Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i taxering sför ordning en (1956: 623)

1969-10-24 · 104 sidor, varav 103 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 103 av 104 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1969:147, Med förslag till lag om ändring i taxering sför ordning en (1956: 623)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1969

1

Nr 147

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i taxering sför ordning en (1956: 623); given

Stockholms slott den 24 oktober 1969.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag om ändring i taxeringsförordningen (1956:

623).

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

BERTIL

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i besvärsförfarandet vid allmän

fastighetstaxering. I samband med en viss förskjutning av tidsschemat för

taxeringsarbetet förlängs besvärstiderna samt tiden för det offentliga utläggandet

av fastighetslängden. Till följd härav förlängs även tiden för fastighetsprövningsnämndens

verksamhet. Samtidigt utökas möjligheterna att

anföra s. k. extraordinära besvär. Vidare föreslås införande av möjlighet för

lokal skattemyndighet att rätta fel i fastighetslängden.

Beträffande inkomsttaxeringen föreslås vidgad rätt för längdförande myndighet

att besluta om rättelse av taxeringsnämnds beslut, nämligen möjlighet

att rätta i fall då vissa tekniska fel har medfört för låg taxering och vidare

i vissa fall då folkpensionär genom förbiseende har åsatts beskattningsbar

inkomst.

Ändringarna avses träda i kraft omedelbart. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 147

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

Förslag

till

Lag

om ändring i taxeringsförordningen (1956:623)

Härigenom förordnas i fråga om taxeringsförordningen (1956: 623)1

dels att rubriken omedelbart före 163 § skall utgå,

dels att 72 a §, 102 §, 131 § 2 mom., 135 a §, 136 §, 138 §, 144 § 1 mom., 147 §,

148 § 2 mom., 150 § 1 mom., 152 §, 154 § 1 och 3 mom., 158 §, 160—163 §§,

164 § 1, 2 och 4 inom., 166—168 och 172 §§ samt 173 § 1 mom. liksom rubrikerna

omedelbart före 158 och 172 §§ skall erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan anges samt att rubriken närmast före 170 § skall tyda »X. Om straff»,

dels att i förordningen skall införas en ny paragraf, 156 §, samt nya rubriker

närmast före 160, 164, 167 och 168 §§ av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse)

72

Har taxering för------

Har taxering av-----—

3) uppenbar felaktighet i fråga om

allmänt avdrag, vars rätta belopp

framgår av debitering, eller avdrag

för premier och andra avgifter, som

avses i 46 § 2 mom. första stycket

3) kommunalskattelagen eller motsvarande

avdrag enligt 4 § 1 mom.

andra stycket förordningen om statlig

inkomstskatt eller avdrag enligt

46 § 3 mom. nämnda lag eller 4 § 2

mom. nämnda förordning eller i fråga

om ortsavdrag,

må den myndighet som har att ombesörja

längdföring av taxeringen,

om ej särskilda skäl föranleda att

1 Senaste lydelse av rubrikerna omedelbart

2 Senaste lydelse 1965:558.

(.Föreslagen lydelse)

a §.2

denna del.

särskild utredning,

3) uppenbar felaktighet i fråga om

allmänt avdrag, vars rätta belopp

framgår av debitering, eller avdrag

för premier och andra avgifter, som

avses i 46 § 2 mom. första stycket

3) kommunalskattelagen eller motsvarande

avdrag enligt 4 § 1 mom.

andra stycket förordningen om statlig

inkomstskatt eller avdrag enligt

46 § 3 mom. nämnda lag eller 4 § 2

mom. nämnda förordning, 4

4) uppenbar felaktighet i fråga om

ortsavdrag eller i fråga om avdrag

enligt 50 § 2 mom. kommunalskattelagen

eller motsvarande avdrag enligt

förordningen om statlig inkomstskatt

i fall då den skaitskyldiges inkomst

eller, vad angår samtaxerade,

de skattskyldigas inkomster helt eller

till helt övervägande del utgjorts

av folkpension,

må den myndighet som har att ombesörja

längdf öring av taxeringen,

om ej särskilda skäl föranleda att

före 163 och 170 §§ 1963:683.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj. ts proposition nr 14-7 år 1969

(Nuvarande lydelse)

prövningsnämnden bör avgöra frågan,

besluta om rättelse i denna del

(Föreslagen lydelse)

därest rättelse ej medför höjning av

den beskattningsbara inkomsten.

Efter utgången--

prövningsnämnden bör avgöra frågan,

besluta om rättelse i denna del.

Rättelse må ske i fråga om ortsavdrag

endast om den beskattningsbara

inkomsten därigenom sänkes

och i fråga om annat avdrag som avses

i i endast om därigenom beskattningsbar

inkomst icke uppkommer

för den skattskyldige eller de samtaxerade

skattskyldiga.

— om rättelsen.

Innan rättelse beslutas skall, om

detta ej är överflödigt, yttrande inhämtas

från taxeringsnämndens ord
-

Innan rättelse beslutas skall, om

detta ej är överflödigt, yttrande inhämtas

från taxeringsnämndens ordförande.

förande. Innebär ifrågasatt åtgärd

enligt andra stycket höjning av taxering,

skall den skattskyldige beredas

tillfälle yttra sig innan rättelse sker,

om hinder härför ej möter.

Beslutas rättelse-------taxeringsnämnds beslut.

Talan mot —---------— 101 §§.

Närmare föreskrifter------Kungl. Maj :t.

102 §.

Har fastighets taxeringsvärde le''

gat till grund för inkomsttaxering el
-

ler förmögenhetstaxering och sker

genom utslag av Kungl. Maj :t eller

kammarrätten eller genom beslut enligt

166, 181 eller 184 § av prövningsnämnd

sådan ändring beträffande

fastighetstaxeringen att inkomsttaxeringen

eller förmögenhetstaxeringen

bör bestämmas till annat belopp än

som skett, må besvär med yrkande

om härav föranledd ändring i taxeringen

för inkomst eller förmögenhet

anföras av den skattskyldige, taxeringsintendent

och, såvitt angår taxering

till kommunal inkomstskatt, vederbörande

kommun.

Besvären skola-----

Besvär enligt — —---

Har fastighets taxeringsvärde legat

till grund för inkomsttaxering eller

förmögenhetstaxering och sker

genom utslag av Kungl. Maj :t eller

kammarrätten eller genom beslut enligt

167, 181 eller 184 § av prövningsnämnd

sådan ändring beträffande

fastighetstaxeringen att inkomsttaxeringen

eller förmögenhetstaxeringen

bör bestämmas till annat belopp än

som skett, må besvär med yrkande

om härav föranledd ändring i taxeringen

för inkomst eller förmögenhet

anföras av den skattskyldige,

taxeringsintendent och, såvitt angår

taxering till kommunal inkomstskatt,

vederbörande kommun.

- fastighetstaxeringen meddelades,

fastighetstaxeringen föreligger.

131 §.

2 mom. Varje län —--en fastighetsprövningsnämnd,

Fastighetsprövningsnämnd beslu- Fastighetsprövningsnämnd beslutar

över anförda besvär och gjorda tar över anförda besvär i anledning

framställningar i anledning av fas- av fastighetstaxeringsnämndernas

tighetstaxeringsnämndernas beslut beslut samt fullgör i övrigt de ålig
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

samt fullgör i övrigt de åligganden ganden som enligt denna förordning

som enligt denna förordning ankom- ankomma på nämnden,

ma på nämnden.

135 a §d

Det åligger------denna längd,

4) översända deklarationer och öv- 4) senast den 15 maj under taxe
viga

handlingar som inkommit från ringsåret, om ej länsstyrelsen förefastighetstaxeringsnämnd

till läns- skriver annat, översända deklaratiostyrelsen

senast den 31 mars under ner och övriga handlingar som intaxeringsåret

samt fastighetsläng- kommit från fastighetstaxeringsderna

på den tid och i den ordning nämnd till länsstyrelsen samt fastigKungl.

Maj :t föreskriver, hetslängderna på den tid och i den

ordning Kungl. Maj :t föreskriver,

5) i den —-------vid taxeringsarbetet.

136 §.

1 m om.1 Till ledning vid allmän

fastighetstaxering skall för varje fastighet,

med undantag för sådan, som

avses i 5 § 1 mom. c), 2 mom. eller

4 mom. kommunalskattelagen, av

fastighetens ägare utan anmaning

avgivas deklaration (allmän fastig

hetsdeklaration). Därest

fastighet innehaves av någon, som

enligt 47 § kommunalskattelagen är

att anse såsom ägare eller är i ägares

ställe skyldig att erlägga skatt för

garantibelopp för fastigheten, skall

vad nn sagts om ägare i stället gälla

1 in o in. Till ledning vid allmän

fastighetstaxering skall för varje fastighet,

med undantag för sådan, som

avses i 5 § 1 mom. c), 2 mom. eller

4 mom. kommunalskattelagen, av

fastighetens ägare utan anmaning avgivas

deklaration (allmän fastig

hetsdeklaration).

--fastställt formulär.

--- och anskaffnings
-

sådan innehavare.

Allmän fastighetsdeklaration skall avfattas —-

Allmän fastighetsdeklaration skall innehålla - kostnader.

Kungl. Maj :t-------statistiskt ändamål.

2 m o m. Efter anmaning är ägare 2 mom. Efter anmaning är ägaeller

därmed likställd innehavare av re av fastighet skyldig att till ledfastighet

skyldig att till ledning vid

fastighetens taxering avgiva uppgift

jämväl angående andra förhållanden

än dem, som finnas angivna i dekla
-

ning vid fastighetens taxering avgiva

uppgift jämväl angående andra

förhållanden än dem, som finnas

angivna i deklarationsformuläret.

rationsformuläret.

138

Har efter avlämnandet av allmän

fastighetsdeklaration men före taxeringsårets

ingång fastighet eller del

1 Senaste lydelsen 1969:210.

2 Senaste lydelse 1963:683.

§-2

Har efter avlämnandet av allmän

fastighetsdeklaration men före taxeringsårets

ingång fastighet eller del

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

5

(Nuvarande lydelse)

därav övergått till ny ägare eller

därmed likställd innehavare, äro såväl

den förutvarande som den nye

ägaren eller innehavaren skyldiga

att inom tio dagar därefter härom

göra anmälan till vederbörande fastighetstaxeringsnämnds

ordförande

eller till länsstyrelsen; och bör i fall,

då genom överlåtelse fastighet blivit

uppdelad, överlåtelsehandlingen i huvudskrift

eller bestyrkt avskrift företes.

(Föreslagen lydelse)

därav övergått till ny ägare, äro

såväl den förutvarande som den nye

ägaren skyldiga att inom tio dagar

därefter härom göra anmälan

till vederbörande fastighetstaxeringsnämnds

ordförande eller till länsstyrelsen;

och bör i fall, då genom

överlåtelse fastighet blivit uppdelad,

överlåtelsehandlingen i huvudskrift

eller bestyrkt avskrift företes.

1 m o in.1 Senast den

Vid sådant sammanträde redogör

landskamreraren för priserna vid

försäljning av fastigheter inom länet

under tiden efter senaste allmänna

fastighetstaxering och för de slutsatser

om fastigheternas allmänna saluvärde,

som enligt hans mening kunna

dragas av dessa priser, samt för övriga

förhållanden av beskaffenhet att

inverka på nämnda värde. Därjämte

skall landskamreraren framlägga det

förslag till lokala skogstaxeringsanvisningar

som upprättats enligt 143

§ 1 mom. andra stycket samt i behövlig

utsträckning förslag till särskilda

anvisningar i andra hänseenden,

såsom angående förfarandet vid

bestämmande av olika delvärden

samt enhetliga grunder för taxeringen

av jordbruksfastighet och fastighet

med mera. Avser sammanträdet

överläggning angående taxeringen

inom endast viss del av länet, skola

redogörelserna och förslagen därefter

lämpas.

För sådana------för taxeringen.

144 §.

av fastigheter.

Vid sådant sammanträde redogör

landskamreraren för priserna vid

försäljning av fastigheter inom länet

under tiden efter senaste allmänna

fastighetstaxering och för de slutsatser

om fastigheternas allmänna saluvärde,

som enligt hans mening

kunna dragas av dessa priser, samt

för övriga förhållanden av beskaffenhet

att inverka på nämnda värde.

Därjämte skall landskamreraren

framlägga det förslag till lokala

skogstaxeringsanvisningar som upprättats

enligt 143 § 1 mom. andra

stycket samt i behövlig utsträckning

förslag till särskilda anvisningar i

andra hänseenden, såsom angående

förfarandet vid bestämmande av olika

delvärden samt enhetliga grunder

för taxeringen av jordbruksfastighet

och annan fastighet med mera. Avser

sammanträdet överläggning angående

taxeringen inom endast viss del

av länet, skola redogörelserna och

förslagen därefter lämpas.

147 §d

Länsstyrelsen har---bedrives ändamålsenligt.

Det åligger------annat bistånd.

Bestämmelserna i 17 § äga motsvarande

tillämpning vid allmän fastighetstaxering.

Förste taxeringsintendenten

får kalla även fastighets
-

1 Senaste lydelse 1968: 733.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1969

(.Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

taxerings ombud med verksamhetsområde

inom länet och andra i fastighetsvärdering

kunniga och erfarna

personer för att erhålla upplysningar

av dem.

Fastighetstaxeringsnämndens ordförande — — — i besvärsmål.

Vid fullgörande-----kan anvisas.

148

2 m o m.1 Sammanträde med fastighetstaxeringsnämnd

skall hållas

inom slutna dörrar. Ägare eller därmed

likställd innehavare av fastighet

är dock berättigad att företräda inför

nämnden för att meddela upplysningar

till ledning vid taxering av

fastigheten.

150

1 in o m.1 Fastighetstaxeringsnämnden

skall preliminärt åsätta

fastigheterna i distriktet taxeringsvärden

och, sedan ägare eller därmed

likställd innehavare av skattepliktig

fastighet beretts tillfälle inkomma

med erinringar, slutligt fastställa

taxeringsvärdena.

§•

2 mom. Sammanträde med fastighetstaxeringsnämnd

skall hållas

inom slutna dörrar. Ägare av fastighet

är dock berättigad att företräda

inför nämnden för att meddela upplysningar

till ledning vid taxering av

fastigheten.

§•

1 mom. Fastighetstaxeringsnämnden

skall preliminärt åsätta

fastigheterna i distriktet taxeringsvärden

och, sedan ägare av fastighet,

som skall taxeras, beretts tillfälle

inkomma med erinringar, slutligt

fastställa taxeringsvärdena.

152 §.2 3

Fastighetstaxeringsnämndens arbete---under taxeringsåret.

Fastighetstaxeringsnämndens preliminära — — — till ordföranden.

Lokal skattemyndighet skall senast

den 15 februari under taxeringsåret

underrätta ägare eller därmed

likställd innehavare av fastighet,

som skall taxeras,

1) om den —------preliminärt bestämts,

Lokal skattemyndighet skall senast

den 15 februari under taxeringsåret

underrätta ägare av fastighet,

som skall taxeras,

2) om att ägaren eller innehavaren

äger senast den 10 mars till fastighetstaxeringsnämndens

ordförande

avgiva skriftliga erinringar mot

förslaget,

3) om att särskild underrättelse

om det slutliga beslutet kommer att

utsändas endast om ägaren eller innehavaren

avgivit erinringar mot

preliminärt åsatt taxering eller om

2) om att ägaren äger senast den

10 mars till fastighetstaxeringsnämndens

ordförande avgiva skriftliga

erinringar mot förslaget,

3) om att särskild underrättelse

om det slutliga beslutet kommer att

utsändas endast om ägaren avgivit

erinringar mot preliminärt åsatt

eller om

taxering

fastighetstaxe
-

1 Senaste lydelse 1963:683.

3 Senaste lydelse 1969:210.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 1V7 år 1969

7

(Nuvarande lydelse)

fastighetstaxeringsnämnden, utan att

erinringar avgivits, beslutat åsätta

fastighet annat taxeringsvärde än

som preliminärt bestämts eller eljest

frångått det preliminära beslutet,

4) om vad —- — —---om taxeringen.

(Föreslagen lydelse)

ringsnämnden, utan att erinringar

avgivits, beslutat åsätta fastighet annat

taxeringsvärde än som preliminärt

bestämts eller eljest frångått det

preliminära beslutet,

Sedan de preliminärt åsatta taxeringsvärdena

blivit upptagna i fastighetslängden

skall längden under

tio dagar viss angiven tid på dagen

hållas tillgänglig inom kommunen

på lämplig expedition, med rätt för

ägare eller därmed likställd innehavare

av fastighet inom distriktet att

på sätt och inom tid som angives i

föregående stycke avgiva erinringar.

Lokal skattemyndighet skall efter

samråd med ordförande i fastighetstaxeringsnämnd

senast den 15 februari

under taxeringsåret utfärda

kungörelse härom.

Sedan de preliminärt åsatta taxeringsvärdena

blivit upptagna i fastighetslängden

skall längden under

tio dagar viss angiven tid på dagen

hållas tillgänglig inom kommunen

på lämplig expedition, med rätt för

ägare av fastighet inom distriktet att

på sätt och inom tid som angives i

föregående stycke avgiva erinringar.

Lokal skattemyndighet skall efter

samråd med ordförande i fastighetstaxeringsnämnd

senast den 15 februari

under taxeringsåret utfärda

kungörelse härom.

Lokal skattemyndighet

fastighetstaxeringsnämndens ordförande.

154

1 m o m.1 Har ägare eller därmed

likställd innehavare av fastighet avgivit

erinringar mot preliminärt åsatt

taxering eller har fastighetstaxeringsnämnden,

utan att erinringar

avgivits, beslutat åsätta fastighet annat

taxeringsvärde än som preliminärt

bestämts eller eljest frångått

det preliminära beslutet, skall fastighetstaxeringsnämndens

ordförande

tillsända ägaren eller innehavaren

underrättelse om den taxering och

de enligt 10 § kommunalskattelagen

redovisade särskilda värden, som av

fastighetstaxeringsnämnden slutligt

bestämts. Underrättelsen skall innehålla

upplysning om vad som skall

iakttagas vid anförande av besvär

över fastighetstaxeringsnämndens

beslut.

3 mom.2 Fastighetslängd i huvudskrift

eller bestyrkt avskrift skall

i den ordning Kungl. Maj :t föreskri
-

§•

1 mom. Har ägare av fastighet

avgivit erinringar mot preliminärt

åsatt taxering eller har fastighetstaxeringsnämnden,

utan att erinringar

avgivits, beslutat åsätta fastighet

annat taxeringsvärde än som

preliminärt bestämts eller eljest

frångått det preliminära beslutet,

skall den lokala skattemyndigheten

senast den 5 maj under taxeringsåret

tillsända ägaren underrättelse

om den taxering och de enligt 10 §

kommunalskattelagen redovisade

särskilda värden, som av fastighetstaxeringsnämnden

slutligt bestämts.

Underrättelsen skall innehålla upplysning

om vad som skall iakttagas

vid anförande av besvär över fastighetstaxeringsnämndens

beslut.

3 m o m. Fastighetslängd i huvudskrift

eller bestyrkt avskrift skall i

den ordning Kungl. Maj:t föreskri
-

1 Senaste lydelse 1969:210.

2 Senaste lydelse 1968:733.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ver offentligen framläggas inom ver offentligen framläggas inom

kommunen under minst 14 dagar kommunen under minst tre veckor

före den 15 maj under taxeringsåret, i maj månad under taxeringsåret.

156 §d

Har fastighetstaxeringsnämnds beslut

om taxering ej införts i fastighetslängd

inom föreskriven tid eller

har taxering införts för annan fastighet

än den taxeringen avsett eller eljest

uppenbarligen införts felaktigt i

fastighetslängd, må den lokala skattemyndigheten

besluta om rättelse av

fastighetslängden i denna del.

Har fastighetstaxeringsnämnds beslut

om taxering blivit oriktigt till

följd av

1) uppenbar felräkning, eller

2) uppenbart felaktig överföring

av belopp eller annan uppgift från

den allmänna fastighetsdeklaratio
nen,

må den lokala skattemyndigheten,

om ej särskilda skäl föranleda att

fastighets pr övning snämnden bör avgöra

frågan, besluta om rättelse i

denna del.

Efter den 1 oktober under taxeringsåret

må rättelse enligt denna paragraf

beslutas endast om anmärkning

i fråga om felaktigheten gjorts

dessförinnan hos den lokala skattemyndigheten.

Innan rättelse beslutas skall, om

detta ej är överflödigt, yttrande inhämtas

från fastighet staxeringsnämndens

ordförande och, om hinder

ej möter, fastighetens ägare.

Den lokala skattemyndigheten

skall, om detta ej är uppenbart överflödigt,

inom två veckor tillställa

fastighetens ägare underrättelse om

beslut i fråga om rättelse i den ordning

som i 69 § 4 mom. andra stycket

föreskrives för underrättelse beträffande

taxeringsnämnds beslut

samt underrätta förste taxeringsintendenten

och vederbörande kom- 1

1 Förutvarande 156 § upphävd genom 1963:683.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

9

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

mun om beslutet i fråga om rättelse.

Talan mot beslut i fråga om rättelse

enligt denna paragraf må ej föras

särskilt. Talan mot taxeringen

må även i den del beslutet avser föras

i den ordning som föreskrives i

158 och 167 §§.

Närmare föreskrifter om förfarandet

vid rättelse enligt denna paragraf

meddelas av Kungl. Maj:t.

V. Om fastigheisprövningsnämnder- V. Om besvär över fastighetstaxenas

verksamhet1 ringsnämnds beslut

158

Sedan fastighetslängderna med

tillhörande handlingar inkommit till

länsstyrelsen, skola längderna ävensom

fastighetstaxeringsnämndernas

protokoll granskas, varvid taxeringsintendent

har att hos fastighetsprövningsnämnden

göra framställningar

om de åtgärder, som erfordras för

åstadkommande av en med skatteförfattningarna

överensstämmande,

jämn och likformig fastighetstaxering.

Länsstyrelsen äger, där så anses

erforderligt, kalla ordförande eller

ledamot i fastighetstaxering snämnd

i länet eller andra i fastighetsvärdering

kunniga och erfarna personer

att under granskning sarbetet infinna

sig för upplysningars meddelande.

160

1 m o in.- Fastighetsprövningsnämnds

arbete skall vara avslutat

senast den 31 oktober under taxeringsåret.

2 mom. Fastighetsprövningsnämnd

eller dess ordförande äger,

där så anses erforderligt, kalla ord
1

Senaste lydelse 1963: 683.

2 Senaste lydelse 1968:733.

§-x

1 mom. Talan mot fastighetstaxering

snämnds beslut må genom

besvär hos fastighetspröuningsnämnden

föras av ägare av den fastighet

beslutet rör samt av vederbörande

kommun och taxeringsintendent.

Har fastighetsprövningsnämnd avgjort

besvär över viss taxering, må

taxeringsintendenten ej anföra besvär

hos nämnden rörande samma

taxering.

2 mom. Besvären skola under

taxeringsåret ha inkommit senast,

från ägare den 31 maj, från kommun

den 30 juni och från taxeringsintendent

den 31 oktober.

3 mom. Bestämmelserna i 75 §

skola äga motsvarande tillämpning

på besvär enligt denna paragraf.

VI. Om fastighetsprövningsnämndernas

verksamhet

§• .

Ha besvär anförts av ägare av fastighet

eller av kommun, skall yttrande

inhämtas från taxeringsintendent.

Innan så sker skall, när det icke är

överflödigt, yttrande infordras från

f astighetstaxeringsnämndens ordförande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr i47 ar 1969

(.Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

förande eller ledamot i fastighetstaxering

snämnd i länet eller andra i

fastighetsvärdering kunniga och erfarna

personer att infinna sig vid

sammanträde med fastighetsprövningsnämnden

eller hos dess ordförande

för att meddela upplysningar.

161

Genom prövningsnämndens kansli

skola införskaffas erforderliga yttranden

över hos fastighetsprövningsnämnden

anförda besvär och gjorda

framställningar; där yttrandena därtill

föranleda, skola påminnelser infordras

från vederbörande. Taxering

sintendent har att åvägabringa

för besvärens och framställningarnas

prövning eljest erforderlig utredning.

162

Beträffande fastighetsprövningsnämnds

verksamhet skall i övrigt

vad som stadgas om prövningsnämnd

i 78—88, 90—92 och 94 §§ gälla i tilllämpliga

delar, därvid vad som stadgas

angående besvär av taxeringsintendent

skall tillämpas jämväl å

framställning enligt 158 § samt vad

som avser skattskyldig skall gälla

ägare eller därmed likställd innehavare

av fastighet och annan, för vilken

garantibelopp för fastighet skall

upptagas såsom skattepliktig inkomst.

Åtgärder, som avses i 91 §, skola,

sedan fastighetsprövningsnämndens

arbete avslutats, företagas av prövningsnämnden

i länet.

Över besvär som anförts av taxering

sintendent eller kommun skall

ägaren, om ej hinder härför möter,

erhålla tillfälle att avgiva förklaring

där ej fråga är om rättelse av

felräkning, misskrivning eller annat

uppenbart förbiseende.

När det är påkallat, skall yttrande

inhämtas från vederbörande kommun

samt påminnelser eller nytt yttrande

infordras från part.

Skriftväxlingen sker genom prövningsnämndens

kansli.

Det åligger taxering sintendent att

vid besvär eller vid yttrande, som

avgives över besvär, foga tillgänglig

utredning.

§■

Beträffande fastighetsprövningsnämnds

verksamhet gälla 78, 80—

88, 90—92 och 94 §§ i tillämpliga delar.

Därvid gäller vad som sägs om

skattskyldig ägare av fastighet som

beröres av besvären.

§•

Sammanträde med fastighetsprövningsnämnd

må ej övervaras av annan

än tjänsteman, som biträder

nämnden, om ej muntlig förhandling

äger rum. Utan hinder härav

må taxeringsintendent vara närvarande

vid handläggning av ärende i

vilket han ej är part. Taxeringsintendent

må även infinna sig för

att lämna muntlig upplysning, när

fastighetsprövningsnämnden för

visst fall finner det påkallat av särskilda

skäl.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

11

(Nuvarande lydelse)

163

1 m o m.1 Över beslut av fastighetstaxering

snämnd må besvär anföras

hos fastighetsprövningsnämnden
1)

av ägare eller därmed likställd

innehavare av fastighet, såvitt fastigheten

rörer,

2) av vederbörande kommun.

Besvären skola avfattas skriftligen

samt ingivas eller insändas till prövningsnämndens

kansli.

Besvären skola vara inkomna senast

den 15 maj under taxeringsåret.

2 m om. Taxering sintendent äger

att genom framställning, som i 158 §

sägs, yrka ändring i fastighet staxeringsnämnds

beslut.

(Föreslagen lydelse)

§•

Fastighetsprövningsnämnds arbete

skall vara avslutat senast den 15

december under taxeringsåret.

Sedan fastighetsprövningsnämndens

arbete avslutats, skall prövningsnämnden

i länet vidtaga åtgärder

som avses i 91 §.

VII. Om besvär över fastighetsprövningsnämnds

beslut och kammarrättens

utslag

164 §.

1 mom. Ägare eller därmed likställd

innehavare av fastighet, så ock

kommun må hos kammarrätten anföra

besvär över fastighetsprövningsnämnds

beslut rörande viss fastighet,

1) om klaganden — ------av honom.

1 mom. Besvär över fastighetsprövningsnämnds

beslut må anföras

hos kammarrätten av ägaren av den

fastighet som beslutet avser samt av

vederbörande kommun,

2 mom. Taxeringsintendent må

hos kammarrätten anföra besvär, om

fastighetsprövningsnämnden icke bifallit

av honom gjord framställning

eller fastighetsprövningsnämnden efter

besvär ändrat fastighetstaxeringsnämnds

beslut.

4 mom. Vad i 96 och 97 §§ är

stadgat skall äga motsvarande tilllämpning

beträffande besvär över allmän

fastighetstaxering, dock att besvärsakt

skall, där ej särskilda omständigheter

föreligga, översändas

till kammarrätten inom fyra måna
-

2 mom. Taxeringsintendent må

hos kammarrätten anföra besvär,

om fastighetsprövningsnämnden icke

bifallit av honom anförda besvär eller

fastighetsprövningsnämnden efter

besvär av annan ändrat fastighetstaxeringsnämnds

beslut.

4 mom. Vad i 96 och 97 §§ är

stadgat skall äga motsvarande tilllämpning

beträffande besvär över

allmän fastighetstaxering.

1 Senaste lydelse 1968:733.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 ar 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

der e/fer det att besvären inkommit

till prövningsnåmndens kansli.

Vid besvär över fastighetsprövningsnämnds

beslut i fråga om fastighetstaxering

skall, utöver i 97 §

angivna handlingar, fogas utdrag av

taxeringslängd beträffande närmast

föregående taxering av fastigheten.

I förteckning-----övriga

Vid besvär över fastighetsprövningsnämnds

beslut i fråga om fastighetstaxering

skall, utöver i 97 §

angivna handlingar, fogas utdrag av

fastigbetslängd beträffande närmast

föregående taxering av fastigheten,

besvär.

166 8.

1 m o m.1 Besvär över allmän

fastighetstaxering må hos prövningsnämnden

i länet anföras i särskild

ordning av ägare eller därmed likställd

innehavare av fastighet,

1) om fastighet uppförts såsom

skattepliktig, ehuru den är undantagen

från skatteplikt, eller taxering

ägt rum av annan egendom än som

enligt 4 § tredje stycket kommunalskattelagen

är att hänföra till fastighet,

2) om fastighet taxerats å mer än

en ort eller eljest taxerats i fall, där

taxering av fastigheten icke bort äga

rum,

3) om fastighet på grund av felräkning,

misskrivning eller annat

uppenbart förbiseende blivit felaktigt

taxerad, samt

4) om underrättelse, som avses i

152 § tredje stycket eller 154- § 1

mom., haft felaktigt innehåll.

Har taxeringen prövats av kammarrätten

eller av fastiglietsprövningsnämnd,

skola dock besvären

anföras hos kammarrätten.

Kammarrätten må, om besvär som

anförts i särskild ordning finnas böra

upptagas till prövning, föror dna

att målet skall upptagas och vidare

handläggas av i första stycket avsedd

prövningsnämnd.

2 mom. I fall som i 1 mom. sägs

må besvär anföras jämväl av taxeringsintendent.

3 mom. Besvär, som i denna paragraf

avses, skola vara inkomna fö
1

Senaste lydelse 1963:683.

Talan må ej föras mot kammarrättens

utslag i mål angående allmän

fastighetstaxering såvitt gäller

tillämpning av 6 § 1 mom., 7, 8, 9,

10, 11 eller 12 § kommunalskattelagen.

Mot kammarrättens utslag i mål

angående allmän fastighetstaxering,

såvitt angår annan fråga än som avses

i första stycket, föres talan hos

Kungl. Maj:t genom besvär. Besvären

skola vara inkomna till finansdepartementet

inom två månader efter

det klaganden erhållit del av

kammarrättens utslag.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

re utgången av femte året efter taxeringsåret.

5 mom. Anföras besvär i särskild

ordning hos prövningsnämnd

skall vad i 75 § stadgas äga motsvarande

tillämpning.

Skola besvären anföras hos kammarrätten,

gäller i tillämpliga delar

vad som stadgas i 96 § första stycket

och 97 §.

VIII. Om besvär i särskild ordning

167 6.

över kammarrättens utslag i mål

angående allmän fastighetstaxering,

såvitt rörer tillämpning av 6 § 1

inom., 7, 8, 9, 10, 11 eller 12 § kommunalskatielagen,

må klagan icke

föras.

Den som icke åtnöjes med kammarrättens

utslag i mål angående

allmän fastighetstaxering, såvitt angår

annan fråga än i första stycket

sägs, äger hos Kungl. Maj:t söka

ändring genom besvär, som skola

vara inkomna till finansdepartementet

inom två månader efter det klaganden

erhållit del av kammarrättens

utslag.

1 mom. Den som enligt 158 § 1

mom. äger föra talan mot fastighetstaxering

snämnds beslut må i särskild

ordning anföra besvär,

1) om fastighet genom förbiseende

icke blivit taxerad,

2) om taxering ägt rum av annan

egendom än som enligt 4 § tredje

stycket kommunalskattelagen är att

hänföra till fastighet,

3) om fastighet upptagits såsom

skattepliktig fastän den är undantagen

från skatteplikt, eller undantagits

från skatteplikt, trots att så icke

bort ske,

5) om fastighet taxerats på mer än

en ort eller eljest taxerats i fall, där

taxering av fastigheten icke bort äga

rum,

5) om fastighet på grund av felräkning,

misskrivning eller annat

uppenbart förbiseende blivit felaktigt

taxerad,

6) om eljest sådana omständigheter

föreligga, som bort föranleda väsentligt

annorlunda taxering, och

särskilda skäl föreligga för prövninq

av besvären,

7) om underrättelse som avses i

152 § tredje stycket eller 154- § 1

mom. haft felaktigt innehåll.

Besvär enligt denna paragraf prövas

av fastighetsprövningsnämnden

eller, om dess arbete avslutats, av

prövning snämnden i länet. Har taxe
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ringen prövats av fastighetsprövningsnämnden,

prövningsnämnden

eller kammarrätten, skall kammarrätten

pröva målet. Har taxeringen

i den del besvären avser prövats av

Kungl. Maj:t skall dock Kungl. Maj:t

pröva målet.

Kammarrätten må, om besvär enligt

denna paragraf finnas böra upptagas

till prövning, förordna att målet

skall upptagas och vidare handläggas

av fastighetsprövningsnämnden

eller, om dess arbete avslutats,

av prövningsnämnden.

2 mom. Besvär enligt 1 mom.

skola vara inkomna före utgången

av femte året efter taxeringsåret.

3 m om. Anföras besvär i särskild

ordning hos fastighetsprövningsnämnd

eller prövningsnämnd, äger

75 § motsvarande tillämpning.

Skola besvären anföras hos kammarrätten,

gälla 96 § första stycket

och 97 § i tillämpliga delar.

168

Besvärsrätt liksom för ägare eller

därmed likställd innehavare av fastighet

tillkommer jämväl annan för

vilken garantibelopp för fastigheten

skall upptagas såsom skattepliktig

inkomst, så ock arrendator, vilken

jämlikt avtal, ingånget efter kommunalskatt

elagens ikraftträdande,

gentemot ägaren eller innehavaren

har att ansvara för skatt för fastighets

garantibelopp.

• Vad i-------allmän

Utslag av kammarrätten eller

Kungl. Maj :t beträffande allmän fastighetstaxering

skall, därest utslaget

innefattar ändring av prövningsnämnds

beslut, för kännedom tillställas,

förutom klaganden, den som

vid taxeringsårets ingång ägt fastigheten

eller varit skyldig att erlägga

1 Senaste lydelse 1965:753.

IX. Övriga bestämmelser om besvär

i

Besvärsrätt liksom för ägare av

fastighet tillkommer jämväl arrendator,

vilken jämlikt avtal, ingånget

efter kommunalskattelagens ikraftträdande,

gentemot ägaren har att

ansvara för skatt för fastighets garantibelopp.

fastighetstaxering.

Utslag av kammarrätten eller

Kungl. Maj :t beträffande allmän fastighetstaxering

skall, därest utslaget

innefattar ändring av fastighetsprövningsnämnds

beslut, för kännedom

tillställas, förutom klaganden,

den som äger fastigheten, den kommun,

där fastigheten är belägen,

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 14-7 år 1969

(Nuvarande lydelse)

skatt för garantibelopp för densamma,

den kommun, där fastigheten

är belägen, förste taxeringsintendenten

i det län, där fastigheten är belägen,

så ock där fastighetens ägare

eller därmed likställd innehavare vid

ingången av taxeringsåret hade sin

hemortskommun i annat län, förste

taxeringsintendenten i det länet.

Vid sådant------- — att

(Föreslagen lydelse)

förste taxeringsintendenten i det län,

där fastigheten är belägen, så ock där

fastighetens ägare har sin hemortskommun

i annat län, förste taxeringsintendenten

i det länet.

iakttaga.

VIII. Gemensamma bestämmelser1

XL Gemensamma bestämmelser

172

Utöver vad------allmän fastighetstaxering:

1) 13—15 §§, 16 § 2 och 3 mom.

liksom 17—19 §§ med för taxeringsnämnder

och prövningsnämnder gemensamma

bestämmelser samt med

föreskrifter om riksskattenämnden

m. m.,

1) 13—15 §§, 16 § 2 och 3 mom.

liksom 18 och 19 §§ med för taxeringsnämnder

och prövningsnämnder

gemensamma bestämmelser samt

med föreskrifter om riksskattenämnden

m. in.,

2) 46 §---------- särskilda föreskrifter.

