Sök i Ratio Lex

Angående veterinärmedicinsk rådgivningsoch laboratorieverksamhet

1969-02-28 · 26 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 26 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1969:43, Angående veterinärmedicinsk rådgivningsoch laboratorieverksamhet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1!)G9

1

Nr 43

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående veterinärmedicinsk

rådgivnings- och laboratorieverksamhet; given

Stockholms slott den 28 februari 1969.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogat förslag till förordning om organiserad hälsokontroll

av husdjur,

dels bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ingemund Bengtsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att Kungl. Maj :t får vidta åtgärder för att bilda

ett särskilt bolag — Aktiebolaget Laboratorietjänst — med staten och jordbruksnäringen

som delägare för driften av regionala veterinärmedicinska

laboratorier. Bolagets verksamhet avses bl. a. ersätta den verksamhet som

f. n. bedrivs vid hushållningssällskapens veterinärmedicinska laboratorier.

Aktiekapitalet föreslås utgöra 1 milj. kr. fördelat med 52 % på staten och

48 % på jordbruksnäringen. Stiftarna av bolaget skall vidare lämna kreditgaranti

för bolaget om sammanlagt högst 1 milj. kr. Bolaget avses påbörja

sin verksamhet den 1 januari 1970.

I fråga om den veterinärmedicinska rådgivningen föreslås bl. a. ökad

publikationsverksamhet. För att främja planläggning och samordning av

den veterinärmedicinska rådgivningen skall till veterinärstyrelsen knytas

en rådgivande nämnd. Organiserad djurhälsokontroll skall grundas på en

särskild förordning.

1 Bihantj till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 43

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 43 år 1969

Förslag

till

Förordning

om organiserad hälsokontroll av husdjur

Härigenom förordnas som följer.

1 §

Organiserad hälsokontroll med ändamål att motverka eller förebygga

sjukdom hos husdjur anordnas enligt bestämmelser av Konungen eller myndighet

som Konungen förordnar.

Den som äger eller innehar besättning av sådant djurslag för vilket finnes

organiserad hälsokontroll har rätt att ansluta besättningen till kontrollen.

2 §

Ägare eller innehavare av besättning som är ansluten till den organiserade

hälsokontrollen skall, om förutsättningar föreligger, medges att under viss

tid avyttra djur ur besättningen under beteckning som anger att djuret är

fritt från sjukdom som kontrollen avser eller kommer från besättning som

friskförklarats i fråga om sådan sjukdom.

3 §

Djur av sådant slag som omfattas av den organiserade hälsokontrollen

får icke bjudas ut till försäljning eller avyttras under beteckning som anger

eller ger sken av att djuret är fritt från sjukdom som kontrollen avser eller

kommer från besättning som friskförklarats i fråga om sådan sjukdom,

utan att medgivande enligt 2 § föreligger.

4 §

Konungen får förklara såsom skyddat område viss del av landet där smittsam

sjukdom som omfattas av den organiserade hälsokontrollen icke förekommer

eller har ringa utbredning. Djur av sådant slag som omfattas av

den organiserade hälsokontrollen får ej utan medgivande enligt 2 § föras

in i eller bjndas ut till försäljning eller avyttras inom skyddat område.

5 §

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer får medge undantag

från 3 § eller 4 § andra punkten, om särskilda skäl föreligger.

6 §

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 3 § eller mot 4 §

andra punkten eller mot föreskrift som meddelats i anslutning till undantagande

enligt 5 § dömes till böter, om ej gärningen är belagd med straff i

brottsbalken.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1969

3

7 §

Närmare bestämmelser för tillämpningen av denna förordning meddelas

av Konungen eller myndighet som Konungen förordnar.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1970, då förordningen den

25 maj 1951 (nr 286) med vissa bestämmelser till motverkande av svinsjukdomar

skall upphöra att gälla.

It Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 43

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr >,''t3 år 1960

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

28 februari 1069.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Andersson, Lange, Kling, Holmqvist, Aspling, Sven-Eric Nilsson,

Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman, Moberg,

Bengtsson.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Bengtsson, anmäler efter

gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om veterinärmedicinsk

rådgivnings- och laboratorieverksamhet och anför.

Inledning

Genom beslut den 3 juni 1965 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen för jordbruksdepartementet

att tillkalla fem sakkunniga1 för att utreda veterinärväsendets

framtida uppgifter och organisation. Den 10 maj 1968 har utredningen

avlämnat ett delbetänkande som behandlar veterinärmedicinsk rådgivnings-

och laboratorieverksamhet ("Stencil Jo 1968: 3).

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av överbefälhavaren,

socialstyrelsen, statens institut för folkhälsan, statskontoret, riksrevisionsverket,

lantbruksstyrelsen (efter hörande av vederbörande avelsföreningar),

veterinärstyrelsen, statens naturvårdsverk, lantbrukshögskolan, veterinärhögskolan,

statens veterinärmedicinska anstalt, livsmedelsstadgekommittén,

Svenska kommunförbundet, Hushållningssällskapens förbund, Sveriges lantbruksförbund,

Riksförbundet Landsbygdens folk (RLF), Kooperativa förbundet,

Köttbranschens riksförbund och Sveriges veterinärförbund. Svenska

landstingsförbundet har meddelat att förbundet avstår från att yttra sig

i ärendet. Sveriges kemiska industrikontor (Kemikontoret) har kommit in

med skrivelse med anledning av utredningens förslag.

1 Riksdagsmännen Sven Persson (ordförande) och Harald Pettersson, generaldirektör Gösta

Björkman, ombudsman Arne Nybom och byrådirektör Curt Werner.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 43 år 1969

5

Veterinärmedicinsk rådgivnings- och laboratorieverksamhet

Nuvarande ordning

Veterinärmedicinsk rådgivningsverksamhet. Begreppet rådgivning definieras

av utredningen såsom alla de procedurer och metoder, som används för

att sprida kunskaper och information till näringsutövarna. Rådgivning förekommer

praktiskt taget i alla led av den veterinärmedicinska verksamheten.

Sålunda är verksamheten vid veterinärstyrelsens hälsokontrollbyrå ett

led i den veterinärmedicinska rådgivningen. Landets distriktsveterinärer utövar

vidare en omfattande rådgivnings- och upplysningsverksamhet i anslutning

till akutsjukvården. I viss utsträckning medverkar också länsveterinärer

i den veterinärmedicinska rådgivningen.

Statens veterinärmedicinska anstalt har en särskild konsulentavdelning.

Konsulenternas rådgivning utgör främst föimredling av resultat av forskning

och försök på det veterinära området men även viss egen forskning utförs.

F. n. ingår i avdelningen sammanlagt 14 veterinärer samt fem tjänstemän

för laboratorie- och kontorsarbete. Konsulenterna representerar olika

sjukdomsområden och deras rådgivning riktar sig till både praktiserande

veterinärer och enskilda djurägare. Rådgivningsverksamhet bedrivs vidare

vid vissa av veterinärhögskolans institutioner. Också högskolans försöksgård

i Skara bedriver rådgivning och upplysning i olika former.

Vid sidan av den statliga och statsunderstödda rådgivningsverksamheten

har under senare år rådgivningen inom jordbruksnäringen utvecklats. Således

driver mejeriorganisationen rådgivning avseende främst mjölkkvaliteten.

I utfodrings- och avelsfrågor bedriver Svensk husdjursskötsel (SHS)

rådgivande verksamhet. Till denna har knutits de lokala kontroll- och seminföreningarna,

som bl. a. har ett stort antal veterinärer anställda. Slakteriorganisationen

har rådgivning främst i fråga om svin-, kalv- och ungnötsuppfödning.

Även inom ägghandelsorganisationen och andra delar av näringen

har rådgivningsverksamheten ägnats allt större intresse. Ett samarbets-

och samordningsorgan för jordbrukskooperationens rådgivningsverksamhet,

kallat Lantbrukets Producent tjänst (LPT), har tillkommit.

Ett väsentligt led i den veterinärmedicinska rådgivningen utgör den s. k.

organiserade dj urhälsokontrollverksamheten. Hälsokontroll verksamheten

grundas på vissa författningar och står under veterinärstyrelsens tillsyn.

Verksamheten handhas regionalt av hushållningssällskapens veterinäravdelningar.

Till sådan avdelning hör i vissa fall även veterinärmedicinskt laboratorium.

Veterinäravdelning med eget laboratorium drivs av sällskapen i

Stockholm, Nyköping, Linköping, Jönköping, Kalmar, Kristianstad, Malmö,

Falkenberg, Skara, Örebro, Västerås och Falun. Utan att ha eget laboratorium

finns veterinärer anställda hos sällskapen i Uppsala, Växjö, Karlskrona,

Uddevalla, Vänersborg och Borås. Vidare bedriver sällskapen i Visby,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1969

Karlstad, Gävle, Härnösand, Östersund och Luleå veterinär verksamhet på

så sätt att de uppdragit uppgifter inom djurhälsokontrollen åt läns- och

distriktsveterinärer.

