Sök i Ratio Lex

Om vissa pensionsfrågor, m. m

1970-04-03 · 33 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 31 av 33 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1970:104, Om vissa pensionsfrågor, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1970

1

Nr 104

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen om vissa pensionsfrågor,

m. mgiven Stockholms slott den 3 april 1970.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.

GUSTAF ADOLF

Bertil Löfberg

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att särskilda avgifter till statens personalpensionsverk

i fortsättningen inte skall betalas för statlig personalpensionering

som gäller anställda vid vissa icke-statliga institutioner och att befrielse

skall medges i vissa fall från skyldighet att erlägga redan debiterade sådana

avgifter.

Förslag läggs också fram om vissa ändringar i statens allmänna tjänstepensionsreglemente

(SPR) med anslutande bestämmelser och om tillämpning

av SPR på personal vid slottsstaten, Svenska institutet, nordiska hälsovårdshögskolan,

Stratomta inackorderingshem, Borås stadsteater och Sveriges

riksidrottsförbund.

I propositionen föreslås dessutom ändrade grunder för gratifikationer

samt uppräkning av vissa statliga skadeståndslivräntor.

Förslag läggs vidare fram om pensionsrätt, förbättrade pensionsförmåner

eller skadeståndslivräntor för vissa enskilda personer.

Slutligen läggs förslag fram om ändrade bestämmelser om rätt till förmån

enligt statens grupplivförsäkring och om överprövning av beslut som

rör försäkringen.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 104

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1970

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott

den 3 april 1970.

Närvarande:

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Aspling, Svén-Eric Nilsson, Lundkvist,

Geijer, Odhnoff, WiCkman, Moberg, Bengtsson, NörlinG, LöfberG,

Lidbom.

Statsrådet Löfberg anmäler efter gemensam beredning med statsrådets

övriga ledamöter vissa pensionsfrågor, m. m., och anför.

I. Borttagande av avgifter till den statliga personalpensioneringen i vissa fall

De statliga myndigheternas kostnader för bl. a. personalpensionsförmåner

redovisas för tiden fr. o. m. budgetåret 1969/70 i form av lönekostnadspålägg

som beräknas på utbetalda löner. Det förekommer även att lönekostnadspålägg

beräknas på statsbidrag till löner åt arbetstagare hos enskilda

huvudmän när staten svarar för personalpensioneringen. Lönekostnadspåläggen

tas upp som utgift för myndigheterna resp. huvudmännen och krediteras

inkomsttiteln Pensionsmedel m. m. i riksstaten.

Systemet med lönekostnadspålägg berör inte de statliga affärsverken,

som har att bekosta personalpensioneringen med intäkterna från den egna

rörelsen, och inte heller flertalet icke-statliga huvudmän som omfattas av

den statliga personalpensioneringen.

När det gäller statliga personalpensionsförmåner för kommunalanställda

samt arbetstagare hos ett fåtal enskilda huvudmän svarar staten helt för

kostnaderna.

Övriga enskilda huvudmän belastas inte med lönekostnadspålägg men betalar

särskilda avgifter som bidrag till pensionskostnaderna. Dessa avgifter

utgörs av dels i princip obligatoriska s. k. fortlöpande avgifter och dels, för

vissa fall, frivilliga s. k. engångsavgifter. De betalas in till statens personalpensionsverk

och tillgodoförs sedan nämnda inkomsttitel.

De fortlöpande avgifterna tas ut i efterskott för kalenderår eller i vissa

fall för budgetår. Vid avvägning av dem har man i princip utgått från att

kostnaderna för personalpensionsförmåner och ATP-pensioner skall delas

lika mellan staten och huvudmännen. F. n. utgår fortlöpande avgifter i all
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1970

3

mänhet med 10 % av pensionslönerna. Frågan om dessa avgifters storlek

övervägs f. n. av en särskild sakkunnig.1

Engångsavgifterna erläggs för tillgodoräkning som tjänstår av vissa anställningstider

som annars inte eller bara till en viss del skulle kunna beaktas

vid bestämmandet av pensionsförmån. Dessa avgifters belopp svarar

mot fortlöpande avgifter för tid som är avsedd att tillgodoräknas. Beloppen

beräknas i princip med utgångspunkt i förhållandena vid den tidpunkt

när de debiteras.

Enligt beslut av 1969 års riksdag (prop. 1969: 79, SU 91, rskr 220) har

avgifterna till pensionsverket slopats för skyddsvärnsföreningarna i Göteborg

och Stockholm, Bergsskolan i Filipstad och vissa icke-kommunala vårdanstalter

för alkoholmissbrukare.

Fråga har nu uppkommit om att avveckla systemet med avgifter för

Eugeniahemmet, Centralförbundet för nykterhetsundervisning, Konung Gustaf

V :s forskningsinstitut, Sveriges utsädesförening samt skola som avses i

privatskolstadgan (1967: 270).

Föredraganden. Statens personalpensionsverk har i skilda sammanhang

föreslagit att man i vissa fall skall slopa avgifterna till den statliga personalpensioneringen.

Att finansiera pensionskostnaderna med särskilda avgifter innebär merarbete

både för pensionsverket och berörda huvudmän m. fl. Dessutom är

dessa avgifter inte ett lämpligt underlag för en riktig redovisning av vad

pensionerna kostar. Med hänsyn härtill finner jag i likhet med pensionsverket

det önskvärt att avgiftssystemet avvecklas, när pensionskostnaderna

kan fördelas mellan staten och huvudmännen på ett annat och enklare

sätt.

Staten svarar i sista hand för driften av Eugeniahemmet enligt inkomstoch

utgiftsstater som godkänns av Kungl. Maj :t. Statsbidrag ställs alltså till

förfogande för driften i den mån vårdavgifter och vissa andra mindre betydande

inkomster inte förslår. Det finns enligt min mening förutsättningar

att tillämpa en pensionering av icke avgiftspliktig typ för arbetstagare vid

ifrågavarande vårdanstalt. Jag förordar en sådan tillämpning. För att redovisa

pensionskostnaderna på samma sätt som inom statsförvaltningen bör

man införa ett särskilt lönekostnadspålägg. Eftersom Eugeniahemmet har

att betala den allmänna arbetsgivaravgiften och avgifterna enligt sociallagstiftningen,

bör lönekostnadspålägget utgöra 11,6 % av lönesumman och inte,

som annars, 23 % därav. Pålägget bör betalas till statsverket och tillgodoföras

inkomsttiteln Pensionsmedel m. m.

Vid beräkning av anslag för budgetåret 1970/71 till bidrag till Centralförbundet

för nykterhetsundervisning, Konung Gustaf V:s forskningsinstitut,

Sveriges utsädesförening samt skola, som avses i privatskolstadgan, har man

1 Lönedirektör O. Kalén

lj- Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 104

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1970

redan räknat med att ett belopp som svarar mot 11,6 % av lönerna skall betalas

in som lönekostnadspålägg till statsverket. Pålägget är avsett att täcka

pensionskostnaderna. Under sådana förhållanden bör dessa huvudmän inte

dessutom debiteras avgifter till pensionsverket. De bör alltså utgå ur SPRpensioneringens

avgiftssektor. 1 detta sammanhang vill jag framhålla att

det bör ankomma på Kungl. Maj :t att besluta om anslutning till SPR av sådana

anställningar vid utsädesföreningen, som inte är avsedda för ordinarie

tjänstemän, och om villkoren därför.

Alla ifrågavarande huvudmän utom privatskolorna debiteras fortlöpande

avgifter för kalenderår. Statsbidrag till avgifter för dessa huvudmän anvisas

enligt praxis för det budgetår under vilket kalenderåret utlöper. Avgifterna

bör därför i dessa fall slopas för tiden fr. o. in. den 1 januari 1970.

Privatskolorna debiteras fortlöpande avgifter budgetårsvis och erhåller

statsbidrag till dem i efterhand. Avgifterna bör därför tas bort redan fr. o. in.

den 1 juli 1969.

Vissa ändringar i bilagan till SPR behövs för att genomföra förslagen.

Kungl. Maj :t bör inhämta riksdagens bemyndigande att göra dessa ändringar.

II. Befrielse för skyd dsvämsföreningarna i Göteborg och Stockholm

från viss avgiftsskyldighet

Enligt beslut av 1963 års riksdag (prop. 1963:92, SU 82, rskr 197) blev

det möjligt att för tiden fr. o. m. den 1 juli 1963 ansluta arbetstagarna vid

föreningarna Skyddsvärnet Göteborg och Skyddsvärnet i Stockholm till

SPR-pensioneringen, om huvudmännen betalade föreskrivna pensionsavgifter

till statens personalpensionsverk. Anslutningen förutsätter att arbetstagarna

har anmälts till och deras anställningsvillkor registrerats hos pensionsverket.

Arbetstagare vid föreningen i Göteborg anslöts till SPR för tiden fr. o. m.

den 1 januari 1965. Motsvarande arbetstagare vid föreningen i Stockholm

anslöts dit för tiden fr. o. m. den 1 januari 1968.

Föreningen Skyddsvärnet i Stockholm har i skrivelse den 30 augusti 1966

begärt att nödvändiga anslagsmedel anvisas för att möjliggöra anslutning

till den statliga pensioneringen av arbetstagare vid föreningen.

Vidare har föreningen Skyddsvärnet Göteborg i skrivelse den 7 mars

1966 och den 28 november 1967 hemställt om medel för att bekosta pensionsavgifter

som belöper på år 1965 respektive år 1966.

Kriminalvårdsstyrelsen har i yttrande den 19 mars 1968 anhållit om bemyndigande

att betala bidrag till de båda föreningarna för avgifter som de

skall erlägga enligt SPR.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj. ts proposition nr 104 år 1970

Vid 1969 års riksdag (prop. 1969: 79, SU 91, rskr 220) beslöt man att befria

föreningarna från skyldigheten att erlägga avgifter enligt SPR. Beslutet

gäller för tiden fr. o. in. den 1 juli 1968.

Statens personalpensionsverk upplyser i yttrande den 18 december 1969

att föreningarna hade skyldighet att erlägga fortlöpande avgifter enligt SPR

för den tid arbetstagarna var underkastade SPR till den 1 juli 1968, då

avgiftsfrihet inträdde. Beloppen, som utgör 66 488 kr. för föreningen i Göteborg

och 25 112 kr. för föreningen i Stockholm, har inte erlagts. Med hänsyn

till vad som upplysts om anledningen härtill har pensionsverket i avvaktan

på avgörandet av anslagsfrågorna inte vidtagit särskilda åtgärder

för att få dessa belopp inbetalade.

Pensionsverket anför vidare att verket finner de nuvarande arbetstagarnas

ställning i pensionshänseende vara oberoende av den nu aktuella frågan om

betalning av fortlöpande avgifter. Beträffande denna fråga, som reellt sett

uteslutande gäller en ekonomisk reglering mellan staten och föreningarna,

anser sig pensionsverket inte böra göra något uttalande.

Föredraganden. Föreningen Skyddsvärnet Göteborg och föreningen Skyddsvärnet

i Stockholm hade tidigare att genom pensionsavgifter lämna bidrag

till täckande av kostnaderna för den statliga pensioneringen. Enligt beslut

vid 1969 års riksdag befriades föreningarna från skyldigheten att betala sådana

avgifter. Beslutet gäller för tiden fr. o. m. den 1 juli 1968.

Det har upplysts att föreningarna inte har erlagt pensionsavgifter enligt

SPR för tiden före sistnämnda dag och att de saknar medel till betalningen.

Med hänsyn till de omständigheter som föreligger anser jag mig

böra föreslå att föreningarna befrias från skyldigheten att erlägga dessa avgifter.

