Sök i Ratio Lex

Angående organisationen av länsstgrelsernas datamaskinanläggningar

1969-03-28 · 31 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 30 av 31 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1969:81, Angående organisationen av länsstgrelsernas datamaskinanläggningar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1969

1

Nr 81

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående organisationen

av länsstgrelsernas datamaskinanläggningar;

given Stockholms slott den 28 mars 1969.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehål!

I propositionen föreslås en ändrad organisation av länsstyrelsernas datamaskinanläggningar

för folkbokförings- och uppbördsverksamheten. Förslaget

innebär att man skall övergå till ett enhetligt maskinsystem av fabrikat

DATASAAB. Vidare förordas att antalet anläggningar skall minskas

i syfte att anpassa maskinkapaciteten till föreliggande behov. Anläggningarna

avses skola förhyras. Övergången till det enhetliga maskinsystemet

beräknas äga rum under första kvartalet 1970.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 saml. Nr 81

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1969

Utdrag av protokollet över finans är end en, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott

den 28 mars 1969.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,

Lange, Kling, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson,

Gustafsson, Geijer, Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om organisationen

av länsstyrelsernas datamaskinanläggningar och anför.

Inledning

Centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden (CFU) har lagt fram

förslag om övergång till ett enhetligt maskinsystem vid länsstyrelsernas

datamaskinanläggningar och om en minskning av antalet sådana anläggningar.

Nämnden har i ärendet samrått med statskontoret, som har anslutit

sig till förslaget. Två ledamöter av statskontorets styrelse har dock

reserverat sig mot statskontorets beslut. Den ene reservanten har därvid

framhållit att det ännu är för tidigt att dra negativa slutsatser om möjligheterna

att belägga datamaskinanläggningarna med externa vippdrag och

att man därför bör dröja ytterligare något år med ett beslut om minskning

av antalet anläggningar. Den andre reservanten har förordat en snabbutredning

om grundvalarna för ett framtida befolkningsregister innan beslut

fattas om anskaffning av nya maskiner.

Samtliga länsstyrelser har beretts tillfälle att yttra sig över CFU:s framställning.

Yttranden har inkommit från länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands,

Östergötlands, Kronobergs, Kalmar, Kristianstads, Malmöhus,

Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands,

Örebro, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens

län.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1969

3

1963 års principbeslut om automatisk databehandling inom folkbokförings
och

up pbör ds verks amheten

Riktlinjerna för den nuvarande organisationen av folkbokförings- och

uppbördsväsendet drogs upp i prop. 1963:32 och godkändes sedermera av

riksdagen (SU 41, rskr 101).

I propositionen föreslogs bl. a. att automatisk databehandling (ADB)

skulle införas som hjälpmedel inom folkbokföringen och för arbetet med

bl. a. uppbörd och redovisning av de direkta skatterna. Till grund för propositionen

låg två betänkanden som avgetts av uppbördsorganisationskommittén,

nämligen Automatisk databehandling inom folkbokförings- och

uppbördsväsendet (SOU 1961:4) och Automatisk databehandling inom

folkbokförings- och uppbördsväsendet, Del II, Datamaskiner hos länsstyrelserna

(SOU 1962: 18).

Beträffande den organisatoriska utformningen av ADBsystemet

för folkbokföring och skatteuppbörd föreslog uppbördsorganisationskommittén

i sitt första betänkande att en central datamaskinanläggning

skulle anskaffas. På denna skulle maskinbearbetningar för folkbokföring

och uppbörd kunna ske för hela riket. Som alternativ till rikssystemet

redovisade kommittén summariskt två andra lösningar. Den ena

innebar att i princip varje länsstyrelse skulle utrustas med en datamaskinanläggning

(länssystem) och den andra att endast ett begränsat antal

länsstyrelser skulle få sådana anläggningar (regionsystem). Kommittén

förordade rikssystemet, eftersom detta från kostnadssynpunkt ställde

sig mera förmånligt än de andra systemen.

Förslaget att samla datamaskinutrustningen i en riksanläggning kritiserades

hårt av åtskilliga remissinstanser, främst länsstyrelserna. Dessa

ansåg det olämpligt och riskabelt att sända material av olika slag mellan

länsstyrelserna och det centrala maskinorganet. Man pekade också på att

länsstyrelserna i sitt löpande arbete skulle bli beroende av central bearbetning.

Vidare framhölls att det allmänt sett skulle vara en fördel för

länsstyrelserna att disponera över en egen datamaskinanläggning.

Mot bakgrunden av remisskritiken mot ett rikssystem fick kommittén

i uppdrag att utarbeta förslag till ett i viss mån modifierat länssystem.

Det förslag som då utarbetades innebar, att 20 län (inklusive Stockholms

stad) skulle förses med datamaskiner. För återstående fem län, nämligen

Uppsala, Gotlands, Blekinge, Hallands och Jämtlands län, skulle datamaskinbearbetningarna

få utföras i ett närbeläget län. Anledningen härtill

var den genomsnittligt låga beläggning som eljest skulle uppkomma på maskinerna

i de nämnda fem länen.

I propositionen framhölls att det sett från snävt ekonomisk synpunkt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1969

inte rådde någon tvekan om att ett rikssystem skulle ställa sig fördelaktigare

än ett länssystem för den närmaste framtiden. Mot detta fick å andra sidan

ställas de nackdelar som låg i att länsstyrelserna i sitt löpande arbete skulle

bli beroende av riksanläggningen och de transporter av material som denna

organisation skulle ge upphov till. Även decentraliseringssträvandena inom

förvaltningen talade för ett länssystem. Ett skäl för att utrusta länen med

egna datamaskinanläggningar var även att dessa anläggningar då bedömdes

kunna bli belagda med åtskilliga statliga och kommunala uppgifter inom en

inte alltför avlägsen framtid. Ett regionsystem ansågs inte böra komma ifråga,

eftersom nackdelarna i en sådan organisation skulle bli i stort sett desamma

som i ett rikssystem. Med dessa utgångspunkter förordades i propositionen

en organisation med datamaskiner i princip enligt länssystemet.

I fråga om antalet länsanläggningar framhölls i propositionen

att det i och för sig vore en fördel om samtliga länsstyrelser kunde få

egna datamaskiner. De skulle därigenom få samma organisatoriska struktur

och samma möjligheter att tjäna som serviceanläggningar åt myndigheter

och enskilda inom länet. Verksamheten för folkbokföring och skatteuppbörd

motiverade emellertid inte anskaffning av datamaskiner till

de minsta länen. Dessa län förutsattes skola förses endast med liålkortsutrustning.

För datamaskinbearbetningen skulle de repliera på annat

län. Samtliga anläggningar var avsedda att i första hand användas för

verksamheten på folkbokförings-, taxerings- och uppbördsområdet. Man

utgick dock från att maskinerna skulle komma att utnyttjas även för

andra, främst statliga och kommunala, arbetsuppgifter.

Frågan om maskinsystem för länsanläggningarna hade ägnats

en synnerligen omfattande och noggrann utredning av uppbördsorganisationskommittén.

Fem datamaskiner hade jämförts och bedömts, nämligen

ICT 1301, IBM 1401, RCA 301, SAAB D 21-P och BULL G 30. Utifrån

ett flertal bedömningsgrunder förordade kommittén IBM 1401. I fråga om

SAAB D 21-P framhöll kommittén att denna maskin visserligen i tekniskt

kapacitetshänseende kunde bedömas vara klart överlägsen de övriga maskinsystemen

men att den då ännu inte nått utprovningsstadiet. Den uppfyllde

därför inte det krav på praktisk driftserfarenhet som enligt kommittén

var en förutsättning för att ett maskinsystem skulle kunna komma

i fråga.

Vid remissbehandlingen kom vissa andra synpunkter fram utöver dem

som kommittén hade lagt på maskinvalsfrågan. Några remissinstanser

framhöll sålunda önskvärdheten av att man om möjligt valde datamaskiner

av svensk tillverkning, eftersom ett sådant val skulle få avgörande betydelse

för möjligheterna att utveckla en svensk datamaskinindustri av hög

klass.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1969 5

I fråga om valet av maskinsystem framhölls i propositionen att principiella

skäl kunde anföras mot att näringspolitiska aspekter av det slag

som åberopats av vissa remissinstanser tillmättes en utslagsgivande betydelse.

Staten borde dock vid avgörande av ett upphandlingsärende beakta

dess inverkan på konkurrensläget. Denna synpunkt vägde tungt, eftersom

staten då var och även i framtiden kunde väntas bli en av de största beställarna

av datamaskiner. Staten borde sålunda undvika att ge dominans

åt ett enda maskinfabrikat vid anskaffning av ett så stort antal maskiner,

som det här var fråga om. Detta talade för att man skulle ha ett system

med flera maskinfabrikat.

Ett blandat system bedömdes medföra även andra fördelar. Erfarenheter

på bred basis från olika maskintyper skulle kunna utvinnas, jämföras

och nyttiggöras vid olika myndigheters framtida maskinval. Dessa

erfarenheter skulle bli särskilt representativa, eftersom de skulle grunda

sig på ett flertal anläggningar med helt överensstämmande arbetsuppgifter.

Vidare skulle möjligheterna till samarbete mellan olika system, särskilt i

fråga om datautbyte, kunna få en allsidig belysning och bli av värde för

såväl statsförvaltningen som kommunerna och det enskilda näringslivet.

å andra sidan framhölls det i propositionen att man givetvis inte kunde

bortse från att ett blandat system innebar vissa olägenheter. Sålunda måste

särskilda anordningar vidtas för att tillgodose behovet av integration i

databehandlingshänseende såväl inom folkbokförings- och uppbördsväsendet

som när det gällde med detta samarbetande organ. Vidare skulle det

blandade systemet leda till ett utökat system- och programmeringsarbete,

något som i varje fall till en början skulle medföra en viss ökning av personalinsatserna

inom den centrala organisationen. Dessa förhållanden och

de rådande knappa personalresurserna på ADB-området gjorde att man

vid valet av ett blandat system måste begränsa sig till att utnyttja två

maskinfabrikat.

Med hänsyn till de skäl som kunde åberopas för och emot ett system

med olika maskinfabrikat förordades i propositionen att IBM- och SAABmaskiner

skulle ingå i det blandade systemet. I fråga om fördelningen mellan

de båda fabrikaten framhölls att ytterligare erfarenheter borde avvaktas

innan den slutliga fördelningen gjordes och att det borde ankomma

på Kungl. Maj :t att bestämma den närmare fördelningen mellan de två

maskinsystemen.

