Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i uppbördsförordningen, m. m

1969-03-07 · 59 sidor, varav 59 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 59 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1969:51, Med förslag till förordning om ändring i uppbördsförordningen, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

1

Nr 51

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i uppbördsförordningen, m. m.; given

Stockholms slott den 7 mars 1969.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr

272),

2) förordning om ändring i förordningen den 16 maj 1958 (nr 295) om

sjömansskatt,

3) förordning om ändring i förordningen den 17 maj 1963 (nr 116) om

trafikomläggningsskatt,

4) förordning om ändring i förordningen den 6 juni 1968 (nr 430) om

mervärdeskatt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

Den införsellag som träder i kraft den 1 juli 1969 förutsätter särskild lagstiftning

för att införsel för skatter och allmänna avgifter skall få äga rum.

F. n. får alla debiterade skatter och allmänna avgifter tas ut genom införsel.

I propositionen framläggs förslag som innebär att införsel skall få meddelas

för uttagande av skatter och avgifter som avses i uppbördsförordningen

samt för sjömansskatt, allmän varuskatt, mervärdeskatt, automobilskatt och

trafikomläggningsskatt. Propositionen innehåller även förslag till andra

ändringar i uppbördsförordningen, bl. a. i fråga om villkoren för avskrivning

av smärre skattebelopp och utmätning av fordran på skatt som skall

återbetalas. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 51

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

1) Förslag

till

Förordning

om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)

Härigenom förordnas, att 1 §, 2 § 3 mom., 27 § 1 mom., 41 § 2 inom., 43 §

1 mom., 45 § 3 mom., 46 § 3 mom., 49 § 1 mom., 58 § 2 mom., 59 §, 60 § 4

inom., 62 §, 65—67 §§, 68 § 4 och 6 mom., 69 § 2 mom., 70 § 1 mom. samt

75, 77, 77 a och 83 §§ uppbördsförordningen den 5 juni 19531 skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

1 §■

Med skatt förstås i denna förordning,

där icke annat angives, statlig

inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt,

utskiftningsskatt, ersättningsskatt,

kommunal inkomstskatt,

landstingsmedel, tingshusmedel,

skogsvårdsavgifter, folkpensionsavgifter

enligt lagen om finansiering

av folkpensioneringen, tilläggspensionsavgifter

enligt 19 kap. 3 § lagen

om allmän försäkring, sjukförsäkringsavgifter

enligt 19 kap. 2 § sistnämnda

lag, arbetsgivaravgifter enligt

17 § förordningen angående uppbörd

av vissa avgifter enligt lagen

om allmän försäkring, in. in., sådana

avgifter enligt förordningen om allmän

arbetsgivaravgift och byggnadsforskningsavgifter

enligt förordningen

angående byggnadsforskningsavgift

vilka icke uppbäras av

riksförsäkringsverket, ävensom annuiteter

å avdikningslån och å förskott

för avlösning av frälseräntor.

Kungl. Maj :t--—

3 m o m. Kvarstående skatt skall,

därest den slutliga skatten delvis utgöres

av skogsvårdsavgift eller i 1 §

omförmäld annuitet, anses i första

hand belöpa å sådan avgift eller annuitet.

Motsvarande skall gälla be- 1

Med skatt förstås i denna förordning,

där icke annat angives, statlig

inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt,

utskiftningsskatt, ersättningsskatt,

kommunal inkomstskatt,

landstingsmedel, tingshusmedel,

skogsvårdsavgifter, folkpensionsavgifter

enligt lagen om finansiering

av folkpensioneringen, tilläggspensionsavgifter

enligt 19 kap. 3 § lagen

om allmän försäkring, sjukförsäkringsavgifter

enligt 19 kap. 2 §

sistnämnda lag, sådana arbetsgivaravgifter

enligt förordningen angående

uppbörd av vissa avgifter enligt

lagen om allmän försäkring,

m. m., avgifter enligt förordningen

om allmän arbetsgivaravgift och redareavgifter

enligt lagen om redareavgift

för sjöfolks pensionering vilka

icke uppbäras av riksförsäkringsverket,

ävensom annuiteter å avdikningslån

och å förskott för avlösning

av frälseräntor.

föreskriften avses.

2 §•

3 mom. Kvarstående skatt och

tillkommande skatt samt obetald del

av sådan skatt anses belöpa i första

hand på annuitet som avses i 1 §

samt i andra hand på skogsvårdsavgift
-

1 Omtryckt 1967:625. Senaste lydelse av 1 § se 1968:422.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

träffande ogulden del av kvarstående

skatt och av sådan tillkommande

skatt, vari ingår avgift eller annuitet

som nyss sagts.

För visst--------tillkommande skatten.

27

1 mom. Vid debitering--— —

att makars sjukförsäkringsavgifter

skola i fall, varom i 2 § 4 mom.

sägs, i en gemensam post påföras

den av makarna, för vilken beräknats

till statlig inkomstskatt taxerad

inkomst;

att i 1 § omförmäld arbetsgivaravgift

och byggnadsforskningsavgift

debiteras i en gemensam post; samt

att i 1 § omförmäld annuitet — — —

§•

--av avgift;

att makars sjukförsäkringsavgifter

skola i fall, varom i 2 § 4 mom.

sägs, i en gemensam post påföras

den av makarna, för vilken beräknats

till statlig inkomstskatt beskattningsbar

inkomst;

att i 1 § omförmäld arbetsgivaravgift

och redareavgift debiteras i en

gemensam post; samt

öretal bortfaller.

41 §.

2 m o m. Om det--------jämförligt läge.

Det belopp, — — — — — —--nämnda lagrum.

Arbetsgivare skall tillämpa beslut

om skatteavdrag enligt första stycket

senast från och med det avlöningstillfälle

som inträffar sedan en vecka

förflutit från det han fått del av beslutet

eller, om det ej kan ske, inom

fyra dagar efter nämnda avlöningstillfälle

tillställa den skattskyldige

det belopp som skulle ha tillkommit

denne om beslutet tillämpats.

(Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)

43 §.

1 m o m. Arbetsgivare skall------skatteavdraget angivits.

Efter utgången--— —----skall erläggas.

Har debetsedel--------kvarstående skatten.

Centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden

kan befria arbetsgivare

från skyldigheten att underskriva

eller signera uppgift om avdragen

skatt liksom från skyldigheten

att lämna sådan uppgift på debetsedel

i fall som avses i andra stycket

såvitt fråga ej är om kvarstående

skatt och arbetstagaren slutat sin

anställning före utgången av sista

avdrag sperioden.

Det ankommer —--tillhandahållas arbetsgivare.

Kartong: sid. 13 i närvarande, tillkommer Palme.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

(Nuvarande lydelse)

45

3 m o m. Sker avdrag------

Motsvarande gäller efter ansökan

av utmätningsman när lön tages i

anspråk genom införsel.

(Se vidare anvisningarna.)

46

3 mom. Beslut om----- -—

Arbetstagare, å vilkens lön avdrag

för gäldande av skatt skall verkställas,

har att ofördröj ligen till arbetsgivaren

överlämna beslut om jämkning

jämte, i förekommande fall,

den nya debetsedeln. Dylikt beslut

skall av arbetsgivaren iakttagas med

början vid det avlöningstillfälle, som

infaller näst efter det en vecka förflutit

från det beslutet överlämnades

till arbetsgivaren.

(Föreslagen lydelse)

§•

---preliminär skatt.

Motsvarande gäller efter ansökan

av utmätningsman när lön tages i

anspråk genom införsel eller utmätning.

(Se vidare anvisningarna.)

§•

--- —- för denne.

Arbetstagare, å vilkens lön avdrag

för gäldande av skatt skall verkställas,

har att ofördröj ligen till arbetsgivaren

överlämna beslut om jämkning

jämte, i förekommande fall,

den nya debetsedeln.

Arbetsgivare skall iakttaga beslut

om jämkning från och med det avlöningstillfälle,

som infaller näst efter

det två veckor förflutit från det

han fick del av beslutet. Innebär

sådant beslut nedsättning av skatteavdrag

i annat fall än som avses i

45 § 3 inom., skall beslutet tillämpas

redan vid det avlöningstillfälle som

inträffar sedan en vecka förflutit

från det arbetsgivaren fått del av beslutet

eller, om det ej kan ske, det

belopp som skulle ha tillkommit den

skattskyldige om beslutet tillämpats

tillställas denne inom fyra dagar efter

sistnämnda avlöningstillfälle.

49

1 mom. Skattskyldig må---

2) om den skattskyldige anfört

besvär över taxering och taxeringsintendenten,

helt eller delvis, tillstyrkt

besvären eller ansökan om anstånd:

till belopp som betingas av

laxeringsintendentens yttrande,

3) om taxering-------

58

2 mom. Då särskilda----

Riksräkenskapsverket äger att, i

den mån så påkallas, meddela särskilda

föreskrifter i fråga om befrielse

från skyldighet att erlägga restavgift.

§•

taxeringsintendentens yrkande,

2) om den skattskyldige anfört

besvär över taxering och taxeringsintendenten,

helt eller delvis, tillstyrkt

besvären eller, om besvären

avser taxeringsnämnds beslut, tillstyrkt

ansökan om anstånd: till belopp

som betingas av taxeringsintendentens

yttrande,

- — bliva avkortad.

§•

----av länsstyrelse.

Riksrevisionsverket äger meddela

föreskrifter i fråga om befrielse från

skyldighet att erlägga restavgift.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

59

Det åligger utmätningsman att enligt

bestämmelser som Kungl. Maj:t

meddelar verkställa indrivning av

skatt och restavgift och därvid förrätta

utmätning eller bevilja införsel

i den utsträckning det är medgivet.

60

4 m o m. Beträffande införsel för

skatt skall iakttagas vad som är stadgat

i 21 § lagen om införsel i avlöning,

pension eller livränta.

62

Finner länsstyrelsen efter anmälan

av utmätningsman eller eljest

sådana omständigheter föreligga, att

skattskyldig eller arbetsgivare, som

jämlikt denna förordning är ansvarig

för arbetstagares skatt, bör försättas

i konkurs här i riket för utfående

av skatt, skall länsstyrelsen

förordna, att utmätningsmannen

skall göra framställning därom;

doek att, då skattebelopp, för vilket

den skattskyldige eller arbetsgivaren

häftar, understiger etthundra kronor,

sådan framställning ej må ske,

med mindre i det föreliggande fallet

synnerliga skäl därtill äro.

Länsstyrelse må, — — -—----

Bjuder skattskyldig —----

§•

Det åligger utmätningsman att

verkställa indrivning av skatt. Därvid

får utmätning och införsel äga

rum enligt vad som sägs i 60 §.

Bestämmelserna om indrivning av

skatt äger motsvarande tillämpning

på indrivning av restavgift, tilläggsavgift

eller ränta enligt denna förordning.

§•

4 mom. Införsel enligt införsellagen

får äga rum vid indrivning av

restförd skatt och avgift som anges

i 1 § första stycket denna förordning.

För skatt eller avgift, som på

grund av föreskrift i annan författning

skall indrivas i samma ordning

som skatt enligt denna förordning,

får införsel äga rum endast om det

är särskilt föreskrivet.

Finner länsstyrelsen efter anmälan

av utmätningsman eller eljest sådana

omständigheter föreligga, att

skattskyldig eller arbetsgivare, som

jämlikt denna förordning är ansvarig

för arbetstagares skatt, bör försättas

i konkurs här i riket för utfående

av skatt, skall länsstyrelsen

förordna, att utmätningsmannen

skall göra framställning därom;

dock att, då skattebelopp, för vilket

den skattskyldige eller arbetsgivaren

häftar, understiger trehundra kronor,

sådan framställning ej må ske,

med mindre i det föreliggande fallet

synnerliga skäl därtill äro.

--bör göras.

---godkänna detta.

65 §.

Avkortning av------från betalningsskyldighet.

Vidare skall,--------är oguldet.

Har arbetsgivare till gäldande av Har arbetsgivare till gäldande av

arbetstagares skatt verkställt avdrag arbetstagares skatt verkställt avdrag

å lön jämlikt denna förordning el- å lön jämlikt denna förordning eller

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ler jämlikt lagen om införsel i avlöning,

pension eller livränta men

trots anmaning underlåtit att inbetala

det innehållna beloppet, skall

häremot svarande skatt, därest denna

är debiterad, avkortas såvitt den

skattskyldige angår samtidigt som

ett motsvarande belopp uppdebiteras

såsom fordran å arbetsgivaren.

66

Avskrivning av debiterad skatt må

äga rum:

1) då den skattskyldige saknar

utmätningsbara tillgångar till skattens

gäldande och införsel i honom

tillkommande avlöning, pension eller

livränta enligt gällande bestämmelser

icke kan äga rum, dock att

avskrivning icke må ske för skatt,

för vilken fast egendom svarar, med

mindre utretts att betalning för

skatten icke kunnat erhållas ur egendomen;
2)

då upplysning------

4) då skattskyldig vistas å utrikes

ort och anmaning att gälda skatten

icke kan tillställas honom genom beskickning

eller konsulat eller vederbörande

utländska myndighet; samt

5) då beloppet av den skatt, för

vilken till utlandet avflyttad eller

därstädes eljest bosatt skattskyldig

häftar, icke uppgår till tvåhundra

kronor och särskilda skäl för åtgärd

varom i 61 § 1 mom. sägs icke föreligga.

Avskrivning av preliminär skatt

må icke äga rum förrän efter ut
-

jämlikt införsellagen men trots anmaning

underlåtit att inbetala det innehållna

beloppet, skall häremot svarande

skatt, därest denna är debiterad,

avkortas såvitt den skattskyldige

angår samtidigt som ett motsvarande

belopp uppdebiteras såsom

fordran å arbetsgivaren.

§•

Avskrivning av debiterad skatt eller

ränta må äga rum:

1) då den skattskyldige saknar utmätningsbara

tillgångar och fordringen

ej kan uttagas genom införsel

enligt införsellagen, dock att avskrivning

icke må ske för fordran, för

vilken fast egendom svarar, med

mindre utretts att betalning för

fordringen icke kunnat erhållas ur

egendomen;

--detsamma influtit;

4) då skattskyldig vistas å utrikes

ort och anmaning att betala skulden

icke kan tillställas honom genom

beskickning eller konsulat eller

vederbörande utländska myndighet;

5) då beloppet av den skuld, för

vilken till utlandet avflyttad eller

därstädes eljest bosatt skattskyldig

häftar, icke uppgår till trehundra

kronor och särskilda skäl för åtgärd

varom i 61 § 1 mom. sägs icke föreligga;
6)

då fordran icke överstiger trehundra

kronor och förutsättningar

för övrigt föreligga för avskrivning

enligt föreskrifter av Kungl. Maj:t

eller myndighet som Kungl. Maj:t

bestämmer; samt

7) då fordran preskriberats eller

bortfallit på grund av ackord som

antagits enligt 62 § tredje stycket.

Avskrivning av preliminär skatt

må i annat fall än då skattefordran

bortfallit på grund av ackord icke

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

gängen av andra uppbördsåret efter

det, under vilket skatten förfallit till

betalning.

Avskrivning av kvarstående och

tillkommande skatt må icke äga rum

förrän efter utgången av det uppbördsår,

under vilket skatten förfallit

till betalning.

Då arbetsgivaren------

67

Länsstyrelsen skall pröva fråga om

avkortning eller avskrivning av skatt

och, där stadgade förutsättningar

härför föreligga, förordna om skattens

avkortning eller avskrivning.

Har avskrivning av skatt ägt rum

kvarstår likväl den skattskyldiges

och, i förekommande fall, arbetsgivarens

betalningsskyldighet.

68

4 m o m. Häftar den,------

Vad i föregående stycke stadgas

skall äga motsvarande tillämpning

då skattskyldig, vilken enligt 1 mom.

är berättigad återbekomma erlagd

preliminär skatt, har att gälda tillkommande

skatt, som debiterats på

grund av taxering för inkomst för

det år vartill den preliminära skatten

hänför sig. Har, då återbetalning

enligt 1 mom. skall ske, den

tillkommande skatten icke påförts

men kan med fog antagas, att sådan

skatt kommer att påföras på grund

av beslut av prövningsnämnd om

höjd taxering eller om eftertaxering

eller av länsstyrelse om höjd debitering,

må den preliminära skatten

innehållas i avbidan på att tillkommande

skatt påföres.

6 in o in. Fordran på överskjutande

preliminär skatt, som avses i 1

mom. första stycket, jämte ränta enligt

69 § 1 mom. må ej överlåtas

särskilt, innan beloppet kan lyftas.

äga rum förrän efter utgången av

andra uppbördsåret efter det, under

vilket skatten förfallit till betalning.

Avskrivning av kvarstående och

tillkommande skatt må i annat fall

än då skattefordran bortfallit på

grund av ackord icke äga rum förrän

efter utgången av det uppbördsår,

under vilket skatten förfallit till betalning.

--av arbetsgivaren.

§•

Fråga om avkortning och avskrivning

av skatt eller ränta prövas av

länsstyrelsen.

Avskrivning medför icke ändring

i betalningsskyldighet enligt denna

förordning.

§•

—--3 mom.

Vad i föregående stycke stadgas

skall äga motsvarande tillämpning

då skattskyldig, vilken enligt 1 mom.

är berättigad återbekomma erlagd

preliminär skatt, har att gälda tillkommande

skatt, som debiterats på

grund av taxering för inkomst för

det år vartill den preliminära skatten

hänför sig. Har, då återbetalning

enligt 1 mom. skall ske, den tillkommande

skatten icke påförts men kan

med fog antagas, att sådan skatt

kominer att påföras på grund av beslut

av prövningsnämnd om höjd

taxering eller om eftertaxering eller

av länsstyrelse om höjd debitering

eller av lokal skattemyndighet om

rättelse av taxering slängd eller höjd

debitering, må den preliminära skatten

innehållas i avbidan på att tillkommande

skatt påföres.

6 m o m. Fordran på skatt eller

ränta, som skall återbetalas enligt

denna förordning, må ej överlåtas

särskilt, innan beloppet kan lyftas.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

(Nuvarande lydelse)

Utan hinder av vad som sägs i

första stycket må utmätning av fordran

som avses där äga rum, sedan

kreditkort på slutlig skatt har kommit

utmätningsmannen till handa.

I enskilt mål må utmätning dock

icke ske efter ansökan som gjorts

senare än den 1 september under

taxeringsåret.

Från utmätning i enskilt mål skall

undantagas ett belopp om trehundra

kronor utom i mål om vad enskild

har att utgiva enligt lagen om socialhjälp

eller barnavårdslagen eller

på grund av underhållsskyldighet enligt

giftermålsbalken, föräldrabalken

eller annan lag.

Utmätning i

(Föreslagen lydelse)

Utan hinder av vad som sägs i

första stycket må utmätning av fordran

som avses där äga rum. Fordran

enligt 1 mom. första stycket och

ränta på sådan fordran må dock ej

utmätas förrän länsstyrelsens skriftliga

uppgifter om skattskyldiga, som

tillgodoförts sådan fordran, har kommit

kronofogdemyndighet till handa.

Sedan kronofogdemyndigheten återsänt

uppgifterna till länsstyrelsen,

må ej heller sådan fordran utmätas

innan beloppet kan lyftas. I enskilt

mål må fordran av sistnämnda slag

ej utmätas efter ansökan som gjorts

senare än den 1 september under

taxeringsåret.

Bestämmelserna i 65 § utsökningslagen

äga icke tillämpning vid utmätning

av fordran som avses i

första stycket. I enskilt mål skall

dock undantagas ett belopp om femhundra

kronor utom i mål om vad

enskild har att utgiva enligt lagen

om socialhjälp eller barnavårdslagen

eller på grund av underhållsskyldighet

enligt giftermålsbalken, föräldrabalken

eller annan lag.

— för utmätningen.

69 §.

2 mom. Den som — —---- — den skattskyldige.

Ränta enligt------andra stycket.

Vid beräkning------beloppet återbetalas.

Första, andra och tredje styckena

äga tillämpning även på återbetalning

av skatt som innehållits med

stöd av 68 § 4 mom. andra stycket.

70

1 in o m. För slutlig, kvarstående

eller tillkommande skatt, som blivit

från debitering obehörigen utesluten

eller till för ringa belopp påförd, är

den skattskyldige fortfarande ansvarig.

Har skattskyldig gottskrivits preliminär

skatt med för högt belopp

och har till följd därav skatt felaktigt

restituerats, är han skyldig

att till statsverket återbetala vad han

§■

1 mom. För slutlig, kvarstående

eller tillkommande skatt, som blivit

obehörigen utesluten från debitering

eller påförd till för ringa belopp,

är den skattskyldige fortfarande ansvarig.

