Sök i Ratio Lex

Angående stödåtgärder på fiskets område, in. m

1969-02-21 · 29 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 28 av 29 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1969:41, Angående stödåtgärder på fiskets område, in. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr Al år 1969

1

Nr 41

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående stödåtgärder

på fiskets område, in. m.; given Stockholms slott den

21 februari 1969.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ingemund Bengtsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att ökade medel ställs till förfogande för fiskets

prisreglering genom att prisregleringsavgift åter införs på vissa fiskslag. De

nya avgiftsinkomsterna beräknas till ca 1,6 milj. kr. per år.

Vidare föreslås, att statliga fiskerilån under budgetåret 1969/70 lämnas

med 9 milj. kr., varav 5 milj. kr. för konsolidering av ställningen hos låntagare,

vilka har råkat ut för likviditetssvårigheter. Återstoden, 4 milj. kr,,

skall lämnas som lån till åtgärder som medför att den nuvarande fiskeflottan

rationaliseras. Dessutom skall 5 milj. kr. från prisregleringskassan

för fisk användas för konsolideringslån.

Särskilt omställningsbidrag till fiskare föreslås utgå till dem som önskar

lämna fisket för att övergå till annan yrkesverksamhet. Bidraget skall utgå

med högst 12 000 kr. För ändamålet föreslås ett anslag av 3 milj. kr.

Med hänsyn till bl. a. rådande avsättningssvårigheter för fisk föreslås att

högst 1 milj. kr. av prisregleringskassan för fisk får användas till avsättningsfrämjande

åtgärder. Dessutom skall 200 000 kr. under budgetåret

1969/70 disponeras för upplysningsverksamheten på fiskets område. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 saml. Nr 41

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1969

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

21 februari 1969.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,

Lange, Kling, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson,

Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Bengtsson, anmäler efter

gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om stödåtgärder

på fiskets område, m. m., och anför.

Inledning

Fiskprisutredningen1 som tillsattes med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande

den 6 oktober 1967 har den 20 december 1968 lagt fram betänkande

med förslag till vissa åtgärder på fiskets område (Stencil Jo 1968:11).

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av statskontoret,

riksrevisionsverket, lantbruksstyrelsen, statens jordbruksnämnd, fiskeristyrelsen,

arbetsmarknadsstyrelsen, landstinget i Göteborgs och Bohus län,

Svensk fisk, ekonomisk förening, Sveriges fiskares riksförbund, Svenska

västkustfiskarnas centralförbund, Svenska sydkustfiskarnas centralförbund,

Skånes fiskareförbund, Svenska ostkustfiskarnas centralförbund,

Svenska insjöfiskarenas centralförbund, Kooperativa förbundet, Sveriges

fiskgrossisters riksförbund, Fiskgrossisternas förening, Svenska fiskhandelsförbundet

samt Fiskkonservfabrikernas förening.

I årets statsverksproposition (bil. 11 s. 194) har Kungl. Maj :t föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Fiskerilånefonden

för budgetåret 1969/70 beräkna ett investeringsanslag av 1 milj. kr.

Med skrivelse den 4 februari 1969 har statens jordbruksnämnd avgett

förslag till reglering av priserna på fisk under budgetåret 1969/70, m. m. 1

1 Ledamöter statssekreteraren Ivan Eckersten, ordförande, riksdagsmannen Nils Magnusson

och direktören Carl Lindskog.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Knrtgl. Maj. ts proposition nr 41 år 1969

3

Allmänna utgångspunkter för stödåtgärder

Utredningen

Under de senaste årtiondena har den svenska fiskeflottan snabbt förnyats

och byggts ut. Totalfångsten steg från i genomsnitt 197 milj. kg i början

av 1950-talet till 340 milj. kg år 1967. I huvudsak har de ökade fångsterna

landats direkt i utländska hamnar. Dessa fångster har vidare främst

hänfört sig till konsumtionssill och skrapfisk.

De i regel goda avsättningsmöjligheterna utomlands under en lång följd

av år har medfört att investeringarna i .fisket har ökat. Återanskaffningsvärdet

för båtar och redskap i svenskt fiske har i det närmaste fördubblats

från år 1962 till år 1966 och har därmed stigit till över 600 milj. kr. Det är

följaktligen ett betydande kapital som bundits i fisket, varmed också näringens

konjunkturkänslighet har ökat.

Under de senaste åren har fiskets avsättningsförhållanden försämrats

bl. a. genom att fiskeflottorna även har byggts ut i andra länder. Dessutom

har det svenska västkustfiskets lönsamhet påverkats av en sämre tillgång

på stor sill i Nordsjön. Detta har medfört betydande likviditetssvårigheter

särskilt för de fiskare, vilka under senare år har investerat stora belopp i

nya och moderna fiskefartyg. Risk föreligger att dessa likviditetssvårigheter

kan spoliera de resultat i fråga om ett effektivt och rationellt fiske,

vilka uppnåtts under tidigare år. Utredningen anser det därför angeläget att

åtgärder vidtas för att övervinna fiskets aktuella svårigheter. Samtidigt är

det enligt utredningens uppfattning av vikt att utvecklingen av fiskets produktionskapacitet

särskilt uppmärksammas.

Utredningen framhåller, att marknadsutvecklingen på längre sikt är av

central betydelse för utformningen av stödåtgärderna på fiskeriområdet.

Frågan är om de aktuella svårigheterna endast är tillfälliga och av övergående

karaktär eller om man även framdeles måste räkna med ett mindre

gynnsamt marknadsläge. Då en betydande del av de svenska fångsterna

avsätts utomlands, är den internationella utvecklingen av stor betydelse för

svenskt fiske. Av särskild vikt är härvid marknadsutvecklingen för sill,

då den svenska produktionen som inriktats på export sker med hjälp av

båtar, som på ett produktionstekniskt fördelaktigt sätt kan utnyttjas främst

för fiske av massfisk såsom sill och makrill.

Utredningen konstaterar, att det europeiska fisket har ökat starkt under

1960-talet. Detta har medfört betydande svårigheter för fisket i de ledande

fiskproducerande länderna i Europa och .fiskets lönsamhet har allmänt blivit

sämre. Möjligheterna att vidga avsättningen vid export kan därför väntas

bli begränsade under de närmaste åren. Enligt utredningens uppfattning

bör vidare möjligheterna att avsätta större kvantiteter fisk inom landet

bedömas med försiktighet. Då den internationella utvecklingen uppen
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1969

barligen inger farhågor för att överskottssvårigheterna kommer att bestå

träder fiskets strukturfrågor i förgrunden när olika stödåtgärder skall

övervägas.

Mot den bakgrund som angetts kan nämligen de marknadspolitiska åtgärderna

inte utformas utan att hänsyn tas till fiskets strukturförhållanden.

Överstiger exempelvis produktionen av vissa väsentliga fiskslag avsättningsutrymmet

eller är fiskets struktur otillfredsställande från effektivitetssynpunkt

kan detta medföra att åtgärder inom ramen för fiskets prisreglering

inte får avsedd verkan. Brister på strukturområdet kan leda till

att en önskvärd effekt av dessa åtgärder över huvud taget inte kan nås inom

en rimlig kostnadsram. Följaktligen är det från såväl det allmännas som

fiskerinäringens egen synpunkt av vikt, att fiskets produktionskapacitet

anpassas till avsättningsmöjligheterna på den inhemska marknaden och

vid export. Utredningen framhåller härvid, att i praktiken endast begränsade

möjligheter finns att vidga avsättningsutrymmet för svenska fångster på

den inhemska marknaden genom att åtgärder vidtas för att begränsa importen.

För det första är möjligheterna till sådana åtgärder små med hänsyn

till svenska åtaganden i olika internationella sammanhang. För det andra

kan åtgärderna i fråga över huvud taget endast få en begränsad verkan. En

väsentlig del av den svenska fiskeflottan har nämligen inriktats på sillfiske

och kan inte på ett produktionstekniskt lönsamt sätt utnyttjas för fiske av

sådana fiskslag, som ersätter importvaran på den inhemska marknaden.

Vid en analys av strukturfrågorna bör enligt utredningen observeras, att

dessa är delvis olikartade på kort och på lång sikt. På kort sikt är produktionsfaktorerna

givna, medan de på längre sikt kan påverkas av bl. a.

olika statliga åtgärder. Även på kort sikt måste dock fiskets strukturförhållanden

beaktas när exempelvis prisstödet avvägs. Med hänsyn till utvecklingen

på längre sikt bör dessutom även olika andra åtgärder, vilka påverkar

strukturförhållandena inom fisket, avvägas med hänsyn till marknadsutvecklingen.

På kort sikt är det i regel ekonomiskt sett önskvärt att i möjligaste mån

utnyttja de förefintliga produktionsresurserna inom fisket, förutsatt att alternativa

användningsmöjligheter saknas för de produktionsmedel och den

arbetskraft, som är knutna till näringen. Detta gäller om pristryckande

överskott inte uppstår och om de rörliga kostnaderna för fisket kan täckas

vid de marginella enheterna. Även om de förutsättningar som angetts är för

handen är det angeläget, att resurserna så långt det produktionstekniskt

är möjligt inriktas på fångst av sådana fiskslag för vilka de aktuella avsättningsmöjligheterna

är gynnsammast. Åtgärderna inom ramen för fiskets

prisreglering bör följaktligen redan på kort sikt utformas så att de medverkar

till att avsättningsmöjligheterna på bästa sätt utnyttjas. Detta innebär

bl. a. att hänsyn till marknadsförhållandena tas när stödåtgärderna för

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 41 år 1969 5

olika fiskslag avvägs. Inom en given kostnadsram kan man då genom ett

prisstöd nå största möjliga inverkan på fiskets lönsamhet.

Utredningen framhåller, att behovet av medel för åtgärder inom ramen

för fiskets prisreglering kan variera avsevärt mellan olika år. Genom dessa

åtgärder bör svängningar i fiskets lönsamhet i möjligaste mån begränsas.

Sådana variationer i fiskets lönsamhet kan bl. a. till en viss del bero på att

det totala utbudet på den inhemska marknaden varierar på grund av ändrade

förhållanden vid import. I viss utsträckning kan marknadsförhållandena

påverkas genom den importreglering som nu gäller. Möjligheterna att

ändra importskyddet är — som nämnts — dock starkt begränsade genom

olika svenska åtaganden i internationella handelspolitiska sammanhang. På

grund härav samt på grund av de diskussioner som .f. n. förs beträffande

nordiskt samarbete på bl. a. fiskets område har utredningen inte ansett det

möjligt att föreslå att importskyddet ändras. Enligt utredningens mening

är det däremot nödvändigt att tillräckliga medel står till förfogande för att

inom ramen för prisregleringen begränsa effekten av variationerna i fråga

om utbud och efterfrågan.

