Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag med vissa bestämmelser i anledning av statens övertagande av lokalhållningen för de allmänna underrätterna, m. in

1970-04-03 · 54 sidor, varav 54 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 54 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1970:106, Med förslag till lag med vissa bestämmelser i anledning av statens övertagande av lokalhållningen för de allmänna underrätterna, m. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1970

1

Nr 106

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag med

vissa bestämmelser i anledning av statens övertagande

av lokalhållningen för de allmänna underrätterna,

m. in.; given Stockholms slott den 3 april 1970.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen

att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) lag med vissa bestämmelser i anledning av statens övertagande av lokalhållningen

för de allmänna underrätterna,

2) lag om ändring i lagen (1969: 244) om ändring i rättegångsbalken,

3) lag om ändring i byggningabalken,

4) lag om ändring i lagen (1964: 645) med vissa bestämmelser angående

statens övertagande av huvudmannaskapet för rådhusrätterna,

5) lag om ändring i kommunaltjänstemannalagen (1965: 275),

6) lag om ändring i lagen (1965:576) om ställföreträdare för kommun

vid vissa avtalsförhandlingar m. m.,

7) lag om ändring i landstingslagen (1954: 319),

dels bifalla de förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Lennart Geijer

Propositionens huvudsakliga innehåll

Enligt beslut av 1970 års riksdag skall staten överta lokalhållningen för

de allmänna underrätterna den 1 januari 1971. I propositionen läggs fram

förslag till lagstiftning om villkoren för övergången till statligt huvudmannaskap.

Vidare tas upp vissa organisations- och anslagsfrågor som hänger

samman med reformen.

Förslaget innehåller skilda lösningar för avvecklingen av den nuvarande

lokalhållningsskyldigheten, som i fråga om häradsrätterna fullgörs av de

s. k. tingshusbyggnadsskyldige och i städer med rådhusrätt åvilar veder
1

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 106

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Iiungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1970

börande stad. Tingshusbyggnadsskyldiges samtliga tillgångar och skulder

föreslås övergå till staten utan att något vederlag betalas. Den specialkommun

som de tingshusbyggnadsskyldige utgör upphör därmed. I vissa fall

fullgörs tingshusbyggnadsskyldighet av primärkommun. För sådant fall föreslås

att staten tillförsäkras nyttjanderätt under tio år till lokaler som primärkommunen

upplåter för häradsrätt. För användningen av lokalerna

skall staten enligt förslaget betala ersättning som svarar mot kommunens

kostnader. I fråga om rådhusrättsstäderna innebär förslaget att staten får

hyresrätt till de lokaler som städerna f. n. upplåter för rådhusrätterna och

att städerna betalar staten ett bidrag till statens kostnader för lokalhållningen.

Bidraget motsvarar nuvarande kostnader för domstolslokalerna under

tio år. Hyresrätten skall kunna bestå i tio år med vissa möjligheter till

förlängning. Staten skall betala marknadshyra för lokalerna.

För speciella fall förutsätts att de resultat som lagen leder till skall kunna

jämkas genom särskilda förhandlingar.

För att handha själva genomförandet av förstatligandet föreslås att en

särskild nämnd med statliga och kommunala ledamöter inrättas. Den skall

dock inte syssla med frågor som bör ankomma på byggnadsstyrelsen, statens

förhandlingsnämnd eller annan myndighet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1970

3

1) Förslag

till

Lag

med vissa bestämmelser i anledning av statens övertagande av

lokalhållningen för de allmänna underrätterna

Härigenom förordnas som följer.

Tingshusbyggnadsskyldiges egendom m. m.

1 §

Tingshusbyggnadsskyldiges fasta egendom, penningmedel, rättigheter och

andra tillgångar övertages av staten utan vederlag den 1 januari 1971. Staten

övertager samtidigt ansvaret för tingshusbyggnadsskyldiges förbin
-

Het åligger tingshusbyggnadsskyldige att meddela de upplysningar och

till staten överlämna de handlingar som behövs för att genomföra övertagandet

enligt 1 §.

Bestämmelser för fall då kommun fullgör tingshusbyggnadsskyldighet

3 §

Kommun, som fullgör tingshusbyggnadsskyldighet och vid utgången av

år 1970 för häradsrätts verksamhet tillhandahåller lokaler vilka tillhör

kommunen, skall med nyttjanderätt upplåta lokalerna till staten för underrätts

bruk med verkan från och med den 1 januari 1971, om staten begär

det före den 1 oktober 1970. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning

på lokaler som kommunen före den 1 januari 1971 börjat ställa i ordning

för underrätts verksamhet.

Tiden för upplåtelsen utgör tio år, om ej annat avtalas. Om staten före

upplåtelsetidens utgång väcker fråga om att förvärva lokalerna eller beslutar

att i stället uppföra eller förvärva andra lokaler, skall upplåtelsen på statens

begäran bestå till dess behövliga lokaler står till statens förfogande.

4 §

Inventarier och annan utrustning som kommun anskaffat uteslutande

för häradsrätts behov skall den 1 januari 1971 överlämnas till staten utan

vederlag. Telefonabonnemang som kommunen ställt till förfogande för

motsvarande behov skall utan vederlag överlåtas med verkan från och med

den 1 januari 1971.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1970

Utrustning som kommun anskaffat även för annan verksamhet än som

avses i första stycket får staten från och med den 1 januari 1971 använda

för underrätt i samma omfattning som egendomen förut använts för sådant

ändamål. Staten betalar de kostnader för drift och underhåll som föranledes

härav.

Rådhusrätts lokaler m. m.

5 §

Bestämmelserna i 3 § äger motsvarande tillämpning i fråga om lokaler

som stad äger och som användes eller börjat ställas i ordning för rådhusrätts

verksamhet.

Hyresrätt som stad har till lokaler för rådhusrätts verksamhet övertages

av staten utan vederlag den 1 januari 1971.

6 §

I fråga om utrustning och telefonabonnemang som stad anskaffat för

rådhusrätts verksamhet äger 4 § motsvarande tillämpning.

Kostnadsbidrag

7 §

Stad som vid utgången av år 1970 fullgör lokalhållningsskyldighet för

rådhusrätt skall under tio år från och med den 1 januari 1971 betala kostnadsbidrag

till staten. Bidraget skall utgå med belopp som varje år motsvarar

hälften av stadens sammanlagda kostnader för rådhusrättens lokaler

under åren 1967 och 1968. Med kostnader avses härvid marknadshyran för

lokalerna samt de verkliga kostnaderna för uppvärmning, belysning och

städning.

Bidraget fastställes av myndighet som Konungen bestämmer.

Myndigheten kan träffa avtal med staden om att bidraget skall betalas i

annan ordning än som anges i första stycket.

Fastställande av hyra

8 §

För nyttjanderätt som avses i 3 § betalar staten hyra som svarar mot

kommunens kostnad för lokalerna.

För nyttjanderätt som avses i 5 § första stycket betalar staten marknadshyra.

Om överenskommelse ej träffas, bestämmes hyran av en för hela landet

gemensam nämnd, bestående av en ordförande och två andra ledamöter.

Samtliga ledamöter utses av Konungen. En av ledamöterna utses på förslag

av Svenska kommunförbundet.

Bestämmelserna i rättegångsbalken om omröstning i domstol med endast

lagfarna ledamöter äger motsvarande tillämpning på avgörande av nämnden.

Ordföranden skall dock säga sin mening först.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1970

5

Särskilda bestämmelser

9 §

Åsidosätter tingshusbyggnadsskyldige, stad eller annan kommun sina

skyldigheter enligt denna lag kan länsstyrelsen vid vite förelägga den försumlige

att fullgöra sin skyldighet. Försuttet vite utdömes av länsstyrelsen.

10 §

I ärende som avses i denna lag företrädes tingshusbyggnadsskyldige efter

utgången av år 1970 av senast behöriga stämma eller styrelse.

11 §

Talan mot beslut enligt denna lag av myndighet som avses i 7 § andra

stycket föres hos Konungen genom besvär.

Mot beslut av nämnd som anges i 8 § tredje stycket får talan ej föras.

12 §

De kostnader för avveckling av tingshusbyggnadsskyldiges förvaltning

som belöper på tiden efter år 1970 betalas av staten.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Genom lagen upphäves förordningen (1945:903) om utdebitering av

tingshusmedel. Bestämmelserna i 5 § förordningen skall dock tillämpas till

utgången av år 1970.

Vid utgången av år 1970 skall följande författningar upphöra att gälla,

nämligen

1. lagen (1909: 55 s. 1) ang. skyldighet att deltaga i kostnaden för byggnad

och underhåll av tingshus och häradsfängelse,

2. lagen (1942: 658) om bestridande av kostnaderna för domsagas kansli,

3. lagen (1947: 153) om tingshusbyggnadsskyldigheten i vissa fall.

Förekommer eljest i lag eller annan författning föreskrift om tingshusmedel

skall föreskriften ej gälla efter utgången av år 1970. Föreskrift som

avser debitering eller uppbörd av tingshusmedel skall dock äga fortsatt giltighet

i fråga om tingshusmedel som bestämts till utdebitering senast för år

1970.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1970

2) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1969: 244) om ändring i rättegångsbalken

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1969: 244) om ändring i rättegångsbalken,

dels att punkt 3 av övergångsbestämmelserna skall utgå,

dels att punkt 7 av övergångsbestämmelserna skall ha nedan angivna

lydelse.

(Nuvarande lydelse)

7. Förekommer i ------- —

b) bestämmelse som avser tingslag

och ej angår fråga rörande tingshusbyggnadsskyldighet

och därmed

sammanhängande åligganden och

rättigheter skall bestämmelsen i stället

gälla domsaga,

c) bestämmelse som —

(Föreslagen lydelse)

----för rådhusrätt,

b) bestämmelse som avser tingslag,

skall bestämmelsen, om den angår

fråga rörande tingshusbyggnadsskyldighet

och därmed sammanhängande

åligganden och rättigheter,

upphöra att gälla samt, om den angår

annan fråga, i stället gälla domsaga,

— rådhusrätts domkrets.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

3) Förslag

till

Lag

om ändring i byggningabalken

Härigenom förordnas, att 26 kap. 4 § byggningabalken skall upphöra att

gälla vid utgången av år 1970.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1970

7

4) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1964: 645) med vissa bestämmelser angående statens

övertagande av Huvudmannaskapet för rådhusrätterna

Härigenom förordnas, att 3 och 4 §§ lagen (1964: 645) med vissa bestämmelser

angående statens övertagande av huvudmannaskapet för rådhusrätterna1

skall upphöra att gälla vid utgången av år 1970.

5) Förslag

till

Lag

om ändring i kommunalt] änstemannalagen (1965: 275)

Härigenom förordnas, att 1 § kommunalt]änstemannalagen (1965:275)

skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §-:

Denna lag---—-----—

Med kommun likställas i denna

lag landstingskommun, municipalsamhälle,

kommunalförbund, tingslag,

församling, kyrklig samfällighet,

skogsvårdsstyrelse, allmän försäkringskassa

samt, enligt Konungens

bestämmande, annan allmän inrättning.

--såsom arbetstagare.

Med kommun likställas i denna

lag landstingskommun, kommunalförbund,

församling, kyrklig samfällighet,

skogsvårdsstyrelse, allmän

försäkringskassa samt, enligt Konungens

bestämmande, annan allmän

inrättning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

1 Senaste lydelse av 3 § 1969: 254.

s Senaste lydelse 1968: 266.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1970

6) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1965: 576) om ställföreträdare för kommun vid vissa

avtalsförhandlingar m. m.

Härigenom förordnas, att 1 § lagen (1965:576) om ställföreträdare för

kommun vid vissa avtalsförhandlingar in. in. skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

1 §•

Om sådant--— •— — — — —

Med kommun likställas i denna lag

landstingskommun, municipalsamhälle,

kommunalförbund, tingslag,

församling, kyrklig samfällighet,

skogsvårdsstyrelse, allmän försäkringskassa

och annan allmän inrättning.

— — reglera detta.

Med kommun likställas i denna

lag landstingskommun, kommunalförbund,

församling, kyrklig samfällighet,

skogsvårdsstyrelse, allmän

försäkringskassa och annan allmän

inrättning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

1 Senaste lydelse 1968: 267.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1970

9

7) Förslag

till

Lag

om ändring i landstingslagen (1954: 319)

Härigenom förordnas, att 11 § landstingslagen (1954: 319) skall ha nedan

angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

11

Valkrets skall, — ---------

Stad med —- —---—--

Såvitt angår landsbygden verkställes

valkretsindelningen, där så lämpligen

kan ske, efter domsaga eller

tingslag. Annan valkrets än den, vari

två eller flera städer ingå, skall såvitt

möjligt så utformas, att den kan

omslutas med en sammanhängande

gränslinje.

Då särskilda--------

§•

— för kretsen.

- en valkrets.

Såvitt angår landsbygden verkställes

valkretsindelningen, där så lämpligen

kan ske, efter domsaga. Annan

valkrets än den, vari två eller flera

städer ingå, skall såvitt möjligt så utformas,

att den kan omslutas med

en sammanhängande gränslinje.

-- 15 000 invånare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1970

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

13 mars 1970.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Andersson, Lange,

Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Odhnoff, Wickman, Bengtsson,

Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om villkoren för statens

övertagande av lokalhållningen för de allmänna underrätterna och anför.

1. Inledning

1964 års riksdag begärde utredning av frågan om de närmare formerna

för ett statligt övertagande av skyldigheten att hålla lokaler för de allmänna

underrätterna (1LU 35, rskr 324). I anslutning härtill förklarade riksdagen

att ståndpunktstagandet i frågan om statens övertagande av lokalhållningen

borde anstå till dess principerna för en ny domkretsindelning

har fastslagits. Med anledning av proposition om de allmänna underrätternas

organisation har 1969 års riksdag fastslagit vissa principer för domkretsindelningen

(prop. 1969: 44, 1LU 38, rskr 283).

Riksdagens begäran om utredning ledde till att en arbetsgrupp inom

justitiedepartementet (domstolsberedningen) år 1968 fick i uppdrag att utreda

frågan om villkoren för statens övertagande av skyldigheten att hålla

lokaler för de allmänna underrätterna. Utredningens resultat har lagts fram

i en promemoria angående ett statligt övertagande av lokalhållningsskyldigheten

för underrätterna (Stencil Ju 1969: 19). Promemorian innehåller

förslag till lag i ämnet. Förslaget torde få fogas till statsrådsprotokollet i

detta ärende som bilaga 1.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av justitiekanslern

(JK), samtliga hovrätter, byggnadsstyrelsen, kammarkollegiet, statskontoret,

riksrevisionsverket, statens avtalsverk, statens personalbostadsdelegation,

samtliga länsstyrelser, Svenska kommunförbundet, Föreningen Sveriges

häradshövdingar och stadsdomare (domarföreningen), Landsorganisationen

i Sverige (LO) och Sveriges akademikers centralorganisation

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1970

11

(SACO). Till länsstyrelsernas remissyttranden har fogats yttranden från

tingshusbyggnadsskyldige i nästan alla tingslag och från alla rådhusrättsstäder

m. fl. Vissa hovrätter har bifogat yttranden från borgmästare och

häradshövdingar.

I årets statsverksproposition (prop. 1970: 1 bil. 4) förelädes riksdagen förslag

om att staten skall överta lokalhållningen för de allmänna underrätterna

den 1 januari 1971. I anslutning härtill anfördes att jag under våren

1970 hade för avsikt att anmäla förslag till den lagstiftning som fordras för

övertagandet, så snart det omfattande utredningsmaterial som samlats i

frågan hunnit bearbetas.

Riksdagen har den 11 mars 1970 bifallit förslaget om förstatligande (SU

34, rskr 94).

Jag anhåller nu att få ta upp frågan om lagstiftning rörande villkoren för

statens övertagande av lokalhållningen.

2. Nuvarande ordning m. m.

2.1 Allmänt

Allmän underrätt är på landet och i stad, som hör till domsaga, häradsrätt

samt i annan stad rådhusrätt. Häradsrätts domkrets kallas tingslag.

I regel utgör varje domsaga ett tingslag. I några fall förekommer emellertid

att domsaga omfattar två tingslag och i ett fall tre tingslag. Tingslag kan

vara delat i tingshållningsdistrikt. Rådhusrätt har alltid staden som domkrets.

Invånarna i underrättens domkrets betalar kostnaderna för domstolens

lokaler. Bestämmelserna om denna skyldighet är utformade på olika sätt

i fråga om häradsrätt och rådhusrätt.

