Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i lagen (1929: 77) om trafikförsäkring å motorfordon

1969-11-07 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1969:157, Med förslag till lag om ändring i lagen (1929: 77) om trafikförsäkring å motorfordon

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1969

1

Nr 157

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i lagen (1929: 77) om trafikförsäkring å

motorfordon; given Stockholms slott den 7 november

1969.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag om ändring i lagen (1929: 77)

om trafikförsäkring å motorfordon.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Lennart Gei jer

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att den begränsning till 1 milj. kr. som för närvarande

gäller enligt trafikförsäkringslagen beträffande försäkringsgivares

ansvarighet för varje skadad eller dödad person slopas. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1969

Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1929: 77) om trafikförsäkring å motorfordon

Härigenom förordnas, att It § lagen (1929: 77) om trafikförsäkring å

motorfordon skall ha nedan angivna lydelse.

(.Nuvarande lydelse)

11

Försäkringsgivarens ansvarighet

skall för varje händelse, som medför

skada, täcka skadestånd om tillhopa

tjugufem miljoner kronor i anledning

av personskada med begränsning

till en miljon kronor för varje

skadad eller dödad person samt om

tillhopa en miljon kronor i anledning

av skada å egendom.

(Föreslagen lydelse)

i-1

Försäkringsgivarens ansvarighet

skall för varje händelse, som medför

skada, täcka skadestånd om tillhopa

tjugufem miljoner kronor i anledning

av personskada samt om tillhopa

en miljon kronor i anledning av

skada å egendom.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1970. Äldre bestämmelser gäller

fortfarande beträffande ansvarighet för händelse som inträffat dessförinnan.

1 Senaste lydelse 1961:217.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1969

3

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

24 oktober 1969.

Närvarande:

Statsministern Palme, statsråden Sträng, Lange, Holmqvist, Aspling,

Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Geijer, Myrdal, Odhnoff, Moberg,

Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring av försäkringssummorna

vid trafikförsäkring på motorfordon och anför.

Ägare av motorfordon är enligt lagen (1929: 77) om trafikförsäkring å

motorfordon (TFL) skyldig att ta och vidmakthålla trafikförsäkring för

fordonet. Försäkringen skall för den som på grund av skada i trafik med

fordonet i Sverige enligt lag är berättigad till skadestånd av fordonets ägare,

brukare eller förare medföra rätt att utbekomma skadeståndet av försäkringsgivaren.

Om denne inte har gjort annat förbehåll, gäller försäkringen

också som ansvarsförsäkring mot försäkringstagarens ansvarighet för sådan

skada. Försäkringsgivarens ansvarighet skall för varje händelse, som

medför skada, täcka skadestånd om sammanlagt 25 milj. kr. med anledning

av personskada med begränsning till 1 milj. kr. för varje skadad eller

dödad person samt om tillhopa 1 milj. kr. med anledning av egendomsskada

(11 § TFL). Dessa belopp gäller sedan den 1 januari 1962. Dessförinnan

utgjorde beloppen — efter höjningar år 1939 och år 1955 — resp. 600 000,

200 000 och 50 000 kr.

Försäkringsinspektionen har med skrivelse till Kungl. Maj :t den 30 juni

1969 överlämnat en skrivelse från trafikförsäkringsföreningen till inspektionen

den 27 juni 1969, vari föreningen hemställer att inspektionen lägger

fram förslag om att begränsningen av försäkringsbeloppet per person helt

slopas. I sin skrivelse tillstyrker inspektionen föreningens förslag.

Med anledning av dessa och vissa äldre framställningar i samma ärende av

försäkringsinspektionen och trafikförsäkringsföreningen har en promemoria

upprättats inom justitiedepartementet (stencil Ju 1969:21), vid vilken

fogats inspektionens och föreningens skrivelser i juni 1969 jämte vissa bilagor

i ärendet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 157 år 1969

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av försvarets civilförvaltning,

statens vägverk, skadeståndskommittén, Folksam, Motororganisationernas

Samarbetsdelegation (samarbetsorgan för Kungl. Automobil

Klubben, Motorförarnas Helnykterhetsförbund och Motormännens Riksförbund),

Svenska Försäkringsbolags Riksförbund, Sveriges advokatsamfund,

Sveriges Trafikbilägares Riksorganisation och Trafikförsäkringsanstalternas

nämnd.