När det gällde frågan om maskinutrustningen skulle köpas eller

b y r a s, framhölls i propositionen att starka skäl talade för att maskinerna

förhyrdes med optionsrätt till köp. Vilken lösning som skulle väljas

borde dock få bli beroende av förhandlingarna med maskinföretagen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1969

Nuvarande datamaskinanläggningar

Den nuvarande ADB-organisationen för folkbokförings-, taxerings- och

uppbördsverksamheten har byggts ut i enlighet med de riktlinjer för vilka

redogjorts i det föregående. Med stöd av riksdagens bemyndigande har

staten tecknat avtal om förhyrning av sammanlagt tolv anläggningar av

fabrikat IBM 360/30, som ersatt maskinsystemet IBM 1401, och åtta anläggningar

av fabrikat DATASAAB D 21. Av de nuvarande anläggningarna

levererades en i oktober 1964, en i februari 1966 och övriga under tiden

november 1966—augusti 1967.

Fördelningen av datamaskinerna på olika län och befolkningsunderlaget i

dessa framgår av följande sammanställning.

Län med datamaskin- anläggning

Annat län som repli- Maskinfabrikat

erar på anläggningen

Sammanlagd

folkmängd

31.12. 1967

Stockholms............

IBM

1 418 000

Södermanlands........

—

SAAB

244 000

Östergötlands..........

—

SAAB

370 000

Jönköpings............

Hallands

SAAB

485 000

Kronobergs ..........

Blekinge

SAAB

318 000

Kalmar ..............

—

SAAB

236 000

Kristianstads..........

—

SAAB

265 000

Malmöhus ............

—

SAAB

688 000

Göteborgs och Bohus ..

—

IBM

685 000

Älvsborgs ............

—

SAAB

392 000

Skaraborgs............

—

IBM

254 000

Värmlands............

—

IBM

287 000

Örebro ..............

Gotlands

IBM

327 000

Västmanlands ........

Uppsala

IBM

447 000

Kopparbergs..........

—

IBM

281 000

Gävleborgs............

—

IBM

295 000

Västernorrlands........

Jämtlands

IBM

407 000

Västerbottens ........

—

IBM

235 000

Norrbottens ..........

—

IBM

261 000

För konvertering mellan IBM- och SAAB-band har anläggningen i Linköping

försetts med särskild konverteringsutrustning.

Maskinerna förhyrs med optionsrätt till köp. Denna innebär att ca hälften

av den erlagda hyran avräknas från köpeskillingen, om maskinerna sedermera

köps. Optionsrätten upphör för både IBM- och SAAB-maskinerna under

våren 1969. Vid köp efter optionstidens utgång får beträffande IBMmaskinerna

ca hälften av första årets hyra och beträffande SAAB-maskinerna

ca 30 % av den till den 1 april 1989 inbetalda grundhyran inräknas i

köpeskillingen. Om optionsrätten inte utnyttjas i fråga om IBM-maskinerna,

skall staten betala en optionsavgift om sammanlagt 232 000 kr.

Hyresavtalens första giltighetstid är för IBM-maskinerna två år räknat

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1969

från leveransdagen och för SAAB-maskinerna fyra år från leveransen, dock

längst intill utgången av första kvartalet 1971. Uppsägningstiden är därefter

tre månader för IBM-maskinerna. För SAAB-maskinerna förlängs hyrestiden

med ett år i sänder, om inte avtalet sägs upp senast tre månader före

den löpande avtalsperiodens utgång.

CFU:s förslag

CFU erinrar om att skälen för att man anskaffade datamaskiner av två

olika fabrikat var att man därigenom skulle få en konkurrensstimulerande

effekt, erfarenheter för framtida maskinval och belysning av möjligheterna

till datautbyte mellan olika system. Dessa fördelar med två fabrikat har

enligt CFU utvunnits nu. Däremot står nackdelarna kvar och har t. o. m.

ökat i styrka. De dubbla maskinsystemen medför sålunda bl. a. krav på

särskild konverteringsutrustning och ett ökat system- och programmeringsarbete.

Merkostnaderna för extra systemarbete, programmering m. m.

beräknas uppgå till ca 700 000 kr. om året för de arbetsuppgifter som CFU

svarar för. Härtill kommer motsvarande merkostnader för andra riksomfattande

arbetsuppgifter som utförs på länsanläggningarna.

Det nuvarande blandade maskinsystemet omfattar tolv IBM 360/30 och

åtta DATASAAB D 21. CFU har jämfört kostnaderna för detta system med

motsvarande kostnader för ett ensartat system, bestående antingen av sammanlagt

20 IBM 360/30 och IBM 360/25 eller av 20 DATASAAB D 21, utrustade

med bandstationer för halvtums magnetband. I fråga om vart och ett

av de tre systemen har kostnaderna beräknats dels för det fall att staten

hyr samtliga maskiner i resp. system, dels enligt ett alternativ som innebär

att de befintliga maskinerna köps in med utnyttjande av optionsrätten

medan de tillkommande maskinerna i förekommande fall hyrs. I fråga om

IBM-systemet har kostnaderna beräknats för den maskinkombination som

blir billigast i resp. fall. Systemet har sålunda förutsatts bestå av fyra IBM

360/30 och 16 IBM 360/25 i det förra fallet och av tolv IBM 360/30 och åtta

IBM 360/25 i det senare fallet. Avskrivningstiden har vid kostnadsberäkningarna

satts till fem år. Denna tid har bedömts motsvara den återstående

ekonomiska livslängden för ifrågavarande system. Maskinerna har vidare

förutsatts sakna restvärde vid utgången av avskrivningstiden. I kostnaderna

för de två alternativ som avser det blandade maskinsystemet har inräknats

700 000 kr. utgörande merkostnaden hos CFU för programmering m. m.

Av jämförelsen framgår att en fortsatt förhyrning av maskinerna i det

nuvarande blandade systemet är det alternativ som ställer sig dyrast. Hur

övriga alternativ ställer sig i förhållande härtill, om man räknar med en

kalkylränta av 8 %, framgår av följande sammanställning.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1969

Maskinsystem

Total kostnadsminskning per år

Hyra av samtliga

Köp av befintliga

20 maskiner

maskiner i resp. system

Milj. kr.

och hyra av tillkom- mande maskiner

Milj. kr.

Nuvarande blandade system .......

2,0

IBM .............................

....... 1,0

2,1

SAAB ...........................

....... 2,2

2,4

Med den redovisade sammansättningen av maskinsystemen kan kapaciteten

för SAAB-systemet beräknas vara omkring dubbelt så stor som för

IBM-systemet. I kostnadsjämförelsen ingår dock inte någon värdering av

förefintlig överkapacitet.

För flertalet datamaskinanläggningar används numera magnetband med

samma teckenrepresentation som de band som används till IBM 380. Magnetbanden

till DATASAAB D 21 har emellertid en annan teckenrepresentation.

För magnetbandskommunilcation mellan DATASAAB D 21 och datamaskiner

av annat fabrikat behövs därför en särskild maskinbearbetning

för omredigering av bandinnehållet (bandkonvertering). Detta är en klar

nackdel med SAAB-systemet. Bandkonverteringen kan dock utföras på

varje maskinanläggning, som är utrustad med bandstationer för halvtumsband.

Arbetet torde inte bli särskilt omfattande. Maskinkapaciteten för

SAAB-systemet har därför bedömts vara fullt tillräcklig för att klara denna

ytterligare beläggning. SAAB erbjuder sig ändå att som kompensation

för dessa extra maskinbearbetningar byta ut en D 21-anläggning mot en

kapacitetsstarkare D 22-anläggning'' utan extra kostnad, om minst sex

DATASAAB D 21 beställs utöver de nuvarande åtta maskinerna.

IBM har lämnat ett alternativt förslag till ett renodlat IBM-system. Förslaget

innebär att en kapacitetsstark maskinanläggning, bestående av tre

IBM 360/40 med vardera tio snabba bandstationer, placeras centralt. På

länen skulle finnas sammanlagt 20 IBM 360/20 utrustade enbart för konvertering

av hålkort till magnetband samt utskrift av längder, debetsedlar

o. d. från magnetband. All registervård skulle ske centralt. Dataöverföring

mellan länsanläggningarna och centralregistren skulle ske genom översändande

av magnetband. Årshyran för ett sådant system har av IBM beräknats

bli ca 3 milj. kr. lägre än för det system bestående av fyra IBM 360/30

och sexton IBM 360/25, som redovisats i den förut lämnade sammanställningen.

Den av IBM skisserade organisationen för registerföring och produktframställning

har enligt CFU vissa förtjänster. Ett genomförande av förslaget

skulle emellertid innebära en väsentlig ändring av den nuvarande

organisationen för registerföring och informationsutbyte. Det skulle kräva

betydande omläggningar av systemrutiner och program för maskinbearbet
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj. ts proposition nr 81 år 1969

ningarna. Åtskilliga detaljändringar av nuvarande folkbokförings-, uppbörds-

och taxeringsförfattningar med tillämpningsföreskrifter skulle också

bli nödvändiga. Länsstyrelsernas datamaskiner skulle i stort sett inte kunna

användas för andra ändamål än de nämnda uppgifterna inom folkbokförings-

och uppbördsverksamheten. En så väsentlig ändring av maskinutrustningen,

som det skulle bli fråga om, måste enligt CFU leda till

att hela frågan om maskinfabrikat prövas om.

CFU är inte beredd att nu förorda mera omfattande omläggningar av

ADB-systemet och den härför uppbyggda organisationen. Frågan om vilket

ADB-system som framdeles bör komma till användning kommer nämnden

att utreda. Hur detta system bör utformas kan ännu inte anges. CFU

finner det dock sannolikt att det kommer att vara utformat på annat

sätt och bygga på annan maskinutrustning än det system som nn har

föreslagits av IBM. Med hänsyn till utvecklingen inom de administrativa

och tekniska områdena räknar CFU med att en mera väsentlig omläggning

av det nuvarande ADB-systemet blir aktuell om ca fem år.

CFU konstaterar att ADB-systemet inom folkbokförings- och uppbördsområdet

är både omfattande och högintegrerat. Det ställer därför synnerligen

stora krav på central ledning och tillsyn. De dubbla maskinsystemen ökar

dessa krav och försvårar CFU:s driftsledande funktioner. Med anledning

härav är det från nämndens synpunkt synnerligen angeläget att övergång

sker så snart som möjligt till ett ensartat maskinsystem. Såväl IBM 380

som DAT AS A AB D 21 har visat sig väl lämpade för de arbetsuppgifter det

här gäller. Ekonomiska skäl talar enligt nämnden för att det ensartade

systemet bör vara DATASAAB D 21.

