Sök i Ratio Lex

Angående utvecklingsarbete rörande utvinning av uran

1969-03-14 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1969:49, Angående utvecklingsarbete rörande utvinning av uran

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr t9 år 1969

1

Nr 49

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående utvecklingsarbete

rörande utvinning av uran; given Stockholms

slott den It mars 1969.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över industriärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Krister Wickman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att ett utvecklingsarbete rörande utvinning av

uran ur de mellansvenska skiffrarna genomförs vid Aktiebolaget Atomenergis

uranverk i Ranstad. Förslaget innebär att arbetet inriktas på sådana förbättringar

av uranutvinningsprocessen som kan sänka kostnaderna för en

eventuell framtida produktion i stor skala. Utvecklingsarbetet föreslås bedrivas

under en period av tre år och till en bruttokostnad av 25 milj. kr.

Medelsbehovet beräknas för budgetåret 1969/70 till 10 milj. kr.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 49

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 49 år 1969

Utdrag av protokollet över industriärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

14 mars 1969.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Kling, Holmqvist, Aspling, Palme,

Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odhnoff,

Wickman, Moberg, Bengtsson.

Chefen för industridepartementet, statsrådet Wickman, anmäler efter

gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om utvecklingsarbete

rörande utvinning av uran och anför.

Inledning

Under 1950-talet bedrev Aktiebolaget Atomenergi en viss försöksverksamhet

med uranutvinning ur de mellansvenska skiffrarna. Vid 1958 års riksdag

beslöts (prop. 1958: 1 bil. 12 s. 93, SU 10, rskr 10) att bolaget skulle uppföra

ett uranverk i industriell skala. Verket förlädes till Ranstad vid Billingen

och dimensionerades för en produktion av 120 ton om året med

möjlighet att bygga ut kapaciteten. De totala anläggningskostnaderna beräknades

till 115 milj. kr. Redan då beslutet om Ranstadsverket fattades

stod det klart att verksamheten inte skulle kunna täcka kapitalkostnaderna.

Under byggnadstiden försämrades de ekonomiska förutsättningarna för projektet

ytterligare genom att världsmarknadspriset på uran successivt sjönk.

De energipolitiska motiven för en inhemsk uranproduktion ansågs emellertid

med dåvarande osäkra importmöjligheter så starka att projektet fullföljdes.

Arbetena på Ranstadsverket slutfördes sommaren 1965. Kostnaderna för

det färdiga verket uppgick till ca 145 milj. kr., motsvarande den ursprungliga

kalkylen med justering för indexförändringar. Sedan våren 1966 drivs

verket med tre sjundedelar av full kapacitet. Antalet anställda uppgår till

ca 140. Medel för att täcka underskottet av driften och kostnaderna för visst

utvecklingsarbete har sedan budgetåret 1966/67 anvisats under förslagsanslaget

Drift av Ranstadsverket m. m., som för innevarande budgetår tagits

upp med 11 milj. kr. (prop. 1968: 69, SU 104, rskr 256). Detta belopp har

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 4,9 år 1969 3

beräknats brutto. Kostnaderna för verksamheten efter avdrag för värdet av

producerat uran beräknas uppgå till ca 7 milj. kr.

Atomenergi lämnade i augusti 1966 en redogörelse för provdriften och

för möjligheterna att förbättra ekonomin genom att tillverka andra produkter

än uran. För att närmare undersöka sistnämnda fråga tillkallade

chefen för handelsdepartementet i januari 1967 en särskild sakkunnig.

Den sakkunnige överlämnade i november 1967 betänkandet Ranstadsutredningen

(Stencil Fi 1967: 14). Av utredningen framgick att det torde saknas

möjligheter att genom en ändrad produktionsinriktning förbättra Ranstadsverkets

ekonomi. Den sakkunnige ansåg en fortsatt drift av det nuvarande

verket motiverad endast i den mån man önskar skapa underlag för en framtida

produktion av uran i stor skala. Den sakkunniges slutsats var att ställningstagandet

till Ranstadsfrågan är beroende av de motiv som kan finnas

för att till någon väsentlig del basera den framtida svenska uranförsörjningen

på inhemsk produktion.

Vid anmälan av frågan i prop. 1968: 69 angående anslag till atomenergiverksamhet

samt teknisk provning och standardisering förklarade jag att jag

avsåg att efter samråd med berörda myndigheter och företag lägga fram förslag

för Kungl. Maj :t om åtgärder som bör ingå som led i en långsiktig uranpolitik,

innefattande bl. a. ett ställningstagande till den framtida verksamheten

i Ranstad. I syfte att ge underlag härför uppdrogs åt Atomenergi att

utföra en utredning av de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för

eu framtida industriell exploatering i stor skala av Billingenfyndigheten.

Bolaget redovisade i oktober 1968 utredningens resultat i rapporten Uran ur

svensk skiffer. En kompletterande rapport överlämnades i december 1968.

