Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i förordningen den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt

1969-03-14 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1969:50, Med förslag till förordning om ändring i förordningen den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

1

Nr 50

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i förordningen den 16 maj 1958 (nr

295) om sjömansskatt; given Stockholms slott den

14 mars 1969.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till förordning om ändring i förordningen den

16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att krigsrisktillägg och motsvarande ersättningar

skall kunna befrias från sjömansskatt efter prövning av Kungl. Maj:t

eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer. Befrielsen avses gälla även

retroaktivt för tillägg och ersättningar, som utbetalats efter utgången av år

1966, och således medföra restitution av redan inbetald sjömansskatt.

Vidare föreslås förlängning av tiden för ansökan om jämkning av sjömansskatt.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969.1 samt. Nr so

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 50 år 1969

Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt

Härigenom förordnas, att 2 och 13 §§ samt anvisningarna till 2 § förordningen

den 16 maj 1958 om sjömansskatt skall erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 §.

I denna-------— enligt kommunalskattelagen,

beskattningsbar inkomst:

kontant inkomst ombord, i förekommande

fall minskad med avgifter,

som sjömannen på grund av sin

tjänst ombord har att erlägga för egen

eller efterlevandes pensionering, och

med belopp, som fastställts genom

beslut om jämkning,

beskattningsår: det--

beskattningsbar inkomst:

kontant inkomst ombord, i förekommande

fall minskad med avgifter,

som sjömannen på grund av sin

tjänst ombord har att erlägga för

egen eller efterlevandes pensionering,

med belopp, som fastställts genom

beslut om jämkning och, i den mån

det medgivits av Konungen eller

myndighet som Konungen bestämmer,

med belopp som enligt avtal

mellan arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer

utgör krigsrisktillägg

eller motsvarande ersättning.

■ — sjömansskatt erlägges.

(Se vidare anvisningarna.)

13 §.

Beslut om — -— -----— av sjömansskattenämnden.

Ansökan om jämkning skall vara Ansökan om jämkning skall vara

inkommen till sjömansskattekonto- inkommen till sjömansskattekontoret

senast före utgången av juli må- ret före utgången av andra kalendernad

året näst efter beskattningsåret. året näst efter beskattningsåret.

I beslut---—----—---för sjömansskatt.

Å belopp,-----------icke ränta.

Anvisningar

till 2 §.

Till gottgörelse, —-------— och dylikt.

Till kontant — —------förenade kostnader.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Redare, som utbetalat krigsrisktilllägg

eller motsvarande ersättning,

skall ange ersättningens storlek i redovisning

enligt 14 § 1 mom.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Bestämmelserna om krigsrisktillägg och motsvarande ersättning tillämpas

på tillägg eller ersättning som utbetalats efter utgången av år 1966. Har

avdrag för sjömansskatt beräknats till högre belopp än som bort ske med

tillämpning av dessa bestämmelser, skall skatten nedsättas med vad som

sålunda tagits ut för mycket, varvid 15 § förordningen om sjömansskatt

gäller i tillämpliga delar.

Har ansökan om jämkning, som avser beskattningsåret 1967 och som

inkommit till sjömansskattekontoret före ikraftträdandet, icke upptagits

till prövning på grund av att den inkommit för sent, skall sjömansskattenämnden

utan särskild ansökan åter upptaga ansökningen till prövning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

14 mars 1969.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Kling, Holmqvist, Aspling, Palme,

Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odhnoff,

Wickman, Moberg, Bengtsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om skattefrihet för

krigsrisktillägg till sjömän, m. m., och anför.

På grund av krigshandlingar som förekommit och alltjämt förekommer

i Vietnam, Främre Orienten och Nigeria har träffats avtal om särskilt

krigsrisktillägg eller motsvarande tillägg till anställda ombord på

svenska handelsfartyg. Avtalsslutande parter är Sveriges redareförening,

å ena sidan, samt Sveriges fartygsbefälsförening, Svenska maskinbefälsförbundet

och Svenska sjöfolksförbundet, å andra sidan. På krigsrisktillläggen

görs f. n. skatteavdrag enligt förordningen den 16 maj 1958 (nr 295)

om sjömansskatt (sjömansskatteförordningen).

Inom 1967 års sjömansskattekommitté har väckts fråga om skattebefrielse

för krigsrisktillägg som utgår till anställd ombord på svenskt handelsfartyg.

Kommittén har i skrivelse till chefen för finansdepartementet framlagt

förslag om sådan skattebefrielse enligt utarbetad författningstext.

Författningsförslaget torde få bifogas statsrådsprotokollet i detta ärende

som bilaga 1.

I skrivelsen har kommittén också föreslagit förlängning av tiden för rätt

att begära jämkning av sjömansskatt. I detta hänseende har föreslagits en

ändring i sjömansskatteförordningen. Detta författningsförslag torde få

fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 2.

Över kommitténs skrivelse har efter remiss yttranden avgetts av kammarrätten,

riksskattenämnden, sjömansskattenämnden, länsstyrelserna i

Malmöhus och Hallands län, Sveriges redareförening, Rederiföreningen för

mindre fartyg, Sveriges fartygsbefälsförening, Svenska maskinbefälsförbundet

och Svenska sjöfolksförbundet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

5

Frågan om skattefrihet för krigsrisktillägg

Nuvarande ordning m. m.

Till skattepliktig inkomst enligt kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370) räknas inte lön eller annan gottgörelse, som enligt sjömansskatteförordningen

utgör inkomst ombord (19 §). Nämnda slags intäkter

räknas inte heller som skattepliktig inkomst vid taxering till statlig inkomstskatt.

(Se 2 § förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt,

som i detta hänseende hänvisar till 19 § kommunalskattelagen.)

På grund av 1 § sjömansskatteförordningen er läggs sjömansskatt av

envar som är anställd i redarens tjänst ombord på svenskt handelsfartyg

med en bruttodräktighet av minst 100 registerton vilket huvudsakligast

nyttjas i närfart eller fjärrfart av närmare angivet slag. Med inkomst ombord

förstås enligt 2 § lön eller annan gottgörelse, som sjöman uppbär

på grund av sin anställning ombord och som skulle ha utgjort intäkt av

tjänst enligt kommunalskattelagen. Från den kontanta inkomsten ombord

kan dras dels avgifter som sjömannen har att erlägga för egen eller

efterlevandes pensionering, dels belopp som fastställts genom beslut om

jämkning. Det som kvarstår efter avdrag av nu angivna slag är enligt

nyssnämnda paragraf beskattningsbar inkomst.

