Sök i Ratio Lex

Angående lärarutbildning för folkhögskolan m. m

1969-03-28 · 35 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 35 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1969:52, Angående lärarutbildning för folkhögskolan m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1969

1

Nr 52

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående lärarutbildning för

folkhögskolan m. m.; given Stockholms slott den 28 mars

1969.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag ur statsrådsprotokollet

över utbildningsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag,

om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sven Moberg

Propositionens huvudsakliga innehåll

På grundval av förslag av Folkhögskolans lärarutredning i betänkandet Lärarutbildning

för folkhögskolan (SOU 1967: 47) föreslås åtgärder för en förbättrad

lärarutbildning för folkhögskolan och annan vuxenutbildning.

De förändrade kraven på folkhögskolan nödvändiggör en särskild praktiskpedagogisk

utbildning av lärare för skolformen. I propositionen föreslås därför att

vid lärarhögskolan i Linköping anordnas en särskild praktisk-pedagogisk utbildning

om två terminer för folkhögskolans lärare. Den nya utbildningen avses bli

införd med början vårterminen 1970.

Till utbildningen skall kunna antas dels den som avlagt filosofie kandidatexamen

som omfattar studiekurser inom minst tre ämnesområden, dels den som på annat

sätt, t. ex. genom aktivt arbete inom det fria och frivilliga folkbildningsarbetet,

anses ha förutsättningar att genomgå utbildningen.

Första terminen av den praktisk-pedagogiska utbildningen föreslås omfatta utbildning

i pedagogik och metodik samt praktik i form av auskultationer och övningsundervisning.

Andra terminen bör ägnas åt praktiktjänstgöring främst vid folkhögskola.

I propositionen föreslås en intagningskapacitet vid lärarhögskolan av 30 studerande

per termin. För utbildningen skall finnas tjänster som lektorer i vuxenut
1

—Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 saml. Nr 52

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1969

bildningens metodik och tjänst som biträdande utbildningsledare. För handledning

under praktiktjänstgöring liksom vid undervisningsövningar bör anställas särskilda

handledare, tills vidare med korttidsförordnande.

Vissa åtgärder för att inom den reguljära ämneslärarlinjen få till stånd tämligen

omfattande inslag av pedagogik och metodik med inriktning mot den statliga och

kommunala vuxenutbildningen kommer att vidtas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1969

3

Utdrag av protokollet över utbildningsärenden, hållet inför Hans

Ma):t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 28

mars 1969.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson, Lange,

Kling, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Gustafsson,

Geijer, Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson.

Statsrådet Moberg anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga

ledamöter fråga angående lärarutbildning för folkhögskolan m. m. och anför.

1* — Bihang till riksdagens protokoll 1969.

1 saml. Nr 52

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1969

1. Inledning

Den 29 oktober 1965 uppdrog Kungl. Maj:t åt numera skolrådet Arne Sönnerlind,

tillika ordförande, undervisningsråden Sixten Marklund och Nils-Eric Svensson,

numera undervisningsrådet Gösta Vestlund samt rektorn Hilding Friman att

såsom sakkunniga utreda frågan om utbildning och fortbildning av folkhögskolans

lärare.

För de sakkunniga utfärdades inga särskilda direktiv. De sakkunniga antog benämningen

Folkhögskolans lärarutredning.

De sakkunnigas arbete har enbart gällt frågan om utbildning av ämneslärare

vid folkhögskolan. Utöver viss sammanställning av nödvändigt statistiskt grundmaterial

har utredningen genom en enkät till samtliga folkhögskolor inhämtat upplysningar

och synpunkter av betydelse för sina ställningstaganden. Utredningen

har besökt ett antal folkhögskolor för att ta del av verksamheten och med rektorer

och lärare diskutera lärarutbildningen. Överläggningar har också ägt rum

med ett antal folkhögskolrektorer, samlade till rektorskonferens.

För utredningen har följande tre uppgifter varit de väsentliga, nämligen

1. att försöka precisera innebörden av begreppet folkhögskola,

2. att försöka bedöma och ange efter vilka huvudlinjer folkhögskolan kommer

att utvecklas och forma sin verksamhet,

3. att från dessa båda utgångspunkter så noggrant som möjligt ange innehållet

i en lärarutbildning och lärarfortbildning för folkhögskolan samt att utforma en

härför avpassad utbildningsorganisation.

Sina överväganden och förslag har utredningen i september 1967 lagt fram i betänkandet

Lärarutbildning för folkhögskolan (SOU 1967: 47).

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av skolöverstyrelsen — efter

hörande av lärarhögskolorna, rektor vid folkskoleseminariet i Linköping och lärarråden

vid ett antal folkhögskolor — vidare universitetskanslersämbetet — efter

hörande av rektorsämbetena vid universiteten — statskontoret, statens avtalsverk,

arbetsmarknadsstyrelsen, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet,

dåvarande Svenska stadsförbundet, Sveriges akademikers centralorganisation

(SACO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Landsorganisationen i Sverige

(LO), Arbetarnas bildningsförbund, Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet,

Studieförbundet Vuxenskolan, Rörelsefolkhögskolomas intresseorganisation, Sveriges

folkhögskolelevers förbund, Högerns ungdomsförbund, Sveriges socialdemokratiska

ungdomsförbund, Sveriges förenade studentkårer.

I propositionen berörs för överblickens och sammanhangets skull även vissa

frågor som ej kräver beslut av riksdagen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1969

5

2. Folkhögskolans nuvarande organisationsoch

verksamhetsformer

2.1 Utbildningsmål

Folkhögskolan som skolform går i Sverige tillbaka till år 1868, då de tre första

skolorna inrättades.

Som mål för folkhögskolans verksamhet angavs redan från början att den skulle

ge vuxen ungdom allmän medborgerlig utbildning. Denna huvuduppgift har sedan

dess stått kvar, och den finns också fastslagen i folkhögskolestadgan den 12 september

1958 (478, ändrad senast 1968: 313) där första paragrafen lyder: »Folkhögskolan

har till uppgift att meddela allmän medborgerlig bildning. Dess verksamhet

bör särskilt syfta till att bibringa eleverna insikt om deras ansvar som människor

och samhällsmedlemmar. Den bör utformas så, att elevernas samarbetsvilja

starkes, deras förmåga till självständigt tänkande och kritiskt omdöme utvecklas

samt deras mognad och studieintresse främjas.»

Varje elev får med hänsynstagande till ovanstående målsättning utforma sitt

arbetssätt. Centralt fastställda kursplaner förekommer inte.

Under senare år har en ökande andel av folkhögskolornas elever sökt sig dit för

att få vidareutbildning av allmänt slag som en grund för fortsatt utbildning.

I vissa fall har folkhögskolan för att hjälpa sina elever infört vissa bestämda

kurser på sitt program, t. ex. så kallade normalkurser för blivande sjuksköterskeelever

i ämnena svenska, matematik, fysik, kemi och biologi. Flera folkhögskolor

har vidare givit sådan undervisning som direkt förbereder eleverna för inträde i socialhögskolor.

2.2 Organisation

Folkhögskolorna i vårt land brukar med hänsyn till huvudmannaskapet indelas

i tre grupper, landstingsskolor, stödföreningsskolor och rörelseskolor.

Stödföreningsskolorna får vanligen betydande landstingsbidrag och landstingen

är representerade i dessa skolors styrelser. I stort överensstämmer stödföreningsskolornas

inriktning med landstingsskolornas.

Rörelseskolorna utgör ingen homogen grupp. Den folkrörelse som är huvudman

för en folkhögskola är starkt representerad i denna skolas styrelse. Det är emellertid

också vanligt att plats i styrelsen givits åt representant för landstinget och för

den kommun inom vilken folkhögskolan är belägen.

Under budgetåret 1968/69 utgår statsbidrag till 105 folkhögskolor, varav 10

stödföreningsskolor, 46 landstingsskolor och 49 rörelseskolor.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1969

Tre olika slags kurser kan enligt folkhögskolestadgan ordnas vid folkhögskolan:

vinterkurs, sommarkurs och ämneskurs.

Vinterkursen, som är den i fråga om elevantalet dominerande kurstypen, omfattar

22—30 veckor. Sommarkurs skall omfatta minst 13 veckor (i vissa fall minst

16 veckor). Ämneskurs kan vara antingen fristående eller ansluten till vinter- eller

sommarkurs. Den skall omfatta minst en vecka.

När det gäller att redovisa folkhögskolornas storlek har utredningen funnit det

lämpligast att utgå från elevantalet under vinterkurs.

Som framgår av nedanstående tabell varierar skolornas storlek avsevärt.

Den minsta skolan hade läsåret 1966/67 16 elever, den största 218 elever. Det

bör dock noteras att den minsta folkhögskolan är en skola med speciell rekrytering,

samernas folkhögskola i Jokkmokk. Den näst minsta hade 31 elever. Under

sistnämnda arbetsår hade 60 av de 104 skolorna mellan 81 och 140 elever.

År

—10

41—60

61—80

81—100

101—120

121—140

141—160

161—

Summa

1960/61 . .

4

10

14

23

18

15

5

6

95

1964/65 . .

4

7

16

23

22

11

8

11

102

1965/66 . .

3

9

15

25

22

11

4

14

103

1966/67 . .

3

10

13

24

23

13

6

12

104

Antalet elever läsåret 1966/67 vid folkhögskolans vinterkurser var 11 026 och

vid sommarkurserna 549. Ännu år 1957 utgjorde eleverna under sommarkurser

ungefär 25 % av skolornas totala elevantal under verksamhetsåret. År 1966 var

motsvarande andel knappt 5 %. Antalet skolor med sommarkurser har minskat

kraftigt och var år 1967 bara fyra. Vinterkursernas elevantal har ökat varje år

under perioden 1956—1967.

Antalet elever vid anslutna ämneskurser har minskat kraftigt under de senaste

åren. Anledningen härtill är att skolorna i stor utsträckning har ökat vinterkurserna,

ofta till 34 veckor, varvid elevernas behov av att komplettera vinterkursen med

en ämneskurs har minskat. År 1965 utgjorde elevantalet i anslutna ämneskurser

614 och i fristående ämneskurser 4 376.

Enligt kungörelsen den 9 december 1966 (758, ändrad 1968: 647) om statsbidrag

till driftkostnader för folkhögskolor utgår bidrag till löner m. m. åt lärare

och skolledare med 100 % av de faktiska kostnaderna, till kostnader för viss annan

personal med, beroende på skolans storlek, 50—150 % av ett indexbundet bidragsunderlag

av 79 000 kr. för 1968/69 samt till pedagogisk utrustning m. m. med

50—150 % av ett bidragsunderlag av 13 000 kr. Utöver nämnda bidrag utgår

avgiftsbidrag, dvs. bidrag till vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, för

rektor och lärare. Efter skolöverstyrelsens prövning i varje särskilt fall kan ur

anslaget även utgå bidrag till kostnader för personell assistans åt handikappade

elever vid folkhögskolor. Vidare utgår statsbidrag till dyrare pedagogisk utrustning

och för sanering av folkhögskolornas ekonomi.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 52 år 1969

7

Enligt kungörelsen den 12 september 1958 (480, ändrad senast 1967: 469)

om statsbidrag till byggnadsarbeten vid folkhögskolor kan statsbidragsberättigad

folkhögskola få bidrag till kostnaderna för anskaffande av permanenta skollokaler

och bostäder åt lärare och elever genom ny-, till- eller ombyggnad eller genom

förvärv och iordningställande av befintlig byggnad. Statsbidrag till permanenta

lokaler utgår med högst 75 % av ett bidragsunderlag som beräknas på olika sätt

beroende på lokalernas karaktär. Till kostnaderna för uppförande av provisoriska

lokaler kan statsbidrag utgå med 325 kr. per kvadratmeter nettogolvyta. Statsbidrag

utgår vidare med 50 % av kostnaderna för första uppsättningen stadigvarande

undervisningsmateriel och med högst 75 % av beräknade kostnader för

inredning av och inventarier till elevhem.