Utredningen anser således, att ökade resurser vid behov bör ställas till

förfogande för prisreglerande åtgärder på fiskets område och föreslår därför

— som anges i det följande — att ökade medel förs till jordbruksnämndens

prisregleringskassa för fisk. Detta är enligt utredningens uppfattning

påkallat även med hänsyn till vissa åtgärder som bör vidtas för att på längre

sikt förbättra fiskets avsättningsförhållanden.

På längre sikt träder enligt utredningens mening i första hand i förgrunden

spörsmål om fiskets tolala produktionskapacitet samt dess struktur

med hänsyn till effektivitetskravet. Om det exempelvis konstateras, att avsättningsutrymmet

såväl inom landet som på exportmarknaderna inte kan

vidgas, måste försiktighet iakttas med åtgärder vilka kan stimulera till att

fiskets produktionskapacitet byggs ut. Det kan också med hänsyn till avsättningen

vara påkallat att staten aktivt medverkar till en begränsning av

denna produktionskapacitet genom åtgärder som stimulerar till att äldre

och mindre effektiva produktionsenheter utmönstras.

I det läge som f. n. gäller bör dock enligt utredningens mening i första

hand återhållsamhet iakttas med åtgärder, som kan stimulera till nyinvesteringar

i fisket. Detta innebär självfallet inte att möjligheterna att förnya båtar

och utrustning begränsas. Tvärtom är det enligt utredningen angeläget

att fiskeflottan successivt moderniseras och effektiviseras så att produktionskostnaderna

inom fisket minskas. I ett trängt avsättningsläge är det

emellertid av betydelse att produktionskapaciteten inte vidgas ytterligare

med accentuerade över skottsproblem som följd. Det är också nödvändigt att

prisstödet avvägs så att det inte leder till en sådan utbyggnad av produktionskapaciteten

som inte motsvaras av de totala avsättningsmöjligheterna

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1969

för svenskt fiske. Om utvecklingen i fråga om produktionskapaciteten inte

håller sig inom en ekonomiskt försvarlig ram kan det också bli ofrånkomligt

att genom återhållsamhet i fråga om stödåtgärder på prissidan söka påverka

investeringarna inom fisket.

Med hänsyn till vad som anförts är det enligt utredningens uppfattning

angeläget att åtgärder vilka påverkar investeringarna i fisket särskilt uppmärksammas.

Under nuvarande förhållanden måste enligt utredningen

dessa åtgärder utformas så att de inte stimulerar till att produktionskapaciteten

inom fisket ytterligare vidgas. Med hänsyn härtill har utredningen

föreslagit att de statliga fiskerilånen under budgetåret 1969/70 används

för att dels konsolidera ställningen hos sådana nuvarande låntagare, vilka

på grund av särskilda förhållanden har råkat i likviditetssvårigheter, dels

rationalisera och förbättra den nuvarande fiskeflottan.

För att stabilisera förhållandena i samband med investeringar i fisket

och för att undvika att mer eller mindre temporära svårigheter uppstår i

samband med amorteringen av dessa investeringar, synes det utredningen

påkallat att överväga en övergång från direkta statliga lån till statliga kreditgarantier.

Utredningen har för avsikt att i sitt följande betänkande framlägga

förslag i denna fråga.

Remissyttrandena

Remissinstanserna framhåller allmänt betydelsen av att åtgärder snabbt

vidtas för att lätta de aktuella ekonomiska svårigheterna inom fiskerinäringen.

Flertalet remissinstanser understryker att de statliga åtgärderna på

fiskets område bör utformas med hänsyn till avsättnings- och strukturförhållandena.

Från fiskarorganisationernas sida framförs i detta sammanhang

även synpunkter på det svenska fiskets möjligheter att hävda sig i

konkurrensen med importerade produkter.

Statskontoret anser, att de investeringar som under senare år har skett i

fisket har byggt på en felspekulation beträffande möjligheterna att öka

fångstvärdena. Enligt statskontorets mening bör näringens skuldbörda f. n.

inte ökas. Möjligheterna att förränta och amortera förefintliga skulder blir

nämligen helt beroende på om relationen mellan skulder och fångstvärden

kan förbättras. Denna relation är f. n. ogynnsam.

Lantbruksstyrelsen framhåller, att snara åtgärder bör vidtas för att lätta

det svåra ekonomiska tryck som under senare tid har kommit att belasta

fiskerinäringen, medan bl. a. statens jordbruksnämnd och Kooperativa förbundet

understryker att särskild uppmärksamhet i fortsättningen bör ägnas

fiskets avsättningsfrågor och utvecklingen av fiskets produktionskapacitet.

Enligt nämndens mening är det värdefullt om tillgång finns till

en fiskestatistik, som gör det möjligt att avläsa resultatet av rafionaliseringsåtgärder

inom olika slag av fiske samt att följa hur fiskets struktur

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr kl år 1969

och ekonomiska villkor ändras. Sveriges fiskgrossisters riksförbund och

Fiskgrossisternas förening instämmer i utredningens bedömning av produktionsutvecklingen

och av marknadsutvecklingen vid export men framhåller

att det på något längre sikt måste anses föreligga gott utrymme för

en större avsättning av fisk på den svenska hemmamarknaden.

Göteborgs och Bohus läns landsting anser, att de allvarliga konsekvenserna

av utvecklingen snarast bör mötas med genomgripande anpassningsåtgärder

på olika områden inom fiskerinäringen. Det försatta utredningsarbetet

bör enligt landstingets mening främst ta sikte på att ingående analysera

den svenska fiskerinäringens strukturproblem. Nuvarande internationella

konkurrensförhållanden kan härvid motivera radikala omställningsåtgärder.

Eventuellt kan det bli nödvändigt att utforma en helt ny

målsättning med ett offensivt handlingsprogram för det svenska fisket.

Frågan om importskyddet för svenskt fiske berörs av Sveriges fiskares

riksförbund, Svenska västkustfiskarnas centralförbund, Svenska sydkustfiskarnas

centralförbund, Skånes fiskareförbund och Svenska ostkustfiskarnas

centralförbund. Bl. a. påpekas, att ett mera omfattande stöd lämnas

fisket i vissa andra länder och att ökade skyddsåtgärder behövs även när

det gäller den svenska fiskerinäringen.

Sveriges fiskares riksförbund vänder sig mot möjligheten att fiskerilån

framdeles skulle ersättas av statliga kreditgarantier. Svenska västkustfiskarnas

centralförbund konstaterar däremot med tillfredsställelse att utredningen

bl. a. avser att framlägga förslag till stöd åt fisket på längre sikt

och därvid även skall överväga denna fråga. Förbundet anser, att dessutom

frågan om ett särskilt kreditinstitut för fisket bör utredas. Även Göteborgs

och Bohus läns landsting och Svenska fiskhandelsförbundet anser, att frågan

om en framtida övergång till kreditgarantier bör övervägas.

Behovet av medel för prisreglering

Huvuddragen av fiskets prisreglering

Prisregleringen på väst- och sydkusten innebär, att minimipriser fastställs

på de viktigaste fiskslagen. Härigenom möjliggörs för fiskarna att

få ut lägst dessa priser för den fisk, som säljs till konsumtion inom landet

eller för export till sådana länder, där införseln inte är centraliserad. Den

fisk, som inte kan säljas till fastställda minimipriser, övertas av en särskild

prisregleringsförening, Svensk fisk. Den övertagna fisken säljs för export

till länder med centraliserad införsel eller inom landet till djurföda eller

beredning av fiskmjöl. För denna verksamhet tillförs föreningen medel

från jordbruksnämndens prisregleringskassa för fisk.

För fisk som övertagits av föreningen Svensk fisk utbetalas till fiskaren

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 41 år 1969

ett s. k. garantipris. På sydkusten utbetalas dessutom ett prisutjämningsbidrag

med visst belopp per kg djupfryst torskfilé.

På ostkusten utgår stödet till strömmingsfisket under en sexårsperiod,

räknat fr. o. in. den 1 juli 196(5, med årliga belopp, lägst 150 000 kr. och

högst 333 300 kr. Stödet utgår enligt regler, som gäller för hela perioden.

Stödet finansieras med medel från prisregleringskassan för fisk, varvid

prisregleringen och därmed sammanhängande åtgärder närmast omhänderhas

av producentkooperativa fiskförsäljningsföreningar.

För att bestrida kostnaderna för regleringsverksamheten på väst- och

sydkusten erhåller föreningen Svensk fisk under budgetåren 1968/69 och

1969/70 belopp motsvarande de prisregleringsavgifter som under resp. budgetår

tillförs statens jordbruksnämnds prisregleringskassa för fisk. Med hänsyn

till avsättningsförhållandena ansågs dock dessa belopp inte räcka till

för ett effektivt stöd. Regleringsföreningen tillförs därför under ifrågavarande

budgetår även belopp motsvarande de ränteinkomster, som under

resp. budgetår uppbärs av prisregleringskassans medel. Avdrag sker härvid

för belopp som utgår i stöd till strömmningsfisket samt det belopp varmed

vissa särskilda kostnader överstiger prisregleringskassans inkomster av införselavgifter.

Föreningen Svensk fisks konjunkturutjämningsfond tillfördes i samband

med att det nu gällande systemet trädde i kraft ett engångsbelopp av 7,5

milj. kr. från prisregleringskassan för fisk för att användas vid oförutsedda

förhållanden. För särskilda marknadsförbättrande åtgärder erhöll föreningen

samtidigt från samma kassa ett belopp av 500 000 kr. Efter att nämnda

belopp överförts uppgick kassans behållning till 23,3 milj. kr.

Prisregleringsavgifterna erläggs av förstahandsuppköpare av fisk in. fl.

Avgift tas upp på såväl svenskfångad som importerad saltvattensfisk. Bestämmelser

om avgiften finns meddelade i förordningen den 30 maj 1952

(nr 320, omtryckt 1966:180) om prisregleringsavgift för fisk in. m. Principen

är i fråga om fisk som prisregleras att avgift endast tas ut för sådan

fisk som säljs till lägst statligt minimipris. När det gäller fisk som inte

prisregleras utgår avgift om fisken inte bevisligen säljs för annat ändamål

än för att förbrukas som människoföda.

Prisregleringsavgift utgår för svenskfångad fisk i förhållande till inköpspriset,

medan avgiften för importfisk fastställs så att den i stort sett motsvarar

avgiften på svenskfångad fisk. På västkusten utgick avgiften .från

april 1946 fram till den 1 september 1963 med 5 %, varefter den sänktes till

3 %. För beredd sill sänktes avgiften till 3 % den 1 augusti 1963. På sydkusten

höjdes avgiften den 23 april 1951 från tidigare 4 till 5 %, varefter

den sänktes till 3 % den 1 september 1963. På ostkusten uppgick regleringsavgiften

från början till 1 öre per kg men höjdes successivt och utgick

fram till den 1 september 1963 med 4 öre per kg för strömming som förts

iland på denna kuststräcka. T. o. in. den 30 juni 1966 var avgiften 3 öre per

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 41 år 1969

kg, medan någon statlig avgift därefter inte har tagits ut på ostkusten.