Har skatt restituerats med för

högt belopp skall den skattskyldige

till statsverket återbetala vad han

felaktigt uppburit. Dock är den skattskyldige

fri från betalningsskyldig
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

9

(Nuvarande lydelse)

sålunda oriktigt utfått. Dock är han

fri från betalningsskyldighet som i

detta moment sägs, därest krav icke

delgives honom inom fyra år efter

utgången av det uppbördsår, under

vilket skatten rätteligen skolat debiteras

eller felaktigt blivit gottskriven,

samt beslut angående hans betalningsskyldighet

är meddelat inom

två år efter det kravet hos honom

anställdes.

(Föreslagen lydelse)

het som i detta moment sägs, därest

beslut om hans betalningsskyldighet

icke fattats inom utgången av fyra

år efter det uppbördsår, under vilket

skatten rätteligen skolat debiteras

eller felaktigt restituerats.

75

Underlåter arbetsgivare----

Sedan beslut fattats enligt första

stycket må krav på erläggande av

skattebeloppet riktas mot såväl arbetsgivaren

som arbetstagaren. Vistas

arbetstagaren på känd ort inom

riket, må arbetsgivaren krävas endast

om det kan antagas att arbetstagaren

underrättats om sin skyldighet

att erlägga skattebeloppet.

Efterkommer arbetsgivaren —• —

Arbetsgivare eller — •— -—- ----

Därest arbetsgivare-----

Har arbetstagares —-----

§•

--— nämnda fall.

Sedan beslut fattats enligt första

stycket må krav på erläggande av

skattebeloppet riktas mot såväl arbetsgivaren

som arbetstagaren. Vistas

arbetstagaren på känd ort inom

riket, må arbetsgivaren krävas endast

om det kan antagas att arbetstagaren

underrättats om sin skyldighet

att erlägga skattebeloppet. Beloppet

må indrivas hos arbetstagaren i

samma ordning som gäller för restförd

skatt.

---— må beviljas.

erlägga restavgift.

- motsvarande tillämpning.

— å indrivningskvittot.

77

Har arbetsgivare verkställt skatteavdrag

men icke inbetalat det innehållna

beloppet i tid och ordning,

som i 53 eller 54 § eller 56 § 3 mom.

sägs, må beloppet uttagas hos arbetsgivaren

i samma ordning som stadgats

i fråga om indrivning av skatt.

Arbetstagaren är — -—------

§•

Har arbetsgivare verkställt skatteavdrag

men icke inbetalat det innehållna

beloppet i tid och ordning,

som i 53 eller 54 § eller 56 § 3 mom.

sägs, må beloppet indrivas hos arbetsgivaren

i samma ordning som

gäller för restförd skatt,

motsvarande skattebelopp.

77

Har den--------—

Talan om--------

Yrkande om åläggande av betalningsskyldighet

för skattebelopp som

nu sagts må icke framställas och ej

heller åtgärder för indrivning av beloppet

vidtagas sedan arbetsgivarens

ansvarighet för samma skattebelopp

bortfallit på grund av bestämmelser
-

a §.

--skäl föreligga.

— -— allmän domstol.

Yrkande om åläggande av betalningsskyldighet

för skattebelopp som

nu sagts må icke framställas och ej

heller åtgärder för indrivning av beloppet

vidtagas sedan arbetsgivarens

ansvarighet för samma skattebelopp

bortfallit på grund av bestämmel
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

(Nuvarande lydelse)

na i 71 §. Utan hinder härav må dom,

varigenom sådan betalningsskyldighet

ålagts, verkställas inom en tid

av två år från utgången av det uppbördsår

då domen vunnit laga kraft.

Den som —

(Föreslagen lydelse)

serna i 71 §. Utan hinder härav må

dom, varigenom sådan betalningsskyldighet

ålagts, verkställas inom

en tid av två år från utgången av

det uppbördsår då domen vunnit

laga kraft. Hos den som blivit ålagd

betalningsskyldighet må skattebeloppet

indrivas i samma ordning som

gäller för restförd skatt.

— för arbetstagare.

Hörsammar icke

Vite må---

Om uttagande —

Har ändamålet —

Vid prövning av anmälan enligt

tredje stycket må även bedömas fråga,

huruvida och med vilket belopp

vitet bort erläggas.

83 §.

--femtusen kronor.

i tjänsten.

lokal skattemyndighet,

förfallit därigenom.

Vid prövning av anmälan enligt

tredje stycket må även bedömas fråga,

huruvida och med vilket belopp

vitet bort föreläggas.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1969.

Beslut om införsel som meddelats före ikraftträdandet skall hävas, om

beslutet avser annan skatt eller allmän avgift än sådan som får uttagas genom

införsel enligt de nya bestämmelserna i uppbördsförordningen eller eljest

meddelade bestämmelser och gäldenären ej medger att beslutet får gälla.

69 § 2 mom. i sin nya lydelse gäller även i fråga om innehållen överskjutande

preliminär skatt enligt 1968 års taxering som restituerats före ikraftträdandet.

I fråga om efterkrav gäller 70 § 1 mom. i sin äldre lydelse i de fall då kravet

delgivits den skattskyldige före ikraftträdandet.

2) Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt

Härigenom förordnas, att 17 och 20 §§ förordningen den 16 maj 1958 om

sjömansskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

17

2 in o m. Har skatt icke erlagts

i rätt tid, åligger det sjömansskattekontoret

att snarast möjligt framställa

krav mot redaren (revi
1

Senaste lydelse av 20 § se 1967:636.

(Föreslagen lydelse)

§•

2 mom. Har skatt icke erlagts i

rätt tid, åligger det sjömansskattekontoret

att snarast möjligt framställa

krav mot redaren (r e v i
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

si on skr av). Därest redaren visar,

att underlåtenheten berott på

oriktig uppgift lämnad av sjömannen,

skall kravet i stället riktas mot

denne.

Bestrides riktigheten av revisionskrav

eller inbetalas icke det belopp

kravet avser, skall kravet underställas

sjömansskattenämnden för prövning.

Fastställler sjömansskattenämnden

revisionskravet, må det

fastställda beloppet uttagas i den

ordning, som stadgas i fråga om indrivning

av skatt, dock att införsel,

utom i fall varom i 1 mom. andra

stycket sägs, ej må beviljas till gäldande

av belopp, för vilket redare är

ansvarig.

sionskrav). Därest redaren visar,

att skatteavdrag icke kunnat

verkställas på grund av meddelad införsel

för underhållsbidrag eller att

underlåtenheten berott på oriktig

uppgift av sjömannen, skall kravet i

stället riktas mot denne.

Bestrides riktigheten av revisionskrav

eller inbetalas icke det belopp

kravet avser, skall kravet underställas

sjömansskattenämnden för prövning.

Fastställer sjömansskattenämnden

revisionskravet, må det

fastställda beloppet omedelbart indrivas

i den ordning, som gäller i

fråga om skatt enligt uppbördsförordningen.

Införsel enligt införsellagen

får äga rum vid indrivning hos

sjömannen och, i fall varom i 1

mom. andra stycket sägs, hos redaren

av sjömansskatt och därå belöpande

restavgift och tilläggsavgift.

Redare eller

— 2 mom.

20 §.

Har redare underlåtit verkställa

avdrag för sjömansskatt, må hans

Har redare underlåtit verkställa

avdrag för sjömansskatt, må hans

ansvarighet för skatten icke fastställas

och ej heller åtgärder för uttagande

av skatten vidtagas mot honom

senare än fem år efter utgången

av det år, under vilket skatteavdrag

skolat verkställas.

Revisionskrav mot — —- ---skatteavdraget verkställdes.

Åtgärder för-----av sjömansskattenämnden.

eller sjömannens ansvarighet för

skatten icke fastställas och ej heller

åtgärder för uttagande av skatten

vidtagas senare än fem år efter utgången

av det år, under vilket skatteavdrag

skolat verkställas.

Utan hinder av vad ovan föreskrivits

må kammarrättens eller Kungl.

Maj :ts utslag, varigenom redare

ålagts ansvarighet för sjömansskatt,

verkställas inom en tid av två år från

utgången av det uppbördsår då utslaget

meddelades.

Utan hinder av vad ovan föreskrivits

må kammarrättens eller Kungl.

Maj ds utslag, varigenom redare eller

sjöman ålagts ansvarighet för sjömansskatt,

verkställas inom en tid

av två år från utgången av det år då

utslaget meddelades.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1969. I fråga om mål eller ärende,

som avses i 20 § fjärde stycket och som avgjorts före ikraftträdandet,

gäller dock 20 § fjärde stycket i sin äldre lydelse.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

3) Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen sten 17 maj 1963 (nr 116)

om trafikomläggningsskatt

Härigenom förordnas, att 6 § förordningen den 17 maj 1963 om trafikomläggningsskatt

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

6 §.

Debitering av trafikomläggnings- Debitering av trafikomläggningsskatt

skall ske hos vederbörande skatt skall ske hos vederbörande

länsstyrelse i de för länet förda for- länsstyrelse i de för länet förda fordonsregistren.

donsregistren. Föreskrifter om in
drivning

av sådan skatt och restavgift

på skatten meddelas av Kungl.

Maj:t.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1969.

4) Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen dem 6 juni 1963 (nr 430) om mervärdeskatt

Härigenom förordnas, att 48 § och punkt 4 av övergångsbestämmelserna

till förordningen den 6 juni 1968 om mervärdeskatt1 skall erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

48 §.

Betalas icke -—-----— och restavgift.

Bestämmelserna i uppbördsförordningen

om indrivning, avkortning

och avskrivning samt efterkrav och

preskription gäller i tillämpliga delar

i fråga om mervärdeskatt. Införsel

enligt införsellagen den 6 december

1968 (nr 621) får äga rum

vid indrivning av mervärdeskatt och

restavgift på skatten.

4. Genom denna -—• — — —--som beskattningsår.

e) Införsel enligt införsellagen får

äga rum vid indrivning av restförd

allmän varuskatt samt restavgift och

ränta på skatten.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1969.

1 Senaste lydelse av 48 § se 1968:580.

Bestämmelserna i uppbördsförordningen

om indrivning, avkortning

och avskrivning samt efterkrav och

preskription gäller i tillämpliga delar

i fråga om mervärdeskatt.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

13

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

7 mars 1969.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Lange, Holmqvist,

Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer,

Myrdal, Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om införsel för

skatter, m. m. och anför.

Inledning

Enligt den nu gällande lagen den 14 juni 1917 (nr 380) om införsel i avlöning,

pension eller livränta (gällande InfL) får ”oguldna debiterade utskylder”

och allmänna avgifter tas ut genom införsel. Lagen medger således

införsel för alla slags skatter och allmänna avgifter. Förhållandet blir annorlunda

sedan införsellagen den 6 december 1968 (nr 621) (nya InfL) trätt i

kraft den 1 juli 1969. Enligt 1 § denna lag får införsel äga rum för bl. a. skatter

och allmänna avgifter i fall som särskilt föreskrivs. Den nya lagen lämnar

alltså öppet vilka skatter och allmänna avgifter som är införselbara. Avsikten

har varit att särskilda bestämmelser skall meddelas om vilka skatter

och allmänna avgifter som får tas ut genom införsel (prop. 1968:130 s.

122).

Med anledning härav har inom finansdepartementet upprättats en promemoria

med förslag till bestämmelser om införsel för vissa skatter och avgifter,

m. m. (Stencil Fi 1968: 11). Promemorian avser inte bara den berörda

frågan utan också ett par andra spörsmål som uppkommit med anledning

av att även nya bestämmelser i utsökningslagen (UL) om utmätning

av lön träder i kraft den 1 juli 1969 (SFS 1968: 623), nämligen frågan om

minskning av skatteavdrag vid utmätning av lön och om förbehållsbelopp

(beneficium) vid utmätning av fordran på överskjutande skatt. Promemorians

förslag innebär bl. a. att införsel skall få äga rum endast av sådan

skatt och allmän avgift som ingår i uppbörden av direkt skatt, dvs. skatt

och avgift som avses i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

(UF), att uppenbart för högt skatteavdrag skall kunna minskas i viss ordning

vid utmätning av lön samt att de allmänna bestämmelserna om beneficium

vid utmätning som kommer att gälla efter den 1 juli 1969 inte skall

iakttas vid utmätning av överskjutande preliminär skatt. Promemorians förslag

till författningsändringar torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta

ärende som bilaga.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av Svea hovrätt,

lagberedningen, riksförsäkringsverket (RFV), kammarrätten, riksrevisionsverket

(RRV), kontrollstyrelsen, centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden

(CFU), exekutionsväsendets organisationsnämnd (EON), länsstyrelserna

i Stockholms, Malmöhus och Skaraborgs län, Sveriges advokatsamfund,

Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Landsorganisationen

i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Föreningen

Sveriges fögderichefer och Föreningen Sveriges kronofogdar. Länsstyrelsen

i Stockholms län har bifogat yttranden över promemorians förslag från de

lokala skattemyndigheterna i Solna och Stockholms fögderier samt kronofogdemyndigheterna

i Danderyds, Solna och Stockholms distrikt.

SAF har i skrivelse den 17 maj 1967 till chefen för finansdepartementet

framfört önskemål om ändring av bestämmelserna i 43 § UF om arbetsgivares

skyldighet att underteckna eller signera uppgift om skatteavdrag.

Yttranden över skrivelsen har efter remiss avgetts av riksskattenämnden

och CFU. Vidare har EON i skrivelse till Kungl. Maj :t den 15 juni 1966

hemställt om viss ändring av villkoren för avskrivning av skatt, såvitt rör

smärre belopp. Även denna skrivelse har remissbehandlats. Yttranden har

avgetts av RFV, RRV, CFU, länsstyrelserna i Malmöhus samt Göteborgs

och Bohus län och av Stockholms stads uppbördsverk.

Jag anhåller om att få ta upp de förslag som framlagts i promemorian

samt de frågor som de nämnda skrivelserna avser. Vidare kommer jag att

beröra en fråga om samordning av pensionsutbetalning och skattelikvid,

som tagits upp i rskr 1966: 96. Jag ämnar också föreslå vissa ändringar i

UF som inte har samband med de nämnda frågorna. Dessa ändringar är i

huvudsak av teknisk natur.

Departementspromemorian och remissyttrandena

Införsel för skatter och allmänna avgifter

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt 21 § gällande InfL får införsel i avlöning, pension eller livränta

meddelas för uttagande av oguldna debiterade utskylder och allmänna avgifter

jämte restavgifter. Beslut om införsel kan meddelas så snart förutsättningar

för indrivning föreligger. Införsel får inte beviljas och meddelat

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

15

beslut om införsel får inte tillämpas sedan tre år förflutit efter det att skatten

eller avgiften förfallit till betalning. Införsel kan således inte meddelas

efter denna tid eller fortgå till den tidpunkt när skatten eller avgiften preskriberas,

vilket beträffande direkta skatter i regel sker fem år efter utgången

av det uppbördsår, när skatten eller avgiften enligt verkställd debitering

förföll till betalning. Införsel får vidare inte meddelas när den skattskyldige

är försatt i konkurs.

Införsel får även användas för att av arbetsgivare ta ut skattemedel, som

denne innehållit genom skatteavdrag eller införsel men inte redovisat i föreskriven

tid och ordning. Detsamma gäller restavgift som arbetsgivaren har

att erlägga på grund av försummelse av nämnda slag. I sistnämnda fall får

införsel inte beviljas eller meddelat beslut om införsel äga tillämpning, sedan

tre år förflutit efter det att innehållandet skett.

I 21 och 21 a §§ gällande InfL ges bestämmelser om den inbördes ordningen

mellan införsel för fordran och skatteavdrag enligt UF. Enligt dessa

bestämmelser går underhållsbidrag i första hand. I övrigt gäller att skatteavdrag

enligt UF har företräde framför införsel för skatt, allmän avgift

eller skattebelopp, som arbetsgivare innehållit enligt UF.

Bestämmelser om införsel finns också i UF. Om arbetsgivare underlåtit

att göra skatteavdrag och det belopp, för vilket han jämte arbetstagaren

därmed är ansvarig, fastställts till betalning, får beloppet enligt 75 § tredje

stycket UF inte tas ut genom införsel hos arbetsgivaren. Beträffande möjligheterna

att i sådant fall använda införsel mot arbetstagaren sägs inte

något i UF. Vid den praktiska tillämpningen synes dock enighet ha rått om

att sådan möjlighet föreligger (jfr prop. 1956:6 s. 17). Har arbetsgivaren

betalat ej innehållen skatt för arbetstagarens räkning och därmed erhållit

regressrätt mot denne, kan skatten däremot inte tas ut hos arbetstagaren

genom införsel (76 §).

Bestämmelser om införsel för skatter och allmänna avgifter tillkom år

1918. I prop. 1918: 32 framhölls, att det var ett allmänt intresse av största

vikt att skatterna såvitt möjligt uttogs och blev tillgängliga för sina ändamål.

Med dåvarande exekutiva bestämmelser var indrivningen emellertid

förenad med avsevärda svårigheter. Vissa samtidigt föreslagna regler om

undantagande av del av lönen för gäldenärens behov var i viss mån ägnade

att försvåra skatteindrivningen. Skatter borde därför kunna tas ut även i

icke förfallen lön.

Bestämmelserna i gällande InfL om införsel för skatt etc. har vid tillämpningen

gett anledning till viss tveksamhet. Det har sålunda ansetts oklart

vad som skall förstås med att skatterna skall vara ”debiterade”. Även innebörden

av uttrycket ”allmän avgift” anses oklar.

Lagberedningen har i sitt betänkande Utsökningsrätt III (SOU 1964: 57)

berört dessa frågor. Beredningen framhåller (s. 109) att bestämmelserna

enligt förarbetena avser att omfatta ”icke allenast egentliga skatter av varje

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

slag utan jämväl allmänna avgifter såsom församlingsavgifter till prästerskapet,

pensionsavgifter”. Härefter fortsätter beredningen.

Med utskylder eller skatter torde vanligen förstås bidrag som den enskilde

bär att erlägga till det allmännas utgifter utan att härför erhålla

någon individuell motprestation. Uttrycket ”allmän avgift” är av mera obestämt

innehåll. I förevarande sammanhang har det ansetts betyda avgift

till staten eller kommun (eller annat offentligrättsligt subjekt), som den

enskilde på grund av en given författningsbestämmelse har att erlägga för

en särskild förmån eller prestation. Avgifter till enskilda kassor och inrättningar

anses därför icke kunna uttas genom införsel, även om de indrivs

i samma ordning som skatt. Ej heller anses alla avgifter till staten

vara ”allmänna”, så t. ex. icke annuiteter på odlings- eller avdikningslån

eller förskott för avlösning av frälseränta. Expeditionslösen anses däremot

som en allmän avgift, även om den tillfaller vederbörande tjänsteman.

Beredningen berör även innebörden av ordet ”debiterade” och uttalar

härom att man i litteraturen fäst stor vikt vid detta och menat, att t. ex.

arvs- och gåvoskatt — liksom tidigare nöjesskatt — inte kan tas ut genom

införsel därför att sådan skatt inte blir föremål för debitering i egentlig

mening. Man har vidare både när det gäller skatter och allmänna avgifter

velat tillägga betydelse åt ordalydelsen av den särskilda författning på vilken

indrivningen grundas. Om författningen —- som exempelvis är fallet i

28 § förordningen den 3 april 1959 (nr 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning

— endast utsäger att förfallet belopp omedelbart får tas

ut genom ”utmätning” har man sålunda i ordalydelsen velat inläsa en anvisning

om att endast utmätning och alltså inte införsel får användas.

Enligt beredningen kan denna tolkning starkt ifrågasättas. Härom anför

beredningen.

Ordet ”debiterade” infogades i 21 § InfL år 1946 i samband med genomförandet

av den år 1945 beslutade källskattereformen. Syftet med tillägget

torde endast ha varit att utmärka att 21 § icke omfattar preliminär A-skatt

vilken arbetsgivaren utan särskilt föreläggande har att avdra på lönen. Anledning

saknas till antagande, att lagstiftaren velat inlägga någon speciell

teknisk betydelse i ordet ”debiterade”. Att det, för att införsel skall få ske,

måste vara vederbörligen konstaterat, med vilket belopp skatten skall utgå,

ligger i sakens natur. Ordet ”debiterade” torde vara att uppfatta såsom

en allenast i förtydligande syfte gjord hänvisning till nämnda förhållande.

Beträffande därefter de särskilda indrivningsföreskrifterna må framhållas,

att syftet med ifrågavarande uttryck (”att förfallet belopp får omedelbart

uttagas genom utmätning”) närmast torde ha varit att angiva att beloppet

får uttagas utan föregående dom eller utslag och att det ter sig ytterst osannolikt

att man tillika avsett att uppställa några begränsningar i fråga om

användningen av särskilda exekutionsmedel. Stadgandet i 38 § kungörelsen

den 16 oktober 1953 (nr 628) med vissa föreskrifter ang. tillämpningen

av UF stöder ett sådant antagande. Enligt detta författningsrum skall sådana

avgifter och liknande medel som får utmätas utan föregående dom

eller utslag indrivas i den ordning som i UF och kungörelsen stadgas för indrivning

av skatt; dock får införsel icke beviljas i vidare mån än som följer

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1969

17

av gällande bestämmelser om införsel. Med hänvisningen till vad som gäller

om införsel torde åsyftas gällande InfL med tillämpningsförfattningar, icke

de särskilda bestämmelser som medger omedelbart uttagande av avgifterna

i fråga. Stadgandet synes därför förutsätta, att införsel får ske i den mån

avgifterna kan hänföras under ”utskylder eller allmänna avgifter” i gällande

InfL:s mening.