Vid den fortsatta beredningen av frågan inom industridepartementet har

upprättats en promemoria angående den svenska uranpolitiken (Stencil I

1969: 2). Såväl denna promemoria som nyssnämnda av Atomenergi avlämnade

rapporter har remissbehandlats. Yttranden har därvid avgetts av statens

vattenfallsverk, Sveriges geologiska undersökning, styrelsen för teknisk

utveckling, kommerskollegium, överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap,

länsstyrelsen i Skaraborgs län, delegationen för atomenergifrågor,

1964 års geologiutredning, energikommittén, Ingeniörsvetenskapsakademien

(IVA), Sveriges industriförbund, Svenska kraftverksföreningen, Svenska

gruvföreningen, Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers

centralorganisation (SACO), Landsorganisationen i Sverige (LO)

samt Aktiebolaget Atomenergi.

I statsverkspropositionen (bil. 15 s. 74) har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen

att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till drift av Ranstadsverket

m. in. för budgetåret 1969/70 beräkna ett anslag av 1 000 kr.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 49 år 1969

Den svenska försörjningen med atombränsle

Centrala driftledningen (CDL) offentliggjorde i december 1967 en utredning

om elförsörjningen under 1970-talet. Enligt utredningen beräknades

den installerade atomkraften i vårt land komma att öka från 500 MWe1 år

1970 till 6 300 MWe år 1980 och till 14 300 MWe år 1985. Preliminära nya

prognoser från kraftindustrin tyder emellertid på att utbyggnaden av atomkraft

kommer att gå snabbare än vad CDL-studien förutsåg, till väsentlig

del beroende på en ändrad bedömning av möjligheterna att uppföra kraftverk

för kombinerad produktion av elkraft och fjärrvärme i några större

städer. Enligt dessa prognoser beräknas den installerade reaktoreffekten

uppgå till 3 900 MWe år 1975 och ca 9 000 MWe år 1980. Denna effekt väntas

komma att svara för närmare hälften av elenergiproduktionen vid nämnda

tidpunkt. År 1985 väntas den installerade effekten uppgå till ca 18 000

MWe.

Utbyggnaden av atomkraften kommer att medföra en starkt växande

efterfrågan på uran. I följande tabell har behovet av naturligt uran såväl för

första bränslesatsen till nyinstallerade reaktorer som för ersättningsbränsle

uppskattats utifrån antagandet att den framtida utbyggnaden i vårt land

sker med enbart lättvattenreaktorer. Om kommersiella tungvattenreaktorer

eller andra reaktortyper med låg uranförbrukning införs i

det svenska ut-

byggnadsprogrammet under perioden kommer

uranbehovet att bli mindre

än vad som anges här.

År

Årligt behov

Ackumulerat behov

(ton uran)

(ton uran)

Ersättning

Nyinstallation

Totalt

Totalt

1970.........

....... 50

_

50

400

1975.........

....... 600

400

1 000

5 000

1980.........

....... 1 000

800

1 800

12 000

1985.........

....... 1 800

1 400

3 200

26 000

Även för övriga delar av den s. k. bränslecykeln för atomreaktorer kommer

efterfrågan att växa snabbt. I följande tabell redovisas den ungefärliga

storleken av bränslecykelns olika delmarknader i Sverige.

1975

1980

1985

milj. kr.

milj. kr.

milj. kr.

Naturligt uran ................

100

200

350

Anrikning ....................

100

200

300

Bränsleelementtillverkning......

100

200

350

Upparbetning av utbränt bränsle

5

30

60

Den ackumulerade kostnaden för naturligt uran till det svenska atomkraftprogrammet

fram till år 1985 beräknas uppgå till ca 3 000 milj. kr. vid

1 MWe = megawatt (1 milj. watt) elektrisk effekt.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 49 år 1969

ett pris av $ 8 per pund (lb)1. Eftersom behovet antas avse bränsle för lätlvattenreaktorer

tillkommer kostnaden för anrikning. Denna kostnad motsvarar

ungefärligen råvarukostnaden. Anrikningen är med nu tillämpade

metoder en invecklad och kapitalkrävande process, som kan utföras endast

av de stormakter som uppfört s. k. diffusionsanläggningar i huvudsakligen

militärt syfte. Vissa andra processer i bränslecykeln för atomreaktorer kan

emellertid utföras i vårt land, t. ex. tillverkning av bränsleelement av såväl

anrikat som naturligt uran. Genom att delta i det gemensamma europeiska

projektet Eurochemic tillförs Sverige också värdefulla erfarenheter beträffande

utvinning ur använda bränsleelement av plutonium, som väntas få

stor betydelse som bränsle såväl för nuvarande reaktortyper som för s. k.

snabba reaktorer.

Den internationella handeln med uran är föremål för olika restriktioner,

särskilt beträffande anrikat uran och plutonium. Den övervägande delen av

denna handel sker inom ramen för bilaterala regeringsavtal angående samarbete

beträffande atomkraftens fredliga användande. Sverige har träffat

sådana avtal med Förenta staterna, Storbritannien, Canada, Schweiz och

Finland. Förhandlingar om ett liknande avtal med Sovjetunionen pågår.

Dessa avtal gäller såväl utbyte av tekniska erfarenheter m. m. som leveranser

av material och utrustning för nukleärt bruk. För att skapa garantier

för att sådana leveranser utnyttjas endast för fredligt bruk innehåller avtalen

bestämmelser om rätt för leverantörländerna att kontrollera leveransernas

användning. Samarbetsavtalen har karaktären av ramavtal, som gör

det möjligt för företag att ingå kommersiella överenskommelser om att köpa

och sälja utrustning för atomenergiändamål, uran, bränsleelement etc.

