Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i förordningen (1965:268) om skatteutjämningsbidrag, m.m

1970-04-03 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1970:107, Med förslag till lag om ändring i förordningen (1965:268) om skatteutjämningsbidrag, m.m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1970

1

Nr 107

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i förordningen (1965:268) om skatteutjämningsbidrag,

m.m.; given Stockholms slott den 3

april 1970.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogat förslag till lag om ändring i förordningen (1965:

268) om skatteutjämningsbidrag,

dels bifalla det förslag i övrigt om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

Den 1 januari 1971 upplöses Gotlands läns landsting i samband med att

de borgerliga primärkommunerna på Gotland läggs samman till en kommun,

Gotlands kommun. Med anledning härav föreslås i propositionen ändring

i förordningen om skatteutjämningsbidrag av innebörd att skattekraftsgränsen

för Gotlands kommun fastställs till 92 %. Vidare föreslås att Gotlands

kommun i vissa statsbidragshänseenden likställs med landstingskommun.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 107

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1970

Förslag

till

Lag

om ändring i förordningen (1965: 268) om skatteutjämningsbidrag

Härigenom förordnas, att 8 § förordningen om skatteutjämningsbidrag

skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

8 §

Tillskott av skatteunderlag utgöres

av det antal skattekronor och skatteören,

som kommunen måste tillföras

för att skattekraften skall motsvara

följande andel av medelskattekraften,

nämligen för

landstingskommun i skattekraftsområde

1 och de delar av Värmlands,

Kopparbergs och Gävleborgs läns

landstingskommuner som tillhöra

skattekraftsområde 2, 95 procent;

övriga landstingskommuner i skattekraftsområde

2, 110 procent;

landstingskommun i skattekraftsområde

3, 125 procent;

annan kommun i skattekraftsområde

1, 90 procent;

annan kommun i skattekraftsområde

2, 110 procent

och annan kommun i skattekraftsområde

3, 125 procent.

Tillskott av skatteunderlag utgöres

av det antal skattekronor och skatteören,

som kommunen måste tillföras

för att skattekraften skall motsvara

följande andel av medelskattekraften,

nämligen för

landstingskommun i skattekraftsområde

1 och de delar av Värmlands,

Kopparbergs och Gävleborgs läns

landstingskommuner som tillhöra

skattekraftsområde 2, 95 procent;

övriga landstingskommuner i skattekraftsområde

2, 110 procent;

landstingskommun i skattekraftsområde

3, 125 procent;

Gotlands kommun 92 procent;

annan kommun i skattekraftsområde

1, 90 procent;

annan kommun i skattekraftsområde

2, 110 procent

och annan kommun i skattekrafts
-

område 3, 125 procent.

För landstingskommun---års ortsavdragsreform.

Ingå två---till församlingarna.

För landskommun, ---understiger utdebiteringsgränsen.

Tillhöra delar---sådan del.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Vid beräkning av bidrag för år 1971 till Gotlands kommun skall av den

utdebiteringssats, som kommunen fastställt för samma år, två femtedelar

anses belöpa på landstingets tillskott av skatteunderlag och återstoden på

primärkommunernas tillskott av skatteunderlag.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1970

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 3 april

1970.

Närvarande:

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Aspling, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist,

Geijer, Odhnoff, Wickman, Morerg, Bengtsson, Norling, Löfberg,

Lidbom.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i förordningen

om skatteutjämningsbidrag, m. m. och anför.

Inledning

Den 1 januari 1971 upplöses Gotlands läns landsting i samband med att de

borgerliga primärkommunerna på Gotland läggs samman. Den sammanlagda

kommunen, som kommer att heta Gotlands kommun, skall därvid överta

landstingets uppgifter. Upplösningen av landstinget aktualiserar vissa frågor

om statsbidrag. Dessa frågor bär behandlats i en promemoria som upprättats

inom kommunikationsdepartementet (Stencil K 1969: 3).

Över promemorian har yttranden avgetts av kammarkollegiet, riksrevisionsverket,

länsstyrelsen i Gotlands län, som hört Gotlands läns landsting,

samarbetsnämnden för Gotlands kommuner och kommunerna i länet, samt

Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet.

