Sök i Ratio Lex

Angående minimibelopp för statligt omställningsbidrag

1969-03-14 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1969:59, Angående minimibelopp för statligt omställningsbidrag

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1969

1

Nr 59

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående minimibelopp

för statligt omställningsbidrag; given Stockholms slott

den 14 mars 1969.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Eric Holmquist

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att sådan reduktion av statligt omställningsbidrag

som sker med hänsyn till tidigare inkomst av förvärvsarbete inte skall

föranleda att helt omställningsbidrag sätts lägre än 400 kr. eller halvt

bidrag lägre än 200 kr. i månaden.

1 —- Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 59

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1969

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

14 mars 1969.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Kling, Andersson, Lange, Holmqvist, Aspling, Palme,

Sven-Eric Nilsson, Lundkvist Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odhnoff,

WlCKMAN, MoRERG, BENGTSSON.

Chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Holmqvist, anmäler efter

gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om minimibelopp

för statligt omställningsbidrag och anför.

Nuvarande bestämmelser

År 1968 beslutade riksdagen (prop. 1968:29, 30, SU 64, 2LU 27, rskr

171, 172) om särskilt stöd åt äldre arbetslösa. Stödet utgår i två former,

nämligen förlängd ersättning från erkänd arbetslöshetskassa och statligt

omställningsbidrag.

Bestämmelser om omställningsbidrag meddelas i 101—111 §§ arbetsmarknadskungörelsen

den 3 juni 1966 (nr 368, omtryckt 1968: 246). Omställningsbidrag

utgår dels till arbetslösa i åldern 60—66 år, som har fått

stöd genom arbetslöshetsförsäkringen under längsta möjliga tid, dels till

arbetslösa i samma ålder vilka inte har tillhört arbetslöshetsförsäkringen,

i senare fallet dock efter en väntetid av två månader från arbetslöshetens

inträde. Helt omställningsbidrag utgör högst 800 kr. i månaden och är

skattepliktigt. Det utgår till den som före arbetslöshetens inträde har haft

heldagsarbete och söker sådant arbete. Halvt omställningsbidrag utgår till

den som före arbetslöshetens inträde har haft endast deltidsarbete eller

söker endast sådant arbete eller arbetar mer än två men högst fyra timmar

om dagen men i övrigt är arbetslös och söker heldagsarbete. Till den

som har fyllt minst 55 år utgår omställningsbidrag, om han har blivit arbetslös

som en omedelbar följd antingen av nedläggning eller bestående

ändring i driften vid företag där han var anställd eller av avveckling av hans

verksamhet som självständig företagare på grund av omfattande eller genomgripande

förändring i ortens näringsliv eller i den näringsgren där

han utövade verksamheten.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1969

En grundläggande förutsättning för äldre-stödet är att den arbetslöse

före arbetslöshetens inträde har varit verksam i förvärvslivet. Denna förutsättning

kommer, i fråga om den som inte är medlem i erkänd arbetslöshetskassa,

till uttryck i bestämmelsen i 102 § arbetsmarknadskungörelsen

att den arbetslöse i minst 24 månader under de tre åren närmast före anmälan

om arbetslösheten skall ha haft sin huvudsakliga försörjning genom

avlönat arbete för annans räkning eller genom sedermera avvecklad verksamhet

som självständig företagare.

Eu annan grundförutsättning för äldre-stödet är att den arbetslöse står

till arbetsmarknadens förfogande. Redan kravet på viss tids förvärvsarbete

före arbetslöshetens början tjänar i viss mån detta syfte. I prop. 1968: 29

(s. 60) framhölls i detta sammanhang, att den nämnda förutsättningen i

första hand innebär att den arbetslöse skall vara arbetsför och att det särskilda

äldre-stödet alltså inte borde få karaktär av förtidspension.

Liksom ersättning från arbetslöshetskassa skall omställningsbidrag alltid

vara något lägre än bidragssökandens normala inkomst före arbetslösheten.

Inom arbetslöshetsförsäkringen nedsätts ersättningen genom s. k.

överförsäkringsavdrag. För omställningsbidrag gäller enligt 108 § arbetsmarknadskungörelsen,

att det inte får överstiga elva tolftedelar av den månadsinkomst

bidragstagaren före arbetslöshetens inträde vanligen hade under

arbetstid som var normal för honom. I prop. 1968:29 (s. 71) anförde

föredragande departementschefen, att den till kommunal inkomstskatt i

hemortskommunen taxerade inkomsten under kvalifikationsåren i regel

syntes vara bäst ägnad att läggas till grund för bedömningen av bidragstagarens

inkomster. När det gällde företagares inkomster under nämnda år bedömdes

denna metod vara den enda användbara. Den ansågs också lämplig

därigenom att den medgav att naturaförmåner beaktas. Slutligen anfördes

att hänsyn borde kunna tas till att inkomsten under kvalifikationsåren väsentligt

avviker från bidragstagarens normala inkomst under åren dessförinnan.