Om fastighet innehaves av någon,

som enligt 47 § kommunalskattelagen

är att anse såsom ägare eller är

i ägarens ställe skyldig att erlägga

skatt för garantibelopp för fastigheten,

gäller vad som föreskrives beträffande

ägare i stället sådan innehavare.

1 m o m.2 Bestämmelserna i

1) Vad i 129 § 1 mom.--

2) Vad i 129 § 5 mom. -—• -—-

de ordförande i fastighetstaxeringsnämnd,

som på vederbörlig kallelse

inställt sig till sådant sammanträde,

som angives i 144 § 1 mom.

eller 145 §, samt

de personer, som inställt sig på

vederbörlig kallelse enligt 158 § andra

stycket.

173 §.

---skall iakttagas.

— av vattenfallsfastighet.

länsstyrelsens medgivande,

de ordförande i fastighetstaxeringsnämnd,

som på vederbörlig kallelse

inställt sig till sådant sammanträde,

som angives i 144 § 1 mom.

eller 145 §,

de personer, som inställt sig på

vederbörlig kallelse enligt 747 § tredje

stycket.

3) Vad i---—--i fastighetsprövningsnämnd.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse 1963: 683.

2 Senaste lydelse 1968: 733.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

2-''r oktober 1969.

Närvarande:

Statsministern Palme, statsråden Sträng, Lange, Holmqvist, Aspling,

Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Geijer, Myrdal, Odhnoff, Moberg,

Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i besvärsförfarandet

vid allmän fastighetstaxering, m. m. och anför.

INLEDNING

Allmän fastighetstaxering, som senast skedde år 1965, skall äga rum år

1970. Inför den förestående allmänna fastighetstaxeringen har skett vissa

ändringar i författningsreglerna, både i materiellt hänseende och beträffande

förfarandet. (Se härom prop. 1968: 154, BeU 72, rskr 376, SFS 1968: 729

—734, prop. 1969: 96, BeU 43, rskr 210, SFS 1969: 210 och 211, prop. 1969:

97, BeU 44, rskr 211, SFS 1969: 209 samt SFS 1969: 310.)

De ändringar i författningsreglerna som hittills genomförts beträffande

förfarandet avser förberedelsearbetet och handläggningen i fastighetstaxeringsnämnd.

Besvärsförfarandet har inte setts över. Emellertid har, såvitt

gäller inkomsttaxeringsprocessen, efter 1965 års allmänna fastighetstaxering

genomförts vissa ändringar som också synes böra påverka förfarandet

vid fastighetstaxeringen efter det fastighet staxeringsnämnderna avslutat

sitt arbete. De praktiskt sett mycket viktiga reglerna om rättelse av taxeringslängd,

som infördes år 1965 och som gäller inkomsttaxeringen, saknar

motsvarighet för fastighetstaxeringens vidkommande.

Inom finansdepartementet har upprättats en promemoria med förslag

till ändringar i besvärsförfarandet vid allmän fastighetstaxering, m. m.

(Stencil Fi 1969: 7).

Över promemorian har efter remiss yttranden avgetts av kammarrätten,

riksrevisionsverket, riksskattenämnden, centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden

(CFU), lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen, skogsstyrelsen,

länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Jönköpings, Kalmar,

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr lh7 år 1969

Blekinge, Malmöhus, Hallands, Älvsborgs, Skaraborgs, Västmanlands, Kopparbergs,

Västernorr lands och Västerbottens län, fastighetstaxeringskommittéerna,

Svenska kommunförbundet, Föreningen Sveriges fögderichefer,

Taxeringsnämndsor dförandenas riksförbund, Sveriges industriförbund,

Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges lantbruksförbund,

Samfundet för fastighetsvärdering, Skogsindustriernas samarbetsutskott,

Riksförbundet landsbygdens folk, Svensk industriförening, Sveriges fastighetsägareförbund,

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Svenska försäkringsbolags

riksförbund, Svenska bankföreningen och Svenska sparbanksföreningen.

Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet landsbygdens folk och Sveriges

skogsägareföreningars riksförbund bar anslutit sig till ett yttrande avgivet

av Lantbrukets skattedelegation.

I detta sammanhang vill jag även beröra en fråga om ändring av vissa

bestämmelser som inte har samband med fastighetstaxeringen, nämligen

bestämmelserna om längdförande myndighets befogenhet att besluta om rättelse

av uppenbara felaktigheter i taxeringsnämnds beslut. Föreskrifter härom,

som finns i 72 a § taxeringsförordningen (1956: 623, i fortsättningen

betecknad TF) och infördes år 1965 (se prop. 1965: 131, BeU 39, rskr 373),

begränsar rättelsemöjligheten bl. a. på så sätt att rättelse ej får medföra

höjning av taxering. Frågan om utvidgning av lokal skattemyndighets befogenhet

i nämnda hänseende har aktualiserats av Föreningen Sveriges fögderichefer

i skrivelse till finansdepartementet den 3 december 1968. I skrivelsen

föreslås bl. a. att befogenheten skall omfatta även fall då rättelse leder

till höjning av taxering.

Yttrande över skrivelsen har efter remiss avgetts av kammarrätten, CFU,

riksskattenämnden, länsstyrelsen i Stockholms län — som bifogat yttrande

från den lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi — samt länsstyrelsen

i Skaraborgs län.

FASTIGHETSTAXERINGEN

Besvär

Den ordinära processen

Nuvarande ordning

Överinstanserna i frågor om allmän fastighetstaxering är fastighetsprövningsnämnd

(131 § 2 mom. och 163 § 1 mom. TF), kammarrätten

(164 § 1, 2 och 3 mom.) och Kungl. Maj:t (167 § andra stycket). Att besvär,

2 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 147

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

som fullföljts till Kungl. Maj :t, avgörs av regeringsrätten framgår av 2 §

lagen (1909: 38 s. 3) om Kungl. Maj :ts regeringsrätt.

Hos fastighetsprövningsnämnderna kan ägare eller därmed likställd innehavare

av fastighet samt kommun anföra besvär över fastighetstaxeringsnämndens

beslut (163 § 1 mom. första stycket TF). Vidare äger taxeringsintendent

genom framställning hos fastighetsprövningsnämnden om åtgärder

för en med skatteförfattningarna överensstämmande jämn och likformig

fastighetstaxering yrka ändring i fastighetstaxeringsnämnds beslut

(158 § första stycket och 163 § 2 mom.). Fastighetsprövningsnämnds beslut

får genom besvär av ägare eller därmed likställd innehavare samt av kommun

och taxeringsintendent bringas under kammarrättens prövning (164 §

1 och 2 inom.). Däremot kan talan mot kammarrättens utslag och beslut i

mål angående allmän fastighetstaxering föras hos regeringsrätten endast

såvitt angår formella frågor och i övrigt frågor som inte rör tillämpningen

av 6 § 1 mom. samt 7—12 §§ kommunalskattelagen (1928: 370), i fortsättningen

betecknad KL (167 § TF).

Promemorian

Allmänt

Reglerna om besvärsrätt vid allmän fastighetstaxering och om organisationen

av överinstanserna i mål angående sådan taxering blev delvis föremål

för översyn i samband med nuvarande TF:s tillkomst år 1956, framhålls

det i promemorian. Till stora delar kvarstår dock reglerna i berörda

ämnen i princip oförändrade från 1928 års taxeringsförordning.

I det betänkande med förslag till ändrad taxeringsorganisation, som låg

till grund för TF, anförde 1955 års taxeringssakkunniga bl. a. att taxeringsprocessen

i viss mån kan sägas inta en mellanställning mellan processen

vid de allmänna domstolarna och den egentliga förvaltningsprocessen. Det

torde emellertid, uttalade de sakkunniga, vara ett allmänt omfattat önskemål

att införa ett ökat mått av domstolsmässighet i förfarandet. En reform

i denna riktning sades påkallad främst från rättssäkerhetssynpunkt. De

sakkunniga anförde vidare, att deras förslag beträffande allmän fastighetstaxering

i huvudsak byggt på gällande regler samt att en mera radikal ändring

av organisationen för taxeringsarbetet i denna del syntes böra anstå i

avvaktan på erfarenheter av den förordade organisationsreformen rörande

det övriga taxeringsarbetet.

De sakkunnigas förslag att fastighetsprövningsnämnden skulle bli enbart

besvärsinstans godtogs. Nämnden skulle inte ta befattning med taxeringarna

annat än efter initiativ av taxeringsintendent, skattskyldig eller annan part.

Gemensamma tider för besvär till fastighetsprövningsnämnden liksom även

förfarandet med utläggning av fastighetslängderna bibehölls liksom be
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

stämmelsen att taxeringsintendenten skulle kunna yrka ändring i fastighetstaxeringsnämnds

beslut mera formlöst än andra besvärsparter.

Sedan TF trädde i kraft har två allmänna fastighetstaxeringar ägt rum,

åren 1957 och 1965. Vad som framkommit vid dessa liksom erfarenheterna

av de årliga taxeringar som genomförts med tillämpning av TF ger vid handen,

heter det i promemorian, att det skulle vara till fördel att i så stor

utsträckning som möjligt anpassa de processuella reglerna för den allmänna

fastighetstaxeringen efter motsvarande regler för inkomst- och förmögenhetstaxeringen.

Omredigering av författningstexten

Nuvarande uppställning och redigering av den allmänna fastighetstaxeringens

besvärsregler i TF skiljer sig avsevärt från vad som gäller för motsvarande

regler för inkomst- och förmögenhetstaxeringen, framhålls det vidare

i promemorian. De senare följer i berörda avseende det kronologiska

förloppet i besvärsprocessen. Detta synes systematiskt riktigare och överskådligare.

På grund därav föreslås i promemorian att efter TF:s avsnitt IV. Om fastighetstaxeringsnämndernas

verksamhet m. m., (147—157 §§), införs avsnitt

med följande rubriker: V. Om besvär över fastighetstaxeringsnämnds

beslut, (158 och 159 §§), VI. Om fastighetsprövningsnämndernas verksamhet,

(160—163 §§), VII. Om besvär över fastighetsprövningsnämnds beslut

och kammarrättens utslag, (164—166 §§), VIII. Om besvär i särskild ordning,

(167 §), IX. Övriga bestämmelser rörande besvär, (168 och 169 §§).

Till följd av det ökade antal rubriker som föreslås bör de två efterföljande

rubrikerna numreras om sålunda: X. Om straff, (170 och 171 §§),

XI. Gemensamma bestämmelser, (172 och 173 §§).

I samband med den ändrade rubriksättningen föreslås vissa delar av nuvarande

paragrafer flyttade till andra paragrafer. Vidare föreslås, att innehållet

i vissa paragrafer flyttas.

Remissyttrandena

Allmänt

Remissinstanserna tillstyrker målsättningen att genom en närmare anslutning

till motsvarande regler på inkomsttaxeringens område åstadkomma

ökad rättssäkerhet. Remissinstanserna har därför i allmänhet funnit promemorians

förslag till ändrade regler i fråga om besvär och rättelse av fastighetslängd

lämpligt och tillstyrker att förslaget läggs till grund för lagstiftning.

Det övervägande antalet remissinstanser har godtagit att man av prak
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

tiska skäl avstår från att redan nu göra en fullständig omläggning av besvärsreglerna

och begränsar sig till vissa särskilt önskvärda ändringar.

Riksskattenämnden finner det sålunda naturligt att reglerna om besvärsförfarandet

i görligaste mån anpassas efter motsvarande regler vid inkomsttaxeringen.

Nämnden delar uppfattningen att en sådan anpassning endast

delvis kan medhinnas till 1970 års allmänna fastighetstaxering och finner

inte anledning till erinran mot den i promemorian gj orda avvägningen.

Länsstyrelsen i Stockholms län uttalar att redan genom de nu föreslagna

väsentliga ändringarna den kontradiktoriska principen för processföring blir

lika väl tillgodosedd som vid den årliga taxeringen för inkomst och förmögenhet.

Lantbrukets skattedelegation vill starkt understryka angelägenheten av

att en ingående omprövning av besvärsreglerna vid allmän fastighetstaxering

verkställs inom sådan tid att de nya reglerna kan tillämpas vid 1975

års allmänna fastighetstaxering. Taxeringsvärdena har nämligen fått allt

större betydelse vid inkomsttaxeringen. Detta gäller dels för beskattningen

av en- och tvåfamilj svillor, dels — och kanske framför allt vid mera långsiktigt

perspektiv — för realisationsvinstbeskattningen av fastighet. Det är

i synnerhet i dessa sammanhang av vikt att besvärsreglerna har sådan utformning

att fastighetsägare inte behöver lida rättsförluster, anser delegationen.

De nu föreslagna delreformerna har också i första hand bl. a. tagit

sikte på att undanröja sådana oformligheter i gällande besvär sregler där

risken för rättsförluster varit särskilt stor. Delegationen anser att de framlagda

förslagen i huvudsak är väl underbyggda och utformade på ett för de

skattskyldiga positivt sätt.

Länsstyrelsen i Jönköpings län finner det vara fråga om ett provisorium,

vilket i och för sig kan beklagas. Länsstyrelsen kan dock ansluta sig till förslaget

att i brist på en fullständig systematisk genomgång av de processuella

reglerna redan nu reglera vissa av hithörande spörsmål.

Omredigering av författningstexten

Samtliga remissinstanser har anslutit sig till förslaget att omredigera författningstexten

i TF efter det kronologiska förloppet av processen.

Kammarrätten finner att omredigeringen gör bestämmelserna översiktligare.

Lantbruksstyrelsen anser omredigeringen ändamålsenlig. Lantmäteristyrelsen

uttalar att genom den föreslagna omredigeringen ett väsentligt

steg tagits i riktning mot anpassning efter motsvarande regler för inkomstoch

förmögenhetstaxeringen.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

21

Ägares besvärsrätl

Nuvarande ordning

Såsom part i överinstans i mål om allmän fastighetstaxering kan förekomma

ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet, vederbörande

kommun eller taxeringsintendent (163 § 1 inom. första stycket och 2 mom.,

164 § 1 och 2 mom. samt 167 § andra stycket TF).

Med vederbörande kommun avses därvid, i överensstämmelse med vad

som gäller vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen, eu kommun som utan

att själv inneha viss fastighet har ekonomiskt intresse av dess taxering.

Såsom företrädare för det allmänna intar taxeringsintendent givetvis

partsställning, då han för talan i mål om allmän fastighetstaxering (se t. ex."

besvärssakkunnigas slutbetänkande SOU 1964: 27 »Lag om förvaltningsförfarandet»

s. 187).

Promemorian

Frågan om vem som i egenskap av ägare eller likställd innehavare av

fastighet skall vara behörig part synes enligt promemorian i vissa fall ha

bedömts olika av såväl enskilda, fastighetstaxeringsnämnder som skattedomstolar.

Förutom att civilrättsliga tvister kan föranleda svårigheter att

avgöra vem som är ägare av en fastighet, har frågan om till vilken tidpunkt

ägandet skall hänföra sig gett anledning till missförstånd och oklarhet

vid fastighetstaxeringen.

Enligt regeringsrättens och kammarrättens praxis har besvär inte tagits

upp till prövning om klaganden inte varit ägare till den aktuella fastigheten

vid taxeringsårets ingång.

Kammarrättens uppfattning framgår bl. a. av ett remissyttrande över en

departementspromemoria med förslag till vissa ändringar i TF och taxeringskungörelsen

(1957: 513) (TK) inför 1970 års allmänna fastighetstaxering

(Stencil Fi 1969: 3). I yttrandet anför kammarrätten.

1 detta sammanhang vill kammarrätten framhålla att ytterligare ett

ganska vanligt missförstånd kan undvikas genom en mindre ändring i texten

på baksidan av den föreslagna blanketten för underrättelse om preliminärt

taxeringsvärde. För att undvika att såsom nu ofta är fallet besvär anfors

av person, som förvärvat fastighet efter taxeringstidpunkten, torde besvärshänvisningen

lämpligen ges lydelsen: »Den som den 1 januari 1970 är

ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet.» (Jfr även i detta avseende

utslag av RR den 11 februari 1959 ang. Disponent U. Behm och KR

den 12 februari 1968 ang. Kammarrättsfiskalen H. Kessler.)

Den praxis som rått i fråga om ägares besvärsrätt överensstämmer inte

med de regler som gäller på andra rättsområden, heter det vidare i prome
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj. ts proposition nr H7 år 1969

morian. Reglerna om parts talerätt refereras i nyssnämnda SOU 1964: 27

s. 186 och 187 bl. a. i huvudsak på följande sätt.

Part i rättegång rörande viss sak blir under förutsättning av saklegitimation

den som väcker talan. Ställning som part i ett rättegångsmål hänför

sig till alla de instanser, i vilka målet handläggs. Den uppkommer då målet

anhängiggörs i underrätt och består sedan till dess målet slutligt avgjorts.

Partskretsen kan inte utvidgas vid fullföljd i målet till högre instans. Däremot

kan egenskapen av kärande och svarande givetvis växla. Partssuccession

kan äga rum, t. ex. då part avlider och dödsboet efter denne inträder i

hans ställe. Ställning — i tillämpliga delar motsvarande partsställningen i

rättegång — uppkommer i förvaltningsförfarande! för den som saken rörer

(sakägare). Partskretsen bestäms i förvaltningsförfarandet inie såsom i rättegång

slutligt i första instans, utan den som saken rörer kan inträda som

part i besvärsinstans, oaktat han inte fört talan i tidigare instans. Partssuccession

äger rum i förvaltningsförfarandet på samma sätt som i rättegång.

Partssuccessorn inträder i partens rättigheter och skyldigheter. Har part anfört

besvär, må partssuccessorn t. ex. fullfölja partens talan, om denna ännu

inte avgjorts vid successionstillfället (se t. ex. RÅ 1957 K 955 där ny ägare

av fastighet övertog förre ägarens talan om byggnadslov).

På s. 516 och 517 i samma betänkande anförs bl. a. att liksom i rättegång

är i förvaltningsförfarandet regelmässigt den, som varit part i ett ärende,

berättigad att anföra besvär över beslutet i ärendet. Därutöver äger emellertid

även den, som kunnat vara part i nämnda ärende, föra besvärstalan.

Förutsättning för talerätt är i båda fallen liksom i rättegång i princip även

att beslutet länder klaganden till förfång. Vidare får besvärstalan i princip

inte avse annat eller mera än som varit föremål för prövning. Talerätt tillkommer

inte bara den vars privaträttsliga eller medborgerliga rättigheter

saken rör, utan även den, som har intresse i saken av annan natur, men

krävs regelmässigt alt intresset skall vara väsentligt och erkänt eller eljest

beaktat av den lagstiftning eller sedvanerätt om vars tillämpning fråga är.

(Den närmare avgränsningen av saklegitimation och besvärsrätt i förvaltningsförfarandet

redovisas av de sakkunniga genom en utförlig redogörelse

av rättspraxis i besvärsfrågor på s. 517—534.)

Det torde framstå såsom uppenbart, framhålls det i promemorian, att eu

person som förvärvar äganderätten till en fastighet efter den 1 januari det

år då allmän fastighetstaxering äger ram, kanske t. o. in. omedelbart efter

årsskiftet, har ett sådant intresse av den beslutade taxeringen, att detta enligt

de grunder som nyss refererats borde medföra talerätt och besvärsrätt

för honom. Plan skall betala garantibelopp för fastigheten för den del av

taxeringsåret varunder han äger fastigheten (47 § KL). Vidare påverkar, i

förekommande fall, taxeringen av fastigheten hans inkomst- resp. förmögenhet

sställning. Genom att den nye ägaren inte får anföra besvär i fråga

om taxeringsvärdets storlek kan han inte inverka på den skatt han skall erlägga

vare sig för taxeringsåret eller den därefter löpande perioden om normalt

fem år intill nästa allmänna fastighetstaxering (såvida inte omtaxe
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ris proposition nr 147 år 1969 23

ringsskäl enligt 12 § 2 inom. KL föreligger vilket dock mycket sällan är

fallet).

Det förhållandet att besvärsrätten i fastighetstaxeringsmål kommit att få

ett innehåll, som skiljer sig från besvärsrätten inom andra rättsområden,

kan möjligen ses som en följd av utvecklingen beträffande skattskyldigheten

för fastighet. Liksom varit fallet före ikraftträdandet av KL anknöts bestämmelsen

om skattskyldighet för fastighet i prop. 1927:102 till bevillningsförordningens

regler. Därvid föreslogs att skyldighet att erlägga fastighetsskatt

skulle åligga, där inte annorlunda stadgades, fastighetens ägare,

samt att skattskyldigheten skulie avse den ägare eller innehavare av fastigheten,

som för taxeringsåret författningsenligt skolat mantalsskrivas för

fastigheten. Departementschefen uttalade, att genom denna anknytning

vanns eu klar linje och att det ofta framställda kravet på enkelhet i skatteförfattningarna

i detta avseende kunde tillgodoses (s. 336).

14 § KL fick därefter följande utformning: »Skattskyldigheten skall bedömas

med hänsyn till förhållandena vid taxeringsårets ingång. Har fastighet

efter taxeringsårets ingång övergått till ny ägare eller innehavare, skall

denne anses såsom ägare eller innehavare av fastigheten vid taxeringsårets

ingång, därest han författningsenligt skolat för taxeringsåret mantalsskrivas

för fastigheten.» Denna lydelse av 14 § KL gällde ända till omkonstruktionen

av fastighetsbeskattningen år 1953.

Då sålunda skyldigheten att erlägga fastighetsskatt intill år 1953 helt varit

knuten till fastighetsinnehavaren vid taxeringsårets ingång, kan det synas

naturligt, sägs det vidare i promemorian, att även besvärsrätten vid fastighetstaxeringen

tillkommit den som varit ägare till fastigheten vid taxeringsårets

början. År 1953 slopades emellertid den särskilda kommunala fastighetsskatten

(SOU 1953: 8, prop. 1953: 186, SFS 1953: 105). I stället infördes

bl. a. reglerna i 47 § KL om garantibelopp för fastighet. De regler för fastighetsbeskattningen,

som härefter gäller, innebär att skattskyldigheten för fastighet

åvilar inte endast den som varit ägare till fastigheten vid beskattningsårets

ingång utan att skattskyldigheten jämkas på sätt beskrivs i anvisningarna

till 47 §. I exempel 2 i dessa anvisningar sägs: »Har i fall, då beskattningsår

sammanfaller med kalenderår, fastighet bytt ägare den 1 september

beskattningsåret, beräknas garantibeloppet för den tidigare ägaren till 8/12

och för den nye ägaren till 4/12 av det belopp, som motsvarar två och en

halv procent av fastighetens taxeringsvärde.»

Trots att skyldigheten att erlägga skatt för fastighet inte längre är knuten

enbart till förhållandena vid taxeringsårets ingång har dock, som nämnts,

inte inträffat någon ändring av rättspraxis beträffande besvärsrätten.

Nämnda förhållande kan enligt promemorian inte anses vara tillfredsställande.

Det föreslås därför att besvärsrätt skall föreligga — förutom för

den som var ägare av fastigheten vid taxeringsårets ingång — även för den

som därefter blivit ägare av samma fastighet. Motsvarande hör gälla även

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungi. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

för sådan innehavare som skall jämställas med ägare. Bestämmelse härom

bör införas i den föreslagna nya 158 § 1 mom. och 167 § 1 mom. TF.

Om ny ägare övertagit en fastighet under taxeringsåret men före utgången

av tiden för anförande av besvär till fastighetsprövningsnämnden

bör han enligt promemorian sålunda alltid ha rätt att anföra ordinära besvär

där. Fall kan med den nu föreslagna regeln uppkomma då flera ägare

besvärar sig beträffande samma fastighetstaxering. Detta bör i och för sig

inte medföra några svårigheter i processen. Har flera ägare anfört besvär

i första instans bestäms ramen för talan på samma sätt som då dels skattskyldig,

dels taxeringsintendent anfört besvär beträffande årlig taxering.

Har ny ägare övertagit eu fastighet efter det den ordinarie besvärstiden

gått ut, kan hans talan — om den tidigare ägaren inte anfört besvär —•

prövas endast i den mån han kan anses ha extraordinär besvärsrätt.

Om ägare anfört besvär inom rätt tid får ny ägare anses ha rätt att som

sakägare inträda i processen. Den nye ägaren får därvid föra processen

inom den ram som fastställts genom den tidigare ägarens yrkanden. Vill

den nye ägaren efter besvärstidens utgång framställa yrkanden som går utöver

de av tidigare ägare i rätt tid framställda yrkandena, bör han få sina

nya yrkanden prövade endast i den mån han därför kan anses ha särskild

besvärsrätt, heter det vidare i promemorian.

Den som förvärvat en fastighet före den ordinarie besvärstidens utgång

har med hänsyn till att han skall erlägga större del av garantibeloppet för

fastigheten än den föregående ägaren också större intresse av att bevaka

vilket taxeringsvärde som åsätts fastigheten och att eventuellt föra talan angående

taxeringsvärdet. Såväl den nye som den förre ägaren kan få del av

preliminärt och slutligt taxeringsvärde för fastigheten genom att ta del av

innehållet i utlagd fastighetslängd. Genom bestämmelse i TK bör härutöver

både den som vid taxeringsårets ingång var ägare och — där så är möjligt

före besvärstidens utgång — den som därefter visat sig blivit ny ägare av

den fastighet fastighetstaxeringsnämndens beslut avser få underrättelse om

nämndens preliminära resp. slutliga beslut. Anvisningar om underrättelseförfarandet

till följd av den nya bestämmelsen bör enligt promemorian meddelas

av riksskattenämnden.

Enligt promemorian bör för sammanhangets skull till nya 158 § 1 mom.

TF överflyttas vad som nu i 168 § första stycket sägs bl. a. om att besvärsrätt

liksom för ägare också tillkommer annan, för vilken garantibelopp

skall upptas såsom skattepliktig inkomst.

Remissyttrandena

Förslaget att besvärsrätt skall tillkomma även den som efter taxeringsårets

ingång blivit ägare av fastigheten har i princip tillstyrkts av samtliga

remissinstanser.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1969

Kammarrätten anser starka skäl tala för att även den, som efter taxeringsårets

ingång förvärvat fastighet, bör tillerkännas besvärsrätt. Det kan

dock förutses att detta kan medföra vissa komplikationer i taxeringsprocessen.

Dessa fall torde emellertid enligt kammarrättens uppfattning inte bli

så många att de kan innebära någon allvarligare olägenhet. Avgörande finner

kammarrätten vara hur riksskattenämnden kan lösa problemet med ett

underrättelseförfarande, så att ny ägare verkligen kommer i åtnjutande av

den föreslagna besvärsrätten. I regel brukar en köpare göra sig underrättad

om fastighetens taxeringsvärde vid köpet och torde i samband därmed även

bli ujiplyst om huruvida säljaren avser att anföra besvär över taxeringsvärdet.

I sådana fall har han alltså möjlighet att bevaka sin rätt. Svårigheter

uppstår tydligen framför allt när besvär över fastighetstaxeringsnämnds beslut

anföres av taxeringsintendent eller kommun. Då kan inträffa att det

inte är känt att fastigheten bytt ägare. Problemet kan enligt kammarrätten

möjligen lösas genom att riksskattenämnden föreskriver, att taxeringsintendent

i sina besvär eller i förklaring över kommuns besvär frågar den skattskyldige,

huruvida fastigheten efter taxeringsårets ingång övergått till ny

ägare. Det kan dock trots detta förekomma, att den nye ägaren inte får

kännedom om anförda besvär. Om den nye ägaren sedan den ordinarie

processen slutförts vänder sig til! myndighet med yrkande om rättelse, anser

kammarrätten att besluten bör undanröjas och den nye ägaren ges den

besvärsrätt som tillkommer honom som sakägare.

Riksskattenämnden, som tillstyrker den utvidgade besvärsrätten för ny

ägare, är medveten om, att den sålunda utvidgade besvärsrätten kan komma

att i den praktiska tillämpningen medföra vissa processtekniska svårigheter.

Detta sammanhänger bl. a. med taxeringsmyndigheternas i viss mån

begränsade möjligheter att få reda på när en fastighet bytt ägare. Dessa

svårigheter bör emellertid enligt riksskattenämnden inte överdrivas. Nämnden

framhåller att det i praktiken sällan torde förekomma att någon köper

en fastighet utan att dessförinnan ha tagit reda på vilket taxeringsvärde,

som vid tidpunkten för förvärvet gäller för fastigheten. Detta ligger i sakens

natur med hänsyn till den betydelse i ekonomiskt hänseende som fastighetens

taxeringsvärde får för den nye ägaren. Det kan därför antas att den,

som förvärvat en fastighet under det år fastighetstaxering skett, i regel

kommer att självmant ge sig tillkänna i den mån han finner anledning till

erinran mot det taxeringsvärde som åsatts av fastighetstaxeringsnämnden.

Samfundet för fastighetsvärdering finner förslaget innebära att, om en

fastighet byter ägare före maj månads utgång, den nye ägaren får rätt att

anföra besvär i ordinarie ordning. Byter fastigheten ägare efter maj månads

utgång, kan den nye ägaren inträda som sakägare om den förre fastighetsägaren

anfört besvär. Enligt samfundets mening är förslaget väl motiverat.

Länsstyrelsen i Jönköpings län, som i sak tillstyrker förslaget, är tveksam

om lagstiftning behövs. Länsstyrelsen framhåller att det i promemorian

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj. ts proposition nr H7 år 1969

åberopade utslaget i regeringsrätten avser 1952 års taxering och alltså förhållanden

före tillkomsten av bestämmelserna om garantibelopp i 47 § KL

varvid tidpunkten för äganderätten helt ändrat betydelse. En sådan ordning,

som att äganderätten till fastighet vid taxeringsårets ingång är avgörande

för rätten att besvära sig över åsatt fastighetstaxering, måste uppfattas som

stötande för ny ägare som förvärvat fastigheten efter nämnda tidpunkt men

innan besvärstiden utgått. Om de nuvarande reglerna verkligen har den innebörden

bör de enligt länsstyrelsens mening ändras. I motsatt fal! är ett

förtydligande på sin plats, anför länsstyrelsen.

Länsstyrelsen i Hallands län avstyrker den föreslagna lagstiftningen på

formella skäl och anför.

Som förut framhållits avser uttrycket »ägare och därmed likställd innehavare»

samtliga kategorier av skattskyldiga, vilka omnämnas i 47 § KL.

Uttrycket har vid tolkningen av 163 § TF i praxis erhållit den innebörden,

att besvär endast kan anföras av den som den 1 januari under taxeringsåret

ägt eller innehaft fastigheten. Kretsen av dem som kan anföra besvär

(»liksom för ägare etc--») utvidgas emellertid genom bestämmelsen i

168 § 1 st TF med viss arrendator och »annan för vilken garantibelopp för

fastigheten skall upptagas såsom skattepliktig inkomst». Besvärsrätten för

»annan etc» tillkom med 1956 års taxeringsförordning. Den saknades i

1928 års taxeringsförordning och behövdes inte heller på grund av den

dåvarande fastighetsskattens konstruktion. 1 förarbetena till 1956 års taxeringsförordning

har såvitt kunnat utrönas stadgandet inte kommenterats.

— Den tidigare slutsatsen att uttrycket »ägare och därmed likställd innehavare»

avser alla i 47 § KL upptagna skattskyldiga och att de därmed

har besvärsrätt enligt 163 § TF om de ägt eller innehaft fastigheten den

1 januari kan knappast bestridas. Om man hävdar att däri inte ingår de

skattskyldiga som utan att vara ägare (47 § KL a—c) ändå skattar för

garantibelopp t. ex. tomträttsinnehavare faller detta på sin egen orimlighet

eftersom dessa då inte skulle ha haft besvärsrätt enligt 1928 års taxeringsförordning,

vilken endast upptog besvärsregler, motsvarande dem i

163 § upptagna. I 47 § KL upptas alla som har att erlägga skatt för garantibelopp.

Med detta för ögonen frågar man sig: Vilken självständig mening

kan bestämmelsen om besvärsrätt för »annan etc» då ha? Svaret kan knappast

bli mer än ett, nämligen att den medför besvärsrätt för sådana ägare

eller innehavare som inte haft fastigheten den 1 januari. Resultatet av detta

resonemang blir att den besvärsrätt, som promemorieförfattarna nu söker

införa, redan finns. — Frågan blir då, hur är egentligen praxis på området?

Kammarrättens utslag beträffande kammarrättsfiskalen Kessler synes vara

av mindre betydelse eftersom kammarrätten inte är slutinstans i processuella

frågor. Målet avsåg särskild fastighetstaxering. Av utslaget synes kunna

framläsas att innehållet i 183 § 1 st taxeringsförordningen, vilken bestämmelse

vid särskild fastighetstaxering motsvarar 168 § 1 st TF, överhuvud ej

varit på tal. — Det i promemorian åberopade rättsfallet 11.2.1959 (U. Behm)

säger i detta stycke ingenting, eftersom det avsåg 1952 års taxering och således

tillämpning av 1928 års taxeringsförordning, i vilken besvärsrätten för

»annan» eller motsvarande saknades. Länsstyrelsen har inte kunnat finna

några senare rättsfall. Oavsett vad kammarrätten och promemorieförfattarna

anför måste länsstyrelsen därför i brist på vägledande rättsfall anta att

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kung!. Maj:ts proposition nr IM år 1969

besvärsrätt föreligger för den som efter taxeringsårets ingång förvärvat fastighet.

Förslaget i denna del avstyrkes därför. — Anses det trots allt nödvändigt

att poängtera att förvärv av fastighet efter den 1 januari medför besvärsrätt,

kan detta ske genom att den nuvarande formuleringen ändras på följande

sätt:---»tillkommer jämväl annan, för vilken på grund av förvärv

av fastighet under taxeringsåret eller eljest garantibelopp för fastigheten

—---».

Uttalandet att ny ägare såsom intervenient i skatteprocessen måste hålla

sig inom den ram som angetts av den tidigare ägaren finner Sveriges fastighetsägareförbund

inte klar. Regeln får väl anses innebära att den nye ägaren

inte kan yrka ett högre värde än tidigare, men däremot nedsätta ett

yrkande, vilket ju alltid kan ske i en process. Man borde enligt förbundets

mening emellertid också kunna åberopa nya omständigheter utan att detta

skall anses innebära någon ändring av talan. Vad man därvid närmast har

att hålla sig till synes vara 13 kap. 3 § rättegångsbalken.

Även länsstyrelsen i Skaraborgs län diskuterar ramen för processen. Utvidgningen

av besvärsrätten till ny ägare kan skapa problem för det fall att

både den gamle och den nye ägaren anför besvär med yrkanden om höjning

av det av fastighetstaxeringsnämnden åsatta värdet och yrkandena i besvären

har olika innehåll. Detta åskådliggör länsstyrelsen med följande exempel.

En fastighet har av fastighetstaxeringsnämnd åsatts taxeringsvärde av

100 000 kr. Den gamle ägaren, dvs. den person som vid taxeringsårets ingång

ägde fastigheten, yrkar i besvär, som inkommit inom den ordinarie besvärstiden,

att värdet skall höjas till 150 000 kr. Före besvärstidens utgång säljs

fastigheten och den nye ägaren yrkar, också i rättidigt inkomna besvär, att

det av taxeringsnämnden åsatta värdet skall höjas till 130 000 kr. Taxeringsintendenten

biträder sistnämnda yrkande. Vid sin prövning av målet finner

fastighetsprövningsnämnden att värdet rätteligen skall bestämmas till

140 000 kr. Fråga uppstår nu om fastighetsprövningsnämnden kan åsätta

detta värde med hänsyn till bestämmelserna i den föreslagna nya 161 § TF

jämförd med 86 § TF.

Uttalandet i promemorian (s. 32), att ny ägare får föra processen inom

den ram »som fastställts genom den tidigare ägarens yrkanden», anser länsstyrelsen

inte innebära annat än att den nye ägaren inte kan få bifall till

ett yrkande om högre taxeringsvärde än vad den gamle ägaren yrkat eller

150 000 kr., men däremot kan det knappast med en strikt tolkning av bestämmelserna

i 86 § TF ge fastighetsprövningsnämnden rätt att för den nye

ägarens del gå utöver vad han i sina besvär yrkat (och vad taxeringsintendenten

biträtt) eller 130 000 kr. För den gamle ägarens del kan däremot

något formellt hinder för att höja taxeringsvärdet till 140 000 kr. inte föreligga.