De statsbidrag som behandlas i departementspromemorian är dels skatteutjämningsbidragen,

dels statsbidrag som utgår till landstingskommun, bl. a.

statsbidragen till utomprocessuell rättshjälp, statsbidragen till kostnader för

skolhemsföreståndare, statsbidragen till folktandvården och anläggningsbidrag

till vissa lokaler in. m. för yrkesskolor.

Jag anhåller att nu få anmäla de statsbidragsfrågor som aktualiseras genom

upplösningen av landstinget.

fl Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 107

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1970

Gällande bestämmelser

Skatteutjämningsbidragen

Bestämmelserna om skatteutjämningsbidrag finns i förordningen (1965:

268) om skatteutjämningsbidrag. Bidrag utgår vid brist på skattekraft och

vid hög utdebitering. Dessutom kan ett extra skatteutjämningsbidrag utgå

när synnerliga skäl föreligger.

Bidraget vid brist på skattekraft utgår till landskommun, köping, stad,

landsting, församling, pastorat och annan kyrklig samfällighet som äger beskattningsrätt.

Genom detta bidrag tillförsäkras kommunerna skatteunderlag

upp till en viss nivå, skattekraftsgräns. Skillnaden mellan det garanterade

och det taxerade skatteunderlaget kallas tillskott av skatteunderlag. På

detta betalar staten bidrag efter den utdebiteringssats som kommunen fastställt

för bidragsåret. Skattekraftsgränsen är för Gotlands läns landsting

95 % av medelskattekraften, som är den för hela riket genomsnittliga beskattningsbara

inkomsten per invånare vid taxering till kommunal inkomstskatt

under året före bidragsåret. För övriga kommuner på Gotland är skattekraftsgränsen

90 % av medelskattekraften. I fråga om landstingskommun

gäller enligt förordningen dessutom den garantin att tillskott av skatteunderlag

inte får understiga summan av de tillskjutna skatteunderlag som för

år 1965 utgick enligt äldre bestämmelse om skatteersättning.

Bidraget vid hög utdebitering utgår till borgerliga primärkommuner som

har en omräknad sammanlagd utdebitering som överstiger medelutdebiteringen

i riket.

En kommuns omräknade sammanlagda utdebitering är den utdebitering

kommunen kan beräknas ha haft om bidrag vid hög utdebitering och extra

bidrag inte utgått året före bidragsåret. Bidragets storlek bestäms av dels

summan av det taxerade och tillskjutna skatteunderlaget, dels, enligt en

progressiv skala, av skillnaden mellan kommunens omräknade sammanlagda

utdebitering och medelutdebiteringen i riket.

De speciella statsbidragen

De speciella statsbidragen utgår till bestämda grenar av den kommunala

förvaltningen och utgår oftast antingen till enbart landstingskommun eller

primärkommun. Som exempel på statsbidrag som utgår till enbart landstingskommun

kan nämnas statsbidrag till utomprocessuell rättshjälp, folktandvård

och kostnader för elevhemsföreståndare. Det förekommer även att

statsbidrag utgår på gynnsammare villkor till landstingskommun än om primärkommun

är huvudman för verksamheten. Sålunda är statsbidragsgivningen

för anskaffande och reparation av lokaler samt för inköp av viss utrustning

till yrkesskolor exempelvis fördelaktigare i vissa fall för landstingskommun

än för primärkommun.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1970

5

Departementspromemorian

Skatteutjämningsbidragen

I departementspromemorian konstateras att vid en direkt tillämpning av

förordningen om skatteutjämningsbidrag blir bidraget vid brist på skattekraft

till Gotlands kommun för övertagna kostnader lägre än motsvarande

bidrag till landstingskommunen. Å andra sidan beräknas bidraget vid hög utdebitering

öka på grund av det större utdebiteringsbehov som blir följden av

minskningen av bidraget vid brist på skattekraft.

De angivna effekterna belyses i promemorian av beräkningar för bidragsåren

1968 och 1969 under förutsättning att indelningsändringen varit i kraft

redan vid ingången av år 1968. Beräkningarna, som förutsätter statiska förhållanden,

visar för vardera åren en nettominskning av bidragen vid brist

på skattekraft och hög utdebitering om drygt 1 milj. kr. För år 1968 beräknas

att bidragsminskningen skulle ha medfört en höjning av utdebiteringen

med 34 öre och för år 1969 en höjning med 30 öre.

