 oktober 1969.

Närvarande:

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Holmqvist, Aspling, Sven-Eric Nilsson,

Geijer, Odhnoff, Wickman, Moherg, Bengtsson, Norling, Löfberg,

Lidbom, Carlsson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över

förslag till lag om ändring i lagen (1904: 26 s. 1) om vissa internationella

rättsförhållanden rörande äktenskap, förmgnderskap och adoption samt

anför.

Lagrådet har lämnat lagförslaget utan erinran.

Som har nämnts i lagrådsremissen är lagförslaget föranlett av den vid

remissprotokollet såsom bilaga 1 fogade överenskommelsen om ändring av

den nordiska konventionen den 6 februari 1931 innehållande internationellt

privaträttsliga regler om äktenskap, adoption och förmynderskap.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att

dels godkänna överenskommelsen,

dels antaga lagförslaget.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. 1LU 1969:54 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen s. 1 i texten