År 1956 slopades regleringsavgiften på torsk, kolja, gråsej, vitling och

viss kungsfisk. Detta skedde samtidigt som en införselavgift av 45 öre per

kg infördes för färska och frysta filéer av nämnda fiskslag. Härvid föreskrevs,

att de medel som erhölls genom införselavgifter på fiskfiléer skulle

tillföras prisregleringskassan för fisk. Under 1960-talet har införselavgifterna

för frysta filéer successivt sänkts vid införsel från EFTA-länderna

och de har vid sådan införsel helt avvecklats vid utgången av år 1966.

Införselavgiften utgår nu vid import, som i tullhänseende är berättigad till

områdesbehandling enligt EFTA-konventionen, med 25 öre per kg för färsk

eller kyld filéad torsk, kolja, gråsej och vitling. Vid annan införsel uppgår

avgiften till 45 öre per kg för färsk, kyld eller fryst .filéad torsk, kolja,

gråsej, vitling och kungsfisk.

Medelstillgången

Som angetts, slopades år 1956 regleringsavgiften på torsk, kolja, gråsej,

vitling och viss kungsfisk. Genom denna åtgärd ändrades dock inte omedelbart

prisregleringskassans inkomster. Lägre inkomster av prisregleringsavgiftei

kompenserades nämligen av de inkomster vilka erhölls genom den införselavgift,

som infördes för filéer av de fiskslag som nämnts. Under 1960- talet har dock införselavgifterna för frysta filéer successivt sänkts vid import

från EFTA-länderna och de har helt avvecklats vid utgången av år

1966. Inkomsterna av införselavgifter uppgår nu till endast omkring 0,1

milj. kr. per år.

Det andra tillfället då avgifterna väsentligt ändrades var år 1963 då prisregleringsavgiften

sänktes från 5 till 3 %. Detta medförde att prisregleringskassans

inkomster minskade med omkring 1,5 milj. kr. per år.

Avgiftsinkomsterna har successivt stigit från år 1946 och uppgick år

1956 till 5,6 milj. kr. Därefter har beloppet reducerats och har under en

följd av år legat vid omkring 5 milj. kr. Den sänkta avgiftsnivån medförde

att den årliga inkomsten av prisreglerings- och införselavgifter åren 1964—

1966 endast uppgick till omkring 4 milj. kr. årligen. Då införselavgiften för

frysta filéer från EFTA-länderna var helt avvecklad år 1967 var det totala

avgiftsbeloppet endast 2,1 milj. kr. Till denna avgiftsminskning bidrog också

att prisregieringsavgiften togs bort för strömmning, långa och saltad islandssill.

Inkomsterna av prisregleringsavgifter påverkas också självfallet

av förändringarna i prisnivån, fiskets struktur, direktlandningarna utomlands

och övrig export.

Genom att utgifterna varit lägre än inkomsterna har prisregleringskassan

under en följd av år årligen tillförts 2—3 milj. kr. Ännu år 1966 var överskottet

inte mindre än 2,8 milj. kr. År 1967 hade dock överskottet förbytts

i ett mindre underskott.

It Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr il

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 41 år 1969

Utredningen

Utredningen konstaterar att de medel som kan användas för stödåtgärder

på fiskets område har begränsats samtidigt som de ekonomiska svårigheterna

inom fisket accentuerats bl. a. genom en för svenskt fiske ogynnsam

internationell produktions- och marknadsutveckling. Om det internationella

marknadsläget ytterligare försämras kan större belopp än hittills bli

nödvändiga för att genom prisreglerande åtgärder stabilisera förhållandena

inom den svenska fiskerinäringen. Ett sådant ökat medelsbehov kan emellertid

inte tillgodoses inom ramen för de belopp som nu flyter in i prisregleringskassan

utan kan f. n. endast täckas genom att i kassan innestående

medel används för löpande regleringsåtgärder. Risk föreligger således

för att det finansiella underlaget för fiskets prisreglering successivt kommer

att starkt försämras.

Utredningen anser, att kommande överläggningar om grunderna för fiskets

prisreglering inte bör föregripas genom att närmare ställning nu tas

till det framtida medelsbehovet i samband med föreningen Svensk fisks

prisreglerande verksamhet. Detta medelsbehov måste bl. a. avvägas med

hänsyn till den kommande marknadsutvecklingen samt de produktionsförhållanden

för svenskt fiske som kan överblickas vid tiden för nämnda överläggningar.

Det är härvid angeläget, att vid en ogynnsam marknads- och

produktionsutveckling möjligheterna att vidta effektiva stödåtgärder inte

begränsas av bristande ekonomiska resurser. Med hänsyn härtill och till

de aktuella förhållanden som förut angetts är det enligt utredningens uppfattning

påkallat att ökade medel förs till prisregleringskassan för fisk så

att vid behov tillräckliga belopp kan ställas till förfogande för olika stödåtgärder

på fiskets område.

Utredningen anger, att den har för avsikt att i ett senare sammanhang

behandla frågan om det framtida stödet till åtgärder som bidrar till att

förbättra marknadsföringen på fiskets område. Verksamheten i fråga om

såväl marknadsförbättrande åtgärder som upplysningen kan dock uppenbarligen

inte nämnvärt byggas ut inom ramen för de medel, som f. n. förs

till prisregleringskassan för fisk. Det är följaktligen enligt utredningens

uppfattning även med hänsyn till medelsbehovet för de åtgärder som nu

nämnts påkallat att ökade medel förs till prisregleringskassan för fisk.

Utredningen har övervägt olika möjligheter att öka de inkomster, som

förs till prisregleringskassan för fisk. Utredningen anser, att prisregleringsavgiften

under nuvarande förhållanden inte generellt bör höjas. Någon

prisregleringsavgift utgår nämligen f. n. inte på de fiskslag, varav filéer år

1956 belädes med införselavgift. En höjd avgiftsnivå för övriga nu avgiftsbelagda

fiskslag skulle medföra att stödåtgärderna på fiskets område i än

större grad än nu skulle finansieras genom avgifter på vissa fiskslag, medan

andra betydelsefulla fiskslag inte alls skulle beröras av avgiftssystemet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1969

Enligt utredningens uppfattning bör prisregleringskassans inkomster vidgas

genom att prisregleringsavgift på nuvarande nivå åter införs för importerad

och svenskfångad fisk av de fiskslag, varav filéer år 1956 belädes

med införselavgift och för vilka regleringsavgift sedan dess inte har återinförts.

Prisregleringsavgift bör således enligt utredningens förslag fr. o. in.

den 1 juli 1969 även tas ut vid inhemska landningar och import av torsk,

kolja, gråsej, vitling och kungsfisk. Denna avgift kan — på grundval av

1967 års produktions- och importsiffror samt vid en avgiftsnivå av 3 % —

beräknas ge omkring 1,7 milj. kr. per år.

De fiskslag som nämnts används bl. a. för att tillverka konserver och

liknande beredda fiskprodukter. Av särskild betydelse är framställningen

av fiskbullar, varvid råvaran huvudsakligen är kolja som till en del importeras.

Då tullar vid import av konserver från EFTA-länderna avvecklats

vid utgången av år 1966 och då ingen prisregleringsavgift tas ut på konserver,

kan en prisregleringsavgift på råvaran medföra att den svenska produktionens

konkurrensläge försämras i förhållande till motsvarande importvara.

I förordningen om prisregleringsavgift för fisk m. m. anges emellertid

bl. a., att statens jordbruksnämnd kan — om särskilda skäl föreligger

— helt eller delvis meddela återbäring av prisregleringsavgiften eller förordna

att denna avgift förkortas. Möjlighet till restitution finns således för

jordbruksnämnden om prisregleringsavgift återinförs på de fiskslag som

förut angetts. Denna restitution kan överslagsmässigt beräknas till 100 000

kr. per år.

De medel som flyter in genom prisregleringsavgiften på torsk, kolja, gråsej,

vitling och kungsfisk bör i likhet med övriga regleringsmedel föras till

jordbruksnämndens prisregleringskassa för fisk. Med hänsyn till det aktuella

avsättningsläget är det enligt utredningens uppfattning påkallat att

ökade medel budgetåret 1969/70 ställs till föreningen Svensk fisks förfogande.

Utredningen föreslår därför, att föreningen för budgetåret 1969/70

från prisregleringskassan även tillförs belopp motsvarande de prisregleringsavgifter

på ifrågavarande fiskslag som flyter in i kassan under detta

budgetår.

Remissyttrandena

Utredningens förslag om att prisregleringsavgift åter skall införas för

torsk, kolja, gråsej, vitling och kungsfisk tillstyrks eller lämnas utan erinran

av samtliga remissinstanser. Svenska västkustfiskarnas centralförbund,

Svenska sydkustfiskarnas centralförbund och Svenska ostkustfiskarnas

centralförbund anser dock, att nämnda avgift samtidigt bör höjas från 3 till

5 %. Enligt organisationernas uppfattning bör vidare fettvaruavgiften på

härdad svensk sillolja användas för åtgärder inom ramen för fiskets prisreglering.

Organisationerna understryker i detta sammanhang att ökade re
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1969

surser bör ställas till föreningen Svensk fisks förfogande och att föreningen

bör få använda i sin löpande verksamhet de medel som har fonderats i

dess konjunktur utjämningsfond. Svenska ostkustfiskarnas centralförbund

framför önskemål om att föreningen Ostkustfisk eller Ostkustens prisregleringsförening

tillförs ytterligare medel från jordbruksnämndens prisregleringskassa

för fisk för att användas som extra stöd till ostkustfisket.

Sveriges fiskgrossisters riksförbund och Fiskgrossisternas förening tillstyrker

förslaget, men anser att genom den föreslagna restitutionen konservprodukterna

skulle komma att favoriseras på färskfiskmarknadens bekostnad.

För att öka avsättningen totalt anses det vara riktigare att oavsett

användningsområde sänka den svenska prisnivån för ifrågavarande

fisk så att råvarupriset kommer i paritet med priset för konkurrerande utländsk

vara.

Fiskkonservfabrikernas förening ifrågasätter lämpligheten av ett restitutionsförfarande.

Dels utgör detta enligt föreningens mening en ur administrativ

synpunkt ohanterlig metod för alla parter, dels förutsätts i varje

läge jordbruksnämndens prövning och beslut med den osäkerhet för industrins

kalkylering m. m. som därav anses följa. Därför förordas i stället

ett direkt undantag redan vid köp resp. förtullning. Föreningen anser vidare,

att kvarstående införselavgifter för berörda fiskslag bör avvecklas.