Med stöd av beräkningar föreslås i promemorian att skattekraftsgränsen

för Gotlands kommun bestäms till 92 %, varigenom bortfallet av bidrag till

landstingsuppgifterna skulle elimineras tämligen exakt.

Vad angår den särskilda garantin som gäller för landstingskommun i

fråga om tillskott av skatteunderlag konstateras i promemorian att den på

de senaste tre åren inte varit effektiv. På grund härav anses det inte behöva

övervägas att ge primärkommunen en motsvarande garanti.

De speciella statsbidragen

Enligt departementspromemorian skulle effekten i statsbidragshänseende

bli ringa vid en upplösning av Gotlands landstingskommun. Summan av

vissa i promemorian redovisade statsbidrag beräknas sålunda minska med

50 000 kr. Enligt departementspromemorian bör Gotlands kommun dock i

statsbidragshänseende likställas med landstingskommun i de fall där bidragen

är gynnsammare för landstingskommun. Det torde inte vara nödvändigt

att göra förändringar i alla berörda författningar. Frågan bör i stället regleras

i en gemensam författning.

Remissyttrandena

Departementspromemorians förslag att skattekraftsgränsen för

den nybildade kommunen i Gotlands län skall höjas tillstyrks eller lämnas

utan erinran av samtliga remissinstanser utom riksrevisionsverket. De

tillstyrkande remissinstanserna anser emellertid, med undantag för kammar
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1970

kollegiet, som lämnar promemorians förslag helt utan erinran, att skattekraftsgränsen

bör sättas högre än till 92 % av medelskattekraften.

Riksrevisionsverket anför att extra skatteutjämningsbidrag enligt förarbetena

till förordningen om skatteutjämningsbidrag (prop. 1965:43 s. 62—63)

avsetts bl. a. som en stimulans till kommunsammanläggning i sådana fall

då sammanläggningen leder till en inte oväsentlig bidragsminskning. I departementspromemorian

har inte anförts några skäl för att minskningen av

skatteutjämningsbidrag genom indelningsändringen på Gotland bör kompenseras

i annan ordning än genom extra bidrag enligt gällade regler. Verket

förordar att kompensation till Gotlands kommun utgår enligt dessa regler.

Landstinget anför att de beräkningar i departementspromemorian som lett

fram till att skattekraftsgränsen för den nya kommunen på Gotland bör sättas

till 92 % bygger på statiska förutsättningar. För att ge en rättvisande

bild måste emellertid utvecklingstendenserna tas med i beräkningarna.

Därvid kan konstateras att landstingskommunens utgifter ökat i

förhållande till primärkommunernas på Gotland. Landstingskommunens utdebitering

under de senast förflutna tre åren har sålunda stigit med i medeltal

5 % medan utdebiteringen till primärkommunerna stigit med i medeltal

3 % trots att utbyggnaden av grundskolan medfört kraftiga utdebiteringshöjningar

för dessa. Detta visar enligt landstingets uppfattning att den föreslagna

skattekraftsgränsen — 92 % — uppenbarligen är för låg. Liknande synpunkter

anförs av samarbetsnämnden, kommunerna, Svenska kommunförbundet

och Svenska landstingsförbundet. Samarbetsnämnden och kommunerna

gör också gällande att ett tillskott beräknat efter 92 % av medelskattekraften

kan väntas ge den landstingsfria kommunen ett tillskott som i stort

sett motsvarar summan av primärkommunernas nuvarande tillskott. Länsstyrelsen

anser att den föreslagna skattekraftsgränsen i och för sig skulle

leda till ett riktigt resultat under oförändrade förhållanden och under förutsättning

att den för länet gällande skattekraftsgränsen ger Gotland samma

statliga stöd som kommer övriga kommuner i område 1 till del, en förutsättning

som länsstyrelsen med sin kännedom om förhållandena i länet

emellertid inte anser vara för handen.