Skillnaden i kostnadshänseende mellan köp och hyra är låg. Utvecklingen

inom datamaskinområdet är mycket snabb. Under sådana förhållanden

kan det enligt CFU:s mening inte vara lämpligt att nu binda sig

vid en så stor kapitalinvestering som ett köp av maskinerna skulle innebära.

Maskinerna bör således förhyras även i fortsättningen. Övergången

till ett enhetligt maskinsystem, som omfattar förhyrda SAAB-maskiner,

beräknas i och för sig medföra en kostnadsminskning av ca 2,2 milj. kr.

för år, om man utgår från ett oförändrat antal datamaskiner.

Maskinbeläggningen är relativt låg på flera länsanläggningar även under

högbelastningsperioder. Att folkbokföringen och uppbörden skulle ge

en låg beläggning förutsågs redan när beslutet fattades om maskinanskaffningen.

Däremot har maskinbeläggningen för arbetsuppgifter utanför

det egentliga folkbokförings- och uppbördsarbetet blivit lägre än man

tidigare hade anledning förmoda. Detta sammanhänger dels med den

snabba ökningen av antalet datamaskiner i landet, dels med att utvecklingen

på ADB-området inom statsförvaltningen har gått mot centrala i

stället för regionala register. Att länsanläggningarna är av två olika maskinfabrikat

torde också enligt CFU ha verkat hindrande för deras ut
■(•2

Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt Nr 81

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1969

nyttjande för riksomfattande arbetsuppgifter. CFU erinrar vidare om att

varken länsstyrelserna eller nämnden hittills har haft resurser att hjälpa

kunder med systemarbete eller programmering. Det råder emellertid en

ständigt ökande efterfrågan från både den privata och den allmänna sektorn

på uppgifter och sammanställningar av olika slag från länsstyrelsernas

ADB-register. CFU anser det därför möjligt att beläggningen på länsanläggningarna

skall kunna ökas. Detta förutsätter, att nämnden biträder

med visst systemarbete och programmering.

Trots att omfattningen av arbetsuppgifter utanför den egentliga folkbokförings-

och uppbördsverksamheten tenderar att öka, kan maskinbeläggningen

på flera länsanläggningar antas bli låg även framdeles. Detta

gäller särskilt vid ett utbyte av nuvarande IBM 360/30 mot DATASAAB

D 21. Sistnämnda anläggningar kan nämligen inte på samma sätt som

IBM-anläggningarna kapacitetsmässigt anpassas till behovet.

Vissa län utför redan i dag sina datamaskinbearbetningar på maskinanläggning

i närbeläget län utan att detta har medfört alltför stora administrativa

problem. Om man ensidigt ser till länsanläggningarnas användning

inom folkbokförings- och uppbördsverksamheten, synes det möjligt

att minska antalet datamaskinanläggningar. Med hänsyn till att ifrågavarande

bearbetningar är tidsbundna och känsliga för störningar måste

man emellertid behålla en viss reservkapacitet. Statskontoret har beräknat,

att länsanläggningarna är tillfredsställande utnyttjade, om genomsnittsbeläggningen

uppgår till 250—300 timmar per månad.

Högbelastningsperioderna på länsanläggningarna infaller under månaderna

juni, juli och november—januari, dvs. under fem månader av året.

I Malmöhus län, som är utrustat med en DATASAAB D 21, har totalbeläggningen,

inklusive tidsåtgång för underhåll och reparationer av maskinerna,

varit i genomsnitt 325 timmar i månaden med en topp i juli på

540 timmar. Från säkerhetssynpunkt får detta anses utgöra maximigräns

för beläggningen. Folkmängden i Malmöhus län uppgår till 688 000 personer.

Om en datamaskinanläggning skall betjäna två län, kan ett befolkningsunderlag

av ca 645 000 personer beräknas ge samma beläggning som ett

enda län med 688 000 personer. Ställtiderna blir nämligen högre vid bearbetning

av register för olika län. Motsvarande befolkningsunderlag för

det fall att en datamaskinanläggning skall betjäna tre län kan beräknas

till ca 610 000 personer.

Med hänsyn till behovet av maskinkapacitet på länsanläggningarna anser

CFU det vara möjligt att minska antalet datamaskiner till 14 DATASAAB

D 21 fördelade på 13 län. Samtliga länsanläggningar, utom de i

Stockholms, Malmöhus och Göteborgs och Bohus län, skulle därvid få betjäna

två eller i ett fall tre län. Förslag till fördelning av länen på de 14

datamaskinerna lämnas i följande sammanställning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj:ts proposition nr 81 år 1969

11

Län

Foikmängd

31.12 1967

Med egen datamaskinanläggning

Stockholms (2 datamaskiner)........................ 1 418 000

Malmöhus ........................................ 688 000

Göteborgs och Bohus .............................. 685 000

Med gemensam datamaskinanläggning

Uppsala och Västmanlands.......................... 447 000

Södermanlands och Östergötlands.................... 613 000

Jönköpings och Hallands .......................... 485 000

Kronobergs och Kalmar............................ 403 000

Gotlands, Värmlands och Örebro .................... 613 000

Blekinge och Kristianstads ........................ 416 000

Älvsborgs och Skaraborgs .......................... 645 000

Kopparbergs och Gävleborgs........................ 576 000

Västernorrlands och Jämtlands...................... 407 000

Västerbottens och Norrbottens...................... 496 000

Vid denna fördelning av datamaskinerna kommer det befolkningsunderlag

som maskinerna skall betjäna att variera mellan 403 000 och 709 000

personer. Reservkapaciteten på de minsta länen kommer dock att delvis

utnyttjas för maskinbearbetningar för Stockholms län.

Kostnaderna för 14 DATASAAB D 21 beräknas bli 2,9 milj. kr. lägre för

år än kostnaderna för 20 sådana anläggningar. Om maskinerna även i fortsättningen

hyrs, skulle den totala kostnadsminskningen vid en övergång

från den nuvarande maskinuppsättningen till 14 DATASAAB D 21 bli 5,1

milj. kr. om året.

Sammanfattningsvis föreslår CFU övergång till ett enhetligt maskinsystem

bestående av 14 förhyrda maskiner av typ DATASAAB D 21. Lämplig

omläggningstid med hänsyn till leveranstider och beläggningssituationen

på Iänsanläggningarna är första kvartalet 1970. Om nuvarande maskiner

bibehålls, bör de förhyras även i fortsättningen.

Remissyttrandena

Enhetligt maskinsystem

Den övervägande delen av de länsstyrelser, som yttrat sig i ärendet, delar

CFU:s uppfattning att ett enhetligt maskinsystem bör införas för

folkbokföringen och skatteuppbörden. Inte någon länsstyrelse har avstyrkt

förslaget. Ett par länsstyrelser har dock anfört en viss tvekan

eller avstått från att uttala sig i frågan.

Förslaget tillstyrks sålunda av länsstyrelserna i Östergötlands, Kronobergs,

Kalmar, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands, Örebro,

Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län. Som skäl anförs

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1969

bl. a. att det nuvarande systemet med två skilda maskinfabrikat ställt sig

oekonomiskt och svåradministrerat. Olägenheterna har särskilt gjort sig

gällande vid utväxling av data länen emellan. Förekomsten av två olika maskinsystem

anses vidare ha verkat hämmande när det gällt att tillföra länsanläggningarna

arbetsuppgifter inom andra områden.

Länsstyrelserna i Södermanlands, Skaraborgs och Gävleborgs län har

inte något att erinra mot CFU :s förslag.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser att det mot bakgrunden av vad

CFU har anfört i frågan inte är något att erinra mot övergång till ett enhetligt

maskinfabrikat. Om en större systemändring skulle komma till

stånd redan år 1974, såsom förutsatts av CFU, kan det dock enligt länsstyrelsen

ifrågasättas om så stora fördelar står att vinna genom byte av maskinfabrikat

för en tid av högst fyra år. Länsstyrelsen i Värmlands län

uttalar sig i samma riktning men framhåller att ett maskinbyte är nödvändigt

redan år 1970 för att ett samgående med landstingen i fråga om

databehandlingsverksamheten skall kunna komma till stånd.

Maskinfabrikat

När det gäller valet av maskinfabrikat vitsordas att både IBM- och SAABsystemen

har visat sig fylla stora krav på tillförlitlighet och driftsäkerhet.

Flertalet länsstyrelser biträder eller förklarar sig inte ha något att erinra

mot CFU:s val av DATASAAB D 21.

Förslaget att välja DATASAAB D 21 godtas av länsstyrelserna i Södermanlands,

Östergötlands, Kronobergs, Kalmar, Hallands, Göteborgs och

Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands och Norrbottens län. Länsstyrelsen

i Örebro län förordar att dess nuvarande IBM-anläggning behålls. Ett

par länsstyrelser, nämligen länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Västernorrlands

och Västerbottens län, förklarar sig sakna underlag eller kompetens

för ett ställningstagande i frågan.

Som skäl för DATASAAB D 21 anförs bl. a. att denna maskin visat sig

ha klart större kapacitet än IBM-maskinerna. Länsstyrelsen i Östergötlands

län framhåller att den större kapaciteten är av värde särskilt vid de toppbelastningar

som inträffar i samband med framställningen av mantalslängder,

inkomstlängder och debetsedlar. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus

län, som nu har en maskin IBM 360/30, anser att en övergång till

DATASAAB D 21 kommer att öka länsstyrelsens möjligheter att åtaga sig

kundbearbetningar genom att maskinkapaciteten blir större.

Även länsstyrelsen i Stockholms län berör kapacitetsfrågan och framhåller

att det med de nuvarande maskinresurserna — två IBM 360/30 —

föreligger en betydande underkapacitet i länet. Trots att vissa maskinbearbetningar

har förlagts till andra länsdataanläggningar, har det inte varit

möjligt att undvika tidsförseningar. En övergång till maskiner med

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kung!. Maj:ts proposition nr 81 år 1969

större kapacitet är därför synnerligen, angelägen. Ett genomförande av

CFU :s förslag, som medför att länsstyrelsen förses med två DATASAABanläggningar,

skulle enligt länsstyrelsen medföra en avsevärd kapacitetsökning

för länets vidkommande. Länsstyrelsen anser sig dock sakna kompetens

att förorda det ena maskinsystemet framför det andra.

