Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m. m

1969-01-17 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1969:5, Med förslag till lag om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1969

1

Nr 5

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt

narkotikabrott m. mgiven Stockholms slott den 17

januari 1969.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag om telefonavlyssning vid förundersökning

angående grovt narkotikabrott m. m.

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en särskild tidsbegränsad lag om telefonavlyssning

vid utredning om grovt narkotikabrott m. m. Möjligheterna till telefonavlyssning

har i förslaget liksom i motsvarande bestämmelser i rättegångsbalken

kringgärdats med rättssäkerhetsgarantier. Bl. a. fordras för telefonavlyssning

tillstånd i varje särskilt fall av domstol.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 5

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1969

Förslag

till

Lag

om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt

narkotikabrott m. m.

Härigenom förordnas som följer.

Vid förundersökning angående grovt narkotikabrott eller grov varusmuggling,

om smugglingen gällt narkotika som avses i 1 § narkotikaförordningen

den 14 december 1962 (nr 704), äger 27 kap. 16 § rättegångsbalken motsvarande

tillämpning, trots att för brottet är stadgat lindrigare straff än fängelse

i två år. Giltighetstiden för tillstånd får dock bestämmas till högst en månad

från den dag, då tillståndet delgavs telefonanstaltens föreståndare.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och gäller till

utgången av juni 1970.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 1969

3

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

10 januari 1969.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Kling, Johansson, Holmqvist, Aspling,

Palme, Sven-Eric Nilsson, Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odhnoff,

Wickman, Moberg.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om telefonavlyssning

vid utredning om brott mot narkotikastrafflagen in. m. och anför.

Inledning

I en proposition som bifölls av förra årets riksdag (prop 1968: 7, 2LU 1,

rskr 81) drogs riktlinjer upp för samhällets bekämpande av den illegala

narkotikahanteringen och av det tilltagande missbruket av narkotiska preparat.

Dessa riktlinjer ligger fast.

Samhällets insatser bör emellertid nu ytterligare ökas och nya åtgärder

sättas in på ett flertal områden. Därvid kommer bl. a. upp fråga om att ge

polisen ökade möjligheter att utreda grova narkotika- och smngglingsbrott.

Vid överläggningar med företrädare för justitiedepartementet har rikspolischefen

och riksåklagaren fäst uppmärksamheten på polisens behov av

att kunna använda telefonavlyssning som hjälpmedel vid utredningar om den

mest kvalificerade narkotikabrottsligheten.

Gällande bestämmelser

Ingrepp i telefonhemligheten får f, n. företas i mycket begränsad utsträckning.

Gällande bestämmelser i ämnet finns i 27 kap. 16 § rättegångsbalken

(RB) och i 5 § lagen den 21 mars 1952 (nr 98) med särskilda bestämmelser

om tvångsmedel i vissa brottmål.

Enligt 27 kap. 16 § RB får avhörande av telefonsamtal medges endast när

någon kan skäligen misstänkas för brott, för vilket inte är stadgat lindrigare

It Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 5

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1969

straff än fängelse i två år. Sådant tillstånd får meddelas endast av rätten på

yrkande av undersökningsledaren eller åklagaren. Som förutsättning gäller

att åtgärden skall vara av synnerlig betydelse för utredningen. Beslutet får

avse samtal till och från telefonapparat, som innehas av den misstänkte eller

kan antas komma att begagnas av honom. Tillståndet skall meddelas att gälla

viss tid, högst en vecka, från den dag då tillståndet delgavs telefonanstaltens

föreståndare. Beträffande granskning av uppteckning som gjorts när samtal

avlyssnats skall vad som föreskrivs i 27 kap. 12 § RB om undersökning

och granskning av enskild handling äga tillämpning. Hänvisningen innebär

hl. a. att uppteckningen inte får närmare undersökas av annan än rätten, undersökningsledaren

eller åklagaren. Dock får sakkunnig eller annan som anlitas

för eller hörs under utredningen granska uppteckningen efter anvisning

av rätten, undersökningsledaren eller åklagaren. Av 27 kap. 16 § RB följer

slutligen att, i den mån uppteckningen innehåller något som inte är av betydelse

för utredningen, skall den efter granskningen omedelbart förstoras.

