Sök i Ratio Lex

Angående riktlinjer för den fortsatta utformningen av fordonsregistreringen, m. m

1969-02-21 · 72 sidor, varav 72 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 72 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1969:30, Angående riktlinjer för den fortsatta utformningen av fordonsregistreringen, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1969

1

Nr BO

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående riktlinjer för

den fortsatta utformningen av fordonsregistreringen,

m. m.; given Stockholms slott den 21 februari 1969.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bildagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, inhämta riksdagens

yttrande över

dels de av föredragande departementschefen förordade allmänna riktlinjerna

för omorganisationen av bilregistreringen,

dels härvid fogade förslag till förordning om ändring i vägtrafikförordningen

den 28 september 1951 (nr 648).

GUSTAF ADOLF

Lennart Geijer

Propositionens huvudsakliga innehåll

I anslutning till ett av bilregisterutredningen avgivet principbetänkande

(SOU 1968:23) framläggs förslag till riktlinjer för den fortsatta utformningen

av bilregisterorganisationen. Enligt förslaget skall central registerföring

ske med tillämpning av ADB-teknilc. Handläggningen av registreringsoch

anmälningsärenden skall även i fortsättningen vara decentraliserad och

knuten till länsstyrelserna. Statens trafiksäkerhetsverk föreslås bli centralt

ansvarig instans för registreringsverksamheten med uppgift att verka för en

enhetlig tillämpning av författningar angående bilregistrering, att i samråd

med berörda myndigheter utfärda anvisningar för registreringsarbetet, att

fastställa formulär och blanketter etc. Ansvaret för själva registerföringen

och driften av dataanläggningen föreslås tillkomma statistiska centralbyrån.

I propositionen redovisas vidare riktlinjer för den närmare utformningen

av registrerings- och anmälningsförfarandena, fordonsskatteförfarandet,

kontrollen över fordonsbeståndet etc.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969.1 saml. Nr 30

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

Den direkta engångsutgiften för omläggningen till en ny registreringsorganisation

har preliminärt uppskattats till ca 40 milj. kr. och de årliga

driftkostnaderna för den nya organisationen till ca 26 milj. kr., vilket ungefär

motsvarar driftkostnaderna för den nuvarande organisationen. Omläggningen

beräknas ske successivt under åren 1972 och 1973.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1969

3

Förslag

till

Förordning

om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648)

Härigenom förordnas, att 18 § 1 mom. och 65 § 4 mom. vägtrafikförordningen

den 28 september 19511 skall erhålla ändrad lydelse på satt nedan

anges.

(Nuvarande lydelse)

1 mom. övergår registrerat

Har den nye ägaren icke sitt hemvist

här i riket, och har fordonet förvärvats

genom köp, byte eller gåva,

åligger anmälningsskyldigheten förre

ägaren.

Förre ägaren är alltid berättigad

att göra anmälan om övergång av

äganderätten till fordon. Genom sådan

anmälan upphör icke den nye

ägarens anmälningsskyldighet.

Anmälan om

(Föreslagen lydelse

är föreskrivet.

Har den nye ägaren icke sitt hemrist

här i riket, och har fordonet förvärvats

genom köp, byte eller gåva,

föreligger ej anmälningsskyldighet

för honom.

Övergår äganderätten till registrerat

fordon på annat sätt än genom

arv eller testamente, är förre ägaren,

oavsett anmälningsskyldighet för

den nye ägaren, skyldig att inom tre

veckor från den nye ägarens förvärv

göra anmälan därom hos länsstyrelsen

i det län, där fordonet var registrerat

vid övergången.

trafikförsäkring.

18 §.

flytande

4 mom. Sökes ej

Underlåter någon, som enligt denna

förordning är pliktig göra anmälan

till bilregistret eller bilreservregistret,

att göra sådan anmälan inom

den härför i varje fall stadgade tid,

straffes med böter högst femhundra

kronor.

65 §.

med dagsböter.

Om någon,------sin skyldighet.

Underlåter någon, som enligt denna

förordning är pliktig göra anmälan

till bilregistret eller bilreservregistret,

att göra sådan anmälan inom

den härför i varje fall stadgade tid,

straffes med böter, högst femhundra

kronor. Underlåter förre ägaren att

göra anmälan om övergång av äganderätt

till fordon, är han dock fri

från ansvar, om riktig uppgift om

den nye ägarens namn och adress

inom föreskriven tid inkommit till

registret från denne.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1970.

1 Omtryckt 1967: 856.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

Utdrag av protokollet över kommnnikationsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms

slott den 21 februari 1969.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson, Lange,

Kling, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Gustafsson,

Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson.

T. f. chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Geijer, anmäler

efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om riktlinjer

för den fortsatta utformningen av fordonsregistreringen, m.m., och

anför. I.

I. Inledning

Utredningsuppdraget m. m.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 10 april 1964 tillkallade

chefen för kommunikationsdepartementet den 2 juli 1964 överdirektören

K. S. Edström att såsom sakkunnig verkställa utredning angående fordonsregistreringen

och därmed sammanhängande spörsmål. För utredningen antogs

benämningen bilregisterutredningen. Sedan Edström på egen begäran

entledigats, uppdrog departementschefen den 15 mars 1966 åt landssekreteraren

S. N. S. Swanstein att fortsätta utredningsarbetet. Genom beslut

den 10 februari 1967 uppdrog Kungl. Maj:t åt statskontoret att i samråd

med bilregisterutredningen utföra för utredningen erforderligt systemutvecklingsarbete

avseende automatisk databehandling.

Bilregisterutredningen har i juni 1968 avgivit principbetänkandet Bilregistrering

(SOU 1968: 23). Häri framläggs förslag hur fordonsregistreringen

i stort bör utformas med ADB-tekniken såsom hjälpmedel. I sammanhanget

behandlas de grundläggande frågorna om registreringsorganisationen,

registrets användning etc. Syftet med redovisningen är att ge underlag

för ett ställningstagande i den principiella frågan om och på vad sätt ADBtekniken

bör användas inom fordonsregistreringen. Utredningen avser att

i ett senare betänkande framlägga förslag, hur registreringsverksamheten

mera i detalj bör organiseras och utformas.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

Över principbetänkandet har yttranden avgivits av riksåklagaren — som

till sitt yttrande fogat utlåtanden av vissa åklagarmyndigheter — Göta hovrätt,

rikspolisstyrelsen, överbefälhavaren, försvarets materielverk, postverket,

televerket, statens järnvägar, statens trafiksäkerhetsverk, transportnämnden,

exekutionsväsendets organisationsnämnd, statskontoret, generaltullstyrelsen,

statistiska centralbyrån, försäkringsinspektionen, riksrevisionsverket,

kontrollstyrelsen, centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden,

länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Blekinge, Älvsborgs och

Örebro län — vilka till sina yttranden fogat utlåtanden av vissa regionala

och lokala polismyndigheter — körkortsutredningen, motorredskapsutredningen

och bilskatteutredningen.

Härjämte har yttranden avgivits av Landsorganisationen — som bifogat

yttrande av Svenska transportarbetareförbundet — Riksförbundet Landsbygdens

folk, Tjänstemännens centralorganisation, Motorbranschens riksförbund,

Motororganisationernas samarbetsdelegation, Näringslivets trafikdelegation,

Svenska lokaltrafikföreningen, Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening,

Sveriges trafikbilägares riksorganisation, Trafikförsäkringsföreningen

samt Aktiebolaget Svensk bilprovning.

Gällande bestämmelser om bilregistrering m. m.

De grundläggande bestämmelserna om registrering av fordon återfinns i

vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648) — VTF — och vägtrafikkungörelsen

den 7 december 1951 (nr 743) — VTK. Enligt 10 § 1 mom.

VTF skall hos länsstyrelse föras bilregister och bilreservregister samt hos

myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer centralt bilregister. Enligt 36 §

VTK skall centrala bilregistret föras hos statistiska centralbyrån.

Motorfordon och traktor, som är försedd med gummihjul eller band, får

enligt 11 § 1 mom. VTF med vissa undantag tas i bruk endast om fordonet är

registrerat och försett med skylt, som visar fordonets registreringsnummer.

Registreringsplikten omfattar även släpfordon såtillvida att registrering är

en förutsättning för att fordonet skall få dras av bil. — Enligt 12 och 13 §§

VTF får fordon i vissa fall brukas utan hinder av bestämmelserna om registrering

i 11 § VTF. Sålunda kan fordon brukas enligt interimslicens,

som utfärdas av polismyndighet, eller saluvagnslicens, som utfärdas av länsstyrelse.

Som villkor för att ett fordon skall tas upp i bilregister gäller enligt 10 §

4 mom. VTF att fordonet inom ett år före ingivandet av registreringsansökan

antingen godkänts vid registreringsbesiktning enligt 14 § VTF eller

upptagits i typintyg, som enligt bestämmelserna i 15 § VTF utfärdats på

grundval av godkänd typbesiktning. För reservregistrerat fordon kan den

erforderliga besiktningen även utgöras av kontrollbesiktning enligt reglerna

i 24 § VTF.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 30 år 1969

Fordon skall enligt 16 § VTF registreras hos länsstyrelsen i det län där

fordonet har sin hemort. I 17 § VTF finns vissa bestämmelser om vem

skyldigheten att söka registrering åvilar, vilka tider som gäller för ansökan

om registrering, i vilken form ansökan skall göras och vilka uppgifter den

skall innehålla. Bl. a. föreskrivs i 17 § 4 mom. att ansökan skall vara åtföljd

av vederbörligt besiktningsinstrument eller typintyg, intyg om att fordonet

inte undergått ändring i förhållandet till uppgifterna i instrumentet

eller intyget, bevis om trafikförsäkring när ansökan gäller trafikförsäkringspliktigt

fordon samt stadgad registreringsavgift.

Trafikförsäkringsplikt föreligger enligt 1 § lagen den 10 maj 1929 (nr 77)

om trafikförsäkring å motorfordon för motorfordon, som är registrerat i

landet eller utan registrering här brukas i trafik. Med motorfordon avses i

sammanhanget även gummihjulsförsedda traktorer.

Enligt 1 § förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt föreligger

skyldighet att erlägga sådan skatt för motorfordon och släpvagn som

registrerats här i landet. Enligt 3 § förordningen inträder skatteplikt med

den kalendermånad, under vilken fordonet första gången införs i bilregister

eller, om fordonet före registreringen tagits i bruk lika med registrerat fordon,

från och med den kalendermånad under vilken det tagits i bruk. Enligt

5 § kungörelsen den 12 december 1924 (nr 513) angående uppbörd av automobilskatt

m. m. skall, när motorfordon eller släpvagn anmäls till registrering,

den skatt betalas som belöper på tiden från skattepliktens inträde till

årets slut. Bevis om registrering får inte utlämnas förrän skatten betalts.

Om registreringsansökan godkänns skall fordonet införas i länsstyrelsens

bilregister. Närmare föreskrifter om förfarandet i samband härmed återfinns

i 30_33 §§ VTK. Enligt dessa bestämmelser skall bl. a. sökanden er
hålla

ett exemplar av besiktningsinstrumentet eller typintyget med bevis

om registreringen och uppgift om det tilldelade registreringsnumret. Besiktningsinstrument

eller typintyg förvaras i original vid registret och utgör

fordonets registerkort. I registret är korten ordnade i särskilda grupper för

personbilar, bussar , lastbilar, motorcyklar, traktorer och släpfordon. Inom

varje grupp ordnas korten i löpande följd efter registreringsnummer. Enligt

34 och 35 §§ VTK förs bilreservregistret efter samma principer.

Enligt 18 § VTF skall anmälan göras till registret när ändring skett i

vissa registrerade förhållanden, exempelvis avseende ägarbyte, registreringsbesiktning

efter ändring av fordon, ny trafikförsäkring, ändring i fråga om

fordons hemort eller ägares namn, hemvist eller postadress etc.

I 19 § VTF föreskrivs anmälan för tillfällig eller för definitiv avregistrering.

Tillfällig avregistrering kan ske när fordon för viss tid eller tills vidare

inte skall brukas. Anmälan för definitiv avregistrering skall ske när fordon

förstörts eller med fordon eljest vidtagits sådan åtgärd att det kan antas att

fordonet inte vidare kommer att brukas här i landet som registreringsplik
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

tigt fordon. I 20 § VTF finns bestämmelser om avregistrering av fordon i

andra fall än då anmälan skett.

Närmare bestämmelser om centrala bilregistret finns i 36—38 §§ VTK.

Detta får kontinuerligt uppgifter från länsstyrelserna om registreringar och

om ändringar i vissa av de registrerade förhållandena. Dessa uppgifter överförs

på magnetband och bearbetas i datamaskin, ordnade efter fordonsslag

och länsvis efter registreringsnummer.

Vid arméförvaltningens biluttagningssektion förs ett register över samtliga

fordon som tillhör krigsmakten och ett register över de motordrivna

fordon som enligt gällande bestämmelser uttagits för militära och civila beredskapsbehov.

Underlaget till sistnämnda register erhålls genom att de

meddelanden som länsstyrelserna sänder till centrala bilregistret först passerar

biluttagningsmyndigheten.

II. Principiella synpunkter på bilregistreringen

Utredningen

Krav på ett effektivt bilregister

Registreringen av fordon tjänar flera olika ändamål. Vart och ett av dem

ställer särskilda krav på bilregistret, vilka såvitt möjligt måste beaktas.

Bilregistreringen tjänar i första hand ett trafiksäkerhetssyfte.

En individuell och fullständig registrering av vissa fordonskategorier är

grundläggande för möjligheterna att utöva ett effektivt trafiksäkerhetsarbete.

Med utgångspunkt från information i registret skall man kunna utöva

kontroll eller vidta andra åtgärder beträffande alla eller en viss del av de

registrerade fordonen. Från trafiksäkerhetssynpunkt har de kontrollåtgärder,

som anknyter till fordonet och dess tillstånd, särskild betydelse. En effektiv

övervakning möjliggörs, om bilregistret innehåller fullständiga uppgifter

om de där intagna fordonens besiktningsförhållanden. Från kontrollsynpunkt

är det givetvis särskilt angeläget att den registrerade informationen

är aktuell.

I åtskilliga fall föreligger krav på att ha snabb tillgång till information i

registret. Detta gäller exempelvis i fråga om polisens trafikövervakning

men också för polisens allmänna spaningsarbete. Av stor betydelse är härvidlag

möjligheterna att utifrån begränsade uppgifter om ett fordon kunna

finna det i registret och där få en mera fyllig information. Registret bör därför

utformas på ett sådant sätt att sökning efter fordon kan ske enligt flera

olika identifikationsdata.

Beaktas bör även registrets värde som underlag för beredskaps
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

planläggning. Säker och aktuell information från registret krävs sålunda

bl. a. för den verksamhet, som bedrivs av biluttagningsmyndighelen,

samt för den krigstransportplanläggning och planläggning av viss drivmedelsransonering,

som handhas av länsstyrelserna och transportnämnden.

Bilregistret bildar underlag för olika fisk alis k a åtgärder. Fordonsskatten

debiteras på grundval av noteringarna i registret. Genom detta

sker även kontroll över att skatten betalas. Tillgång till noteringarna krävs

även vid avgöranden i andra skatteärenden. Kontrollstyrelsen behöver för

vissa övervakningsändamål uppgifter angående särskilda typer av fordon.

Genom registret skall skyldigheten att ta och vidmakthålla trafikförsäkring

kunna kontrolleras. Registret måste därför innehålla uppgifter

om de trafikförsäkringar som gäller för registrerade fordon.

Bilregistret bildar underlag för åtskillig statistik. På grundval av

uppgifter i centrala bilregistret utarbetar statistiska centralbyrån en officiell

fordonsstatistik för kvartal och för år. Statistiken har stor betydelse för

allmän samhällsplanering och trafikpolitik. Registreringen måste därför

organiseras så att statistikbehovet kan tillgodoses på ett ändamålsenligt

sätt.

Registret är i princip offentligt. Det är med hänsyn härtill viktigt, att det

utformas så att allmänhetens rätt att ta del av materialet i registret såvitt

möjligt tillgodoses.

Enligt utredningen kan de krav som sålunda ställs på ett effektivt bilregister

inte tillfredsställande tillgodoses med nuvarande registreringsorganisation.

Registret ger sålunda f. n. inte tillräckligt omfattande information

om de registrerade fordonen. Bl. a. saknas åtskilliga upplysningar angående

besiktningsförhållandena. Stora brister föreligger även i fråga om aktualiteten

hos registrerade uppgifter. Särskilt gäller detta redovisningen av

äganderättsförhållandena.

Det angivna behovet för polisen att snabbt få tillgång till uppgifter ur

registret kan inte tillgodoses i önskvärd utsträckning, vartill kommer att

sökning efter fordon i praktiken endast kan ske efter registreringsnummer.

Det är enligt utredningen uppenbart, att nuvarande system för uppbörd

av fordonsskatt från olika synpunkter inte är tillfredsställande. Statsverket

undandras varje år betydande belopp i sådan skatt. En ändring av organisationen

av bilregistreringen kan ge grund för bättre kontroll att fordonsägare

fullgör sin skyldighet.

Kontrollen genom registret över att trafikförsäkringsskyldigheten fullgörs

är f. n. inte tillräckligt effektiv, och undersökningar har visat att försäkringsskyldigheten

eftersätts i betydande omfattning. Nuvarande bilregister

kan inte heller på ett tillfredsställande sätt bilda underlag för en aktuell

fordonsstatistik eller tillgodose andra krav på statistisk information.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

Till stor del kan bristfälligheterna tillskrivas den omständigheten att bilregistret

kontorstekniskt sett varit tämligen oförändrat sedan 1943, då det

erhöll sin nuvarande principutformning. Under de gångna åren har förutsättningarna

för verksamheten väsentligt ändrats. Medan antalet registrerade

fordon år 1939 var 249 000 och år 1945 96 000, uppgick det år 1966 till

2 030 000. Denna utveckling i förening med det förhållandet att bilregistret

är utomordentligt rörligt i den meningen att däri intagna uppgifter ofta

ändras har självfallet medfört en betydande ökning av arbetsbelastningen.

Beaktas bör även den fortsatta, sannolikt starka tillväxten av fordonsbeståndet.

Utredningen har med hänsyn till angivna förhållanden kommit till den

uppfattningen att en genomgripande omorganisation av bilregistreringen är

nödvändig för att denna skall kunna tillfredsställande fylla sina uppgifter.

Bilregistreringens innebörd

Enligt det system som gäller i Sverige är registreringen förbunden med

kontroll av att ett antal villkor för fordonets brukande är uppfyllda vid

registreringstillfället. Registrering vägras sålunda, om fordonet inte godkänts

vid föreskriven besiktning, om trafikförsäkrings- och fordonsskatteskyldigheten

inte fullgjorts etc. Huruvida fordonsägaren i fortsättningen

fullgör vad som åligger honom i besiktnings-, försäkrings- och skattehänseende

påverkar däremot inte registreringen.

Ett grundläggande spörsmål är, om registreringsförfarandet även i en ny

organisation bör omfatta förutom själva införandet i registret även en kontroll

i olika hänseenden. Utredningen har härvidlag kommit till den grundläggande

uppfattningen att själva registreringen — som givetvis måste innefatta

ett konstaterande av att fordonet är av sådan typ och utformning

att det skall intas i registret — i fortsättningen bör hållas skild från kontrollen

över fordonsbeståndet och alltså ske oberoende av om förutsättningarna

för rätt att bruka ett fordon föreligger. För denna ordning talar att det

är ett väsentligt allmänt intresse att uppgifter om registreringspliktiga fordon

så snart som möjligt kan föras in i registret så att dessa blir underkastade

den fortlöpande kontroll som utövas via registret. Inom ramen för

ett sådant system bör även gälla att varje fordon får en registreringsbeteckning,

som följer det under hela dess livstid.

Den omständigheten att registreringsskyltarna som sådana endast tjänar

till att identifiera fordonet och att de skyltar som lämnas ut för ett fordon

hela tiden finns kvar på fordonet behöver enligt utredningen inte utesluta

arrangemang, som möjliggör kontroll av förutsättningarna för brukandet.

Utredningen anser sig ha funnit en lämplig lösning härvidlag genom de

kontrollmärken som föreslås i det följande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

ADB inom bilregistreringen

Av den föregående redovisningen framgår att arbetet i bilregistret är

mycket omfattande samt i stor utsträckning rutinbetonat. Entydiga regler

kan uppställas för handläggningen av de flesta slag av registreringsärenden.

En sådan verksamhet lämpar sig väl för ADB. Av utredningen gjorda kostnadsberäkningar

— som närmare redovisas i det följande — visar att de

årliga kostnaderna för en registreringsorganisation med ADB-teknik inte

kommer att överstiga årskostnaderna för nuvarande organisation och att

personalkostnaderna väsentligt kommer att sjunka. Samtidigt ger ett ADBsystem

av lämplig utformning möjligheter till större snabbhet inom bilregistreringen

och därmed också till större aktualitet i den registrerade informationen.

Även andra väsentliga fördelar uppnås. Framför allt får man

förutsättningar för en betydligt förbättrad kontroll över fordonsbeståndet.

De krav som måste ställas på registret i fråga om snabb och aktuell information

gör det nödvändigt att ta i anspråk en mycket avancerad datateknik

med någon form av s. k. direktminnen. Utredningens närmare överväganden

i fråga om valet av maskinutrustning och arbetsmetodik behandlas

i ett särskilt avsnitt i det följande. I den principiella frågan om man bör

välja ett datasystem med en centralt placerad datamaskin eller ett decentraliserat

system med flera maskiner placerade hos exempelvis lokala registreringsmyndigheter

gäller enligt utredningen bl. a. följande. Den omständigheten

att ett centraliserat datasystem tillämpas behöver inte medföra en

centraliserad administrativ handläggning. Vid ADB-teknik kan information

överföras längre eller kortare distanser över det allmänna telefon- eller

telexnätet eller över särskilt uppkopplade förbindelser. Kommunikationslinjerna

kan kopplas direkt till datamaskinen. Med ett datakommunikationsnät

av tillräckligt stor kapacitet och med anlitande av s. k. direktminnen,

som möjliggör att lagrad information nås direkt, kan registreringsmyndigheter,

polismyndigheter och andra organ — oberoende av var de befinner

sig — snabbt få upplysningar ur registret. Med en så avancerad datateknik

spelar maskinanläggningens placering inte någon avgörande roll för utformningen

av registreringsorganisationen i övrigt. Vissa andra allmänna synpunkter

kan emellertid anföras på valet mellan central eller lokal maskinanläggning.

En organisatorisk fördel med ett centraliserat system är att man slipper

ett omfattande arbete med överföring av uppgifter mellan olika register

när fordons hemort ändras. En annan viktig faktor är att polismyndigheternas

ofta brådskande behov av upplysningar om fordon är svårt att tillgodose

på ett tillfredsställande sätt annat än genom ett riksomfattande register.

Av stort intresse för systemvalet är givetvis kostnaderna. Större maskinanläggningar

arbetar vanligen med en lägre kostnad per bearbetad enhet,

särskilt om hänsyn även tas till kostnader för driftpersonal, lokaler etc. En

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

större centraliserad anläggning möjliggör även ett effektivare kapacitetsutnyttjande.

De angivna omständigheterna ger klart utslag i utredningens

kostnadsberäkningar. Dessa har baserats på en jämförelse mellan å ena

sidan en lösning, som förutsätter ett centralt register med direktförbindelser

till lokala registreringsmyndigheter, och å andra sidan en lösning med

regionala register som bearbetas antingen vid för ändamålet nyupprättade

datamaskinanläggningar eller hos länsstyrelsernas i sammanhanget utbyggda

datakontor. I decentraliseringsalternativet har därvid förutsatts 20 maskinanläggningar,

dvs. samma antal som i dag finns hos länsstyrelsernas

datakontor. De årliga kostnaderna har i förra fallet beräknats till ca 20 milj.

kr. och i senare fallet till 38 å 40 milj. kr. Kostnaderna för enbart maskininvesteringar

har i förra fallet uppskattats till ca 20 milj. kr. och i senare

fallet till åtminstone 2 ä 3 gånger så mycket. I decentraliseringsalternativet

har det visat sig att nämnvärda kostnadsskillnader inte uppstår mellan det

fall då datakontoren utnyttjas och det då nya maskinanläggningar tillskapas.

Detta sammanhänger främst med de dyrbara kompletteringar, som

måste göras vid datakontoren, vilkas anläggningar byggts upp med magnetband

som minnesmedium och vilka alltså saknar de direktminnen, som

krävs för den snabba informationsbehandlingen inom bilregistreringen.

