Sök i Ratio Lex

Med förslag till kungörelse om ändring i förordningen (1940: 910) angående yrkesmässig automobiltrafik m. m

1969-10-30 · 28 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 27 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1969:155, Med förslag till kungörelse om ändring i förordningen (1940: 910) angående yrkesmässig automobiltrafik m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr i55 år 1969

1

Nr 155

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till kungörelse

om ändring i förordningen (1940: 910) angående

yrkesmässig automobiltrafik m. m.; given Stockholms

slott den 30 oktober 1969.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag,

dels inhämta riksdagens yttrande över härvid fogade förslag till kungörelse

om ändring i förordningen (1940:910) angående yrkesmässig automobiltrafik

m. m.,

dels föreslå riksdagen att bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande

till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Bengt Norling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändring av bl. a. 19 § förordningen angående yrkesmässig

automobiltrafik m. m. Kommun avses därmed få särskild rätt

att överta tillstånd till linjetrafik med buss. Enligt förslaget skall trafiktillstånd

kunna återkallas och i stället meddelas kommunen när den gör

sannolikt att trafikförsörjningen i orten eller bygden främjas om trafiken

utövas av kommunen. Bifalls kommunens ansökan är kommunen skyldig

att på begäran av den förre tillståndshavaren lösa in tillgångar som använts

i rörelsen eller i vissa fall rörelsen som sådan. Frågan om villkoren

vid inlösen skall avgöras av en särskild värderingsnämnd, gemensam för

hela landet. Samma rätt att överta trafiktillstånd skall tillkomma landstingskommun,

kommunalförbund och kommunalt trafikföretag. En motsvarande

företrädesrätt skall gälla vid nyetablering.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 155

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1969

Förslag

till

Kungörelse

om ändring i förordningen (1940: 910) angående yrkesmässig automobil
trafik

m. m.

Härigenom förordnas, att 8, 12 och 19 §§, 33

ordningen (1940: 910) angående yrkesmässig

ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

8

Över ansökan om tillstånd till linjetrafik

skall länsstyrelse ej mindre

höra vederbörande polismyndighet

samt trafikföretag och sammanslutningar

av utövare av yrkesmässig

automobiltrafik, som beröras av den

ifrågasatta trafiken, än även, om förhållandena

därtill föranleda, på

lämpligt sätt lämna vederbörande

vägförvaltning, kommuner och andra,

som ärendet kan angå, tillfälle

att yttra sig. Avser ansökningen rätt

till linj etrafik med omnibus uteslutande

inom viss stad eller inom stad

med dess närmaste omgivning, skall

dylikt tillfälle alltid beredas vederbörande

kommunala förvaltningsmyndighet

i staden.

Över ansökan om tillstånd som —

4 mom. samt 44 § förautomobiltrafik

m. m. skall

(Föreslagen lydelse)

Över ansökan om tillstånd till linjetrafik

skall länsstyrelse ej mindre

höra vederbörande polismyndighet

samt trafikföretag och sammanslutningar

av utövare av yrkesmässig

automobiltrafik, som beröras av den

ifrågasatta trafiken, än även, om förhållandena

därtill föranleda, på

lämpligt sätt lämna vederbörande

vägförvaltning, kommuner och andra,

som ärendet kan angå, tillfälle

att yttra sig. Avser ansökningen rätt

till linjetrafik med omnibus, skall

dylikt tillfälle alltid beredas vederbörande

kommunala förvaltningsmyndighet.

— ifrågasatta trafiken.

12 §.2

Trafiktillstånd må meddelas endast---—■ --övrigt lämplig.

Prövning av-------och returgods.

Trafiktillstånd må meddelas allenast

den, som med hänsyn till erfarenhet

och vederhäftighet samt

andra på frågan inverkande omständigheter

befinnes lämplig såsom utövare

av yrkesmässig trafik. Där flera

sökande finnas, må tidpunkten

för ansökans ingivande icke vara av
1

Senaste lydelse 1967: 324.

2 Senaste lydelse 1965: 910.

Trafiktillstånd må meddelas allenast

den, som med hänsyn till erfarenhet

och vederhäftighet samt

andra på frågan inverkande omständigheter

befinnes lämplig såsom utövare

av yrkesmässig trafik. Där flera

sökande finnas, må tidpunkten

för ansökans ingivande icke vara av
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 155 år 1969

(Nuvarande lydelse)

görande för företräde dem emellan.

Avser ansökan tillstånd till linjetrafik,

som kan komma att konkurrera

med annan redan utövad linjetrafik

eller med järnvägs-, spårvägs- eller

sjötrafik skall, därest tillstånd anses

böra meddelas och förhållandena

icke till annat föranleda, tillståndet

lämnas utövaren av dylik trafik,

därest denne ansökt därom och befinnes

lämplig.

Tillståndet skall--

Tillstånd att medtaga

Tillstånd att för--

(Föreslagen lydelse)

görande för företräde dem emellan.

Avser ansökan tillstånd till linjetrafik,

som kan komma att konkurrera

med annan redan utövad linjetrafik

eller med järnvägs-, spårvägs- eller

sjötrafik skall, därest tillstånd anses

böra meddelas och förhållandena

icke till annat föranleda, tillståndet

lämnas utövaren av dylik trafik,

därest denne ansökt därom och befinnes

lämplig. Om kommun, landstingskommun

eller kommunalt trafikföretag

söker tillstånd till linjetrafik

med omnibus och gör sannolikt,

att trafikförsörjningen inom orten

eller bygden främjas, om ansökningen

bifalles, äger kommunen,

landstingskommunen eller företaget

företräde framför annan sökande.

samtrafikens bedrivande.

--29 §§.

27 §.

19 §.

Trafiktillstånd kan av myndighet,^ 1 mom. Trafiktillstånd kan av

som meddelat tillståndet, återkallas * myndighet, som meddelat tillståndet,

eller för viss tid indragas vid svåra

eller upprepade överträdelser av bestämmelserna

i denna förordning,

vid underlåtenhet att begagna tillståndet

ävensom när med hänsyn

till trafikens ändamålsenliga ordnande

eller eljest synnerlig anledning

därtill förekommer. Har innehavare

av trafiktillstånd gjort sig skyldig

till förfarande eller försummelse,

som kan föranleda återkallelse eller

indragning av tillståndet, och kan

det antagas, att han skall låta rätta

sig utan sådan åtgärd, må varning

i stället meddelas. Sådan varning

må ej överklagas.

lj Bihang till riksdagens protokoll 1969.

återkallas eller för viss tid indragas

vid svåra eller upprepade överträdelser

av bestämmelserna i denna

förordning, vid underlåtenhet att begagna

tillståndet ävensom när tillståndshavaren

eljest väsentligt åsidosatt

sina skyldigheter såvitt angår

trafikens anordnande eller handhavande.

Har innehavare av trafiktillstånd

gjort sig skyldig till förfarande

eller försummelse, som kan föranleda

återkallelse eller indragning

av tillståndet, och kan det antagas,

att han skall låta rätta sig utan sådan

åtgärd, må varning i stället meddelas.

Sådan varning må ej överklagas.

2 mom. Göres i samband med

ansökan om trafiktillstånd framställning

om återkallelse av tillstånd

till trafik som ansökningen omfattar,

får återkallelse ske, när med

hänsyn till trafikens ändamålsenliga

ordnande synnerlig anledning föresaml.

Nr 155

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1969

(Nuvarande lydelse)

Vad i 15 § är stadgat skall äga

motsvarande tillämpning i fråga om

beslut om återkallelse eller indragning

av trafiktillstånd. Dylika beslut

ävensom beslut om varning skola

genom myndighetens försorg delgivas

den, som avses med beslutet.

(Föreslagen lydelse)

kommer därtill. Är sökanden kommun,

landstingskommun eller kommunalt

trafikföretag och avser ansökningen

Unjetrafilc med omnibus,

skall återkallelse ske, när sökanden

gör sannolikt, att trafikförsörjningen

inom orten eller bygden främjas,

om trafiken utövas av sökanden.

Fråga om återkallelse enligt första

stycket prövas av den myndighet

som har att pröva ansökningen om

trafiktillstånd.

återkallas tillstånd enligt första

stycket, är ny tillståndshavare, på

begäran av den vars tillstånd återkallats,

skyldig att inlösa den rörelse

som bedrivits med stöd av det

återkallade tillståndet eller, om återkallelsen

rör endast viss del av rörelse,

de tillgångar som använts i

den delen. Framställning om inlösen

skall göras skriftligen hos tillståndsmyndigheten

inom två månader från

det beslutet om återkallelse och nytt

trafiktillstånd vunnit laga kraft eller,

om besvär anförts, beslutet blivit

slutligen fastställt. Framställningen

prövas i den ordning och enligt

de grunder Konungen bestämmer.

Enas parterna i frågan om inlösen,

skall överenskommelsen ingivas till

tillståndsmyndigheten och behandlas

som en framställning enligt tredje

stycket.

3 in o in. Vad i 15 § är stadgat

skall äga motsvarande tillämpning i

fråga om beslut om återkallelse eller

indragning av trafiktillstånd. Dylika

beslut ävensom beslut om varning

skola genom myndighetens försorg

delgivas den, som avses med beslutet.

33 §.

4 mom. Tillstånd må-----dem emellan.

Tillstånd skall---------prövas nödiga.

Vad i 14 §, 15 §, 23 § 2 mom. och Vad i 14 §, 15 §, 23 § 2 mom. och

29 § är stadgat i fråga om linjetrafik 29 § är stadgat i fråga om linjetrafik

ävensom vad i 16 §, 17 §, 18 § 1 ävensom vad i 16 §, 17 §, 18 § 1

mom. samt 19 och 31 §§ är föreskri- inom., 19 § 1 och 3 mom. samt 31 §

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1969

5

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

vet skall äga motsvarande tillämp- är föreskrivet skall äga motsvaran
-

ning å transportförmedling.

de tillämpning å transportförmed- ling.

Talan mot —-----

Beslut, som —- -— -----

Beslut om------

44 §.i

- annorlunda förordnas.

- beslutets dag.