Vid varje utbetalning till sjöman av belopp som utgör beskattningsbar

inkomst skall genom redarens försorg sjömansskatt dras av (5 § sjömansskatteförordningen).

För här i landet bosatt sjöman utgår sjömansskatt för

månad och beräknas enligt särskilda sjömansskattetabeller (7 § 1 mom.). I

den mån Kungl. Maj:t förordnar det skall sjöman som är bosatt i Danmark,

Finland, Island eller Norge erlägga sjömansskatt enligt de bestämmelser

som gäller för sjöman bosatt i Sverige (7 § 2 mom.). Genom särskilda kungörelser

(SFS 1958:541 och 542 samt 1959:544) har Kungl. Maj :t meddelat

sådant förordnande för sjömän bosatta i Danmark, Finland och

Norge.

Under andra världskriget utgick krigsriskersättning i betydande utsträckning

till de anställda i den svenska handelsflottan. Sedan ett flertal

framställningar ingetts till Kungl. Maj :t om befrielse för sjömännen från

skyldighet att betala skatt för uppburen krigsriskersättning, infördes genom

förordningar den 30 juni 1943 (nr 491) och den 25 maj 1945 (nr

200) regler om viss skattefrihet för sådan ersättning. Enligt dessa förordningar

skulle vid taxering till kommunal inkomstskatt samt statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt 50 % av den krigsriskersättning, som för

åren 1943—1945 utgick till anställd på svenskt fartyg, inte utgöra skattepliktig

inkomst. Om krigsriskersättningen för år räknat översteg 10 000 kr.,

1-f Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 50

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

gällde skattefrihet inte beträffande den överskjutande delen. För ersättningen

gällde viss insättningsskyldighet i bank. Bestämmelserna var till

en början utformade så att sjömannen vanligen inte förrän efter viss tid

skulle få lyfta de för honom insatta medlen. Bestämmelserna upphävdes

emellertid i denna del mycket snart.

I prop. 1943:309 anförde departementschefen bl. a. följande (s. 9):

Den krigsriskersättning, som alltsedan krigsutbrottet hösten 1939 utgått

till sjömännen på svenska handelsfartyg, är uppenbarligen att anse såsom

skattepliktig intäkt enligt kommunalskattelagen samt förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Emellertid torde med fog kunna

göras gällande, att sjöfolkets krigsriskersättning icke är av samma karaktär

som annan intäkt av tjänst, för vilken skatteplikt föreligger. Ifrågavarande

ersättning intjänas under mycket riskfyllda förhållanden och de

faror och påfrestningar, för vilka sjömännen utsättas under sin yrkesutövning,

ha avsevärt ökats ju längre kriget pågått. Krigsriskersättningen har

därför kommit att alltmera få karaktären av en premie, som utgår till sjömännen

för de risker till liv och lem, för vilka de utsätta sig i och för sitt

arbete. Det bör även beaktas, att ifrågavarande yrkesgrupp tidigare knappast

haft sådana inkomster, att mera avsevärda besparingar kunnat göras

till familjernas framtida underhåll. Vid angivna förhållanden finner jag

så starka billighetsskäl numera tala till förmån för en skattelindring för

sjöfolket, att de principiella betänkligheter, som obestridligen äro förenade

med en dylik åtgärd, bör få vika.

Kommittén

Kommittén framhåller i skrivelsen att krigsrisktillägg till sjöman är fritaget

från beskattning i Norge sedan den 1 januari 1967. För Danmarks

vidkommande sägs beslut ha fattats om liknande skattefrihet med giltighet

fr. o. in. den 1 januari 1969. Skattefriheten i Danmark är enligt kommittén

dock begränsad till att avse krigsrisktillägg som utgår vid fart på Vietnam.

Vidare framhåller kommittén att man övervägt frågan om skattebefrielse

för krigsrisktillägg som utgår till anställd ombord på svenskt handelsfartyg

och funnit skäl föreligga för sådan skattefrihet. Med hänsyn till sjömansskattens

karaktär av definitiv skatt bör enligt kommittén bestämmelser

meddelas snarast.

Kommittén lämnar härefter en redogörelse för de avtal om krigsrisktillägg

som nu är aktuella och deras omfattning.

Avtal den 3 september 1965 beträffande krigsrisktillägg vid uppehåll i nordoch

sgdvietnamesiska hamnar

Avtalet gäller från den 20 augusti 1965. Till ombordanställd utgår krigsrisktillägg

om 100 % beräknat på det lönebelopp, som ligger till grund för

beräkning av semesterlön. Tillägget utgör minst 50 kr. per dygn och utgår

under minst fem dygn. Enligt uppgift har avtalet hittills tillämpats bara

vid ett fåtal fartygsuppehåll i sydvietnamesisk hamn. Inget svenskt han
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969 7

delsfartyg synes ha gjort uppehåll i nordvietnamesisk hamn, sedan avtalet

träffats.

Avtal den 13 juni 1967 beträffande krigsrisktillägg vid fart inom visst i avtalet

närmare angivet område i Främre Orienten

Avtalet gällde i första hand endast tiden den 5—10 juni 1967 men är

tillämpligt även för tid därefter om krigshandlingar förekommer i det

aktuella området. Såsom krigshandling räknas bl. a. skottlossning i närheten

av svenskt fartyg. Till ombordanställd utgår krigsrisktillägg med 200 %

på månadslönen inklusive vissa lönetillägg. Tillägget utgör minst 50 kr.

per dag. Såvitt hittills kunnat utrönas har detta avtal tillämpats på högst

ett tiotal svenska fartyg.

Avtal den 13 juni 1967 beträffande särskilt tillägg till anställda ombord på

m/s »Nippon» och m/s »Killara» som ligger instängda i Suezkanalen

Avtalet gäller fr. o. in. den 11 juni 1967 t. o. m. den dag fartygen utpasserat

ur Suezkanalen efter det att denna åter öppnats för trafik. Till ombordanställd

utgår tillägg, som för dag utgör 45 kr. för befäl och 35 kr. för

övriga anställda.