Några länsstyrelser erinrar om att ett utbyte av de nuvarande IBM-anläggningarna

mot SAAB-anläggningar kommer att medföra vissa olägenheter

eller svårigheter åtminstone under ett övergångsskede. Länsstyrelsen

i Värmlands lön framhåller sålunda, att ett utbyte förutsätter en mycket

kapacitets- och tidskrävande konvertering av magnetbandregistren i de

län som nu är utrustade med IBM-anläggningar. Risk uppstår därigenom

för störningar och förskjutningar i det löpande arbetet. Vidare riskerar

de länsanläggningar, som nu har IBM-maskiner, att förlora flertalet utomstående

kunder, eftersom dessa i allmänhet inte torde vara beredda att

göra sådana omprogrammeringar som blir nödvändiga genom maskinbytet.

Ä andra sidan skulle enligt länsstyrelsen en övergång till SAAB-systemet

kunna främja en omfattande serviceverksamhet gentemot landstingen,

eftersom landstingsförbundet enligt vad länsstyrelsen erfarit kan

väntas anskaffa en datamaskinanläggning DATASAAB D 22.

Länsstyrelsen i Örebro län erinrar om att myndigheter och företag, som

utnyttjar dataanläggningar, har ett starkt intresse av att kunna utväxla

information via magnetband. De flesta datamaskinanvändarna disponerar

anläggningar med magnetband som kan användas direkt på IBM-maskiner

men som måste konverteras, om de skall användas på en SAAB-anläggning.

Av de företag som har fått tillstånd att inhämta upplysningar

från det centrala förfrågningsregistret för kvarstående och preliminär

skatt har exempelvis 207 företag IBM-band medan endast fyra företag

har SAAB-band. Länsstyrelsen utför även servicebearbetningar åt kunder

som har program som är anpassade för IBM-anläggningar. Dessa program

kan inte bearbetas i den av CFU föreslagna maskinanläggningen med mindre

att den byggs ut. Kostnaden för en sådan utbyggnad kan beräknas till

12 000 kr. i månaden. Möjligheterna att få servicearbeten torde vidare

vara betydligt större på en IBM-anläggning än på en SAAB-anläggning.

Detta talar enligt länsstyrelsen för att den nuvarande IBM-anläggningen

inom länet behålls.

Antalet länsanläggningar

CFU:s förslag att antalet länsanläggningar skall minskas behandlas ingående

i remissyttrandena. I flera yttranden erinras om att det stod fullt

klart redan när beslutet fattades om införande av ADB-system för folkbokföring

och uppbörd, att det skulle dröja en tid innan maskinbeläggningen

blev tillfredsställande och att det därför är för tidigt att redan nu besluta

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1969

om en nedskärning av antalet anläggningar. Flertalet länsstyrelser ställer

sig kritiska till förslaget. Några länsstyrelser delar dock CFU:s uppfattning

att en minskning av antalet anläggningar är motiverad med hänsyn till behovet

av maskinkapacitet. Länsstyrelserna i Stockholms och Göteborgs och

Bohus län har avstått från att uttala sig i frågan.

Länsstyrelsen i Östergötlands län, som är positiv till CFU:s förslag, anser

det vara realistiskt att minska antalet maskiner med hänsyn till den

besparing som kan uppnås.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län bedömer maskinbeläggningen vara klart

otillräcklig på de flesta länsanläggningarna. Länsstyrelsen ifrågasätter

emellertid, om det inte finns möjlighet att på länsanläggningarna utföra

vissa planerade datamaskinbearbetningar för försäkringskassorna och inom

indrivningsverksamheten. Samtidigt framhåller länsstyrelsen att svårigheterna

för länsstyrelserna att överta nya större projekt ligger i att överskottskapaciteten

är så olika i länen beroende på deras växlande storlek.

Om länsanläggningarna skall användas huvudsakligen för folkbokföring

och skatteredovisning, måste en minskning av antalet anläggningar accepteras.

Den plan som CFU bär lagt fram för fördelningen av de föreslagna

14 datamaskinerna ger enligt länsstyrelsen tillräckligt stora »datalän» samtidigt

som man får reservkapacitet på vissa håll.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller, att datamaskinanläggningarna

behövs ute på länsstyrelserna och att behovet av anläggningarna

torde bli större under de närmaste åren. Mot bakgrunden av egna erfarenheter

bedömer dock länsstyrelsen att en viss reducering av nuvarande

antal länsanläggningar kan genomföras utan olägenheter.

Länsstyrelsen i Södermanlands län delar CFU:s uppfattning att en övergång

till system DATASAAB D 21 otvivelaktigt kommer att leda till att

överkapaciteten vid vissa länsanläggningar blir ännu mer accentuerad.

CFU:s förslag till minskning av antalet anläggningar synes dock länsstyrelsen

väl optimistiskt.

Även länsstyrelsen i Gävleborgs län understryker, att en betydande överkapacitet

kommer att finnas tillgänglig på länsanläggningarna. Länsstyrelsen

anser dock, att en flexibel prispolitik och en utbyggd servicefunktion,

avseende bl. a. system- och programmeringsarbeten, skulle tillföra länsstyrelserna

serviceuppgifter av sådan storleksordning att inkomsterna därav

skulle vida överstiga den besparing man får genom att minska antalet

anläggningar. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelserna i Skaraborgs

och Västerbottens län. Den sistnämnda länsstyrelsen avstyrker i samband

därmed förslaget om en indragning av datamaskiner.

Länsstyrelsen i Kronobergs län ifrågasätter om inte en minskning av antalet

datamaskiner bör anstå tills definitiva beslut föreligger om bl. a. den

närmare utformningen av ett beslutat ADB-system för fastighetsregistreringen.

Resultaten av en pågående utredning om inskrivningsförfarandets

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1969

15

organisation kan leda till att länsanläggningarna befinns vara mera lämpade

än en centralanläggning såväl för bearbetning av fastighetsregistret

som för inskrivningsförfarandet. Mycket talar vidare enligt länsstyrelsen

för att det skulle kunna bli lönsamt för statsverket att behålla nuvarande

antal maskiner under förutsättning att programmeringsresurser ställs till

förfogande för servicebearbetningar.

Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller, att bakom CFU:s förslag om en

minskning av antalet länsanläggningar synes ligga den uppfattningen, att

länsanläggningarna även i fortsättningen endast i ringa omfattning kommer

att användas för arbetsuppgifter utanför folkbokföringen och uppbördsverksamheten.

Enligt länsstyrelsen är det ännu för tidigt att göra

en så negativ bedömning. I stället bör man eftersträva att tillföra länsanläggningarna

nya arbetsuppgifter och skapa förutsättningar för en effektiv

marknadsföring av datakontorens tjänster. Länsstyrelsen i Hallands

län anför liknande synpunkter.

Länsstyrelsen i Kristianstads län framhåller, att det från många synpunkter

är angeläget att länsanläggningarna bibehålls i största möjliga

utsträckning och att intensifierade ansträngningar görs för att tillvarata

överkapaciteten. Länsstyrelsen i Värmlands län uttalar sig i liknande riktning

och hänvisar särskilt till att datamaskinanläggningarna vid länsstyrelserna

är en betydelsefull tillgång för förvaltning, näringsliv och utbildning.

Länsstyrelsen i Malmöhus län finner inte de skäl som GFU har anfört

för en begränsning av antalet länsanläggningar så bärande, att man bör

frångå intentionerna vid länsanläggningarnas tillkomst.

Länsstyrelsen i Örebro län finner starka skäl tala för att nuvarande dataanläggningar

bibehålls tills vidare. Det kan enligt länsstyrelsen starkt

ifrågasättas, om en så genomgripande ändring som den föreslagna bör

genomföras så snart efter det att nuvarande system har tagits i bruk och

så nära inpå en större omläggning som är betingad av den tekniska utvecklingen

och som CFU beräknar bli aktuell omkring år 1973. Länsstyrelsen

framhåller vidare, att det med hänsyn till utvecklingsmöjligheterna

i fråga om servicebearbetningar inte framstår som rationellt att nu besluta

om en betydande nedskärning av antalet anläggningar. Redan vid tidpunkten

för indragningen kan beläggningen ha ökat i sådan omfattning

att det föreslagna antalet maskiner visar sig otillräckligt. Länsstyrelsen i

Norrbottens län framför liknande synpunkter och förordar, att antalet länsanläggningar

behålls oförändrat åtminstone till dess att nästa generation

datamaskinsystem tas i bruk.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län framhåller, att det inom länet finns

underlag för en större dataorganisation, som förutom av länsstyrelsen

skulle kunna utnyttjas av andra statliga, kommunala och enskilda organ.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj. ts proposition nr 81 år 1969

I några remissyttranden diskuteras orsakerna till att länsanläggningarna

inte i någon större utsträckning har tagits i anspråk för uppgifter

vid sidan av folkbokförings- och uppbördsverksamheten. Sålunda understryker

bl. a. länsstyrelserna i Södermanlands, Kalmar och Värmlands län

att varken CFU eller länsstyrelserna hittills har haft resurser att hjälpa

kunder med systemarbete och programmering och att förutsättningar därför

har saknats för att marknadsföra länsanläggningarnas tjänster. Länsstyrelsen

i Norrbottens län uttalar sig i liknande riktning och erinrar

om att uppläggningsarbetet och inkörningsperioden har pågått praktiskt

taget fram till nu. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser, att det bristfälliga

utnyttjandet av länsanläggningarna kan hänföras till bl. a. det

förhållandet att det har saknats ett särskilt organ med uppgift att följa

och samordna utvecklingen av verksamheten. En bidragande orsak är

vidare enligt länsstyrelsen den taxepolitik som CFU tillämpar. Det åsatta

priset för datamaskintid, 550 kr. för timme, ligger enligt länsstyrelsen väl

högt i förhållande till priset hos privata serviceföretag, särskilt med tanke

på att länsstyrelserna inte kan erbjuda programassistans. Servicekörningarna

bör enligt länsstyrelsen kunna belastas med enbart marginalkostnaderna.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län understryker, att de dubbla maskinsystemen

och den ojämna beläggningen på de olika länsstyrelserna har

varit hindrande för placeringen av riksomfattande dataprojekt på länsanläggningarna.