Svinhälsokontrollen, som påbörjades under hösten 1942, utgör ursprunget

till övriga djurhälsokontroller. Verksamheten regleras närmare genom

Kungl. Maj:ts förordning den 25 maj 1951 (nr 286) med vissa bestämmelser

till motverkande av svinsjukdomar (ändrad 1960: 28). I kontrollen deltagande

djurägare har bl. a. anmälningsplikt vid utbruten eller misstänkt

smittsam sjukdom bland djuren. Förekommer ej sådan eller annan för det

ekonomiska utbytet betydelsefull sjukdom i en besättning, utfärdar vederbörande

veterinär ett s. k. friskförklaringsbevis. Sådant bevis är en förutsättning

för avelsbesättningarnas deltagande i svinstamkontrollen och i viss

utsträckning för livdjursförinedlingen. Kungl. Maj:t kan förordna att visst

område med ingen eller ringa förekomst av smittsam svinsjukdom skall utgöra

ett skyddat område, vilket i princip innebär att endast grisar från

friskförklarade besättningar får föras in i sådant område.

Hälsotillståndet i landets avelsbesättningar har efter tillkomsten av svinhälsokontrollen

starkt förbättrats. År 1954 saknade 36 % av besättningarna

friskförklaringsbevis, år 1966 endast 1 %.

I fråga om juverhälsokontroll har utfärdats en särskild kungörelse den

17 december 1954 (nr 816) angående åtgärder till motverkande av juversjukdomar

hos nötkreaturen. Djurägare som önskar ansluta sin nötkreatursbesättning

till av hushållningssällskap anordnad juver hälsokontroll skall till

sällskapet avge skriftlig förbindelse (enskild anslutning). Sådan förbindelse

kan också avges av jordbruksorganisation att omfatta till organisationen

anslutna djurägare (kollektiv anslutning). Ansluten besättning skall underkastas

fortlöpande kontroll.

Sedan år 1954 utgår statsbidrag till juverhälsokontrollen. Anslaget, som

fr. o. m. budgetåret 1961/62 är uppfört med 280 000 kr., disponeras av veterinärstyrelsen

såsom bidrag till hushållningssällskap som anordnar ifrågavarande

kontroll. Större delen av kostnaderna täcks dock av avgifter. För

verksamhetsåret 1966 utgick statsbidrag med omkring 230 000 kr., medan

mejerierna och enskilda betalade ett belopp av i runt tal 675 000 kr. Kontrollen

omfattar f. n. ca 140 000 kor.

Organiserad fårhälsovård förekommer f. n. inom fyra hushållningssällskapsområden.

Härutöver driver veterinärhögskolan fårhälsovård inom delar

av Uppland. Fårhälsovården är inte författningsreglerad.

För att förebygga och bekämpa fjäderfäsjukdomar av annat slag än dem

som berörs av epizootilagen, salmonellaförordningen och hönstyfusförordningen

har av vissa hushållningssällskap på frivillig väg organiserats en

hönshälsokontroll. Verksamheten regleras inte av några författningsbestämmelser.

Veterinärmedicinsk laboratorieverksamhet avser i första hand bakteriolo
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1969

7

giska, patologisk-anatomiska, parasitologiska, serodiagnostiska och kemiska

undersökningar. Den bedrivs vid statens veterinärmedicinska anstalt och på

de veterinärmedicinska laboratorierna vid tolv hushållningssällskap. Veterinärmedicinska

laboratorier för främst bakteriologiska undersökningar i

samband med köttkontroll, charkuteritillverkning och allmän hygienövervakning

finns vidare vid 22 kontrollslakterier och tre offentliga slakthus. I

viss utsträckning och främst på orter där sällskapslaboratorium eller slakterilaboratorium

saknas utförs veterinärmedicinska undersökningar också

vid hälsovårdsnämndslaboratorier. Dessa är i första hand avsedda för bakteriologiska

m. fl. undersökningar av vatten och livsmedel. F. n. finns hälsovårdsnämndslaboratorium

i 25 städer.

Antalet obduktioner och andra undersökningar vid statens veterinärmedicinska

anstalt under budgetåren 1962/63—1966/67 framgår av följande.

1962/63 1963/64 1964/65 1965/66 1966/67

Obduktioner.................. 7 382 8 486 8 643 7 428 6 693

Andra undersökningar:

patologisk-anatomiska........ 4 368 4 664 3 872 2 366 2 478

bakteriologiska.............. 35 246 39 093 38 539 32 524 32 240

serodiagnostiska ............ 12 752 15 382 21 158 21 693 19 586

virologiska.................. 11 851 16 445 10 467 6 028 6 876

parasitologiska.............. 7 463 7 927 8 833 9 662 9 774

allmänkemiska1 ............ 3 231 3 353 3 511 3 800 4 624

toxikologiska................ 1 099 2 698 2 276 1 890 1 685

1 Dessutom har under perioden 9 106 kemiska analyser utförts inom ramen för anstaltens undersökningar

rörande ämnesomsättningsrubbningar hos svin.

Antalet undersökningar vid samtliga tolv sällskapslaboratorier under vissa

år har varit följ ande.

1953

1958

1961

1964

1966

Patologisk-anatomiska

undersökningar:

obduktioner ............

5 435

16 833

15 491

9 700

11 558

organundersökningar ....

6 401

48 122

52 457

41 172

32 943

Bakteriologiska undersök- ningar:

mjölkprov i samband med

juverhälsokontroll ......

183 050

296 200

343 379

282 260

374 538

tuberkulosprov..........

1 544

871

225

242

248

vattenundersökningar ....

1 187

4 203

3 828

5 384

6 384

bakteriologisk köttkontroll

4 420

10 374

8 397

10 031

8 102

Övriga..................

11 068

23 146

22 860

32 903

60 532

Parasitologiska undersök- ningar..................

276

1 549

1 411

2 905

5 234

Andra undersökningar:

CMT-prov (våg- och kann- prov)..................

ca 18 000

59 246

76 639

50 992

Övriga..................

189

587

864

10 452

2 652

2f Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 43

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 43 år 1969

Laboratorierna vid hushållningssällskapens veterinäravdelningar inrättades

i början för undersökningar i samband med organiserad tuberkuloskontroll.

Senare har deras verksamhet kommit att omfatta även annan sjukdomsdiagnostik,

foder- och vattenundersökningar, livsmedelsundersökningar

m. fl. Någon direkt reglering av fördelningen av arbetsuppgifterna mellan

statens veterinärmedicinska anstalt och sällskapslaboratorierna finns inte.

Enligt Kungl. Maj :ts reglemente den 5 juni 1953 (nr 506) för hushållningssällskapens

veterinärbakteriologiska laboratorier (ändrad senast 1967: 567)

bestämmer veterinärstyrelsen verksamhetsområden för laboratorierna samt

fastställer taxa för undersökningar som utförs med stöd av statsmedel.

Dessa avser dels vissa helt statsbekostade undersökningar i samband med

misstänkt fall av smittsam sjukdom, dels obduktioner och bakteriologiska

undersökningar i samband med obduktion. För de sistnämnda får sällskapslaboratorierna

statsbidrag fr. o. in. den 1 juli 1967 enligt beslut av Kungl.

Maj :t den 6 september 1967. För undersökningar som utförs med stöd av

statsmedel tillämpas enligt veterinärstyrelsens förordnande veterinärmedicinska

anstaltens undersökningstaxa. Taxa för övriga undersökningar fastställs

av det hushållningssällskap som är huvudman för laboratoriet.

Hushållningssällskapens veterinäravdelningar med eget laboratorium hade

den 1 juli 1967 sammanlagt 113 anställda. Av dem var 35 veterinärer och 78

biträden av olika slag. Utöver den fasta personalen anlitades i mindre utsträckning

hushållningssällskapens tjänstemän och andra mot arvode för

bl. a. fältundersökningar. Personalkostnaderna (löner, arvoden, sociala avgifter)

utgjorde år 1966 70—80 % av laboratoriernas totalkostnad.

Nio av sällskapslaboratorierna är inrymda i fastigheter som ägs av vederbörande

hushållningssällskap. Laboratoriet i Stockholm disponerar vissa lokaler

vid veterinärhögskolan. Lokalerna är av varierande storlek beroende

på verksamhetens omfattning och hyran torde i vissa fall vara starkt subventionerad.

Återanskaffningsvärdet på fast inredning och utrustning vid de

större laboratorierna uppskattas till 250 000—350 000 kr. per laboratorium.

Det totala återanskaffningsvärdet på fast inredning och utrustning vid samtliga

tolv laboratorier har angivits till 2,4 milj. kr.