Enligt länsstyrelsens mening måste det betecknas som otillfredsställande

och ur praktiska synpunkter mycket olyckligt om en sådan strikt tolkning

av bestämmelserna som den nu anförda skulle kunna ge skilda resultat

för den gamle och den nye ägaren. En komplettering erfordras därför av

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr IM år 1969

bestämmelserna i den föreslagna 161 § TF, vari hänvisning sker bland annat

till bestämmelserna i 86 § samma förordning. Kompletteringen bör enligt

länsstyrelsens mening ha den innebörden att om såväl tidigare som nuvarande

ägare av fastighet anfört besvär mot fastighetstaxeringsnämnds beslut,

fastighetsprövningsnämnden vid prövning av dessa besvär icke må bestämma

taxeringsvärde till högre men väl till lägre belopp än det lägsta

belopp någondera av dessa parter yrkat.

I samband med frågan om ägares besvärsrätt har frågan om besvärsrätten

för kommun väckts av en remissinstans. Länsstyrelsen i Skaraborgs län

föreslår slopande av denna besvärsrätt. Länsstyrelsen påpekar att en kommun

utan att själv inneha viss fastighet likväl anses ha ett så stort ekonomiskt

intresse av dennas taxering att kommunen äger rätt att hos fastiglietsprövningsnämnd

föra talan om ändring i fastigheten åsatt taxeringsvärde.

Bestämmelsen är en reminiscens från den tid fastighetsskatten var en

objektskatt och hade större betydelse för den kommunala ekonomin än vad

nu i allmänhet är förhållandet. Självfallet skall en kommun äga rätt föra

talan mot fastighetstaxeringsnämnds beslut rörande taxeringsvärde på fastigheter,

för vilka kommun är ägare. Däremot kan man enligt länsstyrelsens

mening starkt ifrågasätta nödvändigheten av kommunens allmänna befogenhet

att anföra besvär över andra fastigheter åsatta taxeringsvärden.

Såsom nyss anförts är fastighetsskatten inte längre eu objektskatt utan ingår

som ett led i den kommunala inkomstbeskattningen. Är fastighetsskatten

inte vad man kallar effektiv, dvs. garantibeloppet för fastigheten motsvaras

av ett lika stort s. k. procentavdrag för fastigheten enligt 45 § KL,

inverkar fastighetens värde inte på något sätt på den kommunala ekonomin.

Är fastighetsskatten däremot effektiv — vilket i regel torde vara förhållandet

beträffande s. k. en- och tvåfamilj sfastigheter av annan fastighets karaktär

— är fastighetsskattens inverkan på den kommunala ekonomin i allmänhet

ringa med hänsyn framför allt till den fortgående stegringen i inkomstskatteunderlaget.

Ett bibehållande av den kommunala besvärsrätten

i detta hänseende ter sig därför för länsstyrelsen skäiigen meningslöst och

komplicerar dessutom lagstiftningen bland annat genom särskilda regler för

besvärstid för kommun. Enligt länsstyrelsens mening bör det övervägas att

nu slopa denna besvärsrätt och kanalisera all det allmännas besvärsrätt till

förste taxeringsintendenten. Eventuellt kan ett slopande av kommunens allmänna

besvärsrätt kombineras med en föreskrift av innebörd att förste

taxeringsintendent skall ha skyldighet att om kommun så begär beträffande

viss fastighet, till vilken kommun ej är ägare eller därmed likställd innehavare,

föra talan i fråga om denna fastighet åsatt taxeringsvärde såvitt inte

särskilda skäl talar däremot.

Frågan om underrättelse till ny ägare rörande fastighetstaxeringsnämnds

beslut är en fråga som väckt stort intresse vid remissbehandlingen.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr U7 år 1969 29

Den närmare utformningen av underrättelseförfarandet har därvid blivit

föremål för delade meningar. Flertalet remissinstanser har dock tillstyrkt

förslaget i promemorian. Det bör här erinras om att underrättelseförfarandet

även behandlas i ett senare avsnitt under rubriken »Vissa tidsfrister

m. m.».

Avsikten med de föreslagna bestämmelserna i 76 a § TK anser fastighetstaxering

skommittéerna vara att slutlig underrättelse alltid bör tillställas ny

agare, som inte erhållit preliminär underrättelse — oavsett om erinringar

avgivits eller ej. Detta framgår emellertid inte klart av den föreslagna författningstexten,

anser kommittéerna.

Länsstyrelsen i Stockholms län, som i princip ansluter sig till förslaget

om nya regler för underrättelseförfarandet, finner det dock i viss mån tveksamt

huruvida och i vilken utsträckning reglerna om preliminär underrättelse

till även den nye fastighetsägaren i praktiken skall kunna tillämpas

av samtliga lokala skattemyndigheter. En underhandskontakt med ett antal

fögderichefer inom Stockholms län har visat, att dessa av arbetstekniska

skäl inte anser sig kunna säkert räkna med, att det skall bli möjligt att genomgående

ta fram uppgifter om namn och adress på dem, som efter taxeringsårets

ingång blivit ägare eller därmed likställd innehavare av de fastigheter

besluten avser, inom sådan tid att preliminära underrättelser kan hinna

utsandas. Det kan med hänsyn härtill enligt länsstyrelsen ifrågasättas,

om inte bestämmelsen om preliminär underrättelse till den nye fastighetsägaren

av praktiska skäl bör utgå. Ur de olika synpunkter (framför allt

partsintresset) som redovisats i promemorian synes det dock länsstyrelsen

mindre tillfredsställande om ny fastighetsägare över huvud taget inte kan

påräkna underrättelse om fastighetstaxeringsnämndens beslut i andra fall

än som avses i 154 § 1 mom. TF, nämligen i de fall, då erinringar mot preliminärt

åsatt taxeringsvärde avgetts av förutvarande ägaren eller då fastighetstaxeringsnämnd

utan att erinringar avgetts beslutat åsätta annat värde

än som preliminärt bestämts eller eljest frångått det preliminära beslutet. I

ett mycket betydande antal fall skulle vid en sådan begränsning av underrätteiseförfarändet

gentemot ny fastighetsägare denne inte erhålla något

skiiftligt besked om åsatt taxeringsvärde. Länsstyrelsen noterar vidare, att

utredningen synbarligen varit medveten om denna problematik, eftersom

den i förslaget till en ny paragraf 76 a i TK angivit att preliminär underrättelse,

»där så är möjligt», skall av lokal skattemyndighet sändas även

till den, vilken efter taxeringsårets ingång visar sig ha blivit ägare eller därmed

likställd innehavare av den fastighet beslutet avser. Länsstyrelsen förmodar

att det även finns anledning räkna med en viss aktivitet från den

nye fastighetsägarens sida för att få del av fastighetstaxeringsnämndens preliminära

beslut i de fall, då lokal skattemyndighet inte utsänt preliminär

underrättelse till den nye ägaren på grund av bristande kännedom om denne.

Länsstyrelsen anser sålunda att övervägande skäl talar för att reglerna

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1969

om underrättelseförfarandet bör innefatta även preliminär underrättelse —

i den mån så är möjligt ■— till den, som blivit ägare eller därmed jämställd

innehavare av fastighet efter taxeringsårets ingång. Länsstyrelsen vill emellertid

särskilt understryka, att några mer långtgående krav inte torde kunna

ställas på de lokala skattemyndigheternas arbetsinsats med avseende på utrönandet

av nytillkomna fastighetsägare efter taxeringsårets ingång, med

hänsyn till dessa myndigheters arbetssituation under den tid då de preliminära

underrättelserna skall utsändas.

Lantbruksstyrelsen finner förslaget innebära att nya ägare i högre grad

än gamla blir nödsakade att ta del av den under tre veckor i maj utlagda

fastighetslängden. Styrelsen vill dock inte invända mot förslagen utan förutsätter

att nya ägare på lämpligt sätt via press och radio upplyses om sina

rättigheter och hur dessa säkrast skall tillvaratas.

En begränsning i den föreslagna underrättelseskyldigheten föreslås av

länsstyrelserna i Östergötlands, Kalmar och Hallands län samt Föreningen

Sveriges fögderichefer.

Länsstyrelsen i Östergötlands län föreslår att det skall ankomma på den,

som efter taxeringsårets ingång blivit ny ägare eller innehavare, att själv

begära uppgift om åsatt taxeringsvärde. En undersökning av vilka som efter

taxeringsårets ingång blivit ägare eller därmed likställda innehavare av fastighet

kan nämligen befaras komma att medföra en avsevärd arbetsbelastning

för de lokala skattemyndigheterna.

Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller att det från den lokala skattemyndigheten

i Kalmar fögderi har framförts betänkligheter mot de lokala skattemyndigheternas

möjlighet att utskicka underrättelser om åsatta taxeringsvärden

i de fall då ny ägare tillkommit efter taxeringsårets ingång. Sådan

underrättelseplikt borde föreligga endast då den nye ägaren så begär hos

lokal skattemyndighet.

Föreningen Sveriges fögderichefer finner innebörden av bestämmelserna

om underrättelse oklar. Föreningen vill tolka regeln så, att ny ägare efter

hänvändelse till lokal skattemyndighet skall tillställas avskrift av tidigare

utsänd underrättelse. Mot ett sådant förfarande finns inte något att erinra.

Skulle däremot bestämmelsen anses innebära att lokal skattemyndighet med

ledning av inkomna avskrifter av lagfarter och andra handlingar (t. ex.

jämkningsansökningar) skall efterforska nya ägare och deras adresser för

att till dem utsända manuellt framställda underrättelser, måste föreningen

bestämt avstyrka författningsförsiaget. Detta skulle nämligen medföra sådana

konsekvenser ur arbetssynpunkt, att lokal skattemyndighet med nuvarande

knappa personaltilldelning inte skulle kunna bemästra den nya arbetsuppgiften

på ett tillfredsställande sätt. Det bör härvid observeras, att

myndigheten under den tid som avses har sin högsta arbetsbelastning på

grund av arbetet med den årliga taxeringen. Härtill kommer att bestämmel
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj. ts proposition nr 1A7 år 1969

sen, om den ges en sådan räckvidd, skulle medföra en viss diskriminering av

nytillträdande fastighetsägare på landet, vilka även om lagfart söks inom den

i lagfart sförordningen stipulerade halvårsgränsen, kanske i flertalet fall inte

skulle nås av underrättelse innan besvärstidens utgång. Även för nytillträdande

fastighetsägare i stad, där tremånadersgräns gäller, skulle föreslaget

underrättelseförfarande bli otillräckligt. Med samma styrka kan även den invändningen

göras att, i fråga om byggnad på annans mark, ny ägare endast

efter särskild anmälan till lokal skattemyndighet skulle kunna erhålla sådan

underrättelse. Föreningen vill därför bestämt förorda att bestämmelserna

i 76 a § TK ges en sådan utformning, att därav klart framgår att underrättelse

till ny ägare skall utsändas endast i de fall denne har gjort framställning

därom hos lokal skattemyndighet. Liknande synpunkter anför

länsstyrelsen i Hallands län.

Underrättelse till den nye ägaren om såväl preliminärt som slutligt beslut

förordar Sveriges fastighetsägareförbund som en följd av den ökade besvärsrätten.

Däremot godtar förbundet att man på grund av de praktiska svårigheterna

avstår från att utsända slutliga rekommenderade underrättelser

till samtliga skattskyldiga.

Beträffande innehållet i de anvisningar om det nya underrättelseförfarandet,

som det enligt promemorian bör ankomma på riksskattenämnden

att utfärda, uttalar riksskattenämnden redan nu, att det synes lämpligt

att i anvisningarna intas föreskrift om att taxeringsiniendenterna i sina

besvär och yttranden bör erinra motparten om att i förekommande fall

upplysning bör lämnas om ny ägares namn och adress. Samma förslag framförs

av länsstyrelsen i Malmöhus län.

Besvär av taxeringsintendent, dennes granskningsskyldighet m. m.

Formen för taxeringsintendents överklagande

Nuvarande ordning

Förste taxeringsintendentens allmänna åligganden vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen

regleras i 17 § TF. Enligt denna skall taxeringsintendenten

bevaka det allmännas rätt i taxeringsfrågor samt verka för att taxeringarna

blir likformiga och rättvisa. Han skall därvid i erforderlig omfattning

granska verkställda taxeringar och särskilt uppmärksamma ojämnheter

mellan taxeringar i olika taxeringsdistrikt. För utredning i taxeringsfrågor

som kräver särskild sakkunskap kan taxeringsintendenten anlita sakkunnig.

Vidare kan taxeringsintendenten kalla ordförande eller annan ledamot

i taxeringsnämnd för att få upplysningar. Motsvarande regler gäller för

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

den allmänna fastighetstaxeringen genom hänvisning i 172 § till 17 §. Vidare

anges i 147 § andra stycket att förste taxeringsintendenten har att

övervaka fastighetstaxeringsnämndernas och fastighetstaxeringsombudens

arbete samt att vid behov lämna råd, upplysningar och annat bistånd.

Vid den allmänna fastighetstaxeringen äger taxeringsintendent genom

framställning om åtgärder, som erfordras för åstadkommande av en med

skatteförfattningarna överensstämmande, jämn och likformig fastighetstaxering,

yrka ändring i fastighetstaxeringsnämnds beslut (158 § första

stycket och 163 § 2 mom.).

Promemorian

I promemorian erinras om att 1955 års taxeringssakkunniga ansåg (SOU

1955:51 s. 222) att taxeringsintendent borde kunna överklaga fastighetstaxeringsnämnds

beslut på ett mera formlöst sätt än andra parter vid den

allmänna fastighetstaxeringen. Han borde liksom tidigare kunna ta initiativ

till ändring genom formlös framställning, vilken i förekommande fall

borde kunna avse flera fastigheter eller grupper av fastigheter samtidigt.

Skälet till de sakkunnigas ställningstagande torde ha varit att taxeringsintendenten

i vissa fall vid den allmänna fastighetstaxeringen kan nödgas

att på eu och samma grund yrka ändring för ett stort antal fastigheter. Av

uppgifter inhämtade från länsstyrelserna framgår emellertid, heter det vidare

i promemorian, att mängdframställningar i sakfrågor endast förekom

i tre fall i samband med 1965 års allmänna fastighetstaxering. Även för sådana

framställningar gäller dock att yrkandena — även om de har samma

grund •—■ måste individualiseras och anges för varje fastighet.

Det har enligt promemorian förekommit att taxeringsintendent fått göra

mängdframställningar hos fastighetsprövningsnämnden om ändringar av

formell karaktär. Vid den senaste allmänna fastighetstaxeringen inkom ett

mycket stort antal dylika yrkanden beträffande längdföringsfel som avsåg

fastigheter på ofri grund. I promemorian hänvisas till en närmare specifikation

av besvär som anförts till 1965 års fastighetstaxering upptagen i tablåform.

Specifikationen torde få bifogas statsrådsprotokollet i detta ärende

som bilaga 1.

Enligt promemorian synes skäl inte föreligga för att taxeringsintendenten

i fortsättningen skall ha särskild ställning jämfört med andra besvärsparter.

Han måste individualisera sina yrkanden för varje taxering han vill

överklaga och hans skriftliga framställning måste ha sådan form att den

utgör underlag för meningsfylld kommunikation.

Av praktiska skäl bör, framhålls det vidare i promemorian, taxeringsintendent

givetvis även hädanefter få disponera längre tid för överklagande

av fastighetsnämnds beslut än andra parter. Om han finner nödvändigt

att inkomma med besvär på samma grund för ett stort antal fastigheter,

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr ik7 år 1969 33

bör han kunna ange sina yrkanden och grunderna för dessa i förenklad,

skriftlig form. Mängdbesvär bör han kunna delge berörda fastighetsägare

exempelvis i form av kopior av en och samma besvärsskrift.

Taxeringsintendent sägs i enlighet med här återgivna synpunkter i likhet

med andra besvärsparter böra överklaga fastighetstaxeringsnämnds beslut

genom besvär och inte som nu genom framställning. Därför föreslås i

promemorian att vad som sägs i 131 § 2 mom. andra stycket, 158 § första

stycket, ltil § och 162 § första stycket, 163 § 2 mom. och 164 § 2 mom. TF

om taxeringsintendents rätt att göra framställning till fastighetsprövningsnämnd

utgår och ersätts i förslagets 131 § 2 mom., 158 § 1, 2 och 3 inom.,

160 § och 164 § 2 mom. med rätt att anföra besvär.

Remissyttrandena

Samtliga remissinstanser har tillstyrkt att taxeringsintendents rätt till

särskild framställning ersätts med en vanlig besvärsrätt.

Kammarrätten anser det tillfredsställande att taxeringsintendenten i fortsättningen

måste framställa sina yrkanden individualiserade. Då fråga är

om en mängd likartade besvär bör besvärsskrifterna dock kunna göras

summariska.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län erinrar om att intendenten enligt

promemorian måste individualisera sina yrkanden för varje taxering och

att hans skriftliga framställning måste ha sådan form att den utgör underlag

för meningsfylld kommunikation. Härmed torde enligt länsstyrelsen

avses, att intendenten inte skall äga anföra reservationsbesvär eller att reservationsbesvären

i vart fall skall ha slutligt utvecklats senast vid utgången

av intendentens besvärstid. Detta framgår dock inte av ordalagen i den

föreslagna författningstexten, anser länsstyrelsen.

Granskningsskyldigheten

Nuvarande ordning

Sedan fastighetslängderna med tillhörande handlingar kommit in till

länsstyrelsen skall längderna och fastighetstaxeringsnämndernas protokoll

granskas, varpå taxeringsintendenten gör framställningar hos fastighetsprövningsnämnden

med yrkande om erforderliga ändringar (158 § första

stycket TF''). Där så anses erforderligt äger länsstyrelsen kalla ordförande

eller ledamot i fastighetstaxeringsnämnd eller andra i fastighetsvärdering

kunniga och erfarna personer att under granskningsarbetet infinna sig för

meddelande av upplysningar (158 § andra stycket). Enligt 172 § 1) jämförd

med 17 § tredje stycket äger taxeringsintendent när så finns erforderligt

kalla ordförande eller annan ledamot av fastighetstaxeringsnämnd för att

av denne erhålla upplysningar.

3 Bihang till riksdagens protokoll 1 samt. Nr 147

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

Promemorian

Reglerna i nuvarande 158 § första stycket TF om granskning av de taxeringar

som åsatts av fastighetstaxeringsnämnderna kvarstår från den period,

då fastighetsprövningsnämnden alltjämt var en taxerande myndighet

och inte en dömande instans, som den nu är, framhålls det i promemorian.

Enligt denna paragraf skall sålunda granskningen av taxeringarna till viss

del ankomma på länsstyrelsen. Skillnaden mellan fastighetsprövningsnämnden

som taxerande instans och länsstyrelsen som granskande myndighet

torde vid tiden för bestämmelsens tillkomst inte ha varit stor.

I den utredning taxeringsintendent har att förebringa såsom part får han

således vid den allmänna fastighetstaxeringen hjälp med granskningsarbetet

av länsstyrelsen i motsats till vad fallet är vid den årliga taxeringen.

Det synes enligt promemorian inte lämpligt att länsstyrelsen, där landskamreraren

både är chef för taxeringssektionen och ordförande i fastighetsprövningsnämnden,

bistår taxeringsintendenten i det granskningsarbete som

denne i egenskap av part hos fastighetsprövningsnämnden har att utföra.

Vad som är föreskrivet om länsstyrelsens medverkan bör därför utgå.

Såsom nämnts har länsstyrelsen enligt gällande författning rätt att där

så anses erforderligt kalla ordförande eller ledamot i fastighetstaxeringsnämnd

i länet eller andra i fastighetsvärdering kunniga och erfarna personer

alt under granskningsarbetet infinna sig för meddelande av upplysningar

(158 § andra stycket TF). Med hänsyn till vad nyss sagts om att

det inte kan anses lämpligt att länsstyrelsen bistår taxeringsintendent i

hans granskningsarbete föreslås att bestämmelsen slopas.

Enligt 172 § 1) jämförd med 17 § TF föreligger, såsom också nämnts i

det föregående, möjlighet för taxeringsintendent att inkalla ordförande och

annan ledamot i fastighetstaxeringsnämnd för att erhålla upplysningar under

taxeringsarbetet. Enligt promemorian kan han emellertid ha behov av

att under taxeringsarbetet liksom annars under sitt arbete med den allmänna

fastighetstaxeringen få upplysningar även av andra i fastighetsvärdering

kunniga och erfarna personer. Den betydelsefulla ställning fastighetstaxeringsombuden

intar vid värdesättningen av fastigheterna i fastighetstaxeringsnämnderna

motiverar att han bör kunna inkalla även ombud

för upplysningar. Föreskrift härom bör enligt promemorian införas i 147 §,

dit nyssnämnda bestämmelse i 172 § 1) sägs böra flyttas.

Det erinras i sammanhanget om vad bevillningsutskottet anförde i samband

med att riksdagen antog den åsyftade föreskriften för den årliga taxeringen

i 17 § TF (BeU 1956: 56 s. 105). Utskottet uttalade.

Beträffande den föreslagna rätten för taxeringsintendent att kalla ordförande

eller ledamot i taxeringsnämnd att infinna sig för att meddela upplysningar

vill utskottet understryka angelägenheten av att denna möjlighet

begagnas med urskillning, inte minst för att statsverket inte skall åsamkas

onödiga kostnader. Del normala förfaringssättet bör vara att vederbörande

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

anlitar brev eller telefon. Utskottet vill framhålla att avsikten med bestämmelsen

inte är att ställa taxeringsnämndens ledamöter i något lydnadsförhållande

till taxeringsintendenten.

I 158 § första stycket TF finns angivet vilka handlingar som bör omfattas

av taxeringsintendents och — hittills — länsstyrelses granskningsskyldighet.

Emellertid finns utöver de omnämnda handlingarna ett flertal andra

som av naturliga skäl bör granskas av taxeringsintendent, såsom kontrolllängder,

markvärdekartor, fastighetstaxeringsavier in. in. Det synes enligt

promemorian därför inte föreligga skäl att särskilt utpeka de nu i 158 § angivna

handlingarna (fastighetslängder och protokoll) såsom föremål för

granskning. Bestämmelsen bör alltså utgå.

Remissyttrandena

Vad i dessa hänseenden föreslagits i promemorian har inte föranlett några

erinringar från remissinstansernas sida.

För den lagtekniska utformningen vill länsstyrelsen i Skaraborgs län dock

sätta vissa frågetecken. Beträffande den årliga taxeringen finns de grundläggande

bestämmelserna om förste taxeringsintendentens uppgifter och befogenheter

i 17 § TF, intagen under andra avdelningen, kapitel I. »Om taxeringsorganisationen».

1 fråga om allmän fastighetstaxering finns i tredje avdelningen

av samma förordning kapitel VIII. »Gemensamma bestämmelser»

172 § en hänvisning till 17 §. I promemorian föreslås nu att hänvisningen till

17 § skall flyttas från 172 § till 147 § som ingår i tredje avdelningens kapitel

IV. »Om fastighetstaxeringsnämndernas verksamhet m. in.» och kompletteras

med föreskrifter om rätt för förste taxeringsintendent att inkalla fastighetstaxeringsombud

och andra i fastighetsvärdering kunniga och erfarna

personer för att erhålla upplysningar. Mot sistnämnda komplettering har

länsstyrelsen i och för sig intet att erinra. Med hänsyn till de allmänna befogenheter

den föreslagna hänvisningen jämte därtill hörande komplettering

ger åt förste taxeringsintendenten inte endast under tiden för fastighetstaxeringsnämndernas

verksamhet utan även under tiden därefter anser länsstyrelsen

det olämpligt att dessa bestämmelser införs i 147 §. I stället bör

enligt länsstyrelsen, för att uppnå likformighet med reglerna vid den årliga

taxeringen, under tredje avdelningens kapitel I. »Om taxeringsorganisationen»

intagas en ny paragraf, benämnd 135 b §, med i huvudsak samma innehåll

som 17 § och med den komplettering som erfordras för den allmänna

fastighetstaxeringen. Skulle detta inte anses lämpligt bör hänvisningen till

17 § enligt länsstyrelsens mening stå kvar i 172 §, eventuellt med eu komplettering

att vad som i 17 § är stadgat om rätt för förste taxeringsintendent att

kalla ordförande eller annan ledamot av taxeringsnämnd vid allmän fastighetstaxering

bör gälla fastighetstaxeringsombud samt ordförande eller annan

ledamot av fastighetstaxeringsnämnd i prövningsdistriktet.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1969

Vissa tidsfrister in. in.

Nuvarande ordning

Enligt 152 § andra stycket TF skall fastighetstaxeringsnämndens preliminära

beslut om taxeringsvärden föreligga färdigt senast den 25 januari under

taxeringsåret. Ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet skall

av lokal skattemyndighet senast den 15 februari under taxeringsåret underrättas

om den taxering och de delvärden för fastigheten som preliminärt bestämts.

1 underrättelsen skall upplysas bl. a. att ägaren senast den 10 mars

äger till fastighetstaxeringsnämndens ordförande avge skriftliga erinringar

över det preliminära beslutet (152 § tredje stycket).

Ifyllda underrättelseblanketter och stomme till fastighetslängd framställs

datamässigt av länsstyrelsen, som skall till lokal skattemyndighet överlämna

blanketterna senast den 10 februari (68 § andra stycket TK) och stommen

senast den 20 februari (73 § tredje stycket). Stomme till fastighetslängd

skall under tio dagar före den 10 mars viss angiven tid på dagen hållas tillgänglig

på lämplig expedition inom kommunen. Kungörelse om utläggningen

av stommen skall utfärdas av lokal skattemyndighet efter samråd med ordförande

i fastighetstaxeringsnämnd senast den 15 februari (152 § fjärde

stycket TF).

Fastighetstaxeringsnämndens arbete skall vara avslutat senast den 25

mars (152 § första stycket TF). Har ägare avgett erinringar eller har fastighetstaxeringsnämnden,

utan alt erinringar avgetts, beslutat åsätta fastighet

annat taxeringsvärde än som preliminärt bestämts eller eljest frångått det

preliminära beslutet, skall fastighetstaxeringsnämndens ordförande underrätta

ägaren om den taxering och de delvärden, som fastighetstaxeringsnämnden

slutligt bestämt (154 § 1 mom.).

Fastighetslängden skall i huvudskrift eller bestyrkt avskrift under minst

14 dagar före den 15 maj under taxeringsåret offentligen framläggas inom

kommunen på tid och plats som länsstyrelsen kungör (154 § 3 mom. TF och

76 § 2 mom. tredje stycket TK).

Besvär över fastighetstaxeringsnämnds beslut skall inges eller insändas

till prövningsnämndens kansli och skall såvitt gäller besvär som anförts av

ägare och kommun vara inkomna senast den 15 maj under taxeringsåret

(163 § 1 mom. TF). Någon sista dag har inte stadgats för taxeringsintendents

framställning till fastighetsprövningsnämnd med yrkande om ändring

i fastighetstaxeringsnämnds beslut (jfr 163 § 2 mom.).

Fastighetsprövningsnämnds arbete skall vara avslutat senast den 31 oktober

under taxeringsåret (160 § 1 mom. TF).

Enligt 69 § 4 mom. andra stycket TF skall underrättelse om avvikelse från

självdeklaration vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen tillställas den

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts proposition nr t''i7 år 1969

skattskyldige i rekommenderat brev eller, om underrättelsen därvid ej når

den skattskyldige, genom delgivning genom posten (av polisen om delgivning

genom posten ej lyckas). Sådan underrättelse skall vara utsänd av taxeringsnämnd

före utgången av juni månad under taxeringsåret (jfr 71 § första

stycket). Besvär över taxeringsnämnds beslut skall ha anförts av enskild

senast den 15 augusti och av kommun senast före utgången av september

månad under taxeringsåret. Taxeringsintendentens besvärstid utgår inte

förrän vid utgången av april året efter taxeringsåret (76 §). Har skattskyldig

inte senast den 15 juli under taxeringsåret erhållit underrättelse om avvikelse

från självdeklaration får han anföra extraordinära besvär, varvid

besvärstiden i normalfallet utgår vid utgången av året efter taxeringsåret

(99 §).

Promemorian

Underrättelse om slutlig taxering

Departementschefen uttalade i prop. 1956: 150 (s. 350) att underrättelser

om slutliga beslut vid fastighetstaxeringen inte var avsedda att innebära annat

än eu serviceåtgärd från myndigheternas sida. I prop. 1969:96 (s. 27)

har understrukits att detta uttalande inte får tolkas så att ordföranden skulle

sakna skyldighet att utsända sådana underrättelser utan att uttalandet

avsåg underrättelsernas betydelse för fastighetsägarnas besvärsrätt. Utebliven

underrättelse, förklarade departementschefen i sistnämnda proposition,

medför nämligen inte alt ägaren får extraordinär besvärsrätt, eftersom delgivning

av det slutliga beslutet sker genom offentlig utläggning av fastighetslängden.

Det är alltså fastighetslängdens utläggning under 14 dagar före den 15 maj

som är utgångspunkt för den tid under vilken besvär kan anföras till fastighetsprövningsnämnden.

Eftersom tiden för besvär till fastighetsprövningsnämnden

för enskilda och kommuner går ut senast den 15 maj har denna tid

kunnat vara mycket knapp.

1 den promemoria med förslag till vissa ändringar i TF och TK inför den

förestående allmänna fastighetstaxeringen (Stencil Fi 1969:3), vilken låg

till grund för prop. 1969: 96, underströks vikten av att underrättelser om

slutliga beslut om fastighetstaxering på sätt är föreskrivet i 154 § 1 mom. TF

utsänds till ägare. I nyssnämnda promemoria anfördes bl. a. (s. 26).

Numera har utvecklingen gått därhän, att ett stort antal fastighetsägare

(-innehavare) är bosatta på andra orter än där deras fastigheter är belägna.

De har därigenom begränsade möjligheter att själva ta del av utlagd fastighetslängd,

vilket i en del fall kan leda till rättsförluster. Det får med hänsyn

härtill anses rättvist att i vart fall de fastighetsägare (-innehavare), som

gjort erinringar med anledning av fastighetstaxeringsnämnds preliminära

beslut, får underrättelse om nämndens ändrade beslut.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr lb7 år 1969

De grundläggande skillnader som sålunda föreligger mellan bestämmelserna

för delgivning av slutliga beslut vid fastighetstaxeringen, å ena sidan,

och den årliga taxeringen, å andra sidan, har till stora delar varit betingade

av praktiska skäl. Alltjämt kvarstår avsevärda svårigheter att genom personlig

delgivning underrätta samtliga fastighetsägare om de taxeringar som

åsatts deras fastigheter.

Inom andra rättsområden torde en strävan föreligga att inte helt knyta

besvärsrätten till sådant offentliggörande av beslut, som utläggning av fastighetslängderna

utgör. Många skäl — särskilt hänsynen till ägarnas rättssäkerhet

— talar för att bestämmelserna om underrättelser om fastighetstaxeringsnämnds

beslut och om besvär till fastighetsprövningsnämnden ändras

att i möjlig utsträckning överensstämma med motsvarande regler för inkomst-

och förmögenhetstaxeringen. Lämpligen borde enligt promemorian

sålunda samtliga berörda fastighetsägare delges besked om fastighetstaxeringsnämndens

beslut med uppgift om de för taxeringen grundläggande faktorer

som nu införs i fastighetslängden. Fristen för besvär till fastighetsprövningsnämnden

borde därvid med utgångspunkt från tiden för delgivning

av fastighetstaxeringsnämndens beslut förlängas så att ägarna kunde

få tillfredsställande tid för sitt ställningstagande.

Emellertid torde, heter det vidare i promemorian, eu sådan omläggning

av förfarandet inte kunna realiseras vid 1970 års allmänna fastighetstaxering.

I första hand skulle då ca 2 milj. underrättelser om preliminär taxering

utsändas genom rekommenderade försändelser och på samma sätt skulle

underrättelser utgå om besluten om slutlig taxering, uppskattningsvis ca

100 000. Detta skulle medföra avsevärda praktiska svårigheter. Sannolikt

skulle högst betydande förskjutningar av tiderna för besvär till fastighetsprövningsnämnden

in. m. bli nödvändiga, om delgivningen skulle vara utgångspunkt

för besvärstiden. Tills vidare får man i stället nöja sig med att

mjuka upp besvär sreglerna.

Enligt 152 § tredje stycket TF skall, såsom nämnts, underrättelse om preliminärt

taxeringsbeslut lämnas senast den 15 februari under taxeringsåret.

Däremot har inte föreskrivits någon senaste tidpunkt för att tillsända ägare

underrättelse om slutligt beslut. I viss mån har tiden för utsändande av

dessa underrättelser emellertid kunnat anknytas till den sista dagen, den

25 mars, för fastighetstaxeringsnämndens arbete och till den dag, den 31

mars, då ordförande i fastighetstaxeringsnämnden skall sända in nämndens

handlingar till länsstyrelsen.

Det har numera visat sig möjligt att på länsstyrelsernas datacentraler

maskinellt framställa även underrättelseblanketter, ifyllda med uppgifter

om fastighetstaxeringsnämndernas slutliga beslut. Det måste därför, sägs

det i promemorian, anses ändamålsenligt att samma tillvägagångssätt tilllämpas

för att underrätta ägarna om de slutliga besluten som i fråga om

de preliminära besluten. Det bör då åvila lokal skattemyndighet i stället

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 1-^7 år 1969

för fastighetstaxeringsnämndens ordförande att tillsända ägarna de ifyllda

underrättelserna om de slutliga besluten. Härigenom förenklas förfarandet

och sparas tid.

Lokal skattemjmdighet bör ha utsänt underrättelserna om slutliga beslut

senast den 5 maj.

P. g. a. det anförda förordas i promemorian att i 154 § 1 mom. TF föreskrivs

att lokal skattemyndighet i stället för fastighetstaxeringsnämndens

ordförande skall tillsända ägaren underrättelse om den taxering och de delvärden

som fastighetstaxeringsnämnden slutligt bestämt samt att ifrågavarande

underrättelser skall skickas senast den 5 maj under taxeringsåret.

Senaste tidpunkter för besvär

I fall sista dagen för utsändandet av underrättelser om slutliga beslut till

ägare blir den 5 maj, bör enligt promemorian förskjutning ske även av

sista dagen för besvär till fastighetsprövningsnämnden, som enligt gällande

bestämmelser är den 15 maj för ägare och kommuner. Ägarna bör således

ges tillräcklig tid för sina ställningstaganden genom att tiden för besvär hos

fastighetsprövningsnämnden för deras del utsträcks fram till utgången av

maj månad under taxeringsåret.

Vad gäller senaste tidpunkt för anförande av besvär av kommun resp.

taxeringsintendent anförs följande i promemorian.

Kommun delges besluten angående fastighetstaxeringarna inom sitt område

genom att lokal skattemyndighet tillställer kommunen en avskrift av

faslighetslängden för offentlig utläggning viss tid under maj månad (jfr

76 § 2 mom. tredje stycket TK). Därefter behåller kommunen avskriften.

För att inte den tid skall bli för kort som står till kommunens förfogande

för egen granskning av längden bör besvärstiden för kommun utsträckas

till utgången av juni månad under taxeringsåret.

Enligt gällande bestämmelser är taxeringsintendent oförhindrad att inkomma

med yrkande hos fastighetsprövningsnämnden intill sista dagen

för fastighetsprövningsnämndens arbete, vilken är den 31 oktober under

taxeringsåret (jfr 160 § 1 mom. TF). I praktiken torde dock det helt övervägande

antalet intendentsyrkanden ha kommit in före utgången av september

månad.

I det följande kommer att redovisas ett förslag i promemorian att sista

dagen för fastighetsprövningsnämndens arbete förskjuts till den 15 december

under taxeringsåret. För att nämnden skall kunna bedriva sitt arbete

rationellt och ges tillräcklig tid för överväganden av mål i vilka taxeringsintendent

inkommit med besvär bör enligt promemorian en senaste tidpunkt

anges för intendentsyrkanden. Det förordas att den 15 november

under taxeringsåret bestäms såsom sådan sista tidpunkt. Härigenom bibehålls

längden av taxeringsintendents besvärstid oförändrad.