Centraliseringssträvandena inom den statliga datamaskinverksamheten

är enligt bl. a. länsstyrelsen i Värmlands län ytterligare ett skäl till att

verksamheten vid länsanläggningarna inte har utvecklats såsom var avsett.

Flera databehandlingsobjekt inom länsförvaltningen, som skulle ha

lämpat sig väl för regional behandling, har enligt länsstyrelsen genomförts

utan hänsyn till de resurser som finns vid länsstyrelsernas dataanläggningar.

Som exempel nämner länsstyrelsen mervärdeskatten, där

stansningsrutinerna men inte maskinbearbetningarna har lagts på länsstyrelserna.

Överkapaciteten hos länsanläggningarna borde vidare enligt

länsstyrelsen ha utnyttjats, när automatisk databehandling infördes hos

länsstyrelserna närstående regionala organ, såsom länsarbetsnämnder och

vägförvaltningar. Länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar sig i liknande riktning.

Frågan om centralisering eller decentralisering behandlas även utifrån

en mera principiell utgångspunkt av länsstyrelserna i Södermanlands,

Malmöhus och Värmlands län som anför i stort sett likartade synpunkter.

Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller sålunda att utvecklingen på datamaskinområdet

inom statsförvaltningen under senare år har gått mot

centralisering. Länsstyrelsen finner inte detta vara helt av godo. Sett endast

ur maskinbearbetningssynpunkt ger kanske en större, centralt belägen

datamaskinanläggning en lägre kostnad per bearbetad enhet. Den

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Mcij:ts proposition nr 81 år 1969

automatiska databehandlingen måste emellertid kompletteras med betydande

manuella insatser. De manuella och maskinella rutinerna måste oftast

utföras sammanhängande. Samma ledningspersonal bör lämpligen

svara för dem. Dessa omständigheter talar för en decentralisering av datamaskinverksamheten.

Praktiska erfarenheter pekar i samma riktning. Det

är sålunda enligt länsstyrelsen känt att flera kunder vid centraliserade

storanläggningar söker sig mot mindre och närbelägna serviceanläggningar.

Förutsättningarna för att öka beläggningen på länsmaskinerna diskuteras

i åtskilliga remissyttranden.

I flera fall understryks betydelsen av att system- och programmeringsresurserna

förstärks, så att länsanläggningarna får möjlighet att erbjuda

kunderna en tillfredsställande service. Meningarna är dock delade i frågan

om hur förstärkningen skall ske.

Länsstyrelsen i Kalmar län anser, att det ligger närmast till hands att utvidga

den verksamhet med system- och programmeringsarbete för kunders

räkning som CFU påbörjade hösten 1968 sedan Kungl. Maj :t uppdragit åt

nämnden att i samråd med berörda länsstyrelser söka öka inkomsterna från

datakontoren genom bl. a. utvidgad uppdragsverksamhet. I liknande riktning

uttalar sig bl. a. länsstyrelserna i Kronobergs och Skaraborgs lån.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller däremot att den naturliga utvecklingen

är, att åtminstone de större länen tillförs programmeringspersonal

så att olika lokala ADB-projekt kan genomföras och ökade möjligheter

ges till fullständigare kundservice.

Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller, att ett alternativ vore att,

exempelvis under CFU:s eller statskontorets ledning, inrätta kommersiellt

drivna system- och programmeringsgrupper med uppgift att samarbeta

med länsstyrelserna. En annan möjlighet är enligt länsstyrelsen att i dessa

frågor samarbeta med landstingsförbundet, kommunförbundet och företagargrupper.

Eftersom medlemmarna i resp. förbund och grupper har likartade

databehandlingsuppgifter, kan system- och programmeringsarbetet

lämpligen ske centralt, medan däremot stansning och maskinbearbetning

med fördel kan förläggas till närmaste länsstyrelse. Länsstyrelsen ställer

sig inte heller främmande för tanken att till sig knyta system- och programmeringspersonal,

främst för länsstyrelsens egen samhällsplaneringsverksamhet.

Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen i Södermanlands

län som även framhåller, att flera nackdelar torde komma att vidlåda en

central system- och programmeringsservice.

Länsstyrelsen i Kristianstads län framhåller, att det finns två alternativa

möjligheter att säkerställa tillgången till system- och programmeringsresurser,

nämligen antingen att länsstyrelserna till sig knyter system- och

programmeringspersonal eller att samarbete ordnas med något konsultföretag.

Länsstyrelserna i Skaraborgs och Gävleborgs län erinrar om att

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1969

system- och programmeringsarbete kommer att innefattas i verksamhetsområdet

för det föreslagna statliga konsultföretaget inom rationaliseringsområdet

(prop. 1969: 60).

Länsstyrelsen i Malmöhus län föreslår vidare att ett särskilt planeringsorgan

skall inrättas. Detta skulle bl. a. ha till uppgift att bevaka att möjligheterna

att använda länsanläggningarna tillvaratas.

Flertalet länsstyrelser som yttrat sig i ärendet anser, att det finns goda

möjligheter att genom en aktiv marknadsföring öka den nuvarande beläggningen

på länsmaskinerna, om erforderliga resurser ställs till förfogande

för system- och programmeringsarbeten i anslutning till kundbearbetningar.

Enligt några länsstyrelsers bedömande finns det förutsättningar

att öka beläggningen i sådan grad att det skulle vara lönsamt att behålla

det nuvarande antalet anläggningar. I denna riktning uttalar sig bl. a.

länsstyrelserna i Kronobergs, Värmlands och Gävleborgs län.

Som exempel på områden, där ytterligare arbetsuppgifter för länsanläggningarna

skulle kunna erhållas, nämns i första hand länsstyrelsernas eget

verksamhetsområde, landstingsområdet och den kommunala sektorn. Det

synes enligt vissa länsstyrelser inte heller uteslutet att få ADB-uppdrag

från näringslivet.

Inom länsstyrelsernas verksamhetsområde skulle bl. a. bil- och körkortsregistrering,

löneberäkning och löneutbetalning samt statistikproduktion

och statistikbearbetning för länsplaneringsverksamheten väl lämpa sig för

bearbetning på länsdataanläggningarna enligt länsstyrelsen i Södermanlands

län. Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller, att en mängd undersökningar

pågår där man mycket väl kan tänka sig att förslag kommer

fram att man skall utnyttja länsanläggningarna. Som exempel nämner

länsstyrelsen den allmänna försäkringen, barnbidragsutbetalningen, exekutionsväsendet

och länsstyrelsernas löneuträkning och bokföring.

Förutsättningarna att erhålla arbetsuppgifter från landstingen behandlas

av bl. a. länsstyrelsen i Värmlands län, som anser att landstingen med

sina betydande databehandlingsbehov inom förvaltnings- och sjukvårdsområdet

skulle kunna ta i anspråk en väsentlig del av länsanläggningarnas

överkapacitet. Enligt vad länsstyrelsen erfarit kommer landstingsförbundet

att anskaffa en datamaskinanläggning DATASAAB D 22 under innevarande

år. Avsikten torde vara att förbundet skall utföra system- och

programmeringsarbete åt landstingen samt, så långt maskinkapaciteten

räcker och de enskilda landstingen önskar, maskinbearbetningar. Länsstyrelsen

förmodar att åtskilliga maskinbearbetningar lämpligen kan förläggas

till länsstyrelsernas dataanläggningar, främst sådana som inte medger

väntetider på grund av transporter, t. ex. bearbetningar för sjukhusen.

I huvudsak samma synpunkter framförs av länsstyrelserna i Skaraborgs

och Västernorrlands län.

Beträffande den kommunala sektorn framhåller länsstyrelserna i Ska
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1969

19

raborgs och Värmlands län att kommimblocksindelningen skapar ur databehandlingssynpunkt

bärkraftiga enheter som lämpligen kan betjänas av

länsstyrelsernas dataanläggningar. Länsstyrelsen i Gävleborgs län erinrar

om att den pågående kommunblocksreformen innebär att allt bärkraftigare

kommuner bildas och att detta medför ett ökat behov av datamaskinanvändning

inom kommunernas olika verksamhetsområden.

I fråga om möjligheterna att få ADB-uppdrag från näringslivet framhåller

flera länsstyrelser, däribland länsstyrelserna i Södermanlands, Kronobergs,

Kalmar, Skaraborgs och Norrbottens län, att undersökningar,

som länsstyrelserna har gjort, har visat att åtskilliga företag är intresserade

av att övergå till ADB och kan tänka sig att utnyttja länsdataanläggningarna.

Länsstyrelsen i Värmlands län föreslår i detta sammanhang att statskontoret

eller CFU får i uppdrag att utreda möjligheterna till samarbete inom

ADB-området mellan å ena sidan länsstyrelserna och å andra sidan landsting,

primärkommuner och företagargrupper.

Flera länsstyrelser understryker, att det för datamaskinanvändarna,

inte minst länsstyrelserna själva, innebär stora fördelar att ha maskinerna

inom nära räckhåll.

Länsstyrelsen i Kronobergs län erinrar sålunda om att närheten till maskinerna

medför minskade transport- och väntetider och avsevärt bättre

kontaktmöjligheter. De nackdelar ur transportsynpunkt, som en minskning

av antalet länsanläggningar skulle innebära, berörs även av bl. a. länsstyrelsen

i Södermanlands län, som framhåller att tidsbundenheten och känsligheten

för störningar kommer att öka avsevärt vid ytterligare samkörningar

mellan länen, om inte andra transportmedel än de reguljära ställs till

länsstyrelsernas förfogande.

De kostnadsberäkningar, som ligger till grund för CFU :s förslag, berörs

endast i ett par remissyttranden. Länsstyrelsen i Södermanlands län framhåller

sålunda att den besparing som CFU har räknat fram bör minskas

med dels kostnaden om ca 500 000 kr. för de fordon som enligt länsstyrelsens

mening måste anskaffas för transporterna mellan länen, dels kostnaderna

för lokaler som blir lediga genom indragningen av maskinerna och

som inte är lämpade för andra ändamål. För länsstyrelsens del beräknas

den sistnämnda kostnaden till ca 80 000 kr. om året. Länsstyrelsen i Västerbottens

län bestrider inte riktigheten av de siffror som CFU har lämnat men

understryker att beräkningarna har begränsats till maskinanläggningarna

och deras skötsel och således inte avser totalkostnaderna. Till dessa hör bl. a.

administrationskostnaderna på länsstyrelseplanet. Om en analys görs av

samtliga kostnader, är det enligt länsstyrelsen möjligt att den beräknade

besparingen t. o. m. utbyts mot en förlust.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1969

CFU:s förslag till fördelning av länen på de 14 anläggningarna har föranlett

yttranden från några länsstyrelser.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser, att den föreslagna samkörningen

med Östergötlands län inte bör komma till stånd bl. a. med hänsyn till de

svar och önskemål som inkommit från presumtiva kunder med anledning

av en undersökning som länsstyrelsen har gjort. Länsstyrelsen i Östergötlands

län räknar med att ADB-bearbetningen för ytterligare ett län skall

kunna utföras på därvarande datamaskinanläggning, om ett enhetligt SAABsystem

kommer till stånd. Efterbehandlingsarbetena bör dock i så fall utföras

vid satellitlänet.