Personalen vid laboratorierna har inte varit uppförd på statligt fastställda

personalförteckningar eller eljest statligt avlönad. Verksamheten finansieras

av taxeinkomster i samband med djurhälsokontrollen, inkomster av analysverksamheten

vid laboratorierna samt i viss utsträckning genom bidrag. År

1966 lämnades bidrag av fem landsting med ett sammanlagt belopp av 92 000

kr. samt av jordbrukets organisationer med ett sammanlagt belopp av 240 000

kr. Det ekonomiska utfallet år 1966 vid samtliga tolv veterinäravdelningar

med eget laboratorium framgår av följande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1969

9

Veterinäravdelning med

eget laboratorium i

Inkomst av

Annan in- komst (bi- drag m. m.)

Inkomst

totalt

Vinst ( + )

För- lust ( —)

organiserad

djurhälso-

kontroll

annan labora- torieverk- samhet

1 000- tal kr.

%

1000- tal kr.

%

1 000- tal kr.

%

1 000- tal kr.

%

1 000-tal

kr.

Stockholm ..............

132

78

23

14

13

8

168

100

- 2

Nyköping ..............

117

46

37

15

100

39

254

100

- 10

Linköping ..............

211

48

184

42

45

10

440

100

- 3

Jönköping ..............

121

53

109

47

—

—

230

100

± o

Kalmar ................

103

29

210

60

37

11

350

100

- 3

Kristianstad ............

466

85

78

14

8

1

552

100

- 15

Malmö..................

491

91

45

8

6

1

542

100

+ 3

Falkenberg..............

441

91

38

8

6

1

485

100

± 0

Skara ..................

400

61

253

38

9

1

662

100

+ 131

Örebro..................

179

65

46

17

50

18

275

100

+ 2

Västerås................

98

38

102

40

56

22

256

100

- 4

Falun ..................

52

57

6

6

34

37

92

100

- 7

Summa

2 811

65

1 131

26

364

9

4 306

100

+ 92

Det är i första hand svinhälsokontrollen som har en avgörande ekonomisk

betydelse för vissa laboratorier. Vid laboratorierna i Falkenberg, Kristianstad

och Malmö härrörde år 1966 inte mindre än 84, 78 resp. 74 %

av den totala inkomsten från svinhälsokontrollen. Juverhäisokontrollen

hade sin största betydelse för laboratoriet i Stockholm och svarade där

för ca 72 % av den totala inkomsten.

Inkomsten av annan laboratorieverksamhet, inte hänförlig till organiserad

djurhälsokontroll, var år 1966 störst vid laboratoriet i Kalmar (60 %).

Ca 40—50 % av inkomsten vid laboratorierna i Linköping, Jönköping, Skara

och Västerås kom från sådan verksamhet. Vid de övriga stannade denna

andel under 20 % och i vissa fall under 10 %. Denna del av verksamheten

omfattar bl. a. ett stort antal obduktioner, som utförs på uppdrag av enskilda

djurägare och distriktsveterinärer. Vidare ingår här bakteriologiska undersökningar

av olika slag, som utförs på uppdrag av statliga eller kommunala

myndigheter, enskilda djurägare, slakterier, affärsföretag m. fl. Bland

sistnämnda undersökningar förekommer också undersökningar på specifik

infektion (tuberkulos, bruceilos, salmonella m. fl.), som bekostas med statsmedel.

Statens utgift i samband med nämnda undersökningar var år 1966

ca 355 000 kr. Inte mindre än 158 000 kr. av detta belopp gick till laboratoriet

i Skara såsom ersättning för främst salmonellaundersökningar.

Avgifter för organiserad djurhälsokontroll innefattar bl. a. kostnadsfria

laboratorieundersökningar i samband med hälsokontrollen. Andelen sådana

undersökningar motsvarade år 1966 vid samtliga tolv laboratorier ett beräknat

inkomstbelopp av ca 900 000 kr. Tillsammans med inkomsten från s. k.

annan laboratorieverksamhet under samma år på 1 130 000 kr. svarade ren

laboratorieverksamhet för ungefär hälften av de tolv laboratoriernas sam
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1969

manlagda inkomster på 4,3 milj. kr. Den återstående delen av inkomsterna

vid ifrågavarande veterinäravdelningar med eget laboratorium hänför sig

till fältverksamhet.

Utredningen

Veterinärmedicinsk rådgivningsverksamhet. När det gäller den veterinärmedicinska

rådgivningens organisation gör utredningen en uppdelning efter

följande grunder, nämligen

a) rådgivning som ett led i den statliga jordbrukspolitiken i vad avser

rationaliseringen av jordbruket (rådgivning-rationalisering),

b) rådgivning som syftar till att snabbt och effektivt förmedla resultaten

av forsknings- och försöksverksamhet till näringsutövarna samt att initiera

ny sådan forskning (rådgivning-forskning-försök),

c) övrig rådgivning, som kallas veterinärmedicinsk produktionsrådgivning.

Utredningen erinrar om att frågan under a) behandlades av 1965 års

lantbruksorganisationsutredning. Enligt denna utredning syntes det nödvändigt

att lantbruksnämnderna hade tillgång till veterinärmedicinsk

expertis. Behovet ansågs inte vara så stort, att det motiverade inrättandet

av särskilda veterinära tjänster inom lantbruksnämnderna. I stället

borde medel, förslagsvis på sakkunniganslag, ställas till nämndernas förfogande

för att anlita veterinärmedicinsk expertis. 1967 års riksdag (prop.

1967: 74, JoU 18 och 28, 3LU 35, rskr 214 och 244) beslutade i enlighet med

nämnda förslag. Utredningen föreslår att i lantbruksstyrelsens expertnämnd

för granskning av typritningar för djurstallar in. m. ingår en veterinär expert

som ledamot. Vidare föreslår utredningen att lantbruksstyrelsen

beslutar om fasta årsarvoden till veterinärmedicinsk expertis vid de lantbruksnämnder,

där behov av sådan mera regelbundet förekommer.

Även den rådgivning som förmedlar resultaten av forsknings- och försöksverksamhet

till näringsutövarna är enligt utredningens mening primärt

en statlig angelägenhet. Inom veterinärmedicinens område sker denna förmedling

framför allt genom konsulentavdelningen vid statens

veterinärmedicinska anstalt. Utredningen, som diskuterat

inriktningen av konsulentavdelningens arbete, finner att verksamheten

vid avdelningen bör vara i huvudsak oförändrad. Rådgivningsverksamheten

bör — i viss analogi med vad som gäller för konsulentavdelningen vid

lantbrukshögskolan — i första hand ha till syfte att vara en förbindelselänk

mellan försök och forskning, å ena sidan, och landets tjänsteveterinärer

och övriga veterinärer å den andra sidan. Härvid bör det forskningsoch

utredningsarbete bedrivas som krävs för rådgivnings- och upplysningsverksamheten.

Den forskning som äger rum inom konsulentavdelningens

ram bör med andra ord ta sikte på att lösa uppkommande praktiska problem

och således vara direkt målinriktad. Tjänster som förste konsulent

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1969

11

och konsulent vid anstaltens konsulentavdelning föreslås i fortsättningen

benämnas statsveterinär.

Utredningen framhåller, att såsom grund för rådgivningen ligger inte så

sällan ett kvalificerat utredningsarbete ute på fältet. Med hänsyn bl. a. till

att behovet av sådant fältarbete ökar föreslår utredningen, att ytterligare

tjänster tillförs anstaltens konsulentavdelning. Innehavarna av de nya tjänsterna

bör emellertid stationeras ute i landet, där de inom resp. region

skall tjänstgöra som specialister på vissa djurslag. Inom sitt resp. ämnesområde

bör de ha i huvudsak fem arbetsuppgifter, nämligen sjukdomsutredningar,

regional rådgivning, insamling av uppgifter om sjukdomsproblem

för central bearbetning, deltagande i centralt ledda undersökningar

samt deltagande i centralt ledda bekämpanden. Organisationen bör byggas

ut successivt. Till att börja med anses fem tjänster böra inrättas för

ändamålet.

För vissa samordningsuppgifter vid veterinärmedicinska anstalten föreslår

utredningen, att en veterinär tjänst inrättas vid anstalten. Enligt utredningens

mening är det lämpligt att innehavaren av tjänsten även får ägna

sig åt att samordna anstaltens och veterinärhögskolans veterinärmedicinska

rådgivning.

Utredningen anser en väl organiserad publikationsverksamhet vara ett

väsentligt led i den förstärkning av den veterinärmedicinska rådgivningen

som utredningen föreslår. Organisatoriskt bör ansvaret för publikationsverksamheten

i första hand ligga på statens veterinärmedicinska anstalt. Det

bör emellertid ankomma på styrelserna för anstalten och veterinärhögskolan

att i samråd med veterinärstyrelsen överväga de närmare principerna

för ifrågavarande verksamhet.

Utredningen framhåller, att den veterinärmedicinska produktionsrådgivningen,

som bl. a. omfattar den organiserade djurhälsokontrollverksamheten,

skiljer sig något från annan produktionsrådgivning.

Ett samband råder mellan djurhälsa och livsmedelshygien. Hälsokontrollerna

bidrar också till att förhindra och upptäcka smittsamma djursjukdomar

samt medverkar till övervakning av bl. a. sjukdomar som är gemensamma

för djur och människor.