Ytterligare skäl för att höja skattekraftsgränsen utgör enligt länsstyrelsen,

landstinget, samarbetsnämnden, kommunerna, Svenska kommunförbundet

och Svenska landstingsförbundet det höga kostnadsläget på Gotland

för vilket enligt länsstyrelsen belägg finns bl. a. i den av statistiska

centralbyrån den 14 december 1965 redovisade dyrortsundersökningen år

1964. Samarbetsnämnden och kommunerna anför att de egentliga driftskostnaderna

per invånare för kommunerna på Gotland år 1969 ligger 7 % högre

än för riket i genomsnitt om man inte räknar med de landstingsfria städerna.

Om kostnaderna fördelas per skattekrona accentueras ytterligare bilden

av det ogynnsamma kostnadsläget, eftersom Gotland har det relativt sett

svagaste skatteunderlaget i riket. Den nuvarande ut debi
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1970

7

teringen, som ligger högre än medelutdebiteringen för riket i övrigt,

kan därjämte enligt länsstyrelsen, landstinget, samarbetsnämnden, kommunerna

och Svenska kommunförbundet förväntas bli höjd i framtiden

om den kommunala verksamheten skall kunna hållas vid en godtagbar

nivå. De gotländska kommunernas kapitalbildning motsvarar nämligen endast

ca hälften av genomsnittet för riket. Landstinget har t. ex. av de ekonomiska

svårigheterna tvingats till en nära nog total lånefinansiering av

sina byggnadsinvesteringar. De i framtiden stegrade annuitetskostnaderna

måste medföra väsentliga utdebiteringshöjningar.

Länsstyrelsen påpekar att garantibestämmelsen i 8 § andra

stycket förordningen om skatteutjämningsbidrag enligt länsstyrelsens beslut

den 30 augusti 1962 och den 31 augusti 1964 garanterar landstingskommunen

på Gotland ett tillskott på 378 500 skattekronor och inte som anges i

departementspromemorian 1 002 500 skattekronor. Även om tillämpning av

garantiregeln inte är aktuell f. n. för landstingskommunen, saknas enligt

länsstyrelsens mening anledning att slopa denna regel för den nybildade

landstingsfria kommunen. Tas garantin bort för Gotlands del kommer kommunen

där i ett sämre läge än andra delar av landet. Liknande synpunkter

anförs av landstinget, samarbetsnämnden och kommunerna.

Länsstyrelsen anför vidare att reduceringsregeln i 8 § fjärde

stycket förordningen om skatteutjämningsbidrag f. n. har betydelse för en

av länets kommuner. Om likartade förhållanden råder vid indelningsändringens

införande kan den nya kommunens tillskott av skatteunderlag för

sammanläggningsåret komma att reduceras. Länsstyrelsen, som åberopar det

oförmånliga ekonomiska läget för kommunal verksamhet på Gotland, föreslår

att förutsättningar ges för att beräkningen av tillskottet för sammanläggningsåret

skall kunna ske utan tillämpning av reduceringsregeln.

Landstinget, samarbetsnämnden och kommunerna anser att skattekraftsgränsen

för församlingarna och pastoraten bör bestämmas

till samma procenttal som fastställs för den borgerliga kommunen. Länsstyrelsen,

som framhåller att vården om de gotländska medeltidskyrkorna är

ytterst kostnadskrävande och snarast borde vara eu riksuppgift, anser att

minst samma procenttal bör gälla för församlingarnas och pastoratens

skattekraftsgräns.

Samtliga remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran departementspromemorians

förslag att den nybildade kommunen likställs med

landstingskommun i de fall då speciella statsbidragsbestämmelser

innebär att bidrag utgår bara till landstingskommun eller medför

att större bidrag utgår till landstingskommun än till landstingsfri kommun.

Ingen erinran görs heller mot förslaget att frågan regleras i en särskild gemensam

författning.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 107 år 1970

Departementschefen

Skatteutjämningsbidragen

När den sammanlagda Gotlands kommun övertar de landstingskommunala

uppgifterna från Gotlands läns landsting blir skatteutjämningsbidraget

vid brist på skattekraft till kommunen mindre än vad som skulle ha utgått

till Gotlands kommun och Gotlands läns landsting sammanlagt om landstinget

hade fortsatt att existera. Denna effekt är en följd av att förordningen

(1965: 268) om skatteutjämningsbidrag garanterar ett högre skatteunderlag

för landstinget, 95 % av medelskattekraften, än för kommunen, som garanteras

ett skatteunderlag av 90 % av medelskattekraften. Samtliga remissinstanser

utom riksrevisonsverket anser att kompensation för bortfallet bör

ske genom att skattekraftsgränsen höjs. Riksrevisionsverket har emellertid

ansett att kompensation bör utgå i form av s. k. stimulansbidrag. Sådant

bidrag kan i vissa fall utgå övergångsvis under tre år, med avtrappning under

de två senare åren, för att kompensera för bortfall av skatteutjämningsbidrag

i samband med primärkommunala kommunsammanläggningar. Det

bortfall det i sådana fall är fråga om är huvudsakligen en följd av den utjämning