I enlighet med det sagda föreslås i promemorian att tidsfristerna i 163 §

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

1 och 2 inom. TF för överklagande av fastighetstaxeringsnämnds beslut utgår

och att följande frister för besvär ti!! fastighetsprövningsnämnden föreskrivs

i 158 § 2 inom., nämligen för

ägare till utgången av maj månad,

kommun till utgången av juni månad och

taxeringsintendent t. o. in. den 15 november, allt under taxeringsåret.

Taxeringsintendent bör enligt promemorian inte ha rätt att anföra besvär

hos fastighetsprövningsnämnden i fråga om taxering som nämnden prövat

med hänsyn till tidigare anförda besvär. En regel av denna innebörd föreslås

i 158 § 2 mom. TF.

Tid för utläggande av fastigheislängd

Behov sägs enligt promemorian alltjämt föreligga för offentligt utläggande

av fastighetslängderna med slutliga beslutet. En anledning härtill är

att fastighetsägarna genom längden skall kunna få information om bl. a.

faktorer, koder och anteckningar som gjorts i fråga om deras fastigheter.

Uppgifter i dessa hänseenden utgör ofta grunder för värdesättningen men

uppgifterna framgår inte av underrättelserna om taxeringen. Ett annat skäl

är att ägarna genom studium av fastighetslängden får möjlighet att jämföra

den egna taxeringen med taxeringar av liknande fastigheter.

Tiden för utläggning av fastighetslängd är i 154 § 3 mom. TF bestämd

till minst 14 dagar före den 15 maj, vilket enligt nu gällande bestämmelser

är sista dagen för ägarnas besvär till fastighetsprövningsnämnden. Eftersom

här förordats alt sista dagen för sådana besvär förskjuts till utgången

av maj månad under taxeringsåret bör enligt promemorian även tiden för

utläggning av längd förskjutas. Med hänsyn härtill föreslås att 154 § 3

mom. ändras så att fastighetslängden skall vara offentligen utlagd under

minst tre veckor i maj månad under taxeringsåret.

Remissyttrandena

Underrättelse om slutlig taxering in. in.

Samtliga remissinstanser tillstyrker alt underrättelseskyldigheten överflyttas

från fastighetstaxeringsnämndens ordförande till den lokala skattemyndigheten.

Även förslaget atl bestämma senaste dagen för utsändandet

till den 5 maj har i allmänhet lämnats utan erinran.

En begränsning i tiden beträffande utsändande av underrättelse till ny

ägare förordas dock av riksskattenämnden, CFU, länsstyrelserna i Malmöhus

och Skaraborgs län samt fastighetstaxeringskommittéerna.

Riksskattenämnden föreslår sålunda att underrättelse om fastighetstaxeringsnämnds

beslut utsänds till dem, som före utgången av tiden för anförandet

av ordinära besvär visar sig ha blivit ägare till fastighet. En sådan

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj. ts proposition nr U7 år 1!)69

tidsbegränsning anser nämnden bör intas i den föreslagna 76 a § TK. Samma

tidpunkt föreslås av länsstyrelsen i Malmöhus län.

Fastighetstaxeringskommittéerna anser, med hänsyn till att tidpunkten

lör utsändande av sådan underrättelse generellt satts till den 5 maj, att

skyldighet for underrättelse till ny ägare hör föreligga endast när lokal

skattemyndighet erhållit meddelande om ägarförändring före nämnda tidpunkt.

CMJ finner det oklart om lokal skattemyndighets skyldighet att sända underrättelse

till ny ägare enligt 76 a § TK skall ske endast inom i 152 § och

154 § 1 mom- TF angivna tidpunkter eller om den skall tillämpas under en

längre tidrymd. CFU vill dock av motiven i departementspromemorian utlasa

att avsikten med bestämmelsen i 76 a § skulle vara, att den skulle tilllämpas

under hela den ordinarie besvärstiden, således 1. o. in. maj månads

utgång. CbU föreslår därför att 76 a § kompletteras med bestämmelse

om när lokal skattemyndighets skyldighet att sända underrättelse till ny

ägaie upphör. Skyldigheten att sända underrättelse bör enligt CFU begränsas

till att omfatta ny ägare, som kommit till lokala skattemyndighetens

kännedom före april månads utgång. Lokala skattemyndigheten hinner

då sända underrättelse inom den i 154 g 1 inom. TF fastställda tiden, 5 mai

taxeringsåret.

Lansstyrelsen i Skaraborgs län anser alt underrättelseplikten bör begränsas

till den som enligt uppgift, som inkommer till den lokala skattemyndigheten

senast den 1 maj under taxeringsåret, blivit ny ägare. Vidare föreslår

länsstyrelsen, som avstyrkt förlängning av besvärstiden för ägare och kommun,

att senaste dagen för underrättelsen bestäms till den 25 april. Detta är

enligt länsstyrelsens mening möjligt, eftersom antalet erinringar mot de

preliminär besluten brukar vara relativt lågt och arbetsbördan hos de lokala

skattemyndigheterna, när de får in fastighetstaxeringsnämndernas handlingar,

ännu ej är så stor som i maj.

Frågan om utvidgning av underrättelseplikten har varit föremål för

uppmärksamhet i åtskilliga remissyttranden. Den i promemorian intagna

lestriktiva inställningen delas av flertalet remissinstanser.

Lantbrukets skattedelegation finner det särskilt viktigt att det hittillsvarande

underrättelseförfarandet fungerar tillfredsställande, så att utläggandet

av fastighet slängderna för flertalet fastighetsägare praktiskt sett blir

utan avgörande betydelse för besvärs anförande. Detta förutsätter emellertid

att, nar fastighetsägaren är bosatt på annan ort, den fasta bostadsadressen

blir noterad så att inte underrättelsen som ofta hittills skett sänds under

den aktuella fastighetens adress. De lokala skattemyndigheterna borde

enligt delegationen numera ha sådana tekniska resurser att fastighetsägare

endast i undantagsfall behöver bli utan underrättelse om fastighetstaxeringsnämndernas

preliminära och slutliga beslut.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1969

En utvidgning av underrättelseplikten i olika hänseenden förordas däremot

av kammarrätten, riksskattenämnden, länsstyrelsen i Västmanlands

län, Svenska bankföreningen, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Sveriges

fastighetsägareförbund, Sveriges industriförbund och Sveriges hantverks-

och industriorganisation.

Av dessa remissinstanser begränsar sig kammarrätten och riksskattenämnden

till att föreslå skyldighet att sända underrättelse i reko m m e nd

e r a t brev.

Kammarrätten uppmärksammar att underrättelse om slutlig taxering

föreslås skola tillställas skattskyldig genom lösbrev. Om sådan underrättelse

ej kommer skattskyldig till handa, vilket för övrigt inte kan kontrolleras,

medför detta inte någon rättsverkan. Kammarrätten finner detta högst otillfredsställande.

I olyckliga fall kan det hända att den skattskyldige inte erhåller

underrättelse vare sig om preliminär eller slutlig taxering. Att hänvisa

den skattskyldige till fastighetslängden löser inte problemet, eftersom

den skatt skyldige vid nuvarande förhållanden kan ha stora svårigheter att

ta del av längderna, vilka tillhandahålls på viss bestämd plats i den kommun

där fastigheten är belägen. Det torde vara praktiskt omöjligt att sända underrättelse

om preliminärt beslut i rekommenderat brev. Däremot anser

kammarrätten svårigheterna att sända underrättelse om slutlig taxering i

de fall, där underrättelse därom skall sändas, inte vara oöverkomliga. En

skattskyldig, som inte erhåller underrättelsen om det slutliga beslutet, bör

enligt kammarrättens mening beredas samma möjlighet att anföra besvär

i extraordinär ordning som föreligger enligt 99 § TF. Kammarrätten medger

att ett sådant förfarande medför avsevärt merarbete för myndigheterna

men anser att vid vägande av ett sådant merarbete mot rättssäkerheten bör

hänsyn till rättssäkerheten överväga. Kammarrätten understryker i detta

sammanhang att till skillnad mot vad som nu gäller vid inkomsttaxeringsprocessen,

underrättelser inte behöver vara undertecknade för att anses tillfyllest.

Detta med hänsyn till att underrättelserna avses skola framställas

maskinellt ifyllda.

Riksskattenämnden förordar att de slutliga besluten, som beräknas utgå

till ca 100 000 fastighetsägare, utsänds till fastighetsägarna i rekommenderade

brev. Återkommer försändelsen såsom obeställbar bör, där så lämpligen

kan ske, underrättelsen delges fastighetsägaren på det sätt som anges i

54 § TF.

De praktiska svårigheterna för en generell underrättelseplikt har ifrågasatts

av Svenska bankföreningen, Svenska försäkringsbolags riksförbund,

Sveriges industriförbund och Sveriges hantverks- och industriorganisation.

Svenska bankföreningen finner att de nuvarande reglerna om besvärsrätt

inte ger fastighetsägarna tillfredsställande möjligheter att bevaka sin rätt.

Målet bör enligt föreningen vara att skapa en ordning, där fastighetstaxe
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr lbl år 1969 43

ringsnämndernas beslut om slutlig taxering delges varje berörd fastighetsägare.

Vidare bör tiden för anförande av besvär anknytas till delgivningen

av taxermgsbeskeden i stället för till utläggandet av fastighetslängden. Med

anledning av uttalandet i departementspromemorian, att det inte torde

vara möjligt att redan till 1970 års allmänna fastighetstaxering genomfora

en omläggning av underrättelseförfarandet enligt sålunda angivna

riktlinjer, säger sig bankföreningen ha svårt att bedöma, om avgörande

hinder däremot verkligen föreligger.

Svenska försäkringsbolags riksförbund finner det beklagligt att det inte

ansetts möjligt att redan nu införa en helt tillfredsställande ordning, innebärande

att alla berörda fastighetsägare delges besked om fastighetstaxeringsnämndens

slutliga beslut med uppgift om de för taxeringen grundläggande

faktorer som införes i fastighetstaxeringslängden och att tiden för

anförande av besvär knyts till delgivningen av dessa besked. Som skäl för

en mer begränsad reform inför 1970 års taxering — vilken i sig tveklöst innebar

förbättringar — anförs i promemorian de »avsevärda praktiska svårigheter»

detta skulle medföra samt att »sannolikt högst betydande förskjutningar

av tiderna för besvär till fastighetsprövningsnämnden m. in.»

skulle bli nödvändiga. I avsaknad av en mer detaljerad redovisning i dessa

hänseenden har riksförbundet svårt att bedöma i vilken utsträckning dessa

skäl är bärande.

Sveriges industriförbund uttalar att det hade varit önskvärt att samtliga

fastighetsägaie kunnat erhålla skriftlig underrättelse om fastighetstaxeringsnämndens

beslut i rekommenderad försändelse. Enligt vad som anförs

i promemorian är ett sådant förfarande vid 1970 års allmänna fastighetstaxering

inte möjligt att genomföra. Det undandrar sig förbundets bedömande

hur därmed förhåller sig. Med hänsyn till den i flera hänseenden

ökade betydelse som taxeringsvärdena numera har fått, bör ytterligare undersökas

om en sådan ordning trots allt inte är möjlig att genomföra.

Om så befinnes ej vara fallet, utgår förbundet ifrån att förberedelser omedelbart

vidtas så att den önskade ordningen kan tillämpas vid nästkommande

allmänna fastighetstaxering. Till dess bör extraordinär besvärsrätt medges

den som kan göra sannolikt att han inte före mitten av maj månad under

taxeringsåret erhållit någon som helst underrättelse om fastighetstaxeringsnämndens

beslut. Detta syfte anser förbundet kunna nås genom en liberal

tolkning av de föreslagna nya bestämmelserna om extraordinär besvärsrätt.

Liknande synpunkter anför Sveriges hantverks- och industriorganisation.

Ett omedelbart genomförande av ett fullständigt underrättelsesystem förordas

av länsstgrelsen i Västmanlands län. Länsstyrelsen framhåller att

samma svårighet att ta del av längden kan uppkomma även för personer bosatta

på fastighetsorten. För att undvika rättsförluster och som ren serviceåtgärd

bör underrättelse i rekommenderad försändelse tillställas de skattskyldiga

med samma rättsverkan som underrättelserna vid inkomsttaxe
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj. ts proposition nr 1-17 år 1969

ringen. Länsstyrelsen anser att denna reform bör genomföras redan vid 1970

års allmänna fastighetstaxering. Underrättelsen bör expedieras av vederbörande

lokala skattemyndighet, som även bestyrker riktigheten av de lämnade

uppgifterna.

Fråga om underrättelsens innehåll har tagits upp av Svenska

bankföreningen. För att den skattskyldige skall få tillräckligt underlag för

sitt ställningstagande i besvärsfrågan bör enligt bankföreningens mening

i taxeringsbeskedet lämnas uppgift inte endast om det åsatta taxeringsvärdet,

utan också om de koder, arealredovisningar och andra för taxeringen

grundläggande faktorer som nu införs i fastighetslängden. Det är en betänklig

brist att upplysning om dessa faktorer inte ges i de underrättelser

som f. n. sänds ut, anser bankföreningen. Detta innebär nämligen i praktiken

att den skattskyldige lämnas i okunnighet om motiveringen för fastighetstaxeringsnämndens

beslut. Svenska försäkringsbolags riksförbund

har anfört liknande synpunkter.

I detta sammanhang har fråga om översändande av deklarationer

från fastighetstaxeringsnämnden till länsstyrelsen tagits upp av

CFU. Med hänsyn till den föreslagna tidpunkten för utsändande av underrättelser

enligt 154 § 1 mom. TF anser CFU att även punkt 4 i 135 a § TF

bör ändras. Lokal skattemyndighet måste beredas tillfälle att i deklarationerna

sortera in kopior av de utsända underrättelserna. Dessutom torde

lokal skattemyndighet behöva tillgång till deklarationsmaterialet vid sin

granskning av avskrifterna till fastighetslängd. CFU föreslår därför att senaste

tidpunkten för översändande av deklarationer bestäms till den 15

maj och att bestämmelsen härom utformas efter förebild av 71 § andra

stycket TF.

Senaste tidpunkter för besvär

I fråga om ägares besvärstid har den föreslagna förlängningen godtagits

av samtliga remissinstanser utom tre som önskar ytterligare förlängning

och en som avstyrker varje förlängning.

En förlängning till den 15 juni föreslår länsstyrelsen i Hallands län som

i det följande föreslår samma tid för kommun. Samtidigt bör tidsbestämmelserna

avfattas så att tidsbegränsningen kommer att gälla även arrendator

och »annan» innehavare.

Skogsindustriernas samarbetsutskott tillstyrker visserligen i och för sig

att besvärstiden utsträcks men finner ej heller att tillräckliga skäl framlagts

för en åtskillnad på en månad mellan ägare och kommun. Utskottet

förordar därför — bl. a. med hänvisning till rättvisekravet — att kommun

och fastighetsägare i likhet med nuvarande ordning skall ha samma besvärstid

till sitt förfogande. Om beslut ändå fattas i enlighet med prome
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr H7 år 1969 45

morians förslag, finns enligt utskottets uppfattning anledning alt medge

fastighetsägaren rätt tdl anslutningsklander på grunder motsvarande vad

som gällei för den allmänna inkomsttaxeringen.

En ytterligare förlängning av ny ägares besvärstid förordas av Lantbrukets

skatte delegation. Delegationen påpekar att ny ägare, som köpt fastigheten

etter besvärstidens utgång men innan dess att fastighetsprövningsnämnden

avslutat sitt arbete, fortfarande helt saknar möjlighet att besvärsvägen

agera 1 lråga om taxeringsvärde om tidigare ägare inte bevakat besvarsrätten.

Detta finner delegationen otillfredsställande bl. a. med hänsyn

till att den tidigare ägaren inför en förestående försäljning kan ha ett annat

och motsatt intresse än den tillträdande ägaren. Det vore därför enligt delegationens

uppfattning önskvärt att ny ägare kunde få förlängd besvärsrätt

fram till den 15 november, dvs. till den dag då taxeringsintendent enligt

förslaget senast skall anföra besvär till fastighetsprövningsnämnden.

Svenska bankföreningen uttalar att målet bör vara att ägaren får ett väl

tilltaget rådrum att anföra besvär och att tiden för anförande av besvär

anknyts tdl delgivningen av fastighetstaxeringsnämndens slutliga beslut i

stället för till utläggandet av fastighetslängden. För den händelse avgörande

hinder häremot föreligger vill bankföreningen livligt tillstyrka förslaget

om förlängning av den ordinarie besvärstiden för fastighetsägare.

Bibehållande av den nuvarande besvärstiden för ägare förordas av länsstyrelsen

i Skaraborgs län. Den föreslagna förskjutningen av besvärstiden

för ägare och kommun medför enligt länsstyrelsen en ytterligare arbetsbelastning

på prövningsnämndens kansli under en tid då arbetsbelastningen

redan är mycket hög. Under juni månad måste all tillgänglig arbetskraft

tas i anspråk för att klara av alla besvärsmål, som enligt gällande föreskrifter

skall vara avgjorda av prövningsnämnden senast den 30 juni året

efter taxeringsåret. Om den föreslagna tidsförskjutningen genomförs föreligger

risk för att fastighetsbesvären inte hinner kompletteras och remitteras

till fastighetstaxeringsnämndernas ordförande förrän dessa rest bort på

semester. Ur arbetssynpunkt är det därför enligt länsstyrelsens mening otillfredsställande

med den föreslagna förskjutningen av besvärstiden.

Förlängningen av k o in m uns besvärstid tillstyrks av så gott som samtliga

remissorgan.

Svenska kommunförbundet framhåller sålunda att kommunerna, vilka

delges besluten om fastighetstaxeringarna genom att lokal skattemyndighet

senast den 25 april tillställer kommunens styrelse en avskrift av fastighetslängden

för offentlig utläggning under viss tid i maj, härigenom får minst

en månad till förfogande för egen granskning av längden. Detta innebär

enligt förbundet en klar förbättring för deras del i jämförelse med nuvarande

förhållanden.

En viss tveksamhet uttalas av Lantbrukets skattedelegation, som anslu
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr H7 år 1969

tit sig till den föreslagna utsträckta besvärstiden för kommun. Delegationen

vill nämligen ifrågasätta kommuns behov av längre besvärstid än den som

tillkommer fastighetsägare. Av de statistiska uppgifterna framgår emellertid

inte i vilken utsträckning kommunerna brukar utnyttja sin besvärsrätt,

varför det enligt delegationen är svårt att ta bestämd ståndpunkt i denna

fråga.

Förslaget att kommun skall ha längre besvärstid än ägare avstyrks av

tre remissinstanser.

Sveriges industriförbund anser tillräckliga skäl inte föreligga att medge

kommun en månad längre besvärstid än fastighetsägare. Kommunen

har regelmässigt möjlighet att så snart fastighetslängden iordningställts

börja sin granskning. I realiteten torde detta betyda att kommunen i fortsättningen

får någon vecka längre besvärstid än den nu har även om besvärstiden

utgår den 31 maj.

Länsstgrelsen i Hallands län finner det onödigt att laborera med tre olika

besvärstider. Någon olägenhet av att ha samma besvärstid för ägare m. fl.

och för kommun torde inte föreligga. Någon tidsnöd för kommun anser

länsstyrelsen inte behöva uppkomma om man låter besvärstiden för såväl

ägare in. fl. som kommun utgå den 15 juni. I sådant fall kan kommunen i

huvudsak disponera längden under minst fem veckor för eventuell granskning.

Bestämmelserna om allmän fastighetstaxering är redan nu så väl försedda

med föreskrifter om tider då något skall företas eller avslutas etc.

att man är nödsakad alt hålla sig med ett särskilt schema (jfr Skattenytt

8_9/1969 s. 480) för att något så när kunna bemästra situationen. Att yt
terligare

utöka antalet tidsangivelser kan länsstyrelsen därför inte förorda.

Diarieföringen blir också enklare med endast en fatalietid för besvär, som

anförs av annan än taxeringsintendent.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län, som avstyrkt besvärsrätten för kommun,

föreslår bibehållande av den nuvarande besvärstiden. Länsstyrelsen anser

liksom beträffande ägare det inte föreligga några särskilda skäl att framflytta

besvärstiden. Stomme till fastighetslängd bär ju redan under februari

varit utlagd inom kommunen och den slutliga fastighetslängden skall ju

också under viss tid vara utlagd. Kommun bör under den tid längden varit

framlagd ha haft tillräckliga möjligheter att granska längden.

I fråga om taxeringsintendents besvärstid föreligger bland remissinstanserna

delade meningar. Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget

men åtta remissinstanser finner den föreslagna tiden för lång.

Riksskattenämnden anser att det genom den föreslagna slutdagen för

taxeringsintendentens besvär tillskapas erforderligt utrymme för kommunikation

med motparten innan besvären avgörs, vilket får anses vara ett

rättssäkerhetskrav.

Lantbrukets skattedelegation finner det självklart att också taxeringsin
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1969

tendenten bör ha viss angiven lid inom vilken besvär senast skall ha anförts.

Den föreslagna tidpunkten 15 november kan godtas av delegationen,

ehuru den i vissa fall kan innebära att berörd fastighetsägare i praktiken

fåi kort tid för påminnelser — i vart fall om dessa skall bygga på mera

väsentlig utredning.

De åtta remissinstanser som förordar en kortare besvärstid för taxeringsintendenten

är länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Blekinge, Skaraborgs,

Kopparbergs, Västernorrlands och Västerbottens län samt Sveriges

industriförbund.

En begränsning Lill den 31 oktober föreslås av länsstyrelserna i Stockholms

och Östergötlands län samt Sveriges industriförbund.

Länsstyrelsen i Stockholms län reser allvarliga betänkligheter mot den

föreslagna bestämmelsen att medge taxeringsintendent besvärstid ända fram

till den 15 november. Detta skulle i praktiken innebära, att fastighetsprövningsnämnden

för handläggning av ett kanske inte obetydligt antal besvär

från. taxeringsintendent, inkomna någon eller några veckor in i november

månad, endast skulle disponera någon månad för såväl skriftväxlingsförfarandet

(genom prövningsnämndens kansli) som själva avgörandet i saken.

Erfarenheterna från arbetet med besvärsmålen vid den årliga taxeringen

visar, att den därvid disponibla tiden av två månader (maj och juni) efter

utgången av taxeringsintendentens besvärstid för handläggning av målen

och ärendena åtskilliga gånger blivit allt för knapp med hänsyn till den

erforderliga tidsåtgången för genomförandet av skriftväxlingen mellan parterna.

Det synes länsstyrelsen som om det i promemorian inte tillräckligt

beaktats att de nu föreslagna processreglerna vid allmän fastighetstaxering

måste medföra en annan och mera tidskrävande insats från prövningsnämndens

kansli samt att påtagliga svårigheter att på ett tillfredsställande

sätt tillgodose partsintressena kan uppkomma i enskilda fall, om

alltför knapp tid står till buds för skriftväxlingen i målet. Länsstyrelsen

föreslår därför att den 31 oktober under taxeringsåret blir den senaste dagen

för taxeringsintendents besvär. I praktiken torde, såsom framhållits i promemorian,

det övervägande antalet taxeringsintendentsyrkanden ha kommit

in före utgången av september månad, varför en begränsning av taxeringsintendents

besvärstid till den 31 oktober enligt länsstyrelsens mening

inte behöver medföra några olägenheter i det praktiska arbetet.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att fastighetsägare bör medges

skälig tid att inkomma med erinringar mot taxeringsintendentens besvär. Då

därjämte ytterligare skriftväxling mellan parterna kan behövas före målets

beredande för fastighetsprövningsnämnden, är enligt länsstyrelsens förmenande

tiden för skriftväxling och övrig beredning av besvärsmål väl kort.

Sveriges industriförbund anser att möjlighet vidare bör ges till anslutningsbesvär

i huvudsaklig överensstämmelse med vad som föreskrivits beträffande

den årliga inkomsttaxeringen.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Ma j. ts proposition nr 147 år 1969

En längre gående begränsning av taxeringsintendentens besvärstid till den

15 oktober under taxeringsåret föreslås av fyra länsstyrelser.

Länsstyrelsen i Blekinge län finner sålunda att den föreslagna tidpunkten,

den 15 november, ligger för nära den dag, den 15 december, då fastighetsprövningsnämndens

arbete enligt promemorian skall vara avslutat. Den

tid av endast en månad, som här föreligger för kommunicering av taxeringsintendentens

besvär och för erforderlig skriftväxling mellan parterna

samt för upprättande av föredragningspromemoria och förslag till beslut,

anser länsstyrelsen vara alltför kort. Vid inkomsttaxeringen uppgår motsvarande

tid till två månader eller från den 30 april till den 30 juni. Även denna

tid har ofta visat sig vara i knappaste laget. Liknande synpunkter anför

länsstyrelserna i Skaraborgs och Västernorrlands län. Länsstyrelsen i Kopparbergs

län befarar att den utsträckta tiden kommer att inverka alltför

menligt på bestyret med den årliga taxeringen. Detta gäller i vart fall om

man beaktar den organisatoriska ram som denna länsstyrelse har att hålla

sig inom.

Slutligen har länsstyrelsen i Västerbottens län i sitt yrkande om tidsbegränsning

inte angett någon viss senaste dag.

Tid för utläggande av fastighetslängd in. in.

Den föreslagna förlängningen av tiden för utläggande av fastighetslängd

har inte föranlett några erinringar vid remissbehandlingen.

Länsstyrelsen i Stockholms län finner den föreslagna tiden väl korrespondera

med det tidsschema som föreslagits för arbetets avslutande i fastighetstaxeringsnämnd

och för anförande av besvär.

Den extraordinära processen

Nuvarande ordning

Bestämmelserna om extraordinära besvär över allmän fastighetstaxering

finns intagna i 166 § TF. De grunder som medför särskild besvärsrätt vid

den allmänna fastighetstaxeringen är betydligt färre än motsvarande grunder

för särskild besvärsrätt vid inkomst- och förmögenhetstaxering. Vid

den allmänna fastighetstaxeringen får enligt 166 g ägare och därmed likställd

innehavare samt taxeringsintendent anföra besvär i särskild ordning

före utgången av femte året efter taxeringsåret

1. om fastighet uppförts som skattepliktig, fastän den varit undantagen

från skatteplikt, eller sådan egendom taxerats, som inte varit att hänföra till

fastighet enligt 4 § tredje stycket KL,

2. om fastighet taxerats på mer än en ort eller eljest taxerats i fall, där

taxering av fastigheten inte bort äga rum,

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

3. om fastighet blivit felaktigt taxerad på grund av felräkning, misskrivning

eller annat uppenbart förbiseende,

4. om underrättelse om preliminär eller slutlig taxering haft felaktigt

innehåll.

Rätt att anföra besvär i särskild ordning föreligger sålunda enligt 166 §

1 mom. 1)—3) TF då fel av mera speciell beskaffenhet har uppkommit vid

taxeringen. I samtliga fall rör det sig, liksom då fråga är om särskild besvärsrätt

vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen (100 §), om ändringar

som innebär nedsättning av taxering, utom då fastighet p. g. a. felräkning,

misskrivning eller annat uppenbart förbiseende blivit felaktigt taxerad. Under

sistnämnda omständigheter kan ägaren eller taxeringsintendenten inom

fem år yrka höjning av taxeringen. Motsvarande bestämmelse finns i fråga

om inkomst- och förmögenhetstaxeringen intagen i 100 §.

Motsvarighet till den i 99 § TF (se även 181 § 1 mom.) intagna grunden

för särskilda besvär vid den årliga taxeringen, nämligen att skattskyldig

inte före viss angiven lid fått underrättelse om avvikelse från självdeklaration,

finns inte vid den allmänna fastighetstaxeringen. Vid allmän fastighetstaxering

gäller som tidigare nämnts, att delgivning av fastighetstaxeringsnämndens

beslut sker genom offentlig utläggning av fastighetslängd

och att besvär till fastighetsprövningsnämnd skall anföras inom viss fast

besvärstid. Underrättelserna om fastighetstaxeringsnämndernas beslut är

avsedda som serviceåtgärd för fastighetsägarna. Utebliven sådan underrättelse

har därför inte någon betydelse såsom grund för extraordinär besvärsrätt.

Promemorian

Redan i prop. 1956: 150 (s. 350) uttalade departementschefen att utebliven

underrättelse om preliminär eller slutlig taxering inte borde medföra

extraordinär besvärsrätt, såsom riksskattenämnden då i remissyttrande föreslagit.

Departementschefen förklarade att om den skattskyldige inte mottagit

något besked, han borde liksom tidigare begagna möjligheten att ta del

av de utlagda längderna. Däremot föreslog departementschefen i propositionen

att — såsom nu föreskrivs i 166 § 1 mom. vid 4) — särskild besvärsrätt

skulle föreligga om preliminär eller slutlig underrättelse om taxering haft

felaktigt innehåll.

Det erinras i promemorian om att vid den allmänna fastighetstaxeringen

inte finns motsvarighet till de i 100 § vid 6) och 7) angivna grunderna för

extraordinära besvär vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen. Dessa sistnämnda

grunder hänför sig inte till uppenbara lagstridigheter eller handläggningsfel

ntan till att taxeringarna blivit för höga p. g. a. att utredningsmaterial

helt eller delvis saknats. För att nytt utredningsmaterial enligt dessa

bestämmelser skall kunna föranleda extraordinär besvärsrätt vid in4

Bihang till riksdagens protokoll 1!)6U. i samt. Nr 147

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj. ts proposition nr l i7 år 1069

komst- och förmögenhetstaxeringen fordras att det framstår som ursäktligt

att materialet inte åberopats tidigare och att det medför en väsentligt lägre

taxering än den som åsatts.

Vid remissbehandlingen av fastighetstaxeringskommittéernas betänkande

»Fastighetstaxeringens regler och organisation. Förslag till vissa ändringar»

(SOU 1968: 32) väckte några instanser frågan om en utvidgning av antalet

grunder för extraordinär besvärsrätt vid den allmänna fastighetstaxeringen.

Sålunda föreslogs att sådan rätt skulle införas såväl om underrättelse om

taxering inte kommit ägaren eller därmed likställd innehavare till handa som

vid andra speciella felaktigheter, t. ex. utebliven taxering av fastighet m. in.

Att underrättelse om beslut vid den allmänna fastighetstaxeringen inte

kommit fastighetsägaren till handa medför, såsom nämnts, enligt rättspraxis

inte särskild besvärsrätt. Det synes inte heller möjligt föreskriva att fastighetsägarna

vid 1970 års allmänna fastighetstaxering skall personligen delges

besluten om åsatt taxering på sätt som motsvarar föreskriften i 69 § 4

mom. andra stycket TF beträffande den årliga taxeringen. Emellertid föreslås

i promemorian, som framgått av den tidigare redogörelsen, den ändringen

att samtliga underrättelser framställs och expedieras datamässigt,

underrättelserna om slutliga beslut senast den 5 maj under taxeringsåret.

Det torde därför, framhålls det vidare, kunna förutsättas att i praktiken det

alldeles övervägande antalet fastighetsägare får del av taxeringsbesluten i

god tid före besvärstidens utgång genom delgivning personligen.

Utebliven underrättelse åberopades såsom skäl för en hel del av de besvär

som anfördes efter den ordinarie besvärstidens utgång år 1965, heter det

vidare i promemorian. I detta samband hänvisas till en specifikation av besvär

vid 1965 års allmänna fastighetstaxering som kommit in efter den ordinarie

besvärstidens utgång. Specifikationen torde få bifogas statsrådsprotokollet

i detta ärende som bilaga 2. Det förekom bland dessa besvär sådana

där fastighetsägaren inte fått underrättelse om vare sig preliminär eller slutlig

taxering. Vidare har förekommit att fastighetsägare avgett erinringar

över preliminära beslut men ändå inte fått besked om den slutliga taxeringen,

trots att det preliminära beslutet ändrats.

Den bristande personliga delgivningen enligt promemorian kan medföra

rättsförluster i de fall då fastighetsägaren är bosatt på annan ort än där fastigheten

är belägen. Fastighetsägaren har därvid begränsad möjlighet att

själv ta del av den utlagda fastighetslängden.

Med hänsyn till den ökade betydelse fastighetstaxeringen numera fått för

beskattningen — särskilt villabeskattningen — och till det förhållandet att

taxeringen i det alldeles övervägande antalet fall inte omprövas under en så

lång tid som den löpande taxeringsperioden utgör (normalt fem år) synes

det enligt promemorian rimligt att allmänt vidga möjligheterna att anföra

extraordinära besvär.

Det sägs således vara befogat att införa en bestämmelse liknande den i

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 14 7 år 1969

100 § vid 7) TF, varigenom ägare och därmed likställd innehavare av fastighet

får möjlighet att i särskild ordning anföra besvär över fastighetstaxeringsnämnds

beslut om eljest sådana omständigheter föreligger som bör föranleda

väsentligt annorlunda taxering.

Grund för extraordinära besvär enligt denna punkt bör enligt promemorian

sålunda vara att besvärsinstans finner att en fastighet skall av omständigheter

som förebragts i taxeringsprocessen taxeras väsentligen annorlunda

än vad tidigare instans bedömt vara riktigt. Som ledning för vad som bör

avses med väsentligt annorlunda taxering torde kunna tjäna vissa av de skäl

för omtaxering under löpande taxeringsperiod som anges i 12 § 2 mom. KL.

Sålunda bör besvär i särskild ordning få anföras om »sådant förhållande inträffat,

att taxeringsenhet bör uppdelas i flera taxeringsenheter eller flera

taxeringsenheter böra sammanslås till en, eller ändring i fastighets beskattningsnatur

inträtt». Vidare synes ledning beträffande vilka beloppsmässiga

förändringar av taxering, som kan anses väsentliga, i viss mån kunna hämtas

från de skäl som enligt nyssnämnda lagrum förutsätts för omtaxering

p. g. a. förändring i fastighets värde.

Den i promemorian föreslagna utvidgningen av den extraordinära besvärsr

ätt en sägs böra tas upp i 167 § TF, dit samtliga regler om besvär i

särskild ordning i samband med allmän fastighetstaxering föreslås flyttade.

Besvärstiden för den här aktuella besvärsrätten bör begränsas till utgången

av året efter taxeringsåret. Även föreskrifterna härom sägs böra tas in i

167 §.

Enligt 166 § TF föreligger redan nu förutsättning att på extraordinär väg

yrka att fastighet som upptagits såsom skattepliktig skall undantas från

skatteplikt, heter det vidare i promemorian. Det får anses vara befogat att

möjlighet även ges att i särskild ordning yrka att fastighet som undantagits

från skatteplikt skall taxeras såsom skattepliktig fastighet. Författningsändring

bör ske i enlighet härmed.

Fråga har aktualiserats om att kunna i särskild ordning även åsätta sådan

fastighet taxeringsvärde som av misstag inte blivit taxerad vid den allmänna

fastighetstaxeringen. Eftersom det här gäller taxering kan enligt vad

som framhålls i promemorian berörda problem inte lösas enbart genom sådant

rättelseförfarande som föreslås i promemorian och som skall redovisas

i det följande.

Av ordningsskäl och då fastighetsägarna överlag är intresserade av att ha

taxeringsvärde åsatt sina fastigheter sägs bestämmelse böra införas i den

föreslagna 167 § om extraordinär besvärsrätt i fall då fastighet som bort

taxeras av misstag ej kommit att bli taxerad.

Samma extraordinära besvärsrätt som för ägare bör enligt promemorian

tillkomma kommun och taxeringsintendent.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

Remissyttrandena

I fråga om den vid 6) i 167 § TF föreslagna besvärsgrunden, att eljest

sådana omständigheter föreligger som bör föranleda väsentligt annorlunda

taxering, har remissinstanserna varit delade i sin uppfattning.

Flertalet har lämnat förslaget utan erinran. Däremot har kritik

riktats mot såväl motiven som den lagtekniska utformningen från kammarrätten,

riksskattenämnden, länsstyrelserna i Östergötlands, Malmöhus, Skaraborgs

och Västernorrlands län samt Lantbrukets skattedelegation. Även

fastighetstaxeringskommittéerna och Svenska bankföreningen uttrycker viss

tveksamhet.