2.3 Undervisningens uppläggning

Undervisningen skall enligt folkhögskolestadgan syfta till att ge eleverna kunskaper

och orientering i ämnen som är väsentliga för folkhögskolans syften. Samhörigheten

mellan olika ämnen och de större sammanhangen inom varje ämne skall

uppmärksammas. Arbetsformerna skall syfta till aktivitet, samarbete och självständighet.

Med utgångspunkt från dessa bestämmelser har folkhögskolorna utformat sitt

arbete. Vid många skolor har under senare år förekommit en livlig pedagogisk försöksverksamhet,

inte minst med olika former av aktivitetspedagogik och med individualiserad

undervisning. Gästföreläsare utnyttjas ofta. Folkhögskolorna torde i

högre grad än flertalet andra skolformer — och det redan på ett tidigt stadium —

ha lagt stor vikt vid undervisning i internationella frågor.

Enligt gällande stadga är musik obligatoriskt ämne i samtliga årskurser. I övrigt

föreskriver stadgan obligatoriska ämnen blott i första årskursen. De obligatoriska

ämnena i denna årskurs är svenska, litteratur, historia, samhällslära, psykologi och

matematik samt minst ett av ämnena geografi, fysik, kemi och biologi med hälsolära.

Stadgan föreskriver inte hur många veckotimmar som skall ges åt varje ämne

och det finns ingen centralt fastställd kursplan, som anger vad som skall ingå i de

olika ämnena.

För andra årskursen anger folkhögskolestadgan således inga obligatoriska ämnen

utöver musik utan säger att denna årskurs skall uppta ett urval av de ämnen som

förekommer i första årskursen.

Tredje årskursen finns numera som nämnts vid ett stort antal folkhögskolor. Vid

en del skolor är också denna årskurs allmänt hållen. I andra skolor är tredje årskursen

specialinriktad, t. ex. på estetiska eller samhällsbetonade ämnen. Den kan

vara inriktad så att den mer direkt förbereder för vidareutbildning vid andra skolor,

t. ex. vid socialhögskolor och den kan vara av direkt utbildande karaktär t. ex.

för blivande ungdoms- och studieledare.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1969

2.4 Elever och lärare

Folkhögskolan är en skola för vuxna. Elevgruppen domineras dock av vad som

skulle kunna kallas vuxen ungdom. Enligt uppgifter i Statistisk årsbok 1967 och

1968 är den största gruppen elever vid vinterkurserna mellan 18 och 24 år. Mellan

åren 1960 och 1966 har andelen elever över 21 år ökat från 22,8 till 29,4 %. Det

är dock inte möjligt att av detta dra några mera bestämda slutsatser rörande rekryteringsåldern

till folkhögskolorna. Ökningen kan delvis bero på det ökade antalet

skolor med tredje årskurs, i vilken eleverna oftast är äldre. Somliga skolor har

vidare under senare år fått elever av en ny kategori. Det gäller personer som skall

omskolas och behöver förbättra sin allmänna utbildningsgrund. Dessa elever är

oftast äldre, i regel över 30—40 år och de flesta går i norrländska folkhögskolor.

Vid varje folkhögskola skall finnas en ordinarie rektorstjänst och minst en ordinarie

ämneslärartjänst. Utöver ordinarie ämneslärare skall finnas extra ordinarie

och extra ämneslärare samt timlärare i läroämnen till det antal som erfordras för

undervisningen vid skolan. Övningslärartjänster kan också finnas, såväl ordinarie

som icke ordinarie.

En särskild form för lärartjänster vid folkhögskola är s. k. kombinerade tjänster.

Det finns två slag av sådana tjänster, nämligen kombinerade tjänster som lärare vid

folkhögskola/bildningskonsulent i länsbildningsförbund och kombinerade tjänster

som lärare vid folkhögskola/ämneskonsulent.

Tilldelningen av lärarresurser för folkhögskolans del sker enligt andra grunder

än inom skolväsendet i övrigt. Antalet lärartimmar per vecka beräknas på så sätt

att antalet elever multipliceras med 2,2. Dessa lärartimmar får därefter användas

fritt efter skolans eget bedömande. Bestämmelserna härom finns i kungörelsen om

statsbidrag till driftkostnader för folkhögskolor.

Vanligaste utbildning för folkhögskolans lärare är fil. mag. och fil. kand. Antalet

lärare med högre akademisk utbildning är litet. Bland övriga akademiska examina

finns bl. a. jur. kand.- och med. kand.-examen.

Före år 1958 förekom ingen praktisk-pedagogisk utbildning, utformad speciellt

för folkhögskolan och dess särskilda inriktning. Ett mindre antal av folkhögskollärarna

hade dock skaffat sig praktisk-pedagogisk utbildning genom s. k. provår.

Senare har några genomgått lärarhögskola. Antalet var år 1963 ungefär 4 % av

den grupp som hade fil.mag.-examen men har stigit avsevärt senare.

Sedan 1958 anordnas årligen den s. k. Åsa-kursen för folkhögskolans lärare.

Huvudpunkter på kursprogrammet har varit orientering om folkhögskolans utveckling,

nuläge och framtidsuppgifter samt vuxenundervisningens metodik. Antalet deltagare

per år har i allmänhet varierat mellan 20 och 25.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1969

9

3. Utredningens förslag

3.1. Folkhögskolans ställning och uppgifter i framtiden

Utredningen framhåller att förutsättningarna för folkhögskolans verksamhet håller

på att snabbt förändras och ganska snart kommer att vara helt andra än de varit

hittills. Orsaken härtill anges främst vara utvecklingen inom det allmänna skolväsendet.

Utredningen framhåller dock att elevtillströmningen till folkhögskolan fortfarande

är stor och att antalet sökande betydligt överskrider antalet tillgängliga

elevplatser.

Elevrekrytering av nuvarande slag för allmänna kurser bedömer utredningen

emellertid inte bli möjlig mer än ytterligare ett tiotal år. Framtidens folkhögskola

bedöms i än högre grad än dagens bli en skola för vuxna och bör inte annat än i

enstaka fall ta emot ungdomar, som omedelbart efter avslutad gymnasial utbildning

vill fortsätta sin utbildning ett eller ett par år.

Utredningen räknar med att folkhögskolornas uppgift i stort sett kommer att

koncentreras till följande fem huvudområden: samhällsorientering (i vilken även internationella

frågor ingår), naturvetenskaplig orientering, träning av kommunikationsfärdigheter,

undervisning i estetiska ämnen samt ledarutbildning för det fria

och frivilliga folkbildningsarbetet, för folkrörelserna och ungdomsverksamheten.

Utöver längre allmänt orienterande kurser räknar utredningen med att folkhögskolan

i ökad utsträckning kommer att kunna svara för mer direkt målinriktad —

eller kompetensinriktad — utbildning inom vissa områden. Folkhögskolorna bör

vidare på olika sätt kunna komplettera annan vuxenutbildning av speciellt slag,

t. ex. genom att ordna kurser för kommunala förtroendemän, för arbetsledare, för

deltagare i internationellt arbete och för äldre.

Utredningen pekar slutligen på vissa problem rörande planering, organisation och

information om skolornas kursverksamhet, vilka måste lösas i samband med att

folkhögskolan utvecklas vidare.

3.2 Ämnesutbildnlng

Utredningen har vid sina överväganden avvisat en »fri meritering» och funnit att

en bestämd, tämligen väl preciserad utbildning måste krävas av den som vill ha

tjänst som ämneslärare i folkhögskola. Det viktigaste skälet för denna ståndpunkt

är att ett sådant krav är en förutsättning för att folkhögskolan skall kunna spela

den roll i vårt utbildningsväsen som utredningen förutsatt. Utredningen har visserligen

lagt vikt vid att folkhögskolan skall förbli en i fråga om kursplaneuppläggning

fri skolform, men detta motsägs inte av utan snarare förutsätter krav på hög lärar
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1969

kvalitet, garanterad genom en i princip fastslagen utbildningsform och utbildningsnivå

för folkhögskolans lärare.

Bestämda krav på ämnesutbildning får vidare förutsättas ha en positiv effekt på

lärarrekryteringen. Ställs ungefär samma utbildningskrav som för vissa andra skolformer,

finns det goda möjligheter för den som valt lärartjänst i folkhögskola att

söka sig över till annan skolform och för lärare från andra skolformer att gå över

till folkhögskola. De krav som ställs bör vidare vara så klart utformade att lärartillsättningen

kan ske utan att den centrala skolmyndigheten i varje enskilt fall skall

behöva ta ställning till de sökandes kompetens.

Utredningen föreslår, att vissa bestämda krav på ämnesutbildning, jämte praktisk-pedagogisk

utbildning, ställs på den som vill bli ämneslärare vid folkhögskola.

Stadgan bör dock utformas så att undantag från denna bestämmelse skall kunna

göras om särskilda skäl därtill föreligger.

Framtidens folkhögskola antas komma att arbeta på en högre nivå än dagens —

med delvis andra kursformer. Det grundläggande krav folkhögskolans ämneslärare

enligt utredningens mening måste uppfylla är att de skall ha en ämnesutbildning

som till kvalitet och längd motsvarar vad som krävs av lärare vid gymnasium

(gymnasieadjunkter). I sin akademiska examen bör den blivande folkhögskolläraren

ha minst tre examensämnen. I minst ett bör han ha en fördjupad utbildning,

motsvarande nuvarande tre betyg. I minst ett av de båda andra ämnena bör han

ha en utbildning motsvarande minst två betyg. Inga bestämda krav bör ställas på

fasta ämneskombinationer, utan den som vill inrikta sig på att bli lärare vid folkhögskola

skall själv inom ganska vida gränser kunna komponera sin examen genom

val av ämnen, som passar för undervisning inom folkhögskolan.

Utredningen föreslår dock att man anger vilka akademiska examensämnen som

bör godtas i examen som skall ge behörighet till tjänst, avsedd för innehavare med

undervisning förlagd till något eller några av folkhögskolans fem huvudområden.

Examen som innehåller minst tre av de angivna ämnena skall stadgeenligt ge behörighet

till tjänst.

Den angivna vägen att bli ämneslärare vid folkhögskola måste enligt utredningen

bli den normala med hänsyn till den uppgift som utredningen menar att folkhögskolan

skall fylla. Vid sidan härav bör emellertid också andra meriteringsvägar

finnas. I en skolform, som kan utforma sin verksamhet så fritt som folkhögskolan,

kan det uppstå behov av lärare med annan utbildning än den som föreskrivs som

reguljär. I sådana fall bör skolöverstyrelsen äga rätt att medge behörighet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1969

11

3.3 Praktisk-pedagogisk utbildning

I motsats till vad som föreslagits beträffande den blivande folkhögskollärarens

ämnesutbildning anser utredningen att den praktisk-pedagogiska utbildningen måste

få en egen, från övrig ämneslärarutbildning avvikande prägel, om den skall kunna

tjäna folkhögskolans syften. I fråga om längd och principiell uppbyggnad liksom

i fråga om förläggning föreslår utredningen i huvudsak en utbildning i överensstämmelse

med övriga ämneslärares praktiska utbildning.

Endast på vissa punkter kan utbildningen av folkhögskollärare enligt utredningens

mening vara gemensam med den som gäller lärarkandidater som avser att ta

tjänst vid grundskolans högstadium, vid fackskola eller gymnasium. Det är dock

en fördel om blivande folkhögskollärare och lärare vid ungdomsskola kan ha viss

utbildning gemensam. Folkhögskolläraren får inte var främmande för den strukturella

och pedagogiska omdaning, som sker inom det övriga skolväsendet och sålunda

gäller hans framtida elever. Lärarna inom det övriga skolväsendet bör heller

inte vara ovetande om folkhögskolans arbete. Deras behov av kunskap om vuxenundervisning

kan förväntas öka. Mot denna bakgrund anser utredningen att den blivande

folkhögskollärarens praktisk-pedagogiska utbildning knyts till en lärarhögskola

som särskild folkhögskollärarlinje med folkhögskolerfarna lärarutbildare.