Transaktioner inom avtalens ram förutsätter emellertid respektive regerings

allmänna eller särskilda bemyndigande.

Vårt uranbehov tillgodoses f. n. huvudsakligen genom import från Förenta

staterna, som har en stor produktion av naturligt uran och dessutom

intar en helt dominerande ställning i fråga om anrikningskapacitet. I det

bilaterala avtalet mellan Förenta staterna och Sverige av den 28 juli 1966

har den amerikanska atomenergikommissionen förbundit sig att fram till år

1996 med anrikat uran försörja de reaktorer som vid tidpunkten för avtalets

undertecknande planerades uppföras i Sverige t. o. m. mitten av 1970-talet.

Avtalet innebär att försörjningen i fråga om såväl anrikningstjänster som

naturligt uran för reaktorer med en sammanlagd effekt av 2 600 MWe är garanterad

under större delen av dessa reaktorers livstid. Till följd av den

snabbare atomkraftutbyggnad som nu förutses i vårt land kommer emellertid

den i avtalet garanterade optionen på anrikat uran att täcka en betydligt

mindre andel av det svenska behovet än vad som kunde förutses år 1966.

Förhandlingar har därför inletts med Förenta staterna om att utvidga avta
-

1 Uranpriset anges vanligen i dollar per pund uranoxid. $ 8 per lb motsvarar 108 kr per kg uran.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kmigl. Maj:ts proposition nr 49 år 1969

let till att omfatta även försörjning av de reaktorer som enligt nu föreliggande

planer beräknas komma i drift fram t. o. m. år 1979.

Det bilaterala avtalet med Storbritannien av den 14 februari 1964 möjliggör

leveranser av anrikat uran till svenska kraftreaktorer. Storbritanniens

anrikningskapacitet är dock begränsad och landet förfogar inte över

några inhemska uranfillgångar. I avtalet finns inte några åtaganden beträffande

leveranser av naturligt uran.

Canada erbjuder i det bilaterala avtalet av den 11 september 1962 leveranser

av naturligt uran. Landet har vid sidan av Förenta staterna de största

kända urantillgångarna och kan väntas bli marknadsledande som uranleverantör

under det närmaste årtiondet.

Sovjetunionen har erbjudit sig att ställa anrikningstjänster till förfogande

för andra länder. Erbjudandet omfattar emellertid inte leveranser av naturligt

uran.

Sverige har i Närke (Kvarntorp) och Västergötland (Billingen) mycket

stora tillgångar av låghaltig uranskiffer. Skiffern i Billingen beräknas innehålla

en urankvantitet av ca 1 milj. ton, varav 270 000 ton enligt internationella

definitioner har betecknats som kända reserver i prisklassen $ 10—

15 per lb. De mellansvenska skiffrarna utgör världens största kända samlade

uranreserv i denna och lägre kostnadsklasser.

Den nuvarande svenska uranproduktionen begränsas till vad som kommer

fram i samband med provdriften vid uranverket i Ranstad, dvs. ca 45

ton om året. Verket beräknas vid fullt utnyttjande kunna framställa ca 135

ton uran om året. De rörliga kostnaderna skulle då bli ca $ 11 per lb och

den totala kostnaden inklusive kapitalkostnader ca $ 21 per lb.

Atomenergis utredning

I rapporten Uran ur svensk skiffer anför Atomenergi — som en bakgrund

till frågan om en utbyggnad av den inhemska produktionen — vissa

synpunkter på den långsiktiga prisutvecklingen. Det framhålls att jordens

sannolika uranförråd i och för sig anses kunna möta förutsedda behov under

lång tid. Frågan är emellertid om uranindustrin kommer att kunna möta

korttidsvariationer i efterfrågan och speciellt den snabba ökningen under

senare delen av 1970-talet. Under 1980-talet kan det bli en nödvändighet att

utnyttja gradvis fattigare malmer med sannolikt någon ökning av kostnader

och priser som följd. Bedömningen är att priset för långsiktigt kontrakterat

uran under 1970-talets slut ökar till $ 8—10 per lb samt därefter ökar

ytterligare under 1980-talet. Den obalans som förutses mellan tillgång och

efterfrågan under senare hälften av 1970-talet kan emellertid medföra väsentligt

skilda priser på den långa respektive korta uranmarknaden.

Atomenergi redovisar därefter olika alternativ beträffande en utbyggd

uranutvinning vid Billingen. En utbyggnad av Ranstadsverket till en kapa
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 49 år 1969

cilet av 550 ton uran om året, vilket kan resultera i produktion tidigast år

1975, skulle medföra en produktionskostnad av omkring $ 14 per Ib. Härvid

skulle samma teknik som i nuvarande Ranstadsverket användas. Kostnadsminskningen

vid jämförelse med nuvarande framställningskostnad

hänför sig helt till inverkan av den större produktionen. Atomenergi avråder

från ett sådant alternativ mot bakgrund av den angivna marknadsbilden.

För utbyggnadsalternativ som syftar till produktion fr. o. m. 1980-talets

början redovisas betydligt gynnsammare ekonomiska förutsättningar genom

att många potentiella möjligheter till tekniska förbättringar kan införas.

För några sådana alternativ kan produktionskostnaden vid gynnsamt utfall

komma att understiga $ 10 per lb. Härvid har dock inte inräknats utvecklingskostnader

och kostnad för räntor under byggnadstiden, vilka sammanlagt

kan beräknas medföra en merkostnad av $ 1—2 per lb.