av skattekraften som sker genom sammanläggningen. En sådan utjämning

är det dock inte fråga om när man beträffande Gotland sammanför

de primärkommunala och landstingskommunala uppgifterna hos eu primärkommun.

Det är i stället fråga om att förordningen om skatteutjämningsbidrag

garanterar olika storlek på skatteunderlaget för primärkommunala

och landstingskommunala uppgifter. Den situation som nu uppstår

förutsågs inte när förordningen skrevs år 1965 och vad det här gäller är att

ändra den, så att bidragsnivån bibehålls i stort sett oförändrad. Jag anser

att detta bör ske genom att skattekraftsgränsen höjs.

När det gäller frågan till vilken nivå den skall höjas har i departementspromemorian

föreslagits 92 % av medelskattekraften. Det övervägande antalet

remissinstanser har ansett att den omständigheten att landstingets utdebitering

ökar snabbare än primärkommunernas utgör skäl för att bestämma

skattekraftsgränsen högre än 92 %. Vidare har anförts som skäl

för en högre skattekraftsgräns att kostnaderna för den kommunala verksamheten

på Gotland är högre än i andra kommuner med samma nivå på

det garanterade skatteunderlaget. För egen del anser jag att den nya skattekraftsgränsen

bör bestämmas efter förhållandet mellan utgifterna för

landstingskommunala uppgifter och utgifterna för primärkommunala uppgifter

i den nya kommunen. Detta förhållande torde bäst kunna avläsas i

förhållandet mellan utdebiteringssatserna i landstinget och i primärkommunerna

under tiden närmast före sammanläggningen. Eftersom detta

förhållande varierar från år till år och variationerna påståtts ha en ten
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1970

9

dens som visar snabbare ökning för de landstingskommunal utgifterna är

det lämpligt att göra avvägningen på grundval av uppgifter för några år.

I följande sammanställning har upptagits utdebiteringssatserna för landstinget

och medelutdebiteringen för primärkommunerna på Gotland under

den tid, för vilken det nuvarande skatteutjämningssystemet tillämpats. Vidare

har för varje år räknats fram en för landstinget och primärkommunerna

gemensam, teoretisk skattekraftsgräns på grundval av resp. års utdebiteringar.

År Utdeb. till Medelutdeb. Teoretisk

landstinget till primär- skattekrafts
kommunerna

gräns %

1966 ........................ 6,80 10,99 91,91

1967 ........................ 7,40 11,35 91,97

1968 ........................ 7,60 11,62 91,98

1969 ........................ 7,90 12,16 91,97

1970 ........................ 9,00 12,60 92,08

Av sammanställningen framgår att även om landstingets utdebitering

ökat i betydligt snabbare takt än primärkommunernas, så har den teoretiska

skattekraftsgränsen förändrats mycket långsamt och det är först för

år 1970 den överstiger 92 %. Eftersom det inte bör ifrågakomma att bestämma

skattekraftsgränserna i annat än hela procenttal skulle alternativet

till departementspromemorians förslag på 92 % vara 93 %. Med den

utvecklingstakt som de relaterade uppgifterna ger uttryck för skulle det

dröja lång tid innan det vore motiverat att bestämma skattekraftsgränsen

till 93 %. Jag finner det således inte motiverat av utvecklingstendensen

i fråga om utdebiteringarna att frångå förslaget i promemorian att bestämma

skattekraftsgränsen till 92 %. Inte heller anser jag att vad som anförts

om kostnaderna för den kommunala verksamheten utgör skäl för att bestämma

skattekraftsgränsen högre. De nu gällande skattekraftsgränserna

har bestämts efter ett omfattande utredningsarbete där förhållandena i hela

landet kommit under bedömande i ett sammanhang. Jag kan inte finna,

att upplösningen av landstinget motiverar att man nu rubbar på den avvägning

som det gällande systemet innebär. Förändringarna i kostnadsnivån

för den kommunala verksamheten kan visserligen ha drabbat Gotland

hårdare än vissa andra delar av landet, men det är inte utan vidare

klart att det endast är Gotland som drabbats av den ojämna utvecklingen.