Utredningen föreslår att den praktiska lärarutbildningen indelas i fyra huvudavdelningar,

nämligen pedagogik (130 timmar), metodik (132 timmar), folkhögskolan

och övrigt folkbildningsarbete (10 timmar) samt praktik i form av auskultationer,

övningslektioner (70—90 timmar) samt praktiktermin. Utbildningen skall enligt

förslaget avslutas med en sammanfattningsvecka. Utbildningen skall omfatta två

terminer.

Första terminen av den praktisk-pedagogiska utbildningen

bör enligt utredningen omfatta utbildning i pedagogik och metodik samt

praktik i form auskultationer och övningslektioner.

Studierna i pedagogik har två huvudavsnitt, ett som tar upp de moment som

förutsätts vara gemensamma för utbildningen av övriga ämneslärare och för folkhögskollärare

och ett som med samma disposition anger innehållet i den speciellt

till folkhögskolsituationen anpassade pedagogikundervisningen.

Ämnesmetodiken bör i sina grunddrag vara likartad den som ges övriga lärare.

Beträffande innehåll och form för metodikundervisningen fordras dock, enligt utredningens

mening, för den blivande folkhögskolläraren en annan undervisning än

för andra lärarkandidater, då i varje övervägande måste beaktas att det är de vuxnas

intellektuella och erfarenhetsmässiga förutsättningar, som man har att utgå

från. Även avdelningen metodik har i utredningens förslag två huvudavsnitt, ett gemensamt

för samtliga kategorier och ett speciellt för blivande folkhögskollärare.

Under den andra terminen av den praktisk-pedagogiska

utbildningen befinner sig lärarkandidaten vid någon folkhögskola och

1** — Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 52

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. May.ts proposition nr 52 år 1969

fullgör där under en lokal handledares ledning en reducerad lärartjänstgöring.

Hans huvudsakliga kontakt med lärarhögskolan består under denna tid av de besök

metodiklektorerna avlägger vid skolan. Lärarkandidaten beräknas under praktikterminen

hålla 150—250 lektioner. Praktikterminen skall också ge den blivande

läraren direkt erfarenhet av studiecirkelledning. Med anledning av att sidouppgiftema

för en folkhögskollärare är många har under praktikterminen 50 timmar avsatts

för sådana uppgifter. Bl. a. avses härmed att läraren skall ges tillfälle att ordentligt

förbereda minst ett studiebesök, genomföra och bearbeta det samt att han

skall aktivt delta i planläggningen av en studieresa. Dessa 50 timmar är också avsedda

att användas till utökad kontakt med studieförbund och länsbildningsförbund.

Den speciella praktikterminen blir meningsfull endast om lärarens undervisningsbörda

begränsas till ca 15 timmar inkl. ledningen av studiecirklar.

Den blivande läraren bör enligt utredningen även ta del av folkhögskolornas

sommarverksamhet. Läraren bör undervisa under sådan kurs och han bör använda

denna tid till att dessutom samla vissa uppgifter rörande övrig personals arbetsbelastning

vid folkhögskolorna. Lärarhögskolan bör även hjälpa lärarkandidaten

till kontakt med nordisk folkhögskola.

Lärarkandidaternas intryck efter utbildningsåret behöver sammanfattas. Utredningen

föreslår därför en särskild sammanfattningsvecka. Härvid får lärarkandidaternas

skiftande erfarenheter från sina praktikterminer jämföras. I detta sammanhang

bör också frågorna om folkhögskolornas mål och uppgifter i det aktuella

samhället tas upp till förnyad prövning. Sammanfattningsveckan bör samtidigt användas

till evalvering av den utbildning lärarkandidaterna deltagit i.

3.4 Utbildningsorganisation

Intagningen till den pra k tis k-pedagogiska utbildningen

förutsätts ske både höst- och vårtermin. Därigenom blir lärarhögskoleterminen

och praktikterminen inte lika långa för de två intagningsgrupperna. Detta

är en konsekvens av skolterminernas varierande längd. De kandidater, som börjar

en hösttermin, får en lärarhögskoleanknuten period om 17 veckor, medan motsvarande

period för den som börjar en vårtermin uppgår till 20 veckor.

Skillnaderna blir för praktikterminen än större och bör enligt utredningens uppfattning

huvudsakligen beröra den direkta undervisningen vid folkhögskolan.

Den föreslagna follchögskollärarlinjen har av utredningen givits en utformning

som bestämts av det specifika syftet att utbilda lärare för folkhögskola. Utredningen

har emellertid betonat folkhögskolans alltmer växande kontaktyta med övrigt

folkbildningsarbete och med övrig vuxenundervisning. Folkhögskolans breda uppgift

har föranlett utredningen att föreslå att utbildningen planeras för ett något

större antal lärarkandidater än de lärare som för varje år kan beräknas få plats

i folkhögskolorna. Skolformens eget behov av nya lärare kan i dag beräknas till ca

45 per år. Med hänsyn till samhällets ökade behov av vuxenutbildare har utredning
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1969

en funnit skäl föreligga att föreslå att denna utbildning i begynnelseskedet bör omfatta

ca 70 lärarkandidater varje år. Varje intagningsomgång bör omfatta ca 35

lärarkandidater.

Utredningen föreslår att i princip följande skall tillämpas vid antagande

av sökande till folkhögskollärarlinje. På grundval av de

betyg och övriga handlingar de sökande insänder för att styrka sin behörighet

och lämplighet görs ett första urval. Därvid fästes avseende vid tidigare erfarenhet

av vuxenundervisning och aktiv kontakt med folkbildningsarbete samt föreningsoch

ungdomsarbete. De som på denna grundval bedöms som mest lämpliga kallas

till en särskild bedömning som grundas på samtal, lämplighetsprov med

muntlig framställning och eventuellt grupptest. Närmare regler och anvisningar för

intagningen bör utarbetas av skolöverstyrelsen.

Auskultering och övningsundervisning bör förläggas till särskilda praktikskolor.

På dessa skolor måste särskilda anspråk ställas både i fråga om intresse

för pedagogiska spörsmål och i fråga om lokaliteter och utrustning. Särskilda anslag

för pedagogisk förbrukningsmateriel måste ställas till praktikskolornas förfogande.

Den organiserande lärarhögskolan lämnar förslag härom via sina petita.

Avståndet mellan den lärarhögskola, som blir centrum för folkhögskollärarutbildningen

och praktikskolorna, får inte vara för stort, då det gäller övningsundervisning

och auskultation den första terminen.

Eftersom folkhögskolorna i allmänhet är små, kan de inte för övningsundervisning

ta emot fler än fem lärarkandidater. Med ett sådant genomsnittligt antal lärarkandidater

per skola, skulle man behöva finna sju lämpliga skolor i närheten av

vederbörande lärarhögskola.

Under den andra terminen av den praktiska lärarutbildningen skall den blivande

läraren göra praktiktjänst genom att vara anställd vid en, eventuellt två, folkhögskolor

och där genomföra 150—250 lektioner. Folkhögskolornas ringa storlek

medför att knappast någon av dem kan ta emot fler än två lärarkandidater per

termin för praktik. Det kommer sålunda att för varje termin behövas mellan 15 och

20 praktikterminsskoior.

Handledarna vid praktikskolorna bör på lämpligt sätt förberedas för sin uppgift.

Utredningen föreslår härvidlag en kortare feriekurs om två veckor, förberedd av

en viss läskurs under föregående termin. Under denna bör handledaren beredas tillfälle

följa metodiklektorns och redan verksamma handledares sätt att ge pedagogisk

vägledning åt enskilda lärarkandidater.

Det bör enligt utredningen ankomma på ledningen av folkhögskollärarlinjen vid

lärarhögskola att närmare utarbeta kursplan för här föreslagen handledarutbildning.

I viss utsträckning kommer folkhögskollärarutbildningen att kunna använda de

pedagogik- och ämnesmetodiklektorer samt lektorer i vuxenundervisningens

metodik, som redan nu finns anställda eller kommer att bli anställda

vid lärarhögskola, till vilken folkhögskollärarlinjen blir knuten.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1969

De lärarutbildare som måste anställas för den speciella folkhögskollärarlinjen

kommer att vara metodiklektorer — eventuellt även pedagogiklektorer — samt till

lärarhögskolan knutna, i särskild ordning arvoderade folkhögskollärare, som periodvis

fullgör delar av lektorstjänster. Sistnämnda kategori lärarutbildare har av

utredningen givits beteckningen kompletterande metodiklektorer.

Det förefaller utredningen svårt att bygga arbetsvillkoren för lektorerna på beräkning

av ett visst antal undervisningstimmar. Dessa kan endast vara en första

grundval för bedömningen av det nödvändiga antalet lektorer. Utredningen föreslår

att vederbörande därför anställs på de arbetsvillkor som gäller för tjänstemän i allmänhet

i motsvarande löneläge.

Utredningen har funnit att den centrala frågan, när det gäller val av lärarhögskola,

till vilken folkhögskollärarlinjen skall förläggas, är vilken

skola som i sin närhet kan erbjuda största antalet lämpliga skolor för auskultering

och övningslektioner. Med anledning härav har utredningen undersökt antalet

närbelägna skolor, om utbildningen förläggs till Stockholms, Linköpings eller Göteborgs

lärarhögskolor. Representanter för dessa lärarhögskolor har uttalat sitt intresse

för att folkhögskollärarlinjen skall knytas dit.

Vid sina överväganden har utredningen kommit till uppfattningen att en folkhögskollärarlinje

lämpligast bör förläggas till Linköping.

Utbildningsåret vid lärarhögskolan bör för den blivande folkhögskolläraren liksom

för den blivande ämnesläraren innebära att han får ett betyg i undervisningsskicklighet.

Detta betyg bör ha tre grader liksom inom ämneslärarutbildningen.

Det betyg från lärarhögskola, som ges åt lärarkandidat, som genomgått folkhögskollärarlinje,

bör enligt utredningens uppfattning ge honom behörighet till tjänst

också inom andra skolformer på den nivå hans ämnesutbildning indikerar. Utredningen

bedömer det däremot inte vara lämpligt att den som genomgått en lärarhögskolas

övriga ämneslärarutbildning utan vidare skall vara behörig för ordinarie

tjänst vid folkhögskola. För att möjliggöra en övergång till folkhögskolan för

de lärare, som utöver akademisk examen har ämneslärarutbildning för ungdomsskola,

föreslår utredningen anordnande med viss regelbundenhet av en kurs om sex

till åtta veckors längd.

Utredningen föreslår att de villkor som finns angivna i folkhögskolestadgan i huvudsak

skall gälla för de tjänster som tillträds senast den 30 juni 1971. Dessa övergångsbestämmelser

skall avse endast den som anställts på heltid för

tjänst inom folkhögskola före den 30 juni 1968 eller som anställs därefter och då

har en annan ettårig praktisk ämneslärarutbildning. Under övergångstiden dvs. under

åren 1968/71 skall kurser ordnas, som till sin uppläggning liknar nuvarande

femveckorsutbildning. Utredningen föreslår att för de ordinarie tjänster, vilka

tillträds den 1 januari 1969 eller senare, skall som behörighetskrav gälla att sökande

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1969 15

genomgått nu föreslagen sexveckors kurs eller tidigare anordnad femveckors Åsakurs.

3.5 Övriga frågor

Utredningen föreslår att folkhögskolans lärare får tillfälle till fortbildning

i samma omfattning, som lärarna inom andra skolformer. Två huvudformer

av fortbildning är aktuella: feriekurser och studiedagar. Förslaget innebär att

folkhögskolans lärare skall ha möjlighet att delta i en feriekurs vart fjärde år. Högst

fem arbetsdagar per år får användas för fortbildning av folkhögskolans lärare genom

studiedagar. Slutligen föreslår utredningen att ledningen av fortbildningsverksamheten

för folkhögskolans lärare förläggs till skolöverstyrelsens folkbildningsbyrå,

vilken bör förstärkas med en konsulent, som tjänstgör som fortbildningsledare

för folkhögskolan.