Tillsynen av fartygen »Nippon» och »Killara» omliänderhas av en reducerad

besättning som f. n. uppgår till tolv personer och är gemensam för

båda fartygen. Den första tiden tjänstgjorde ca femton personer på vardera

fartyget. Tjänstgöringen ombord får inte omfatta längre tid än tre

månader, varefter avlösning sker. Det förekommer emellertid att sjömän

i undantagsfall stannar flera tjänstgöringsperioder i sträck.

Avtal den 30 augusti 1967 beträffande krigsrisktillägg vid fart på Nigeria

Avtalet gäller fr. o. m. avtalsdagen. Till ombordanställd utgår krigsrisktillägg

om 100 % beräknat på det lönebelopp, som ligger till grund för beräkning

av semesterlön. Tillägget utgör minst 50 kr. per dag.

Avtalet torde hittills inte ha tillämpats i något fall men åtminstone ett

fartyg anlöpte hamn i Nigeria innan avtalet träffades. Till besättningen på

detta fartyg har utgått s. k. krigsriskgratifikation, varvid avtalets bestämmelser

torde ha tjänat till ledning.

Bedömningen av frågan huruvida det krigsrisktillägg som utgått sedan

1965 skall fritas från beskattning bör enligt kommitténs mening göras mot

bakgrunden av att sjömansskattelagstiftningen i sina huvuddrag är ensartad

i de nordiska länderna. I åtminstone Danmark och Norge är liknande

ersättning skattefri, något som starkt talar för motsvarande ordning i

Sverige. Det kan också anföras att statsmakterna genom tidigare beslut i

ämnet tagit principiell ställning som bör vara vägledande. Eftersom villkoren

för att nu få krigsrisktillägg torde vara ungefär desamma som för

krigsriskersättningen under 1940-talet anser kommittén att den ifrågasatta

skattefriheten bör medges.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

Kommittén anför vidare att, med hänsyn till att utgående belopp — åtminstone

hittills — denna gång i allmänhet är relativt små, tilläggen bör

göras helt skattefria såsom skett i Danmark och Norge. Såvitt kunnat utrönas

har under år 1967 och för tiden januari— oktober 1968 betalats ut

ungefär följande belopp i krigsrisktillägg.

År

Belopp kr.

Antal

Belopp kr.

sjömän

per sjöman

1967..........

430 000

275

ca 1 560

1/1—31/10 1968

410 000

150

ca 2 730

I undantagsfall torde dock krigsrisktillägg för de båda åren ha utgått till

en och samme sjöman med belopp som mera avsevärt avviker från det sammanlagda

genomsnittsbeloppet. Vid de undersökningar kommittén gjort

med ledning av material hos sjömansskattekontoret har sålunda konstaterats

att ersättning i några tiotal fall utgått för åren 1967 och 1968 med

totalt 10 000 kr. eller mer till en sjöman. Det är då fråga om sådana sjömän

på Nippon och Killara som tjänstgjort i flera omgångar. Det erinras i sammanhanget

om att avlösning av besättningarna på dessa båda fartyg nu

sker oftare än tidigare.

Kommittén föreslår således att de krigsrisktillägg eller motsvarande tilllägg,

som utgår på grund av nu aktuella avtal, skall helt undantas från beskattning

genom särskild förordning. Bestämmelse om skattefrihet för

nämnda tillägg sägs böra få retroaktiv verkan fr. o. m. det första beskattningsår

då sådana ersättningar på nytt började utgå, nämligen år 1965. En

sådan bestämmelse medför att sjömansskatt för förfluten tid skall återbetalas

till ett antal sjömän. Det sägs böra få ankomma på sjömansskattenämnden

att efter ansökan från berörda sjömän besluta om sådan återbetalning.

I förordningen om sjömansskatt finns bestämmelse om rättelse av skatteavdrag

som skett med för högt belopp. Ansökan om rättelse skall vara

inkommen till sjömansskattekontoret före utgången av andra kalenderåret

efter beskattningsåret. Bestämmelsen är således otillräcklig för att den

avsedda retroaktiva verkan skall uppnås, heter det i kommitténs skrivelse.

På grund härav föreslås särskilda övergångsbestämmelser.

För krigsrisktillägg som utbetalas till sjöman efter ikraftträdandet av

förordningen kan bestämmelserna iakttas redan ombord och skatteavdrag

således underlåtas. Av kontrollskäl bör enligt kommittén emellertid föreskrivas

att krigsriskersättning skall upptas i redovisning enligt 14 § 1 mom.

sjömansskatteförordningen även om tillägget inte skall medräknas i den

annars beskattningsbara inkomsten.

Om den föreslagna skattefriheten medges skall krigsrisktillägget inte

räknas som kontant inkomst ombord, hemställer kommittén vidare. Till

följd härav bör tillägget inte medräknas i sjömannens inkomst enligt den

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

9

kontrolluppgift redare har att avge enligt 37 § 1 mom. 8) taxeringsförordningen

den 23 november 1956 (nr 623) och ej heller i sjömannens pensionsgrundande

inkomst. Tillägget bör inte heller tas upp av redare i arbetsgivaruppgift.

Remissyttrandena

Kommitténs förslag har fått ett blandat mottagande. De remissinstanser

som företräder de avtalsslutande parternas intressen har samtliga tillstyrkt

förslaget. De statliga remissinstanserna har med ett undantag visserligen

inte velat avstyrka förslaget men i allmänhet ställt sig tveksamma till det,

framför allt från principiell synpunkt. Undantaget utgörs av riksskattenämnden,

som avstyrkt förslaget.

Beträffande den principiella frågan kan följande nämnas.

Sjömansskattenämnden påpekar att förslaget bryter mot grundsatsen att

all inkomst skall beskattas. Att göra avsteg från denna grundsats genom

att för en viss grupp frita inkomst av visst slag inger enligt nämnden stora

betänkligheter. Nämnden föreslår begränsad giltighetstid för skattebefrielsen,

så att erfarenhet vinns om dess verkningar och betydelse.

Statsmakternas åtgärd att åren 1943 och 1945 införa regler om viss skattefrihet

för krigsriskersättning anser Svenska maskinbefälsförbundet böra

ses som ett principiellt ställningstagande som bör vara vägledande även i

detta fall. Ett likartat resonemang förs av sjömansskattenämnden, som inte

finner det orimligt, om skattelättnad kunde vinnas för inkomst som förvärvats

under särskilt farofyllda omständigheter, liknande dem som kännetecknade

förhållandena under andra världskriget.