1952 års tvångsmedelslag är tillämplig endast när fråga är om vissa brott

mot rikets säkerhet m. m. Bestämmelserna i 5 § om telefonkontroll bygger

på RB:s bestämmelser i ämnet men går avsevärt längre än dessa. I paragrafens

första stycke föreskrivs att tillstånd enligt 27 kap. 16 § RB kan meddelas

trots att för brottet är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år. Enligt

andra stycket kan rätten meddela tillstånd till att telefonsamtal inställs

eller fördröjs, till att telefonapparat avstängs för samtal och till att uppgift

lämnas om samtal, som expedierats eller beställts till eller från telefonapparat.

Giltighetstiden för tillstånd till nu nämnda åtgärder kan bestämmas till

högst en månad. Kan det befaras att inhämtande av rättens tillstånd skulle

medföra sådan tidsutdräkt eller annan olägenhet, som är av väsentlig betydelse

för utredningen, kan förordnande om åtgärden meddelas av undersökningsledaren

eller åklagaren. Lagen är tidsbegränsad. Dess giltighetstid har

successivt förlängts, senast för tiden t. o. in. den 30 juni 1970 genom lag

den 23 februari 1968 (nr 48).

Narkotikastrafflagen den 8 mars 1968 (nr 64) innehåller bl. a. bestämmelser

om straff för den som uppsåtligen tillverkar, saluhåller, överlåter

eller innehar narkotika som avses i 1 § narkotikaförordningen den 14 december

1962 (nr 704) utan att vara berättigad därtill.

De brott som avses här är indelade i tre grader, narkotikaförseelse (2 §),

narkotikabrott (1 §) och grovt narkotikabrott (3 §). Straffskalan omfattar

för narkotikaförseelse endast böter, för narkotikabrott böter eller fängelse i

högst två år och för grovt narkotikabrott fängelse, lägst sex månader och

högst fyra år. Maximistraffet för brott mot narkotikabestämmelserna höjdes

med införandet av narkotikastrafflagen från fängelse i ett år till fängelse i

fyra år. Samtidigt straffbelädes försök, förberedelse och stämpling till narkotikabrott

eller grovt narkotikabrott som avser tillverkning, saluhållande

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj. ts proposition nr 5 år i969

eller överlåtelse (4 §). Möjligheterna till förverkande i anslutning till narkotikabrott

utvidgades avsevärt (6 §).

/ lagen den 30 juni 1960 (nr 418) om straff för varusmuggling är varusmugglingsbrotten

indelade i tre grader. Straffet för varusmuggling är dagsböter,

lägst tio, eller fängelse i högst ett år (1 §). Är varusmuggling med

hänsyn till godsets värde och övriga omständigheter vid brottet att anse som

ringa, dömes till böter, högst trehundra kronor (2 §). Är varusmuggling att

anse som grov, skall dömas till fängelse i högst två år eller, om smugglingen

gällt narkotika som avses i 1 § narkotikaförordningen den 14 december 1962

(nr 704), till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år (3 §).

Departementschefen

Den illegala handeln med narkotika och narkotikamissbruket har fått sådan

omfattning att samhällets ansträngningar nu måste ytterligare intensifieras

och samordnas till en offensiv på bred front. Denna offensiv kommer

att innefatta bl. a. en utvidgad upplysningsverksamhet och förstärkta vårdinsatser.

Emellertid är det väsentligt att man också kommer till rätta med

tillflödet av narkotiska medel till den illegala marknaden och försvårar åtkomsten

av narkotiska preparat för missbrukare och för personer som annars

riskerar att dras in i missbruket. För det ändamålet fordras polisiära

och kriminalpolitiska åtgärder. Chefen för socialdepartementet kommer senare

i dag att föreslå skärpning av straffen för grovt narkotikabrott och grov

varusmuggling till maximum sex och minimum ett års fängelse. För min del

vill jag ta upp frågan om telefonavlyssning som hjälpmedel vid utredningar

om sådana brott.

Vid de tidigare angivna överläggningarna har följande framkommit.