Utredningen föreslår att tio lektorstjänster inrättas inom folkhögskolan

år 1969/70 samt att det därefter inrättas tio sådana tjänster årligen. Innehavare

av lektorstjänst i folkhögskolor förutsätts skola tjänstgöra som huvudlärare

inom sitt ämnesområde med möjlighet och/eller skyldighet att fullgöra

uppgifter också i annan folkhögskola eller i vuxenutbildning utanför folkhögskolan.

Kompetenskraven för lektorstjänst i folkhögskola skall vara (a) ämnesutbildning

av det slag som krävs för ämneslärartjänst i folkhögskola, (b) högre akademisk

examen av motsvarande slag som krävs för lektorstjänst i gymnasium i ämne

som är av vikt för folkhögskolan, (c) praktisk-pedagogisk lärarutbildning för folkhögskolan.

Skolöverstyrelsen skall tilldela folkhögskolorna lektorstjänster efter ansökan

och i samband därmed utfärda de bestämmelser för varje enskild tjänst som

befinns påkallade. Tjänsterna skall tills vidare tillsättas av skolöverstyrelsen på förslag

av skolans styrelse.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 är 1969

4. Remissyttranden

4.1 Folkhögskolans ställning och uppgifter i framtiden

Beträffande utredningens bedömning av folkhögskolans ställning och uppgifter

i framtiden har flertalet remissinstanser ej anfört några invändningar utan fastmer

på många punkter velat betona riktigheten av utredningens uppfattning. Vissa påpekanden

och erinringar har dock förekommit mot utredningen i denna del.

Universitetskanslersämbetet anför att reformerna inom det obligatoriska och frivilliga

utbildningsväsendet för ungdom liksom åtgärderna inom vuxenutbildningens

område medför att en betydande del av rekryteringsunderlaget för folkhögskolans

hittillsvarande verksamhet bortfaller. Lärarhögskolan i Göteborg menar att

folkhögskolan bör lämnas frihet från statlig centraldirigering med tanke på de radikala

förändringar som folkhögskolan måste genomgå som en följd av ungdomsskolans

utbyggnad. Lärarhögskolan i Uppsala anser att ovissheten om utvecklingen

motiverar att formerna för folkhögskolans verksamhet lämnas öppna för anpassning.

Över huvud taget har vid remissbehandlingen i olika sammanhang vikten av

en anpassnings- och utvecklingsbar folkhögskola framhållits. Ett par remissorgan

har ansett det omöjligt att i dagens läge ta ställning till den framtida utformningen

av folkhögskolan.

Den av utredningen aviserade framtida koncentrationen av folkhögskolans uppgifter

till fem huvudområden har diskuterats av flera remissinstanser och bedömningen

har stött på viss kritik. Från folkhögskolehåll har hävdats att en sådan indelning

av folkhögskolans framtida verksamhet riskerar att låsa denna på ett olyckligt

sätt. LO delar denna uppfattning. Arbetarnas bildningsförbund, Sveriges socialdemokratiska

ungdomsförbund och lärarrådet vid Brunnsviks folkhögskola anser

att utredningens ställningstagande ej grundats på tillräckligt sakligt underlag

och kritiserar därvid att uppgifter från endast fyra folkhögskolor förelegat.

4.2. Änmesutbildning

Mot utredningens förordande av en bestämd, tämligen väl preciserad utbildning

för folkhögskolans lärare har vid remissbehandlingen i många fall uttalats tveksamhet.

Lärarhögskolan i Stockholm, lärarrådet vid Brunnsviks folkhögskola, LO, Rörelsefolkhögskolornas

intresseorganisation, Arbetarnas bildningsförbund, Sveriges socialdemokratiska

ungdomsförbund och Sveriges förenade studentkårer har framhållit

som önskvärt att folkhögskolorna ges möjlighet att anställa lärare med en

annan bakgrund än en akademisk examen. Som exempel på en sådan bakgrund har

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1969

17

nämnts kvalificerat organisatoriskt och pedagogiskt arbete inom exempelvis folkbildningsarbete,

vidare erfarenhet av arbetsmarknadsfrågor och internationella

frågor. LO anför att den föreslagna skärpningen av formella krav betyder begränsning

i lärarurvalet. Krav på akademisk examen anser LO kunna utgå, då

kunskaper i en lämplig ämneskombination kombinerad med pedagogisk skicklighet

bör kunna väga tyngre. Alternativt tillstyrker LO, i likhet med flera remissinstanser,

en generös dispensgivning. Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund

och Arbetarnas bildningsförbund delar LO:s uppfattning och framhåller att ett

friare och rörligare system vore att föredra. Ungdomsförbundet framhåller härvid

att det särskilt för kortare kurser av olika slag exempelvis om arbetsmarknadspolitik,

aktuella samhällsreformer m. m. vore olyckligt att upprätthålla kravet på fullständig

akademisk examen, medan bildningsförbundet särskilt nämner det estetiska

ämnesområdet. Som tillräcklig utbildning härför anger bildningsförbundet lämplig

kvalificerad utbildning inom övningsämnet i fråga kombinerad med tre eller fyra

betyg. Sveriges förenade studentkårer anser det viktigt att klara kompetenskrav

uppställs men finner det tveksamt att knyta dessa kompetenskrav enbart till

akademisk grundexamen. Organisationen vill betona att även andra utbildningsvägar

än traditionellt akademiska kan utgöra en god kompetensgrund. Särskilt

nämns socionomexamen. Svenska landstingsförbundet tillstyrker en i princip fastslagen

utbildningsväg och utbildningsnivå för folkhögskolans lärare. Förbundet finner

det dock viktigt att även andra rekryteringsvägar hålls öppna.

Universitetskanslersämbetet framhåller att en enhetligt utbildad lärarkår medför

en inskränkning av en skolforms möjliga utbud av utbildning. Ämbetet ställer sig

tveksamt till utredningens avvisande av den fria meriteringen. Möjligheterna till variation

i arbetets inriktning och innehåll torde enligt ämbetet bli större om skolan

förfogar över en lärarkår med skiftande utbildnings- och erfarenhetsbakgrund.

Ämbetet finner det sannolikt att även socionomer, civilingenjörer, civilekonomer,

agronomer och civiljägmästare liksom s. k. fria kulturarbetare skulle kunna utgöra

värdefulla tillskott till folkhögskolans lärarkår. Möjligheterna att komplettera lärarkåren

med från samhällslivet i övrigt hämtade speciallärare med arvodesanställning

betonas.

Utredningens förslag om ämnesutbildningen för folkhögskolans lärare har tillstyrkts

av Svenska kommunförbundet, Svenska stadsförbundet, Svenska landstingsförbundet

och SACO. Att det grundläggande kravet som folkhögskolans lärare bör

uppfylla är att de skall ha en ämnesutbildning som till kvalitet och längd motsvarar

vad som krävs av gymnasielärare har vidare tillstyrkts av flera remissinstanser med

majoritet bland de av universitetskanslersämbetet hörda remissorganen.

Tveksamhet mot förslaget att för behörighet till tjänst minst tre examensänmen

skall ingå i den akademiska examen har uttryckts av Arbetarnas bildningsförbund,

Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund och ett par underinstanser till skolöverstyrelsen.

Dessa remissinstanser har ansett att två ämnen i många fall måste

anses som tillräckligt.

Behovet av en fördjupad utbildning motsvarande nuvarande tre betyg i minst

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1969

ett ämne har ifrågasatts av bl. a. omkring hälften av de hörda folkhögskolorna.

Betygskombinationen 3-2-1 har ej ansetts vara den enda lämpliga utan även kombinationen

2-2-2 samt vissa andra kombinationer har förordats.

Lärarhögskolan i Malmö är ett av de remissorgan som betonar vikten av bredd

i folkhögskollärarnas ämnesutbildning. Högskolan ifrågasätter om inte en mellanstadielärarutbildning

av den nya typen vore en lämplig utgångsbas för fortsatt utbildning.

Att lösa behovet av en bredare ämnesutbildning genom att ge metodisk

träning i ett ämne, som inte ingår i examen, men som den blivande läraren ändå

kan väntas få som undervisningsämne, anser högskolan ej utgöra någon lösning.

Även folkskoleseminariet i Linköping framhåller det olämpliga i att en lärare måste

undervisa i ämnen som ej ingår i hans examen. På liknande sätt anför lärarrådet

vid Dalarö folkhögskola att det borde vara en fördel om lärarnas akademiska

utbildning har en sådan bredd att de slipper undervisa i ämnen, som de helt saknar

utbildning för. Lärarrådet finner det därför angeläget att blivande folkhögskollärare

har akademisk utbildning i ämnen från mer än ett huvudområde.

Utredningens förslag om att krav ej bör ställas på fasta ämneskombinationer

tillstyrks av lärarhögskolan i Uppsala, TCO och Sveriges förenade studentkårer.

De två förstnämnda av dessa instanser framhåller folkhögskolans speciella karaktär

som ett skäl härtill. Också LO betonar värdet av största möjliga frihet vid ämnesvalet.

4.3 Fraktisk-pedagogisk utbildning

Utredningens uppfattning att den praktisk-pedagogiska utbildningen för folkhögskolans

lärare måste få en egen från övrig ämneslärarutbildning avvikande prägel,

och att alltså en särskild utbildning bör anordnas för denna lärargrupp, har

mötts av en relativt omfattande kritik men även av instämmanden.

Skolöverstyrelsen menar att folkhögskolans egenart måste karaktärisera lärarutbildningen.

Graden och arten av särprägel anser överstyrelsen dock kunna diskuteras.

En särskilt avpassad lärarutbildning kan förväntas främja folkhögskolans utveckling

och anpassning till efter hand ändrade samhällsuppgifter, anser överstyrelsen

vidare, och ansluter sig väsentligen till utredningens förslag. Överstyrelsen

framhåller att folkhögskolans lärarutbildning ej får isoleras från lärarutbildningen

för ungdomsskolan utan en viss samordning med ämneslärarlinjen bör äga rum.

Överstyrelsen anför att den övervägt ett alternativ innebärande att folkhögskollärarutbildningen

integrerades med övrig lärarutbildning, vilken tillförts ökade inslag

av vuxenpedagogiska moment. Önskemål om ett sådant system har framförts

från lärarhögskolehåll och även överstyrelsen anser att vissa fördelar är förenade

med ett sådant system. En dylik utbildning anser överstyrelsen dock ej tillgodose

alla krav, som bör ställas på utbildningen. En av ledamöterna i skolöverstyrelsen

anför en avvikande mening och avstyrker utredningens förslag. Denna

ledamot framhåller att en särskild folkhögskolelinje kan befaras ytterligare avskilja

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 52 år 1969

19

folkhögskolan och dess lärare från andra skolformer och lärargrupper, vilket betecknas

som en avgjord nackdel. Vidare menar ledamoten att lärarutbyte försvåras

av att en särskild linje för folkhögskolans lärare inrättas.

Lärarhögskolan i Göteborg menar att folkhögskolan skiljer sig från övriga skolformer

mer i fråga om atmosfär, förhållande elev-lärare m. m. än i fråga om undervisningsmetodik.

Högskolan ifrågasätter därför behovet av en så specialiserad utbildning

som den föreslagna samt om det är motiverat att skapa en ettårig specialutbildning

för en så liten sektor av skolan. Högskolan påpekar att det rör sig om

endast 1-—2 % av det totala antalet lärarkandidater. Folkhögskolläraren bör under

första terminen av den praktisk-pedagogiska utbildningen få en i sina huvuddrag

med övrig ämneslärarutbildning identisk skolning. Om speciella linjer skapades,

vilka huvudsakligen handhades av speciallektorer som endast kunde rekryteras

från folkhögskolan, skulle isoleringen från andra skolformer, enligt högskolans

mening, öka. Högskolan föreslår i stället att den med övrig ämneslärarutbildning

identiska utbildningen kompenseras med utbildning i vuxenundervisningens pedagogik.

Härutöver föreslås en 6—8 veckors kurs varje sommar, vilken skulle utgöra

en obligatorisk kompletterande utbildning, där specialproblem kan behandlas och

erfarenheter från praktiktjänstgöringen diskuteras. Kursen bör förläggas centralt

i landet.