Kungl. Maj :t bör utverka riksdagens bemyndigande att befria nämnda

föreningar i Göteborg och Stockholm från skyldigheten att utge de pensionsavgifter

som nu är i fråga.

III. Vissa ändringar i SPR m. m.

A. 11 § 1 mom. SPR

Enligt 11 § 1 mom. tredje stycket SPR har ordinarie tjänsteman med förordnande

för bestämd tid rätt till förtidspension i stället för egenlivränta,

om hans förordnande utlöper utan att han erhåller nytt förordnande och

detta sker av annan anledning än hans egen önskan. Gäller förordnandepensionskungörelsen

(1959:288), utgår förordnandepension i stället för

förtidspension under motsvarande förutsättning.

Föredraganden. I vissa fall kan det ur statsverkets synpunkt vara av intresse

att ordinarie tjänsteman, som är förordnad för bestämd tid, avgår före

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1970

den avsedda förordnandeperiodens utgång. Med nuvarande pensionsbestämmelser

kan han i sådant fall inte medges rätt till förtidspension enligt 11 §

1 mom. tredje stycket SPR eller till motsvarande förordnandepension. Detta

kan vara otillfredsställande, när hans avgång inte medför rätt till annan

statlig pension och avgången sker av anledning som är av intresse för det

allmänna.

Jag förordar därför att sådan ordinarie tjänsteman med förordnande för

bestämd tid, som entledigas före den avsedda förordnandeperiodens utgång,

skall kunna medges rätt till förtidspension eller motsvarande förordnandepension

i stället för egenlivränta, om hans avgång är i det allmännas intresse.

Kungl. Maj :t bör pröva frågor om förtids- eller förordnandepension

i här avsedda fall.

Viss ändring i SPR behövs för att genomföra förslaget. Kungl. Maj :t bör

inhämta riksdagens bemyndigande att göra denna ändring. De nya grunderna

bör gälla fr. o. m. den 1 januari 1970.

B. SPR och anslutande föreskrifter

Pensionsförmån enligt SPR påverkas när den sammanträffar med pension

enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring.

I prop. 1970: 66 anmäls fråga om vidgad förtidspensionering m. in. I anslutning

därtill läggs förslag fram om vissa ändringar i lagen om allmän

försäkring.

Föredraganden. Kungl. Maj :t bör inhämta riksdagens bemyndigande att

anpassa SPR och anslutande föreskrifter efter de föreslagna ändringarna

i lagen om allmän försäkring.

IV. Pensionering av personal vid vissa institutioner m. m.

A. Slottsstaten

Under anslagen De kungl. slotten: Administration och De kungl. slotten:

Uppvärmning avlönas f. n. omkring 70 lönegradsplacerade arbetstagare. Härtill

kommer bl. a. viss kollektivavtalsavlönad personal. Från det förstnämnda

anslaget bekostas också pensioner till omkring 60 förmånstagare.

Pensionsförmånerna fastställs enligt riksmarskalksämbetets bemyndigande

av vederbörande ståthållarämbete med tillämpning i princip av grunderna

i SPR. Vid handläggningen av dessa ärenden inhämtas regelmässigt yttrande

av statens personalpensionsverk som även betalar ut pensionsförmånerna.

Civilförvaltningens personalförbund har hemställt att åtgärder vidtas för

reguljär tillämpning av de statliga personalpensionsbestämmelserna på den

personal som här är i fråga.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1970

Statens personalpensionsverk tillstyrker i promemoria den 26 november

1969 i princip bifall till förbundets hemställan. Enligt promemorian är det

ur skilda synpunkter en fördel om pensionsverkets nuvarande medverkan

med råd vid pensionsbeviljandet ersätts med den annars gängse proceduren,

som innebär att pensionsverket även utåt framträder som ansvarigt för besluten.

Föredraganden. I överensstämmelse med vad chefen för finansdepartementet

har förutsatt i sitt förslag i prop. 1970: 1 (bil. 3 s. 3 och 4) om anslag

till de kungl. slotten för budgetåret 1970/71 anser jag att pensionsförhållandena

för arbetstagare som avlönas under anslagen bör för tiden fr. o. m.

den 1 juli 1970 regleras enligt statliga personalpensionsbestämmelser. Jag

förordar alltså att SPR får tillämpas på dessa arbetstagare. Enligt vad jag

inhämtat har riksmarskalksämbetet inte någon erinran häremot.

Lönekostnadspålägg har beräknats för avsedda arbetstagare. Under sådana

förhållanden finns det inte anledning att särskilda avgifter betalas till

pensionsverket.

Viss ändring i bilagan till SPR behövs för att genomföra förslaget. Kungl.

Maj :t bör inhämta riksdagens bemyndigande att göra denna ändring.

B. Svenska institutet

I prop. 1970: 45 föreslås ombildning av den nuvarande ideella föreningen

Svenska institutet till eu statlig stiftelse. Den nuvarande finansieringsmetoden

med statliga och privata medel upphör, och det ekonomiska ansvaret

övertas sålunda helt av staten. Institutet föreslås även i fortsättningen få

samma uppgifter som det nu har, dvs. främst produktion av material och

tjänster för den grundläggande utlandsinformationen.

Personal som har administrativa uppgifter hos den ideella föreningen

Svenska institutet är inordnad i SPR-pensioneringen. Härvid gäller att huvudmannen

har att betala avgifter till statens personalpensionsverk.

I propositionen förutsätts att den fast anställda personalen hos institutet

skall omfattas av statlig personalpensionering, om huvudmannen svarar för

hela kostnaden för pensioneringen. Statsbidrag har beräknats också för detta

ändamål.

Föredraganden. Jag föreslår att SPR får tillämpas på personal hos stiftelsen

Svenska institutet. Nuvarande begränsning till administrationspersonal

bör inte längre gälla.

Anslutningen av anställningar till SPR bör i princip ske på villkor att de

anmäls till och registreras hos statens personalpensionsverk.

Några särskilda avgifter till pensionsverket bör inte utgå. I stället bör som

lönekostnadspålägg beräknas ett belopp som svarar mot 11,6 % av lönesumman.

Jag förutsätter härvid att fortlöpande avgifter för innevarande budgetår

bekostas av anslagsmedel som redan har anvisats.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 10b år 1970

Viss ändring i bilagan till SPR behövs för att genomföra förslaget. Kungl.

Maj :t bör inhämta riksdagens bemyndigande att göra denna ändring.

C. Nordiska hälsovårdshögskolan

Nordiska hälsovårdshögskolan i Göteborg tillkom år 1962 enligt avtal mellan

Danmark, Finland, Norge och Sverige. Högskolan är en för de nordiska

länderna gemensam institution med huvudsaklig uppgift att anordna vidareutbildning

inom allmän hälso- och sjukvård för läkare, ingenjörer och annan

personal.

Verksamheten vid högskolan bekostas under löpande verksamhetsår förskottsvis

av Sverige. Efter verksamhetsårets utgång betalar övriga länder

sina andelar av kostnaderna. Dessa fördelas på länderna proportionellt i

förhållande till antalet utnyttjade kursmånader.

Ledningen av högskolan utövas av en styrelse som består av en ledamot

och en suppleant från varje deltagande land.

Högskolan förestås av en tjänsteman med professors ställning. All personal

tillsätts av styrelsen på högst sex år med möjlighet till förordnande för

ytterligare en period i sänder. De fast anställda, f. n. fem personer, åtnjuter

arvode som har avvägts efter månadslön enligt lönegrad på statens löneplan

U eller A. Deras löneförhållanden regleras i stort sett på samma sätt

som gäller vid anställning hos svenska staten. Anställningarna är inte förenade

med statlig personalpensionsrätt.

Nordiska hälsovårdshögskolan har i skrivelse den 14 januari 1970 hemställt

om pensionsrätt enligt SPR för arbetstagarna vid högskolan för tiden

fr. o. m. den 1 juli 1970 och om tillgodoräkning i pensionshänseende av tid

för anställning vid högskolan före sistnämnda dag.

Föredraganden. Jag föreslår att SPR får tillämpas på personalen vid nordiska

hälsovårdshögskolan.

Anslutningen av anställningar till SPR bör i princip ske på villkor att de

anmäls till och registreras hos statens personalpensionsverk.

Lönekostnadspålägg, som avses för personalpensionskostnader, har beräknats

för hälsovårdshögskolan enligt samma grunder som för statsmyndigheterna.

Under sådana förhållanden bör avgifter till pensionsverket inte utgå.

Anslutningen till SPR bör gälla för tiden fr. o. in. den 1 juli 1969, eftersom

lönekostnadspålägg har beräknats för budgetåret 1969/70. Det bör ankomma

på Kungl. Maj :t att besluta om tillgodoräkning i pensionshänseende av

tid för anställning vid högskolan före den 1 juli 1969 och om villkoren härför.

Vissa ändringar i SPR behövs för att genomföra vad jag nu har förordat.

Kungl. Maj :t bör inhämta riksdagens bemyndigande att göra dessa ändringar.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1970

D. Stratomta inackorderingshem

Stratomta inackorderingshem i Linghem, som började sin verksamhet

den 1 november 1967, är ett inackorderingshem för manliga alkoholmissbrukare,

företrädesvis från Östergötlands län. Hemmet har 15 vårdplatser.

Huvudman för inackorderingshemmet är en stiftelse under tillsyn av

socialstyrelsen. Hemmets styrelse består av fem ledamöter som alla representerar

det allmänna. Detsamma gäller de revisorer som har att granska

styrelsens förvaltning och hemmets räkenskaper.

Statsbidrag står till förfogande för inackorderingshemmets verksamhet

enligt kungörelsen (1955:426) om statsbidrag till driftkostnader vid vårdanstalter

för alkoholmissbrukare m. m. (omtryckt 1963: 381). Sådant bidrag

utgår med belopp som svarar mot högst 75 % av styrkta nettokostnader för

hemmets drift. I övrigt täcks utgifterna för verksamheten med kommunala

bidrag.

Vid inackorderingshemmet finns nu sex fast anställda arbetstagare med

lön som svarar mot månadslön enligt statlig lönegrad. Förmånerna i övrigt

regleras enligt grunderna i gällande avtal om anställnings- och arbetsvillkor

för tjänstemän vid vissa erkända och enskilda vårdanstalter för alkoholmissbrukare.

Avtalet överensstämmer i princip med Allmänt avlöningsavtal

för statliga och vissa andra tjänstemän (AST).

Arbetstagarna har inte pensionsrätt. Två av dem var underkastade SPR

i tidigare anställning hos enskild vårdanstalt för alkoholmissbrukare men

förlorade pensionsskyddet vid övergång till nuvarande anställning.

Stiftelsen Stratomta inackorderingshem erinrar i skrivelse den 6 november

1968 om att pensionering har ordnats för personal vid sådant inackorderingshem

för alkoholmissbrukare vars huvudman är kommun. Stiftelsen,

som finner en lösning av pensionsfrågan vara av betydelse för att

kunna rekrytera och behålla personalen, hemställer att arbetstagare vid sådant

inackorderingshem för alkoholmissbrukare, vars huvudman inte är kommun,

i pensionshänseende jämställs med arbetstagare And statsunderstödd enskild

vårdanstalt för alkoholmissbrukare.

I ärendet har yttrande avgivits av socialstyrelsen den 3 december 1968 och

aAr statens personalpensionsverk den 10 februari 1970.

Socialstyrelsen tillstyrker stiftelsens hemställan.