Riksskattenämnden samt kammarrätten och länsstyrelsen i Hallands län

framhåller att förhållandena för sjöfarten nu inte är desamma som rådde

under det senaste världskriget. Farorna sägs inte vara så extrema. Det finns

enligt de båda förstnämnda remissinstanserna även andra yrkesgrupper som

är utsatta för fara, t. ex. ammunitionsfabrikers personal, provflygare, poliser,

övervakningspersonal i FN-tjänst m. fl. Ett genomförande av förslaget kan

enligt dessa två remissinstanser leda till att även andra yrkeskategorier

framställde liknande krav på skattelättnader.

En motsatt inställning kommer till synes hos de remissinstanser som representerar

redarna och de ombordanställda. Rederiföreningen för mindre

fartyg hävdar att krigsrisktilläggen inte är normala inkomster av tjänst på

fartyg utan ersättning för de risker och påfrestningar vederbörande blir utsatt

för under utövandet av sitt yrke. Självfallet, heter det i remissyttrandet,

skall därför sådan speciell ersättning vara helt fri från skatt. Sveriges fartygsbefälsförening

och Svenska maskinbefälsförbundet ger uttryck åt liknande

tankegångar.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

Alla statliga remissinstanser utom riksskattenämnden fäster avgörande

vikt vid det förhållandet att andra nordiska länder infört liknande

skattefrihetsregler. Kammarrätten t. ex. erinrar om att 7 § 2 mom. sjömansskatteförordningen

föreskriver att sjömän som är bosatta i de nordiska

staterna har att under tjänst på svenskt fartyg erlägga sjömansskatt enligt

de bestämmelser som gäller för sjöman som är bosatt i Sverige. Då nu Norge

och Danmark undantagit krigsriskersättningar från beskattning synes det

kammarrätten, trots de principiella betänkligheterna, att även Sverige borde

vidta motsvarande åtgärder.

Riksskattenämnden anför följande. Kommittén har uttalat att bedömningen

av frågan huruvida krigsrisktilläggen skall fritas från beskattning

bör göras mot bakgrunden av att sjömansskattelagstiftningen i sina huvuddrag

är ensartad i de nordiska länderna. Vidare uttalar kommittén att krigsrisktilläggen

i Norge generellt är fritagna från beskattning sedan den 1

januari 1967 och att för Danmarks vidkommande beslut fattats om skattefrihet

— dock endast i fråga om sjöfart på Vietnam — fr. o. m. den 1 januari

1969. Såvitt framgår av den remitterade skrivelsen, heter det vidare i nämndens

remissyttrande, medges skattefrihet inte för krigsrisktillägg i Finland.

Ett bifall till kommitténs förslag skulle enligt nämnden således inte medföra

någon verklig samordning av de nordiska ländernas skattelagstiftning

på förevarande område. Vad kommittén anfört om förhållandena i de övriga

nordiska länderna utgör därför enligt nämndens mening inte i och för sig

något bärande skäl för genomförande av kommittéförslaget.

Även såvitt gäller utformningen av förslaget har kommitténs

ståndpunkt mött delade meningar under remissbehandlingen. Sjöfartsnäringens

representanter har samtliga godtagit kommittéförslaget på alla

punkter. De statliga remissinstanserna har emellertid gjort vissa anmärkningar.

Kommitténs förslag innebär alt krigsrisktillägg eller motsvarande ersättning

enligt avtal mellan Sveriges redareförening och de ombordanställdas

organisationer skall fritas från skatteplikt. Att det sålunda överlåtits åt

arbetsmarknadens parter att bestämma omfattningen av det skattepliktiga

området kritiseras av samtliga statliga remissinstanser utom länsstyrelsen

i Malmöhus län.

Kammarrätten framhåller att betänkligheterna mot skattefriheten minskas

om det i den föreslagna lagtexten i överensstämmelse med 1 § lagen den

14 maj 1954 (nr 246) om krigsförsäkring för sjömän m. fl. tilläggs att det

skall ankomma på Kungl. Maj :t att meddela närmare bestämmelser angående

de områden m. in. där skattefrihet skall inträda. Liknande synpunkter

framförs av länsstyrelsen i Hallands län.

Riksskattenämnden anför att, om skattefrihet för krigsrisktillägg skulle

genomföras nu, bestämmelserna härom inte bör få den generella utform
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

11

ning som kommittén föreslagit utan bör anknyta till visst eller vissa särskilt

angivna avtal.

Sjömansskattenämnden anför. Det framgår inte klart av kommittéförslaget

om författningen skall avse endast redan ingångna avtal eller även avtal

som kan komma att ingås. Betänkligheter kan anföras mot att helt lägga i

organisationernas hand att i kommande avtal bestämma krigszonens omfattning

och i övrigt utforma krigsriskbegreppet. På något sätt torde en

ram böra finnas som begränsar möjligheter att avtalsmässigt utvidga detta

begrepp utöver vad som objektivt kan anses motiverat. Skulle kollektivavtal

träffas om att lönetillägg utgår under omständighet som vid objektiv

prövning inte är riskfylld, bör enligt nämnden skattefrihet ej komma i

fråga. Prövningen härav bör enligt nämndens uppfattning få ankomma på

nämnden. Att nämnden i tveksamma fall skulle kunna meddela anvisningar

för tillämpningen av den föreslagna författningen sägs följa av 21 § sjömansskatteförordningen.

— Nämnden behandlar i detta sammanhang det avtal

som rör de ombordanställda på m/s »Nippon» och m/s »Killara». Detta avtal,

heter det i nämndens yttrande, är ett tillägg till huvudavtalet om hänsyn

till krigsriskerna i Främre Orienten. Skulle ett särskilt farofyllt läge

inträda genom krigshandlingar träder huvudavtalet i funktion. Tilläggsavtalet

kan enligt nämndens mening knappast anses ha avseende på sådan

särskild risksituation som motiverar, att de dagsbelopp, 45 kr. resp. 35 kr.,

som nämns i avtalet ges en särställning vid beskattningen. Tilläggen torde

närmast vara att anse som tillägg för arbete under obekväma förhållanden,

framhåller nämnden.