Folkhögskolorna har i allmänhet ställt sig positiva till utredningens förslag. Ett

par skolor har dock ifrågasatt om ej en större samordning med annan lärarutbildning

borde åstadkommas.

Universitetskanslersämbetet anför att den föreslagna praktisk-pedagogiska utbildningen

i sina huvuddrag överensstämmer med den som gäller för andra skolformer.

Ämbetet ifrågasätter om detta är till folkhögskolans fördel och förordar att

en lösning i stället söks genom anordnande av separat utbildning för folkhögskollärare

som genom praktisk tjänstgöring vid sådan skola visat sig lämpliga. Utbildningen

bör enligt ämbetet få formen av återkommande kurser förlagda till lämplig

folkhögskola eller lämpliga folkhögskolor. Ämbetet finner det vidare vara av

stor betydelse att lärarkandidaterna själva starkt kan påverka utbildningens uppläggning

och anför att en förutsättning är att de har erfarenheter från folkhögskoletjänstgöring.

Sådana erfarenheter förordas också av lärarråden vid Brunnsviks och

Blekinge läns folkhögskolor. Sistnämnda lärarråd har härvid ansett att krav på

tjänstgöring en vinterkurs vid folkhögskola bör ställas för antagande till folkhögskollärarutbildning.

I remissvaren från de av universitetskanslersämbetet hörda rektorsämbetena har

intagits såväl positiv som tveksam hållning till förslaget om inrättande av en speciell

folkhögskollärarlinje vid lärarhögskola. Från Umeå universitet har särskilt

framhållits att, om en särskild linje för folkhögskolan inrättas, denna ej bör vara

obligatorisk för vinnande av behörighet för tjänst vid folkhögskola. En särskild

linje begränsar enligt detta remissorgan möjligheten till cirkulation av lärare och

minskar flexibiliteten.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1969

Statens avtalsverk har inte något att erinra mot tillkomsten av en särskild folkhögskollärarutbildning.

Arbetsmarknadsstyrelsen har framhållit att, eftersom folkhögskollärare skall

kunna gå över till andra skolformer, en viss samordning med lärarutbildningen för

andra skolformer bör förutsättas.

TCO anser att mycket talar för en gemensam utbildning för alla lärare inom

vuxenutbildningen. Emellertid menar TCO att inrättande av en speciell folkhögskollärarlinje

inte strider emot denna uppfattning, då utbildningen lika väl passar

för insatser inom vuxenutbildningens övriga områden. TCO finner den specialiserade

utbildningen utgöra en god början på en i framtiden mer omfattande lärarutbildning

med inriktning på vuxenutbildningen.

Arbetarnas bildningsförbund framhåller att folkhögskollärarutbildningens utformning

måste anpassas till de behov och förutsättningar som föreligger inom hela

vuxenutbildningens område. Om utredningens förslag godtas, anser förbundet, att

stor risk föreligger för att folkhögskolan i framtiden kommer att fjärmas från sin

nuvarande anknytning till folkbildningsarbetet i övrigt och till folkrörelserna, för

att i stället föras närmare det allmänna skolväsendet. Förslaget till praktisk-pedagogisk

utbildning bör enligt förbundet överarbetas, gärna under medverkan av representanter

för folkrörelser, ungdomsorganisationer och folkbildningsarbete, då det

alltför ensidigt utformats efter folkhögskolans eget behov. Liknande synpunkter

anförs också av Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund.

Skolöverstyrelsen föreslår att under den första terminen av den

praktisk-pedagogiska utbildningen minst 10 av auskultationerna

och minst 15 av övningslektionerna förläggs till ungdomsskolan, för att

en isolering till folkhögskolan skall undvikas. Om möjligt bör därvid en fördelning

ske mellan grundskolans högstadium och det gymnasiala stadiet, anser överstyrelsen.

Också Svenska landstingsförbundet har tagit upp frågan om isolering i detta sammanhang

och ifrågasätter om ej en kortare tids praktik kunde förläggas till andra

skolor med vuxenutbildning för att undvika ensidighet.

Lärarhögskolan i Göteborg anser, som ovan framgått, att de blivande folkhögskollärarna

bör få samma utbildning som ämneslärarna. Denna utbildning bör för

folkhögskollärarkandidaterna kompletteras med ett extra ämne, vuxenundervisningens

pedagogik, vilket bör jämställas med övriga ämnen, och i vilket en å två lektorstjänster

skulle inrättas. Högskolan vill härutöver föreslå att en grundläggande

kurs i detta ämne skall ingå i alla ämneslärarkandidaters utbildning, eftersom

många kommer att tjänstgöra i olika former av vuxenundervisning. Av serierna

under termin 1 bör enligt högskolan högst en förläggas till folkhögskolan. Av de

övriga bör minst en läggas till vardera grundskolan och gymnasium samt gärna en

till fackskola. Vidare anser högskolan att möjligheter att auskultera vid folkhögskola

bör ges alla lärarkandidater. Även från universitetet i Göteborg har liknande synpunkter

framförts. Pedagogik- och metodikundervisningen bör enligt detta re
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1969

21

missorgan till största delen kunna göras gemensam. Nödvändig specialisering anses

kunna erhållas genom auskultation och övningslektioner i folkhögskolan samt

genom en särskild kurs i vuxenpedagogik.

Folkskoleseminariet i Linköping menar att, då det gäller språk och matematik,

metodikutbildningen helt kan samordnas med annan ämneslärarutbildning. I fråga

om orienteringsämnen förordar seminariet en samordnad utbildning med viss kompletterande

utbildning, av vilken en del bör kunna förläggas till praktikterminen.

SACO finner förslaget om den praktisk-pedagogiska utbildningen i stort sett

godtagbart, men betonar att det endast får ses som försöksverksamhet. Speciellt

vill SACO understryka att avvägningen mellan den speciella pedagogik och metodik

som tillämpas inom folkhögskolan och den allmänna pedagogiken och metodiken

måste bli föremål för kontinuerlig uppmärksamhet. Bl. a. kommer arbetssättet

i det nya gymnasiet och i fackskolan i pedagogiskt-metodiskt avseende att närma

dessa skolformer till folkhögskolan, framhåller SACO.

Beträffande innehållet i och utformningen av den andra terminen

av den praktisk-pedagogiska utbildningen har vid remissbehandlingen

lärarhögskolan i Göteborg anfört att praktikterminen kan utformas

i stort sett enligt förslaget. Lärarrådet vid Brunnsviks folkhögskola har förordat

direkt medverkan av lärarkandidaterna vid kursverksamhet, som anordnas av studieförbunden,

arbetsmarknadens organisationer och ungdomsorganisationer.

Lärarhögskolan i Uppsala har uttryckt stor tillfredsställelse med förslaget i denna

del.

4.4 Utbildningsorganisation

Skolöverstyrelsen anför att studiegången bör överses, då studiegången för ämneslärarlinjen

fastställts. Detta är önskvärt, då en viss samordning bör ske. Lärarhögskolan

i Malmö erinrar också om studiegången för ämneslärarutbildningen och menar

att 1960 års lärarutbildningssakkunnigas utredning har beaktats i alltför ringa

utsträckning.

Att lärarhögskoleterminen och praktikterminen enligt utredningens förslag inte

blir lika långa för intagningsgrupperna till våren och hösten har befunnits olämpligt

av Sveriges folkhögskolelevers förbund, som anser att varje termin bör omfatta

20 veckor.

Utredningens förslag om en antagning av 70 lärarkandidater per år har

mötts av viss tveksamhet från vissa remissinstansers sida. Lärarhögskolan i Göteborg

anser det tvivelaktigt om det finns plats för så många lärarkandidater när det

gäller praktiktjänstgöringen. En förnyelse med 10 %, vilket förslaget om 70

lärarkandidater per år innebär, anser högskolan för mycket med tanke på att folkhögskolans

behov beräknas till 45 lärare per år. Man finner det omotiverat att specialutbilda

de övriga 20—25 kandidaterna. Högskolans uppfattning delas av folk
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ls proposition nr 52 år 1969

skoleseminariet i Linköping. Att antalet 70 per år är väl stort har vidare hävdats av

lärarrådet vid Sörängens folkhögskola, LO och Arbetarnas bildningsförbund. Utbildningens

dimensionering har av lärarhögskolan i Malmö befunnits otillräckligt

utredd och på liknande sätt har lärarrådet vid Lunnevads folkhögskola framhållit

att några siffror om behovet av folkhögskollärare utanför folkhögskolan inte redovisats.

Skolöverstyrelsen framhåller i likhet med TCO att erfarenhet av tidigare vuxenundervisning

ej får vara ett villkor för antagande till folkhögskollärarutbildningen

utan räknas som en tilläggsmerit. Folkbildningsarbete

bör alltså få tillgodoräknas vid ansökning. Beträffande tidigare erfarenheter

av vuxenundervisning anser vidare lärarrådet vid Framnäs folkhögskola

att för stort avseende ej bör fästas härvid, då man i så fall riskerar att en del av

de bästa lärarkandidaterna utestängs. Samma synpunkter framförs av Svenska

folkhögskolans lärarförening. Föreningen anser vidare att intagningen bör samordnas

med intagningen till ämneslärarlinjen, med vissa nödvändiga särbestämmelser.

Beträffande antagningsförfarandet har skolöverstyrelsen funnit det vara av intresse

att ett annat system prövas än det som nu tillämpas för övriga ämneslärarkandidater.

Försök med lämplighetsprov förordas av TCO och Sveriges folkhögskolelevers

förbund. TCO framhåller att forskning och utvecklingsarbete behövs

på detta område och att folkhögskollärarutbildningen är ett utmärkt försöksområde.

I motsats till dessa instanser anser lärarhögskolan i Malmö att det inte finns någon

anledning att tillämpa andra principer vid urvalet än vad som sker för annan

lärarutbildning. Samma uppfattning har SACO, som därför avstyrker utredningens

förslag i denna del. Lärarrådet vid Brunnsviks folkhögskola anser att den föreslagna

urvalsmetoden kan leda till en icke önskvärd godtycklighet.

Beträffande utredningens förslag om lärarutbildare vid folkhögs

k o 11 ä r a r 1 i n j e har synpunkter främst anlagts av folkhögskolorna.

Lärarråden vid fyra folkhögskolor har ställt sig tveksamma till förslaget om skyldighet

för metodiklektor att tjänstgöra vid folkhögskola vart fjärde år och därvid

betonat praktiska svårigheter, som är förenade med ett sådant system. Lärarrådet

vid Brunnsviks folkhögskola anser att ett alternativ med fyllnadstjänstgöring bör

finnas, medan lärarrådet vid Grebbestads folkhögskola föreslår ett års tjänstgöring

vid folkhögskola under en tioårsperiod. Tjänstgöringen bör enligt sistnämnda lärarråd

kunna förläggas till vilken folkhögskola som helst. Enligt detta lärarråd är vidare

behörighetsvillkoren för vagt utformade. Lärarrådet vid Lunnevads folkhögskola

anser att man, när det gäller behörighetsvillkoren för metodiklektor, bör ta hänsyn

främst till vuxenutbildningserfarenheter. Bättre än tjänstgöring vart fjärde år vid

folkhögskola är enligt lärarrådet ett system där metodiklektorerna hela tiden har

ett mindre antal lektioner per vecka.

I fråga om val av lärarhögskola tillstyrker skolöverstyrelsen att

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 är 1969

23

utbildningen förläggs till Linköping. Utbildningen bör knytas till lärarhögskola,

då folkhögskolans lärarutbildning ej får isoleras från ungdomsskolans. Efter en

prövotid i Linköping anser överstyrelsen att det bl. a. bör övervägas om utbildning

skall förläggas till ytterligare lärarhögskolor.

Att folkhögskollärarutbildningen förläggs till lärarhögskolan i Linköping har vidare

tillstyrkts av statskontoret, arbetsmarknadsstyrelsen, Svenska landstingsförbundet,

lärarhögskolan i Uppsala, folkskoleseminariet i Linköping samt av sex

folkhögskolors lärarråd.