Enligt utredningen bör följande gälla i fråga om den veterinärmedicinska

produktionsrådgivningen även i fortsättningen, nämligen a) kostnaderna för

verksamheten bör bestridas av näringen, b) verksamheten bör grundas på

offentligt utfärdade författningar, c) tillgång bör finnas till veterinärmedicinska

laboratorier, ställda under offentlig kontroll.

Utredningen föreslår att djurhälsokontroll grundas på en enda författning,

som ger Kungl. Maj :t eller den myndighet Kungl. Maj :t förordnar

(veterinärstyrelsen) bemyndigande att meddela närmare föreskrifter. Författningen

bör ange den allmänna ramen för djurhälsokontroll. Genom att

en s. k. ramförfattning används kan verksamheten anpassas efter de aktu
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1969

ella förutsättningarna. Genom att djurhälsokontrollen grundas på en ramförfattning

kan offentlig insyn erhållas samtidigt som verksamheten kan utformas

i förtroendefullt samarbete med näringens företrädare. Utredningen

har lagt fram förslag till förordning om organiserad hälsokontroll av vissa

husdjur.

Beträffande organisationen av fältverksamheten inom den veterinärmedicinska

produktionsrådgivningen har utredningen övervägt olika alternativ

samt haft överläggningar i ämnet med bl. a. Sveriges lantbruksförbund och

Hushållningssällskapens förbund. I enlighet med de allmänna tendenser

som föreligger i fråga om att överlåta olika kontroller till näringen själv

anser utredningen, att den veterinärmedicinska produktionsrådgivningen

bör omhänderhas av producenterna själva. Det är således näringens egen

sak att ta ställning till vilken organisation den vill utnyttja för ifrågavarande

verksamhet.

Utredningen behandlar också frågan om den veterinärmedicinska

rådgivningens planläggning. Utredningen har bl.a.

övervägt om planläggningen eller programmeringen kunde ombesörjas av

samma organ som redan har hand om planläggningen av annan rådgivning

på husdjursområdet. Med hänsyn till att den veterinärmedicinska rådgivningen

kräver speciella veterinära insatser föreslår utredningen, att programmet

utarbetas av veterinära organ. Programmet bör dock utformas så

att garantier skapas för samband med övrig rådgivningsverksamhet inom

animalieproduktionen. Det föreslås bl. a. att veterinär ledamot bör ingå i

den rådgivande kommitté som är knuten till lantbrukshögskolans konsulentavdelning.

Det yttersta ansvaret för programmeringen bör ankomma på veterinärstyrelsen.

För att medverka vid utformningen av det grundläggande riksprogrammet

bör inrättas en särskild nämnd. Nämnden, vars uppgifter endast

bör vara rådgivande, bör sammanträda under ordförandeskap av veterinärstyrelsens

chef eller den han sätter i sitt ställe. I nämnden bör ingå en representant

för envar av veterinärhögskolan, statens veterinärmedicinska anstalt,

lantbruksstyrelsen och lantbrukshögskolan samt två företrädare för

jordbruksnäringen och en för Sveriges veterinärförbund.

Riksprogrammet för den veterinärmedicinska rådgivningen bör bl. a. tjäna

till ledning för den regionala rådgivningen samt bilda en ram för rådgivningsverksamheten.

En väsentlig uppgift vid upprättandet av detta program

bör bli att planlägga bl. a. omfattningen och inriktningen av olika veterinärmedicinska

hälsokontroller under kommande år.

Någon särskild programnämnd på länsplanet bör däremot inte inrättas.

Enligt utredningens mening bör det vara tillräckligt och mest ändamålsenligt,

om veterinärstyrelsen inom varje län utser en veterinär att fungera

såsom kontaktman för rådgivningsarbetet.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1969 13

Veterinärmedicinsk laboratorieverksamhet. De veterinärmedicinska laboratorierna

bör enligt utredningens mening tjänstgöra som serviceorgan åt veterinärer

av olika slag. Laboratorierna kan emellertid med fördel utföra

även andra uppgifter, främst undersökningar på livsmedelshygienens och

omgivningshygienens områden. Laboratorierna bör med hänsyn härtill vara

så organiserade att de har möjlighet att vidga verksamheten allteftersom

nya behov anmäler sig.

Laboratoriernas arbete bör bedrivas på vetenskaplig grund till lägsta möjliga

kostnad. Laboratorierna bör i princip vara självbärande, dvs. avgifterna

för tillhandahållna tjänster bör fastställas så att de täcker utgifterna

för verksamheten. Kostnaderna bör i första hand bäras av den som begär

undersökning. I sammanhanget erinras emellertid om Kungl. Maj ds

förut omnämnda beslut om bidrag till vissa typer av undersökningar. Bakom

detta beslut torde ligga den uppfattningen att dessa har ett sådant

värde för övervakningen av bl. a. det allmänna hälsoläget bland såväl människor

som djur att anspråk på full betalning av den som begärt undersökningen

skulle kunna motverka detta syfte. Denna princip är enligt utredningens

mening väsentlig och bör även tillämpas i framtiden. Detta innebär

alltså att staten även i fortsättningen helt eller delvis bör betala

vissa typer av undersökningar.

Enligt utredningens uppfattning finns i fortsättningen inte behov av ett

lika stort antal laboratorier som f. n. Varje laboratorium måste ges ett sådant

underlag, att det kan sysselsätta minst en kvalificerad patolog och en

bakteriolog. Laboratorierna bör bl. a. mot denna bakgrund sammanföras till

ett så litet antal enheter som kraven på arbetets art och inriktning möjliggör.

I annat fall finns inte ekonomiska förutsättningar för att anskaffa kvalificerad

och personalbesparande utrustning. Även kraven på full sysselsättning

för patologen och bakteriologen ställer stora krav på volymen av förekommande

arbetsuppgifter. Utredningen framhåller att en minskning av antalet

laboratorier bl. a. kommer att innebära att fältarbetet i samband med djurhälsokontroll

i fortsättningen inte kan has om hand av laboratorierna. Den

region som varje laboratorium skall täcka kan bli så stor att arbetet på

laboratorium och på fältet inte kan kombineras med gott resultat.

Beträffande huvudmannaskapet för de veterinärmedicinska laboratorierna

har utredningen övervägt olika alternativ. Utredningen har ansett det vara

naturligt att knyta an till de intressen som främst är förbundna med laboratorieverksamheten,

nämligen statens och jordbruksnäringens. Företrädare

för den senare har vid överläggningar med utredningen förklarat sig intresserade

av en samverkan. Det statliga åtagandet motiveras främst av att

laboratorierna regionalt skall utgöra ett komplement till det statliga veterinärmedicinska

centrallaboratoriet, statens veterinärmedicinska anstalt. Vidare

utgör laboratorierna till väsentlig del serviceorgan åt statliga tjänste
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1969

män, främst distriktsveterinärerna. Även länsveterinärerna måste i samband

med livsmedelskontrollen ha tillgång till laboratorier. Eftersom laboratoriernas

undersökningar är ett led i livsmedelsproduktionen innebär statens

engagemang i laboratorieverksamheten även i viss utsträckning en bevakning

av konsumentintresset.

Utredningen har diskuterat om huvudmannaskapet bör utvidgas att avse

även t. ex. kommuner. Skälet härför skulle vara att dessa har behov av att

tillgå laboratorier för allmänhygieniska och naturvårdsuppgifter. Detta behov

synes emellertid vida komma att överstiga vad som kan tillgodoses inom

ramen för den organisation som är nödvändig för det veterinärmedicinska

laboratoriearbetet. Enligt utredningens mening är det i hög grad tveksamt,

om staten i nuvarande läge bör engagera sig i ett dylikt samarbete, som i

framtiden torde komma att i första hand gälla andra intressen än statliga.

Däremot bör kommuner, slakterier m. fl. inbjudas att utnyttja de veterinärmedicinska

laboratorier som kommer att finnas på vissa orter så att stordriftens

fördelar kan tas till vara.

Med tanke på att det är fråga om en serviceverksamhet som i princip bör

vara självfinansierad och som kommer att drivas i konkurrens med andra

laboratorier föreslår utredningen, att behovet av regionala veterinärmedicinska

laboratorier tillgodoses på så sätt att jordbruksnäringen inbjuds att

tillsammans med staten bilda ett aktiebolag med uppgift att driva sådana

laboratorier. Staten och jordbruksnäringen bör äga hälften var av aktiekapitalet.

Styrelsen bör sättas samman så att staten får det avgörande inflytandet.

Exempelvis bör av fem styrelseledamöter Kungl. Maj :t utse tre.

Det bör ankomma på styrelsen för det föreslagna bolaget att besluta om

antalet laboratorieenheter och platserna för dessa. Till grund härför bör

bl. a. ligga överläggningar med olika tänkbara avnämare av laboratoriernas

tjänster. Bolagets ledning bör aktivt marknadsföra laboratoriernas tjänster

och även fortlöpande ompröva behovet av laboratorier i olika delar av landet.