Även frågan om det skattefria beloppets storlek har diskuterats.

Länsstyrelsen i Hallands län erinrar om att de skattefria ersättningsbeloppen

var maximerade vid det föregående tillfälle, åren 1943—1945, då motsvarande

bestämmelser gällde och föreslår ett maximibelopp av 15 000 kr.

för år. Även länsstyrelsen i Malmöhus län ifrågasätter om inte skattefriheten,

med hänsyn till tänkbara förhållanden i framtiden, bör vara begränsad

till visst belopp.

Sjömansskattenämnden anser att man får en från olika synpunkter rimlig

reglering av skattefrågan om man begränsar skattskyldigheten till 50 %

av ersättningens totalbelopp. Att såsom skedde under andra världskriget

maximera avdragsrätten till exempelvis 10 000 kr. per år är enligt nämnden

opraktiskt och med hänsyn till faktiskt utgående ersättningar knappast heller

nödvändigt.

Kammarrätten, sjömansskattenämnden och länsstyrelsen i Hallands län

uttrycker betänkligheter mot att göra lagstiftningen retroaktiv. Nämnden

tinner dock skäligt att skattefrihetsreglerna får tillämpas på ersättning som

utgår för år 1969. Ersättning som är uträknad på lön intjänad för tid dessförinnan

torde sålunda enligt nämnden böra falla utanför lagstiftningens

tillämpningsområde även om utbetalning skulle ske först efter ikraftträdan
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

det. Länsstyrelsen framhåller att, om bestämmelserna ges tillbakaverkande

kraft, de bör ges sådant innehåll att även ersättning som utbetalats ex

gratia (krigsriskgratifikationer) omfattas av skattefriheten.

Länsstyrelsen i Malmöhus län uppmärksammar en komplikation som de

föreslagna bestämmelserna om retroaktivitet skulle åstadkomma vid beräkningen

av pensionsgrundande inkomst. Av övergångsbestämmelserna till

den föreslagna författningstexten synes framgå, heter det i länsstyrelsens

remissyttrande, att krigsrisktillägg inte för någon del av 1969 skall tas upp

av redare i arbetsgivaruppgift och sålunda inte heller räknas med i sjömannens

pensionsgrundande inkomst. Däremot har kommittén kanske förutsatt

att bifall till ansökan av sjöman eller redare om rättelse av avdrag

för sjömansskatt med motsvarande tillämpning av 15 § sjömansskatteförordningen

inte skall föranleda ändring för åren 1965—1968 av det avgiftsunderlag

och den pensionsgrundande inkomst som skall ha fastställts på

grundval av tidigare gällande skatteplikt. Spörsmålet synes enligt länsstyrelsen

vara av så stor social betydelse, särskilt med hänsyn till eventuell

förtidspension och familjepension, att det bör vara klargjort för de därav

berörda senast i samband med lagstiftningens ikraftträdande.

Samma länsstyrelse ställer också frågan om inte tiden för ansökan om

rättelse som föreslagits i detta fall, till den 31 december 1969, är väl kort

med hänsyn till de svårigheter som kan föreligga för vissa sjömän och f. d.

sjömän att få underrättelse om den retroaktiva skattefriheten. Länsstyrelsen

ifrågasätter om inte rättelse borde göras ex officio efter anmälan, som

redarna skulle åläggas att göra till sjömansskattenämnden, under förutsättning

att dessa inte skulle bli oskäligt betungade härigenom.

Departementschefen

Sjöman som är anställd på svenskt handelsfartyg i när- eller fjärrfart erlägger

sjömansskatt. Sjömansskatt är en form av definitiv källskatt. Genom

redarens försorg görs avdrag för sjömansskatt vid utbetalning till sjöman

av belopp som utgör beskattningsbar inkomst. Beskattningsbar inkomst är

den kontanta inkomsten ombord, minskad med dels avgifter som sjömannen

har att erlägga för egen eller efterlevandes pensionering på grund av

sin tjänst ombord, dels belopp som fastställts genom beslut om jämkning.

På grund av de krigshandlingar som förekommit och alltjämt förekommer

i Vietnam, Främre Orienten och Nigeria har träffats avtal om särskilt

krigsrisktillägg eller motsvarande ersättning till anställda ombord på

svenska handelsfartyg. De avtalsslutande parterna är Sveriges redareförening,

å ena sidan, samt Sveriges fartygsbefälsförening, Svenska maskinbefälsförbundet,

Svenska stewardsföreningen och Svenska sjöfolksförbundet,

å andra sidan.

Krigsriskersättning förekom i betydande utsträckning under andra

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

världskriget. Genom särskilda författningar infördes regler om viss skattefrihet

för sådana ersättningar som utgick under åren 1943—1945.

De krigsrisktillägg eller motsvarande ersättningar som berörs av skrivelsen

från 1967 års sjömansskattekommitté började utbetalas år 1965. På

tilläggen och ersättningarna betalas svensk sjömansskatt enligt tabell, inte

bara av sjöman, som är bosatt i Sverige, utan även av sjöman som är bosatt

i Danmark, Finland eller Norge.

I Norge är krigsrisktillägg som utgår fr. o. m. den 1 januari 1967 skattefria.

För Danmarks del föreligger skattefrihet för krigsrisktillägg avseende

fart på Vietnam fr. o. m. den 1 januari 1969.

Kommittén har föreslagit att krigsrisktillägg och motsvarande ersättning

skall vara befriade från sjömansskatt. Som skäl har kommittén anfört att

sjömansskattelagstiftningen i sina huvuddrag är ensartad i de nordiska

länderna. Att liknande ersättning är skattefri i åtminstone Danmark och

Norge talar enligt kommittén starkt för motsvarande ordning i Sverige. Det

anförs även att statsmakterna genom sina beslut under andra världskriget

i ämnet tagit principiell ställning, som bör vara vägledande. Eftersom villkoren

för att nu få krigsrisktillägg torde vara ungefär desamma som villkoren

för att få krigsriskersättning under 1940-talet anser kommittén att

skattefrihet bör medges för krigsrisktilläggen.

Kommitténs ståndpunkt har inte odelat godtagits av remissinstanserna.