Länsstyrelsen i Stockholms län som tillstyrkt förslaget konstaterar att

den nu för den allmänna fastighetstaxeringen föreslagna bestämmelsen i

167 § 1 mom. vid 6) i ett väsentligt hänseende skiljer sig från motsvarande

bestämmelse vid den årliga taxeringen, nämligen därutinnan att 167 § ger

såväl kommun som taxeringsintendent möjlighet att även yrka höjning av

åsatt taxeringsvärde inom en femårsperiod efter taxeringsåret, medan 100 §

vid 7) inte inrymmer möjlighet för vare sig kommun eller taxeringsintendent

att yrka höjning av åsatt inkomst- eller förmögenhetstaxering. Med

hänsyn till den särskilda ställning och funktion inom taxeringsväsendet som

fastighetstaxeringsorganisationen har synes det emellertid länsstyrelsen som

om analogin med den årliga taxeringen för inkomst och förmögenhet i nu

berörda hänseenden inte bör hårdragas. Såsom skatteobjekt intar ju fast

egendom en särställning med hänsyn till bl. a. utformningen av garantiskatten,

varför skäl kan anses tala för ett starkare beaktande av partsintressena,

sett inte enbart ur fastighetsägarens utan även ur det allmännas synpunkt, i

förevarande fall representerat av taxeringsintendent och kommun. Såsom

länsstyrelsen framhållit i yttrande den 11 september 1968 över 1966 års fastighetstaxeringskommittéers

betänkande (SOU 1968: 32) bör rättelsemöjlighet

föreligga vare sig taxeringsvärdet blivit väsentligt för högt eller för lågt.

Detta motiveras av att även ett för lågt taxeringsvärde kan vara till nackdel

för fastighetsägaren, t. ex. vid beräkning av värdeminskningsavdrag eller vid

en framtida realisationsvinstberäkning. Länsstyrelsen noterar att någon särskild

bestämmelse innefattande besvärsgrunder, som liknar de i 100 § vid

6) angivna, inte återfinns i promemorians förslag till extraordinära besvärsregler.

Den föreslagna lagtexten i 167 § 1 mom. vid 6) har emellertid

getts en sådan vid utformning att den enligt länsstyrelsen synes täcka även

sådana fall, som vid den årliga taxeringen närmast motsvarar de i 100 § vid

6) berörda besvärsgrunderna.

Kammarrätten finner utvidgningen av den extraordinära besvärsrätten

ägnad att inge allvarliga betänkligheter. Dessa betänkligheter avser både

det antal fall, som stadgandet kan väntas få tillämpning på, och den principiella

innebörden. Vad beträffar frågor rörande taxeringsenhet och be
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 1^7 år 1969

skattningsnatur finner kammarrätten extraordinär besvärsrätt med liänsyn

till den på senare år skärpta och av de skattskyldiga väl förstådda betydelsen

av dessa frågor —- framför allt beträffande inkomsttaxering av jordbruksfastighet

och annan fastighet (villafastighet) samt jordförvärvslagens olika

tillämpning på dessa båda slag av fastigheter — inte särskilt angelägen.

Tvärtom synes det kammarrätten att i dessa slag av mål den utredning som

förebringas i flertalet fall är påfallande utförlig och uttömmande. Kammar^

rätten vill därför ifrågasätta om en extraordinär besvärsrätt beträffande

dessa frågor är berättigad. — Beträffande fall, där fastighet kan anses ha

blivit beloppsmässigt för högt eller för lågt taxerad torde behov av extraordinär

besvärsrätt föreligga i viss omfattning. Det synes emellertid kammarrätten

att samma krav för extraordinär besvärsrätt bör ställas vid fastighetstaxeringen

som vid inkomst- och förmögenhetstaxering gäller enligt

100 § TF, nämligen att besvär stalan grundas på omständighet eller bevis,

varom kännedom saknats vid fastställandet av den taxering vari i''ättelse sökes,

och det framstår såsom ursäktligt att den skattskyldige inte i annan

ordning åberopat omständigheten eller beviset till vinnande av riktig taxering.

Riksskattenämnden finner den föreslagna besvärsrätten alltför löslig och

därför ägnad att medföra tolkningssvårigheter. Vid bifall till vad riksskattenämnden

föreslår angående extraordinär besvärsrätt vid utebliven underrättelse

torde det inte heller vara erforderligt med en så vidsträckt extraordinär

besvärsrätt som den i promemorian föreslagna. Bestämmelsen i punkt

6) anser nämnden lämpligen böra utbytas mot regler utformade i överensstämmelse

med vad som enligt 100 § första stycket vid 7) och 100 § andra

stycket TF gäller i fråga om extraordinär besvärsrätt vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att ordalydelsen i 167 § 1 mom.

6) kan ge anledning till tolkningssvårigheter. I sistnämnda punkt sägs att

besvär får anföras, om eljest sådana omständigheter »föreligger», medan i

promemorian talas om omständigheter som »förebragts i taxeringsprocessen».

Av denna kommentar i promemorian skulle enligt länsstyrelsen möjligen

kunna dras den slutsatsen, att villkoret för besvärsrätten bör vara

knutet till omständigheter, som varit okända för tidigare instans. Ett klarläggande

i denna punkt finner länsstyrelsen önskvärd med eventuell anknytning

till de förutsättningar för anförande av besvär i särskild ordning

som anges i 100 § TF.

En begränsning av denna besvärsrätt förordas likaledes av länsstyrelsen i

Västernorrlands län. Länsstyrelsen anser att bestämmelsen — framför allt

genom formuleringen »annorlunda» taxering — fått en utformning, som

kan ge upphov till olika i många fall subjektiva tolkningar. Länsstyrelsen

understryker vidare att vid inkomst- och förmögenhet staxeringen fordras —

för att nytt utredningsmaterial skall kunna föranleda extraordinär besvärs
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1969

rätt — att det framstår som ursäktligt att materialet inte åberopats tidigare.

Länsstyrelsen ifrågasätter, om det inte vore logiskt att införa en motsvarande

begränsning i fråga om extraordinär besvärsrätt vid allmän fastighetstaxering,

vilken taxering i högre grad än inkomsttaxeringen grundas på faktiska

förhållanden som regelmässigt bör vara lätt konstaterbara.

Även länsstyrelsen i Malmöhus län finner besvärsgrunden så generell att

det kan ifrågasättas, om ej det i motsvarande paragraf vid inkomsttaxeringen

stipulerade rekvisitet »ursäktligt att den skattskyldige icke i annan

ordning åberopat omständigheten eller beviset» bör krävas även såvitt angår

fastighetstaxering.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län ifrågasätter om en utvidgning av besvärsrätten

till att omfatta väsentligt högre taxering kan anses motiverad. När

det gäller kravet vid inkomsttaxeringen rörande tidigare okända omständigheter

och bevis anför länsstyrelsen, att något skäl för att sådana bestämmelser

vid allmän fastighetstaxering skall ges annan innebörd än vid den årliga

taxeringen inte angetts och knappast finns. Vidare finner länsstyrelsen det

omotiverat och onödigt att taxeringsintendent skall få anföra extraordinära

besvär även till skattskyldigs nackdel. Vad slutligen angår tolkningen av

uttrycket »väsentligt annorlunda taxering» framhåller länsstyrelsen, att det

för omtaxering enligt 12 § 2 mom. KL krävs att fastighetens värde minskat

eller ökat med minst 20 %, medan man i praxis vid tillämpning av 100 § TF

vid 6) och 7) regelmässigt torde anse minst 10 % skillnad i taxerad inkomst

utgöra väsentligt högre eller lägre taxering. Enligt länsstyrelsens mening

finns inte anledning atl beträffande den föreslagna 167 § 1 inom. vid 6)

tillämpa annan praxis än beträffande inkomsttaxeringen.

Lantbrukets skattedelegation finner den nya punkt 6 lika svårtolkad som

motsvarande punkter i den vanliga extraordinära besvärsprocessen trots

den ledning för bedömningen som lämnats i promemorian. Delegationen

anser dessutom att även mindre beloppsmässiga förändringar än de som

åsyftas i promemorian bör kunna godtas om förhållandena i övrigt talar

härför, t. ex. när nya arealuppgifter framkommer.

Svenska bankföreningen framhåller att det skulle vara av stort värde för

de skattskyldiga, om det i en blivande proposition kunde lämnas litet mera

preciserade anvisningar än i promemorian om vad som beloppsmässigt får

betraktas som väsentlig ändring.

Fastighetstaxeringskommittéerna finner att den extraordinära besvärsrätten

bringas i god överensstämmelse med motsvarande bestämmelser rörande

inkomsttaxering. För att uppnå likformighet i tillämpningen förordar kommittéerna

dock att en närmare precisering av begreppet »väsentligt annorlunda

taxering» sker, exempelvis genom anvisningar av riksskattenämnden.

Den i promemorian föreslagna besvärsgrunden, att fastighet linda ntagits

från skatteplikt, har kommenterats av endast en remissinstans.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj. ts proposition nr IM år 1969

Kammarrätten finner förslaget från saklig synpunkt berättigat i fråga om

fastigheter som avses i 5 § 1—3 mom. KL. Kammarrätten framhåller dock

att den extraordinära besvärsrätt, som här föreslås tillkomma skattskyldigs

motpart, inte korresponderar med motsvarande bestämmelser i 100 § enligt

vilka sådan besvärsrätt inte tillkommer skattskyldigs motpart.

Besvärsgrunden att fastighet genom förbiseende inte blivit

taxerad har tillstyrkts av samtliga remissinstanser.

Kammarrätten anser bestämmelsen ägnad att klargöra hittills rådande

ovisshet om huruvida ett sådant fall redan enligt nu gällande bestämmelser

kan hänföras till misstagstaxering.

En ytterligare besvärsgrund, nämligen utebliven underrättelse

om fastighetstaxeringsnämnds beslut, föreslås av kammarrätten,

riksskattenämnden, Svenska bankföreningen, Sveriges industriförbund,

Sveriges hantverks- och industriorganisation och Skogsindustriernas samarbetsutskott.

Kammarrätten anser att skattskyldig, som inte erhåller underrättelsen

om det slutliga beslutet, bör beredas samma möjlighet att anföra besvär i

extraordinär ordning, som föreligger enligt 99 § TF.

Riksskattenämnden erinrar om att nämnden redan i sitt yttrande över

1955 års taxeringssakkunnigas betänkande med förslag till ändrad taxeringsorganisation

(SOU 1955: 51) föreslog, att i fråga om fastighetstaxering

extraordinär besvärsrätt skulle införas för det fall att underrättelse inte utsänts

ehuru så bort ske. Riksskattenämndens förslag föranledde emellertid

ingen åtgärd. Riksskattenämnden vidhåller alltjämt sin tidigare uttalade

uppfattning och förordar sålunda, att utebliven underrättelse om slutligt

taxeringsbeslut skall medföra extraordinär besvärsrätt. Riksskattenämnden

framhåller att just den omständigheten, att — såsom uttalas i promemorian

— det alldeles övervägande antalet fastighetsägare kommer att i god tid

före besvärstidens utgång få del av taxeringsbesluten genom personlig delgivning,

gör det så mycket naturligare att för undantagsfallen, där underrättelse

felaktigt uteblivit, medge extraordinär besvärsrätt.

Svenska bankföreningen, som funnit målet vara att den vanliga besvärstiden

anknyts till delgivning av taxeringsbeskeden i stället för till utläggandet

av fastighetslängden, anser att utebliven underrättelse följaktligen

bör medföra extraordinär besvärsrätt.

Sveriges industriförbund uttalar att extraordinär besvärsrätt bör medges

den som kan göra sannolikt att han inte före mitten av maj månad under

taxeringsåret erhållit någon som helst underrättelse om fastighetstaxeringsnämndens

beslut. Emellertid anser förbundet att detta syfte kan nås genom

en liberal tolkning av de föreslagna nya bestämmelserna om extraordinär

besvärsrätt.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1969

Sveriges hantverks- och industriorganisation föreslår extraordinär besvärsrätt

för var och en som med någorlunda sannolikhet kan göra gällande

att han inte erhållit underrättelse i god tid före maj månads utgång.

Skogsindustriernas samarbetsutskott finner det, mot bakgrunden av taxeringsvärdenas

i flera avseenden ökade betydelse, önskvärt att föreslagna

nya bestämmelser om extraordinär besvärsrätt i praktiken ges en liberal

tolkning i de fall vederbörande oförvållat ej inom skälig tid underrättats

om taxeringsnämndens beslut.

För det fall att lokal skattemyndighets rättelsebeslut uteblivit

föreslår Svenska försäkringsbolags riksförbund, Svenska bankföreningen

och Svenska sparbanksföreningen extraordinär besvärsrätt. Riksförbundet

framhåller därvid att om rättelsebeslut meddelas efter den ordinarie besvärstidens

utgång, fastighetsägaren enligt förslaget synes ha att lita endast till

den extraordinära besvärsrätt som föreligger i fall då beslut föranlett »väsentligt

annorlunda taxering». Den extraordinära besvärsrätten bör därför

enligt bankföreningens mening föreligga, om underrättelse om den lokala

skattemyndighetens rättelsebeslut inte kommit den skattskyldige till handa

senast inom viss tid, förslagsvis tre veckor före den ordinarie besvärstidens

utgång. Sparbanksföreningen vill vidare begränsa besvärsrätten till det fall

att värdet höjts.

Utvidgningen av behörigheten att föra talan har avstyrkts av tre

remissinstanser som funnit den alltför vidsträckt.

Kammarrätten finner knappast skäl föreligga att tillerkänna annan än

skattskyldig rätt att anföra besvär enligt 6) i 167 § TF.

Länsstyrelsen i Stockholms län ansluter sig i stort sett men anmärker

att besvärsrätten för kommun och taxeringsintendent i förslaget i vissa hänseenden

sträcker sig avsevärt längre än vad som f. n. är fallet vid den årliga

taxeringen. Kommun äger f. n. över huvud taget inte någon extraordinär

besvärsrätt vid den årliga taxeringen. I promemorian redovisas inte några

särskilda motiv för den utvidgade besvärsrätten för kommun och taxeringsintendent,

påpekar länsstyrelsen.

Sveriges industriförbund ifrågasätter om kommun över huvud taget bör

ha extraordinär besvärsrätt och om taxeringsintendenten bör ha lika vidsträckt

extraordinär besvärsrätt som ägaren. Lämpligen bör taxeringsintendents

besvärsrätt inskränkas till besvär till den skattskyldiges förmån eller

mot taxering, som blivit oriktig på grund av felräkning, misskrivning eller

annat uppenbart förbiseende.

De föreslagna besvärstiderna för extraordinära besvär har godtagits

av samtliga remissinstanser utom två.

Lantbrukets skattedelegation påpekar att i promemorian utan motivering

har föreslagits att besvärstiden enligt 167 § 1 mom. 6) skall begränsas till ett

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

år efter taxeringsårets utgång. Med en sådan begränsning förringas i hög

grad värdet av reformen. Delegationen anser starka skäl tala för att besvärstiden

också i detta fall sätts till fem år efter taxeringsåret. Länsstyrelsen i

Skaraborgs lön anför liknande synpunkter.

I fråga om kammarrättens prövning tar länsstyrelsen i Hallands

län upp en speciell fråga. Fall kan tänkas då besvär i särskild ordning handlagts

av prövningsnämnd och besvär sedan anförs hos prövningsnämnden

rörande samma taxering, därvid annan grund åberopas. Prövningen av de senare

besvären bör då enligt länsstyrelsens mening ankomma på kammarrätten.

Länsstyrelsen föreslår därför att andra punkten i andra stycket av

167 § 1 mom. TF får den innebörden, att kammarrätten skall pröva målet

även när taxeringen prövats av den vanliga prövningsnämnden.

Rättelse av fastighetslängd

Nuvarande ordning

Enligt 72 a § TF föreligger möjlighet för den längdförande myndigheten

att rätta vissa längdföringsfel i inkomst- och förmögenhetslängderna. Motsvarande

rättelsemöjlighet föreligger inte vid fastighetstaxeringen. Längdföringsfel

i fastighetslängder kan således inte rättas av den längdförande

myndigheten, vare sig längden avser allmän eller särskild fastighetstaxering.

Rättelse av taxeringslängd får enligt 72 a § TF beslutas vid inkomst- och

förmögenhetstaxeringen

om taxeringen inte införts i taxeringslängd inom föreskriven tid,

om taxeringen införts för annan än den taxeringen avsett eller

om taxeringen uppenbarligen eljest införts felaktigt i taxeringslängd.

Taxering av fysisk person eller dödsbo får rättas om taxeringsnämnds

beslut blivit oriktigt längdfört till följd av

1. uppenbar felräkning eller uppenbart felaktig överföring av belopp i

deklaration,

2. uppenbar felaktighet i fråga om belopp som anger fastighets taxeringsvärde

eller avdrag som medges skattskyldig utan särskild utredning, samt

3. uppenbar felaktighet i fråga om allmänt avdrag, vars rätta belopp

framgår av debitering, avgifter och premier för vissa försäkringar, samt

ortsavdrag.

Sådana slag av rättelser får beslutas av den myndighet som ombesörjt

längdföringen endast om inte särskilda skäl föranleder att prövningsnämnden

bör avgöra frågan och om rättelse ej medför höjning av den beskattningsbara

inkomsten. Tiden för rättelser utgår i princip den sista mars året

efter taxeringsåret. Om det inte är överflödigt skall yttrande inhämtas från

s. 58 Kontrollera mot PDF

58 Kungl. Maj. ts proposition nr lb7 år 1969

taxeringsnämndens ordförande före rättelse samt underrättelse tillställas

den skattskyldige om beslutad eller vägrad rättelse. Mot rättelsebeslutet

får talan inte föras särskilt. Ordinära och extraordinära besvär får emellertid

föras hos prövningsnämnden mot taxeringen även i den del beslutet avser.

Promemorian

Möjlighet till rättelse av inkomst- och förmögenhetslängd har funnits

fr. o. in. 1966 års taxering, framhålls det i promemorian. Den förenkling av

förfarandet vid rättelser som då genomfördes föreslogs i prop. 1965: 131,

vilken grundade sig på en inom finansdepartementet upprättad promemoria

(Stencil Fi 1964: 5). I denna promemoria hade föreslagits att lokal skattemyndighet

skulle tilläggas behörighet att rätta taxering som fastställts av

taxeringsnämnden om taxeringen blivit för hög p. g. a. vissa slag av längdföringsfel.

Vidare hade bl. a. föreslagits att bestämmelserna om rättelse

skulle las in i 126 § TF och att rättelser skulle kunna göras i såväl inkomstoch

förmögenhetslängder som fastighetslängder. Därvid avsågs fastighetslängder

för både allmän och särskild fastighetstaxering.

Emellertid uttalade departementschefen i prop. 1965: 131 (s. 37) att han

i likhet med ett par remissinstanser ansåg att det då saknades behov av förenklat

rättelseförfarande beträffande fastighetstaxering. Remissinstanserna

hade förklarat att det förenklade rättelseförfarandet vad beträffar fastighet

slängderna endast kunde komma att tillämpas i ett fåtal fall.

Departementschefen anförde därefter (s. 37 och 38) bl. a. att det väsentligaste

skälet för att ett på lokal skattemyndighet ankommande rättelseförfarande

skulle införas var de skattskyldigas intresse av att för hög taxering

snabbt och enkelt kunde rättas. Lokal skattemyndighet borde därför kunna

få befogenhet att rätta vissa uppenbara felaktigheter i taxering. Lokal skattemyndighet

borde emellertid inte p. g. a. sådan befogenhet bli en ny instans

i skatteprocessen. Rättelseinstitutet kunde endast användas på felaktigt

längdfört beslut av taxeringsnämnden och borde enligt departementschefen

få i stort sett samma karaktär som den självrättelse av uppenbara felaktigheter

som tillkom bl. a. prövningsnämnden men inte taxeringsnämnden

(s. 36).

Den införda rättelsemöjligheten har i huvudsak kommit att omfatta s. k.

tekniska fel vid inkomsttaxeringen. En påtaglig avlastning av i vart fall vissa

prövningsnämnders arbete har kommit till stånd genom reformen. Så har

t. ex. i Stockholms län under år 1968 hos lokal skattemyndighet diarieförts

ca 6 300 ärenden angående rättelser.

I remissvar i anledning av fastighctstaxeringskommittéernas betänkande

»Fastighetstaxeringens regler och organisation. Förslag till vissa ändringar»

(SOU 1968: 32) föreslog ett flertal remissinstanser att lokal skattemyndighet

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1969

skulle få möjlighet att rätta även uppenbara längdföringsfel i fastighetslängderna,

heter det i promemorian.

Möjligheten att rätta längdföringsfel enligt 72 a § TF avser endast taxering

som åsatts fysisk person eller dödsbo. Dessa skattskyldiga upptogs i A-längden,

vilken vid tidpunkten för bestämmelsens införande fördes av och förvarades

hos lokal skattemyndighet. Däremot förvarades vid den årliga taxeringen

i regel inte längderna för taxering av juridiska personer och för särskild

fastighetstaxering hos lokal skattemyndighet.

Vid tillkomsten av 72 a § TF ansågs, heter det vidare i promemorian, att

rättelse genom lokal skattemyndighets försorg låg i linje med vad som var

avsett att föreslås beträffande myndighetens uppgifter efter det att ADB

införts inom folkbokförings- och uppbördsväsendet.

Längderna för allmän fastighetstaxering har hitintills förts och under

taxeringen förvarats hos fastighetstaxeringsnämnden.

Till 1970 års allmänna fastighetstaxering har nya regler beslutats beträffande

längdföringen. Lokal skattemyndighet svarar numera för denna och

underskriver också fastighetslängden (152 och 153 §§ TF samt 73 och 76 §§

TK). Registreringen av data i denna längd skall vid den allmänna fastighetstaxeringen

ske på länsstyrelsernas datacentraler enligt ADB-system. Den

skall göras med ledning av fastighetstaxeringsnämndernas anteckningar på

fastighetstaxeringsavierna (73 § andra stycket TK).

Enligt promemorian har genom dessa förändringar nya förutsättningar

uppkommit vid bedömningen av om rättelseinstitutet bör utvidgas att gälla

även den allmänna fastighetstaxeringen.

Att behov föreligger av ett enkelt förfarande för rättelser vid den allmänna

fastighetstaxeringen framgår av det stora antal framställningar om

ändringar på formella grunder som gjordes vid 1965 års allmänna fastighetstaxering.

Av fastighetstaxeringskommittéernas betänkande »1965 års allmänna

fastighetstaxering. Huvudresultat beträffande skattepliktiga fastigheter

inom kommuner, kommunblock och län» (SOU 1968: 31) framgår att

det totala antalet besvär och framställningar till fastighetsprövningsnämnderna

år 1965 uppgick till ungefär 22 400 och att samtidigt yrkanden om

jämkningar av enbart formell natur inkom till ett antal av ca 11 200 (s. 9).

Mot bakgrunden av det anförda förordas i promemorian att möjlighet införs

till förenklat förfarande också vid rättelse av fastighetslängd, som upprättats

vid den allmänna fastighetstaxeringen.

Bestämmelser i ämnet sägs, med viss förebild i 72 a § TF, böra lämnas i

en ny 156 §.

I den nya paragrafens första stycke bör enligt promemorian intas regler

om rättelse i sådana fall där fastighetstaxeringsnämndens på fastighetstaxeringsavin

redovisade beslut är riktigt, men taxeringen ej införts i fastighetslängden

inom föreskriven tid, påförts fel fastighet eller införts i fastighetslängden

på annat uppenbarligen felaktigt sätt.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1969

I paragrafens andra stycke bör enligt promemorian möjlighet öppnas till

rättelse, då fastighetstaxeringsnämnds beslut blivit oriktigt — såvitt gäller

beloppen såväl om de blivit för höga som för låga — p. g. a. att felräkning

skett, eller att uppenbart felaktig överföring av belopp eller annan uppgift

gjorts från deklarationen till fastighetsiaxeringsavin. Det understryks att

endast uppenbara felaktigheter av de slag som nu nämnts bör få rättas av

den lokala skattemyndigheten. Denna sägs exempelvis blott i vissa undantagsfall

böra kunna korrigera och komplettera klassificeringsdata eller andra

grunder för fastighetstaxeringsnämndernas beslut. Finner den lokala skattemyndigheten

att felaktigheten i fastighetslängden beror på oriktig taxering

och att frågan således bör prövas av fastighetsprövningsnämnden, skall

myndigheten enligt promemorian självfallet överlämna frågan om rättelse

till prövningsnämndens kansli.

De i promemorian föreslagna bestämmelserna innebär möjlighet för den

lokala skattemyndigheten bl. a. att även viss tid efter det fastighetslängden

färdigställts rätta sådana tekniska fel i samband med taxeringen och längdföringen

som den har rätt att korrigera före längdens färdigställande och

underskrift.

Lokal skattemyndighet sägs böra få göra rättelse t. o. in. den 15 oktober

under taxeringsåret och därefter endast om rättelseyrkande inkommit före

nyssnämnda datum.

Eftersom fastighetsägare eller därmed likställd innehavare har intresse

av att få kännedom om vidtagen rättelse liksom om beslut att yrkad rättelse

inte medgetts, bör det enligt promemorian åligga den lokala skattemyndigheten

att genom delgivning underrätta ägaren om rättelse beslutats eller

vägrats, såvida inte sådant meddelande bedöms vara uppenbart överflödigt.

I underrättelsen bör finnas besvärshänvisning.

Även förste taxeringsintendenten och vederbörande kommun sägs böra få

kännedom om dylikt beslut för att få tillfälle att tillvarata sitt partsintresse.

Det kan enligt promemorian exempelvis förekomma fall, där fastighets taxeringsvärde

förändrats så genom korrekt rättelse av felräkning, att taxeringsintendenten

finner det nya värdet avvika från vad som kan anses följa av

principen om en likformig och jämn taxering och därför skäl föreligga för

besvär.

Föreskrifter om förfarandet vid rättelser i enlighet med den föreslagna

156 § TF bör enligt promemorian tas in i TK. Riksskattenämnden sägs

kunna meddela behövliga anvisningar efter samråd med centrala folkbokförings-

och uppbördsnämnden.

Remissyttrandena

Departementspromemorians förslag har fått ett gynnsamt mottagande i

vad avser den principiella utformningen. När det gäller vilka slags

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr U7 år 1969 61

felaktigheter som lokal skattemyndighet bör kunna rätta har samtliga

remissinstanser tillstyrkt att man i vart fall lagfäster de i promemorian

föreslagna rättelsegrunderna. Några av dessa remissinstanser önskar dessutom

att området för rättelsemöjligheterna utvidgas i förhållande till förslaget.

Riksskattenämnden upplyser att nämnden redan vid 1965 års allmänna

fastighetstaxering såg sig nödsakad att rekommendera, att vissa fel av huvudsakligen

teknisk art skulle rättas av lokal skattemyndighet. Rättelseförfarandet

ansågs emellertid då böra inskränkas till åtgärder av betydelse

för ADB-uppläggningen. Mot denna bakgrund hälsar riksskattenämnden

med tillfredsställelse att ett förenklat rättelseförfarande nu föreslås infört

i TF.

Länsstyrelsen i Malmöhus län som också tillstyrker förslaget framhåller

att den nya tekniken för redovisning och registrering av taxeringsnämndernas

beslut sannolikt medför eif stort antal längdföringsfel och formella

fel orsakade av felaktiga överföringar från deklaration till taxeringsavi.

Samtidigt är det troligt att de nya metoderna för taxering av fastighet och

strävandena att utjämna befintliga ojämnheter i taxeringarna medför ökat

antal materiella besvär. Det är därför viktigt att fastighetsprövningsnämnderna

ej belastas med ärenden som föranleder endast formella ändringar.

Lokala skattemyndigheterna bör därför — såsom föreslagits -— beredas

möjlighet att rätta längdföringsfel och andra uppenbara felaktigheter på

grund av felräkning eller felaktig överföring av belopp eller uppgift från

deklaration till fastighetstaxeringsavi.

Rättelsemöjlighet även beträffande ägaruppgift föreslås av länsstyrelsen

i Kalmar län, Föreningen Sveriges fögderichefer och Taxeringsnämndsordförandenas

riksförbund. Föreningen framhåller att lokal skattemyndighet

redan nu bär full kompetens att handlägga ägarregistreringen

under perioderna mellan de allmänna fastighetstaxeringarna, då stommen

till fastighetslängd helt bygger på myndighetens avisering till länsstyrelsen.

Det förefaller föreningen därför helt naturligt att lokal skattemyndighet

också skall kunna besluta om rättelse av uppenbar felaktighet i fråga om

ägare (motsvarande) som införts i den slutliga fastighetslängden. Riksförbundet

anser dock att möjligheten till rättelse bör begränsas till sådana

fall då anmärkning inkommit.

Rättelse av samtliga data i längden anser lantmäteristyrelsen böra

få vidtas. Genom den nya 156 § TF öppnas möjlighet för lokal skattpmyndighet

att besluta om rättelse av fastighetslängd då fastighetstaxeringsnämnds

beslut om taxering blivit oriktigt. Med beslut synes här avses enbart

taxeringsvärde och däri ingående delvärden. Lantmäteristyrelsen ifrågasätter

om inte rättelsemöjligheten bör utvidgas att även omfatta andra

uppgifter som blivit uppenbart felaktigt införda eller av misstag bortglöm
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

da i fastighetslängden. I likhet med vad som sagts i promemorian finner

lantmäteristyrelsen det självklart att lokal skattemyndighet skall överlämna

sakprövningen till fastighetsprövningsnämnden när felaktigheten kan

misstänkas bero på feltaxering.

Viss osäkerhet om innebörden av förslaget såvitt avser ldassificeringsdata

hyser länsstyrelsen i Kopparbergs län med anledning av promemorians uttalande

att lokal skattemyndighet bör »blott i vissa undantagsfall» kunna

korrigera och komplettera ldassificeringsdata eller andra grunder för fastighetstaxeringsnämndernas

beslut. Utan tvekan måste i annan ordning preciseras

vilka befogenheter lokal skattemyndighet härutinnan kan äga. Det

kan nämligen enligt länsstyrelsens mening vara vanskligt alt konstatera

att en felaktighet föreligger även om den till synes är uppenbar.

Rättelsemöjlighet även vid uppenbara fall av dubbeltaxering föreslås

av Föreningen Sveriges fögderichefer och Taxeringsnämndsordförandenas

riksförbund. Föreningen framhåller att uppenbara fall av dubbeltaxering

kan förekomma framför allt vid taxering av byggnad på annans mark,

när t. ex. den ena taxeringen grundar sig på avlämnad fastighetsdeklaration,

medan den andra (felaktiga) åsatts slcönsmässigt och grundar sig på

fastighetsavi upptagande förutvarande ägare. Eftersom köp eller annan åtkomst

av byggnad inte blir föremål för lagfart, är ägaruppgiften på dessa

avier ej sällan inaktuella. Föreningen anser därför att lokal skattemx ndighet

bör tilläggas möjlighet att rätta uppenbara fel även av detta slag.

I fråga om förfarandet vid rättelse har promemorieförslaget i stort

sett tillstyrkts av remissinstanserna. Några remissinstanser har dock anfört

erinringar, särskilt i fråga om besvärsrätten.

Beträffande tiden för rättelse anser länsstyrelsen i Skaraborgs län att

denna bör begränsas till normalt tiden före den 15 september under taxeringsåret,

med hänsyn till att länsstyrelsen föreslagit förkortning av tiden

för taxeringsintendents besvär.

Vad särskilt gäller yttrande från ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden

framhåller länsstyrelsen i Stockholms län, att det i fråga om

korrigering och komplettering av klassificeringsdata eller andra liknande

grunder för fastighetstaxeringsnämndens beslut kan föreligga betydande

svårigheter att i det enskilda fallet avgöra, om fråga är om ett taxeringstekniskt

fel eller en felbedömning. Genom remiss till fastighetstaxeringsordföranden

kan enligt länsstyrelsens mening i åtskilliga fall klarhet vinnas

om det gäller en bedömningsfråga eller ej.

Den föreslagna regeln om besvärshänvisning avstyrks av länsstyrelsen

i Hallands län som anför.

Bestämmelsen är uppbyggd på motsvarande bestämmelse i 72 a §. I

båda föreskrives att talan inte får särskilt föras över rättelsebeslut. Mot
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr H7 år 1969 63

svårighet till den nu föreslagna föreskriften om att underrättelse skall innehålla

upplysning om vad som skall iakttas vid anförande av besvär över

beslutet i »den del detta avser taxering» saknas emellertid i 72 a §. Det

citerade uttrycket är mycket dunkelt. Konstruktionen av rättelseförfarandet

får antas vara den att den lokala skattemyndigheten genom sin åtgärd riktigt

uttrycker taxeringsnämndens beslut,'' vilket tidigare av någon anledning

blivit oriktigt redovisat i längden (eller inte redovisat alls)''. Vad som

sedan kan överklagas är taxeringen sådan den ter sig sedan rättelsen skett.

Huruvida den lokala skattemyndigheten har misstagit sig i fråga om innebörden

av taxeringsnämndens beslut blir en bedömningsfråga i taxeringsmålet.

— Den här avsedda föreskriften är vilseledande och bör utgå! På underrättelsen

bör stå att beslutet ej kan överklagas men kan komma under bedömande

därest talan föres mot taxeringen. — Det bör i detta samman
hang

framhållas att prövningsnämnden inte annat än undantagsvis _

exempelvis i fråga om frivillig särbeskattning — är besvärsmyndighet i förhållande

till lokal skattemyndighet. Skulle man införa en möjlighet att

anföra besvär över lokal skattemyndighets beslut om rättelse till »den del

detta avser taxering» något som tydligen föresvävat promemorieförfattarna

— måste också i besvärsbestämmelserna upptas en föreskrift att

fastighetsprövningsnämnden (prövningsnämnden) äger pröva sådana besvär.

Besvärsrätten har vidare berörts av fyra remissinstanser med skilda

uppfattningar.

En begränsning av besvärsrätten förordas av kammarrätten. Den föreslagna

lydelsen av 156 § 2 femte och sjätte styckena är enligt kammarrättens

förmenande avfattad på ett sätt som gör bestämmelserna svårtillgängliga

i varje fall för de skattskyldiga. Kammarrätten föreslår sådan omformuleling

att klart framgår, att besvär mot lokal skattemyndighets beslut om

rättelse får föras endast om rättelsen innebär höjning eller sänkning av

taxeringsvärde.

En ovillkorlig besvär srätt vid höjning av taxeringen förordar Svenska

bankföreningen. Föreningen vill i och för sig inte motsätta sig att rättelse

skall kunna ske även i höjande riktning. Det bör emellertid enligt

föreningens mening tillses, att den skattskyldige alltid får möjlighet att

överklaga rättelsebeslut som innebär höjning av taxeringen. Någon säkerhet

härför kommer inte att föreligga enligt förslaget. Där stadgas nämligen,

att beslut om rättelse inte får överklagas särskilt utan endast genom besvär

över taxeringen, och samtidigt följer av den föreslagna författningstexten

att rättelsebeslut kan komma att meddelas först efter det att den

ordinarie besvärstiden utlupit. I den mån så sker, kommer alltså den

skattskyldige att kunna söka ändring i beslutet endast om han kan åberopa

extraordinär besvärsrätt, dvs. i allmänhet endast om rättelsebeslutet

lett till en »väsentlig» ändring av taxeringen. Detta måste anses klart otillfredsställande,

anför bankföreningen. Om man ej följer den vid inkomsloch

förmögenhetstaxering gällande regeln att lokal skattemyndighets rättelse

inte får avse höjning av taxeringen, bör därför enligt bankföreningens

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

mening extraordinär besvärsrätt mot fastighetstaxering medges även för

det fall att lokal skattemyndighet beslutat rättelse av taxeringen men underrättelse

om denna inte kommit den skattskyldige till handa senast viss tid,

förslagsvis tre veckor före den ordinarie besvärstidens utgång.

Liknande synpunkter anför Svenska sparbanksföreningen.

Separat besvärsrätt oavsett att taxeringsvärdet varken höjs eller sänks

förordas av länsstyrelsen i Västmanlands län. Enligt rättspraxis synes yrkande

om ändring i fastighetslängden av uppgift om ägare och om totalareal

inte kunna överklagas vid den allmänna fastighetstaxeringen, såvida yrkandet

inte samtidigt anses innebära ändring av åsatt taxeringsvärde. Ej

heller torde yrkanden om fördelning av delvärden inom samma taxeringsvärde

samt om ändring av de grundfaktorer för skogstaxering som angetts

i längden kunna upptas till prövning. De sistnämnda båda ärendetyperna

har direkt betydelse för inkomsttaxeringen i förvärvskällan jordbruksfastighet

— t. ex. i fråga om storleken av avskrivningsunderlaget — medan

ägar- och arealuppgifterna även kan ha betydelse utanför taxeringen. Visserligen

torde antalet felaktigheter i ovannämnda hänseende bli relativt

ringa — i synnerhet efter tillkomsten av den föreslagna 156 § TF — men

då fastighetslängden rimligen bör återspegla de verkliga förhållandena, bör

enligt länsstyrelsens mening möjlighet ges till prövning av dessa felaktigheter

i samband med nu föreslagen revision av bestämmelserna angående

allmän fastighetstaxering.