Det synes lämpligt att i förekommande fall, sedan platserna för bolagets

verksamhet fastställts, förhandlingar tas upp med vederbörande hushållningssällskap

om eventuellt övertagande av sällskapets laboratorium, utrustning

m. m. på villkor varom överenskommelse kan komma att träffas.

Alternativt kan också övervägas att bolaget avtalar med hushållningssällskap

att för bolagets räkning fortsätta med sin hittillsvarande verksamhet.

Sådana och andra organisatoriska frågor torde närmare få övervägas sedan

statsmakterna tagit ställning till frågan om ett halvstatligt bolag. I den mån

hushållningssällskap så önskar, är det enligt utredningens mening lämpligt

att sällskapet får tillfälle att på jordbruksnäringens sida ingå såsom delägare

i bolaget.

Aktiekapitalet för bolaget bör enligt gjorda beräkningar uppgå till 1 milj.

kr. För att skapa en reservfond bör aktierna emitteras till en kurs av 120 %.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1969

Utredningen föreslår att för att täcka statens andel av aktiekapitalet anvisas

ett investeringsanslag av 600 000 kr. För att ge bolaget erforderligt driftskapital

bör stiftarna lämna garanti för lån i bank om sammanlagt högst

500 000 kr.

De regionala och lokala intressena bör få göra sig gällande i fråga om

bolagets regionala enheter. Detta kan ske genom att t. ex. knyta en rådgivande

nämnd till den regionala enheten. I nämnden bör ingå företrädare

bl. a. för de sammanslutningar som har hand om den veterinärmedicinska

produktionsrådgivningen och i förekommande fall även för kommuner.

Styrelsen för bolaget bör fastställa taxa för bolagets tjänster. Taxan bör

i princip så avvägas att full kostnadstäckning och skälig förräntning av det

insatta kapitalet uppnås. De beräkningar utredningen gjort visar att ett sådant

mål under förutsättning att eu önskvärd samordning av olika laboratorieaktiviteter

genomförs i varje fall på längre sikt bör vara möjligt att nå.

Taxan bör även avvägas så, att någon snedvridning av de regionala laboratoriernas

och statens veterinärmedicinska anstalts verksamhet inte uppkommer.

Även om målet för bolagets verksamhet bör vara att göra denna minst

självbärande, synes det realistiskt att anta att verksamheten till att börja

med kan komma att visa visst underskott. Detta bör täckas genom årliga

tillskott av aktieägarna i förhållande till aktieinnehavet. För att täcka statens

andel bör ett särskilt anslag anvisas för ändamålet. Anslagets storlek

torde få beräknas sedan planerna för bolaget tagit fastare form.

Laboratorieverksamheten bör påbörjas den 1 juli 1969. Även utredningens

övriga förslag bör genomföras vid samma tidpunkt.

Anslagsfrågor. För ersättning till ledamöterna i den till veterinärstyrelsen

knutna rådgivande nämnden beräknar utredningen 10 000 kr. I veterinärstyrelsens

omkostnadsstat bör föras upp en särskild anslagspost till upplysnings-

och publikationsverksamhet. Posten bör efter beslut av styrelsen få

utnyttjas även för sådan verksamhet av statens veterinärmedicinska anstalt

och veterinärhögskolan. I avvaktan på närmare erfarenheter tar utredningen

upp 50 000 kr. för ändamålet.

För de veterinärer som bör vara regionalt ansvariga för den veterinärmedicinska

rådgivningsverksamheten beräknas för ersättningar och omkostnader

sammanlagt 100 000 kr.

De direkta årliga kostnaderna -— avlöningar och omkostnader — för de

sex nya tjänsterna vid statens veterinärmedicinska anstalt beräknas till

420 000 kr.

De sammanlagda kostnaderna för de olika förslagen blir således 580 000

kr.

Som en konsekvens av utredningens förslag bör anslaget till Bidrag till

främjande av juverhälsokontroll hos nötkreaturen på 280 000 kr. avföras

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 43 år 1969

från riksstaten. Nettokostnaderna på driftbudgeten för utredningens förslag

stannar vid bifall härtill vid 300 000 kr.

Till teckning av aktier i aktiebolag för laboratorieverksamhet bör för budgetåret

1969/70 beräknas 600 000 kr. Staten bör tillsammans med övriga

stiftare av bolaget lämna garanti för banklån om högst 500 000 kr.

Remissyttrandena

Utredningens förslag i fråga om den veterinärmedicinska rådgivnings- och

laboratorieverksamheten tillstyrks i huvudsak av remissinstanserna. De invändningar

som anförs avser främst viss samordning med annan näraliggande

verksamhet. Således anser styrelsen för statens veterinärmedicinska

anstalt, lärarkollegiet vid veterinärhögskolan och Sveriges veterinär förbund

att utredningen vid sin bedömning av de framtida veterinärmedicinska insatserna

inom rådgivning och laboratorieservice i huvudsak utgått endast

från animalieproduktionens behov. Sambandet med livsmedelskontrollen

och annan verksamhet av omgivningshygienisk och naturvårdande karaktär

har inte beaktats tillräckligt. Skäl anses därför föreligga för att ett ställningstagande

från statsmakternas sida inte sker förrän dels livsmedelsstadgekommittén

redovisat sina förslag, dels utredningen kommit med sitt

betänkande om den framtida distriktsveterinärorganisationen. Även RLF,

som finner något akut reformbehov inte föreligga, anser att utredningens

slutbetänkande bör avvaktas. Att livsmedelsstadgekommitténs förslag avvaktas,

såvitt avser laboratoriefrågan, förordas vidare av socialstyrelsen,

statens institut för folkhälsan och Svenska kommunförbundet.

Livsmedelsstadgekommittén tillstyrker utredningens förslag. I fråga om

laboratorieverksamheten uttalar kommittén, att förslaget främjar den planerade

verksamhet för en ökad livsmedelshygien som kommittén har för

avsikt att föreslå.

I det följande redogörs främst för yttranden där viss kritik eller vissa

invändningar mot förslagets olika delar framförts.

Veterinärmedicinsk rådgivning. Den intensifiering av den veterinärmedicinska

rådgivningsverksamheten som utredningen föreslår hälsas allmänt

med tillfredsställelse av remissinstanserna.

I fråga om veterinärmedicinsk expertis upplyser lantbruksstyrelsen

att den avser att låta en veterinärmedicinsk expert stadigvarande

ingå i styrelsens expertnämnd för typritningar för lantbrukets ekonomibyggnader.

Däremot ifrågasätter styrelsen det ändamålsenliga i att besluta

om fasta årsarvoden till veterinärmedicinsk expertis vid lantbruksnämnderna.

Behovet av veterinärmedicinsk konsultation varierar starkt mellan olika

lantbruksnämnder och olika tidsperioder. Lärarkollegiet vid veterinärhögskolan

och styrelsen för statens veterinärmedicinska anstalt anser, att fast

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1969 17

årsarvode till veterinärmedicinsk expertis bör utgå vid samtliga lantbruksnämnder.

Utredningens förslag om en förstärkning av konsulentavdelningen

vid statens veterinärmedicinska anstalt biträds

i huvudsak av remissinstanserna. Det är främst vissa organisatoriska

spörsmål som har föranlett invändningar.

Utredningens förslag att veterinärmedicinsk produktionsrådgivning

bör has om hand av näringen tillstyrks av bl. a. lantbruksstyrelsen

och styrelserna för lantbrukshögskolan och statens veterinärmedicinska

anstalt. Sveriges lantbruksförbund ansluter sig i princip till förslaget

men anser att näringens ansvar bör preciseras till att huvudsakligen

gälla den organiserade djurhälsokontrollen. Med hänvisning till de överläggningar

som förevarit mellan utredningen och företrädare för jordbrukets

ekonomiska föreningsrörelse finner förbundet det önskvärt att den

organiserade djurhälsokontrollen endast har en huvudman. Om föreningsrörelsen

ensam ges detta ansvar att genom samarbetsorganet Lantbrukets

Producenttjänst (LPT) svara för djurhälsokontrollen, kan den garantera

att kontrollen skall stå öppen för samtliga producenter, såväl föreningsmedlemmar

som icke föreningsmedlemmar. RLF anser att en effektiv veterinär

rådgivning utgör ett speciellt samhällsintresse och avstyrker utredningens

förslag. Riksförbundet kan bl. a. inte acceptera att kostnaderna för

verksamheten, som har betydelse för livsmedelshygienen och folkhälsan,

helt läggs på producenterna. Även Hushållningssällskapens förbund ifrågasätter

om inte staten bör vara med och bekosta ifrågavarande verksamhet.

Båda de nämnda remissinstanserna gör gällande att veterinärmedicinsk

rådgivning, som bedrivs i anslutning till olika djurhälsokontroller, inte är

jämförbar med den kommersiella produktionsrådgivning som åsyftas i prop.