Finansieringen av investeringar i fisket

Nuvarande bestämmelser för fiskerilån

Lån ur fonden för fiskerinäringens befrämjande utgår enligt bestämmelserna

i kungörelsen den 25 maj 1967 (nr 414) om fiskerilån. Enligt dessa

bestämmelser kan fiskerilån lämnas för köp av båtar eller redskap för yrkesmässigt

fiske samt maskinell utrustning och säkerhetsutrustning till

sådana båtar. Lån kan vidare utgå för köp av fordon, mindre båtar m. m.

Fiskerilån får inte beviljas till högre belopp än 200 000 kr. och för lån

skall ställas betryggande säkerhet. Ett fiskerilån är amorteringsfritt under

två år från det lånet lyfts och skall därefter återbetalas genom regelbundna

avbetalningar inom högst tio år. Ingen ränta utgår under två år från lyftningsdagen,

varefter ränta erläggs på obetald del av lånet med 5 % om året.

Dröjsmålsränta utgår om kapital- eller räntebelopp inte har betalats inom

föreskriven tid.

Fiskerilån kan sägas upp till omedelbar betalning om lånet beviljats på

grund av oriktig eller vilseledande uppgift av låntagaren, om låntagaren

försummat att betala förfallet kapitalbelopp eller föreskriven ränta, om

lånet används för annat än avsett ändamål eller om låntagaren bryter mot

lånevillkoren. Lånet kan även sägas upp till omedelbar betalning om säkerheten

för lånet avsevärt har försämrats eller om annars sådant förhållande

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1969

inträffar att låntagaren med hänsyn till syftet med lånet uppenbarligen

inte bör få inneha lånet. Låntagaren får när som helst säga upp fiskerilån

till betalning.

Fråga om fiskerilån prövas i Göteborgs och Bohus län av landstinget och

i annat län av lantbruksnämnden. Fiskeristyrelsen har tillsyn över låneverksamheten.

I anledning av framställning av fiskprisutredningen medgav Kungl. Maj :t

i brev den 28 maj 1968 fiskeristyrelsen att efter prövning i varje enskilt

fall, varvid bl. a. skall beaktas låntagarens förmögenhetsställning och tillgång

på likvida medel, meddela anstånd med betalning av amortering och

ränta under ett år. Lån får sålunda återbetalas inom en tid som med ett

år överstiger den stadgade längsta amorteringstiden. Låneränta som upplöper

under tid varmed amorteringstiden på detta sätt förlängs får erläggas

på sätt som gäller för amortering. Anstånd med amortering och ränta

på fiskerilån fick ges endast i fråga om belopp som förföll till betalning

före den 1 januari 1969.

Fiskerilånens användning och betydelse för investeringar i fisket

Det sammanlagda lånebeloppet för statliga fiskerilån har uppgått till 8

milj. kr. budgetåret 1965/66 och till 9 milj. kr. under vardera av budgetåren

1966/67 och 1967/68. Av det totala lånebeloppet har under de år som

nämnts resp. 65, 70 och 62 % hänfört sig till västkusten.

För att belysa fiskerilånens betydelse för olika investeringar i fisket har

fiskprisutredningen gjort en specialbearbetning av vissa uppgifter för de

fiskerilån som beviljats budgetåret 1967/68. Lånen har härvid delats in

efter tre olika typer av investeringar, nämligen köp av ny båt, köp av begagnad

båt samt övriga investeringar. Den sistnämnda gruppen omfattar

köp av motor eller redskap, förlängning av båt, reparationer och liknande.

En tredjedel av det totala fiskerilånebeloppet under budgetåret 1967/68

har använts för inköp av ny båt, medan 39 % har gått till köp av begagnad

båt och återstoden använts för att finansiera övriga investeringar. Betydande

skillnader kan dock i detta sammanhang konstateras mellan olika kuststräckor.

På västkusten svarar således köp av nya båtar för 45 % av lånebeloppet,

varvid återstoden fördelar sig ungefär lika mellan köp av begagnade

båtar och övriga investeringar. På sydkusten och ostkusten har fiskerilånen

däremot till övervägande del använts för köp av begagnade båtar.

På dessa kuststräckor är investeringar i nya båtar av mindre betydelse, medan

andelen för övriga investeringar endast är något mindre än på västkusten.

Den genomsnittliga totala anskaffningskostnaden för nya båtar på västkusten

uppgår enligt undersökningen till 1,1 milj. kr. Fiskerilån har i medeltal

täckt ungefär en åttondel av denna kostnad, likviden för äldre båt en

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 41 år 1969

fjärdedel, medan den återstående kostnaden har utgjort tre femtedelar.

Kostnaderna vid köp av begagnade båtar har på västkusten under budgetåret

1967/68 i medeltal bestritts till 20 % genom likvider för äldre båt, medan

andelen för fiskerilån uppgått till 21 % och för den återstående kostnaden

till 59 %. När det gäller övriga investeringar svarar fiskerilån för 21 %

av kostnaden och ungefär tre fjärdedelar av kostnaden har i dessa fall finansierats

på annat sätt än genom fiskerilån eller försäljning av äldre utrustning.

Det kan nämnas att huvuddelen av de nya båtarna i Göteborgs och Bohus

län budgetåret 1967/68 hade en motor med över 800 hkr., medan motorstyrkan

för begagnade båtar var väsentligt lägre. Inom sistnämnda kategori

fanns ingen båt med motor över 700 hkr. och över hälften av ifrågavarande

båtar hade en motor med 201—600 hkr. Vid köp av ny motor var i

tolv fall av 18 motorstyrkan större än 700 hkr. I fråga om båtens längd var

av 17 nya båtar 13 längre än 100 fot, medan av sammanlagt 16 begagnade

båtar ingen överskred denna längd.

Som förut angetts, är köp av nya båtar av mindre betydelse på sydoch

ostkusten. I fråga om såväl dessa köp som köp av begagnade båtar liksom

beträffande övriga investeringar är på dessa kuststräckor de genomsnittliga

investeringsbeloppen betydligt lägre än på västkusten och fiskerilånen

svarar därför för en förhållandevis hög kostnadsandel. På sydkusten

uppgår fiskerilånens andel av den totala anskaffningskostnaden till 43—

45 % och på ostkusten till 52—63 %. Endast en helt obetydlig del av

kostnaderna täcks däremot på dessa kuststräckor genom inkomsterna från

försäljningen av äldre båt eller utrustning.

Ekonomiska förhållanden hos vissa fiskargrupper i Göteborgs och Bohus län

Som förut angetts, beslöt Kungl. Maj :t i maj 1968 att anstånd med amortering

och ränta på fiskerilån fick medges under år 1968 efter prövning i

varje enskilt fall. För att erhålla en uppfattning om de ekonomiska förhållandena

hos låntagare, som söker anstånd med amortering och ränta på

fiskerilån, har utredningen fordrat in och bearbetat vissa uppgifter som

lämnats av sökandena i Göteborgs och Bohus län. De uppgifter som bearbetats

gäller fiskerilån för sammanlagt 87 båtar för vilka ansökningshandlingar

har inkommit till landstinget fram till slutet av november 1968.

Utredningen framhåller, att undersökningsresultaten självfallet inte belyser

de ekonomiska förhållandena för fisket i dess helhet i Göteborgs och

Bohus län. Då uppgifterna har lämnats av personer, vilka söker anstånd

med betalning av ränta och amortering på fiskerilån, belyser materialet det

ekonomiska läget hos fiskare vilka kommit i ekonomiskt trångmål. På

grundval av materialet kan följaktligen bedömas om det ekonomiska läget

hos vissa fiskargrupper är av sådan karaktär att särskilda åtgärder måste

vidtas för att övervinna de aktuella svårigheterna.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Al år 1969

15

För varje båt finns i undersökningsmaterialet bl. a. uppgift om det ursprungliga

och det kvarvarande lånebeloppet. För de sammanlagt 280 personer,

vilka svarar för ifrågavarande fislcerilån, finns i materialet uppgifter

om till statlig inkomstskatt taxerad inkomst för inkomståren 1965, 1966

och 1967. Uppgifterna om taxerad inkomst har för samtliga låntagare verifierats

av de lokala taxeringsmyndigheterna. Vidare lämnas för samtliga

låntagare uppgift beträffande tillgångar och skulder per den 31 december

1967, varvid även dessa uppgifter i regel granskats av taxeringsmyndigheterna.

Det är således i första hand uppgifterna i samband med självdeklarationen

för inkomståret 1967 som anges i materialet.

Den genomsnittliga taxerade inkomsten uppgick för den undersökta låntagargruppen

till 23 600 kr. år 1965, varefter den har sjunkit till 15 500 kr.

år 1966 och 11 000 kr. år 1967.

I undersökningen lämnas uppgifter om det ursprungliga och kvarstående

statliga lånebeloppet per båt samt antalet låntagare per båt, varvid materialet

fördelats efter båtens byggnadsår. Det framgår, att det ursprungliga

lånebeloppet har stigit mycket starkt för båtar som byggts under senare år.

För båtar som byggts år 1965 och senare är det genomsnittliga lånebeloppet

således 45 % större än för båtar som byggts åren 1959—61. Samtidigt har

dock det genomsnittliga antalet låntagare per båt ökat och uppgången i det

genomsnittliga lånebeloppet per låntagare är således mindre än uppgången

i lånebeloppet per båt. Det genomsnittliga kvarstående lånebeloppet per

låntagare uppgår för samtliga låntagare till 25 200 kr. Motsvarande belopp

för låntagare med båtar som byggts år 1965 och senare är 33 300 kr.

I undersökningen anges även uppgifter om tillgångar och skulder hos

anståndssökande låntagare med fördelning efter båtens byggnadsår. Därav

framgår, att de större tillgångarna för låntagare med nyare båtar i första

hand hänför sig till det högre taxeringsvärdet för båt och redskap. Skillnaderna

mellan olika kategorier av låntagare är dock speciellt framträdande i

fråga om skuldbelastningen. Låntagare med båtar som byggts år 1965 och

senare redovisar en skuldbelastning i båten på i genomsnitt 167 700 kr.

Räknat per båt är den genomsnittliga skuldbelastningen omkring 620 000

kr. Då enligt den tidigare redovisningen det genomsnittliga kvarstående

fiskerilånebeloppet per båt för denna grupp uppgick till ca 123 000 kr.,

uppgår övriga lån till närmare 500 000 kr. per båt. För samtliga låntagare

är motsvarande belopp i genomsnitt 300 000 kr. Vidare kan konstateras,

att det för båtar som byggts år 1965 eller senare redovisas varu- och omkostnadsskulder

av 35 000 kr. per låntagare eller närmare 130 000 kr. per

båt, medan motsvarande skulder för samtliga låntagare i genomsnitt uppgår

till endast 4 100 kr. eller ca 13 000 kr. per båt.