Ekonomiska skäl och tekniska faktorer ger alltså ett klart utslag för ett

centralt ADB-system för bilregistreringen. Utredningen anser sig därför

böra förorda en sådan lösning.

Remissyttranden

Remissinstanserna har allmänt anslutit sig till vad utredningen uttalat

om bristerna i nuvarande bilregistreringsorganisat

i o n, och de har understrukit angelägenheten av att ett nytt system tillskapas,

som medger rationellare arbetsformer, en större aktualitet och tillförlitlighet

hos de registrerade uppgifterna och en bättre service åt de myndigheter,

organisationer och enskilda vilka utnyttjar bilregistret för olika

ändamål.

I sammanhanget har olika remissinstanser framhållit de särskilda krav

som deras resp. verksamhets- och intresseområden ställer på bilregistreringen

och som bör beaktas vid utformningen av ett nytt registreringssystem.

Statens trafiksäkerhetsverk och AB Svensk bilprovning betonar särskilt

den funktion bilregistreringen har i trafiksäkerhetsarbetet. Rikspolisstyrelsen

redovisar de krav som polisens trafikövervaknings-, spanings- och

utredningsarbete ställer på registret. Bilskatteutredningen, exekutionsväsendets

organisationsnämnd och postverket uppehåller sig vid registrets

funktion i samband med debitering och uppbörd av fordonsskatt och de anspråk

som härmed följer på aktualitet och tillförlitlighet i registrets redovisning

av fordonens ägarförhållanden m. m. Försäkringsinspektionen och

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

Trafikförsäkringsföreningen anför vissa allmänna synpunkter på bilregistrets

utformning med hänsyn till möjligheterna att uppnå en effektivare

kontroll av att fordonsägarna fullgör sin skyldighet att hålla trafikförsäkring.

Överbefälhavaren, försvarets materielverk och transportnämnden framhåller

betydelsen av ett effektivt fungerande bilregistreringssystem för den

militära och civila beredskapsplanläggningen på transport- och fordonsområdet.

Motorbranschens riksförbund och Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening

uppehåller sig slutligen vid bl. a. motorbranschens behov av

snabbare och mera aktuell information från bilregistret.

Remissinstanserna har allmänt tillstyrkt eller lämnat utan erinran utredningens

förslag att själva registreringen i for sättningen skall

hållas skild från kontrollen över fordonsbeståndet och

sålunda ej innefatta krav på att fordonet godkänts vid föreskriven besiktning,

att trafikförsäkring tecknats och att fordonsskatt erlagts. Som närmare

redovisas i det följande har statens trafiksäkerhetsverk och länsstyrelsen

i Stockholms län endast gjort den reservationen, att de anser att kravet

på besiktningsinstrument eller typintyg bör bibehållas för att säkerställa

en tillfredsställande identifiering av fordonet vid registreringstillfället.

— Remissinstanserna har också allmänt godtagit utredningens förslag

att den beteckning som tilldelas fordonet vid registreringen skall följa det

under hela dess livstid.

Med ett enda undantag — länsstyrelsen i Östergötlands län — har remissinstanserna

genomgående biträtt utredningens förslag om övergång

till central registerföring med tillämpning av ADBteknik.

I remissyttrandena framhålls allmänt de fördelar som med hänsyn

till registreringsverksamhetens karaktär — mängden av registrerade

och behandlade data och registreringsarbetets i stor utsträckning rutinbetonade

art — kan uppnås med en omläggning till ADB. I flera yttranden

påpekas också den större flexibilitet och de samordningsmöjligheter bl. a.

i datahänseende som kan vinnas genom en centralisering av registerföringen.

Statskontoret har för sin del också vitsordat rimligheten i utredningens

beräkning av kostnadsskillnaden mellan ett centraliserat och ett decentraliserat

datasystem.

Endast länsstyrelsen i Östergötlands län ifrågasätter lämpligheten av

ett centralt ADB-system för bilregistreringen. Allmänt beklagar länsstyrelsen

förhållandet, att det vid övergång till elektronisk databehandling

ofta blir datamaskinen som bestämmer arbetsformerna inom administrationen

och påverkar dennas lokalisering och struktur. Ett vanligt inslag i

bilden är att övergången till ADB-förfarande ofta tas till intäkt för kraftiga

centraliseringsåtgärder, som i sin tur leder till ökad storstadskoncentration.

Länsstyrelsen säger sig överhuvud hysa en viss tveksamhet till den

av utredningen förordade ADB-lösningen och ifrågasätter om man inte

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

trots de nackdelar som nuvarande starkt föråldrade registreringssystem innebär

— tills vidare bör begränsa sig till partiella reformer. Tid vinns

härigenom för ytterligare överväganden av frågan om databehandlingssystem.

övervägandena bör därvid inriktas på möjligheterna att anknyta ett

sådant till länsstyrelsernas datacentraler.

De synpunkter som vissa remissinstanser anfört på den närmare utformningen

av datasystemet redovisas i det följande i anslutning till utredningens

förslag i fråga om val av maskinutrustning och arbetsmetodik.

III. Ny registreringsorganisation

Utredningen

Principiella synpunkter

Utredningen har funnit, att tekniska och ekonomiska skäl talar för att

registerföringen centraliseras. Detta behöver emellertid inte påverka organisationen

i övrigt av bilregistreringen. Övervägandena härvidlag gäller i vad

mån man skall bibehålla en decentraliserad eller införa en centraliserad administration.

Det konstateras, att i fråga om bilregistreringen ett ganska stort antal

arbetsmoment -— såsom kontakten med allmänheten och den administrativa

prövningen av inkommande ärenden etc. — kommer att kvarstå även

om registreringen mekaniseras och att ifrågavarande aktiviteter hellre bör

ligga på det lokala planet än i ett centralt organ. En viktig aspekt är att

den direkta kontakt mellan myndighet och allmänhet, som nuvarande registreringsorganisation

ger möjlighet till, är av väsentligt värde och i princip

bör bibehållas i en ny organisation. En särskild omständighet som enligt

det följande bör beaktas är vidare att nuvarande bilregister hos länsstyrelserna

representerar en inarbetad organisation och att i den finns kvalificerad

personal som har utbildning för och erfarenheter av ifrågavarande

administration. Det bör under sådana förhållanden föreligga starka skäl,

om man skall skapa ett nytt centralt organ för verksamheten. Det förhållandet

att brister f. n. i viss utsträckning kan föreligga i fråga om en enhetlig

behandling av likartade ärenden utgör i och för sig inte något hållbart

argument för en centralisering av verksamheten. Det är närmast att

se som en följd av att det f. n. saknas en huvudman med direktivrätt för

hela registreringsorganisationen.

Sammanfattningsvis konstaterar utredningen, att den med beaktande av

administrativa och därmed sammanhängande synpunkter anser sig böra

förorda, att den nya organisationen får en decentraliserad uppbyggnad. Den

bör bestå av ett antal lokala registreringsmyndigheter, som direkt skall be
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 30 år 1969

tjäna allmänheten och fatta beslut i olika ärenden. Då samtidigt tekniska

och ekonomiska skäl talar för en centraliserad registerföring, bör de lokala

registreringsmyndigheterna vara utrustade med direkta förbindelser

till det centrala registret. Genom en sådan utformning av organisationen

kan man tillgodose såväl tekniska och ekonomiska som administrativa och

servicebetonade krav.

I fråga om huvudmannaskapet framhåller utredningen, att det f. n. saknas

en sammanhållande central instans för bilregistreringen. Det löpande

arbetet bedrivs enligt givna författningsbestämmelser och i viss utsträckning

enligt rekommendationer från olika centrala myndigheter, såsom statens

trafiksäkerhetsverk, riksrevisionsverket, kontrollstyrelsen, biluttagningsmyndigheten,

transportnämnden och statistiska centralbyrån. Den omständigheten

att en huvudman saknas för registreringsverksamheten i dess

helhet kan i viss mån ha påverkat förutsättningarna för en enhetlig handläggningspraxis

men torde sannolikt haft större inverkan på möjligheterna

att rationalisera och förbättra arbetsmetoder. Vid ADB-teknik skärps kraven

på enhetlighet i handläggningen av olika ärenden och på att ändringar

i arbetsformerna genomförs likformigt i hela den lokala organisationen.

Den del av arbetet som inte automatiseras avser till viss del förberedelser

för den maskinella behandlingen. Också dessa arbetsuppgifter måste regleras

mycket noga och mera i detalj än vad som är nödvändigt vid manuella

arbetsrutiner.

På grund av anförda omständigheter förordar utredningen, att den nya

organisationen för bilregistrering i central instans hålls samman av en myndighet

med ansvar och direktivrätt inom hela arbetsområdet.

Den centrala registreringsmyndigheten

På den centrala registreringsmyndighet, som enligt det föregående bör

finnas, skall ankomma att leda och övervaka verksamheten inom bilregistreringen,

att utfärda föreskrifter och anvisningar — i förekommande fall

efter samråd med andra av registreringsverksamheten berörda myndigheter

— att fastställa formulär och blanketter inom verksamhetsområdet,

att ansvara för det system- och programmeringsarbete som krävs för registret,

att svara för erforderliga utbildnings- och rationaliseringsaktiviteter

etc.

Utredningen —som anser att det måste finnas starka skäl om man skall

tillskapa en ny central myndighet för angivna uppgifter — betonar att placeringen

av själva maskinen inte har någon större betydelse för frågan var

den centrala registreringsfunktionen skall ligga. Likaså gäller att möjligheterna

att erhålla uppgifter ur registret endast i ringa utsträckning beror

på var registret är placerat.

Det erinras om att nuvarande centrala bilregister är förlagt till statis
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj. ts proposition nr 30 år 1969

tiska centralbyrån och placerat på datamaskin. Detta förhållande i förening

med att myndigheten i övrigt har en omfattande datamaskin- och registerverksamhet

kan synas utgöra skäl att knyta den centrala registreringsfunktionen

till myndigheten. Med hänsyn till den avsevärda skillnaden i såväl

uppbyggnad som uppgifter mellan det nuvarande och det framtida centrala

registret har denna omständighet dock inte någon avgörande betydelse.

I valet mellan olika myndigheter måste man enligt utredningen lägga

särskild vikt vid andra omständigheter än dem som har samband med datamaskinutrustningen.

Härvid bör beaktas att en av bilregistreringens allra

viktigaste uppgifter är att tjäna trafiksäkerheten. Det ter sig därför naturligt

att förlägga de centrala registreringsfunktionerna till en myndighet

som handlägger trafiksäkerhetsfrågor. Närmast ifrågakommer då statens

trafiksäkerhetsverk och rikspolisstyrelsen. Av dessa båda myndigheter finner

utredningen trafiksäkerhetsverket — som är den centrala förvaltningsmyndigheten

på trafiksäkerhetsområdet — vara den som funktionellt och

organisatoriskt ligger närmast till att svara för bilregistreringen. Verket

har även förutsättningar att på ett ändamålsenligt och rationellt sätt handha

den direktivrätt och de uppgifter i övrigt som skall ankomma på den

centrala registreringsmyndigheten.

Den lokala registreringsorganisationen

Enligt utredningen motiverar allmänhetens berättigade krav på service

— särskilt när det gäller registreringsärendena — och behovet överhuvud

av kontakt mellan myndighet och allmänhet att den lokala registreringsorganisationen

inte görs alltför gles. Samtidigt är det från administrativa

och kostnadsmässiga synpunkter önskvärt, att registreringsmyndigheterna

får en storlek som skapar möjligheter för ett rationellt utnyttjande av personalen

och tillämpning av modern kontorsteknik.

Vid valet mellan olika organisatoriska lösningar har avgörande skäl ansetts

tala för att knyta verksamheten till en redan befintlig organisation.

Närmast ifrågakommer fyra alternativ, nämligen statens trafiksäkerhetsverks

regionala organisation, AB Svensk bilprovnings lokala organisation,

polisväsendet och länsstyrelserna.

Trafiksäkerhetsverkets och bilregistrets arbetsuppgifter har ett mycket

nära samband, eftersom båda slagen av myndighetsutövning bl. a. syftar

till kontroll över fordonsbeståndet och därmed ökad trafiksäkerhet. Detta

har varit huvudskälet för utredningens förslag att trafiksäkerhetsverket

skall bli central registreringsmyndighet. Möjligheter torde i och för sig också

finnas att anknyta lokala registreringsmyndigheter till verkets regionala

organisation, därvid det dock av service- och kontaktskäl sannolikt blir

nödvändigt att förutom de sju distriktskontoren även utnyttja kontoren på

stationsorterna. Allmänt gäller emellertid att bilregistreringen innefattar

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr SO år 1969

arbetsuppgifter av helt annan karaktär än den som f. n. ankommer på

ifrågavarande distriktsorganisation. Denna skulle därför behöva byggas ut

och tillföras en personal, som i realiteten skulle innebära tillskapandet av

en helt ny regional registreringsorganisation.

Om alternativet med en anknytning av registreringsuppgifterna till AB

Svensk bilprovnings lokala organisation och då närmast till dess besiktningsstationer

kan sägas, att verksamheten vid dessa är av utpräglat teknisk

art, vartill kommer att stationernas verksamhetsområden i många fall

är så pass begränsade att de inte kan bilda underlag för en rationell registreringsorganisation.

I fråga om en anknytning till polisväsendet torde det enligt utredningen

vara svårt att på basis av de relativt många — ca 120 — och i åtskilliga fall

mycket små polisdistrikten skapa effektiva och rationella arbetsenheter för

bilregistreringen. Beaktas bör i sammanhanget att registreringsverksamheten

är väsensskild från ordinärt polisarbete och innefattar en del arbetsuppgifter,

som inte lämpligen bör fullgöras av polispersonal. Poliskontoren

måste därför tillföras personal —- främst på kontorssidan — om de skall

tjänstgöra som lokala registreringsmyndigheter. I praktiken skulle det innebära

att registreringsarbetet fick anförtros åt någon form av registreringskontor,

som endast mer eller mindre formellt blev knutna till poliskontoren.

Vad slutligen angår länsstyrelserna konstaterar utredningen att man genom

en anknytning av den lokala registreringsverksamheten till dessa på

en gång får goda möjligheter till service gentemot allmänheten och samtidigt

tillgodoser behovet av arbetsenheter av sådan storlek och struktur att

de blir rationella och effektiva. Betydelsefullt är vidare att det redan nu hos

länsstyrelserna finns personal, som har utbildning för och erfarenhet av

den ifrågavarande administrationen och ärendeprövningen. Att ha tillgång

till den är av särskilt värde inte bara vid övergången till den nya registreringsorganisationen

utan även vid dennas fortsatta verksamhet. Utredningen

föreslår därför, att bilregistreringens lokala funktioner liksom hittills

knyts till länsstyrelserna.

Remissyttranden

Flertalet remissinstanser har tillstyrkt eller lämnat utan erinran utredningens

organisationsförslag. Vissa remissinstanser har förordat andra lösningar.

Ett par remissinstanser anser sålunda att statens trafiksäkerhetsverk

skall ha hand om både de centrala och lokala registreringsfunktionerna.

Någon remissinstans finner skäl tala för att polisväsendet får hela ansvaret

för bilregistreringen. Ett par remissinstanser slutligen anser, att statistiska

centralbyrån bör vara central registreringsmyndighet.

Bland de remissinstanser som intagit en allmänt positiv ståndpunkt till

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1969

förslaget — i vad avser såväl registreringens centrala anknytning

till statens trafiksäkerhetsverk som dess lokala

anknytning till länsstyrelserna — återfinns riksåklagaren,

överbefälhavaren, försvarets materielverk, statskontoret, postverket,

motorredskapsutredningen, bilskatteutredningen och AB Svensk bilprovning.

Vissa remissinstanser har utan att kommentera förslaget i vad avser

den lokala organisationen tillstyrkt förslaget om statens trafiksäkerhetsverk

som central registreringsmyndighet. Det gäller närmast Näringslivets trafikdelegation

och Riksförbundet Landsbygdens folk. Länsstyrelsen i Blekinge

län har utan att kommentera förslaget i fråga om den centrala organisationen

tillstyrkt den förordade anknytningen av de lokala funktionerna

till länsstyrelserna. — I flera av de angivna remissyttrandena understryks

behovet av en centralt sammanhållande instans för bilregistreringen och

framhålls lämpligheten med hänsyn till registreringens nära samband med

trafiksäkerhetsintresset att trafiksäkerhetsverket blir den ansvariga myndigheten.

I fråga om den lokala anknytningen till länsstyrelserna har dessas

erfarenhet i hithörande frågor ävensom deras möjligheter till en på en

gång rationell och geografiskt fördelad service betonats.

Tjänstemännens centralorganisation har inte heller något att erinra mot

att trafiksäkerhetsverket blir central instans med uppgift att utfärda direktiv

och föreskrifter för bilregistreringen. Däremot bör den statistiska registreringsfunktionen

handhas av statistiska centralbyrån, till vilken f. n. en

centralisering sker av statistikproduktionen på en rad andra områden. -—

Motororganisationernas samarbetsdelegation och Sveriges trafikbilägares

riksorganisation ansluter sig till förslaget om trafiksäkerhetsverket som

centralt ansvarig myndighet men anser sig endast kunna acceptera den lokala

verksamhetens förläggning till länsstyrelserna som ett övergångsarrangemang.

Redan önskvärdheten av en klar organisatorisk uppbyggnad

talar sålunda för att trafiksäkerhetsverket får hand även om den lokala administrationen.

Härtill kommer serviceaspekterna, beträffande vilka det

kan ifrågasättas om länsstyrelserna kan erbjuda den geografiskt fördelade

service som är önskvärd. De båda remissinstanserna är emellertid medvetna

om att trafiksäkerhetsverket inte f. n. har en sådan lokal organisation

att det kan fullgöra de lokala registreringsuppgifterna. Dessa kan därför

tills vidare ligga kvar hos länsstyrelserna, men det förutsätts då att man allvarligt

överväger möjligheterna att på viss sikt överföra dem till trafiksäkerhetsverket.

Körkortsutredningen framhåller — såsom redovisas i det följande — att

den kommer att föreslå en centraliserad registerföring på körkortsområdet

och att den närmare överväger betingelserna för en samordning av ett centalt

körkortsregister med ett centralt bilregister. Körkortsutredningen kommer

sannolikt inte att föreslå någon mera betydande ändring beträffande

länsstyrelsernas funktioner i fråga om handläggningen av körkortsärenden.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1969.1 saml. Nr 30

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år t969

Den finner starka skäl för att det centrala körkortsregistret förläggs till

trafiksäkerhetsverket.

Statens trafiksäkerhetsverk förordar en organisatorisk lösning, som innebär

att bilregistreringens såväl centrala som lokala

funktioner knyts till trafiksäkerhetsverket. Härvid

påtalas de många fördelar som ligger i att ha hela verksamheten förlagd till

en och samma myndighet, bl. a. från direktivsynpunkt. Verket har också

en lokal organisation, som — inräknat stationsorterna — omfattar ett större

antal orter än vad länsstyrelseorganisationen gör. Det har vidare på det

lokala planet ett långt drivet samarbete med olika lokala myndigheter, polisväsendet

och företrädare för bilhandeln. Trafiksäkerhetsverket är i och

för sig medvetet om att vissa rekryterings- och andra personalproblem kan

uppstå. Fördelarna anses dock överväga de härmed sammanhängande olägenheterna.

Motorbranschens riksförbund och Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening

anser, att mycket talar för att trafiksäkerhetsverket blir den centralt

sammanhållande myndigheten. Beträffande den lokala verksamheten ifrågasätter

organisationerna, om inte utredningen övervärderat behovet av en

decentraliserad registreringsorganisation, särskilt med hänsyn till de möjligheter

som finns att telefon- och brevledes kommunicera med en central

registreringsinstans. Det behov som likväl kan finnas av lokala organ med

möjlighet att informera om registreringsproceduren, att tillhandahålla anmälningsblanketter

och att vid behov förmedla kontakter mellan allmänheten

och det centrala bilregistret borde kunna tillgodoses med anlitande

av trafiksäkerhetsverkets regionala organisation. Även AB Svensk bilprovnings

stationsnät skulle härvidlag kunna utnyttjas.

En lösning som innebär att den centrala registrering sfunktionen

knyts till statistiska centralbyrån förordas

av statistiska centralbyrån, rikspolisstyrelsen och länsstyrelsen i Örebro

län.

Statistiska centralbyrån har — som framgår av det föregående — betonat

vikten av att det centrala bilregistret integreras med andra av centralbyrån

förda samhällsinformativa register. Redan detta utgör ett starkt skäl för att

den centrala registreringsfunktionen knyts till centralbyrån. Härtill kommer

att det centrala bilregistret skall tjäna olika och inbördes artskilda ändamål.

Detta medför att den myndighet som har ansvaret för registret måste

ta hänsyn till i vissa fall motstridande krav från avnämarnas sida. Genom

sin allmänna servicekaraktär har centralbyrån ingående erfarenhet av de

problem som härvid uppstår. Det förhållandet att den har ställning av ett

neutralt databehandlingsverk innebär en särskild fördel, då det gäller att

lösa dem. Med hänsyn till angivna förhållanden föreslår centralbyrån i

första hand, att den blir central myndighet för bilregistreringen. Det framhålls,

att detta i princip inte hindrar att vissa befogenheter — om så anses

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1969

önskvärt — tilläggs annan myndighet. Det kan exempelvis gälla utfärdandet

av anvisningar till de lokala registreringsmyndigheterna, handläggningen

av frågor rörande tillämpning eller ändring av författningar angående bilregistrering

etc. Det är emellertid även tänkbart, att en myndighet blir central

registreringsmyndighet och en annan får till uppgift att föra registret.

Skulle en sådan uppdelning bedömas önskvärd, förutsätter centralbyrån att

i vart fall sistnämnda uppgift tillkommer centralbyrån. I fråga om lokaliseringen

av bilregistret förordas i första hand att detta förläggs till centralbyråns

produktionsfilial i Örebro. Möjlighet finns emellertid också att placera

det i Stockholm.

Rikspolisstyrelsen konstaterar, att enligt de redovisade riktlinjerna för

den framtida bilregistreringen en av de viktigaste ledningsfunktionerna

kommer att vara att på olika sätt verka för rationella och effektiva metoder

i registreringsarbetet. Med hänsyn härtill synes statistiska centralbyrån bäst

lämpad som central registreringsmyndighet. I fråga om de lokala registreringsorganen

bör dessa enligt styrelsen i princip ha verksamhetsområden

motsvarande polisdistriktens och ligga i anslutning till polisens vaktkontor

på centralorterna. De bör emellertid vara organisatoriskt fristående i förhållande

till polismyndigheterna. — Även länsstyrélsen i Örebro län förordar,

att centralbyrån blir central registreringsmyndighet, och hänvisar till

möjligheten att förlägga registret till centralbyråns produktionsfilial i Örebro.

En lösning innebärande att bilregistreringen knyts till polisväsendet

förs slutligen fram av riksrevisionsverket. I verkets yttrande

framhålls bl. a., att polisdistrikten såsom indelningsgrund för den lokala

registreringsorganisationen har företräde framför länsindelningen genom

bättre möjligheter till service och kontakt med allmänheten. De ändringar

som kan förutses i läns- och polisdistriktsindelningen torde också komma

att verka i utjämnande riktning i fråga om de två organisationernas förmåga

att verka som effektiva och rationella arbetsenheter. En förläggning av

de lokala registreringsuppgifterna till polismyndigheterna bör också ge möjlighet

till bättre utnyttjande av de sammanlagda maskinresurserna för bilregistrering

och information inom polisväsendet. Ett val av polisväsendet

som lokalorganisation synes närmast medföra, att rikspolisstyrelsen som

centralmyndighet för detta bör ha hand om tillsyn och ledning av bilregistreringen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

IV. Kontroll över fordonsbeståndet

Utredningen

Gällande bestämmelser om besiktning m. m.

Ett fordon kan i princip underkastas två slag av besiktning. Det ena utgörs

av den registrerings- och typbesiktning som behandlas i 14 och 15 §§

VTF och som är en förutsättning för att fordon första gången skall få tas upp

i bilregistret. Enligt 10 § 5 mom. VTF äger registreringsbesiktning rum även

då fordon undergått sådan ändring att det inte längre stämmer överens med

uppgifterna i besiktningsinstrument eller typintyg. Det andra slaget, den

s. k. löpande kontrollen, utgörs av den kontrollbesiktning som enligt olika

bestämmelser kan ske efter registreringen. Kontrollbesiktning kan vara antingen

en periodiskt återkommande kontroll av vissa fordon eller fordonsslag

eller också en kontroll i det enskilda fallet enligt särskilt beslut av

myndighet eller förrättningsman.