1967: 74 angående de nya lantbruksnämndernas organisation, m. m.

RLF, Hushållningssällskapens förbund och Sveriges veterinärförbund

kan inte heller tillstyrka att fält- och laboratorieverksamhet som sker i anslutning

till djurhälsokontroll skiljs åt, vilket blir en konsekvens av utredningens

förslag. Denna fråga behandlas också av veterinärstyrelsen, som

föreslår viss samordning av fält- och laboratoriearbetet. De av utredningen

förordade laboratorieveterinärerna bör enligt styrelsens uppfattning till huvudsaklig

del vara verksamma på laboratoriet. De bör dock, då arbetsförhållandena

så medger, även kunna delta i fältarbete speciellt för att utreda

mera komplicerade fall samt vid smittor av olika slag och livsmedelsburna

infektioner. Omvänt bör de fältarbetande veterinärerna i lämplig utsträckning

beredas tillfälle att följa eller delta i laboratoriearbetet.

Sveriges lantbruksförbund anser, att fortbildningen av veterinärer som

är verksamma på fältet måste förstärkas för att den veterinärmedicinska

rådgivningen skall kunna följa med den snabba utvecklingen inom djurskötseln.

Vid fortbildningskurser bör även annan expertis än veterinärer

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1969

medverka, eftersom den veterinärmedicinska rådgivningen skall ingå som

en integrerad del i övrig rådgivning på husdjursområdet. Sveriges veterinärförbund

anför, att utredningen inte synes ha beaktat möjligheten att låta

besiktningsveterinärer delta i rådgivningsarbetet. Enligt förbundets mening

är ett rationellt utnyttjande av besiktningsmaterialet av stort värde.

Den förordning om organiserad hälsokontroll av vissa husdjur som utredningen

föreslår bör enligt veterinärstyrelsen, styrelsen för statens veterinärmedicinska

anstalt, lärarkollegiet vid veterinärhögskolan och Sveriges

veterinärförbund omfatta även sällskapsdjur, burfåglar, pälsdjur m. fl. Veterinärstyrelsen

framhåller vidare, att friskförklaring av besättning kan f. n.

inte bli aktuell när det gäller juverhälso-, får- eller hönshälsokontroll. Lydelsen

av 2 § i förslaget till förordning bör därför ändras. I fråga om kontrollverksamheten

bör möjlighet genom livsmedelslagstiftningen ges att

utnyttja djurhälsokontrollen ur livsmedelshygienisk synpunkt. Enligt lantbruksstyrelsen

bör frihet från sjukdom, för vilken särskild kontroll kan

ifrågakomma, även kunna fastställas av veterinär på annat sätt än att besättningen

är ansluten till kontrollen. Sveriges lantbruks förbund förutsätter,

att i fråga om de statliga tillämpningsbestämmelserna för organiserad djurhälsokontroll

överläggningar sker med näringens företrädare. Veterinärstyrelsen

och styrelsen för statens veterinärmedicinska anstalt föreslår att

uttrycket organiserad hälsokontroll byts ut mot auktoriserad hälsokontroll.

Vad beträffar den veterinärmedicinska rådgivningens

planläggning anser socialstyrelsen att animalieproduktionen kan

ge upphov till omgivningshygieniska problem, varför insatser av omgivningshygienisk

expertis krävs redan på planeringsstadiet. En representant

för socialstyrelsen bör ingå i den föreslagna rådgivande nämnden vid veterinärstyrelsen.

Enligt statens institut för folkhälsan bör även en företrädare

för institutet ingå i nämnden. Styrelsen för lantbrukshögskolan anser att

det bör övervägas att skapa en från veterinärstyrelsen fristående nämnd för

planering av rådgivningsverksamheten.

Veterinärmedicinsk laboratorieverksamhet. Den uppläggning av den framtida

veterinärmedicinska laboratorieverksamheten som utredningen föreslagit

godtas i princip av remissinstanserna. Önskemål förs dock fram om ett

utvidgat huvudmannaskap för det föreslagna laboratoriebolaget.

Veterinär styr ds en, styrelsen för statens veterinärmedicinska anstalt, lärarkollegiet

vid veterinärhögskolan, livsmedelsstadgekommittén och Sveriges

lantbruksförbund anser att inbjudan till att ingå som delägare i laboratoriebolaget

bör utgå också till andra än jordbruksnäringen, i första hand

landstingen och primärkommunerna genom resp. förbund. De veterinärmedicinska

laboratorierna anses fylla ett minst lika stort behov ur livsmedelshygienisk

som ur lantbruksekonomisk synpunkt. Kooperativa förbundet

och Köttbranschens riksförbund anser att livsmedelsindustrin som

en del av animalieproduktionen bör bli representerad i laboratoriebolagets

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1969

styrelse. De förordar även ett till landsting och kommuner utvidgat huvudmannaskap.

Hushållningssällskapens förbund föreslår att huvudmannaskapet för laboratorierna

överlåts på ett i anslutning till varje laboratorium särskilt upprättat

bolag, ekonomisk förening, e. d. med staten, landsting, berörda

branschorganisationer och hushållningssällskap som intressenter. Ett sådant

lokalt huvudmannaskap anses öka förutsättningarna för enskilda kommuner

och andra intressenter att ingå i bolaget. Det erforderliga samarbetet

på riksplanet bör kunna lösas genom att en nämnd vid varje laboratorium

får utse representanter i ett riksorgan. Enligt statens naturvårdsverk

bör övervägas om inte länsstyrelserna kan ingå som intressenter i den regionala

veterinärbakteriologiska laboratorieorganisationen. Laboratorierna

kan då utnyttjas av länsstyrelsernas naturvårdssektioner, som inte skulle

behöva bygga upp särskilda laboratorier. Statskontoret framhåller, att möjligheterna

till lokal samverkan med kommuner och andra intressenter bör

prövas. Härigenom kan kapaciteten vid laboratorierna bättre utnyttjas. Vidare

kan laboratorier etableras även på orter, där tillräckligt underlag annars

saknas för en differentierad veterinärmedicinsk laboratorieservice.

Socialstyrelsen framhåller, att hälsovårdsnämndernas verksamhet omspänner

ett mycket vidsträckt fält inom vilket den livsmedelshygieniska

sektorn utgör endast en mindre del. Behovet av olika kemiska analyser,

exempelvis för kontroll av vatten- och luftföroreningar samt biocidförekomst

torde komma att öka. Det kan därför ifrågasättas om en framtida offentlig

laboratorieorganisation på livsmedels- och omgivningshygienens område

lämpligen bör baseras på de nu föreslagna laboratorierna som huvudsakligen

är avsedda att tillgodose djurhälsovårdens och djursjukvårdens behov.

Liknande synpunkter anförs också av Svenska kommunförbundet, som inte

anser sig generellt kunna stödja utredningens förslag om viss kommunal

uppslutning kring de föreslagna laboratorierna. Detta bör dock inte hindra

att vissa kommuner kan finna det med sina intressen förenligt att anlita

de föreslagna laboratorierna.

Vad beträffar livsmedelsundersökningar framhåller Sveriges Kemiska Industrikontor

(Kemikontoret), att de för livsmedelskontrollen erforderliga

resurserna sannolikt i betydande utsträckning måste tillgodoses genom särskilt

inrättade livsmedelslaboratorier. Sådana krävs för den ökade offentliga

kontrollen av livsmedel, men även för tillverkarnas egen kontroll. Skäl

finns emellertid att i kontrollen — i varje fall för animala livsmedel — också

söka utnyttja de veterinärmedicinska laboratorierna. Även livsmedelsstadgekommittén

finner det lämpligt och praktiskt att de av utredningen

föreslagna veterinärmedicinska laboratorierna skall kunna utnyttjas vid

sidan av renodlade livsmedelslaboratorier både i den offentliga livsmedelskontrollen

och i företagens egen kontroll. En viktig förutsättning för en

sådan ordning är givetvis att de veterinärmedicinska enheterna får den

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1969

kompetens och utrustning som krävs för livsmedelshygieniska laboratorieundersökningar

samt att de inte står i beroendeställning av visst företag

inom livsmedelsbranschen. Laboratorierna måste också vara beredda att för

livsmedelsundersökningarna tillämpa den provtagnings- och undersökningsmetodik

som kan föreskrivas av bl. a. statens institut för folkhälsan.

Enligt överbefälhavaren torde den föreslagna halvstatliga bolagsformen

kräva särskilda Kungl. Maj :ts direktiv för att tillgodose behovet av laboratorier

under beredskapstillstånd och krig. Om möjligt bör laboratorierna redan

i fred förläggas till platser som är lämpliga från beredskapssynpunkt.

Ett starkt önskemål är att ett av laboratorierna lokaliseras till norra delen

av landet. Behovet av veterinärmedicinska laboratorieresurser i Norrland

understryks också av socialstyrelsen, styrelsen för statens institut för folkhälsan,

lantbrulcsstyrelsen, Hushållningssällskapens förbund och Sveriges

veterinärförbund.