Sammanfattningsvis anför utredningen, att det redovisade materialet

visar att under de två senaste åren de ekonomiska förhållandena för berörda

fiskargrupper väsentligt försämrats. Med hänsyn till den stora skuld
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungi. Maj:ts proposition nr il år 1969

belastningen samt den begränsade likviditeten måste enligt utredningens

uppfattning de aktuella ekonomiska svårigheterna för dessa grupper bedömas

som allvarliga. Särskilt framträdande är härvid de svårigheter, som

har drabbat fiskare vilka skaffat sig nya båtar under de senaste åren. Då

medel saknats för att bestrida löpande omkostnader vid fisket har dessa

fiskare fått betydande kortfristiga skulder. Risk föreligger således för att

den ekonomiska situationen för dessa fiskare kan bli helt ohållbar.

Utredningen

Utredningen anser det angeläget, att åtgärder vidtas för att hindra att

aktuella ekonomiska svårigheter medför att den ekonomiska grundvalen

för fortsatt verksamhet i fisket rycks undan för fiskare, vilka i och för sig

kan bedriva sin produktion på ett rationellt och lönsamt sätt.

Som förut angetts, får enligt Kungl. Maj :ts brev den 28 maj 1968 fiskeristyrelsen

efter prövning i varje enskilt fall medge anstånd med betalning

av amortering och ränta på fiskerilån under ett år. Utredningen anser, att

med hänsyn till det aktuella läget anstånd med betalning av ränta och

amortering efter prövning bör kunna medges under ytterligare ett år, dvs.

att anstånd bör kunna ges i fråga om sådan amortering och ränta, som

förfaller till betalning under kalenderåret 1969. Anstånd bör dock enligt

utredningens uppfattning inte beviljas så att man i vissa fall endast uppskjuter

konsekvenserna av en ändå på längre sikt ohållbar ekonomisk situation.

Följaktligen föreslås att anstånd med att betala amortering och

ränta på fiskerilån endast medges efter en företagsekonomisk prövning av

varje anståndssökandes förutsättningar att bedriva ett rationellt fiske och

av vederbörandes möjlighet att på längre sikt stabilisera sina ekonomiska

förhållanden. Om förutsättningar för en på längre sikt lönsam verksamhet

i fisket saknas, kan det nämligen bli aktuellt att vederbörande sökande i

stället utnyttjar möjligheten att erhålla ett s. k. awecklingsbidrag, som

också föreslås av utredningen. Ytterligare anstånd med betalning av ränta

och amortering på fiskerilån kan enligt utredningen endast till en

del lösa de aktuella likviditetssvårigheterna för vissa fiskargrupper. I nuvarande

läge bör också stark återhållsamhet iakttas med åtgärder som

kan stimulera till nyinvesteringar i fisket. Starka skäl talar följaktligen

enligt utredningens mening för att statliga fiskerilån tills vidare främst inriktas

på att konsolidera de ekonomiska förhållandena vid redan befintliga

produktionsenheter.

Utredningen föreslår, att statliga fiskerilån budgetåret 1969/70 liksom

tidigare budgetår lämnas med sammanlagt 9 milj. kr., varvid dock 5 milj.

kr. bör användas för att konsolidera ställningen hos sådana låntagare, vilka

på grund av särskilda förhållanden har råkat i likviditetssvårigheter. Återstoden

av fiskerilånebeloppet, d. v. s. 4 milj. kr., bör enligt förslaget i första

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 41 år 1969

hand lämnas för att finansiera åtgärder, vilka medför att den nuvarande

fiskeflottan produktionstekniskt rationaliseras och effektiviseras. Lån till

nyanskaffning av båtar bör däremot under budgetåret 1969/70 endast lämnas

om det klart framgår vid en företagsekonomisk avvägning att en nyanskaffning

är nödvändig för att rationella produktionsförhållanden skall

uppnås.

Konsolideringslån bör enligt utredningens uppfattning endast lämnas

om lånet söks för båt som kan anses vara lämpad för rationellt fiske.

Lån bör vidare endast lämnas om sökanden kan anses besitta förmåga att

med stöd av lånet stabilisera sina ekonomiska förhållanden. Av vikt är

också att möjligheten att erhålla konsolideringslån inte utnyttjas av enskilda

långivare för att genom uppsägning av lån uppnå att i det närmaste

konkursmässiga låntagare söker konsolideringslån för att med dessa täcka

andra lånefordringar. Konsolideringslån bör således inte lämnas i de fall

då en sanering av låntagarens ekonomi inom rimlig tid inte framstår som

möjlig.

Låntagare i allmänna kreditinrättningar eller hos andra långivare bör

inte på grund av skillnaderna i räntenivån stimuleras att söka att byta ut

sina tidigare lån mot konsolideringslån till låg ränta. Ränta för konsolideringslån

bör därför enligt utredningens förslag motsvara lägsta marknadsränta

för inteckningslån och utgå från lyftningsdagen. Amorteringsfrihet

bör i fråga om konsolideringslån kunna medges under högst två år från

det lånet lyfts och likaledes bör räntebetalningen först kunna påbörjas

efter högst denna tid. Räntan under de två första åren bör vidare enligt

förslaget läggas till lånebeloppet, som bör återbetalas genom regelbundna

avbetalningar inom högst tio år. Konsolideringslån bör inte beviljas till högre

belopp än 200 000 kr. och konsolideringslån och tidigare fiskerilån bör

inte sammanlagt uppgå till högre belopp än 350 000 kr.

Utredningen anser det angeläget, att konsolideringslån kan lämnas i sådan

omfattning att berörda fiskargruppers ekonomiska förhållanden

snabbt stabiliseras. Därför föreslås, att utöver förut angivna medel även 5

milj. kr. från jordbruksnämndens prisregleringskassa för fisk får användas

för konsolideringslån. Härvid bör gälla samma lånevillkor som föreslagits

för konsolideringslån i övrigt. Ränta och amortering på lån av nämnda

medel bör tillföras prisregleringskassan.

I fråga om andra fiskerilån än konsolideringslån bör enligt utredningens

förslag som villkor uppställas att en investeringskalkyl genom fiskeristyrelsens

försorg upprättas i varje lånefall och att lån endast lämnas om

åtgärden som skall finansieras genom lånet kan anses medföra att produktionsförhållandena

uppenbart förbättras. Vidare bör enligt förslaget krävas

att låntagaren eller låntagarna har tillräcklig yrkeserfarenhet samt förutsättningar

i övrigt för att bedriva ett effektivt fiske. Vid nyanskaffning av

båt bör kalkylen klart utvisa att nyanskaffningen är nödvändig för att

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr bl år 1969

uppnå rationella produktionsförhållanden. I övrigt föreslås för ifrågavarande

lån samma villkor som f. n. tillämpas för fiskerilån.

För att uppnå en enhetlig bedömning av olika låneärenden bör enligt förslaget

såväl konsolideringslån som övriga fiskerilån beviljas av fiskeristyrelsen,

som även bör ombesörja att investeringskalkylerna samt den ekonomiska

analysen i samband med enskilda lånefall kommer till stånd. Utredningen

anser, att det kan bli behövligt att vidga resurserna i samband

med sistnämnda verksamhet och anger att den avser att i annat sammanhang

återkomma till denna fråga.

Remissyttrandena

Utredningens förslag om konsoliderings- och rationaliseringslån tillstyrks

i princip eller lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser

med undantag av statskontoret, som avstyrker förslaget om konsolideringslån.

Statskontoret anser, att fiskerinäringens likviditetssvårigheter bör bemästras

genom åtgärder som minskar näringens skuldbörda och ifrågasätter

bl. a. ett ackordsförfarande. När det gäller övriga remissinstanser

framkommer delade meningar främst beträffande förslaget om att för konsolideringslån

skall användas medel från jordbruksnämndens prisregleringskassa

för fisk. Förslaget avstyrks således i detta avseende av fiskeristyrelsen

och samtliga fiskarorganisationer, vilka anser att konsolideringslån

helt bör utgå från fiskerilånefonden. Även föreningen Svensk fisk och

Fiskkonservfabrikernas förening ifrågasätter lämpligheten av att medel i

prisregleringslcassan används för konsolideringslån.

Svenska västkustfiskarnas centralförbund anför, att om man med konsolideringslån

inte kan hjälpa fiskelag, som har en alltför dålig ekonomisk

ställning, bör möjlighet finnas att avlyfta borgensansvaret från personer

utanför ett sådant fiskelag. Förbundet föreslår att 50 milj. kr. ställs till förfogande

för konsolideringslån samt för att avlyfta borgensansvar, varvid

viss del av stödet om så anses lämpligt bör få formen av statliga kreditgarantier.

Även Svenska ostkustfiskarnas centralförbund anser de föreslagna

beloppen för statliga lån helt otillräckliga och anför att kraven enbart

från västkusten är betydligt större. Sveriges fiskares riksförbund och Skånes

fiskareförbund anser sig inte kunna acceptera utredningens förslag att

4 milj. kr. budgetåret 1969/70 skall användas för rationaliseringslån. Enligt

organisationernas mening bör betydligt större belopp användas för detta

ändamål och Skånes .fiskareförbund föreslår att utlåningsramen för rationaliseringslån

detta budgetår fastställs till 9 milj. kr. Skånes fiskareförbund

anser vidare att behov inte föreligger av särskilda investeringskalkyler

i samband med rationaliseringslån och förordar att dessa lån beviljas

på samma sätt som varit fallet tidigare i fråga om lån ur fiskerilånefonden.

Göteborgs och Bohus läns landsting anser, att ett högre belopp än det

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr bl år 1969 iy

föreslagna maximibeloppet för konsolideringslån i många fall är erforderligt.

Förslaget om ytterligare anstånd med betalning av ränta och amortering

för fiskerilån tillstyrks eller lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser.

Svenska västkustfiskarnas centralförbund, Skånes fiskareförbund och

Svenska ostkustfiskarnas centralförbund anser dock, att anstånd även i

■fortsättningen bör ges utan en företagsekonomisk prövning i varje enskilt

fall.