Riksskattenämnden har motsatt sig den föreslagna skattefriheten av principiella

skäl. Även andra statliga remissinstanser har anfört betänkligheter

av principiell art. Man har vänt sig mot att medge skattefrihet för en viss

typ av inkomster. Om skattefrihet skulle medges för inkomster med vilkas

förvärvande är förenad en viss grad av farlighet kunde uppkomma krav på

skattefrihet från även andra yrkeskategorier än sjömän, t. ex. provflygare,

krutfabriksarhetare och poliser. Sjöfartsnäringens representanter har emellertid

helt anslutit sig till kommitténs uppfattning.

Beträffande skälet att man bör eftersträva nordisk enhet på sjömansskattelagstiftningens

område har riksskattenämnden påpekat att reglerna, om

kommitténs förslag skulle genomföras, ändå inte blir enhetliga, dels därför

att skattefriheten fått olika utformning i Danmark och Norge, dels eftersom

någon skattefrihet inte synes gälla för Finlands del.

Jag har förståelse för de betänkligheter som de flesta statliga remissinstanser

gett uttryck för. Det är principiellt sett inte lämpligt att befria vissa

slag av inkomster i förvärvsverksamhet från skatt. De skäl som åberopas,

t. ex. som i detta fall verksamhetens farlighet, ger inte tillräcklig avgränsning

mot andra, liknande inkomsttyper. Att jag ändå är villig att

förorda kommitténs förslag om skattefrihet beror på att beskattningen av

hela inkomstområdet i detta fall regleras genom särskild lagstiftning, nämligen

sjömansskatteförordningen. Denna specialreglering är till yttermera

visso internordisk. När nu både Norge och Danmark har genomfört skatte
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

befrielse för krigsrisktillägg är det således enligt min mening ett godtagbart

skäl till att vi bör följa efter.

Riksskattenämndens påpekande att den nordiska regleringen beträffande

skattebefrielse för krigsrisktillägg inte skulle bli enhetlig även om kommitténs

förslag genomfördes är knappast någon avgörande invändning mot

förslaget. Skattebefrielsereglerna i de olika nordiska länderna måste få en

utformning som svarar mot ett faktiskt behov. Detta behov beror i sin tur

på vilken typ av sjöfart som är aktuell för resp. land.

För Sveriges vidkommande har kommittén i sin skrivelse berört fyra olika

avtal, som hittills är av betydelse, nämligen avtalet den 3 september

1965 beträffande krigsrisktillägg vid uppehåll i nord- och sydvietnamesiska

hamnar, avtalet den 13 juni 1967 beträffande krigsrisktillägg vid fart inom

visst i avtalet närmare angivet område i Främre Orienten, avtalet den 13

juni 1967 beträffande särskilt tillägg till anställda ombord på m/s »Nippon»

och m/s »Killara», som ligger instängda i Suezkanalen, samt avtalet den

30 april 1967 beträffande krigsrisktillägg vid fart på Nigeria. För det närmare

innehållet i dessa avtal har jag redogjort i det föregående.

Kommittéförslaget innebär att skattebefrielsen skall omfatta alla krigsrisktillägg

och motsvarande ersättningar som utgår på grund av avtal mellan

sjöfartsnäringens arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer. Denna

lösning bär inte godtagits av de statliga remissinstanserna, som anser att

Kungl. Maj :t eller statlig myndighet bör avgöra i vilka fall skattebefrielse

skall få äga rum. Sjömansskattenämnden har som exempel på ersättningar

som inte bör ges särställning vid beskattningen nämnt avtalet rörande de

ombordanställda på m/s »Nippon» och m/s »Killara». De tillägg som utgår

enligt detta avtal har nämnden ansett vara att anse som ersättning för

arbete under obekväma förhållanden.

Jag delar den uppfattning som dessa remissinstanser gett uttryck åt.

Som villkor för skattebefrielse bör således gälla att avtalet prövas från denna

synpunkt av Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer.

Prövningen bör, som sjömansskattenämnden framhållit, ha till syfte

att konstatera huruvida lönetillägget utgår under omständighet som objektivt

sett är att betrakta som riskfylld.

Kommittén har lämnat vissa uppgifter om storleken av de belopp som

hittills utgått i form av krigsrisktillägg och om det antal sjömän som fått

uppbära sådana tillägg. Beloppet var för varje sjöman i genomsnitt 1 560

kr. under år 1967 och 2 730 kr. under de första tio månaderna år 1968. Antalet

sjömän som uppburit krigsrisktillägg var 275 under år 1967 och 150

under de första tio månaderna år 1968. Det finns enligt kommittén krigsrisktillägg

som mer avsevärt avviker från genomsnittet. Det rör sig dock

om undantagsfall. Dessa avvikelser är mest markanta om man räknar med

sjömän som tjänstgjort i flera omgångar på m/s »Nippon» eller m/s »Killara».

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

Några statliga remissinstanser, bland dem sjömansskattenämnden, har

föreslagit begränsning av skattefriheten. Man kan härvidlag tänka sig antingen

en begränsning av det skattefria beloppets storlek eller att endast en

viss del, t. ex. 50 %, av tillägget blir skattefritt.

Varken i Danmark eller i Norge förekommer någon begränsning av skattefriheten

i det hänseende som nu diskuteras. De belopp som utbetalas är

inte av den storleksordningen att begränsningar synes påkallade. Med hänsyn

härtill och till den prövning av skattefriheten som jag nyss förordat

biträder jag kommitténs förslag på denna punkt.

Kommittén har vidare föreslagit att skattefriheten skall gälla retroaktivt

fr. o. m. utbetalningsåret 1965. Redan inbetalad sjömansskatt avses sålunda

skola restitueras vid ett förfarande liknande det som nu sker vid rättelse av

skatteavdrag.

Även mot den föreslagna retroaktiviteten har flera statliga remissinstanser

hyst betänkligheter.

I Norge har skattefriheten gällt fr. o. m. år 1967. För Danmarks del tilllämpas

reglerna om skattefrihet fr. o. m. den 1 januari 1969. Det finns i och

för sig fog för att behandla krigsrisktillägg lika i skattehänseende. Kommitténs

förslag är från denna synpunkt fullt logiskt. Man får emellertid en

god överensstämmelse med förhållandena i Norge samtidigt som man kan

nedbringa det administrativa besväret om skattefriheten får gälla först

fr. o. m. utbetalningsåret 1967. Jag förordar sålunda en sådan lösning.