- erhållit del.

I beslut, som innefattar återkal- lelse av trafiktillstånd enligt 19 §

2 mom. samt nytt trafiktillstånd,

skall angivas viss tidpunkt från vil- ken återkallelsen och det nya till- ståndet skola gälla. Tillståndsmyn- digheten får på begäran av part änd- ra tidigare fastställd tidpunkt.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1970.

1 Senaste lydelse 1967: 324.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kiingl. Maj.ts proposition nr 155 år 1969

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i

statsrådet på Stockholms slott den 30 oktober 1969.

Närvarande:

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, LIolmqvist, Aspling, Sven-Eric Nilsson,

Geijer, Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson, Norling, Löfberg,

Lidbom, Carlsson.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Norling, anmäler

efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om särskild

rätt för kommun att överta tillstånd till linjetrafik med buss, m. m.,

och anför.

Inledning

Enligt 19 § förordningen (1940: 910) angående yrkesmässig automobiltrafik

m. m. (YTF) får återkallelse eller indragning för viss tid av trafiktillstånd

ske vid svåra eller upprepade överträdelser av bestämmelserna i

förordningen, vid underlåtenhet att begagna tillståndet eller när med hänsyn

till trafikens ändamålsenliga ordnande eller eljest synnerlig anledning

föreligger till det.

Med anledning av två likalydande motioner (I: 85 och II: 122) har 1968

års riksdag hos Kungl. Maj :t hemställt om ett förtydligande av bestämmelserna

om återkallelse av trafiktillstånd. Förtydligandet borde syfta till att ge

myndigheterna tillgång till ett medel att kunna hävda det allmännas anspråk

på ändamålsenlighet i fråga om den yrkesmässiga linjetrafikens ordnande,

när en omreglering av trafiken framstår som angelägen från allmän synpunkt

(3LU 1968: 61, rskr 337).

Inom kommunikationsdepartementet har upprättats en promemoria

(Stencil Iv 1969: 12) angående ökade möjligheter för kommun att i vissa fall

bedriva yrkesmässig trafik med buss. I promemorian föreslås dels att tillstånd

till linjetrafik med buss skall kunna överföras på kommun, om kommunen

gör sannolikt att trafikförsörjningen i bygden eller orten därigenom

kan ordnas mera ändamålsenligt, dels att kommunen i så fall skall kunna

förpliktas lösa in fordon och annan egendom som använts i den förre tillståndshavarens

trafikrörelse.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1969 7

Yttranden över promemorian har efter remiss avgetts av hovrätten för

Västra Sverige, postverket, statens järnvägar (SJ), ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor

(NO), kommerskollegium, länsstyrelserna i Stockholms,

Malmöhus, Älvsborgs, Jämtlands och Västerbottens län, Svenska kommunförbundet,

Svenska busstrafikförbundet, Svenska lokaltrafikföreningen, Näringslivets

trafikdelegation, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens

centralorganisation (TCO) och Biltrafikens arbetsgivareförbund.

Av lokaltrafikföreningens medlemmar har — förutom SJ som låtit till föreningens

yttrande foga kopia av sitt eget remissyttrande — GDG Biltrafik

AB (GDG), Aktiebolaget Linjebuss, Södertälje Omnibus AB, AB Eskilstuna

Omnibustrafik och AB G. Lundborgs Omnibustrafik reserverat sig mot föreningens

yttrande och till det fogat särskilda yttranden.

Länsstyrelsen i Stockholms län bär avlämnat yttranden från trafiknämnden

i Stockholm, kommunalförbundet för Stockholms stads och läns regionala

frågor (KSL) som bifogat yttranden från AB Storstockholms lokaltrafik

(SL), Stockholms handelskammare och Stockholms busstrafikförening.

Länsstyrelserna i Malmöhus, Jämtlands och Västerbottens län har avlämnat

yttranden från bl. a. regionala busstrafikföreningar, kommuner, polismyndigheter

och handelskammare.

Gällande rätt

Yrkesmässig trafik är enligt 1 § YTF sådan trafik, i vilken automobil

jämte förare mot ersättning tillhandahålls allmänheten för person- eller

godsbefordran. Den yrkesmässiga trafiken uppdelas i linjetrafik och beställningstrafik

(4 §). Förutsättning för rätt att bedriva yrkesmässig trafik är

enligt 5 § att vederbörligt tillstånd, s. k. trafiktillstånd, meddelats. Tillstånd

att bedriva linjetrafik eller beställningstrafilc med buss meddelas av

länsstyrelsen i det län, där trafiken skall äga rum resp. stationsort för beställningstrafiken

skall förläggas. Skall linjetrafik bedrivas på vägsträcka,

som är belägen i mer än ett län, eller mellan ox-ter inom skilda län, meddelas

tillståndet av länsstyrelsen i det län, där längsta delen av vägsträckan

är belägen.

Förfarandet i samband med ansökan om trafiktillstånd regleras i 7—It §§.

Avser ansökan rätt till busslinjetrafik uteslutande inom viss stad eller inom

stad med dess närmaste omgivning, skall enligt 8 § tillfälle att yttra sig

alltid beredas vederbörande kommunala förvaltningsmyndighet i staden.

Över ansökan om tillstånd till linjetrafik som berör flera län skall länsstyrelsen

inhämta yttrande från länsstyrelsen i annat län som berörs av

den ifrågasatta trafiken.

Vid prövning av ansökan om trafiktillstånd skall enligt 12 § avseende

fästas främst vid frågan om trafikens behövlighet och lämplighet samt huru
2

Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 155

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1969

vida sökanden kan anses lämpad att bedriva avsedd trafik. Finns det flera

sökande, är tidpunkten för ansökans ingivande inte avgörande för företräde

dem emellan. Gäller ansökan tillstånd till linjetrafik som kan komma att

konkurrera med annan redan utövad linjetrafik eller med järnvägs-, spårvägs-

eller sjötrafik skall, om tillstånd anses böra meddelas och förhållandena

inte föranleder annat, tillstånd lämnas utövaren av sådan trafik, om

denne gjort ansökan därom och är lämplig. Vid förarbetena till denna bestämmelse

(prop. 1940: 115 s. 94) framhöll dåvarande departementschefen

att någon absolut företrädesrätt för redan bestående trafikföretag inte avsågs.

Företrädesrätten skulle gälla endast om inte en prövning på rent sakliga

grunder ledde till företräde för annan sökande. Under den angivna förutsättningen

syntes emellertid den föreslagna företrädesrätten vara fullt

befogad. I 12 § finns vidare en bestämmelse om att meddelat trafiktillstånd

skall ställas på viss fysisk eller juridisk person. Tillstånd till beställningstrafik

får dock med visst undantag meddelas juridisk person endast

om särskilda skäl föreligger. Tillstånd skall uppta de villkor och bestämmelser

som behövs, varvid givetvis bl. a. erforderliga föreskrifter om

samtrafik skilda busstrafikföretag emellan kan meddelas. För samtrafik

med vissa andra trafikföretag är sörjt genom en bestämmelse, att tillstånd

till linjetrafik i behövlig utsträckning bör uppta föreskrift om skyldighet att

driva samtrafik med anslutande järnvägs-, spårvägs- eller sjötrafikföretag

samt om sättet för samtrafikens bedrivande.

Enligt 29 § skall utövare av yrkesmässig trafik vara underkastad de bestämmelser

om taxa som fastställs av den myndighet som meddelat trafiktillståndet.

Allmänna grunder för uppställning av taxor fastställs av transportnämnden

efter länsstyrelsernas hörande.

Trafiktillstånd skall enligt huvudregeln gälla tills vidare (17 § 1 mom.).

Har tillståndshavaren avlidit eller försatts i konkurs, får rörelsen under

vissa förutsättningar fortsättas under högst ett år (17 § 2 mom.). Då tillståndshavare

avlidit eller försatts i konkurs eller då skäl eljest föreligger,

får trafiktillstånd överlåtas på annan efter medgivande av den myndighet,

som meddelat trafiktillståndet. Vid ansökan om tillståndets överförande på

annan skall fogas avtal, som kan ha upprättats om överlåtelsen. Länsstyrelsen

skall pröva framställningen och då beakta skälen och villkoren för överlåtelsen,

lämpligheten hos den, som önskar överta tillståndet, samt omständigheterna

i övrigt (18 § 1 mom.). I praxis har därvid godkänts överlåtelser,

där vederlag lämnats inte endast för i rörelsen ingående materialvärden

utan också för viss s. k. goodwill. Avlider tillståndshavare som bedrivit yrkesmässig

trafik som självständigt yrke får länsstyrelsen på framställning

av dödsboet som villkor för tillstånd som beviljas annan föreskriva skyldighet

för den nye tillståndshavaren att i viss omfattning inlösa det eller de

fordon som den avlidne eller dödsboet använt i sin rörelse (18 § 2 mom.).

I 19 § meddelas bestämmelser om återkallelse eller indragning för viss tid

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1969

9

av trafiktillstånd. Sådan åtgärd kan äga rum vid svåra eller upprepade överträdelser

av bestämmelserna i förordningen, vid underlåtenhet att begagna

tillståndet samt när med hänsyn till trafikens ändamålsenliga ordnande

eller eljest synnerlig anledning därtill förekommer. I vissa fall kan i stället

varning meddelas.

Enligt 44 § blir beslut som innefattar trafiktillstånd eller vissa andra

tillstånd inte gällande förrän beslutet vunnit laga kraft eller, om besvär

anförts, beslutet blivit slutligt fastställt, om inte på grund av särskilda

skäl i tillståndet förordnats på annat sätt. Andra beslut enligt YTF gäller

utan hinder av besvär intill dess annorlunda förordnas. Beslut om återkallelse

av trafiktillstånd gäller dock inte förrän den som avses med beslutet

fått del av det.

I brev till postverket och statens järnvägar den 16 mars 1962 (1962: 111

och 112, ändrade senast 1967:863 och 864) har Kungl. Maj:t förordnat

att yrkesmässig trafik, som bedrivs av postverket eller statens järnvägar

enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande, skall vara undantagen från bl. a. föreskrifterna

i 5 § YTF i fråga om trafiktillstånd.