Frågan om administrationen av stödåtgärderna berörs av bl. a. lantbruksstyrelsen,

statens jordbruksnämnd och fiskeristyrelsen. Myndigheterna understryker

härvid betydelsen av att erforderliga resurser ställs till förfogande

för ifrågavarande verksamhet. Lantbruksstyrelsen anför, att modellkalkyler

och anvisningar för den företagsekonomiska prövningen bör utarbetas

och att en särskild arbetsgrupp bör påbörja sitt arbete med dessa

frågor snarast möjligt. Enligt styrelsens mening är det också angeläget, att

information i lättillgänglig form om de nya stödmöjligheterna så snart som

möjligt går ut till fiskarna. Fiskeristyrelsen anför, att en ny organisation

behövs för att handlägga stödfrågorna. Denna bör enligt styrelsen omfatta

en företagsekonom, en fiskeritekniker, två mellangradstjänster, en kanslist

och en kontorist. För att få till stånd en sådan organisation krävs det enligt

styrelsen bemyndigande till kontraktsanställning och finansiering av uppkommande

löne- och omkostnadsutgifter inom en ram av förslagsvis

400 000 kr. per budgetår.

Göteborgs och Bohus läns landsting anför, att den saknar erforderliga

personella resurser för de ingående företagsekonomiska prövningar som i

fortsättningen måste verkställas för fortsatt långivning samt beträffande

anstånd och bidrag. Landstinget anser det lämpligt, att i samband med

att de föreslagna reformerna genomförs låneförmedlingen i Göteborgs och

Bohus län överförs från landstinget till lantbruksnämnden. Lantbruksstyrelsen

berör även denna fråga och anger att ökade personalresurser i ett

sådant fall krävs vid lantbruksnämnden i Göteborgs och Bohus län.

Övriga stödåtgärder m. m.

Utredningen

Utredningen anser, att det i nuvarande läge är påkallat att åtgärder vidtas

för att stimulera till en viss begränsning av fiskets produktionskapacitet

samt för att underlätta för personer som önskar lämna fisket att övergå

till annan yrkesverksamhet. Ett bidrag bör därför enligt utredningens

mening i princip förknippas med villkoret att vederbörande fiskare avser

alt övergå till annan yrkesverksamhet och att båten antingen skrotas eller

säljs för annan användning än fiske. Stöd bör således utgå i sådana fall då

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 4/ år 1969

en fiskare anser sig kunna nå bättre inkomster genom att övergå till annan

yrkesverksamhet, men hindras att ta ett sådant steg på grund av det kapital

som är bundet i båten. Ett sådant stöd är enligt utredningen befogat

ur såväl samhällsekonomisk som fiskerinäringens egen synpunkt.

Utredningen anger, att värdet av båtar, som kan beröras av ett avvecklingsstöd,

endast kan beräknas helt överslagsmässigt. Om man antar att nuvärdet

för båtar som kan beröras av awecklingsstödet uppgår till 50 %

av det genomsnittliga nuvärdet och att dessa båtar representerar 5 % av

det totala båtbeståndet, kan nuvärdet av ifrågavarande kategori båtar uppskattas

till i runt tal 9 milj. kr. Då stödet självfallet endast bör motsvara

en begränsad del av nuvärdet är det för stödet erforderliga beloppet väsentligt

mindre. Beräknas andelen till en fjärdedel kan beloppet som behövs

för ifrågavarande stöd uppskattas till ca 2 milj. kr. Utredningen framhåller,

att uppskattningen av medelsbehovet för ett avvecklingsstöd självfallet

är mycket osäker och att en säkrare uppskattning endast kan ske sedan

ifrågavarande stödform under en viss tid prövats.

Enligt utredningens mening bör med hänsyn till de aktuella svårigheterna

för vissa fiskargrupper ett avvecklingsstöd prövas. Utredningen föreslår

att 2 milj. kr. från jordbruksnämndens prisregleringskassa för fisk får

disponeras för detta ändamål. Bidrag bör kunna beviljas med högst 30 000

kr. per båt till fiskare, vilka övergår från fiske till annan yrkesverksamhet

och i samband därmed skrotar sina båtar eller säljer dem för annan användning

än i fisket. Om särskilda förhållanden föreligger bör bidrag även

utgå vid försäljning av båtar för fortsatt användning i yrkesfisket. Bidrag

bör vidare enligt förslaget endast lämnas om båten har utnyttjats för yrkesfiske

de senaste tre åren, varvid bidraget bör utgå enligt en särskilt fastställd

skala, som avvägs med hänsyn till bl. a. båtens storlek och ålder.

Om sökandens förmögenhet överstiger gränsen för beskattningen för förmögenhetsskatt

bör något bidrag inte utgå.

Remissyttrandena

Remissinstanserna ställer sig genomgående positiva till förslaget om ett

särskilt avvecklingsstöd. Statskontoret och tantbruksstyrelsen ifrågasätter

dock i detta sammanhang om bidraget inte borde begränsas till sådana fall

då fiskebåten skrotas. Göteborgs och Bohus läns landsting anser, att bidraget

endast bör utgå om betryggande garantier föreligger för att fartyget

inte kommer att utnyttjas för fortsatt fiske. Däremot anser fiskeristyrelsen

att under särskilda förhållanden bidrag även bör utgå vid försäljning av

båtar för fortsatt användning i yrkesfiske. Styrelsen anför i detta sammanhang

att man inte bör hindra försäljningen av begagnade fiskebåtar

från västkusten till andra kuststräckor. Efter prövning i varje särskilt fall

bör enligt styrelsens uppfattning bidrag även kunna lämnas när fiskebåtar

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 41 år 1969

säljs till utlandet. Enligt Svenska västkustfiskarnas centralförbund bör avvecklingsstöd

även kunna utgå till fiskare, som vill lösa upp sitt fiskelag för

alt gå över till ett annat fiskelag.

Arbetsmarknadsstyrelsen har ingen erinran mot förslaget men framhåller

att de åtgärder av olika slag som kan sättas in från arbetsmarknadsverkets

sida i syfte att underlätta arbetskraftens anpassning till bl. a. ändrade

strukturella förutsättningar inom det tidigare yrkesområdet självklart

står öppna i lika grad för fiskare som för andra yrkesgrupper.

Fiskeristyrelsen och samtliga fiskarorganisationer avstyrker att avvecklingsbidraget

finansieras med medel från jordbruksnämndens prisregleringskassa

för fisk. Lämpligheten av en sådan finansering ifrågasätts vidare av

bl. a. föreningen Svensk fisk, Sveriges fiskgrossisters riksförbund och Fiskgrossisternas

förening. Sveriges fiskares riksförbund, Svenska västkustfiskarnas

centralförbund och Svenska ostkustfiskarnas centralförbund anser,

att såväl totalbeloppet som det högsta individuella bidragsbeloppet bör höjas.

De två sistnämnda organisationerna föreslår härvid, att avvecklingsbidraget

totalt bör utgå med 10 milj. kr., varvid den övre gränsen för individuellt

bidrag bör fastställas till omkring 100 000 kr. Ett högre maximibelopp

ifrågasätts vidare av lantbruks styr elsen och Göteborgs och Bohus läns

landsting. Lantbruks styr elsen anför vidare att skattefrihet för avvecklingsbidrag

bör övervägas.

Svenska ostkustfiskarnas centralförbund anser, att avvecklingsbidraget

även bör knnna ges för redskap som inte kunnat utnyttjas eller säljas på

grund av avlysning av fiskevatten med anledning av kvicksilverförekomst.

Statens jordbruksnämnd

Statens jordbruksnämnd har i förut nämnd skrivelse lagt fram förslag

beträffande reglering av priserna på fisk under budgetåret 1969/70. Nämnden

anser, att prisregleringsverksamheten även under budgetåret 1969/70

bör bedrivas i stort sett enligt nu gällande grunder. Nämnden gör dock

förbehåll för sådana ändringar som kan föranledas av fiskprisutredningens

nu föreliggande förslag.

Importen och exporten av fisk och fiskprodukter regleras genom kungörelsen

den 14 mars 1947 (nr 82, omtryckt 1954: 605 och senast ändrad

1961:368) angående allmänt importförbud samt förordningarna den 5 juni

1953 (nr 372) angående reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur

och (nr 374) angående reglering av utförseln av vissa slag av fisk

och skaldjur m. m. Förordningarna gäller tills vidare enligt kungörelser

den 26 april 1967 (nr 136 resp. 137). Även i fråga om import- och exportregleringen

av fisk anser nämnden, att regleringen under budgetåret 1969/

70 bör anordnas i huvudsak enligt de grunder, som har gällt under innevarande

budgetår. Detta innebär bl. a. fortsatt bemyndigande för nämnden

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 41 år 1969

att föreskriva att exporten till länder med centraliserad import skall ske genom

föreningen Svensk fisk och att — inom ramen för gällande internationella

bindningar — reglera importen av fisk i den omfattning som är nödvändig

för att upprätthålla prisregleringssystemet. Med hänsyn till bl. a. att

inom ramen för den s. k. Kennedy-ronden uppställts som villkor för avgiftsfri

införsel av sill till EEC-området att vederbörande exportland iakttar

ett av EEG fastställt referenspris — ett villkor som kan komma att utsträckas

även till andra fiskslag än sill — anhåller nämnden om bemyndigande

att med stöd av förordningen angående reglering av utförseln av

vissa slag av fisk och skaldjur m. m. föreskriva de villkor i fråga om export

av fiskvaror som kan bli erforderliga (exportminimipriser m. in.).

Fullmäktige i riksbanken föreslås få bemyndigande att även under budgetåret

1969/70 ställa garantier för lån i Sveriges kreditbank mot gängse

ränta åt föreningen Svensk fisk intill ett belopp av 5 milj. kr. jämte ränta.

Vidare bör behållningen i prisregleringskassan för fisk på de villkor, som

fastställts av Kungl. Maj :t genom beslut den 3 september 1954 och den 11

april 1958, under budgetåret 1969/70 få användas för lån till föreningen

Svensk fisk för att tillfälligt finansiera krediter vid försäljning av fisk på

export.

För innevarande budgetår får från regleringskassan för fisk disponeras

dels 200 000 kr. till den av centralnämnden för fiskpropaganda bedrivna

verksamheten, dels 115 000 kr. för att bestrida kostnaderna för en fiskexportrepresentant,

dels 60 000 kr. för att bekosta viss kvalitetskontroll av fisk.

Centralnämnden för fiskpropaganda har hos nämnden anhållit, att under

budgetåret 1969/70 få disponera 225 000 kr. för sin verksamhet. Jordbruksnämnden

erinrar om att fiskprisutredningen har anmält, att utredningen

avser att under första halvåret 1969 lägga fram förslag om bl. a. formerna

för och stödet till upplysningsarbetet inom fisksektorn. Föreningen Svensk

fisk har till utredningen framfört önskemål om att den propagandaverksamhet

som bedrivs av bl. a. centralnämnden i fortsättningen bör ske

genom föreningen i vars uppgifter ingår att allmänt främja avsättningen

av fisk inom landet. Enligt jordbruksnämndens mening bör hinder ej föreligga

att redan fr. o. in. budgetåret 1969/70 — om efter förslag av fiskprisutredningen

så anses lämpligt — överflytta centralnämndens verksamhet

till föreningen Svensk fisk. Detta innebär, att de medel som eljest skulle

anslås till centralnämnden i stället enligt de för budgetåret 1969/70 fastställda

grunderna får disponeras av föreningen Svensk fisk. I avvaktan på

att ställning tas i denna fråga föreslår nämnden, att stödet till upplysningsverksamheten

under budgetåret 1969/70 lämnas med 200 000 kr.