Kommittén har i lagtekniskt hänseende föreslagit att skattefriheten skall

gälla enligt en särskild förordning. Enligt denna förordning skall krigsrisktillägg

eller motsvarande ersättning inte räknas till sådan kontant inkomst

ombord som avses i 2 § sjömansskatteförordningen. Därmed skulle tilläggen

och motsvarande ersättningar inte tas med vid beräkning av sjömans

pensionsgrundande inkomst enligt 2 § förordningen den 18 december 1959

(nr 551) angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen

om allmän försäkring. Inte heller skulle utgå redareavgifter för tilläggen

och ersättningarna vare sig enligt 1 § förordningen den 18 december 1959

(nr 555) angående redares avgifter i vissa fall enligt lagen om allmän försäkring

eller enligt 2 § lagen den 2 juni 1961 (nr 300) om redareavgift för

sjöfolks pensionering.

Sjömansskattenämnden har föreslagit en begränsning av giltighetstiden

för skattebefrielsen i syfte att vinna erfarenheter av lagstiftningen. Länsstyrelsen

i Malmöhus län har påvisat vissa inkonsekvenser i kommitténs

förslag beträffande behandlingen av krigsrisktilläggen och motsvarande ersättningar

vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst. Förslaget leder

till skillnad härvidlag mellan redan avdragna belopp, som sålunda skall

restitueras, och andra belopp.

Enligt min uppfattning bör krigsrisktilläggen och motsvarande ersättningar

liksom hittills ingå vid beräkning av pensionsgrundande inkomst,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj. ts proposition nr 50 år 1969

arbetsgivaravgifter, avgifter enligt lagen den 6 juni 1968 (nr 419) om allmän

arbetsgivaravgift och redareavgifter. En tekniskt tillfredsställande lösning

får man om man, i stället för att undanta tilläggen och ersättningarna

vid beräkning av kontant inkomst ombord, låter dem ingå i detta begrepp

men bli avdragsgilla vid beräkningen av beskattningsbar inkomst. Med hänsyn

till att jag föreslagit att skattefriheten skall bli prövad av Kungl. Maj :t

eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer finns inga skäl att göra bestämmelserna

tidsbegränsade. Man kan därmed arbeta in dem i sjömansskatteförordningen.

Innehållet i 2 § kommitténs författningsförslag kan tas

in i anvisningarna till 2 § sjömansskatteförordningen.

Till sist vill jag erinra om att sjömans beskattningsbara inkomst skall tas

upp i taxeringslängden. Närmare bestämmelser i detta hänseende meddelas

av riksskattenämnden.

Jämkning av sjömansskatt

Nuvarande ordning

Sjömansskatt dras av vid varje utbetalning till sjöman av belopp som

utgör beskattningsbar inkomst (5 § sjömansskatteförordningen). Den beskattningsbara

inkomsten kan dock minskas genom jämkningsbeslut. Jämkning

kan medges av olika anledningar. En anledning föreligger om sjömannen

gör sannolikt att han året efter beskattningsåret vid taxering enligt förordningen

om statlig inkomstskatt skulle kunna påräkna vissa närmare angivna

avdrag som kan antas inte bli utnyttjade vid en sådan taxering (12 § 1

mom.). En annan anledning föreligger om sjömannen gör sannolikt att uppskattningen

av inkomst av drickspengar enligt de grunder som sjömansskattenämnden

fastställt skulle medföra att hans inkomst av sådant slagskulle

bli väsentligt för högt beräknad (12 § 2 inom.). Studerande som är

anställd ombord på fartyg under ferier kan få jämkning om han gör sannolikt

att sjömansskatten på hans inkomst ombord under beskattningsåret

väsentligt överstiger den slutliga skatt som skulle ha påförts honom om inkomsten

utgjort intäkt av tjänst enligt kommunalskattelagen (12 § 3

mom. sjömansskatteförordningen.).

Beslut om jämkning meddelas av sjömansskattenämnden (13 § första

stycket sjömansskatteförordningen). Ansökan om jämkning skall vara inkommen

till sjömansskattekontoret senast före utgången av juli månad

året näst efter beskattningsåret (13 § andra stycket).

Enligt 15 § första stycket sjömansskatteförordningen kan sjöman, som

anser att sjömansskatt obehörigen avdragits eller avdragits med för högt

belopp, söka rättelse hos sjömansskattenämnden. Samma regel gäller för

redare, som anser att sjömansskatt redovisats med för högt belopp. Ansökan

om rättelse skall vara inkommen till sjömansskattekontoret före utgången

av andra kalenderåret näst efter beskattningsåret (15 § andra

stycket).

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj. ts proposition nr 50 år 1969

17

Kommittén

Kommittén erinrar om att möjligheten till jämkning för studerande infördes

genom lagstiftning år 1961 (SFS 1961: 36). Erfarenheten har visat,

framhåller kommittén vidare, att ett inte ringa antal ansökningar om jämkning

varje år inkommer för sent och därför inte blir föremål för prövning.

Detta gäller särskilt ansökningar från studerande. Anledningarna till förseningen

är flera. Studerandena tjänstgör ombord endast kort tid och får

ofta inte del av sjömansskattenämndens upplysningsbroschyr om sjömansskatt.

De får tyvärr inte sällan felaktiga upplysningar ombord om jämkningsförfarandet.

I några fall har det t. o. m. funnits anledning befara att

myndigheter i land utan närmare kännedom om sjömansskattelagstiftningen

lämnat vilseledande upplysningar. Många skattskyldiga står helt

främmande för systemet med en definitiv källskatt. De väntar sig att sjömansskatt

liksom annan skatt som uttas genom löneavdrag gottskrivs dem

i debetsedel å slutlig skatt. Eftersom sådan debetsedel för ett inkomstår

inte utsänds förrän i november eller december månad året därpå, sker upptäckten

av misstagen för sent för att jämkningsansökan skall kunna inges.

Även för andra än studerande kan enligt kommittén tiden för ansökan

vara i knappaste taget. För sjöman i fart på avlägsna vatten kan en i god tid

avsänd ansökan på grund av dåliga postförbindelser komma sjömansskattekontoret

tillhanda för sent. Ibland kan försändelser helt förkomma. Innan

detta upptäcks kan ansökningstiden vara försutten.