Investeringarna för ett uranverk med en kapacitet av 600 ton uran om

året beräknas till ca 350 milj. kr. Vid en kapacitet av 1 200 ton uran om

året anges investeringarna till ca 670 milj. kr. Ett verk för 600 ton uran om

året fordrar en projekterings- och byggnadstid av drygt sju år. Den tid som

utvecklingsarbete och förprojekt kräver anges till fyra år och kostnaderna

beräknas till 40 milj. kr. Därav avser ca 18 milj. kr. kostnaden för driftorganisationen

i Ranstad under utvecklingsarbetet efter avdrag för beräknade

intäkter från försäljning av det uran som produceras i samband därmed.

Möjligheterna att uppnå den angivna prisnivån är beroende av utvecklingsinsatserna.

En huvudförutsättning är drift av det nuvarande Ranstadsverket

under en beräknad tid av tre år.

Atomenergi rekommenderar att ett drift- och försöksprogram kring det

nuvarande Ranstadsverket utförs. Delvis parallellt härmed och med avslutning

senast år 1973 bör ett detaljerat förprojekt genomföras, som kan ge

beslutsunderlag för utbyggnad av ett verk med 600—1 200 tons kapacitet.

Om en sådan investering därefter beslutas år 1974 kan verket vara i drift

tidigast år 1981.

Departementspromemorian

I departementspromemorian redovisas vissa allmänna överväganden som

underlag för ett ställningstagande till Ranstadsverkets framtid. Därvid framhålls

bl. a. att den atomkraftutbyggnad som nu är planerad i vårt land åtminstone

till en början väntas komma att ske uteslutande med lättvattenreaktorer,

som drivs med anrikat uran. Till följd därav är det åtminstone

f. n. inte möjligt att realisera en försörjningspolitik som syftar till ett fullständigt

oberoende. Utbyggnaden med lättvattenreaktorer medför att exempelvis

beredskapsproblematiken knyts till det anrikade uranet. Försörjningen

med naturligt uran måste beaktas i samband med andra nödvändiga led

i bränslecykeln.

Vid val mellan import och inhemsk produktion av uran måste resursan
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 49 år 1969

språken tillmätas stor betydelse. En utbyggnad av Ranstadsverket till en

flerfaldig kapacitet kräver mycket stora investeringar. Verket skulle efter en

eventuell utbyggnad vara en av de största gruvindustrierna i Sverige. Förutsättningarna

för att en så stor investering skall göras måste vara antingen

att den i sig själv är ekonomiskt lönsam eller att den har så avgörande betydelse

för landets energiförsörjning att den är motiverad från andra än

rent ekonomiska synpunkter.

De handlingsalternativ som bedöms som realistiska med avseende på Ranstadsverket

medför i huvudsak konsekvenser för uranförsörjningen under

1980-talet och framåt men påverkar inte i nämnvärd grad uranförsörjningsproblemet

under 1970-talet. Alternativet utbyggnad med sikte på produktion

fr. o. m. år 1975 måste nämligen avskrivas på de grunder som anges i

Atomenergis utredning. En marknadsbedömning fram till omkring år 1980

visar att det åtminstone intill denna tidpunkt torde vara möjligt att förvärva

uran i tillräckliga kvantiteter och till kostnader som är lägre än vad

som kan uppnås vid inhemsk produktion vid ett utbyggt Ranstadsverk.

Mot bakgrund av vad som nu är känt om priser och leveransmöjligheter

vid 1980-talets ingång finns det inte heller tillräckliga skäl att besluta om

ett utvecklingsarbete, som syftar till att redan år 1973 ge ett fullständigt

beslutsunderlag för en eventuell utbyggnad. Marknads- och prisutvecklingen

under 1980-talet är emellertid mycket osäker, och tendenserna bör noga

följas. Möjligheten till priser över $ 10 per lb kan inte uteslutas. Utnyttjandet

av skiffrarna som bas för en inhemsk uranutvinning i stor skala kan

därför komma att på nytt aktualiseras och frågan om att ta fram ett fullständigt

underlag för ett investeringsbeslut behöva omprövas. Det är då

angeläget att sådan kunskap om de tekniska och ekonomiska förutsättningarna

föreligger att underlaget kan tas fram utan alltför stor tidsutdräkt.

Verksamheten i Ranstad bör således närmast inriktas på att de erfarenheter

som vunnits under provdriftskedet kompletteras med ett projektinriktat

utvecklingsarbete. Detta bör syfta till att verifiera de mest betydelsefulla

av de möjligheter till kostnadssänkningar genom tekniska förbättringar

av processen som redovisas i Atomenergis utredning. Med en sådan mera

begränsad målsättning bör utvecklingsarbetet kunna genomföras till en totalkostnad

av ca 20 milj. kr. inklusive nettokostnad för drift.