Statens personalpensionsverk framhåller att en utvidgning av området för

SPR-pensioneringen genomfördes för tiden fr. o. m. den 1 juli 1963 vad

beträffar icke-kommunala enskilda vårdanstalter för alkoholmissbrukare

i och med att även andra arbetstagare än föreståndare, husmoder och sjuksköterska

inordnades under SPR. Enligt pensionsverkets mening kan det

med hänsyn härtill anses motiverat att utvidga SPR-området till att avse

också personal vid den till anstaltsvården anslutna halvöppna vården av

alkoholmissbrukare vid inackorderingshem, när denna verksamhet handhas

av icke-kommunal huvudman och de allmänna förutsättningarna för

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1970

SPR-anslutning i huvudsak är uppfyllda. Detta finner pensionsverket vara

fallet beträffande Stratomta inackorderingshem.

Vid en eventuell anslutning av den här avsedda personalen till SPR

bör dock bara arbetstagare med lön enligt statlig eller kommunal lönegrad

komma i fråga. I övrigt bör pensionsrätten regleras på samma sätt som för

arbetstagare vid erkända eller statsunderstödda enskilda vårdanstalter för

alkoholmissbrukare och gälla för tiden fr. o. m. den 1 juli 1970.

Föredraganden. I likhet med personalpensionsverket anser jag att skäl talar

för att arbetstagare vid Stratomta inackorderingshem får inordnas i SPRpensioneringen.

Jag har härvid särskilt beaktat att staten och berörda kommuner

bl. a. genom sammansättningen av styrelsen har ett avgörande inflytande

över verksamhetens utformning. Anslutningen bör lämpligen gälla

för tiden fr. o. m. den 1 juli 1970. Jag förordar alltså att SPR får tillämpas

på ifrågavarande arbetstagare från angivna tidpunkt.

En förutsättning för anslutning till SPR bör vara att arbetstagaren har

lön som svarar mot statlig lönegrad och att anställningsvillkoren i övrigt är

utformade i principiell anslutning till grunderna i AST. I övrigt bör regleringen

utformas efter mönster från vad som gäller för personal vid erkända

eller statsunderstödda enskilda vårdanstalter för alkoholmissbrukare. Särbestämmelserna

3 b och 3 d i 17 § SPR bör alltså tillämpas.

Systemet med särskilda pensionsavgifter till statens personalpensionsverk

bör inte gälla. I stället bör som lönekostnadspålägg beräknas ett belopp

som svarar mot 11,6 % av lönesumman. Detta belopp bör fördelas mellan

staten och andra bidragsgivare enligt normer som gäller för övriga kostnader

för hemmets drift.

Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att besluta om tillgodoräkning av tid för

anställning vid hemmet före den avsedda anslutningstidpunkten och om villkoren

härför. Det bör vidare ankomma på Kungl. Maj :t att pröva fråga om

pensionsförmån åt sådan arbetstagare vid hemmet som står kvar i tjänst efter

den 30 juni 1970 men på grund av gällande åldersvillkor inte blir underkastad

SPR.

Vissa ändringar i SPR behövs för att genomföra förslaget. Kungl. Maj :t

bör inhämta riksdagens bemyndigande att göra denna ändring.

E. Borås stadsteater

Borås stadsteater tillkom år 1964 genom ombildning av en kommununderstödd

privat teater. Den är landets enda kommunala stadsteater. Huvudman

är stadens kulturnämnd.

Statsbidrag utgår från anslaget till bidrag till stadsteatrar och därmed likställda

teatrar enligt samma grunder som för de övriga teatrar som får

bidrag ur detta anslag. Bidraget utgår med belopp som svarar mot 55 %

av de totala kostnaderna för löner, arbetsgivaravgifter enligt lagen om all
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1970

män försäkring samt avgifter för yrkesskade- och grupplivförsäkring. För

budgetåret 1969/70 har bidrag med 499 710 kr. utgått till verksamheten vid

teatern.

Teaterns fast anställda personal uppgår f. n. till 29 personer, av vilka 26

är heltidsanställda. Dessutom finns ett antal timanställda.

Löneförmånerna för teaterns personal regleras i princip enligt grunderna

i det avtal mellan Teatrarnas riksförbund och Svenska teaterförbundet som

gäller de andra stadsteatrarna. Personalen kan med hänsyn till anställningsförhållandena

inte bli underkastad det pensionsreglemente som gäller Borås

stads arbetstagare i allmänhet. Någon pensionering i annan form har inte

ordnats.

Borås stads lönenämnd har i skrivelse den 17 juni 1968 begärt att tjänstemän

och skådespelare vid Borås stadsteater ansluts till den statliga personalpensioneringen.

Statens personalpensionsverk, som avgivit yttrande i ärendet den 19 september

1968, erinrar om den omläggning av den statliga pensioneringen som

har skett enligt beslut av 1963 års riksdag (prop. 1963: 92, SU 82, rskr 197).

Omläggningen innebär för de kommunalt anställda att staten i fortsättningen

bara skall åtaga sig pensionering av personal med statligt reglerade

lönevillkor. Borås stadsteater har dock i fråga om andra kostnader än för

pensionering likställts med de övriga, formellt sett icke-kommunala stadsteatrarna.

Med hänsyn härtill finner pensionsverket det naturligt att statligt

stöd lämnas till pensionering av de anställda vid Borås stadsteater enligt

samma grunder som gäller för de övriga stadsteatrarna.

Föredraganden. Verksamheten vid Borås stadsteater finansieras med väsentligen

samma fördelning mellan stat och kommun som verksamheten vid

andra stadsteatrar. Med hänsyn härtill finner jag det naturligt att man vid

bedömning av förevarande fråga ser bort från teaterns formella ställning

som kommunal institution. Teaterns personal bör få sin pensionsfråga löst

på samma sätt som personalen vid de övriga stadsteatrarna. Härigenom tillgodoses

också önskemålet om ett enhetligt pensionssystem som förbättrar

teaterns möjligheter att vid anställande av skådespelare m. fl. hävda sig i

konkurrensen med andra teatrar.

Jag förordar att personalen vid Borås stadsteater ansluts till den statliga

avgiftspensioneringen på samma villkor som gäller för personalen vid de

övriga statsunderstödda stadsteatrarna. Anslutningen bör gälla för tiden

fr. o.m. den 1 juli 1970. Reglementets tillämpning på korttidsanställd personal

bör tills vidare vara beroende av Kungl. Maj :ts prövning.

Viss ändring i bilagan till SPR behövs för att genomföra förslaget. Kungl.

Maj :t bör inhämta riksdagens bemyndigande att göra denna ändring. 2

2 Biharig till riksdagens protokoll 1970.1 samt Nr 104

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr lOk år 1970

F. Riksinternatskolorna

I prop. 1970: 53 föreslås att man inrättar rilcsinternatskolor för att underlätta

skolgången för dels utlandssvenska elever och dels elever som har

styrkt behov av miljöbyte eller är från glesbygd.

Det är avsett att statsbidrag till skolverksamheten vid riksinternatskola

skall utgå enligt samma grunder som till kommunala gymnasieskolor och

att skolledare, biträdande skolledare och lärare vid sådan skola skall få pensionsrätt

enligt SPR.

Föredraganden. SPR är tillämpligt på skolledar- och lärarpersonal vid privatskolor

som avses i privatskolstadgan. Denna stadga kommer i tillämpliga

delar att gälla för riksinternatskolor. Vid sådant förhållande kommer SPR

också att tillämpas på skolledare, biträdande skolledare och lärare vid sistnämnda

skolor.

Denna tillämpning av de statliga pensionsbestämmelserna var inte förutsedd

när 1951 års riksdag meddelade beslut (prop. 1951: 112, SU 129, rskr

220) om anslutning av privatskolor till den statliga pensioneringen.

Vad sålunda förekommit har jag ansett böra bringas till riksdagens kännedom.

G. Sveriges Riksidrottsförbund

Sveriges Riksidrottsförbund, som bildades år 1903, har enligt sina stadgar

till ändamål att genom tävlings- och rekreationsidrott verka för att höja

svenska folkets kroppsliga och andliga kraft samt bereda särskilt de unga

en värdefull fritidssysselsättning. I detta syfte samverkar förbundet med

andra ideella organisationer och samhälleliga institutioner.

Riksidrottsförbundet är samarbetsorgan för 51 specialidrottsförbund och

23 distriktsförbund. Grundstommen i riksidrottsförbundet är de omkring

13 200 idrottsföreningar som är anslutna till förbundet genom de specialförbund

de tillhör.

Riksidrottsförbundets högsta beslutande organ är riksidrottsmötet och

extra riksidrottsmöte. Dessa båda möten består av ombud för special- och

distriktsförbunden. Riksidrottsstyrelsen är riksidrottsförbundets beslutande

organ när riksidrottsmöte inte är samlat. Styrelsen har till uppgift bl. a. att

verka för idrotts- och friluftslivets sunda utveckling i enlighet med förbundets

allmänna målsättning, att verkställa riksidrottsmötes beslut och att

handha och ansvara för förbundets medel.

Riksidrottsförbundets verksamhet finansieras till övervägande delen med

statsbidrag. Övriga inkomster är främst årsavgifter till riksidrottsstyrelsen

samt avkastningen från vissa fondmedel.

I prop. 1970: 79 föreslås att det centrala idrottsstödet förs samman till två

reservationsanslag, det ena för organisationsstöd m. m. och det andra för anläggningsstöd

m. m. Avsikten är att anförtro åt riksidrottsstyrelsen att un
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr lOi år 1970

der Kungl. Maj :t handha de förvaltningsuppgifter som hänför sig till organisationsstödet.

I dessa uppgifter ingår främst att till Kungl. Maj :t redovisa

medelsbehoven för kommande budgetår och att fördela de statliga anslagsmedlen

i den mån inte Kungl. Maj :t beslutar om fördelningen. Liksom nu är

fallet skall styrelsen i fortsättningen handha kontrollen och tillsynen över

användningen av dessa medel. Kungl. Maj :t skall utse två ombud och två

suppleanter i styrelsen samt tillsätta två av förbundets revisorer.

Riksidrottsförbundet har ett centralt kansli under ledning av en verkställande

direktör. För handläggning av särskilda ärendegrupper har förbundet

tillsatt en idrottspoliklinikkommitté, vars ordförande Kungl. Maj :t

förordnar, en idrottsplatskommitté och ytterligare några organ. Förbundets

idrottsinstitut vid Bosön förvaltas av en särskild stiftelse vars styrelse utses

av Kungl. Maj :t och riksidrottsstyrelsen.

Den fast anställda personalen inom riksidrottsförbundets centrala organisation

utgörs av omkring femtio arbetstagare, varav drygt tio vid idrottsinstitutet

vid Bosön. Flertalet anställningar är av sådant slag som allmänt

förekommer inom administrativa statliga organ. Anställnings- och löneförhållandena

för den fast anställda personalen regleras i stort sett på samma

sätt som för statsanställda tjänstemän. Man tillämpar grunderna i allmänt

avlöningsavtal för statliga och vissa andra tjänstemän (AST) och i allmänt

tjänsteförteckningsavtal (ATP). Något kollektivavtal om denna tillämpning

har dock inte träffats. En månads uppsägningstid gäller för flertalet arbetstagare.

Verkställande direktören är tillsatt med förordnande för bestämd

tid.

Genom beslut den 15 juni 1948 har riksidrottsförbundet gjort en pensionsutfästelse

som innebär rätt till samma pensionsförmåner som tillkommer

statstjänstemän i motsvarande lönegrader. Enligt förbundet får utfästelsen

anses gälla alla fast anställda arbetstagare vid centralkansliet. För vissa av

dem har förbundet dessutom ordnat ett grundpensionsskydd genom pensionsförsäkring

hos Svenska Personal-Pensionskassan (SPP). För att kunna fullgöra

pensionsförpliktelserna på grund av utfästelsen måste förbundet använda

statliga medel i viss omfattning. F. n. utger förbundet ett tiotal pensioner.