Bestämmelsen om införsel för uttagande av belopp, som arbetsgivare innehållit

genom skatteavdrag eller på grund av införsel för skatter eller avgifter

men inte redovisat, tillkom genom ändring i gällande InfL år 1956. I

prop. 1956: 6 (s. 29) framhöll departementschefen, att förslaget var en konsekvens

av att det år 1945 införda uppbördssystemet insköt arbetsgivaren

mellan myndigheterna och den skattskyldige vid skatteinbetalningen.

Den nya införsellagen

Den nya InfL avviker i vissa avseenden från vad som nu gäller i fråga

om införsel för skatter och allmänna avgifter. De nya bestämmelser som här

är av intresse är följande.

Införsel skall liksom hittills kunna meddelas för uttagande av underhållsbidrag,

vissa kommunala bidragsfordringar, skatter, allmänna avgifter

och böter. När det gäller skatter och allmänna avgifter skiljer sig nya

InfL från nu gällande lag på det sättet, att införsel får äga rum för skatter

eller allmänna avgifter ”i fall som särskilt föreskrives” (1 §).

Liksom hittills skall införsel för underhållsbidrag ha företräde framför

skatteavdrag, medan skatteavdrag vid annan införsel skall gå i första rummet

(14 §). Vid jämförelse med nu gällande lag föreligger här endast den

skillnaden att kommunala bidragsfordringar i förslaget får ge vika för

skatteavdrag. Dessa bidragsfordringar har i förslaget även nedsatts i företrädeshänseende

när det gäller den inbördes ordningen vid samtidig införsel

för olika slags fordringar och placerats efter underhållsbidrag. I övrigt är

ordningen vid konkurrens oförändrad.

Enligt den nya InfL (17 §) gäller vidare som huvudregel att införsel

skall gå före utmätning. Detta bör ses mot bakgrunden av de nya bestämmelserna

i UL om utmätning av gäldenärs lön, pension eller livränta som

kommer att närmare beröras i det följ ande.

Enligt dessa bestämmelser kan gäldenärs lön in. m. under vissa förutsättningar

utmätas för alla slags fordringar, alltså även för skatter. När det

är fråga om införsel för underhållsbidrag, bidragsfordringar eller skatter

gäller alltid den förutnämnda regeln att införseln går före utmätning. Har

införsel beviljats för böter eller viten, finns däremot ett undantag från regeln

såtillvida som införseln skall ändras eller hävas om utmätning därigenom

kan ske för annan fordran.

Enligt gällande InfL får införsel för underhållsbidrag eller bidragsford
2

Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 51

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

ringar meddelas eller meddelat beslut om sådan införsel fortgå oberoende av

gäldenärens konkurs. Införsel får däremot vid konkurs inte ske för skatter,

böter eller viten. Även på denna punkt innebär nya InfL en ändring genom

att den medger införsel för varje slag av fordran utan hinder av konkurs.

Ändringen är enligt prop. 1968: 130 (s. 139) förestavad av bl. a. hänsyn till

de s. k. fattigkonkurserna. Det har ansetts särskilt otillfredsställande att

införsel för skatter och avgifter samt böter och viten måste upphöra under

den tid av 2—3 månader som en fattigkonkurs i allmänhet pågår.

Den hittills gällande tidsbegränsningen på tre år för meddelande av införsel

för skatter och avgifter har tagits bort. Införsel för dessa fordringar

— liksom för böter — får enligt nya InfL meddelas under hela den tid som

står till buds för indrivning.

Bestämmelsen i 21 a § gällande InfL, som möjliggör införsel för belopp

som arbetsgivare innehållit genom skatteavdrag eller på grund av införsel

för utskylder eller allmänna avgifter men inte inbetalat, har inte heller

någon motsvarighet i nya InfL. I propositionen (s. 117) uttalas om denna

ändring, att föreskriften — åtminstone i fråga om medel som innehållits på

grund av införselbeslut — är av ringa praktisk betydelse. Arbetsgivare uppbär

sällan själv lön eller annan intäkt i vilken införsel får äga rum. Frågan

om staten bör avstå från möjligheten till införsel för belopp som innehållits

genom skatteavdrag får enligt uttalande i propositionen övervägas i ett senare

sammanhang.

Det bör till slut nämnas att nya InfL medför en utvidgning av de inkomstslag

som får tas i anspråk genom införsel. Lagen bygger på den principiella

målsättningen, att införsel bör kunna äga rum i varje form av inkomst

där införsel är praktiskt genomförbar. Förutom i avlöning, pension

och livränta kan sålunda införsel medges även i ”annan ersättning för

arbetsinsats av gäldenären, om dennes ställning därvid är jämförlig med en

arbetstagares”. Det har därvid förutsatts att undantag skall göras för bl. a.

sådana fall där den utgående ersättningen är av social karaktär. Införsel

kan dessutom medges i ”periodiskt utgående vederlag för utnyttjande av

patent eller av rätt till litterärt eller konstnärligt verk eller annat sådant

eller för överlåtelse av rörelse” (2 §).

Vissa synpunkter av lagberedningen, m. m.

Lagberedningen har i sitt betänkande Utsökningsrätt III framfört vissa

synpunkter på frågan om införsel för skatter och allmänna avgifter. Beredningen

framhåller (s. 73 och 111) att källskattesystemet i hög grad reducerat

betydelsen av införsel och pekar härvid på hur litet det belopp är

som tas ut genom införsel om det ställts i relation till den debiterade slutliga

skatten. Beredningen framhåller emellertid att om resultatet av indrivning

genom införsel sålunda relativt sett inte är så betydande som inkomstkälla

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

för staten, redan möjligheten att anlita införsel dock leder till att skatt

frivilligt betalas i många fall där den eljest inte skulle kunnat tas ut. Beredningen

erinrar om att det i pågående nordiskt lagsamarbete på konkursrättens

område övervägs att avskaffa gällande förmånsrätter för skatter i

konkurs. Om dessa förmånsrätter avskaffas kan det synas konsekvent att

även avskaffa möjligheten att indriva skatter genom införsel och jämställa

skattekrav med fordringsanspråk som får drivas in endast genom utmätning

och konkurs. Införsel för skatt gäller vidare endast skatt som blivit

restförd. Den kommer därför inte på samma sätt som avdrag för preliminär

skatt att hänföra sig till den aktuella inkomsten. Det kan bl. a. vara fråga

om krav mot personer som drivit någon form av rörelse men senare övergått

till arbetsanställning. För dem kan det vara mycket drygt att eftersläpande

skatter tas ut genom införsel. För skattemoralen är det dock

otvivelaktigt av betydelse att man kan effektivt hålla efter dem som av ett

eller annat skäl undgått avdrag för preliminär skatt. Det kan också ur rättvisesynpunkt

bli stötande om somliga för lätt undgår att kännas vid den

börda som andra får bära. Beredningen anser sig också böra nämna, att

även om indrivning genom införsel skulle begränsas, de exekutiva organen

kommer att vara skyldiga att söka få ut resterande belopp med anlitande

av andra indrivningsmedel.

Enligt beredningen är det från rent praktisk synpunkt förenat med obestridliga

fördelar för indrivningsorganen att kunna använda sig av införsel

framför att behöva ta till utmätning och — i sista hand — konkurs. Införsel

är även för gäldenären såtillvida en förmånlig exekutionsform som

den är kostnadsfri och inte förenad med risk för värdeförstöring. Indrivning

genom utmätning och exekutiv försäljning är i allmänhet oekonomisk

och medför kostnader för gäldenären.

Beredningen konstaterar slutligen att det vid exekution i lön inte kan anses

uteslutet att låta det allmänna åtnöjas med utmätning enligt de regler

som beredningen föreslår. Beredningen anser dock inte för sin del, att det

föreligger tillräckliga skäl att för skatteindrivningen uppställa de restriktioner

som föreslagits i fråga om utmätning av lön. Med hänsyn härtill

anser sig beredningen inte böra förorda att man slopar möjligheterna att

driva in skatt genom införsel. En begränsning bör dock ske så att införsel

företrädesvis förbehålls inkomstskatter, mindre avgifter av löpande natur

o. d. Det förefaller enligt beredningen naturligt att medge införsel för sådana

skatter och avgifter som normalt tas ut genom skatteavdrag enligt UF.

Införseln får härigenom karaktär av ett fullföljande av uppbördsförfarandet

för indrivning av vad som av en eller annan anledning inte kunnat tas

ut i den första omgången.

I yttrandena från vissa remissinstanser, som särskilt uttalat sig i fråga om

skatter och allmänna avgifter vid remiss över lagberedningens förslag, sattes

i fråga om institutets räckvidd borde minskas. Bland dessa var kommers
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

kollegium, som inte var främmande för tanken att avskaffa införsel för

skatter och allmänna avgifter. I samma riktning uttalade sig också Göta

hovrätt och hovrätten för Västra Sverige. Enligt Göta hovrätt stred beredningens

förslag i denna del mot dess grundläggande uppfattning, att införsel

bör stå till buds bara i de fall när starka skäl kan åberopas. Hovrätten erinrade

härvid också om att det huvudsakliga motivet för att år 1918 vidga

införselinstitutet till att omfatta även skatter hade varit att skatteindrivningen

med dåvarande bestämmelser var förenad med avsevärda svårigheter.

Behovet av införsel för skattefordringar torde vidare enligt hovrätten

minska vid en ev. utveckling mot övervägande indirekt beskattning.

Departementspromemorian

Allmänna synpunkter. Departementspromemorian innehåller inledningsvis

en redogörelse för de förhållanden som har beskrivits i det föregående.

Det erinras i promemorian vidare om att departementschefen i prop. 1968:

130 uttalat någon tveksamhet i frågan huruvida skatter och avgifter (samt

böter och viten) fortfarande borde vara införselbara (prop. s. 93). Det ekonomiska

intresset av införsel för skatter och avgifter sades vara mindre nu

än tidigare, vilket främst torde bero på att uppbörden av skatt för det

stora flertalet skattskyldiga grundas på skatteavdrag. Departementschefen

ansåg emellertid, att man borde vara berättigad att låta andra skäl

än de rent ekonomiska väga särskilt tungt i detta sammanhang. Sådana

skäl är i fråga om skatter och avgifter företrädesvis av skattemoralisk

natur. Enligt departementschefen är dessa skäl av tillräcklig styrka för att

motivera att införsel även i fortsättningen får ske för att driva in skatter

och allmänna avgifter.

Det framhålls i promemorian att det förelegat viss osäkerhet vid tilllämpningen

av gällande InfL vad angår införsel för skatter och allmänna

avgifter. Lagberedningen har i sitt betänkande Utsökningsrätt III lämnat

en redogörelse härför och det kunde förefalla som om indrivningsmyndigheterna

i vissa avseenden tillämpat en alltför restriktiv tolkning av gällande

InfL. Mot bakgrunden härav skulle det möjligen kunna övervägas att i

första hand söka klarlägga vilka skatter och allmänna avgifter som f. n. kan

anses falla inom lagens tillämpningsområde. Det synes dock knappast föreligga

något behov av en sådan redogörelse. I promemorian uttalas att man

lämpligen i stället torde kunna välja vägen att först undersöka för vilka

skatter och allmänna avgifter införsel bör kunna meddelas i fortsättningen.

Därefter kan man visa vad ett sådant förslag i praktiken innebär vid jämförelse

med vad som nu tillämpas.

Det påpekas, att det för indrivningsmyndigheterna ansetts medföra stora

fördelar att kunna använda sig av införsel i stället för att behöva tillgripa

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1969

21

utmätning eller konkurs, vilket omdöme emellertid grundar sig på erfarenheter

av de nuvarande exekutionsmedlen. Förhållandet synes bli något annorlunda

efter införandet av det nya institutet utmätning av lön, som i

stort sett följer samma regler som införsel. Utmätning av lön bör därför,

på samma sätt som införsel, från arbets- och organisationstekniska synpunkter

ha stora fördelar framför sakutmätning och konkurs, framhålls i

promemorian.

Vidare uttalas i promemorian att möjligheten att meddela införsel för

skatter har fått mindre ekonomisk betydelse för det allmänna efter källskattesystemets

genomförande. Det är nu en mycket liten del av den totala

”uppbörden” som faller på indrivningen. Som tidigare anförts torde de nya

bestämmelserna om utmätning av lön i viss utsträckning kunna ersätta införselinstitutet.

Man synes enligt promemorian med hänsyn till de nämnda

båda omständigheterna kunna utgå från att frågan om införselinstitutens

räckvidd med tanke på fiskaliska intressen inle har så stor betydelse som

tidigare.

Emellertid påpekas att införsel uppenbarligen också i fortsättningen kommer

att framstå som ett mycket effektivt indrivningsmedel, inte minst med

tanke på att den nya InfL innebär en utvidgning av de inkomsttyper vari

införsel skall få äga rum. Detta gäller även vid en jämförelse med möjligheterna

att verkställa utmätning av lön. Införsel går före sådan utmätning

och kan fortgå till dess skatten blivit betald om den inte preskriberats

dessförinnan. Löneutmätning får i en följd äga rum bara viss kortare tid.

Vid införsel kan vidare på grund av reglerna om förbehållsbelopp tas i anspråk

en större del av gäldenärens inkomst än vid utmätning, påpekas i promemorian.

Det framhålls vidare att effektiviteten hos införselinstitutet ger det en

särställning som påtryckningsmedel för att förmå de skattskyldiga att

själva verka för att den preliminära skatten blir rätt avvägd i förhållande

till den slutliga skatten. Betydelsen härav bör inte underskattas med tanke

på att de skattskyldiga i viss utsträckning själva kan bestämma storleken av

den preliminära skatten.

Enligt promemorian kan man också se det år 1918 tagna steget att låta

införsel omfatta skatter som en föregångare till vårt källskattesystem. Skatteavdrag

och införsel kan sägas i stort sett bygga på samma grundtanke.

Man kan betrakta källskattesystemet som det primära medlet att ta ut

skatt och införselinstitutet som ett komplement härtill. Om inte allt kunnat

tas ut genom skatteavdrag enligt uppbördsförfarandet så kan detta fullföljas

under i stort sett samma former genom införsel.

En sådan syn på införselinstitutets tillämpning leder till att införsel när

det gäller skatter och avgifter inte skall uppfattas enbart som ett indrivningsmedel.

Införselinstitutet skall också för den skattskyldige framstå

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

som en fortsättning på uppbördsförfarandet och därmed verka för en rätt

avvägning av den preliminära skatten och på viljan att betala vad som kan

visa sig kvarstå obetalt av den slutliga skatten.

Det är därför enligt promemorian främst med tanke på löntagarna som

det synes motiverat att medge införsel för flertalet av de skatter och avgifter,

som uttas enligt UF:s bestämmelser. Det anses i promemorian emellertid

inte möjligt och inte heller påkallat att göra undantag för övriga

skattskyldiga — i huvudsak rörelseidkare — som också har att erlägga sina

personliga skatter enligt bestämmelserna i UF och liksom löntagarna blir

påförda kvarstående och tillkommande skatt.

I promemorian uttalas att de skäl, som där ansetts motivera införsel för

UF:s skatter och avgifter, inte kan åberopas när det gäller sådana skatter

som varuskatt (mervärdeskatt) och andra indirekta skatter. Dessa är typiska

för rörelse samt påförs och uppbärs i särskild ordning. Erläggs skatterna

inte i föreskriven tid, öppnas möjlighet att meddela införsel endast om

rörelseidkaren skaffar sig avlönad anställning eller får annan liknande inkomst

vari införsel får ske enligt bestämmelserna i den nya InfL. I dessa

fall är det regelmässigt hotet om utmätning eller konkurs som utgör påtryckningsmedlet.

Det skulle enligt promemorian kunna anses otillfredsställande

att statsverket efter en rörelseidkares konkurs, där statsverket

uppträtt som borgenär bland andra borgenärer, får möjlighet att göra sin

fordran gällande mot den skattskyldige genom införsel sedan denne upphört

med den verksamhet vari hans skatteskuld uppkommit.

Vad i promemorian anförts anses leda till att införsel — i varje fall i

princip — inte bör avse sådana skatter som typiskt hänför sig till förvärvskällan

rörelse. I enlighet härmed uttalas att från nya InfL:s tillämpningsområde

synes böra undantas bl. a. allmän varuskatt (mervärdeskatt) och

andra indirekta skatter, utskiftningsskatt, ersättningsskatt, tullar och acciser.

Det erinras om att indrivningsmyndigheterna i allmänhet inte ansett

nuvarande bestämmelser medge införsel för punktskatter, tullar och acciser.

Det påpekas att åtskilliga skatter och avgifter av personellt slag bär karaktären

av ”engångspålaga”. Hit hör arvsskatt och gåvoskatt, stämpelskatter

och stämpelavgifter, liksom expeditionsavgifter och förrätiningsavgifter

av olika slag. I enlighet med den anlagda synpunkten att införsel bör

ses som en fortsättning på uppbördsförfarandet enligt UF uttalas, att inte

heller dessa skatter och avgifter bör vara införselbara. För deras uttagande

anses möjligheten att utmäta lön vara tillräcklig. Detsamma anses gälla också

sådana skatter som automobilskattemedel. Införsel bör sålunda enligt

promemorian övervägas endast för skatter och allmänna avgifter som avses

i UF.

Förslaget. Enligt UF har skattskyldig att erlägga preliminär skatt — Askatt

eller B-skatt — samt kvarstående skatt och tillkommande skatt, som

utgår på grund av eftertaxering eller enligt beslut om debitering sedan på
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1969 23

föringen av slutlig skatt avslutats. Dessa skatter är av rent uppbördsteknisk

natur.

Enligt 1 § UF förstås med skatt statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt,

utskiftningsskatt, ersättningsskatt, kommunal inkomstskatt,

landstingsmedel, tingshusmedel, skogsvårdsavgifter, folkpensionsavgifter,

Lilläggspensionsavgifter, sjukförsäkringsavgifter och sådana arbetsgivaravgifter

— inkl. allmän arbetsgivaravgift — som inte uppbärs av RFV. Vad

som här uppräknats utgör skatt eller allmän avgift och är alltså medel som

enligt den nya InfL kan göras införselbara.

Till skatt enligt UF hänförs emellertid också annuiteter på avdikningslån

och på förskott för avlösning av frälseräntor. Till den del sådana annuiteter

ingår i restförd skatt kan enligt promemorian införsel inte ske vare sig

f. n. eller enligt nya InfL. Annuiteterna har privaträttslig karaktär, uttalas

i promemorian, och är därför ej allmän avgift. Det erinras om att

hänsyn inte skall tas till annuiteterna — och inte heller till skogsvårdsavgifter

— vid beräkning av preliminär skatt och att enligt 2 § 3 mom. UF

kvarstående skatt i förekommande fall skall anses i första hand belöpa på

dessa annuiteter eller avgifter. Detsamma gäller i fråga om obetald del av

kvarstående skatt och av sådan tillkommande skatt i vilken annuitet eller

avgift ingår. Vid tillkomsten av denna bestämmelse framhöll departementschefen

(prop. 1954: 189 s. 109) att storleken av annuiteten eller avgiften

borde anges i restlängden. På så sätt kunde man vid skatteindrivningen

beakta den förmånsrätt enligt 17 kap. 6 § handelsbalken som föreligger

för den del av den kvarstående skatten som belöper på annuiteten eller avgiften.

Numera innehåller utmätningsmännens indrivningshandlingar uppgift

om annuiteterna och avgifterna. Det är därför möjligt, påpekas i promemorian,

att vid verkställighet ta undan annuiteterna från införsel. Om

den skattskyldige har att erlägga både skogsvårdsavgift och annuitet måste

f. n. även avgiften inräknas i det belopp, som skall undantas från införsel.

Det finns nämligen inte någon föreskrift i UF som reglerar företrädet mellan

skogsvårdsavgift och annuitet. Enligt promemorian torde bestämmelsen

i 2 § 3 mom. UF därför böra ändras så att skogsvårdsavgift kan omfattas av

införsel även när annuitet ingår i den restförda skatten.

Förslaget i promemorian att införsel även i fortsättningen bör få meddelas

för de i 1 § första stycket UF uppräknade skatterna och avgifterna innebär

i praktiken, att införsel liksom hittills kommer att få äga rum för uttagande

av restförd preliminär B-skatt samt kvarstående och tillkommande skatt,

med undantag av annuiteter, som kan ingå i de två sistnämnda skatterna.