Sedan det utvecklingsarbete som oundgängligen förutsätter tillgång till

ett verk i drift genomförts bör driftsorganisationen med hänsyn till de höga

nettokostnaderna successivt avvecklas. I samband med avvecklingen av driften

bör övervägas vilka delar av verket som bör bevaras med hänsyn till

möjligheterna att utnyttja dem vid en eventuell utbyggnad i stor skala. Härvid

bör hänsyn även tas till möjligheterna att utnyttja anläggningen för

alternativ verksamhet på platsen. Kostnaderna för att hålla de här berörda

delarna av verket intakta uppskattas till 1—2 milj. kr. om året.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 49 år 1969

9

Remissyttrandena

Remissinstanserna godtar allmänt den för Atomenergis utredning och

departementspromemorian gemensamma uppfattningen om betydelsen ur

energiförsörjningssynpunkt av fortsatta ansträngningar för att nyttiggöra

de svenska urantillgångarna. Sveriges industriförbund anser dock att underlaget

är otillräckligt för ett ställningstagande till den svenska uranpolitikens

utformning och att frågan bör utredas ytterligare med beaktande av bl. a.

förutsättningarna för import och lagring av uran.

I fråga om marknadsutvecklingen för uran och därmed även den sannolika

tidpunkten för Billingenfyndighetens exploatering ansluter sig kraftindustrin

i huvudsak till departementspromemorians bedömning. Statens

vattenfallsverk anför sålunda att avslut för uranleveranser under hela 1970- talet f. n. kan göras till priser lägre än $ 8 per Ib räknat i dagens penningvärde

samt att indikationer finns att denna prisnivå inte kommer att överskridas

före år 1980. Enligt vattenfallsverkets uppfattning skulle de svenska

urantillgångarna i Billingen kunna bli ekonomiska att utnyttja någon gång

vid mitten av 1980-talet. En liknande marknadsbild redovisas av Svenska

kraftverks för eningen.

Delegationen för atomenergifrågor framhåller att Billingenfyndigheten

och förberedelserna för dess exploatering har ett betydande värde som försäkring

mot framtida långvariga höjningar av prisnivån. Mot bakgrund av

att kraftproduktionspriserna är relativt okänsliga för ändringar i uranpriset

anser dock delegationen rimligt att acceptera en förlängning med några år

av den sjuårsperiod som enligt Atomenergis förslag erfordras för att få till

stånd en utbyggd produktion i Ranstad.

Styrelsen för teknisk utveckling anser emellertid möjligheterna osäkra

att långsiktigt basera den svenska uranförsörjningen på import och understryker

vikten av att behovet snarast möjligt säkerställs genom inhemsk

produktion. Aktiebolaget Atomenergi anser att departementspromemorians

förslag inte svarar mot kravet på en långsiktig, bärkraftig uranförsörjningspolitik

med hänsyn till den osäkerhet om den framtida uranmarknaden som

nu råder och den långa tid som åtgår efter ett beslut om kapacitetsutbyggnad

till dess en ny anläggning står färdig. Enligt bolagets mening bör man

överväga att teckna långtidskontrakt även för eu del av det uranbehov som

förutses under första hälften av 1980-talet. Vid gynnsamma priser bör lagringsköp

också övervägas, vilket kan kombineras med långtidskontrakt.

Även delegationen för atomenergifrågor anser att möjligheterna bör undersökas

att redan nu teckna långtidskontrakt som sträcker sig längre än till år

1980. Sådana kontrakt bör enligt delegationen successivt förlängas så att de

täcker hela den period som krävs för att förbereda en svensk uranproduktion.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kiingl. Maj:ts proposition nr 49 år 1969

Så gott som alla remissinstanser som tagit ställning till frågan om det fortsatta

utvecklingsarbetet vid Ranstadsverket ansluter sig till departementspromemorians

förslag om ett begränsat utvecklingsprogram i förening med

en successiv avveckling av produktionen. Som en förutsättning anges därvid

alt en meningsfull insats kan rymmas inom den angivna nettokostnadsramen

av 20 milj. kr.

Underlag för bedömning av denna fråga lämnas i Atomenergis yttrande.

Bolaget — som i och för sig vidhåller sitt förslag om att nu ta fram ett fullständigt

beslutsunderlag — anser det möjligt att utföra ett meningsfullt utvecklingsarbete

inom departementspromemorians kostnadsram. Bolaget

framhåller dock att det material som kan tas fram inom denna ram blir

osäkrare i jämförelse med ett fullständigt förprojekt samt att vissa undersökningar

måste uteslutas, t. ex. en gruvteknisk utredning och vissa utredningar

över miljöaspekter. Det utvecklingsprogram som utarbetats av bolaget

inom den angivna ramen innebär att uranproduktionen minskar från

tre sjundedelar till en sjundedel och mindre av nuvarande kapacitet. Vidare

minskar antalet i projektet sysselsatta personer från ca 140 till 110 efter

sommaren 1969. Under den treårsperiod som programmet omfattar sysselsätts

därefter 100—110 anställda. — I en teknisk bilaga angående utvecklingsprogrammet

redovisar bolaget två alternativ som båda kan inrymmas

inom en kostnadsram av 20 milj. kr. netto eller 25 milj. kr. brutto. Bolaget

förordar ett alternativ som innebär en sjundedels drift under det första året

och en verksamhet med lägre produktion under de följande två åren. Bruttokostnaderna

för detta alternativ fördelas med 16,9 milj. kr. på drift in. in.

och 8,1 milj. kr. på utvecklingsarbete.

Endast styrelsen för teknisk utveckling förordar att utvecklingsarbete

och förprojektering enligt Atomenergis ursprungliga förslag redan nu sätts

igång. IVA redovisar däremot tveksamhet i fråga om värdet av att över huvud

bedriva ett utvecklingsarbete kring uranutvinningsprocessen i Ranstad.