Tidigare förslag in. m.

I det inledningsvis nämnda utskottsutlåtandet (3LU 1968: 61), vartill hänvisas,

lämnas bl. a. en redogörelse för tidigare behandling av nu aktuella problem

samt en sammanställning av innehållet i de av utskottet inhämtade

remissyttrandena.

Frågan om återkallelse av trafiktillstånd för buss i samband med åtgärder

för ett änöamålsenligare ordnande av trafiken inom ett område har bl. a.

behandlats i riksdagen år 1948. Då hemställdes i en motion (II: 190) att

riksdagen måtte hemställa hos Kungl. Maj :t om utredning huruvida och

på vilket sätt — eventuellt genom införande av en expropriationslagstiftning

eller genom bestämmelser om opartisk värdering vid försäljning •—•

åtgärder kunde vidtas bl. a. för att förhindra ägare av busslinje att fördröja

eller förhindra ett sådant samordnande av busskommunikationerna

i en bygd, som kunde vara till fördel för bygden och dess befolkning. Andra

lagutskottet hemställde, att riksdagen i anledning av motionen måtte i

skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t ville överväga de i

motionen berörda frågorna i samband med att Kungl. Maj :t upptog till

övervägande andra närstående trafikspörsmål. Riksdagen biföll utskottets

förslag (2LU 1948: 41, rskr 338).

Enligt bemyndigande av Kungl. Maj :t den 10 december 1948 tillkallades

sakkunniga för att utreda vissa frågor om den yrkesmässiga biltrafiken.

Utredningen, som antog namnet busslinjeutredningen, erinrade i sitt betänkande

II (SOU 1955: 23 s. 82 ff) om att återkallelseinstitutet inte inrym
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1969

mer någon möjlighet för den tillståndsbeviljande myndigheten att bereda

en trafikutövare vars trafiktillstånd återkallas vare sig ersättning för goodwill,

i fall då sådan skäligen bör utgå, eller förmånen av att hans i rörelsen

använda fordon och övrig materiel inlöses av den som får överta tillståndet.

För utredningen syntes det obilligt att, om man bortser från fall av missskötsel

eller svårartad försummelse, en trafikutövare kan tvingas avstå från

trafiktillståndet utan någon som helst ersättning. Utredningen föreslog därför

att återkallelsefallen uppdelas i två grupper, den ena avseende fall, där

anledningen till åtgärden kan läggas trafikutövaren till last, och den andra

avseende fall, i vilka anledningen är någon omständighet, som han inte

kunnat råda över. I det förra fallet skulle inte föreligga rätt till ersättning

men väl däremot i princip i det senare.

I ett första moment i 19 § YTF borde således enligt utredningen anges,

att tillståndsbeviljande myndighet kan återkalla tillstånd till linjetrafik och

beställningstrafilc med buss vid svåra eller upprepade överträdelser av bestämmelserna

i YTF, vid underlåtenhet att begagna tillståndet och när tillståndshavaren

i något för trafikens anordnande eller handhavande väsentligt

avseende åsidosatt sina skyldigheter. I ett andra moment borde anges

befogenhet för myndigheten att återkalla tillstånd till busslinjetrafik när

det befinns påkallat för vinnande av rationalisering och effektivisering av

iinjetrafiken i en ort eller en bygd eller då eljest med hänsyn till trafikens

ändamålsenliga ordnande synnerlig anledning därtill förekommer. Bestämmelsen

borde därjämte innefatta befogenhet att återkalla också tillstånd

som kan ha lämnats tillståndshavaren att bedriva beställningstrafik med

buss. För en sådan åtgärd ansåg utredningen synnerlig anledning alltid

kunna anses föreligga bl. a. av det skälet att beställningstrafiken regelmässigt

är ett nödvändigt ekonomiskt komplement till Iinjetrafiken.

Vid återkallelse enligt det angivna andra momentet borde enligt utredningen

myndigheten som villkor för nytt tillstånd för annan äga föreskriva

skyldighet för denne att inlösa fordon och andra saktillgångar som används

i rörelsen och i förekommande fall att utge vederlag för rörelsens värde.

Om den tillståndsbeviljande myndigheten blev befogad att i samband

med återkallelsen föreskriva ersättningsskyldighet i enlighet med det anförda

borde återkallelseinstitutet enligt utredningens mening kunna få en

annan och vidgad användning samtidigt som det kunde förväntas att en

omreglering av trafiken oftast skulle kunna åstadkommas genom en överenskommelse

mellan berörda parter på godtagbara villkor.

Eftersom de berörda spörsmålen enligt utredningen hade aktualitet också

för godstrafikens vidkommande och den frågan föll inom ramen för

1953 års trafikutrednings arbete, framlade utredningen inte något författningsförslag

på grundval av sitt ställningstagande i denna del. Betänkandet

överlämnades till trafikutredningen, som emellertid inte kom att framlägga

något förslag i frågan.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj. ts proposition nr 155 år 1969

År 1968 tillkallade min företrädare enligt bemyndigande av Kungl. Maj :t

den 22 augusti samma år en särskild sakkunnig för att utreda utformningen

av det statliga stödet till drift av icke lönsamma busslinjer på landsbygden.

Enligt direktiven bör den sakkunnige överväga formerna för ett nytt bidragssystem,

vilket bl. a. bör främja rationaliseringssträvandena inom branschen.

Min företrädare har också enligt bemyndigande av Kungl. Maj :t den 29

maj 1969 tillkallat en sakkunnig för att utreda företagsstrukturen inom

den yrkesmässiga vägtrafiken. Utredningsarbetet skall enligt direktiven leda

till förslag till åtgärder som kan främja en från samhällsekonomisk synpunkt

förbättrad företagsstruktur inom hela den yrkesmässiga trafiken, innebärande

bl. a. att rationella transporter kan utföras med ett fullgott arbetarskydd.

Departementspromemorian

I promemorian framhålls att den kollektiva trafikens ordnande är ett

viktigt led i samhällsplaneringen. En kommun bör ha garanti — senast i

samband med en plans fastställande — för att plangenomförandet kommer

att följas av en tillfredsställande trafikförsörjning genom kollektivtrafik

inom bebyggelseområdet. En verklig sådan garanti i fråga om busstrafik

synes kunna åvägabringas säkrast om kommunen reellt har bestämmanderätten

över trafiken (i fråga om linjedragning, hållplatsers förläggning och

anordnande, turtäthet etc.). Behovet av kommunalt engagemang i trafikförsörjningsfrågor

torde komma att öka i och med urbaniseringen och befolkningsomflyttningarna

i övrigt. I vissa fall torde trafikförsörjningsproblemen

vara av sådan art att de inte kan vinna en rationell lösning på annat

sätt än genom interkommunalt samarbete och samordning.

I de kommunala lokaltrafikföretagen är verksamhetens syfte i första

hand att enligt de ansvariga kommunala instansernas intentioner tillgodose

medborgarnas och näringslivets behov av transporter. För en sådan trafikservice

och de fördelar den i olika hänseenden innebär är kommunen ofta

beredd att genom ekonomiska tillskott möjliggöra för sina trafikföretag att

hålla lägre taxor än vad som är kostnadsmässigt motiverat. Bl. a. är det

naturligt att en kommun vill minska trängselproblemen i tätorterna genom

att erbjuda lämpliga och snabba kollektivtransporter, framför allt för resor

till och från arbetsplatser. Möjligheten för en kommun att agera i syfte att

nå de mål på det lokala kollektivtrafikområdet som ansetts böra eftersträvas

från allmän synpunkt bör förbättras. Av denna anledning bör övervägas

vissa ändringar i YTF. De bestämmelser som här närmast avses är föreskrifterna

i 19 § om trafiktillstånds återkallelse. Också bestämmelserna i 12 §

bör beaktas i sammanhanget.

Intresset knyter sig närmast till den i 19 § angivna möjligheten att åter
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1969

kalla tillstånd till linjetrafik, då en mer ändamålsenlig ordning av trafiken

inom ett område kräver en sådan åtgärd. En användning av 19 § i sådan

riktning har förekommit i mycket begränsad omfattning. I besvärsmål hos

Kungl. Maj :t har frågan aktualiserats endast vid några enstaka tillfällen.

I dessa fall har anvisats de möjligheter till trafikrationalisering som 19 §

lämnar. Den avfattning paragrafen har, liksom den låt vara mycket begränsade

tillämpning av författningsrummet som föreligger när det gäller

åtgärder med avseende på trafikens ändamålsenliga ordnande, ger således

vid handen att återkallelse av trafiktillstånd ifrågakommer som ett korrektiv

i de fall då ett sådant ordnande inom ett område uppenbarligen inte kan

åstadkommas genom överenskommelse mellan trafikutövarna eller på annat

sätt. Att ifrågavarande stadgande emellertid fått så begränsad användning

i praktiken får ses mot bakgrunden av bl. a. de ekonomiska konsekvenser

ett återkallelsebeslut kan innebära för den tidigare tillståndshavaren.

Erfarenheterna från praxis får enligt promemorian anses bestyrka behovet

av en reform på hithörande område, varigenom kommuns möjligheter

till ingripande i transportförsörjningsfrågor väsentligt ökas.

I promemorian föreslås att 19 § kompletteras med en bestämmelse som

ger kommun större möjlighet än hittills att överta redan gällande tillstånd

till linjetrafik med buss. Förutsättning för återkallelse och nytt tillstånd

för kommunen bör vara att kommunen gör sannolikt att den kommer

att svara för trafikförsörjningen inom orten eller bygden på ett mera

ändamålsenligt sätt än som sker enligt rådande förhållanden. Därvid bör

givetvis beaktas också återverkningar på busstrafik som går utanför kommunens

gränser men som är beroende av det lokala trafikunderlaget.

Vidare framhålls att det är uppenbart att den, för vilken tillstånd återkallas

på kommunens begäran, bör ges skälig tid att avveckla sin rörelse.

Återkallelse bör därför i allmänhet ske med verkan på viss angiven tid.