Reglerna om periodisk kontrollbesiktning finns i 24 § VTF. Enligt detta

stadgande skall kontrollbesiktning med regelbundna mellanrum ske av vissa

fordon som används i yrkestrafik eller uthyrningsrörelse, vidare av vissa

andra fordon såsom brandfordon, ambulanser etc. Annat registrerat motorfordon

och annan registrerad släpvagn skall, om fordonet är minst tre år

gammalt, årligen undergå kontrollbesiktning i den mån Kungl. Maj:t inte

förordnar annat.

Kontrollbesiktning kan även vara föranledd av särskilt beslut av myndighet

eller förrättningsman. Föreläggande om kontrollbesiktning kan beträffande

motordrivna fordon och släpfordon meddelas av länsstyrelse enligt

22 § VTF och av förrättningsman vid flygande inspektion enligt 23 § VTF.

Åtlyds inte föreläggande om kontrollbesiktning inträder automatiskt körförbud

för fordonet. Automatiskt körförbud inträder enligt 24 § 4 mom.

VTF även i sådana fall när fordon inte inställs till vederbörlig periodisk

kontrollbesiktning. Från automatiskt inträdande körförbud är att skilja

körförbud som direkt meddelas beträffande ett fordon. Sådant förbud kan

meddelas av förrättningsman som utför flygande inspektion, inspektion hos

försäljare enligt 23 a § VTF eller kontrollbesiktning. För att gällande körförbud

skall upphöra fordras att fordonet inställs för kontrollbesiktning.

I samband med sådan besiktning kan besiktningsmannen godkänna fordonet,

meddela nytt föreläggande om kontrollbesiktning eller meddela nytt

körförbud. Ett annat slag av besiktning är den särskilda lcopplingsbesiktning,

som föreskrivs i 24 a § VTF.

Närmare bestämmelser om den löpande kontrollen finns i 52—56 §§ VTK.

Bl. a. stadgas här om den rapportering, som i hithörande frågor skall ske

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj. ts proposition nr 30 år 1969

mellan olika myndigheter. Av särskilt intresse för bedömningen av behovet

av information i bilregistret är vad som föreskrivs om den rapportering som

skall göras till vederbörande registreringsmyndighet i samband med att föreläggande

om kontrollbesiktning meddelats eller upphört att gälla, körförbud

meddelats eller eljest inträtt eller upphört att gälla eller kör förbud

hävts av trafiksäkerhetsverket. Om de anteckningar som ifrågavarande registreringsmyndighet

skall göra i bilregistret bl. a. i anslutning till denna

rapportering stadgas i 33 § VTK.

Det framgår av angivna bestämmelser, att bilregistret endast i begränsad

omfattning innehåller uppgifter om den löpande kontrollen av fordonen.

Möjligheterna till övervakning av att den periodiska besiktningen fullgörs

kompletteras genom bestämmelser om anteckningar på besiktningsinstrument

och typintyg och genom föreskrifter i 24 § 3 mom. VTF om anbringande

av märke på fordon i vissa fall. Besiktningsinstrument och typintyg

skall enligt 10 § 6 mom. VTF medföras vid färd.

Behov av uppgifter i bilregistret

De uppgifter som förs in i bilregistret i samband med att ett fordon första

gången registreras är självfallet av stor betydelse från kontrollsynpunkt.

Det finns dock enligt utredningen ingen anledning att i principbetänkandet

ta upp hithörande problem.

Av trafiksäkerhetsskäl är det angeläget att en effektiv övervakning sker

av att kontrollbesiktningsskyldigheten fullgörs. Bilregistret, som mycket

ofullständigt redovisar data angående företagna besiktningar, kan i dagens

läge endast i begränsad utsträckning användas för en sådan övervakning.

I stället har för kontrollen måst utarbetas ett relativt invecklat regelsystem,

vilket bygger på kontrollmärken och anteckningar i instrument och intyg

och vars effekt till stor del beror på intensiteten i polisövervakningen. I

prop. 1964: 132, vari förslaget om kontrollbesiktning lades fram, förutsattes

också att en omläggning av förfarandet vid bilregistrering skulle komma till

stånd och därmed förutsättningar skapas för övervakning i andra former

av att körförbud och besiktningsskyldighet iakttogs.

Utredningen understryker angelägenheten att få till stånd en bättre ordning.

Detta förutsätter en såvitt möjligt fullständig redovisning av uppgifter

om fordonens tillstånd och deras ställning i besiktningshänseende.

Bl. a. bör av registret framgå a) den tidpunkt när ett fordon skall inställas

till periodisk kontrollbesiktning, b) den åtgärd som vidtagits vid inställelse,

c) den tidpunkt när fordon skall inställas för kontrollbesiktning enligt föreläggande

av länsstyrelse, förrättningsman vid flygande inspektion eller besiktningsman

enligt b), d) de åtgärder som vidtagits vid inställelse enligt

föreläggande, e) körförbud som meddelats av förrättningsman vid flygande

inspektion eller inspektion hos försäljare. Av registret bör vidare framgå

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1960

sådana körförbud som automatiskt inträder om fordon inte inställs till

kontrollbesiktning.

För att önskemålen om information i registret skall kunna uppfyllas

måste en viss utvidgning ske av den rapporteringsskyldighet, som olika

organ har till registreringsmyndigheterna. Den härmed följande arbetsökningen

behöver inte bli särskilt omfattande, eftersom vissa andra i betänkandet

specificerade uppgifter kan falla bort. Med den utvidgade rapporteringsskyldigheten

växer givetvis också arbetsbelastningen för registreringsmyndigheterna.

Genom att registret samtidigt automatiseras blir emellertid

verkningarna härav inte av någon väsentlig praktisk betydelse.

Enligt utredningen visar också omfattningen av undandragen fordonsskatt

och av ej erlagda bilförsäkringspremier att det finns betydande brister

i nuvarande övervakning. I betänkandet redovisas uppskattningar som tyder

på att årligen cirka 8 milj. kr. i fordonsskatt undandras statsverket. Det

hänvisas vidare till vissa av försäkringsinspektionen gjorda beräkningar,

enligt vilka antalet bilägare som undandrar sig att fullgöra trafikförsäkringsskyldigheten

uppgår till drygt 100 000 och att premiebortfallet torde

uppgå till 40—50 milj. kr. per år. Delvis kan angivna brister hänföras till

faktorer, som det faller utanför utredningsuppdraget att behandla. Till en

del sammanhänger de emellertid med en otillräcklig aktualitet och tillförlitlighet

hos uppgifterna i registret och med det förhållandet att kontrollen

från detta inte är tillräckligt effektiv. Det är emellertid i dessa fall inte primärt

fråga om en mera omfattande redovisning av uppgifter i registret.

Särskilda åtgärder för effektivisering av kontrollen

En effektiv kontroll förutsätter en såvitt möjligt fullständig redovisning

av besiktnings-, skatte- och trafikförsäkringsförhållandena. Kontrollen som

sådan kan i praktiken tänkas ske genom ett förfarande för efterlysning eller

efterspaning av ägare till fordon, hos vilka brister konstaterats i registret.

Ett efterlysningsförfarande tillämpas redan nu t. ex. när trafikförsäkring

avanmälts utan att ny sådan antecknats i registret. Att mera allmänt tilllämpa

förfarandet som kontrollinstrument i anslutning till ett utbyggt och

effektiviserat register anser sig utredningen dock inte kunna tillstyrka. Bl.a.

de väsentligt ökade anspråk som därmed skulle ställas på polismyndigheterna

talar mot ett sådant arrangemang. Inte heller kan det — med utredningens

grundsyn på registreringens innebörd — bli fråga om en lösning

som innebär exempelvis att registreringsskyltarna avlägsnas vid underlåtenhet

att fullgöra vissa skyldigheter. En bättre lösning är då att tillämpa ett

system med kontrollmärken, vilket i princip kan tänkas fungera på följande

sätt.

Kontrollmärkena, som avses anbringade på viss bestämd plats på fordonet,

bör anknyta till en viss kontrollperiod — lämpligen kalenderår — och

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1969

märkenas färg bör variera för varje period. Strax före ingången av en ny

kontrollperiod genomgås registret maskinellt, och märken sänds ut till fordonsägare

beträffande vilkas fordon registret visar att fordonsskatt erlagts

och föreskriven kontrollbesiktning fullgjorts. En förutsättning är vidare, att

ingen anteckning finns om att trafikförsäkring upphört att gälla eller att

körförbud meddelats eller eljest inträtt. — På motsvarande sätt skall kontrollmärken

tillhandahållas nyregistrerade fordon, vilka är typ- eller registreringsbesiktigade

och för vilka avtal om trafikförsäkring tecknats. Krav på

erlagd fordonsskatt anser utredningen dock inte böra uppställas. Detta

skulle nämligen medföra ett från arbetssynpunkt tyngande kassaförfarande

hos länsstyrelserna, och fördelarna med en maskinell skatteuppbörd — som

utredningen förordar — skulle inte kunna utnyttjas till fullo.

Genom ett sådant system kan man få en kontroll av de registrerade fordonen

direkt i trafiken med de fördelar detta innebär från övervakningssynpunkt.

Fordonsägarna kan med en sådan ordning förväntas i betydligt större

utsträckning än nu finna det angeläget att fullgöra sina skyldigheter och

även att göra vederbörliga anmälningar till registret om t. ex. ägarbyten och

adressförändringar.

Genom den effektivare kontrollen och de förbättrade informationsmöjligheterna

uppnås även andra fördelar. Bl. a. anser utredningen det möjligt att

i princip slopa nuvarande regler om skyldighet att vid färd medföra besiktningsinstrument

eller motsvarande handlingar. Anledning kan möjligen

finnas att bibehålla nämnda krav i vad avser lastbilar och eventuellt vissa

andra särskilda fordonstyper. Härmed sammanhängande specialproblem avser

utredningen att behandla i det fortsatta utredningsarbetet.

Ett kontrollmärkesystem medför även vissa problem. Under löpande

kontrollperiod kan händelser inträffa som medför att fordon inte får brukas.

Fordonet bör då i princip inte bära giltigt kontrollmärke. Om fordon t. ex.

beläggs med körförbud kan detta markeras genom att kontrollmärke avlägsnas.

Så kan även ske om trafikförsäkring upphör att gälla och om fordonsägaren

trots anmaning uraktlåter att teckna ny sådan. Under kontrollperiod

kan vidare inträffa att föreläggande om kontrollbesiktning meddelas. Detta

förhållande bör då utmärkas på fordonet. Ett lämpligt arrangemang då

rätten att använda fordon tidsmässigt eller eljest begränsas kan vara att på

fordonet anbringa ett interimistiskt märke av särskilt utseende.

Utredningen upphåller sig i sammanhanget bl. a. vid de problem som

sammanhänger med uppbörden av fordonsskatt. Från bilregistreringssynpunkt

är det — som närmare utvecklas i annat sammanhang — önskvärt

att skatteuppbörden även i framtiden är förlagd till en enda termin per år.

Skatten för visst år uppbärs f. n. i februari—mars under året. Det skulle

med hänsyn till kontrollmärkets tänkta giltighetstid i och för sig vara av

värde, om uppbörden förlädes till sista kvartalet före beskattningsåret. En

sådan ordning är emellertid inte en förutsättning för att systemet skall

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

fungera. Kontrollen av skattskyldighetens fullgörande kan ju i och för sig

avse skatten för det år vid vars slut märket sänds ut. Märket är då ett tecken

på att anteckningar inte finns i registret om restföring av skatt.

De angivna märkena förutsätts i första hand bli utlämnade av den centrala

registreringsmyndigheten och av länsstyrelserna. Det kan därutöver övervägas

att låta AB Svensk bilprovning lämna ut märken i vissa fall.

Med hänsyn till det anförda föreslår utredningen, att nuvarande form av

kontrollmärken avskaffas och att i stället ett kontrollmärkesystem införs

som möjliggör övervakning av såväl besiktnings- som fordonsskatte- och

trafikförsäkringsskyldighetens iakttagande. Den närmare utformningen av

det föreslagna systemet är beroende av mera detaljerade undersökningar av

bl. a. systemteknisk art och kommer därför att redovisas i utredningens

slutbetänkande.

Remissyttranden

Vad utredningen i anslutning till frågan om kontrollen över fordonsbeståndet

allmänt anför om behovet av ett mera aktuellt, tillförlitligt

och fullständigt register material som underlag

för fordonskontrollen i olika hänseenden vitsordas allmänt av remissinstanserna.

Utredningens mera konkreta förslag i fråga om en utökning av de registrerade

uppgifterna avser främst fordonens besiktningsförhållanden. AB

Svensk bilprovning konstaterar, att utredningens förslag i denna del för

bolaget innebär, att utfallet av varje kontrollbesiktning måste rapporteras

till registret. Rapporteringen blir sålunda avsevärt mera omfattande än för

närvarande. Några principiella svårigheter att verkställa den föreligger dock

inte. Bolaget anser också, att en fullständig rapportering om fordonens besiktningsförhållanden

med åtföljande kontroll från bilregistret torde komma

att innebära en effektivisering av fordonsövervakningen. Länsstyrelsen

i Blekinge län anser för sin del, att det beträffande den årliga kontrollbesiktningen

bör räcka att registret underrättas om godkända besiktningar

och meddelade körförbud, möjligen även om att förelägganden om ny besiktning

ej efterkommits inom inställelseterminen. Däremot synes det knappast

fylla någon funktion att belasta registret med anmälningar om återbesiktningar.

En godtagbar kontroll i fråga om dessa torde kunna ordnas

inom besiktningsorganisationen.

Utredningens förslag om införande av ett kontrollmärkesystem

som medel att övervaka fordonens besiktnings-,

skatte- och försäkringsförhållanden har i princip tillstyrkts

eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. I åtskilliga

fall har dock reservation gjorts för systemets utformning i skilda hänse
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj. ts proposition nr 30 år 1960

enden, varjämte i en del fall ställningstagandena angetts vara preliminära

i avvaktan på utredningens mera detaljerade förslag. Bland remissinstanserna

som uttalar sig klart positivt för förslaget och finner det välgrundat

och ägnat att förbättra fordonskontrollen är främst statens trafiksäkerhetsverk,

länsstyrelserna i Blekinge, Älvsborgs och Östergötlands län, riksåklagaren

jämte överåklagarna i Stockholm och Göteborg och länsåklagarmyndigheten

i Hallands län samt Motororganisationernas samarb et sdelegation

och Sveriges trafikbilägares riksförbund.

En mera allmänt negativ inställning till förslaget intar Näringslivets

trafikdelegation, Motorbranschens riksförbund och Sveriges bilindustri- och

bilgrossistförening. Näringslivets trafikdelegation framhåller, att det föreslagna

systemet förefaller väl komplicerat från administrativ synpunkt.

Märken rörande utförd kontrollbesiktning förekommer redan, och hanteringen

av dem innebär ett enkelt administrativt förfarande. I övrigt påpekas

de problem som uppkommer genom att fordonsskatten och även fordonsförsäkringen

i åtskilliga fall uppdelas på flera delbetalningar. Skäl

finns därför enligt delegationen att förenkla kontrollsystemet och ordna

detta på annat sätt än genom utfärdandet av särskilda märken som bevis

för att skatt- och försäkringsskyldigheten fullgjorts. —■ De övriga båda angivna

organisationerna anser inte, att övertygande skäl anförts för utredningens

förslag. Systemet skulle även enligt deras uppfattning bli väl komplicerat,

och det synes ej underlätta polisens uppföljning av ärenden rörande

bristande skattebetalning, försäkringsplikt etc.

Vissa remissinstanser såsom statskontoret och Trafikförsäkringsföreningen

anser sig böra avvakta med ett ställningstagande till dess mera detaljerade

förslag från utredningen föreligger. Statskontoret framhåller allmänt,

att det föreslagna systemet synes innebära omfattande administrativa rutiner.

Ett eventuellt genomförande av detsamma måste därför kunna motiveras

av en väsentligt förbättrad kontroll. Statskontoret finner, att möjligheter

härtill föreligger, men att vissa frågor rörande det föreslagna förfaringssättet

bör bli föremål för ytterligare överväganden. Det är också angeläget

alt söka uppskatta de ekonomiska vinster som systemet kan medföra.

I fråga om de synpunkter som i övrigt anförts på enskildheter i utredningens

förslag kan följande nämnas.

AB Svensk bilprovning och länsstyrelsen i Stockholms län uppehåller sig

särskilt vid frågan om märkesystemets funktion från kontrollbesiktningssynpunkt

och med hänsyn till fordonens

trafiklämplighet överhuvud. AB Svensk bilprovning

framhåller, att man med nuvarande system — med ett enbart till

kontrollbesiktningen knutet kontrollmärke — kan med ledning av registreringsnumret

direkt av kontrollmärket avgöra om ett fordon genomgått föreskriven

kontrollbesiktning. Utredningens förslag innebär, att denna möjlighet

försvinner. Det av utredningen förordade kontrollmärkesystemet

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

konstateras innebära, att ett fordon som vid slutet av ett kalenderår uppfyller

kraven för brukande erhåller märke för det därpå följande kalenderåret.

Om fordonet under året inte inställs till kontrollbesiktning, får visserligen

bilägaren och polisen meddelande härom, men fordonet behåller likväl

sitt märke. Den praktiska kontrollen kommer under sådana förhållanden

att ske först i den mån fordonet påträffas t. ex. vid flygande inspektion. Enligt

bolagets mening torde dock ett meddelande från bilregistret om att fordonet

inte genomgått föreskriven besiktning i de flesta fall resultera i att

fordonsägaren fullgör besiktningsskyldigheten.

Länsstyrelsen i Stockholms län konstaterar, att anledningarna till att ett

motorfordon kan komma att sakna föreslaget kontrollmärke inte är likvärdiga.

Skälet kan vara antingen att fordonet inte är i ett från trafiksäkerhetssynpunkt

godtagbart skick eller att ägaren inte fullgjort vissa ekonomiska

förpliktelser. Lämpligheten av att genom avsaknad av kontrollmärke

utvisa så artskilda brister kan ifrågasättas. Trafikfarliga fordon bör sålunda

helst utmärkas på annat sätt än de fordon för vilka skatt eller försäkringspremie

ej erlagts. Om en sådan ordning inte går att genomföra inom

ramen för ett kontrollmärkesystem, synes tillfredsställande säkerhet kunna

rinnas endast om polisen hos den centrala registreringsmyndigheten vid

varje tillfälle efterforskar anledningen till att fordon saknar kontrollmärke.

Vissa synpunkter på kontroll märkesystemets funktion

från trafikförsäkringssynpunkt har anförts av främst försäkringsinspektionen

samt länsstyrelsen i Stockholms län.

Försäkringsinspektionen framhåller, att medan kontrollmärke inte skall

kunna erhållas vid nyregistrering med mindre trafikförsäkringsbevis kan

uppvisas, det vid förändring av äganderätten till fordon ej föreligger ett

sådant incitament att teckna trafikförsäkring. Med tanke på den stora frekvensen

i fråga om äganderättsförändringar anser inspektionen det angeläget,

att åtgärder vidtas för att motverka underlåtenhet i nämnda hänseende.

Detta kan exempelvis ske genom att märkets giltighetstid begränsas,

förslagsvis till ett kvartal. En sådan begränsning minskar överhuvud möjligheterna

att bruka ett fordon som är oförsäkrat, oavsett om ägarbyte ägt

rum eller ej . — Enligt länsstyrelsen i Stockholms län kan det ifrågasättas,

huruvida försäkringsavtal som regel bör få tecknas för kortare tid än ett

eller ett halvt år, detta för att förhindra att fordon under löpande kontrollperiod

framförs utan att gällande trafikförsäkring finns. Tvingande föreskrift

därom kan antingen införas i lagen om trafikförsäkring eller också

kan försäkringsinspektionen utfärda en rekommendation i ämnet. Erläggande

av försäkringspremie synes däremot kunna uppdelas på flera termi
-

ner.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

På de med kontroll in ärkesy ste me t förenade fordon

sskatteproblem en har synpunkter anförts särskilt av bilskatteutredningen,

statskontoret och länsstyrelsen i Östergötlands län.

Biiskatteulredningen, som finner kontrollmärkesystemet fördelaktigt från

många synpunkter, understryker vikten av att sambandet mellan kontrollmärke

och fordonsskatt tillräckligt beaktas. Sålunda är det väsentligt att

kontrollmärket utgör bevis på att skatt erlagts för det år märket gäller och

inte endast — vilket bilregisterutredningen angett som en alternativ lösning

— att skatt erlagts för föregående år. Bilskatteutredningen kan dock

ansluta sig till bilregisterutredningens uppfattning, att krav på inbetalning

av fordonsskatt inte skall behöva uppställas som villkor för att ägaren till

nyregistrerade fordon skall utfå kontrollmärken. Detta motiveras av önskvärdheten

att undvika ett tyngande kassaförfarande och kan accepteras med

hänsyn till att skattskyldigheten ändå kan antas bli fullgjord när det gäller

nya fordon. Bilskatteutredningen uppehåller sig slutligen vid frågan om

systemets anpassning till det fallet att fordonsskatten mera allmänt delas

upp på flera terminer. Med hänsyn härtill och även till det förhållandet

att kontrollbesiktning verkställs under olika tider på året för olika fordon

kan det finnas behov av kontrollmärke, som inte avser helt kalenderår. En

tänkbar lösning kan vara att märket genom en kombination av färg — som

anger år — och siffra/siffror — som anger månad — utvisar för hur lång

tid märket gäller.

Statskontoret anser det vara av betydelse att vid ett införande av systemet

kontrollmärkeperioden direkt anknyts till endera av perioderna för

skatt, trafikförsäkring eller kontrollbesiktning. Den från administrativ synpunkt

bästa lösningen synes härvidlag vara att den årliga distributionen

samordnas med skatteuppbörden. De förhållandevis få fordon, för vilka

skatten uppdelas på mer än en termin, torde inte utgöra hinder för en sådan

lösning. Man kan med en sådan ordning uppnå, att genom kontrollmärket

markeras att fordonsskatt erlagts för löpande år. Det bör i sammanhanget

även beaktas möjligheten att låta kontrollmärkeperioden omfatta exempelvis

tiden den 1 mars till den 28 februari i stället för kalenderår, i vilket fall

nuvarande uppbördstermin måste ändras om kontrollmärke- och skatteperioderna

samordnas. Även länsstyrelsen i Östergötlands län understryker

önskvärdheten av att märket blir en markering av att fordonsskatten erlagts

för det år märket avser och hänvisar i sammanhanget till möjligheten

att frångå kalenderåret som giltighetstid för kontrollmärket.

Utredningens förslag angående slopande av nuvarande regler

om skyldighet att vid färd medföra besiktningsinstrument

eller motsvarande handlingar hälsas med

tillfredsställelse av riksåklagaren och länsåklagarmgndigheten i Hallands

län. Det konstateras, att förslaget dels innebär en förenkling för fordonsägaren

dels verkar i riktning mot en önskvärd avkriminalisering på detta

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

område. Länsstyrelsen i Stockholms län anser dock, att kravet på att besiktningsinstrunient

skall medföras under färd bör bibehållas. Möjlighet vinnes

då bl. a. att ute i trafiken kontrollera alt ett registreringsnummer är anbringat

på rätt fordon.

Flera remissinstanser understryker angelägenheten av att kontrollmärkena

utformas så att olovlig hantering och användning av dem motverkas.

Y. Fordonsskatten

Utredningen

Gällande bestämmelser

De grundläggande bestämmelserna om fordonsskatt finns i automobilskatteförordningen.

Enligt denna föreligger — med vissa i förordningen

angivna undantag — skattskyldighet för registreringspliktiga motorfordon

och släpvagnar. Skatt utgår med visst årligt belopp, vilket varierar för skilda

slag och storlekar av fordon. Skattepliktigt fordon får inte brukas, förrän

skatten erlagts.

Skattskyldigheten inträder i princip med den kalendermånad då fordon

första gången införs i bilregister och upphör med utgången av den månad då

fordon avförts ur bilregister. Skattskyldig är för visst kalenderår den som

vid årets början varit eller bort vara antecknad i bilregistret som ägare av

fordonet eller vid nyregistrering under kalenderåret, den som därvid antecknats

som ägare.

I kungörelsen den 12 december 1924 (nr 513) angående uppbörd av automobilskatt

m. m. finns bestämmelser bl. a. om debitering, uppbörd, indrivning

och redovisning av fordonsskatt samt om skattekvitton och redovisning

av dessa. Enligt kungörelsen skall fordonsskatt i registret påföras den skattskyldige

första gången vid registreringen och därefter i princip för varje

kalenderår så länge fordonet är underkastat skatteplikt. Uppbörd av skatt

för fordon, som är införda i registret vid kalenderårets början, sker genom

postverkets försorg. Uppbördsterminen infaller under februari—mars. Registreringsmyndigheten

sänder i god tid före terminens början mot postförskott

ut skattekvitton till de skattskyldiga. Postverket sätter in influtna

skattebelopp på statsverkets checkräkning i riksbanken för resp. registreringsmyndighets

räkning och avger senast den 15 april redovisning över inlösta

och inte inlösta skattekvitton. I bilregistret noteras restföring av obetald

skatt.