Sveriges lantbruksförbund förutsätter att laboratoriebolagets bildande

blir föremål för förhandlingar mellan statsmakterna, lantbruket och eventuellt

andra berörda parter. Bolagsordningen bör innehålla bestämmelser

om att bolagets verksamhet kontinuerligt skall anpassas till föreliggande behov

och med skyldighet att anpassa organisationen till de ekonomiska förutsättningarna.

Enligt förbundets mening bör det också utgå ett fast årligt

statsanslag till varje laboratorium för den epizooti- och zoonosberedskap

som laboratorierna utgör. Med hänvisning till att statsbidrag till juverhälsokontrollen

enligt utredningens förslag upphör, förordar förbundet att exempelvis

statens veterinärmedicinska anstalt får resurser för visst utvecklingsarbete

rörande mastitfrågan.

Riksrevisionsverket anser lämpligt att staten tecknar 52 % och jordbruksnäringen

48 % av aktiekapitalet i det föreslagna laboratoriebolaget. Livsmedelsstadgekommittén

och Kooperativa förbundet anser att laboratorierna

bör drivas i form av en ekonomisk förening i stället för ett aktiebolag.

Veterinärstyrelsen finner det angeläget, att principbeslut snarast fattas

om den framtida organisationen av djurhälsokontrollen och laboratorieverksamheten.

Däremot bör övergångstiden till den nya organisationen göras

tillräckligt lång. Både veterinär styr elsen och Hushållningssällskapens förbund

framhåller, att hälsokontrollverksamheten bygger på kontrakt mellan

djurägare och hushållningssällskap, som löper kalenderårsvis och fordrar

viss uppsägningstid.

Departementschefen

Yeterinärväsendeutredningen har som uppgift att se över veterinärväsendets

nuvarande organisation. Huvudsyftet med översynen är att anpassa

veterinärväsendets uppgifter och organisation till utvecklingens

krav. Utredningen har i ett delbetänkande som redovisats i det föregående

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kurigl. Maj:ts proposition nr 43 år 1969

21

föreslagit en allmän intensifiering av den veterinärmedicinska rådgivningsoch

upplysningsverksamheten. Förslaget innebär bl. a. att konsulentavdelningen

vid statens veterinärmedicinska anstalt förstärks och att den

veterinärmedicinska publikationsverlcsamheten ökas. Den veterinärmedicinska

rådgivningen bör såväl centralt som regionalt baseras på särskilda

planer, program. För programmering av rådgivningen och för att främja

samordningen med annan rådgivning på husdjursområdet bör till veterinärstyrelsen

knytas en rådgivande nämnd. Den veterinärmedicinska produktionsrådgivningen,

som omfattar bl. a. verksamhet med organiserad

djurhälsokontroll, bör enligt utredningen has om hand av jordbruksnäringen.

Ett särskilt bolag med staten och jordbruksnäringen som delägare

förordas bli bildat för att driva veterinärmedicinska laboratorier.

Utredningens förslag har i huvudsak tillstyrkts av remissinstanserna.

De invändningar som gjorts avser främst samordningen med annan näraliggande

verksamhet. Bl. a. har vissa veterinära remissinstanser framhållit,

att utredningen vid sin bedömning av de framtida veterinärmedicinska

insatserna inom rådgivning och laboratorieservice i huvudsak utgått från

animalieproduktionens behov. Sambandet med livsmedelskontroll samt

verksamhet av omgivningshygienisk och naturvårdande karaktär anses

inte tillräckligt ha beaktats av utredningen. Ett ställningstagande i frågan

anses inte böra ske förrän dels livsmedelsstadgekommittén fullgjort sitt

uppdrag, dels veterinärväsendeutredningen redovisat återstående delar av

sitt arbete.

För egen del anser jag skäl inte föreligga att avvakta de båda utredningarnas

slutbetänkanden. De återstående delarna av veterinärväsendeutredningens

arbete, främst frågan om den framtida distriktsveterinärorganisationen,

är inte av större betydelse i förevarande sammanhang. Utredningen

har för övrigt redan nu förutsatt, att distriktsveterinärerna även i fortsättningen

skall medverka inom alla grenar av den veterinärmedicinska rådgivningen.

Vad livsmedelststadgekommittén beträffar har utredningens

förevarande förslag utarbetats i samråd med kommittén. Förslaget har

tillstyrkts i livsmedelsstadgekommitténs yttrande. Som framgår av mina

förslag i det följande kan också vissa av remissinstansernas önskemål om

samordning av veterinärmedicinsk och annan laboratorieverksamhet väntas

bli tillgodosedda.

Veterinärmedicinsk rådgivning. Jordbrukets rationalisering har medfört

väsentliga förändringar i metoderna även i fråga om animalieproduktionen.

För eu rationell produktion samt för att produkterna skall vara fria från

sjukliga förändringar, skadliga ämnen och smittämnen erfordras ett gott

hälsotillstånd hos djuren och goda hygieniska förhållanden på produktionsplatsen.

Den veterinärmedicinska rådgivningsverksamheten, som utgör en

särskild del av rådgivningen på husdjur sområdet, bör enligt min mening

intensifieras och anpassas till animalieproduktionens utveckling. Jag an
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1969

sluter mig i huvudsak till de riktlinjer i fråga om att upprätta program

för denna rådgivning som utredningen lagt fram. Av betydelse är att verksamheten

sker i samarbete med annan rådgivning på husdjursområdet samt

att de erfarenheter av rådgivning i övrigt som vunnits vid lantbruksstyrelsen

och lantbrukshögskolan tas tillvara. För att bl. a. främja ett sådant

samarbete och för den veterinärmedicinska rådgivningens

planläggning bör till veterinärstyrelsen knytas en rådgivande nämnd

i enlighet med utredningens förslag. Kungl. Maj :t bör bestämma om nämndens

sammansättning. Det primära ansvaret för den veterinärmedicinska

rådgivningen bör liksom hittills ankomma på veterinärstyrelsen.

Jag delar utredningens uppfattning att publikationsverksamhet bör

vara ett väsentligt led i den veterinärmedicinska rådgivningen. Som utredningen

föreslagit bör styrelserna för statens veterinärmedicinska anstalt

och veterinärhögskolan få i uppdrag att i samråd med veterinärstyrelsen

utforma de närmare principerna för denna verksamhet samt till Kungl.

Maj :t inkomma med härav föranledda förslag. Förslaget om att för vissa

regioner inrätta konsulenttjänster vid statens veterinärmedicinska

anstalt hör samman med frågan om distriktsveterinärorganisationens

framtida uppläggning. Med hänsyn härtill kan jag inte tillstyrka förslaget.

Utredningen har föreslagit att veterinärmedicinsk expertis

stadigvarande knyts till lantbruksstyrelsens expertnämnd för granskning

av typritningar samt till vissa lantbruksnämnder. Lantbruksstyrelsen kan

besluta i dessa frågor.

Den veterinärmedicinska produktionsrådgivningen

omfattar bl. a den organiserade djurhälsokontrollen och sköts f. n. i huvudsak

av hushållningssällskapens veterinäravdelningar. Den bör även i

fortsättningen — i likhet med annan produlctionsrådgivning inom animalieproduktionen

— has om hand av och bekostas av jordbruksnäringen. Detta

innebär bl. a. att det i första hand är näringens egen sak att ta ställning

till vilken organisationsform den vill utnyttja för verksamheten. Oavsett

vilken organisationsform som väljs är det emellertid angeläget att garantier

lämnas för att kontrollen står öppen för alla jordbrukare.

Den organiserade djurhälsokontrollen bör även i fortsättningen grundas

på författning som beslutats av Kungl. Maj :t och riksdagen. I motsats

till vad f. n. är fallet och i syfte att ge möjlighet till en tillräckligt anpassningsbar

verksamhet bör den grundläggande regleringen av verksamheten

ske genom en enda författning som ger Kungl. Maj :t eller den myndighet

Kungl. Maj :t förordnar bemyndigande att bestämma kontrollens närmare

omfattning och utformning. Som utredningen föreslagit bör hälsokontrollen

gälla närmast sådana husdjur, vilkas egentliga funktion är att ingå

i produktionen av animaliska livsmedel eller att användas för transporter

inom jordbruket eller skogsbruket eller för annan verksamhet. Kungl.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1969

Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t förordnar torde närmare få reglera

tillämpningsområdet. I övrigt torde de nuvarande bestämmelserna rörande

svinhälsokontroll i huvudsakliga delar vara ändamålsenliga i fråga

om den organiserade hälsokontrollen. Det yttersta ansvaret för verksamheten

bör liksom hittills ankomma på veterinärstyrelsen, som i samarbete

med näringens företrädare bör verka för att djurhälsokontrollen utformas

och inriktas så att bl. a. de allmänna intressena tillgodoses. I den rådgivande

nämnd som enligt mitt förslag i det föregående bör knytas till veterinärstyrelsen

bör företrädare för näringen och berörda myndigheter kunna

ta upp frågor angående djurhälsokontroll.