2.2 Häradsrätterna

Skyldigheten att hålla lokaler för häradsrätt (tingshusbyggnadsskyldigheten)

fullgörs i princip av en specialkommun, de tingshusbyggnadsskyldige,

med tingslaget eller, om detta är delat, tingshållningsdistriktet som

enhet. Specialkommunen har beskattningsrätt och i regel egna förvaltande

och beslutande organ. I stad med rådhusrätt är lokalhållningsskyldigheten

en stadskommunens angelägenhet.

Den grundläggande bestämmelsen om lokalhållningen för häradsrätt finns

i 26 kap. 4 § byggningabalken. Detta stadgande innebär enligt rådande tolkning

att tingslag har skyldighet att bygga och underhålla tingsbyggnad. Beträffande

kanslilokaler finns närmare bestämmelser i lagen (1942: 658) om

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1970

bestridande av kostnaderna för domsagas kansli. Enligt denna lag skall

tingslaget bekosta behövliga lokaler för häradsrättens kansli jämte möbler

och andra sådana inventarier samt svara för uppvärmning, belysning och

städning av lokalerna. Vidare skall i eller i anslutning till kansliet finnas

anordningar för brandsäker förvaring av fastighetsböcker, arkivalier och

värdehandlingar. Övriga omkostnader för häradsrättens kansli skall staten

betala.

Tingslagen har regelmässigt påtagit sig uppgifter utöver vad som följer

av lagstiftningen. Så gott som undantagslöst anställer tingslag vaktmästare,

som sköter tingslagets fastigheter och som dessutom brukar biträda med

vissa göromål på domsagokansliet och vid tingssammanträden. Vissa tingslag

svarar också för sådana kostnader för litteratur och telefoner som faller

utanför vad staten har att svara för.

Enligt lagen (1909:55 s. 1) angående skyldighet att deltaga i kostnaden

för byggnad och underhåll av tingshus och häradsfängelse skall alla som

betalar kommunalskatt inom tingslaget ta del i kostnaderna för fullgörande

av tingshusbyggnadsskyldigheten enligt samma grunder som gäller för erläggande

av kommunalskatt. Den särskilda skatt som tas ut för detta ändamål

kallas tingshusmedel. Vissa bestämmelser om förfarandet då tingshusmedel

tas ut har meddelats i förordningen (1945: 903) om utdebitering

av tingshusmedel.

Beslutanderätten i frågor om tingshusbyggnadsskyldigheten utövas i regel

genom ombud, som väljs av fullmäktige i de kommuner som ingår i tingslaget.

Förvaltning och verkställighet ombesörjs av en styrelse som ombuden

utser. När tingslag sammanfaller med primärkommun förekommer det att

primärkommunens egna organ fullgör vad som ankommer på tingshusbyggnadsskyldige.

I sådana fall kan det också förekomma att utgifterna för lokalhållningen

tas upp i primärkommunens stat och bestrids med ordinarie

skatteinkomster.

Uppdelning av tingslag i tingshållningsdistrikt sker genom förordnande av

Kungl. Maj :t enligt lagen (1947:153) om tingshusbyggnadsskyldigheten i

vissa fall. Där sådan uppdelning förekommer är den ekonomiska förvaltningen

i princip uppdelad på distrikten. Vad som föreskrivs i de särskilda författningarna

om tingslag anses i dessa fall vara tillämpligt på distrikten.

1947 års lag reglerar också inverkan av domkretsändring på tingslags tillgångar

och skulder. I 1 § första stycket i lagen har Kungl. Maj :t tillagts befogenhet

att, när två eller flera tingslag förenas, meddela bestämmelser om

villkoren för samgåendet, såvida inte tingslagen själva kan komma överens.

Samma rätt anses tillkomma Kungl. Maj :t också när del av tingslag

läggs samman med annan domkrets.

Åsidosätter tingslag sina skyldigheter enligt 1942 års lag skall länsstyrelsen

med stöd av 3 § samma lag göra framställning hos tingslaget om rättelse.

Fortsätter tingslagets försumlighet kan länsstyrelsen låta verkställa vad

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1970

som har försummats. Kostnaderna åvilar tingslaget. Länsstyrelsens beslut

kan överklagas i administrativ ordning.

2.3 Rådhusrätterna

Huvudmannaskapet för rådhusrätterna, som förut åvilat städerna, övergick

den 1 januari 1965 till staten. Reformen omfattade emellertid inte frågan

om lokalhållningen. Denna fråga regleras nu i 3 § lagen (1964: 645) med

vissa bestämmelser angående statens övertagande av huvudmannaskapet

för rådhusrätterna. Lokalhållningen i rådhusrättsstäderna har enligt denna

bestämmelse samma innehåll som i tingslagen. Utgifterna bestrids via stadens

budget.

Enligt lagen (1964: 647) med vissa bestämmelser angående stads förenande

med domsaga äger Kungl. Maj :t i anslutning till förordnande om landsrättsförläggning

meddela erforderliga föreskrifter angående stadens rättigheter

och skyldigheter i förhållande till tingslaget samt meddela de bestämmelser

i övrigt som landsrättsförläggningen kan föranleda. I och med

att en stad förenas med domsaga förs den under de regler som gäller i fråga

om tingshusbyggnadsskyldigheten. Finns flera tingslag i domsagan, bestämmer

Kungl. Maj :t till vilket tingslag staden skall höra. Förordnande kan

också ges att staden skall bilda eget tingslag.

2.4 Ny underrättsorganisation

På grundval av prop. 1969: 44 fattade riksdagen under vårsessionen 1969

beslut om en reform av de allmänna underrätternas organisation. Reformen

innebär att en enhetlig organisation införs den 1 januari 1971. Då ersätts de

nuvarande häradsrätterna och rådhusrätterna av tingsrätter, för vilka nya,

gemensamma regler för sammansättningen i mål och ärenden skall gälla.

I princip en underrätt i varje län skall vidare fungera som fastighetsdomstol.

I den egenskapen skall underrätten handlägga mål om fastighetsbildning

m. m. Sex fastighetsdomstolar inrättades redan den 1 juli 1969 för

handläggning av mål enligt den då införda miljöskyddslagen. I övrigt kommer

fastighetsdomstolsorganisationen att byggas ut för ikraftträdande den 1

januari 1972.

3. Departementspromemorian

1 promemorian redovisas resultatet av en inventering av nuvarande lokalbestånd

som domstolsberedningen utförde under hösten 1968. I stora drag

visar inventeringen följande. Det kan anmärkas, att antalet häradsrätter

vid tiden för inventeringen uppgick till 112 och antalet rådhusrätter till 28

(nuvarande antal är 108 resp. 27).

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1970

3.1 Tingshusbyggnadsskyldige

För domstolsändamål används helt eller delvis 146 tingshus. Av dessa

är 50 belägna på tingsställe utanför kansliort. Personalbostäder finns i 124

fall, antingen i tingshus eller i friliggande bostadsbyggnad. Av tingshusen

används 100 uteslutande för domstolsverksamhet med eller utan personalbostäder.

Av övriga 46 används varierande delar av byggnadsytan för andra

ändamål, nämligen i 31 tingshus mindre än 25 % av ytan, i tio tingshus

25—50 % och i fem tingshus mer än 50 %. I åtskilliga av dessa fall är staten

hyresgäst (t. ex. för polis-, åklagar- eller exekutionsväsendet). I något fall

ligger tingshus på ofri grund. I några fall är tingshusbyggnadsskyldige inte

ensam ägare till fastigheten eller byggnaden.

Promemorian innehåller följande ekonomiska uppgifter

om tingshusen:

sammanlagt taxeringsvärde (uppgift saknas för fyra

tingshus) ...................................... omkring 71 mkr

sammanlagt brandförsäkringsvärde................ » 210 »

driftkostnader (bränsle, lyse och vatten, städning och

renhållning) .................................... » 2,9 mkr/åi

underhållskostnader ............................ » 1,5 » »

sammanlagda hyresintäkter ...................... » 1,5 » »

För 25 domstolar har ordnats hyrda lokaler, därav i fyra fall som tillskott

till utrymmen i tingshus. De hyrda lokalerna är spridda på 39 orter,

varav 21 är kansliorter. Den sammanlagda hyreskostnaden uppgår till omkring

830 000 kr för år. Till komplettering av denna uppgift kan anmärkas,

att hyreskostnad redovisas bara i ungefär hälften av antalet hyr esf all. I åtskilliga

fall utgår ingen ersättning för användning av lokalen. I allmänhet

gäller detta lokaler på tingsställe utanför kansliort, i ett fall lokaler på

kansliorten. Lokalerna är så gott som undantagslöst inrymda i kommunal

förvaltningsbyggnad.

En enda domstol drev vid inventeringen sin verksamhet i lokaler som innehas

med bostadsrätt. Insatsbeloppet uppgår till 17 600 kr och årskostnaden

(hyra, städning och belysning) till omkring 21 000 kr.

Inventarier har redovisats till ett sammanlagt — mycket ungefärligt —

värde av 14,5 milj. kr.

Fondmedel (t. ex. byggnadsfond, reparationsfond, pensionsfond), andra

banktillgodohavanden av inte helt tillfällig natur och liknande tillgångar

har redovisats till ett sammanlagt värde av omkring 38 milj. kr. Härtill

kommer tillgångar av annat slag, t. ex. bostadsrättslägenheter, fristående

fastigheter som används som personalbostäder, fastigheter anskaffade som

markreserv för kommande tillbyggnad av tingshus, tingshusbyggnader som

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1970

inte längre används för domstolsverksamhet, till ett sammanlagt värde, beräknat

i huvudsak efter insats- eller taxeringsvärde, av omkring 2,5 milj. kr.

I redovisade tillgångar ingår slutligen porträtt och annat lösöre till utsmyckning

av domstolslokaler.

Skulder av inte helt tillfällig natur uppgår till omkring 14,3 milj. kr.

Hos tingshusbyggnadsskyldige är anställd viss personal. Antalet tingshusvaktmästare

uppgår till 162, varav omkring 100 har heltidsanställning. I

tingshusvaktmästares arbetsuppgifter ingår i allmänhet viss fastighetsskötsel

och postgöromål. Det är också tämligen vanligt att viss städning ingår.

Av de heltidsanställda vaktmästarna är 60 lönegradsplacerade, i regel på

kommunal löneplan, och återstoden anställd mot års- eller månadsarvode.

Den vanligast förekommande löneställningen motsvarar lönegrad A 10 eller

A 11 men placering förekommer från A 8 till A 19. Ersättning till heltidsanställd

vaktmästare som avlönas med arvode kan för huvuddelen beräknas

motsvara löneklass A 14 men är spridd mellan löneklasserna A 7 och A 20.

Till 13 av de heltidsanställda utgår vidare vissa naturaförmåner. — Av de

deltidsanställda har några ersättning per tingsdag, några enbart naturaförmån

och flertalet arvode, i vissa fall jämte naturaförmån. Arvodena varierar

mellan 25 kr och 1 500 kr för månad. Genomsnittligt utgör ersättningen cirka

540 kr för månad.

Sammanlagda utgående årslöner till vaktmästarpersonalen beräknas till

omkring 2,5 milj. kr.

Vid 1968 års utgång hade 30 av vaktmästarna uppnått 65 års ålder eller

mer.

Antalet personer anställda enbart för städningsgöromål uppgår till omkring

90. Vid några domstolar sköts städningen av städbolag eller liknande.

Lönekostnader för städpersonal ingår i det belopp som förut redovisats som

omkostnad för domstolslokaler. Däremot ingår häri inte sådan del av vaktmästarlöner

som motsvarar den städning som ankommer på vissa tingshusvaktmästare.

Ett sextiotal personer uppbär pension eller annan förmån på grund av

egen eller närståendes tidigare anställning hos tingshusbyggnadsskyldige.

En person uppbär ett årligt belopp på grund av tidigare långvarig verksamhet

i tingshusstyrelse. Den lägsta pensionen är 600 kr för år och den högsta

10 700 kr för år. Redovisade kostnader för utgående pensioner uppgår till

omkring 250 000 kr för år.

3.2 Rådhusrättsstäderna

Alla rådhusrätter disponerar lokaler i byggnad som ägs av vederbörande

stad, två rådhusrätter i flera än en sådan byggnad. Antalet byggnader som

ägs av stad och som helt eller delvis används för rådhusrätts verksamhet

uppgår till 31. Av dessa används 26 också för annan verksamhet, i flertalet

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1970

fall kommunal. För annan verksamhet än rådhusrättens används mindre än

25 % av ytan i två av byggnaderna, 25—50 % i fem av byggnaderna och mer

än 50 % i 19.

I promemorian redovisas följande ekonomiska uppgifter om rådhusrätternas

lokaler m. m.:

sammanlagda taxeringsvärdet för samtliga stadsägda

byggnader där rådhusrätt disponerar lokaler (uppgift

saknas för tre av byggnaderna)....................

sammanlagda brandförsäkringsvärdet för samma

grupp av byggnader (uppgift saknas för två byggnader)

..........................................

på de lokaler som disponeras av rådhusrätterna beräknas

härav belöpa (efter fördelning av värdena med

hänsyn till disponerad yta)

av taxeringsvärdet ..............................

av brandförsäkringsvärdet........................

sammanlagda beräknade hyresvärdet för lokaler som

disponeras av rådhusrätterna ....................

sammanlagda omkostnader (bränsle, lyse och vatten,

städning och renhållning) ........................

omkring 61 mkr

» 157 »

» 30 »

» 70 »

» 5 mkr/år

» 1,8 »

För fem rådhusrätter kompletteras lokalerna i stadsägd byggnad med

hyrda lokaler. Årskostnaden för dessa (hyra, städning och belysning) uppgår

till omkring 1,4 milj. kr. Av detta belopp hänför sig omkring 925 000 kr.

till lokaler för Stockholms rådhusrätt.

Inventarier har redovisats till ett sammanlagt uppskattat värde av 8,8 milj.

kr. Härtill kommer porträtt och annan utsmyckning av lokalerna.

Expeditionsvaktspersonalen vid rådhusrätterna är redan nu statsanställd.

Skötseln av rådhusrättslokaler ankommer inte på denna personal utan på

personal som är anställd av staden. Denna skötsel är i regel samordnad med

annan kommunal fastighetsskötsel. I några städer finns fastighetsskötare

som ägnar sin arbetstid helt eller till större delen åt rådhusrätts lokaler. I

Stockholm finns sålunda anställda en maskinist i lönegrad KA 13 och två

reparatörer med lön enligt kommunalarbetaravtalet. I Uppsala finns en fastighetsskötare

i lönegrad A 11. Göteborg har en tillsynsman i lönegrad KA

12. — Löner till städpersonal ingår i det förut angivna beloppet för omkostnader

för lokalerna.

3.3 Överväganden och förslag

Med hänsyn till att utgångsläget i vissa avseenden är olika har tingshusbyggnadsskyldigheten

och lokalhållningsskyldigheten för rådhusrättsstäderna

behandlats var för sig i promemorian.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1970

17

3.3.1 Tingshusbyggnadsskyldigheten

Inledningsvis konstateras, att den specialkommun som de tingshusbyggnadsskyldige

bildar har som enda uppgift att fullgöra tingshusbyggnadsskyldigheten.

För denna uppgift har tingshusbyggnadsskyldige beskattningsrätt.

Allmänt sett har anskaffningen av all egendom finansierats med de särskilda

skattemedlen.

1 promemorian diskuteras tre alternativ till lösning av frågan om den

fortsatta behandlingen av tingshusbyggnadsskyldiges egendom. Det första

alternativet innebär att staten hyr de domstolslokaler som behövs också sedan

staten övertagit ansvaret för lokalhållningen. Mot denna lösning talar

främst att antingen tingshusbyggnadsskyldige skulle nödgas bestå med den

enda funktionen att äga och förvalta domstolsfastigheterna eller att samma

funktion skulle läggas på primärkommuner eller någon form av kommunalförbund,

som skulle överta äganderätten till fastigheterna. Ingendera formen

anses var någon lämplig organisatorisk lösning. Dessutom skulle det

uppkomma problem i fråga om avvecklingen av egendom som inte i fortsättningen

behövs för domstolsverksamhet. Hyresalternativet avstyrks därför i

promemorian.

Det andra alternativet innebär att staten löser in den egendom som behövs

för domstolsverksamheten också i fortsättningen. Härigenom kommer den

som har ansvaret för rättskipningen också att äga de lokaler där verksamheten

skall bedrivas. Också mot denna lösning reses invändningar i promemorian.