Lärarhögskolan i Göteborg hävdar att om en folkhögskollärarlinje inrättas,

denna bör förläggas till Göteborg. Helst anser dock högskolan att folkhögskollärare

skall kunna utbildas vid mer än en lärarhögskola, varvid det bästa vore om så

kunde ske vid alla landets lärarhögskolor. Denna uppfattning delas av flera remissinstanser.

Även TCO och Svenska folkhögskolans lärarförening anser att en

förläggning till Göteborg bör övervägas. Som skäl härtill anges närmare anknytning

till ett fullständigt universitet och den nordiska akademien i Kungälv samt

kontakten med en institution med resurser för vuxenpedagogisk forskning.

Av SACO, Sveriges folkhögskolelevers förbund och lärarrådet vid Framnäs

folkhögskola har en förläggning av utbildningen till Stockholm förordats. SACO

anför att utredningens argumentering ej leder till Linköping utan till Stockholm.

Malmö lärarhögskola har föreslagit att den särskilda folkhögskollärarlinjen inrättas

i Malmö, medan Sveriges förenade studentkårer beklagar att man ej gjort

en närmare kartläggning för att utreda förutsättningarna för en förläggning till Uppsala

eller Lund-Malmö.

Flera remissorgan har påtalat nackdelar med att förlägga ifrågavarande utbildning

till en ort som ej har ett fullständigt universitet. Lärarhögskolan i Stockholm

framhåller att det är nödvändigt med en förläggning till en institution med resurser

för vuxenpedagogisk forskning. Om Stockholm bedöms omöjlig som förläggningsort,

fortsätter högskolan, framstår det som ett absolut krav att forskningstjänster

i vuxenpedagogik inrättas vid den lärarhögskola som väljs. På liknande sätt föreslår

rektorsämbetet vid Uppsala universitet att någon universitetsort väljs, där den

pedagogiska institutionen kan utnyttjas. Rektorsämbetet vid Lunds universitet anför

att en förläggning till Linköping kräver att förutsättningar skapas för pedagogiskt

och ämnesmetodiskt forsknings- och utvecklingsarbete där.

En större spridning av praktikskolorna än vad utredningen föreslagit

förordas vidare av lärarråden vid fyra folkhögskolor, TCO, Svenska folkhögskolans

lärarförening, Arbetarnas bildningsförbund och Sveriges socialdemokratiska

ungdomsförbund.

Att det särskilt för mindre folkhögskolor kan innebära svårigheter att ta emot

lärarkandidater för auskultation och praktiktjänstgöring har framhållits av lärarråden

vid Liljeholmens och Marieborgs folkhögskolor samt av Svenska folkhögskolans

lärarförening. Lärarrådet vid Marieborgs folkhögskola finner det omöjligt för

en folkhögskola att både vara övningsskola för auskultationer och övningslektioner

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1969

och ta emot lärarkandidater för praktiktermin. Åtagande att vara praktikskola

anser lärarrådet måste vara frivilligt.

Skolöverstyrelsen anser att det är önskvärt att rekryteringen till folkhögskollärarlinjen

kommer att ske från landet i dess helhet. Eljest riskerar de folkhögskolor som

ligger på stort avstånd från Linköping att få svårare att rekrytera utbildade lärare

än de som ligger närmare. Överstyrelsen föreslår därför att ca sex praktikcentra

bestående av 2—4 folkhögskolor upprättas i olika delar av landet och att lärarkandidaterna

får fullgöra sina praktikterminer vid dessa. Därigenom kommer också en

stimulerande kontakt att kunna upprätthållas mellan lärarutbildningsanstalten och

folkhögskolorna i olika landsändar.

Statens avtalsverk framhåller att det är angeläget att folkhögskollärarutbildningens

ställning i förhållande till gällande behörighetsvillkor för

lärartjänster klarläggs.

Utredningens förslag om folkhögskollärares behörighet för tjänst i det allmänna

skolväsendet och om kravet på genomgången kurs för övergång till folkhögskola

av ungdomsskolans lärare har befunnits inkonsekvent av vissa remissorgan, varibland

kan nämnas universitetskansler sämbetet, två lärarhögskolor och SACO. Härvid

har några remissinstanser ansett att behörighet för övergång till annan skolform

utan kompletterande utbildning bör föreligga för båda lärarkategorierna, medan

andra, bland vilka kan nämnas SACO, TCO och Svenska folkhögskolans lärarförening,

ansett att genomgång av en kurs bör krävas också för folkhögskolans

lärare. TCO anför härvid att behovet av en sådan kurs skulle minska om ungdomspedagogik

ingick i folkhögskollärarutbildningen och vuxenpedagogik i ämneslärarutbildningen.

Skolöverstyrelsen anför att efter den av överstyrelsen föreslagna samordningen

av de båda linjernas studiegång och förläggningen av auskultationer och övningslektioner

till ungdomsskolor, en folkhögskollärare bör vara behörig för tjänst inom

ungdomsskolan, under förutsättning att han har en ämnesmeritering, som är tillräcklig

och lämplig för tjänst i ungdomsskolan. För ordinarie tjänst vid ungdomsskolan

bör en tids väl vitsordad tjänstgöring inom ungdomsskolan fordras. Detsamma

som gäller för folkhögskollärarna i fråga om behörighet, anser överstyrelsen

böra gälla också för den som genomgått ämneslärarlinjen och som söker tjänst vid

folkhögskola. Överstyrelsen finner det angeläget att dessa lärare bereds tillfälle att

genomgå en särskild kurs.

Svenska landstingsförbundet finner det väsentligt att behörighet ges folkhögskollärarna

också för andra skolformer än folkhögskolan. Sådan behörighet minskar

omställningssvårigheterna vid en eventuell minskning av folkhögskolans lärarbehov,

framhåller förbundet.

Beträffande övergångsbestämmelserna har TCO, med instämmande

i vad Svenska folkhögskolans lärarförening har anfört, hävdat att den som

enligt nuvarande stadga är behörig till ordinarie tjänst vid folkhögskola även skall

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 är 1969

25

vara behörig sedan behörighetsbestämmelser anknutna till den nya utbildningen

har fastställts. I princip motsvarande bör gälla behörighet för lektorstjänster. För

fortbildning skall enligt TCO givetvis gälla samma villkor inom folkhögskolan

som har fastställts för gymnasiet.

4.5 Övriga frågor

Skolöverstyrelsen har yttrat sig angående vissa delar av utredningens förslag

om fortbildning för folkhögskolans lärare. Enligt överstyrelsen bör kurserna

administreras av fortbildningsavdelningen vid lärarhögskolan i Linköping.

Härigenom vinns en innehållsmässig samordning mellan grund- och vidareutbildning.

Även om goda skäl kan förebringas till förmån för ett inordnande av dessa

verksamheter i överstyrelsens fackbyrå för folkhögskolan skulle detta helt bryta

mot den för verkets uppbyggnad eljest generellt gällande s. k. avdelningsprincipen.

Överstyrelsen erinrar om att detta är en inre organisationsfråga, som det ankommer

på verket att instruktionsenligt självt besluta, och önskar överväga frågan

ytterligare. Förslaget om en skolkonsulenttjänst finner överstyrelsen starkt motiverat.

Utredningens förslag att lektorstjänster inrättas inom folkhögskolan

har tillstyrkts av ett stort antal remissinstanser varibland återfinns lärarhögskolor,

åtskilliga folkhögskolor, universitetskanslersämbetet med flera underinstanser, arbetsmarknadsstyrelsen,

SACO, TCO och Svenska folkhögskolans lärarförening.

Svenska landstingsförbundet förordar att ett begränsat antal lektorstjänster på

försök tilldelas några folkhögskolor. Förbundet tillstyrker ej ett principförslag om

att lektorstjänster vid samtliga folkhögskolor tillsätts med en successiv utbyggnad

om tio tjänster årligen. Folkskoleseminariet i Linköping ifrågasätter om det ej vore

bättre att utnyttja metodiklektorer i stället och därvid öka dessas antal. LO ställer

sig tveksam till ett införande av lektorstjänster i enlighet med förslaget.

Lektorernas arbetsuppgifter enligt förslaget har av TCO, Svenska folkhögskolans

lärarförening m. fl. befunnits alltför diffust angivna. TCO och lärarföreningen anser

att lektor bör ha sin huvudsakliga tjänstgöring på den egna skolan. Om denna

skola är engagerad i lokal vuxenutbildning bör lektor delta häri. Organisationerna

anser att lektor kan överenskomma med närliggande skolor om fullgörande av viss

del av tjänsten där. SACO och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund finner

de föreslagna arbetsuppgifterna vara alltför splittrade och omfattande. Lektorerna

befaras bli utbildningsadministratörer. SACO föreslår att lektorstjänstema konstrueras

som huvudlärartjänster vid gymnasierna. De föreslagna arbetsuppgifterna

utanför den egna folkhögskolans verksamhet kan enligt organisationen överlåtas

åt t. ex. regionala konsulenter. Om tjänsterna emellertid konstrueras i enlighet med

förslaget, anser SACO inte att endast en skolstyrelse skall avge förslag vid tillsättningen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1969

5. Föredraganden

Under de senaste decennierna har samhällets utbildnings- och kulturinsatser genomgått

en kraftig utveckling. Sambandet mellan å ena sidan åtgärder på utbildnings-

och kulturområdet och å andra sidan de allmänna demokratiseringssträvandena

har allt starkare markerats. Denna politik syftar till att ta tillvara de enskilda

människomas förmåga till utveckling. Den är samtidigt nödvändig för att

främja ekonomiska, kulturella och sociala framsteg. Utbildningen är således ett av

medlen för att öka jämlikheten i det svenska samhället.

Stora framsteg har också gjorts. Privilegiet för ett fåtal att fortsätta sin utbildning

efter den obligatoriska skolan är på väg att ersättas av en rätt för alla. Men denna

utveckling har också skapat betydande skillnader mellan och delvis även inom

generationerna. Det är bl. a. mot denna bakgrund som frågan om vuxenutbildningen

fått ökad aktualitet under de senaste åren, senast genom en inom LO utarbetad

rapport.

Motiven för en satsning på vuxenutbildningsområdet är flera. För den tid vi nu

kan överskåda har det sociala rättvisekravet särskild tyngd. Det är således en

central uppgift att nu öka insatserna för att överbrygga utbildningsklyftan i det

svenska samhället. Men det finns också ett mycket långsiktigare och mer bestående

motiv, nämligen behovet för den enskilde av att kunna orientera sig i

tillvaron, att ta upp ett specialintresse, att fortbilda sig på olika sätt. Detta behov

gäller möjligheterna till både utveckling i arbetslivet och aktivt deltagande i kulturoch

samhällsliv. Slutligen är friheten i studievalet inom ungdomsutbildningen ofullständig

om den inte förenas med möjligheten att senare i livet kunna få annan

utbildning.

Vid 1967 års riksdag antogs vissa förslag som innebar ett första steg i utvecklingen

på vuxenutbildningens område (prop. 85, SU 177, rskr 277). Dessa

förslag har nu i allt väsentligt förverkligats. Samtidigt har nya reformer aktualiserats.

Jag vill bl. a. erinra om att i prop. 1969: 1 (bil. 10 s. 435) har redovisats

att ett utredningsarbete påbörjats rörande principerna och formerna för ett statligt

stöd till löntagarorganisationernas utbildning. Vidare kommer skolöverstyrelsen att

få i uppdrag att redovisa erfarenheterna av vuxenutbildningsreformen (s. 446). Ett

annat led i reformverksamheten utgör det förslag om lärarutbildning för folkhögskolan

som folkhögskolans lärarutredning avlämnat.

Folkhögskolan har, liksom studiecirkelverksamheten, en särpräglad och djupgående

betydelse inom det svenska samhällslivet. Förankringen i folkrörelserna

har präglat innehåll och arbetsformer vid folkhögskolorna.

Den grundläggande uppgiften för folkhögskolan är att meddela en allmän

medborgerlig bildning, men vid sidan härav kommer den viktiga uppgiften att meddela

målinriktad utbildning av yrkesförberedande och kompletterande karaktär att

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1969

27

bestå för avsevärd tid framåt. För att stimulera det kontinuerliga reformarbetet

på folkhögskolans område beslöts vid 1966 års riksdag (prop. 42, SU 75, rskr 186)

en betydande förbättring av skolformens ekonomiska betingelser.