Därvid får beaktas förhållandena i det enskilda fallet — rörelsens omfattning,

tillståndshavarens särskilda villkor etc. — och kortare tid än sex månader

torde inte komma i fråga annat än i undantagsfall om exempelvis

tillståndet inte utnyttjas. Någon bestämmelse härom anses inte vara påkallad.

Kommun, som övertar tillstånd enligt de nya bestämmelserna, bör skäligen

vara förpliktad att, om den förutvarande tillståndshavaren begär det,

överta tillgångarna i trafikrörelsen (fordon, garage, administrationslokaler

etc.). Kommunens inlösningsplikt blir beroende av dess egen begäran om

återkallelse och tillstånd och något hinder att meddela bestämmelser härom

i den ordning som gäller för YTF föreligger därför inte. För rätt till ersättning

bör gälla, att den tidigare tillståndshavaren framställer yrkande till

kommunen inom viss tid från det han fått del av tillståndsmyndighetens

beslut. Fristen bör lämpligen bestämmas till två månader.

Ersättningens storlek blir i första hand en fråga mellan parterna. Upp
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kiingl. Maj.ts proposition nr 155 år 1969

nås inte enighet bör frågan kunna prövas i den ordning som Kungl. Maj :t

bestämmer. En lämplig ordning kan enligt promemorian vara inrättandet av

en central värderingsnämnd med ledamöter utsedda av Kungl. Maj :t. I av

Kungl. Maj :t utfärdade bestämmelser bör också anges de närmare grunder

efter vilka ersättning bör utgå. Bl. a. med hänsyn till att det ekonomiska

rörelseresultatet beror av de taxor, som tillståndsmyndigheten fastställt,

synes det inte lämpligt att grunda en värdering på förväntad avkastning.

Det synes inte heller vara rimligt att grunda ersättningen på ett beräknat

realisationsvärde. Ersättning bör utgå för tillgångarnas substansvärde.

Det är givet att särskilda personalproblem kan uppstå när en kommun

utnyttjar de möjligheter som här föreslås att överta ett befintligt transportföretag.

Det måste förutsättas att kommunerna beaktar detta redan i sin

förberedande planering.

Den företrädesrätt för innehavare av trafiktillstånd som följer av bestämmelserna

i 12 § tredje stycket beror, som förut angetts, på om »förhållandena

inte till annat föranleda». Bestämmelserna kan inte anses hindra,

att den nu föreslagna rätten för kommun att överta trafiktillstånd tillämpas

på avsett sätt. Någon ändring i 12 § synes alltså inte nödvändig.

Remissyttrandena

Promemorians grundläggande förslag att kommun genom författningsändring

bör beredas större möjligheter än f. n. att ta över ansvaret för den

kollektiva lokaltrafiken tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser.

Åtskilliga av dessa instanser anser emellertid mer eller mindre

omfattande ändringar i promemorians förslag till lösningar nödvändiga.

I samtliga remissyttranden av instanser med anknytning till den enskilda

busstrafiken och i yttranden från länsstyrelsen i Jämtlands län, SJ och

GDG uttalas att promemorians förslag inte bör leda till lagstiftning.

Busstrafikförbundet anser de i promemorian berörda problemen vara av

sådan betydelse att de bör tas upp till prövning först efter ytterligare utredning.

Länsstyrelserna i Stockholms, Älvsborgs och Västerbottens län

samt SJ anför att promemorian alltför kortfattat behandlat vissa viktiga

problem, bl. a. frågorna om ersättning efter inlösen och om personalen i ett

helt eller delvis inlöst företag, och att ytterligare överväganden i dessa avseenden

kan behövas.

Majoriteten av medlemmarna i lokaltrafikföreningen framhåller när det

gäller verkningarna av den föreslagna reformen att det kan ifrågasättas

om inte tillståndsinnehaven i vad avser lokal linjetrafik med buss bör

vara helt förbehållna kommunerna såsom ansvariga för den lokala trafikförsörjningen.

De föreslagna ändringarna i YTF är därför enligt majoritetens

mening inte tillräckligt omfattande. Stockholmsregionen är det bästa

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 155 år 1969

men ingalunda enda beviset på att det föreligger behov av samhälleligt

engagemang och bestämmanderätt över den kollektiva trafikens ordnande

och att detta behov också kan väntas öka i framtiden. Kommunikationsfrågornas

lösning är dock inte enbart ett storstads- eller tätortsproblem. I lika

hög grad gäller det att genom samhällelig insats ge invånarna i glesbygderna

tillgång till goda kollektiva transportmedel. Bestämmelserna i YTF är inte

helt tillfredsställande instrument för kommunerna i deras strävan att skapa

en god kollektiv trafikservice. Erfarenheterna från arbetet med att sammanföra

de olika lokaltrafikföretagen i stockholmsregionen visar detta. Den

principöverenskommelse som låg till grund för arbetet förutsatte att — om

svårigheter uppstod — vederbörande myndigheter med stöd av bestämmelser

i lämnade koncessioner och trafiktillstånd skulle lämna behövliga föreskrifter.

Detta har inte fungerat i praktiken. Det är således inte möjligt att

med stöd av nuvarande lagstiftning åstadkomma en från samhällets synpunkt

ekonomisk och rationell samordning och drift av kollektivtrafiken

med en för regionens invånare god trafikstandard och acceptabel taxenivå

om inte den som ansvarar för trafiken förvärvar enskilda lokaltrafikföretag,

som redan är etablerade inom regionen. Mot denna bakgrund tillstyrks promemorians

förslag som ett steg i rätt riktning. Liknande synpunkter anför

KSL.

Kommerskollegium, länsstgrelserna i Stockholms, Malmöhus, Älvsborgs

och Västerbottens län, postverket, kommunförbundet, LO och TCO delar

åsikten i promemorian att det är betydelsefullt att kommunerna bereds

möjligheter till ett ökat engagemang och ökad bestämmanderätt när det

gäller den lokala kollektiva trafikservicen.

NO anser att promemorians förslag kan medföra ytterligare begränsning

av konkurrensen inom linjetrafiken med buss. Med hänsyn till det system

som f. n. tillämpas anser NO likväl inte att frikonkurrensskäl utgör hinder

mot att genomföra förslaget. En avgörande förutsättning för återkallelse och

n5''tt tillstånd måste dock vara, att trafikförsörjningen från konsumentsynpunkt

verkligen förbättras och att trafiken får en rationell uppläggning.

De remissinstanser som avstyrker promemorians förslag anför genomgående

att gällande bestämmelser i YTF ger tillräckliga möjligheter till ingripande.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anser sålunda att det allmännas

uppgift beträffande busslinjetrafiken i första hand bör begränsas till trafikplanering

i syfte att ta tillvara de resurser som finns. Det allmänna bör vidare

medverka till att med det stöd nuvarande författningsbestämmelser ger

genomföra sådana planer. En kommunalisering av inte lönsam trafik får

visserligen antas medföra ett bättre tillvaratagande av de sociala intressena

men är ej obetingat en samhällsekonomiskt riktig lösning. Kommunerna

saknar också i flertalet fall företagsekonomisk expertis för att driva busstrafik.

Länsstyrelsen vill därför ifrågasätta om det inte kan anses tillräckligt

att i första hand rekommendera länsstyrelser och kommuner att klarlägga

kommunikationsförhållandena och med stöd av gällande YTF suc
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1969

cessivt genomföra härvid upprättade planer. Medverkan på riksplanet kan

komma till stånd genom att transportnämnden ges förutsättningar att leda

och samordna trafikplanering och vid behov medverka till planernas genomförande.

Busstrafikförbundet anför att en betydande strukturrationalisering skett

bland bussiinj ef öretagen. Vid 1930-talets början fanns ca 1200 företag. I

dag finns 500 av vilka de 50 största svarar för ungefär 80 % av all bussiinj

etrafik. Den på enskilt initiativ skapade bussrationaliseringsnämnden

bar varit en föregångare i fråga om systematisering av arbetet med kartläggning

och analys av regionala strukturförhållanden inom busstrafiken. Det

bör noteras att denna utveckling skett med stöd av fasta rättsregler och en

rättspraxis som gett nödvändig stadga åt insatser av arbete och kapital i

verksamheten. Vidare har utvecklingen kunnat fortgå utan att man i något

fall behövt tillämpa lagakraftvunnet beslut enligt reglerna i 19 § YTF om

återkallelse av tillstånd. Under en lång följd av år har emellertid lönsamhetsutvecklingen

varit ogynnsam vilket i viss mån verkat återhållande på

rationaliseringsprocessen. Bortsett från statsbidragssystemet, som i och för

sig inte befrämjar strukturrationalisering, har statsmakternas trafikpolitiska

agerande kännetecknats av passivitet och villrådighet. Ett exempel på

detta är att principerna för tillståndsgivning på senare år luckrats upp och

ökat osäkerheten om styrkan i det gällande koncessionsskyddet. Promemorians

förslag verkar i hög grad i samma riktning och kommer om det

genomförs att leda till att de flesta bussiinj ef öretag inte vågar satsa arbete

och kapital på rationaliseringsåtgärder. Allmänhetens intresse av goda

kommunikationer skulle skadas och verkningar på arbetsförhållandena för

dem som är sysselsatta inom bussiinj ef öretagen kan inte utebli.

Också Näringslivets trafikdelegation är av den uppfattningen att nuvarande

system i stort sett fungerat tillfredsställande. På åtskilliga håll lämnar

kommunerna stöd åt trafikföretag mot att företaget förbinder sig att

upprätthålla viss olönsam linjetrafik. Detta torde ha varit ekonomiskt

gynnsammare för kommunerna än att etablera egen trafik. Eftersom utövare

av bussiinj etrafik i synnerhet under de senaste tio åren haft att brottas med

svårigheter att upprätthålla trafiken på ett lönsamt och samtidigt från trafikanternas

synpunkt tillfredsställande sätt torde inte heller svårigheter ha

mött statliga eller kommunala företag att på rimliga villkor förvärva bussiinj

etrafik. Det framlagda förslaget som i realiteten innebär att kommun

tvångsvis kan överta en bussrörelse synes under nyss angivna förhållanden

knappast fylla någon väsentlig funktion. Det hot som ständigt kommer att

vila på bussföretagen lär inte stimulera till utvecklande kapitalinvesteringar

och andra rationaliseringsåtgärder. Förslaget skulle motverka sitt eget syfte.