Eftersom specialkommunens enda uppgift är att fullgöra tingshusbyggnadsskyldigheten

skulle vederlag för egendomen inte komma specialkommunen

som sådan till godo. Närmast till hands ligger då att vederlaget

utskiftas på de primärkommuner som ingår i specialkommunen. Detta skulle

emellertid innebära att utskiftade värden skulle komma andra ändamål och i

många fall — till följd av indelningsändringar — andra kommuner tillgodo

än vad de ursprungliga skattebetalarna avsett att tillgodose. Vidare skulle

avvecklingen av uppburet vederlag och, framför allt, av sådan egendom som

inte skulle bli föremål för inlösen medföra åtskilliga praktiska och organisatoriska

problem. Även det andra alternativet avstyrks därför i promemorian.

Det tredje alternativet innebär att staten övertar specialkommunernas

egendom utan vederlag. Först berörs frågan om vilken egendom som skulle

omfattas av statens övertagande. Promemorian utgår därvid från följande

typindelning av befintlig egendom:

a) tingshus och andra domstolslokaler med inventarier,

b) fonder, andra bankmedel och liknande tillgångar,

c) fastigheter som förvärvats som reserv för framtida nybyggnad eller

tillbyggnad av tingshus,

d) personalbostäder som inte ligger i tingshus utan t. ex. i särskild byggnad

på tingshusfastighet eller på annan fastighet eller som utgörs av bostadsrätts-

eller hyreslägenhet,

2 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 106

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1970

e) diverse egendom, t. ex. tingshus som inte längre används för domstolsverksamhet,

klockstapel på förutvarande tingsställe, markområde med minnessten

på förutvarande tingsplats.

Mot varje uppdelning av egendomen i en vederlagsfri del och en del som

direkt eller i form av vederlag stannar kvar hos specialkommunen anförs

samma invändningar som mot det förut berörda andra alternativet. Vidare

åberopas att det är skäligt att all egendom övergår till staten utan vederlag,

eftersom staten genom att överta lokalhållningen avlastar tingslagens invånare

ett besvär för framtiden. Det påpekas vidare, att vissa gränsdragningar

leder till godtyckliga resultat, t. ex. en gränsdragning mellan å ena sidan

domstolsbyggnader med inventarier och å andra sidan fonder och markreserver.

Personalbostäder kan i flertalet fall betraktas som en lokalreserv för

domstolen. I sista hand kan de betraktas som en kapitalreserv .Ytterligare

en omständighet som talar för att staten bör överta också fondmedel, markreserver

och liknande egendom är att man har att vänta avsevärda investeringar

i nya eller utvidgade domstolslokaler som en följd av ändringar i domkretsindelningen.

Det är enligt promemorian rimligt att sådana tillgångar

som specialkommunerna avsatt för investeringar i domstolsbyggnader också

tas i anspråk för detta ändamål.

I fråga om egendomen under e), som har mindre ekonomiskt än kulturhistoriskt

värde, är det övervägande skälet för statens övertagande att specialkommuner

inte kan tänkas bestå med enda uppgift att förvalta sadan

egendom. Avveckling av egendomen kan medföra vissa problem. Det är därför

skäligt att staten tar på sig ansvaret för egendomen och antingen förvaltar

eller avvecklar den. Det förutsätts i promemorian att staten härvid beaktar

lokala intressen och, i donationsfall, om möjligt samråder med givaren.

I promemorian konstateras att den förordade lösningen enligt det tredje

alternativet innebär att alla specialkommuner behandlas lika oavsett skillnader

i ekonomisk ställning och oavsett orsakerna till sådana skillnader. Med

hänsyn härtill kan resultatet i vissa fall förefalla orättvist. Häremot invänds

emellertid — med hänvisning till den likartade lösning som tillämpades vid

vägväsendets förstatligande — att den ekonomiska olikhet som råder mellan

tingslag delvis kan ha sin grund i skillnader i skatteunderlag och att det

torde vara svårt att fastställa i vad mån skillnader i ekonomisk ställning kan

bero på större eller mindre sparsamhet i förvaltningen. I promemorian diskuteras

som ett tänkbart sätt att nå viss matematisk rättvisa att man med

utgångspunkt i ett tänkt ”normaltingshus” i ”normalskick” gör en bedömning

för varje särskilt tingslag om dess tillgångar kan anses svara mot normalfallet

eller över- eller understiga detta värde. Ett överskjutande värde

skulle i så fall komma de tingshusbyggnadsskyldige tillgodo och ett understigande

värde skulle föranleda tilläggsbetalning till staten. Mot en sådan

konstruktion invänds att det måste erbjuda stora svårigheter att fastställa

ett normalfall, eftersom domkretsarna skiljer sig från varandra t. ex. i fråga

om skattekraft och domstolarnas behov, att en överskottssituation skulle

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1970

medföra de olägenheter som är förenade med att fördela tillgångar inom den

upphörande specialkommunen och att en underskottssituation kan komma

att konstateras i fråga om tingslag vars övriga tillgångar inte täcker tilläggsbeloppet.

Mot konstruktionen invänds också att den ter sig alltför omständlig

och kostsam i förhållande till de fördelar som står att vinna.

Promemorian redovisar ett något avvikande förslag i fråga om vissa särskilda

typer av tingslag. Det är här fråga om fall där primärkommun och

specialkommun sammanfaller och tingshusbyggnadsskyldigheten fullgörs

mer eller mindre i anknytning till primärkommunen. För sådana fall där

tingshusmedel utdebiteras men förvaltningen av tillgångarna ombesörjs av

primärkommunen, som handhar tingshusmedlen som en del av sin kassa,

föreslås att eventuellt överskott av tingshusmedel behandlas på samma sätt

som tingshusbyggnadsskyldiges egendom i allmänhet. I sådana fall där man

inte utnyttjar den särskilda beskattningsrätten utan primärkommunen finansierar

tingshusbyggnadsskyldigheten med kommunalskattemedel förordas

att egendom, som för närvarande ändå betraktas som specialkommunens,

behandlas enligt huvudregeln. I flertalet av de fall som hör till den

sist angivna gruppen fullgör primärkommunen tingshusbyggnadsskyldigheten

genom att utan ersättning tillhandahålla domstolslokaler i kommunal

byggnad. Specialkommunen torde i sådana fall få anses ha nyttjanderätt till

lokalerna. Om lokalerna behövs för den fortsatta domstolsverksamheten bör

nyttjanderätten överföras till staten. Det föreslås att statens nyttjanderätt

bestäms till en tid av tio år och att staten under denna tid betalar ersättning

motsvarande kommunens självkostnad.

I fråga om inventarier som ägs av primärkommun men används av domstolen

föreslås att sådana inventarier som används av både domstolen och

kommunen bör fortfara att vara kommunal egendom men att staten bör ha

rätt att nyttja egendomen mot ersättning för sådana drift- och underhållskostnader

som nyttjandet föranleder. Har inventarierna däremot anskaffats

uteslutande för domstolens ändamål bör äganderätten övergå till staten utan

ersättning.

I fråga om hyrda domstolslokaler eller bostäder bör staten träda i specialkommunens

ställe som hyresgäst under förutsättning av vederbörligt medgivande

från hyresvärden. Motsvarande bör gälla i fråga om lokaler eller

lägenheter som specialkommun innehar med bostadsrätt.

Personal som är anställd hos specialkommun vid tiden för övertagandet

bör beredas tillfälle att gå över till motsvarande statliga anställning. Staten

bör också ta på sig specialkommuns skyldigheter i fråga om utgående pensioner

eller därmed jämförliga förmåner.

3.3.2 Lokalhållnings skyldighet en för rådhusrättsstäderna

Rådhusrättsstädernas skyldigheter i fråga om domstolslokaler m. m. har i

allt väsentligt samma innehåll som tingshusbyggnadsskyldigheten. I prome
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1970

morian bedöms det ändå som ogenomförbart att för rådhusrättsstäderna tilllämpa

den huvudprincip som förordas för tinghusbyggnadsskyldiges egendom.

Till stöd för detta ställningstagande anförs tre huvudskäl. Dels är rådhusrätter

— med några få undantag — inrymda i byggnader som till lika

stor eller större del är upplåtna för andra ändamål, mestadels kommunal

förvaltning. Dels är rådhusrätternas lokaler, som inte finansieras med särskilda

skattemedel, inte en avgränsad del av städernas lokalbestånd. Dels är

rådhus, som inrymmer domstolslokaler, ofta monumentalbyggnader med

stort kulturhistoriskt värde och städerna har ofta stort intresse av att byggnaderna

kvarblir i stadens ägo.

En motsvarande lösning, jämkad på så sätt att rådhusrättsstäderna behåller

äganderätten till de byggnader som inrymmer domstolslokaler och i stället

överlämnar lokalernas värde till staten, konstateras vara förenad med stora

svagheter. Om man utgår från ett redan fastställt värde för resp. fastighet

(taxeringsvärde eller brandförsäkringsvärde) svarar resultatet inte mot vad

staten tillgodogör sig genom att överta tingshusen. Om man å andra sidan

söker fastställa ett motsvarande värde måste detta ske genom förhandling

eller värdering i varje enskilt fall. Att fastställa ett sådant värde i fråga om

byggnader av denna särskilda typ och med denna speciella användning är

emellertid förenat med stora svårigheter och kan lätt ge anledning till

tvist.

I promemorian förordas i stället en tredje metod för avvecklingen av rådhusrättsstädernas

lokalhållningsskyldighet. Den innebär att domstolarnas

lokalbehov för en övergångstid tillgodoses genom en skyldighet för rådhusrättsstäderna

att upplåta de lokaler som behövs för domstolsverksamheten.

Det föreslås att tiden bestäms till tio år med viss möjlighet till förlängning.

Vidare föreslås att städerna betalar ett bidrag till kostnaderna för lokalhållningen

efter övertagandet. Bidraget bör ha en sådan storlek att rimlig likformighet

uppnås i behandlingen av de tingshusbyggnadsskyldige och rådhusrättsstäderna.

Den föreslagna metoden med kostnadsbidrag och skyldighet

att övergångsvis upplåta lokaler stämmer i princip överens med den metod

som tillämpades då staten övertog huvudmannaskapet för polisväsendet.

Systemet med kostnadsbidrag stämmer också överens med den reglering

som skedde när staten övertog städernas skyldigheter i fråga om rådhusrätternas

verksamhet. Vid dessa båda tidigare reformer bestämdes kostnadsbidraget

att utgå under fem år, första året med belopp motsvarande

den genomsnittliga årskostnaden under vissa år och för varje följande år

avtrappat med en femtedel. I promemorian påpekas att ett bidrag, utformat

på detta sätt, inte skulle leda till rimlig och eftersträvad likformighet. Det

anmärks, att den egendom som tingshusbyggnadsskyldige enligt förslaget

skall överlämna kan beräknas motsvara i runt tal tolv års kostnader för

den verksamhet som staten övertar från specialkommunerna. I promemorian

föreslås därför att bidraget bestäms att utgå under tio år, för varje år

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1970

21

med belopp motsvarande den genomsnittliga årskostnaden för lokalhållningen

under åren 1967 och 1968. Förslaget innebär beträffande lokaler som

rådhusrättsstäderna hyr för domstolsverksamheten, att motsvarande kostnader

för sådana lokaler räknas in i grundvalen för kostnadsbidraget. En

motsatt lösning skulle nämligen innebära att staden kan undgå bidragsplikt

genom att före statens övertagande övergå till att hysa in rådhusrätten i

hyrda lokaler. I fråga om nyttjanderätten till hyrda lokaler föreslås samma

reglering som för lokaler som tingshusbyggnadsskyldige hyr.

Beträffande inventarier som rådhusrättsstad anskaffat uteslutande för

rådhusrättens behov föreslås att de övergår till staten utan vederlag. I fråga

om inventarier som anskaffats för gemensam användning av rådhusrätt och

kommunal myndighet gäller redan nu, under förutsättning att inventarierna

anskaffats före rådhusrätternas förstatligande 1965, att staten har rätt att

nyttja inventarierna. Det föreslås att denna regel utsträcks till att gälla även

senare anskaffade inventarier.

Särskilt värdefulla föremål som ingår i rådhusrätts obligatoriska inventariebestånd,

t. ex. antika möbler, bör staden enligt förslaget ha rätt att ersätta

med andra, för domstolens bruk likvärdiga föremål. Särskilt värdefulla

föremål av annan art, t. ex. konstverk till utsmyckning av lokalerna, bör få

förbli stadens egendom om staden begär det. I promemorian uttalas emellertid

att det är önskvärt att föremålen också i fortsättningen förvaras i domstolslokalerna

som deposition.

Med den lösning som förslaget innebär i fråga om rådhusrättslokalerna

kommer ansvaret för skötseln av de stadsägda fastigheter där rådhusrättslokaler

finns att också i fortsättningen ankomma på staden. Däremot skall

städning av lokalerna ankomma på staten. Städpersonal som nu har kommunal

anställning och som också i fortsättningen behövs för städning av

domstolslokalerna bör enligt förslaget beredas tillfälle att gå över till statlig

anställning.

3.3.3 Gemensamma frågor

Det föreslås att byggnadsstyrelsen efter övertagandet skall ha ansvaret för

förvaltningen av övertagna fastigheter och lokaler. I promemorian erinras

också om att byggnadsstyrelsen vid uthyrning av bostad i byggnad som övergått

till staten skall samråda med statens personalbostadsdelegation. Beräkningen

av städernas kostnadsbidrag bör enligt förslaget åvila riksrevisionsverket.

I promemorian föreslås vissa bestämmelser om ersättning till staten. Bestämmelserna

är avsedda att ge staten möjlighet att ta ut särskild ersättning

hos sådana tingshusbyggnadsskyldige som genom underlåtenhet eller åtgärd

under tiden närmast före förstatligandet åsamkar staten olägenhet eller skada.

Bestämmelserna är utformade efter förebild i motsvarande föreskrifter

vid förstatligandet av vägväsendet. Som utgångspunkt för beräkning av er
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1970

sättning föreslås den 1 juli 1968. Bestämmelserna bör enligt förslaget i tilllämpliga

delar gälla också i fråga om rådhusrättsstäderna.

I promemorian framhålls att den beslutade domkretsreformen kommer

att kräva avsevärda byggnadsinvesteringar. Investeringsbehovet beräknas i

promemorian komma att överstiga 100 milj. kr.

4. Remissyttrandena

4.1 Allmänt

Ett stort antal remissinstanser har uttalat sig i den icke remitterade frågan

huruvida lokalhållningsskyldigheten bör flyttas över på staten eller inte. Ett

flertal yttranden behandlar uteslutande denna fråga.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har, i likhet med några tingshusbyggnadsskyldige,

förklarat att de frågor som behandlas i det remitterade

förslaget bör utredas ytterligare genom en parlamentariskt sammansatt

kommitté.

Övriga remissinstanser har gått in i en bedömning av de frågor som behandlas

i förslaget. Enskilda lokalhållare har emellertid i allmänhet begränsat

sig till att behandla frågor av betydelse för de egna förhållandena.

Av de remissinstanser som tagit ställning till förslaget i dess helhet har

JK, Svea hovrätt, byggnadsstyrelsen, kammarkollegiet, statskontoret, riksrevisionsverket

och sexton länsstyrelser tillstyrkt huvudlinjerna i förslaget

eller lämnat dem utan erinran. I åtskilliga yttranden, t. ex. kammarkollegiets,

betecknas huvudlinjerna som sakligt välgrundade och riktigt avvägda.

I åtskilliga andra yttranden konstateras att förslaget visserligen kan medföra

orättvisa mellan och inom de båda huvudgrupperna av lokalhållare men

att förslaget ändå kan godtagas, framför allt av praktiska skäl. Svea hovrätt

påpekar att förslaget kan te sig orättvist för invånare i kommun, som efter

statens övertagande av huvudmannaskapet läggs samman med rådhusrättsstad.

Enligt förslaget skall dessa fullgöra dubbla prestationer: i samband

med förstatligandet får de avstå sin andel i tingshusbyggnadsskyldiges egendom

och efter sammanläggningen skall de deltaga i kostnadsbidrag som

staden har att betala. Samma påpekande görs i ett avsevärt antal andra yttranden,

både tillstyrkande och avstyrkande.

Hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för Västra Sverige och två

länsstyrelser ställer sig helt avvisande till förslaget. Hovrätten över Skåne

och Blekinge påpekar bl. a. att ett statligt övertagande inte innebär att nuvarande

lokalhållningsskyldige avlastas ett besvär för framtiden utan endast

att kostnaderna för framtiden tas ut av dem på annat sätt. Hovrätten

förordar en lösning enligt principerna att staten, då den övertar huvudmannaskapet,

omedelbart tar på sig kostnaderna för lokalhållningen genom att

betala hyra för lokaler m. m. samt att därefter från fall till fall avgörs efter

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1970

vad som är mest praktiskt om staten skall förvärva äganderätten till lokalerna,

då mot fullt vederlag, eller om äganderätten skall vara kvar hos nuvarande

lokalhållare som då, mot full kostnadstäckning genom hyra, har

att upplåta erforderlig egendom till staten. Hovrätten anser ingen olägenhet

följa av att specialkommun består med enda uppgift att äga och förvalta

egendom under förutsättning att beskattningsbehovet undanröjs, enligt hovrättens

förslag genom den hyra staten betalar. Hovrättens förslag innebär

bl. a. att full ersättning skall utgå för egendom som staten övertar. Till denna

ståndpunkt ansluter sig hovrätten för Västra Sverige och de två länsstyrelserna.