När ansökan görs om registrering av skattepliktigt fordon skall den skatt

som belöper på tiden från skattepliktens inträde till årets slut betalas in till

registreringsmyndighet. Inbetalningen är därvid en förutsättning för att bevis

om registrering skall lämnas ut. Om anmälan sker av förhållande som

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj. ts proposition nr 30 år 1969

medför skyldighet att erlägga fordonsskatt eller att erlägga sådan skatt med

högre belopp än tidigare skall på samma sätt den påförda skatten inbetalas.

Inbetalning görs i de angivna fallen i den ordning som gäller för inbetalning

i allmänhet till myndigheten. Inbetald skatt redovisas i särskild uppbördslängd.

I kungörelsen den 9 november 1956 (nr 556) om anstånd i vissa fall med

erläggande av automobilskatt finns bestämmelser om rätt till anstånd med

erläggande av viss del av skatt för fordon, vilket vid kalenderårets början är

infört i bilregister och för vilket årsskatten överstiger visst belopp.

Utredningens överväganden

Uppbördssystemet. Bestämmelserna angående uppbörd av fordonsskatt

har i stort sett varit oförändrade sedan år 1924. Med hänsyn bl. a.

till den ökning av fordonsbeståndet som skett motsvarar de inte nutida

krav. — Utredningen har från bilskatteutredningen erhållit vissa uppgifter

om de kostnader som fordonsskatten medför för det allmänna. På grundval

av uppgifterna kan länsstyrelsernas kostnader för fordonsskatten under år

1965 uppskattas till totalt 3,8 milj. kr. Den arbetstid som vid länsstyrelserna

under samma år åtgått för hanteringen av ifrågavarande skatt kan beräknas

till 44 650 dagar. Postverket har för år 1965 uppskattat sina kostnader för

fordonsskatteuppbörden till 3.6 milj. kr. och den totala arbetstidsåtgången

till 32 600 dagar.

Uppbördsförfarandet har utsatts för åtskillig kritik, och flera förslag till

reformering och rationalisering av förfarandet har lagts fram. Enligt utredningen

kan uppbörd av fordonsskatt utformas på olika sätt vid ett genomförande

av utredningens förslag beträffande den framtida bilregistreringen.

Även postförskottsförfarandet kan i och för sig användas. Ett sådant förfarande

är emellertid arbetskrävande för postverket och är även förenat

med andra olägenheter.

Bland de andra system för uppbörd av fordonsskatt som kan komma i

fråga skiljes mellan två huvudformer. Enligt den ena skall fordonsägaren

utan särskild anmaning betala skatt antingen i samband med annan åtgärd

beträffande fordon t. ex. kontrollbesiktning eller också utan sådant samband,

t. ex. vid postanstalt mot företeende av besiktningsinstrument. Enligt

den andra huvudformen skall fordonsägaren erhålla personlig avisering om

skattebetalning.

Den förstnämnda huvudformen har uppenbara nackdelar. Som nämnts

i annat sammanhang undandras f. n. flera miljoner kronor årligen i fordonsskatt.

Man bör med hänsyn härtill så långt möjligt undvika att göra olika

åtgärder beroende av fordonsägarna själva. Kostnaderna för information

och andra åtgärder blir betydande. Bl. a. blir det — då betalning av skatt

inte sker genom avlämnad betalningshandling, som kan bearbetas maskinellt

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj. ts proposition nr 30 år 1969

förenat med stora kostnader att framställa de databärare, som krävs för

att registret skall kunna aktualiseras beträffande erlagd skatt. Även andra

olägenheter — bl. a. av juridisk-teknisk art — uppkommer.

Utredningen anser, att angivna nackdelar kan undvikas och väsentliga

fördelar uppnås från data- och redovisningstekniska samt kostnadsmässiga

synpunkter, om man väljer det andra huvudalternativet, dvs. ett system

där skatt betalas efter personlig avisering av de skattskyldiga. Utredningen

förutsätter härvidlag att aviseringen sker genom utsändande av inbetalningskort,

vilka framställs genom det centrala registrets försorg. Först med

ett aviseringssystem kan man till fullo utnyttja de möjligheter till förbättringar

av skatteuppbörden som en automatisering av registret ger. För det

fall ett sådant system kommer till användning — vilket utredningen förordar

— bör följande beaktas.

Debitering. Om bilregistreringen förläggs till ett centralt register,

måste detta givetvis innehålla sådana data att man på grundval därav kan

verkställa debitering av fordonsskatt. Ett förfarande måste finnas, som

motsvarar nuvarande skattedebitering. Markeringar i registret av data angående

skatt förutsätter beslut av myndighet, och varje ändring måste föregås

av nytt beslut. Dessa beslut måste kunna överklagas i samma utsträckning

som nu. I enlighet med utredningens principiella uppfattning att materiella

åtgärder i största möjliga utsträckning bör ankomma på länsstyrelserna

och då avgöranden i andra registreringsfrågor kan ha stor betydelse

för skattskyldigheten, anser utredningen att beslut i skatteärenden även

framgent skall fattas regionalt av länsstyrelserna. — Ansvaret för riktigheten

av markeringarna följer samma regler som i övrigt gäller för införingen

i registret. Om fel skulle uppstå i markeringar eller i utskrifter som

gjorts på grundval av dessa bör möjlighet finnas att erhålla rättelse. Sådan

bör ske genom beslut av länsstyrelse.

Skattekvitto. Enligt 9 § automobilskatteförordningen skall skattekvitto

medföras under färd för att på anmaning av polisman kunna visas

upp för denne. Företes inte kvitto, inträder straffansvar om inte särskilda

omständigheter föreligger. I 6 § kungörelsen angående uppbörd av automobilskatt

m. m. finns vissa bestämmelser bl. a. angående utseendet på skattekvitto.

Om uppbörd av fordonsskatt i enlighet med utredningens förslag sker

centralt genom inbetalningskort, uppstår vissa frågor beträffande skattekvitto.

Dettas funktion har ett nära samband med frågan om kvitto även i

framtiden skall behöva medföras under färd. Härvidlag anser utredningen

att — med de framtida möjligheterna att genom det centrala registret erhålla

snabb och aktuell information och med ett kontrollmärkesystem, som medger

att man i regel direkt på fordonen kan se om vissa skyldigheter bl. a.

skattskyldigheten fullgjorts — något behov inte föreligger av en bestämmel
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969 31

se att skattekvitto skall medföras under färd. Om detta krav bortfaller,

torde det vara tillräckligt att låta ett vanligt postkvitto tjäna som bevis på

att fordonsskatt erlagts.

Restitution. I princip bör nuvarande ordning tillämpas även i den

framtida organisationen. När anmälan gjorts hos länsstyrelse av något förhållande

som medför skattebefrielse eller skattelindring, eventuellt i förening

med särskild ansökan om restitution, kontrollerar myndigheten i det

centrala registret om skatten betalats. Myndigheten kan sedan meddela beslut,

enligt vilket anmälan till registret godtas och ansökan om restitution

bifalls. Beslutet rapporteras till registret, genom vilket utbetalningskort

framställs på maskinell väg.

Indrivning och redovisning. I det uppbördssystem som utredningen

förordar skall restlängden utskrivas maskinellt efter uppbördstermins

slut. Längden bör på vanligt sätt vidarebefordras till verkställighet. Utredningen

kommer i sitt slutbetänkande att närmare behandla förfarandet

vid indrivning av resterande fordonsskatt ävensom sättet för redovisning av

influten fordonsskatt.

Tid för uppbörd. För bilregistreringen är det — från arbetsbesparingssynpunkt

och med hänsyn till kontrollmärkesystemets funktion —•

önskvärt att uppbörden i princip är förlagd till en enda termin per år. Kontrollmärkesystemet

kan emellertid anpassas till en ordning med uppbörden

uppdelad på flera terminer.

I sammanhanget uppehåller sig utredningen vid nuvarande anståndsbestämmelser,

som i vissa avseenden är svåra att sammanjämka med ett system

där uppbörd av skatt sker genom inbetalningskort. Dessa svårigheter

ligger delvis i att anstånd medges på den enskildes initiativ. En annan svårighet

är att det anstånd som lämnas inte avser viss bestämd tid utan viss

längsta tid. Med hänsyn härtill föreslår utredningen att rätt till anstånd

görs oberoende av skattskyldigs eget initiativ. Uppdelning bör sålunda alltid

på visst sätt ske av de skattebelopp, som skall erläggas för de av anståndsbestämmelserna

berörda fordonskategorierna, och uppbörden av de fastställda

delbeloppen verkställas genom att inbetalningskort sänds ut till den

skattskyldige.

Utredningen konstaterar, att åtskilliga mer detaljbetonade problem återstår

att lösa i fråga om fordonsskatten vid en omläggning av bilregistreringen.

Dessa kommer utredningen att behandla i sitt slutbetänkande.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

Remissyttranden

De remissinstanser, som yttrat sig över utredningens förslag beträffande

fordonsskatten, har i stort inte haft något att invända. I ett par fall

har reservation gjorts för enskildheter i förslaget.

Bilskatteutredningen framhåller, att den från de synpunkter den har att

beakta inte har något att invända mot den föreslagna utformningen av uppbördssystemet

eller av debiterings-, restitutions- och indrivningsförfarandena.

Beträffande frågan om utformningen av reglerna för anstånd med

erläggande av fordonsskatt hänvisar bilskatteutredningen till sina nyligen

framlagda förslag i ämnet. Den har i och för sig intet att erinra mot att

reglerna om uppdelning av fordonsskatten görs obligatoriska i stället för

som nu fakultativa. Som framgår av det följande uttalar bilskatteutredningen

viss tveksamhet vad avser förslaget om slopande av skattekvittot och

skyldigheten att medföra sådant kvitto vid färd.

Enligt riksrevisionsverket — som anser att centraliseringen av bilskatteuppbörden

bör omfatta också debitering, redovisning och bokföring — torde

omläggningen komma att innebära, att verket befrias från sina f. n. tämligen

omfattande bestyr med bilskatten. Verket understryker vikten av att man

vid utformningen av skattesystemet tillser, att intern kontroll och revision

av skatteuppbörden blir ändamålsenligt anordnade samt att skatteuppbörden

på lämpligt sätt inordnas i statsverkets ekonomiskt-administrativa

system.

Länsstyrelsen i Stockholms län påtalar otympligheten hos det nuvarande

uppbördssystemet och anser att i jämförelse med detta utredningens förslag

innebär väsentliga fördelar. Motorbranschens riksförbund och Sveriges bilindustri-

och bilgrossistförening understryker också nackdelarna med nuvarande

uppbördsordning och finner att problemen skulle ytterligare accentueras,

om den bibehålls i ett nytt registreringssystem. De angivna tre remissinstanserna

berör också frågan om övergång till en drivmedelsbeskattning.

Enligt länsstyrelsen i Stockholms län skulle en övergång till enbart

drivmedelsbeskattning sannolikt medföra ännu större fördelar än fordonsskatten

med dess av utredningen föreslagna utformning. — Motororganisationernas

samarbetsdelegation och Sveriges trafikbilägares riksorganisation

förklarar sig inte heller ha något att invända mot utredningens förslag till

uppbördssystem. Inte heller har de något att erinra mot den av utredningen

förordade utformningen av bestämmelserna om anstånd med erläggande av

fordonsskatt.

Beträffande sättet för inbetalning av fordonsskatten framhåller postverket,

att verket alltid förordat ett uppbördssystem som baserar sig på giroinbetalningar.

För det fall distributionen av kontrollmärken på något sätt

skall samordnas med fordonsskatteuppbörden, blir förfarandet beroende av

om kontrollmärke skall behöva kvitteras eller inte. Behövs inte kvitto, kan

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1069

efter giroinbetalningen av fordonsskatten distributionen av kontrollmärken

ske med vanliga brev. Krävs kvittering kan två alternativa lösningar tänkas.

I det ena fallet kan kontrollmärkena — sedan giroinbetalning skett av skatten

— distribueras i rekommenderade brev. I det andra fallet kan uppbörden

av skatt och märkesutlämningen ske i ett sammanhang, vilket innebär

ett förfarande i stort sett motsvarande det som f. n. tillämpas. Av dessa båda

alternativ är postverket inte för dagen berett att sätta något framför det

andra. Innan ett val kan träffas, måste man ha större klarhet på flera punkter.

Av intresse är exempelvis hur skatteuppbörden i tiden kommer att infalla

i förhållande till kontrollmärkets giltighetstid och i vad mån den inledda

utvecklingen mot en alltmer uppdelad skattebetalning kommer att

fortsätta.

I fråga om möjligheterna att — såsom utredningen förordat — slopa

det särskilda skattek v ittot ävensom skyldigheten att medföra

kvittot under färd har bilskatteutredningen och statskontoret anfört

tveksamhet.

Bilskatteutredningen påpekar, att kontrollmärket inte alltid kommer att

utgöra bevis för att skatt erlagts för det år märket avser. En uppdelning av

fordonsskatten förekommer f. n. beträffande lastbilar och har av bilskatteutredningen

föreslagits beträffande släpvagnar. Det kan inte uteslutas, att

ett motsvarande betalningssystem blir aktuellt även i fråga om personbilar.

Om så blir fallet, är uppenbarligen möjligheten till kontroll enbart i bilregistret

otillräcklig. Vidare hänvisas till den i det föregående behandlade

frågan vilken skatteperiod kontrollmärket skall sammankopplas med. Om

sambandet mellan skattens erläggande och kontrollmärket inte blir tillfredsställande,

måste ett särskilt bilskattekvitto medföras vid färd. — Även

statskontoret ifrågasätter, om man inte bör bibehålla kravet på att kvitto

på erlagd skatt skall medföras vid färd, för det fall skatte- och kontrollmärkesperioderna

inte blir gemensamma.

Överåklagaren i Göteborg anser det vara en fördel, att nämnda krav slopas,

bl. a. med hänsyn till att en sådan åtgärd verkar i riktning mot en önskvärd

avkriminalisering på detta område.

På frågan om restitution av fordonsskatt har vissa speciella

synpunkter anförts av statens järnvägar och Svenska lokaltrafikföreningen.

Dessa båda remissinstanser anser, att vid anmälan till registreringsmyndighet

att fordon tagits ur bruk skatterestitution resp. skattebefrielse

bör medges för det antal dagar fordonet är ur bruk och inte som f. n.

endast för hel kalendermånad. I och för sig kan det enligt statens järnvägar

sättas en minimigräns på 30 dagar.

3 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 30

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

VI. Förfarandet vid registrering

Utredningen

Förfarandet vid nyregistrering

Ansökans form och innehåll. Ansökan om registrering bör

även i framtiden ha skriftlig form. Omfattningen av de uppgifter som skall

lämnas vid ansökan sammanhänger nära med de krav som ställs på innehållet

i registret. Vissa bedömningar härvidlag har redovisats i det föregående

vid behandlingen av frågan om kontrollen över fordonsbeståndet, och

ytterligare överväganden kommer att redovisas i slutbetänkandet.

Tid inom vilken re g istrering san sökan skall inges.

Enligt 17 § VTF skall ansökan om registrering i princip göras inom

tre veckor från det fordonet förvärvats. Även i andra fall — då fordon åter

tas i bruk efter att tidigare ha avförts ur registret eller då fordon får hemort

i annat län etc. — uppställs en treveckor sfris t för registreringsansökan.

Utredningen konstaterar, att fristerna i utlandet för ansökningar om registrering

vanligen är kortare än i vår land. Kortast synes de i regel vara

i länder där biltäthet och trafikintensitet är störst och där följaktligen behovet

av aktualitet i de registrerade uppgifterna gör sig särskilt gällande.

Skälen för en förkortning av nuvarande frister gör sig främst gällande i

fråga om olika anmälningar till registret. Vad avser ansökan om registrering

kan ifrågasättas om någon frist över huvud blir nödvändig vid ett genomförande

av utredningens förslag i övrigt. Med den nya registreringsorganisationen

kommer det att vara ett starkt intresse för var och en som

förvärvar och vill bruka ett fordon att snarast ansöka om registrering. Ett

av skälen härtill är att registreringsskyltar avses utlämnade genom myndighets

försorg. Vidare kommer kontrollmärkesystemet att göra det angeläget

för den som vill bruka ett fordon att tillse att fullständiga och riktiga uppgifter

finns om fordonet i registret. Det är emellertid av principiell betydelse

att en frist finns även för registreringsansökningar. En sådan kan

lämpligen bestämmas till en vecka, vilket motsvarar vad som föreslås i fråga

om anmälningar till registret.

I fråga om bestämmelserna vem som skall fullgöra registreringsskvldigheten

har utredningen inte funnit skäl att föreslå någon ändring.

Forum för ingivande av registreringsansökan.

Enligt 16 § VTF skall fordon registreras hos länsstyrelsen i det län där det

har sin hemort, och enligt 17 § VTF förutsätts att ansökan skall inges till

den länsstyrelse där registreringen skall ske. Härvidlag föreslår utredningen

med hänsyn till den nya registreringsorganisationen och registreringens

ändrade karaktär — central registerföring, registreringsbeteckningarnas av
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj. ts proposition nr 30 år 1969

saknad av lokal anknytning etc. — att ansökan om registrering skall få göras

hos valfri länsstyrelse.

Förutsättningar för att reg istrering san sökan skall

bifallas. I 20 § 1 mom. VTF föreskrivs bl. a. att registrering skall vägras

om meddelade föreskrifter inte iakttagits vid registreringsansökan. Vidare

skall registrering vägras om fordon inte är i föreskrivet skick.

Utredningen framhåller att registrering av fordon givetvis även i fortsättningen

måste förbindas med kontroll över att fordonet tillhör en kategori

som skall införas i registret. Kontroll av fordonets skick i övrigt bör emellertid

i enlighet med utredningens principiella syn på bilregistreringens

funktion inte knytas till registreringen ntan till andra åtgärder. Registreringen

får sålunda i princip ske utan att besiktningsinstrument eller typintyg

åtföljer ansökan och utan att trafikförsäkrings- och skattskyldigheten

fullgjorts.

Då det ur kontrollsynpunkt är angeläget att uppgifter om fordon så snart

som möjligt förs in i registret, är det av vikt att förfarandet hos registreringsmyndighet

förenklas. Med hänsyn härtill och till det förhållandet att

hanteringen av avgifterna för registrering f. n. utgör en betydande arbetsbelastning

bör i fortsättningen underlåtenhet att erlägga sådan avgift inte

medföra att sökt åtgärd vägras. I det framtida registret blir det lättare att

kräva in avgift i efterskott. Detta kan ske med hjälp av inbetalningskort på

samma sätt som beträffande fordonsskatt.

Sanktioner vid underlåtenhet att fullgöra registreringsskyldigheten.

Utredningen framhåller att underlåtenhet att

ansöka om registrering inom föreskriven tid även i fortsättningen bör förbindas

med sanktioner. Dessa kan i större eller mindre utsträckning utgöras

av straffansvar. Med hänsyn bl.a. till önskvärdheten att avkriminalisera detta

rättsområde kan det övervägas att ge länsstyrelserna större möjligheter

än nu att genom vitesföreläggande framtvinga registreringsansökningar från

fordonsägare. Utredningen avser att ta upp denna fråga i sitt slutbetänkande.

Interimsregistrering

Enligt VTF får registreringspliktigt fordon i princip endast brukas om det

är registrerat. Undantag finns dock från denna huvudregel. Sålunda kan

enligt 12 § VTF fordon under vissa förutsättningar tas i bruk ntan att vara

registrerat och försett med registreringsskylt för det fall särskilt tillstånd —

interimslicens — meddelats av polismyndighet och fordonet försetts med

interimsskylt.

Enligt utredningen kan för år 1966 antalet utfärdade interimslicenser beräknas

till ca 200 000 och antalet utlämnade par interimsskyltar till ca

130 000. Polismyndigheternas arbete i samband med handhavandet av inte
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

rimsregistreringen kan för samma år uppskattas motsvara ca 30 årsarbetskrafter.

Systemet med interimsregistrering uppges främst ha värde för bilhandeln,

eftersom det gör det möjligt att tillhandahålla fordon, som praktiskt taget

omedelbart kan användas i trafiken. Från polismyndigheternas sida har

framhållits systemets personal- och kostnadskrävande karaktär.

Utredningens förslag till framtida registreringsorganisation innebär att registrering

och övriga åtgärder som krävs för att fordon skall få brukas kan

vidtas på mycket kort tid. Registreringsförfarandet kan sålunda förutsättas

regelmässigt ta i anspråk endast obetydligt längre tid än den som f. n. åtgår

för interimsregistrering. Med hänsyn härtill och för att undvika de administrativa

och kostnadsmässiga olägenheter, som följer med dubbla registreringsförfaranden,

föreslår utredningen att systemet med interimsregistrering

avvecklas.

Remissyttranden

Vad utredningen föreslagit i fråga om förfarandet vid registrering

har — bortsett från vissa detalj synpunkter — allmänt lämnats

utan erinran av remissinstanserna. Sålunda görs inga invändningar mot utredningens

förslag att förkorta fristen för ansökan om registrering från tre

veckor till en vecka, inte heller mot förslaget att ansökan skall få göras hos

valfri länsstyrelse.

I fråga om ansökans form och innehåll har utredningen inte tagit slutlig

ställning till vilka uppgifter som registreringsansökan skall innehålla. Vissa

synpunkter att beaktas vid utredningens fortsatta överväganden anförs härvidlag

av försvarets materielverk, försäkringsinspektionen, exekutionsväsendets

organisationsnämnd samt Motorbranschens riksförbund och Sveriges

bilindustri- och bilgrossistförening. Sistnämnda båda remissinstanser understryker

också vikten av att registreringshandlingarna i möjlig mån anpassas

till rutinerna såväl hos registrerings- och besiktningsinstanserna som

inom bilbranschen.

Beträffande förutsättningarna för att registreringsansökan skall bifallas,

följer av remissinstansernas tidigare redovisade allmänt positiva inställning

till fordonsregistreringens ändrade innebörd att de i princip också är positiva

till utredningens förslag att registrering skall få ske utan att besiktningsinstrument

eller typintyg åtföljer ansökan och utan att försäkringsoch

skattskyldigheten fullgjorts. Statens trafiksäkerhetsverk och länsstyrelsen

i Stockholms län anser dock, att man bör bibehålla kravet på att besiktningsinstrument

eller typintyg skall företes. Enligt trafiksäkerhetsverket

visar nämligen erfarenheten, att fordonsägarna ofta inte kan avgöra till

vilken kategori ett visst fordon hör och att de ofta sammanblandar chassinummer

och motsvarande med andra beteckningar på ett fordon etc. Det

föreligger därför stora risker för att de uppgifter som lämnas vid registreringen

blir felaktiga.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1969

Länsstyrelsen i Stockholms län och överåklagaren i Göteborg delar utredningens

uppfattning att man som ett led i strävandena att förenkla och

rationalisera registreringsförfarandet bör slopa kravet på erlagd registreringsavgift

som villkor för registrering. Båda remissinstanserna anser, att

denna avgift med fördel kan »inbakas» i fordonsskatten, som därvid enligt

länsstyrelsen kan höjas med lämpligt belopp.

Utredningens förslag att slopa interim sregistreringen har i

princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran av länsstyrelsen i Blekinge

län —- dock med reservation för tidpunkten för förslagets genomförande —

samt av överåklagaren i Göteborg, Motororganisationernas samarbetsdelegation

och Sveriges trafikbilägares riksorganisation. Även Motorbranschens

riksförbund och Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening kan biträda

förslaget under förutsättning att vissa alternativa arrangemang vidtas. Förslaget

har avstyrkts av rikspolisstyrelsen och statens trafiksäkerhetsverk.

En avvaktande ståndpunkt har intagits av statskontoret.

Enligt länsstyrelsen i Blekinge län vållar interimsregistreringen extra arbete,

och det är därför i och för sig önskvärt att denna registreringsform avskaffas.

Det är dock mindre troligt, att den nya registreringen genast kan

fungera så snabbt att möjligheten till interimsregistrering omgående bör

slopas. I avvaktan på att detta kan ske, kan sådan registrering tills vidare

motverkas genom relativt höga registreringsavgifter. Överåklagaren i Göteborg

har inte något att erinra mot ett slopande av interimsregistreringen.