Riksidrottsförbundet har ett trettiotal idrottskonsulenter för den ledarutbildning

och ungdomsverksamhet som distriktsförbunden bedriver. Konsulenternas

arbete leds centralt av en rikskonsulent vid riksidrottsförbundets

kansli. Enligt avtal mellan riksidrottsförbundet och handelstjänstemannaförbundet

tillämpas AST på dessa idrottskonsulenter. De anställs för en tid av

fyra år men kan få anställningstiden förlängd till sammanlagt högst åtta år.

I övrigt synes anställnings- och avlöningsförhållandena vara reglerade väsentligen

på samma sätt som för kanslipersonalen. Pensionsskydd har ordnats

genom pensionsförsäkring i SPP.

Riksidrottsförbundet har i skrivelse den 8 november 1966 hemställt att

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1970

staten övertar pensionsansvaret för förbundets fast anställda personal och

idrottskonsulenter. Förbundet har vidare önskat att staten övertar ansvaret

även för de pensioner som förbundet utger till vissa förutvarande arbetstagare

och efterlevande till sådana arbetstagare.

Statens personalpensionsverk anför i yttrande den 10 februari 1967 att de

allmänna förutsättningar, som 1959 års SPA-utredning har angivit för statligt

stöd till pensionering av icke-statsanställda i form av anslutning till

SPR, är väsentligen uppfyllda beträffande den ”fast anställda” personalen

vid riksidrottsförbundet. Fn anslutning av nämnda personal torde innebära

ett ökat ekonomiskt åtagande från statens sida gentemot huvudsakligen

andra arbetstagare än dem som är knutna till förbundets kansli. De pensionsutfästelser

av SPR-typ som förbundet redan har lämnat synes i händelse

av en anslutning inte leda till någon ekonomisk belastning för staten. I en

situation, där det skulle gälla att välja mellan en personalpensionering

enligt SPR-typ genom anslutning till pensionsverket och en separat personalpensionering

enligt utfästelser av väsentligen samma innebörd i sak, skulle

pensionsverket med hänsyn till administrativa förhållanden obetingat

förorda alternativet med SPR-anslutning.

Beträffande idrottskonsulentema anser pensionsverket, främst med hänsyn

till anställningarnas kortvarighet och arbetsuppgifternas art, att de förutsättningar

för statligt stöd i form av SPR-anslutning som har angivits i

det föregående inte är uppfyllda i tillräcklig grad. Även ur de anställdas synpunkt

synes det för övrigt vara lämpligare med eu lösning av pensionsfrågan

efter de grunder som gäller nu.

Föredraganden. Sveriges riksidrottsförbund bedriver en verksamhet som

genom olika åtgärder av statsmakterna har utmärkts som en angelägenhet

för staten. De statsmedel som ställs till förfogande utgör det övervägande

stödet till verksamheten. Med beaktande härav finner jag i likhet med statens

personalpensionsverk att förutsättningar för statligt pensionsskydd föreligger

såvitt avser riksidrottsförbundets kansli, idrottspoliklinikkommitté,

idrottsplatskommitté och idrottsinstitut vid Bosön.

Pensionering bör ordnas genom anslutning av anställningarna till SPR,

vilket är att föredra framför en pensionering med liknande förmånssystem

som grundas på antingen utfästelse eller försäkring hos privat försäkringsinrättning.

Jag förordar alltså att SPR får tillämpas på dessa anställningar.

Av skäl som pensionsverket har anfört undantar jag härvid idrottskonsulenterna,

för vilka frågan om ett inordnande under SPR måste övervägas

ytterligare.

Anslutningen av här avsedda anställningar till SPR bör gälla för tiden

fr. o. m. den 1 juli 1970 och i princip ske på villkor att anställningarna anmäls

till och registreras hos pensionsverket. Det bör ankomma på Kungl.

Maj :t att besluta om tillgodoräkning av tid för anställning hos förbundet

före nämnda dag och om villkoren härför.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1970

15

Några särskilda avgifter till statens personalpensionsverk bör inte utgå. I

stället bör som lönekostnadspålägg beräknas ett belopp som svarar mot

11,6 % av lönesumman.

Staten bör i princip inte medverka till att andra arbetstagare hos förbundets

centrala organ än idrottskonsulenterna får pensionsvillkor enligt ickestatliga

grunder efter förbundets anslutning till den statliga personalpensioneringen.

Det kan dock finnas skäl att under särskilda förutsättningar

medge undantag för arbetstagare som nu omfattas av sådana grunder.

Vissa ändringar i SPR behövs för att genomföra vad jag nu bär förordat.

Kungl. Maj:t bör inhämta riksdagens bemyndigande att göra dessa ändringar.

V. Pensionsrätt för hushållsläraren Maggie Lindqvist, m. m.

1968 års riksdag har meddelat beslut (prop. 1968: 129, L2U 71, SU 179 och

201, rskr 366 och 378) om en revidering av grundskolans läroplan. Revideringen

innebär bl. a. att inslagen av direkt yrkesinriktad undervisning försvinner

och att undervisningen i hemkunskap flyttas från årskurs 7 till årskurserna

8 och 9. Man avser att genomföra den reviderade läroplanen successivt

under de närmaste tre läsåren. Som en följd av undervisningens ändrade

organisation kommer behovet av lärare i yrkesinriktade ämnen på högstadiet

att minska kraftigt eller falla bort. Vidare kommer det att finnas ett

minskat behov av hushållslärartjänster under en övergångsperiod.

E. o. hushållsläraren vid grundskolan i Harmångers kommun Maggie

Lindqvist, som är född den 29 mars 1906, tjänstgjorde som hushålislärare

i olika skoldistrikt under omkring sju år på 1930-talet. Fr. o. m. vårterminen

1957 har hon tjänstgjort fortlöpande som hushålislärare inom det obligatoriska

skolväsendet. Hon fick e. o. anställning och därmed också pensionsrätt

den 1 juli 1959.

Lindqvist kommer att förlora sin anställning den 1 juli 1970 som en följd

av den reviderade läroplanens tillämpning. Då återstår för henne ett år till

pensioneringsperiodens nedre gräns som hon uppnår den 30 juni 1971.

Eftersom hon inte kan tillgodoräkna tjugo tjänstår, kan hon inte få förtidspension

enligt SPR utan endast egenlivränta för tiden fr. o. m. den 1 april

1971, då hon har fyllt 65 år.

I skrivelse den 4 februari 1970 har Lindqvist anhållit om pension.

Föredraganden. Lindqvist har tjänstgjort inom det obligatoriska skolväsendet

under sammanlagt nästan 20 år. Hennes nuvarande anställning upphör

på grund av omständigheter som hon inte råder över. Det har upplysts

att hon inte kan erbjudas likvärdigt arbete på bostadsorten eller i dess närhet.

Hon förlorar alltså sin rätt till pension enligt SPR, när bara ett år återstår

till pensioneringsperiodens nedre gräns.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1970

Med hänsyn till omständigheterna finner jag det skäligt att Lindqvist får

pension i särskild ordning i stället för livränta. Pensionens bruttobelopp enligt

1970 års pensionslönenivå bör efter minskning med 2 % fastställas till

889 kr. i månaden. Jag räknar härvid med en tjänstetidsfaktor av 0,4667.

Sedan hon har fyllt 67 år, bör sedvanlig åldersförhöjning tillkomma. Pensionen

bör få betalas ut för tiden fr. o. m. dagen efter avgången och utgå från

inkomsttiteln Pensionsmedel m. m.

Även andra lärare än Lindqvist kan komma att bli övertaliga till följd

av organisatoriska åtgärder inom skolväsendet. Kungl. Maj :t bör i sådana

fall få meddela beslut om särskilda förmåner.

Yl. Förbättrade pensionsförmåner för vissa personer

A. Yissa förutvarande arbetstagare hos statens järnvägar

Ett tjugotal förutvarande arbetstagare hos statens järnvägar, som uppbär

pension enligt pensionsreglemente, som gällde före SPR:s ikraftträdande,

har på grund av yrkesskada gått miste om befordran som de annars skulle

ha fått. Den livränta de har tillförsäkrats till följd av skadan har minskats

eftersom de har samtidigt med livräntan uppburit förmån på grund av anställning

hos statens järnvägar. När de erhöll lön under sin aktiva tid, fick

de av livräntan uppbära ett belopp som var avvägt med hänsyn till den lön

de hade förlorat genom att inte ha befordrats. Sedan de har avgått ur tjänst,

är deras livränta däremot inte beräknad på sådant sätt att den i motsvarande

mån kompenserar dem för lägre pension på grund av utebliven befordran.

Om nämnda pensionstagare hade varit kvar i tjänst efter den 30 juni 1959

och alltså nu haft rätt till pension enligt SPR, skulle enligt 4 § statens pensionslöneförordning

(1959: 286) (ändrad senast 1967: 483) pensionen ha beräknats

som om de hade befordrats.

En av dessa arbetstagare, Carl Gustavsson, som vid avgången innehade

tjänst som förste trafikbiträde men skulle ha befordrats till kontorist om

han inte hade drabbats av yrkesskadan, har i skrivelse den 16 januari 1968

anhållit att få sin pension bestämd med tillämpning av det pensionsunderlag

som gällde för kontoristtjänst när han avgick.

I ärendet har yttrande avgivits av statens personalpensionsverk den 26

november 1968 och av statens järnvägars centralförvaltning den 14 januari

1969.

Pensionsverket belyser frågan om pensionsförbättring för Gustavsson närmast

ur förhandlingssynpunkt, medan statens järnvägar avstyrker bifall till

hans ansökan och därvid bl. a. åberopar svårigheterna att överblicka vilka

konsekvenser ett bifall skulle kunna medföra i liknande fall.

Statstjänarkartellen har i skrivelse den 24 mars 1970 hemställt att alla

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1970 17

ifrågavarande arbetstagare får i pensionshänseende behandlas som om de

hade befordrats på sedvanligt sätt.

Föredraganden. Enligt avtal mellan dåvarande civildepartementet och de

statsanställdas huvudorganisationer har statspensionärer, som är underkastade

SPR och som har gått miste om befordran på grund av yrkesskada i

anställning med statlig pensionsrätt, principiell rätt till pensionsförmåner

som om de hade befordrats. Någon motsvarande rätt finns inte när pension

utgår enligt äldre pensionsreglemente.

Jag finner skäl tala för att nämnda förutvarande arbetstagare hos statens

järnvägar får åtnjuta pension som är bestämd med visst beaktande av den

pension de skulle ha fått om de hade erhållit avsedd befordran. Jag förordar

därför att bemyndigande inhämtas för Kungl. Maj :t att besluta härom. Bemyndigandet

bör gälla också efterlevande till sådana förutvarande arbetstagare.

Jag räknar med att det finns bara ett fåtal liknande fall inom andra områden

av den statliga förvaltningen. Kungl. Maj :t bör få meddela beslut av

samma innebörd i dessa fall.

B. Kaptenerna Björn Atterberg och Torsten Gebring

Enligt statens pensionslöneförordning bestäms pensionsförmån för arbetstagare

vid krigsmakten, som har fullgjort flygtjänstgöring vid flygvapnet,

på vissa villkor med beaktande av en pensionslön som utgörs av månadslönen

för den lönegrad vars nummer med två enheter överstiger den som

annars gäller för anställningen. Villkoren är att flygtillägg har utgått under

flygtjänstgöringen och att arbetstagaren antingen har fullgjort flygtjänstgöring

minst tio år eller på grund av skada till följd av olycksfall vid flygning

eller sjukdom, som flygtjänstgöringen väsentligen bidragit till, har blivit

oförmögen till eller avstängts från flygtjänstgöring. Liknande regler gäller

vid familjepensionsförmån i motsvarande fall.