Länsstyrelsen i Kronobergs län framhåller, att CFU:s förslag innebär att

ADB-samarbetet mellan Kronobergs och Blekinge län avbryts, vilket länsstyrelsen

finner beklagligt mot bakgrund av vad länsstyrelsen har anfört

i sitt yttrande över länsindelningsutredningens betänkande Ny länsindelning

(SOU 1967:23) beträffande ett föreslaget sydostlän.

Länsstyrelsen i Kalmar län anser, att maskinbearbetningen för Gotlands

län lämpligen skulle kunna förläggas till en dataanläggning i Kalmar, eftersom

staden har dagliga flygförbindelser med Visby.

Länsstyrelsen i Kristianstads län förklarar sig beredd att på den befintliga

anläggningen utföra databearbetningar även för Blekinge län. Länsstyrelsen

i Älvsborgs län har inte något emot att överta maskinbearbetningen

för annat län. Länsstyrelsen i Norrbottens lån framhåller, att både Norrbottens

och Västerbottens län bör utrustas med fullständiga dataanläggningar

med hänsyn till vad de stora avstånden och de sämre kommunikationerna

i Norrland innebär i fråga om transporttider, risk för skador på gods in. in.

I fråga om placeringen av dataanläggningarna, om antalet minskas i enlighet

med CFU:s förslag, uttalar sig länsstyrelserna i Södermanlands, Kronobergs,

Kalmar, Skaraborgs, Örebro, Kopparbergs, Gävleborgs, Västerbottens

och Norrbottens län som samtliga anser att en datamaskin bör placeras i

det egna länet.

Länsstyrelsen i Hallands län understryker vikten av att de nya s. k. satellitlänen

får behålla den efterbehandlingsutrustning som de har i form av

skärmaskiner, kuverteringsmaskiner och bokbinderiutrustning m. in., om

antalet datamaskiner trots allt skulle minskas. De nuvarande satellitlänen

bör vidare enligt länsstyrelsen förses med motsvarande utrustning. Länsstyrelsen

i Älvsborgs län uttalar sig i samma riktning och framhåller, att

efterbehandlingsarbetet är betydande och ofta tar längre tid än själva datamaskinkörningen.

Förhyrning eller köp av datamaskinerna

CFU:s förslag att datamaskinerna skall förhyras även i fortsättningen

berörs endast i ett fåtal yttranden. Länsstyrelserna i Hallands, Älvsborgs,

Gävleborgs och Västernorrlands län tillstyrker en fortsatt förhyrning av

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1969 21

maskinerna bl. a. med hänsyn till de förändringar som kan komma att ske

i datasystemen.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller däremot att frågan om köp eller

förhyrning inte kan anses vara tillräckligt utredd. Anläggningarna kommer

enligt länsstyrelsens uppfattning att under överskådlig tid fylla rimliga

anspråk såvitt gäller den verksamhet för vilken de anskaffats. Länsstyrelsen

anser därför att såväl ekonomiska skäl som den fysiska livslängden hos

maskinerna talar för att länsanläggningarna köps in.

Departementschefen

Nuvarande organisation m. m.

Såsom framgår av den redogörelse som jag förut har lämnat fattade 1963

års riksdag principbeslut om att maskiner för automatisk databehandling

(ADB) skulle införas som hjälpmedel inom folkbokföringen och för arbetet

med bl. a. uppbörd och redovisning av de direkta skatterna. Principbeslutet

innebar, att länsstyrelserna med vissa undantag skulle förses med datamaskiner.

Dessa skulle vara av fabrikaten IBM och SAAB.

Övergången till ADB inom folkbokförings- och uppbördsverksamheten

var i huvudsak genomförd vid årsskiftet 1967/68. F. n. finns 20 datamaskiner

för dessa uppgifter. Maskinerna är fördelade på 19 länsstyrelser.

Med hänsyn till folkmängden har länsstyrelsen i Stockholms län fått två

maskiner. Länsstyrelserna i de fem till befolkningen minsta länen — Uppsala,

Gotlands, Blekinge, Hallands och Jämtlands län — saknar egen datamaskin.

De liar dock den utrustning som behövs för stansning och sortering

av hålkort. I fråga om det efterföljande, egentliga ADB-arbetet är de

emellertid hänvisade till annat län. För driften av länsanläggningarna och

vissa arbetsuppgifter i samband därmed har datakontor inrättats vid samtliga

länsstyrelser, således även vid de länsstyrelser som har enbart stansutrustning.

Av de 20 länsdataanläggningarna är tolv av fabrikat IBM 360/30 och åtta

av fabrikat DATASAAB D 21. Samtliga 20 datamaskiner är förhyrda med

optionsrätt till köp. Optionsrätten innebär, att omkring hälften av erlagd

hyra avräknas på köpeskillingen vid ett eventuellt köp av maskinerna.

I anslutning till att optionstiden för köp av maskinerna löper ut har

CFU aktualiserat vissa frågor om utformningen av maskinsystemen. I första

hand bör ställning tas till frågan om man skall behålla två maskinsystem

för folkbokförings- och uppbördsverksamheten även i fortsättningen. Mot

bakgrunden av att beläggningen på länsdatamaskinerna är låg bör vidare

prövas, om det nuvarande antalet maskiner bör bibehållas eller om en

minskning bör genomföras. Slutligen bör avgöras om maskinerna skall köpas

eller hyras.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1969

Dessa frågor bör bedömas mot bakgrunden av den utveckling som bär ägt

rum och som är att emotse inom datamaskinområdet. Omfattningen av

folkbokförings- och uppbördsverksamheten gör det angeläget att alla möjligheter

tillvaratas att effektivisera och förbilliga driften genom förbättringar

av det administrativa systemet och den tekniska utrustningen. Samtidigt

krävs en förhållandevis hög grad av stabilitet med tanke på komplexiteten

hos verksamheten och den vittförgrenade organisation som berörs av denna.

Mera väsentliga ändringar kan inte heller göras utan ett långvarigt utrednings-

och förberedelsearbete. Med hänsyn till utvecklingen på de administrativa

och tekniska områdena räknar CFU med att en mera genomgripande

omläggning av de nuvarande systemen inom folkbokförings- och

uppbördsverksamheten blir aktuell om ca fem år.

Övergång till ett enhetligt maskinsystem

Till grund för 1963 års beslut att ett blandat system, bestående av IBMoch

SAAB-maskiner, skulle användas inom folkbokförings- och uppbördsväsendet

låg i huvudsak följande motiv.

Genom att fördela maskinanskaffningen på olika fabrikat beräknade man

få en konkurrensstimulerande effekt inom den sektor av näringslivet som

berördes av upphandlingen. Denna synpunkt ansågs väga tungt, eftersom

staten vid tidpunkten för beslutet var och även i framtiden kunde väntas bli

en av de största beställarna av datamaskiner. Erfarenheter skulle vidare utvinnas

på bred basis av olika maskintyper. Eftersom erfarenheterna skulle

grunda sig på ett flertal anläggningar med helt överensstämmande arbetsuppgifter,

skulle de bli av särskilt värde och kunna tjäna till ledning vid

olika myndigheters framtida maskinval. Vidare skulle möjligheterna till

datautbyte och samarbete i övrigt mellan olika maskinsystem kunna få

en allsidig belysning.

Det stod samtidigt klart, att ett blandat maskinsystem skulle innebära

vissa olägenheter. Särskilda anordningar skulle sålunda behöva vidtas för

att tillgodose behovet av integration i databehandlingshänseende. Vidare

skulle de dubbla maskinsystemen föra med sig ett ökat system- och programmeringsarbete

och ett ökat personalbehov inom den centrala organisationen.

Fördelarna med ett blandat system ansågs emellertid i dåvarande

läge klart överväga nackdelarna.

De åsyftade fördelarna med två maskinfabrikat har nu utvunnits enligt

CFU. Däremot finns nackdelarna kvar, och dessa har t. o. m. ökat i

styrka. Bl. a. uppstår avsevärda merkostnader för extra systemarbete och

programmering. CFU har därför föreslagit, att man skall övergå till ett enhetligt

maskinsystem. Så gott som samtliga länsstyrelser, som yttrat sig i

ärendet, har tillstyrkt CFU:s förslag i denna punkt eller lämnat det utan

erinran.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Mctj:ts proposition nr 81 år 1969

Min uppfattning i denna fråga vill jag sammanfatta på följande sålt.

Läget är i dag ett helt annat än då beslutet fattades år 1963 om två maskinsystem.

Datamaskiner har sedan dess i stor utsträckning anskaffats

inom såväl den offentliga förvaltningen som näringslivet. Som exempel kan

jag nämna att staten i dag har mer än 90 datamaskiner mot ca 20 år

1962. Utvecklingen går dessutom mot en ökad användning av datamaskiner

inom samhället som helhet. På den svenska marknaden har vidare introducerats

ett flertal maskinfabrikat, som saluförs i konkurrens med varandra.

Konkurrensen kan i nuvarande läge stimuleras på ett effektivare

och billigare sätt än genom att maskiner av olika fabrikat används inom

ett och samma verksamhetsområde. Utvecklingen har även lett till att man

numera har en vidsträckt erfarenhet av såväl skilda maskinfabrikat som

möjligheterna till samarbete mellan olika maskinsystem. Även här har

således motivet för att ha två maskinfabrikat för folkbokförings- och uppbördsverksamheten

fallit bort.

Jag delar CFU:s och remissinstansernas uppfattning att ett bibehållande

av två maskinsystem kommer att innebära ökade kostnader för bl. a.

system- och programmeringsarbete och för överföring av data mellan de

båda systemen. Jag förordar därför att övergång sker till ett enda maskinsystem.