Motororganisationernas samarbetsdelegation och Sveriges trafikbilägares

riksorganisation anser, att interimsregistreringen i dess nuvarande form

kan slopas under förutsättning att de av utredningen förutsatta förbättringarna

i servicen uppnås. I sammanhanget framhålls att eftersom vid tilllämpningen

av det nya systemet den som snabbt vill ha ett fordon registrerat

och i sådant skick att det kan tas i trafik måste göra personligt besök hos

länsstyrelsen, det i vissa fall kan innebära sämre service och ökade kostnader

jämfört med nuvarande ordning. Med hänsyn härtill bör det övervägas,

om inte möjlighet bör finnas i sådana fall att vända sig till polisen.

Motorbranschens riksförbund och Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening

finner, att det från konsumentsynpunkt skulle vara olyckligt, om

möjlighet inte fanns att utnyttja ett fordon utan dröjsmål. Detta problem

borde kunna lösas på ett enklare sätt än genom nuvarande system med interimslicenser,

som ej genomgående fungerar tillfredsställande. En bättre

lösning vore att ha en ordning, som innebär att bil- och traktorhandlare med

rätt att distribuera registreringsskyltar utfärdar bevis att registreringsanmälan

inlämnats tillsammans med typintyg eller besiktningsinstrument och

att detta bevis gör det möjligt att bruka en bil under den tid som fordras för

postbehandling och registrering.

Rikspolisstyrelsen anser sig inte kunna biträda förslaget om slopande av

interimsregistreringen, då en sådan åtgärd sannolikt innebär att allmänhetens

krav på service inte blir tillfredsställande tillgodosett. Någon form av

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1960

interimsregistrering torde därför vara nödvändig även i framtiden. Samma

ståndpunkt intar statens trafiksäkerhetsverk, som framhåller att om verkets

förslag till lokal organisation accepteras interimsregistrering bör kunna erhållas

genom hänvändelse till verkets personal på stations- eller mottagningsorterna.

Statskontoret anser, att frågan om interimsregistrering är av så stor betydelse

i dagens läge att man ej utan vidare kan slopa möjligheten till sådan

registrering. Statskontoret har under hand erfarit från utredningen, att

en lösning på problemet är under utarbetande.

VII. Anmälningsskyldigheten

Utredningen

Omfattningen av anmälningsskyldigheten. I 18 § VTF

återfinns gällande bestämmelser om fordonsägares skyldighet att anmäla

ändringar i vissa registrerade förhållanden, exempelvis avseende ägarbyte,

registreringsbesiktning efter ändring av fordon, ny trafikförsäkring, ändring

i fråga om fordons hemort eller ägares namn, hemvist eller postadress

etc.

Utredningen framhåller, att registrets användbarhet direkt beror på dess

aktualitet och tillförlitlighet. Samtidigt gäller det att undvika de olägenheter

som följer med en alltför omfattande anmälningsskyldighet. Detta ställer

krav på att skyldigheten verkligen avser förhållanden som är av betydelse

för rätten att bruka fordonet och som är väsentliga för att kontrollsystemet

skall fungera. Härvidlag har utredningen funnit, att den i princip kan ansluta

sig till de bedömningar som ligger till grund för gällande bestämmelser

om anmälningsskyldighetens omfattning. — I syfte att i vissa hänseenden

begränsa fordonsägarnas anmälningsskyldighet överväger utredningen möjligheten

av en utökad rapportering från försäkringsbolagen till bilregistret,

vidare förutsättningarna för ett utnyttjande av vissa anmälningar som görs

till postverket och till centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden.

Tid inom vilken anmälan skall göras. Enligt 18 § VTF

skall ny ägares anmälningsskyldighet fullgöras inom tre veckor från förvärvet

av fordonet. Även i andra fall uppställs en treveckorsfrist för anmälningar

avseende ändring i vissa registrerade förhållanden.

Enligt utredningen är fristerna utomlands i allmänhet kortare än motsvarande

svenska. Ofta synes fristerna vara kortast i de länder där biltätheten

och trafikintensiteten är störst. Utredningen framhåller, att redan

fordonsbeståndets omfattning och den därmed följande trafikintensiteten i

vårt land ställer stora krav på aktualitet i bilregistret. Det är dess uppfatt
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Mij:ts proposition nr 30 år 1969

ning, att denna aktualitet i hög grad påverkas av anmälningsfristens längd.

Med hänsyn härtill föreslås att fristen förkortas från nuvarande tre veckor

till en vecka, vilket motsvarar den av utredningen förordade fristen för registreringsansökningar.

Kretsen av anmälningsskyldiga. Skyldigheten enligt 18 §

1 mom. VTF att anmäla övergång av äganderätt åvilar i princip den nye

ägaren. Utredningen konstaterar, att denna anmälningsskyldighet f. n. åsidosätts

i stor utsträckning.

Vid en år 1965 genomförd enkät hos länsstyrelserna uppgavs antalet oinlösta

skattekvitton under det senast tilländalupna kalenderåret uppgå till ca

150 000, vilket motsvarade 8 % av de utsända postförskotten avseende fordonsskatt.

Underlåtenhet att lösa ut kvittona torde i många fall bero på att

postförskotten tillställts fel personer, därför att överlåtelser inte anmälts till

registret. Enligt uppgift från riksrevisionsverket skedde under år 1966 avkortning

av debiterad fordonsskatt med nära 13 milj. kr. Detta torde delvis

ha berott på feldebiteringar, som haft sin grund i oriktiga ägaruppgifter i

registret. En sammanställning av uppgifter inhämtade från länsstyrelserna

visar vidare att ca 74 000 äganderättsutredningar påbörjats under tiden juli

1964—juni 1965, varav 16 000 eller ungefär 23 % avsåg fordon av årsmodell

1955 eller äldre och drygt 38 000 eller 52 % fordon av årsmodellerna 1956—

1960.

Enligt utredningen bekräftar de redovisade siffrorna uppfattningen att de

som förvärvar fordon i stor utsträckning underlåter att anmäla förvärven till

registret. Nyssnämnda uppgifter visar också, att de fordon som på detta sätt

undandras offentlig kontroll i betydande omfattning är av äldre årsmodell

och till följd därav sannolikt mindre tillförlitliga från trafiksäkerhetssynpunkt.

Om kontrollmärkesystemet genomförs finns det anledning anta, att anmälningsskyldigheten

kommer att fullgöras bättre än nu. Det blir emellertid

i vissa fall möjligt att under i det närmaste ett år, dvs. fram till dess nästa

kontrollmärke utlämnas, underlåta att göra anmälan om äganderättsövergång.

Enbart kontrollmärkesystemet räcker därför inte för att uppnå den

erforderliga aktualiteten hos registret.

En lämplig lösning anser utredningen härvidlag vara att låta skyldigheten

att anmäla överlåtelse av äganderätt till fordon åvila inte bara förvärvaren

utan också överlåtaren. I sammanhanget konstateras att i utlandet överlåtare

av fordon i stor utsträckning ålagts anmälningsskyldighet.

Med en sådan dubbel anmälningsskyldighet bör i och för sig notering i

registret kunna ske på grund av den anmälan som kommer in först. Om anteckning

av ny ägare i registret skall ske efter anmälan enbart från överlåtaren,

måste denne lämna uppgift om den nye ägarens namn, adress och

vissa andra förhållanden. Överlåtaren kan inte rimligen åläggas att avkräva

förvärvaren legitimation eller eljest vidta särskilda åtgärder för att kontrol
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

lera uppgifterna om denne. Överlåtarens skyldigheter bör begränsas till att

han skall efterfråga uppgifterna och underkasta dem en viss granskning.

Han bör kunna godta dem för anmälan, om de inte är uppenbart felaktiga

eller orimliga. Anmälningarna från överlåtare kommer sannolikt i huvudsak

att vara korrekta. Det kan dock inte uteslutas, att överlåtare i vissa fall

lämnar felaktiga uppgifter i olika avseenden. Med hänsyn härtill bör den

uppgivne förvärvaren, i de fall anteckning sker efter anmälan enbart från

överlåtaren, underrättas om den vidtagna åtgärden och få tillfälle att inom

viss tid rätta överlåtarens uppgifter eller göra invändningar mot den påstådda

överlåtelsen. Något underrättelseförfarande synes däremot inte behövligt,

om anmälan kommit in bara från förvärvaren. — De anförda synpunkterna

på förfarandet är enligt utredningen att betrakta som preliminära,

eftersom förfarandet i viss mån kan komma att påverkas av den systemlösning

som väljes.

Det angivna systemet kan i och för sig medföra, att antalet ärenden i

registret ökar. Detta betyder emellertid inte, att arbetsbördan ökar i motsvarande

mån. Såväl överlåtarens som förvärvarens anmälan avser samma

fordon och kan oftast behandlas samtidigt. Det arbetsmoment som tillkommer

är utsändandet av anmaningar och uppföljning av dessa. Det finns emellertid

skäl anta, att den ökade arbetsbelastningen uppvägs av betydande fördelar

från arbetsorganisatorisk synpunkt. Antalet äganderättsutredningar

kommer att minska. En ökad aktualitet medför på lång sikt i andra avseenden

en arbetsminskning även för registreringsmyndigheterna.

Någon nämnvärd ökning i arbetsbelastningen för polis och åklagare genom

en utvidgad anmälningsskyldighet i nämnda hänseende bedöms inte bli

aktuell vid den av utredningen förordade ordningen innebärande att både

överlåtarens och förvärvarens anmälningsskyldighet skall anses fullgjord om

föreskriven anteckning kunnat ske efter anmälan från endera parten.

Anmälans form m. m. Anmälan bör även i fortsättningen vara

skriftlig. Liksom föreslagits i fråga om registreringsansökan bör underlåtenhet

att betala anmälningsavgift inte medföra att sökt åtgärd vägras. I fråga

om forum för ingivande av anmälan bör likaledes i överensstämmelse med

vad som föreslagits beträffande registreringsansökningar gälla, att anmälningar

skall få inges till valfri länsstyrelse.

Sanktioner vid underlåtenhet att göra anmälan. Anmälningsskyldigheten

över huvud måste även i fortsättningen förbindas med

sanktioner i någon form. Dessa kan i större eller mindre utsträckning utgöras

av straffansvar. Med hänsyn till önskvärdheten att avkriminalisera det

berörda rättsområdet kan det enligt utredningen även i detta fall övervägas

att ge länsstyrelserna större möjligheter än nu att använda vitesförelägganden

gentemot tredskande fordonsägare.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

41

Remissyttranden

Vad utredningen föreslagit beträffande anmälningsskyldigheten har —

bortsett från frågan om utformningen av sanktionsbestämmelserna i anslutning

till en utvidgad skyldighet att anmäla förändringar i fordonens ägareförhållanden

— allmänt tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Det gäller förslaget att förkorta fristen för anmälningar från tre veckor

till en vecka. Televerket framhåller dock de kostnader och olägenheter som

därigenom kan vållas ägare av stora fordonsparker och som i vissa fall kan

motivera dispenser från enveckasregeln. Även förslaget att anmälan skall få

göras hos valfri länsstyrelse lämnas utan erinran, vidare förslaget att slopa

kravet på erlagd anmälningsavgift som förutsättning för sökt åtgärd.

I anslutning till frågan om omfattningen av anmälningsskyldigheten betonar

riksåklagaren önskvärdheten av att utredningen i sitt fortsatta arbete

närmare undersöker möjligheterna att i vissa fall tillföra bilregistret uppgifter

utan medverkan av fordonsägarna. Därmed uppnås en lättnad för

dessa och skapas ökade möjligheter till en avkriminalisering på detta område.

Utredningens förslag att skyldighet att anmäla överlåtelse

av äganderätt till fordon skall åvila inte bara förvärvare utan

även överlåtare av fordon har tillstyrkts eller lämnats utan erinran

av flertalet remissinstanser som yttrat sig i frågan. Endast länsåklagarmyndigheterna

i Hallands samt i Västernorr lands och Jämtlands län har uttalat

tveksamhet. Beträffande utformningen av de till ifrågavarande anmälningsskyldighet

knutna sanktionsbestämmelserna har vissa remissinstanser haft

en från utredningen avvikande uppfattning.

Bland de remissinstanser som tillstyrkt utredningens förslag om en utvidgad

anmälningsskyldighet i berörda hänseende eller förklarat sig inte ha

något att invända mot detsamma återfinns riksåklagaren jämte överåklagarna

i Stockholm och Malmö, försvarets materielverk, statskontoret — som

dock finner att en dubbel anmälningsskydlighet i vissa fall kan vara onödig

— länsstyrelserna i Stockholms och i Blekinge län, Motorbranschens riksförbund

och Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening. Flera av de angivna

remissinstanserna betonar vikten av att åtgärder vidtas för att säkra

aktualiteten i bilregistrets uppgifter om fordonens ägarförhållanden och

framhåller det värde som en utsträckt anmälningsskyldighet med hänsyn

härtill har. I ett par remissyttranden påtalas det administrativa merarbete

som följer med en sådan ordning och hänvisas till möjligheten att i viss utsträckning

begränsa detta genom ett blankettförfarande med gemensam anmälan

av överlåtare och förvärvare.

I fråga om utformningen av de till ifrågavarande anmälningsskyldighet

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1969

knutna sanktionsbestämmelserna har vissa av de angivna remissinstanserna

— närmast riksåklagaren, överåklagaren i Stockholm samt statskontoret —

vänt sig mot den av utredningen tänkta ordningen, som innebär att ur påföljdssynpunkt

både överlåtarens och förvärvarens anmälningsskyldighet

skall anses fullgjord, om föreskriven anteckning kunnat ske i registret efter

anmälan från ena parten. Därmed följer att straffansvaret görs beroende av

en annan persons handlande, vilket anses otillfredställande. Statskontoret

och överåklagaren i Stockholm anser för sin del, att straffansvaret skall finnas

kvar för den försumlige oavsett om den andra parten fullgjort sin anmälningsskyldighet.

Riksåklagaren föreslår, att straffansvaret begränsas till

förvärvaren, som bör ha huvudansvaret för att anmälan sker i behörig ordning.

Andra omständigheter bör kunna påverka överlåtaren att se till att han

blir avförd ur bilregistret som ägare. Bl. a. skulle strikt ansvar för parlceringsförseelser

— som förordats i annat sammanhang — kunna få betydelse

härvidlag.

Länsåklarmgndigheterna i Hallands samt i Västernorrlands och Jämtlands

län — som överhuvud ifrågasätter värdet av en utvidgad anmälningsskyldighet

i angivna hänseende — delar de nyssnämnda remissinstansernas

kritiska syn på sanktionsbestämmelsernas utformning. Enligt sistnämnda

länsåklagarmyndighet bör ett lika och ovillkorligt straffansvar gälla för parterna.

VIII. Reservregistrering och definitiv avregistrering

Utredningen

Reservregistrering

Gällande bestämmelser. Enligt 19 § 1 mom. VTF kan ägare

av registrerat motorfordon eller registrerad traktor, när han har för avsikt

att under viss tid eller tills vidare inte bruka fordonet, göra anmälan till

registreringsmyndigheten för fordonets överföring till det reservregister,

som enligt 10 § 1 inom. skall finnas hos länsstyrelse. Sådan anmälan kan

också göras av ägare till registrerat släpfordon, om han avser att inte vidare

låta fordonet dras av bil. Reservregistrerat fordon behåller sitt registreringsnummer.

Det är undantaget från skatte- och försäkringsplikt.

Skall reservregistrerat fordon åter tas i bruk skall ansökan göras om registrering

av detta. Som förutsättning för sådan gäller de i 10 § 4 mom.

VTF uppställda kraven på att ansökan skall åtföljas av besiktningsinstrument

eller typintyg, viss skriftlig försäkran och trafikförsäkringsbevis samt

att stadgad avgift ävensom fordonsskatt enligt automobilskatteförordningen

erläggs.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

Utredningens överväganden. Utredningen konstaterar, att

det nuvarande systemet för reservregistrering har vissa brister. Skyldigheten

att anmäla skrotning av reservregistrerade fordon iakttas ofta inte.

Delta sammanhänger med att fordonsägaren inte har några utgifter eller

andra olägenheter av att låta fordonet stå kvar som reservregistrerat. Vidare

innebär det förhållandet att ett under tre år i följd reservregistrerat fordon

i princip avförs ur reservregistrel ingen garanti för att ett sådant fordon är

nedskrotat. En ytterligare brist är att det inte är möjligt att direkt på ett

fordon, som framförs i trafiken, se om det är reservregistrerat eller inte. En

fordonsägare kan under lång tid använda sitt fordon i trafiken trots att det

är reservregistrerat och därmed obeskattat och oförsäkrat, eftersom risken

för upptäckt är tämligen ringa.

Vid sina överväganden har utredningen funnit att det även i framtiden

finns behov av bestämmelser om ett förfarande som i stort sett fyller den

nuvarande reservregistreringens funktion. Förfarandet bör emellertid vara

sådant att det möjliggör en effektiv kontroll över fordonsbeståndet och en

övervakning av att de skyldigheter iakttas som är förenade med brukandet

av fordon.

Härvidlag bör uppläggningen vara den att man i framtiden endast skall

ha ett bilregister — och alltså inget särskilt reservregister — i vilket alla

fordon är införda. Registreringen är oberoende av om förutsättningarna är

uppfyllda för att fordonet skall få brukas. I den mån rätten att nyttja fordonet

är begränsad på ett eller annat sätt bör detta anges genom särskilda

noteringar i registret.

För att säkra kontroll över att fordon som enligt notering i registret skall

ha tagits ur trafik ändå inte brukas, kan olika arrangemang tänkas. En möjlighet

är att låta den som tillfälligt vill ta sitt fordon ur bruk lämna in dess

registreringsskyltar till registreringsmyndigheten. Detta strider emellertid

mot en av utredningens grundtankar, nämligen att registreringsbeteckningen

på ett fordon skall följa detta under hela dess livstid och att registreringen

som sådan inle skall vara förenad med någon kontroll över rätten att bruka

fordonet. För utredningen är det i stället naturligt att anknyta till det tidigare

nämnda kontrollmärkesystemet. En ordning kan då tillämpas som

innebär att en fordonsägare, när anmälan sker om att fordon under viss

tid skall tas ur bruk, lämnar tillbaka kontrollmärke eller — om detta av

tekniska skäl inte är möjligt — företer intyg om att det förstörts. För att

möjliggöra en effektiv övervakning över ifrågavarande fordon bör vidare

registreringsmyndighetens beslut i ärendet — vilket anger att visst fordon

inte skall brukas och att det är befriat från besiktnings-, skatte- och försäkringsplikt

—- vara tidsbegränsat. Då anmälan sker att fordon åter avses bli

taget i bruk, skall under förutsättning att ifrågavarande skyldigheter fullgjorts

kontrollmärke åter lämnas ut till fordonsägaren.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

Definitiv avregistrering

Gällande bestämmelser. Definitivt avförande av fordon ur register

eller reservregister kan enligt 19 § 2 mom. och 20 § 2 och 3 mom.

VTF ske dels efter anmälan åtföljd av intyg om skrotning eller motsvarande

förfarande och dels utan sådan anmälan om registreringsmyndigheten eljest

fått kännedom om att skrotning eller annan åtgärd som medför att fordon

skall avföras ur registret ägt rum. Registrerat fordon kan vidare enligt 20 §

2 mom. VTF avföras ur bilregistret, om skatt inte kunnat tas ut för fordonet

under viss tid. Reservregistrerat fordon skall jämlikt 20 § 3 mom. VTF

i princip avföras ur reservregistret om det varit infört i detta under viss

tid.

Utredningens överväganden. Då en grundtanke i betänkandet

är att registrerade fordon under hela sin existens skall vara införda i

registret och underkastade de därigenom föreliggande möjligheterna till

kontroll är det enligt utredningen av vikt, att reglerna om avförande av fordon

ur registret får en betryggande utformning. Avregistreringen kan tänkas

knuten till en anmälan åtföljd av t. ex. skrotningsintyg. Utredningen

vill emellertid gå ett steg längre och föreslår, att fordon som tagits in i registret

skall stå kvar till dess inte bara anmälan skett för avregistrering

utan även fordonets skyltar återlämnats. Därmed uppnås också att skyltarna

inte kan anbringas på andra fordon än dem för vilka de är avsedda. För

det fall skyltarna förstörts eller förkommit bör möjlighet finnas att ge in ett

intyg eller försäkran om förlusten av dem. Med det föreslagna arrangemanget

och med hänsyn till att uppgifterna i anmälan lämnas under straffansvar

torde anledning saknas att bibehålla kravet på intyg om skrotning eller

motsvarande förfarande.

Registreringsmyndigheten kan givetvis på annat sätt än genom anmälan

från fordonsägaren få kännedom om att fordon är skrotat eller eljest bör

avföras ur registret. Möjlighet måste finnas att ur registret avföra både

sådana fordon och fordon, som under längre tid inte kunnat anträffas t. ex.

för uttagande av fordonsskatt. I dessa fall kommer registreringsskyltarna

inte att återlämnas. Olika kontrollåtgärder, bl. a. kontrollmärkesystemet,

kommer dock att väsentligt minska möjligheterna till missbruk.

Remissyttranden

Utredningens förslag att ersätta nuvarande reservregistrering

med särskilda beslut om befrielse från besiktnings-, skatte- och försäkringsplikt

och med ett förfarande, som innebär att kontrollmärke återlämnas,

har allmänt lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Motorbranschens riksförbund och Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening

ifrågasätter dock, om inte behovet av kontroll bättre tillgodoses med

ett arrangemang enligt vilket — då fordon tas ur bruk — registrerings
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1969

skyliarna återlämnas till registreringsmyndigheterna eller annan lokal instans.

Det förhållandet att registreringsnumren i princip avses följa fordonen

under hela deras livstid synes inte hindra en sådan ordning.

Bilskattentredningen konstaterar, att när ett fordon på nytt tas i bruk

avsikten är att fordonsägaren åter skall utfå kontrollmärke, sedan ifrågavarande

förpliktelser fullgjorts. De förpliktelser som därvid anges i betänkandet

är besiktnings- och försäkringsskyldigheten. Däremot nämnes

inte skattskyldigheten. Kravet på att denna fullgjorts måste enligt bilskatteutredningen

också upprätthållas.

Inte heller vad utredningen anfört om förfarandet vid definitiv avregistrering

har i princip föranlett några invändningar från remissinstanserna

sida. Motororganisationernas samarbetsdelegation och Sveriges

trafikbilägares riksorganisation anser dock inte, att förslaget att slopa kravet

på skrotningsintyg är välbetänkt. Det förhållandet att registreringsskyltarna

återlämnas säger sålunda inget om att ifrågavarande fordon verkligen

skrotats. Med hänsyn till det problem som skrotbilarna utgör föreslås att

kravet på sådant intyg bibehålls.

IX. Registreringsbeteckningar

Utredningen

Gällande bestämmelser

I 10 § 3 mom. VTF sägs att fordon vid upptagande i bilregister skall tilldelas

ett ordningsnummer, som jämte en bokstavsbeteckning för länet utgör

fordonets registreringsnummer. Länsbeteckningen bildas i regel av en enda

bokstav men kan bl. a. i de mera bilrika länen även utgöras av två bokstäver.

I 11 § 1 mom. VTF sägs att motorfordon och gummihjuls- eller bandförsedd

traktor får tas i bruk endast om fordonet är registrerat och vederbörligen

försett med skylt som visar fordonets registreringsnummer, s. k.

registreringsskylt. Vidare stadgas att släpfordon får dras av bil endast om

släpfordonet är registrerat och försett med registreringsnummer. Närmare

föreskrifter om skyltar m. in. finns i 21 § VTF och i med stöd därav meddelade

bestämmelser i VTK.

Registreringsbeteckningar

Det system som nu används för att bilda registreringsbeteckningar —

länsbostäver jämte fem siffror — är otillfredsställande från olika synpunkter.

Det tillåter bl. a. inte tillräckligt många kombinationer i förhållande till

antalet fordon. En utväg ur denna svårighet är att utöka antalet siffror i

beteckningarna till sex. Detta skulle tiodubbla antalet kombinationsmöjligheter

men även medföra, att beteckningarna blev svåra att uppfatta och

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

minnas. En bättre lösning är då att bilda sådana genom en annan kombination

av bokstäver och siffror än den som nu används.

En fråga av stor betydelse i sammanhanget är i vad mån man skall använda

registreringsbeteckningen även för andra ändamål än den rena identifikationen

av ett fordon, såsom för att ange dess hemort. En sådan användning

begränsar de kombinationsmöjligheter som eljest finns.

Såsom framgår av det föregående bör i det av utredningen föreslagna

registreringssystemet varje fordon registreras endast en gång och därefter

för hela sin livstid vara intaget i registret under en och samma beteckning.