Folkhögskolan med dess fria arbetsformer och dess inriktning på olika intressebundna

ämnen har en viktig uppgift att fylla i dagens och framtidens samhälle.

Inom folkhögskolan kommer att ges möjlighet både till vidareutbildning och

till specialutbildning. Detta kommer med all sannolikhet att leda till en förändring

av skolans organisation så att tyngdpunkten förskjuts från längre till kortare kurser.

Därigenom kommer folkhögskolan också att i allt större utsträckning kunna rekrytera

elever med skiftande bakgrund och varierande erfarenheter.

Den friare syn på olika utbildningsvägars kompetensvärde som numera råder

bör kunna främja folkhögskolans utveckling. Denna ståndpunkt har kommit till

uttryck dels i direktiven till kompetensutredningen, dels i beslut rörande folkhögskolutbildningens

kompetensvärde.

Friheten för folkhögskolan att själv komponera sina kursplaner gör också att

skolformen, liksom folkbildningen i övrigt, har särskilda förutsättningar för en fri,

öppen och konstruktiv samhällsdebatt. Inte minst betydelsefull blir denna självständiga

prövning av samhällssystemet när den kan äga rum i folkrörelsens idévärld.

Det är mot denna bakgrund som jag i det följande förordar åtgärder för en förbättrad

lärarutbildning för folkhögskola och annan vuxenutbildning. Utredningen

har för sin del ansett att de förändrade kraven på folkhögskolan nödvändiggör en

särskild praktisk-pedagogisk utbildning av lärare för skolformen. Jag delar denna

uppfattning och tillstyrker att vid lärarhögskola anordnas en särskild praktiskpedagogisk

utbildning om två terminer för folkhögskolans lärare. Jag anser det

vidare angeläget med åtgärder på lärarutbildningsområdet även för övrig vuxenutbildning

och återkommer till denna fråga i det följande.

Utredningen har räknat med att folkhögskollärarnas ämnesutbildning

i regel skall förvärvas genom universitetsutbildning med minst tre examensämnen.

Flärigenom vinns också enligt utredningen att tillsättningen av lärare kan ske

utan att som nu skolöverstyrelsen i varje enskilt fall skall behöva ta ställning till

de sökandes kompetens. Flera remissinstanser, bl. a. LO, har betonat att även

andra rekryteringsvägar måste hållas öppna. Även utredningen anser att folkhögskolan

kan behöva ha andra lärare än nyssnämnda. För min del räknar jag med

att den nya praktisk-pedagogiska utbildningen för folkhögskolans lärare skall stå

öppen även för den som verkat i t. ex. folkbildnings- och organisationsarbete.

För den som förvärvat sin ämnesutbildning vid universitet bör för tillträde till

lärarhögskola krävas avlagd filosofie kandidatexamen som omfattar studiekurser

inom minst tre ämnesområden. Några bestämda krav på viss utbildningslinje eller

ämneskombination bör ej uppställas.

För den med annan bakgrund som vill vinna tillträde vid här avsedd utbildning

bör en prövning ske i varje särskilt fall av sökandens förutbildning och tidigare

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 dr 1969

verksamhet. Jag vill i detta sammanhang erinra om uttalandena i direktiven till

kompetensutredningen, vari understryks värdet av att till ett yrke kunna rekrytera

personer med skiftande bakgrund och erfarenheter. Behörigheten till inträde

för sökande med andra meriter än universitetsutbildning bör grundas på en bedömning

av sökandens reella förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen. En

sökande som efter sådan prövning antagits till praktisk-pedagogisk utbildning bör,

om han avlägger examen, vara behörig till lärartjänst vid folkhögskola.

Utredningens förslag om att den praktisk-pedagogiska utbildningen

för folkhögskolans lärare skall få en i förhållande till övrig ämneslärarutbildning

speciell prägel har mött viss kritik under remissbehandlingen.

Enligt TCO talar mycket för en gemensam utbildning för alla lärare inom vuxenutbildningen.

Andra remissinstanser påpekar att den föreslagna utbildningen kan

leda till ett snävt arbetsområde och att en bredare uppläggning av utbildningen bör

eftersträvas. Å andra sidan anser bl. a. skolöverstyrelsen att folkhögskolans egenart

måste karaktärisera dess lärarutbildning. För egen del har jag i denna avvägningsfråga

kommit till slutsatsen att utredningens förslag i stort sett bör kunna godtas.

I likhet med utredningen förordar jag att första terminen av den praktiskpedagogiska

utbildningen för folkhögskollärare skall omfatta utbildning i pedagogik

och metodik samt praktik i form av auskultationer och övningsundervisning.

Andra terminen bör ägnas åt praktiktjänstgöring främst på folkhögskolor.

Utredningen har föreslagit att antalet undervisningstimmar under den första terminen

skall inte obetydligt överstiga vad som gäller för annan ämneslärarutbildning.

Både lärare och studerande vid lärarhögskolorna har emellertid omvittnat

att arbetsbördan för de studerande vid ämneslärarlinjen är stor. Med hänsyn härtill

bör antalet undervisningstimmar för de blivande folkhögskollärarna vara i stort

sett detsamma som för de andra lärarkandidaterna.

Studierna i pedagogik bör bestå av två huvudavsnitt. Undervisningen bör under

ett inledande skede vara gemensam med utbildningen av övriga blivande ämneslärare

och därefter ägnas åt pedagogik med speciell inriktning mot folkhögskolan,

annat folkbildningsarbete m. m.

De studerande bör givetvis liksom övriga studerande på ämneslärarlinjen erhålla

undervisning i röst- och talvård, muntlig framställning samt tekniska läromedel.

I fråga om ämnesmetodiken utgår jag liksom utredningen från att denna till

allra största delen skall inriktas mot folkhögskolan och folkbildningsarbete i

övrigt. Beträffande tilldelningen av lärarresurser räknar jag med att Kungl. Maj:ts

föreskrifter den 5 april 1968 angående timtilldelning för lärarhögskolas ämneslärarlinje

skall vara vägledande. Med hänsyn till att antalet elever kommer att bli

begränsat måste ämnesmetodiken organiseras efter delvis andra grunder än dem som

gäller för övrig ämneslärarutbildning. Utredningen har föreslagit ett system med

olika huvudområden. Detta synes kunna i huvudsak läggas till grund för utformningen

av undervisningen i ämnesmetodik.

Övningsundervisningen och huvudparten av auskultationerna under den första

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1969

terminen bör förläggas till folkhögskola och i viss utsträckning till övrig vuxenutbildning.

Jag räknar dock med att auskultationerna till viss del förläggs till

det allmänna skolväsendet.

Utredningen har föreslagit att lärarkandidaten under den andra terminen skall

anställas som praktiklärare vid folkhögskola varvid det bör åligga honom att även

vara verksam inom folkbildningsarbetet. Detta är i princip samma system som tilllämpas

inom lärarhögskolorganisationen i övrigt. Jag tillstyrker att praktikterminen

utformas i huvudsak enligt utredningens förslag. Detta innebär således att lärarkandidatens

tjänstgöring till sin huvuddel förläggs till de längre s. k. vinterkurserna

men också till de kortare s. k. ämneskurserna. Tjänstgöringstiden bör vara lika

lång som för övriga praktiklärare. Till frågan om undervisningsskyldigheten återkommer

jag i det följande. Utredningens förslag om en särskild sammanfattningsvecka

är jag inte beredd att biträda.

Svenska folkhögskolans lärarförening har framfört önskemål om att — till

skillnad från vad som gäller för lärarutbildningen i övrigt — praktiklärares

tjänstgöring inte skall påverka lärartilldelningen vid den folkhögskola där praktikläraren

tjänstgör. En sådan anordning förutsätter att praktiken under den andra

terminen är utformad som studiepraktik, varvid studiemedel utgår. Detta strider

emellertid mot gällande principer för lärarutbildning och torde få övervägas i annat

sammanhang. I likhet med bl. a. utredningen och skolöverstyrelsen räknar jag med

att praktikläraren skall tjänstgöra som lärare, dock med reducerad undervisningsskyldighet.

Utredningen har föreslagit att praktiklärarens undervisningsskyldighet under

praktikterminen skall utgöra ca 15 timmar (inkl. ledning av studiecirkel). När det

gäller annan ämneslärarutbildning omfattar undervisningsskyldigheten 12—16

timmar. I likhet med utredningen räknar jag med att ca 50 timmar under praktiktermin

skall ägnas åt folkbildningsarbete, ledning av studiecirkel m. m. Med hänsyn

härtill och till att arbetsuppgifterna vid en folkhögskola kräver särskild insats

bör praktiklärarens undervisningsskyldighet utgöra 9—13 veckotimmar.

Bestämmelserna om betygsättning för här avsedd utbildning bör i princip vara

desamma som för ämneslärarutbildningen i övrigt.

Utredningens förslag till urval bland behöriga sökande har av flera remissinstanser

befunnits vara intressant. Jag anser att förslaget tills vidare försöksvis bör

tillämpas till dess tillräcklig erfarenhet vunnits för ett mer definitivt ståndpunktstagande.

Skolöverstyrelsen bör få i uppdrag att utfärda närmare regler om detta.

Jag övergår nu till vissa av varandra direkt beroende frågor, nämligen antalet

praktikskolor, intagningskapaciteten och utbildningens

förläggning.

De 105 folkhögskolorna är fördelade över hela riket. Detta leder till att avståndet

mellan lärarhögskolan och praktikskolorna i många fall kan bli stort. Det

förhållandet att många folkhögskolor har ett begränsat elevantal gör vidare att

antalet praktikplatser per skola blir ringa. Utredningen har för sin del räknat med

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1969

högst två praktiklärare per termin och skola. Det bör ankomma på den lärarhögskola,

till vilken folkhögskollärarutbildningen förläggs, att organisera utbildningen

så att erforderligt antal praktikplatser erhålls, varvid de synpunkter som

utredningen lagt fram bör kunna vara vägledande. Utredningens förslag om särskilda

medel för utrustning till praktikskolorna är jag inte beredd att tillstyrka.

I överensstämmelse med vad som gäller i fråga om lärarutbildningen i övrigt bör

folkhögskolans huvudman om han får statsbidrag vara skyldig att ställa skolan till

förfogande för den praktiska lärarutbildningen.

Utredningen har beträffande intagningskapaciteten föreslagit att ca 35 studerande

per termin tas in. Av vissa remissinstanser har detta antal ansetts vara för

högt med hänsyn till folkhögskolans lärarbehov. Jag vill emellertid framhålla att

lärarutbildningen inte dimensioneras uteslutande med hänsyn till lärarbehovet för

ifrågavarande skolform. Utbildningen kommer att vara av värde även för den

som avser att verka inom studieförbunden och annan folkbildning. Jag förordar

därför att 30 lärarkandidater skall tas in per termin.

Olika uppfattningar har förts fram i fråga om utbildningens förläggning. Utredningens

förslag om förläggning till Linköping har mött invändningar. Stockholm

och Göteborg har nämnts som alternativ. Enligt min mening talar bl. a. det förhållandet

att i Linköping och Norrköping även finns andra former av vuxenutbildning,

såsom omskolningscentrum, statens skola för vuxna och kommunala skolor

för vuxna, vilka i viss utsträckning bör kunna utnyttjas för auskultationer och

övningsundervisning, för att utbildningen bör förläggas till denna lärarhögskola.

Jag tillstyrker därför utredningens förslag i denna del.

Utredningen har beträffande lärartjänstorganisationen vid lärarhögskolan

föreslagit att undervisningen i den speciella ämnesmetodiken

samt handledningen under företrädesvis praktikterminen skall ombesörjas av, förutom

redan befintlig lärarpersonal, särskilda metodiklektorer. Jag delar utredningens

uppfattning om behovet av tjänster som lektor i vuxenutbildningens metodik

med speciell inriktning för här avsedd utbildning. Lektorernas skoltjänstgöring bör

företrädesvis förläggas till folkhögskola.