Någon motsvarande rätt till höjd pensionslön finns inte för tjänsteman

som har fullgjort flygtjänstgöring vid helikopterförband vid armén eller marinen

och därvid uppburit helikoptertillägg. Omkommer sådan tjänsteman

genom olycksfall vid flygning i tjänsten, kan dock Kungl. Maj:t med stöd

av riksdagens bemyndigande (prop. 1960: 151, SU 143, rskr 323) besluta om

höjning av familjepensionen med hänsyn till den fullgjorda flygtjänstgöringen.

Det är nu fråga om rätt för kaptenen i flottans reserv Bj örn Atterberg och

kaptenen vid flottan Torsten Gebring att få höjd pension med hänsyn till

långvarig flygtjänstgöring vid helikopterförband vid marinen.

Frånsett ett kortare avbrott har Atterberg fortlöpande fullgjort flygtjänstgöring

vid helikopterförband vid marinen fr. o. m. den 1 september 1955 till

sin avgång den 30 september 1967. Gebring har fullgjort flygtjänstgöring

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1970

vid sådant förband fr. o. m. den 13 april 1955 och kommer enligt uppgift att

fortsätta härmed till sin avgång, som beräknas ske den 30 september 1970.

Både Atterberg och Gebring har tidigare fullgjort viss flygtjänstgöring vid

flygvapnet och har en sammanlagd tid av omkring 15 respektive 17 år i

flygtjänst.

Svenska officersförbundet har i skrivelse den 8 april 1969 aktualiserat

frågan om pensionsförbättring för Atterberg och Gebring. Som skäl för den

avsedda förbättringen anger förbundet bl. a. att flygtjänstgöringen för en

mycket stor del av arméns och marinens flygande personal har kommit att

bli det väsentliga i anställningen på samma sätt som för personalen vid flygvapnet.

Helikoptertillägget har härigenom blivit en fast löneförmån som

familjens ekonomi baseras på. Detta gäller bl. a. Atterberg och Gebring.

I ärendet har yttrande avgivits av försvarets civilförvaltning den 13 juni

1969 och av statens personalpensionsverk den 1 oktober 1969. Civilförvaltningen

tillstyrker bifall till officersförbundets hemställan, medan pensionsverket

närmast belyser förevarande fråga ur förhandlingssynpunkt.

Föredraganden. Som nämnts har Kungl. Maj:t bemyndigande att pröva

frågan om höjning av pension till efterlevande efter tjänsteman, som omkommer

vid flygolycka under fullgörande av flygtjänstgöring vid helikopterförband

vid armén eller marinen. Beslut om sådan höjning har meddelats

i ett fall, varvid höjningen avvägts med motsvarande tillämpning av den bestämmelse

i bilagan till pensionslöneförordningen som gäller arbetstagare

som har fullgjort flygtjänstgöring vid flygvapnet. Jag anser det skäligt att

motsvarande pensionshöjning skall tillkomma Atterberg och Gebring som

båda har fullgjort långvarig flygtjänstgöring väsentligen vid helikopterförband.

Under hänvisning till vad jag sålunda har anfört förordar jag att Atterberg

och Gebring får sin pensionslön bestämd efter månadslönen för den

lönegrad vars nummer med två enheter överstiger den som annars gäller

för anställningen. Jag förutsätter härvid att Gebring fortsätter sin flygtjänstgöring

tills hans anställning upphör. Kungl. Maj :t bör få meddela beslut

av samma innebörd i de likartade fall som kan bli aktuella.

C. F. d. föreståndaren Elsa Bränner

Elsa Bränner, som är född den 23 februari 1908, innehade fast heltidsanställning

som föreståndare för operans personalbuffé under tiden den 1 maj

1934—den 30 juni 1957. Under de tre sista åren var hon anställd genom

kontrakt och hade då pensionsrätt enligt SPA-reglementet (1949: 726). Hennes

anställning upphörde därför att operan förvandlade driften av buffén

till en verksamhet på entreprenad. Hon erbjöds entreprenaden men ansåg

att hon inte kunde åta sig den.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 10b år 1970

Vid 65 års ålder får Bränner rätt till tjänstelivränta enligt SPA-reglementet.

Som tjänstår för livräntan får hon tillgodoräkna tiden fr. o. in. den 1

juli 1954 då hon blev underkastad reglementet. Hon kan dessutom tillgodoräkna

tiden den 1 januari 1950—den 30 juni 1954, om föreskrivna pensionsavgifter

erläggs för denna tid.

Kungl. Teatern AB har i skrivelse den 28 november 1966 begärt att Bränners

livränta får beräknas med beaktande även av tiden den 1 maj 1934—

den 30 juni 1954.

Statens personalpensionsverk framhåller i yttrande den 23 februari 1968

att Bränner redan vid tillträdet av sin anställning vid operan borde ha kunnat

få kontrakt på anställningen med automatisk delaktighet i de Kungl.

teatrarnas pensionsinrättning. I så fall hade hon blivit underkastad 1919

års reglemente för statens pensionsanstalt (1919:878) i samband med statens

övertagande av pensionsinrättningen den 1 januari 1943. Hon hade

vidare blivit underkastad SPA-reglementet redan när detta den 1 januari

1950 trädde i stället för 1919 års reglemente. Det synes numera inte möjligt

att klarlägga varför kontrakt inte skrevs förrän den 1 juli 1954.

Pensionsverket tillstyrker med hänsyn till föreliggande särskilda omständigheter

att Bränner får som tjänstår för sin livränta tillgodoräkna anställningstiden

före den 1 januari 1950. Eftersom föreskrivna avgifter inte har

erlagts, bör dock bara två tredjedelar tillgodoräknas av denna tid. Anslutning

till SPA-reglementet var till skillnad från vad som gällde tidigare obligatorisk

för fast anställd personal. Pensionsverket anser därför att tiden den

1 januari 1950—den 30 juni 1954 bör få tillgodoräknas helt, utan att avgifter

erläggs.

Föredraganden. I likhet med pensionsverket finner jag skäl som talar för

att Bränner får sin livränta bestämd med beaktande av hela den tid hon

varit anställd vid operan. Pensionsverkets förslag till ytterligare tjänstårsberäkning

finner jag väl avvägt och förordar därför att hon medges tillgodoräkna

tiden den 1 maj 1934—den 31 december 1949 till två tredjedelar och

tiden den 1 januari 1950—den 30 juni 1954 helt. Jag förutsätter härvid att

avgifter enligt SPA-reglementet inte skall tas ut.

Om riksdagen bifaller det förslag som jag nu har lagt fram, kommer

Bränners livränta för månad att höjas från 26 till 143 kr., när hon har fyllt

65 år, och från 20 till 110 kr., när hon har fyllt 67. Efter vad jag har inhämtat

uppbär hon sådan familjepension enligt SPR som skall samordnas

med livräntan. Den föreslagna livräntehöjningen kommer därför att förbättra

hennes sammanlagda förmåner först sedan hon har uppnått 67 års

ålder.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1970

D. Professorn Astrid Fagraeus-Wallbom

Astrid Fagraeus-Wallbom, som är född den 30 maj 1913, anställdes den

18 mars 1943 vid statens bakteriologiska laboratorium. Hon tillträdde där

den 1 juli 1961 en tjänst i lönegrad Be 3 (nu Co 1) som avdelningsföreståndare

med professors tjänsteställning vid laboratoriets virologiska avdelning.

På egen begäran entledigades Fagraeus-Wallbom från tjänsten vid virologiska

avdelningen den 1 januari 1965. Samma dag blev hon laborator i lönegrad

Bo 1 (nu biträdande professor, Uo 22) i immunologi vid karolinska

institutet. Sedan den 1 juli 1965 innehar hon jämsides därmed uppdrag som

professor och avdelningsföreståndare vid laboratoriets immunologiska avdelning.

På grund av detta uppdrag uppbär hon f. n. ett arvode av 1 731:65

kr. i månaden.

Fagraeus-Wallbom är i avlöningshänseende bättre ställd än avdelningsföreståndare,

tillika professor vid laboratoriet. Däremot har hon det sämre i

pensionshänseende. Hennes pension bestäms efter den lönegrad som gäller

för hennes tjänst som biträdande professor vid karolinska institutet.

Styrelsen för statens bakteriologiska laboratorium har i skrivelse den 10

december 1968 begärt att pensionslönen för Fagraeus-Wallbom får höjas till

belopp som svarar mot månadslön enligt lönegrad Co 1. Styrelsen finner

höjningen motiverad av olika omständigheter, främst att pensionslönen för

laboratoriets övriga avdelningsföreståndare med jämförbar ställning bestäms

efter sistnämnda lönegrad.

Föredraganden. Fagraeus-Wallbom innehade under två och ett halvt år

ordinarie tjänst (nu lönegrad Co 1) som avdelningsföreståndare med professors

tjänsteställning vid laboratoriets virologiska avdelning. Laboratoriets

ledning bedömde det lämpligt att hon lämnade den tjänsten för att tillträda

den tjänst och det uppdrag som hon innehar nu. Jag finner skäl kunna tala

för att anställningsbytet inte skall medföra försämrade pensionsförmåner

och föreslår därför att hon vid samtidig avgång från nuvarande två tjänster

får rätt till pensionsförmåner som om hon fortfarande innehade den tidigare

tjänsten vid virologiska avdelningen.

Kungl. Maj :t bör inhämta riksdagens bemyndigande att besluta om den

pensionsförbättring för Fagraeus-Wallbom som jag nu har förordat.

E. Kamreraren Elly Ljungström

Elly Ljungström, som är född den 1 juli 1904, har varit fortlöpande anställd

vid Ericastiftelsen fr. o. m. den 1 november 1946. Under hela den

tiden har hon arbetat med samma slags uppgifter, främst bokföring, kassagöromål

och löneuträkningar. Hennes tjänstgöring har härunder avsett två

tredjedelar av heltid. Särskilt senare år har hon sysselsatts under ytterligare

tid, dock utan att få betalt härför.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr lOi år 1970

Ljungström uppnådde pensioneringsperiodens nedre gräns den 31 juli

1969. Hon kunde då författningsenligt tillgodoräkna sin tjänstgöringstid

fr. o. in. den 1 juli 1959 som tjänstår i pensionshänseende efter avdrag med

21 månader. Efter evalvering till heltid utgör den tillgodoräkningsbara tjänstetiden

5 år 6 månader 20 dagar. Härav kan dock 2 år 2 månader räknas

bara om engångsavgift erläggs. Den tjänstgöring som hon har fullgjort före

den 1 juli 1959 får inte beaktas vid bestämmande av antalet tjänstår.

Ericastiftelsen har i skrivelse den 21 februari 1969 hemställt att Ljungström

får som tjänstår i pensionshänseende tillgodoräkna tiden för sin

tjänstgöring vid stiftelsen före den 1 juli 1959.

Statens personalpensionsverk erinrar i yttrande den 27 mars 1969 att

sistnämnda tjänstgöringstid inte kan beaktas författningsenligt. Av principiella

skäl och med hänsyn till konsekvenserna anser sig pensionsverket inte

böra tillstyrka att man vidtar åtgärder för att tillmötesgå Ericastiftelsens

hemställan.