En sådan ordning förutsätter att registreringsbeteckningen ej innefattar

exempelvis länsangivelse, som måste ändras när fordonets hemort flyttas

från ett län till ett annat. Därmed uppnås att de bokstäver och siffror, som

skall ingå i beteckningarna, kan kombineras fritt.

Utredningen understryker, att registreringsbeteckningarna bör innehålla

så få tecken som möjligt. För att detta krav skall kunna samordnas med

kravet på tillräckligt många kombinationsmöjligheter är det nödvändigt att

beteckningarna bildas av en kombination av bokstäver och siffror. Det riktiga

i en sådan uppläggning styrks av bl. a. en undersökning, som på kommunikationsdepartementets

uppdrag utförts av psykotekniska institutet

vid dåvarande Stockholms högskola. Av rapporten över undersökningen

framgår bl. a. vidare, att det inte är tillrådligt att bygga ut det nuvarande

systemet med en bokstav jämte fem siffror till ett system med sju tecken,

t. ex. en bokstav jämte sex siffror eller två bokstäver jämte fem siffror.

Enligt de prov som institutet verkställt skulle en bättre lösning vara att välja

kombinationer innefattande två bokstäver jämte fyra siffror eller tre bokstäver

jämte tre siffror.

Utredningen framhåller att om man använder en beteckning med tre bokstäver

och tre siffror och utgår från 25 användbara bokstäver erhålls under

vissa angivna förutsättningar ungefär 14 milj. beteckningar. Utgår man

från 23 användbara bokstäver erhålls i motsvarande lägen ungefär 12 milj.

beteckningar.

Utredningen har begärt in yttrande i frågan av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

och rikspolisstyrelsen, vilka myndigheter förklarat sig kunna biträda

ett förslag om en registreringsbeteckning bestående av tre bokstäver

följda av tre siffror.

Med hänsyn till det anförda förordar utredningen en sådan utformning

av registreringsbeteckningarna.

Tillverkning och distribution av registreringsskyltar

Var och en har rätt att tillverka och sälja registreringsskyltar. Kontroll

över att skyltarna är i överensstämmelse med gällande författningsbestämmelser

utövas endast i samband med den allmänna kontrollen över fordon

och deras utrustning. I olika sammanhang har föreslagits att bestämmelser

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj. ts proposition nr 30 år 1969

skall inlöras om afl registreringsskyltar skall få lämnas ut endast av särskilda

myndigheter eller företag eller att skyltarna skall bytas varje år

eller årligen kompletteras med märke eller stämpel.

Utredningen har som resultat av sina överväganden — vid vilka beaktats

den praxis som tillämpas på olika håll utomlands — funnit att en effektiv

bekämpning av falskskyltningen förutsätter någon form av kontroll över

hanteringen med registreringsskyltar. I enlighet härmed föreslår utredningen,

alt tillverkningen av sådana skyltar ställs under statlig kontroll.

Det konstateras, att man i en del länder auktoriserat ett eller flera enskilda

företag att handha den av en myndighet kontrollerade tillverkningen. I

andra länder har denna förlagts till något statligt organ. Båda dessa alternativ

är tänkbara för svenska förhållanden. Utredningen vill emellertid ännu

inte ta någon bestämd ställning i valet mellan dem. Det framhålls att tillverkningen

av skyltar måste omges med vissa säkerhetsanordningar och att

det från denna synpunkt kan vara lämpligt att förlägga tillverkningen till

något statligt företag.

I fråga om distributionen av registreringsskyltarna gäller att varje fordonsägare

skall tilldelas en skylt i samband med att hans fordon registreras.

Det är då naturligt, att länsstyrelserna i första hand får svara för utlämnandet

av skyltarna. I exempelvis de fall då registreringsärendena handläggs

per post är det emellertid önskvärt att utlämnandet kan ske genom

något slags lokala organ. Detta kan förslagsvis ordnas så att bilhandlare,

som får tillstånd att lämna ut skyltar, erhåller sådana från länsstyrelserna

mot redovisningsskyldighet. Det förutsätts därvid att skyltarna får lämnas

ut till enskilda endast mot någon form av rekvisition från myndighet. Utredningen

återkommer till olika detalj spörsmål i sammanhanget i sitt slutbetänkande.

Utformningen av tecken och skyltar. Kontrollmärken

Lösningen av de problem som sammanhänger med den tekniska utformningen

av tecken och skyltar kräver ingående undersökningar i olika hänseenden.

Dessa är inte av beskaffenhet att böra redovisas i ett principbetänkande

utan kommer att behandlas i slutbetänkandet. Detsamma gäller

den närmare utformningen av det av utredningen föreslagna systemet med

kontrollmärken. Utredningen överväger möjligheten att föreskriva, att kontrollmärket

skall anbringas på en därför avsedd plats på registreringsskylten.

Remissyttranden

Utredningens förslag i fråga om utformningen av de fordonen i

princip under hela deras livslängd följande registreringsbeteckningarna

— tre bokstäver jämte tre siffror och utan länsangivelse —

biträds allmänt av remissinstanserna.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj. ts proposition nr 30 år 1969

Enda undantaget utgör länsstyrelsen i Östergötlands län, som anser att

de nya registreringsbeteckningarna med deras avsaknad av hemortsanknytning

kommer att medföra vissa olägenheter. Bl.a. kommer polisens spaningsarbete

sannolikt att försvåras. Med hänsyn härtill bör enligt länsstyrelsen

sådana modifikationer i systemet övervägas att en klar och synlig

hemortsanknytning bibehålls.

Statens trafiksäkerhetsverk påpekar, att betänkandet med sin principiella

uppläggning inte lämnar besked, om för olika fordonsslag — bilar, motorcyklar,

släpfordon och traktorer —- skall finnas skilda nummerserier samt

skyltar med olika utseende. Motorredskapsutredningen anser för sin del

att registreringsbeteckningarna kan tillämpas jämväl i fråga om traktorer

och motorredskap i den mån dessa blir registreringspliktiga.

Svenska transportarbetareförbundet framhåller, att även om det nya bilregistret

kan förväntas innehålla tillräckliga uppgifter om fordon i yrkesmässig

trafik och även om tillgång till dessa uppgifter lätt kan erhållas

det i många fall föreligger behov av en snabb identifiering av sådana fordon

ute på vägarna eller på andra arbetsplatser. Det kan exempelvis omedelbart

behöva avgöras, om tillstånd finns att utöva åkeriverksamhet eller att bedriva

linje- eller beställningstrafik avseende personbefordran. Förbundet

föreslår därför, att de av utredningen förordade registreringsbeteckningarna

kompletteras med särskilda beteckningar för fordon som har tillstånd att

bedriva någon form av yrkesmässig trafik. Detta kan exempelvis ske på så

sätt att den ordinarie registreringsskylten förses med en tilläggsskylt, som

genom en lämplig kombination av bokstäver och siffror anger det län där

tillstånd beviljats samt tillståndets art eller nummer.

I fråga om tillverkning och distribution av registreringsskyltar

har remissinstanserna allmänt tillstyrkt eller lämnat

utan erinran utredningens förslag att tillverkningen av sådana skyltar skall

ställas under statlig kontroll ävensom att tillhandahållandet av skyltarna

skall ske under statlig tillsyn. Utredningens preliminära förslag att bilhandeln

skall utnyttjas för den lokala distributionen har emellertid väckt

delade meningar.

Positiva till tanken på medverkan från bilhandelns sida är bl. a. länsstyrelserna

i Östergötlands och Örebro län. Sistnämnda länsstyrelse framhåller

i sammanhanget, att åtskilliga skäl talar för att bilhandeln bör rekvirera

skyltarna direkt från central instans —- möjligen den centrala registeringsmyndigheten

— och för att länsstyrelserna i samband med registrering tilldelar

registreringsbeteckningar med ledning av förteckningar över utsända

skyltar. Om en sådan lösning väljes, kan de frågor som har samband med

förvaring och bevakning av skyltar lösas efter enhetliga principer och antalet

led i distributionen nedbringas. — Positiva är också Motorbranschens

riksförbund och Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening, vilka anser att

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

företag inom den reguljära bil- och traktor handeln bör kunna utlämna registreringsskyltar

redan i anslutning till att komplett registreringsanmälan

insänds till registreringsmyndigheten. Enligt organisationerna bör självfallet

tillstånd att utlämna skyltar föregås av noggrann prövning av vederbörande

företags allmänna lämplighet för uppgiften.

Negativa till förslaget om bilhandelns medverkan i distributionen är

främst rikspolisstyrelsen, länsstyrelsen i Älvsborgs län, överåklagaren i

Stockholm, länsåklagarmyndigheten i Hallands län samt Svenska transportarbetareförbundet.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län, överåklagaren i Stockholm

och Svenska transportarbetareförbundet anser en lämpligare lösning vara

att låta polismyndigheterna ombesörja den lokala distributionen. Rikspolisstyrelsen

framhåller, att även om den inte är beredd att tillstyrka att den

lokala distributionen överlåts åt bilhandeln den kan tänka sig arrangemang

som innebär att bilhandeln ges rätt att hos de lokala registreringsmyndigheterna

ta ut registreringsskyltar för kunders räkning. — Riksåklagaren ställer

sig också tveksam till bilhandelns medverkan och anser, att distributionen

åtminstone till en början bör handhas av myndighet. Erfarenheten får

sedan visa, om en delegation är lämplig.

Statens trafiksäkerhetsverk, som enligt det föregående föreslagit att den

lokala registreringsverksamheten knyts till verkets regionala organisation,

finner det inte uteslutet att verket kan handha distribution av skyltar på

orter, där verkets tjänstemän har regelbundna mottagningar för körkortsprov.

Statskontoret anser för sin del, att det av utredningen redovisade materialet

är otillräckligt som underlag för en bedömning av frågan om formerna

för tillverkningen och distributionen av registreringsskyltar.

Flera remissinstanser har i fråga om utformningen av tecken

och skyltar understrukit vikten av att denna sker på ett sådant sätt

att falskskyltning och annat missbruk försvåras. Ett par remissinstanser

— närmast länsstyrelsen i Stockholms län och televerket — har ställt sig

tveksamma till den av utredningen antydda möjligheten att anbringa de

föreslagna kontrollmärkena på registreringsskyltarna. Med hänsyn till riskerna

för att skyltar från andra bilar utnyttjas vid fordonstillgrepp, anses

det vara en bättre lösning att anbringa kontrollmärkena på insidan av fordonens

vindrutor.

4 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 30

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1969

X. Val av maskinutrustning och arbetsmetodik

Utredningen

Maskinutrustning

I det föregående har utredningen förordat att registerföringen centraliseras

med tillämpning av ADB-system men att registreringsverksamheten i

övrigt även i fortsättningen blir decentraliserad och knuten till länsstyrelserna.

En sådan ordning ställer särskilda krav på maskinutrustningen.

Utredningen konstaterar i sammanhanget, att bilregistret i mitten av 1970- talet beräknas innehålla uppgifter om mer än 3,5 miljoner fordon, innebärande

att ca 1,5 miljarder tecken skall lagras i datamaskinens minne. Som

exempel på de anspråk som kommer att ställas anges vidare att länsstyrelserna

varje dag beräknas komma in med 50 000 frågor till registret, vartill

skall läggas de under hela dygnet inkommande frågorna från polisväsendet.

Antalet dagliga meddelanden som påverkar registerinnehållet bedöms uppgå

till ca 50 000. Det anförda visar, att dataöverföring och direkt maskinell bearbetning

av det som överförs kommer att ske i betydligt större utsträckning

än i något nu befintligt ADB-system inom statsförvaltningen.

Beträffande den närmare utformningen av maskinutrustningen anges

följande. För att överföringen av information mellan den centralt placerade

datamaskinen och länsstyrelserna skall kunna ske snabbt och störningsfritt

erfordras ett av televerket uppkopplat fast kommunikationsnät, därvid

kommunikationslinjerna ansluts direkt till datamaskinen. Hänsyn måste i

sammanhanget även tas till polismyndigheternas behov av direkta förfrågningar

i registret. Utredningen har räknat med att möjlighet skall finnas att

över en fast förbindelse anknyta rikspolisstyrelsens telexnät och centrala

datamaskin till den centrala registreringsmyndighetens datamaskin.

Vidare måste länsstyrelserna utrustas med s. k. terminaler för kontakten

med registret. Terminalerna skall ha två funktioner. Den ena är att i anslutning

till den mot centralregistret riktade frågeverksamheten göra den

från registret erhållna informationen tillgänglig i läsbar form. Den andra

är att tjäna som inmatningsmedium vid överföring av ändringsuppgifter från

länsstyrelserna till registret. I valet mellan de närmast aktuella terminaltyperna

— informationsskärmar och fj ärr skri vmaskiner — har utredningen

gjort en sammanvägd bedömning av terminalernas anskaffnings- och driftkostnader

samt kapacitetsförhållanden ävensom beaktat det förhållandet att

huvudparten av de frågor som ställs till registret ej föranleder utskrift av de

erhållna svaren. Utredningen har härvidlag funnit, att informationsskärmarna

— gom representerar ungefär samma anskaffningskostnad som fj ärrskrivmaskinerna

— genom sin högre kapacitet och sina klart lägre drift
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

kostnader bäst tillgodoser de krav som frågeverksamheten ställer. Detta talar

för att terminalerna huvudsakligen utgörs av informationsskärmar. I mindre

utsträckning bör dock även fj ärr skrivmaskiner finnas för att tillgodose

behovet av omedelbar utskrift av uppgifter från registret.

I fråga om överföring av ändringsuppgifter till det centrala registret konstaterar

utredningen, att ändringarna till större delen kommer att ske i anslutning

till handlingar som framställts vid en tidigare maskinell behandling

antingen vid bilregistret eller exempelvis hos försäkringsbolagen. Sådana

handlingar bör ges en utformning, som medger att de blir direkt maskinellt

läsbara. I övriga fall — exempelvis vid nyregistreringar, anmälningar om

ägarbyten m. m. — krävs en manuell inmatning av uppgifterna. Detta kan

ske antingen genom hålkorts- eller hålremsstansning eller genom de informationsskärmar

som enligt det föregående bör finnas hos länsstyrelserna

för frågeverksamhet. Utredningen har härvidlag funnit, att anskaffningsoch

operatörskostnaderna i och för sig är desamma för hålkortsstansar och

informationsskärmar. De skärmar som krävs för frågeverksamheten har

emellertid med hänsyn till den ojämna arbetsbelastningen en viss överkapacitet

som kan utnyttjas för här ifrågavarande ändamål. Detta innebär att

tillskottet av skärmar — utöver vad som erfordras för frågeverksamheten —

kan kraftigt begränsas i förhållande till det antal stansar som behöver anskaffas.

Med hänsyn främst härtill förordas även i detta fall användning av

informationsskärmar. Det sammanlagda anskaffningsbehovet i fråga om sådana

skulle därmed uppgå till 112 enheter, vartill kommer 25 fj ärr skrivmaskiner.

I fråga om den centralt placerade datamaskinen konstaterar utredningen,

att länsstyrelserna för att kunna bedriva sin verksamhet utan egna register

måste ha möjlighet att när som helst och mycket snabbt få uppgifter ur

vilken del av det maskinella registret som helst. Härför krävs att hela bilregistret

lagras i till datamaskinen anslutna direktminnen. Även de anspråk

polismyndigheterna ställer på registret motiverar sådana. — Vidare måste

höga krav ställas på anläggningens driftsäkerhet, särskilt som visuella register

kommer att saknas. Ett driftavbrott under kontorstid gör att en stor

del av länsstyrelsernas registreringspersonal inte kan fullgöra sina ordinarie

arbetsuppgifter och att frågor från myndigheter och allmänhet inte kan besvaras.

För att skydda mot tillfälliga driftstörningar bör därför vissa av datamaskinens

centrala enheter dubbleras. Likaså bör viss extrakapacitet finnas

i direktminnesenheterna. Av driftsäkerheten motiverade åtgärder beräknas

höja kostnaderna för datamaskinen med ca 20 %.

Det är enligt utredningen angeläget att utröna lämpligheten av att i en

större nytillskapad maskinanläggning låta utföra bilregistreringen jämsides

med andra arbetsuppgifter. Driftkostnaderna kan därigenom förutsättas bli

lägre. Under hänvisning till de problem som kan uppkomma vid ett sådant

arrangemang — exempelvis i fråga om prioritering — understryker utred
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

ningen, att en samköming endast bör komma till stånd, om det kan visas att

den i bilregistreringen erforderliga snabbheten inte eftersätts.

Registeruppbyggnad

I betänkandet lämnas även en redogörelse för det centrala registrets tänkta

uppbyggnad. Bl. a. med hänsyn till behovet av att kunna söka i registret

med ledning av inte bara registreringsnummer utan även andra identifikationsdata

anses bilregistret i datamaskinen böra organiseras i fyra delregister.

Dessa skulle vara dels ett fordonsregister ordnat efter registreringsbeteckning

och innehållande tekniska och fordonsspecifika uppgifter, dels

ett ägareregister ordnat efter personnummer eller för juridiska personer i

annan tillämplig ordning, dels ett chassiregister som möjliggör att man med

hjälp av bilmärke och chassinummer får fram registreringsbeteckningen,

dels slutligen ett referensregister. Beträffande det närmare innehållet i de

olika delregistren hänvisas till betänkandet.

Remissyttranden

I fråga om utredningens förslag avseende val av maskinutrustning

erinrar statskontoret om att statskontoret enligt uppdrag av Kungl.

Maj :t har att i samråd med bilregisterutredningen utföra erforderligt systemutvecklingsarbete

avseende automatisk databehandling för ett centralt bilregister.

Härav följer att statskontoret står bakom den principiella utformningen

av datamaskinsystemet.

Statistiska centralbyrån konstaterar, att utredningen inte tar upp frågan

om ett billigare och mindre ambitiöst alternativ till ADB-system än det föreslagna.

Exempelvis kunde man måhända tänka sig ett ADB-system med terminaler

av telextyp jämte en billigare och långsammare typ av direktaccessminnen.

Bortsett härifrån anser centralbyrån att det skulle vara av värde

om man kunde genomföra en försöksverksamhet avseende en uppläggning av

registreringssystemet i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens

förslag. Centralbyrån är beredd att medverka i en sådan försöksverksamhet,

som kan begränsas till ett lämpligt län, exempelvis Örebro län. Därvid kan

den datamaskinanläggning, som skall installeras i Örebro för centralbyråns

räkning, användas som centralenhet för försöket. Erforderlig kompletterande

utrustning torde kunna skaffas på hyresbasis. Att på så sätt genomföra

ett nytt registreringssystem — låt vara på försök — i ett enda län torde ligga

i linje med utredningens förslag till successivt införande av systemet.

Rikspolisstyrelsen understryker vikten av att data- och kommunikationssystemet

ges en sådan utformning att polismyndigheterna får möjlighet att

via telex eller på annat lämpligt sätt skaffa upplysningar ur registret dygnet

runt. Statskontoret anser, att frågan om möjligheterna för utomstående

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1969

myndigheter, organisationer och enskilda företag — exempelvis försäkringsbolag

— att via terminaler kommunicera med den centrala datamaskinen

närmare bör undersökas.

En del remissinstanser har anfört synpunkter på möjligheterna

och lämpligheten att samordna ett centralt dataregister

för bilregistreringen med vissa andra dataregister.

Körkortsutredningen uppger, att det redan nu kan anses klart att den

kommer att föreslå en centraliserad och på ADB-teknik baserad registerföring

på körkortsområdet. Flera skäl talar för att ett sådant register samordnas

med ett centralt bilregister. Det konstateras, att bilregisterutredningen

för sin del föreslagit en registreringsorganisation med statens trafiksäkerhetsverk

som central registreringsmyndighet och med länsstyrelserna

som lokala förvaltningsorgan. En motsvarande organisatorisk lösning torde

körkortsutredningen komma att föreslå för registreringsuppgifterna på körkortsområdet.

Härigenom skapas förutsättningar för ett gemensamt utnyttjande

av datamaskinutrustning, kommunikationsnät och terminaler med

lägre investerings- och driftkostnader som följd. För en samordning talar

bl. a. också de fördelar som kan uppnås vid uppbyggnaden av registret,

exempelvis genom tillskapande av ett gemensamt personregister. Vid överläggningar

som ägt rum mellan körkorts- och bilregisterutredningarna har

man varit ense om att förutsättningarna för en samordning närmare bör

prövas. Körkortsutredningen har också i skrivelse till statskontoret i juni

1968 anhållit, att statskontoret i sina fortsatta överväganden rörande bilregistreringen

beaktar samordningsaspekten. Det understryks i sammanhanget,

att det inte möter något hinder att en datamaskin anskaffas för bilregistrets

behov redan innan ställning tas till ett eventuellt samgående mellan

bil- och körkortsregister. Den dataanläggning som bilregisterutredningen

planerat kan nämligen vid en senare tidpunkt utan svårighet kompletteras

med den ytterligare utrustning som fordras för körkortsregistreringen. —

Statkontoret delar uppfattningen, att man så långt möjligt bör söka samordna

den tekniska utformningen av de båda registren.

Statistiska centralbyrån betonar vikten av att ett centralt bilregister samordnas

med andra av centralbyrån förda samhällsinformativa register. Det

erinras om direktiven för bilregisterutredningen, vari uttalas att det kunde

bli aktuellt med integration av bilregistret med andra register — såsom

befolknings- och körkortsregistren — för statistiska samhällsplanerande och

kommersiella ändamål. Sedan dess har uppbyggnaden av samhällsregister

och deras integration förts ett väsentligt stycke framåt. Inom centralbyrån

pågår sedan år 1964 en omfattande utredning om det s. k. arkivstatistiska

systemet, vars syfte är att åstadkomma ett samordnat lagringssystem av

individuella data från olika källor för såväl statistik som administrativa

uttag av individuella uppgifter. I ett sådant system spelar däri ingående re
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

gister en nyckelroll. Härvidlag gäller att det redan nu inom centralbyrån

finns ett flertal basregister — förutom nuvarande centrala bilregister ett

centralt företagsregister, ett lantbruksregister, ett register över totalbefolkningen

etc. — vartill kommer olika special-, hjälp- och arkivregister. Det

arkivstatistiska systemets målsättning är bl. a. att möjliggöra datauttag

för samhällsinformation och samhällsplanering. I detta sammanhang är ett

centralt bilregister av stort intresse. Särskilt inom den fysiska samhällsplaneringen

har underlagsdata för trafikplanering och bostads- och miljöplanering

efterfrågats, där nuvarande möjligheter att erhålla fordonsdata

visat sig otillräckliga.

Även Motorbranschens riksförbund och Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening

framhåller önskvärdheten av att bilregistret samordnas med

andra statliga register rörande befolkning, företag etc.

Enligt försvarets materielverk bör utformningen av ADB-systemet för

bilregistreringen ske i nära samarbete med den arbetsgrupp inom verket

som har att svara för utredning angående ADB-system för fordonsuttagningen.

XI. Kostnadsberäkningar

Utredningen

Nuvarande kostnader

Enligt uppgifter från länsstyrelserna var under budgetåret 1967/68 sammanlagt

340 fast anställda tjänstemän knutna till bilregistret. Därutöver

fanns medel anslagna för hel- eller deltidsarbetande extrapersonal i en utsträckning

som motsvarade löner för 246 heltidsarbetande tjänstemän. Vid

landskontoren placerad kassapersonal anlitades i en omfattning, som år

1965 beräknades motsvara heltidsarbete för 26 tjänstemän. — Vid statistiska

centralbyrån sysselsätts ungefär 11 heltidsarbetande tjänstemän med uppgifter

sammanhängande med centrala bilregistret. Polisens hantering av

interimslicenser och interimsskyltar motsvarar enligt rikspolisstyrelsens

uppskattning arbete för 20 heltidsarbetande tjänstemän. — Utredningen har

beräknat statsverkets kostnader för angiven personal — inklusive pensions-,

lokal- och kontorskostnader etc. — till 18 650 000 kr.

Härtill kommer de beräknade årskostnaderna för datamaskinbearbetning

vid centrala bilregistret med ca 325 000 kr., för postverkets uppbörd av fordonsskatt

med ca 3,8 milj. kr., för tryckning och distribution av skattekvitton

med 175 000 kr. och för hantering — inklusive framställning och distribution

— av nuvarande kontrollmärken med 1 milj. kr.

De sammanlagda kostnaderna för nuvarande registreringsorganisation

blir enligt de angivna beräkningarna omkring 24 milj. kr. per år. Utred
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

ningen konstaterar, att de av allmänheten till länsstyrelserna betalade registrerings-

och anmälningsavgifterna för budgetåret 1966/67 uppgick till

drygt 15 milj. kr.