Akademien anser att man med hänsyn till osäkerheten beträffande den

framtida tekniken tills vidare bör hålla olika utvecklingslinjer öppna och

att därför en mera grundläggande förutsättningslös forskning avseende

uranutvinning ur svenska råvarutillgångar bör bedrivas.

Flera remissinstanser berör frågan om inriktningen av verksamheten i

Ranstad efter utvecklingsprogrammets slutförande. Det konstateras allmänt

att förutsättningar för att driva nuvarande verk enbart för uranproduktion

inte föreligger. Delegationen för atomenergifrågor förordar att utvecklingsprogrammet

genomförs och driften avvecklas men framhåller samtidigt att

den internationella utvecklingen under mellantiden bör följas. Delegationen

betonar att prisutvecklingen under 1980-talet beror av utfallet av den prospektering

som nu bedrivs runt om i världen. Om utfallet blir negativt kan

det bli nödvändigt att redan i början på 1970-talet ta upp frågan om utnyttjandet

av de svenska urantillgångarna till förnyad prövning. Om däremot

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr b 9 år 1969

den internationella prospekteringen skulle ge ett mycket positivt resultat

bör det enligt delegationen övervägas huruvida det finns anledning att efter

nedläggningen av driften i Ranstad hålla delar av verket i stånd. Atomenergi

framhåller med ungefär samma motivering som delegationen att ett beslut

om den fortsatta verksamhetens karaktär bör anstå till slutet av den förutsedda

treårsperioden och fattas mot bakgrund av då kända förhållanden.

LO understryker att utvecklingsprogrammet ger tidsfrist och handlingsfrihet

att under den närmaste treårsperioden avgöra om driften helt skall läggas

ned eller om arbetet skall inriktas på planering av en utbyggnad. Överstyrelsen

för ekonomisk försvarsberedskap förutsätter att frågan om inhemsk

uranproduktion prövas så snart de ekonomiska förutsättningarna är

för handen. Samma bör enligt överstyrelsen gälla för det fall att villkoren

för uranköp från utlandet dessförinnan skulle ändras i en för Sverige ofördelaktig

riktning.

LO framhåller att inskränkningen i driftsorganisationen bör genomföras

på ett sådant sätt att de som måste friställas får en annan sysselsättning

säkrad innan friställningen sker. TCO framhåller att hänsyn måste tas till

arbetsmarknadssituationen vid uppläggningen av utvecklingsarbetet. TCO

utgår vidare från att den personal som under utvecklingsarbetets gång förvärvat

speciella erfarenheter och som skulle behövas vid en framtida utbyggnad

kan få kvarstå i Atomenergis tjänst. Samma synpunkt framförs av

SACO.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län framhåller att Ranstad ligger ganska nära

Skövde, där det finns goda möjligheter till omskolning och i dagsläget även

till placering i annan tung industri av utbildad arbetskraft. Länsstyrelsen

anser det dock nödvändigt att staten vidtar åtgärder för att eliminera de

negativa verkningarna av en eventuell nedläggning av driften vid Ranstadsverket

för de anställda och för Falköpings kommunblock, där en del av de

anställda bor. I första hand bör övervägas att få till stånd annan verksamhet

i anslutning till Ranstadsanläggningen. Länsstyrelsen föreslår att en utredning

i frågan sätts igång omedelbart.

Frågan om uranprospektering berörs av så gott som alla remissinstanser,

som genomgående anser ökade insatser önskvärda. Sveriges geologiska undersökning

och 196b års geologiutredning anför att en svensk uranprospektering

i stor skala är väl motiverad på geologiska grunder och måste bedömas

som angelägen ur samhällssynpunkt.

Några remissinstanser berör frågan om beredskapslagring av atombränsle.

Delegationen för atomenergifrågor och överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap

anser det angeläget att snarast skapa klarhet om hur en lagringsskyldighet

bör konstrueras och vilken grad av uthållighet som bör eftersträvas.

Krav på en beredskapspolitik framförs även av Sveriges industriförbund.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr i9 år 1969

Departementschefen

Sverige äger i de mellansvenska skiffrarna mycket stora tillgångar av

uran. Förberedelser för att utnyttja dessa tillgångar har utgjort ett viktigt

led i den svenska atomenergiverksamheten. Arbetet har bedrivits huvudsakligen

i anslutning till fyndigheterna vid Billingen, där Aktiebolaget

Atomenergi under åren 1958—1965 uppförde Ranstadsverket. Under de därpå

följande åren har verket drivits i begränsad omfattning. Trots de svårigheter

som betingats av skiffrarnas mycket låga uranhalt har det tekniska

resultatet av provdriften varit gott. Kostnaderna för det producerade uranet

ligger emellertid även vid full drift väsentligt högre än nuvarande världsmarknadspris.

Under tidigare skeden av det svenska atomenergiprogrammet ansågs det

angeläget att i viss utsträckning kunna basera utbyggnaden av atomkraften

på inhemskt naturligt uran. Motiven härför försvagades emellertid vid mitten

av 1960-talet på grund av att det svenska utbyggnadsprogrammet inriktades

på lättvattenreaktorer, som under alla förhållanden skapar beroende

av anrikat uran. Samtidigt förbättrades importmöjligheterna, vilket tog sig

uttryck främst i 1966 års atomsamarbetsavtal med Amerikas förenta stater.