Föredraganden. Enligt 3 § 1 mom. b andra stycket kungörelsen (1959: 289)

om avgifter m. m. beträffande vissa i statens allmänna tjänstepensionsreglemente

avsedda anställningar (omtryckt 1963: 375) får i ett fall som det

förevarande tid för avkortad tjänstgöring inte beaktas vid beräkning av

tjänstår för pensionsförmån. Ljungströms pension kommer alltså att bestämmas

utan beaktande av den tjänstgöring som hon har fullgjort under tiden

den 1 november 1946—den 30 juni 1959, om man inte för hennes del gör

undantag från nämnda bstämmelser.

Ett sådant undantag förtjänar att övervägas. Ericastiftelsens huvudsakliga

verksamhet utgörs av psykisk hälsovård bland barn och ungdom samt av

undervisning och forskning. Stiftelsen åtnjuter statsbidrag fr. o. m. budgetåret

1938/39. Enligt överenskommelse mellan staten och Stockholms stad

svarar staten för ca 45 % och staden för ca 55 % av stiftelsens kostnader

enligt fastställd stat. Ljungströms tjänstgöringstid före den 1 juli 1959

skulle, oavsett att den innebär avkortad tjänstgöring, ha kunnat beaktas vid

tjänstårsberäkning, om stiftelsens verksamhet hade finansierats antingen

helt av statliga eller helt av kommunala medel. Den omständigheten att både

statliga och kommunala medel tas i anspråk för verksamheten bör enligt

min mening inte medföra sämre pension för henne. Jag förordar därför att

Ljungström får tillgodoräkna tjänstgöringstiden den 1 november 1946—den

30 juni 1959 med två tredjedelar efter evalvering till heltid. Ett bifall härtill

innebär vidare att tidigare angivet avdrag med 21 månader inte behöver

göras. Jag förutsätter härvid att erforderliga engångsavgifter erläggs.

Riksdagens bemyndigande förutsätts för att genomföra vad jag nu har

förordat. Sådant bemyndigande bör inhämtas.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungi. Maj:ts proposition nr 104 år 1970

F. Kaptenen Nils Öberg

Kaptenen i flygvapnets reserv Nils Öberg, som är född den 20 maj 1917,

har innehaft anställning på aktiv stat åren 1942—1944, anställning i reserv

åren 1944—1960, anställning för frivillig tjänstgöring vid försvaret åren

1960—1962 och förnyad anställning på aktiv stat åren 1962—1967. Han har

fullgjort flygtjänstgöring och därvid fortlöpande uppburit flygtillägg tiden

den 18 november 1953—den 30 september 1967 och en sammanlagd tid av

omkring fyra år dessförinnan. Den sammanlagda tiden för hans flygtjänstgöring

utgör alltså drygt 17 år.

Under hänvisning till bilagan till statens pensionslöneförordning (1959:

286) (ändrad senast 1969: 456) har Öberg i skrivelse den 15 september 1969

begärt att för höjd pensionslön få beakta den flygtjänstgöring han fullgjort

under åren 1944—1960.

Chefen för flygvapnet och försvarets civilförvaltning, som avgivit yttrande

i ärendet den 16 oktober 1969 respektive den 7 november 1969, anser det

skäligt att Öbergs ansökan bifalls.

Statens personalpensionsverk har i yttrande den 18 december 1969 meddelat

att pensionsverket inte kunnat för höjd pensionslön beakta den tid

före den 1 juli 1960 då Öberg har fullgjort flygtjänstgöring under anställning

i reserven. Hans pensionslön har därför inte kunnat höjas med hänsyn

till uppburna flygtillägg under sådan anställning före sistnämnda dag. Vid

bestämmande av pensionslönen har pensionsverket sålunda kunnat beakta

bara 9 år 6 månader av de drygt 17 år, under vilka han har fullgjort flygtjänstgöring.

Pensionsverket anser dock att det är rimligt att pensionen bestäms

med tillämpning av sådan högre pensionslön som avses i ansökningen.

Föredraganden. Öberg har under drygt 17 år fullgjort flygtjänstgöring med

rätt till flygtillägg men uppfyller likväl inte förutsättningarna för höjning

av pensionslönen eftersom tjänstgöringen ej under minst tio år fullgjorts

i anställning som tillhör SPR-området. En förbättring av hans pension

framstår som skälig med hänsyn till den avsevärt långa tid under vilken han

sammanlagt har fullgjort flygtjänstgöringen. Jag har inhämtat att man inte

torde behöva räkna med något liknande fall.

Jag förordar på anförda skäl att Öbergs pension får bestämmas som om

hans flygtjänstgöring under anställning i reserven fullgjorts i anställning

av det slag som avses i SPR.

VII. Ändrade grunder för gratifikationer

Med stöd av riksdagens bemyndigande (prop. 1960: 151, SU 143, rskr 323)

kan Kungl. Maj :t under vissa förutsättningar bevilja pension åt statlig arbetstagare

som har fullgjort halvtidstjänstgöring under sammanlagt lägst tio

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1970

år men inte blivit underkastad SPR. I regel är det härvid fråga om arbetstagare

som antingen har varit överårig när SPR annars skulle ha tillämpats

eller i anställningen har uppburit arvode som inte svarar mot månadslön

enligt statlig löneplan. Pension kan också beviljas efterlevande efter sådan

arbetstagare.

Uppgår tiden för anställning med minst halvtidstjänstgöring till sammanlagt

mindre än tio men lägst fem år, kan Kungl. Maj :t med stöd av samma

bemyndigande tillerkänna arbetstagare ett engångsbelopp som gratifikation.

Detta belopp bestäms enligt regeln en femtedel av pensionslönen för varje

helt anställningsår. Härvid evalveras deltid till heltid.

F. d. städerskorna Karin Moberg och Thyra Rogalin har i skrivelse den

25 augusti 1967 resp. den 19 december 1969 ansökt om gratifikation. Båda

har varit anställda i statlig tjänst mycket länge men deras arbetstid har

understigit halvtid, eftersom man inte kunnat bereda dem ytterligare sysselsättning.

Föredraganden. Kungl. Maj :t har tillerkänt Moberg en gratifikation på

1 500 kr. genom beslut den 24 oktober 1969 och Rogalin en gratifikation på

1 600 kr. genom beslut den 23 januari 1970. Vad sålunda förekommit har jag

ansett böra bringas till riksdagens kännedom.

Det kan även i andra fall hända att arbetstagare har haft långvarig statstjänst

men med hänsyn till sysselsättningsgraden inte uppfyller de förutsättningar

för pension som riksdagen har fastställt. För beslut om pension

i särskild ordning bör liksom hittills ställas krav på halvtidstjänstgöring

under minst tio år. Däremot synes skäl kunna tala för att arbetstagare i här

avsedda fall tillerkänns en gratifikation vid sin avgång. Härvid bör förutsättas

att arbetstiden inte väsentligt understigit halvtid.

Som nämnts bestäms gratifikationerna efter regeln en femtedel av pensionslönen

för varje helt anställningsår. Jag finner nuvarande gratifikationsbelopp

väl låga och förordar att de höjs. En lämplig avvägning synes

vara att de bestäms efter regeln en tredjedels pensionslön för varje helt anställningsår.

Vid beräkningen av sådant år bör deltid evalveras till heltid.

Kungl. Maj :t bör utverka bemyndigande av riksdagen att besluta om

gratifikation efter de ändrade grunder som jag har förordat i det föregående.

VIII. Uppräkning av vissa statliga skadeståndslivräntor

1967 års riksdag beslöt om uppräkning och värdesäkring av trafiklivräntor

och yrkesskadelivräntor för tiden fr. o. m. den 1 januari 1968 (prop.

1967: 137, IPU 58, rskr 340 och prop. 1967: 147, L2U 68, rskr 401).

Statliga skadeståndslivräntor, varmed här avses andra än sådana som är

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1970

att anse som trafikiivräntor eller som fastställts enligt grunderna för lagstiftning

om yrkesskadeförsäkring, omfattades emellertid inte av nämnda beslut.

Det ansågs befogat att också de statliga skadeståndslivräntorna förbättrades.

En slutlig reglering av dem ansågs dock inte möjlig utan en ingående

utredning om vilket av riksförsäkringsverkets båda alternativa förslag

i frågan som var mest lämpligt.

Kungl. Maj :t utverkade bemyndigande av 1968 års riksdag att besluta om

en provisorisk förbättring av de statliga skadeståndslivräntorna (prop.

1968: 95, SU 112, rskr 262). Med stöd av bemyndigandet meddelade Kungl.

Maj :t den 4 oktober 1988 bestämmelser, enligt vilka livräntorna höjdes med

25 % om skadan inträffat år 1981 eller tidigare, med 20 % om skadan inträffat

något av åren 1962—1964 och med 10 % om skadan inträffat något

av åren 1965—1967. Bestämmelserna gäller tiden fr. o. m. den 1 januari

1968 tills vidare.

Senare tillkallades en särskild utredningsman1 för att göra den nödvändiga

utredningen. Våren 1969 var utredningen ännu inte färdig. Det fanns då

följaktligen inte förutsättningar att ta upp frågan om en slutlig reglering av

de statliga skadeståndslivräntorna. Kungl. Maj :t utverkade därför bemyndigande

av 1969 års riksdag att besluta om en provisorisk uppräkning av dessa

(prop. 1969: 79, SU 91, rskr 220). De bestämmelser som meddelades den 18

juli 1969 med stöd av bemyndigandet innebär att livräntorna uppräknas i anslutning

till bestämmelserna om värdesäkring av yrkesskadelivräntorna.

Vid uppräkningen skall man beakta förhållandena vid den tidpunkt då

skadeståndslivräntan fastställdes. Uppräkningen gäller för tiden den 1 januari

1969—den 30 juni 1970.

Föredraganden. Den särskilda utredning som ansetts nödvändig för en

slutlig reglering av de statliga skadeståndslivräntorna är nu färdig. Utredningsmannens

förslag remissbehandlas f. n. Eftersom remissinstansernas

yttranden måste avvaktas, är det inte möjligt att få ett förslag till den avsedda

regleringen färdigt i så god tid att riksdagen kan besluta därom under

sin vårsession. Jag räknar emellertid med att riksdagen skall kunna ta ställning

till frågan under höstsessionen. I avvaktan härpå bör de provisoriska

bestämmelserna i Kungl. Maj:ts beslut den 18 juli 1969 gälla även för tiden

efter den 30 juni 1970 och tills vidare.

Kungl. Maj :t bör inhämta riksdagens bemyndigande att besluta om uppräkning

av här avsedda statliga skadeståndslivräntor.

1 T. f. byrådirektören G. Sprang

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1970

25

IX. Skadeståndslivräntor åt vissa personer

A. Gunnar Estebo

Gunnar Estebo, som är född den 14 september 1915, fullgjorde militärtjänstgöring

under år 1941. För viss läkarundersökning följde han med en

sjuktransport till en sjukstuga omkring fem mil från förläggningsplatsen.

Under transporten dit och även under återresan satt han på ett lastbilsflak,

i stort sett oskyddad. Till följd av den långa vistelsen utomhus och den kyla

som då rådde ådrog han sig en köldskada i ena handen samt en infektion

som senare utvecklades till lungsjukdom. Skadan och sjukdomen medförde

sådana psykiska påfrestningar att de gav honom bestående nervösa

besvär.

Riksförsäkringsanstalten tillerkände Estebo livränta på grund av handskadan

enligt förordningen (1927: 234) om ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring. Sådan livränta utgick för tidsperioderna

den 16 juli 1941—den 30 juni 1946 och den 17 januari 1950—

den 16 januari 1953. Vidare uppbar han för tiden den 1 juli 1946—den 16

januari 1952 livränta på grund av lungsjukdomen enligt grunderna i nämnda

förordning.