Omställningsbidrag utgår inte till den som har behållen förmögenhet

överstigande 100 000 kr. och skall reduceras för den som har behållen

förmögenhet mellan 60 000 och 100 000 kr. eller som uppbär vissa former

av pension eller livränta.

Frågans behandling vid omstållningsbidragets tillkomst

I de likalydande motionerna 1968:1:772 och 11:995 föreslogs att helt

omställningsbidrag oavsett tidigare inkomst inte skulle få understiga 600

kr. i månaden. Motionärerna utgick från att eu nedsättning med hänsyn

till tidigare inkomst visserligen var nödvändig men ansåg det inte rimligt

att bokstavligen tillämpa nedsättningsregeln i vissa fall. De avsåg bl. a.

företagare som hade drivit sin rörelse under flera år med obetydlig avkastning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1969

Statsutskottet, som behandlade motionerna samtidigt med prop. 1968: 29,

utgick också från att en nedsättningsregel är nödvändig. Rent administrativa

skäl skulle enligt utskottet möjligen kunna tala för ett minimibelopp,

dock avsevärt understigande 600 kr. Dessa skäl vägde dock inte så tungt

som risken att omställningsbidraget skulle uppfattas som en förtidspension.

Utskottet erinrade vidare om att enligt förslaget i propositionen hänsyn vid

inkomstjämförelsen borde kunna tas till att inkomsten under kvalifikationsåren

väsentligt avviker från den normala inkomsten under åren dessförinnan.

Med hänsyn till det anförda men framför allt till att motionsförslaget

innebar att en inom ett större område gällande regel skulle rubbas utan

tillräcklig utredning om konsekvenserna avstyrkte utskottet bifall till motionerna.

Riksdagen följde utskottets förslag.

Hittillsvarande erfarenheter av reduceringsreglerna

Möjligheten att få omställningsbidrag har förelegat drygt ett halvt år.

Den 15 december 1968 hade 2 807 ansökningar om omställningsbidrag

gjorts. Vid samma tidpunkt hade 1 774 personer beviljats bidrag. Därvid

hade reducerade bidrag fastställts i 793 fall, av vilka 462 avsåg löntagare

och 331 avsåg självständiga företagare. I drygt 200 fall hade bidraget reducerats

till mindre än 400 kr. i månaden.

En närmare undersökning har gjorts beträffande de 746 personer som

den 28 februari 1969 hade beviljats helt omställningsbidrag men vidkänts

reducering. Orsakerna till reduceringen har delats upp i två grupper, nämligen

dels jämförelse med tidigare inkomst, dels förmögenhet, pension eller

livränta. Fördelningen framgår av följande tablå.

Anställda

Företagare

Därav jord-

brukare

Bidraget reducerat

p g a tidigare

inkomst

195

285

146

p g a övriga

bestämmelser

217

49

28

412

334

Av företagarna hade 100 fått sina bidrag reducerade till belopp om högst

400 kr. i månaden enligt följande fördelning

Antal företagare Bidragsbelopp

kr. per månad

3

— 100

10

101

— 200

31

201

— 300

56

301

— 400

I alla dessa reduktionsfall utom ett grundades reduktionen på jämförelse

med inkomsten före arbetslöshetens början.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1969

Departementschefen

Det särskilda äldre-stöd som infördes år 1968 är en temporär lösning av

vissa äldre arbetslösas försörjningsproblem i avvaktan på det slutliga

förslag som väntas från utredningen om kontant stöd vid arbetslöshet

(KSA-utredningen). Statligt omställningsbidrag, som är en form av detta

särskilda äldre-stöd, utgår i princip endast till äldre arbetslösa som före

arbetslöshetens inträde har haft sin huvudsakliga försörjning genom förvärvsarbete.

Stödet utgår i princip med 800 kr. i månaden. Stödbeloppet

reduceras emellertid om den arbetslöse har haft lägre månadsinkomst före

arbetslöshetens inträde. Hittillsvarande erfarenheter visar att ett inte obetydligt

antal arbetslösa som uppfyllt förutsättningen för stöd inte har haft

en så hög taxerad inkomst alt de kunnat undgå reducering av omställningsbidraget.

I vissa fall har omställningsbidraget nedsatts till ett så lågt belopp

att det knappast alls kunnat bidra till den arbetslöses försörjning.

Jag anser det inte tillfredsställande att reduktionsregeln i vissa fall får

sådana följder, särskilt som orsaken ofta kan antas vara svårigheten att

utreda hur bidragssökanden har fått sin försörjning under ett antal år

tillbaka, om taxeringen inte ger tillräcklig ledning. Mot denna bakgrund

har jag undersökt möjligheterna att inom ramen för det nuvarande temporära

äldre-stödet undanröja denna olägenhet genom en regel om minimibelopp

för statligt omställningsbidrag. Jag vill tillägga att för en sådan

lösning talar även administrativa skäl.