Rikspolischefen och riksåklagaren har uppgett: Det är en brist i den nuvarande

lagstiftningen att de brottsbekämpande myndigheterna inte har möjlighet

att tillgripa telefonavlyssning för att skaffa utredning om de farligaste

formerna av illegal narkotikahantering. Man kan utgå från att narkotikamarknaden

delvis styrs av ett mindre antal personer som finansierar hanteringen

och svarar för import, tillverkning och försäljning av mycket stora

kvantiteter narkotiska preparat. Dessa personer håller sig i bakgrunden och

arbetar med sådana medel att det är praktiskt taget omöjligt att få fram

bindande bevisning mot dem med de spaningsmetoder som nu får användas.

Med telefonavlyssning skulle man sannolikt kunna komma åt några av

dem. I varje fall skulle möjligheten att tillgripa en sådan spaningsåtgärd försvåra

deras arbete. De skulle i viss utsträckning tvingas att ta kontakt med

sina medhjälpare på annat sätt än genom telefon och därigenom lättare

kunna avslöjas med sedvanliga spaningsmetoder. Bestämmelser om telefon
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1969

avlyssning i samband med utredning om grova narkotikabrott skulle kunna

utformas efter förebilden i 27 kap. 16 § RB. Det är dock synnerligen

angeläget att giltighetstiden för rättens tillstånd får bestämmas till en månad

på sätt som skett i 1952 års tvångsmedelslag.

Justitiekanslern har anfört: Han vill för sin del inte bestrida riktigheten

av rikspolischefens och riksåklagarens bedömning av behovet av telefonavlyssning

vid utredning av den grova narkotikabrottsligheten. Han erinrai

emellertid om att telefonavlyssning hittills torde ha använts utanför ramen

för 1952 års tvångsmedelslag bara i ett tåtal fall. Hans allmänna inställning

till telefonavlyssning som hjälpmedel vid brottsutredning är att metoden utgör

ett ingrepp i den personliga integriteten som man så långt möjligt bör

undvika. Om det anses att skälen är tillräckligt starka för en speciallagstiftning

som ger möjlighet till telefonavlyssning vid förundersökning angående

grov narkotikabrottslighet, finns det enligt hans mening ingenting att invända

mot att man helt eller delvis kopierar bestämmelserna i 5 § i 1952 års

tvångsmedelslag.

Jag har samma grundinställning till telefonavlyssning som spaningsmetod

som justitiekansler^ Metoden utgör ett allvarligt ingrepp i den personliga

integriteten och den bör användas ytterligt restriktivt. Rikspolischefens

och riksåklagarens önskemål att polisen skall få möjligheter att tillgripa

telefonavlyssning för att skaffa bindande bevisning mot de grövsta profitörerna

inom narkotikabranschen är emellertid enligt min mening inte oförenligt

med denna grundinställning. Det är i praktiken inte fråga om någon

stor grupp av misstänkta som skulle bli föremal för telefonavlyssning. Det

rör sig om personer som misstänks för att ha gjort sig skyldiga till brott

som i fråga om samhällsfärlighet och hänsynslöshet är jämförliga med andra

brott beträffande vilka telefonavlyssning redan nu är tillåten. De skärpningar

av straffen som chefen för socialdepartementet kommer att förorda avser

att träffa just den kategori brottslingar som jag här talar om. Det finns

ingen anledning att ifrågasätta riksåklagarens och rikspolischefens bedömning

av svårigheterna att komma åt dem som i realiteten har det största

ansvaret för att den illegala marknaden nu i allt större utsträckning förses

med narkotiska preparat. Dessa personer arbetar nämligen i det fördolda och

torde inte kunna nås med nuvarande spaningsmetoder. Den utbredning och

förgrovning av narkotikabrottsligheten som har skett och som motiverar en

straffskärpning gör det också angeläget att polisen får tillgång till sådana

spaningsåtgärder att de grövsta brottslingarna kan avslöjas. Telefonavlyssning

skulle sannolikt försvåra dessa brottslingars verksamhet och öka polisens

möjligheter att få fram bindande bevisning mot dem.