Genom dom den 7 november 1951 förpliktade Stockholms rådhusrätt

staten att på grund av köldskadan utge till Estebo bl. a. ersättning för

förlorad arbetsförtjänst för tiden den 1 juni 1941—den 31 maj 1950 samt

viss livränta för tiden därefter. Staten tillerkändes rätt till avdrag för vad

Estebo hade uppburit eller kunde komma att uppbära i motsvarande ersättning

från riksförsäkringsanstalten.

Mot domen fullföljde Estebo och staten talan i Svea hovrätt. Med ändring

av rådhusrättens dom i huvudsaken förpliktade hovrätten genom lagakraftvunnen

dom den 18 decemher 1953 staten, som prövades skyldig att

gottgöra Estebo för köldskadan, skadorna på grund av lungsjukdomen och

de nervösa besvären, att utge till honom bl. a. en årlig livränta med 3 000 kr.

för tiden fr. o. m. den 1 juni 1950 till 67 års ålder och med 1 500 kr. för hans

därefter återstående livstid. Livräntan skall enligt domen utbetalas kvartalsvis

i efterskott. Staten tillerkändes samma principiella rätt till avdrag

som gällde enligt rådhusrättens dom.

I skrivelse den 9 januari 1969 har Estebo ansökt om höjning av sin skadeståndslivränta

eller, alternativt, om hel gottgörelse för den arbetsförtjänst

som han förlorat genom skadorna.

Försvarets civilförvaltning har den 14 februari 1969 beslutat om höjning

av Estebos skadeståndslivränta — 750 kr. i kvartalet — med 25 % enligt

Kungl. Maj :ts brev den 4 oktober 1968 om ersättning av statsmedel till förbättring

av vissa skadeståndslivräntor. Beslutet gäller för tiden fr. o. in. den

1 januari 1968.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1970

Kungl. Maj :t fann enligt beslut den 29 maj 1969 ej skäl att då besluta om

en särskild förbättring av Estebos skadeståndslivränta och lämnade därför

hans ansökan utan åtgärd. Härvid beaktades att Estebo skulle komma att få

sin livränta förbättrad enligt de bestämmelser om ytterligare uppräkning

av vissa statliga skadeståndslivräntor som avsågs att meddelas inom en nära

framtid.

Försvarets civilförvaltning har senare beslutat om uppräkning av Estebos

skadeståndslivränta enligt de sålunda aviserade bestämmelserna, vilka meddelades

den 18 juli 1969. Livräntan beräknas utgå med 1 038 kr. för andra

kvartalet 1970.

Föredraganden. Staten har genom lagakraftvunnen dom befunnits skyldig

att utge skadestånd till Estebo för handskadan, skadorna på grund av lungsjukdomen

och de nervösa besvären.

En särskild utredningsman har upprättat förslag till slutlig reglering av

vissa statliga skadeståndslivräntor. Estebos livränta är av samma slag som

dessa. Som jag tidigare har meddelat räknar jag med att riksdagen skall

kunna ta ställning till frågan om en sådan reglering under höstsessionen.

Med hänsyn till Estebos situation, som jag finner ömmande, anser jag det

angeläget att ett beslut om reglering av hans skadeståndslivränta meddelas

utan dröjsmål. Jag föreslår att livräntan framdeles utgår månadsvis i efterskott

och bestäms till ett belopp som inklusive höjning enligt Kungl. Maj :ts

nämnda brev den 4 oktober 1968 och viss ytterligare höjning utgör 407 kr. i

månaden för tiden t. o. m. den månad, varunder han fyller 67 år, och hälften

av nämnda belopp för tiden därefter. Jag förutsätter härvid att det skall

finnas samma principiella rätt till avdrag från Estebos livränta som enligt

nämnda dom och att den uppräkning av vissa statliga skadeståndslivräntor

som har föreslagits av mig under VIII inte skall gälla denna livränta. Den

höjning av livräntan som inträder vid bifall till mitt nu framlagda förslag

bör med hänsyn till föreliggande särskilda omständigheter gälla för tiden

fr. o. m. den 1 januari 1968. Livräntans belopp för år 1968 bör dock utgöra

387:50 kr. i månaden. I samband med avgivande av förslag till slutlig reglering

av de statliga skadeståndslivräntorna kommer jag på nytt att ta upp

frågan om livräntans belopp för tiden fr. o. m. den 1 januari 1971.

B. F. d. slussvakten Lennart Wallgren

Lennart Wallgren, som är född den 29 december 1918, ådrog sig år 1957

en skada i högra knäet genom olycksfall under arbete som slussvakt hos

Göta Kanalbolag.

Staten är skyldig att utge skadestånd till Wallgren för skadan. Skadeståndsersättning

till honom har reglerats enligt avtal och domar samt enligt

beslut av Kungl. Maj :t för tiden t. o. m. den 31 mars 1969.

Frågan om fortsatt skadestånd underställdes 1969 års riksdag genom

opaginerad Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1970

prop. 1969: 79. I propositionen uttalades att storleken av det framtida inkomstbortfall

som hade orsakats av knäskadan inte kunde bedömas med

sådan säkerhet att skadeståndet borde slutligt regleras redan då. Den förutsatta

regleringen borde alltså gälla bara tills vidare. Förslag lades därför

fram om en skadestånaslivränta med ett grundbelopp av 410 kr. i månaden

för tiden fr. o. m. den 1 april 1969 tills vidare. I propositionen räknades därvid

med att livräntan skulle uppräknas i samma mån som andra liknande

skadeståndslivräntor och samordnas med yrkesskadelivränta som utgår på

grund av skadan. Samordningen skulle ske så, att skadeståndslivräntans

grundbelopp minskades med yrkesskadelivräntans belopp utan tillägg enligt

lagen (1967: 919) om värdesäkring av yrkesskadelivräntor m. in.

1969 års riksdag beslöt (SU 91, rskr 220) om skadeståndslivränta åt Wallgren

enligt förslaget i nämnda proposition. Bestämmelser om skadeståndslivränta

till honom för tiden den 1 april 1969—den 30 juni 1970 meddelades

den 13 juni 1969. Livräntans belopp är nu 252 kr. i månaden efter höjning enligt

Kungl. Maj :ts brev den 4 oktober 1968 om ersättning av statsmedel till

förbättring av vissa statliga skadeståndslivräntor samt Kungl. Maj :ts brev

den 18 juli 1969 om uppräkning av vissa statliga skadeståndslivräntor.

Riksförsäkringsverket har fått i uppdrag att utreda frågan om reglering

på längre sikt av skadeståndet till Wallgren. Verket, som nu slutfört utredningen,

har redovisat resultatet och lagt fram därav betingade förslag i skrivelse

den 4 februari 1970.

I skrivelsen upplyser riksförsäkringsverket att Wallgren i november 1969

ansökte hos försäkringskassa om förtidspension enligt lagen om allmän

försäkring. Han uppgav därvid att han var invalidiserad av knäskadan, ryggbesvär

och ständig huvudvärk. Han hade på grund av försämrat hälsotillstånd

måst upphöra med förvärvsarbete år 1968 och hade inte haft någon inkomst

av sådant arbete år 1969. Enligt ett läkarintyg som bifogats ansökningen

ansåg han sig arbetsoförmögen på grund av ökad värk i det skadade

högra knäet samt tilltagande värk i ländryggen, nacken och huvudet. Röntgenundersökning

av ryggen visade förändringar i hals- och ländregionerna.

Röntgenundersökning av knälederna visade en mycket oregelbunden ledyta

på högra knäskålen men i övrigt inga skador. Den läkare som utfärdat intyget

ansåg att arbetsprövning, eventuellt placering i skyddad sysselsättning,

kunde komma i fråga. Försäkringskassan kommer att föranstalta om psykiatrisk

undersökning för bedömning av arbetsvärds- och pensionsfrågorna.

Enligt vad riksförsäkringsverket vidare anför har dess läkare funnit att

den invaliditetsgrad — 35 % — som beräknats för yrkesskadelivräntan inte

bör ändras. Följderna av skadan i förening med andra hälsorubbningar gör

det enligt verket ytterst osannolikt att Wallgren åter kan arbeta.

Riksförsäkringsverket anser sig inte kunna bedöma i vad mån Wallgren

nu skulle kunna få arbetsinkomster, om han inte hade ådragit sig knäskadan.

Den ohälsa, som drabbat honom men betingats av andra omständig
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1970

heter, skulle enligt ämbetsverket med all sannolikhet ha gjort honom oförmögen

till fysiskt krävande arbete. Sviterna efter skadan torde emellertid

avsevärt ha begränsat hans möjligheter till sysselsättning i annat arbete.

Riksförsäkringsverket finner att Wallgren nu bör tillerkännas livsvarig

skadeståndslivränta. En höjning av grundbeloppet, förslagsvis till 500 kr. i

månaden, synes ämbetsverket skälig med hänsyn till omständigheterna.

Värdesäkringstillägg bör utgå enligt reglerna för sådana skadestånd av statsmedel

som inte omfattas av bestämmelserna om trafikskadestånd.

Föredraganden. När frågan om skadestånd åt Wallgren behandlades av

1969 års riksdag, kunde storleken av det framtida inkomstbortfall, som

hans knäskada kunde orsaka, inte bedömas med sådan säkerhet att skadeståndet

då borde regleras slutgiltigt. Riksdagen beslöt därför om skadestånd

endast för tiden fr. o. m. den 1 april 1969 tills vidare. Riksförsäkringsverkets

utredning utvisar att det är mindre troligt att han för framtiden kan

påräkna inkomster av arbete. Beslut om livsvarig skadeståndslivränta bör

därför meddelas nu och gälla för tiden fr. o. m. den 1 juli 1970.

Jag delar riksförsäkringsverkets uppfattning att det finns skäl för en höjning

av skadeståndslivräntan. Den höjning av livräntans grundbelopp med

90 kr. i månaden, som verket har föreslagit, synes mig väl avvägd. Jag förordar

sålunda att Wallgren tillerkänns skadeståndslivränta med ett grundbelopp

av 500 kr. i månaden. Jag räknar emellertid med att grundbeloppet

skall sättas ned till hälften för tiden fr. o. m. månaden efter den, varunder

han fyller 67 år.

Skadeståndslivräntan bör samordnas med yrkesskadelivräntan enligt hittillsvarande

grunder. Skadeståndslivräntans grundbelopp bör alltså minskas

med yrkesskadelivräntans belopp utan tillägg enligt lagen (1967:919) om

värdesäkring av yrkesskadelivräntor in. in. Det sålunda reducerade grundbeloppet

höjs med 25 % enligt Kungl. Maj :ts nämnda brev den 4 oktober

1968.

Om riksdagen bifaller detta förslag och förslaget under Vin om uppräkning

av vissa statliga skadeståndslivräntor, kommer Wallgren att bli berättigad

till en skadeståndslivränta vars belopp vid nuvarande basbeloppsnivå

utgör 378 kr. i månaden för tiden t. o. in. den månad, varunder han fyller

67 år.

Skadeståndslivräntan åt Wallgren bör bekostas från inkomsttiteln Pensionsmedel

in. in.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10b år 1970

29

X. Ändrade bestämmelser om rätt till förmån enligt reglementet angående

statens grupplivförsäkring och om överprövning av beslut som rör

försäkringen

Enligt reglementet (1962:698) angående statens grupplivförsäkring (omtryckt

1965:24, ändrat senast 1969:829) föreligger med visst undantag

rätt till försäkringsbelopp, om vissa villkor som föreskrivs i reglementet är

uppfyllda. Beslut i ärenden om grupplivförsäkring meddelas av statens

grupplivnämnd eller, i den omfattning nämnden bestämmer, av statens personalpensionsverk.