Redan enligt gällande rätt finns möjlighet att i den mån trafikanternas intressen

träds för när påkalla länsstyrelsens ingripande för att lösa transportproblemen

inom viss ort.

SJ. Biltrafikens arbetsgivareförbund, GDG, Aktiebolaget Linjebuss, Söder
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1969

tälje Omnibus AB, AB Eskilstuna Omnibustrafik och AB G. Lundborgs

Omnibustrafik anför synpunkter som överensstämmer med dem som framförts

av busstrafikförbundet och Näringslivets trafikdelegation och betonar

dessutom särskilt att uppkommande problem bör kunna lösas genom samarbete

mellan busslinj ef öretagen och de statliga och kommunala myndigheterna.

Åtskilliga remissinstanser uppehåller sig vid förslagets konsekvenser när

det gäller trafiken inom större regioner. NO uttalar att kommuns

övertagande av transportföretag inte får medföra att från transportsynpunkt

konstlade gränser, t. ex. överensstämmande med kommungränserna,

uppställs för företagens verksamhetsområde eller resulterar i uppkomsten

av alltför små och avgränsade transportföretag. För att undvika

detta torde i många fall en samordning av flera kommuners transportföretag

vara påkallad. SJ anför, att kommunen i de flesta fall är en alltför liten

enhet då det gäller att skapa en samhällsekonomiskt ändamålsenlig trafikapparat.

Vad som är fördelaktigt för en kommun är inte alltid fördelaktigast

för samhället som helhet eller för ett större trafikområde. Ett kommunalt

övertagande av busstrafiken på vissa linjer inom en bygd med enligt

promemorians förslag verkställd inlösen av annat trafikföretags fordon

med anknytning till dessa linjer kommer att medföra en ökad ekonomisk

belastning på kvarvarande linjer, som inte trafikeras av det kommunala företaget.

Inskränkningar i turantalet och nedläggning av vissa linjer blir en

ofrånkomlig konsekvens om inte kommunen vid övertagandet också åtar

sig att täcka inkomstbortfall för den i annan regi kvarvarande trafiken. Det

måste därför krävas att den kommun som begär återkallande av annans tillstånd

redovisar de konsekvenser ett återkallande kan få för andra kommuner

inom bygden. Det kan också ifrågasättas om inte ett återkallande då

flera kommuner berörs måste göras av de berörda kommunerna gemensamt

eller av ett kommunalförbund. GDG vill kraftigt understryka att inte enbart

en kommuns bedömningar bör vara avgörande när det gäller utformning

av busskommunikationer som sedan lång tid betjänat flera kommuner.

GDG:s linjer börjar mestadels långt ute på glesbygderna och går sedan genom

flera kommuner och tätorter in till en större centralort. Om den kommun

där centralorten ligger utnyttjar den föreslagna möjligheten att tilltvinga

sig GDG:s trafiktillstånd, undanrycks eller minskas väsentligt GDG:s

möjligheter att ge en tillfredsställande trafikservice åt de kommuner, som

ligger utanför centralorten. Busstrafikförbundet framhåller att olika kommuners

ekonomiska, personella och politiska förutsättningar är olika. Kommunala

insatser på transportförsörjningsområdet kan väntas följa ett skiftande

mönster. En betydande risk föreligger — om inte tillståndsmyndigheterna

har en mycket konsekvent inställning — att ökat kommunalt

engagemang leder till uppsplittring av busslinjetrafiken i trafiksystem

av varierande kvalitet och effektivitet. Detta skulle i sin tur försvåra fram
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 155 år 1969

tida regionala samordningslösningar och därför leda till konflikt med

ett allmänt trafikpolitiskt intresse. Liknande synpunkter anförs av minoritetsgruppen

inom lokaltrafikföreningen.

Majoriteten av medlemmarna i lokaltrafikföreningen anser att den regionala

aspekten bör vara en väsentlig faktor vid prövning av fråga om indragning

av trafiktillstånd i enlighet med förslaget.

Länsstyrelsen i Stockholms län förutsätter att promemorian med »kommun»

avser, utom borgerlig primärkommun, också landsting och kommunalförbund.

Kommunförbundet, KSL och majoriteten av medlemmarna i

lokaltrafikföreningen utgår från samma förutsättning och menar dessutom

att den föreslagna bestämmelsen bör vara tillämplig på kommunalägt företag,

som bedrivs t. ex. i aktiebolagsform.

De i promemorian angivna förutsättningarna för återkallande

av tillstånd bör enligt KSL och majoriteten av medlemmarna

i lokaltrafikföreningen tillämpas med starkt beaktande av att ändamålsenliga

kollektivtrafiklösningar med däri ingående komponenter av avvägningar

mellan kollektivtrafik och privatbilism, taxesättningar, linjesträckningar,

trafikstandard och andra trafikreglerande åtgärder endast torde

kunna vinnas genom ökad samhällelig insats.

LO ifrågasätter om inte av författningens text bör framgå att det måste

föreligga en klar utfästelse från kommunen att ordna trafiken på ett mer

ändamålsenligt sätt.

Flera remissinstanser framför invändningar mot promemorians förslag

i dessa avseenden. Hovrätten för Västra Sverige anser sålunda att systemet

måste göras betydligt mera restriktivt. Att inte ställa större krav än »sannolika

skäl» att kommunen kan ordna trafikförsörjningen »mera ändamålsenligt»

kan alltför lätt leda till sakligt omotiverade och för det enskilda

bussföretaget synnerligen menliga verkningar. Sannolika skäl kommer lätt

att kunna förebringas. De av busslinjeutredningen rekommenderade förutsättningarna

för återkallande av tillstånd, nämligen att det skall finnas påkallat

för att vinna rationalisering och effektivisering av linjetrafiken i en

ort eller i en bygd eller då eljest med hänsyn till trafikens ändamålsenliga

anordnande synnerlig anledning förekommer torde vara att föredra. Länsstyrelsen

i Stockholms län finner att de i promemorian angivna förutsättningarna

är vagt hållna och i behov av precisering. Busstrafikförbundet anför

att de angivna kriterierna skulle skapa en högst otillfredsställande utgångspunkt

för bedömningen. En trafikutövare kommer, om kommunen

gör anspråk på en linje, i en utsatt position, som av honom kräver extraordinära

insatser i form av utredningar för försvar av hans ställning. Även

om han skulle lyckas med detta måste han räkna med att hans fortsatta

verksamhet inom kommunen kan möta särskilda svårigheter. På länsstyrelserna

kommer också att ställas så stora krav för att skaffa underlag för

en objektiv bedömning på rent sakliga grunder att det kan ifrågasättas om

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 155 år 1969

inte en förstärkning av länsstyrelsernas trafiktekniska och trafikekonomiska

expertis måste ske. Näringslivets trafikdelegation uttalar att det

tvångsövertagande som promemorian föreslår skiljer sig från andra omsorgsfullt

reglerade fall av expropriation i svensk rätt. Någon precisering

av vad som skall avses med »ett mera ändamålsenligt sätt» har inte skett.

Länsstyrelserna i Malmöhus och Älvsborgs län anser att en bestämmelse

som, när fråga uppkommit om kommunalt övertagande av tillstånd, ger

innehavaren av gällande tillstånd tillfälle att visa att han kan ordna trafiken

på ett mera ändamålsenligt sätt bör komplettera promemorians förslag.

Näringslivets trafikdelegation anser att den i promemorian skisserade

ordningen för behandlingen av dessa frågor svårligen kan godtas. En prövning

av om kommunen kan ordna trafiken mer ändamålsenligt än den enskilde

tillståndshavaren förutsätter bl. a. att man känner till vilken egendom

som skall inlösas och vad denna kommer att kosta. Särskilda problem

kan uppstå då kommunen avser att överta bara en del av en rörelse. Det

angivna visar att det är nödvändigt att frågorna om de ekonomiska mellanhavandena

mellan kommunen och trafikföretaget löses i omedelbart samband

med länsstyrelsens beslut om överförandet av trafiktillståndet på kommunen.

Länsstyrelsen i Stockholms län anför liknande synpunkter.

Promemorians förslag till regler för ersättning från kommunen till

den tillståndshavare som fått tillstånd återkallat på kommunens ansökan

tillstyrks av kommunförbundet, majoriteten av medlemmarna i lokaltrafikföreningen,

KSL och SL. KSL stryker under nödvändigheten av att substansvärdet

kommer att ligga till grund för värderingen av fordon och

annan egendom som skall lösas in. Genom generella, upprepade taxehöjningar

för samtliga bussföretag inom landet har de kostnadssänkande eller

trafikökande faktorerna inom expanderande regioner inte kommit att påverka

taxorna för enskilda bussföretag. Det vore därför olämpligt att använda

avkastningsvärdet för värdering vid inlösen av sådant företag. SL anför

att utöver vad som sägs i promemorian mot värdering med utgångspunkt

från förväntad avkastning bör framhållas att en förväntad hög avkastning

på trafikrörelse ofta har sin grund i ekonomiskt krävande insatser från

samhällets sida.

Flera remissinstanser, innefattande också sådana som i princip godtar

promemorians förslag, ställer sig mer eller mindre kritiska mot den föreslagna

ersättningsregeln som anses för snäv. Eftersom det inlösta företagets

tillstand att driva busstrafik vilat på en monopolställning som grundar sig

på ett medgivande från den tillståndsgivande myndigheten och ett godkännande

av tillämpade taxor, anser kommerskollegium det i och för sig vara

riktigt att företaget inte får tillgodoräkna sig något egentligt affärsvärde

för rörelsen. Trots detta finner kommerskollegium att det i vissa fall inte

bör vara uteslutet att ett visst värde för den i rörelsen skapade organisationen

får räknas in i överlåtelsevärdet. Länsstyrelsen i Malmöhus län

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1969

19

anser också att möjlighet måste finnas att få ersättning utöver tillgångarnas

substansvärde, bl. a. för s. k. goodwill. Postverket och Näringslivets

trafikdelegation har samma uppfattning. Länsstyrelsen i Älvsborgs län

finner att, om särskilda skäl föreligger, ersättning bör kunna utgå utöver

tillgångarnas substansvärde. Klara regler för värderingen är nödvändiga

bl. a. därför att en kommun bör kunna göra en ungefärlig uppskattning av

de kostnader som skulle uppkomma om ett trafikföretag skall tas över.

Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i Västerbottens län som tillägger

att reglerna bör utformas så att parterna blir benägna till frivilliga överenskommelser.

Detta betonas också av länsstyrelsen i Stockholms län som

vidare anser att det inte kan komma i fråga att överlåtaren skall komma i

sämre ställning vid en tvångsvis överlåtelse enligt 19 § i promemorians förslag

än vid en frivillig överlåtelse enligt 18 §. Hovrätten för Västra Sverige

finner att ett lagfästande av promemorians ersättningsregel i många fall

skulle leda till ett uppenbart obilligt resultat. SJ anser att resultatet i en

rörelse i hög grad påverkas av andra faktorer än taxeläget, t. ex. strukturrationaliseringar

i form av tidtabellsuppläggning, fordonsutnyttjande samt

trafikunderlaget. SJ kan därför inte biträda promemorians uppfattning att

avkastningsvärdet inte kan läggas till grund för värderingen. I promemorian

bortses också från de konsekvenser en inlösen kan ha för en enskild

linjetrafikutövare som driver rörelsen för egen försörjning. I bl. a. sådana

fall anses andra värderingar än de som föreslås i promemorian böra komma

i fråga. Busstrafikförbundet finner anmärkningsvärt att promemorian föreslår

värderingsprinciper enligt vilka man helt skall bortse från de värden

som ligger i en redan etablerad rörelse. Det skulle därmed inte bli fråga om

ett normalt expropriationsförfarande med de rättsgarantier detta ger den

enskilde utan snarare om konfiskation. Liknande synpunkter anförs av Biltrafikens

arbetsgivareförbund, Aktiebolaget Linjebuss, Södertälje Omnibus

AB, AB Eskilstuna Omnibustrafik och AB G. Lundborgs Omnibustrafik.

Vissa remissinstanser framhåller att promemorian inte tar upp de problem

som uppstår beträffande ersättningen när det är fråga om en partiell inlösen.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser att kommunen bör vara skyldig

att inlösa också den del av rörelsen som inte berörs av den ursprungliga ansökan,

om den kvarvarande rörelsen blir olönsam och ägaren begär inlösen.

Postverket finner att överlåtelsens negativa inverkan på den del av företaget,

som inte berörs av överlåtelsen, också bör bedömas. Liknande synpunkter

anförs av SJ och Näringslivets trafikdelegation. GDG upplyser att

företaget har iklätt sig omfattande pensionsförpliktelser. Det för detta ändamål

avsatta kapitalet arbetar i trafikrörelsen. Eftersom de mera lönsamma

linjerna kan förmodas ligga närmast till för ett kommunalt övertagande

skulle ett bortfall av dem medföra att GDG:s kvarvarande linjer skulle få

en orimlig pensionsbörda. Reglerna måste därför utformas så att ersättning

kan utgå också i detta avseende.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj. ts proposition nr 155 år 1969

Hovrätten för Västra Sverige anser det önskvärt att en regel om avveck

lin gstidens längd införs. En väl tilltagen uppsägningstid är

av allra största vikt inte bara för den anställda personalen utan också för

ägaren av företaget och för reglering av ingångna hyres- och leveransavtal

in. in. Postverket finner den i promemorian angivna tiden — i regel minst

sex månader — vara i kortaste laget. Den bör enligt verkets mening förlängas.

Näringslivets trafikdelegation uttalar att en avveckling inom sex

månader av ett trafikföretag som det tagit kanske årtionden att bygga upp

är praktiskt utesluten. Emellertid torde det i allmänhet vara ekonomiskt

olämpligt att rörelsen avvecklas om, som väl bör vara en förutsättning,

kommunen skall fortsätta trafiken.

Näringslivets trafikdelegation framhåller att frågan huruvida och i vilken

omfattning kommun skall anställa personal som varit anställd i det

övertagna företaget är av stor betydelse. Särskilda svårigheter kan uppstå

om det är fråga om ett partiellt övertagande. Länsstyrelsen i Västerbottens

län anser att detta problem måste penetreras noga och att fasta riktlinjer

måste finnas innan författningsändring beslutas. Majoriteten av medlemmarna

i lokaltrafikföreningen vill särskilt understryka vikten av att kommunerna

ser till att personalfrågorna får en tillfredsställande lösning. LO

anlägger samma synpunkter. Man bör i samråd med de fackliga organisationerna

i första hand pröva alla möjligheter att använda den personal som

tidigare arbetat i bussföretaget. Om en central värderingsnämnd inrättas

kan det vara lämpligt att låta den kontrollera vilka finansiella resurser som

vid övertagandet avsätts till avgångsersättningar, utbildning och andra kostnader

i samband med personalförflyttningar. I övrigt bör de kommunala

myndigheterna redan från början arbeta i samråd med länsarbetsnämnden

för att underlätta anpassningen. Enligt postverket och SJ bör kommun ha

skyldighet att bereda sysselsättning inte bara för arbetarpersonalen utan

också för övriga i företaget engagerade personer.

Kommerskollegium anför att en svår situation kan uppstå om ett företag

som skall övertas vägrar avstå sin egendom till kommunen.

Det skulle kunna göra det omöjligt för kommunen att under längre eller

kortare tid sköta trafikförsörjningen. Kollegiet ifrågasätter därför om inte

skyldighet bör införas för ett frånträdande bussföretag att mot ersättning

överlåta fordon och annan egendom till kommun.

Majoriteten av medlemmarna i lokalirafikföreningen anför att det bör

klart framhållas vid genomförandet av promemorians förslag att de synpunkter

på kollektivtrafikens ordnande som föreligger från det allmännas

sida skall tillmätas avgörande betydelse vid tillämpningen av r e g''l e r n a

om visst företräde för redan etablerad trafik utövare

i 1 2 § Y T F. Företrädesrätten för en etablerad trafikutövare måste reduceras

till en rimlig nivå och uttrycket »och förhållandena icke föranleda till

annat» få ett verkligt innehåll. Sker inte detta förloras en väsentlig del av

effekten av ändringen i 19 §.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 155 år 1969

21

Departementschefen

Samhället undergår en snabb strukturförändring som kräver stora och

ingripande insatser från det allmännas sida för att tillförsäkra alla medborgare

eu god och såvitt möjligt likvärdig samhällelig service i olika hänseenden.

En viktig del av samhällsservicen utgör trafikförsörjningen. Målsättningen

för trafikpolitiken är att för landets olika delar trygga en tillfredsställande

transportförsörjning till lägsta möjliga kostnad. Den kollektiva

trafikens ordnande bör alltså ses som ett led i samhällsplaneringen.

Åtgärderna får härvidlag anpassas till samhällsstrukturen. Urbaniseringen

skapar för tätortsområdena särskilda problem vilka kräver sina speciella

lösningar. För glesbygdsområden där problemen sammanhänger med ett

svagt underlag för kollektiv trafik måste lösningarna anpassas härefter.

De successivt ökade statliga insatserna tillsammans med de växande kommunala

engagemangen på trafikområdet innebär att samhället på ett helt

annat sätt än tidigare stöder kollektiv persontrafik. Kommunernas och

landstingens ekonomiska nettosatsning för kollektiv trafik över huvud taget

torde f. n. röra sig om drygt 200 milj. kr. Då det gäller att tillgodose behovet

av en god trafikförsörjning spelar kollektivtrafiken med buss en viktig roll.

Det kommunala stödet till enskilda bussföretag har ökat starkt. Detta förhållande

har tillsammans med andra faktorer lett till ökat krav på ett mera

direkt kommunalt inflytande över transportapparaten. Därvid inverkar också

det förhållandet att de vinster som kan uppkomma av trafiken i vissa områden

i många fall till stor del kan tillskrivas ekonomiskt betydelsefulla

samhälleliga insatser. Ett särskilt skäl för kravet på ett ökat kommunalt

inflytande på den kollektiva trafikens område är behovet av att smidigt och

ändamålsenligt kunna anpassa transportmöjligheterna till den planering

som beslutas och genomförs i samhällets regi. Därvid går utvecklingen från

mera lokala lösningar till interkommunalt samarbete och samverkan. Större

förutsättningar för det allmänna till aktiva åtgärder på kollektivtrafikens

område ger också ett bättre utgångsläge när det gäller att balansera förhållandet

mellan kollektivtrafiken och privatbilismen, vilken kräver mycket

stora investeringar för väg- och gatubyggande och vars nackdelar när det

gäller luftförorening och buller blivit ett problem som alltmer uppmärksammats.

Den kollektiva busstrafiken drivs nu i stor utsträckning av enskilda företag

med stöd av tillstånd som erhållits enligt YTF. En successiv strukturomvandling

har skett genom branschens egna initiativ. Inom vissa län pågår

i samarbete mellan myndigheter och enskilda undersökningar och utredning

för att skapa underlag för ytterligare rationalisering. På den privata sidan

verkar sedan 1955 den s. k. bussrationaliseringsnämnden för att angripa

problem och föreslå lösningar. Två statliga utredningar som tillsatts under

senare tid rör i hög grad rationaliseringsfrågan. Den ena är 1968 års buss
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj. ts proposition nr 155 år 1969

bidragsutredning, som enligt sina direktiv bär att se över formerna för ett

nytt system för bidrag till icke lönsamma busslinjer på landsbygden, utformat

så att det främjar rationaliseringssträvandena inom branschen. Den

andra har tillkallats i år och avses leda till åtgärder som kan främja en från

samhällsekonomisk synpunkt förbättrad företagsstruktur inom hela den

yrkesmässiga vägtrafiken.