Det påpekas att sådana annuiteter, till antalet uppgående till något mer än

60 000, kommer att upphöra. I promemorian föreslås att även i fortsättningen

restavgift och ränta på kvarstående skatt m. m. bör vara införselbara.

I promemorian erinras om bestämmelsen i 75 § tredje stycket UF, att införsel

inte får meddelas för att hos arbetsgivare ta ut belopp för vilket han

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kiuigl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

är ansvarig på grund av underlåtenhet att verkställa skatteavdrag. Inte

heller om arbetsgivaren erlagt beloppet och därigenom erhållit regressrätt

får införsel meddelas för indrivning av beloppet hos arbetstagaren (76 §).

I UF sägs däremot inte något om möjligheterna att använda införsel mot arbetstagaren

när ej innehållen preliminär skatt fastställts till betalning. Vid

den praktiska tillämpningen har dock enighet rått om att sådana möjligheter

föreligger.

Enligt promemorian finns inte anledning att föreslå någon ändring på

dessa punkter. Införsel anses alltså inte heller i fortsättningen få ske för uttagande

av ej innehållen skatt hos arbetsgivaren och inte heller för dennes

regressfordran. Det bör däremot vara möjligt att meddela införsel i arbetstagarens

lön för att ta ut ej innehållen preliminär skatt, som fastställts till

betalning.

Beträffande frågan om införsel för belopp, som arbetsgivaren innehållit

genom skatteavdrag men inte redovisat, påpekas att 21 a § gällande InfL

medger införsel i sådant fall. Denna möjlighet till införsel mot arbetsgivare

tillkom år 1956 (prop. 1956: 6) då också bestämmelse infördes om införsel

för att hos arbetsgivare ta ut skattebelopp, som denne innehållit genom införsel

men inte redovisat. Denna bestämmelse har inte tagits med i den nya

InfL. Som skäl härför anfördes (prop. 1968: 130 s. 93) att föreskriften —

åtminstone i fråga om medel som innehållits på grund av införselbeslut —

är av ringa praktisk betydelse eftersom arbetsgivare sällan själv uppbär lön

eller annan intäkt i vilken införsel får äga rum. Huruvida staten bör avstå

från möjlighet till införsel beträffande belopp som innehållits genom skatteavdrag

fick särskilt övervägas.

I promemorian erinras om att lagberedningen i sitt förslag till ny InfL (s.

112; jfr prop. 1968: 130 s. 120) uttalat, att bestämmelsen om införsel för

skatter och allmänna avgifter är avsedd att inrymma även fall när skatt eller

avgift på grund av särskild föreskrift får tas ut hos annan än den skattskyldige.

Beredningen syftar härvid främst på det fall, som det här är fråga

om, nämligen att arbetsgivare verkställt skatteavdrag men inte inbetalat det

innehållna beloppet. Det påpekas i promemorian att när bestämmelserna

om införsel för innehållna men ej redovisade skattebelopp infördes, det

inte fanns några verkligt praktiska möjligheter att verkställa utmätning av

lön eller därmed jämställda inkomster. Behovet var därför då ett annat än

nu, sedan särskilda regler för löneutmätning tillkommit. De skäl som ansetts

tala för att slopa införsel beträffande medel som innehållits på grund

av införselbeslut kan visserligen synas ha giltighet också när skatt innehållits

men ej inbetalts, men man torde ändock, uttalas i promemorian,

kunna ställa sig tveksam inför tanken att slopa möjligheterna till införsel

i detta fall. Ivällskattesystemet är nämligen i allt väsentligt uppbyggt på arbetsgivarens

medverkan och ingenting bör enligt promemorian underlåtas,

som kan medverka till att systemet fungerar så bra som möjligt och man

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1969

kan inte bortse från att rätten till införsel i viss utsträckning kan ha betydelse

från dessa synpunkter. Med hänsyn till vikten av att innehållen

skatt betalas i föreskriven tid sägs det förefalla önskvärt, att arbetsgivaren

inte i det särskilda fallet — när det i och för sig finns förutsättningar för

införsel — undgår en effektiv indrivning av det skälet att införsel inte är

medgiven. Med hänsyn liärLill föreslås, att möjligheterna till införsel bibehålls

i fall som nu avses.

Den som företräder arbetsgivare, som är juridisk person, och av uppsåt

eller grov oaktsamhet underlåter att redovisa innehållet belopp, kan enligt

77 a § UF av allmän domstol förpliktas att solidariskt med arbetsgivaren

svara för beloppet. Företrädarens ansvarighet preskriberas i princip samtidigt

med arbetsgivarens, dvs. preskription inträder vanligen enligt den för

skatter gällande 5-årsregeln.

Som framgått av det föregående är meningen att införsel skall kunna

medges även när skatt på grund av särskild föreskrift får tas ut hos annan

än den skattskyldige. Härvid syftas visserligen främst på det fall att arbetsgivaren

själv är ansvarig för det innehållna skattebeloppet. Enligt promemorian

bör dock — med hänsyn till de särskilda villkor som gäller för ställföreträdares

ansvarighet — bestämmelserna i den nya InfL kunna förutsättas

inrymma även fall när arbetsgivarens ställföreträdare blir skyldig att

betala skattebeloppet. Med tanke inte minst på att sådan ställföreträdare

oftast är löntagare föreslås därför att införsel medges hos ställföreträdaren

i berörda fall.

Det förslag om skatters och allmänna avgifters införselharhet som framlagts

i promemorian innebär att införsel får meddelas för bl. a. kvarstående

och tillkommande skatt, med undantag av däri ingående annuiteter. Det

erinras om alt i dessa skatter kan ingå också utskiftningsskatt och ersättningsskatt

för vilka det i enlighet med den ståndpunkt som intagits i promemorian

inte finns anledning att medge införsel, men då ifrågavarande

skatter berör endast juridisk person kan det i praktiken inte bli aktuellt

med införsel i dessa fall. Den föreslagna InfL äger nämligen inte tilllämpning

när gäldenären är dödsbo eller annan juridisk person (4 §).

Införsel bör enligt promemorian inte heller kunna komma i fråga om aktieägare

eller verkställande direktör skulle göras ansvarig för skatt med stöd

av aktiebolagens bestämmelser (se 148 § nämnda lag).

Förslaget i promemorian innebär att arbetsgivaravgifter som påförts enligt

UF blir införselbara. Sådana mindre avgifter — i regel till ett belopp av

högst 1 000 kr. — ingår i slutlig skatt. Inte annat än undantagsvis kan de

särskilt utskiljas om de ingår i restförd B-skatt, kvarstående skatt eller

tillkommande skatt. Här avsedda avgifter avser ganska ofta skattskyldiga

med inkomst av tjänst. Det påpekas att med hänsyn till att arbetsgivaravgift

på detta sätt kommer att ingå bland införselbara fordringar det kunde

ifrågasättas, om man inte borde medge införsel också för arbetsgivar
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

avgifter som påförs direkt av RFV. Mot en sådan lösning talar enligt promemorian

att dessa avgifter är typiska för rörelse och att det därmed

ligger i sakens natur att införsel inte kan få någon egentlig betydelse för

avgifternas betalning. Det synes inte heller vara förenligt med tanken bakom

införselinstitutet att använda detta mot skattskyldig, som tvingats nedlägga

rörelse — kanske efter konkurs — för att ta ut en avgift, som närmast

utgjort en kostnad i förvärvskällan. Vid bedömandet av denna fråga

bör man f. ö. inte underskatta betydelsen av att de hittillsvarande exekutionsmedlen

— sakutmätning och konkurs — blir kompletterade med löneutmätning,

uttalas vidare i promemorian.

Det konstateras slutligen att, vid en jämförelse med vad som hittills i

allmänhet tillämpats av indrivningsmyndigheterna, de i promemorian föreslagna

bestämmelserna innebär en begränsning i så måtto, att från införsel

undantas, förutom av RFV påförda arbetsgivaravgifter, allmän varuskatt

(mervärdeskatt), automobilskätt, trafikomläggningsskatt, stämpelskatt

och expeditionsavgift. Det torde enligt promemorian finnas också andra

mindre avgifter som i praktiken behandlas som införselbara men som utesluts

från införsel genom förslaget, t. ex. jaktvårdsavgift och vissa förrättningsavgifter.

Remissyttrandena

Det helt övervägande antalet remissinstanser biträder eller har inte något

att erinra mot de motiv som redovisats för förslaget.

Till dessa hör Svea hovrätt, lagberedningen, RFV, som framhåller att det

inte har något att erinra mot att av verket debiterade avgifter ej blir införselbara,

länsstyrelsen i Stockholms län, Sveriges advokatsamfund, SAF och

Föreningen Sveriges fögderichefer. Inte heller de av länsstyrelsen i Stockholms

län hörda myndigheterna — bortsett från kronofogdemyndigheten i

Stockholm — har något sådant yrkande.

Kontrollstyrelsen påpekar att frågan huruvida införsel kan meddelas för

de indirekta skatter som styrelsen administrerar är oklar, vilket får ses mot

bakgrunden av att möjligheten till införsel för sådana skatter i stort sett

saknar betydelse. Styrelsen säger sig inte ha något behov av att kunna anlita

införselinstitutet för indrivning av dessa skatter och har därför ingenting

att invända mot förslaget att de undantas från nya InfL:s tillämpningsområde.

Två remissinstanser, nämligen RRV och Föreningens Sveriges kronofogdar,

anser att i fråga om införselinstitutets räckvidd beträffande skatter och

allmänna avgifter större hänsyn bör tas till införselmöjlighetens betydelse

för effektiviteten i indrivningen.

RRV uttalar sålunda, att om förslaget antas indrivningsmyndigheterna

kommer att i fråga om åtskilliga skatter och avgifter förlora en exekutions
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

27

form som visat sig ändamålsenlig både ur arbetsteknisk och effektivitetsbefrämjande

synpunkt. Verket erinrar om att det på många håll föreligger

stora svårigheter att uppnå tillfredsställande indrivningsresultat och att

utestående restantier visar en ständig ökning. Det kan med hänsyn härtill

enligt verket ifrågasättas om man bör vidta åtgärder som riskerar att försvåra

indrivningsarbetet och kan leda till minskad effektivitet. Verket anser

det också stötande för rättvisan de skattskyldiga emellan att inte medge

införsel även för andra skatter och avgifter än som upptagits i förslaget.

Det bör därför övervägas om inte området för skatters och avgifters införselbarhet

bör utvidgas i förhållande till vad som föreslagits.

Liknande synpunkter anlägger också Föreningen Sveriges kronofogdar.

Enligt föreningen innebär förslaget en betydande inskränkning i tillämpningen

av införselinstitutet vid indrivning av skatter och avgifter in. m.

Föreningen anser inte att det finns skäl att göra åtskillnad mellan skatter

och avgifter av olika slag och uttalar, att de åsikter på vilka förslaget grundas

inte är förenliga med kravet på en effektiv indrivning. Skatteindrivningen

bär under senare år kommit i ett svårt läge och det ställs nu helt

andra krav på indrivningsmyndigheterna i fråga om snabbhet och effektivitet

i arbetet. Resultaten av de ordinarie skatteuppbörderna har nämligen

under de senaste åren blivit avsevärt sämre och de belopp som överlämnas

för indrivning ökar år från år. Betalningsmotståndet blir vidare allt större

även på indrivningssidan och balanserna bär under de senaste åren ökat

väsentligt hos flertalet kronofogdemyndigheter. Dessa bör därför inte bli

fråntagna effektiva indrivningsmedel utan i stället få alla de hjälpmedel

som är ägnade att främja en snabb och enkel indrivning. Införsel är ett

sådant medel, som kan tillämpas i kontorsindrivningen och inte kräver en

arbetstyngande insats på fältet. Införsel kan inte ersättas av de nya bestämmelserna

om löneutmätning, som medför betydligt mer arbete för utmätningsmännen

och är mindre effektivt genom bl. a. tidsbegränsningen och

reglerna om ett högre beneficium.

Med hänvisning till dessa synpunkter föreslår föreningen att införselinstitutet

görs tillämpligt på alla de skatter och avgifter till

stat och kommun, som kronofogdemyndigheterna författningsenligt

har att indriva. Enligt föreningen innebär

detta att införsel bör få användas för samtliga de mål som betecknas såsom

allmänna mål och som därigenom tillerkänts en viss prioritet i indrivningen.

Föreningen anhåller därför att förslaget blir föremål för omarbetning.

Hänsyn särskilt till indrivningsmyndigheternas arbetsbörda gör kronofogdemyndigheten

i Stockholm något tveksam om lämpligheten av att begränsa

möjligheterna till införsel på det sätt som skett i förslaget. Enligt

myndigheten bör införsel i vart fall få äga rum för uttagande av autom obilskatt,

stämpelskatt, expeditionsavgift, mervärdeskatt

och samtliga arbetsgivaravgifter, dvs. även de ar
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

betsgivaravgifter, som påförts av RFV. Beträffande de av RFV påförda avgifterna

säger sig dock kronofogdemyndigheten vara medveten om att en

möjlighet till införsel skulle komma att få ringa betydelse. Införsel skulle

emellertid kunna få praktisk betydelse i fall när en enskild näringsidkares

rörelse ombildas till aktiebolag och rörelseidkaren själv tar anställning hos

bolaget. För att dessa arbetsgivaravgifter och mervärdeskatt görs införselbara

talar enligt kronofogdemyndigheten även rena rättviseskäl.

En avsevärd utvidgning av det föreslagna införselområdet bör ske också

enligt TCO. Beträffande arbetsgivaravgifterna kan det sålunda enligt TCO:s

mening från bl. a. rättvisesynpunkter inte vara riktigt att införsel skall få

användas endast när det gäller avgifter som debiteras enligt UF:s bestämmelser.

TCO finner inte heller bärande skäl ha anförts i promemorian för

att från införsel undanta mervärdeskatt, automobilskatt, trafikomläggningsskatt,

stämpelskatt och expeditionsavgift. TCO anser slutligen att införsel

bör kunna få meddelas för att ta ut skatt för vilken aktieägare eller

verkställande direktör gjorts ansvarig med stöd av aktiebolagslagen.

De övriga remissinstanser som tar upp frågan om införsel för andra skatter

eller avgifter än som medtagits i förslaget har med något undantag

yrkande endast beträffande automobilskatt och mervärdeskatt. Införsel för

alt driva in automobilskatt bör få ske enligt CFU och EON. CFU

lramhåller därvid att antalet restförda poster av denna skatt är relativt

stort och alt det ofta föreligger praktiska svårigheter att ta själva fordonet

i mät eftersom detta är lätt flyttbart och därför svåråtkomligt för utmätningsmannen.

Enligt CFU bör man också ta med i beaktande att det kan

vara fördelaktigare för gäldenären med införsel med hänsyn till den förlust

som kan uppkomma vid utmätning av fordonet. EON finner motiven för

förslaget principiellt välgrundade men hänvisar å sin sida till uttalanden

från kronofogdehåll att antalet fall när automobilskatt skall indrivas är

stort och att det skulle vara till nackdel för indrivningsmyndigheterna att

inte kunna använda införsel. Vad som också skulle öka indrivningen av

automobilskatt har angetts vara de vidgade möjligheterna att meddela införsel

i annat än egentlig lön. EON vill därför — trots att avsteg därigenom

görs från de i förslaget angivna principerna — förorda att bestämmelserna

om införsel för automobilskatt jämte restavgift införs.

Frågan om införsel för automobilskatt berörs också av länsstyrelserna i

Malmöhus och Skaraborgs län. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att den

gränsdragning beträffande skatters införselbarhet som gjorts i förslaget

får anses motiverad med hänsyn till möjligheten till utmätning, men vill

ändock ifrågasätta om inte införsel även i fortsättningen bör få ske för automobilskatt.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län har liknande synpunkter och

framhåller att restförda bilskatteposter till övervägande del torde utgöras

av skatt för personbilar med relativt små belopp. För indrivning av dessa

har införselinstitutet visat sig vara en praktisk och billig exekutions
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

form som Ivan tillämpas på kronofogdemyndighetens kontor. Vid fältindrivning

visar det sig ofta att bilen sålts eller skrotats eller att den köpts på avbetalning.

Med hänsyn till att det i fortsättningen blir möjligt att verkställa

utmätning av lön även för att ta ut automobilskatt torde dock olägenheterna

av att slopa införselinstitutet beträffande denna skatt inte bli så

framträdande att länsstyrelsen anser sig böra avstyrka förslaget i denna del.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser sig däremot böra förorda att införsel

medges inte bara för de arbetsgivaravgifter som upptas på debetsedel

för slutlig skatt utan även för de arbetsgivaravgifter som påförs

av RFV. Länsstyrelsen finner det nämligen principiellt sett inte

tillfredsställande att ha olika bestämmelser om en och samma avgift, i all

synnerhet som gällande bestämmelser ger RFV möjlighet att efter egen prövning

bestämma hur avgiften skall debiteras. Då det vidare inte är möjligt

att från införsel undanta på slutlig debetsedel upptagen avgift utan att införa

svårtillämpliga undantagsregler, bör införsel få äga rum också för de

avgifter som debiteras av RFV. Enligt länsstyrelsen kan en sådan utvidgning

knappast medföra någon allvarlig olägenhet med hänsyn till att det övervägande

antalet arbetsgivare som blir debiterade dessa avgifter utgörs av

juridiska personer eller personer, som inte har inkomst av anställning eller

därmed jämförlig inkomst. Införselinstitutet torde därför beträffande dessa

fall komma att tillämpas relativt sällan.

Införsel för mervärdeskatt bör få meddelas enligt kammarrätten

och LO. Kammarrätten framhåller att enligt förslaget undantagits från införsel

mervärdeskatt och andra indirekta skatter. Beträffande punktskatterna

synes detta överensstämma med nu gällande rätt och denna omständighet

kan enligt domstolen godtas som skäl för den förordade begränsningen

i införselinstitutets räckvidd. Införsel brukar däremot meddelas för

att ta ut allmän omsättningsskatt. Om förslaget godtas även i fråga om mervärdeskatten

kommer statsverket alltså att förlora en nu befintlig möjlighet

till införsel. Detta anser kammarrätten kan inge betänkligheter med

tanke särskilt på att det finns anledning anta att den generella indirekta

skatten kommer att efter hand öka i tyngd.

Kammarrätten framhåller vidare att införsel enligt förslaget skall kunna

ske hos arbetsgivare för belopp som arbetsgivaren innehållit men inte redovisat

och att skälen härför i förslaget bl. a. angetts vara, att källskattesystemet

i allt väsentligt är uppbyggt på arbetsgivarnas medverkan och att det

är angeläget att systemet fungerar så bra som möjligt. Ett likartat resonemang

synes enligt domstolen kunna föras även beträffande mervärdeskatten.

Denna erläggs visserligen slutligt av den egentlige konsumenten men

den uppbärs och inlevereras på för skatten typiskt sätt av tillverkare, grossister

och detaljister. Härefter fortsätter kammarrätten.

Såsom skäl för att mervärdeskatten skall vara införselbar synes även kunna

åberopas grunderna till den nya InfL. Av propositionen med förslag

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

till nya InfL m. m. framgår att chefen för justitiedepartementet varit tveksam

huruvida skatter och avgifter fortfarande borde vara införselbara. Departementschefen

framhöll, att det ekonomiska intresset av att få ta ut fordringarna

genom införsel var mindre nu än tidigare, vilket främst berodde

på övergången till ett uppbördssystem med preliminära skatteavdrag. Han

fann det emellertid vara berättigat att låta andra skäl än rent ekonomiska

väga särskilt tungt i detta sammanhang. Sådana skäl var i fråga om skatter

och avgifter företrädesvis av ”skattemoralisk” natur. Enligt departementschefens

mening var dessa skäl av tillräcklig styrka för att motivera att möjligheten

till införsel för skatter och avgifter skulle bestå (prop. 1968: 130

sid. 93). Lagberedningen har åberopat betydelsen för skattemoralen och

rättvisesynpunkter de skattskyldiga emellan såsom skäl för att bibehålla

möjligheten att indriva skatter och allmänna avgifter genom införsel (SOU

1964: 57 sid. 73). De ”skattemoraliska” skälen synes emellertid med ej

mindre styrka tala för att mervärdeskatten skall vara införselbar. En konsument

kan med fog kräva att inga rimliga möjligheter eftersätts när det gäller

att tillse att den skatt han erlagt för en vara eller en tjänst verkligen

kommer statsverket till godo.