Att tillämpa olika ansökningstider för rättelse och jämkning är enligt

kommitténs uppfattning inte rationellt. För sjömän bosatta i utlandet sägs

denna ordning vara särskilt olämplig. Om de betalar sjömansskatt enligt

tabell, måste de i förekommande fall begära beslut hos sjömansskattenämnden

om tillämpning av kolumn 2—3 eller 4 i sjömansskattetabellen. Om de

har hemmavarande barn under 16 år, bör de samtidigt yrka s. k. barnbidragsjämkning

enligt Kungl. Maj:ts brev till sjömansskattenämnden den

3 mars 1961. Många har gått miste om jämkningen därför att de inte tänkt

på att olika tidsgränser gäller i dessa fall.

Kommittén föreslår att en enhetlig tidsgräns fastställs för rättelse och

jämkning och att den tid som nu gäller för rättelse blir avgörande. Detta

kan synas vara en alltför lång tid för j ämkningsfall, som principiellt har

en annan karaktär än rättelsefall. Enligt kommitténs mening är detta knappast

någon avgörande invändning. Man kan utgå från att det stora flertalet

sjömän som är berättigade till jämkning är angelägna att få sin rätt så snart

som möjligt.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

Remissyttrandena

Samtliga remissinstanser som särskilt yttrat sig över kommitténs förslag

om förlängning av tiden för ansökan om jämkning har tillstyrkt förslaget.

Kammarrätten har påpekat att förslaget dock strider mot önskemålet om en

definitiv källskatt. Länsstyrelsen i Malmöhus län har framhållit att särskilda

övergångsbestämmelser inte föreslagits. I avsaknad av uttalande från kommitténs

sida, heter det vidare i länsstyrelsens yttrande, synes det inte för

envar otvetydigt framgå att ansökan om jämkning avseende beskattningsåret

1967 — för vilket tiden utgått den 31 juli 1968 — skall anses vara

inkommen i tid om den inges före utgången av år 1969. Det synes länsstyrelsen

angeläget att denna fråga klargörs för de som är berörda av den. Om

det är meningen att ansökningstiden för beskattningsåret 1967 skall utsträckas,

talar enligt länsstyrelsen billighetsskäl för att sjömansskattenämnden

ex officio tar upp de ansökningar avseende år 1967 till behandling som

tidigare behandlats men inte kunnat bifallas därför att de inkommit för

sent.

Departementschefen

Ansökan om jämkning av sjömansskatt skall vara inkommen till sjömansskattekontoret

före utgången av juli året efter beskattningsåret. Ansökan

om rättelse skall vara inkommen före utgången av andra kalenderåret

efter beskattningsåret. Kommittén har föreslagit att samma tid skall

gälla för ansökan om jämkning som nu gäller för ansökan om rättelse. Kommittén

har som skäl åberopat, att rättsförluster har uppstått i flera fall —

särskilt för studerande — därför att kännedomen om jämkningsföreskrifterna

varit bristfällig och att när misstaget upptäckts det ofta varit för sent

att begära jämkning. Detta skäl förefaller mig bärande. Ingen remissinstans

har motsatt sig kommitténs förslag. Jag föreslår sålunda att förslaget

genomförs.

Emellertid har länsstyrelsen i Malmöhus län uppmärksammat ett övergångsproblem.

De jämkningsansökningar som avser beskattningsåret 1967

skall enligt gällande bestämmelser ha varit ingivna senast den 31 juli 1968.

Efter ändringen skulle emellertid, utan särskild föreskrift, jämkningsansökningar

avseende nämnda beskattningsår få inlämnas ända till utgången

av år 1969. Detta synes i och för sig rimligt. Men det kan, som länsstyrelsen

påpekat, hända att sjömansskattenämnden avslagit jämkningsansökan

avseende år 1967 som redan kommit in men som kommit in för sent. Det

bör således föreskrivas att sådana jämkningsansökningar skall prövas på

nytt utan särskilt ansökningsförfarande.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

19

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t genom

proposition föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet upprättat

förslag till

förordning om ändring i förordningen den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Margit Edström

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

Bilaga 1

Kommitténs förslag till förordning om skattefrihet för krigsrisktillägg

eller motsvarande ersättning till sjömän

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Krigsrisktillägg eller motsvarande ersättning enligt avtal mellan Sveriges

redareförening och de ombordanställdas organisationer till sjöman för

tjänstgöring på fartyg i särskilt riskfylld fart räknas icke till sådan kontant

inkomst ombord som avses i 2 § förordningen den 16 maj 1958 (nr 295)

om sjömansskatt.

2 §•

Redare som utbetalat ersättning som avses i 1 § skall ange ersättningens

storlek i redovisning enligt 14 § 1 inom. förordningen om sjömansskatt.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Förordningen tillämpas även på krigsrisktillägg som utbetalats under åren

1965—1968 samt under år 1969 på tid före förordningens ikraftträdande.

Har avdrag för sjömansskatt under nämnda år beräknats till högre belopp

än som med tillämpning av förordningens bestämmelser bort ske, skall

skatten nedsättas med vad som sålunda tagits ut för mycket i skatt. Därvid

skall vad som föreskrivs i 15 § förordningen om sjömansskatt om rättelse

av skatteavdrag äga motsvarande tillämpning, dock att ansökan om rättelse

såvitt avser skatteavdrag under åren 1965 och 1966 skall vara inkommen till

sjömansskattekontoret senast den 31 december 1969.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

21

Bilaga 2

Kommitténs förslag till förordning om ändring i förordningen

den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt

Härigenom förordnas, att 13 § förordningen den 16 maj 1958 (nr 295)

om sjömansskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

13 §.

Beslut om-------av sjömansskattenämnden.

Ansökan om jämkning skall vara Ansökan om jämkning skall vara

inkommen till sjömansskattekonto- inkommen till sjömansskattekontoret

senast före utgången av juli må- ret före utgången av andra kalendernad

året näst efter beskattningsåret, året näst efter beskattningsåret.

I beslut------— — för sjömansskatt.

Å belopp, —--------— icke ränta.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690188

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1969:36 Betänkande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen den 16 maj 1958 s. 1 i texten