För att önskvärd omreglering och samordning av trafiken skall kunna ske

förutsätts f. n. att nödvändiga överlåtelser av tillstånd kommer till stånd genom

frivilliga överenskommelser på villkor som tillståndsmyndigheten kan

godkänna enligt 18 § YTF. Bestämmelserna i 19 § ger visserligen möjlighet

till återkallelse av trafiktillstånd inte bara i fali av missbruk och liknande

utan också när med hänsyn till trafikens ändamålsenliga ordnande eller eljest

synnerlig anledning föreligger till återkallelse. En tvångsöverlåtelse med

stöd av paragrafen grundar emellertid ingen rätt till ersättning för den tidigare

tillståndshavaren och bestämmelsen har visat sig i det närmaste betydelselös

som instrument för rationalisering.

Det är givetvis i hög grad otillfredsställande att från allmän synpunkt angelägna

omregleringar av den kollektiva busstrafiken skall kunna hindras

eller avsevärt försvåras av koncessioner som kan ha beviljats under förhållanden

som inte kan jämföras med trafiksituationen i dagens läge. Frågan

om en ändring av 19 § YTF har också väckts vid flera tillfällen. I de motioner

som föranledde 1968 års riksdag att hos Kungl. Maj :t begära ett förtydligande

av bestämmelserna åberopas särskilt det nuvarande systemets nackdelar

när det gäller kommunernas strävanden att ordna kommunikationerna

på ett tillfredsställande sätt. Vid remissbehandlingen av den departementspromemoria

om ökade möjligheter för kommun att i vissa fall bedriva yrkesmässig

trafik med buss, för vilken jag redogjort tidigare, har de remissinstanser

som direkt eller indirekt representerar de icke-kommunala trafikföretagens

uppfattning inte ansett någon reform påkallad. Av samtliga övriga

myndigheter och organisationer har endast en uttalat, att behov av en författningsändring

inte föreligger.

Mot bakgrund bl. a. av erfarenheterna från arbetet med att sammanföra

de olika lokaltrafikföretagen i stockholmsregionen konstaterar KSL, SL och

majoriteten av de företag som är anslutna till Svenska lokaltrafikföreningen

att det inte är möjligt att med stöd av den nuvarande lagstiftningen åstadkomma

en från samhällets synpunkt ekonomisk och rationell samordning

och drift av kollektivtrafiken med en för regionens invånare god trafikstandard

och för invånarna acceptabel taxenivå, med mindre den som har att

ansvara för trafiken förvärvar redan inom regionen etablerade enskilda lokaltrafikföretag.

Det betonas att samma otillfredsställande förhållanden

föreligger eller inom den allra närmaste framtiden kommer att föreligga för

andra storstadsregioner och att det också för glesbygderna i lika hög grad

gäller att genom samhälleliga insatser ge invånarna tillgång till tillfredsställande

kollektiva persontransportmedel.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 155 år 1969

23

Till slöd för sin uppfattning att eu författningsändring inte är påkallad

hänvisar de enskilda företagsintressenterna, liksom SJ och GDG, främst till

den rationalisering som åstadkommits på frivillig väg och till det samarbete

som redan förekommit och förekommer mellan länsstyrelser, kommuner och

redan etablerade företag på detta område. I flera av yttrandena betonas, att

trafikförsörjningen bör kunna ordnas på det mest rationella sättet, med

den trafik- och taxeservice kommunerna önskar, genom ekonomiskt stöd

från kommunerna till de existerande företagen.

Jag har redan inledningsvis redovisat de skäl som talar för att ett ökat

kommunalt inflytande i fråga om den kollektiva busstrafiken är påkallat

och anser behovet av en omedelbar reform med detta syfte vara klart dokumenterat.

Enligt förslaget i departementspromemorian fogas till 19 § YTF, utan

ändring av paragrafen i övrigt, ett nytt stycke, där den nya återkallelsegrunden

anges. För att bestämmelsen skall tillämpas krävs, att kommun i ansökan

om tillstånd till linjetrafik med buss begär återkallelse av tillstånd till

trafik som ansökningen omfattar. Återkallelse skall ske, om kommunen gör

sannolikt att trafikförsörjningen inom orten eller bygden kan ordnas mer

ändamålsenligt, om tillstånd i stället meddelas kommunen.

I flera yttranden betonas vikten av att inte enbart snävt lokala synpunkter

får bli avgörande när ändamålsenligheten av en omreglering skall bedömas.

Konsekvenserna för andra berörda kommuner inom ett större trafikområde

måste beaktas. Några remissinstanser förutsätter att begreppet kommun innefattar

såväl borgerlig primärkommun som landstingskommun och kommunalförbund

och tillägger, att också kommunalägt företag, exempelvis i

aktiebolagsform, bör ges motsvarande möjlighet att förvärva trafikföretag.

Målet på transportförsörjningens område måste givetvis vara att åstadkomma

ett trafiksystem som tillgodoser trafikanternas berättigade intressen

på det från samhällsekonomisk synpunkt mest fördelaktiga sättet. Med

denna riktpunkt kan eu ändamålsenlig lösning när det gäller kollektivtrafiken

ofta inte nås utan samverkan över kommungränserna. Å andra sidan

kan uppställandet av mera långsiktiga mål, som inte kan realiseras eller

kanske ens preciseras utan omfattande planering och utredning, inte få fördröja

lösningar, som främjar de lokala intressena utan att vara ofördelaktiga

för angränsande kommuner. En från dessa utgångspunkter lämplig lösning

bör kunna nås, om det anges att återkallelse skall ske, när kommunen

gör sannolikt, att trafikförsörjningen inom orten eller bygden främjas, om

linjetrafiken utövas av kommunen. För att tillvarata reella möjligheter till

samordning över större regioner bör de nya bestämmelserna tillämpas också

då sökanden är landstingskommun eller kommunalförbund. Kommunalförbund

med uppgift att svara för kollektiv busstrafik har, utan att det behöver

anges uttryckligen, de befogenheter som annars skulle tillkommit vederbörande

kommuner. Också kommunalt trafikföretag bör inbegripas. Med

kommunalt trafikföretag avser jag företag som helt eller delvis har till upp
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1969

gift att driva trafikrörelse och som står under huvudsaklig kommunal förvaltning

eller ledning eller i vilket ett kommunal majoritetsintresse föreligger.

Frågan om återkallelse och frågan om beviljande av nytt tillstånd för

kommunen eller det kommunala företaget måste bedömas i ett sammanhang.

Jag anser därför att principen måste frångås att återkallelse av tillstånd alltid

måste beslutas av den myndighet som beviljat tillståndet. För det fall

ansökningen om nytt tillstånd på grund av bestämmelse i 5 § YTF skall

prövas av annan myndighet bör även frågan om återkallelse prövas av den

myndigheten.

Posten och SJ driver i vissa fall yrkesmässig trafik med stöd av särskilt

bemyndigande av Kungl. Maj :t. I fråga om sådan trafik gäller vissa undantag

från YTF:s bestämmelser. Undantagen omfattar inte 19 §. Givetvis måste

emellertid återkallelsen i sådana fall bero av Kungl. Maj :ts medgivande.

Om villkoren för bifall till ansökan om trafiktillstånd ges bestämmelser i

12 § YTF. I yttrande över departementspromemorian bl. a. från Svenska

lokaltrafikföreningen har det framhållits att den i 12 § tredje stycket medgivna

företrädesrätten för redan etablerad trafikutövare visserligen inte är

absolut, eftersom den inte skall tillämpas om förhållandena föranleder till

annat. Föreningen anser, att det ändå uttryckligen bör anges, att företrädesrätten

skall vika til! förmån för kommun, under samma förutsättning som

skall leda till att tillstånd återkallas på begäran av kommun. Effekten av en

ändring av 19 § YTF skulle enligt föreningens mening annars väsentligen

utebli. Även om jag kan dela den uppfattning som kommit til! uttryck i promemorian,

att 12 § YTF i den nuvarande lydelsen knappast kan hindra att

den föreslagna rätten att överta trafiktillstånd tillämpas på avsett sätt, anser

jag den av föreningen föreslagna ändringen påkallad för det fall det är fråga

om konkurrens vid nyetablering av linjetrafik.

Förslaget i departementspromemorian, att kommun som övertar trafikrörelse

skall vara skyldig att lösa in de tillgångar som används i rörelsen efter

substansvärdering men inte ha att utge någon ersättning därutöver, bygger

bl. a. på att det med hänsyn till de fastställda taxornas betydelse för rörelseresultatet

inte kan anses lämpligt att grunda en värdering på förväntad avkastning.

I yttrandena från kommunalt håll understryks vikten av att ersättningsfrågan

löses på det föreslagna sättet och tilläggs, att förväntan om

hög avkastning av en trafikrörelse ofta kan ha sin grund i ekonomiskt krävande

insatser från det allmännas sida. Åtskilliga remissinstanser är kritiska

mot förslaget i denna del och menar, att regeln skulle leda till obilliga

resultat och minska intresset för fortsatt rationalisering inom branschen.

Andra anser, att det i vart fall bör öppnas möjlighet til! ytterligare ersättning

i särskilda fall.

Eftersom fråga är om en näringsverksamhet, byggd på ett koncessionssystem,

där företagen är mer eller mindre tillförsäkrade ensamrätt, där in
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1969

25

takterna beror av de taxor som fastställs av myndighet och där en ökning

av trafikunderlaget ofta sammanhänger med samhälleliga åtgärder, finner

jag det för min del uppenbart, att värden som grundar sig på den avkastning

rörelsen gett och väntas ge normalt inte kan tillgodoräknas rörelsens

innehavare. Huvudprincipen bör vara en värdering efter marknadsvärdet

av de tillgångar som begärts inlösta. Om tillstånd som återkallats avsett

en hel rörelse och inlösen av hela rörelsen påkallas, skall en substansvärdering

ske. Substansvärdet bör framräknas enligt sedvanlig metod vid värdering

i samband med överlåtelse av rörelse. Tillgångarna bör även i detta

fall värderas efter marknadsvärdet. Skulle en sådan värdering av tillgångarna

eller rörelsen ge ett uppenbart obilligt resultat, bör en jämkning av ersättningen

få ske. En uppräkning med hänsynstagande till tidigare avkastning

kan exempelvis i en del fall vara skälig när det är fråga om inlösen av

småföretag, där innehavaren drivit rörelsen huvudsakligen för egen försörjning.