I den remitterade promemorian anförs (sid. 22) att indirekta skatter är

typiska för rörelse och att möjlighet att bevilja införsel öppnas först om

rörelseidkaren skaffar sig avlönad anställning eller får annan liknande inkomst,

vari införsel får ske enligt bestämmelserna i den nya InfL. I och

för sig är detta naturligtvis riktigt och ett uttryck för det begränsade värdet

av införselinstitutet. Men därmed är inte utan vidare uppenbart att man

bör begränsa införselmöjligheterna på sätt nu ifrågasätts. Det bör erinras

om att enligt förslaget införsel skall kunna beviljas för restförd skatt

trots att det här kan vara fråga om krav mot personer, som efter att ha

drivit rörelse, tagit anställning och som häftar för skatlerestantier sammanhängande

med inkomst av rörelsen (jfr SOU 1964:57 sid. 73). Vidare

må i sammanhanget beaktas att den nya InfL innefattar eu utvidgning

av de inkomstslag som får tas i anspråk genom införsel. Som införselbar

inkomst har bl. a. upptagits periodiskt utgående vederlag för överlåtelse

av rörelse. Möjlighet till införsel i sådant vederlag för mervärdeskatt,

som uppburits men ej betalats i föreskriven tid, ter sig välmotiverad.

Även LO hänvisar i sitt yttrande till den i förslaget anförda motiveringen

för oredovisade källskattemedels införselbarhet. LO finner denna motivering

helt tillfredsställande och anser att den från fiskalisk och skattemoralisk

synpunkt med samma tyngd kan göras gällande för att medge införsel

för varuskatt.

Såväl A-skattemedel som allmänna varuskattemedel utgör av annan än

den redovisningsskyldige, arbetsgivaren-företagaren, inbetalda belopp, vilka

fordrar arbetsgivarens (företagarens) medverkan för att skattesystemet

skall fungera. Enda skillnaden i detta sammanhang är att i det ena fallet

det rör sig om av arbetstagaren inbetalt belopp, i det andra av konsumenten

ovanpå priset betalt belopp. Denna olikhet ulgör enligt LO:s mening

inte någon anledning till åtskillnad, när det gäller exekutionsformerna.

Starka skattemoraliska och fiskaliska skäl talar enligt LO:s mening således

för att allmän varuskatt skall vara införselbar.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

CFU erinrar om att allmän varuskatt för jordbruksprodukter

uppbärs enligt UF:s regler och preskriberas senast den 1 mars

1977. Sådan varuskatt bör enligt nämnden kunna tas ut genom införsel.

Enligt förslaget skall införsel inte få meddelas för i 1 § UF angivna

annuiteter på avdikningslån och på förskott för avlösning

av frälseräntor. Denna lösning är en följd av att annuiteterna

bedömts vara av privaträttslig karaktär och därför inte ansetts

falla under begreppet ”allmän avgift”.

Frågan om annuiteternas ställning i införselhänseende har tagits upp till

behandling i åtskilliga remissyttranden. CFU anser det diskutabelt om den

i promemorian uttalade åsikten om annuiteternas karaktär är riktig. I synnerhet

annuiteterna på förskott för avlösning av frälseränta men också

annuiteter på avdikningslån bör kunna betraktas som avgifter till staten.

Enligt vad CFU inhämtat uttas annuiteterna i praktiken genom införsel och

någon ändring i förutsättningarna för införsel anser nämnden inte ha skett

genom den nya InfL. Något uttryckligt hinder mot införsel föreligger vidare

inte.

Det kan enligt CFU uppkomma praktiska olägenheter om annuiteterna i

fortsättningen skall kunna tas ut endast genom utmätning. Nämnden framhåller

härvid att arbetstagaren — i motsats till vad som gäller enligt 24 §

nya InfL vid införsel — vid utmätning av lön för skatt eller allmän avgift

inte blir fritagen från betalningsskyldighet om arbetsgivaren underlåter att

redovisa det enligt utmätningsbeslutet innehållna beloppet. Bestämmelserna

om löneutmätning i den nya 67 a § UL innehåller nämligen inte någon hänvisning

till förenämnda stadgande i nya InfL.

Enligt CFU bör arbetstagaren få det innehållna beloppet tillgodoräknat

oberoende av om det varit införsel eller utmätning av lön som ägt rum.

Denna problemställning skulle emellertid inte uppkomma om införsel fick

meddelas för annuiteterna.

EON vill — utan att gå in på frågan om annuiteterna skall anses vara

allmän avgift eller ej — framhålla, att utmätningsmännen f. n. i regel inte

synes göra någon åtskillnad mellan skogsvårdsavgifterna och annuiteterna

utan använder införsel i båda fallen. Bakgrunden härtill har bl. a. varit att

man inte velat införa onödigt tidsödande bevakningsrutiner och att man

haft uppfattningen att gäldenärens intressen inte kränkts genom att annuiteterna

behandlats som införselbara. EON nämner vidare att det blivit

nödvändigt att påbörja en övergång till större automatik i indrivningsarbetet.

Att införa särskilda bevakningsrutiner skulle stå i strid med denna

ordning och medföra svårigheter.

Till uppfattningen att annuiteterna bör kunna behandlas som införselbara

ansluter sig också de lokala skattemyndigheterna i Stockholms och Solna

fögderier samt Föreningen Sveriges fögderichefer. Om en sådan lösning

inte anses möjlig förordas att uppbörden av annuiteterna får ske i annan

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

ordning utanför UF:s ram. Lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi

uttalar dock å andra sidan, att fallen när annuiteterna är ”inblandade” i

införsel torde vara så få, att det kan vara betydelselöst hur man bestämmer

sig i denna fråga.

Lämpligheten av att — såsom föreslagits — medge införsel hos arbetsgivare

för skatt, som denne innehållit genom skatteavdrag

men inte redovisat, har vitsordats av åtskilliga remissinstanser.

Lagberedningen och kammarrätten går närmare in på detta förslag

i belysning av att nya InfL inte medger införsel för uttagande hos arbetsgivare

av skatt som denne innehållit genom införsel men försummat att redovisa.

Lagberedningen erinrar sålunda om att beredningens förslag till InfL innehöll

bestämmelse som medgav införsel även vid arbetsgivares underlåtenhet

att inbetala vad som innehållits genom införsel. Föredragande departementschefen

ansåg emellertid inte att det förelåg något praktiskt behov av

en sådan bestämmelse och denna utgick därför. Beredningen kan för sin

del inte finna att de i nu föreliggande förslag anförda skälen är nog starka

för att ge oredovisade skatteavdrag en annan reglering än som ansetts böra

gälla beträffande oredovisade införselbelopp. Enligt beredningen bör det i

detta hänseende råda överensstämmelse mellan UF:s och nya InfL:s bestämmelser.

Inte heller kammarätten finner det konsekvent med denna åtskillnad.

Om man bibehåller möjligheten till införsel för oredovisade skatteavdrag

ter det sig enligt domstolen egendomligt att motsvarande möjlighet saknas

när någon innehållit skatt enligt införselbeslut. Dessa fall bör behandlas

lika och på så sätt att möjlighet till införsel bör föreligga i båda fallen.

Sveriges advokatsamfund vill inte tillstyrka att införselinstitutet blir tilllämpligt

för uttagande av genom skatteavdrag innehållen skatt, som inte redovisats.

Förslaget att införsel skulle få meddelas hos juridisk persons

ställföreträdare, när denne av allmän domstol ålagts ansvarighet

för icke innehållen skatt, har berörts endast av lagberedningen. Beredningen

anser inte att denna befogenhet är tillräckligt motiverad. Sådan fordran

mot ställföreträdaren synes i verkställighetshänseende böra jämställas med

andra skadeståndskrav.

Minskning av skatteavdrag

Gällande bestämmelser

Om skattskyldig är försatt i konkurs kan lokal skattemyndighet efter ansökan

av konkursboet förordna om minskning av skatteavdraget om det kan

antas att avdraget är större än som fordras för att den preliminära skatten

skall motsvara den slutliga skatten. Den lokala skattemyndigheten skall i

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

samband därmed meddela beslut om utbetalning till konkursboet av vad som

tidigare ev. innehållits för mycket genom skatteavdrag. Förutsättning för att

sådan utbetalning skall kunna ske är dock att arbetsgivaren inbetalt det innehållna

skattebeloppet (68 § 1 mom. andra stycket UF). Om lokal skattemyndighet

meddelat beslut om minskning av skatteavdrag får arbetsgivaren

därefter inte tillmötesgå en begäran från arbetstagaren om förhöjt skatteavdrag

(41 § 1 mom. UF). Dessa bestämmelser har motsvarande tillämpning

efter ansökan av utmätningsman när lön tas i anspråk genom införsel.

Talan mot beslut om minskning av skatteavdrag får föras hos länsstyrelsen

genom besvär. Länsstyrelsens beslut kan inte överklagas (85 och 86 §§

UF).

De nya bestämmelserna om utmätning av lön

För att utmätning av lön skall kunna ske fordras f. n., att lönen är tillgänglig

för lyftning vid utmätningstillfället. Detta har i praktiken medfört

att det endast i undantagsfall kommer i fråga att ta lön i anspråk genom utmätning.

Genom de nya bestämmelserna på detta område, som berörts i det

föregående, kan utmätning av lön ske redan innan denna är tillgänglig för

lyftning. Förfarandet följer i stort sett samma regler som gäller vid meddelande

av införsel. Utmätning av lön får på samma sätt som införsel användas

inte endast när det gäller lön i civilrättslig mening utan även i fråga om

annan ersättning för arbetsinsats av gäldenären under förutsättning att dennes

ställning därvid är jämförlig med en arbetstagares. Utmätning kan också

ske av belopp som utgår som pension eller livränta. På andra punkter

finns däremot väsentliga skillnader mellan införsel och utmätning. Löneutmätning

kan sålunda meddelas för betalning av alla slag av fordringar. Möjligheterna

till sådan utmätning är begränsade på så sätt, att utmätning under

ett och samma kalenderår inte utan gäldenärens medgivande får tillämpas

sammanlagt längre tid än tre månader. Denna tid kan dock utsträckas

till sex månader om karaktären av den fordran för vilken utmätning sker

ger särskild anledning till en sådan förlängning. Utmätning av lön får vidare

omfatta endast belopp som uppenbart överstiger vad som går åt för gäldenärens

och hans familjs försörjning och till fullgörande av underhållsskyldighet

som i övrigt åvilar honom. Detta innebär att gäldenären vid löneutmätning

är förbehållen ett beneficium som är avsevärt större än vid införsel.

Slutligen bör påpekas att löneutmätning inte, som fallet är med införsel,

får ske i periodiskt utgående vederlag för utnyttjande av patent eller

av rätt till litterärt eller konstnärligt verk eller annat sådant eller för överlåtelse

av rörelse.

3 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt Nr 51

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

Uppbördsutredningens överväganden

Bestämmelserna rörande minskning av skatteavdrag i samband med konkurs

eller införsel (prop. 1967: 130, BeU 53, rskr 336) tillkom efter förslag

av uppbördsutredningen i dess betänkande ”Skatteavdrag på konkursgäldenärs

inkomst” (Stencil Fi 1966: 7). Betänkandet innehåller vissa överväganden

beträffande frågan om minskning av skatteavdrag vid utmätning av lön.

Uppbördsutredningen erinrade om att bestämmelser beträffande minskning

av skatteavdrag för preliminär skatt, som görs på konkursgäldenärs

lön, ansetts erforderliga framför allt för att hindra gäldenären från att

begära större höjning av skatteavdraget än som är motiverat med hänsyn

till den slutliga skatten. Därmed minskas konkursboets möjligheter att ta

en del av gäldenärens arbetsinkomst i anspråk. Av liknande skäl syntes det

utredningen vara önskvärt, att förordnande om minskning av skatteavdrag

kunde meddelas när fråga är om utmätning av lön enligt de av lagberedningen

föreslagna bestämmelserna.

Med hänsyn till att även skatteavdrag för kvarstående skatt går före utmätning

diskuterade utredningen också frågan om möjligheterna att besluta

om minskning av sådant skatteavdrag. Enligt utredningen torde dock en

minskning av avdrag för kvarstående skatt knappast bli aktuell. Det enda

fall man ev. hade att räkna med syntes utredningen vara det då gäldenären

underlät att visa upp sin debetsedel på kvarstående skatt för arbetsgivaren.

På grund av bestämmelserna om skatteavdrag vid underlåtenhet

att förete debetsedel kunde avdraget komma att motsvara mer än den

kvarstående skatten. En sådan situation måste dock enligt utredningens

mening bli mycket sällsynt. Det borde vidare beaktas, att vad som på detta

sätt för mycket innehållits inte betalas ut till gäldenären innan det hos

kronofogdemyndigheten undersökts om denne häftar i skuld för skatt in. m.

Om så inte var fallet kunde de borgenärer, som begärt utmätning av gäldenärens

lön, anvisa det innehållna beloppet till utmätning. Utredningen fann

därför inte skäl att föreslå en särskild jämkningsregel i fråga om avdrag

för kvarstående skatt i samband med utmätning av lön. Utredningen hänvisade

vidare till sitt förslag att minskning av skatteavdrag vid införsel skall

få avse endast preliminär skatt. Utredningens förslag om minskning av

skatteavdrag för preliminär skatt vid konkurs och införsel har godtagits

och ligger till grund för de tidigare berörda bestämmelserna i 45 § 3 mom.

UF om minskning av skatteavdrag.

Frågan om införande av liknande möjligheter i samband med utmätning

av lön har som utredningen förutsatt fått anstå i avvaktan på nya bestämmelser

om utmätning av lön.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

35

Departementspromemorian

Enligt promemorian är det uppenbart att vid utmätning av lön enligt de

nya bestämmelserna i ÖL samma regler bör gälla om minskning av skatteavdrag

som f. n. gäller vid skattskyldigs konkurs eller införsel på hans lön.

Förslag till ändring av 45 § 3 mom. andra stycket UF i enlighet härmed

framläggs i promemorian (se bilaga).

Remissyttrandena

Förslaget om minskning av skatteavdrag vid utmätning av lön i vissa fall

har lämnats utan erinran. TCO uttalar att möjligheten att besluta om sådan

minskning bör användas med viss restriktivitet vid indrivning av avbetalningsskulder

med hänsyn till att avbetalningshandeln enligt TCO:s mening

inte bör uppmuntras att sälja utan föregående kreditundersökning.

Förbehållsbelopp vid utmätning av överskjutande preliminär skatt

Gällande bestämmelser

I 68 § 6 mom. UF föreskrivs att fordran på överskjutande preliminär

skatt — som uppkommer vid avräkning av sådan skatt mot slutlig skatt —

och därvid beräknad ränta inte får överlåtas särskilt innan beloppet kan

lyftas. Utmätning får dock ske utan hinder av denna bestämmelse sedan utmätningsmannen

mottagit kreditkorten på den slutliga skatten. För att utmätning

skall kunna verkställas i enskilt mål fordras dock att ansökan

därom gjorts senast den 1 september under taxeringsåret.

Vid utmätningen gäller vidare en speciell regel om undantagande. När

utmätning sker i enskilt mål — bortsett från mål om underhållsbidrag —

skall sålunda tas undan ett belopp om 300 kr. I övriga mål, dvs. mål om

underhållsbidrag och allmänna mål, skall däremot något undantagande inte

göras. Detta sammanhänger med att UL:s bestämmelser om beneficium —

såsom de nu är utformade -— inte är tillämpliga vid utmätning av annan

fordran än bankmedel.

De nya bestämmelserna om förbehållsbelopp vid utmätning

Enligt en beslutad ändring av 65 § UL som träder i kraft den 1 juli 1969

skall gäldenär ha rätt till beneficium även vid utmätning av annan fordran

än banktillgodohavande i den mån annat ej är föreskrivet. Beneficium kommer

därför att medges även vid utmätning av överskjutande preliminär

skatt, såvida inte undantagsbestämmelse införs.

Departementschefen uttalade i förevarande fråga (prop. 1968: 130 s. 113)

3f Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 51

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

att det vid utmätning av fordran på överskjutande skatt inte torde finnas

anledning att i enskilda mål beakta gäldenärens eller hans familjs behov

av underhåll på annat sätt än som, med visst undantag, sker genom att gäldenären

är förbehållen 300 kr. Det fanns inte heller anledning att beträffande

de allmänna målen bryta med den ståndpunkt som gällande rätt intagit

och göra beneficiumreglerna tillämpliga i dessa fall. En sådan reform

skulle tynga arbetet hos kronofogdemyndigheterna i onödan. På grund

härav borde en ändring vidtas i UF så att ”annan fordran” i 65 § 1 mom.

punkt 6 UL i dess lydelse enligt propositionen inte skulle komma att omfatta

fordran på sådan överskjutande preliminär skatt, som uppkommer vid avräkning

av preliminär skatt mot slutlig skatt.

Departementspromemorian

I överensstämmelse med vad som förordats i prop. 1968: 130 föreslås i

promemorian ett tillägg till 68 § 6 mom. UF, varigenom fordran på överskjutande

preliminär skatt inte kommer att omfattas av UL:s allmänna

beneficiumregel angående fordran. I detta sammanhang har även föreslagits

en ändring av 60 § 2 mom. UF.

Det framhålls i promemorian att det föreslagna undantaget avser endast

fordran på överskjutande preliminär skatt, som uppkommer vid avräkning

av preliminär skatt mot slutlig skatt. I fråga om fordran på skatt som kan

uppstå i annan ordning, t. ex. vid omdebitering enligt kammarrättens eller

regeringsrättens beslut om nedsättning av taxering, skall däremot gälla

UL:s bestämmelser om beneficium.

Remissyttrandena

Förslaget har inte mött några erinringar från remissinstanserna och tillstyrks

uttryckligen av EON. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser det mindre

följdriktigt att det undantag från UL:s benef iciumreg1

er , som föreslagits gälla vid utmätning av fordran på överskjutande preliminär

skatt enligt 68 § 1 mom. UF, inte skall avse återbäring av skatt på

grund av kammarrättens eller regeringsrättens beslut. Föreningen Sveriges

kronofogdar kan ej finna några skäl varför undantag från UL:s benef iciumregler

ej skall gälla även vid utmätning av skatt i sistnämnda fall.

Förslaget till författningstext

Departementspromemorian

Med hänsyn till att promemorians förslag utmynnat i att införsel bör

begränsas till skatter och allmänna avgifter enligt UF, uttalas i promemorian,

synes övervägande skäl tala för att bestämmelserna bör få sin plats i

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

37

denna förordning och inte i en särskild författning. Om också annan skatt

eller avgift anses böra vara införselbar torde särskilda bestämmelser härom

böra införas i vederbörlig författning.

Promemorian utmynnar i förslag till ändring av 2 § 3 inom., 45 § 3 inom.,

59 §, 60 § 2 och 4 mom., 68 § 6 mom. samt 75, 77 och 77 a §§ UF (se bilaga).

Den föreslagna författningstexten ges följande kommentar.

2 § 3 mom. Enligt lagrummets nuvarande lydelse är det inte möjligt att

meddela införsel för skogsvårdsavgift om i kvarstående eller tillkommande

skatt ingår både sådan avgift och annuitet, eftersom det inte finns någon

bestämmelse om det inbördes företrädet mellan avgiften och den ej införselbara

annuiteten. Den föreslagna ändringen medför att införsel för kvarstående

och tillkommande skatt kan äga rum så länge mer än vad som svarar

mot annuiteten kvarstår obetalt. Det bör framhållas att ändringen också

avses få till följd att vad som inflyter på grund av utmätning eller konkurs

avräknas mot annuiteten först sedan skogsvårdsavgiften blivit täckt.

45 § 3 mom. Genom ifrågavarande tillägg blir det möjligt för lokal skattemyndighet

att liksom vid införsel förordna om minskning av skatteavdrag

vid utmätning av lön. Härigenom förhindras att gäldenären i avsikt att undandra

sig exekution begär större skatteavdrag än som är motiverat med

tanke på den slutliga skatten.

59 §. Ändringen är av redaktionell natur.

60 § 2 mom. och 68 § 6 mom. Hänvisningen i 60 § 2 mom. till 68 § 6 mom.

och i sistnämnda moment föreslagen ändring innebär att UL:s bestämmelser

om beneficium inte blir tillämpliga vid utmätning av fordran på överskjutande

preliminär skatt, som uppkommer vid avräkning av preliminär

skatt mot slutlig skatt.

60 § 4 inom. Bestämmelserna om vilka skatter och avgifter enligt UF,

som skall vara införselbara, är införda dels i förevarande moment dels i 75,

77 och 77 a §§. I .första stycket av förevarande moment upptas sålunda

skatt och avgift, som uppräknas i 1 § första stycket samt därå belöpande

restavgift, tilläggsavgift eller ränta. Bestämmelsen avser endast skatt som debiterats

skattskyldig och skall uttas hos denne, vilket framgår av att skatten

skall vara restförd.

Beträffande åtskilliga skatter utanför UF:s ram föreskrivs att vid bristande

betalning gäller vad som stadgas i UF om indrivning av restförd skatt.

Sådana bestämmelser finns i fråga om bl. a. arvsskatt och gåvoskatt, kupongskatt,

allmän varuskatt, stämpelskatt, sjömansskatt och mervärdeskatt.