Den vid äldre-stödets tillkomst uttalade farhågan att ett minimibelopp

skulle innebära risk för att omställningsbidraget oriktigt uppfattas som

förtidspension anser jag inte utgöra tillräckligt skäl mot eu regel om minimibelopp,

eftersom en avgörande förutsättning för omställningsbidrag är

att bidragstagaren står till arbetsmarknadens förfogande. Han skall i enlighet

härmed vara anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen

och vara beredd att anta lämpligt arbete som erbjuds honom.

Vidare bör även med ett minimibelopp alltjämt gälla den bidragsförutsättningen

att sökanden före arbetslöshetens inträde har tillhört arbetsmarknaden

under en viss tid, dvs. har haft sin huvudsakliga försörjning

som anställd eller som självständig företagare. Detta innebär att en regel

om minimibelopp inte medför någon ändring i fråga om vilka grupper av

äldre arbetslösa som får tillgång till omställningsbidrag.

Vid äldre-stödets tillkomst fästes stor vikt vid att bestämmelserna angående

omställningsbidrag inte utformades så att det kunde bli fördelaktigare

att stå utanför arbetslöshetsförsäkringen och få sådant bidrag än

att tillhöra försäkringen och få ersältning från erkänd arbetslöshetskassa.

Denna synpunkt har i de nuvarande bestämmelserna beaktats dels så att

för icke-kassamedlem gäller två månaders väntetid innan omställningsbidrag

får börja utgå, dels så att omställningsbidragets maximibelopp,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1969

800 kr., efter skatteavdrag ligger under den skattefria kassaersättning som

f. n. gäller för drygt 90 % av samtliga kassamedlemmar.

Även för kassamedlemmarna gäller som nämnts en bestämmelse om ersättningens

reduktion med hänsyn till tidigare inkomst. Jag har från arbetsmarknadsstyrelsen

inhämtat att dessa s. k. överförsäkringsavdrag har

ringa betydelse. De dagersättningar som utgår är nämligen avpassade efter

löpande inkomster, något som relativt lätt kan ske för kassamedlemmarna

som i regel har en fast ställning på arbetsmarknaden. I den mån avdrag

förekommer rör de sig i allmänhet bara om någon krona per dag, dvs.

20—25 kr. i månaden. Med hänsyn till dessa förhållanden har jag kommit

till uppfattningen att ett rimligt avvägt minimibelopp för omställningsbidrag

i praktiken inte torde göra det fördelaktigare att få sådant bidrag än ersättning

från arbetslöshetskassa.

Jag föreslår alltså att den på tidigare inkomst grundade reduceringen av

omställningsbidrag skall göras endast ned till ett minimibelopp.

Jämförelsen med arbetslöshetsförsäkringen kan tjäna till ledning när

det gäller att bestämma minimibeloppet. Det lägsta dagpenningbeloppet utgör

där f. n. 18 kr., vilket enligt den numera gängse beräkningen efter femdagarsvecka

motsvarar omkring 400 kr. i månaden. Ersättningen från arbetslöshetskassa

är till skillnad från omställningsbidraget inte skattepliktig

inkomst. Jag förordar att beloppet 400 kr., som utgör hälften av maximalt

omställningsbidrag, fastställs som minimibelopp för helt omställningsbidrag.

För halvt omställningsbidrag bör i konsekvens härmed minimibeloppet utgöra

200 kr.

För fullständighetens skull vill jag tillfoga att även minimibelopp skall

reduceras med hänsyn till förmögenhet samt vissa former av pension eller

livränta.

F. n. har drygt 200 bidragstagare omställningsbidrag som är reducerade

till belopp under 400 kr. i månaden. Om man efter en reform räknar med

ca 300 bidragstagare, som utan regler om minimibelopp skulle få bidraget

reducerat till under 400 kr., samt med en höjning med i genomsnitt 150 kr.

för var och en av dem för att gränsen 400 kr. skall uppnås, blir merkostnaden

per månad 45 000 kr. Kostnadsökningen kan under dessa förutsättningar

för ett år således beräknas till drygt 500 000 kr. och kan inte anses inverka

på beräkningen av det anslag om 230 milj. kr. till Kontant stöd vid arbetslöshet

som har begärts i prop. 1969: 1, bil. 13.

De ilya bestämmelserna bör träda i kraft den 1 juli 1969 och fr. o. in. den

dagen gälla även för omställningsbidrag som beviljats tidigare och alltjämt

utgår då.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t föreslår

riksdagen att godkänna vad jag liar förordat i fråga om minimibelopp

för statligt omställningsbidrag.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1969

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Margit Edström

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1969:58 Utlåtande i anledning av vissa av Kungl. Maj.t i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående anslag för budgetåret 1969/70 för arbetsmarknad sändamå s. 2 i texten