För att täcka kostnaden för befattningen som fiskexportrepresentant har

under budgetåret 1967/68 tagits i anspråk drygt 100 000 kr. Nämnden förordar,

att under budgetåret 1968/69 ett oförändrat belopp, d. v. s. högst

115 000 kr. får disponeras för ändamålet. Behov av kvalitetskontroll på

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr hl år 1969

svenska fiskvaror föreligger enligt nämnden i huvudsakligen samma omfattning

som f. n. sker. För kontroll av fiskkonserver tillgängliga medel och

kontrollavgifter kan beräknas räcka till för att täcka kostnaderna under

budgetåret 1969/70. Däremot beräknas avgifterna för andra fiskvaror än

konserver inte komma att täcka kostnaderna. Budgetåret 1967/68 förelåg

ett underskott vid denna kontroll som uppgick till ca 35 000 kr. Nämnden

föreslår, att liksom innevarande budgetår även nästa budgetår 60 000 kr.

får disponeras för kvalitetskontroll.

Departementschefen

Under de senaste årtiondena har produktions- och avsättningsförhållandena

inom svenskt fiske helt ändrats. Ännu i slutet av 1940-talet avsatte

svenska fiskare sina fångster främst på den inhemska marknaden. Den

svenska fiskeflottan bestod vid denna tid huvudsakligen av mindre fiskefartyg

och fisket bedrevs med redskap som inte krävde några större investeringar.

Tillfälliga bakslag behövde under dessa förhållanden inte leda till

ekonomiska konsekvenser som var svåra att bemästra. Fasta kostnader i

form av amortering och räntor på investerat kapital var nämligen i allmänhet

förhållandevis små. Om inkomsterna periodvis minskade på grund av

felslaget fiske, påverkade detta i regel inte på kort tid de ekonomiska förutsättningarna

för fortsatt fiske.

I slutet av 1940-talet tillkom möjligheter att utnyttja nya fångstområden

och tillämpa förbättrade fångstmetoder och fiskets produktions- och avsättaingsförhållanden

ändrades nu snabbt. Från västkusten började ett omfattande

Nordsjöfiske, som främst gällde fångst av massfisk, såsom sill.

Detta fiske krävde emellertid att allt större belopp investerades i stora moderna

fiskefartyg, som måste nyttjas intensivt så att de betydande kostnaderna

för båt och redskap kunde täckas. Även på andra kuststräckor effektiviserades

fångstmetoderna med allt större investeringar som följd. De

ökade insatserna i moderna båtar och redskap ledde till att fångstkvantiteterna

steg snabbt. Samtidigt ändrades avsättningsläget för svenskt fiske. De

ökade kvantiteterna kom i första hand att exporteras bl. a. genom att landas

direkt i utländska hamnar. Förhållandena på utländska marknader blev

därmed av väsentlig betydelse för den svenska fiskarbefolkningens ekonomiska

situation.

Investeringarna i båtar och redskap har gjort det möjligt för svenskt

fiske att bestå som en modern och livskraftig näringsgren. Utvecklingen har

också visat den svenska fiskarkårens tilltro till sitt yrke och dess förmåga

att snabbt tillgodogöra sig de tekniska landvinningarna i fråga om moderna

fångstmetoder. Samtidigt är det uppenbart att fiskerinäringen numera är

betydligt känsligare än tidigare, om förhållandena i fråga om produktion

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr bl år 1969

eller avsättning försämras. Investeringar i fisket har till stor del skett med

medel som lånats från den statliga fiskerilånefonden och allmänna kreditinrättningar.

I många fall har också betydande investeringar genomförts

trots att de egna kapitalresurserna har varit synnerligen små. För vederbörande

fiskelag har detta medfört dålig likviditet även vid normala produktions-

och avsättningsförhållanden. Om inkomsterna minskar, ökar

i sådana fall snabbt de kortfristiga skulderna och fiskelagets ekonomiska

läge kan då inom kort tid bli ohållbart.

Under senare år har de tidigare gynnsamma produktions- och avsättningsförhållandena

inom fisket försämrats och detta har lett till ekonomiska

svårigheter för betydande fiskargrupper. Eftersom förutsättningar torde

finnas för en på längre sikt stabil avsättning av fisk, är det enligt min mening

inte acceptabelt att låta temporära svårigheter allvarligt rubba den

ekonomiska grundvalen för en näringsgren som i och för sig är tekniskt väl

rustad för en effektiv och rationell produktion. Jag anser därför att det ur

samhällsekonomisk synpunkt är angeläget att statsmakterna söker brygga

över de aktuella svårigheterna inom fisket. Det är emellertid samtidigt av

vikt att i fortsättningen se till att investeringarna i fisket på ett realistiskt

sätt anpassas till bl. a. avsättningsmöjligheterna inom och utom landet. Det

är självfallet varken från det allmännas eller fiskerinäringens egen synpunkt

önskvärt med fortsatta investeringar som inte motsvaras av en säker

och ekonomiskt lönande avsättning.

Statsmakterna har redan vidtagit särskilda åtgärder för att bistå fisket

i dess nuvarande svårigheter. Bl. a. har enligt beslut av 1968 års riksdag

ökade medel ställts till förfogande för prisregleringen på fiskets område.

Jag ansluter mig till utredningens förslag att ökade medel ställs till förfogande

för att inom ramen för prisregleringen stabilisera de ekonomiska

förhallandena inom fisket. Såsom utredningen föreslagit bör prisregleringsavgift

med 3 % åter införas den 1 juli 1969 på inhemsk och importerad

torsk, kolja, gråsej, vitling och kungsfisk. Kungl. Maj :t eller, efter Kungl.

Maj :ts bemyndigande, statens jordbruksnämnd kan besluta härom. Med

hänsyn till det aktuella avsättningsläget är det enligt min mening påkallat

att ett belopp motsvarande vad som flyter in av de nya avgifterna budgetåret

1969/70 ställs till prisregleringsföreningen Svensk fisks förfogande.

Som nämnts tidigare kan de nya avgiftsinkomsterna — sedan eventuell

restitution avräknats — beräknas till ca 1,6 milj. kr. per år.

Jag har i det föregående framhållit betydelsen av olika åtgärder för att

brygga över de aktuella ekonomiska svårigheterna inom fisket. Som ett led

i denna stödverksamhet beslöt Kungl. Maj:t den 28 maj 1968 att fiskeristyrelsen

i fråga om statligt fiskerilån fick efter prövning i varje enskilt fall

medge anstånd med betalning av ränta och amortering under ett år. Jag

avser att vid ett senare tillfälle föreslå Kungl. Maj :t besluta om att sådant

anstånd får medges under ytterligare ett år och att anståndsfrågor även

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr -41 år 1969 25

i fortsättningen behandlas enligt de regler som har gällt vid den tidigare

prövningen.

Anståndet med att betala ränta och amortering på fiskerilån kan självfallet

endast till en del lösa de aktuella likviditetssvårigheterna inom fisket.

Jag anser därför liksom utredningen att statliga fiskerilån tills vidare

främst bör användas för att konsolidera de ekonomiska förhållandena vid

redan befintliga produktionsenheter. Lån från fiskerilånefonden bör under

budgetåret 1969/70 liksom föregående budgetår lämnas med sammanlagt

9 milj. kr., varvid dock 5 milj. kr. bör utgå för att konsolidera ställningen

hos sådana låntagare, vilka på grund av särskilda förhållanden har råkat i

likviditetssvårigheter. Återstoden, dvs. 4 milj. kr., bör i första hand lämnas

som lån för att finansiera åtgärder som medför att den nuvarande fiskeflottan

produktionstekniskt rationaliseras och effektiviseras. Vid bifall till

mitt förslag behövs för nästa budgetår ett kapitaltillskott till fiskerilånefonden

av 1 milj. kr.

Utredningen anser det angeläget, att konsolideringslån kan lämnas i sådan

omfattning att berörda fiskargruppers ekonomiska förhållanden snabbt

stabiliseras. Utredningen föreslår därför, att utöver medel från fiskerilånefonden

även 5 milj. kr. från statens jordbruksnämnds prisregleringskassa

för fisk används för sådana lån. Vissa remissinstanser har vänt sig

mot att medel från prisregleringskassan används för ett sådant ändamål.

Det är dock enligt min uppfattning väl motiverat att i ett läge som kännetecknas

av betydande likviditetssvårigheter för vissa fiskargrupper en

del av prisregleringskassans behållning ställs till förfogande för aktivt stöd

till fiskare som berörs av svårigheterna. I detta sammanhang bör också

framhållas, att enligt utredningens förslag de medel som ullånas från prisregleringskassan

skall återbetalas till kassan och att kassan enligt förslaget

även tillförs ränta på dessa medel. Åtgärden innebär inte att kassans

behållning på längre sikt i princip minskar. Med hänsyn till kassans

nuvarande behållning och de ökade inkomster som erhålls genom att prisregleringsavgiften

åter införs på vissa fiskslag kan förslaget inte heller

anses på kort sikt begränsa möjligheterna att vidta prisreglerande åtgärder.

Jag tillstyrker därför utredningens förslag att 5 milj. kr. från prisregleringskassan

för fisk används för konsolideringslån.

Konsolideringslån bör som utredningen föreslagit lämnas endast om

lånet söks för båt som kan anses lämpad för rationellt fiske. Lån bör vidare

lämnas endast om det kan antas att med stöd av lånet fortsatt fiske möjliggörs

utan ytterligare kapitaltillskott i konsolideringssyfte. Om så inte

kan väntas bli fallet, skulle ett konsolideringslån inte komma fisket till godo

utan endast bidra till att täcka andra långivares väntade förluster. Ränta

för konsolideringslån bör motsvara lägsta marknadsränta för bunden fastighetskredit

och utgå från Iyftningsdagen. Amorteringsfrihet bör i fråga

om konsolideringslån kunna medges under högst två år från det lånet

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1969

lyfts och likaledes bör räntebetalningen inte påbörjas senare än efter denna

tid. Har ränta inte erlagts under de två första åren bör upplupet räntebelopp

läggas till lånebeloppet, som bör återbetalas genom regelbundna avbetalningar

inom högst tio år.