Även beträffande vissa avgifter hänvisas till UF:s bestämmelser om

indrivning, såsom angående arbetsgivaravgift (30 § SFS 1962: 396), expeditionsavgift

(25 § SFS 1964:618), vissa avgifter som tidigare uppburits i

samband med den allmänna uppbörden (4 § SFS 1953: 685) samt avgifter

in. m. som avses i 61 § uppbördskungörelsen den 17 november 1967 (nr

626). Dessa skatter och avgifter är inte enligt förslaget införselbara. Frågan

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

i vilken utsträckning skatt enligt sjömansskatteförordningen skall vara

införselbar torde komma att prövas av 1967 års sjömansskattekommitté.

Det sagda har föranlett en särskild bestämmelse i andra stycket av momentet.

Bestämmelsen innebär också att avgift, som skall uppbäras i samband

med uppbörden av skatt enligt förordnande med stöd av 1 § andra

stycket UF, inte utan vidare blir införselbar som skatt eller avgift enligt

1 § första stycket.

75 §. I paragrafen har intagits uttrycklig föreskrift om att till betalning

fastställd preliminär A-skatt får tas ut hos arbetstagaren i samma ordning

som restförd skatt. Införsel får alltså meddelas för sådant belopp och därå

belöpande restavgift.

77 §. Ändringen är av redaktionell natur.

77 a §. Enligt till paragrafen gjort tillägg får införsel meddelas för att

driva in skattebelopp för vilket juridisk persons ställföreträdare är ansvarig.

Bestämmelserna bör träda i kraft samtidigt med den nya InfL, dvs. den

1 juli 1969. Tidigare meddelade beslut om införsel för skatt eller allmän

avgift, som enligt de föreslagna bestämmelserna inte får tas ut genom införsel,

bör få tillämpas även efter ikraftträdandet till dess utmätningsmannen

på begäran av gäldenären eller eljest förordnar att beslutet skall

hävas. Övergångsbestämmelser bär utarbetats i enlighet härmed.

Remissyttrandena

Erinringar har inte framförts mot principen att bestämmelser om införselbarhet

införs i UF. I fall då remissinstanserna har ansett att viss annan

skatt än sådan som avses i UF bör vara införselbar, förordas att bestämmelser

härom införs i vederbörlig skatteförfattning.

Beträffande promemorians förslag till 60 § 4 mom. UF uttalar Svea hovrätt

att texten inte synes klart ange de undantag från den föreslagna bestämmelsen

som skall gälla enligt promemorian, nämligen beträffande utskiftningsskatt,

ersättningsskatt och annuiteter. Hovrätten anser att författningstexten

bör förtydligas. Även kammarrätten uttalar sig om den föreslagna

ändringen av detta författningsrum och ifrågasätter om den fått en

godtagbar utformning. Bestämmelsen blir enligt domstolen mer lättförståelig

om däri sägs ut, att införsel får äga rum vid indrivning av restförd skatt

som anges i 1 § första stycket UF med de undantag som i anslutning därtill

synes kunna direkt anges.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

39

Departementschefen

Allmänna synpunkter

Frågornas bakgrund

Enligt gällande InfL kan införsel meddelas för skatter och allmänna avgifter

i allmänhet. Den nya InfL, som träder i kraft den 1 juli i år, lämnar

däremot öppet vilka skatter och allmänna avgifter som är införselbara.

Enligt 1 § punkt 3 denna lag får införsel nämligen äga rum för ”skatter

och allmänna avgifter i fall som särskilt föreskrives”.

Det fordras alltså särskilda bestämmelser om vilka skatter och allmänna

avgifter som skall kunna tas ut genom införsel efter den 1 juli 1969.

Samtidigt med att den nya InfL blir gällande, träder i kraft ett par ändringar

i UL, som påkallar ändring i uppbördsbestämmelserna. Den ena avser

utmätning i lön, som enligt de nya bestämmelserna får ske genom att arbetsgivaren

gör avdrag från gäldenärens lön. Det har uttryckts önskemål om

bestämmelser som betager gäldenären möjligheten att genom begäran om

höjt skatteavdrag förhindra att löneutmätning kan ske. Vidare har genom

eu ny bestämmelse i UL införts rätt för gäldenär att få tillgodoräkna sig förbehållsbelopp

(beneficium) vid utmätning av varje fordran. Föreskriften om

förbehåll sbelopp innebär att gäldenärens penningbehov under en månad i

princip skall vara fredat från utmätning. Regeln gäller om ej annat föreskrivs

och frågan huruvida beneficium skall åtnjutas vid utmätning av

fordran på överskjutande preliminär skatt har därför fått aktualitet. Enligt

vad departementschefen har uttalat i prop. 1968: 130 bör även i fortsättningen

lämpligen gälla de nuvarande bestämmelserna i UF att vid utmätning av

överskjutande preliminär skatt undantas från utmätning ett belopp om 300

kr., dock inte när utmätningen sker för skatter m. in., dvs. vid utmätning i

s. k. allmänna mål, och inte heller vid utmätning för underhållsbidrag. En

promemoria med förslag i dessa frågor har utarbetats inom finansdepartementet

och remissbehandlats.

Införsel

Som stöd för utformningen av bestämmelsen i nya InfL att skatter och

allmänna avgifter får tas ut genom införsel i fall som särskilt föreskrivs uttalade

lagberedningen — vars betänkande Utsökningsrätt III legat till grund

för nya InfL — att det f. n. inte är alldeles klart vilka skatter och avgifter

som kan tas ut genom införsel och att det är angeläget att klarhet skapas i

denna fråga. För detta ändamål fordrades enligt beredningen utförligare bestämmelser

än de nuvarande. En direkt uppräkning ansågs åtminstone i

viss utsträckning önskvärd. Lagberedningen förde också fram vissa syn
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

punkter på frågan huruvida skatter och avgifter över huvud taget borde vara

införselbara. Beredningens överväganden, för vilka jag redogjort i det föregående,

utmynnade i uttalandet att det inte föreligger tillräckliga skäl att för

skatteindrivningen uppställa de restriktioner som beredningen föreslagit i

fråga om utmätning av lön. En begränsning borde dock ske så att införsel

företrädesvis förbehölls inkomstskatter, mindre avgifter av löpande natur

o. d. Det föreföll beredningen naturligt att införsel skulle medges för skatter

och avgifter som normalt tas ut genom skatteavdrag enligt UF, varigenom

införsel skulle få karaktär av ett fullföljande av uppbördsförfarandet.

I departementspromemorian erinras om ett uttalande av departementschefen

i prop. 1968: 130, att även andra än ekonomiska skäl borde gälla vid

avgörande av frågan om införsel för skatter och avgifter, särskilt skäl av

skattemoralisk natur. I promemorian påpekas att införsel är en bekväm exekutionsform,

som visserligen fått mindre ekonomisk betydelse sedan källskattesystemet

införts men som å andra sidan vinner i effektivitet genom att

nya InfL medger att införsel kan meddelas i flera inkomsttyper än tidigare.

Införsel går i allmänhet före utmätning av lön och kan i princip fortgå tills

skatten betalts. Genom införsel kan vidare tas i anspråk större del av gäldenärens

inkomst än vid utmätning på grund av olika regler om beneficium.

Den synpunkten förs fram, att skatteavdrag och införsel kan sägas komplettera

varandra på så sätt att uppbördsförfarandet kan anses bli fullföljt genom

införsel.

Enligt promemorian är det främst de skatter och avgifter som avses i UF

som bör kunna tas ut genom införsel. De skäl som motiverar införsel för

dessa skatter och avgifter anses i promemorian inte kunna åberopas när det

gäller varuskatt, mervärdeskatt och andra indirekta skatter, som är typiska

för rörelse och som uppbärs och indrivs i särskild ordning. Vidare uttalas

att skatter och avgifter av personellt slag som har karaktären av engångspålaga,

såsom arvs- och gåvoskatt, stämpelskatter och förrättningsavgifter

inte skall vara införselbara om man vill se införsel framför allt som eu fortsättning

av uppbörden enligt UF. Detsamma anses gälla i fråga om automobilskattemedel.

För att ta ut dessa skatter och avgifter bör möjligheten att

utmäta lön vara tillräcklig.

Promemorian utmynnar i förslaget att införsel skall kunna meddelas för

skatter och allmänna avgifter som avses i 1 § första stycket UF. Annuiteter

på avdikningslån och på förskott för avlösning av frälseräntor nämns visserligen

i detta författningsrum men kan enligt promemorian inte anses

vara allmänna avgifter och är därför inte införselbara. Vidare skall innehållen

skatt, som inte inbetalts till statsverket, enligt förslaget kunna tas

ut genom införsel vid indrivning hos arbetsgivaren eller hos ställföreträdare

som är betalningsskyldig för skattebeloppet. Slutligen föreslås i promemorian

att preliminär skatt som felaktigt ej innehållits genom skatteavdrag

och ej heller erlagts av arbetsgivaren skall kunna tas ut av arbetstagaren

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

genom införsel. Förslaget innebär en begränsning av de nuvarande införselmöjligheterna

genom att från införsel undantas av RFV påförda arbetsgivaravgifter,

allmän varuskatt, mervärdeskatt, automobilskatt, trafikomläggningsskatt,

stämpelskatt och expeditionsavgift samt avgifter av speciellt

slag, såsom jaktvårdsavgift och vissa förrättningsavgifter.

Departementspromemorians förslag har remissbehandlats. Flertalet remissinstanser

är helt positiva till förslaget. En instans anser att införsel ej

bör få meddelas vid indrivning hos arbetsgivare av innehållen men ej inbetald

skatt, medan andra föreslår större eller mindre utvidgning av området

för införselbara skatter och avgifter.

Ett par remissinstanser ifrågasätter sålunda med hänsyn till att utestående

restantier f. n. visar en ständig ökning om inte området för införselbeslut

beträffande skatter och avgifter bör utvidgas i förhållande till vad som föreslagits

i promemorian. Det framhålls även att en sådan begränsning av införselmöjligheterna

som den föreslagna kan verka stötande på känslan av

rättvisa de skattskyldiga emellan. Införsel kan inte ersättas av de nya bestämmelserna

om löneutmätning, betonas från annat håll, eftersom löneutmätning

dels medför betydligt mer arbete för utmätningsmännen och dels

är ett mindre effektivt förfarande än införsel, bl. a. genom tidsbegränsningen

och reglerna om ett större förbehållsbelopp vid löneutmätning än vid införsel.

Längst i fråga om införselinstitutets tillämplighet går en remissinstans

som anser att det bör kunna tillämpas i alla allmänna mål, dvs. vid indrivning

av alla slags skatter och allmänna avgifter. Andra remissinstanser

föreslår att även arbetsgivaravgifter som påförs av RFV skall kunna tas ut

genom införsel och inte bara de smärre sådana avgifter som ingår i slutlig

skatt enligt UF. Flera remissinstanser anser att slopandet av möjligheten

att ta ut automobilskatt genom införsel skulle medföra avsevärda olägenheter

vid indrivningen av sådan skatt.

Ett par remissinstanser, som tämligen utförligt uppehållit sig vid frågan

om införsel för de indirekta skatterna, har med hänsyn till att införsel inte

anses kunna meddelas för s. k. punktskatter godtagit den i promemorian

framförda meningen att införselbarhet inte bör tilläggas sådana skatter.

Däremot görs gällande att mervärdeskatt liksom f. n. allmän varuskatt bör

vara införselbar. Bl. a. framförs den synpunkten, att mervärdeskattesystemet

liksom källskatten bygger på företagarnas medverkan och att möjlighet

till införsel även för mervärdeskatten får anses ha en avsevärd skattemoralisk

effekt.

Den i promemorian intagna ståndpunkten att annuiteter som avses i 1 §

UF inte är att anse som allmänna avgifter och därför inte kan tas ut genom

införsel anser en remissinstans vara diskutabel. Det framhålls att praktiska

olägenheter uppstår om dessa annuiteter som ju påförs debetsedeln inte blir

införselbara. Från annat håll understryks bl. a., att man i praktiken inte

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

gjort skillnad mellan annuiteter och skogsvårdsavgifter utan använt införsel

i bägge fallen. Att införa olika bevakningsrutiner för annuiteter och för

skatter skulle medföra svårigheter särskilt med hänsyn till att större automatik

planeras inom indrivningsarbetet.

För egen del vill jag till att börja med hänvisa till att syftet med att införselbara

skatter och allmänna avgifter i fortsättningen skall uttryckligen

anges är att skapa större klarhet i fråga om införselbarhet för sådana fordringar.

Det förefaller naturligt att man därvid överväger de synpunkter och

principer som bör vara vägledande vid bedömningen om en skatt eller avgift

skall kunna tas ut genom införsel. Vad som i detta hänseende anförts

i promemorian visar att det föreligger alldeles särskilda skäl att medge införsel

för UF:s skatter och allmänna avgifter. Detta förhållande synes mig

dock inte tillräckligt för att, såsom föreslagits i promemorian, begränsa införselinstitutet

till skatter och avgifter av sistnämnda slag. Jag vill understryka

att införsel är den effektivaste exekutionsformen och av flera skäl

inte kan ersättas med det nya förfarandet utmätning av lön, bl. a. därför att

införsel kan ske i flera slag av inkomst än där utmätning av lön kan göras.

Detta har särskild betydelse när indrivning sker hos annan än löntagare.

Att införsel normalt inte kan meddelas för skatter och avgifter som påförs

endast rörelseidkare, jordbrukare m. fl. —- därför att dessa vanligen

inte har inkomst där införsel kan ske — behöver inte utesluta att sådana

skatter eller avgifter görs införselbara. Det kan nämligen ha en avsevärd

skattemoralisk effekt att införsel kan ske även hos sådan skattskyldig om

detta är praktiskt möjligt, t. ex. då rörelseidkare övergår till att vara löntagare

i sitt eget bolag till vilket han överlåtit sin rörelse. Den skattemoraliska

effekten torde ha större betydelse ju flera det är som har att erlägga

den ifrågavarande skatten eller avgiften.

Jag är således inte benägen att inta den principiella ståndpunkten att

skatter och avgifter som påförs endast rörelseidkare e. d. bör tas undan

från införselmöjligheten. Fn lämplig utgångspunkt för frågans avgörande

är enligt min mening i stället, att sådana skatter och allmänna avgifter som

f. n. brukar tas ut genom införsel även i fortsättningen hör vara införselbara

om inte särskilda skäl talar emot.

Behovet av att kunna meddela införsel för allmän varuskatt, mervärdeskatt,

automobilskatt och trafikomläggningsskatt har omvittnats av vissa

remissinstanser. Jag föreslår att den nuvarande införselmöjligheten för

dessa skatter även skall gälla i fortsättningen. Vidare bör, såsom föreslagits,

UF:s skatter och allmänna avgifter kunna tas ut genom införsel. Gentemot

detta förslag har remissinstanserna framfört endast detaljanmärkningar,

som jag ämnar beröra i det följande.

Beträffande annuiteter som avses i UF vill jag erinra om att lagberedningen

uttalat att de inte är att anse som allmänna avgifter. Jag ansluter

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969 43

mig till denna uppfattning, vilken innebär att annuiteterna inte är införselbara

fordringar. Detta synes f. ö. ha en begränsad betydelse.

I praxis har ansetts att de indirekta skatter som kontrollstyrelsen administrerar

inte kan tas ut genom införsel. Styrelsen har uttalat att den för

sin del inte påkallar ändring i denna praxis. Med hänsyn härtill vill jag

f. n. inte förorda införselmöjlighet vid indrivning av punktskatter. Beträffande

arvs- och gåvoskatt, som inte heller de f. n. anses kunna tas ut genom

införsel, ligger det nära till hands att inta samma ståndpunkt. Dessa

skatter bör enligt min mening inte heller i fortsättningen vara införselbara.

Något tveksam är jag inför frågan om införselbarhet för arbetsgivaravgifter

som påförs av RFV. Dessa är f. n. införselbara, vilket emellertid

i praktiken inte synes ha haft någon som helst betydelse. För indrivning av

arbetsgivaravgifter som påförs debetsedel — i princip avgifter under 1 000

kr- — bör även framgent införsel kunna meddelas, bl. a. av rent praktiska

skäl. Det är nämligen inte tekniskt möjligt att vid indrivningen särskilja

dessa avgifter från annat som påförts debetsedel och restförts. Jag anser

emellertid inte att tillräckliga skäl har lagts fram för att de av RFV debiterade

arbetsgivaravgifterna alltjämt skall vara införselbara. Inte heller

vill jag f. n. förorda bestämmelser om att införsel skall kunna meddelas för

stämpelskatt och avgifter av engångskaraktär, såsom expeditionsavgifter

och förrättningsavgifter.

Vid indrivning av sjömansskatt bör föreligga samma införselmöjligheter

som förordats i fråga om UF:s skatter. Jag återkommer närmare till

frågan härom i samband med specialmotivering till författningsförslag

som utarbetats inom finansdepartementet och som, vad beträffar ändringar

i UF, i stort sett överensstämmer med promemorians förslag.

Enligt 8 § förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt gäller

att Konungen meddelar erforderliga bestämmelser i fråga om inbetalning

och indrivning samt ersättning för indrivning av sådan skatt. Med

stöd av denna fullmakt torde erforderliga föreskrifter om införsel för automobilskatt

böra införas i kungörelsen den 12 december 1924 (nr 513) angående

uppbörd av automobilskatt in. nr.

I förhållande till nuvarande praxis innebär vad jag nu förordat, att arbetsgivaravgifter

som påförs av RFV, stämpelskatter och expeditionsavgifter

samt avgifter av speciellt slag, såsom jaktvårdsavgift och vissa förrättningsavgifter,

i fortsättningen inte blir införselbara.

Minskning av skatteavdrag

Lokal skattemyndighet kan f. n. förordna om minskning av skatteavdrag

när den skattskyldige är försatt i konkurs. Genom bestämmelsen härom,

som finns i 45 § 3 mom. UF, avses att förhindra att konkursboet -—- genom att den skattskyldige begärt höjning av skatteavdrag — undandras

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. May.ts proposition nr 51 år 1969

möjligheten att utfå den del av lönen som den skattskyldige inte behöver

för sitt uppehälle. Samma rätt för lokal skattemyndighet att förordna om

minskning av skatteavdrag föreligger vid införsel och föreslås i departementspromemorian

också skola gälla vid utmätning av lön.

Ingen remissinstans har haft något att invända mot förslaget i denna

del. En remissinstans uttalar dock förhoppningen att den föreslagna bestämmelsen

kommer att tillämpas restriktivt vid utmätning för avbetalningsskulder.

Jag delar uppfattningen att den föreslagna bestämmelsen bör införas.

Det torde ligga i sakens natur att den tillämpas med viss restriktivitet, eftersom

för dess tillämpning torde fordras att skatteavdraget alldeles klart

är större än vad som behövs för att den preliminära skatten skall motsvara

den slutliga.

Förbehållsbelopp vid utmätning av överskjutande preliminär skatt

Enligt den nya lydelsen av 65 § 1 mom. punkt 6 UL, som träder i kraft

den 1 juli 1969, har gäldenär rätt till förbehållsbelopp även vid utmätning

av annan fordran än banktillgodohavande, i den mån annat ej är föreskrivet.

Vid utmätning av fordran på överskjutande preliminär skatt gäller f. n. inte

något beneficium, dock undantas från utmätning 300 kr. i s. k. enskilda

mål när inte fråga är om utmätning för underhållsbidrag. Det uttalades

av departementschefen i samband med att förslag till nya bestämmelser

om beneficium lades fram (prop. 1968:130 s. 113), att det inte fanns anledning

att göra de nya beneficiumreglerna tillämpliga vid utmätning av

fordran på överskjutande preliminär skatt. Bl. a. skulle detta tynga arbetet

hos kronofogdemyndigheterna i onödan.

I departementspromemorian har föreslagits ett tillägg till 68 § 6 mom.

UF, varigenom de nya beneficiumreglerna om utmätning av fordran inte

blir tillämpliga vid utmätning av sådan skattefordran som här avses.

Förslaget har inte mött några erinringar från remissinstanserna och tillstyrks

uttryckligen av EON. Ett par remissinstanser anser det mindre

följdriktigt att undantaget från UL:s beneficiumregler inte skall gälla också

vid återbäring av skatt som följd av utslag i skattemål i högre instans.

Som framgått av det föregående har departementschefen i prop. 1968:

130 ansett att UL:s nya beneficiumregler inte behöver tillämpas vid utmätning

av överskjutande preliminär skatt. Departementschefen uttalade att

det vid utmätning av sådan skatt inte fanns anledning att beakta gäldenärens

eller hans familjs behov av underhåll utöver vad som gäller om undantag

av 300 kr. från utmätning i enskilda mål som avser annat än underhållsbidrag.