4.2 Tingshusbyggnadsskyldigheten

Huvudlinjerna i fråga om tingshusbyggnadsskyldigheten har, utöver vad

som redan redovisats, tillstyrkts eller lämnats utan erinran av Göta hovrätt,

hovrätten för Nedre Norrland, tre länsstyrelser och kommunförbundet. Hovrätten

för Övre Norrland anser att riktlinjerna för rådhusrättsstäderna bör

få motsvarande tillämpning som norm för hur mycket egendom lokalhållare

på landet skall överlämna utan vederlag. Hovrätten förutsätter alltså

att vederlag skall utgå till lokalhållare med särskilt värdefull egendom.

Domarföreningen förordar att visst vederlag utgår efter förhandling i varje

enskilt fall.

Av nuvarande lokalhållare, som yttrat sig över förslaget i denna del, balett

sextiotal reservationslöst godtagit huvudlinjerna. Härtill kommer ett tjugotal

som föreslår större eller mindre modifikationer i förslaget. Ett femtiotal

lokalhållare avstyrker förslaget. Av dessa förordar elva att sådan egendom

som behövs för domstolsverksamheten skall hyras ut till staten mot

full kostnadsersättning. Äganderätten till egendomen föreslås i vissa av dessa

yttranden vara kvar hos specialkommunen, i andra föreslås att egendomen

överförs till en eller flera primärkommuner inom specialkommunens område.

Som ett särskilt skäl att åtminstone f. n. inte föra över äganderätten

till tingshus på staten framhåller flera lokalhållare att tingshus som till

följd av domkretsreformen inte längre behövs för domstolsändamål bör kunna

tillfalla primärkommun, vars invånare helt eller delvis bekostat tingshuset,

utan att primärkommunen måste förvärva tingshuset från staten.

Återstående fyrtio avstyrkande lokalhållare förordar att staten betalar fullt

vederlag för sådan egendom som staten övertar men förutsätter att specialkommunerna

avvecklas. Samma ståndpunkt i fråga om vederlag intar, som

redan framgått, två hovrätter och två länsstyrelser. Hovrätten för Västra

Sverige förordar vidare att staten på lokalhållares begäran skall vara skyldig

att lösa in också sådan egendom som inte behövs för domstolsverksamhet.

Som nämnts förordas större eller mindre modifikationer av ett tjugotal

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1970

lokalhållare. Liknande tankegångar redovisas också i åtskilliga avstyrkande

yttranden. Modifikationerna kan grupperas på i huvudsak följande sätt:

A. Staten övertar utan vederlag endast sådan egendom som används i domstolsverksamheten

och betalar vederlag för annan egendom.

B. Staten betalar vederlag för sådan del av tingshus som används för annat

än domstolsverksamhet eller som personalbostad. I vissa yttranden

nämns fall, då tingshus fått särskilt stor omfattning för att tillgodose annan

myndighets lokalbehov.

C. Byggnadsfonder och likartade tillgångar övergår inte till staten. Som

alternativ förordar länsstyrelsen i Värmlands län, att fonderade medel i statens

hand får bilda en fond för byggande av domstol inom vederbörande

tingslag. T ing shusby ggnads skyldige i Hedemora tingslag anser att undantag

eventuellt bör göras för medel som är avsedda för nära förestående nyeller

tillbyggnad. Som motivering för att fonder o. d. inte bör förstatligas

anges främst att medlen samlats för att tillgodose domstolsverksamheten i

den egna bygden och att bygdens intresse vid en avvägning mot domstolsväsendets

väger tyngre.

D. Tingshus som inte längre behövs för domstolsverksamheten övertas

inte av staten. Till denna modifikation ansluter sig synpunkten att tingshus,

som genom den pågående domkretsreformen blir överflödiga för sitt ändamål,

i åtskilliga fall kan komma till användning för primärkommunal verksamhet.

Länsstyrelsen i Jämtlands län föreslår, i likhet med flera andra länsstyrelser

och åtskilliga lokalhållare, att staten i sådana fall skall överlåta

tingshuset till den primärkommun där tingshuset är beläget. Bl. a. Svea hovrätt

förordar att sådan överlåtelse sker utan ersättning.

E. Vederlag bör kunna utgå efter skälighetsbedömning eller för vissa slag

av egendom.

Hovrätten för Övre Norrland utvecklar sitt förslag så att resultatet av en

tänkt avräkning mellan specialkommuns prestationsskyldighet och dess

egendom i flertalet fall torde leda till noll och förordar som en praktisk lösning

att lokalhållare, som gör anspråk på vederlag, skall göra framställning

om förhandlingar med staten i samband med förstatligandet.

Remissinstanser vilkas ställningstagande leder till att egendom och/eller

vederlag skall tillkomma specialkommun förordar så gott som undantagslöst

att dessa värden skall tillfalla den eller de primärkommuner som ingår i

specialkommunen.

Förslaget i promemorian att viss egendom som inte direkt används i domstolsverksamheten

— t. ex. porträttsamlingar — skall kunna överlämnas till

lokal institution har genomgående fått ett positivt mottagande. Flera lokalhållare

har anvisat lämplig mottagare för sådan egendom. JK uttalar att nuvarande

lokalhållare är närmast att företräda de lokala intressena. Frågan

hur man skall förfara med egendomen bör därför avgöras medan specialkommunerna

fortfarande finns kvar och kan göra sitt inflytande gällande.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1970

JK förordar att man i god tid innan tingshusbyggnadsskyldige avvecklas gör

en inventering av de tillgångar det kan vara fråga om och sätter igång utredning

— centralt eller lokalt — för att få fram förslag till egendomens framtida

förvaltning. Det påpekas också att antikvarisk expertis kan behöva anlitas

i vissa fall.

I ett betydande antal remissyttranden betonas fördelarna med nuvarande

decentralisering av lokalhållningen. Som den väsentligaste fördelen framhålls

genomgående att nödvändiga reparationer och andra åtgärder som är

av omedelbar betydelse för arbetet vid domstolen kan vidtas snabbt och till

låga kostnader. I fall av ett förstatligande är det enligt en stark opinion

— hovrätter, länsstyrelser, domarföreningen och ett stort antal lokalhållare

— ytterst betydelsefullt att lokalhållningen får behålla en viss lokal anknytning.

Som lokalt organ föreslås bl. a. chefsdomaren ensam eller chefsdomaren

tillsammans med några nämndemän eller andra lämpliga personer.

Lokalrepresentationen föreslås få befogenhet att sörja för smärre reparationer

och skaffa vissa inventarier, för vilka erforderliga medel bör stå till

dess förfogande. Som lämpliga uppgifter föreslås vidare att göra framställningar

och påpekanden till byggnadsstyrelsen eller dess regionalförvaltning

och att göra upp anslagsframställning. Hovrätten för Västra Sverige förklarar

sig förutsätta att hovrätterna får visst inflytande på utformningen av

domstolslokaler.

Från åtskilliga håll påpekas att tingshusbyggnadsskyldige av tradition

tillgodoser också andra behov med anknytning till domstolarna och deras

verksamhet än den egentliga tingshusbyggnadsskyldigheten. Domarföreningen

nämner som exempel studieresor för nämndemännen, anordnande

av lunchrum, andra personalvårdande åtgärder och litteraturinköp. Genomgående

betonas vikten av att medel ställs till förfogande för sådana ändamål

som nu faktiskt tillgodoses av tingshusbyggnadsskyldige. Tingshusbyggnadsskyldige

i Listers och Sölvesborgs domsagas tingslag föreslår att tingshusbyggnadsskyldige

får behålla ett visst kapitalbelopp att förvaltas av häradsnämnden

och att med avkastningen får bekostas studieresor och annan

personalvård.

Förslaget i fråga om primärkommuner som fullgör tingshusbyggnadsskyldighet

har godtagits av berörda lokalhållare. Svea hovrätt anmärker att sådana

kommuner principiellt bör likställas med rådhusrättsstäder men motsätter

sig med hänsyn till praktiska synpunkter inte förslaget.

4.3 Rådhusrättsstädernas lokalhållning

Huvudprincipen för den ekonomiska avvecklingen av rådhusrättsstädernas

lokalhållningsskyldighet har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av

hovrätten för Övre Norrland och femton rådhusrättsstäder, däribland Göteborg.

Med vissa modifikationer i fråga om kostnadsbidragets storlek har

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1970

också Göta hovrätt, två länsstyrelser och ytterligare fem rådhusrättsstäder,

däribland Malmö, godtagit förslaget.

I fråga om kostnadsbidragets storlek och beräkning framförs vissa anmärkningar

också i tillstyrkande yttranden. Statskontoret redovisar vissa

beräkningar med utgångspunkt från de grunduppgifter, som återgivits i

departementspromemorian. Beräkningarna bygger på fastigheternas brandförsäkringsvärden

och leder till två extremvärden för den egendom som

enligt förslaget skall tillfalla staten. Extremvärdena motsvarar femton resp.

drygt elva och ett halvt års kostnader för den verksamhet som skall övertas

från specialkommunerna. Statskontoret finner med stöd av dessa beräkningar

att promemorians motsvarande uppgift om tolv års kostnader är väl

underbyggd. Med hänsyn härtill och till den väntade expansionen i stadsregionerna

finner statskontoret att rådhusrättsstädernas kostnadsbidrag bör

utgå under lägst tolv och högst femton år. Statskontoret tillstyrker den

längre tidsperioden. Hovrätten för Nedre Norrland, som avstyrker förslaget

om kostnadsbidrag, förordar i fall av kostnadsbidrag en annan fördelning av

denna skyldighet. Det sammanlagda bidragsbeloppet för hela landet bör

fördelas på städerna enligt invånarantalet. Med en sådan metod kan man

enligt hovrättens mening undvika att städer som tillhandahållit små och

mindre välutrustade lokaler får bidra med lägre belopp än städer av motsvarande

storlek som anskaffat rymliga och ändamålsenliga lokaler. Man

behöver med denna metod heller inte gå in på frågan om stad eftersatt sin

lokalhållningsskyldighet. Byggnadsstyrelsen föreslår, i likhet med bl. a. länsstyrelserna

i Jönköpings och Västernorrlands län, som en administrativt

enklare lösning att man i stället för marknadshyra contra kostnadsbidrag,

vilka belopp styrelsen förutsätter bli ungefär lika stora, inför ett kontraktsreglerat

hyresförhållande där hyran sätts till noll kronor. I de fall då staten

övertar hyresrätt till lokaler eller då kommunala lokaler frånträds före tioårsperiodens

utgång kan en bidragsskyldighet inträda. Länsstyrelsen i Jämtlands

län ifrågasätter om kostnadsbidrag bör utgå under så lång tid som

tio år.

De förordade modifikationerna av kostnadsbidraget har i stort sett samma

innehåll. Man vill konstruera kostnadsbidraget på samma sätt som motsvarande

bidrag vid förstatligandet av polisväsendet, dvs. en femårig bidragstid

med bidraget nedtrappat med en femtedel varje år. Göta hovrätt

utgår från att syftet med bidraget främst är att mildra de ekonomiska verkningarna

för staten i övergångsskedet. Hovrätten anser det därför ligga närmare

till hands att behandla rådhusrättsstäderna på samma sätt som vid den

tidigare huvudmannaskapsreformen än att tillmäta den i promemorian eftersträvade

likformigheten mellan land och stad avgörande betydelse. Länsstyrelsen

i Västmanlands län påpekar liksom flera städer att rådhusrättsstäderna

tidigare svarat för samtliga kostnader för rådhusrätternas verksamhet

och därigenom haft en bredare kostnadsbelastning än tingshusbyggnadsskyl
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1970

•dige, som endast svarat för lokalerna. Umeå stad, som ansluter sig till modifikationslinjen,

motiverar sitt ställningstagande bl. a. med att invånare i

kommuner som under löpande bidragstid kommer att läggas samman med

rådhusrättsstad belastas oskäligt genom den i promemorian föreslagna lösningen.

Förslaget om kostnadsbidrag avstyrks helt av bl. a. hovrätten för Nedre

Norrland, fem rådhusrättsstäder, däribland Stockholm, och kommunförbundet.

Hovrätten för Nedre Norrland, som tillstyrker förslaget i fråga om

tingshusbyggnadsskyldige, motiverar sitt avstyrkande beträffande rådhusrättsstäderna

på i huvudsak följande sätt: Det lär inte vara praktiskt möjligt

att nå full likformighet mellan land och stad. Det är föga eftersträvansvärt

att lägga pålagor på vissa kommuner i syfte huvudsakligen att förebygga

att dessa skulle komma i ett gynnsammare läge än andra. För den föreslagna

bidragsskyldigheten har inte åberopats och torde heller inte med

någon större styrka kunna åberopas statsfinansiella skäl. Den omständigheten

att städernas domstolslokaler inte lämpligen kan överlämnas till staten

har icke sin grund i att städerna skulle ha underlåtit att fullgöra sin lokalhållningsskyldighet

utan beror främst på att deras lokalhållning administreras

och finansieras på annat sätt än tingshusbyggnadsskyldigheten.

Kommunförbundet anser att ett övertagande av skyldigheten utan kostnadsbidrag

är mest lämpligt ur praktiska synpunkter. Stockholms stad åberopar

som ett principiellt skäl den kostnadsbelastning som före rådhusrätternas

förstatligande åvilat rådhusrättsstädernas invånare utan motsvarighet för

tingshusbyggnadsskyldige. Till denna argumentering ansluter sig övriga städer

som avstyrker bidragsförslaget. Stockholms stad åberopar vidare för

egen del den speciella kostnadsbelastning som följt av att till Stockholms

rådhusrätt förts mål och ärenden för vilka annat laga forum saknas.

Svea hovrätt förordar att möjlighet skall finnas till engångsuppgörelse för

rådhusrättsstad, som är villig att överlåta domstolsbyggnad till staten. Länsstyrelsen

i Stockholms län förordar att frågan om övertagande av rådhuset

i Stockholm blir föremål för särskilda förhandlingar mellan staten och

Stockholms stad.

Domarföreningen finner det angeläget att frågan om äganderätten till

stadsägda byggnader som inrymmer domstolslokaler avgörs slutligt redan i

samband med förstatligandet. Kommunförbundet godtar den föreslagna tioåriga

hyrestiden men framhåller att statens nyttjanderätt bör avvecklas så

snart som möjligt inom denna tid. Eskilstuna stad, som förordar ett femårigt

kostnadsbidrag, vill att också tiden för statens hyresrätt skall bestämmas

till fem år. Borås stad föreslår under hänvisning till städernas egen lokalplanering

att framställning om förlängning av den tioåriga hyrestiden

skall göras minst fem år i förväg. Svea hovrätt påpekar att staten kan komma

att ha behov av förlängd hyrestid också i andra fall än dem som angetts

i förslaget.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1970

När det gäller obligatoriska domstolsinventarier finner domarföreningen

det vara oegentligt att t. ex. antika möbler skall kunna ersättas med andra.

Föreningen påpekar också att utrustning i särskilt iordningställda vigselrum

bör finnas kvar om inte på annat sätt så åtminstone som garanterad deposition.

Lokalen bör då givetvis också få användas vid vigslar som förrättas

av särskilt förordnad vigselförrättare. Göteborgs stad hävdar att rätten att

byta ut föremål bör kunna utövas också efter förstatligandet efter överenskommelse

mellan staten och resp. stad.

Den föreslagna möjligheten för rådhusrättsstad att behålla äganderätten

till konst och annan utsmyckning hälsas med tillfredsställelse av så gott som

samtliga berörda instanser. Städerna Göteborg och Örebro anser emellertid,

med instämmande av länsstyrelsen i Örebro län, att sådan egendom bör förbli

stadens utan särskild åtgärd.