Utredningen föreslår att konsolideringslån inte bör beviljas med högre

belopp än 200 000 kr., och att konsolideringslån och tidigare fiskerilån inte

bör gå upp till högre belopp än sammanlagt 350 000 kr. Vissa remissinstanser

har förordat att högre maximibelopp fastställs för konsolideringslån.

Även jag anser att konsolideringslån, om synnerliga skäl föreligger,

bör kunna ges med högre belopp. Lån med högre belopp bör dock kunna

lämnas endast efter medgivande av Kungl. Maj :t.

I samband med att andra fiskerilån än konsolideringslån söks bör i enlighet

med utredningens förslag en investeringskalkyl upprättas. Lån för

utbyte av båt bör under budgetåret 1969/70 lämnas endast om det klart

framgår att en sådan åtgärd är nödvändig för att rationella produktionsförhållanden

skall uppnås. Likaså bör lån för nyetablering i fisket lämnas endast

om särskilda skäl föreligger härför. Kungl. Maj :t eller den myndighet

Kungl. Maj :t bestämmer bör äga besluta härom liksom i fråga om föreskrifter

i övrigt för konsolideringslån och andra lån från fiskerilånefonden.

Jag delar utredningens uppfattning att i nuvarande läge bör prövas även

åtgärder som underlättar för personer som önskar lämna fisket att övergå

till annan yrkesverksamhet. Det är nämligen från såväl samhällets som

fiskarkårens synpunkt av vikt att bristande ekonomiska möjligheter att

byta yrlce inte binder vederbörande vid fisket. De stödåtgärder som jag förordar

i det följande ansluter sig i sin principiella utformning till det stöd

som riksdagen tidigare godtagit för räkfiskare i ekonomiska svårigheter.

Med hänsyn till de speciella förhållandena inom fisket bör de generella arbetsmarknadspolitiska

och ekonomiskt-sociala medlen kompletteras med

särskilda åtgärder.

Remissinstanserna har genomgående tillstyrkt förslaget om åtgärder till

stöd för fiskare, som önskar lämna fisket. Däremot har ett betydande antal

remissinstanser avstyrkt att medel från prisregleringskassan för fisk

används för ett sådant ändamål. Även jag anser, att nämnda stödåtgärder

bör bekostas med budgetmedel. Enligt min mening bör dessutom möjligheterna

till stöd vidgas så att de inte begränsas till att avse ägare av fiskebåtar.

Som förutsättning för stödet bör dock gälla att vederbörande haft

sin huvudsakliga försörjning från fisket. Stödet bör således utgå generellt

och bidra till att fiskare vid föråldrade och mindre lönsamma produktionsenheter

övergår till annan verksamhet.

Det stöd som jag förordar i det följande bör prövas under en period av

tre år. Därefter bör ställning tas till om förhållandena i fråga om fiskets

struktur fortfarande är av sådan karaktär att ett särskilt omställningsstöd

till fiskare är behövligt. Med hänsyn till det av mig föreslagna vidgade syf
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 4/ år 1969

27

tet med stödet bör ett högre belopp beräknas för ändamålet än vad som

angetts i utredningens förslag. För budgetåret 1969/70 bör sålunda på riksstaten

under nionde huvudtiteln föras upp ett förslagsanslag av 3 milj. kr.

för särskilt omställningsbidrag till fiskare. Det särskilda omställningsbidraget

bör utgå som ett engångsbidrag och lämnas efter prövning till sökande

som under en längre tid stadigvarande har varit sysselsatt i fisket

och av denna sysselsättning erhållit huvuddelen av sin inkomst. Bidraget

bör utgå med ett belopp som motsvarar sökandens genomsnittliga nettoinkomst

av fiske under de senaste tre åren, dock med högst 12 000 kr.

En förutsättning för att särskilt omställningsbidrag skall ges till fiskare

bör vara att han avser att framdeles varaktigt utöva annan yrkesverksamhet

än fiske. Återgår en person som erhållit bidrag inom två år

till yrkesverksamhet i fiske, bör bidraget återbetalas. Kravet på att bidraget

skall återbetalas bör om särskilda skäl föreligger få efterges. Särskilt

omställningsbidrag bör inte utgå, när sökandens övergång från fiske till

annan yrkesverksamhet uppenbart inte föranleder behov av ett särskilt

stöd. Särskilt omställningsbidrag till fiskare bör i övrigt behovsprövas såtillvida

att hänsyn tas till fiskarens möjlighet att tillgodogöra sig realisationsvärdet

av fiskebåt, i vilken han äger del, och till hans förmögenhetsställning

i övrigt.

Enligt beslut av 1968 års riksdag utgår statligt omställningsbidrag till

äldre arbetslösa. Det särskilda omställningsbidraget bör inte utgå till fiskare,

som under kalenderåret fyller minst 60 år. I de fall fiskare får särskilt

omställningbidrag av här berört slag och senare ansöker om annat

omställningsbidrag bör hänsyn tas till vad han förut tillerkänts i särskilt

bidrag.

Det ankommer på Kungl. Maj :t att meddela närmare föreskrifter om

bidragsgivningen.

I detta sammanhang bör underställas riksdagens prövning fråga om att

höja gränsen för bidrag till fiskare med anledning av kvicksilverförekomst

i fisk. Enligt beslut av 1968 års riksdag (prop. 105, punkt 4, s. 18—24, JoU

24, rskr 215) kan insjöfiskare som antingen drivit fiske i avlyst vattenområde

eller närmast angränsande vatten eller också drivit fiske i sjösystem

där avlyst vatten ingår få bidrag med belopp som motsvarar bortfallet av

inkomst av fiske under ett år, dock högst med 12 000 kr. Saltsjöfiskare kan

få bidrag med högst 10 000 kr., men endast om han bedrivit fiske i avlyst

vattenområde. Mot bakgrund av att nya vattenområden avlysts från fiske

under år 1968 förordar jag att Kungl. Maj :t inhämtar riksdagens medgivande

till att saltsjöfiskare får beviljas bidrag enligt nyss nämnda grunder

som gäller för bidrag till insjöfiskare med anledning av kvicksilverförekomst

i fisk.

Kungl. Maj:t kan besluta om administrationen av de lån och bidrag

på fiskets område som förordats i det föregående. I Göteborgs och Bohus

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1969

län, där fiskerilån hittills förmedlats av landstinget, bör efter den 30 juni

1969 denna verksamhet liksom i landet i övrigt lokalt handhas av lantbruksnämnden.

Fiskprisutredningen har angett att den vid sitt fortsatta arbete kommer

att överväga formerna för och stödet till upplysningsarbete på fiskets

område. I avvaktan på utredningens förslag bör under budgetåret 1969/70

av ränteinkomster från prisregleringskassan för fisk efter beslut av Kungl.

Maj:t 200 000 kr. disponeras för upplysningsverksamheten på fiskets område.

Med hänsyn till bl. a. rådande avsättningssvårigheter för fisk är det

enligt min mening av vikt att ytterligare stöd kan lämnas till åtgärder som

främjar avsättningen på fiskets område. Av i prisregleringskassan för fisk

innestående medel bör för ifrågavarande stöd få användas högst 1 milj. kr.

Jag övergår nu att behandla vissa frågor som berörs i skrivelsen av statens

jordbruksnämnd. Prisregleringen på fiskets område liksom regleringen

av importen och exporten bör under budgetåret 1969/70 handhas i huvudsak

på samma sätt som under innevarande budgetår, dvs. i enlighet med

de av riksdagen godkända uttalandena i ämnet som gjorts av föredragande

departementschefen i prop. 1968: 59 (JoU 27, rskr 216).

Statens kostnader för prisregleringen bör liksom hittills Läckas av medel

som flyter in i prisregleringskassan för fisk. Statens jordbruksnämnd bör

få ta upp prisregleringsavgifter under budgetåret 1969/70 i den ordning

som gällt sedan den 1 juli 1968, dock med de ändringar som jag förordat i

det föregående. Nämnden bör således få ta ut prisregleringsavgift med högst

3 % av inköpspriset för fisk, som fångas av svenska fiskare och som förs i

land på väst- och sydkusten. På fisk som importeras bör prisregleringsavgift

få tas ut med belopp som motsvarar avgifterna på fisk som svenska

fiskare fångar.

Under budgetåret 1969/70 bör — under särskilda förhållanden och på de

villkor som fastställs av Kungl. Maj :t — behållningen i prisregleringskassan

få användas för lån till föreningen Svensk fisk för att tillfälligt finansiera

krediter vid försäljning av fisk på export. Jag biträder vidare jordbruksnämndens

förslag, att föreningen under budgetåret 1969/70 bör kunna få

statliga kreditgarantier för lån i Sveriges Kreditbank intill ett belopp av

5 milj. kr. jämte ränta.

För att täcka kostnaden för en fiskexportrepresentant har under budgetåret

1968/69 fått tas i anspråk högst 115 000 kr. Jag biträder jordbruksnämndens

förslag att för nästa budgetår högst samma belopp skall få användas

för ändamålet. Inte heller har jag något att erinra mot förslaget att

även budgetåret 1969/70 högst 60 000 kr. får disponeras för kostnaderna i

samband med viss kvalitetskontroll av andra fiskvaror än konserver.

Förut nämnda kostnader för en fiskexportrepresentant och kvalitetskontroll

bör i första hand bestridas av de införselavgifter på fiskets område

som flyter in under budgetåret 1969/70 och som bör redovisas särskilt. För

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1969

återstoden av kostnaderna bör få disponeras ränteinkomster från prisregleringskassan

för fisk.

Under åberopande av vad jag anfört i det föregående hemställer jag, att

Kungl. Maj :t föreslår riksdagen att

1) godkänna de grunder för lån och bidrag på fiskets område,

som jag förordat i det föregående,

2) medge att för tiden t. o. m. den 30 juni 1970 reglering

av priserna på fisk m. m. ävensom importen och exporten

av fisk jämte vad därmed hänger samman anordnas enligt

de grunder jag förordat i det föregående,

3) på riksstaten under nionde huvudtiteln till Särskilt

omställningsstöd till fiskare för budgetåret 1969/70 anvisa

ett förslagsanslag av 3 000 000 kr.,

4) medge att under budgetåret 1969/70 ett belopp av

9 000 000 kr. disponeras för lån från fiskerilånefonden,

5) på kapitalbudgeten under statens utlåningsfonder till

Fiskerilånefonden för budgetåret 1969/70 anvisa ett investeringsanslag

av 1 000 000 kr.,

6) bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att under

budgetåret 1969/70 för lån i Sveriges Kreditbank mot gängse

ränta ställa garanti åt föreningen Svensk fisk intill ett

belopp av 5 000 000 kr. jämte ränta.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690141

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. JoU 1969:11 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående stödåtgärder på fiskets område, m. m. jämte motioner. Propositionen Sedan Kungl. Maj:t i proposition s. 1 i texten