Övriga frågor om fastighetstaxering

Promemorian

Fastighetsprövningsnämndens verksamhet

Det erinras i promemorian om att vid processen i fastighetsprövningsnämnden

liksom vid handläggningen av mål hos prövningsnämnden gäller

att muntlig förhandling kan hållas efter framställning av part. Muntlig

handläggning kan även ske efter nämndens förordnande utan att part gjort

framställning därom (80 § och 162 § första stycket TF). Vid muntlig förhandling

kan nämndens sammanträde övervaras inte blott av part och

tjänsteman, som biträder nämnden, utan även av andra.

Även i fall då muntlig förhandling inte äger rum får taxeringsintendent

närvara vid fastighetsprövningsnämndens handläggning av ärende, i vilket

han inte är part. Taxeringsintendent får också infinna sig för att lämna

muntlig upplysning när nämnden finner det påkallat av särskilda skäl.

Där så anses erforderligt får också ordförande eller annan ledamot i fastighetstaxeringsnämnd

kallas att lämna upplysningar vid ett nämndens sammanträde,

oavsett om muntlig förhandling då sker eller ej (162 § första

stycket TF jämförd med 79 § andra stycket).

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 1^7 år 1969

Enligt 160 § 2 mom. TF kan fastighetsprövningsnämnden eller dess ordförande

om det anses erforderligt även kalla sakkunniga på fastighetsvärdering

att vid sammanträde där part inte är närvarande meddela nämnden

eller dess ordförande upplysningar.

Bestämmelserna om att ordförande eller annan ledamot i fastighetstaxeringsnämnd

eller andra i fastighetsvärdering kunniga och erfarna personer

efter kallelse får infinna sig också vid sammanträde med fastighetsprövningsnämnden,

då muntlig förhandling inte äger rum, kan enligt promemorian

i viss mån te sig stötande för parterna i taxeringsprocessen, vilka

inte får del av vad de kallade anför. Med hänsyn härtill föreslås att dessa

bestämmelser slopas.

Tiden för fastighetsprövningsnämndens arbete

Det finns enligt promemorian skäl att anta att antalet taxeringar, som

kommer att överklagas hos fastighetsprövningsnämnden vid 1970 års allmänna

fastighetstaxering, blir större än vid den föregående allmänna fastighetstaxeringen.

Med anledning härav och med hänsyn till den tidsknapphet

varunder vissa fastighetsprövningsnämnder tidigare arbetat, sägs tiden för

nämndernas verksamhet böra förlängas till den 15 december under taxeringsåret.

En sådan förskjutning — sista dagen för nämndernas arbete är

nu i 160 § 1 mom. TF bestämd till den 31 oktober under taxeringsåret —

synes enligt promemorian inte medföra svårigheter vid övrigt arbete med

taxering och uppbörd eller i avseende på underrättelser till fastighetsägare

om nämndernas beslut. Genom förlängningen ges nämnderna också tidsutrymme

för prövning av sådana besvär som följer av den förut i denna promemoria

föreslagna utvidgningen av besvärsrätten.

Den njm tidpunkt, då fastighetsprövningsnämndernas arbete senast skall

vara avslutat, bör enligt promemorian anges i nya 163 §.

Tiden för översändande av besvärsakter

Om fastighetsprövningsnämnds beslut överklagas skall prövningsnämndens

kansli insända besvärsakten till kammarrätten inom fyra månader

efter det besvären inkommit. Till besvärsakten skall kansliet foga erforderliga

utdrag av fastighetslängd, fastighetsprövningsnämndens protokoll och

i målet ingivna handlingar (164 § 4 mom. första och andra styckena TF

jämförd med 97 § första stycket). Det får enligt promemorian förutsättas

att prövningsnämndens kansli i de handlingar, som översänds till kammarrätten,

fortsättningsvis också infogar de nya slag av handlingar (markvärdekartor,

byggnadsvärdetabeller osv.), vilka för första gången rekommenderats

tillämpade vid 1970 års allmänna fastighetstaxering och som

gäller de mål besvären hos kammarrätten avser.

Då hittillsvarande erfarenheter enligt promemorian visar att de nämnda

fyra månaderna ofta varit för knappt tillmätta och några uppenbara nack5

Bihang till riksdagens protokoll 11)61). 1 saml. Nr 147

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

delar av en förlängning av perioden till sex månader inte torde uppkomma

för kammarrätten föreslås att ändring av tiden görs i 164 § 4 mom. TF.

Redaktionella ändringar

Vissa redaktionella justeringar sägs i promemorian böra vidtas i 102 §,

164 § 1 och 4 mom. samt i 183 § TF.

Remissyttrandena

Fastighets prövning snämndens verksamhet

Förslaget att begränsa närvarorätten vid slutet sammanträde har

lämnats utan erinran vid remissbehandlingen.

Länsstyrelsen i Stockholms län tillstyrker slopandet av ifrågavarande bestämmelse,

därför att motsvarande bestämmelse beträffande den årliga taxeringen

(79 § andra stycket TF) aldrig kommit att tillämpas i de av länets

prövningsnämnd handlagda målen eller ärendena. Skälet är att vad som

eventuellt kan framkomma vid hörande inför prövningsnämnden av exempelvis

ordförande i taxeringsnämnd ändå i praktiken måste delges parterna i

processen för att bereda dem tillfälle att yttra sig däröver. På grund härav

har andra former av hörande av ordförande eller annan ledamot av taxeringsnämnd

kommit till användning och också visat sig mera ändamålsenligt.

En begränsning även av taxeringsintendents rätt att närvara vid fastighetsprövningsnämnds

sammanträde föreslås av Sveriges industriförbund.

Förbundet finner det riktigt att sammanträde med fastighetsprövningsnämnd

inte får övervaras av annan än tjänsteman som biträder nämnden,

såvida inte muntlig förhandling äger rum. Den speciella möjlighet som beretts

taxeringsintendent att vara närvarande vid handläggning av ärende i

vilket han inte är part bör enligt förbundets mening slopas. Inte minst i

fastighetstaxeringsprocessen är det väsentligt att förfarandet sker under

domstolsliknande former. Förbundet vill dock inte motsätta sig att fastighetsprövningsnämnden

bör kunna kalla taxeringsintendent för att lämna

muntliga upplysningar, exempelvis om taxeringsnivån. Om så sker bör

emellertid taxeringsintendentens upplysningar såvitt möjligt i fullständigt

skick intas i fastighetsprövningsnämndens protokoll och motparten bör erhålla

tillfälle att yttra sig.

Inhämtande av yttrande från sakkunnig anser fastighet staxering skommittéerna

i vissa fall lämpligt. Då av besvärsakt framgår att det överklagade

beslutet grundar sig på förslag som upprättats av en av nämnden anlitad

sakkunnig torde stundom i sak mera kunna uppnås genom remiss till den

sakkunnige. Kommittéerna föreslår därför att även denna möjlighet anges i

författningstexten.

I fråga om skyldigheten att inhämta förklaring över besvär av taxerings
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

intendent eller kommun anmärker Lantbrukets skattedelegation mot att

förklaring av ägare inte behöver inhämtas när det är fråga om rättelse av

felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende. I förbiseendefallen

får enligt den föreslagna lydelsen av 156 § TF lokal skattemyndighet

under vissa förutsättningar verkställa rättelse, varvid dock föreskrivits

att bl. a. fastighetsägaren skall underrättas. Mot denna bakgrund framstår

det som anmärkningsvärt att fastighetsägaren skall stå vid sidan av processen

fram till fastighetsprövningsnämndens beslut i förbiseendefall väckta

av taxeringsintendent eller kommun, ehuru man kan antaga att det här

oftast är fråga om mera kvalificerade förbiseendefall. Delegationen föreslår

därför att fastighetsägare och därmed likställd alltid skall beredas tillfälle

att avge förklaring över besvär anförda av taxeringsintendent eller kommun.

I fråga om inhämtande av yttrande från kommun i besvärsmål anser

länsstyrelsen i Kalmar län att det för undvikande av alltför betungande

skriftväxling i prövningsnämndsarbetet skulle vara önskvärt, om det på

något sätt närmare kunde anges i vilken utsträckning kommun bör beredas

tillfälle avge yttrande i besvär, anförda av annan part.

Tiden för fastighetsprövningsnämndens arbete

Den föreslagna förlängningen av tiden för fastighetsprövningsnämndens

arbete tillstj-rks av det stora flertalet remissinstanser. Fyra länsstyrelser finner

dock tiden alltför lång.

Sveriges industriförbund finner det av många skäl önskvärt att tidpunkten

för avslutandet av arbetet inte läggs senare än vad som föreslagits i promemorian.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län som delar den i promemorian uttalade uppfattningen,

att denna frist inte synes medföra svårigheter vid övrigt arbete

med taxering och uppbörd, framhåller att det emellertid inte får bortses

från att föreslagen utsträckning av tiden för prövning av besvär kan medföra

betydande svårigheter genom den härav uppstående krympningen av

tiden för handläggning av besvär över taxering för inkomst och förmögenhet.

Länsstyrelsen anser att de i förslaget angivna tidsfristerna bör så förstås,

att besvär i särskild ordning över allmän fastighetstaxering inte nödvändigtvis

behöver avgöras senast den 15 december under taxeringsåret

oaktat så är möjligt. Enligt länsstyrelsens mening är det dock lämpligt att

besvär i särskild ordning i största möjliga utsträckning avgörs av fastighetsprövningsnämnd.

De remissinstanser som uttalat sig för en begränsning av verksamhetstiden

är länsstyrelserna i Stockholms, Skaraborgs, Kopparbergs och Västerbottens

län.

Länsstyrelsen i Stockholms län godtar den föreslagna tiden för fastighetsprövningsnämndens

arbete endast under förutsättning att taxerings
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68 Kungl. Maj. ts proposition nr H7 år 1969

intendents besvärstid inte utsträcks utöver den 31 oktober under taxeringsåret.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att man vid lagstiftningsärendets

fortsatta handläggning bör beakta att en utsträckning av tiden för fastighetsprövningsnämndens

arbete påverkar processen i inkomstprövningsnämnderna.

En stor del av taxeringssektionens personal måste engageras

för målen i fastighetsprövningsnämnden med resultatet att bl. a. inkomsttaxeringsmålen

fördröjs. Länsstyrelsen är medveten om att någon större

personalförstärkning inte kan påräknas. Situationen kan möjligen — ehuru

inte utan betydande svårigheter och till priset av att andra arbetsuppgifter

blir lidande — lösas genom en omdisponering av taxeringssektionens personal.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län befarar att den utsträckta tiden kommer

att inverka alltför menligt på bestyret med den årliga taxeringen. Detta gäller

i vart fall om man beaktar den organisatoriska ram som denna länsstyrelse

har att hålla sig inom. På grund härav föreslår länsstyrelsen att fastighetsprövningsnämndens

arbete avslutas senast den 30 november.

Även länsstyrelsen i Skaraborgs län förordar den 30 november som slutdag.

Om den i promemorian föreslagna förlängningen av besvärstiden för

ägare och kommun genomförs, kan det visserligen finnas skäl som talar för

att förlänga tiden för fastighetsprövningsnämndens verksamhet till den 15

december. Emellertid medför detta knappast någon mera avsevärd förbättring

av nämndens möjligheter att i rätt tid handlägga fastighetstaxeringsmålen

utan endast en i och för sig önskvärd fördröjning av handläggningen

över semestermånaderna. Även om antalet besvär skulle öka, finns det enligt

länsstyrelsens uppfattning inte skäl att förlänga tiden för nämndens arbete

längre än till den 30 november. Länsstyrelsen erinrar om att arbetet i den

ordinarie prövningsnämnden och inom prövningsnämndens kansli regelmässigt

betungas under december månad av ett relativt stort antal mål om

eftertaxering, för vilka handläggningstiden utgår den 31 december.

En förlängning av tiden även för den vanliga prövningsnämnden förordas

av länsstyrelsen i Västmanlands län. Redan under de verksamhetsår, som

ligger mellan två allmänna fastighetstaxeringar, är arbetsbelastningen för

stor i såväl prövningsnämnden och dess kansli som på taxeringssektionen.

Länsstyrelsen finner det därför helt uteslutet att arbetet skall kunna fullgöras

inom författningsenlig tid under ett år, då även fastighetsprövningsnämnden

sammanträder. Då dessutom antalet mål vid prövningsnämnden

fortgående ökar, föreligger starka skäl för förlängning av tiden för den vanliga

prövningsnämndens verksamhet. Länsstyrelsen hemställer därför om

översyn av bestämmelserna i 89 § TF angående senaste tidpunkten för avgörande

av mål i prövningsnämnden och i 76 § beträffande taxeringsintendentens

besvärsrätt.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Majrts proposition nr 747 år 1969

Tiden för översändande av besvärsakter

Förslaget att förlänga tiden för översändande av besvärsakter till kammarrätten

har vid remissbehandlingen i stort sett lämnats utan erinran.

Kammarrätten vitsordar att den tid av fyra månader, som hittills gällt

för insändande av besvärsakter till kammarrätten, varit för knappt tillmätt

och har således ingenting att erinra mot den föreslagna förlängningen av

tidsfristen. Kammarrätten vill dock understryka vikten av att den nya tidsfristen

strikt iakttas, eftersom denna förlängda tidsfrist i samband med

den föreslagna förlängningen av tiden för prövningsnämndens verksamhet

medför, att kammarrätten kan börja sin handläggning av fastighetstaxeringsmål

avsevärt senare än enligt nu gällande ordning.

Sveriges industriförbund vill däremot, med hänsyn till vikten av att besvären

kan prövas hos kammarrätten så snart som möjligt, ifrågasätta om

denna förlängning är lämplig. Det måste nämligen också beaktas att prövningsnämndens

arbete kommer att avslutas en och en halv månad senare

om förslaget i promemorian följs.

Lantbrukets skattedelegation påpekar att utsträckningen i tid i promemorian

sägs inte medföra några uppenbara nackdelar för kammarrätten.

Att så inte blir fallet anser delegationen bero på att kammarrättens fastighetstaxeringsdivision

inte lär påbörja sitt arbete förrän på hösten året efter

taxeringsåret. Eftersom ett allmänt förberedelsearbete först krävs, kan

med denna ordning de första besvärsärendena i bästa fall avgöras mot slutet

av året. Ur de skattskyldigas synpunkt är det enligt delegationen ytterst

otillfredsställande att besvärsärenden på detta sätt ligger helt obearbetade i

nära ett år efter det att de anförts. Enligt delegationens uppfattning borde

fastighetstaxeringsdivisionens arbete igångsättas redan den 1 januari året

efter taxeringsåret så att tidsmässig överensstämmelse erhålls mellan avslutandet

av arbetet i fastighetsprövningsnämnderna och påbörjandet av

arbetet i nästa instans. Först med en sådan ordning får den tid inom vilken

besvärsakterna skall översändas till kammarrätten någon praktisk betydelse.

Redaktionella ändringar

Utöver de redaktionella ändringar som föreslås i promemorian har flera

remissinstanser föreslagit ytterligare ändringar. Här återges endast de viktigaste.

I fråga om den personkrets som i olika sammanhang skall jämställas med

ägare har tre remissinstanser skilda förslag till lämpligare beteckning.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser att den krets av personer som omnämns

i 161 § TF av naturliga skäl bör vara lika med den som enligt 158 § 1

mom. andra stycket är behörig att föra talan.

Lantbrukets skattedelegation finner det av 158 § 1 mom. andra stycket TF

i den föreslagna lydelsen framgå att besvärsrätt liksom för ägare eller där
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1969

med likställd innehavare av fastighet tillkommer även ytterligare två andra

kategorier. I alla andra paragrafer anges samtliga här avsedda skattskyldiga

som »ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet». Även om med

detta uttryckssätt uppenbarligen åsyftas även de två speciella kategorierna

enligt 158 § 1 mom. andra stycket vore det enligt delegationens uppfattning

klarläggande om samtliga skattskyldiga med besvärsrätt i övriga paragrafer

angavs som »ägare av fastighet och därmed i besvärshänseende likställd».

Länsstyrelsen i Hallands län anför i anslutning till 154 § TF att uttrycket

»ägare och därmed likställd innehavare» får anses (jfr 136 § 1 mom. första

stycket och 2 mom.) innefatta samtliga de kategorier skattskyldiga som

avses i 47 § KL. Uttrycket är även med skattelagstiftningens mått språkligt

svårhanterligt. Länsstyrelsen ifrågasätter därför om inte i 172 § TF skulle

kunna intas ett mom. 2 av innehåll att vad som sägs om ägare skall gälla

även i 47 § KL angivna innehavare av fastighet. Då skulle »eller därmed

likställd innehavare» kunna utgå överallt till stor båtnad för läsaren.

RÄTTELSE VID DEN ÅRLIGA TAXERINGEN

Nuvarande ordning

Myndighet som har att ombesörja längdföring av taxeringsnämnds beslut

om taxering för inkomst eller förmögenhet — vanligen den lokala

skattemyndigheten och i vissa fall länsstyrelsen — kan enligt 72 a § TF

besluta om rättelse av taxeringslängden om taxeringen inte förts in i längden

inom föreskriven tid eller införts för annan än den taxeringen avsett

eller eljest uppenbarligen införts felaktigt i taxeringslängden. Beträffande

möjligheten att rätta felaktighet i taxeringsnämnds beslut är myndighetens

befogenhet mer begränsad. Rättelsemöjligheten avser endast taxering av

fysisk person eller dödsbo för inkomst eller förmögenhet och avser i huvudsak

s. k. tekniska fel vid taxeringen. Som villkor för rättelse gäller att

felaktigheten är uppenbar och rättelsen får inte medföra höjning av taxeringen.

Rättelse kan sålunda ske av uppenbar felräkning eller uppenbart

felaktig överföring av belopp i deklaration samt uppenbar felaktighet i

fråga om belopp som anger fastighets taxeringsvärde eller avser avdrag

som medges skattskyldig utan särskild utredning. I sistnämnda hänseende

åsyftas bl. a. avdrag för garantibelopp och olika schablonavdrag.

Vidare kan i nämnda ordning rättas uppenbar felaktighet i fråga om

allmänt avdrag vars rätta belopp framgår av debitering, såsom avdraget

för kommunalskatt och sjukförsäkringsavgift, samt allmänt avdrag för

premier och andra avgifter i vissa fall liksom för det s. k. förvärvsavdraget

för gift kvinna in. fl. och slutligen även ortsavdrag.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 14-7 år 1969

Rättelse får i princip inte ske efter utgången av mars månad året efter

taxeringsåret. Om detta inte är överflödigt, skall yttrande inhämtas från

taxeringsnämndens ordförande innan rättelse sker. Den skattskyldige skall

på visst sätt och inom viss tid delges beslut om rättelse och beslut varigenom

rättelse som han yrkat har vägrats, om detta ej är uppenbart överflödigt.

Talan mot beslutet kan föras endast i samband med talan mot

taxeringen.

Kungl. Maj :t meddelar närmare föreskrifter om förfarandet vid rättelse

enligt 72 a § TF (jfr 42 a § TK).

Skrivelsen från Föreningen Sveriges fögderichefer

Föreningen Sveriges fögderichefer framhåller i sin skrivelse bl. a., att

det nu berörda rättelseförfarandet utan tvivel har minskat prövningsnämndernas

arbetsbörda samtidigt som de skattskyldigas irritation över

det tidigare onödigt tidskrävande rättelseförfarandet i viss mån har kunnat

mildras. Föreningen ifrågasätter emellertid om inte det förenklade

rättelseförfarandet har fått en alltför snäv utformning. Den principiella

gränsdragningen mellan taxering och uppbörd torde ha inverkat, men denna

gränsdragning synes i dagens läge vara mer teoretiskt än praktiskt

betingad.

Erfarenheterna från 1968 års taxering — när för första gången ADBbehandling

användes vid inkomsttaxeringen — ger enligt föreningens mening

otvetydigt vid handen, att en utvidgning av förutsättningarna för

rättelse enligt 72 a § TF snarast bör komma till stånd. Sedan taxeringsnämnderna

slutfört sitt arbete med taxeringen nämnda år visade det sig nämligen,

att de lokala skattemyndigheterna och datasektionerna upptäckte

ett stort antal felaktigheter, som inte kunde rättas av myndigheten, fastän

felen var uppenbara och av rent formell natur. Detta har medfört att prövningsnämnd

och taxeringssektion i onödan belastas med ärenden, som på

ett enklare och betydligt snabbare samt mera ekonomiskt sätt skulle kunna

handläggas av lokal skattemyndighet. Föreningen anser det därför vara

ett steg mot effektivare och bättre taxering samt för statsverket utgiftsbesparande,

om rättelsemöjligheterna enligt 72 a § utvidgas.

Såsom exempel på felaktigheter, som enligt föreningens åsikt lämpligen

bör kunna rättas av lokal skattemyndighet med stöd av eu utvidgad

72 a §, anger föreningen följande fall.

1. Felräkning i deklaration som medfört för låg taxering.

Här nämns det ofta förekommande felet att garantibelopp avdragits i

stället för tillagts vid sammanfattningen för taxering till kommunal inkomstskatt.

2. Felaktig överföring av belopp i deklaration, som medfört för låg taxering.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj. ts proposition nr 747 år 1969

Här pekas på det ofta förekommande felet att återstående till kommunal

inkomstskatt skattepliktig inkomst i stället för nettointäkt överförts

från deklarationsbilaga till sammanfattning för taxering till statlig inkomstskatt.

3. Felaktigheter vid beräkning av schablonavdrag vid de olika förvärvskällorna

och under allmänna avdrag då felen medfört för låg taxering.

4. Uppenbar felaktighet i fråga om ortsavdrag, som medfört för låg

taxering.

Här erinras om de fall, då äkta makar som inte mantalsskrivits på

samma fastighet erhåller ortsavdrag med 4 500 -f 2 250 kr. trots att samtaxering

skall ske och även har yrkats.

5. Uppenbara felaktigheter i fråga om extra avdrag för väsentligt nedsatt

skatteförmåga för folkpensionärer, dock med begränsning till fall där

riksskattenämndens anvisningar och tabeller kan vinna tillämpning.

6. Rättelse av uppenbart fel, som medfört att skattskyldig dubbeltaxerats

inom samma kommun eller inom olika kommuner i samma fögderi.

Enligt föreningen är dessa fel mycket vanliga och vållar mycken irritation

hos de skattskyldiga. Felen förekommer oftast beträffande ej mantalsskrivna

personer »inbor» samt beträffande »utbor» som äger fastighet

i annan kommun än hemortskommunen. Till sistnämnda kategori hör

bl. a. fall där personer flyttat till egen nybyggd fastighet, som är belägen

i annan kommun än den tidigare hemortskommunen. Det måste bedömas

som mycket angeläget att fel av denna art kan rättas snabbt, uttalas i

skrivelsen.

Föreningen framhåller, att skattskyldig — då fråga är om höjning av

taxeringen — i de angivna fallen självfallet bör erhålla underrättelse om

den vidtagna rättelsen. Han har då möjlighet att anföra besvär till prövningsnämnden

över åsatt taxering i den ordning som föreskrivs i 74, 76,

100 och 101 §§ TF. Eventuellt bör vidare, uppger föreningen, föreskrivas

att lokal skattemyndighet i sådana fall kan inhämta yttrande från taxeringsnämndens

ordförande.

Föreningen anser att lokal skattemyndighet i de angivna fallen bör ges

möjlighet att besluta om taxeringsrättelse i sådan tid att ändringen kan

meddelas datakontoret före den 30 september taxeringsåret, dvs. i så god

tid att den kan iakttas på debetsedeln för slutlig skatt. Härigenom slipper

man det tidsödande förfarandet med manuellt utfärdade debetsedlar på tillkommande

skatt. Likaledes minskas antalet fall med återbetalning av överskjutande

skatt, tätt följd av debetsedel på tillkommande skatt, vilket förfarande

givetvis irriterar allmänheten i hög grad. Skatteförluster för det

allmänna undviks också härigenom.

Föreningen hemställer att snara åtgärder måtte vidtas för sådan ändring

av 72 a § TF, att lokal skattemyndighet får möjlighet att vidta rättelse

även beträffande taxeringsfel av angivet slag. Föreningen vill bestämt

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj. ts proposition nr 747 år 1969

hävda, att erfarenheterna av förfarandet vid s. k. frivillig särbeskattning

visar, att lokal skattemyndighet äger möjlighet att i kvalitativt hänseende

tillfredsställande bemästra de ifrågasatta uppgifterna.

Remissyttrandena

Allmänna synpunkter

Endast en remissinstans har ställt sig helt avvisande till de önskemål

som fögderichefsföreningen framlagt. A andra sidan har ingen remissinstans

velat tillstyrka en så långt gående rättelsemöjlighet som föreningen

förordar.

Kammarräuen erinrar om att cheien för finansdepartementet vid införandet

av 72 a § TF (prop. 1965: 131 s. 37) framhöll att det väsentligaste

skalet för att ett på lokal skattemyndighet ankommande rättelseförfarande

skulle införas var de skattskyldigas intresse av att för hög taxering snabbt

kunde rättas. Om lokal skattemyndighet emellertid skulle få möjlighet

att rätta taxering också i höjande riktning, skulle myndigheten framstå

som en särskild taxeringsinstans. Departementschefen avvisade därför av

vissa remissinstanser framställt förslag i denna riktning. Bevillningsutskottet

(196o: 39 s. 7) tillstyrkte förslaget och framhöll därvid som särskilt

angeläget att rättelseinstitutet begränsades till helt uppenbara fel.

Sådana fel, för vilkas bedömande fordrades tolkning av författningsbestämmelser,

borde såsom hittills avhjälpas genom besvär till prövningsnämnd.

Annars kunde instansordningen komma att brytas och fara för

kompetenskonflikter uppkomma.

Övergången till ADB-systemet, uttalar kammarrätten vidare, har medfört

att lokal skattemyndighet fått ökad insyn i deklarationsmaterialet

och större möjligheter att iaktta och i mån av befogenhet rätta felaktigheter

i de av taxeringsnämnd beslutade taxeringarna. Det undandrar sig

kammarrättens bedömande om sådana erfarenheter gjorts, att det kan anses

påkallat att redan nu — trots tidigare framförda betänkligheter — utvidga

de tämligen nyinförda rättelsebefogenheterna i den omfattning som

föreningen föreslagit.

Domstolen vill emellertid, då det för såväl de skattskyldiga som berörda

myndigheter är angeläget att rättelse av notoriska felaktigheter kan ske

genom ett enkelt och snabbt förfarande — trots ofrånkomliga betänkligheter

— inte motsätta sig tanken att rättelse även till nackdel för de skattskyldiga

kan i uppenbara fall få ske utanför instansordningen genom ingrepp

av den lokala skattemyndigheten. Inskränkningen till uppenbara fel

har sin självfallna grund däri att om rättelseinstitutet utsträcks till andra

än fullt klara fall och följaktligen skulle kräva att den skattskyldige hördes,

den lokala skattemyndigheten skulle få karaktär av instans i skatteprocessen,

framhålls i yttrandet.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

Kammarrätten framhåller vidare bl. a., att den visserligen inte velat principiellt

motsätta sig en utvidgning av den lokala skattemyndighetens rättelsebefogenhet

men att domstolen dock är tveksam eller direkt avvisande till

det föreslagna omfånget av denna utvidgade befogenhet. Kammarrätten anser

det inte möjligt att inom ramen för ett remissyttrande och utan ledning

av en mer ingående och analyserande penetration av den aktualiserade problematiken

tillkännage en i alla delar deciderad mening. Domstolen finner

sig därför böra i första hand förorda att en sådan utredning kommer till

stånd därvid förslag givetvis även bör lämnas till den legislativa regleringen.

I den remitterade skrivelsen framhålls angelägenheten av att utvidgade

rättelsebefogenheter skall gälia redan fr. o. in. 1969 års taxering. Om detta

önskemål skall efterkommas, uttalas i yttrandet, lär utrymme knappast finnas

för den av kammarrätten önskade utredningen och för en förnyad remissbehandling.

En lagstiftning borde i det läget ges provisorisk karaktär

och inskränkas till att avse de fall, där en rättelse är utomordentligt angelägen

eller där rättelsen avser sådana notoriska felaktigheter som misskrivningar,

felräkningar o. d.

CFU erinrar om att nämnden tidigare har föreslagit ökad medverkan av

de lokala skattemyndigheterna i taxeringsarbetet och ställt sig positiv till

den år 1965 beslutade rättelsemöjligheten för lokal skattemyndighet vid

taxeringsfel. Sedan rättelsemöjligheten nu prövats under tre år får erfarenheterna

bedömas såsom goda och det får därför anses vara motiverat med

en vidgad rättelsemöjlighet. CFU säger sig därför i princip tillstyrka framställningen.

Liksom kammarrätten hänvisar riksskattenämnden till att vid tillkomsten

av nu gällande bestämmelser angående rättelse av taxering föredragande

departementschefen uttalade, att det väsentligaste skälet för att det föieslagna

förfarandet borde införas var de skattskyldigas intresse att för hög

taxering kunde rättas snabbt. Även de nu föreslagna ändringarna av bestämmelserna

bör enligt riksskattenämndens mening bedömas med utgångspunkt

från vad som kan anses bäst tjäna de skattskyldigas intressen. Vid en

sådan bedömning finner riksskattenämnden att fall kan förekomma, där de

skattskyldigas intressen bäst gagnas av att även en för låg taxering kan

rättas snabbt.

Länsstyrelsen i Stockholms län upplyser om att hos de lokala skattemyndigheterna

inom det tidigare Stockholms län och hos lokala skattemyndigheten

i Stockholms stad samt efter 1968 hos de lokala skattemyndigheterna

inom nuvarande Stockholms län följande antal /2 a §-ärenden har diarie
-

förts:

1966 1967

1 545 2 228

989 1769

1968

Stockholms stad

B-län .........

AB-län .......

6 318

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj. ts proposition nr 14-7 år 1969

Såvitt länsstyrelsen har kunnat utröna, har besvär över lokal skattemvndighets

beslut i fråga om handläggningen av ärendena inte anförts. Bestämmelserna

har visat sig lättillämpliga, rättelsesystemet som sådant har fungerat

bra och bestämmelserna visat sig väl avvägda i förhållande till dem

som gäller den ordinära taxeringsprocessen framhålls i yttrandet. Länsstyrelsen

finner därför någon ändring av bestämmelserna för det gällande

rättelseförfarandet enligt 72 a § i och för sig inte påkallad.

Enligt föreningens skrivelse, uttalar länsstyrelsen, skulle erfarenheterna

från 1968 års taxering, då för första gången ADB-systemet kommit till användning

i hela riket, tala för att en utökning av lokal skattemyndighets

befogenheter enligt 72 a § snarast borde komma till stånd. Sedan taxeringsnämnderna

slutfört sitt arbete har det nämligen visat sig att de lokala skattemyndigheterna

och datasektionerna upptäckt ett stort antal fel som inte

kunnat rättas av den lokala skattemyndigheten fastän felen varit uppenbara

och av rent formell natur. Enligt länsstyrelsens mening torde emellertid

dessa fel till stor del böra hänföras till initialsvårigheter vid den genomgripande

omläggningen som föranletts av införandet av ADB. När det nya

systemet har blivit inarbetat torde kunna förväntas att fel av nämnd art

kommer att minska i antal, framhåller länsstyrelsen, som anser att eftersom

1968 varit ett övergångsår det torde vara för tidigt att dra alltför säkra

slutsatser av förhållandena vid nämnda års taxering. Länsstyrelsen har

även av denna anledning ställt sig tveksam till en utökning av lokal skattemyndighets

befogenheter enligt 72 a §. I allt fall är det enligt länsstyrelsen

lämpligt att ytterligare avvakta erfarenheterna av ADB-systemet, innan

frågan om ändring av 72 a § upptas.

När emellertid frågan nu aktualiserats genom framställningen från fögdericheferna

och då fögderidirektören i Stockholms fögderi till vissa delar

tillstyrkt fögderichefernas framställning säger sig länsstyrelsen vid en saklig

prövning av förslaget vilja anföra följande.

Frågan om lokal skattemyndighet skulle äga besluta om taxeringsrättelse

även i de fall rättelse skulle medföra högre taxering för skattskyldig var

föremål för överväganden i samband med remissbehandlingen av den departementspromemoria,

som låg till grund för propositionen beträffande 72 a §.

Departementschefen framhöll sedermera i propositionen bl. a. att det föreslagna

institutet enbart borde ses som en ersättning för den möjlighet till

självrättelse, som taxeringsnämnden skulle ha ägt om den varit ett permanent

organ. Avsikten var inte att lokal skattemyndighet skulle framstå som

en särskild instans i taxeringsprocessen. Länsstyrelsen finner denna princip

fortfarande böra vara grundläggande. Med hänsyn dock till de goda erfarenheter

länsstyrelsen haft av lokal skattemyndighets tillämpning av 72 a § anser

länsstyrelsen att viss utökning av lokal skattemyndighets befogenhet

enligt paragrafen skulle kunna komma i fråga.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län uttalar att det nu ifrågavarande rättelse
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr lbl år 1969

förfarandet onekligen har fyllt ett visst ändamål och varit till nytta för såväl

de enskilda skattskyldiga som taxeringssektioner och prövningsnämnder.

Betydelsen i sistnämnda avseende bör emellertid enligt länsstyrelsen inte

överskattas. Dels har det genomgående varit fråga om ärenden av mycket enkel

beskaffenhet, dels torde antalet sålunda rättade fall — åtminstone i länet

— hittills ha varit betydligt mindre än man i förstone synes ha haft anledning

räkna med. Enligt upplysningar som länsstyrelsen har inhämtat handlade

de lokala skattemyndigheterna i länet under kalenderåret 1967 tillhopa

281 och under året 1968 tillhopa 305 ärenden av ifrågavarande slag, vilket

i genomsnitt betyder ca 50 ärenden på myndighet och år. Man kan alltså

inte påstå att den förenklade handläggningen av dessa ärenden haft någon

mera betydande inverkan på taxeringssektionens och prövningsnämndens

arbetsbörda. Givet är emellertid att i enskilda fall förenklingen i handläggningen

förkortat tiden för en felaktighets rättande och därigenom haft sin

betydelse för den skattskyldige, uttalar länsstyrelsen.

Länsstyrelsen uttalar vidare bl. a., att den anser de nuvarande reglerna i

72 a § TF angående lokal skattemyndighets befogenhet att rätta taxeringsfel

vara helt tillfyllest för sitt ändamål, nämligen att i fall då det med

hänsyn till de skattskyldigas intresse får anses speciellt angeläget att på ett

smidigt och snabbt verkande sätt åstadkomma nedsättning av vederbörande

uppenbarligen för högt påförd taxering.

Länsstyrelsen avstyrker sålunda det nu väckta förslaget men framhåller

att frågan kan komma i ett annat läge när de nu påbörjade organisationsundersökningarna

beträffande taxeringsarbetet i första och andra instans

slutförts. Tills vidare bör man emellertid enligt länsstyrelsen inskränka

sig till att bygga vidare på de lokala skattemyndigheternas medverkan

vid taxeringen genom den redan nu föreskrivna skyldigheten att

dels före inlämnandet till länsstyrelsens datakontor av från taxeringsnämnderna

inkommet taxeringsmaterial granska nämndernas beslut och

dels till förste taxeringsintendenten snarast anmäla iakttagna felaktigheter

av beskaffenhet att inte kunna av myndigheten själv rättas enligt nu

gällande bestämmelser.

Lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi konstaterar inledningsvis

att rättelseinstitutet fungerat mycket bra för Stockholms vidkommande.

Rättelse och omdebitering har kunnat ske avsevärt snabbare och med

mindre pappersexercis än när det ankom på prövningsnämnden att besluta

om taxeringsrättelse. Det konstateras vidare att ingenting förekommit

som ger belägg för farhågorna att rättssäkerheten skulle bli lidande

genom det nya institutet. En svårighet har varit att dra gränsen mellan

fall som bör avgöras av prövningsnämnden och sådana som kan handläggas

av lokala skattemyndigheten. Denna svårighet är en anledning att ändra

reglerna rörande taxeringsrättelser. Det har enligt myndigheten relativt

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969 77

snart framstått som påkallat att vidga området för tillämpning av rättelseinstitutet.