Med hänsyn till de merkostnader och de olägenheter i övrigt som följer

av de dubbla maskinsystemen är det önskvärt, att övergången till ett enhetligt

maskinsystem sker så snart som möjligt. CFU har framhållit, att

första kvartalet år 1970 är lämplig omläggningstid med tanke på leveranstiden

för nya maskiner och beläggningssituationen på länsdataanläggningarna.

Jag har inte något att erinra mot den föreslagna tiden för omläggningen.

Val av maskinsystem

I fråga om vilka datamaskiner som skall ingå i ett enhetligt maskinsystem

för folkbokförings- och uppbördsverksamheten bör valet enligt min

mening kunna begränsas till de två nuvarande maskinsystemen, IBM

360/30 och DATASAAB D 21, eller modifikationer av dessa. En övergång

till ett helt nytt maskinsystem skulle kräva förhållandevis långa förberedelser

och ett nytt upphandlingsförfarande innefattande bl. a. utvärdering

av olika maskinfabrikat.

Både IBM- och SAAB-maskinerna har visat sig väl lämpade för de arbetsuppgifter

det här gäller. CFU har gjort omfattande leveransprov och

fört en detaljerad driftstatistik under hela användningstiden. Tillförlitligheten

har varit mycket god i båda systemen och någon avgörande skillnad

finns inte i detta hänseende.

I fråga om datautbyte med andra maskinsystem har IBM-maskinen den

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1969

fördelen framför SAAB-maskinen att datautbytet i allmänhet kan ske direkt

via magnetband. För SAAB-maskinen används band med en annan

teckenrepresentation än banden för datamaskiner av övriga fabrikat. Innan

datautbyte kan ske via magnetband mellan en SAAB-maskin och en

datamaskin av annat fabrikat måste därför bandet konverteras genom en

särskild bearbetning. Konverteringen kan dock ske på varje länsanläggning

under förutsättning att de nuvarande bandstationerna till DATASAAB D 21

ersätts med bandstationer för halvtumsband.

Även när det gäller programmeringsspråk kan IBM-maskinerna sägas ha

ett visst försteg före SAAB-maskinerna. Det generella, problemorienterade

språket COBOL kan nämligen användas för IBM-maskinerna, medan man

för programmeringen för SAAB-maskinerna hittills varit hänvisad till

speciella programspråk för dessa maskiner, DAC och ALGOL-GENIUS.

Det kan nämnas att även COBOL kommer att kunna användas för nytillkommande

SAAB-maskiner under förutsättning att bl. a. minneskapaciteten

byggs ut, vilket dock medför en extra kostnad.

Med den maskinsammansättning, som länsanläggningarna har f. n., har

det visat sig att SAAB-maskinerna har nästan dubbelt så stor kapacitet

som IBM-maskinerna för de bearbetningar som det är frågan om inom

folkbokförings- och uppbördsverksamheten. Detta beror bl. a. på att SAABmaskinerna

är utrustade med snabbare bandstationer och radskrivare än

de flesta IBM-anläggningarna och att det använda programmeringsspråket

ger kortare bearbetningstider.

Från kostnadssynpunkt är ett renodlat SAAB-system klart fördelaktigare

än både det nuvarande blandade systemet och ett renodlat IBM-system.

CFU har beräknat att de årliga driftskostnaderna för ett system bestående

av 20 DATASAAB D 21 utrustade med bandstationer för halvtumsband

blir ca 2,2 milj. kr. lägre än motsvarande kostnader för nuvarande system

och ca 1,2 milj. kr. lägre än kostnaderna för ett IBM-system, om maskinerna

även i fortsättningen hyrs. Även om de befintliga maskinerna köps

och de nytillkommande maskinerna hyrs, är SAAB-alternativet billigast.

Skillnaden i driftskostnader för de olika systemen blir dock mindre i detta

fall.

CFU har förordat DATASAAB D 21 som enhetligt maskinsystem av framför

allt ekonomiska skäl. Flertalet remissinstanser har tillstyrkt förslaget

eller förklarat sig inte ha något att erinra mot detta. Bland dessa återfinns

länsstyrelserna i fyra län som nu har IBM-anläggningar, nämligen Göteborgs

och Bohus, Skaraborgs, Värmlands och Norrbottens län. Som motiv

för tillstyrkande av SAAB-systemet har framför allt åberopats, att detta

har högre kapacitet och trots detta ställer sig billigare än IBM-systemet.

Endast en länsstyrelse, nämligen länsstyrelsen i Örebro län, har förordat

det senare systemet. Länsstyrelsen har därvid hänvisat till bl. a. att det med

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1969

25

detta system är lättare att integrera databehandlingen med dataregistren

hos andra myndigheter och företag.

Även jag tillmäter det förhållandet att det föreslagna SAAB-systemet

ger högre kapacitet till lägre driftskostnad en avgörande betydelse när

det gäller att välja vilket av de båda nuvarande maskinfabrikaten som skall

ingå i ett enhetligt system för folkbokförings- och uppbördsverksamheten.

Jag biträder alltså CFU:s förslag att det enhetliga systemet skall bestå av

datamaskinanläggningar av fabrikat DATASAAB, utrustade med bandstationer

för halvtums magnetband.

Minskning av antalet datamaskinanläggningar

Maskinbeläggningen är relativt låg på flera Iänsanläggningar. Förhållandet

har uppmärksammats av riksdagens revisorer, som uttalat bl. a.

att åtgärder bör vidtas för att tillföra länsanläggningarna ytterligare uppgifter

(1967 års revisionsberättelse § 7, SU 1968: 167, rskr 359). Skulle

dessa åtgärder inte ge åsyftat resultat, borde man enligt revisorerna såsom

en sista utväg pröva möjligheten att ytterligare inskränka det antal

länsstyrelser som för framtiden avses skola vara utrustade med dataanläggningar

i full skala.

Till grund för revisorernas bedömning låg bl. a. uppgifter om faeläggningstiden

på länsstyrelsernas datamaskiner under månaderna januari—

september 1987. Sedan dess har maskinbeläggningen ökat. Detta torde

delvis bero på att länsstyrelsernas datakontor under den nyssnämnda tidsperioden

befann sig i uppbyggnadsskedet, varför verksamheten ännu inte

hade fått normal omfattning. En annan orsak till ökningen synes vara att

servicebearbetningarna för betalande kunder har fått större omfattning. Enligt

uppgifter, som jag har inhämtat från CFU, uppgick den sammanlagda

tiden för sådana bearbetningar under år 1968 till 3 430 timmar. Därav

föll 1 219 timmar på det fjärde kvartalet. Som jämförelse kan nämnas att

motsvarande siffra för fjärde kvartalet år 1967 var 292 timmar. Inkomsterna

av länsdataanläggningarnas serviceverksamhet uppgick år 1968 till

drygt 1,9 milj. kr.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att Kungl. Maj :t den 6 juni 1988

uppdrog åt CFU att i samråd med berörda länsstyrelser försöka öka inkomsterna

från datakontoren genom bl. a. vidgad uppdragsverksamhet.

CFU har med anledning härav inrättat en servicegrupp, som hjälper kunder

på länsdataanläggningarna med system- och programmeringsarbete

in. m. Detta torde ha bidragit till ökningen av servicebearbetningarna.

Jag anser att man bör eftersträva en genomsnittlig maskinbeläggning

av åtminstone 350 timmar per månad, vilket innebär två skift. Om tid för

service, underhåll och driftstörningar dras ifrån, svarar detta i dagens läge

mot en nettobeläggning av drygt 300 timmar för månad.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kiingl. Maj:ts proposition nr SI år 1969

Trots att maskinbearbetningarna har ökat i omfattning, var nettobeläggningen

år 1968 lägre än 300 timmar för månad vid sexton länsanläggningar.

Fyra av dessa hade mindre än 150 timmars genomsnittsbeläggning.

Beläggningen på de olika länsanläggningarna framgår av följande

sammanställning.

Genomsnittlig nettobeläggningstid per månad år 1968

Län

Maskin-

fabrikat

Netto-

beläggning

Timmar

Därav för

fastighets-,

person- och

skatteredovis- ning för eget

eller annat län

testkör- ningar m. m.

för CFU

Stockholms

maskin 1 ...........

. . . IBM

420

314

82

maskin 2 ...........

... »

449

253

177

Södermanlands .........

. . . SAAB

308

91

212

Östergötlands...........

253

178

41

Jönköpings.............

178

163

Kronobergs ...........

117

109

Kalmar ...............

104

84

Kristianstads............

. . . »

127

102

Malmöhus.............

238

215

Göteborgs och Bohus . . .

. . . IBM

332

304

Älvsborgs .............

. . . SAAB

122

113

Skaraborgs.............

. . . IBM

189

184

Värmlands.......... ; .

»

168

157

Örebro.................

. . . »

229

186

Västmanlands .........

281

262

Kopparbergs...........

. . . »

226

177

Gävleborgs.............

247

187

48

Västernorrlands.........

. . . »

248

237

Västerbottens .........

. . . »

179

143

Norrbottens ............

. .. »

159

153

Att folkbokförings- och uppbördsverksamheten som sådan skulle ge en

låg beläggning på vissa länsanläggningar förutsågs redan när principbeslutet

fattades år 1963 om övergång till ADB. Det förutsattes emellertid att

anläggningarna skulle komma att tas i anspråk före åtskilliga andra uppgifter

för statliga myndigheter, kommuner och enskilda företag.

Beläggningen för sådana uppgifter har blivit lägre än beräknat. Detta

sammanhänger bl. a. med att antalet datamaskiner i landet har ökat mycket

snabbt. Som exempel kan nämnas att såväl landstingsförbundet som flera

landsting har skaffat egna datamaskiner. Detsamma gäller kommunförbundet,

större kommuner och enskilda företag.

En annan orsak till att länsanläggningarna inte har tagits i anspråk för

externa arbetsuppgifter i väntad omfattning är att utvecklingen på ADBområdet

har gått mot centrala register. Det har visat sig vara god ekonomi

att koncentrera den administrativa databehandlingen kring stora, centralt

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1969

uppbyggda register som medger en långtgående integration. Utvecklingen

kan väntas fortsätta i samma riktning under åtminstone de närmaste

åren. Härför talar bl. a. de förbättringar som successivt har kommit till

stånd på datatransmissionsområdet och som gör det möjligt att via terminaler

förmedla information mellan centrala dataregister och användare på

olika håll ute i landet.