4.4 Gemensamma frågor

Förslaget om ersättningsskyldighet i vissa fall har behandlats i ett stort

antal yttranden. Hovrätten för Övre Norrland och borgmästaren i Stockholms

rådhusrätt anser att ersättning bör kunna utkrävas på grund av åtgärd

eller underlåtenhet längre tillbaka i tiden än enligt förslaget. Länsstyrelsen

i Värmlands län vill lägga förslaget i denna del till grund för en analog

rätt för tingshusbyggnadssskyldige att få ersättning av staten när de genom

förstatligandet kommer i en särskilt oförmånlig ställning. Kammarkollegiet

finner att skälen för den föreslagna ersättningsskyldigheten inte är

särskilt starka men vill inte motsätta sig förslaget. Ett övervägande antal

remissinstanser, bland vilka kan nämnas fyra hovrätter och ett flertal länsstyrelser,

avstyrker emellertid förslaget i denna del. En hovrätt undantar

dock bestämmelsen om ersättning för försummelse att fullgöra lokalhållningen

under senare tid (12 § 3. i lagförslaget).

Kostnadsberäkningarna i promemorian kommenteras i byggnadsstyrelsens

yttrande. Med ledning av uppgifter i promemorian beräknar styrelsen överslagsmässigt

att kostnaderna kommer att överstiga vad som angetts i promemorian.

Som exempel nämns att kostnaderna för underhåll av övertagna

fastigheter enligt gällande principer kan uppskattas till 2,5 milj. kr. (1,5

milj. kr. enligt promemorian). Efter liknande grunder antages att posten

för driftkostnader bör beräknas till 4—5 milj. kr. (3 milj. kr. enligt promemorian).

Byggnadsstyrelsen berör vidare förslagets verkningar i fråga

om personalbehov hos styrelsen. För handläggning av ärenden om ny-, tilleller

ombyggnad och andra lokalförändringar måste styrelsens utredningsbyrå

tillföras personalresurser motsvarande årliga lönekostnader om ungeför

140 000 kr. För planering, ledning och kontroll av underhållsarbeten

i tingshus och andra fastigheter fordras en ökning av styrelsens personalresurser,

som kan beräknas dra en lönekostnad av 300 000—500 000 kr.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1970

per år. Statens personalbostadsdelegation räknar i sitt yttrande med att delegationens

uppgifter i fråga om hyressättning m. m. skall kunna utföras

utan personalförstärkning, under förutsättning att erforderlig uppsägning

av gällande hyresavtal medför att relativt god tid står till förfogande för

arbetet.

Riksrevisionsverket förordar att uppdraget att beräkna kostnadsbidrag

anförtros byggnadsstyrelsen eller kammarkollegiet, eftersom riksrevisionsverket

numera inte har närliggande arbetsuppgifter och lämplig personal

härför.

Personalfrågorna berörs i yttranden av bl. a. avtalsverket och kommunalarbetareförbundet.

Avtalsverket förklarar att frågan om anställnings- och arbetsvillkor

för den tjänstemannapersonal som enligt förslaget skall övergå

till statsanställning bör bli föremål för s. k. AB-förhandling. Verket föreslår

att planläggningsarbetet för städpersonalens övergång samordnas genom

länsstyrelserna, som fullgjort motsvarande uppgifter vid tidigare huvudmannaskapsreformer.

Kommunalarbetareförbundet förutsätter att personal som

berörs av förstatligandet bereds statlig anställning utan inskränkning i sina

nuvarande pensions-, löne- och övriga anställningsvillkor.

5. Departementschefen

Genom förstatligandet av rådhusrätterna den 1 januari 1965 togs ett stort

steg mot ett helstatligt domstolsväsende. Den enda uppgift som ännu inte

övertagits av staten är lokalhållningen för de allmänna underrätterna. När

det gäller häradsrätterna är det tingslagen som är skyldiga att hålla kanslioch

sammanträdeslokaler jämte möbler och viss annan utrustning. För denna

uppgift bildar invånarna i varje tingslag en specialkommun, tingshusbyggnadsskyldige.

Specialkommunens kostnader täcks genom en särskild

skatt, tingshusmedel. Stad med rådhusrätt har att i samma utsträckning

svara för lokaler m. m. för rådhusrätten. Kostnaderna täcks med kommunalskattemedel.

Frågan hur lokalhållningen för underrätterna bör ordnas har övervägts

av åtskilliga utredningar under tidernas lopp. Vid flera tillfällen har förordats

att staten övertar också denna del av kostnadsansvaret för underrätterna.

Vid årets riksdag har frågan fått sin slutliga lösning. I statsverkspropositionen

(bilaga 4 s. 54) förelädes riksdagen ett principförslag om att

staten skall överta lokalhållningen den 1 januari 1971. Riksdagen biföll förslaget

den 11 mars 1970.

Frågan om de närmare villkoren för det statliga övertagandet av lokalhållningsskyldigheten

togs inte upp i statsverkspropositionen. Jag anmälde

där att frågan krävde närmare övervägande och att förslag till lagstiftning

skulle läggas fram för riksdagen senare. Jag är nu beredd att presentera ett

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1970

sådant förslag. Det bygger i allt väsentligt på en promemoria som under år

1969 upprättades inom domstolsberedningen i justitiedepartementet. Promemorian

har remissbehandlats.

Innan jag går in på de förslag som lagts fram i promemorian vill jag lämna

några uppgifter som belyser nuvarande lokalförhållanden och värdet av

den egendom som lokalhållarna tillhandahåller för underrätternas verksamhet.

Inledningsvis vill jag nämna att nuvarande häradsrätter och rådhusrätter

den 1 januari 1971 ersätts av en ny, enhetlig underrättsorganisation.

De nya domstolarna kommer att kallas tingsrätter.

I hela landet finns f. n. sammanlagt 135 allmänna underrätter, varav 27

är rådhusrätter. För häradsrätterna disponeras 146 tingshus. 50 av dem ligger

på tingsställe utanför kansliorten. I 124 fall finns personalbostäder i

tingshus eller anslutande byggnad. Den alldeles övervägande delen av tingshusen

används enbart för domstolsändamål jämte — i vissa fal! — personalbostäder.

Enligt en inventering som utfördes under hösten 1968 och

som redovisas i promemorian uppgick de sammanlagda taxeringsvärdena

för tingshusen till i runt tal 71 milj. kr. och brandförsäkringsvärdena till

210 milj. kr. De årliga driftkostnaderna för tingshusen uppgick till 2,9 milj.

kr. och underhållskostnaderna till 1,5 milj. kr.

För 27 domstolar hyrs lokaler, delvis som tillskott till tingshus. Enligt inventeringen

uppgick hyreskostnaderna samt kostnaderna för städning och

belysning i dessa fall till sammanlagt 830 000 kr. om året.

Inventarier fanns till ett uppskattat värde av sammanlagt 14,5 milj. kr.

Tingshusbyggnadsskyldige har vidare betydande fonder och banktillgodohavanden.

Beloppen växlar dock något år från år. Enligt den inventering som

jag nyss nämnde fanns tillgångar av detta slag till ett värde av 38 milj. kr.

Också andra slag av tillgångar finns i många fall. Å andra sidan redovisades

skulder till ett belopp av 14,3 milj. kr.

Hos så gott som alla tingslag finns anställda en eller flera tingshusvaktmästare.

Antalet anställda av denna kategori uppgick 1968 till 162, varav

ett hundratal med heltidsanställning. Härtill kommer särskild städningspersonal

till ett antal av omkring 90.

Beträffande rådhusrättsstäderna är läget annorlunda, eftersom lokalhållningen

här inte utgör någon från den kommunala förvaltningen i övrigt

helt fristående verksamhet. Någon särskild förmögenhetsmassa för domstolsverksamheten

finns sålunda inte. Samtliga rådhusrätter har lokaler i

byggnad som ägs av vederbörande stad men till skillnad från förhållandena

på landet är det bara i ett fåtal fall som domstolen förfogar över hela byggnaden.

I regel används byggnaden också för annan verksamhet, framför allt

kommunal sådan. Om man fördelar taxeringsvärdena för de byggnader, som

inrymmer rådhusrätt, efter den disponerade lokalytan motsvarar rådhusrätternas

andelar av hela lokalytan ett sammanlagt värde av 30 milj. kr. Mot
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1970

svarande fördelning av brandförsäkringsvärdena ger till resultat 70 milj.

kr. Hyresvärdet av rådhusrättslokalerna uppgick enligt den förut nämnda

inventeringen till 5 milj. kr. om året och de årliga omkostnaderna till 1,8

milj. kr. Inventarier har redovisats till ett värde av 8,8 milj. kr.

Förslagen i promemorian går ut på skilda lösningar i fråga om lokalhållningen

för domstolar som i dag är häradsrätter och lokalhållningen för

domstolar som i dag är rådhusrätter. Beträffande lokalhållningen för häradsrätterna

innebär förslaget att staten, när den övertar tingshusbyggnadsskyldigheten,

också övertar tingshusbyggnadsskyldiges samtliga tillgångar

och förpliktelser utan att något vederlag för tillgångarna utgår. I fråga

om lokalhållningen för rådhusrätterna föreslås att staten får hyresrätt

till lokalerna under viss tid och att staden betalar ett kostnadsbidrag till

staten. Jag återkommer strax till den närmare innebörden i detta förslag.

Jag följer i fortsättningen samma uppdelning som i promemorian och

uppehåller mig alltså först vid frågan om lokalhållningen för häradsrätterna,

dvs. frågan om övertagandet av den skyldighet som f. n. åvilar tingshusbyggnadsskyldige.

Den lösning som i denna del föreslagits i promemorian

har i princip godtagits eller lämnats utan erinran av omkring halva

antalet berörda lokalhållare och av en klar majoritet bland övriga remissinstanser.

Flertalet av de remissinstanser som avstyrker förslaget anser att staten

bör betala vederlag för egendom som övertas. Så gott som undantagslöst

förordas därvid att vederlaget skall tillfalla primärkommunerna inom tingslaget.

Såsom anförts i promemorian finns det tre i och för sig tänkbara lösningar

av frågan hur övertagandet av lokalhållningen närmare bör utformas. Staten

kan i fortsättningen hyra de domstolslokaler som behövs eller staten kan

överta de tingshusbyggnadsskyldiges egendom med äganderätt. I sistnämnda

fall kan man tänka sig antingen att staten betalar vederlag för egendomen

eller att staten övertar egendomen utan gottgörelse.

Hyresalternativet har avvisats i promemorian och har få förespråkare

bland remissinstanserna. Jag delar uppfattningen att detta alternativ har avgjorda

nackdelar. Den främsta invändningen är att specialkommunerna skulle

komma att bestå uteslutande för att äga och förvalta domstolslokaler som

skulle upplåtas till staten. Detta kan inte vara en rationell och ändamålsenlig

ordning. En tänkbar variant av hyresalternativet är att lokalbeståndet

kommunaliseras och att staten hyr lokalerna av primärkommunerna. Enligt

min mening skulle emellertid en sådan lösning inte möta någon större förståelse

på kommunalt håll. Med hänsyn till vad jag nu har anfört anser jag

inte att hyresalternativet bör genomföras.

Vad sedan gäller frågan om vederlag bör utgå eller inte utgå för egendom

som staten övertar kan, såsom promemorian och remissyttrandena visar,

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1970

åtskilliga skäl anföras för den ena eller andra lösningen. Vad som främst

talar för den lösning som förordats i promemorian är enligt min mening

följande. Om all egendom som tillhör tingshusbyggnadsskyldige övertas av

staten utan att någon annan egendom kommer i dess ställe kan den specialkommun

som de tingshusbyggnadsskyldige utgör avvecklas med en gång.

Anordningen med en specialkommun med särskild beskattningsrätt är otidsenlig

och orationell. Det står helt i överensstämmelse med utvecklingen på

andra samhällsområden att sådana speciella arrangemang bringas att upphöra.

Vidare anser jag det vara följdriktigt att den växling av lokalhållare,

som nu skall ske enligt riksdagens beslut, genomförs på det sättet att den

nye lokalhållaren bara träder in i den förres ställe. Den egendom som tingshusbyggnadsskyldige

äger har anskaffats för medel som erhållits genom

utdebitering. I princip innebär den beslutade reformen ingenting annat än

att man byter huvudman och ersätter en finansieringsmetod med specialbeskattning

med en annan metod som innebär att kostnaderna täcks genom

den allmänna beskattningen.

För den i promemorian förordade lösningen talar enligt min mening vidare

det skäl av statsfinansiell natur som har anförts i promemorian. Som där

har framhållits förestår betydande investeringar i om- och nybyggnad av

domstolslokaler som en följd av de ändringar i domkretsindelningen som

1969 års riksdag beslutat. Om staten inte hade övertagit lokalhållningen skulle

dessa kostnader ha åvilat de tingshusbyggnadsskyldige. Därför är det

enligt min åsikt också helt rimligt att de medel som nuvarande lokalhållare

reserverat för byggnadsändamål i form av fonder och andra tillgodohavanden

övergår till staten som skall genomföra byggnadsprogrammet i egenskap

av ny lokalhållare.

Mot den föreslagna lösningen har i några remissyttranden invänts att

den innebär stora orättvisor olika tingshusbyggnadsskyldige emellan, eftersom

de som har en god ställning i form av välhållna tingshus och reserverade

medel behandlas på samma sätt som de som har dåliga tingshus

och inga tillgångar av betydelse i övrigt. I likhet med vad som har anförts

i promemorian anser jag emellertid att det är omöjligt att konstruera

en metod som ger matematisk rättvisa mellan olika tingshusbyggnadsskyldige.

Härtill kommer att rättviseresonemanget är berättigat bara om de

ekonomiska olikheter som råder mellan tingshusbyggnadsskyldige beror

på större eller mindre omsorg och förutseende i förvaltningen och inte

på yttre omständigheter såsom skillnader i skatteunderlag o. d. Att säkert

påvisa orsakerna till förefintliga olikheter låter sig dock inte göra.

Sammanfattningsvis anser jag att man måste låta praktiska och statsfinansi

ella skäl av det slag som jag nu har anfört vara avgörande när man

tar ställning till förslaget i promemorian.

På grund av det anförda ansluter jag mig till den lösningen att tingshusbyggnadsskyldiges

samtliga rättigheter och andra tillgångar samt för
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1970

33

pliktelser övertas av staten utan att något vederlag lämnas för tillgångarna.

Detta stämmer överens med det förfarande som tillämpades när staten den

1 januari 1944 övertog den allmänna väghållningen på landet.

I vissa remissyttranden har man reagerat mot en konsekvens av förslaget

som hänger samman med att lokalhållningsreformen till tiden sammanfaller

med ändringar i domkretsindelningen. På några håll uppkommer nämligen

den situationen att tingslag lämnar över till staten betydande tillgångar i

form av fast egendom och penningmedel samtidigt som ortens domsagokansli

dras in. Jag vill framhålla att det inte ligger någon principiell nyhet

i detta. Det står helt i överensstämmelse med sedan länge rådande

praxis i ärenden om domkretsindelning att ett tingslag som helt eller

delvis går upp i ett annat också lämnar över tillgångar till den nybildade

enheten. Jag är emellertid medveten om att det föreligger ett eller annat

extremt fall där tingslag som förlorar domstolskansli har — förutom

tingshus och vad därtill hör — ovanligt stora fonder. Det kan finnas vissa

skäl för en särbehandling av ett sådant fall. Samma betraktelsesätt

kan anläggas när situationen är sådan att egendomen — t. ex. ett tingshus

— inte längre behövs för domstolsbruk och staten inte heller för annat

ändamål har intresse av egendomen.

En lösning av sådana frågor som jag nu har nämnt är att staten efter

framställning från berörd primärkommun överlåter egendomen helt eller

delvis till kommunen på förmånliga villkor. Jag förutsätter att frågor

av denna art skall kunna lösas förhandlingsvägen.

Ett annat undantagsfall som kan motivera viss särbehandling föreligger

när ett tingshus på statens begäran byggts särskilt stort för att hysa också

annan statlig myndighet än domstolen. Också i ett sådant fall bör frågan

om kompensation kunna lösas genom förhandlingar.

Kungl. Maj :t bör bemyndigas att träffa uppgörelse i de förhandlingsfrågor

som jag nu har nämnt.

Till vissa särskilda former för fullgörande av tingshusbyggnadsskyldighet

återkommer jag i det följande.

Som jag redan har antytt innebär förslaget i fråga om lokalhållningen

för rådhusrätterna en annan lösning än den som har förordats i fråga

om tingshusbyggnadsskyldigheten. Lokalhållningen för rådhusrätterna är

inte en fristående uppgift som finansieras i särskild ordning. Den egendom

som ställs till domstolens förfogande är därför inte heller en särskild förmögenhetsmassa,

skild från stadens övriga tillgångar. Praktiskt sett föreligger

dessutom den skillnaden i förhållande till tingshusbyggnadsskyldiges

lokalhållning att rådhusrätt i allmänhet inte disponerar hel byggnad för

sin verksamhet. I flertalet fall används sådan byggnad också och ofta till

huvudsaklig del för primärkommunens egen verksamhet. Dessa omständigheter

medför enligt promemorian att man beträffande rådhusrätternas lo
-

3 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 106

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1970

kaler inte kan direkt överföra den principlösning, som föreslagits i fråga om

lokalhållningen för häradsrätterna.