Frågan om den fortsatta verksamheten i Ranstad aktualiserades härigenom.

Vid amnälan i prop. 1967: 1 (bil. 12, s. 100) av anslaget till atomenergiverksamhet

för budgetåret 1967/68 framhöll chefen för handelsdepartementet

att de för framtiden värdefulla erfarenheter av uranutvinning ur

skiffer som Ranstadsprojektet gett inte utgjorde ett tillräckligt motiv för

att upprätthålla en förlustbringande produktion. För att undersöka möjligheterna

att förbättra Ranstadsverkets ekonomi genom annan eller kompletterande

produktion baserad på skiffer tillkallades i början av år 1967

en särskild utredningsman. Resultatet, som redovisades i Ranstadsutredningen,

blev negativt såvitt gäller en från uranframställning skild verksamhet.

Utredningsmannen framhöll emellertid — mot bakgrund av en

hårdnande internationell marknad för uran — Ranstadsverkets betydelse

som underlag för en framtida uranproduktion i stor skala och föreslog en

analys av de inhemska urantillgångarnas betydelse för vår uranförsörjning

på lång sikt. I syfte att möjliggöra en allsidig prövning av frågan beslöt

statsmakterna våren 1968 att uppskjuta det slutliga ställningstagandet till

Ranstadsverkets framtid (prop. 1968: 69, SU 104, rskr 256). Atomenergi

fick därefter i uppdrag att skyndsamt utföra den erforderliga utredningen

rörande de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för en framtida industriell

exploatering i stor skala av Billingenfyndigheten.

Den utredning angående uran ur svensk skiffer som Atomenergi nu redovisat

anger möjligheter till betydande tekniska förbättringar vid de utbygg
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 49 år 1969

nadsalternativ som siktar på produktion vid början av 1980-talet. Ett verk

med fyra eller åtta gånger så stor kapacitet som det nuvarande Ranstadsverket

skulle medge produktionskostnader som förmodas vara i nivå med

1980-talets internationella marknadspriser. I syfte att få fram ett fullständigt

tekniskt och ekonomiskt beslutsunderlag för ett sådant projekt föreslår

bolaget ett treårigt drift- och försöksprogram vid det nuvarande verket

för en kostnad av ca 40 milj. kr., inklusive kostnader för ett detaljerat förprojekt.

Detta program skulle vara avslutat senast år 1973, då man väntas

ha en klarare bild av den internationella situationen i fråga om prospekteringsverksamhet,

utbyggnad av atomkraft samt prisutveckling för uran.

Eftersom ett investeringsbeslut år 1974 kan leda till produktion tidigast år

1981 förutsätter bolaget att försörjningen med naturligt uran för tiden fram

till år 1980 säkras genom långtidskontrakt.

Departementspromemorians förslag i fråga om Ranstad syftar i likhet

med Atomenergis till att på grundval av erfarenheterna från Ranstad bevara

handlingsfriheten för ett eventuellt senare beslut om produktion i stor skala.

Promemorian utgår emellertid från en i förhållande till Atomenergis utredning

mera optimistisk bedömning av möjligheterna att även under 1980- talets början täcka vårt uranbehov genom import. Som en konsekvens härav

anses det inte behövligt att nu ta fram ett fullständigt underlag för ett investeringsbeslut.

Enligt promemorian bör i stället ett projektinriktat utredningsarbete

genomföras. Insatserna bör koncentreras till sådana förbättringar

av uranutvinningsprocessen som förutsätter ett verk i drift. Allteftersom

dessa undersökningar slutförs bör driftorganisationen avvecklas. Kostnaderna

för ett sådant mera begränsat program — som inte omfattar ett

fullständigt förprojekt — förutsätts uppgå till ca 20 milj. kr., vartill kommer

underhållskostnader av 1—2 milj. kr. om året för att bevara vissa anläggningsdelar

sedan driften lagts ned. I promemorian framhålls att marknads-

och prisutvecklingen under 1980-talet är mycket osäker och att frågan

om exploatering av de svenska uranskiffrarna därför på nytt kan aktualiseras.

Remissinstanserna har med få undantag ställt sig positiva till ett utvecklingsprogram

i'' syfte att förbereda en framtida exploatering av uranskiffer - tillgångarna. I flertalet yttranden — bl. a. från den statliga och enskilda

kraftindustrin samt delegationen för atomenergifrågor — förordas det mera

begränsade program som föreslås i departementspromemorian. Atomenergi

anser att promemorian inte i tillräcklig grad beaktat behovet av långsiktig

trygghet i försörjningen. Även om fortsatt arbete med uranskiffrarna inom

en kostnadsram av 20 milj. kr. inte ger ett fullständigt underlag för ett eventuellt

beslut om utbyggnad av Ranstadsverket anser dock bolaget möjligt att

inom denna ram bedriva ett meningsfullt utvecklingsarbete. Uranproduktionen

skulle vid ett sådant begränsat program minska från nuvarande tre

sjundedelar till en sjundedel eller mindre av verkets kapacitet. Antalet sys
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.9 år 1969

seisatta i projektet skulle reduceras från ca 140 till ca 100 under den treårsperiod

som behövs för att genomföra programmet.