I enlighet med det anförda har inom jordbruksdepartementet upprättats

förslag till förordning om organiserad hälsokontroll av husdjur.

Denna förordning är avsedd att ersätta förordningen med vissa bestämmelser

till motverkande av svinsjukdomar och kungörelsen angående åtgärder

till motverkande av juver sjukdomar hos nötkreaturen. Den nya

förordningen bör träda i kraft den 1 januari 1970.

Veterinärmedicinsk laboratorieverksamhet. Utredningen har starkt framhållit

vikten av att regionala veterinärmedicinska laboratorier finns tillgängliga.

Utredningen anser bl. a. att en av de grundläggande förutsättningarna

för att den veterinärmedicinska produktionsrådgivningen skall

kunna has om hand av näringen är att sådana laboratorier finns inrättade

och att verksamheten vid dessa står under offentlig tillsyn. Även statens

veterinärmedicinska anstalt har i olika sammanhang understrukit betydelsen

av att regionala veterinärmedicinska laboratorier finns att tillgå.

F. n. är hushållningssällskap huvudman för tolv regionala veterinärmedicinska

laboratorier. Utredningen erinrar om att sällskapens verksamhet

har förändrats väsentligt den 1 juli 1967 genom tillkomsten av de nya lantbruksnämnderna.

Sällskapens möjligheter att i fortsättningen driva laboratorier

torde härigenom ha blivit sämre. Med hänsyn till att både staten

och jordbruksnäringen har intresse av att veterinärmedicinska laboratorier

finns att tillgå föreslår utredningen att näringen inbjuds att tillsammans

med staten bilda ett aktiebolag med uppgift att driva sådana laboratorier.

Det statliga åtagandet motiverar utredningen med att dessa laboratorier

regionalt skall utgöra ett komplement till statens veterinärmedicinska

anstalt. Vidare skall de bl. a. tjäna som serviceorgan åt den statliga

veterinärorganisationen.

Jag biträder utredningens förslag om ett halvstatligt bolag för drift

av regionala veterinärmedicinska laboratorier. Som jag anfört i årets

statsverksproposition (bil. It s. 71) har med anledning av utredningens

förslag överläggningar tagits upp med företrädare för jordbruksnäringen.

Vid överläggningarna som har förts med företrädare för Sveriges lantbruksförbund

har enighet uppnåtts om att ett sådant bolag skall ha ett

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1969

aktiekapital om 1 milj. kr., fördelat med 52 % på staten och 48 % på

Sveriges lantbruksförbund som har rätt att fördela sina aktier. Aktierna

som skall lyda på ett nominellt belopp av 1 000 kr. skall emitteras till

en kurs av 120 % för att skapa en reservfond. Stiftarna av bolaget skall

vidare åta sig kreditgaranti för bolaget om sammanlagt högst 1 milj. kr.

Ansvaret för garantin skall fördelas enligt samma grunder som gäller för

aktiekapitalet. Bolagets verksamhet skall på sikt lämna varken överskott

eller underskott. I den mån vinst uppkommer skall denna användas för att

hålla taxorna på en jämn, låg nivå och för en sådan konsolidering av bolaget

som anses erforderlig från företagsekonomisk synpunkt och i övrigt

för ändamål som bolaget har att tillgodose. Eventuell täckning av förlust

genom aktieägarnas försorg skall ske i förhållande till aktieinnehavet. Styrelsen

för bolaget skall bestå av sju ledamöter och två suppleanter, varav

Kungl. Maj:t utser fyra ledamöter och en suppleant. Bolagets firma skall

vara Aktiebolaget Laboratorietjänst och bolaget avses påbörja sin verksamhet

den 1 januari 1970.

Vid överläggningarna har diskuterats att det nya bolaget till sig knyter

annan laboratorieverksamhet i syfte att stärka det ekonomiska underlaget

och skapa förutsättningar för ett effektivt resursutnyttjande för bolaget.

Det har ansetts böra bli en uppgift för bolagets styrelse att vid sin

planering av verksamhetens omfattning och lokalisering även ta hänsyn

härtill. Delägarna i bolaget bör verka för att regional veterinärmedicinsk

laboratorieverksamhet om möjligt får fullgöras av bolaget samt alt de

undersökningar av denna art som staten helt eller delvis kan komma att

bekosta utförs av bolaget.

Med hänsyn till den tilltänkta verksamhetens art bör tjänstgörande föreståndare

för vart och ett av bolagets laboratorier ha ställning som offentlig

tjänsteman.

Jag anser mig kunna biträda vad som sålunda överenskommits vid ifrågavarande

överläggningar. Som nämnts kommer hinder inte att föreligga för

bolaget att till sig knyta även annan laboratorieverksamhet om bolagets

styrelse finner det lämpligt. Den väntade omfattningen av sådan verksamhet

synes dock inte vara så stor att skäl finns att f. n. ytterligare utvidga

huvudmannaskapet för bolaget. Inte heller har vid remissbehandlingen

av utredningens förslag framkommit önskemål om delägarskap från

kommunförbundet och landstingsförbundet. Däremot har intresse visats

för att utnyttja bolagets laboratorier.

Jordbruksnäringen bör sålunda erbjudas alt tillsammans med staten ingå

som delägare i ett halvstatligt bolag under förutsättning av riksdagens godkännande

av de riktlinjer som jag nu redovisat.

Som framgått av det föregående avses bolagets verksamhet bl. a. ersätta

den verksamhet som f. n. bedrivs vid hushållningssällskapens veterinärmedicinska

laboratorier. Såsom angetts i utredningsförslaget kan fråga upp
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1969

komma om bl. a. överförande av viss laboratorieutrustning till det föreslagna

bolaget. Jag avser att med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande tidigare

denna dag tillkalla en särskild sakkunnig, som med utgångspunkt

i utredningens förslag och riktlinjerna för bildandet av det nya bolaget

skall överlägga med hushållningssällskapen.

Anslagsfrågor. Med hänvisning till det anförda förordar jag, att under

fonden för statens aktier för budgetåret 1969/70 tas upp ett investeringsanslag

av 624 000 kr. till Teckning av aktier i Aktiebolaget Laboratorietjänst.

Vidare bör inhämtas riksdagens medgivande om statsgaranti för

lån till bolaget intill ett belopp av 520 000 kr.

Statsbidrag vid vissa obduktioner samt för bakteriologisk undersökning

på salmonella i samband med obduktion som enligt förut nämnt beslut

av Kungl. Maj:t utbetalas till hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska

laboratorier och bekostas från anslaget Bekämpande av smittsamma

husdjurssjukdomar, m. in. (jfr. prop. 1968: 1 bil. 11 s. 97) bör

sedan det nya laboratoriebolaget bildats i första hand utgå till bolagets laboratorier.

Det ankommer på Kungl. Maj :t att besluta härom.

Utredningen har föreslagit att bidrag till att främja juverhälsokontroll

hos nötkreaturen inte bör utgå i fortsättningen. Juverhälsokontrollen baseras

på överenskommelser med djurägarna per kalenderår. Jag förordar, att

statsbidraget till denna kontroll upphör vid utgången av år 1969. För att

täcka statens kostnader före avvecklingen av bidraget bör anslaget Bidrag

till främjande av juverhälsokontroll lios nötkreaturen föras upp under

budgetåret 1969/70 med 1 000 kr.

Kostnaderna för den rådgivande nämnden vid veterinärstyrelsen kan

beräknas till 10 000 kr. Vidare kan kostnaderna för den utökade veterinärmedicinska

publikationsverksamheten väntas uppgå till 50 000 kr. För

båda dessa ändamål har jag beräknat medel i årets statsverksproposition

(bil. 11 s. 71) under veterinärstyrelsens anslag.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t genom

proposition föreslår riksdagen att

1. antaga förslag till förordning om organiserad hälsokontroll

av husdjur,

2. bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga erforderliga åtgärder

för bildandet av Aktiebolaget Laboratorietjänst efter

de riktlinjer jag anfört,

3. till Bidrag till främjande av juverhälsokontroll hos

nötkreaturen på driftbudgeten under nionde huvudtiteln

för budgetåret 1969/70 anvisa ett förslagsanslag av 1 000

kr.,

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj. ts proposition nr 43 år 1969

4. till Teckning av aktier i Aktiebolaget Laboratorietjänst

på kapitalbudgeten för budgetåret 1969/70 under

fonden för statens aktier anvisa ett investeringsanslag av

624 000 kr.,

5. bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att i överensstämmelse

med vad jag anfört ikläda staten garanti för

lån till Aktiebolaget Laboratorieränst intill ett belopp av

520 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690169

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. JoU 1969:12 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående veterinärmedicinsk rådgivningsoch laboratorieverksamhet jämte motioner. Propositioner Kungl. Maj:t h s. 1 i texten