Det förslag som läggs fram i promemorian innebär i huvudsak följande.

Rådhusrättsstad behåller äganderätten till de fastigheter där domstolslokaler

upplåtits. I stället betalar staden ett bidrag till statens kostnader för lokalhållningen.

Bidraget motsvarar stadens nuvarande kostnader under tio

år. Om annat inte avtalas betalas bidraget i årliga poster under de närmaste

tio åren. För att trygga statens lokalbehov för domstolarna under

en övergångstid tillförsäkras staten hyresrätt till de lokaler som vid förstatligandet

är avsedda för domstolsbruk. Hyresrätten skall kunna bestå i

tio år. Under särskilda förhållanden har staten rätt till förlängning. För

dispositionsrätten till lokalerna skall staten betala marknadshyra.

De allra flesta remissinstanserna har godtagit förslaget i promemorian.

Också enligt min mening bör frågan om lokalhållningen i rådhusrättsstäderna

lösas så att städerna upplåter hyresrätt till nuvarande domstolslokaler

eller överlåter hyresrätten till lokaler som staden hyr för ändamålet

och att städerna betalar ett bidrag till staten. Jag delar också uppfattningen

att staten bör betala marknadshyra för de lokaler som upplåts och att

hyrestiden bör bestämmas till tio år med möjlighet till förlängning.

Beträffande kostnadsbidragets storlek och utformning har i remissyttrandena

framförts åtskilliga synpunkter.

I några yttranden förordas en sänkning av bidraget och i andra en höjning.

De som förordar en sänkning hänvisar i regel till den lösning som

man tillämpade när polisväsendet förstatligades, dvs. ett bidrag som avtrappades

under fem år. Enligt min mening är det emellertid rimligt att

man vid bestämmandet av bidragets storlek håller fast vid den utgångspunkt

som förslaget i promemorian har, nämligen att söka åstadkomma

ekonomisk likformighet i behandlingen av lokalhållare på land och i stad.

Med hänsyn härtill anser jag i likhet med en klar majoritet bland remissinstanserna

att bidraget inte bör sättas lägre än enligt förslaget.

En uppräkning av bidraget i förhållande till förslaget förordas av statskontoret,

som menar att bidraget bör motsvara femton års kostnader eller

i varje fall tolv års. Visst stöd för denna ståndpunkt har statskontoret

funnit i promemorian. De beräkningar som där har gjorts över värdet av

tingshusbyggnadsskyldiges egendom pekar mot att värdet svarar mot ungefär

tolv års kostnader för tingshusbyggnadsskyldige. Statskontoret har dessutom

åberopat den befolkningsexpansion som är att vänta i stadsregionerna.

Som jag nyss har anfört bör man sträva efter att ekonomiskt sett få

ungefärlig likformighet i behandlingen av å ena sidan tingshusbyggnadsskyldige

och å andra sidan rådhusrättsstäderna. Det är emellertid orealistiskt

att tro att man kan åstadkomma en matematiskt rättvis avvägning.

Grundmaterialet är alltför osäkert för att detta skall vara möjligt. Beräk
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1970

ningarna i promemorian av egendomsvärden och kostnader på häradsrättssidan

rör sig med approximativa siffror. Byggnadsstyrelsens remissyttrande

ger vid handen att årskostnaderna för häradsrätternas lokaler

kommer att överstiga de beräknade kostnaderna med 2—3 milj. kr. Redan

en sådan ökning innebär en korrigering av promemorians uppgift om

tolv årskostnader till omkring tio. Vidare är att märka att promemorians

beräkningar speglar egendomsbeståndet under år 1968. Med hänsyn till

dessa förhållanden anser jag att det inte finns anledning frångå förslaget

om att kostnadsbidraget skall bestämmas till tio årsbelopp.

Den föreslagna tiden för statens hyresrätt har allmänt godtagits av remissinstanserna.

Även jag anser den vara väl avvägd. Jag vill emellertid

framhålla att det i vissa fall kan bli aktuellt att avveckla hyresförhållandet

redan före utgången av denna tid. Jag förutsätter att avveckling eller

förlängning av hyresförhållande föregås av samråd i god tid mellan kontrahenterna.

I vissa fall kan den bästa lösningen av en lokalfråga visa sig vara att

staten förvärvar domstolsbyggnad som ägs av en stad. Möjlighet bör finnas

till engångsuppgörelse i sådana fall. Det bör också finnas möjlighet att

komma överens om en annan ordning för fullgörandet av stads bidragsplikt

än den regelmässiga med tio års kostnadsbidrag.

Lokalhållnings skyldighet en för häradsrätt fullgörs i vissa fall i andra

former än de ordinära. Jag syftar här på sådana fall då området för

tingshusbyggnadsskyldige sammanfaller med primärkommuns område och

primärkommunen direkt fullgör lokalhållningsskyldigheten utan att ta ut

den särskilda skatt som tingshusmedlen utgör. I den mån egendom ändå kan

anses tillhöra den latenta specialkommunen bör egendomen enligt min mening

följa huvudregeln för tingshusbyggnadsskyldiges egendom och alltså

tillfalla staten utan vederlag. I de fall däremot då tillgångar som används

för lokalhållningen tillhör primärkommunen är situationen mycket lik den

som föreligger i fråga om rådhusrättsstads lokalhållning. Det skulle därför

kunna komma i fråga att tillämpa samma regel som för rådhusrättsstäderna.

I överensstämmelse med vad som har anförts i promemorian

anser jag emellertid att praktiska skäl talar för en annan metod. Så gott

som undantagslöst är det i dessa fall fråga om lokaler som används för

tingssammanträden på särskilt tingsställe utanför domstolens kansliort.

Mellan tingssammanträdena kommer egendomen i regel till användning

för annan verksamhet, för det mesta primärkommunens egen. Den primärkommunala

användningen av lokalerna är klart dominerande. Att i sådana

fall tillämpa systemet med kostnadsbidrag och marknadshyra ter sig

alltför omständligt för både staten och kommunen. Jag ansluter mig därför

till förslaget i denna del, enligt vilket staten under tio år får nyttja lokalerna

mot ersättning för kommunens kostnader. Jag återkommer i specialmotiveringen

till frågan om vad som bör räknas in i dessa kostnader.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1970

De administrativa uppgifterna i fråga om lokalhållningen efter ett förstatligande

har berörts av vissa remissinstanser. Många uttalar sig sålunda

för en viss decentralisering av lokalhållningen även sedan den övertagits

av staten. Man vill härigenom ta till vara de fördelar i form av smidighet

och snabbhet vid lokalfrågornas handläggning som är förknippade med

nuvarande system, särskilt när det gäller förhållandena i tingslagen.

Efter ett förstatligande kommer lokalerna att förvaltas av byggnadsstyrelsen,

dels centralt och dels genom styrelsens regionala organ. Enligt

min mening finns det ingen anledning anta annat än att en förvaltning

genom byggnadsstyrelsen kommer att fungera väl och effektivt. Jag räknar

med att styrelsen kommer att få tillräckliga resurser för sin nya uppgift.

De lokala synpunkterna på byggnads- och förvaltningsfrågor bör emellertid

också i det nya systemet kunna komma till uttryck på lämpligt

sätt. Både vid byggnadsplaneringen och i det löpande förvaltningsarbetet

lär det bli anledning för styrelsen att samråda med företrädare för de lokala

domstolarna. Härigenom kan det stora intresse för domstolarnas lokaler

som särskilt tingshusbyggnadsskyldige har visat tas till vara i viss utsträckning.

Också med hovrätterna såsom chefsmyndigheter för de allmänna underrätterna

bör ett samarbete komma till stånd. Vidare kommer styrelsen

naturligtvis att i den omfattning som behövs samråda med berörda kommuner

på samma sätt som nu sker t. ex. vid planering och utformning av

polishus.

Enligt förslaget i promemorian skall staten ha rätt till ersättning i vissa

fall från nuvarande lokalhållare. Ersättningsanspråk kan enligt promemorian

riktas mot tingshusbyggnadsskyldige som efter utgången av juni

1968

1. förfogat över sina tillgångar för annat ändamål än tingshusbyggnadsskyldige

haft att tillgodose,

2. utan tillräckliga skäl slutit avtal eller gjort utfästelser vilka avser

även tid efter förstatligandet och genom vilka staten tillskyndas avsevärt

förfång,

3. eftersatt sina åligganden i sådan grad att lokaler eller inventarier

för domstolen icke är i godtagbart skick vid statens övertagande,

4. vidtagit annan särskild åtgärd i syfte att överföra kostnader på

staten.

Ersättningsanspråk enligt 3 kan riktas också mot rådhusrättsstad.

Förslaget i denna del har väckt stark kritik bland remissinstanserna. På

åtskilliga håll tolkar man förslaget som ett utslag av misstro mot lokalhållarnas

verksamhet. Mot förslaget har också invänts att det omfattar tid

innan förslaget gjorts offentligt och att förslaget innebär att anspråk kan

grundas på kommunala beslut, som tillkommit i laga ordning och vunnit

laga kraft.

Enligt min mening skall man inte läsa in något misstroende mot lokal
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1970

37

hällarna i allmänhet i de föreslagna ersättningsbestämmelserna. Inte heller

den invändningen att bestämmelserna kan komma att rikta sig mot i

formellt riktig ordning fattade beslut anser jag bärande. Bestämmelserna

innebär nämligen inte att några beslut rivs upp. Innebörden är i stället den

att beslut, som är formellt oantastliga men som betyder att man illojalt

förfogar över egendom, kan leda till ett vederlagsanspråk från statens

sida. Trots att jag sålunda anser att remisskritiken till stor del skjuter

över målet har jag stannat för att inte ta npp någon motsvarighet till promemorians

förslag i denna del. Jag har därvid på grund av de uttalanden

som har gjorts i många lokalhållares remissyttranden gått ut från att lokalhållarna

kommer att lojalt medverka vid genomförandet av reformen, så att

situationer av det slag som bestämmelserna riktar sig mot inte kommer

att uppstå. En annan omständighet som jag har beaktat är att den som

berörs av ett beslut av tingshusbyggnadsskyldige och som anser att dessa

genom beslutet överskridit sin befogenhet kan i vanlig ordning föra talan

mot beslutet genom kommunalbesvär.

Personal som intill förstatligandet är anställd hos tingshusbyggnadsskyldige

bör beredas tillfälle att gå över till anställning hos staten. Motsvarande

bör gälla för personal som är anställd hos kommun för att utföra

sådant arbete som kommer att falla under statens huvudmannaskap.

I de delar anställnings- och arbetsvillkor är förhandlingsfrågor avser

jag att ge statens avtalsverk förhandlingsuppdrag.

Hyressättningen för bostäder som tingshusbyggnadsskyldige tillhandahåller

får omprövas i samband med att staten träder in som hyresvärd.

Omprövningen torde komma att åvila statens personalbostadsdelegation.

6. Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats

förslag till

1) lag med vissa bestämmelser i anledning av statens övertagande av

lokalhållningen för de allmänna underrätterna,

2) lag om ändring i lagen (1969: 244) om ändring i rättegångsbalken,

3) lag om ändring i byggningabalken,

4) lag om ändring i lagen (1964: 645) med vissa bestämmelser angående

statens övertagande av huvudmannaskapet för rådhusrätterna,

5) lag om ändring i kommunaltjänstemannalagen (1965: 275),

6) lag om ändring i lagen (1965: 576) om ställföreträdare för kommun

vid vissa avtalsförhandlingar m. in.,

7) lag om ändring i landstingslagen (1954: 319).

Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga

21.

1 Bilagan har uteslutits här. Den är likalydande med de vid propositionen fogade lagförslagen

så när som på vissa mindre, redaktionella jämkningar i förslaget under 1).

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1970

7. Specialmotivering

7.1 Förslaget till lag med vissa bestämmelser i anledning av statens övertagande

av lokalhållningen för de allmänna underrätterna

Allmänt

Lagförslaget följer i huvudsak samma disposition som det vid promemorian

fogade förslaget. I tur och ordning behandlas frågorna om tingshusbyggnadsskyldiges

tillgångar och skulder (1 och 2 §§), om lokaler och inventarier

m. m. i fall då primärkommun fullgör tingshusbyggnadsskyldighet

(3 och 4 §§) samt om lokaler, inventarier och kostnadsbidrag m. in. i fall

då stad svarar för lokalhållningen för rådhusrätt (5—7 §§). Därefter följer

ett avsnitt om hyressättningen för lokaler som staten får nyttjanderätt till

(8 §). Efterföljande paragrafer innehåller regler om förelägganden m. m.,

besvär över beslut enligt lagen och kostnader för avvecklingen av tingshusbyggnadsskyldiges

förvaltning (9—12 §■§).

Rubriken

Genom riksdagens beslut den 11 mars 1970 har avgjorts att staten skall

överta ansvaret för lokalhållningen. Lagförslaget utgår från detta förhållande

och innehåller en reglering av de grundläggande villkoren och formerna

för övertagandet. Detta återspeglas i rubrikens avfattning. Den överensstämmer

med förslaget i promemorian.

Lokalhållningen har i rubriken använts som sammanfattande beteckning

för tingshusbyggnadsskyldigheten och den motsvarande skyldighet som åvilar

rådhusrättsstad.

1 §

Innebörden av denna paragraf är att staten träder i tingshusbyggnadsskyldiges

ställe som ägare av egendom som nu tillhör tingshusbyggnadsskyldige,

som innehavare av rättigheter som nu tillkommer tingshusbyggnadsskyldige

osv. samt som ansvarig för tingshusbyggnadsskyldiges förpliktelser.

Såväl fast som lös egendom samt rättigheter av olika slag övergår

automatiskt till staten. Som exempel kan nämnas tingshus- och andra fastigheter,

bostadshus, inventarier och annan utrustning, hyres- och bostadsrätter,

fordringar, fonder och andra banktillgodohavanden, kassamedel samt

telefonabonnemang. Ansvaret för tingshusbyggnadsskyldiges förbindelser

övergår också automatiskt på staten. Hit hör t. ex. låneskulder och pensionsutfästelser

samt förpliktelser som åvilar tingshusbyggnadsskyldige

som hyresgäst eller som part i andra ömsesidiga rättsförhållanden.

I enlighet med vad jag tidigare har nämnt kan det i undantagsfall vara

skäligt att viss egendom, som nu tillhör tingshusbyggnadsskyldige och som

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1970

på grund av den nya lagen blir statens egendom, överlåts till primärkommun

till större eller mindre del. Jag har i den allmänna motiveringen anfört att

frågor av detta slag bör kunna lösas genom förhandlingar med den kommun

som vill förvärva egendomen. Jag utgår från att kommun som är intresserad

av sådant förvärv framställer sina anspråk i samband med de kontakter som

måste förekomma mellan statens företrädare och tingshusbyggnadsskyldige

i anslutning till att staten övertar egendomen.

2 §

För att den övergång av rättigheter och skyldigheter som följer av 1 §

skall kunna genomföras är det nödvändigt att tingshusbyggnadsskyldige

lämnar redovisning om sin egendom och tillhandahåller ritningar, inventarieförteckningar,

bankböcker m. m. Denna paragraf innehåller den grundläggande

bestämmelsen härom. Närmare föreskrifter bör meddelas av

Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer.

3 §

I den allmänna motiveringen har jag berört de fall då primärkommun

fullgör tingshusbyggnadsskyldighet genom att tillhandahålla lokaler, som

ags av kommunen. Enligt förevarande paragraf får staten rätt att hyra lokalerna

fr. o. m. den 1 januari 1971 med möjlighet till förlängning. Paragrafen

avser inte bara lokaler som är upplåtna när förstatligandet sker utan

också lokaler som kommunen då är i färd med att ställa i ordning för domstolen.

Paragrafen är tillämplig vare sig lokalerna används för domstolens kansli

eller de används bara för tingssammanträden utanför kansliorten.

Kommunerna har naturligtvis intresse av att i god tid få klarhet om staten

tänker begagna sin rätt enligt denna paragraf. Med hänsyn härtill har

föreskrivits att staten skall göra sina anspråk gällande före den 1 oktober

1970.

Enligt andra stycket gäller statens hyresrätt under en tid av tio år från

förstatligandet, om annat inte avtalas. Under denna tid är således kommunen

skyldig att ställa lokalerna till förfogande för domstolen. Vill staten

under löpande hyrestid frånträda lokalerna får särskild uppgörelse träffas

därom.