Om inte annat föreskrivs kommer dessa regler om förbehållsbelopp att

gälla vid utmätning av annan skatteåterbäring än överskjutande preliminär

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

skatt. Liknande skäl som de nyss återgivna kan emellertid åberopas för att

undanta varje restitution av skatt enligt UF från beneficiumreglerna. Om

dessa regler kommer att gälla vid utmätning av annan skatteåterbäring än

återbetalning av överskjutande preliminär skatt, skulle kronofogdemyndigheterna

åsamkas arbete för iakttagande av beneficiet, oftast utan resultat.

Fordran på restituerad skatt utmäts vanligen för gamla skatteskulder. Utmätning

i enskilda mål av fordran på skatteåterbäring förekommer praktiskt

taget endast i fråga om fordran på överskjutande preliminär skatt.

Efter övervägande av de olika synpunkter som kan anläggas på frågan vill

jag förorda att vid utmätning av fordran på skatteåterbäring enligt UF generellt

skall vara tillämpliga de nuvarande reglerna om utmätning av

fordran på överskjutande preliminär skatt i stället för UL:s beneficiumregler.

Bl. a. med hänsyn till att undantaget om 300 kr. i fortsättningen mer än

hittills får karaktär av beneficium vill jag föreslå att beloppet höjs till 500 kr.

Ett par andra erforderliga ändringar av 68 § 6 mom. UF ämnar jag återkomma

till i det följande.

Övriga frågor

De övriga frågor som jag ämnar beröra i det följande avser bl. a. framställningen

från EON om förenklat system vid indrivning av små skatteposter

och från SAF angående befrielse i vissa fall från skyldighet för arbetsgivare

att underteckna eller signera uppgift om innehållen skatt, som

jag inledningsvis omnämnt. Framställningarna föranleder mig att förorda

vissa ändringar i 66 § resp. 43 § 1 mom. UF. Vidare vill jag förorda vissa

bestämmelser i 41 och 46 §§ UF rörande iakttagandet av beslut om ändring

av skatteavdrag vid löneutbetalning. Övriga ändringar i UF som jag kommer

alt förorda och som inte betingats av departementspromemorians förslag är

av huvudsakligen teknisk natur.

I promemorian har föreslagits en komplettering av 60 § 2 mom. UF. Den

innebär att gällande föreskrifter om undantag från UL:s bestämmelser vid

utmätning för skatt kompletteras med en hänvisning till 68 § 6 mom. UF om

undantag från beneficiumreglerna vid utmätning av fordran på överskjutande

preliminär skatt. Enligt min mening är den föreslagna hänvisningen

överflödig och i viss mån vilseledande, eftersom författningsrummet gäller

vid utmätning av fordran på överskjutande skatt även när utmätningen sker

för annan fordran än skatt.

Innan jag går in på de särskilda bestämmelserna i de förslag till författningsändringar

som utarbetats inom finansdepartementet vill jag beröra en

fråga om samordning av pensionsutbetalning och skattelikvid, som föranlett

rskr 1966: 96. I skrivelsen har riksdagen som sin mening velat ge tillkänna

vad andra lagutskottet anfört med anledning av motioner som hänför sig till

den omständigheten, att folkpension utbetalas tidigast den 15 i varje månad

4 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 51

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

medan uppbördsterminen går ut den 13 i uppbördsmånaden. Utskottet (2LU

1966: 24) har ansett att det skulle innebära vissa fördelar för folkpensionärer

som har B-skatt om möjlighet skapades för dem att använda den pension,

som utbetalas under uppbördsmånad, till likvid vid samma månads

skatteuppbörd. Det borde därför i lämpligt sammanhang övervägas åtgärder

i syfte att underlätta inbetalningen av skatt för dessa folkpensionärer.

Den berörda framställningen avser det relativa fåtal folkpensionärer vars

inkomstförhållanden är sådana att de, utan att ha rätt till tjänstepension,

livränta e. d., taxerats till inkomstskatt. De har därför debiterats B-skatt.

Det rör sig alltså här om skattskyldiga med ej obetydliga inkomster vid sidan

av folkpensionen. Jag anser inte att den fördel, som det för denna

grupp skulle innebära att få betala skatten i samband med att de lyfter

folkpensionsbeloppet den 15 i uppbördsmånaden, uppväger de nackdelar

som en förlängning av uppbördsterminen skulle innebära för skatteuppbörden.

Folkpensionär som har annan pension, livränta e. d. och smärre

inkomster dessutom behöver inte övergå till B-skatt utan kan genom att begära

höjt skatteavdrag åstadkomma att kvarstående skatt inte uppkommer.

Riksdagens skrivelse synes därför inte böra föranleda någon åtgärd.

Specialmotivering

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag

till förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr

272), förordning om ändring i förordningen den 16 maj 1958 (nr 295) om

sjömansskatt, förordning om ändring i förordningen den 17 maj 1963 (nr

116) om trafikomläggningsskatt, förordning om ändring i förordningen den

6 juni 1968 (nr 430) om mervärdeskatt. Jag ämnar nu närmare kommentera

de särskilda bestämmelserna i förslagen.

Uppbördsförordningen

1 §. Paragrafen bör ändras med hänsyn till dels att byggnadsforskningsavgift

ingår i arbetsgivaravgift (jfr 2 § förordningen den 18 december 1959,

nr 552, angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring,

m. m.) dels att enligt 3 § lagen den 2 juni 1961 (nr 300) om redareavgift

för sjöfolks pensionering i dess lydelse enligt lagen den 6 december

1968 (nr 612) avgifter enligt lagen fr. o. m. år 1969 skall uppbäras i samma

ordning som arbetsgivaravgifter, dvs. i vissa fall tillsammans med skatt

enligt UF.

2 § 3 mom. Förslaget är en förenkling av departementspromemorians motsvarande

författningsförslag. Det kan anses självklart att bestämmelsen

gäller endast under förutsättning att annuitet eller skogsvårdsavgift ingår i

slutlig eller tillkommande skatt. Förslaget innebär att annuitet skall anses.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1969

47

sist betald av det som debiterats. Härigenom blir det möjligt att beräkna det

belopp av den restförda skatten som kan tas ut genom införsel.

27 § 1 inom. Förslaget betingas dels av den föreslagna lydelsen av 1 §,

dels av den gällande lydelsen av 2 § 4 mom., enligt vilket den beskattningsbara

inkomsten till statlig inkomstskatt är avgörande för debitering av sjukförsäkringsavgift

i fall som där avses.

41 § 2 mom. Det saknas f. n. bestämmelse i UF beträffande arbetsgivares

skyldighet att tillämpa beslut om befrielse från eller nedsättning av skatteavdrag

på grund av existensminimum. Sådant beslut skall enligt förslaget

tillämpas fr. o. m. det avlöningstillfälle som inträffar sedan eu vecka förflutit

från det arbetsgivaren fått del av beslutet. Särskilt på grund av att automatisk

databehandling (ADB) har börjat tillämpas alltmer för löneutbetalning,

kan det emellertid vara svårt att inom en så kort tid som en vecka

justera en planerad löneutbetalning. Enligt förslaget skall arbetsgivaren i

efterhand, inom fyra dagar efter avlöningstillfället, utbetala till den skattskyldige

vad som tillkommer denne i fall då beslut om ändrat skatteavdrag

inte har kunnat iakttas vid själva avlöningstillfället. En motsvarande bestämmelse

föreslås i 46 § 3 mom.

43 § 1 mom. I den inledningsvis berörda skrivelsen har SAF uttalat önskemål

om en ändring av arbetsgivares skyldighet enligt 43 § UF att underteckna

eller signera uppgift om avdragen skatt för arbetstagare. Föreningen

åberopar uttalanden från ett par håll att de betydande tidsvinster, som

uppnås för arbetsgivare med ett större antal anställda vid övergång till dataeller

hålkortsbehandling, till viss del går förlorade genom att denna behandling

måste följas av ett relativt tidsödande arbete med underskrift eller

signering. SAF ifrågasätter om inte kravet på undertecknande eller signering

kan slopas såväl i fall där uppgiften tecknas direkt på debetsedeln som

då annat tillvägagångssätt tillämpas och föreslår en utredning av denna

fråga.

Riksskattenämnden och CFU har efter remiss yttrat sig över denna hemställan.

Riksskattenämnden tillstyrker att den begärda utredningen kommer

till stånd och framför även vissa förslag till förenkling av uppgiftsskyldigheten

för företag som använder data- eller hålkortsmaskiner i sin löneredovisning.

CFU har inte något att erinra mot att arbetsgivare som äger rätt

att tillämpa s. k. summarisk redovisning enligt 53 § UF befrias från skyldigheten

att lämna uppgift om avdragen preliminär skatt på debetsedel och

att underskriva eller signera sådan uppgift. Sådan befrielse bör enligt

nämnden avse även kvarstående skatt i fall då arbetstagaren kvarstår i sin

anställning rid utgången av sista avdragsperioden. Nämnden finner det

mera tveksamt om skyldighet att underteckna eller signera uppgift om innehållen

skatt kan tas bort för andra arbetsgivare än de nämnda.

För att arbetsgivare skall få tillstånd till s. k. summarisk redovisning

krävs att han har välordnad avlöningsbokföring. Jag kan därför ansluta

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. May.ts proposition nr 51 år 1969

mig till CFU:s förslag i princip. Emellertid har det visat sig att vissa arbetsgivare,

trots att de fått sådant tillstånd, efter övergång till data- eller

hålkortsredovisning av praktiska skäl inte begagnat sig av tillståndet. Även

sådana bör givetvis kunna medges den nu avsedda befrielsen, som dock inte

bör avse uppgift om innehållen kvarstående skatt i fall då arbetstagaren

slutat anställningen före utgången av avdragsperioden. Med hänsyn till att

den nye arbetsgivaren bör kunna beräkna de avdrag han skall göra, måste i

sådant fall ovillkorligen krävas att uppgiften lämnas på debetsedeln och

undertecknas eller signeras. Befrielse som nu avses bör kunna medges viss

grupp av arbetsgivare generellt.

Det bör ankomma på CFU att medge befrielse i de fall och hänseenden

som angetts. Bestämmelse härom föreslås skola tas in i 43 § UF. Den berörda

skrivelsen från SAF och remissyttrandena över den bör överlämnas till

den utredning angående arbetsgivarnas uppbörds- och uppgiftsskyldighet

som riksdagen begärt. Utredningen avses komma att tillsättas inom den närmaste

tiden.

45 § 3 mom. Ändringen motsvarar departementspromemorians förslag

och har kommenterats i det föregående.

46 § 3 mom. Beslut om jämkning, vartill räknas också beslut om minskning

av skatteavdrag enligt 45 § 3 mom., skall f. n. tillämpas av arbetsgivaren

med början vid det avlöningstillfälle som infaller näst efter det en

vecka förflutit från det beslutet överlämnats till honom. När arbetstagare

själv begär förhöjt skatteavdrag hos arbetsgivaren är däremot motsvarande

tidrymd två veckor (41 § 1 mom.). Den föreslagna ändringen innebär att det

sistnämnda skall gälla också för tillämpning av jämkningsbeslut vid utbetalning

av lön, utom i det fall då skatteavdraget skall nedsättas och det inte är

fråga om minskning av skatteavdrag enligt 45 § 3 mom. I undantagsfallet

föreslås att motsvarande tid skall vara en vecka med möjlighet för arbetsgivaren

att med hänsyn till jämkningsbeslutet justera skatteavdraget inom

fyra dagar efter själva avlöningstillfället, i enlighet med vad som föreslagits

vid befrielse från eller nedsättning av skatteavdrag på grund av existensminimum.

Nu föreslagna ändring betingas bl. a. av att ADB-metoden i ökad utsträckning

har kommit till användning för löneutbetalningar.

4.9 § 1 mom. Lokal skattemyndighet kan bevilja skattskyldig anstånd med

betalning av skatt bl. a. om den skattskyldige anfört besvär över taxeringen

och taxeringsintendenten helt eller delvis tillstyrkt besvären eller ansökan

om anstånd. Enligt anvisningarna till 49 § får lokal skattemyndighet begära

yttrande av taxeringsintendenten över ansökan om anstånd. I fall då taxeringsintendenten

ännu inte yttrat sig över besvären, kan alltså anstånd

medges om denne tillstyrkt ansökningen. Bestämmelsen, som har föranlett

viss tveksamhet i tillämpningen, har sin egentliga betydelse i fråga om besvär

över taxeringsnämnds beslut, där taxeringsintendenten ofta inte hunnit

yttra sig över besvären när ansökan om anstånd görs. Den föreslagna änd
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1969

ringen innebär att anstånd på grund av taxeringsintendents tillstyrkan av

sådan ansökan begränsas till att avse besvär över taxeringsnämnds beslut.

58 § 2 mom. Förslaget innebär en formell ändring.

59 §. Med hänsyn till att UL:s bestämmelser om fordran som får uttas

genom utmätning inte innefattar skattefordran, synes det påkallat med en

uttrycklig föreskrift att utmätning får ske vid indrivning av skatt in. m.

enligt UF. Föreskrift bör införas om att också indrivning av restavgift m. in.

som belöper på skatt sker enligt de bestämmelser som gäller vid indrivning

av skatten.

60 § 4 mom. Ett par remissinstanser liar ansett att departementspromemorians

förslag inte tillräckligt klart anger vilka skatter enligt 1 § UF

som inte är införselbara. Det föreslås att bestämmelsen i förevarande moment

förtydligas genom att de undantag från införselbarhet för UF:s skatter

och avgifter som skall gälla enligt promemorians förslag uttryckligen

anges.

Utskiftningsskatt och ersättningsskatt, som nämns i 1 § UF, kan inte

tas ut genom införsel eftersom dessa skatter påförs endast juridisk person.

Nya InfL äger inte tillämpning om gäldenär eu är juridisk person. Ett undantagande

av utskiftningsskatt och ersättningsskatt i 60 § 4 mom. synes därför

bli vilseledande och borde i vart fall kompletteras med undantag även för

restförd skatt som påförts juridisk person. Liknande resonemang gäller beträffande

annuitet, som enligt vad tidigare uttalats inte kan anses vara

allmän avgift, dvs. inte vara införselbar fordran. Förslaget innebär däremot

att alla avgifter som anges i 1 § första stycket är att anse som allmänna avgifter.

Att införsel kan meddelas för restavgift, tilläggsavgift och ränta som

belöper på restförd skatt följer av det föreslagna andra stycket i 59 §.

62 §. Den föreslagna ändringen innebär endast en höjning av beloppsgränsen

för skattefordran som normalt inte bör föranleda konkursansökan.

Den nuvarande beloppsgränsen om 100 kr., som fanns redan i 1945 års UF,

föreslås höjd till 300 kr.

65 §. Ändringen betingas av nya InfL.

66 §. EON har i den skrivelse som berörts i inledningen påtalat att de belopp

som överlämnas för indrivning till kronofogdemyndighet kraftigt ökar

år från år. Ökningen av arbetsvolymen har visat sig särskilt kännbar för

fältpersonalen i de större städerna och vissa distrikt kring Stockholm.

Nämnden uttalar bl. a. att, om tillfredsställande indrivningsresultat skall

kunna erhållas med tillgängliga personalresurser, fältpersonalen bör få

möjlighet att ägna mer tid än vad som är fallet åt gäldenärer med större

skuld till statsverket. Nämnden framhåller riskerna av att exekutiva åtgärder

inte följer snabbt efter restföring av de större skuldbeloppen. Allmänt

sett bör enligt nämnden gälla, att kostnaderna för indrivning av en statsverkets

fordran bör stå i rimlig proportion till fordringsbeloppet.

De nuvarande villkoren för avskrivning av skatt i UF är i huvudsak de
-

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

samma oavsett de restförda beloppens storlek. För avskrivning fordras i

princip att den skattskyldige saknar utmätningsbara tillgångar och att införsel

för skatten inte kan äga rum. Arbetsbesparing skulle enligt EON åstadkommas

om avskrivningsvilllcoren differentierades på visst sätt med hänsyn

till beloppens storlek. Nämnden föreslår att poster understigande 25 kr.

skall få avskrivas om krav på betalning inte resulterat i likvid och särskilda

omständigheter för ytterligare åtgärder inte föreligger. För poster mellan

25 och 100 kr. föreslås att indrivningsåtgärder begränsas till krav, införsel,

kvittning mot överskjutande preliminär skatt, utmätning i sådan skatt och

bevakning i konkurs. Nämnden hemställer att 66 § UF ändras på sätt som

förslagets genomförande betingar.

Som framgått av det föregående har skrivelsen remissbehandlats.

RFV anser det sannolikt att den ökning av indrivningsförlusterna som de

föreslagna åtgärderna skulle medföra inte skulle påverka socialförsäkringens

ekonomi i nämndvärd mån, i vart fall om dessa åtgärder kan beräknas

leda till förbättrat indrivningsresultat beträffande större poster. RRV uttalar

bl. a. att erfarenheten knappast ger belägg för att personalresurserna för

skatteindrivning skulle vara otillräckliga i flertalet av landets distrikt. Verket

uttalar vissa farhågor beträffande konsekvenserna av förslagets genomförande.

En inskränkning av åtgärder för indrivning av småbelopp kan enligt

verket tämligen snart leda till minskad betalningsfrekvens för sådana

belopp, i första hand på indrivningsstadiet men också vid den ordinarie

uppbörden. Det finns dessutom, uttalar RRV, inte tillräckliga skäl för antagande

att gäldenär som debiterats kvarstående skatt under 100 kr. i regel

saknar utmätningsbara tillgångar. Verket, som ifrågasätter om man bör

anlägga en rent företagsekonomisk syn på skatteindrivningen, säger sig inte

kunna tillstyrka en sådan ändring av avskrivningsbestämmelserna i UF att

generellt endast kontorsmässiga åtgärder skulle erfordras vid indrivning av

poster som inte överstiger 100 kr., men anser att anspråken på utmätningsundersökningens

fullständighet bör kunna ställas lägre i fråga om obetydliga

skattebelopp och beträffande gäldenärer som i annat sammanhang blivit

föremål för sådan undersökning. Även CFU anser att man inte kan bortse

från att indrivning är ett tvångsmedel, vars preventiva verkan är av väsentlig

betydelse. Nämnden avråder från att direkt i UF anges under vilka

omständigheter skatteindrivning av småbelopp kan underlåtas, men anser

att möjlighet bör finnas att kunna för or dna om avskrivning även i andra

fall än dem som f. n. anges i förordningen. CFU föreslår en allmän bestämmelse

att avskrivning får ske när särskilda omständigheter föranleder därtill

och att central myndighet, förslagsvis RRV, bemyndigas meddela föreskrifter

därom. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus lön anser det angeläget

att även små skattebelopp bevakas i lämplig omfattning och anser att i varje

fall beloppsgräns för förenklad indrivning inte bör anges i UF. Länsstyrelsen

i Malmöhus län och Stockholms stads uppbördsverk har i stort sett

inte haft något att invända mot EON:s förslag.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1969

För egen del vill jag närmast ansluta mig till de uttalanden som gjorts

av RRV och CFU. Jag anser det av flera skäl angeläget att även smärre

skattebelopp blir föremål för indrivning i vanlig ordning, liksom uppbörd

genom skatteavdrag sker av kvarstående skatt som skall tas ut, dvs. inte

understiger 10 kr. Vidare måste tas hänsyn till att UF:s föreskrifter om avskrivning

har ett vidsträckt tillämpningsområde. Enligt förordningen den 17

december 1965 (nr 852) om ackord och avskrivning rörande vissa skatter

gäller föreskrifterna beträffande alla skatter. Å andra sidan kan man inte

bortse från behovet av särskilda åtgärder för att nedbringa arbetsbalansen

hos kronofogdemyndigheterna i vissa distrikt. Förenklade villkor för avskrivning

av skattebelopp under 300 kr. bör därför i vissa fall kunna föreskrivas

av Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer. Sådana

föreskrifter bör framför allt avse lättnader i kravet på att misslyckat

utmätningsförsök skall föregå avskrivningsbeslut. Jag föreslår att en bestämmelse

som möjliggör meddelande av sådana föreskrifter införs i 66 §.

I övrigt bör avskrivningsbestämmelserna i UF också avse ränta enligt

förordningen. Den beloppsgräns som i princip gäller för indrivning av skatt

i utlandet bör höjas från 200 till 300 kr.

Enligt gällande praxis blir preskriberad skatt föremål för avskrivning.

Detsamma gäller skattefordran som bortfallit på grund av antaget ackord

(jfr prop. 1965: 160 s. 63). Denna praxis bör komma till uttryck i författningen.

I sistnämnda fall bör inte gälla vad som föreskrivits om att viss tid

skall förflyta innan avskrivning får ske.

Eestämmelserna i 66 § föreslås ändrade i enlighet med det anförda.

67 §. Förslaget till ändring av första stycket är en konsekvens av vad som

föreslagits beträffande avskrivning av ränta. Den föreslagna ändringen av

andra stycket medför ingen ändring av praxis, men synes böra genomföras

särskilt med hänsyn till de föreslagna reglerna om avskrivning av preskriberad

eller på grund av ackord bortfallen skattefordran.