Ett annat exempel då en viss sådan uppräkning kan vara påkallad i

särskilda fall är om den ersättning som framräknats enligt de angivna värderingsprinciperna

måste anses orimlig med hänsyn till att den nye tillståndshavaren

direkt tillgodoförs en väl uppbyggd organisation. Om endast

en del av trafiken övertas och påtagligt avbräck vållas i återstående rörelse,

kan det vara skäligt att höja löseskillingen med hänsyn till sådana fasta

kostnader och andra ofrånkomliga utgifter som inte rimligen kan täckas i

den återstående rörelsen under en övergångstid.

För att inlösenskyldighet skall föreligga bör krävas, att den, vars tillstånd

återkallas, inom viss tid anger i vilken omfattning han kräver inlösen.

Denna tid bör lämpligen bestämmas till två månader från det beslutet

om återkallelse och nytt tillstånd vunnit laga kraft eller, om det överklagas,

från det beslutet slutligen fastställts. Kravet bör anges skriftligen och inges

till tillståndsmyndigheten. Ersättningsfrågan bör prövas och avgöras av en

särskild för hela landet gemensam värderingsnämnd. Mot nämndens beslut

bör talan inte få föras.

Man torde kunna räkna med, att de nya reglerna om återkallelse och inlösen

medför att frivilliga uppgörelser blir lättare att nå än tidigare. Träffar

parterna uppgörelse om överlåtelse av tillstånd och villkoren för överlåtelsen

först sedan ansökan om återkallelse och nytt tillstånd gjorts, övergår

ärendet till en fråga om prövning enligt 18 § YTF. Det är också tänkbart att

parterna, som en följd av ett beslut om överförande av tillståndet eller under

förutsättning av att ett sådant beslut meddelas, enas enbart i frågan om inlösen

och ersättning. Prövning av en sådan överenskommelse är påkallad av

samma skäl som föranlett att prövning är föreskriven i fråga om ersättningen

vid frivillig överlåtelse. Överenskommelsen bör därför betraktas som

en framställning om inlösen och på motsvarande sätt hänskjutas till värderingsnämnden

för prövning och avgörande.

För den prövning av ersättning råd frivillig överlåtelse som sker enligt 18 §

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungi. Maj:ts proposition nr 155 år 1969

YTF gäller i viss män andra principer än dem jag förordat när det gäller

värderingsnämndens prövning. Med hänsyn inte minst till intresset av att

främja frivilliga överlåtelser av trafiktillstånd när kommun vill ordna en

bättre trafikförsörjning i orten eller bygden synes inte tillräckliga skäl föreligga

att göra de nya värderingsreglerna direkt tillämpliga i sådana fall.

Värderingsnämnden bör bestå av tre ledamöter och suppleanter för dem.

De bör utses av Kungl. Maj :t. Ordföranden och suppleant för denne bör

vara lagfarna och i domarvärv erfarna personer. Övriga ledamöter och

suppleanter bör också vara opartiska samt besitta särskild sakkunskap för

den bedömning som behövs. Kostnaderna för nämnden bör bestridas av staten

men — genom utdebitering efter varje värderingsförfarande — slutligt

belasta dem som förvärvar tillstånd.

I fråga om dessa kostnader ämnar jag förorda att Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen

till 1970 års riksdag föreslår upptagandet under sjätte

huvudtiteln av ett nytt förslagsvis betecknat anslag, benämnt Kostnader för

visst värderingsförfarande. Från anslaget skall bestridas de nyss nämnda

kostnaderna för värderingsnämndens verksamhet. Då dessa kostnader slutligt

skall belasta dem som förvärvar trafikstillstånd bör vidare finnas en

motsvarande inkomsttitel — benämnd Ersättning för visst värderingsförfarande

— på riksstatens inkomstsida.

Skulle kostnader för nämnda verksamhet uppstå redan före den 1 juli

1970 bör dessa få bestridas med anlitande av sjätte huvudtitelns kommittéanslag

för budgetåret 1969/70. Några inbetalningar till statsverket torde

däremot inte bli aktuella under nämnda budgetår. Skulle trots allt så bli

fallet bör de influtna medlen redovisas under posten Övriga diverse inkomster

på riksstatens inkomstsida.

Även parternas kostnader för utförande av talan i ärendet hos nämnden

bör bäras av den som erhållit nytt tillstånd. När omständigheterna föranleder

det bör nämnden emellertid kunna göra undantag från denna huvudprincip.

Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att i särskild författning meddela de bestämmelser

som behövs om värderingen vid inlösen och om värderingsnämnden.

Jag avser att senare förelägga Kungl. Maj:t förslag till sådana bestämmelser

i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer som angetts här.

Enligt 44 § YTF gäller återkallelse inte förrän den som avses med beslutet

fått del av det. Beslut om trafiktillstånd gäller från det att det vunnit laga

kraft eller, om det överklagas, från det beslutet slutligen fastställts. I tillståndet

kan annat förordnas om tidpunkten. Besvärstiden räknas från den

dag beslutet anslås.

I departementspromemorian har angetts, att återkallelse bör ske med verkan

från viss tidpunkt så att vederbörande företagare ges skälig möjlighet

till avveckling av rörelsen. En uttrycklig bestämmelse härom har inte ansetts

påkallad.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kiingl. Maj. ts proposition nr 155 år 1969

Det är uppenbart att återkallelsen och det nya tillståndet bör gälla från

samma tidpunkt. Detta bör framgå av 44 § YTF utan att någon ändring görs

i de nyss relaterade bestämmelserna, som bl. a. förutsätter delgivning med

den, vars tillstånd återkallats. Tidpunkten bör bestämmas med hänsyn till

de omständigheter som kan föreligga i det speciella fallet. Eftersom förhållandena

måste variera starkt från fall till fall är det inte möjligt att bestämma

eller göra några uttalanden om en lämplig tidrymd eller ens ange någon

maximi- eller minimitid. En fastställd tidpunkt måste kunna ändras på begäran

av någondera parten med hänsyn till senare inträffade omständigheter.

Bl. a. kan ett efter beslutet framställt yrkande om inlösen ge anledning

till en ändrad bedömning. Vill den, vars tillstånd återkallats, inte överlämna

de tillgångar han begärt inlösta innan ersättningsfrågan avgjorts av värderingsnämnden

och ersättningen utbetalats, bör givetvis tidpunkten anpassas

därefter, om parten yrkar det.

I flera remissyttranden över promemorian har uppmärksamheten fästs

särskilt vi de personalproblem som kan vara förenade med ett beslut som

innebär att en trafikrörelse måste avvecklas. Jag utgår från att kommunerna

i de fall det blir fråga om känner ett starkt ansvar att i första hand söka

bereda personalen sysselsättning i den nya trafikrörelsen. I de fall då så

inte kan ske, förutsätter jag att de kommunala organen vidtar särskilda åtgärder

för att bereda friställd arbetskraft om möjligt likvärdiga arbetsuppgifter.

Enligt förslaget i promemorian har som nämnts införandet av det nya återkallelseinstitutet

inte berört innehållet i 19 § i övrigt. Nu gällande bestämmelse

om återkallelse i fall av försummelse och liknande samt när trafikens

ändamålsenliga ordnande eller eljest synnerliga skäl motiverar återkallelse

har behållits oförändrad i förslaget.

Möjligheten till återkallelse, när det föreligger synnerliga skäl med hänsyn

till trafikens ändamålsenliga ordnande, omfattar alla slag av trafiktillstånd.

Den kan behöva användas exempelvis när det är påkallat att överföra

viss beställningstrafik, med väsentlig anknytning till linjetrafik i kommunal

regi, på den som driver linjetrafiken. Den kan också behöva utnyttjas för

rationalisering inom den enskilda sektorn. För att bestämmelsen i det nu

berörda avseendet — i motsats till vad som varit fallet hittills — skall kunna

få en praktisk funktion anser jag det befogat och lämpligt att även här tilllämpa

det nya systemet, där frågan om återkallelse och nytt tillstånd prövas

i ett sammanhang och där inlösenskyldighet föreligger.

I linje med ett förslag som på sin tid lades fram av busslinjeutredningen

föreslår jag, att de s. k. försummelsefallen inordnas under ett första moment

i 19 § YTF och att därvid en mer generell klausul läggs till om möjlighet till

återkallelse när tillståndshavaren »eljest väsentligt åsidosatt sina skyldigheter

såvitt angår trafikens anordnande eller handhavande». Samtliga regler

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1969

om återkallelse till förmån för annan i rationaliseringssyfte bör sammanföras

i ett andra moment i samma paragraf.

Förslaget till ändringar i 12 och 19 §§ YTF medför att 8 § och 33 § 4 mom.

YTF behöver ändras.

Enligt 8 § skall vederbörande kommunala förvaltningsmyndighet alltid

beredas tillfälle att avge yttrande över ansökan om rätt till linjetrafik med

buss inom viss stad eller inom stad med dess närmaste omgivning. Detta bör

i fortsättningen gälla oavseit var linjetrafiken skall bedrivas.

Enligt en hänvisning i 33 § 4 mom. gäller 19 § också i fråga om tillstånd

till transportförmedling. Hänvisningen bör ändras så att den inte innefattar

de nya bestämmelser som enligt mitt förslag skall tas in i 19 § 2 mom.

De föreslagna ändringarna i YTF bör träda i kraft den 1 januari 1970.

Hemställan

1 enlighet med det anförda har inom kommunikationsdepartementet upprättats

förslag till kungörelse om ändring i förordningen (19W: 910) angående

yrkesmässig automobiltrafik m. in.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition

1. inhämtar riksdagens yttrande över nämnda förslag,

2. föreslår riksdagen att besluta att den 1 januari 1970

skall inrättas en värderingsnämnd i huvudsaklig överensstämmelse

med vad jag förordat i det föregående.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 6905 8

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.