Under vissa förutsättningar bör staten ha en absolut rätt till förlängning

av hyrestiden. Dessa förutsättningar har angetts i andra stycket. Givetvis

kan det också i andra situationer vara angeläget för staten att få disponera

lokalerna under längre tid än som avtalats. Sådan förlängning av tiden får

emellertid regleras genom förhandling i vanlig ordning mellan staten och

kommunen.

Bestämmelser om den hyra som staten skall betala finns i 8 §.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Kungi. Maj:ts proposition nr 106 år 1970

4 §

Enligt 1942 års lag om bestridande av kostnaderna för domsagas kansli

omfattar tingshusbyggnadsskyldigheten bl. a. ”möbler och andra dylika inventarier”.

Samma sak gäller beträffande den skyldighet som stad har i

fråga om rådhusrätt. Med inventarier i dessa sammanhang brukar förstås

— förutom möbler — mattor, lampor, gardiner, hyllor, anslagstavlor o. d.

Utrustning av detta slag utgör alltså det obligatoriska inventariebestånd som

lokalhållarna skall svara för.

I viss omfattning förekommer att kommun, som avses i denna paragraf,

och stad med rådhusrätt tillhandahåller också annan utrustning för domstolen.

Exempel härpå är fotokopierings-, stencilerings- och bandinspelningsapparater.

Jag vill inte påstå att detta numera, sedan rådhusrätterna

förstatligats, är allmänt förekommande. Men på sina håll torde det förekomma

i större eller mindre utsträckning, vanligen i den formen att utrustningen

begagnas gemensamt av domstolen och kommunala myndigheter.

Denna paragraf omfattar både det obligatoriska inventariebeståndet och

utrustning av förut nämnt slag som kommunen anskaffat därutöver. I första

stycket behandlas utrustning som används uteslutande av domstolen och i

andra stycket utrustning som delas enligt vad jag nyss nämnde. Första

stycket innehåller också en bestämmelse om överlåtelse av telefonabonnemang.

Uttrycket ”motsvarande behov” syftar på orden ”uteslutande för

häradsrätts behov” i första punkten.

Den lösning som anges i paragrafen stämmer i princip överens med den

som tillämpades när staten övertog huvudmannaskapet för rådhusrätterna,

se 4 § lagen (1964: 645) med vissa bestämmelser angående statens övertagande

av huvudmannaskapet för rådhusrätterna (detta lagrum avser dock

bara icke-obligatoriska inventarier). I det fall som avses i första stycket

överlämnas alltså egendomen utan vederlag. I andra styckets fall får domstolen

använda egendomen som förut men staten skall betala ersättning för

drift- och underhållskostnader som belöper på denna användning. Jag utgår

från att frågan om ersättningens storlek skall kunna lösas genom överenskommelse.

5 §

Denna paragraf och de två närmaste innehåller de särskilda regler beträffande

rådhusrättsstäderna som jag har berört i den allmänna motiveringen.

De lokaler som disponeras av rådhusrätterna tillhör vanligen vederbörande

stad men kan ibland också vara förhyrda. När rådhusrätts lokaler

ägs av staden innebär förslaget som nämnts att staten får hyresrätt till

lokalerna. Situationen är densamma som föreligger enligt 3 §, alltså när

primärkommun fullgör tingshusbyggnadsskyldighet genom att tillhandahålla

lokaler som kommunen äger. Med hänsyn härtill har frågan lagtekniskt

lösts genom en hänvisning till 3 §.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungi. Maj:ts proposition nr 106 år 1970

I de fall då rådhusrättens lokaler är förhyrda övergår hyresrätten till

staten enligt andra stycket. Situationen blir alltså genom förstatligandet av

lokalhållningen densamma som när hyresrätt som innehas av tingshusbyggnadsskyldige

övertas av staten på grund av 1 §.

6 §

Enligt denna paragraf äger 4 § motsvarande tillämpning i fråga om

utrustning och telefonabonnemang som stad har anskaffat för rådhusrätten.

Detta betyder att utrustning — vare sig den hör till det obligatoriska

inventariebeståndet eller är av annan art — som används uteslutande av

domstolen överlåts till staten vederlagsfritt och att utrustning som begagnas

gemensamt av domstolen och stadens myndigheter får användas av

domstolen också i fortsättningen mot att staten betalar ersättning för driftoch

underhållskostnader som hänger samman med användningen. Vad jag

har anfört vid 4 § om ersättningsfrågans reglering gäller naturligtvis också

i dessa fall.

I inventariebeståndet ingår på sina håll, främst som en kvarleva från

magistratstiden, antika möbler, konstverk och andra prydnadsföremål. Enligt

denna paragraf skall också sådan egendom övergå till staten. Såsom

anförts i promemorian kan det emellertid ibland vara skäligt att staden

får behålla egendom av detta slag. Föremål som ingår i det obligatoriska

inventariebeståndet, t. ex. möbler, torde dock böra ersättas med annan

egendom som är likvärdig från brukssynpunkt. Jag förutsätter att också

sådana frågor som jag nu har nämnt skall kunna lösas genom överenskommelse.

7 §

I denna paragraf regleras den ekonomiska prestationsskyldigheten för

stad som vid förstatligandet håller lokaler för rådhusrätt. Kostnadsbidrag

enligt paragrafen skall betalas oavsett om staden upplåter egna lokaler eller

hyr sådana för domstolens behov. I båda fallen omfattar de kostnader som

bidraget skall beräknas på också marknadshyran för lokalerna. Om lokalerna

inte är åsatta någon hyra måste en beräkning ske med ledning av

hyresläget i orten för likvärdiga lokaler. Ofta torde den internhyra som

lokalerna har i stadens bokföring kunna tjäna som underlag.

Vid framtida ändringar i den kommunala indelningen får bidragsskyldigheten

anses åvila den kommun, som motsvarar rådhusrättsstaden eller

i vilken den nuvarande stadens område ingår. Om kommunen delas får

frågan om hidragsskyldighetens fördelning lösas i indelningsärendet.

Huvudregeln om att bidraget skall utgå under tio år med lika stort belopp

varje år kan enligt tredje stycket frångås genom överenskommelse

mellan kontrahenterna. Det kan t. ex. avtalas att bidraget skall utgå under

ett mindre antal år än tio. Bidragets sammanlagda belopp skall emeller
4

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 106

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 är 1970

tid vara oförändrat, överenskommelsen kan också gå ut på att bidraget

skall betalas på en gång. Även om det inte direkt framgår av paragrafen

torde hinder inte möta att avtala att domstolslokalerna — t. ex. ett rådhus

— överlåts till staten. Bidraget kan vid en sådan uppgörelse räknas in som

en skuldpost för staden.

8 §

Paragrafen reglerar frågorna om vilken hyra staten skall betala i fall

som avses i 3 och 5 §§ och hur hyran skall bestämmas.

Vid fastställandet av kommunens kostnad enligt första stycket bör

beaktas även kostnaden för upplånat kapital som investerats i fastigheten

samt förvaltningskostnader som belöper på denna. I många fall torde man

kunna nöja sig med en uppskattning.

Innebörden av andra stycket är att hyressättningen för rådhusrättslolcaler

i stadsägd fastighet skall följa vanliga regler för bestämmande av

hyra. Vad jag har anfört i denna fråga vid 7 § har giltighet också här.

Den skillnaden föreligger dock att i fall som avses i 8 § hyran beräknas

inklusive bränslekostnader.

I första hand bör parterna söka komma överens om vilken hyra som

skall betalas. Om överenskommelse inte kan träffas skall frågan hänskjutas

till en särskild nämnd. Den är uppbyggd efter förebild av motsvarande

organ som tillskapades i samband med förstatligandet av polisväsendet

(nämnden för hyressättning av vissa polislokaler m. m.).

9 §

Nuvarande lokalhållare skall enligt lagförslaget fullgöra prestationer i

olika avseenden i samband med förstatligandet. Regler om sådan skyldighet

finns i 2—7 §§. Om någon lokalhållare skulle åsidosätta sina skyldigheter

kan länsstyrelsen enligt förevarande paragraf inskrida med vitesföreläggande.

Länsstyrelsen kan också döma ut vitet.

10 §

Om länsstyrelsens ingripande enligt 9 § överhuvudtaget blir aktuellt i

något fall torde frågan uppkomma först sedan staten trätt in som lokalhållare

och den specialkommun som tingshusbyggnadsskyldige utgör har

upphört. Med hänsyn härtill har i denna paragraf tagits in en regel om

vem som i sådan fråga skall företräda förutvarande tingshusbyggnadsskyldige.

11 §

Besvär över beslut som meddelats av den myndighet som skall fastställa

kostnadsbidrag för rådhusrättsstad skall enligt denna paragraf föras hos

Kungl. Maj:t.

Frågan om besvär över länsstyrelsens beslut regleras i länsstyrelsein
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Knngl. Maj:ts proposition nr 106 år 1970

struktionen. Prövningen av besvär mot beslut enligt den nya lagen bör ankomma

på regeringsrätten. Förslag till den ändring som behövs i regeringsrättslagen

torde få läggas fram i annat sammanhang.

12 §

Alla avvecklingsåtgärder torde inte hinna vidtas innan staten övertagit

lokalhållningen den 1 januari 1971 och tingshusbyggnadsskyldiges tillgångar

övergått till staten. I den mån det därefter uppkommer kostnader för avvecklingen

av tingshusförvaltningen skall staten enligt denna paragraf

svara för dessa.

Ikraftträdande m. m.

Statens övertagande av lokalhållningen sker den 1 januari 1971. Ett

omfattande förberedelsearbete kommer emellertid att krävas. Med hänsyn

härtill har föreslagits att lagen skall träda i kraft, dagen efter den, då

den utkommit från trycket.

Den nya ordningen för lokalhållningen medför att de bestämmelser som

reglerar det nuvarande systemet kan upphävas. I övergångsbestämmelserna

har tagits upp författningar av detta slag som tillkommit med riksdagens

medverkan.

Enligt förordningen (1945: 903) om utdebitering av tingshusmedel skall beslut

om sådan utdebitering fattas senast den 31 oktober för nästföljande år.

Det finns naturligtvis ingen anledning att tingshusbyggnadsskyldige skall

fastställa någon stat för år 1971. Hithörande bestämmelser bör därför upphöra

att gälla redan i och med att den nya lagen träder i kraft. Ett undantag

har dock gjorts för de regler som avser tingshusbyggnadsskyldiges

rätt att uppbära tingshusmedel och förskott av statsverket (5 §). Dessa

regler skall fortfarande gälla fram till förstatligandet.

Under 1 3 har tagits upp övriga författningar av förut angiven art som

bör upphävas i anslutning till förstatligandet.

Också i andra författningar än dem som uttryckligen anges i övergångsbestämmelserna

regleras frågor om tingshusmedel. Genom den allmänna

föreskriften i sista stycket sätts sådana bestämmelser ur kraft i

och med förstatligandet av lokalhållningen. Ett undantag gäller dock

för tingshusmedel som redan har utdebiterats.

Enligt 17 kap. 12 § handelsbalken är tingshusmedel i likhet med ett

stort antal andra skatter förenade med förmånsrätt. Eftersom tingshusmedel

inte skall tas ut efter förstatligandet krävs en ändring i nyssnämnda

lagrum så att tingshusmedel inte längre kommer att ingå bland de skatter

som anges där. Därvid måste emellertid beaktas att förmånsrätten för

debiterade tingshusmedel inte upphävs. Frågan kommer att tas upp i

samband med det arbete som nu äger rum i justitiedepartementet med en

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1970

översyn av förmånsrättsordningen (SOU 1969: 5). I avvaktan därpå kan

regleringen i 17 kap. 12 § handelsbalken behållas oförändrad.

I detta sammanhang vill jag ta upp en övergångsfråga som hänger samman

med att enhetlig kommunbeteckning införs den 1 januari 1971. Då

kommer bl. a. beteckningen stad att försvinna och ersättas med kommun.

Enligt vissa bestämmelser i den nu föreslagna lagen åläggs stad som nu

har rådhusrätt förpliktelser som avser tiden efter utgången av år 1970.

Med hänsyn till vad som föreskrivs i lagen (1969: 780) med anledning av

införande av enhetlig kommunbeteckning, m. m. är det klart att sådana

förpliktelser kommer att åvila kommun som motsvarar den nuvarande

staden eller — i den mån Kungl. Maj :t inte bestämmer annat i samband

med indelningsändring — kommun som den nuvarande stadens område

går in i.

7.2 Övriga lagförslag

De föreslagna ändringar som rör rättegångsbalken, kommunal tjänstemannalagen,

ställföreträdarelagen och landstingslagen (2, 5, 6 och 7) är en

följd av att tingslag inte kommer att finnas kvar efter utgången av år 1970

vare sig som beteckning för enhet för tingshusbyggnadsskyldigheten eller som

beteckning för häradsrätts domkrets. I kommunaltjänstemannalagen och

ställföreträdarelagen har samtidigt beteckningen municipalsamhälle mönstrats

ut som en följd av att enhetlig kommunbeteckning införs den 1 januari

1971.

Ändringarna i byggningabalken och lagen med vissa bestämmelser angående

statens övertagande av huvudmannaskapet för rådhusrätterna (3

och 4) innebär att de bestämmelser i dessa författningar som reglerar det

nuvarande lolcalhåilningssystemet upphävs i och med att den nya ordningen

träder i kraft.

8. Hemställan

Som förut har nämnts föreligger förslag till

1) lag med vissa bestämmelser i anledning av statens övertagande av

lokalhållningen för de allmänna underrätterna,

2) lag om ändring i lagen (1969: 244) om ändring i rättegångsbalken,

3) lag om ändring i byggningabalken,

4) lag om ändring i lagen (1964: 645) med vissa bestämmelser angående

statens övertagande av huvudmannaskapet för rådhusrätterna,

5) lag om ändring i kommunaltjänstemannalagen (1965: 275),

6) lag om ändring i lagen (1965: 576) om ställföreträdare för kommun

vid vissa avtalsförhandlingar m. m.,

7) lag om ändring i landsting slag en (1954: 319).

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1970

45

Jag hemställer, att lagrådets yttrande över förslagen under 1—5 inhämtas

enligt 87 § regeringsformen genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1970

Bilaga 1

Departementspromemorians förslag

till

Lag med vissa bestämmelser i anledning av statens övertagande av lokalhållningen

för de allmänna underrätterna

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser

1 §

I anslutning till statens övertagande den 1 juli 1970 av lokalhållningen för

de allmänna underrätterna upphör från och med nämnda dag att gälla

1. 26 kap. 4 § byggningabalken,

2. lagen den 5 juni 1909 (nr 55, s. 1) ang. skyldighet att deltaga i kostnaden

för byggnad och underhåll av tingshus och häradsfängelse,

3. lagen den 18 juli 1942 (nr 658) om bestridande av kostnaderna för domsagas

kansli,

4. lagen den 18 april 1947 (nr 153) om tingshusbyggnadsskyldigheten i

vissa fall,

5. förordningen den 31 december 1945 (nr 903) om utdebitering av tingshusmedel,

6. 3 och 4 §§ lagen den 20 november 1964 (nr 645) med vissa bestämmelser

angående statens övertagande av huvudmannaskapet för rådhusrätterna.

Tingshusbyggnadsskyldiges egendom m. m.

2 §

Tingshusbyggnadsskyldiges tillgångar övertages av staten utan vederlag

från och med den 1 juli 1970. Staten övertager samtidigt ansvaret för tingshusbyggnadsskyldiges

förbindelser.

3 §

Det åligger tingshusbyggnadsskyldige att till staten lämna de upplysningar

och överlämna de handlingar som behövs för att genomföra övertagande enligt

2 § samt överlämna lös egendom som tingshusbyggnadsskyldige har i

sin vård.

4 §

Hyresrätt som innehas av tingshusbyggnadsskyldige skall av dem överlåtas

till staten från och med den 1 juli 1970, om hyresvärden samtycker

eller hyresnämnd lämnar tillstånd till överlåtelsen.

Tinghusbyggnadsskyldiges abonnemang på telefonanläggning skall överlåtas

till staten från och med samma tidpunkt.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1970

47

Domstolslokaler m. m. i vissa kommuner

5 §

Om kommun, som fullgör tingshusbyggnadsskyldighet, intill den 1 juli

1970 tillhandahåller kommunen tillhöriga lokaler för häradsrätts verksamhet

eller före denna dag börjat ställa i ordning sådana lokaler för att upplåta

dem för häradsrättens verksamhet, skall lokalerna med nyttjanderätt

upplåtas till staten för samma ändamål, om staten begär det.