De särskilda grunderna för rättelse

Kammarrätten, som förutsätter att rättelse av felaktigheter i höjande

riktning avses kunna ske endast när inga som helst tolkningsproblem föreligger,

anser att detta möjligen kan antas vara fallet i de exempel på

rättelse av felräkning och felaktig överföring av belopp i

deklaration som anförts i föreningens framställning. Vad gäller felaktighet

vid beräkning av schablonavdrag framhålls att

dessa avdrag i vissa fall skall bestämmas med hänsyn till omständigheter

som en taxeringsnämnd och lokal skattemyndighet kan tillerkänna olika

betydelse. CFU betonar att vad som synes vara en felräkning i realiteten

kan bero på en felskrivning, t. ex. att en post kommit bort vid utskrift av

en deklaration. Nämnden har ingen erinran mot förslaget att införa rättelsemöjlighet

i höjande riktning vid felaktig överföring av belopp i deklaration

och felaktig beräkning av schablonavdrag. 1 fråga om schablonavdragen

understryker nämnden, som antar att här avses schablonavdragen

under tjänst och kapital samt för kommunalskatt och sjukförsäkringsavgift,

att rättelsemöjlighet bör föreligga endast när fråga är om uppenbar

felaktighet. Nämnden anser att det i författningstexten bör anges vilka

avdrag som får rättas på detta sätt. Riksskattenämnden uttalar att om

taxeringen blivit för låg till följd av uppenbara fall av felräkning eller

felaktig överföring av belopp i deklaration eller felaktighet i fråga om schablona\

drag eller allmänt avdrag av nu avsett slag det inte kan vara

i den skattskyldiges intresse att få återbäring av skatt och därefter vara

tvungen att betala skatten på det felaktiga beloppet. Nämnden anser därför

att rättelse i höjande riktning bör få ske i nu avsedda fall men att den lokala

skattemyndigheten bör åläggas att lämna den skattskyldige underrättelse

om den vidtagna åtgärden och meddela besvärshänvisning.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser att rättelse av felräkning och felöverföring

av belopp som medför höjning av taxering ligger helt i linje

med de nu gällande bestämmelserna. Dock bör sådan rättelse föregås av

underrättelse till den skattskyldige om ifrågasatt höjning med rätt för

denne att komma in med förklaring inom viss tid. Länsstyrelsen påpekar

att en skattskyldig efter förnyad genomgång av deklarationen kan ha anledning

att framställa kvittningsyrkande. I sådant fall bör ärendet i sin

helhet överlämnas till prövningsnämnden eller taxeringsintendenten. Beträffande

Övriga rättelsefall i föreningens skrivelse anser länsstyrelsen

att dessa inte enbart gäller taxeringstekniska fel utan även bedömningsfel

och säger sig inte kunna biträda föreningens förslag i dessa

avseenden.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Majds proposition nr 147 år 1969

I fråga om rättelse av ortsavdrag i höjande riktning framhåller

kammarrätten att frågan om rätt ortsavdrag inte sällan är föremål

för tvist i taxeringsmål och kan fordra en ingående utredning. Vid rättelse

av ortsavdrag föreligger också risk för att följdändringar förbises, framhåller

kammarrätten som i detta avseende hänvisar till JO:s ämbetsberättelse

år 1969 (s. 371—373). CFU anser att möjlighet till rättelse av ortsavdrag

bör föreligga om felaktigheten är uppenbar även om taxeringen höjs genom

rättelsen, medan däremot riksskattenämnden inte anser att frågan om ortsavdrag

i det angivna fallet lämpar sig för ett summariskt rättelseförfarande

och avstyrker framställningen i denna del.

Starka skäl talar enligt kammarrätten för att rättelse utan omgång hör

ske i fråga om folkpensionärs extra avdrag för nedsatt skatteförmåga,

särskilt beträffande rättelser till de skattskyldigas fördel. Frågor

beträffande avdrag för nedsatt skatteförmåga för folkpensionärer är emellertid

ofta beroende av omständigheterna i det särskilda fallet, och om

taxeringsnämnden underlåter redovisa skälen för sitt ställningstagande

kan detta få till följd, att lokal skattemyndighets ändringsbeslut — särskilt

som rättelse ju skett utan parternas och möjligen även utan ordförandens

i taxeringsnämnd hörande — företas utifrån felaktiga förutsättningar,

påpekar kammarrätten. I de fall skattskyldig utan annan inkomst

än folkpension av förbiseende åsatts beskattningsbar inkomst, anser domstolen

att starka skäl dock talar för att rättelse får ske.

CFU avstyrker rättelsemöjlighet för lokal skattemyndighet i sistnämnda

hänseende under påpekande, att beviljande av extra avdrag ofta innefattar

en diskretionär som inte kan schabloniseras även om riksskattenämndens

anvisningar har haft stor betydelse för att skapa enhetlighet vid

prövningen. Samma hållning intar riksskattenämnden, som hänvisar til!

JO:s uttalande i anslutning till ett fall som redovisas i ämbetsberättelsen

år 1969. Uttalandet, som inte är fullständigt återgivet i den tryckta berättelsen,

är av följande lydelse.

För egen del är jag av den uppfattningen, att alla mål rörande avdrag

för nedsatt skatteförmåga bör handläggas av fulltalig nämnd. Dessa mål

utgör nämligen enligt min mening typexempel på fall där lekmannaledamöterna

i väsentlig utsträckning kan bidraga till en nyanserad och på

mångsidig erfarenhet grundad skälighets- och billighetsbedömning. Ytterligare

kan erinras om att frågor om avdrag för nedsatt skatteförmåga ofta

är ömtåliga och svårbedömbara och därför bör bli föremål för fleras bedömande.

Än vidare märks att en så utpräglad skälighets- och billighetsfråga

som den angående avdrag för nedsatt skatteförmåga inte ägnar sig

för »förlikning» mellan parterna.

Länsstyrelsen i Stockholms lön berör särskilt förevarande fråga och

framhåller att spörsmål om extra avdrag för nedsatt skatteförmåga i allmänhet

är ömtåliga och svårbedömda. Erfarenhetsmässigt brukar prov
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungi. Maj:ts proposition nr H7 år 1969

ningsnämndens ledamöter vid behandling av sådana frågor högst väsentligt

bidraga till bedömningen. Länsstyrelsen anser det därför av vikt att frågor

om extra avdrag blir föremål för bedömning av beskattningsnämnd och

inte — som enligt förslaget — av enbart en tjänsteman.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län avstyrker bestämt förslaget i fråga om

extra avdrag för folkpensionär och anför, att det visserligen må vara så att

riksskattenämndens anvisningar rörande tillämpningen av reglerna om

ifrågavarande avdrag ger vissa hållpunkter vid bedömandet av storleken

av avdrag i normalfallet men mer regelmässigt kommer i dessa ärenden in

ett flertal olika moment, beträffande vilka anvisningarna inte ger direkt

ledning och där med andra ord en diskretionär prövning är oundgänglig.

Vad slutligen avser rättelse av fel som medfört att skattskyldig

dubbeltaxerats finner kammarrätten det angeläget att

dessa snabbt kan rättas. Det kan emellertid enligt domstolen föreligga svårigheter

att avgöra vad som är uppenbara fel och skäl talar för att en bestämmelse

om detta rättelsefall får en snäv avgränsning. CFU har ingen

erinran mot förslaget i denna del, medan riksskattenämnden intar motsatt

ståndpunkt under hänvisning till att bedömning av frågor om dubbeltaxeringar

ofta är tveksamma och ofta rör taxeringar till olika belopp i de

olika distrikten.

Lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi uttalar allmänt, att det

borde vara möjligt för lokal skattemyndighet att rätta varje uppenbar felaktighet.

Det avgörande bör vara om fråga är om bedömning eller inte. En

bedömning är en taxeringsfråga i egentlig mening och en ändring av bedömningen

bör följaktligen ankomma på prövningsnämnden. Detta synes

myndigheten böra gälla också värderingsfrågor, även om det kan konstateras

att givna normer (t. ex. rörande reseavdrag) tillämpats felaktigt. Från

här angh en synpunkt anser myndigheten det diskutabelt om föreningens

förslag att uppenbara felaktigheter i fråga om extra avdrag för väsentligt

nedsatt skatteförmåga för folkpensionärer bör kunna rättas av lokal skattemyndighet.

Det vitsordas av myndigheten att taxeringen i berörda hänseende

utvisar många brister och att behov föreligger att snabbt få ändring till

stånd av sådana taxeringar, helst så snabbt att anstånd med betalning av

kvarstående skatt i förekommande fall inte behöver meddelas, men en förbättring

av handläggningen av dessa ärenden bör enligt myndigheten sökas

inom ramen för prövningsnämndens verksamhet. Av liknande skäl avstyrks

att lokal skattemyndighet tilläggs befogenhet att avgöra taxeringsort

och rätt taxering vid dubbeltaxering.

Kammarrätten framlägger i sitt yttrande en synpunkt på rätten att anföra

besvär över lokal skattemyndighets beslut. Domstolen påpekar att

skattskyldig i regel får kännedom om lokal skattemyndighets beslut om

rättelse först efter den 15 juli under taxeringsåret och därför bör få rätt

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1969

att föra talan mot taxeringen i samma ordning som föreskrivs i 99 § TF.

Besvärsreglerna i 100 § nyssnämnda förordning täcker enligt domstolen

nämligen inte alla de fall, som kan uppkomma i samband med lokal skattemyndighets

ändring av taxering.

DEPARTEMENTSCHEFEN

Fastighetstaxeringen

Allmänt

Den allmänna fastighetstaxering som skall äga rum år 1970 uppvisar

nyheter i förhållande till tidigare fastighetstaxeringar. Den ökade betydelse

som taxeringsvärdet fått vid den årliga inkomstbeskattningen bär nämligen

avspeglat sig i krav på förbättringar såväl i de materiella värderingsreglerna

som beträffande förfarandet. Dessa krav har statsmakterna i stor utsträckning

sökt tillgodose genom författningsändringar förra året och i år, se SFS

1968: 729—734, 1969: 209—211 och 1969: 310. Beträffande förfarandet berör

nyheterna främst fastighetstaxeringsnämndernas och de lokala skattemyndigheternas

verksamhet. Här är i första hand att nämna omläggningen

av fastighetslängdföringen från manuell längdföring till maskinell längdföring

med hjälp av automatisk databehandling (ADB). Denna omläggning

har medfört ändrade rutiner för de båda nyssnämnda organen.

Arbetet med utformning av systemet på det praktiska planet, innefattande

bl. a. iordningställande av nya formulär till längder och blanketter,

har pågått under tiden fram till innevarande höst, då fastighetstaxeringsdeklarationerna

skall ha inlämnats. Vissa praktiska erfarenheter har redan

vunnits. I stort sett är det emellertid ännu för tidigt att dra några allmänna

slutsatser av det nya förfarandet.

De ändringar i fastighetstaxeringsförfarandet som jag nu uppehållit mig

vid omfattar inte taxeringsprocessen i fastighetsprövningsnämnd och högre

instanser. Föreskrifterna om processen i fastighetstaxeringsmål är äldre än

bestämmelserna om inkomsttaxeringsprocessen. Det finns skillnader mellan

dessa processformer som inte längre är motiverade. Vidare innehåller gällande

regler inga bestämmelser om rättelse av fastighet slängd, motsvarande

dem som gäller rättelse av taxeringslängd och som har visat sig speciellt

värdefulla efter övergången till ADB på den årliga taxeringens område.

Totala antalet besvär och framställningar till fastighetsprövningsnämnderna

vid 1965 års allmänna fastighetstaxering uppgick till ungefär 22 400.

Till detta kom yrkanden om jämkningar av enbart formell natur till ett

antal av ca 11 200. Det finns knappast anledning att förvänta ett mindre

antal besvärsärenden avseende 1970 års allmänna fastighetstaxering.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1969

Inom finansdepartementet har gjorts en promemoria, Stencil Fi 1969: 7,

med förslag till ändringar i besvärsförfarandet vid allmän fastighetstaxering

m. m. Promemorian har tillkommit i syfte att dels förbättra och i

möjligaste mån samordna besvär sreglerna i fastighetstaxeringsprocessen

med reglerna om besvär vid inkomsttaxeringen, dels tillskapa ett förfarande

för rättelse av fastighetslängd. Det framhålls dock i promemorian att

en fullständig omprövning av besvärsreglerna och andra därmed sammanhängande

regler vid allmän fastighetstaxering skulle bli så tidsödande att

det visat sig nödvändigt att begränsa ändringsförslagen till vad som kan

anses omedelbart önskvärt beträffande 1970 års allmänna fastighetstaxering.

I promemorian behandlas inte reglerna för särskild fastighetstaxering.

Som jag påpekade i prop. 1968: 154 (s. 112), den första av de i det föregående

nämnda propositionerna vari ändrade regler för den allmänna fastighetstaxeringen

föreslogs, är det lämpligare att låta ett nytt system för särskild

fastighetstaxering gälla först sedan 1970 års allmänna fastighetstaxering ägt

rum.

Behovet av ändrade regler för besvärsförfarandet vid allmän fastighetstaxering

har allmänt vitsordats av remissinstanserna. Förslaget om möjligheter

att rätta fastighetslängd har hälsats med tillfredsställelse. Det har från

många håll framhållits att ytterligare en översyn av förfarandet vid allmän

fastighetstaxering är nödvändig, och att således de förslag som tagits upp i

promemorian borde ses endast som ett provisorium. Man har därvid särskilt

tryckt på den ökade betydelse för fastighetsägaren som taxeringsvärdet fått

genom de nyligen genomförda ändringarna av villabeskattningen och realisationsvinstbeskattningen.

Därmed ökar också rättssäkerhetskraven, har

det anförts. Det är t. ex. ett allmänt önskemål att varje fastighetsägare skall

tillställas skriftligt besked om taxeringsvärdet.

Även jag ser förevarande förslag som ett led i en utveckling mot en ökad

effektivitet och rättssäkerhet i förfarandet vid allmän fastighetstaxering.

Den taxering som äger rum år 1970 får i åtskilliga avseenden betraktas som

en »övergångstaxering». Dels finns vissa materiella regler som bör ses över

ytterligare — jag tänker i sammanhanget främst på taxeringen av jordbruks-

och slcogsbruksfastigheter — dels har, som påpekats i promemorian,

en fullständig översyn av reglerna inte hunnits med, dels bör ske en

utvärdering av erfarenheterna av både de ändringar som hittills genomförts

och de som jag avser att föreslå i detta sammanhang. Det finns således anledning

att fortlöpande följa utvecklingen och inför 1975 års allmänna fastighetstaxering

föreslå de ytterligare ändringar som kan finnas nödvändiga

eller önskvärda. I detta sammanhang inskränker jag mig emellertid till att

i princip följa de förslag som framförts i promemorian. Jag avser att i det

följande beröra varje sakfråga i promemorian speciellt för sig.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 147

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

Omredigering av författningstexten

I promemorian har påpekats att den nuvarande uppställningen och redigeringen

av den allmänna fastighetstaxeringens besvärsregler i TF avsevärt

skiljer sig från motsvarande uppställning och redigering av reglerna för

besvär vid inkömst- och förmögenhetstaxeringen. Det föreslås i promemorian

en omredigering av fastighetstaxeringsprocessens regler i överensstämmelse

med vad som gäller för inkomst- och förmögenhetstaxeringsprocessen.

Detta sägs medföra en riktigare och överskådligare systematik. Förslaget har

allmänt hälsats med tillfredsställelse av remissinstanserna. Jag förordar den

lösning som föreslagits i promemorian och som innebär följande. Efter den

rubrik i TF som närmast föregår 147 § och som lyder

»IV. Om fastighetstaxeringsnämndernas verksamhet m. m.» införs avsnitt

med följande rubriker.

»V. Om besvär över fastighetstaxeringsnämnds beslut», omfattande 158

och 159 §§ (159 § har dock upphört att gälla, se SFS 1968: 733),

»VI. Om fastighetsprövningsnämndernas verksamhet», omfattande 160—

163 §§,

»VII. Om besvär över fastighetsprövningsnämnds beslut och kammarrättens

utslag», omfattande 164—166 §§,

»VIII. Om besvär i särskild ordning», omfattande 167 §, och

»IX. Övriga bestämmelser om besvär», omfattande 168 och 169 §§.

Till följd av det ökade antalet rubriker bör efterföljande rubriker omnumreras.

Omdispositionen får också till följd att innehållet i vissa av de nuvarande

här nämnda paragraferna flyttas om. Hur denna omflyttning sker kommer

att närmare beröras i samband med behandlingen av de frågor som

regleras i bestämmelserna.

Besvär

Den ordinära processen

Ägares besvärsrätt

Över fastighetstaxeringsnämnds och fastighetsprövningsnämnds beslut får

enligt 163 § 1 mom. och 164 § 1 mom. TF anföras besvär av bl. a. ägare eller

därmed likställd innehavare av fastighet, när beslutet rör fastigheten. Besvärsrätt

liksom för ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet

tillkommer enligt 168 § första stycket även annan, för vilken garantibelopp

för fastigheten skall tas upp som skattepliktig inkomst, liksom arrendator

som enligt avtal, ingånget efter KL:s ikraftträdande, har att ansvara för

skatt för fastighets garantibelopp gentemot ägaren eller innehavaren. Promemorian

innehåller i enlighet med vad tidigare återgetts en redogörelse

för tillämpningen i praxis av dessa regler. Av denna redogörelse framgår att

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 14-7 år 1969

83

besvärsrätt på sina håll ansetts tillkomma endast den som var ägare eller

därmed likställd innehavare vid ingången av taxeringsåret. En remissinstans

har emellertid ifrågasatt huruvida tolkningen är riktig. Oavsett hur det förhåller

sig med innebörden av nuvarande regler är det enligt min mening

angeläget att besvärsrätten i praktiken inte blir begränsad till endast den

som var ägare vid ingången av taxeringsåret. Har innehavet av fastigheten

sedermera gått över till annan än denne, synes det naturligt att även den nye

ägaren skall ha besvärsrätt, eftersom hans inkomstbeskattning påverkas av

taxeringsvärdets storlek.

Innebörden av detta ståndpunktstagande är emellertid inte att den som

var ägare vid det tillfälle taxeringen avser, dvs. ingången av taxeringsåret,

skall vara utesluten från talerätt om han sedermera överlåtit fastigheten.

Därmed kan, som också framhållits i promemorian, fall uppkomma i vilka

flera parter för talan på ägarsidan. Detta behöver i och för sig inte skapa

något problem. Har endast den senare tillträdande ägaren fört talan i prövningsnämnden

bör den förste ägaren få fullfölja målet i kammarrätten om

han inte är nöjd med prövningsnämndens beslut, och detta oberoende av

om den senare tillträdande ägaren klagar eller ej. Det nu anförda bör f. ö.

gälla alla som varit ägare av fastigheten under tiden fr. o. in. taxeringsårets

ingång t. o. m. det taxeringen vinner laga kraft. Samtliga dessa ägare får

nämligen anses ha ett självständigt intresse av fastighetens taxeringsvärde.

Efter besvärstidens utgång finns, som jag skall beröra närmare i det följande,

rätt att föra talan i särskild ordning. Denna rätt bör tillkomma såväl

tidigare ägare som den som är ägare vid besvärstillfället.

Vad jag här anfört om ägare bör gälla dels därmed likställd innehavare av

den fastighet beslutet rör, t. ex. den som innehar fastigheten med fideikommissrätt

eller eljest utan vederlag besitter fastigheten på grund av testamentariskt

förordnande, dels annan för vilken garantibelopp för fastigheten

skall tas upp såsom skattepliktig inkomst, t. ex. tomträttshavare, dels arrendator,

som enligt avtal ingånget efter KL:s ikraftträdande har att ansvara

för skatt för fastighets garantibelopp.

Det kan förekomma att talan förs mot beslut av fastighetstaxeringsnämnd

beträffande fastighet för vilken garantibelopp inte skall beräknas. Det gäller

här beslut i fråga om icke skattepliktiga fastigheter. Sådana beslut bör inte

få överklagas av arrendator.

I lagtekniskt hänseende bör enligt min mening frågan lösas så, att begreppet

»ägare eller därmed likställd innehavare» utmönstras ur ett flertal

paragrafer i TF. I stället bör i 172 § som ett andra stycke införas en generell

bestämmelse av samma innehåll som regeln i 136 § 1 mom. första stycket

andra punkten. I samband därmed bör vidtas vissa konsekvensändringar i

TF. Dessa framgår av den vid propositionen fogade lagtexten och en översikt,

som torde få bifogas statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 4.

I samband med frågan om ägares besvärsrätt vill jag något beröra spörs
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kung!. Maj:ts proposition nr 14 7 år 1969

målet om underrättelse till senare ägare än den som var ägare vid taxeringsårets

ingång. Promemorian innehåller förslag till nya bestämmelser i TK

om underrättelse till såväl den som vid taxeringsårets ingång varit ägare

eller därmed likställd innehavare som — där så är möjligt — den som därefter

kan visa sig ha blivit ägare eller därmed likställd innehavare av den

fastighet beslutet avser.

Remissinstanserna har livligt diskuterat detta förslag och påpekat att det

blir mycket arbetsbetungande för lokal skattemyndighet att hålla reda på

nytillträdande ägare. Denna fråga är inte av den natur att ett beslut behöver

underställas riksdagen, men den torde vara av ett så allmänt intresse

att jag redan här bör ange min inställning. Det är sålunda, enligt

min mening, inte nödvändigt att underrättelse om taxeringsbeslut tillställs

alla besvärsberättigade. Jag har i såväl prop. 1956: 150 (s. 350) som prop.

1969: 96 (s. 27) gjort mig till tolk för den uppfattningen att besked om

beslutat taxeringsvärde inte är avsedda att innebära annat än en serviceåtgärd

från myndigheternas sida. Jag vill ånyo betona att detta synsätt

inte innebär att underrättelser kan underlåtas i de fall där underrättelser

krävs enligt TF. Men utebliven underrättelse medför inte att

ägaren får extraordinär besvärsrätt, eftersom delgivning av det slutliga

beslutet sker genom offentlig utläggning av fastighetslängden. Jag kommer

att i det följande ytterligare diskutera underrättelserna med hänsyn

till att frågan tagits upp i promemorian och rönt ett omfattande intresse

vid remissbehandlingen. Här vill jag endast i korthet påpeka att

tiden ännu inte är mogen för ett avskaffande av det offentliga utläggandet

av fastighetslängden som formen för delgivning av fastighetstaxeringsnämnds

beslut. Det bör från servicesynpunkt vara tillfyllest om den ägare

som står upptagen i fastighetslängden får underrättelsen. Vidare bör den

ägare, som anmäler intresse av det, få underrättelse om taxeringsbeslutet.

I detta sammanhang vill jag erinra om den utvidgade extraordinära besvärsrätt

och det förfarande för rättelse av fastighetslängd som föreslagits i promemorian

och som jag förordar enligt vad som skall beröras i det följande.

Dessa föreslagna nyheter lämnar större möjligheter att få rättelse i

både smärre och allvarligare fall och kompenserar sålunda i viss mån

olägenheten av att inte alla besvärsberättigade får underrättelse om taxeringsbeslutet.

Vidare ser jag anledning att i detta sammanhang ta upp frågan om underrättelse

om fastighetsprövningsnämndens beslut samt om expediering av

kammarrättens och Kungl. Maj:ts utslag beträffande allmän fastighetstaxering.

Bestämmelser härom finns f. n. såvitt avser fastighetsprövningsnämndens

beslut i 162 § första stycket TF och i övrigt i 168 § tredje stycket.

I 162 § första stycket TF hänvisas till bl. a. 92 §, där det föreskrivs alt

underrättelse om prövningsnämndens beslut med angivande av skälen

därför skall inom två veckor efter det nämndens protokoll justerats tillstäl
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj. ts proposition nr 14-7 år 1969

las bl. a. den skattskyldige i rekommenderat brev med mottagningsbevis.

Återkommer försändelsen som obeställbar och förekommer anledning antaga

att den skattskyldige kan anträffas, skall underrättelsen delges honom

i den ordning som föreskrivs i 54 §, dvs. i första hand genom posten. Enligt

168 § första stycket skall vad som avser skattskyldig gälla ägare eller därmed

likställd innehavare av fastighet och annan, för vilken garantibelopp

för fastighet skall las upp såsom skattepliktig inkomst.

Enligt 168 § tredje stycket TF skall utslag av kammarrätten eller Kungl.

Maj:t beträffande allmän fastighetstaxering, om utslaget innefattar ändring

av prövningsnämnds beslut, för kännedom tillställas, förutom klaganden,

bl. a. den som vid taxeringsårets ingång ägt fastigheten eller varit skyldig

att erlägga skatt för garantibelopp för densamma.

Nu återgivna bestämmelser korresponderar inte med varandra till ordalagen.

Med den syn som allmänt anlagts på frågan om ägares besvärsrätt

torde såväl underrättelse om fastighetsprövningsnämnds beslut som expedition

innefattande kammarrättens och Kungl. Maj :ts utslag ha tillställts

endast den som vid taxeringsårets ingång var ägare eller därmed likställd

innehavare eller eljest var skyldig att erlägga inkomstskatt för garantibelopp.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län har i sitt remissyttrande påpekat att »kretsen

av personer» som bl. a. skall tillställas underrättelse om fastighetsprövningsnämndens

beslut bör vara densamma som har besvärsrätt. Detta bör

också enligt min mening vara den i princip gällande ordningen. Men det

bör för att underrättelse- och expeditionsskyldighet skall föreligga gentemot

andra än klagande och sådan fastighetsägare som är upptagen i fastighetslängden

— dvs. i regel den som är ägare vid taxeringsårets ingång — krävas

att dessa är kända vid tidpunkten för delgivning av fastighetsprövningsnämndens

beslut resp. kammarrättens och Kungl. Maj :ts utslag. Några särskilda

efterforskningar i detta hänseende synes dock inte behöva fordras.

Genom de ändringar jag i ett tidigare sammanhang föreslagit beträffande

bl. a. de nya bestämmelserna i 161 § och 168 § andra stycket TF torde min

här återgivna uppfattning få ett tillfredsställande uttryck i lagtekniskt hänseende.

Besvärsrättens materiella innehåll

Under remissbehandlingen bär uppkommit frågan om besvärsrättens materiella

innehåll. Det gäller här vad som avses med uttrycket »beslut av fastighetstaxeringsnämnd»

i 163 § 1 mom. första stycket TF. Jag finner det

naturligt att en sådan fråga tas upp redan i samband med en översyn av

besvärsförfarandet. Desto mer förståeligt är detta om man betänker att fastighetslängden,

som ju skall innehålla taxeringsbesluten, kommer att innehålla

åtskilliga nya uppgifter om fastigheterna, bl. a. koder och värdefaktorer.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj.ts proposition nr l''r7 år 1969

Det har också i praxis visat sig att vissa svårigheter föreligger att avgränsa

de uppgifter i fastighetslängden som innefattas i begreppet fastighetstaxeringsnämndens

beslut. Så t. ex. har viss tveksamhet kunnat skönjas

i fråga om beskattningsnatur och arealuppgifter. Frågan kan väntas bli

aktuell även när det gäller fördelning av belopp på delvärden och grundfaktorer

för skogstaxeringen.

Att författningsmässigt närmare ange vad som skall anses innefattas i

fastighetstaxeringsnämndens beslut är inte någon lycklig lösning. De flesta

uppgifterna i fastighetslängden har någon betydelse för taxeringsvärdet,

som är det väsentliga beslutsinnehållet. Vissa siffervärden i fastighetslängden

ingår som matematiska faktorer vid beräkning av taxeringsvärdet,

under det att andra värden har en medelbar funktion och kan jämställas

med beslutsskäl. Andra uppgifter än siffervärden har karaktär av beslutsskäl.

Men även om siffervärden och andra uppgifter endast har karaktär av

beslutsskäl kan de ha stor betydelse för fastighetsägaren. Så är fallet t. ex.

med beskattningsnaturen och vissa arealuppgifter. Betydelsen kan vara så

avgörande att talerätt bör föreligga. Härvid bör inte endast tas hänsyn till

inverkan på taxeringsvärdet; även inverkan i andra avseenden av rättslig

betydelse bör beaktas, t. ex. om uppgiften bildar underlag vid den årliga

taxeringen eller bedömning i något annat hänseende. Eu förutsättning är

givetvis att uppgiften framkommit som resultat av en saklig prövning i

taxeringsnämnden. Tvister om äganderätt till fastighet faller inte in under

fastighetstaxeringsnämnds kompetensområde. En uppgift i fastighetslängd

om ägare bör således inte prövas i vidare mån än när det gäller att avgöra

vem besvärsrätten tillkommer.

Det bör enligt min mening ankomma på besvärsinstanserna att med ledning

av allmänna processuella grundsatser och vad jag nu anfört avgöra i

vilka fall en besvärstalan skall tas upp till saklig prövning.

Besvär av taxeringsintendent, m. m.

Sedan fastighetslängderna med tillhörande handlingar kommit in till

länsstyrelsen skall längderna och fastighetstaxeringsnämndernas protokoll

granskas. Länsstyrelsen kan om det behövs kalla ordförande eller ledamot i

fastighetstaxeringsnämnd i länet eller andra personer som är kunniga och

erfarna i fastighetsvärdering att under granskningsarbetet infinna sig för

att meddela upplysningar. Taxeringsintendenten har vid granskningsarbetet

att hos fastighetsprövningsnämnden göra framställningar om de åtgärder

som behövs för att åstadkomma en med skatteförfattningarna överensstämmande,

jämn och likformig fastighetstaxering. Framställningar av

nu nämnt slag är den enda form som finns för besvär hos fastighetsprövningsnämnd

av taxeringsintendent.

Förste taxeringsintendenten skall, enligt 172 § TF jämförd med 17 §, bevaka

det allmännas rätt i taxeringsfrågor och verka för att taxeringarna blir

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

likformiga och rättvisa. Han skall därvid i behövlig utsträckning granska

taxeringarna och särskilt uppmärksamma ojämnheter mellan taxeringar i

olika distrikt. Han har rätt att anlita sakkunnig för utredning av taxeringsfråga,

som kräver särskild sakkunskap, och kan om det behövs kalla ordföranden

eller annan ledamot av fastighetstaxeringsnämnd för att få upplysningar.

I promemorian föreslås att länsstyrelsens medverkan vid arbetet med

granskning av taxeringarna skall upphöra. Därmed anses böra försvinna

även länsstyrelsens rätt att kalla ordföranden eller ledamot i fastighetstaxeringsnämnd.

Vidare föreslås att taxeringsintendentens skyldighet att göra

framställningar ersätts med en rätt att anföra besvär. Dessutom föreslås i

promemorian att förste taxeringsintendenten får rätt att kalla utöver ordföranden

och ledamot i fastighetstaxeringsnämnd även fastighetstaxeringsombud

med verksamhetsområde inom länet eller andra personer som är

kunniga och erfarna i fastighetsvärdering för att få upplysning. Ytterligare

föreslås att bestämmelsen i 158 § första stycket TF om underlaget för

granskning skall upphävas. Slutligen föreslås redaktionella följdändringar.

Skälen för förslagen i promemorian har redovisats i det föregående. Några

principiella erinringar har inte framförts vid remissbehandlingen. Jag finner

skäl att förorda de nu nämnda förslagen. Därvid bör, efter mönster av

vad som nu gäller på inkomst- och förmögenhetstaxeringens område, föreskrivas

att om fastighetsprövningsnämnd avgjort besvär över viss taxering,

taxeringsintendenten ej skall ha rätt att anföra besvär hos nämnden beträffande

samma taxering.

Underrättelse om slutlig taxering

Som jag nämnt i det föregående sker delgivning av fastighetstaxeringsnärnnds

slutliga beslut genom offentligt utläggande av fastighetslängden

under minst 14 dagar före den 15 maj under taxeringsåret. Besvär till fastighetsprövningsnämnd

av ägare och kommun skall vara inkomna senast

den 15 maj under taxeringsåret. Som en serviceåtgärd föreskrivs emellertid

att fastighetstaxeringsnämndens ordförande skall underrätta ägaren om

slutlig taxering i vissa fall, nämligen om ägaren avgett erinringar mot preliminärt

åsatt taxering eller om fastighets taxeringsnämnden utan att erinringar

avgetts beslutat åsätta fastighet annat taxeringsvärde än som preliminärt

bestämts eller eljest frångått det preliminära värdet.

Vid den årliga inkomst- och förmögenhetstaxeringen gäller däremot att

den skattskyldige skall genom rekommenderat brev underrättas, om självdeklarationen

inte följts vid taxeringen. Är försändelsen obeställbar och

förekommer anledning att den skattskyldige kan anträffas bör, där så lämpligen

kan ske, underrättelsen delges honom i den ordning som föreskrivs i

54 § TF, dvs. i princip genom s. k. postdelgivning. Om skattskyldig inte se
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 1^7 år 1969

nast den 15 juli under taxeringsåret fått underrättelse har han rätt att besvära

sig i särskild ordning.

I promemorian diskuteras frågan om en övergång till ett system med personlig

delgivning med alla fastighetsägare i stället för delgivning genom

offentligt utläggande av fastighetslängden. En omläggning nu av det nuvavarande

systemet avvisas dock, av skäl som jag redovisat i det föregående.

I stället föreslås en uppmjukning av besvärsreglerna.

Åtskilliga remissinstanser, bl. a. kammarrätten och riksskattenämnden,

har framfört önskemål om en övergång till ett system med personlig delgivning

genom rekommenderat brev. En del remissinstanser synes nöja sig

med delgivning i de fall slutlig underrättelse enligt nuvarande bestämmelser

skall sändas ut, under det att andra vill gå längre och anser att samtliga

fastighetsägare bör underrättas om den slutliga taxeringen. En naturlig följd

vid utebliven underrättelse skulle vara rätt att anföra besvär i särskild ordning.

Remissinstansernas inställning är lätt att förstå mot bakgrunden av den

ökade betydelse för fastighetsägaren som taxeringsvärdet fått. Vidare synes,

i och med den utökade maskinella kapaciteten genom ADB, numera lättare

att bemästra de arbetstekniska problemen. Jag är i princip positivt

inställd till ett system med personliga underrättelser av fastighetstaxeringsbeslut

i överensstämmelse med vad som gäller på inkomst- och förmögenhetstaxeringens

område. Det nya ADB-systemet är emellertid inte ännu prövat

i praktiken såvitt avser fastighetstaxeringen. Dessutom finns problem

med bl. a. bestämmandet av nya besvärstider. Det synes mig inte lämpligt att

utan särskild utredning föreslå en så genomgripande ändring. Man kan här

nämligen inte utan vidare dra paralleller med den årliga inkomst- och förmögenhetstaxeringen.

Där utgår underrättelser om taxeringsnämnden avviker

från självdeklaration. Den skattskyldige kan, om han inte får underrättelse,

själv bilda sig en uppfattning om den taxerade inkomsten. Vid fastighetstaxeringen

är situationen annorlunda genom att det inte är fråga om

avvikelser från fastighetsdeklarationerna i sig som är det väsentliga utan

den totala bedömningen, dvs. åsättandet av taxeringsvärdet. Därmed är det

logiskt att fordra att samtliga fastighetsägare får personlig underrättelse om

taxeringsvärdet under något skede av taxeringsarbetet i mer betryggande

form än vad som sker f. n. Det nuvarande underrättelsesystemet uppfyller

nämligen inte hundraprocentigt detta krav, i och med att varken preliminära

underrättelser eller slutliga underrättelser skickas annat än som lösbrev.

En definitiv lösning av underrättelseproblemet bör kunna genomföras till

1975 års fastighetstaxering. För 1970 års fastighetstaxering är jag inte beredd

att gå längre än vad som föreslagits i promemorian, dvs. ett i princip

oförändrat delgivningssystem samt uppmjukningar av besvärsmöjligheterna.

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts proposition nr IM år 1969

Enligt promemorian har det numera visat sig möjligt att på länsstyrelsernas

datacentraler maskinellt framställa även underrättelseblanketter för de

slutliga taxeringsbesluten. Med hänsyn härtill föreslås den ändringen i 154 §

1 mom. TF att lokal skattemyndighet i stället för fastighetstaxeringsnämndens

ordförande blir skyldig att sända dessa underrättelser.

Vidare föreslås i promemorian att underrättelse om slutligt taxeringsbeslut

skall sändas senast den 5 maj under taxeringsåret.