68 § 4 mom. Enligt författningsrummet kan skatt som skall restitueras

i vissa fall innehållas i avbidan på att tillkommande skatt påförs på grund

av beslut av prövningsnämnd om höjd taxering eller om eftertaxering eller

av länsstyrelse om höjd debitering. Förslaget innebär att skatt får innehållas

också i avbidan på beslut av lokal skattemyndighet om rättelse av

taxeringslängd, enligt 72 a § taxeringsförordningen den 23 november 1956

(nr 623), eller om höjd debitering.

68 § 6 mom. I det föregående har motiverats ståndpunkten att beneficiet

enligt den nya 65 § UL inte skall gälla vid utmätning av fordran på skatt

eller ränta som skall återbetalas enligt UF.

F. n. kan överskjutande preliminär skatt utmätas sedan kreditkort på

slutlig skatt kommit utmätningsmannen tillhanda, vilket bl. a. innebär att

utmätning kan ske intill dess debetsedeln på slutlig skatt har sänts till den

skattskyldige. ADR-systemet för debitering av skatt som numera tillämpas

medför emellertid stora praktiska olägenheter för utmätning av överskju
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

tande preliminär skatt efter den tidpunkt då kronofogdemyndigheten sänt

meddelande till länsstyrelsen om skattskyldiga som tillgodoförts sådan skatt

och häftar för restförd skatt. Kreditkort förekommer numera inte, utan

avstämningen sker med hjälp av särskilda uppgifter på skattskyldiga som

har överskjutande preliminär skatt. I samband med genomgång av dessa

uppgifter görs också utmätning av sådan skatt. Förslaget innebär att utmätning

av överskjutande preliminär skatt inte får ske innan kronofogdemyndighet

erhållit dessa förteckningar från länsstyrelsen och inte heller sedan

förteckningarna återsänts dit och innan beloppet kan lyftas.

69 § 2 mom. Överskjutande preliminär skatt som i princip skall återbetalas

kan i vissa fall innehållas i avvaktan på att tillkommande skatt skall

påföras (68 § 4 inom. andra stycket). Det kan vara svårt att exakt beräkna

storleken av den tillkommande skatt som kommer att påföras och det inträffar

därför att överskjutande skatt innehålls med större belopp än vad

som sedermera påförts som tillkommande skatt. I sådant fall återbetalas givetvis

den del av den innehållna överskjutande skatten som inte tas i anspråk.

F. n. utgår inte ränta vid sådan restitution. Den föreslagna ändringen

innebär att restitutionsränta skall beräknas vid utbetalning av överskjutande

preliminär skatt i nämnda fall.

70 § 1 mom. För efterkrav på skatt som ej debiterats eller debiterats med

för lågt belopp gäller särskilda villkor enligt förevarande paragraf. För att

betalningsskyldighet skall föreligga skall dels krav vara delgivet den skattskyldige

inom viss tid och dels beslut om hans betalningsskyldighet vara

meddelat inom viss tid efter det kravet anställdes. Samma villkor gäller för

efterkrav på preliminär skatt som gottskrivits med för högt belopp och

felaktigt restituerats.

Bestämmelserna hänför sig till ett förfarande som ursprungligen reglerades

i den numera upphävda (se SFS 1961: 313) kungörelsen den 17 december

1920 (nr 840) angående anställande av reservationskrav (jfr prop. 1945;

370 s. 244). Redogörare skulle anställa reservationskrav hos den skattskyldige

för anmärkt skattebelopp, vid ansvar av ersättning för kronans förlust.

Numera framställs vanligen inte krav hos den skattskyldige innan

hans betalningsskyldighet är prövad. Betalningsskyldigheten fastställs i de

allra flesta fall genom utfärdande av debetsedel på tillkommande skatt.

Med hänsyn härtill bör bestämmelserna förenklas. Det torde inte finnas

anledning att göra skillnad på efterkrav för felaktigt restituerad preliminär

skatt och annan felaktig restitution. Den föreslagna preskriptionstiden

utgör fyra år efter det uppbördsår under vilket skatten rätteligen skolat

debiteras eller felaktigt restituerats. Bestämmelsen avser således den tidrymd

inom vilken betalningsskyldighet kan åläggas i förevarande fall. Även

för dessa gäller de i 71 § föreskrivna preskriptionstiderna för indrivning av

skatter, vanligen fem år efter utgången av det uppbördsår, under vilket

skatten skolat erläggas enligt verkställd debitering.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

75 §. Om arbetsgivare felaktigt underlåtit att göra skatteavdrag, skall

skalten visserligen inte kunna tas ut av denne genom införsel men väl av arbetstagaren.

Att beloppet får tas ut som restförd skatt enligt förslaget innebär

att bestämmelserna om indrivning i bl. a. 59 och 60 §§ förslaget

blir tillämpliga.

77 §. Lämpligheten av alt, som föreslagits i departementspromemorian,

införsel skall få äga rum för uttagande av skattebelopp som arbetsgivare

innehållit genom skatteavdrag men inte inbetalt har vitsordats av flertalet

remissinstanser. Jag ansluter mig till denna mening med hänsyn till den

skattemoraliska effekten av en sådan bestämmelse. Förevarande paragraf

föreslås ändrad i överensstämmelse härmed.

77 a §. Förslaget innebär att införselmöjlighet införs för skatt som ställföreträdare

för juridisk person ålagts betala sedan han uppsåtligen eller av

grov oaktsamhet underlåtit att inbetala innehållet belopp. För bestämmelsen

talar med ännu starkare skäl de synpunkter som angetts beträffande förslaget

till ändring av 77 §, enär ställföreträdare oftare än arbetsgivare torde

ha inkomst som kan tas i anspråk genom införsel.

83 §. Förslaget avser endast rättelse av ett tryckfel.

Övergångsbestämmelserna. Enligt punkt 2 av övergångsbestämmelserna

till nya InfL skall beslut om införsel som är gällande vid den nya lagens

ikraftträdande tillämpas enligt sitt innehåll även därefter, om ej utmätningsmannen

bestämmer annat. Detta gäller givetvis även införsel för skatt

och allmän avgift. I princip bör beslut om införsel för sådan skatt eller avgift,

som inte kan tas ut genom införsel efter ikraftträdandet, hävas. Det kan

emellertid inträffa, att gäldenären ej anser sig betjänt av att löpande införsel

avbryts. I sådana fall bör införseln kunna fortgå även efter ikraftträdandet.

Överskjutande preliminär skatt enligt 1968 års taxering som innehållits

i avvaktan på höjd taxering eller debitering torde restitueras såväl före som

efter ikraftträdandet den 1 juli 1969. Samma bestämmelse om restitutionsränta

bör emellertid gälla i båda fallen. I en övergångsbestämmelse föreslås

därför att ränta skall utgå på innehållen överskjutande preliminär skatt

enligt 1968 års taxering även om den restituerats före ikraftträdandet.

Att 70 § 1 mom. i sin äldre lydelse skall gälla efter ikraftträdandet i vissa

fall föreslås med hänsyn till att det är tänkbart, ehuru inte särskilt troligt,

att efterkrav även under den sista tiden någon gång framställts i den ordning

som den nuvarande lydelsen av författningsrummet anger. I sådant

fall bör preskription inte inträda av den anledningen att betalningsskyldigheten

inte fastställts inom 4 års-fristen.

Förordningen om sjömansskatt

17 § 2 mom. I enlighet med vad som föreslagits i det föregående bör

sjömansskatt kunna tas ut genom införsel dels vid indrivning hos redare

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

av skattebelopp som denne innehållit men ej redovisat och dels vid indrivning

hos sjöman av skatt som redare underlåtit att innehålla men för

vilket denne ej är ansvarig. Däremot bör införsel inte kunna meddelas

vid indrivning hos redare av ej innehållen sjömansskatt och ej heller för

uttagande hos sjöman av skattebelopp som redare erlagt för sjömannen

trots att skatteavdrag inte har verkställts. I dessa avseenden motsvarar

förslaget om ändring i sjömansskatteförordningen vad som föreslagits beträffande

införsel för UF:s skatter och avgifter.

I fråga om sjömansskatt kan uppkomma ett särskilt problem, om införsel

meddelats för underhållsbidrag. Enligt 14 § nya InfL går sådan införsel

före skatteavdrag. Det kan därför inträffa att införselbeloppet är så stort

att efter avdrag härför det inte återstår så mycket av sjömannens lön som

svarar mot sjömansskatten enligt gällande tabell. Sjömannen har möjlighet

att i sådant fall begära jämkning av skatten enligt 12 § 1 mom. sjömansskatteförordningen.

Har jämkning ej beviljats, bör emellertid sjömannen

i nämnda fall ensam vara ansvarig för skatt som ej kunnat innehållas, och

redaren således vara fri från betalningsskyldighet för motsvarande belopp.

Det nämnda har föranlett förslag till viss ändring i momentets första stycke.

20 §. Enligt paragrafens första stycke kan skattekrav göras gällande

inom fem år efter utgången av det år, under vilket skatteavdrag skolat

verkställas. Samma preskriptionstid bör gälla för skattekrav mot sjöman,

vilket blir fallet om den föreslagna ändringen genomförs.

Enligt nuvarande lydelse av paragrafens fjärde stycke kan kammarrättens

eller Kungl. Maj :ts utslag om redares ansvarighet alltid verkställas inom

en tid av två år från utgången av det uppbördsår då utslaget meddelades.

Även i fall då sjöman bestritt riktigheten av mot honom riktat revisionskrav

och hans ansvarighet fastställts av högre instans finns behov av förlängd

preskriptionstid. ”Uppbördsår” förekommer inte i sjömansskatteförordningen

och bör därför i paragrafen utbytas mot ”år”. Förslaget innefattar ändring

i dessa båda hänseenden.

Övergångsbestämmelsen. Liksom var fallet när gällande lydelse av 20 §

sista stycket infördes (SFS 1967: 636), bör förlängning av preskriptionstiden

enligt den föreslagna lydelsen inte inträda i mål och ärende som avgjorts

före ikraftträdandet, dvs. dessförinnan vunnit laga kraft eller prövats av

Kungl. Maj :t.

Förordningen om trafikomläggningsskatt

Förslaget innebär att möjlighet öppnas att meddela bestämmelser om införsel

för trafikomläggningsskatt i kungörelsen den 6 september 1963 (nr

484) om uppbörd av trafikomläggningsskatt in. m. Jag har i det föregående

förordat en liknande lösning i fråga om införsel för automobilskatt. I 8 §

förordningen om automobilskatt finns emellertid redan f. n. en rätt för Konungen

att meddela föreskrifter om bl. a. indrivning av sådan skatt.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1969

55

Förordningen om mervärdeskatt

48 §. Förslaget har motiverats i det föregående och torde inte kräva

någon ytterligare kommentar.

Övergångsbestämmelserna. Införsel bör som tidigare angetts kunna meddelas

för uttagande av allmän varuskatt. Föreskrift härom bör meddelas i

övergångsbestämmelserna till mervärdeskatteförordningen som ett komplement

till däri intagna bestämmelser om avvecklingen av den allmänna varuskatten.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj :t genom

proposition föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet

upprättade förslag till

1) förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr

272),

2) förordning om ändring i förordningen den 16 maj 1958 (nr 295) om

sjömansskatt,

3) förordning om ändring i förordningen den 17 maj 1963 (nr 116) om

trafikomläggningsskatt,

4) förordning om ändring i förordningen den 6 juni 1968 (nr 430) om

mervärdeskatt.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungi. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

Bilaga

Departementspromemorians förslag

till

Förordning

om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)

Härigenom förordnas, att 2 § 3 inom., 45 § 3 inom., 59 §, 60 § 2 och 4

mom., 68 § 6 mom. samt 75, 77 och 77 a §§ uppbördsförordningen1 den 5

juni 1953 (nr 272) skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

2

3 in o m. Kvarstående skatt skall,

därest den slutliga skatten delvis utgöres

av skogsvårdsavgift eller i 1 §

omförmäld annuitet, anses i första

hand belöpa å sådan avgift eller annuitet.

Motsvarande skall gälla beträffande

ogulden del av kvarstående

skatt och av sådan tillkommande

skatt, vari ingår avgift eller annuitet

som nyss sagts.

För visst

(Föreslagen lydelse)

3 in o in. Kvarstående skatt skall,

därest i den slutliga skatten ingår

i 1 § omförmäld annuitet eller skogsvårdsavgift,

i första hand avse sådan

annuitet eller avgift. Ingår både

annuitet och skogsvårdsavgift i kvarstående

skatt, skall denna i första

hand avse annuiteten. Motsvarande

skall gälla beträffande obetald del

av kvarstående skatt och av sådan

tillkommande skatt, vari ingår annuitet

eller avgift som nyss sagts.

- tillkommande skatten.

45

3 in o m. Sker avdrag — —---

Motsvarande gäller efter ansökan

av utmätningsman när lön tages i

anspråk genom införsel.

59

Det åligger utmätningsman att enligt

bestämmelser som Ivungl. Maj :t

meddelar verkställa indrivning av

skatt och restavgift och därvid förrätta

utmätning eller bevilja införsel

i den utsträckning det är medgivet.

60

2 m o m. Vid utmätning för skatt

skola, med de förbehåll som i 3

1 Omtryckt 1967:625.

§•

— -----preliminär skatt.

Motsvarande gäller efter ansökan

av utmätningsman när lön tages i

anspråk genom införsel eller utmätning.

Det åligger utmätningsman att enligt

bestämmelser som Kungl. Maj :t

meddelar verkställa indrivning av

skatt och restavgift.

§•

2 m o m. Vid utmätning för skatt

skola, med de förbehåll som i 3 mom.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

(Nuvarande lydelse)

mom. sägs, lända till efterrättelse

utsökningslagens föreskrifter om

verkställighet av utmätning och vad

därvid må undantagas, om utmätt

egendoms försäljning, om fördelning

av medel, som till följd av utmätning

influtit, samt om klagan över utmätningsmans

förfarande.

4 in o m. Beträffande införsel för

skatt skall iakttagas vad som är

stadgat i 21 § lagen om införsel i avlöning,

pension eller livränta.

(Föreslagen lydelse)

och 68 § 6 mom. sägs, lända till efterrättelse

utsökningslagens föreskrifter

om verkställighet av utmätning

och vad därvid må undantagas,

om utmätt egendoms försäljning, om

fördelning av medel, som till följd

av utmätning influtit, samt om klagan

över utmätningsmans förfarande.

4 mom. Införsel enligt införsellagen

den

får äga rum vid indrivning av restförd

skatt och avgift som anges i

1 § första stycket samt därå belöpande

restavgift, tilläggsavgift eller

ränta.

För skatt eller avgift som på grund

av föreskrift i annan författning

skall indrivas i samma ordning som

skatt enligt denna förordning får införsel

bevil jas endast om det är särskilt

medgivet.

6 m o m. Fordran på

Utan hinder

Från utmätning i enskilt mål skall

undantagas ett belopp om trehundra

kronor utom i mål om vad enskild

har att utgiva enligt lagen om socialhjälp

eller barnavårdslagen eller på

grund av underhållsskyldighet enligt

giftermålsbalken, föräldrabalken eller

annan lag.

Utmätning i

---kan lyftas.

under taxeringsåret.

Bestämmelserna i 65 § utsölcningslagen

äga icke tillämpning vid utmätning

av fordran som avses i första

stycket. I enskilt mål skall dock

undantagas ett belopp om trehundra

kronor utom i mål om vad enskild

har att utgiva enligt lagen om socialhjälp

eller barnavårdslagen eller på

grund av underhållsskyldighet enligt

giftermålsbalken, föräldrabalken

eller annan lag.

- för utmätningen.

68 §.

75

Underlåter arbetsgivare----

Sedan beslut fattats enligt första

stycket må krav på erläggande av

skattebeloppet riktas mot såväl arbetsgivaren

som arbetstagaren. Vistas

arbetstagaren på känd ort inom

riket, må arbetsgivaren krävas endast

om det kan antagas att arbetstagaren

underrättats om sin skyldighet

att erlägga skattebeloppet.

§•

— ----nämnda fall.

Sedan beslut fattats enligt första

stycket må krav på erläggande av

skattebeloppet riktas mot såväl arbetsgivaren

som arbetstagaren. Vistas

arbetstagaren på känd ort inom

riket, må arbetsgivaren krävas endast

om det kan antagas att arbetstagaren

underrättats om sin skyldighet

att erlägga skattebeloppet. Be
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

loppet må indrivas hos arbetstagaren

i samma ordning som restförd skatt.

Efterkommer arbetsgivaren — -------må beviljas.

Arbetsgivare eller-------erlägga restavgift.

Därest arbetsgivare------motsvarande tillämpning.

Har arbetstagares-------å indrivningskvittot.

77

Har arbetsgivare verkställt skatteavdrag

men icke inbetalat det innehållna

beloppet i tid och ordning,

som i 53 eller 54 § eller 56 § 3 mom.

sägs, må beloppet uttagas hos arbetsgivaren

i samma ordning som stadgats

i fråga om indrivning av skatt.

Arbetstagaren är------

§•

Har arbetsgivare verkställt skatteavdrag

men icke inbetalat det innehållna

beloppet i tid och ordning,

som i 53 eller 54 § eller 56 § 3 mom.

sägs, må beloppet indrivas hos arbetsgivaren

i samma ordning som

restförd skatt.

—- motsvarande skattebelopp.

77 a §.

Har den---------- skäl föreligga.

Talan om-------allmän domstol.

Yrkande om åläggande av betal

ningsskyldighet för skattebelopp

som nu sagts må icke framställas

och ej heller åtgärder för indrivning

av beloppet vidtagas sedan arbetsgivarens

ansvarighet för samma skattebelopp

bortfallit på grund av bestämmelserna

i 71 §. Utan hinder

härav må dom, varigenom sådan betalningsskyldighet

ålagts, verkställas

inom en tid av två år från utgången

av det uppbördsår, då domen

vunnit laga kraft.

Den som —

Yrkande om åläggande av betalningsskyldighet

för skattebelopp som

nu sagts må icke framställas och ej

heller åtgärder för indrivning av beloppet

vidtagas sedan arbetsgivarens

ansvarighet för samma skattebelopp

bortfallit på grund av bestämmelserna

i 71 §. Utan hinder härav må

dom, varigenom sådan betalningsskyldighet

ålagts, verkställas inom

en tid av två år från utgången av det

uppbördsår, då domen vunnit laga

kraft. Skattebeloppet må indrivas

hos den som blivit ålagd betalningsskyldighet

i samma ordning som

restförd skatt.

för arbetstagare.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1969.

Har beslut om införsel för skatt eller allmän avgift, som ej får uttagas

genom införsel enligt denna förordning, meddelats före ikraftträdandet,

skall beslutet även därefter tillämpas i enlighet med äldre lag, till dess

utmätningsmannen på begäran av gäldenären eller eljest förordnar att beslutet

skall hävas.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

59

Innehållsförteckning

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................ 1

Författningsförslag ............................................ 2

Inledning ...................................................... 13

Departementspromemorian och remissyttrandena .................. 14

Införsel för skatter och allmänna avgifter ...................... 14

Gällande bestämmelser m. m................................. 14

Den nya införsellagen ...................................... 17

Vissa synpunkter av lagberedningen m. m..................... 18

Departementspromemorian .................................. 20

Allmänna synpunkter .................................... 20

Förslaget ................................................ 22

Remissyttrandena .......................................... 26

Minskning av skatteavdrag .................................... 32

Gällande bestämmelser ...................................... 32

De nya bestämmelserna om utmätning av lön.................. 33

Uppbördsutredningens överväganden ........................ 34

Departementspromemorian .................................. 35

Remissyttrandena .......................................... 35

Förbehållsbelopp vid utmätning av överskjutande preliminär skatt .. 35

Gällande bestämmelser...................................... 35

De nya bestämmelserna om förbehållsbelopp vid utmätning...... 35

Departementspromemorian .................................. 36

Remissyttrandena .......................................... 36

Förslaget till författningstext .................................. 36

Departementspromemorian .................................. 36

Remissyttrandena .......................................... 38

Departementschefen ............................................ 39

Allmänna synpunkter ........................................ 39

Frågornas bakgrund ........................................ 39

Införsel .................................................. 39

Minskning av skatteavdrag .................................. 43

Förbehållsbelopp vid utmätning av överskjutande preliminär skatt 44

Övriga frågor .............................................. 45

Specialmotivering ............................................ 46

Uppbördsförordningen ...................................... 46

Förordningen om sjömansskatt .............................. 53

Förordningen om trafikomläggningsskatt...................... 54

Förordningen om mervärdeskatt.............................. 55

Hemställan .................................................... 55

Bilaga......................................................... 56

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690130

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1969:39 Betänkande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i uppbördsförordningen, m. in. Propositionen I prop. 1969: 51 föres s. 1 i texten