Om ej annat avtalats utgör tiden för upplåtelsen tio år från och med den

1 juli 1970. Om staten före upplåtelsetidens utgång väcker fråga om att förvärva

lokalerna eller beslutar uppföra eller förvärva andra lokaler i stället

för de upplåtna förlänges tiden, om staten begär det, till dess erforderliga

lokaler står till statens förfogande.

6 §

Utrustning som kommun intill den 1 juli 1970 tillhandahåller uteslutande

för häradsrätts behov skall överlämnas utan vederlag till staten nämnda dag.

Abonnemang på telefonanläggning som kommun ställt till förfogande endast

för häradsrätts behov skall samtidigt överlåtas till staten utan vederlag.

Utrustning som kommun anskaffat även för annan verksamhet än som

avses i första stycket får staten från och med den 1 juli 1970 nyttja för domstolsändamål

i samma omfattning som egendomen dessförinnan använts för

sådant ändamål. Staten betalar de kostnader för drift och underhåll av egendomen

som föranledes av statens nyttjande.

Rådhusrätts lokaler m. m.

7 §

I fråga om överlåtelse av hyresrätt som stad har till lokaler för rådhusrätts

verksamhet äger 4 § första stycket motsvarande tillämpning.

Bostadsrätt som stad har till lokaler för rådhusrätts verksamhet skall staden

överlåta till staten från och med den 1 juli 1970.

8 §

I fråga om upplåtelse av nyttjanderätt till stad tillhöriga lokaler för rådhusrätts

verksamhet äger 5 § motsvarande tillämpning.

9 §

Vad som föreskrives i 6 § äger motsvarande tillämpning beträffande utrustning

och abonnemang på telefonanläggning som stad med rådhusrätt

tillhandahåller för rådhusrättens verksamhet.

Bidragsskyldighet för stad med rådhusrätt

10 §

Stad med rådhusrätt skall under tio år från och med den 1 juli 1970 utge

bidrag till statsverket enligt följande grunder.

Bidraget skall varje år utgå med belopp som motsvarar hälften av stadens

sammanlagda kostnader för rådhusrättens lokaler under åren 1967 och 1968.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1970

Med kostnader avses härvid marknadshyran för lokalerna samt de verkliga

kostnaderna för lokalernas uppvärmning, belysning och städning.

Bidraget fastställes av myndighet som Konungen bestämmer.

Myndighet som avses i tredje stycket kan träffa avtal med stad om att

stadens bidrag skall erläggas under kortare tid än som anges i första stycket

eller uppdelas på annat sätt än som anges i andra stycket.

Fastställande av hyra m. m.

11 §

För nyttjanderätt som avses i 5 § betalar staten ersättning som svarar mot

kommunens självkostnad för lokalerna.

För nyttjanderätt som avses i 8 § betalar staten hyra som motsvarar vad

likvärdiga lokaler betingar i orten.

Om överenskommelse ej träffas bestämmes ersättningens eller hyrans

storlek av en för hela landet gemensam nämnd, bestående av en opartisk

ordförande och två ledamöter. Konungen förordnar ordförande och ledamöter,

en av ledamöterna på förslag av styrelsen för svenska kommunförbundet.

Rättegångsbalkens regler om omröstning i domstol med endast lagfarna

ledamöter äger motsvarande tillämpning på avgörande av nämnden. Ordföranden

skall dock säga sin mening först.

Ersättningsskyldighet

12 §

Staten kan uttaga särskild ersättning, om tingshusbyggnadsskyldige efter

utgången av juni 1968

1. förfogat över sina tillgångar för annat ändamål än tingshusbyggnadsskyldige

haft att tillgodose,

2. utan tillräckliga skäl slutit avtal eller gjort utfästelser vilka avser även

tid efter den 30 juni 1970 och genom vilka staten tillskyndas avsevärt förfång,

3. eftersatt sina åligganden i sådan grad att lokaler eller inventarier för

domstolen icke är i godtagbart skick den 1 juli 1970,

4. vidtagit annan särskild åtgärd i syfte att överföra kostnader på staten.

13 §

Vad som föreskrives i 12 § 3. äger motsvarande tillämpning beträffande

stad med rådhusrätt.

14 §

Fråga om ersättning enligt 12 eller 13 § prövas av Konungen. Innan sådan

fråga avgöres skall yttrande inhämtas från länsstyrelsen samt tingshusbyggnadsskyldige

eller staden.

Närmare bestämmelser om sättet för uttagande av ersättningen meddelas

av Konungen.

Arkivhandlingar

15 §

Tingshusbyggnadsskyldige skall för förvaring och vård överlämna sina

arkivhandlingar till häradsrätten.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1970

49

Tillsyn m. m.

16 §

Åsidosätter tingshu sbyggnad ssky] dige, stad med rådhusrätt eller annan

kommun sina skyldigheter enligt denna lag skall länsstyrelsen förordna om

rättelse.

Efterkommes ej länsstyrelsens förordnande kan länsstyrelsen förelägga

vite och utdöma vitet.

17 §

I ärende som avses i 14 eller 16 § företrädes tingshusbyggnadsskyldige av

senast behöriga stämma eller styrelse.

Besvär

18 §

Talan mot beslut, som länsstyrelse eller myndighet som avses i 10 § tredje

stycket meddelat enligt denna lag, föres hos Konungen.

Mot beslut av nämnd som anges i 11 § tredje stycket får talan ej föras.

Avvecklingskostnader

19 §

De kostnader för avveckling av tingshusbyggnadsskyldiges förvaltning

som belöper på tiden efter den 30 juni 1970 betalas av staten.

Tillämpningsföreskrifter

20 §

Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av

Konungen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den etc.---

Har tingslags eller tingshållningsdistrikts omfattning ändrats under tiden

den 1 juli 1968—den 30 juni 1970 äger Konungen när anledning därtill förekommer

föreskriva att 12 § skall tillämpas endast beträffande del av tingslag

eller tingshållningsdistrikt som består den 30 juni 1970.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1970

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 25 mars 1970.

Närvarande:

f. d. justitierådet Regner,

regeringsrådet Martenius,

justitierådet Bernhard,

justitierådet Hesser.

Enligt lagrådet denna dag tillhandakommet utdrag av protokoll över justitieärenden,

hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 13 mars 1970,

hade Kungl. Maj :t förordnat, att enligt 87 § regeringsformen lagrådets utlåtande

skulle inhämtas över upprättade förslag till 1) lag med vissa bestämmelser

i anledning av statens övertagande av lokalhållningen för de allmänna

underrätterna, 2) lag om ändring i lagen (1969: 255) om ändring i rättegångsbalken,

3) lag om ändring i byggningaballcen, 4) lag om ändring i lagen

(1965: 655) med vissa bestämmelser angående statens övertagande av huvudmannaskapet

för rådhusrätterna, 5) lag om ändring i kommunaltjänstemannalagen

(1965: 275).

Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

hovrättsassessorn Karin Bredberg-Olsson.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Ingrid Hellström

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 dr 1970

51

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

3 april 1970.

Närvarande:

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Aspling, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist,

Geijer, Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson, Norling, Löfberg,

Lidbom.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över

förslag till

1) lag med vissa bestämmelser i anledning av statens övertagande av lokalhållningen

för de allmänna underrätterna,

2) lag om ändring i lagen (1969: 244) om ändring i rättegångsbalken,

3) lag om ändring i byggningabalken,

4) lag om ändring i lagen (196b: 645) med vissa bestämmelser angående

statens övertagande av huvudmannaskapet för rådhusrätterna,

5) lag om ändring i kommunaltjänstemannalagen (1965: 275).

Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat lagförslagen utan erinran,

och anför.

Vissa mindre, redaktionella jämkningar bör göras i förslaget under 1.

Jag hemställer att få ta upp vissa organisations- och anslagsfrågor som

hänger samman med förstatligandet.

1. Särskilda problem möter i samband med själva övertagandet. Detta

gäller i synnerhet i fråga om tingshusbyggnadsskyldiges egendom. De tillgångar

som staten skall överta från tingshusbyggnadsskyldige är av mycket

skiftande slag. De omfattar fast och lös egendom, penningmedel, banktillgodohavanden,

hyres- och bostadsrätter, telefonabonnemang m. m. Också

de skulder och övriga förpliktelser som staten skall överta kan vara av olika

slag. Det kommer därför att krävas ett omfattande inventeringsarbete i

samråd med de nuvarande lokalhållarna. Inventeringen bör ske före årsskiftet

1970/71. Om möjligt bör eventuella tvistefrågor som därvid uppkommer

också avgöras före samma tidpunkt. Andra frågor som kräver en snar

lösning gäller hyresrätt till domstolslokaler, försäkringar som avser fast

eller lös egendom, uppsägning av bankmedel och uppgörelser med tingshusbyggnadsskyldiges

borgenärer. Även på personalsidan uppkommer stora

problem som måste lösas. Sålunda krävs det en inventering av den personal

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1970

som är anställd hos nuvarande lokalhållare, anställningsbehovet för framtiden

måste utredas o. s. v.

Som jag har anfört vid remissen till lagrådet räknar jag med att det i enstaka

fall kan bli fråga om att träffa uppgörelse med kommuner och andra

om överlåtelse till dem av fast eller lös egendom, fonderade medel o. d. I något

eller några fall kan det också bli aktuellt att förhandla om ersättning till

kommun för att tingshus byggts på visst sätt på statens begäran.

I fråga om övertagandet av lokalhållningen för de nuvarande rådhusrätterna

torde problemen bli väsentligt mindre. Också i dessa fall krävs emellertid

viss inventering och uppgörelser i olika frågor, t. ex. om utbyte av inventarier

och om överlåtelse till stad av konstföremål o. d. I övrigt kan nämnas

att förhandlingar om hyressättningen för domstolslokaler kommer att

behöva tas upp i många fall.

Som jag tidigare har anfört bör Kungl. Maj :t få befogenhet att träffa uppgörelse

i de frågor som jag nu har nämnt. De generella bemyndiganden, som

riksdagen lämnat Kungl. Maj :t att sälja staten tillhörig fast egendom, med

de av riksdagen fastställda riktlinjerna härför, torde emellertid inte vara

tillräckliga för de speciella fall av överlåtelser som det är fråga om här.

Kungl. Maj :t bör därför få ett särskilt bemyndigande att oberoende av egendomens

värde under de förutsättningar jag tidigare har angett överlåta fast

egendom, som staten övertar från lingshusbyggnadsskyldige, och att härvid

göra de avvikelser från eljest tillämpliga riktlinjer som motiveras av de

särskilda förhållandena.

Det åligger byggnadsstyrelsen att förvalta den fasta egendom som staten

övertar från nuvarande lokalhållare. Också de hyresfrågor som uppkommer

är det byggnadsstyrelsens sak att sköta.

De problem som är förknippade med genomförandet av reformen bör angripas

på olika sätt beroende på frågans art. När det gäller fast egendom och

förhyrningar faller det i regel inom byggnadsstyrelsens område att också

förhandla med kommuner och andra. Statens förhandlingsnämnd brukar

dock efter uppdrag föra förhandlingar med kommuner. Jag anser att förliandlingsnämnden

också i detta fall bör anförtros vissa speciella förhandlingsfrågor.

Till stor del faller emellertid de problem som hänger samman med övertagandet

utanför nu nämnda myndigheters kompetens. Med hänsyn härtill

har jag kommit till den uppfattningen att genomförandet av förstatligandet,

i den mån uppgiften inte ankommer på viss eller vissa myndigheter enligt

för dem gällande bestämmelser, bör anförtros åt ett särskilt organ i form av

en tillfälligt inrättad nämnd. I den bör ingå representanter för såväl staten

som kommunerna. Enligt min mening bör nämnden lämpligen bestå av ordförande

och fyra andra ledamöter, av vilka två utses på förslag av kommunförbundet.

Nämnden bör ha ett fast sekretariat. Den bör ha fullmakt att på

statens vägnar sluta avtal i vissa med övertagandet sammanhängande frågor

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1970

53

som inte faller inom byggnadsstyrelsens eller förhandlingsnämndens område.

I övrigt bör nämnden avge förslag till Kungl. Maj :t i uppkommande

frågor. Ett nära samarbete bör ske med byggnadsstyrelsen och förhandlingsnämnden.

Under förutsättning att riksdagen godtar nu framlagda förslag kommer

jag att så snart som möjligt föreslå Kungl. Maj:t att meddela de bestämmelser

som behövs för att nämnden skall komma i verksamhet. Jag räknar med

att dess arbete skall vara avslutat i början av år 1971.

2. Förstatligandet av lokalhållningen aktualiserar också vissa anslagsfrågor.

Medel behövs både för löpande underhåll och drift och för investeringar.

För budgetåret 1970/71 har under andra huvudtiteln till underrätterna anvisats

ett förslagsanslag av 161 567 000 kr. Detta anslag är inte beräknat

att täcka lokalkostnader för andra underrätter än vattendomstolarna, för

vilkas lokaler staten redan tidigare är ansvarig. På grundval av material

som har lagts fram i departementspromemorian om förstatligandet och i remissyttranden

över den beräknar jag att de årliga kostnaderna för statens

lokalhållning för de allmänna underrätterna kommer att tills vidare uppgå till

ungefär 21 milj. kr. I detta belopp ingår löner till personal som nu är anställd

av tingshusbyggnadsskyldige och som bör beredas statlig anställning.

Kostnaden bör belasta nämnda förslagsanslag. Detsamma gäller kostnaderna

för den nämnd som jag tidigare har förordat samt de övriga kostnader

som kan uppstå i samband med genomförandet av förstatligandet. Anslaget

torde därför komma att i motsvarande mån överskridas under budgetåret

1970/71.

Genomförandet av den domkretsreform som beslöts av 1969 års riksdag

medför under de närmaste åren behov av nya domstolsbyggnader eller omeller

tillbyggnad av befintliga tingshus på många håll i landet. Behovet av

investeringar för detta ändamål kommer att närmare utredas under innevarande

år och jag kommer att hemställa att Kungl. Maj :t i nästa års statsverksproposition

föreslår riksdagen att för budgetåret 1971/72 anvisa ett

investeringsanslag för domstolsbyggnader.

3. Enligt 1 § första stycket lagen (1969: 244) om ändring i rättegångsbalken

är fr. o. m. den 1 januari 1971 tingsrätt allmän underrätt. I 2 § första

stycket föreskrivs att i tingsrätt skall finnas lagman och eu eller flera rådmän.

Jag vill i detta sammanhang anmäla att Kungl. Maj :t i anledning av

dessa bestämmelser den 27 februari 1970 förordnat att i var och en av de

tingsrätter som inrättas skall fr. o. m. den 1 januari 1971 finnas en tjänst

för lagman. Vad beträffar tjänster för rådmän kommer jag senare i år att

hemställa att Kungl. Maj :t i särskild proposition föreslår riksdagen att

Kungl. Maj :t bemyndigas inrätta sådana tjänster i tingsrätt vars domkrets

omfattar större delar av två eller flera nuvarande domstolars områden. Vid

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1970

tingsrätt som i huvudsak kommer att ha samma domkrets som en nuvarande

häradsrätt eller rådhusrätt kommer den 1 januari 1971 att inrättas samma

antal tjänster för rådmän som det kommer att finnas tjänster för tingsdomare

eller rådmän vid ingången av budgetåret 1970/71.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att

dels antaga förslagen till

1) lag med vissa bestämmelser i anledning av statens övertagande av lokalhållningen

för de allmänna underrätterna,

2) lag om ändring i lagen (1969: 244) om ändring i rättegångsbalken,

3) lag om ändring i bgggningabalken,

4) lag om ändring i lagen (1964: 645) med vissa bestämmelser angående

statens övertagande av huvudmannaskapet för rådhusrätterna,

5) lag om ändring i kommunaltjänstemannalagen (1965: 275),

6) lag om ändring i lagen (1965: 576) om ställföreträdare för kommun

vid vissa avtalsförhandlingar m. m.,

7) lag om ändring i landstingslagen (1954: 319),

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att i samband med förstatligandet av lokalhållningen

för underrätterna, under de förutsättningar som jag har angett,

överlåta fast egendom m. in. som staten därvid övertar,

dels godkänna de riktlinjer i övrigt för genomförandet av förstatligandet

som jag har angett i det föregående.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Britta Ggllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 1970 7 0 0 I 69

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. SU 1970:117 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med vissa bestämmelser i anledning av statens övertagande av lokalhållningen för de allm s. 1 i texten
  2. 1LU 1970:43 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag med vissa bestämmelser i anledning av statens övertagande av lokalhållningen för de allm s. 1 i texten