För biträde med ledningen av den föreslagna utbildningen bör finnas en arvodestjänst

som biträdande utbildningsledare.

För handledning under praktiktermin och vid undervisningsövningar bör inrättas

särskilda arvodestjänster som handledare, tills vidare med korttidsförordnande.

Handledarna bör även ha skyldighet att motta auskultanter.

Utbildningen bör starta vårterminen 1970.

Utredningen har inte behandlat frågan om studiesocialt stöd under

utbildningen. De studerande bör enligt min mening åtnjuta studiesocialt stöd enligt

samma grunder som övriga studerande på ämneslärarlinje.

Utredningens förslag aktualiserar även frågor om behörighet för lärartjänst

inom folkhögskolan. Genomgången praktisk-pedagogisk utbildning

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1969

31

för folkhögskollärare bör enligt utredningen ge behörighet dels till tjänst vid folkhögskola,

dels till tjänst vid andra skolformer, under förutsättning att behörighetsvillkoren

i fråga om teoretisk utbildning är uppfyllda. I huvudsaklig överensstämmelse

med utredningens förslag förordar jag att som villkor för behörighet till

tjänst som rektor, ordinarie eller extra ordinarie ämneslärare skall gälla dels sådan

ämnesutbildning som enligt mitt förslag skall utgöra villkor för tillträde till den

föreslagna utbildningen, dels examen på den del av ämneslärarlinjen som omfattar

utbildning till ämneslärare för folkhögskolan. Om synnerliga skäl föreligger bör

Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, skolöverstyrelsen kunna

bevilja dispens från båda dessa krav. Jag tänker därvid på bl. a. ytterst väl meriterade

personer inom folkbildningen. Äldre bestämmelser om behörighet till tjänst som

rektor eller ämneslärare bör äga tillämpning på den som före den 1 januari 1971

tjänstgjort vid statsunderstödd folkhögskola under en sammanhängande period om

minst 20 veckor som lärare i läroämne med full tjänstgöring. Jag biträder även förslaget

att den som genomgått här föreslagen utbildning för folkhögskollärare skall

vara behörig till tjänst i annan skolform, under förutsättning att han uppfyller behörighetsvillkoren

i fråga om teoretisk utbildning för skolformen i fråga.

Utredningens förslag innebär vidare att den som genomgått den reguljära ämneslärarutbildningen

inte skulle vara behörig att få tjänst i folkhögskola. I likhet

med flertalet remissinstanser räknar jag emellertid med att den som har erforderlig

ämnesutbildning och genomgått reguljär praktisk-pedagogisk utbildning skall vara

behörig till tjänst vid folkhögskola.

För bl. a. fortbildning av folkhögskolans lärare finns f. n. medel anvisade

under anslaget till utbildning av lärare vid folkhögskolor. Anslaget är

för innevarande budgetår uppfört med 245 000 kr. I prop. 1969: 1 (bil. 10 s. 432)

har jag förordat att de medel som nu används till fortbildningsändamål (dvs.

125 000 kr.) skall föras över till anslaget Lärares fortbildning m. m. Det ankommer

på skolöverstyrelsen att inom ramen för befintliga medel svara för fortbildningen

av jämväl folkhögskollärare. Feriekursverksamheten bör i enlighet med skolöverstyrelsens

förslag organiseras av fortbildningsavdelningen vid lärarhögskolan i

Linköping. Jag delar utredningens uppfattning om att det finns behov av att anordna

studiedagsverksamhet även vid folkhögskolorna. Med hänsyn till bl. a. läsårets

längd förordar jag att under en försökstid av tre år styrelsen vid varje folkhögskola

får disponera två studiedagar per läsår. Jag utgår från att detta skall vara

möjligt utan att undervisningens omfattning påverkas.

Jag vill härefter ta upp vissa frågor som berör tjänsteorganisationen

vid folkhögskolorna. Vid folkhögskolan består lärarpersonalen i

dag av — förutom av rektorer — ämneslärare och övningslärare. Därjämte förekommer

att särskild expertis anlitas vid behov. Utredningen har föreslagit att även

lektorstjänster inrättas vid folkhögskolorna. Tveksamhet inför utredningens förslag

har framkommit under remissbehandlingen. Vidare vill jag erinra om att skolöver
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 är 1969

styrelsen påbörjat en utredning om lektorsorganisationen vid gymnasierna. Jag är

med hänsyn härtill inte beredd att nu förorda inrättande av en ny lärarkategori vid

folkhögskolan.

Under de senaste åren har antalet ordinarie ämneslärartjänster vid folkhögskolan

hållits i stort sett oförändrat. Det beror på att de nya reglerna om lärartilldelning

inneburit, relativt sett, en dämpning av lärarbehovet. Vidare har det även varit

angeläget att avvakta lärarutredningens arbete. Det bör dock nu vara möjligt, självfallet

under beaktande av de stora kraven på flexibilitet inom folkhögskolan, att

positivt pröva frågan om inrättande av ytterligare ett antal ordinarie ämneslärartjänster.

Jag vill här även ta upp frågan om behovet av särskilda insatser för utbildning

av lärare för annan vuxenutbildning, främst den statliga

och kommunala gymnasiala och förgymnasiala vuxenutbildningen. Denna organisation

har nu fått tämligen stor omfattning. Vid de statliga skolorna för vuxna

i Norrköping och Härnösand kommer under nästa budgetår att finnas ett 60-tal

lärartjänster. Vid de kommunala skolorna utgörs heltidstjänsterna av ett antal tjänster

som skolledare men ett mycket stort antal personer engageras såsom timlärare.

Flertalet av dessa torde samtidigt tjänstgöra inom andra delar av utbildningsväsendet.

Det är enligt min mening angeläget att man inom den reguljära ämneslärarutbildningen

ägnar allt större uppmärksamhet åt vuxenutbildningen i dess olika

former. Det är emellertid också angeläget att man på ämneslärarlinjen kan få till

stånd en praktisk-pedagogisk utbildning som är särskilt avpassad för den statliga

och kommunala gymnasiala vuxenutbildningen. Jag räknar därför med att en sådan

utbildning fr. o. m. den 1 juli 1970 anordnas vid lärarhögskolan i Stockholm. Det

bör ske inom ramen för den reguljära ämnesutbildningen. Utbildningen i pedagogik

bör, såsom föreslagits beträffande folkhögskollärarutbildningen, delvis inriktas mot

vuxenutbildningen. I stället för en ämnesmetodisk påbyggnadskurs bör dessa lärarkandidater

gå igenom en kurs i vuxenutbildningens metodik i varje ämne. Auskultationer

och övningsundervisning bör förläggas dels till grundskola, fackskola eller

gymnasium, dels till vuxenutbildning. Under den andra terminen bör praktiktjänstgöringen

huvudsakligen förläggas till vuxenskola. Jag anser det emellertid också

värdefullt om praktiklärarna under denna termin har kontakt med folkbildningsarbetet.

Inom skolväsendet förekommer i dag en tämligen omfattande fortbildningsverksamhet

för lärare, dels genom studiedagar, dels genom feriekurser. I den tidigare

nämnda rapporten från LO har bl. a. erinrats om behovet av fortbildning

även av dem som är lärare och handledare inom vuxenutbildningen. I fråga om

folkhögskolan har jag tidigare förordat viss försöksverksamhet med studiedagar.

Man bör enligt min mening sträva efter att låta även studiedagarna inom skolväsendet

i övrigt till viss del behandla problem inom vuxenutbildningsområdet. I sådana

fall bör även andra som är verksamma inom vuxenutbildningsarbete inbjudas. Jag

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1969

räknar också med att det inom ramen för feriekursverksamheten skall kunna ordnas

kurser med en liknande rekrytering, som tar upp vuxenutbildningsfrågor.

I detta sammanhang vill jag även redovisa en framställning från Sveriges dövas

riksförbund (SDR) om ett anslag på 583 603 kr. till ett särskilt vuxenutbildningscentrum

för döva på förbundets kursgård Carlborgsons gård i

Leksand, där folkhögskolekurser, ledarutbildning och annan kursverksamhet skall

inrymmas. SDR anser det angeläget att vuxna får möjlighet att fortbilda sig på

för dem speciellt anpassade kurser, som leds av teckenspråkkunniga lärare.

Skolöverstyrelsen framhåller i sitt yttrande över framställningen att, eftersom en

grav hörselskada i ovanligt hög grad medför ett kulturellt handikapp, det är av

stor vikt att ökade resurser till vuxenstudier ges gravt hörselskadade och döva.

Vid sin bedömning av detta ärende har överstyrelsen utgått från att utformningen

av undervisningen bör vara sådan att den på lång sikt möjliggör de dövas integrering

i samhälls- och kulturlivet och vill därför inte förorda att en särskild folkhögskola

upprättas enbart för döva. Däremot föreslår överstyrelsen att man försöksvis

bedriver folkhögskoleverksamhet på Carlborgsons gård i form av en filialfolkhögskola.

Detta betyder enligt överstyrelsen att enheten får viss egen administrativ

ledning men ändå står i ständig kontakt med en moderskola i pedagogiska och

administrativa frågor, vilket underlättar en utformning i enlighet med folkhögskolans

mål och arbetssätt. Fornby folkhögskolas styrelse är beredd att åta sig huvudmannaskapet

för filialverksamheten på Carlborgsons gård och ett ekonomiskt avtal har

upprättats mellan SDR och Kopparbergs läns landsting genom dess förvaltningsutskott.

Elev som efter en kurs vid filialfolkhögskolan bedöms ha möjlighet att följa annan

folkhögskolekurs bör enligt skolöverstyrelsen inte gå ytterligare kurs vid denna

speciella skola. Han bör då kunna övergå till annan folkhögskola där möjlighet

finns till daglig kontakt med övriga folkhögskolelever. Vidare påpekar överstyrelsen

att ledarkurser och andra kortare kurser, som SDR planerar att genomföra på sitt

kurscentrum i Leksand, kan anordnas som ämneskurser genom den folkhögskola,

som tar det pedagogiska ansvaret för verksamheten. Skolöverstyrelsen hemställer

därför att en försöksverksamhet för döva får igångsättas på Carlborgsons gård

hösten 1969.

Jag tillstyrker skolöverstyrelsens förslag. Härigenom förbättras utbildningsmöjligheterna

för en grupp handikappade och vidare har överstyrelsens förslag fördelen

att knyta denna utbildning till en folkhögskola av reguljär typ. En sådan

samverkan bör enligt min mening kunna vara fruktbärande för både moderskola

och filial. Det ankommer på Kungl. Maj:t att besluta i detta ärende. (Jfr prop.

1957: 146, SU 173, rskr 387.)

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1969

6. Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att godkänna de av mig förordade riktlinjerna för organisationen av lärarutbildningen

för folkhögskolan m. m.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets

övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 52 år 1969 35

INNEHÅLL

Sid.

1. Inledning .................................................. 4

2. Folkhögskolans nuvarande organisations- och verksamhetsformer...... 5

2.1 Utbildningsmål ......................................... 5

2.2 Organisation ........................................... 5

2.3 Undervisningens uppläggning.............................. 7

2.4 Elever och lärare ....................................... 8

3. Utredningens förslag ......................................... 9

3.1 Folkhögskolans ställning och uppgifter i framtiden ............ 9

3.2 Ämnesutbildning ....................................... 9

3.3 Praktisk-pedagogisk utbildning ............................ 11

3.4 Utbildningsorganisation .................................. 12

3.5 Övriga frågor .......................................... 15

4. Remissyttranden ............................................ 16

4.1 Folkhögskolans ställning och uppgifter i framtiden ............ 16

4.2 Ämnesutbildning ....................................... 16

4.3 Praktisk-pedagogisk utbildning ............................ 18

4.4 Utbildningsorganisation .................................. 21

4.5 Övriga frågor .......................................... 25

5. Föredraganden.............................................. 26

6. Hemställan ................................................ 34

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1969:112 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar om anslag till folkhögskolor jämte motioner och Kungl. Maj:ts propositio s. 1 i texten