Besvär över beslut av pensionsverket i försäkringsärende

prövas av grupplivnämnden. Tvist med anledning av grupplivnämndens beslut

i sådant ärende hänskjuts till avgörande av skiljemän och får inte prövas

i annan ordning.

Grupplivreglementets bestämmelser om villkoren för rätt till ersättning

och om prövning av tvister utformades ursprungligen efter mönster av motsvarande

bestämmelser som då gällde för Arbetsmarknadens Försäkringsaktiebolag

(AFA) år 1963. Sistnämnda bestämmelser, som därefter har

ändrats vid flera tillfällen, innebär nu följande. AFA är i vissa fall inte

obligatoriskt skyldigt att betala ersättning utan avgör ärendet efter skälighetsprövning

med beaktande av de särskilt angivna omständigheter som påverkar

frågans bedömning. På detta sätt avgörs frågor om dels försäkringsskydd

under tid, då arbetstagare är tjänstledig eller permitterad eller kvarstår

i arbete efter 67 års ålder, och dels anspråk på försäkringsbelopp av

eller efter ogift kvinna som har bott tillsammans med arbetstagaren (s. k.

sammanboende ogift kvinna).

Tvister i diskretionära ärenden avgörs av en nämnd som AFA:s styrelse

har tillsatt. Nämnden har två ledamöter, den ene representant för

Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) och den andre för Landsorganisationen

i Sverige (LO). Är ledamöterna inte ense, adjungeras en opartisk

sakkunnig som har utslagsröst. Tvister i andra ärenden än de nu nämnda

avgörs av en permanent skiljenämnd som består av fem ledamöter. Av

dessa utses två av SAF, två av LO och en, som även är ordförande, av de

båda organisationerna gemensamt.

Bestämmelserna för försäkring i Kommunernas Försäkringsaktiebolag

(KFA) innehöll tidigare samma villkor för rätt till ersättning och samma

skiljedomsklausul som statens grupplivreglemente men har ändrats på

senare tid. Efter förebild från AFA:s försäkring men i ökad omfattning

har förmåner från den kommunala grupplivförsäkringen gjorts beroende

av skälighetsbedömning. På detta sätt prövas frågor om dels försäkringsskydd

när arbetstagaren inte varit fullt arbetsför och på grund därav vid

frånfället haft rätt till socialförsäkringsförmån, varit frånvarande från

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 10''r år 1970

arbetet på grund av sjukdom eller olycksfall utan att arbetsoförmåga kunnat

vederbörligen styrkas, fyllt 67 år eller varit bosatt utomlands, dels försäkringsskydd

efter anställnings upphörande när det gjorts gällande men inte

kunnat vederbörligen styrkas att den avlidne varit arbetsoförmögen på

grund av sjukdom (motsvarande) eller varit arbetssökande, dels anspråk på

försäkringsbelopp som antingen avser makeförsäkring när maken avlidit

efter arbetstagaren men på grund av olycksfall m. in. som orsakat bådas

död eller framställts av eller efter s. k. sammanboende ogift kvinna eller

framställts för sent och dels vissa inskränkningar i rätten att förfoga över

försäkringen.

Beslut i frågor om den kommunala grupplivförsäkringen meddelas av

KFA. Avser beslutet fråga, som inte innefattar skälighetsprövning, kan

det överprövas men bara genom skiljeförfarande. För detta ändamål finns

en permanent skiljenämnd med sju ledamöter. Av dem utses tre av kommunförbund,

tre av personalorganisationer samt en, som även är ordförande,

av övriga ledamöter. Beslut i diskretionära ärenden kan enligt sin

natur inte prövas av domstol. Nämnden fungerar som rådgivningsnämnd

vid KFA:s avgörande av sådana ärenden.

Man har sålunda infört en ny ordning för bedömning av ersättningsfrågor

och prövning av tvister på den enskilda arbetsmarknaden och på

det kommunala området. Som anledning till nyordningen har uppgivits att

man funnit det onödigt kostsamt och alltför omständligt att i enskilda försäkringsfall

hänskjuta tvist till skiljeförfarande enligt lagen om skiljemän.

De anförda olägenheterna med skiljeförfarandet har uppmärksammats

också vid tillämpning av bestämmelserna i statens grupplivreglemente. På

grund av de kostnader som är förenade med ett skiljeförfarande torde det

i flera fall ha förekommit att efterlevande har avstått från att söka överprövning

av grupplivnämndens beslut. Endast i ett fall har sådant förfarande

ägt rum. Förlorande part — moder till den avlidne — fick i samband

härmed ersättning av statsmedel för vad hon hade att betala till skiljemännen.

Efter förslag i prop. 1968:95 hade nämligen riksdagen den 27

maj 1968 (SU 112, rskr 262) bemyndigat Kungl. Maj :t att medge sådan

ersättning.

I samma proposition aviserade föredragande statsrådet en utredning

rörande olika möjligheter att ändra grupplivreglementets bestämmelser

om förfarande vid försäkringstvister. Utredningen är nu färdig.

Vid undersökningen har man funnit att starka skäl talar för övergång

till ett mera smidigt och mindre kostnadskrävande system för tvisters avgörande.

Man föreslår att detta system utformas på följande sätt.

Grupplivreglementet bör ändras på sådant sätt att i vissa ärenden —

samma som enligt de kommunala bestämmelserna — försäkringsgivaren

inte blir obligatoriskt skyldig att utge ersättning. Frågan om betalning skall

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1970

31

utgå bör i stället bero på skälighetsbedömning. Beslut i dessa frågor bör

meddelas av statens grupplivnämnd. Det avses att talan inte får föras mot

sådant beslut. Den omständigheten, att rätten till försäkringsersättning

inte är ovillkorlig utan beroende av en skönsmässig bedömning, medför

vidare att frågan om ersättning endast undantagsvis torde kunna komma

under domstols prövning.

Övriga ärenden prövas av statens personalpensionsverk som enda administrativa

instans. Tvist med anledning av beslut i sådana ärenden avgörs

av skiljenämnd som bildas av ledamöterna i grupplivnämnden. Beslut av

pensionsverket får inte prövas i annan ordning.

Det förutsätts att grupplivnämnden skall bestå av ordförande och vice

ordförande och dessutom tre representanter för vardera staten och de statsanställdas

huvudorganisationer.

Föredraganden. Förslag har lagts fram till ändrade bestämmelser om rätt

till förmån enligt reglementet angående statens grupplivförsäkring och om

överprövning av beslut som rör försäkringen. Den föreslagna nya ordningen

förefaller mig ändamålsenlig. Grupplivreglementet har tillkommit

efter överenskommelse mellan staten och de statsanställdas huvudorganisationer.

Överenskommelsen bör inte gärna tolkas av organ, t. ex. allmän

domstol eller administrativ besvärsmyndighet, där de parter som träffat överenskommelsen

inte är representerade. Jag förordar alltså att förslaget genomförs.

De statsanställdas huvudorganisationer har förklarat att de inte

har något att erinra häremot.

Som föreslagits bör statens grupplivnämnd bestå av ordförande och vice

ordförande och dessutom tre representanter för vardera staten och nämnda

huvudorganisationer. Det bör finnas ersättare för de ledamöter som är

partsrepresentanter. Kungl. Maj :t bör förordna ledamöter och ersättare

för bestämd tid. Härvid bör iakttas att de ledamöter, som representerar

huvudorganisationerna, och ersättare för dem förordnas efter förslag av

organisationerna och att ordförande och vice ordförande förordnas efter

förslag av övriga ledamöter av nämnden.

Enligt den avsedda nya ordningen tillkommer det statens personalpensionsverk

att i första hand företräda staten i ärenden angående statens

grupplivförsäkring.

För att genomföra vad jag nu har förordat behövs det vissa ändringar i

reglementet angående statens grupplivförsäkring. Kungl. Maj :t bör inhämta

riksdagens bemyndigande att göra dessa ändringar.

XI. Ikraftträdande m. m.

Vad jag förordat i det föregående bör träda i kraft den 1 juli 1970, om

jag ej angett annat.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1970

XII. Hemställan

Under åberopande av vad jag anfört i det föregående hemställer jag, att

Kungl. Maj :t föreslår riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj :t att

1. vidtaga de ändringar i statens allmänna tjänstepensionsreglemente

(1959: 287) m. m. som föranleds av förslagen

under I, III och IV,

2. befria skyddsvärnsföreningarna i Göteborg och Stockholm

från viss avgiftsskyldighet enligt vad jag förordat under

II,

3. besluta dels om pensionsrätt för hushållsläraren Maggie

Lindqvist, dels om särskilda förmåner i andra liknande

fall enligt vad jag förordat under V,

4. besluta om förbättrade pensionsförmåner dels för arbetstagare

hos staten, vilka gått miste om befordran på

grund av yrkesskada, dels för kaptenerna Björn Atterberg

och Torsten Gebring samt andra arbetstagare som i motsvarande

fall fullgjort flygtjänstgöring, dels för f. d. föreståndaren

Elsa Bränner, professorn Astrid Fagraeus-Wallbom,

kamreraren Elly Ljungström och kaptenen Nils Öberg, allt

enligt vad jag förordat under VI,

5. besluta om vissa gratifikationer i huvudsaklig anslutning

till de grunder som jag förordat under VII,

6. besluta om uppräkning av vissa statliga skadeståndslivräntor

enligt vad jag förordat under VIII,

7. besluta om skadeståndslivräntor åt Gunnar Estebo

och f. d. slussvakten Lennart Wallgren enligt vad jag förordat

under IX,

8. vidtaga de ändringar i reglementet (1962: 698) angående

statens grupplivförsäkring som föranleds av förslaget

under X.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Innehål!

Sid.

I. Borttagande av avgifter till den statliga personalpensioneringen i

vissa fall................................................ 2

II. Befrielse för skyddsvärnsföreningarna i Göteborg och Stockholm

från viss avgiftsskyldighet ................................ 4

III. Vissa ändringar i SPR m. m.

A. 11 § 1 mom. SPR........................................ 5

B. SPR och anslutande föreskrifter.......................... 6

IV. Pensionering av personal vid vissa institutioner m. m.

A. Slottsstaten ............................................ 6

B. Svenska institutet ...................................... 7

C. Nordiska hälsovårdshögskolan............................ 8

D. Stratomta inackorderingshem ............................ 9

E. Borås stadsteater....................................... 10

F. Riksinternatskolorna .................................... 12

G. Sveriges riksidrottsförbund .............................. 12

V. Pensionsrätt för hushållsläraren Maggie Lindqvist, m. m........ 15

VI. Förbättrade pensionsförmåner för vissa personer

A. Vissa förutvarande arbetstagare hos statens järnvägar...... 16

B. Kaptenerna Björn Atterberg och Torsten Gebring .......... 17

C. F. d. föreståndaren Elsa Bränner.......................... 18

D. Professorn Astrid Fagraeus-Wallbom...................... 20

E. Kamreraren Elly Ljungström ............................ 20

F. Kaptenen Nils Öberg .................................... 22

VII. Ändrade grunder för gratifikationer.......................... 22

VIII. Uppräkning av vissa statliga skadeståndslivräntor............. 23

IX. Skadeståndslivräntor åt vissa personer

A. Gunnar Estebo.......................................... 25

B. F. d. slussvakten Lennart Wallgren....................... 26

X. Ändrade bestämmelser om rätt till förmån enligt reglementet angående

statens grupplivförsäkring och om överprövning av beslut

som rör försäkringen ................................ 29

XI. Ikraftträdande m. m....................................... 31

XII. Hemställan................................................ 32

MARCUS BOKTR. STHLM 1970 700234

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1970:96 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts proposition om vissa pensionsfrågor m. m. s. 13 i texten