I fråga om nu gällande bestämmelser om ersättning för skada i följd av

trafik med motorfordon — i de delar som de är av intresse i detta sammanhang

— samt innebörden av det förslag till ändrad lagstiftning på detta område

som bilskadeutredningen lade fram år 1957 (SOU 1957: 36) hänvisar

jag till vad dåvarande chefen för justitiedepartementet anförde år 1961 i

proposition med förslag om höjning av trafikförsäkringssummorna (prop.

1961:133).

Frågan om att helt slopa begränsningen av försäkringssummorna när det

gäller personskada diskuterades i 1961 års proposition. I den framställning

från försäkringsinspektionen som delvis låg till grund för propositionen uttalade

inspektionen tvekan, om det var lämpligt att införa ett obegränsat

trafikförsäkringsansvar. Inspektionen hänvisade särskilt till de olägenheter

som kunde uppkomma när det gäller återförsäkring på den utländska försäkringsmarknaden.

Samtidigt framhöll inspektionen att man inom trafikförsäkringsbranschen

var enig om att trafikförsäkringen åtminstone i princip

bör utan begränsning överta den skadeståndsskyldiges ansvarighet för

trafikskada.

Föredragande departementschefen uttalade bl. a., att en maximering'' av

försäkringssummorna skulle medföra vissa fördelar från återförsäkringssynpunkt,

vare sig behovet av återförsäkring kan täckas inom landet eller

inte. Han ansåg vidare, att önskemålet att trafikförsäkringen skulle överta

försäkringstagarnas hela skadeståndsskyldighet kan tillgodoses så gott som

undantagslöst, om maximibeloppen sätts tillräckligt högt. Mot den bakgrunden

anslöt sig departementschefen till försäkringsinspektionens ståndpunkt,

att en i huvudsak formell begränsning av försäkringssummorna borde behållas.

Av vissa sammanställningar som trafikförsäkringsföreningen har gjort

framgår, att trafikförsäkringsbolagen under tiden fram t. o. m. mars 1967

inte har handlagt något ärende, där skadebeloppet per person uppgått till

eller överstigit 1 milj. kr. men att de under tiden april 1967—februari 1969

har handlagt sex sådana skadefall. Reloppen har i dessa fall varierat mellan

ca. 1 milj. och 1,6 milj. kr. Under samma tid har handlagts ett flertal ärenden

där skadebeloppet uppgått till belopp mellan 500 000 och 1 milj. kr.

Samtliga dessa fall avser skadelidande som invalidiserats. I två av de sex

fallen har inkomstunderlaget för livränteberäkningen fastställts och utgör

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1969

21 000—24 000 resp. 30 000—40 000 kronors årsinkomst. Det har således

visat sig att vad man år 1961 bedömde som en enbart formell begränsning

av trafikförsäkringsansvaret vid personskada under loppet av bara sju år

har visat sig utgöra en reell begränsning, som kan drabba även personer i

relativt blygsamma ekonomiska omständigheter.

Trafikförsäkringsföreningen har i sin nu aktuella framställning uttalat,

att ersättningsbeloppen inom trafikförsäkringen efter band blivit allt högre

med sjunkande penningvärde och beroende på andra omständigheter. Enligt

föreningen är det inte rationellt att ändra reglerna om försäkringssummans

begränsning med bara ett eller ett par års mellanrum. Det är mest praktiskt

att begränsningen av personskadebeloppet per person slopas och att man

nöjer sig med att behålla det s. k. katastrof maximum på 25 milj. kr.

Försäkringsinspektionen har i sin senaste framställning gjort uttalanden

av innebörd, att de återförsäkringsproblem som man tidigare har befarat

att ett slopande av det individuella begränsningsbeloppet för personskada

skulle ge upphov till inte längre torde behöva tillmätas samma betydelse som

tidigare.

Samtliga remissinstanser har tillstyrkt att begränsningsbeloppet per

person vid personskada helt slopas.

För egen del anser jag övertygande skäl föreligga för en reform i denna

riktning. Personskadorna i trafiken utgör ett allvarligt socialt problem. Det

är angeläget att de skadelidande bereds bästa möjliga skydd. Den naturliga

ordningen är att trafikförsäkringen så långt det är tekniskt och ekonomiskt

möjligt övertar trafikskadeansvaret. Eftersom det personliga skadeståndsansvaret

för ägare, brukare och förare av motorfordon inte är begränsat,

kan begränsningar av försäkringssummorna leda till att enskilda personer

drabbas av ett betungande ekonomiskt ansvar. Även på de skadevållandes

sida föreligger alltså ett skyddsbehov som är behjärtansvärt.