Då i det följande kostnaderna för den föreslagna organisationen beräknats

utifrån den förutsatta ärendefrekvensen år 1970, har av jämförelseskäl

en viss omräkning gjorts av de angivna kostnaderna för nuvarande organisation,

vilka avser förhållandena år 1967 eller tidigare. Utredningen har därvid

— på grundval av en försiktig bedömning av ökningen av fordonsbeståndet

— funnit det motiverat att räkna med en tioprocentig ökning av

kostnaderna fram till 1970. Dessa skulle därmed uppgå till 26,3 milj. kr.

angivna år.

Engångskostnader vid övergång till ny organisation

Utredningen framhåller, att det i och för sig är möjligt att ha en datar

maskinanläggning, som kan användas för såväl bilregistrering som vissa

andra ändamål. Kostnaderna för bilregistreringen kan därigenom bli lägre

än om man för denna utnyttjar en särskild anläggning. I avvaktan på bl. a.

statskontorets överväganden om möjligheterna till samutnyttjande i någon

form har utredningen vid sina kostnadsberäkningar tills vidare utgått från

alternativet med en för bilregistreringen särskilt disponerad anläggning. Beräkningarna

utgår vidare från att datamaskin, kommunikationsnät och terminalanläggningar

ges den principiella utformning som beskrivits i det föregående.

De preliminärt uppskattade engångskostnaderna framgår av följande

sammanställning.

milj. kr.

Datamaskin med »kringutrustning» inkl. direktminnen............ 20

Terminalutrustning för länsstyrelserna.......................... 4

Installation av maskinanläggningen............................. 3

Systemutveckling, programmering, omläggning av nuvarande register,

utbildning och information............................... 6

Viss befintlig personal som övergångsvis kommer att finnas kvar

under en del av omläggningstiden............................. 4

Nya registreringshandlingar till bilägare, kurser för berörd personal

m. m....................................................... 3

Sammanlagt beräknas engångskostnaderna sålunda till omkring 40 milj.

kr.

Registreringsskyltar. Av det föregående framgår att utredningen

finner det angeläget både att ändra nuvarande system för registreringsbeteckningar

och att skapa möjligheter för myndigheterna att övervaka tillverkning

och distribution av registreringsskyltar. Omläggningen i detta

hänseende förutsätter att nya standardiserade skyltar framställs och delas

ut till fordonsägarna. Denna åtgärd medför en betydande engångskostnad,

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

uppskattningsvis ca 25 milj. kr. Åtgärden är dock i och för sig oberoende av

om den föreslagna registreringsorganisationen kommer till stånd eller inte.

Det är därför inte riktigt att vid bedömning av den nya organisationens lönsamhet

medräkna angivna kostnad.

Driftkostnader vid en ny organisation

Med hänsyn till att arbetsrutinerna i den föreslagna organisationen ännu

inte i detalj utformats har utredningen gjort en försiktig beräkning av de

personalbesparingar som kan uppnås. Den erforderliga personalen vid länsstyrelserna

har därvid uppskattats till omkring 300 tjänstemän och personalen

för den centrala verksamheten innefattande bl. a. datamaskindriften

till ca 55 tjänstemän. De beräknade driftkostnaderna framgår av följande

sammanställning.

Löner jämte pensions- och omkostnadspålägg...................

Hyra för kommunikationsnät, tekniskt underhåll av maskinutrust
ning

och övriga omkostnader i samband med datamaskindriften

Avskrivningar av engångskostnader, räntor ....................

Framställning och distribution av kontrollmärken..............

Sammanlagt beräknas driftkostnaderna sålunda till omkring 26 milj. kr.

De bör i princip tas ut av fordonsägarna.

Registreringsskyltar. Kostnaderna för årlig nyanskaffning av

skyltar har beräknats till ca 2,5 milj. kr., och de bör liksom nyssnämnda

kostnader för registreringsverksamheten tas ut av fordonsägarna. Detta gäller

även de i det föregående angivna engångskostnaderna för skyltar. I sistnämnda

fall kan två alternativa lösningar tänkas. Avgift för nya skyltar

kan utkrävas av varje fordonsägare vid övergången till det nya systemet.

Eventuellt kan avgiften tas ut i samband med närmaste skatteuppbörd. Alternativt

kan kostnaderna fördelas på flera år genom ett avskrivningsförfarande.

Med hänsyn tagen även till avskrivningen anger utredningen den

årliga kostnaden för skyltar till 4,8 milj. kr.

Den nya organisationens lönsamhet

Den årliga kostnadsbesparingen med den nya organisationen blir enligt

de redovisade beräkningarna endast några hundra tusen kronor, kostnaderna

för registreringsskyltarna oräknade. I fråga om personalkostnaderna

medför förslaget — främst genom mekaniseringen av rutinerna — en besparing

om 7 milj. kr. per år. Personalbesparingen blir givetvis successivt

större i takt med att verksamheten växer.

Härutöver bör följande beaktas. Enligt tillgängliga prognoser kommer

fordonsantalet att fortsätta att öka betydligt. Den tekniska utrustning som

väljs kommer dels att vara tillräcklig för att utan komplettering möta den

ökning av fordonsantalet som inträffar under åren närmast efter omlägg
-

milj. kr.

11,5

2,3

5,7

6,5

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

ningen, dels medge en relativt sett billig utbyggnad allteftersom fordonsantalet

ytterligare stiger. Detta innebär att den framtida kostnadsstegringen

vid maskinell registrering blir mindre än vid manuell, eftersom i senare

fallet en stor del av kostnaderna växer i takt med fordonsantalet.

Allmänt vill utredningen emellertid understryka, att den ojämförligt

största vinsten ligger i den förbättrade effektivitet i registreringen som de

framlagda förslagen kommer att medföra.

Utredningen framhåller slutligen, att om en maskinanläggning tillskapas

enbart för bilregistreringen den under vissa tider torde kunna utnyttjas för

andra bearbetningar jämsides med registreringen. Uppskattningsvis kan

intäkterna genom sådana arrangemang anges till ett par miljoner kronor

per år. I sammanhanget erinras vidare om erfarenheterna från nuvarande

bilregister, som visar att man för kommersiellt utnyttjande kan vänta stor

efterfrågan på adresser och andra uppgifter ur registret. Det bedöms realistiskt

att även i detta hänseende räkna med en årlig nettointäkt om ett par

miljoner kronor.

Remissyttranden

I fråga om de av utredningen redovisade kostnadsberäkningarna

säger sig statskontoret kunna biträda utredningens bedömning av

anskaffningskostnaderna för den föreslagna maskinutrustningen inkl.

»kringutrustning» och direktminnesenheter ävensom bedömningen av de årliga

kostnaderna för driften av datasystemet. Statskontoret understryker

emellertid kostnadsberäkningarnas ungefärliga karaktär. I sammanhanget

erinras om de besparingar som troligen kan göras om det framtida körkortsregistret

systemtekniskt och organisatoriskt anknyts till bilregistret.

Statistiska centralbyrån framhåller, att den saknat underlag för att granska

de kostnader som beräknats för övergången till det nya systemet. Allmänt

sett förefaller de vara lågt beräknade. Bl. a. torde kostnaderna för anskaffning

av maskinutrustning som motsvarar de av utredningen uppställda kraven

överstiga angivna 20 milj. kr. Även omläggningskostnaderna kan visa

sig vara betydligt högre. Oförutsedda svårigheter och dimensioneringsproblem

kan också tillstöta.

Körkortsutredningen har i samråd med företrädare för statskontoret och

bilregisterutredningen försökt beräkna dels de ökade maskinanskaffningskostnader

som uppstår om körlcortsregistret placeras på bilregistrets dataanläggning,

dels anskaffningskostnaderna för ett system med särskild anläggning

för körkortsregistret. Beräkningarna har grundats på i stort sett

samma förutsättningar som ligger till grund för bilregisterutredningens

kostnadsberäkningar, dvs. dygnsbevakning, möjligheter till snabb kopiering

av registren och direktaccess. Merkostnaderna i förra fallet har uppskattats

till ca 4 milj. kr. I beloppet ingår i huvudsak kostnader för extra kärnmin
5

Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 saml. Nr 30

s. 58 Kontrollera mot PDF

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

nen och direktaccessminnen samt sex extra bildskärmar med kontrollenheter

ävensom tull, frakt och omsättningsskatt. I det senare fallet — dvs. alternativet

med en särskild anläggning — har kostnaden för den centrala anläggningen

uppskattats till 12,7 milj. kr. Därvid har bl. a. förutsatts användning

av en billigare men något långsammare typ av direktaccessminnen

ävensom anskaffning av viss ytterligare »kringutrustning» för att kunna

ställa viss ledig kapacitet till förfogande för utomstående. Utöver den

centrala anläggningen tillkommer behov av 24 bildskärmar och 24 fj ärrskrivmaskiner.

Med hänsyn tagen även härtill ävensom till tull, frakt och

omsättningsskatt blir totalkostnaden drygt 16 milj. kr. Förutom angivna

kostnadsskillnader på anskaffningssidan är att beakta de skillnader i driftkostnader

som de båda alternativen representerar.

I fråga om sättet att finansiera kostnaderna för

övergången till det nya registreringssystemet konstaterar

Motor organisationernas samarbetsdelegation och Sveriges trafikbilägares

riksorganisation att det nya systemet medför inte obetydliga kostnadsminskningar

och intäktsökningar. Med hänsyn till dessa bör övergångskostnaderna

i sin helhet kunna finansieras av bilskattemedel på sådant sätt

att några nya särskilda avgifter inte behöver uttas av fordonsägarna.

I anslutning till frågan om den nya organisationens lönsamhet

har ett flertal remissinstanser understrukit utredningens uttalande

att det ojämförligt största värdet med omläggningen ligger i den större

effektivitet i registreringen som denna kommer att medföra.

Ett par remissinstanser har slutligen uppehållit sig vid de av utredningen

påtalade möjligheterna att använda registret kommersiellt.

Statistiska centralbyrån understryker vikten av att nettokostnaden för

bilregistret hålls nere. Från denna synpunkt är det angeläget att man tar

till vara den efterfrågan på information ur registret, som går utöver vad

som är att hänföra till registrets primärt specificerade, med statsanslag finansierade

syften. Centralbyrån kan vitsorda, att det föreligger ett påtagligt

behov av sådan information för vilken konsumenterna också är beredda att

betala. Erfarenheterna pekar dock på att det ekonomiska utbytet av informationsverksamheten

i hög grad blir avhängigt av möjligheterna att göra

datauttag ur bilregistret och andra register i kombination.

Motorbranschens riksförbund och Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening

framhåller, att branschen har stort intresse av att ur bilregistret få

tillgång till statistik och annan information om såväl registreringar som bestånd

av bilar och traktorer. Denna statistik bör i stor utsträckning kunna

samordnas med den offentliga statistiken på området och kompletteras med

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

uppgifter om bl. a. ägarförändringar och utrangeringar. För vad som erfordras

utöver den offentliga statistiken bör avgifter debiteras på självkostnadsbasis.

Det kan dock ifrågasättas, om inte privatpersoners och företags

önskemål om enstaka äganderättsuppgifter kan tillgodoses utan särskild debitering.

Sådan information är av väsentlig betydelse för konsumenternas

köptrygghet, och kostnaderna för inkassering av eventuella avgifter torde

bli oproportionerligt stora.

XII. Övergången till det nya registreringssystemet

Utredningen

Formerna för övergången till det nya registreringssystemet

Uppläggningen av det nya registret. Utredningen anser

sig inte kunna förorda en ordning, som innebär att det vid uppläggningen

av det nya registret föreskrivs en formell nyregistrering av alla fordon, därvid

varje fordonsägare åläggs att lämna in fullständiga nyregistreringshandlingar

beträffande det eller de fordon han äger. I stället förordas att registeruppläggningen

i princip sker genom att uppgifter förs över från nuvarande

register. För att i möjlig mån öka tillförlitligheten hos detta fram till den

tidpunkt då övergången beräknas ske föreslås i det följande vissa omedelbara

ändringar i gällande bestämmelser.

Vissa uppgifter i det nya registret måste emellertid hämtas från annat

håll. Uppgift om personnummer torde enklast kunna erhållas från fordonsägarna

själva. Med hjälp av personnumret kan man få namn- och adressuppgifter

från de maskinellt läsbara personregistren hos länsstyrelsernas

datakontor. En annan tänkbar källa för uppgifter till det nya registret —

närmast vissa tekniska uppgifter om fordon — är det nuvarande centrala

bilregistret, som också är maskinellt läsbart.

I de båda sistnämnda fallen kan överföringen av uppgifter till det nya

bilregistret ske med hjälp av magnetband. Uppgifterna från nuvarande regionala

bilregister och från fordonsägarna själva måste däremot omvandlas

till maskinellt läsbar form, innan de kan matas in i registret. Omvandlingen

kan ske på olika sätt — genom hålkorts- och hålremsstansning, genom

klartextläsning eller genom överföring med informationsskärmar. Utredningen

— som enligt det föregående föreslagit att informationsskärmar skall

finnas hos länsstyrelserna för att användas för frågeverksamhet och ordinarie

inmatningsrutiner — har med hänsyn till bl. a. detta förhållande förordat

att angivna omvandling sker med anlitande av informationsskärmar.

Utlämning av skyltar m. m. Enligt utredningens förslag skall

nya registreringsbeteckningar införas och registreringsskyltar med de nya

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

beteckningarna lämnas ut genom myndighets försorg. Vid övergången till

det nya systemet skall därför nya registreringsskyltar tillställas varje fordonsägare.

Av de data, som skall ingå i det nya registret och som inte finns i det nuvarande,

måste uppgift om personnummer — eventuellt även andra uppgifter

—- inhämtas från fordonsägarna. Det förefaller lämpligt att sådana

uppgifter samlas in i samband med att de nya skyltarna lämnas ut. För att

de insamlade uppgifterna skall vara så aktuella som möjligt måste insamlingsförfarandet

koncentreras till kort tid och ske i omedelbar anslutning

till överföringen av resp. register. För att förenkla förfarandet för fordonsägarna

bör antalet utlämningsställen vara tämligen stort.

Metod för övergången. Övergången till det nya systemet medför

omfattande organisatoriska problem. I princip kan man välja mellan att låta

det nya systemet träda i funktion samtidigt över hela landet eller successivt

med ett eller flera län i varje etapp.

En registeruppläggning som sker samtidigt över hela landet och som följs

av en samtidig övergång till nytt system kräver, att en stor mängd experter

och materiel tas i anspråk på en gång. Utredningen anser, att svårigheterna

därvid blir så stora att metoden inte kan komma ifråga. Vid successiv registeruppläggning

följd av samtidig övergång till nytt registreringssystem

uppstår bl. a. den betydande olägenheten att man under hela övergångstiden

måste föra dubbla register. En inte oväsentlig nackdel är också, att myndigheterna

delvis måste arbeta med dubbla registreringsbeteckningar för de

fordon som förts in i nya registret.

Nackdelen med en successiv övergång ligger främst i att man under övergångstiden

måste bruka skilda registreringssystem och bestämmelser i olika

delar av landet. Samarbetet mellan länsstyrelser, trafiksäkerhetsverket och

andra berörda myndigheter kan till vissa delar behöva ske enligt särskilda

övergångsbestämmelser. För en successiv övergång talar framför allt att

behovet av personal och materiel blir mindre koncentrerat i tiden och därigenom

lättare att täcka. En annan fördel med en successiv övergång är att

det nya systemet blir utprovat i mindre skala, varvid de gjorda erfarenheterna

sedan kan tillämpas under övergångens senare skeden.

Sistnämnda fördelar anser utredningen överväga, och den föreslår sålunda

att övergången sker successivt med ett eller flera län i varje etapp.

Omläggningen till det nya registret bör enligt utredningen kunna inledas

under år 1970. Om den för registreringen avsedda maskinen skall hinna

installeras och trimmas i tid krävs att preliminärt beslut om maskinbeställning

föreligger under 1968. Eftersom detaljutformningen av registreringssystemet

och övergångsrutinerna inte skett, har utredningen försiktigt räknat

med att omläggningstiden inte blir kortare än ett år.

Utredningen framhåller behovet av kursverksamhet för den berörda per
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

sonalen i samband med omläggningen och understryker vikten av att allmänheten

i god tid informeras om omläggningens innebörd.

Förslag till omedelbara ändringar i gällande bestämmelser

Det är av väsentlig betydelse för övergången till det föreslagna registreringssystemet

att innehållet i länsstyrelsernas bilregister är aktuellt och

tillförlitligt. Som tidigare nämnts föreligger f. n. stora brister i dessa hänseenden,

framför allt beträffande redovisningen av äganderättsförhållandena.

Utredningen anser, att det med hänsyn härtill skulle vara av stort

värde om man redan nu kunde genomföra vissa av de förslag som lagts

fram i syfte att höja registrets aktualitet. I enlighet härmed förordar utredningen,

att fristerna för ansökningar om registrering och anmälningar till

registret förkortas från tre veckor till en vecka utan att omläggningen avvaktas.

Detsamma gäller förslaget om skyldighet för inte bara förvärvare

utan även överlåtare av fordon att anmäla överlåtelsen till bilregistret.

Författningsförslag i berörda hänseenden har redovisats i särskild bilaga

till betänkandet.

Remissyttranden

Vad avser övergången till det nya registreringssystem

e t har flertalet remissinstanser tillstyrkt eller lämnat utan erinran utredningens

förslag, att övergången sker successivt med ett eller flera län i

varje etapp. Bl. a. statistiska centralbyrån samt länsstyrelserna i Blekinge

län och i Örebro län betonar omläggningens arbetslcrävande och tekniskt

komplicerade karaktär, vilket anses tala för en successiv omläggning med

de möjligheter som därvid erbjuder sig att i mindre skala utprova systemet

och efter hand anpassa detsamma med hänsyn till de i ett inledande skede

vunna erfarenheterna.

Länsstyrelsen i Örebro län ifrågasätter, om man inte med hänsyn till de

uppkommande påfrestningarna — utöver det etappvisa genomförandet av

det nya registreringssystemet i de olika länen — bör vidta ytterligare åtgärder

för att underlätta övergången. En möjlig lösning kunde härvidlag tänkas

vara att fordonsägarna under förslagsvis en treårsperiod endast skulle

vara skyldiga att låta registrera fordon i det nya registret vid ny- och omregistreringar,

äganderättsförändringar och byten av försäkringsbolag. Efter

övergångstidens slut skulle ägare till fordon, som fortfarande var registrerade

enligt det gamla systemet, åläggas att inom viss kortare tid låta överföra

fordonen till det nya registret.

Försvarets materielverk ifrågasätter, om inte en samtidig övergång till

det nya registreringssystemet är att föredra. Motorbranschens riksförbund

och Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening — vilka understryker vik
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1969

ten av att man så snart som möjligt kommer från nuvarande bristfälliga

ordning — föreslår att det nya systemet genomförs på en gång för samtliga

nyregistreringar, förslagsvis från den 1 januari 1971. Införingen av det

befintliga fordonsbeståndet i systemet anses däremot kunna ske successivt

efter angivna tidpunkt.

Enligt statistiska centralbyrån torde utredningens bedömning att omläggningen

skall kunna inledas under år 1970 och bli klar på ett år vara

alltför optimistisk. Det är den redan med hänsyn till den tid som åtgår för

beslutsprocessen och till de erforderliga förberedelserna. Härtill kan komma

oförutsedda svårigheter på grund av att mera ingående erfarenhet saknas

av det föreslagna systemet med direktminnen och terminaler. Även anpassningen

av manuella rutiner till ADB kan skapa vissa problem.

I fråga om de närmare formerna för omläggningen anför centrala folkbokförings-

och uppbördsnämnden vissa synpunkter på registeruppläggningen.

Postverket framhåller, att distributionen av nya registreringsskyltar

till fordonsägarna i samband med omläggningen kan vara en lämplig uppgift

för verket. I sammanhanget hänvisas till postens adressregister, som

kan utnyttjas vid iordningställandet av försändelserna, och till nätet av

postanstalter vilka kan användas som utlämningsställen.

Med ett par enstaka undantag har remissinstanserna tillstyrkt eller lämnat

utan erinran utredningens förslag att man genast och alltså utan att

avvakta omläggningen i övrigt skall dels förkorta fristerna

för ansökningar om registrering och anmälningar

till registret från tre veckor till en vecka, dels ålägga

inte bara förvärvare utan även överlåtare av fordon skyldighet

att anmäla överlåtelse till registret.

Försvarets materielverk och länsstyrelsen i Stockholms län — som anser

att angivna ändringar omedelbart bör genomföras — framhåller att dessa

kan förutsättas leda till en ökad arbetsbelastning för de nuvarande bilregistren

och medföra behov av personalförstärkning. Enligt Motororganisationernas

samarbetsdelegation och Sveriges trafikbilägares riksorganisation

— som likaledes tillstyrker utredningens förslag i denna del — kommer de

kortare tidsfristerna inte att bli meningsfyllda, om inte motsvarande tidsvinster

uppnås genom avkortning av handläggningstiderna hos länsstyrelserna.

Detta förutsätter att ökade resurser i viss utsträckning ställs till

länsstyrelsernas förfogande.

Motorbranschens riksförbund och Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening,

som i och för sig tillstyrker den angivna förkortningen av tidsfristerna

och utsträckningen av anmälningsskyldigheten, anser dock att

ändringarna härvidlag bör anstå till dess omläggningen i övrigt sker till det

nya registreringssystemet. Enligt organisationerna är några speciella olägenheter

inte förenade med ett sådant dröjsmål, då de ifrågavarande änd
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

ringarna inte räcker för att komma till rätta med nuvarande allvarliga brister

i fråga om bilregistrens aktualitet och tillförlitlighet.

I fråga om olika remissinstansers synpunkter på sanktionsbestämmelsernas

utformning vid underlåtenhet att anmäla överlåtelse av fordon hänvisas

till den förut lämnade redovisningen.

Departementschefen

Den registrering av olika slags motorfordon, som sker i länsstyrelsernas

bilregister, skall tjäna flera ändamål, vilka vart och ett ställer sina särskilda

krav på registrens utformning. Genom registreringen skall sålunda skapas

ett informationsunderlag, som i första hand kan utnyttjas inom trafiksäkerhetsområdet

för skilda slag av utrednings- och planeringsaktiviteter samt

för kontroll av fordonsbeståndet i olika hänseenden. Snabb och aktuell information

ur registren är av väsentlig betydelse för polisen i dess trafikövervaknings-

och spaningsarbete. Registerinnehållet skall också tjäna som

underlag för beredskapsplanläggningen på fordons- och transportområdet.

Det utgör vidare bl. a. underlag för debitering och uppbörd av fordonsskatt

och för kontroll av att trafikförsäkringsskyldigheten fullgörs. Registren ligger

slutligen — genom den rapportering som sker från länsstyrelserna till det

centrala bilregistret inom statistiska centralbyrån — till grund för centralbyråns

fordonsstatistik.

De krav som sålunda ställs på bilregistren har under senare år inte kunnat

tillgodoses på ett tillfredsställande sätt. Förseningar har uppstått i handläggningen

av registrerings- och anmälningsärenden. Till stor del har de

berott på att bilregisterorganisationen med dess manuella administrativa

rutiner inte på ett rationellt sätt kunnat anpassas till den med fordonsbeståndets

utveckling successivt ökande arbetsvolymen. Förseningarna och

det förhållandet att tillräckligt verksamma incitament saknats för fordonsägarna

att iaktta sin anmälningskyldighet vid inträffade förändringar i registrerade

förhållanden har haft till följd att bilregistren kommit att kännetecknas

av bristande aktualitet och tillförlitlighet. Särskilt gäller detta i fråga

om äganderätten till fordonen. Den bristande aktualiteten och även en

viss ofullständighet i uppgiftsmaterialet — närmast i vad avser fordonens

besiktningsförhållanden — har begränsat möjligheterna att genom registren

utöva kontroll över att fordonsägarna fullgör sina skyldigheter i besiktnings-,

skatte- och försäkringshänseende. Länsregistrens bristfällighet och förseningar

i rapporteringen till centrala bilregistret har också medfört, att statistiska

centralbyråns fordonsstatistik inte kan göras tillräckligt aktuell och

detaljerad.

Angivna förhållanden har föranlett en översyn av bilregistreringssystemet.

Översynen har handhafts av bilregisterutredningen, som i ett principbetän
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

kande dragit upp riktlinjer för bilregistrets framtida administration, utformning

och användning.