Jag delar den bedömning av marknadsutvecklingen för uran som redovisas

i departementspromemorian och som biträds av flertalet remissinstanser.

Jag utgår således från att försörjningen med naturligt uran till det

svenska atomkraftprogrammet tills vidare bör ske genom import. Formella

förutsättningar för en sådan import föreligger genom de bilaterala regeringsavtal

som Sverige träffat med bl. a. Förenta staterna, Storbritannien

och Canada. Förhandlingar har inletts om en utvidgning av avtalet med

Förenta staterna med hänsyn till det växande svenska utbyggnadsprogrammet.

Även med andra länder pågår förhandlingar. Det finns goda utsikter

att vårt land härigenom kan nppnå ett vidgat underlag för försörjningen i

fråga om såväl naturligt uran som anrikningstjänster.

Även om sålunda den svenska atomkraftutbyggnaden tills vidare synes

kunna baseras på import anser jag att produktion av uran ur Billingenskiffer

bör betraktas som ett reellt försörjningsalternativ för framtiden. Jag vill

här hähvisa till vad som från olika håll anförts om den stora osäkerheten

beträffande den långsiktiga marknadsutvecklingen för uran. Enligt min mening

föreligger emellertid inte tillräckliga skäl att nu påbörja ett utvecklings-

och förprojekteringsarbete som syftar till att redan år 1973 ge ett fullständigt

underlag för ett beslut om utbyggnad av ett stort uranverk. Jag förordar

därför att det mera begränsade utvecklingsprogram som föreslås i departementspromemorian

genomförs.

Ett sådant program inom en nettokostnadsram av 20 milj. kr. synes kunna

medge en tillfredsställande handlingsberedskap i fråga om att ta upp en

produktion i stor skala. Jag vill även framhålla att det föreslagna programmet

innebär att personalstyrkan vid verket kan minskas i etapper. Härigenom

är det möjligt för Atomenergi att i samråd med berörda myndigheter i

god tid förbereda erforderliga omplaceringar och även undersöka förutsättningarna

för alternativ verksamhet i Ranstad.

Jag utgår från att nranproduktionen efter tre års utvecklingsarbete avvecklas

helt. Jag finner det emellertid inte möjligt att nu ta närmare ställning

till frågan om verksamhetens karaktär i övrigt efter periodens slut.

Marknadsbilden för uran kan nämligen under perioden förändras så att det

finns skäl att överväga antingen att fullfölja utvecklingsarbetet eller att lägga

ned verksamheten totalt. Jag vill här i likhet med delegationen för atomenergifrågor

särskilt peka på betydelsen av att följa utfallet av de närmaste

årens internationella prospektering. Ställningstagandet till de angivna frågorna

om Ranstadsverkets framtid bör alltså baseras på de förutsättningar

som råder mot slutet av utvecklingsperioden.

Flera remissinstanser har i sina yttranden berört även andra frågor rörande

vår framtida uranförsörjning, bl. a. ökade insatser för prospektering och

behovet av bestämmelser rörande beredskapslagring av uran. Jag avser att

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 49 år 1969

ta upp dessa frågor sedan vissa utredningar — främst 1964 års geologiutredning

och energikommittén — slutfört sitt arbete och resultatet av pågående

förhandlingar kan redovisas. I sammanhanget vill jag erinra om att det aktuella

utredningsarbetet rörande nordiskt ekonomiskt samarbete omfattar

även ett närmare samarbete på atomenergiområdet. Det har nyligen överenskommits

att därvid uppmärksamma bl. a. frågan om uranproduktion,

inklusive uranprospektering.

Det nuvarande anslaget till drift av Ranstadsverket är beräknat brutto

utan hänsyn till värdet av producerat uran. Detta uran lagras tills vidare av

Atomenergi. Bruttokostnaderna för att genomföra det föreslagna utvecklingsprogrammet

beräknas till 25 milj. kr. i 1969/70 års pris- och löneläge,

vilket motsvarar en nettokostnad av ca 20 milj. kr. Bruttokostnadsramen bör

fördelas på de tre budgetåren 1969/70—1971/72. På grundval av uppgifter

från Atomenergi beräknar jag medelsbehovet för budgetåret 1969/70 till

10,0 milj. kr. Med hänsyn till att verksamheten i Ranstad vid godtagande av

vad jag förordat i det föregående fr. o. m. nästa budgetår kommer att få eu

ändrad inriktning bör anslaget benämnas Utvecklingsarbete rörande utvinning

av uran. Anslaget bör anvisas som reservationsanslag. Inkomster från

eventuell försäljning av uran bör av Atomenergi levereras in till statsverket

för att redovisas på riksstatens inkomstsida under Övriga diverse inkomster.

Hemställan

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, alt Kungl.

Maj :t föreslår riksdagen att

1. godkänna genomförandet av ett utvecklingsprogram

rörande utvinning av uran enligt de riktlinjer jag angett,

2. till Utvecklingsarbete rörande utvinning av uran för

budgetåret 1969/70 under trettonde huvudtiteln anvisa ett

reservationsanslag av 10 000 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Vid protokollet:

Margit Edström

MARCUS BOKTft. STHLM 1969 690167

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1969:88 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående utvecklingsarbete rörande utvinning av uran jämte motioner. s. 1 i texten