Det torde därför vara riktigare att låta den utredning som skall se över

skatteutjämningssystemet bedöma kostnadsnivån för den kommunala verksamheten

på Gotland i samband med motsvarande bedömning för landet i

övrigt. Först efter en hela landet omfattande översyn torde det föreligga

tillräckligt material för att avgöra om skatteutjämningsbidragen till Gotland

bör beräknas efter generösare grunder än som nu sker. Upplösningen

av landstinget kan ej heller med fog påstås medföra någon höjning av kostnadsnivån

för den kommunala verksamheten på Gotland. Det torde snarare

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1970

vara så att man genom en av sammanslagningen möjliggjord administrativ

rationalisering kan uppnå en viss kostnadsbesparing.

För landstingskommun gäller en särskild garanti i fråga om tillskott av

skatteunderlag. Detta får ej understiga vad landstingskommunen år 1965

fått i tillskott av skatteunderlag enligt äldre bestämmelser om skatteersättning.

För Gotlands läns landsting har den inte varit tillämplig de senaste

åren. Jag anser det därför inte behövligt att föra över garantin på Gotlands

kommun.

Vissa remissinstanser har tagit upp frågan om skattekraftsgränsen för församlingarna

på Gotland och menat att den även för dessa bör bestämmas

till 92 %. Eftersom församlingarnas ekonomi inte kan antas bli berörd

av upplösningen av landstinget finns inte skäl biträda den angivna uppfattningen.

Jag föreslår därför ingen ändring av skattekraftsgränsen för församlingarna

på Gotland.

Med stöd av vad jag nu anfört föreslår jag att förordningen (1965: 268)

om skatteutjämningsbidrag ändras så att skattekraftsgränsen för Gotlands

kommun utgör 92 % av medelskattekraften. Förslaget torde inte konnna att

medföra någon ändring av anslagsbehovet för kommande budgetår. Eftersom

bidragen vid brist på skattekraft för visst år beräknas på grundval av förhållandena

under året före bidragsåret bör ändringen träda i kraft den 1 januari

1972. Emellertid kommer Gotlands kommun att bestämma endast en

utdebitering för år 1971. Det behövs därför en övergångsbestämmelse som

reglerar hur mycket av utdebiteringen som skall anses belöpa på landstingets

tillskott av skatteunderlag och hur mycket som skall anses belöpa på primärkommunernas.

I konsekvens med att skattekraftsgränsen bestäms till

92 % bör två femtedelar av utdebiteringen anses belöpa på landstingets tillskott

av skatteunderlag och resten på primärkommunernas.

De speciella statsbidragen

I fråga om de speciella statsbidrag, som utgår till olika kommunala

verksamhetsgrenar, förordas i departementspromemorian att den nybildade

kommunen i detta hänseende likställs med landstingskommun. Remissinstanserna

tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran. För egen

del anser jag det skäligt att en upplösning av Gotlands landstingskommun

inte bör påverka de statsbidrag som tidigare utgått. De bidrag som utgår

till enbart landsting bör sålunda i fortsättningen utgå även till Gotlands

kommun. I de fall bidragen till en landstingskommun är högre än motsvarande

bidrag till primärkommun bör även de förmånligare bidragen

utgå till Gotlands kommun. Som föreslagits i departementspromemorian

bör de föreskrifter som behövs meddelas i en särskild författning. De nya

bestämmelserna bör träda i kraft den 1 januari 1971.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1970

11

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t föreslår

riksdagen att

1) antaga ett inom finansdepartementet upprättat förslag

till lag om ändring i förordningen (1965:268) om

skatteutjämningsbidrag,

2) godkänna vad jag i övrigt förordat om statsbidrag till

Gotlands kommun.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

KUNGL. BOKTR. STHLM 1970 7 0 0 2 2 7

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1970:119 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i förordningen s. 1 i texten