En grundläggande förutsättning för ett effektivt registreringssystem är

enligt utredningen, att själva registreringen i fortsättningen ges en

ändrad innebörd såtillvida att den hålls skild från kontrollen över

fordonsbeståndet. Den bör sålunda ske oberoende av om betingelserna för

rätt att bruka ett fordon är uppfyllda, dvs. utan krav på att fordonet godkänts

vid besiktning, att trafikförsäkring tecknats och att fordonsskatt erlagts.

Vidare bör enligt utredningen gälla, att den beteckning som tilldelas

fordonet vid registreringen följer det under hela dess tid. — Jag kan helt

ansluta mig till en sådan ordning. Det är sålunda ett väsentligt intresse att

uppgifter om registreringspliktiga fordon så snart som möjligt kan införas

i registret så att dessa blir underkastade den fortlöpande kontroll som avses

utövad via registret. I fråga om förslaget avseende registreringsbeteckningarna

är dess genomförande i viss mån en förutsättning för att vissa andra, i

det följande behandlade åtgärder skall kunna vidtas som syftar till förenkling

och rationalisering av registreringsförfarandet.

En annan grundläggande förutsättning för en rationell registreringsordning

är enligt utrednigen, att A D B -1 e k n i k kommer till användning. De

skäl som utredningen härvidlag anfört är övertygande. Sålunda synes registreringsverksamheten

med dess omfattning och i huvudsak rutinbetonade

karaktär i särskild grad lämpa sig för ADB-teknik. Denna torde överhuvud

vara en förutsättning för att man rationellt och ekonomiskt skall kunna

klara den växande registrerings- och anmälningsvolymen på ett sätt som

både beaktar allmänhetens behov av snabb service och kraven på aktualitet

i den registrerade informationen.

En särskild fråga är sedan, om man skall ha en centraliserad, till en enda

dataanläggning knuten registerföring eller en decentraliserad sådan. Härvidlag

kan konstateras att — med den avancerade ADB-teknik som ifrågakommer

och med de kommunikationsmöjligheter som därvid erbjuder sig — en

centraliserad registerföring väl låter sig förenas med en fortsatt decentraliserad

administrativ handläggning. Med hänsyn härtill och eftersom anskaffnings-

och driftkostnaderna för datautrustning vid alternativet med

centraliserad registerföring blir väsentligt lägre biträder jag utredningens

förslag om en sådan lösning.

I fråga om registreringsorganisationen anser jag vägande

skäl — inte minst servicesynpunkter — tala för att även i fortsättningen ha

en decentraliserad handläggning av registrerings- och anmälningsärenden.

Jag finner också en fortsatt lokal anknytning till länsstyrelserna klart vara

att föredra framför de i betänkandet alternativt diskuterade lösningarna.

Genom länsstyrelserna tillgodoses på en gång såväl allmänhetens anspråk

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

på en geografiskt någorlunda utspridd service som kraven på att verksamheten

vid de lokala registreringsorganen får en omfattning som medger

ekonomiskt och administrativt rationella arbetsformer. Av värde är givetvis

också att det redan nu hos länsstyrelserna finns personal, som har rutin i

handläggningen av ifrågavarande ärenden.

Beträffande den centrala organisationen är en utgångspunkt, att det nya

centrala registret i första hand är ett administrativt register som därutöver

skall kunna bilda underlag för statistikproduktion. Med hänsyn till denna

registrets administrativa karaktär och till det förhållandet att en av registrets

primära uppgifter är att tjäna trafiksäkerhetsintresset finner jag

i likhet med utredningen skäl tala för att statens trafiksäkerhetsverk blir

centralt ansvarig instans för registreringsverksamheten. I sådan egenskap

har verket att på olika sätt verka för en enhetlig tillämpning av författningar

angående bilregistrering, att i nära samråd med andra berörda

myndigheter meddela anvisningar för registreringsarbetet, att fastställa

formulär och blanketter inom verksamhetsområdet etc.

Själva driften av anläggningen bör ankomma på statistiska centralbyrån.

I varje fall till en början torde nämligen fördelar stå att vinna om ansvaret

för anläggningen kan åläggas en myndighet som redan tidigare driver

dataanläggningar och som med hänsyn till verksamhetens inriktning

har möjligheter att samordna handhavandet av ifrågavarande anläggning

med driften av maskinparken i övrigt. Med en sådan lösning skapas också

förutsättningar för att mera effektivt utnyttja den reservkapacitet, som anläggningen

kan rymma.

Utifrån vad sålunda allmänt förordats i fråga om ansvars- och arbetsfördelningen

mellan olika myndigheter bör det ankomma på utredningen att i

sitt fortsatta arbete överväga den närmare utformningen av registreringsorganisationen.

I sammanhanget bör uppmärksamhet även ägnas frågan om

den lämpliga lokaliseringen av dataanläggningen. En utgångspunkt bör därvid

vara, att denna — om särskilda skäl inte talar emot en sådan lösning —

bör förläggas utanför Stockholmsområdet.

En väsentlig uppgift för utredningen har varit att ge registreringssystemet

en sådan utformning att möjligheter skapas för en effektivare kontroll

över fordonsbeståndet. En grundläggande förutsättning härför är

att man har tillgång till ett register, som innehåller erforderliga data och

som är aktuellt och tillförlitligt. 1 förstnämnda hänseende har utredningen

funnit, att brister föreligger närmast i fråga om registrets redovisning av

fordonens besiktningsförhållanden. Det förslag till en fullständigare redovisning

på detta område, som utredningen framlägger, kan jag i princip ansluta

mig till. 1 fråga om aktualiteten och tillförlitligheten hos de registrerade

uppgifterna kan en väsentlig förbättring väntas bli följden av de snabbare

handläggningsförfaranden som datatekniken möjliggör, vidare av olika i det

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

följande förordade åtgärder, såsom förkortning av registrerings- och anmälningsfristerna,

utvidgning av anmälningsskyldigheten vid fordonsöverlåtelser

etc.

Beträffande utformningen av själva kontrollen har utredningen föreslagit

införandet av ett kontrollmärkesystem. F. n. finns ett sådant med anknytning

till den periodiska kontrollbesiktningen. Detta har i viss mån haft en

provisorisk karaktär i avvaktan på omläggningen av bilregistreringen. Det

nu föreslagna systemet avses möjliggöra en kontroll inte enbart i fråga om

kontrollbesiktningen utan även i vad avser fordonsskatte- och försäkringsplikten.

De tänkta kontrollmärkena, som skall anbringas på viss bestämd plats

på fordonet, bör enligt utredningen knyta an till en viss kontrollperiod —

lämpligen kalenderår — och märkenas färg avses variera för varje period.

Strax före ingången av en ny kontrollperiod skall registret genomgås maskinellt

och märken skall sändas ut till fordonsägare beträffande vilkas fordon

registret visar att fordonsskatt erlagts och föreskriven kontrollbesiktning

fullgjorts. En förutsättning skall vidare vara, att ingen anteckning finns om

att trafikförsäkring upphört att gälla eller att körförbud inträtt. I de fall det

under löpande kontrollperiod inträffar händelser, som medför att fordon

inte får brukas, tänker sig utredningen en ordning innebärande att kontrollmärkena

avlägsnas. I andra fall då rätten att använda fordon tidsmässigt

eller eljest begränsas anges en lämplig lösning vara att på fordonen anbringa

interimistiska märken av särskilt utseende.

I stort kan jag ansluta mig till tanken på ett kontrollmärkesystem av angivet

slag. Genom systemet kan man få en kontroll av de registrerade fordonen

direkt i trafiken med de fördelar detta innebär från övervakningssynpunkt.

Fordonsägarna kan också —- som utredningen framhållit — med en

sådan ordning väntas i betydligt större utsträckning än nu finna det angeläget

att fullgöra sina skyldigheter och även att göra vederbörliga anmälningar

till registret om ägarförhållanden etc.

Beträffande de fortsatta övervägandena av märkesystemet vill jag framhålla

följande. Vad först angår kontrollmärkeperioden synes anknytningen

till kalenderåret mindre lämplig, eftersom detta inte har ett naturligt samband

vare sig med skatte-, försäkrings- eller besiktningsskyldigheten. En

bättre lösning synes vara att anknyta den årliga distributionen av kontrollmärken

till tiden för den ordinarie fordonsskatteuppbörden. Därmed uppnås

att kontrollmärkena för det stora flertalet fordon blir ett tecken på att

fordonsskatten verkligen erlagts. Skatteavier och märken kan framställas

och distribueras i ett sammanhang. En förutsättning för distributionen av

kontrollmärken är att en maskinell genomgång av registret visat att försäkrings-

och besiktningsskyldigheten fullgjorts och att körförbud inte

gäller. Brister det härvidlag kan skatteavi sändas ut tillsammans med ett

meddelande om att kontrollmärke kommer att distribueras, sedan ifråga
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

varande skyldighet fullgjorts. Under den löpande kontrollmärkeperioden

kan givetvis inträffa att fordonsägare underlåter att inställa sig till en föreskriven

besiktning eller att teckna en ny försäkring, sedan den gamla upphört

att gälla. I sådana fall kan från registret utgå anmaningar enligt riss

fastställd ordning. Ett sådant anmaningsförfarande torde i flertalet fall

bli verksamt. I sista hand gäller givetvis, att man vid ingången av nästa

märkesperiod har möjlighet att hålla inne kontrollmärke rid försummelse

i något hänseende.

Med den angivna skissen, som inte beaktar alla de tekniska och administrativa

problem som måste lösas vid den närmare utformningen av kontrollmärkesystemet,

har jag närmast velat illustrera en grundsyn, nämligen den

att utformningen av systemet bör ske med sikte på att fånga in så stora delar

av fordonsbeståndet som möjligt i ensartade och automatiskt verkande förfaranden.

Speciallösningar avpassade för speciella fordonskategorier och speciella

situationer bör om möjligt undvikas, då systemet härigenom blir svårare

att administrera ock säkerligen mindre effektivt.

Sammanfattningsvis vill jag framhålla, att ett rätt utformat kontrolhnärkesystem

kan bli ett verksamt hjälpmedel i den kontroll som skall utövas

via bilregistret.

För utredningens förslag om slopande av kravet på att besiktning shandlingar

och skatte kvitto skall medföras vid färd kan vid ett

införande av det nya registreringssystemet vägande skäl anföras, åtminstone

såvitt avser personbilar. Det slutliga ställningstagandet i denna fråga bör

dock anstå till behandlingen av utredningens slutbetänkande.

Vad utredningen anfört om fordonss katteförfarandet — debitering,

uppbörd, restitution, indrivning och redovisning — kan jag i princip

ansluta mig till. Åtskilliga tekniska problem återstår emellertid, vilka utredningen

kommer att överväga i sitt fortsatta arbete.

Vad utredningen föreslagit i fråga om förfarandet vid registrering

kan jag biträda. Sålunda bör som ett led i strävandena att öka

aktualiteten i de registrerade uppgifterna fristen för registreringsansökningar

förkortas från tre veckor till en vecka. Detta bör dock ske först i samband

med omläggningen av registreringssystemet i övrigt och inte dessförinnan

som ett led i förberedelserna inför omläggningen, vilket utredningen

förutsatt. Vidare bör — med hänsyn till den nya registreringsorganisationen

och registreringens ändrade karaktär — ansökan om registrering få göras

hos valfri länsstyrelse.

Förslaget att slopa den nuvarande, av polisen handhavda interimsregistreringen

har motiverats med de snabbare handläggningsförfaranden som

kan påräknas efter omläggningen till det nya registreringssystemet. Där
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

vid beräknas registrering och övriga åtgärder, som krävs för att fordon

skall få brukas, ta obetydligt längre tid i anspråk än vad som f. n. åtgår

för interimsregistreringen. Under angivna förutsättningar och i betraktande

av de administrativa och ekonomiska olägenheter som följer med

dubbla registreringsförfaranden kan jag i princip ansluta mig till utredningens

förslag. Med hänsyn till bl. a. den oro för en inträdande mera påtaglig

serviceförsämring, som vissa remissinstanser gett uttryck åt, är jag dock

beredd förorda, att interimsregistreringen övergångsvis bibehålls till dess det

nya registreringssystemet varit i tillämpning under någon tid och visat sig

fungera på det sätt som förutsatts.

I fråga om skyldigheten att anmäla ändringar i vissa

registrerade förhållanden biträder jag utredningens förslag om

en förkortning av anmälningsfristen från i princip tre veckor till en vecka.

Även i detta fall bör — på samma sätt som i fråga om den förordade förkortningen

av fristen för registreringsansökningar — förslaget genomföras i samband

med omläggningen av registreringssystemet i övrigt och inte dessförinnan,

som utredningen förutsatt.

Med hänsyn till den bristande aktualitet och tillförlitlighet som f. n. kännetecknar

bilregistrets redovisning av fordonens ägarförhållanden förordar jagvidare

i likhet med utredningen, att anmälningsskyldigheten vid fordonsöverlåtelser

utvidgas så att den omfattar inte bara förvärvaren av ett fordon utan

även den förre ägaren. I detta fall föreligger — som utredningen framhållit

— skäl att vidta ändringen mera omedelbart som ett led i förberedelserna inför

omläggningen till det nya registreringssystemet. Härigenom skapas nämligen

förutsättningar att i ett väsentligt hänseende öka aktualiteten hos det

nuvarande bilregistret, som i samband med omläggningen kommer att ligga

till grund för uppdateringen av det nya centrala bilregistret.

Jag föreslår alltså, att 18 § 1 mom. VTF ändras med tillämpning från den

1 januari 1970 så, att förre ägaren åläggs att anmäla när äganderätt till registrerat

fordon övergår pa annat sätt än genom arv eller testamente. Förslaget

innebär, att registreringsmyndigheterna i princip kommer att få uppgifter

från två hall om samma förhallande. Den ökade arbetsbörda för myndigheterna

detta i och för sig skulle kunna leda till kan motverkas genom att

blanketter för gemensamma uppgifter från förre och nye ägaren tillihandahålls

på lämpligt sätt.

Jag delar i princip utredningens uppfattning, att underlåten anmälan inte

bör beläggas med straff i större omfattning än syftet med anmälningsskyldigheten

kräver. Enligt min mening bör bestämmelserna i 65 § 4 mom. VTF

utformas så, att förre ägaren blir fri från ansvar, om nye ägaren — genom

anmälan eller ansökan om ny registrering — inom föreskriven tid inkommit

till registret med riktiga uppgifter om sitt namn och sin adress. Däremot

bör, med hänsyn till bl. a. att anmälan av nye ägaren är belagd med

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

avgift och skall åtföljas av bevis om försäkring, denne inte befrias från påföljd

för försummad anmälan, även om registret fått de nödvändiga uppgifterna

från förre ägaren.

På innehållet i anmälan av förre ägaren bör ställas samma krav som anges

i 18 § 1 mom. fjärde stycket i fråga om ny ägares anmälan. Enligt 65 §

5 mom. första stycket dömes till straff endast för lämnande av veterligen

oriktiga uppgifter i anmälan. Med denna bestämmelse kan, som utredningen

funnit, överlåtaren inte i och för sig anses skyldig att försäkra sig om riktiga

uppgifter genom att kräva legitimation av förvärvaren. Däremot kan

han inte undgå ansvar genom att till registreringsmyndigheten vidarebefordra

uppgifter som han förstår måste vara felaktiga.

Reservregistreringi dess nuvarande form kan ej bibehållas vid

ett införande av det nya registreringssystemet. Utredningen har i stället

föreslagit ett motsvarande arrangemang, som innebär att beslut fattas —

och noteras i det centrala registret — om befrielse under viss tid från skyldighet

att verkställa kontrollbesiktning, erlägga fordonsskatt och hålla trafikförsäkring.

Utan att i detta sammanhang ta ställning till frågan i vad mån ett verkligt

behov föreligger av arrangemang innefattande temporär befrielse från

bl. a. fordonsskatt kan jag preliminärt godta förslaget som teknisk lösning.

Jag ansluter mig i princip till utredningens förslag i fråga om förfarandet

vid definitiv avregistrering. Vid det fortsatta arbetet på denna

fråga bör dock uppmärksamhet ägnas möjligheterna att skapa tillräckligt

verksamma incitament för att fordonsägarna anmäler fordonen till avregistrering.

Utredningens förslag i fråga om utformningen av registreringsbeteckningar

innebär, att dessa efter omläggningen till det nya registreringssystemet

i princip skall bildas av tre bokstäver åtföljda av tre siffror

samt sakna hemortsangivelse. Jag har inte något att erinra mot förslaget,

som synes tillgodose såväl kravet på en tillfredsställande läsbarhet som

behovet av ett tillräckligt stort antal kombinationsmöjligheter. Frågan om

den närmare utformningen av tecken och skyltar bör göras till föremål för

närmare överväganden av utredningen i dess fortsatta arbete.

Jag delar utredningens uppfattning, att tillverkningen av registreringsskyltar

skall ställas under statlig kontroll. I vilken form detta skall ske —

genom statlig tillverkning eller genom tillverkning hos ett eller flera

auktoriserade företag — får närmare övervägas. Jag är också ense med

utredningen, att distributionen av skyltarna bör handhas av statligt organ

eller stå under statlig tillsyn. Utredningen har härvidlag visat på olika

lösningar, som närmare får prövas under det fortsatta arbetet. Jag vill i

sammanhanget peka på ytterligare en lösning, som inte nämnts i betänkandet

men som kan innebära administrativa och ekonomiska fördelar.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

Jag syftar därmed på en ordning som innebär att registreringsskyltarna

distribueras direkt från det centrala bilregistret. Därmed möjliggörs en

centraliserad och från säkerhetssynpunkter tillfredsställande lagerhållning

och hantering av skyltarna samtidigt som distributionen kan samordnas

med registrets rutiner i övrigt vid registreringsförfarandet. Från servicesynpunkt

behöver detta inte innebära några olägenheter, om exempelvis bilhandeln

tillämpar en ordning, som innebär att fordonen normalt tillhandahålls

i registrerat skick.

För att den föreslagna registreringsorganisationen skall kunna fungera

på ett tillfredsställande sätt ställs särskilda krav på den maskinella

utrustningen. Registrets innehåll skall lagras i direktminnen, som är

anslutna till datamaskinen, och ett fast uppkopplat kommunikationsnät

upprättas mellan det centrala registret och länsstyrelserna. Dessa utrustas

med terminaler — informationsskärmar och fj ärr skrivmaskiner — för kontakten

med registret. Kapaciteten bör dimensioneras med hänsyn till vad

som krävs för dataöverföringen och den maskinella bearbetningen. Den

centrala dataanläggningen bör därjämte ges en viss extra kapacitet för att

öka anläggningens driftsäkerhet.

Kostnaderna för den angivna maskinutrustningen har av utredningen

preliminärt beräknats till 24 milj. kr., varav ca 20 milj. kr. avser

datamaskinen med »kringutrustning» och 4 milj. kr. terminalutrustningen

för länsstyrelserna. Härtill kommer 2 milj. kr. i installationskostnader.

Beställningen av datamaskinen avses utlagd i början av budgetåret 1969/

70 för beräknad leverans under hösten 1971. Något särskilt bemyndigande

att beställa den ifrågavarande dataanläggningen behöver i detta sammanhang

inte begäras av riksdagen förutsatt att riksdagen lämnar Kungl. Maj :t

det bemyndigande att beställa datamaskinutrustningar, som på föredragning

av chefen för finansdepartementet begärts i innevarande års statsverksproposition

(bil. 9 s. 106).

Utöver den angivna anskaffnings- och installationskostnaden om 26 milj.

kr. tillkommer enligt utredningens beräkningar ytterligare engångskostnader

i samband med omläggningen till ett nytt registreringssystem. Sålunda

erfordras 16 milj. kr. för systemutveckling, programmering, utbildning

och information etc. De direkta engångskostnaderna uppgår sålunda till

sammanlagt cirka 40 milj. kr. Vid sidan härav tillkommer — i samband

med övergången till nya registreringsbeteckningar — en utgift om 25 milj.

kr. av engångskaraktär för framställning av registreringsskyltar.

De årliga driftkostnaderna för den nya registreringsorganisationen, inberäknat

avskrivningar och räntor, har för år 1970 beräknats till ca 26 milj.

kr., i vilket belopp inräknats en personalbesparing i storleksordningen 7

milj. kr. De angivna årskostnaderna motsvarar ungefär de årliga driftkostnaderna

för nuvarande organisation. Det bör emellertid framhållas, att med

det växande fordonsbeståndet och med den kapacitet som det nya systemet

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1969

inrymmer detta kommer att visa en väsentligt gynnsammare driftkostnadsutveckling

än vad nuvarande organisation skulle ha gjort. Vidare bör beaktas,

att kostnadsberäkningen bygger på att det för bilregistreringen anskaffas

en särskild datamaskin. För det fall ett samutnyttjande i någon

form ordnas — exempelvis med ett blivande centralt körkortsregister —

kommer den på bilregistreringen fallande kostnaden att minska. Allmänt

vill jag emellertid i likhet med utredningen understryka, att den största

vinsten ligger i den förbättrade service och kontroll, som den nya registreringsordningen

kommer att möjliggöra.

I anslutning till frågan om driftkostnaderna för bilregistreringen vill jag

erinra om att dessa f. n. täcks genom olika avgifter som tas ut i registreringsverksamheten.

Detta avgiftssystem måste nu anpassas med hänsyn

till den ändrade utformning som bilregistersystemet enligt förslaget kommer

att få. Utformningen av avgiftssystemet bör ske med sikte på att nyttjarna

debiteras alla de kostnader — inklusive avskrivning och ränta på vad

som investerats i maskinutrustning och nedlagts i programmeringsarbete —

som är förenade med bilregistreringsverksamheten. Jag avser att i annat

sammanhang för Kungl. Maj :t anmäla fråga om att ge bilregisterutredningen

i uppdrag att utreda denna fråga ävensom frågan om den lämpliga

utformningen av debiteringsförfarandet.

Den aktuella tidsplanen för omläggningen av registreringsorganisanisationen

innebär, att omläggningen börjar genomföras någon gång i början

av år 1972, varefter den sker successivt med ett par län i taget för att

vara helt genomförd kring mitten av år 1973. Tidsangivelserna kan självfallet

endast vara ungefärliga. Med det omfattande förberedelsearbete som

måste föregå omläggningen kan sålunda förskjutningar i tidsplanen inträffa.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t inhämtar

riksdagens yttrande över

dels de allmänna riktlinjer för omorganisationen av bilregistreringen

som jag framlagt i det föregående,

dels ett inom kommunikationsdepartementet upprättat

förslag till förordning om ändring i vägtrafikförordningen

den 28 september 1951 (nr 648).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

Innehållsförteckning

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................ 1

Författningsförslag ............................................. 3

I. Inledning ................................................ 4

Utredningsuppdraget m. m..........................4

Gällande bestämmelser om bilregistrering m. m.............." 5

II. Pricipiella synpunkter på bilregistreringen................ 7

Utredningen ........................................... 7

Remissyttranden .......................................... n

III. Ny registreringsorganisation ............................13

Utredningen .............................................. 13

Remissyttranden .......................................... 16

IV. Kontroll över fordonsbeståndet.............................. 20

Utredningen .............................................. 20

Remissyttranden .......................................... 24

V. Fordonsskatten ........................................... 28

Utredningen .............................................. 28

Remissyttranden .......................................... 32

VI. Förfarandet vid registrering ................................ 34

Utredningen .............................................. 34

Remissyttranden .......................................... 36

VII. Anmälningsskyldigheten ................................... 38

Utredningen .............................................. 38

Remissyttranden .......................................... 41

VIII. Reservregistrering och definitiv avregistrering................ 42

Utredningen .............................................. 42

Remissyttranden .......................................... 44

IX. Registreringsbeteckningar .................................. 45

Utredningen .............................................. 45

Remissyttranden .......................................... 47

X. Val av maskinutrustning och arbetsmetodik.................. 50

Utredningen .............................................. 50

Remissyttranden .......................................... 52

XI. Kostnadsberäkningar ...................................... 54

Utredningen .............................................. 54

Remissyttranden .......................................... 57

XII. övergången till det nya registreringssystemet................. 59

Utredningen .............................................. 59

Remissyttranden .......................................... 61

Departementschefen ............................................ 63

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 6 9 0 1 07

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. 3LU 1969:42 Utlåtande i anledning av motion om lagstiftning mot trafikfarlig bilförsäl jning. Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare och till la a6 i texten
  2. 3LU 1969:30 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående riktlinjer för den fortsatta utformningen av fordonsregistreringen, m. m., såvitt avser förslag till s. 1 i texten
  3. SU 1969:42 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående riktlinjer för den fortsatta utformningen av fordonsregistreringen, in. m. i vad propositionen hänvi s. 1 i texten
  4. BevU 1969:32 Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1969 s. 1 i texten