Dessa båda förslag har inte rönt motstånd under remissbehandlingen.

Emellertid har CFU påpekat att lokal skattemyndighet bör beredas tillfälle

att i deklarationerna sortera in kopior av de utsända underrättelserna. Dessutom

sägs lokal skattemyndighet behöva ha tillgång till deklarationsmaterialet

''vid sin granskning av avskrifterna till fastighetslängd. CFU hemställer

därför att senaste tidpunkten för översändande av deklarationer till länsstyrelsen,

enligt 135 a § senast den 31 mars under taxeringsåret om inte

länsstyrelsen föreskriver annat, ändras till den 15 maj under taxeringsåret.

Jag biträder såväl förslagen i promemorian som CFU:s hemställan.

Besvärstider m. m.

I promemorian föreslås utsträckning av besvärstiderna såvitt avser talan

mot fastighetstaxeringsnämnds beslut.

För fastighetsägare föreslås sista dagen för besvär bli den 31 maj, för

kommuner den 30 juni och för taxeringsintendenter, som hittills inte haft

någon särskild besvärstid utan kunnat göra framställningar intill sista dagen

för fastighetsprövningsnämndens arbete, den 31 oktober under taxeringsåret,

föreslås som sista dag för besvär den 15 november. Nu i förslaget

upptagna tidpunkter avser taxeringsåret. Beträffande taxeringsintendents

besvärstid bör påpekas att det också föreslås en förskjutning av sista

dagen för fastighetsprövningsnämndens arbete till den 15 december under

taxeringsåret.

I samband med de utsträckta besvärstiderna föreslås i promemorian även

att fastighetslängden skall vara utlagd under minst tre veckor i maj månad

under taxeringsåret.

Bland remissinstanserna finns olika meningar om förslaget om utsträckta

besvärstider. Det förekommer argument både för och emot en skillnad i

detta hänseende mellan kommun och fastighetsägare. Vidare föreslås andra

tidpunkten än dem som angetts i promemorian. Några övertygande skäl för

ett frångående av promemorieförslaget föreligger dock enligt min mening

inte annat än på en punkt, nämligen beträffande taxeringsintendentens

besvärstid. Som påpekas av bl. a. flera länsstyrelser är det olämpligt med

ett så kort tidsavstånd mellan sista dagen för taxeringsintendents besvär

och den dag då fastighetsprövningsnämndens arbete senast skall vara avslutat

som skulle föreligga om promemorieförslaget antogs. Det synes tillräckligt om

7 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 117

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

taxeringsintendentens besvärstid utlöper den 31 oktober under taxeringsåret.

Bestämmelserna om besvärstid bör tas in i 158 § 2 mom. TF.

I fråga om ändrad tid för den offentliga utläggningen av fastighetslängden

i maj månad har inga erinringar gjorts under remissbehandlingen. Jag biträder

promemorieförslaget, som föranleder ändring i 154 § 3 mom. TF.

Den extraordinära processen

I promemorian föreslås att den nuvarande rätten att i särskild ordning anföra

besvär över allmän fastighetstaxering materiellt sett vidgas i tre hänseenden

nämligen

1) om fastighet genom förbiseende inte blivit taxerad,

2) om fastighet undantagits från skatteplikt trots att så inte bort ske,

3) om eljest sådana omständigheter föreligger som bör föranleda väsentligt

annorlunda taxering.

Vidare föreslås extraordinär besvärsrätt tillkomma förutom ägare och

taxeringsintendent även kommun.

För de båda förstnämnda nya besvärsgrunderna föreslås gälla regeln i

166 § 3 mom. TF, dvs. att besvären skall vara inkomna före utgången av

femte året efter taxeringsåret. För den sistnämnda besvärsgrunden föreslås

besvärstiden löpa ut med utgången av året efter taxeringsåret.

Med undantag för besvärsgrunden »sådana omständigheter som bör föranleda

väsentligt annorlunda taxering» har den föreslagna utvidgningen i

materiellt hänseende av besvärsrätten inte föranlett några erinringar från

remissinstanserna. Jag förordar promemorieförslaget i de delar det lämnats

utan erinran.

Även den sistnämnda besvärsgrunden har godtagits av de flesta remissinstanserna.

Men åtskilliga remissinstanser, bl. a. kammarrätten, riksskattenämnden,

några länsstyrelser och fastighetstaxeringskommittéerna, har

ställt sig kritiska. Kritiken, som uttrycks i olika grader av styrka, tar i stort

sett sikte på att besvärsgrunden är löst utformad och blir svår att tillämpa.

I flera fall framförs också krav på att besvärsgrunden inte skall få åberopas

om inte besvärstalan kan grundas på omständighet eller bevis varom kännedom

saknats vid fastställelse av den taxering vari rättelse söks och det framstår

som ursäktligt att klaganden inte i annan ordning åberopat omständigheten

eller beviset till vinnande av riktig taxering, dvs. en förutsättning

av samma slag som den som finns vid motsvarande grund för extraordinär

besvärstalan vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen, se 100 § andra stycket

TF. Vidare har påpekats att nyssnämnda motsvarande besvärsgrund vid

inkomst- och förmögenhetstaxeringen får föranleda endast väsentligt lägre

taxering, inte väsentligt annorlunda taxering, som här föreslagits.

Min uppfattning är följande. Vid fastighetstaxeringen kan man inte lika

enkelt som i den årliga taxeringen skilja mellan oriktigheter som länder nå
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 1A7 år 1969

91

gon till fördel och oriktigheter som länder till nackdel. Detta gäller självfallet

t. ex. en sådan i taxeringsbeslutet ingående väsentlig faktor som beskattningsnatur.

Men också siffermässiga delar av beslutet, arealvärden, delvärden

m. m. samt själva taxeringsvärdet är inte, om det är oriktigt, utan

vidare entydigt till för- eller nackdel för någon part. Rent allmänt kan

sägas att det föreligger ett starkt intresse av riktiga taxeringsvärden, i den

meningen att de överensstämmer med skatteförfattningarna och på grundval

därav meddelade anvisningar m. in. Vidare är det viktigt att likvärdiga

fastigheter åsätts likvärdiga taxeringsvärden för åstadkommande av rättvisa

i beskattningen. Ett taxeringsvärde skall stå sig för längre tid, i övervägande

antal fall åtminstone fem år. Taxeringsvärdet bildar utgångspunkt inte bara

för beräkning av inkomst och förmögenhet vid inkomst- och förmögenhetsbeskattningen

utan även för beräkning av avdrag. Det är således inte så stor

tyngd i argumentet att motsvarande besvärsgrund vid inkomst- och förmögenhetsbeskattningen

avser endast omständighet som föranleder väsentligt

lägre taxering.

Vad beträffar förutsättningen att prövning inte bör få ske om inte på

motsvarande sätt som vid inkomst- och förmögenhetsbeskattningen besvären

kan grundas på omständighet eller bevis varom kännedom saknats vid

taxeringen och det framstår som ursäktligt att omständigheten eller beviset

inte åberopats i annan ordning, vill jag framhålla att remisskritiken i viss

mån är berättigad. Men fastighetstaxeringen är inte i lika hög grad som inkomst-

och förmögenhetstaxeringen beroende av omständigheter och bevis.

Vidare blir den speciella förutsättningen att det skall framstå som ursäktligt

att beviset eller omständigheten inte åberopats i annan ordning svår att

upprätthålla, särskilt mot bakgrunden av att underrättelseförfarandet vid

fastighetstaxeringen enligt min föregående redogörelse är ett annat än vid

inkomst- och förmögenhetstaxeringen. Jag anser emellertid att det bör krävas

särskilda skäl för att prövning skall få ske. Sådana särskilda skäl kan

vara att fastigheten överlåtits till ny ägare efter besvärstidens utgång och

den föregående ägaren försummat sin rätt att föra talan.

Med anledning av vad jag nu anfört förordar jag promemorieförslaget

även beträffande den återstående besvärsgrunden med det tillägg jag nyss

nämnt. Görs detta tillägg ser jag ingen anledning att, på sätt som föreslagits

i promemorian, begränsa besvärstiden. Denna tid bör vara densamma som

för andra extraordinära besvär.

Mot den föreslagna rätten för kommun att föra talan i särskild ordning

har rests vissa invändningar. Det kan anmärkas att denna rätt troligen inte

kommer att utnyttjas i någon större utsträckning. Att utesluta kommun

från extraordinär besvärsrätt synes dock inte påkallat. Jag biträder promemorieförslaget.

Samtliga bestämmelser om extraordinär besvärsrätt bör tas in i 167 § TF.

Den regel som nu finns i 103 § andra stycket om att Kungl. Maj :t i vissa

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj. ts proposition nr H7 år 1969

fall skall som första instans ta upp extraordinära besvär bör gälla även

för fastighetstaxeringen i motsvarande situationer. Givetvis får talan mot

kammarrättens utslag över extraordinära besvär inte föras i vidare mån

än vad som framgår av reglerna i den föreslagna 166 §, som motsvarar nuvarande

167 §. De nuvarande reglerna i 167 § bör med sakligt oförändrat

innehåll flyttas till 166 §.

Rättelse av fastighetslängd

För inkomst- och förmögenhetstaxeringen infördes genom lagstiftning år

1965 ett s. k. förenklat rättelseförfarande, dvs. möjlighet för den längdförande

myndigheten att i vissa närmare angivna fall rätta längdföringsfel

i inkomst- och förmögenhetslängden. Jag anförde i prop. 1965: 131, vari förslaget

till denna lagstiftning lades fram för riksdagen, att behov saknades av

förenklat rättelseförfarande beträffande fastighetstaxering. Det förenklade

rättelseförfarandet har visat sig synnerligen värdefullt från arbets- och tidsbesparingssynpunkt.

Under remissbehandlingen av tidigare förslag till förbättringar

i fastighetstaxeringsförfarandet har från åtskilliga håll framförts

önskemål om tillskapandet av ett förenklat rättelseförfarande även på fastighetstaxeringens

område.

I promemorian har lagts fram förslag till regler för ett sådant förenklat

rättelseförfarande. Förslaget är i flera avseenden upprättat efter förebild

av reglerna på inkomst- och förmögenhetstaxeringens område men uppvisar

också skiljaktigheter. Förslaget innebär att lokal skattemyndighet, som

numera är längdförande myndighet, skall få besluta om rättelse av fastighetslängd,

om taxering inte införts i längden inom föreskriven tid, dvs. f. n.

senast den 31 mars under taxeringsåret, och om taxerings införts för annan

fastighet än den taxeringen avsett eller eljest uppenbarligen införts felaktigt

i längden. Vidare föreslås att den lokala skattemyndigheten skall få besluta

om rättelse av fastighetstaxeringsnämnds beslut om taxering, om taxeringsbeslutet

blivit oriktigt till följd av uppenbar felräkning eller uppenbart

felaktig överföring av belopp eller annan uppgift från den allmänna fastighetsdeklarationen.

Som förutsättning för rättelse av taxeringsbeslut skall

dock — i likhet med vad som är fallet beträffande rättelse i den vanliga taxeringsprocessen

— gälla att inte särskilda skäl föranleder att fastighetsprövningsnämnden

bör avgöra frågan.

Vidare föreslås i promemorian att ett förenklat rättelseförfarande efter

den 15 oktober under taxeringsåret skall få avse endast anmärkningar som

gjorts dessförinnan hos den lokala skattemyndigheten.

Innan rättelse beslutas skall enligt promemorieförslaget yttrande inhämtas

från fastighetstaxeringsnämndens ordförande, om det inte är överflödigt.

Det föreslås även att fastighetsägaren skall underrättas om beslut i fråga

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1969

om rättelse, om det inte är uppenbart överflödigt. Den lokala skattemyndigheten

skall tillställa honom underrättelsen inom två veckor i den ordning som

gäller underrättelse om taxeringsnämnds beslut vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen.

Underrättelsen föreslås innehålla upplysning om vad

som skall iakttas vid anförande av besvär över beslutet i den del det avser

taxering. Den lokala skattemyndigheten skall inom samma tid underrätta

även förste taxeringsintendenten och vederbörande kommun om beslutet i

fråga om rättelse.

Promemorieförslaget tar i fråga om talerätt upp bestämmelser motsvarande

dem som gäller rätten att föra talan mot rättelsebeslut på inkomstoch

förmögenhetstaxeringens område. Slutligen föreslås att närmare föreskrifter

om förfarandet vid rättelse skall få meddelas av Kungl. Maj :t.

I det föregående har jag närmare redovisat de skäl för förslaget som promemorian

innehåller. Remissinstanserna har överlag ställt sig mycket positiva

till det nya förfarandet. På vissa håll har man t. o. m. velat gå längre

än promemorieförslaget. Även jag finner ett förenklat förfarande värdefullt

också på fastighetstaxeringens område. Förhållandena är i mycket annorlunda

nu än vad de var år 1965. Jag vill erinra om att antalet yrkanden av

enbart formell natur hos fastighetsprövningsnämnderna vid 1965 års fastighetstaxering

uppgick till ett antal av ca 11 200.

De i förslaget upptagna rättelsegrunderna synes mig väl avvägda. Jag

finner inte skäl att utsträcka förfarandet till att avse även dubbeltaxeringar.

Med hänsyn till att jag tidigare föreslagit att taxeringsintendentens besvärstid

bör gå ut den 31 oktober under taxeringsåret synes rättelse inte få

ske efter den 1 oktober under taxeringsåret såvitt inte anmärkningen gjorts

hos den lokala skattemyndigheten före nämnda datum.

Vidare finner jag behov föreligga att alltid, där så är möjligt, höra fastighetens

ägare innan beslut i fråga om rättelse fattas. Frågan huruvida underrättelsen

till fastighetsägaren skall innehålla besvärshänvisning och vad

denna i så fall skall innehålla — något som väckt viss diskussion — torde

inte behöva underställas riksdagen.

Bankföreningen har i sitt remissyttrande framfört det kravet att extraordinär

besvärsrätt bör tillkomma den som inte fått underrättelse om rättelsebeslut

viss tid före den ordinarie besvärstidens utgång. Extraordinär

besvärsrätt över taxering torde emellertid redan finnas på annan grund.

Uppenbart förbiseende får nämligen anses föreligga inte bara när rättelse

gjorts beloppsmässigt felaktigt utan även när rättelse skett trots att uppenbar

felaktighet inte har förelegat eller den rättade felaktigheten inte har

varit av det slag som avses skola kunna rättas.

Jag biträder således förslaget i promemorian med de modifieringar som

jag nu redovisat. Bestämmelserna bör tas in i 156 § TF, som tidigare upphävts

(se SFS 1963: 683).

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

Övriga frågor om fastighetstaxering

Fastighets prövning snämndens verksamhet

I promemorian föreslås avskaffande av den rätt som enligt 160 § 2 mom.

TF'' nu finns för fastighetsprövningsnämnd eller dess ordförande att kalla

ordförande eller ledamot i fastighetstaxeringsnämnd i länet eller andra peisoner

som är kunniga och erfarna i fastighetsvärdering att infinna sig vid

sammanträde med fastighetsprövningsnämnden eller hos dess ordförande

för att meddela upplysningar.

Förslaget har inte rönt någon erinran och jag biträder det.

Vidare har föreslagits i promemorian att de nuvarande bestämmelserna

i 162 § TF första stycket flyttas till 161 § samt att hänvisningen i 162 § första

stycket till 79 § ntgår och ersätts med en motsvarande föreskrift för fastighetstaxeringens

vidkommande i 162 §, varvid av skäl som framgår av det

nyss anförda bestämmelsen i 79 § andra stycket sista punkten inte ansetts

böra tas med.

Jag biträder även detta förslag.

Tiden för fastighetsprövningsnämndens arbete

I promemorian föreslås en förskjutning av den dag då fastighetsprövningsnämnds

arbete senast skall vara avslutat från den 31 oktober under

taxeringsåret till den 15 december samma år.

Förslaget har lämnats utan erinran av nästan alla remissinstanser. Länsstyrelsen

i Kopparbergs län anser att arbetet bör vara avslutat den 30 november

under taxeringsåret. Några andra remissinstanser påpekar att förlängningen

av fastighetsprövningsnämndernas verksamhet kommer att påverka

arbetet med inkomst- och förmögenhetstaxeringen.

Med hänsyn till fastighetsprövningsnämndernas väntade arbetsbörda

— vid den senaste allmänna fastighetstaxeringen överklagades fastighetstaxeringen

i ca 22 400 fall — och de nya reglerna för besvärstider synes det

nödvändigt att förlänga verksamhetstiden för fastighetsprövningsnämnderna

i den utsträckning som föreslagits i promemorian. Jag är f. n. inte beredd

att — som begärts av en länsstyrelse — pröva frågan om förlängning

av även tiden för prövningsnämndernas verksamhet. — Den nya tidpunkten

bör anges i 163 § TF.

Tiden för översändande av besvärsakter

I promemorian föreslås att den nuvarande tidsfristen för översändande

av akter i mål som överklagats hos kammarrätten skall utsträckas från nuvarande

fyra månader till sex månader. Jag biträder detta förslag, som lämnats

utan erinran av nästan alla remissinstanser. En ändring bör ske på så

sätt att den del av 164 § 4 mom. första stycket TF som börjar med orden

»dock att» tas bort.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr H7 år 1969

95

Konsekvensändringar m. m.

Som följd av de förslag jag förordat i det föregående bör ändring ske av

102 § TF. Vidare bör ske redaktionella ändringar i 144 § 1 mom. andra stycket

och 164 § 4 mom. utan samband med de här upptagna förslagen.

Rättelse vid den årliga taxeringen

Jag ämnar nu gå in på den fråga som aktualiserats av Föreningen Sveriges

fögderichefer. Föreningen har som jag tidigare nämnt framfört önskemål

om viss utvidgning av den möjlighet att rätta uppenbara felaktigheter

i taxering som längdförande myndighet äger enligt 72 a § TF i fråga om

inkomst- och förmögenhetstaxeringar.

Rättelsemöjlighet av annat än felaktighet vid längdföring'' avser endast

taxering av fysisk person eller dödsbo för inkomst eller förmögenhet och

får avse endast taxeringsnämnds beslut. Rättelse får f. n. inte ske om taxeringen

därigenom skulle komma att höjas. Rättelsegrunderna är utförligt

angivna i den berörda paragrafen och avser uppenbara fall av felräkning,

felaktig överföring av belopp i deklaration, felaktigt taxeringsvärde på fastighet

samt felaktighet beträffande avdrag, som medges utan särskild utredning,

samt slutligen uppenbar felaktighet i fråga om vissa allmänna avdrag

och vad rör ortsavdrag.

Föreningens framställning går ut på att rättelse skall få göras i de flesta

av de angivna fallen även om detta medför höjning av taxering och dessutom

att som ytterligare rättelsegrund tillfogas dels uppenbar felaktighet

i fråga om extra avdrag för folkpensionär i fall där riksskattenämndens anvisningar

och tabeller beträffande sådant avdrag är tillämpliga, dels uppenbart

fel som medfört att skattskyldig dubbeltaxerats inom samma kommun

eller inom olika kommuner i samma fögderi. Föreningen menar att den

nuvarande rättelsemöjligheten är för snäv, vilket särskilt visat sig vid 1968

års taxering, då för första gången ADB-behandling användes vid inkomsttaxeringen.

Remissinstanserna har i allmänhet ställt sig positiva till önskemålet att

även vissa uppenbara felaktigheter som medfört för låg taxering bör

kunna rättas av den längdförande myndigheten. En remissinstans har emellertid

ställt sig hell avvisande till framställningen. Från andra håll uttalas

tveksamhet i frågan om det nu är den rätta tidpunkten för en utvidgning

av detta rättelseinstitut.

Det har bekräftats vid remissbehandlingen att erfarenheterna av det

ifrågavarande rättelseförfarandet — som infördes år 1965 — har varit goda.

För Stockholms del uppges sålunda att inget enda fall föreligger av överklagande

hos prövningsnämnden av rättelsebeslut som fattats av lokala

skattemyndigheten i Stockholms fögderi. Inom Stockholms län har 6 318

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr lk7 år 1969

taxeringar rättats år 1968. Det framhålls av en remissinstans att lokal skattemyndighet

efter övergången till ADB-systemet har fått ökad insyn i deklarationsmaterialet

och större möjligheter att iaktta och i mån av befogenhet

rätta felaktigheter i taxeringsnämnds beslut.

För egen del vill jag hänvisa till att det väsentligaste skälet för att förevarande

rättelsemöjlighet infördes var de skattskyldigas intresse av att

uppenbara felaktigheter kan rättas snabbt. Rättelsemöjligheten begränsades

vid dess tillkomst — det var ju här fråga om ett helt nytt förfarande —

till att avse felaktigheter som medfört för hög taxering. Jag kan emellertid

ansluta mig till uttalandet från en remissinstans, att i åtskilliga fall de skattskyldigas

intresse bäst gagnas av att även en för låg taxering kan rättas

snabbt. Ett sådant fall föreligger f. n. när skattskyldig, som erhållit återbetalning

av skatt enligt slutskattesedeln, sedermera avkrävs återbetalning av

en del av skatten därför att den första debiteringen blivit för låg på grund

av en felräkning vid taxeringen eller liknande förbiseende. Sådana fall och

liknande torde ofta skapa irritation hos skattskyldiga, som kanske uppfattar

det tidskrävande förfarandet för rättelse som uttryck för formalism.

Å andra sidan bör givetvis det snabba rättelseförfarandet liksom hittills

begränsas till uppenbara fall där alltså tveksamhet inte kan råda om

att ett verkligt förbiseende föreligger. Det effektivaste sättet att åstadkomma

denna begränsning synes mig vara att även i fortsättningen i författningen

klart anges de felgrunder som kan medföra rättelse i den förenklade

ordningen. Det bör alltså här vara fråga om felaktigheter som hänför sig

till klart angivna fall.

Beträffande uppenbar felaktighet på grund av felräkning, felaktig överföring

av belopp i deklaration liksom i fråga om schablonavdrag och sådana

allmänna avdrag som f. n. får rättas i förenklad ordning anser jag att

starka skäl talar för att rättelse i höjande riktning blir möjlig och föreslår

därför att så blir fallet. Fögderichefsföreningen har inte berört möjligheten

att på motsvarande sätt vidga befogenheten att rätta felaktighet i

fråga om belopp som anger fastighets taxeringsvärde. Jag anser dock att

bestämmelse härom bör införas. Detta ligger i linje med vad jag föreslagit i

fråga om rättelse av uppenbar felaktighet vid fastighetstaxering.

Remissinstanserna har i allmänhet avstyrkt förslaget att rättelse skall

kunna ske i höjande riktning i fråga om felaktigt ortsavdrag. Inte heller

enligt min mening föreligger tillräckliga skäl för detta förslag.

Fögderichefsföreningen har uttalat önskemålet att två helt nya typer av

felaktigheter skall kunna rättas i den förenklade ordningen, nämligen

uppenbar felaktighet i fråga om folkpensionär tillkommande avdrag för nedsatt

skatteförmåga i vissa fall samt uppenbart fel som medfört dubbeltaxering.

Beträffande båda fallen har de flesta remissinstanserna uttalat tveksamhet

inför förslaget eller avstyrkt det. Jag intar samma hållning i princip

inför detta förslag att införa helt nya rättelsegrunder. Beträffande dubbel
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1969

taxeringar kommer kommunintresset in och det synes därför mindre lämpligt

att pröva fall av dubbeltaxering i denna form, även om felaktigheten till

äventyrs skulle vara helt uppenbar.

Fråga om extra avdrag för folkpensionär bör enligt min mening i princip

kunna prövas endast av taxeringsmyndigheterna och skattedomstolarna.

Föreningen har begränsat sitt förslag till att avse fall då riksskattenämndens

anvisningar är tillämpliga, men härvidlag måste understrykas,

att dessa anvisningar inte är bindande och f. ö. inte kan ha relevans för

alla fall som förekommer i praktiken. I princip bör således längdförande

myndighet inte kunna ändra på folkpensionärs extra avdrag eller medge

sådant där det inte har beviljats av taxeringsnämnd. Det föreligger emellertid

ibland en situation — som f. ö. en remissinstans visat på — där sociala

skäl talar för en motsatt ståndpunkt. Jag avser det fallet att folkpensionen

är så stor del av den skattskyldiges eller samtaxerade makars inkomst

— dvs. inkomsten vid sidan av pensionen är helt obetydlig — att

extra avdrag enligt anvisningarna i normalfallet hade bort medges med så

stort belopp att beskattningsbar inkomst inte skulle ha uppkommit. F. n. är

detta noimalt fallet när sidoinkomsten inte överstiger för ensamstående

1 200 kr. och för samtaxerade 1 600 kr. Jag anser att möjlighet att i nu förevarande

ordning rätta uppenbar felaktighet av nämnda slag bör föreligga

och föreslår bestämmelse härom. Regelmässigt torde taxeringsnämndens

ordförande böra höras innan sådan rättelse sker.

Redan nu skall beslut om rättelse tillställas den skattskyldige om detta

ej är uppenbart överflödigt. Beslut om rättelse som medför höjning skall

givetvis alltid delges den skattskyldige och denne bör även beredas tillfälle

att yttra sig över ifrågasatt rättelse i höjande riktning, såvida inte

hinder möter härför, t. ex. om den skattskyldige inte kan nås därför att

hans vistelseort är okänd eller avlägsen eller han inte kan höras på grund

av sjukdom.

Med anledning av vad en remissinstans uttalat beträffande kvittning i

samband med rättelse vill jag understryka, att endast sådan felaktighet som

i och för sig kan rättas i förevarande ordning kvittningsvis får beaktas

vid rättelse av annan uppenbar felaktighet.

En remissinstans har föreslagit att skattskyldig bör få föra talan mot

taxering, när rättelse av förevarande slag har skett, i samma ordning som

föreskrivs i 99 § TF. Bestämmelsen avser det fallet att skattskyldig inte

fått underrättelse om avvikelse från självdeklaration senast den 15 juli

under taxeringsåret. Besvärstiden förlängs då på visst sätt. Remissinstansen

anser att besvärsreglerna i 100 § TF inte täcker alla de fall som kan uppkomma

vid rättelse av taxering genom längdförande myndighets försorg.

Sistnämnda paragraf innehåller bestämmelse om extraordinär bcsvärsrätt

för skattskyldig bl. a. i fall då taxering blivit oriktig på grund av felräkning,

misskrivning eller annat uppenbart förbiseende. I samband med

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 747 år 1969

införandet av rättelseparagrafen påpekades (prop. 1965: 131 s. 48), att om

längdförande myndighet felaktigt vidtagit rättelse eller felaktigt vägrat

rättelse, sådant förbiseende torde ha förevarit som medför extraordinär besvärsrätt

enligt 100 och 101 §§ TF. Mitt förslag till utformning av möjligheten

att rätta i höjande riktning torde medföra, att den särskilda besvärsrätten

föreligger även i sådana fall. Uppenbart förbiseende får anses föreligga

vid besvär över taxering inte bara när rättelse gjorts beloppsmässigt

felaktigt utan även när rättelse skett trots att uppenbar felaktighet inte har

förelegat eller den rättade felaktigheten inte har varit av det slag som avses

i 72 a § TF.

HEMSTÄLLAN

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t genom

proposition föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet upprättat

förslag till lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1069

99

Bilaga 1

Närmare specifikation av till 1965 års fastighetsprövningsnämnder anförda besvär

och framställningar avseende grupperna gränsdragning jordbruksfastighet/annan

fastighet och skattepliktig/skattefri fastighet, gemensam taxering av eller uppdelning

av taxeringsenhet samt inisstagstaxeringar

Besvären och framställningarna avsåg

yrkanden om

Summa

Antal %

Yrk. av

enskild

%

Yrk. av Ti

0/

/o

Tax. från jordbruksfastighet till annan fastighet ..

50

24

78

22

Tax. från annan fastighet till jordbruksfastighet ..

155

76

92

8

205

100

89

11

Tax. från skattepliktig fastighet till skattefri fastig-

295

59

66

34

Tax. från skattefri fastighet till skattepliktig fastig-

205

41

3

97

500

100

40

60

Gemensam tax. av tax.enheter..................

152

49

57

43

Uppdelning av tax.enhet ......................

157

51

59

41

309

100

58

42

Rättelse av dubbeitaxering ....................

59

33

14

86

» » felräkning ........................

12

7

25

75

» » misskrivning ......................

37

20

3

97

» » annan misstagstax..................

73

40

14

86

181

100

12

88

Kommentar: I tabellen ingår uppgifter från samtliga län utom D-, E-, F-, M- och BD-län. Totala

antalet besvär och framställningar som legat till grund för tabellen utgör 1 195 och fördelar

sig mellan de olika grupperna på sätt närmare framgår av tabellen. Det må framhållas, att somliga

län ej har lämnat sådana uppgifter för vissa av ovanstående grupper, att därav kunnat utläsas

den specifikation av dessa, som tabellen omfattar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 2

o

o

Specifikation av besvär vid 1965 års allmänna fastighetstaxering inkomna efter ordinarie besvärstidens utgång

Besvären avsåg yrkande om

Summa

Antal %

Uppgiven orsak till att besvären inkommit för sent

FPN:s beslut

Ej angi- ven %

Erhållit vet- skap i samband

med annan åt- gärd %

Ej erhållit

underrät- telse %

Annan

orsak %

Helt el- ler delvis

bifall %

Avslag

%

Ej pröv- ning %

Lägre taxering ............................

384

50

71

8

8

13

37

17

46

Högre taxering............................

35

5

66

14

—

20

46

8

46

Ändrad areal..............................

82

10

77

11

12

—

69

16

15

Överföring från jordbruksfastighet till annan fas- tighet eller tvärtom........................

36

5

61

3

14

22

25

8

67

Överföring från skattefri fastighet till ej skatte- fri fastighet eller tvärtom....................

29

4

76

14

3

7

72

17

11

Anteckning i fastighetslängden (även taxering av

rätt ägare)................................

52

7

87

5

4

4

77

13

10

Gemensam taxering av taxeringsenheter eller

uppdelning av taxeringsenhet................

32

4

75

13

3

9

62

19

19

Rättelse av dubbel taxering, felräkning och

andra misstag..............................

88

11

82

2

3

13

89

3

8

Åtgärder i övrigt ..........................

27

4

81

4

11

4

37

15

48

Summa och medelprocent ..................

765

100

74

8

7

11

52

14

34

Kommentar: I tabellen ingår uppgifter från samtliga län utom L- och M-län.

FPN = f astighetsprö vningsnämnd.

Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1969

s. 3 Kontrollera mot PDF

Senaste tidpunkter för vissa åtgärder som liar samband med besvär vid allmän fastighetstaxering

Bilaga 3

Nuvarande ordning

Febr

15

FTO underr.

äg.

om slutligt

beslut

Mars

April

Maj

10

28

31

15

Stomme till fast.- längd utläggs under

10 dagar

30

Juni

31

Juli

Fast.-längd utläggs

14 dagar före 15.5

30

Aug

31

Sept

31

Okt

30

Dec

30

31

Föreslagen ordning

Mars

Förkortningar: LSM = lokal skattemyndighet, FTO=fastighetstaxeringsnämndens

ordförande, FPN=fastighetsprövningsnämnd, Ti=taxeringsintendent.

Stomme till fast.- längd utläggs under

10 dagar

Fast.-längd utläggs

under 3 veckor

i maj

Kungl. Maj. ts proposition nr H7 år 1969 101

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1969

Bilaga 4

översikt över propositionens motsvarighet i gällande rätt

Propositionens

förslag

Gällande rätt

Propositionens

förslag

Gällande rätt

72 a § st. 3

164 § 1 mom.

164 § 1 mom.

102 §

102 §

2 mom.

2 mom.

131 § 2 mom.

131 § 2 mom.

4 mom.

4 mom.

135 a §

135 a §

166 § st. 1

167 § st. 1

136 § 1 mom.

136 § 1 mom.

st. 2

st. 2

2 mom.

2 mom.

VIII rubrik (167 §)

VI rubrik (163 §)

138 §

138 §

167 § 1 mom.

166 § 1 och 2 mom.

144 § 1 mom.

144 § 1 mom.

2 mom.

3 mom.

147 § st. 3

172 § 1)

3 mom.

4 mom.

148 § 2 mom.

148 § 2 mom.

IX rubrik (168 §)

VI rubrik (163 §)

150 § 1 mom.

150 § 1 mom.

168 §

168 §

152 §

152 §

X rubrik (170 §)

VII rubrik (170 §)

154 § 1 mom.

154 § 1 mom.

XI rubrik (172 §)

VIII rubrik (172 §)

3 mom.

3 mom.

172 § st. 1

172 § st. 1

156 §

—

st. 2

136 | 1 mom. st. 1

V rubrik (158 §)

158 § 1 mom. st. 1

st. 2

2 mom.

3 mom.

VI rubrik (160 §)

160 §

161 §

162 §

163 § st. 1

st. 2

VII rubrik (164 §1

VI rubrik (163 §)

163 § 1 mom. st. 1

och 2 mom.

163 § 1 mom. st. 3

st. 2

V rubrik (158 §)

161 §

162 § st. 1

160 § 2 mom.

160 § 1 mom.

162 § st. 2

VI rubrik (163 §)

173 | 1 mom.

173 § 1 mom.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 117 år 1969

103

Inneha llsf ör teckning

Propositionen.................................................... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll................................ 1

Författningsförslag .............................................. 2

Utdrag av statsrådsprotokollet den 24 oktober 1969 ...................... 16

Inledning .................................................... 16

Fastighetstaxeringen.................................. 17

Besvär ...................... 17

Den ordinära processen...................................... 17

Nuvarande ordning .................................. 17

Promemorian........................................ 18

Allmänt.......................................... 18

Omredigering av författningstexten............... 16

Remissyttrandena.................................... 19

Ägares besvärsrätt........................................ 21

Nuvarande ordning .................................. 21

Promemorian........................................ 21

Remissyttrandena.................................... 24

Besvär av taxeringsintendent, dennes granskningsskyldighet m. m. 31

Formen för taxeringsintendents överklagande................ 31

Nuvarande ordning ........................... 31

Promemorian........................................ 32

Remissyttrandena.................................... 33

Granskningsskyldigheten ................................ 33

Nuvarande ordning .................................. 33

Promemorian........................................ 34

Remissyttrandena.................................... 35

Vissa tidsfrister m. m..................................... 36

Nuvarande ordning .................................. 36

Promemorian........................................ 37

Underrättelse om slutlig taxering...................... 37

Senaste tidpunkter för besvär ........................ 39

Tid för utläggande av fastighetslängd.................. 40

Remissyttrandena.................................... 40

Den extraordinära processen ................................ 48

Nuvarande ordning .................................. 48

Promemorian........................................ 49

Remissyttrandena.................................... 52

Rättelse av fastighetslängd .................................... 57

Nuvarande ordning .................................. 57

Promemorian........................................ 58

Remissyttrandena.................................... 60

Övriga frågor om fastighetstaxering.............................. 64

Promemorian........................................ 64

Fastighetsprövningsnämndens verksamhet.............. 64

Tiden för fastighetsprövningsnämndens arbete .......... 65

Tiden för översändande av besvärsakter................ 65

Redaktionella ändringar ............................ 66

Remissyttrandena.................................... 66

s. 104 Kontrollera mot PDF

104 Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1969

Rättelse vid den årliga taxeringen ................................ 70

Nuvarande ordning .................................. 70

Skrivelsen från Föreningen Sveriges fögderichefer.......... 71

Remissyttrandena.................................... 73

Departementschefen............................................ 80

Fastighetstaxeringen.......................................... 80

Allmänt.................................................. 80

Omredigering av författningstexten............................ 82

Besvär .................................................. 82

Den ordinära processen.................................... 82

Ägares besvärsrätt...................................... 82

Besvärsrättens materiella innehåll ........................ 85

Besvär av taxeringsintendent, m. m....................... 86

Underrättelse om slutlig taxering............ 87

Besvärstider m. m..................................... 89

Den extraordinära processen .............................. 90

Rättelse av fastighetslängd .............................. 92

Övriga frågor om fastighetstaxering............................ 94

Fastighetsprövningsnämndens verksamhet.................... 94

Tiden för fastighetsprövningsnämndens arbete ................ 94

Tiden för översändande av besvärsakter...................... 94

Konsekvensändringar m. m................................. 95

Rättelse vid den årliga taxeringen .............................. 95

Hemställan.................................................... 98

Bilagor ...................................................... 99

MARCUS BOKTR. STHLM I?ö9 690503

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1969:70 Betänkande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i taxeringsförordningen s. 1 i texten