Reglerna om försäkringsansvarets begränsning torde ursprungligen ha

betingats av försäkringsmässiga hänsyn och av nödvändigheten att hålla

kostnaderna för försäkringen på en rimlig nivå. I det förstnämnda hänseendet

är det återförsäkringsproblemen som har spelat roll och som ännu

vid tiden för den senaste höjningen av begränsningsbeloppet för personskada

blev av avgörande betydelse för valet mellan att slopa begränsningen och

att höja beloppet. Som framgår av det föregående har emellertid dessa problem

inte längre en sådan betydelse. De kan därför enligt min mening inte

åberopas för ett vidmakthållande av den individuella begränsningen. Det

torde däremot av hänsyn till återförsäkringsbehovet vara nödvändigt att

behålla en totalbegränsning av försäkringsansvaret. Det nuvarande beloppet

om 25 milj. kr. vid personskada har hittills visat sig å ena sidan vara tillfredsställande

från återförsäkringssynpunkt och å andra sidan vara så väl

tilltaget att det åtminstone för överskådlig tid inte representerar någon reell

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1969

begränsning av skadeersättningarna. Det synes därför inte från någon synpunkt

finnas behov av att ändra beloppet. Inte heller när det gäller begränsningsbeloppet

vid egendomsskada har hittillsvarande erfarenheter gett vid

handen att det föreligger behov att höja beloppet.

Premiekostnadssynpunkterna får allt mindre betydelse efter hand som

riskutjämningen ökar med bilismens expansion. Erfarenheterna talar för

att ett slopande av det individuella begränsningsbeloppet för personskada

inte behöver medföra nämnvärd, om ens någon premiehöjning. Jag vill

särskilt erinra om att höjningen per den 1 januari 1962 av personskadebeloppet

från 200 000 till 1 milj. kr. per person genomfördes utan att det utlöste

någon omedelbar premiehöjning.

Det bör slutligen framhållas att den ifrågasatta reformen skulle bringa

det svenska systemet i närmare överensstämmelse med den ordning som gäller

i ett flertal andra europeiska länder. Trafikförsäkringssummorna vid personskada

är sålunda obegränsade i Belgien, Storbritannien, Finland, Irland,

Jugoslavien, Polen, Tjeckoslovakien och Ungern.

Under hänvisning till det anförda vill jag förorda att It § TFL ändras på

sådant sätt att den nuvarande föreskriften om begränsning av trafikförsäkringsgivares

ansvarighet vid personskada till 1 milj. kr. per person utgår.

Lagändringen bör träda i kraft den 1 januari 1970. Paragrafen i dess nya

lydelse torde enligt allmänna grundsatser bli tillämplig endast på skadefall

som inträffar efter ikraftträdandet. Någon särskild övergångsbestämmelse

synes därför i och för sig inte vara nödvändig. I klarhetens intresse förordar

jag emellertid att det i likhet med vad som skedde vid den senaste höjningen

av begränsningsbeloppen ges en uttrycklig föreskrift om att äldre

bestämmelser skall tillämpas i fråga om ansvarighet för händelse som har

inträffat dessförinnan.

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats

förslag till lag om ändring i lagen (1929: 77) om trafikförsäkring å

motorfordon. Förslaget torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende

som bilaga.1

Jag hemställer, att lagrådets utlåtande över förslaget inhämtas enligt 87 §

regeringsformen genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Maj :t Konungen.

Ur protokollet :

Gunnel Anderson

1 Bilagan, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har uteslutits här.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1969

7

Utdrag av protokollet, hållet i lagrådet den 31 oktober 1969.

Närvarande:

f. d. justitierådet Lind,

regeringsrådet Martenius,

justitierådet Bernhard,

justitierådet Hesser.

" ''Hl-''■ t • ■

Enligt lagrådet denna dag tillhandakommet utdrag av protokoll över

justitieärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 24 oktober

1969, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för

det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över upprättat förslag

till lag om ändring i lagen (1929: 77) om trafikförsäkring å motorfordon.

Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

hovrättsassessorn Rolf Liljeqvist.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Ingrid Hellström

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1969

Utdrag av protokollet, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten,

Hertigen av Halland, i statsrådet på Stockholms slott

den 7 november 1969.

Närvarande:

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Holmqvist, Aspling, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist,

Geijer, Odhnoff, Wickman, Moberg, Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över

förslag till lag om ändring i lagen (1929: 77) om trafikförsäkring å motorfordon.

Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat förslaget utan erinran, och

hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att antaga

förslaget.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet :

Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690538

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. 1LU 1969:55 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen s. 1 i texten