Jag vill erinra om att frågan om att införa möjligheter till telefonavlyssning

eller andra särskilda processuella tvångsmedel vid bekämpning av narkotikabrottslighet

hölls öppen när förslaget till den nu gällande narkotikastrafflagen

förelädes riksdagen (se prop. 1968: 7 s. 109). Narkotikabrottslig
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1969

hetens utveckling sedan dess är enligt min mening motiv för att ge polisen

möjlighet att använda avlyssning som hjälpmedel vid utredning om grovt

narkotikabrott eller grov varusmuggling som avsett narkotika. Jag föreslår

att en särskild lag i ämnet föreläggs riksdagen.

Telefonavlyssningen bör kringgärdas med rättssäkerhetsgarantier efter

förebild av 27 kap. 16 § RB. Med den restriktiva inställning jag har till telefonavlyssning

som spaningsmetod förordar jag att den nya lagen görs tidsbegränsad

så att riksdagen inom relativt kort tid får tillfälle att pröva dess

verkningar.

Den nya lagen bör lämpligen utformas så att den uttryckligen anknyter

till bestämmelserna i 27 kap. 16 § RB. Detta kommer att innebära att domstols

tillstånd måste inhämtas innan telefonavlyssning får anordnas samt

att framställning om sådant tillstånd får göras bara av undersökningsledaren

eller åklagaren. Som generell förutsättning för att tillstånd skall kunna

ges kommer att gälla inte bara att vederbörande är skäligen misstänkt för

grovt narkotikabrott eller motsvarande smugglingsbrott utan också att åtgärden

skall vara av synnerlig betydelse för utredningen.

I 1952 års tvångsmedelslag ges möjligheter till vissa ingrepp i telefonhemligheten

som går avsevärt utöver RB:s bestämmelser i ämnet. Jag anser inte

att det finns skäl att i detta sammanhang gå längre än vad sistnämnda bestämmelser

medger. Dock bör önskemålet att giltighetstiden för domstols

tillstånd till telefonavlyssning i den nya lagstiftningen, liksom i 1952 års lag,

skall få bestämmas till högst en månad tillgodoses. Beträffande handhavandet

av uppteckningar av telefonsamtal som har avlyssnats finns bestämmelser

i RB som bl. a. innebär att uppteckning inte får granskas av annan än

rätten, undersökningsledaren eller åklagaren eller, efter anvisningar från

någon av dessa myndigheter, av sakkunnig eller annan samt att uppteckning,

i den mån den innehåller något som saknar betydelse för utredningen,

efter granskningen omedelbart skall förstöras. Bestämmelser om handhavandet

av uppteckning utöver dem som finns i RB behövs enligt min mening

inte.

Det är angeläget att den nya lagstiftningen kan börja tillämpas så snart

som möjligt. Lagen bör därför träda i kraft dagen efter det den utkommit

från trycket. Giltighetstiden bör tills vidare begränsas till utgången av juni

1970.

Hemställan

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats

förslag till lag om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt

narkotikabrott m. m.

Förslaget torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.

1

1 Bilagan, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har uteslutits

här.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1969

Jag hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget inhämtas enligt

87 § regeringsformen genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1969

9

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 16 januari 1969.

Närvarande:

f. d. justitierådet Lind,

justitierådet Alexanderson,

regeringsrådet Ringdén,

justitierådet Conrad i.

Enligt lagrådet denna dag tillhandakommet utdrag av protokoll över justitieärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 10 januari

1969, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i

87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över upprättat förslag

till lag om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott

in. m.

Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

hovrättsassessorn B. S. Holstad.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Ingrid Hellström

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungi. Maj:ts proposition nr 5 år 1969

Utdrag av protokollet över justitieårenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

17 januari 1969.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Lange, Kling, Johansson, Aspling, Sven-Eric Nilsson,

Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odhnoff.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över

förslag till lag om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt

narkotikabrott m. m.

Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat lagförslaget utan erinran,

och hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att

antaga förslaget.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690063

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. SU 1969:113 Utlåtande i anledning av motioner angående åtgärder mot narkotikamissbruket. s. 3 i texten
  2. 1LU 1969:16 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om telefonavlgssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m. m. jämte i ämn s. 1 i texten