CFU har bedömt att maskinbeläggningen också framdeles kommer att bli

låg på flera länsanläggningar, trots att omfattningen av arbetsuppgifter

utanför den egentliga folkbokförings- och uppbördsverksamheten tenderar

att öka. Detta gäller särskilt om IBM-maskinerna byts ut mot SAAB-maskiner,

eftersom de senare har större kapacitet än flertalet av de IBM-anläggningar

som ingår i det nuvarande blandade maskinsystemet. CFU har därför

föreslagit, att endast 14 datamaskiner, fördelade på 13 länsstyrelser, skall

ingå i det enhetliga maskinsystemet för folkbokförings- och uppbördsverksamheten.

Detta antal maskiner har bedömts vara tillräckligt för att behovet

av reservkapacitet i samband med driftstörningar skall kunna tillgodoses

och även med tanke på den framtida utvecklingen.

CFU :s förslag innebär, att det nuvarande antalet datamaskiner minskas

med sex. CFU har beräknat att driftskostnaderna genom den föreslagna

reduceringen av antalet datamaskiner vid ett enhetligt DATASAAB-system

kommer att minska med sammanlagt 2,9 milj. kr. om året. Härtill kommer

den besparing av 2,2 milj. kr. om året som uppnås genom övergången till

ett enhetlig maskinsystem. Den totala besparingen skulle alltså bli ca 5,1

milj. kr. per år.

CFU har även lagt fram förslag om vilka län som bör ha egen och vilka

län som bör ha gemensam maskinanläggning, i det senare fallet dock utan

att ange i vilket län som maskinen skall placeras. Förslaget innebär, att

samtliga länsanläggningar, utom de som är placerade i Stockholms, Malmöhus

och Göteborgs och Bohus län, får betjäna två eller i ett fall tre län. I

fråga om detaljerna i förslaget hänvisar jag till den sammanställning över

länsfördelningen som tidigare har lämnats.

De länsstyrelser som yttrat sig över förslaget om en minskning av antalet

länsdataanläggningar har i allmänhet ställt sig negativa till detta. Tolv länsstyrelser

har sålunda avstyrkt förslaget, medan endast tre länsstyrelser har

ställt sig positiva till en minskning av antalet anläggningar. Övriga länsstyrelser

har avstått från att uttala sig i frågan.

I några remissyttranden har erinrats om att länsdataanläggningarna enligt

de ursprungliga intentionerna var avsedda att tjäna även som serviceorgan

åt myndigheter, kommuner och enskilda företag inom resp. län och

att de inte längre kommer att kunna fylla denna funktion, om antalet anläggningar

minskas mera väsentligt. Flera länsstyrelser har vidare framhållit,

att det bör vara möjligt att öka beläggningen på länsdataanläggning
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1969

arna betydligt genom en aktiv marknadsföring under förutsättning att tillräckliga

resurser ställs till förfogande för system- och programmeringsarbete

för kunders räkning. Med hänvisning härtill har flera länsstyrelser

menat, att det ännu är för tidigt att besluta om en indragning av anläggningar.

Som argument mot en minskning av antalet länsdataanläggningar

har även anförts, att det är förenat med stora olägenheter och kostnader att

transportera material mellan länen.

Mot CFU:s kostnadsberäkning har kritik riktats från en del länsstyrelsers

sida. Det har bl. a. gjorts gällande att de ökade transportkostnaderna och

vissa lokalkostnader inte har beaktats tillräckligt och att hänsyn inte har

tagits till att administrationskostnaderna ökar hos en länsstyrelse i och med

att den blir hänvisad till att utföra sina databehandlingar på en anläggning i

annat län.

Jag vill understryka angelägenheten av att maskinkapaciteten hos de statliga

datamaskinanläggningarna utnyttjas i största möjliga utsträckning så

att produktionskostnaderna för de olika bearbetningarna minskas och staten

besparas onödiga utgifter. Jag har förut framhållit önskvärdheten av

att anläggningarna är belagda under åtminstone två skift. Beläggningen

på länsdatamaskinerna uppgår i genomsnitt till endast ett och ett halvt

skift. Överkapaciteten kommer att öka ytterligare vid övergången till ett

renodlat SAAB-system.

Med hänsyn härtill anser jag det väsentligt att de åtgärder, som redan

har vidtagits i syfte att tillföra länsanläggningarna ytterligare bearbetningsuppgifter,

fullföljs och intensifieras. Samtidigt vill jag erinra om att avsaknaden

av s. k. direktminnen på länsanläggningarna gör dem olämpliga

för vissa ADB-bearbetningar. Härtill kommer att de månadslånga arbetstopparna

i datakontorens ordinarie arbete •— bl. a. i samband med mantalsskrivningen

och framställningen av debetsedlar — försvårar inplanering

av andra tidsbundna arbeten under dessa perioder. Mot bakgrunden

härav och med hänsyn till den allmänna tendensen såväl inom statsförvaltningen

som annorstädes när det gäller utvecklingen av ADB-system anser

jag det inte realistiskt att räkna med att länsanläggningarna kommer att

kunna beläggas med ytterligare bearbetningar i någon mer betydande omfattning.

De skäl som tidigare har anförts för att så gott som samtliga län skall ha

egna datamaskiner har enligt min mening delvis förlorat i styrka. Den kraftiga

ökningen av antalet datamaskiner i landet har medfört att de! inte

längre finns samma anledning som tidigare att ha dataanläggningar vid

länsstyrelserna som serviceorgan för andra myndigheter, kommuner och

enskilda företag inom länen. Vidare har erfarenheterna från de fem län

som f. n. saknar datamaskiner visat att det väl går att utföra databearbetningar

på en anläggning i närbeläget län. Materialtransporterna i anslutning

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj. ts proposition nr 81 år 1969

till maskinbearbetningen har inte vållat några större svårigheter trots att de

huvudsakligen skett med allmänna kommunikationsmedel. Något behov av

att anskaffa särskilda transportmedel vid en minskning av antalet länsanläggningar

torde sålunda knappast finnas.

Genom en minskning av antalet länsdataanläggningar uppnår man en

betydande besparing i fråga om de sammanlagda driftskostnaderna för anläggningarna.

CFU har som nämnts beräknat att besparingen enligt dess förslag

uppgår till 2,9 milj. kr. om året. Detta motsvarar ett belopp av ca

500 000 kr. per datamaskin. I några remissyttranden har anförts att vissa

merkostnader, som uppstår vid en minskning av antalet anläggningar, inte

har beaktats. Å andra sidan har CFU enligt uppgift i sin kalkyl inte räknat

in den nettobesparing som kan väntas uppstå på personalsidan vid datakontoren,

om antalet dataanläggningar minskas. Det ligger i sakens natur att

en viss osäkerhet vidlåder beräkningar av detta slag. De brister som kan

finnas i beräkningarna torde dock enligt min mening inte påverka helhetsbilden.

Vid övervägande av de skäl som kan åberopas för och emot en minskning

av antalet länsdataanläggningar har jag kommit till den uppfattningen, att

en minskning bör genomföras. En viss oklarhet råder fortfarande beträffande

omfattningen av den serviceverksamhet som kan komma att läggas ut på

anläggningarna. Försiktigheten bjuder därför att ytterligare erfarenheter

avvaktas, innan slutlig ställning tas till antalet datamaskiner, som skall ingå

i ett enhetligt maskinsystem. Jag vill dock förorda, att man vid den fortsatta

planeringen utgår från att detta skall omfatta 15 datamaskiner. Det

ankommer på Kungl. Maj :t att besluta om såväl antalet maskiner som placeringen

av dessa och fördelningen av länen på de olika maskinerna.

Jag förutsätter, att de länsstyrelser som mister sina datamaskiner även i

fortsättningen skall svara för stansning och sortering av hålkort och andra

arbeten som föregår den egentliga databehandlingen, i likhet med de länsstyrelser

som f. n. saknar datamaskiner. Jag förutsätter vidare att de även

skall svara för förekommande efterarbeten, om inte särskilda skäl talar

häremot. De bör således i allmänhet få behålla sin hålkorts- och bokbinderiutrustning,

skär- och kuverteringsmaskiner o. d. Jag räknar med att datakontoren

även i övrigt skall behålla sina nuvarande arbetsuppgifter frånsett

datamaskinbearbetningarna.

Datamaskinbearbetningen är i och för sig föga personalkrävande. En

minskning av antalet datamaskiner kommer därför inte att leda till några

större personaländringar vid de berörda länsstyrelserna. Jag räknar med att

personalbehovet kommer att minska med högst fyra eller fem personer vid

vart och ett av de datakontor, som mister sin datamaskin. Samtidigt kan

personalbehovet väntas öka något vid de datakontor som får överta maskinbearbetningen

för ännu ett län.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 8t år 1969

Köp eller förhyrning

CFU har föreslagit, att datamaskinerna skall förhyras även i fortsättningen.

Tre av de fyra länsstyrelser som har yttrat sig i frågan har tillstyrkt eu

fortsatt förhyrning med hänsyn till hl. a. de förändringar som kan komma

att ske i datasystemen. Länsstyrelsen i Malmöhus län har däremot ansett,

att frågan är otillräckligt utredd.

Skillnaden i kostnadshänseende mellan köp och förhyrning är relativt

obetydlig, om man räknar med normala avskrivningstider. Såvitt gäller de

nu aktuella maskinerna av fabrikat DATASAAB, är det fördelaktigast att

hyra de ytterligare maskiner som behöver anskaffas i samband med övergången

till ett enhetligt maskinsystem. I fråga om de befintliga åtta SAABmaskinerna

kan ett köp med utnyttjande av optionsrätten vara något fördelaktigare

än en fortsatt förhyrning, om man räknar med en förhållandevis

lång avskrivningstid. Skillnaden är dock så obetydlig att jag med tanke

på den snabba utvecklingen inom datamaskinområdet anser mig böra förorda

en fortsatt förhyrning för även dessa maskiner.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t genom

proposition föreslår riksdagen

att godkänna de av mig förordade riktlinjerna för ändrad

organisation av länsstyrelsernas datamaskinanläggningar.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr SI år 1969 31

Innehållsförteckning

Sid.

Inledning ...................................................... 2

1963 års principbeslut om automatisk databehandling för folkbokförings- och

uppbördsverksamheten............................................ 3

Nuvarande datamaskinanläggningar ................................ 6

CFU:s förslag.................................................... 7

Remissyttrandena................................................ 11

Departementschefen.............................................. 21

Hemställan...................................................... 30

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690238

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1969:92 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående organisationen av länsstyrelsernas datamaskinanläggningar jämte motioner. s. 4 i texten